Föredras
Isberedskap EF 5/2010-2011
Utdrag ur protokollet
1 Godkännande av bestämmelser i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 8/2010-2011)
2 Godkännande av protokollet om ändring av konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 9/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 10/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 9/2010-2011)
5 Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2009 - 31 oktober 2010
Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2010-2011)
Lagutskottets betänkande (LU 8/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 21/2009-2010)
7 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2011 och verksamhet år 2010
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2010-2011)
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 5/2010-2011)
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 5/2010-2011)
10 Tredje tilläggsbudget för år 2010
Landskapsregeringens framställning (FR 10/2010-2011)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 28 ledamöter är närvarande.
Om ledighet från plenum 10-14 januari 2010 anhåller lagtingsledamoten Raija-Liisa Eklöw på grund av sjukdom och om ledighet från plenum 10-12 januari 2010 anhåller lagtingsledamoten Harry Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Meddelande
Under onsdagen kommer det att hållas ett specialarrangemang här i lagtinget. Det blir en ungdomspolitisk diskussion med givna debattregler. Därefter kommer det att bli en diskussion tillsammans med de ungdomar som hoppeligen finns här tillsammans med oss. Efter det, kl. 15.30 fram till kl. 18, kommer vi att hålla ännu ett plenum för att få den tilläggsbudget presenterad och diskuterad som kommer att utdelas på våra bord här under dagen. Talmanskonferensen har beslutat att vika fredagen den 14 januari som reservdag om inte debatten om tilläggsbudgeten bli färdig på onsdag. Vi fortsätter då kl.9.30 så att finansutskottet ska komma igång med sitt arbete. Antecknas.
Remiss
1 Godkännande av bestämmelser i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 8/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Det är inte varje dag som vi har orsak i remissen att reagera på presidentens framställningar. I det här fallet där ärende nr 8, som vi nu behandlar, och följande ärende nr 9 är sammanbundna med varandra, så har vi naturligtvis orsak att fundera på hur det har blivit på det här viset.
Handräckning i skatteärenden kan ju ofta vara en väsentlig fråga också för medborgarna och för våra företag Därför är det bekymmersamt när vi i anledning av följande ärende nr 9, får ärendet nr 8 på vårt bord. Man ska ta ställning till en ändring i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden nu 2011. Man har i riket sett att man för 15 år sedan har missat att föra ursprungskonventionen till lagtinget. Det vill man korrigera genom att vi nu i ärende nr 8 ska ta ställning till en till lag om ikraftträdande från 1995 och en därav följande förordning från 1995. Detta ska vi alltså göra 15 år senare.
Jag hoppas att lagutskottet särskilt ägnar sig åt den här problematiken och kan reda ut varför det har gått på det här sättet. Jag tycker att det överhuvudtaget börjar bli ganska många ärenden som är av den här arten att man på rikssidan bortser ifrån självstyrelselagen. Det här har nu gjorts för 15 år sedan och det gör inte saken bättre. Tack.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Utöver detta som ltl Roger Jansson sade, och som jag håller med om, så när jag tittade på den här framställningen så ser man att det är ett ganska gammalt ärende som faktiskt började med att Finland och de övriga nordiska länderna redan 1989 ingick ett multilateralt avtal om handräckning i skatteärenden. Det här är allt mer viktigt på grund av den ökande internationella rörligheten av bl.a. kapital och arbetskraft. Behovet har stärkts av kontakter mellan skattemyndigheter i olika länder.
Ju mer jag tittade på den här konventionen som togs 1988 av Europarådets ministerkommitté och av OECD:s råd så kan jag tycka att det här är lite över huvudet på oss. Men, tittar man i kapitel 1, konventionens tillämpningsområde så sägs det i artikel 2, stycket 1 att det berör de statliga inkomstskatterna, och det berör inkomstskatten för samfund. Sedan när man kommer längre ner i listan så konstaterar man att det också berör kommunalskatten, kyrkoskatten och skogsvårdsavgiften. Det är alltså någonting som berör oss i allra högsta grad.
Som de minnesgoda lagtingsledamöterna kanske kommer ihåg så hade vi en ganska omfattande behandling av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet. Risken var uppenbar att det skulle bli dubbelbeskattning av medborgare som t.ex. har flyttat ifrån Sverige till Åland om vi inte omfattade dubbelbeskattningsavtalet. Trots att vi var det området som berördes mest av de här frågorna i Norden så var vi inte överhuvudtaget med i förhandlingarna. Färöarna var förstås en part och de undertecknade avtalet, men Åland var inte ens med. Tittar man på självstyrelselagen så hade vi rätt att vara med. Enligt tjänstemän på finansministeriet så berörde inte detta Åland och på grund av det fick vi inte ens sitta med i finrummet och höra hur diskussionerna gick. Det här vill jag be att lagutskottet tittar på. Finns det en koppling mellan den här konventionen, det här ärendet och det resonemang som vi förde om möjligheterna att få ett ökat inflytande när det gäller dubbel beskattningsfrågor?
Utöver detta vill jag en gång understöda det som ltl Roger Jansson tog upp. Jag hoppas att lagutskottet tar sig lite tid att titta på de här presidentframställningarna. Jag har fått lite den uppfattningen att de ibland expedieras ganska snabbt av lagutskottet.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Lagutskott har kanske behandlat ett tjugotal olika regeringspropositioner, presidentframställningar. En del berör dubbelbeskattningsavtal och dem bör man skilja åt, å ena sidan dubbelbeskattningsavtal, å andra sidan samarbete med skatteärenden för att undvika skatteflykt och undanhållandet av skatt osv.
När det gäller presidentframställningar så är de flesta nya avtal utformade enligt OECD:s modellavtal. I allmänhet är det faktiskt så att lagtinget tämligen snabbt kan expediera de här framställningarna. Vi går naturligtvis alltid igenom dem, med tjänstemännens hjälp, och kollar upp vad som har hänt under resans gång. Det finns ett fall som rör de s.k. Cariforum-staterna som vi har liggande på grund av att vi vill reda ut hur det har gått till i själva beredningen. Vi inväntar svar från vår egen förvaltning och från riksmyndigheterna för att reda ut det här.
När det gäller de här två senaste ärendena så kan man naturligtvis som Anders Eriksson öppna diskussionen för alla problem som har diskuterats här under tidernas gång och som har med skatt att göra, det är naturligtvis alltid möjligt. Rent konkret handlar det om att få de här konventionerna i kraft på ett sådant sätt som vår lagstiftning förutsätter. Det betyder att Ålands lagting nu ska ge sitt bifall till de här konventionerna som kom 1988-1989 och de protokoll som under tiden har lagts till det här.
Naturligtvis är det en positiv sak om man från rikssidan numera systematiskt ser till att de internationella avtal faktiskt kommer till i rätt ordning. Det ska lagutskottet naturligtvis ha som huvuduppgift. Sedan har lagutskottet i andra sammanhang, i samband med EU- lagstiftningen och domstolsprocessen och 59 §, sagt att man borde hitta ett annat system för behandlingen av presidentframställningar och propositioner så att de inte kommer först till lagtinget, utan att de kommer först till regeringen för beredning. I det här fallet är det lagutskottet som får göra den beredningen som tjänstemännen skulle ha gjort och lagutskottet får se hur tillkomsten har varit för de här två framställningarna.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag tyckte det var en lite onödig släng ifrån ltl Olof Erland när han sade att man i likhet med mig kunde öppna diskussionen om allt. Jag har försökt titta igenom konventionen och frågat mig själv om det här berör oss. Enligt mitt förmenande berör det oss i högsta grad, i och med att det också berör kommunalbeskattningen. I och med att ärendet gäller internationellt samarbete på skatteområdet så är det ganska naturligt att man också tittar på dubbelbeskattningsproblematiken.
Jag ville med mitt anförande be lagutskottet att titta lite extra noga på det här och inte bara säga ja och amen, utan att man desto mera vet vad det handlar om.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Lagutskottet ska naturligtvis titta extra noga på detta ärende, som jag sade. Det är en självklarhet och jag har sagt att vi ska reda ut tillkomsten och kontrollera om det är ett avtal som gäller enligt vår egen lagstiftning. Mera komplicerat än så behöver det inte vara, även om det i sig kan vara ett ganska omfattande avtal.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Remiss
2 Godkännande av protokollet om ändring av konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 9/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Remiss
3 Godkännande av Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp
Republikens presidents framställning (RP 10/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Det är en gedigen framställning som har kommit ifrån republikens president vad beträffar sexuell exploatering och sexuella övergrepp.
Numera har servicen tagits bort att vi lagtingsledamöter får framställningarna. Därför är vi själva satta att ta fram de här framställningarna via nätet. Det är flera som har haft problem att få fram de här framställningarna, länkarna har tydligen varit ur funktion under några dagar. Därför föreslår jag att det här ärendet bordläggs så att alla får ta del av framställningen så de kan sätta sig in i vad det här egentligen handlar om. Då får vi penetrera framställningen ordentligt. Det här är ett viktigt ärende. Det är väldigt viktigt att se på vilket sätt man har tänkt sig att hantera den frågan i Finland och vad vi egentligen säger ja till här på Åland.
I dagarna har det varit aktuellt med den här typen av frågor. För min egen del så vill jag inte lämna det här ärendet ifrån mig före jag och samtliga här i salen har tagit del av den här informationen så att vi vet vad det är vi säger ja eller eventuellt säger nej till.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Reglerna har varit sådana att lagtinget meddelar att propositionerna kan hämtas på kansliet eller laddas ner på hemsidan. Hemsidan har fungerat ända fram till igår någon gång och från kl. 10.45 idag. Det har ju varit möjligt att hämta dem.
Finns det i lagtingets regelverk fortfarande den möjligheten att man kan begära att få handlingarna från kansliet, till den del de inte kommer på bordet? Det här är närmare 300 sidor text. Det kan vara lämpligt att ha vissa regler för hur man hanterar sådana dokument.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag kan upplysa om att den servicen fortfarande finns. Jag har själv fått mitt exemplar på det sättet. Jag har begärt den ifrån vaktmästaren och han har kopierat upp den till mig eftersom det inte fungerade på annat sätt.
Jag hoppas att lagtinget respekterar önskan om att bordlägga det här ärendet till plenum måndagen den 17 januari så att vi får noga läsa igenom vad det här har för betydelse i vårt samhälle.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag kan inte stöda bordläggning i en replik, jag kan inte heller motsätta mig den. Jag tycker att det är bra att man, samtidigt som man möjliggör att alla får del av dokumenten, ger ut den här regelsamlingen om hur det ska gå till, så att vi vet till nästa gång. Det har diskuterats på förmiddagen att servern var stängd idag just, men dokumenten ska finnas på kansliet, för den som vill ha dem.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Vtm Gun-Mari Lindholm har föreslagit bordläggning till den 17 januari. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon att uttala sig bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 17 januari. De som finns på listan bereds möjlighet att uttala sig.
Ltl Carina Aaltonen
Herr talman! Jag uppmanar alla ledamöter att begära ut de här skriftliga dokumenten i det här lagförslaget. Det här är en väldigt viktig lag. Den innehåller bl.a. förbud mot grooming. Det har ganska länge varit på tapeten att man ska förbjuda vuxna, främst vuxna män, som har tagit kontakt med barn för att arrangera träffar som har sexuellt syfte. Den här lagen kommer att försöka förhindra det. Men vad hjälper det egentligen om man inte lokalt har resurser? Vi kunde bara för en månad sedan läsa i lokalpressen att under 2010 har ovanligt många fall varit uppe i tingsrätten där män har stått åtalade för att ha utnyttjat barn sexuellt, också grovt. Polisen jobbar förstås väldigt seriöst med det här, men man har inte tillräckligt med kunskaper och resurser att jobba med sexualbrott via Internet.
Jag såg att kansliminister var inne här tidigare, men nu är han försvunnen igen. Jag skulle till måndagen vilja få svar på vilket sätt regeringen ämnar se till att de här frågorna prioriteras inom polisen. Vilka resurser, både personella och ekonomiska finns det för att skydda barn och unga mot sexuell exploatering på nätet? Jag vill tro att samhället i stort har börjat våga se och börjat våga prata om sexuella övergrepp mot barn och unga. Men det måste finnas resurser. Jag vill gärna se att ministern kommer med en redogörelse för hur man ska arbeta för att förebygga det här, inte bara när det gäller lagstiftningen nu som kommer att träda ikraft utan också när det gäller praktiskt ute på fältet. Tack, herr talman.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jag vill gärna kort här i ett replikskifte informera ltl Aaltonen och de övriga lagtinget att Rädda Barnen under flera år har haft ett väldigt lyckat projekt. Man ger ut information till föräldrarna och man diskuterar med ungdomarna om faror och risker på nätet.
Nu har elevrådet och Fältarna beslutat att ta hit en teater i april som också lägger vikt på den här problematiken. Jag tror att det är ett mycket lyckat grepp. Så klart måste det också finnas resurser hos polisen, men också det förebyggande arbetet att lära ungdomarna att se de här farorna själva tror jag är en väsentlig del.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Ja, jag instämmer att det här projektet som drivs av Rädda Barnen är oerhört viktigt. Men också där är man otroligt frustrerad över bristerna på resurser hos polisen och att man inte kan prioritera de är frågorna. Man har vare sig tid eller pengar och ibland inte heller kunskap. Engagemang och vilja finns nog hos många eldsjälar inom polisen, men vad hjälper det om ungdomarna vet om det, men brottslingarna får sedan gå fria.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Som jag uppfattade debatten i media är fortbildning en väsentlig del hos polisen. Det är fullständigt oacceptabelt att man inte handlägger misstänkta brott. Landskapsregeringen har, tillsammans med polisen och BUP, utarbetat ett gediget dokument hur man ska ta till vara barns och ungdomars rättigheter just när det gäller det här.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Om det saknas ekonomiska resurser så spelar det ingen roll hur många fina handlingsplaner det finns. Det måste finnas människor som kan jobba med det här på heltid.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad. Ärendet bordläggs till den 17 januari.
Remiss
4 Luftkvalitet
Landskapsregeringens framställning (FR 9/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Minister Katrin Sjögren
Herr talman! Framställningen om att luftkvalitet som landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar innehåller kompletteringar av miljöskyddslagen. Kompletteringarna innehåller bestämmelser bl.a. om luftkvalitet, luftkvalitetsplaner, handlingsplaner, förfarande för när planer ska göras upp och när upplysningar ska lämnas in, överskridning av gränsvärden samt kvalitetssäkring av mätningar och undersökningar. I korthet och på ren svenska handlar det om att förebygga luftföroreningar samt att ha planer och beredskap för åtgärder när luftkvaliteten sjunker.
Framställningen innehåller även bemyndiganden som möjliggör utfärdande av detaljbestämmelser på förordningsnivå.
Det återstår ett gediget arbete för landskapsregeringen med att ta fram en förordning. Vi håller på att titta på vilka mätningar vi ska ha och hur vi ska göra mätningarna. Det finns ett samarbete med meterologiska institutet, de är ganska frikostig med sin information. Man lägger ut den direkt på nätet. Det finns en permanent mätningsstation på Utö. Det är störst bekymmer med luftkvaliteten i storstadsmiljöer.
Arbetet på EU-nivå pågår också. Kommissionen är i färd med att publicera exempel på god praxis angående handlingsplaner beträffande luftkvaliteten. Genom kompletteringarna i miljöskyddslagen som föreslås implementeras luftkvalitetsdirektivet fullständigt. Syftet med luftkvalitetsdirektivet är att ha kontroll över luftkvaliteten och verka för en renare luft i Europa. Implementeringstiden löpte ut i juni 2010.
Syftet med luftkvalitetsdirektivet är att förebygga och minska skadliga hälso- och miljöeffekter som orsakas av luftföroreningar, att upprätthålla god luftkvalitet, göra uppföljningen av luftkvaliteten mer enhetlig och förbättra tillgången till information om luftkvaliteten.
Den mest centrala reformen i luftkvalitetsdirektivet, förutom att man har fört samman flera direktiv, är att man tar även med småpartiklarna som också kommer att omfattas av reglerna. Orsaken är att dessa småpartiklar, som kan finnas i luften, enligt nuvarande kunskap utgör den största hälsorisken som orsakas av luftföroreningar.
Luftföroreningar utomhus är en betydande orsak till ohälsa. Det orsakar lidande för den enskilda individen och kostnader för samhället. Som vanligt när det gäller både miljö och folkhälsa lönar det sig att vara framsynt och att jobba förebyggande.
På Åland har vi hittills varit lyckligt lottade med en ren luft. Men luftföroreningar kan vara gränsöverskridande.
Miljöskyddslagen innehåller redan allmänna bestämmelser om miljökrav ur vilka indirekt framgår att utövare av t.ex. industriell verksamhet ska medverka till att en god luftkvalitet uppnås. Syftet med miljöskyddslagen är att främja en hållbar utveckling genom att undvika negativ miljöpåverkan samt genom att undanröja och begränsa skador. Lagen anger även allmänna principer om försiktighet och aktsamhet, om prevention och minimering av olägenheter, om bästa praxis ur miljösynpunkt samt om förorenarens ansvar.
Åland har även en blankettförordning gällande luftkvalitet och åtgärder mot förorening av luften.
Framställningen har positiva effekter på miljöarbetet. Förslaget innebär att det i landskapslagstiftningen införs bestämmelser utgående från vilka det blir möjligt att tydligt utforma och fastställa mål för luftkvaliteten, så att skadliga effekter på människors hälsa och på miljön som helhet kan undvikas, förebyggas eller minskas. Det blir också möjligt att bättre utvärdera luftkvaliteten på grundval av gemensamma metoder och kriterier, och att erhålla information om luftkvaliteten. Detta medför att luftföroreningar och olägenheter kan bekämpas mer effektivt, långsiktiga tendenser följas upp lättare samt att förbättringar kan åstadkommas både genom nationella åtgärder och genom gemenskapsåtgärder. Genom de nya bestämmelserna bidrar landskapet till att främja samarbetet mellan gemenskapens medlemsstater för att minska luftföroreningarna.
Herr talman! Så sent som i morse var det ett nyhetsinslag från lokalradion i Stockholm där de hade stora problem med kväveoxider i innerstaden. I Stockholm förbjuder man användning av vinterdäck på vissa trafikleder. Det här är till stora delar ett storstadsfenomen.
Ekonomiska konsekvenser, herr Talman, uppgörandet av luftkvalitetsplanerna, genomförandet och nödvändiga provtagningar kommer att medföra merarbete för både miljöbyrån och ÅMHM. Avsikten med förslaget är att det merarbetet ska skötas inom ramen för befintliga resurser. Tack, herr talman.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! När jag läser den här framställningen så får jag intrycket att det här är någonting som vi måste genomföra som en följd av ett EU-direktiv. Minister Sjögren säger att det här är i första hand ett storstadsproblem. Kommer det här att ha någon praktisk betydelse för Åland? Finns det över huvudtaget några kontinuerliga mätningar av luftkvaliteten på Åland, i Mariehamn eller på några andra ställen? Eller är det här ett helt nytt område inom miljöpolitiken. Det har ju funnits lagstiftning där man i detalj kan läsa om det här. Det här är väl mera konkret och rakt på sak. Vad ska vi tro om det här riktigt?
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Visst är det ett direktiv och då är vi ålagda enligt lagstiftningen att genomföra direktivet. Det finns också utsläpp som är gränsöverskridande t.ex. ozonutsläpp. Det finns också en paragraf i lagförslaget som berör sandning. Visst kan det tillfälligt förekomma situationer i dagsläget där luftkvaliteten är av sämre kvalitet. Det är ett nytt miljöområde som man fäster större och större vikt vid. Kväveoxider kan direkt förorsaka t.ex. astmaattacker och i förlängningen också ge hjärt- och kärlsjukdomar.
Min uppfattning är att det har förekommit sporadiska mätningar t.ex. i Mariehamns stad.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack för det. Det känns ändå fortfarande som det här är ett ganska marginellt problem. Utskottet får titta närmare på det.
Vad gäller sandning i stan så är det klart att det kanske på våren, när man sopar upp sanden, kan vara problematiskt någon dag eller en del timmar.
Detta med luftföroreningar som rör sig över gränserna, det skulle vara intressant att veta vad det egentligen rör sig om? Hur farligt kan det vara om man har utsläpp på svenska eller finska sidan? En viss betydelse måste väl Ålands hav ändå ha i det här sammanhanget? Jag tycker att det mesta blåser bort över Ålands hav. Vet man de facto någonting om hur mycket som ramlar ner här på Åland?
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jag kan inte redogöra för hur mycket av föroreningarna som faller ner på Åland. Vi vet att vi har en ganska hög kvävebelastning genom luftföroreningar som t.ex. är dåligt för våra vattendrag. Det här har hittills haft marginellt betydelse för Åland. Samtidigt är det ur ett europeiskt perspektiv väldigt positivt att man börjar se Europa som ett ekosystem och att man har ansvar som nationalstater över föroreningar som man släpper ut och som kan vara gemensamma och förorsaka skador för grannarna.
Ta de fruktansvärda utsläppen i Ungern som exempel, det röda rötslammet som förorenar. Överlag i ett europeiskt perspektiv tycker jag att det här är en positiv lagframställning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Henry Lindström
Herr talman! Det är bara luft brukar man ibland säga. Jag anser att det här är ett betydligt viktigare område än vad man vid första anblicken kan tro när man hör talas om det.
Vi har pratat ganska mycket om vattenkvaliteten och problem med utsläpp till våra vattendrag. När man tittar i vattenåtgärdsprogrammet vilka belastningar vi har så den atmosfäriska depositionen, dvs det som kommer som vi inte direkt åstadkommer med vår landbaserade näringar, är ju oerhört stor. För fosforns del kommer nästan hälften ifrån den atmosfäriska depositionen. Det som jag pratar om just nu berör närmast näringsämnen. Det är 39 ton fosfor som årligen kommer via luften till de åländska vattendragen.
När det gäller kväve så är det nästan tre fjärdedelar som kommer via den atmosfäriska depositionen, dvs 2072 ton, vid de senaste relaterade mätningarna i vattenåtgärdsprogrammet.
Vilka mätningar som har gjorts berördes i tidigare replikväxlingar. Under många års tid gjordes vid Ålands försöksstation mätningar av vad som kom med nederbörden. Där har man ett ganska bra material som man kan bygga på. Att det kan göras förbättringar kan man se bl a ur det perspektivet när industrierna ute i Europa hade mycket sämre rening av svavel. Då hade vi rätt mycket svavel i det nedfall som kom över Åland. Men nu har det förändrats. För jordbrukets del måste vi nu gödsla med svavel för att tillgodose behovet, åtminstone till de grödor som är mest krävande när det gäller svavel t.ex. oljeväxter.
Därmed vill jag komma fram till att luftkvalitet och vattenkvalitet har ett stort sammanhang. Jag frågade mig, när jag tittade på framställningen, varför man inte mera har berört att vi har en väldigt omfattande flygtrafik för Åland? Vi har fartygstrafik som också släpper ut mycket. Däremot har man bl.a. berört sandning. Det är säkert lite andra ämnen som det kan orsaka och det blir ju direkt i närmiljön vid det tillfället när man sopar upp sand.
Att vi implementerar det här luftkvalitetsdirektivet är nog viktigt. Jag tror också det är viktigt att man kan följa upp de tidigare gjorda mätningarna och att man även framöver kan göra mätningar av luftkvalitén. Jag anser i alla fall att det får sådana konsekvenser att man gör mycket åtgärder t.ex. inom våra primärnäringar för att minska på utsläppen till vattendrag osv, men de facto är det en ganska liten procent av de totala utsläppen. Därför är jag också lite fundersam kring § 53f i den här framställningen som berör förlängning av tidsfristen för att åstadkomma förbättringar. Det berör bland annat kväveoxider. Det är säkert ett stort problem i storstäder. Vi här på Åland, herr talman, kommer också att få del av de problem som finns i storstäder i och med att vi har en intensiv dels egen belastning, vi har intensiv biltrafik, vi har fartygstrafiken och vi har inte minst dessa hundratals överflygningar per dygn. Just vad alla dessa överflygningar orsakar har jag saknat både när man har pratat om vattenkvaliteten och luftkvaliteten. Det blåser inte bort, vi får nog ta en stor del av dem.
Detta var lite anmärkningar mot den här framställningen, herr talman.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ltl Lindström tar upp ett tema som han många gånger har lyft fram i samband med att vi har diskuterat utsläpp ifrån jordbruket. Det är ju en viktig diskussion som förs.
Det som jag känner att är oklart nu när vi diskuterar luftkvalitet, det är om den luft som man andas in på något sätt kan bedömas som skadlig? Det uppfattar jag som det centrala i den här framställningen. Att det sedan ytterligare finns den problematik som ltl Lindström tar upp är jag säker på. Frågan är om den här lagstiftningen syftar till att stävja de problemen? Är det inte i första hand frågan om att förebygga en luftkvalitet som kan vara skadlig för människor och djur? Här är lite olika tyngdpunkter i diskussionen.
Ltl Henry Lindström, replik
Herr talman! Jag uppfattar nog av framställningen att det här berör både och. Det sägs i framställningen att lagen gäller all verksamhet. ”Vid tillämpning av lagen ska negativ miljöpåverkan utanför landskapet beaktas lika som motsvarande påverkan inom landskapet.” Även om det mera kan beröra gränsöverskridande problem så kommer de också att påverka människan som sanningen. Det blir det totala som människa kommer att exponeras för.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag vet inte vad som gäller nu riktigt. Ltl Henry Lindström kommer ju i social- och miljöutskottet att kunna reda ut det här. Det är bra att frågan lyfts så att vi i lagtinget får svar på de oklarheter som föreligger.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Det är alldeles riktigt som ltl Lindström påpekade. Det handlar om två saker. Det ena är fjärrföroreningar, de som är importerade. Det andra är de luftföroreningar som kommer av den verksamhet som vi själva kan påverka. Den här framställningen fokuserar på det senare. Det som vi inte kan påverka är viktigt det också och det ska naturligtvis registreras och vi behöver ha kunskap om det också. Fokus i den här framställningen måste rimligen vara på det lokala som vi själva kan påverka, det som vi kan göra för att främja våra medborgares hälsa via luftkvaliteten.
Ltl Henry Lindström, replik
Herr talman! Naturligtvis ska vi göra vad vi kan med våra egna verksamheter så att vi belastar så lite som möjligt, både vad gäller luft och vatten. När man sedan går tillbaka till de siffror som jag presenterade här och den stora andelen som härrör sig från någon annanstans, från t.ex. flygtrafiken som är så pass omfattande att vi inte kan bortse ifrån den, så måste vi också titta på vad vi kan göra för att förbättra det. Annars hjälper det inte om vi även lägger ner all vår näringsverksamhet som på något sätt belastar. Vi kommer ändå att belastas av oerhört mycket föroreningar och näringsämnen från luften.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Det kan ju aldrig bli frågan om att vi ska lägga ner vår verksamhet. Däremot ska vi se till att vi bedriver vår verksamhet på ett sådant sätt som inte innebär hälsovådliga luftföroreningar.
Vid fjärrimporterade luftföroreningar handlar det i högsta grad om internationella överenskommelser som vi ska vara med och driva på så att de genomförs därför att vi kan faktiskt se resultat. Vi kan se vad som har hänt under de senaste 30 åren när det gäller påverkan av framförallt svavelnedfall från industriområdena i mellan Europa. Nog hjälper det också, det är klart att vi ska jobba på flera plan. När det gäller den här framställningen så uppfattar jag att fokus ligger på detta som vi kan påverka själva i första hand.
Ltl Henry Lindström, replik
Rent praktiskt är det naturligtvis så, herr talman. Jag tror ändå det är viktigt att se till att man har relevanta mätningar så att vi kan visa vad vi får utifrån som belastar våra åländska luftrum och vatten så att vi också kan få en bra balans i debatten.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Det lilla sidospår som kollegan Lindström förde in oss på här när det gäller de atmosfäriska nedfallens påverkan på våra vattendrag leder bara till en slutsats. Eftersom vi inte kan påverka de atmosfäriska nedfallen med egen lagstiftning eller andra åtgärder förutom i ett globalt samarbete, där vi är väldigt små, så måste vi lägga ännu större ansträngningar på att minska våra egna utsläpp av kväve, fosfor och andra utsläpp så att eutrofieringen av våra vatten därmed minskar. Det blir den enda slutsatsen som vi kan dra av det resonemang som ltl Lindström för. Vi måste ytterligare anstränga oss politiskt att minska våra egna utsläpp såsom kollegan Runar Karlsson så ofta brukar framhålla här i lagtinget.
När ärenden remitteras till social- och miljöutskottet brukar de ofta se oproblematiska ut. Sedan när vi detaljbehandlar dem i utskottet så brukar det dyka upp problem som absolut inte är skapade av utskottet utan de finns inne i lagframställningen. När problemen finns där bör de antingen hanteras av landskapsregeringen eller av lagtinget så att inte en sämre lagstiftning än nödvändigt kommer ut som ett resultat av vårt arbete.
I det här fallet har jag faktiskt funnit tre frågeställningar redan i remisskedet som jag vill peka på och kanske också ställa frågor till landskapsregeringen på hur man ser på det.
Vi känner alla till grundlagens krav på tydlighet i lagstiftningen och tydliga avgränsningar av förordningsfullmakterna så att det inte blir en rättsosäkerhet i samhället. Det här är en väsentlig ingrediens i vårt lagstiftningsarbete som både landskapsregeringen och lagtinget måste ta ad notam noga varje gång.
I den här framställningen står det i § 53b om gränsvärdena för luftföroreningar. ”Om det gränsvärde för luftföroreningar som föreskrivs med stöd av denna lag överskridits etc.” Jag har febrilt försökt ta reda på vilka gränsvärden som finns. I EU-regelverket som ligger till underlag för detta finns det inte. I lagen, som den ser ut idag, om miljöskydd finns det inte. I kompletteringen till lagen, som vi har på bordet idag, finns det inte. Min slutsats var att då måste det finnas på förordningsnivå, förordningsfullmakten måste till den delen vara tydlig. Genom läsning av förordningsfullmakten framkommer att någon sådan förordningsfullmakt inte finns när gäller gränsvärden. Den förordningsfullmakt som finns i det här förslaget kan vi läsa i § 53g andra momentet; ” landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om de mätnings- och testmetoder, standarder och beräkningsmodeller som ska användas vid tillämpning av denna lag och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den som kvalitetssäkring av mätningar, testutredningar och undersökningar samt om tillsynen över forskningsanstalten.” Det vore bra om landskapsregeringen redan i detta tidiga skede kunde säga var gränsvärdena, som är helt centrala för luftförbättringsprogrammen som ska göras upp, finns lagstadgade.
Det andra som jag undrar över är landskapsregeringens uppfattning, är förordningsfullmakten korrekt utformad i förhållande till grundlagen? Tyvärr är det ofta en brist i landskapsregeringens framställningar, det här med grundlagen tar man mera lechärt och hoppar ofta över argumenteringen för att förordningsfullmakten ska fylla de krav som är ganska tuffa i Finland och på Åland när det gäller förordningsfullmaktens möjlighet att vara vid i förhållande till den lagstiftning och dess brist på detaljreglering som ofta kan vara fallet. Detta har jag talat om många gånger och det är ett bekymmer i samband med den här lagen också.
Det tredje är detta som jag just läste i § 53g om att landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om de standarder som ska användas vid tillämpningen av denna lag. Som vi alla känner till, och som kommer att redogöras för här i nästa för ärende av landskapsregeringen, är standarder inte något lagstiftningsområde som vi hanterar. Det är uttryckligen riksbehörighet. Då är frågan hur den här paragrafen och den här fullmakten tillkommit i förhållande till begreppet standarder när det gäller luftkvalitet?
De här frågorna kommer att ställas på nytt och diskuteras i social- och miljöutskottet med all säkerhet. Men det finns skäl att redan i remissbehandlingen beröra den här typen av grundläggande frågor.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Jag tänkte bara peka på att jag har läst just det som ltl Roger Jansson var inne på först beträffande gränsvärden när det gäller förordningsfullmakten som finns i slutet av § 53b. ”Landskapsregeringen utfärdar genom landskapsförordning närmare bestämmelser om innehållet i en luftkvalitetsplan.” Jag läser den här texten på det sättet att i den förordningen ska just den här typen av gränsvärden ingå. Eftersom de gränsvärdena ska ligga till grund för uppgörandet av luftkvalitetsplanen.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Ltl Sjölund är helt korrekt i sin synpunkt att förordningsfullmakten i § 53b alldeles klart är av den arten som jag var inne på och som landskapsregeringen i sin allmänna motivering till detta skriver, det finns i lagen bemyndigande som möjliggör utförande av detaljbestämmelser på förordningsnivå. Det är detta som i förhållande till grundlagen är det problematiska, att man med andra ord kan utföra på förordningsnivå vilka gränsvärden som helst, utan att medborgarna, via lagstiftningen, känner till vilka begränsningar som de kan utsättas för. Det här förbjudet i grundlagen, men är inte heller fullständigt klar på hur pass detaljrika lagstiftningsbestämmelserna ska vara. Därför måste man för att juridiskt resonemang kring den frågan när den här typen av lagstiftning tas.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! När det gäller förordningen och förordningsfullmakten så försökte jag beröra i mitt anförande att det är en bred förordningsfullmakt och att det är ett arbete som inte är slutfört. Man väntar på direktiv från kommissionen angående hur man ska göra upphandlingsplanerna. Luftkvalitetsplanerna och handlingsplanerna ska ju finnas när det uppstår ett problem. Det finns vissa riksvärden som är i kraft redan. Det är landskapsförordningen som har gjort riksförordningen tillämplig på Åland, det handlar om luftkvalitet och marknära ozon. Också i direktivet finns det gränsvärden för svaveloxid, kväveoxid, kvävedioxider, partiklar och bly i luften.
Det här är ett arbete som inte är färdigt. På flera punkter i flera paragrafer understryker man vikten av att informera medborgarna.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Tack för det beskedet, som egentligen var en upprepning av det som ministern sade här tidigare. Det ger också information om vad som gäller idag, jag är medveten om det för jag har läst den förordningen. Både de gamla bestämmelserna och de nya förordningsfullmaktsbestämmelserna ska mätas i förhållande till grundlagens bestämmelser om hur pass vidsträckt en förordningsfullmakt får vara i förhållande till medborgarnas rättsskydd. Svaret jag fick nu visar att utskottet och lagtinget står åter igen inför ett dilemma om förordningsfullmaktens bredd. Jag är medveten om att det är svårt att göra de här begränsningarna i lagstiftningen. I riket lyckas man inte alltid med det heller.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! När det gäller förordningar så försöker landskapsregeringen ha som rutin att ha ett förordningsförslag med i lagframställningen. Den här gången hade vi inte det. Det brådskade med lagen och vi ska ännu få direktiv av kommissionen.
Landskapsregeringens intention är naturligtvis att sätta sig på en hög nivå. Vi ska fortsätta att ha vår höga luftkvalitet på Åland. Vi har samarbete med riket i den här frågan.
Jag vill igen understryka att det står tydligt och klart i framställningens lagparagrafer att allmänheten ska ha möjlighet att framföra sina åsikter, t.ex. om att utkast till planer och korttidsplaner. Man undersöker att medborgarna ska hållas informerade. Därför har man också paragrafen t.ex. när det gäller sandning, en speciell situation som kan vara under några dagar.
Ltl Roger Jansson, replik
Talman! Tack för det resonemanget. För en lagstiftare är det svåra och bekymmersamma frågor att leva upp till grundlagens krav på den här punkten. Det är viktigt att vi för den här diskussionen så fort frågeställningen kommer upp, och nu kom den upp igen i samband med det här ärendet. Därför är det viktigt att man resonerar också kring det i utskottet och vi får säkert lov att göra det. Kanske vi kommer till samma resultat som landskapsregeringen, att man inte kan vara tydligare i lagstiftningen. Jag hoppas att vi kan fortsätta den här diskussionen också om standarder som är ett bekymmer i den nuvarande formuleringen i förordningsfullmaktens sista paragraf.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Lantrådet Viveka Eriksson
Talman! Frågan om standarder kommer att komma, såsom ltl Jansson sade, i nästa ärende. Jag vill ändå svara på det i det här ärendet. Landskapsregeringen har ändå gjort den bedömningen att vi går fram med det här en gång till. Visserligen har Högsta Domstolen fällt landskapsregeringen när det gäller blankettlagen om elsäkerhet. När man godkände plan- och bygglagen så fördes där ett resonemang om standardisering men man fällde inte det. Det har egentligen kommit dubbla budskap. Därav vill vi pröva landskapets syn på den här frågan. Vi vill att det ska klargöras och tolkas en gång till.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Det var ett klart besked från lantrådet att det här är frågan om en försöksballong för att försöka få Högsta Domstolen att klargöra sin otydlighet i de tidigare avgöranden, som vi kommer att resonera om i nästa ärende. Jag håller med landskapsregeringen om bristen i Högsta Domstolens behandling av frågan om standarder. Ska man göra en försöksballong i det här skedet så borde man kanske ha fört ett starkt och hållbart principiellt resonemang i framställningen om varför man föreslår på det här sättet. Alternativet är att man tiger bort det och bara skriver in det i paragrafen, vilket landskapsregeringen har valt. Jag undrar, för utskottsbehandlingen, om det är rätt metodik i det här fallet när man ska föra en juridisk kamp med Högsta Domstolen?
Talmannen
Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Jag har läst den här framställningen, dock inte så hemskt noga. Därför hade jag en del frågor att ställa regeringen.
Frågan om gränsvärdena för luftföroreningar, jag kunde inte heller se vad det är för gränsvärden och var de fastställs, i stöd av vilka dokument, lagar eller beslut? Jag blev styrkt i min uppfattning, att det är någonting här som inte fullföljs i framställningen, när ltl Roger Jansson också reagerade på det här. Var finns dessa gränsvärden? Det står nämligen i § 53b inledningsvis; ”om det gränsvärdet för luftföroreningar, som föreskrifts med stöd av denna lag, överskrids eller om det finns en risk för att det kommer att överskridas, ska landskapsregeringen göra upp en luftkvalitetsplan”. Det står om det gränsvärdet. Jag har det ändå föreställt mig att det måste finnas flera gränsvärden eftersom det gäller olika typer av luftföroreningar. Det är nog någonting som är höjt i dunkel ännu. Kanske regeringen känner sig stressad i det här avseendet och vill få det här genomfört för att vi inte ska hamna på EU:s svarta lista.
Jag tycker inte att gränsvärdena är tillräckligt tydligt angivet. Om gränsvärdena fastställs av enskilda nationer då har vi inte den europeiska effekten, som ministern anförde här, som starkt motiv för att vi ska ta den här lagstiftningen. Om var och en får sätta gränsvärdena så är det risk för att det blir sådana gränsvärden så att man inte behöver vidta åtgärder. Det enda rationella är väl att det finns fastslagna gränsvärden som alla ska följa. Att gränsvärdena ska formuleras i någon förordning eller någonting sådant känns inte seriöst.
Utskottet har en del att jobba med. Den här remissen har visat på flera frågor än vi svar. Ska vi enbart beakta föroreningar som uppstår lokalt? Eller ska de gränsöverskridande luftföroreningar, som ltl Lindström tog upp, beaktas? Eller är det frågan om att fastställa luftkvaliteten? Eller ska man också mäta och konstatera vad det är som faller ner och sedan kommer ut i vattendrag på olika sätt? Det krävs nog flera klargöranden och förtydliganden om vi ska förstå vad det här har för betydelse.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Det verkar finnas ett missförstånd. Är lagen på något sätt suddig utformad så måste man göra vissa klargöranden. Orsak till att det står det gränsvärdet är att man ska göra upp luftkvalitetsplaner när ett gränsvärde har överskridits. Det kan handla gränsvärdet för ozon, det kan handla om gränsvärdet för kväveoxider, det kan handla om gränsvärdet för bensen och det kan handla om blyoxider. När det gränsvärdet har överskridits, vad det än må vara för överskridning, då ska man göra luftkvalitetsplaner eller kortsiktiga handlingsplaner. Medborgarna ska nogsamt informeras om detta. Det ska informeras om hur landskapsregeringen och kommunerna tar tag i situationen och vilka risker som finns för medborgarna.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack för det. Men hela grunden saknas för vilka gränsvärden som ska gälla för att man ska kunna konstatera att vi har god luftkvalitet eller att vi inte har god luftkvalitet. Den definitionen i frågan gränsvärden har åtminstone inte jag upptäckt i lagen. Sedan är det klart att om man överskrider gränsvärdena så då är det en risk och då ska man göra den här handlingsplanen för att eliminera skadorna. Men, vilka gränsvärden som ligger till grund för begreppet god luftkvalitet det måste utskottet titta närmare på.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Genom landskapsförordningen om tillämpningen i landskapet Åland om vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot föroreningar av luften behandlas i statsrådets förordning luftkvaliteten. Det finns förordning om marknära ozon. Det finns också riktvärden för luftkvaliteten och målvärden för svavelnedfall. EU-direktivet innehåller gränsvärden för svaveloxid, kvävedioxid, kväveoxider, partiklar och bly i luften. Det innehåller också gränsvärden för bensen och koldioxid i luften samt ozon i luften.
Ltl Barbro Sundback, replik
Så kan man uttrycka det. Det blev ju inte särskilt mycket klarare för den enskilda ledamoten i lagtinget eller för medborgaren på gatan. Vilka gränsvärden gäller på Åland för god luftkvalitet? Det tror jag att man måste definiera i samband med den här lagen. Statsrådets beslut kan väl inte automatiskt gälla på Åland. Också här måste lagtinget slå fast till vilka delar författningarna ska gälla på Åland. Gränsvärdena finns säkert i många dokument. Men vilka gränsvärden specifikt ska den här lagen beakta? Jag tror nog att det är väldigt viktigt att utskottet försöker reda ut det.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Katrin Sjögren
Fru talman! Jag ska försöka förtydliga en del av de frågeställningar som finns.
När det gäller gränsvärdena, förändringar i miljöskyddslagstiftningen handlar just om det förebyggande arbetet och att det ska finnas handlingsplaner och luftkvalitetsplaner just när det uppstår ett utsläpp och man riskerar människors hälsa.
Det finns en landskapsförordning som direkt gör statsrådets förordning tillämplig på Åland. Precis de här ämnena, som jag har räknat upp nu några gånger för lagtinget, har varit tillämpliga sedan 2001. Rådets direktiv om kväveoxider, partiklar och bly har varit tillämpliga sedan 1999. Direktiven om bensen och koldioxid har varit tillämpliga sedan 2000 och när det gäller direktivet om ozon har det varit tillämpligt sedan 2002. Alla de här riktvärdena finns i direktivet och vissa saker finns i landskapsförordningen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Ja, det är bra att vi vet nu var de finns åtminstone. Tycker inte ministern själv att för tydlighetens skull, för att lagen skulle vara riktigt tydlig, att man i det här sammanhanget skulle ha definierat vilka gränsvärden, i alla författningar som räknades upp, som är aktuella och relevanta just i det här sammanhanget? Det kan väl inte vara så svårt att medge att det kunde ha varit till fördel?
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Jag tycker också att det framkom i mitt anförande. Jag sade att det återstår ett gediget arbete för landskapsregeringen att ta fram den här förordningen som inte är färdig ännu. Vi har ett arbete att göra och förtydliga vad som gäller.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Det är väl inte någon som har kritiserat landskapsregeringens förslag på hur man ska jobba med det här. Det som har kommit fram ganska klart i debatten är att det är oklart vilka specifika gränsvärden som det här lagförslaget berör.
Det andra som fortfarande är oklart är det som ltl Lindström tog upp. Ska den här framställningen också beakta påverkan på miljön? Eller är det bara frågan om luftkvaliteten, den luft som människor och djur andas in?
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Det här är en del av miljölagstiftning i EU och det gäller luftkvaliteten. Det handlar om handlingsplaner på lokal nivå, kortsiktiga handlingsplaner och luftkvalitetsplaner.
När det gäller gränsvärdena för bensen, koldioxid och ozon så kan jag inte dem utantill. Jag ska se till att miljöbyrån tar fram de uppgifterna till social- och miljöutskottet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
5 Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2009 - 31 oktober 2010
Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2010-2011)
Enligt 32 § lagtingsordningen skall landskapsregeringen årligen lämna en skriftlig redogörelse om de självstyrelsepolitiska frågor som väsentligt kan beröra landskapets författningsenliga rättigheter. Lagtinget bereds möjlighet till diskussion i ärendet innan det överlämnas till självstyrelsepolitiska nämnden som skall avge ett betänkande över redogörelsen.
Diskussion.
Lantrådet Viveka Eriksson
Talman! Den årliga redogörelsen som landskapsregeringen ska avge för perioden 1 november - 31 oktober har vi överfört till lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd.
Jag vill påminna lagtinget om att det här är en historiebeskrivning där vi drar gränsen vid 31 oktober. Således har vi inte beskrivit hur ärendena har hanterats efter den 31 oktober. Det gör att debatten blir lite haltande, när jag står här och redovisar det som vi gjorde i fjol. Egentligen är lagtinget mera inriktat på att diskutera det framåtsyftande och vad som har hänt sedan dess. Det blir en lite konstig debatt till den delen. Min roll är att redogöra för vad som hänt fram till den 31 oktober och sedan finns jag med här och kan svara på frågor. Jag tänker också själv ta upp några frågor om vad som har hänt sedan den 31 oktober.
Sedan kommer nämnden med sitt betänkande. Förr gick redogörelsen direkt till nämnden som presenterade sitt betänkande, då var det en ganska fyllig debatt.
Jag kan inte gå in i alla rubriker, det finns väldigt många ärenden som är aktuella på axeln Åland-Helsingfors, vilket också rubrikerna visar. Vi har också ärenden som är aktuella i diskussioner med Sverige.
Om vi börjar med reformeringen av självstyrelsesystemet så känner alla väl till här i lagtinget att den parlamentariska kommittén som landskapsregeringen tillsatte har presenterat sitt betänkande. Det betänkandet är enigt. Landskapsregeringen har mottagit betänkandet och också satt igång att jobba med att förankra de synpunkterna i våra kontakter till regeringen i Helsingfors. Redan under den här perioden hade vi träffar med två statsministrar, eftersom man har bytt statsminister i Finland. Redan på våren tog vi upp diskussionen med statsminister Vanhanen och i oktober med nya statsministern Kiviniemi.
Vi har framfört att Åland vill reformera sitt självstyrelsesystem och att vi strävar till ett nytt sätt att göra förändringar i självstyrelselagen. Vi har också sagt att vi vill att nästa regering ska ta in skrivningar om att en gemensam grupp ska tillsättas och titta på det här. Vi har också presenterat betänkandet för justitieministeriet och Ålandsministern för att de ska kunna sätta igång och förbereda det här arbetet. Vi har diskuterat med dem om möjligheterna att ordna någon form av seminarium för att också öka kunskaperna om de här frågorna inom de olika ministerierna. De diskussionerna fortgår. Sedan har vi också en plan på hur vi ska förankra det parlamentariska betänkande i de politiska kretsarna, nyckelpersonerna i Helsingfors.
Sedan angående diskussionen om lagstiftningsbehörigheten avseende standardisering, som var aktuellt under det föregående ärendet. Här är en problematisk situation. Standardisering är rikets behörighet. Från Ålands sida har man gjort tolkningen att vi ändå skulle kunna bestämma om tillämpningen själva. Det byggde också plan- och bygglagen på. Det fördes ett resonemang i Högsta Domstolen när plan- och bygglagens godkändes, men man fällde inte de stadgandena i det skedet. Det tolkades sedan ifrån åländsk sida som att man ändå stödde det åländska resonemanget. Sedan gick arbetet vidare. Det här berör flera olika förordningsåtgärder så det är väldigt viktigt att få klarhet i den här behörighetsfrågan.
I nästa skede hände att blankettlagen om elsäkerhet fälldes till den här delen på grund av att Högsta Domstolen ansåg att det här var rikets behörighet. Från landskapsregeringens sida vill vi ha det här klarlagt så att vi vet vad som gäller. För det påverkar plan- och bygglagen, det påverkar reell lagstiftning, och det påverkar annan lagstiftning. Vi har tagit den inställningen att fungerar inte det den här vägen då måste vi sträva efter en behörighetsöverföring, att självstyrelselagen ändras till den delen så att landskapet har den här behörigheten.
När det gäller grundlagen finns det kanske inte så mycket mer att säga. Man ska också komma ihåg att många av de här frågorna som finns i redogörelsen är frågor som vi redan har debatterat flera gånger i lagtinget. När det gäller grundlagen har också den varit väldigt aktuell under förra årets redogörelse. Landskapsregeringen har följt upp det här, vi har hörts i riksdagen, vi har givit våra synpunkter till riksdagen och den väg som kommittébetänkandet tog sig var att vi var väldigt angelägna att bevaka presidentens roll i självstyrelsesystemet. Vi var också väldigt angelägna att vi skulle ha en representant från Ålands sida i kommittén. Vtm Gunnar Jansson blev en sakkunnig representant i kommittén. Det betänkande har gått till riksdagen och ligger också för beslut i grundlagsutskottet.
Vi fortsätter när det gäller svenska språket, det är problematisk vi har stora problem igen. Vi har haft den diskussionen många gånger, svenskan viker under i riksmyndigheternas system. Det betyder att det blir allt svårare för Åland i kontakterna till myndigheterna i riket och till ministerierna. Vi hävdade igen, i våra kontakter till båda statsministrar under det här året, att det är regeringens roll att se till att man ska kunna sköta självstyrelsen på svenska. Det har man åtagit sig en gång i tiden. Det ställer landskapsregeringen som ett krav. Vi till och med föreslog att man skulle tillsätta en gemensam grupp som skulle se på praktiska åtgärder för att trygga det här. Vi är inte där ännu. Egentligen ligger ansvaret på regeringen i Helsingfors och vi fortsätter att hävda det.
De allmänna kollektivavtalen var också aktuella under förra årets redogörelse. Sedan dess, efter ett möte med Vanhanen på våren, kom det till en arbetsgrupp som tog fram ett underlag för översättning av kollektivavtalen. Det tillfördes inte några budgetmedel, men det har rättats till i förhandlingar i riksdagen. Det är på rätt väg.
Språkrådet har vi också nyligen diskuterat, huruvida språkrådet skulle lagstadgas. Jag har lovat att det kommer att göras en utvärdering under våren där vi kommer att återkomma till den frågan. Det är också viktigt att understryka att det som man ifrån språkrådets sida har hävdat och önskat är att tjänstemannen som servar språkrådet ska ha en tydligare roll i vår förvaltning. Därav har vi också enligt budget knutit en i tjänst som blir lagd under förvaltningschefens kansli. På så sätt kommer tjänstemannen in mera i förvaltningen och ska också stöda landskapsregeringen mera i språkfrågorna.
EU-frågorna kommer upp i ett särskilt meddelande, som kommer att debatteras idag. Vi har varit väldigt kortfattade i den här redogörelsen.
En väldigt positiv sak var den deklaration som hölls i Coreper. Finlands ambassadör i Bryssel gav den deklaration som ytterligare förstärkte preambelns status, som vi läser det. Det var en väldigt positiv sak. Det betyder att alla länder som är medlemmar i EU nu har fått den här deklarationen och skickat hem den till sina länder. Om ni kommer ihåg vilken status den här preambeln hade i inledningen av vårt EU-medlemskap, nu har den gång efter annan bekräftats på olika sätt och också nu på EU-nivå, vilket är en framgång.
När det gäller demilitarisering och neutralisering så har det varit en stor övning i våra trakter. Till den övningen togs det fram ett stort informationsmaterial om Ålands särskilda status. Vi hade också ett möte här på våren med representanter från Marinen där vi igen framhöll vår syn när det gäller fartygsbesök på Åland. Där har vi lite olika syn på hur länge ett fartyg kan uppehålla sig på åländska vatten och på detta med landstigning.
När det gäller gränsarbetsgruppens betänkande vidhåller vi fortsättningsvis den linje som framkom av gränsarbetsgruppen och deras förslag att man skulle ändra gränserna. Självstyrelsens gränser sammanfaller inte till alla delar med demilitariseringsgränserna. Gränsarbetsgruppen som bestod av representanter från olika ministerier och representanter från Åland föreslog att man skulle ändra på demilitariseringsgränserna. Det här är väldigt svårt, det stöter på patrull i våra fortsätta kontakter, men vi fortsätter på den linje som landskapsregeringen och lagtinget har stakat upp.
Angående lotterilagstiftningen, vid den här tiden i fjol när självstyrelsepolitiska nämnden skrev sitt betänkande, så kunde man konstatera att i de betänkanden som kom ut ur riksdagen så följde lotterilagstiftningen den linje som landskapet eftersträvade. Det som nu är aktuellt är hur den nya tillsynsmyndigheten, polisstyrelsen, ska tillämpa den här lagen. Där finns det olika synpunkter. Som jag uppfattar det pågår det nu diskussioner som håller på att föra saken i rätt riktning. Trots allt förekommer det lite olika tolkningar på hur man ska tolka den här lagstiftningen.
Gränsbevakningsväsendet har genomgått en stor omorganisation under de senaste åren. Detta har också påverkat Ålands distrikt. Stationen vid Enskär stängdes vid årsskiftet och före det stängdes Storklubb. Vi har från landskapsregeringen systematiskt motsatt oss att man skär ner på resurserna inom det åländska distriktet. Samtidigt har man ifrån gränsbevakningens sida framhållit att man kompenserar de nedskärningar som sker i manskapet med teknisk utveckling, med nya båtar och med mera mobila rörliga enheter som gör det möjligt att snabbt och effektivt serva den åländska befolkningen.
Frågan om Åland ska vara ett eget sjöbevakningsområde var också väldigt aktuellt under året. Där har Åland framhållit hur viktigt det är att Åland fortsättningsvis är ett eget område. Namnet har bytts ut, men man kommer fortsättningsvis att ha en egen operativ ledning i landskapet, vilket vi hela tiden har framhållit som väldigt viktigt.
När det gäller skattegränsen så handlar det fortsättningsvis om tillämpningsföreskrifterna. Det är en verklig långkörare. Det är bara att fortsätta att jobba på det eftersom det är tillämpningen som är avgörande för att vi också i fortsättningen ska kunna tillämpa de förenklingar som man har genomfört och som man har infört i skattegränshanteringen mellan Åland och omgivningen. Vi har människor som är på plats och som systematiskt följer det här arbetet. Vi ligger aktivt i den frågan, också.
När det både gäller klumpsumman och reservkraftsförsörjningen så förekommer det diskussioner med finansministeriet. När det gäller reservkraftsförsörjningen förekommer det också diskussioner med arbetskraftministeriet.
Särskilt när det gäller klumpsumman så har vi gjort det som vi har kommit överens om politiskt med statsministern och med finansministern. Från Ålands sida har vi fört över underlagsmaterial för att man ska kunna jobba vidare med frågan. Den här frågan har vi kanske inte stått på just nu eftersom vi både har frågorna om elkabeln och eltarifferna som har varit angelägna att komma till skott med. När det gäller de frågorna så fortgår diskussionerna.
När det gäller stöd till förnyelsebar energi fortgår diskussionerna med arbets- och näringsministeriet för att nå en överenskommelse. Vi eftersträvar en överenskommelseförordning. Vi eftersträvar också att det ska klargöras hur Åland ska bygga upp sin handlingsplan för att leva efter det här direktivet, som ligger till grund för hela stödsystemet. Just nu sköts diskussionerna på tjänstemannanivå, vi kommer sedan att följa upp med ytterligare politiska kontakter.
En fråga som har tillstött, och som vi inte riktigt har klart för oss hur vi ska lösa, handlar om propositionen om att man ska kunna flytta mellan olika kommuner i riket. Individen ska ha lättare att kunna flytta mellan olika kommuner. Det här är åländsk behörighet när det gäller sociallagstiftning så vi kan själva bestämma om vad som händer när människor flyttar mellan åländska kommunerna. Men frågan om boningsort är rikets behörighet, därför blir det komplicerat om en person flyttar mellan en åländsk kommun och en kommun i riket. Det här är en fråga som ännu inte är klarlagd. Vi har påtalat att här finns ett problem. Åtminstone när vi gjorde det här fanns det ännu inte något besked ifrån utskottet som behandlar frågan till riksdagen.
Detta med bredband i glesbygdsområde, där har vi följt upp en lag som har antagits i riket. Från åländsk sida har vi tryckt på att Åland också borde falla under den här lagstiftningen eftersom televäsendet hör till rikets behörighetsområde. Vi har också lyckats med det. Åland omfattas nu av det. Då har man också möjlighet att ta del av de stöden när det gäller bredbandsutbyggnad i glesbygdsområden. Tack.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Det här är en gedigen berättelse med många ärenden. Tack för presentationen. Det kommer gruppanförande som behandlar många frågor.
Jag vill i replik ta upp frågan om svenska språket i förhållande Mariehamn-Helsingfors. Landskapsregeringen ger på sidan 4 en mycket bedrövlig dagsbild av situationen. Jag ville höra lite om landskapsregeringens goda förslag om att tillsätta en partsammansatt arbetsgrupp med uppdrag att avge konkreta förslag på hur det självstyrda Åland kan kommunicera på svenska med staten. Särskilt detta intresserar mig och det är ju det som är den verkligt stora framtidsutmaningen för staten Finland i förhållande till självstyrelsen. Lantrådet gick lite lechärt över hur det här har tagits emot och hur dess framtid är med den här partsammansatta arbetsgruppen. Kunde vi få lite mera kött på benen?
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag har lyft den här frågan på ett möte i oktober med statsminister Kiviniemi och ännu inte nått en framgång. Vi har faktiskt inte skickat en skriftlig förfrågan. Vi tog det först på diskussionsnivå. Än så länge har vi inte fått besked om att det ska tillsättas en grupp, snarare tvärtom vill jag påstå. Vi kommer att vidhålla att det fortsättningsvis är rikets och regeringens sak att sköta och sörja för det här, men vi bistår gärna i en arbetsgrupp för att söka olika system för hur vi ska nå upp till det.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! I och med att landskapsregeringen nu skriftligt har informerat lagtinget om sin inställning i frågan om hur man bör komma vidare så har frågan flyttats upp ett ordentligt trappsteg från en informell diskussion med sittande statsminister till en självstyrelsepolitisk konstitutionell nivå. Det betyder ju nog att lagtinget bör ta ställning till den här frågan och den linje som landskapsregeringen driver. I och med att ni har informerat oss den här vägen om era planer så är ni väl rimligen också medvetna om att det kan resultera i någon form av lagtingsbeslut att man ska driva den här frågan. Jag hoppas att landskapsregeringen då är beredd att i den motståndsvind, som lantrådet säger att råder, göra på det sättet.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Motståndsvinden är just i det språkliga sammanhanget. Det kan vi alla känna av och läsa oss till att det är problematiskt. Ja, det är därför som det också står här redogörelsen för att nämnden och lagtinget ska kunna diskutera formerna för en eventuell arbetsgrupp eller någon annan metod. Jag vill igen understryka att man måste vara tydlig med att det är regeringens sak att se till att man sköter det som man har åtagit sig, självstyrelsen på svenska.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Lantrådet nämnde ganska kortfattat militärövning ”Norden Coast”, som hölls i september i fjol. Om jag minns rätt så lyfte jag upp den frågan i samband med den redogörelsen så kom i fjol. Efter det skrev också nämnden om frågan och tyckte att det var viktigt att landskapsregeringen tillhandahöll information till de involverade. Det resulterade i en dossier om Ålands demilitarisering och neutralisering. Det skulle vara intressant att i efterhand höra lantrådets reflexioner om hur detta utföll och om de som höll den här militärövningen respekterade Åland särrättigheter?
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Vi gjorde en informationsmapp som överfördes på Marinens försorg till alla de länder som deltog i övningen. När vi tillsammans med talmannen hade ett möte med Marinen på vårkanten och diskuterade de här frågorna så hade man redan då gjort upp väldigt tydliga anvisningar där information om Ålands speciella status med demilitariserat område framkom. Min uppfattning är att man tog den här saken väldigt allvarligt från regeringens- och framförallt från Marinens sida som höll i den här övningen.
Eftersom det inte har rapporterats något annat förutsätter jag att det här har respekterats.
Ltl Camilla Gunell, replik
Det skulle vara väldigt viktigt att göra en utvärdering av den här typen av övning så länge de rör sig i gränstrakterna av Åland, att man följer upp huruvida rättigheterna har blivit respekterade. Det är bra att Marinen tyckte att frågan var viktig och att man valde att informera om demilitariseringen. Det vore också önskvärt att landskapsregeringen i sin återkoppling till lagtinget kanske kom med någon slags information eller kortfattade reflexioner kring hur en fråga sedan utföll så att lagtinget kan gå vidare. Om det inte utföll såsom man har önskat kanske man kan dra vissa slutsatser av hur man kunde hantera frågorna framöver.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag noterade att lagtingets skrev om den här frågan i förra redogörelsen. Man framhöll att landskapsregeringen ska se till att man måste informera. Landskapsregeringen har sett till att informera, vi har sett till att materialet togs fram och vi har sett till att också de som höll i det förde den informationen vidare. Vi har tagit till oss det, vi har också gjort så som lagtinget efterlyste.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Jag har också lite funderingar om Ålands demilitarisering och neutralisering. Det finns ett andra stycke under den här rubriken, som jag tycker mig känna igen ifrån tidigare redogörelser. Det kanske är helt obefogat men för mig känns det som att man vill det. Men har det de facto utförts något arbete? Görs det, i vilken form och när kan lagtinget tänkas ta del av det här? Det är ju ett ganska stort arbete. Det krävs en hel del specialkunskap. Hur går det riktigt med strategin för demilitariseringen och neutraliseringen? Det ska göras i samverkan med lagtinget sägs det här.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är ett väldigt omfattande arbete som ska göras. Ett underlag och ett utkast har tagits fram till den här strategin. Problemet är att vi har resursbrister. Den tjänsteman som jobbar med det här har också andra saker på sitt bord. Därför är vi inte färdiga. Min ambition var att vi redan skulle ha haft de här diskussionerna i nämnden, så var det tänkt. Olika experter ska ge sin synpunkt på utkastet, vilket är nästa steg. Vi har kommit så långt att det finns färdigt att dela ut till några som vi kommer att höra. Efter det ska diskussionen ta vid med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Jag kan inte ge någon tidpunkt. Det beror helt enkelt på att vi inte har tillräckligt mycket folk som kan jobba med alla de här frågorna.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden tittar lite närmare på den här frågan och processen.
En annan sak som berör Ålands demilitarisering är den så kallade kontaktgruppen. Det sägs ingenting om den och dess arbete här i redogörelsen. Samtidigt har regeringen i sitt handlingsprogram sagt att man ska utvärdera den här verksamheten och klargöra målen för landskapets medverkan i gruppen. Det kanske skulle vara av vikt att få höra lantrådet syn på kontaktgruppens arbete och hur man kunde utveckla det.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Kontaktgruppen består av medlemmar från utrikesministeriet och representanter från Åland. I gruppen finns också ltl Roger Jansson och lagtingsdirektören med ifrån Ålands lagtings sida. I de diskussionerna har vi funderat på hur man ytterligare kunde utveckla. Kontaktgruppen gör ju ett jättebra jobb. Man har på gång ett seminarium i Tyskland. Det finns ganska mycket saker som kontaktgruppen gör.
Jag kan ge ltl Sundback rätt i att det kan vara skäl att man också diskuterar kontaktgruppens arbete i de här sammanhangen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jan Salmén, replik
Herr talman! Vi pratar ju om gången tid. Det här skedde förra året. Här i stycket om förnyelsebar energi hade jag förväntar mig att det skulle ha stått lite mera om annat än elproduktion. I en hållbar utveckling inom skogsbruket ingår också en hel del förnyelsebar energi via skogsbruket. Det här paketet gäller inte bara el. Det gäller också om man producera värme. Jag hade hoppats att det hade varit lite mer skrivningar om den problematiken att vi måste få detta godkänt i EU. Man uppfattar att det bara gäller el, men för min del åtminstone är det inte bara det.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det här bygger på att landskapet själv ska göra sin plan för hur vi lever upp till målet om förnyelsebar energi till den procenten som vi blir tilldelade. I den planen kommer olika delar av förnyelsebar energi att ingå. Det har varit väldigt mycket fokus på elenergin genom att det är just det stödsystemet som har diskuterats i riksdagen. Därav har det blivit väldigt mycket fokus på elenergi. För landskapsregeringens del kommer vi att bekosta en del av de här åtgärderna själva. Vi har faktiskt också redan gjort det genom olika projekt. Den delen kommer att finnas med i en kommande handlingsplan.
Ltl Jan Salmén, replik
Herr talman! Det stämmer som lantrådet säger. Vi får finansiera mycket själva av detta. På fastlandssidan har det också varit diskussioner angående virke om man skulle vidareutveckla systemet som man redan har, och vi har inte något system alls. Därför hade jag förväntat mig att det skulle stå någonting om att vi också håller på att förbereda för att få ett liknande system. Två ministrar, både finansministern och näringsministern, har talat om att vi måste föra och notifiera det till Bryssel. Jag hade hoppats att det skulle stå någonting om det. Vi får hoppas att det i nästa redogörelse i framtiden bli mera klarlagt.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Den lagstiftningsåtgärd som ltl Salmén nu hänvisar till är uttryckligen en egen landskapslagstiftning om skogsbruk. Det här handlar ju om rikets lagstiftning och att vi vill komma in i deras stödsystem när det gäller just de stödsystem som de har infört angående tarifferna. Därav hör det kanske inte hemma just i den här redogörelsen. Det är snarare en annan fråga att vi kommer vidare med skogslagstiftningen.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Gunnar Jansson
Tack för det, talman. Den främsta författningsenliga rättigheten är att trygga syftet med självstyrelsen. På den liberala lagtingsgruppens vägnar tackar jag och vi lantrådet för presentationen och för denna i och för sig retrospektiva historiska redogörelse, som vår författning förutsätter.
I varje mänsklig verksamhet ingår rätten att växa och att utvecklas. De strävanden som redovisas här i stort och i smått Alltifrån mera utvecklat självstyrelsesystem till stöd för förnyelsebar energi är uttryck för både rätten att växa och plikten att förnya och förkovra sig.
Många av de rubriker som avhandlas här är, som vi också har hört och lagt märke till, gamla och är föremål för en pågående process. Just den självstyrelseutvecklingsprocess som utmärker rätten att växa och att utvecklas.
Inledningsvis redogörs här för självstyrelsesystemet. Underrubriken under avdelning två är mestadels nya och de är därför naturligtvis mycket intressanta. De kommer att leva långt fram i tiden.
I det systemskiftet ser jag en sådan uppenbar ändring att det som man kan uppfattas såsom misstro i förhållande Mariehamn-Helsingfors förbyts i förtroende. Det som ser ut mest som en rättskamp förbyts i förhandlingar och kontroll ersätts av politisk dialog.
Ramverket för den här politiska strävan om målet för verksamheten skall vara att lagtinget tillerkänns det som kallas kompetenskompetens, dvs lagtinget ska själv bestämma inom vilka rättsområden lagtinget och Ålands folk anser att behov av lagstiftningar är påkallad och att resurser och ekonomi för sådana reformer är tillgängliga.
Inom området grundlagen kan man konstatera att den riksdag som i morgon sammanträder kommer att sitta ungefär två månader, vilket är en mycket lång tid inför ett stundande val. I den riksdagen vänta nu ungefär 100 propositioner på att leda till lagstiftning och i bland dem ändringen av Finlands grundlag på några punkter. Eftersom det rör sig om en grundlag ska lagen först röstas att vila i en riksdag och därefter, efter nyval, godkännas med oförändrat sakinnehåll av den nya riksdagen och med minst tvåtredjedels majoritet. Sådan är ordningen.
I den ändring av grundlagen som nu företas kommer Åland inte att beröras. Det var också syftet med den process som jag hade förmånen att delta i. Den omgången redovisas väl här i redogörelsen.
De övriga rubrikerna som landskapsregeringen avhandlar är kända och de kommer att vara fortsatt föremål för behandling i självstyrelsepolitiska nämnden där alla lagtingspartier numera är representerade. I självstyrelsepolitiska nämnden tycker jag att ett förtroligt utbyte av åsikter med regeringen förekommer och ska fortsätta att förekomma.
I den kompetenskompetens som jag brukar förutse att lagtinget ska ha ingår naturligtvis också stora förpliktelser på att följa med samhällsutvecklingen, vara politiskt mycket aktiv och i förbindelse därmed kommer man in på en annan fråga som av naturliga skäl inte redovisas, dvs lagtingets interna regelverk. Hur kan lagtinget hantera allt detta nya som vi ska jobba för att ska komma fram och blir verklighet en dag? Där måste lagtingets interna regelverk undergå stora förändringar på sådant sätt som rör både lagtinget och landskapsregering. Sannolikt finns det orsak att också i självstyrelsepolitiska nämnden återkomma till de frågorna framöver.
Med dessa ord, herr talman, uttrycker den liberala lagtingsgruppens förnöjsamhet med de redovisade resultaten. Behandlingen fortsätter i självstyrelsepolitiska nämnden.
Ltl Gun Carlson
Herr talman! Vi har fått redogörelse över lagtingsåret 2009-2010. Det omfattar mycket av det som självstyrelsen sysslar med. Det handlar om många av centerns viktigaste grunder i självstyrelsesystemet. Det finns ett antal positiva händelser beskrivna, som vi omfattar ifrån centergruppen på alla sätt. Som alltid finns det många frågor som är olösta. Det visar att arbetet måste fortgå. Det finns några ord som beskriver progressiva personer; "aldrig färdig, alltid på väg", så är det också med Ålands självstyrelse. Ålands självstyrelse kommer aldrig att bli helt färdig, den måste alltid vara på väg och den måste alltid utvecklas, vilket också vtm Gunnar Jansson just var inne på och jag håller helt med om det.
Jag ska ge några exempel på särskilt viktiga frågor. Vi är med om detta som regeringsparti så vi stöder redogörelsen. Jag vill ändå komma med några kommentarer.
Angående hembygds-, jordförvärvs- och näringsrätt. Jag vill titta tillbaka till 1921 när Folkförbundsrådets beslut av den 24 juni, som följdes av Ålandsöverenskommelsen 27 juni 1921, skrev om och var tydliga med garantierna över svenska språkets ställning. Redan då skrev man att man skulle bibehålla svenska språket i skolornas undervisning. Man skulle bevara jordegendomarna i invånarnas händer. Det ledde i sinom tid till jordförvärvslagen som har samma status som självstyrelselagen. Den kan inte ändras, tolkas eller upphävas på annat sätt än självstyrelselagen, alltså en grundlagsstatus. Det här är nu 90 år sedan.
Landskapsregeringen skriver här att man har inlett ett arbete med att presentera riktlinjerna. De riktlinjer som en enig kommitté tog fram 2009. De riktlinjerna ska nu preciseras. Det tycker jag, som varit med i det här arbetet men också många andra, att det verkligen är dags att vi får det och att vi kommer med tydliga, långsiktiga och hållbara lösningar. Jag vet att man jobbar med det. Jag vill bara trycka på att det här är speciellt viktigt för centern. Enigheten i den här kommittén var stor.
Enigheten i den viktiga kommittén, reformeringen av självstyrelsesystemet, som vi redan hörde vtm Gunnar Jansson prata om, var också stor. Det känns väldigt betryggande att hela Ålands lagting är enig i de här riktigt stora frågorna, vilket man var också här. Här kan vi bara förvänta oss att arbete leder till positivt resultat, precis som landskapsregeringen säger i sin skrivning.
En annan fråga som också är viktig, även om man kanske i den här redogörelsen inte kan säga så mycket om den, är punkt 3, grundlagen. Där håller vi i centern helt med om att det här förslaget som har lagts fram blev problematiskt, eftersom det kan uppfattas som ett hinder för lagtinget att i framtida behandlingar om fördrag om den Europeiska Unionen utöva sina möjligheter enligt § 59 i självstyrelselagen. Det här betyder också att det här arbetet inte är färdigt.
Man kan inte låta bli att säga någonting om svenska språket. Landskapsregeringen skriver att situationen beträffande kommunikationen inte har förbättrats under året och det är i alla fall en underdrift. Man skriver också om den negativa utvecklingen inom språkområdet. Det är bekymmersamt att den här uppkomna situationen i Finland beträffande språken visar på tendenser som vi naturligtvis inte kan hålla med om. Det här betyder att vi alla, och nu talar jag speciellt om centern, måste se till att informera i riket till våra moderpartier och systerpartiet för att trycka på den här frågan. Det här är ju sorgligt, jag kan inte annat säga om det här.
Att allmänna kollektivavtalen gick framåt var positivt.
Åländska flaggan i Bryssel var också ett bra till exempel på att någonting positivt har hänt. Jag vet inte om flaggan vajar idag men någon gång ska den väl göra det.
Jag skulle vilja säga några ord om punkt 8, lotterilagstiftningen. Man beskriver polisstyrelsens agerande. Man tycker att spelverksamheten som PAF bedriver i riket inte är i enlighet med rikets lotterilag. Jag anser att Ålands penningautomatförening bedriver sin spelverksamhet enligt vår egen lagstiftning, där vi har lagstiftningsbehörighet och det följer helt självstyrelsesystemet. Vi följer vår egen lagstiftning, vi bedriver inte någon aktiv marknadsföring och vi har information på våra webbsidor på engelska, svenska, finska, spanska och från och med februari på ryska och estniska. PAF-verksamheten bedrivs för att förnöja folk som tycker om att spela. Verksamheten bedrivs också med stort ansvar. PAF har inrättat en spelansvarsförsäkring som inte någon annan har, vad jag känner till. PAF:s inkomster går till tredje sektorn, till all frivillig verksamhet, till idrotten och till kulturen, alla väldigt viktiga för Åland.
Jag håller med landskapsregeringens sista mening här, att PAF ska ha fortsatt goda verksamhetsförutsättningar. Men det är mycket till oss själva att se till att vi har dem.
Jag håller med lantrådet om att lagen om hemkommunerna kan ställa till problem i framtiden, det är inte alls omöjligt.
En annan viktig fråga för centern är tillträde för åländska studerande i svenska högskolor. Vi hoppas att man lyckas få ett klarläggande som håller längre än några terminer. Det här är svåra frågor.
Punkt 13, förnyelsebar energi är också en stor centerfråga. Man har processat med staten på olika sätt, som vi känner till. Man har försökt att komma med inmatningstariffsystemet. Det har varit positivt till viss del. Nu visar det sig, för det första, att det inte är helt klart. Vi kanske får förtydliganden här idag. För det andra vet man redan att våra vindkraftbolag och Mariehamns Energi inte kommer att få ta del av accis återbetalning som man får i riket. Det här är en försämrad situation för våra bolag. Det är ju synd, för det här kan vara ganska länge, t o m till hösten. Kanske minister Roger Eriksson kan redogöra lite för hur det ser ut? Om inte, så uppmanar jag självstyrelsepolitiska nämnden att undersöka det här. Nog är det synd om man nu under hela året går miste om återbetalningen av accisen, vilken man tydligen har lyft bort ifrån oss, medan de finska konkurrenterna har det. Det här är ju viktiga frågor. Jag håller också med om att förnyelsebar energi inte bara är el utan också värmeproduktion. Där har vi för centern det viktiga flisstödet som ser till att man tar vara på gallringsvirke. Vi har också ÅCA:s bioenergiproduktion som också är en stor värmeproduktion. Man måste komma ihåg det här och se till att man får en helhet.
När jag hörde på lantrådet så förstår jag att man i den här redogörelsen mest har gått in för vindkraftsinmatningssystemet och därför lämnat de andra på sidan. Kanske självstyrelsepolitiska nämnden kan titta på det. Tack.
Minister Roger Eriksson, replik
Tack, herr talman! Jag tackar för de orden från centergruppen. De står bakom regeringsarbetet från punkt till punkt.
Angående punkt 12, förnyelsebar energi, från regeringens sida är vi mycket medvetna om den här accisproblematiken i och med att Åland har lyfts bort ur systemet. Vi har också tittat närmare på hur man skulle kunna göra det här. Frågan hänger intimt ihop med hur det nya systemet kommer att bli med inmatningstariffer och på vilket sätt vi kommer med i systemet. Jag har på tjänstemannaberedning haft två-tre olika scenarier för att gå vidare med den här frågan. Om det drar ut på tiden, vilket det eventuellt kanske gör i och med att det finska systemet också ska godkännas av kommissionen, så kan det hända att vi måste hitta på egna lösningar. Den politiska diskussionen ska vi ta i regeringen så småningom om det blir aktuellt.
Summan som våra åländska aktörer går miste om är cirka 400 000-500 000 euro. Så det är en viktig fråga.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Jag vill bara ha det här klart för mig. Accisbefrielsen har tidigare ingått i Finlands budget och vi har tilldelats pengarna från den. Men numera finns det inget stöd i Finlands budget för åländska bolag. Det är korrekt på det sättet. Det är det här som jag tycker är problematiskt. Det är bra om man kan reda ut det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman
Talman! När man läser det här dokumentet och rapporteringen om det i massmedia så blir det lite som i Olrogs visa att allting kan säljas med mördande reklam. Man kan lägga till; "kom och köp centerns och liberalernas självstyrelsepolitik". Jag vill påstå att den känslan att kommer igen under många punkter.
Jag kommer att ha lite kommentarer i smörgåsbordsform. Vissa saker smakar gott, det ska jag tillstå. Det är också mycket som ger en besk eftersmak. Vi ha lite känsliga smaklökar i vårt parti när det gäller det här politikområdet, som är väldigt viktigt, självstyrelsepolitiska frågor som väsentligt berör landskapets författningsenliga rättigheter.
Jag börjar på sidan 2, där kanske den allra beskaste smaken infinner sig nämligen under punkt 2.2. Jag har tidigare ifrån denna talarstol varit ytterst kritisk till hur man har hanterat de här frågorna ifrån landskapsregeringens sida.
Herr talman! Det här är utan tvekan den här valperiodens största politiska misslyckande, när man inte tog vara på det moment, den kunskap och den enighet som fanns i den parlamentariska kommittén som tillsattes den 22 april 2008. Av de 24 punkter som kommittén föreslog har man i princip endast åtgärdat en punkt och det blev fel, tyvärr. Det här har vi diskuterat tidigare i en spörsmålsdebatt och flera gånger här i lagtinget. Det här kunde ha retts upp, men man har fortfarande valt att inte prioritera det högre. Det jobbas på det, det kommer osv. Men vi ser ingenting och vi ser ingen förändring, åtminstone inte vi som är på den här sidan av regeringsstängslet. Det här blir, tyvärr, nästa landskapsregerings och nästa kansliministers sak att reda upp. Vi måste alla vara överens om att det måste bli en ny kansliminister när man hanterar en sådan här viktig sak på det här slapphänta sättet. Om någon vill veta mer kritik så kan man läsa mitt tidigare anförande i spörsmålsdebatten.
När det gäller punkt 2.4, lagstiftningsbehörigheten avseende standardisering så har det dubbla dimensioner. Det som redogörs för här är problem i sig. Framförallt är det självstyrelsepolitiskt problematiskt när Högsta Domstolen tar sig friheter att tolka självstyrelselagen när verkligheten har ändrat. Det sätter fingret på att vi kanske inte borde ha strukit begreppet förklaring ur vår författning då 1999 när lagtinget beslöt att göra det. Eftersom förutsättningarna har ändrat så måste ett juridiskt tomrum fyllas och det gör Högsta Domstolen på fel sätt. Ser man på Ålands kontra Finlands konstitution så för Ålands del är det Högsta Domstolen som tolkar ut konstitutionen, men i Finland är det grundlagsutskottet som gör det. På det viset har vi en mer rättssäker förvaltning. När sådant här uppstår borde man ju inte kunna tolka självstyrelselagen på det här viset. Det är ytterst allvarligt. Om man följer den tolkning som Högsta Domstolen nu har gjort så kan man de facto slita ut bra många sidor ur lagboken, alla tekniska detaljbestämmelser som finns i vår lagbok. Det är verkligt illa. Det som smakar gott här är den här slutsatsen som sista meningen säger; "en ändring av självstyrelselagen i berört avseende måste därför fås till stånd så fort som möjligt". Det är jätteviktigt att det är klargörs så att man förtydligar självstyrelselagen. Inte genom detta sätt som Högsta Domstolen tvetydigt, otydligt och på flera sätt felaktigt har gjort. Man har ifrån Högsta Domstolen närmast gått upp i falsett över de här sakerna, vilket jag inte tycker att är lämpligt för ett sådant organ, om man får vara lite kritisk mot Högsta Domstolen som alltid har rätt även om de har fel.
Om jag bläddrar vidare står det en del om svenska språket, punkten 4. Det står som vanligt också om de problem som inte blir färre, tvärtom de blir fler. Vi är alla överens om att det här är inte bra, för att citera en före detta lagtingsledamot, chefredaktör. Det är inte bra när utvecklingen bara går åt ett håll hela tiden, tyvärr. Jag tror att man måste kräva nya lösningar. Det blir inte bättre. Omgivningen, problemkontexten blir bara värre och värre. Det blir bara mindre och mindre svenska. Här måste man få vad man kunde kalla ett "försämringsoberoendegränssnitt" mellan Åland och Finland som fungerar i alla väder och som fungerar till med den dagen Finland är helt enspråkigt finskt, vilket redan, tyvärr, finns på många politikers karta inför kommande riksdagsval.
Särskilt tydligt är detta när man i punkt 4.2 påstår att det är en stor framgång när man har fått de allmänna kollektivavtalen på svenska. Det är en absolut självklarhet. I kollektivavtalen ingår i lagstiftning, det ingår bestämmelser som direkt är delegering från lag. Det vore väl märkligt om inte de översattes till svenska. Nej, det är någonting som man måste kämpa för. Landskapsregeringen måste kämpa, lagtingsorgan i sina kontakter måste kämpa, riksdagsledamöter måste kämpa och riksdagsgrupper måste kämpa för en sådan självklarhet. Det säger bara hur illa det står till.
Sedan kort om landskapets inflytande i EU. Det har seglat upp någon ny tro igen att Åland skulle få en parlamentsplats. Där kan jag bara säga att vi har haft två chanser att kräva en parlamentsplats och de har vi försuttit. Glöm att det här skulle fungera! Det här är att slå blå dunster i sådana som man vill slå blå dunster i. Den här lösningen kommer inte att ge oss någon parlamentsplats. Bästa lagtingsmajoritet, ni försatte den möjligheten när ni röstade ja till Lissabonfördraget utan att de inflytandefrågor som då var aktuella var på plats. Det kan jag säga många gånger ännu, för så var det.
Sedan har jag inte så mycket att säga om gränsbevakningsväsendet. Där har det varit en tråkig utveckling, men vad kan vi göra?
Punkt 10.4, stödet för bredbandsutbyggnad är i praktiken en nullitet. Vad som däremot inte är en nullitet och vad som skulle vara väldigt betydelsefullt är om man skulle kunna ta fram en kartläggning på alla kablar i statlig ägo, alla optiska fiberkablar som finns i skärgården. Det finns många, både offentlig och kända och mera eller mindre hemliga kablar. Man borde ifrån landskapets sida försöka förhandla om att kommunerna kunde få ta del av de kablarna. Det finns massvis med ledig kapacitet som går till skärgårdsöarna. Överallt finns bredband till skärgården, bara man skulle ta fram det. Hittar man dem inte i officiella sammanhang så kan man titta på WikiLeaks, där finns det listor på alla de här anläggningarna. Kanske landskapsregeringen skulle ta på sig den rollen att man med gränsbevakningsväsendet och andra statliga myndigheter förhandlar om att få tillgång till kapacitet ut till de här öarna, främst sydöstra skärgården, som inte har bredbandskapacitet.
Till sist vill jag säga om punkt 13 som har lite tokig numrering, 13 är ju oturstal. I den här frågan tror jag tyvärr att vi har att se fram emot en hel del otur ännu. Det gäller stödet till förnyelsebar energi. Den är också ett tvådelad. Det nya feed-in systemet är en sak, där är vi långtifrån i mål ännu. Frågan är om vi kommer i mål före riksdagsvalet eftersom det här är politiskt känsligt. Den andra delen, som ltl Gun Carlson tog upp, är den befintliga stödformen där man får tillbaka den el-accis man har betalat, en accis återbäring. Tidigare har de åländska elproducenterna fått stödet tillbaka via tullen från statsbudgeten. Nu byts behörighetsområdet till energistöd. Då är det energimarknadsverket som sköter om det. Det är inte länge en sak som är riksbehörighet här på Åland, utan det är vår behörighet. Då borde landskapet absolut ha kommit emot ifrån första stund med motsvarande stöd och inte försämra så här kraftigt för de åländska vindkraftproducenterna. Det är som om man inte riktigt skulle ha förstått hur det här är uppbyggt, varför det ändrar och varför det blir så här. Det minsta man kan göra är att ge utfästelser nu att det här ska vi reda upp och att stödet kommer att ges retroaktiv så att det inte försämras. Från nyårsafton och framåt så ska de här stöden vara åländska, om man under det här året får till en sådan lagstiftning och betalar ut det. Man kan också betala ut stöden på basen av regeringsbeslut som man har gjort tidigare utan lagstiftning i botten. Men det måste göras. Om man tar bort den här stödformen, på basen av vilken man har gjort investeringarna, så försvinner hela lönsamheten. De här aktörerna kan inte heller fundera på nya investeringar om man inte har det här i botten. Det är absolut viktigt med den här ersättande lösningen. Det är under all kritik att man inte har kommit med den lösningen. Jag trodde att det skulle vara med i budgeten för 2011, vilket det inte var. Sedan trodde att det skulle komma i tilläggsbudgeten och där är det inte, vad jag har kunnat se i alla fall. Det borde redan ha varit här i lagtinget. Men det går fortfarande att reparera. Jag hoppas att man tar det här på största allvar och sätter sig ner runt regeringsbordet och hittar på en lösning. Det är inte så att vi bara kan nämna den här utvecklingen i högstämda tal och vid fina stunder. Vi måste också vara beredda här i lagtinget att ta de mått och steg som krävs för att gynna den här utvecklingen, åtminstone så att vi inte försämrar, vilket nu är fallet tyvärr. Tack.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! En kort kommentar till kollegan Sundmans åsikt om Högsta Domstolens roll i självstyrelsesystemet; domstolen har rätt fast den har fel. Man brukar istället uttrycka det att i den här typen av system som vi har med oberoende domstolar så behöver inte det som en Högsta Domstol säger vara rätt, men tills det har ändrats så gäller det som domstolen har sagt. Det som gör frågan ännu mer speciell i vårt självstyrelsesystem är att republikens president inte är bunden av Högsta Domstolens avgöranden. Exempel på en sådan beslutsmakt hos republikens president har vi också kunna lägga märke till när hon har gått emot Högsta Domstolens uppfattning. Så där pessimistiskt som kollegan Sundman uttryckte sig brukar jag inte vilja göra. Domstolen är inte sämre än att också den kan ändra sig.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! I det här fallet blir det rätt pessimistiskt om man nu skulle följa det här, vilket vi under inga omständigheter kan göra. Det är väldigt tragiska följder för självstyrelsens behörighet. Man kan nästan säga att det är ett misstag från Högsta Domstolens sida att uttrycka sig så här otydligt. Det som man har sagt gäller till det ändras. Därför är det mycket viktigt att understryka den slutsats som man kommer till i meddelandet, att det här måste ändras så fort som möjligt för att inte riskera självstyrelsens behörighet.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Ja, ännu bedrövligare hade det blivit om självstyrelselagen hade varit en grundlag såsom man egentligen i tiden planerade att den skulle vara. För då hade tolkningen av självstyrelselagen exklusivt suttit i ett politiskt organ, dvs i riksdagens grundlagsutskott.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Om man går tillbaka till den gamla rättsordningen och begreppet förklaring så skulle det ha gett en möjlighet att i sådana här fall inte utan lagtingets samtycke förklara självstyrelselagen. Det här handlar om det fall där verkligheten har ändrat och lagen inte täcker upp de olika förändringarna. I vissa former kan nog en politisk tolkning vara bra, bara det är rätt politiker, särskilt när det gäller självstyrelselagen. Så är det ju i princip i övrigt, när självstyrelselagen ska ändras krävs det lagtingets samtycke. I det här fallet borde det också krävas det när man täcker upp områden som inte fanns när lagen ursprungligen stiftades.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Det här dokumentet är av den karaktären att lagtinget är väldigt viktigt i alla de här frågorna som är av konstitutionell art. Jag tycker att man med lite perspektiv på den här mandatperioden ändå kan säga att lagtinget har tagit väldigt mycket initiativ. Kanske det inte är riktigt så som det ska fungera i det parlamentariska systemet, där man ändå har en vald landskapsregering som ska hålla det politiska ledarskapet och driva frågorna framåt. När man tittar på det här dokumentet så ser man att det är i lagtinget som väldigt mycket av politiken görs. Det är också här som många av de nya idéerna kommer fram. Det är lite kännetecknande för nuvarande landskapsregering att man har en ganska tjänstemannamässig inställning till många frågor. Man betonar processer, man beskriver möten som har hållits, människor som man har träffat, brev som har skrivits, snarare än de politiska målen och tidtabellerna för när frågor ska vara drivna i hamn.
Här är i redogörelsen finns några goda exempel på det. Det var lagtinget som väldigt resolut bestämde att begreppet minister skulle införas istället för landskapsregeringsledamot. Det här var den snabbaste vägen till att få ett resultat.
Jag kommer att gå igenom det här dokumentet i kronologisk ordning. Under kapitel hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt vill jag hävda att det nästan är ett kapitel som saknas angående hur den här processen har varit och vad som har hänt i frågan. Vi vet alla att landskapsregeringen antog riktlinjer i ett principdokument för hur man skulle förhindra försäljning av aktier där personen ifråga inte har rätt till jordförvärvstillstånd. Processen var den att samrådsförfarandet gjordes i efterhand. Regeringen tog beslut den 7 juni och man kom till självstyrelsepolitiska nämnden för samråd i augusti. Där fick man ju de facto bakläxa. Nu står det; "landskapsregeringen har inlett ett arbete med att precisera riktlinjerna." Man skulle gärna vilja veta var frågan ligger just nu? Kanske landskapsregeringen kan beskriva det? Annars hoppas jag att nämnden kan titta på frågan närmare.
Vad gäller reformering av självstyrelsesystemet tycker jag att det är en spännande tid vi lever i nu. Det var mycket bra av vtm Gunnar Jansson och alla de ledamöter som satte i den parlamentariska kommittén att komma fram till ett bra betänkande och dessutom ett enigt betänkande. Här finns nu en vision och en färdplan för hur självstyrelsepolitiken kan föras. Jag upplever att den är realistisk. Man går nu över till ett samrådsförfarande mellan Åland och riksmyndigheterna.
Inom socialdemokraterna har vi tänkt föra frågan vidare vid ett gemensamt seminarium med ledningen för SDP i Finland i månadsskiftet februari-mars. Vi kommer att ha ett Ålands seminarium och bl.a. titta vidare på den här frågan. Vår uppfattning är att man i från deras sida är beredda att tillsätta en politisk kommitté. Vi tycker för vår del att det ska vara en politiskt tillsatt kommitté med politiskt ansvariga som ser till att föra frågorna framåt.
Vad gäller svenska språket lyfte ltl Gun Carlson upp hur viktigt det är att de åländska partierna håller en bred kontaktyta och många diskussioner med rikspartierna om betydelsen av det svenska språket och dess ställning, särskilt i förhållande till Åland. Det är viktigt att ställa tydliga krav. Ett exempel där det har gått i rätt riktning, vilket vi får vara glada för, är just de allmänna kollektivavtalen. Där har många människors arbete, på många olika nivåer, lett till ett positivt resultat. Jag vill tacka landskapsregeringen för det som man har gjort här men också de fackliga organisationerna och andra politiker på rikssidan som har bidragit till att det här har fallit så väl ut. Jag vill även tacka den åländska riksdagsledamoten för hennes insatser.
I den sista budgetbehandlingen i riksdagen blev en budgetmotion skriven av Maarit Feldt-Ranta godkänd. Det är ett brett samarbete som har lett till den här frågans lösning.
I samband med den här debatten i fjol lyfte jag särskilt upp frågan om NATO:s militärövning Norden Coast, som hölls i september. Det vore bra om man som information till lagtinget kunde komma med någon form av återkoppling från landskapsregeringens sida, några korta reflexioner om hur övningen utföll och huruvida de åländska särrättigheterna respekterades. Det hade varit på sin plats att ge bara några korta raders uppföljning. Jag hoppas att vi i nämnden kan titta närmare också på den frågan.
En annan fråga som vi också lyfte var frågan om kärnkraftsavfallet och dess förvar som nu är aktuellt på båda sidor om Åland, i Olkiluoto och i Forsmark. Lagtinget uppmanade landskapsregeringen att inhämta kunskap i frågan för att kunna bevaka ålänningarnas intressen. Jag tror att det är skäl att ännu en gång även där få någon slags återkoppling. Nu står det inte någonting alls om detta i årets redogörelse om man ifrån åländsk sida har deltagit vidare i den processen och om det har kommit fram någon ny information. Jag har förstått att man nu har konstaterat att förvaringssättet i kopparkapslar, som man har fört fram som en modell, kanske inte är en hållbar lösning. Jag hoppas att också nämnden kan titta närmare på den frågan.
En annan fråga som lagtinget aktivt har lyft upp och som är en viktig framtidsfråga, men som landskapsregeringen av någon anledning inte har velat ta till sig, är frågan om Ålandshavskommissionen. Det var ursprungligen ett initiativ som togs av socialdemokraterna, en hemställningsmotion med Barbro Sundback som första undertecknare. I det betänkandet som man gjorde i självstyrelsepolitiska nämnden vid förra redogörelsen uppmanade man landskapsregeringen att undersöka möjligheterna vidare för att inrätta ett gränssamarbete mellan Åland och Sverige i likhet med de modeller som finns t.ex. i Öresundskommittén. Det stod ingenting i årets budget om det och det är heller inte nämnt i den här redogörelsen. Jag tycker att det här är en väldigt god tanke och en positiv idé som på alla sätt är framtidsorienterad och väldigt viktig att gå vidare med.
Slutligen vill jag förundra mig lite över att man under kapitel 10.2, det ekonomiska systemet och beskattning, väljer att lyfta fram en ny kommunalskattelag. Jag har lite svårt att förstå kopplingen till redogörelsen som ska ta upp mera konstitutionella frågor. Min bedömning är att den här frågan kanske inte är relevant för det här dokumentet. Kanske landskapsregeringen har någon annan tolkning och kan ge ett svar på varför man har valt att ta upp det? När frågan nu är nämnd så är jag lite förvånad över vad som är den uttryckliga målsättningen med kommunalskattelagsförändringen och varför processen, i så fall om den angelägen, går så långsamt?
En fråga som gäller skatter och som jag tycker är betydligt relevantare, men som jag inte klandrar landskapsregeringen för att inte ha med i det här dokumentet eftersom det blev aktuellt efter att dokumentet har författats, är frågan om huruvida samfundsskatten fortsättningsvis ska gå till kommunerna eller om det är någonting som staten kommer att lägga beslag på. Jag tycker att det är en oerhörd viktig fråga. Särskilt för Mariehamns stad är det mycket viktigt att det här systemet bibehålls. Annars tar man bort kommunernas incitament och motivation att driva en aktiv och framsynt näringspolitik.
Det var några reflektioner ifrån min sida. Tack, herr talman.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Ärendet kommer att behandlas i självstyrelsepolitiska nämnden. Det kan finnas skäl för att i remissen flagga för de frågor som vi särskilt önskar behandla i nämnden och varför.
Före det vill jag med stor ödmjukhet anföra ifrån den frisinnade gruppen den tacksamhet vi känner till resten av lagtinget för att punkt 2.1, ministerbegreppet och punkt 2.3, reformering av självstyrelsesystemet, har fått den utveckling som den har fått och resulterat i den förändring som har kunnat göras. Vi är glada för det stödet som vi har fått på våra initiativ
När det gäller reformeringen av självstyrelsesystemet är det ju inte blott vårt initiativ, det är flera andra som har drivit den frågan med emfas. Jag vill i det här sammanhanget uttrycka en beundran över det arbete som gjordes mellan den 5 maj, eller något senare, och den 29 oktober i fjol. Hur man på så kort tid kunde få ihop en sådan politisk enighet och så konkreta förslag till en utvecklad självstyrelse är närmast fantastiskt effektivt och framgångsrikt. Det ledarskap som kommitténs ordförande Gunnar Jansson visade i det sammanhanget skall ha berättigad plats i det berömmet. Det resulterade också i att vi i stor enighet kunde arbeta fram progressiva förslag för självstyrelsens framtid. Jag hoppas att landskapsregeringen ska se det stora värdet i det här arbetet och driva frågan med styrka under det knappa år som är kvar av deras regerande.
När det gäller punkt 2.2, hembygdsrätt-, jordförvärvs- och näringsrätt vill jag framhålla från den frisinnade gruppens del lite samma tankegångar som gjordes från obundet håll. Också där kunde kommittén komma fram till ett någorlunda enigt betänkande. Det var blott någon enstaka detalj som man inte var enig om, och på lite oklara premisser. Men i alla de stora frågorna var det en total enighet och man hade flera progressiva förslag för Ålands utveckling. Landskapsregeringen har inte lyckats föra något av de progressiva förslagen framåt. Man har fastnat på en begränsningsfråga som man här redogör för i andra stycket och den misslyckades man med enligt självstyrelsepolitiska nämndens uppfattning. När landskapsregeringen skriver att man har inlett ett arbete med att precisera riktlinjerna så är det 1 1/2 år efter den här politiska överenskommelsen. Jag håller med ltl Sundman om att det här kanske är det största misslyckande i den här landskapsregeringen när det gäller politiska frågor där det finns en stor och bred enighet.
Herr talman! När det gäller standardiseringen går landskapsregeringens så långt i sin bedömning att man säger att HD:s tvenne avgöranden i frågan är motsägelsefulla och skapar en laglös situation. Tyvärr är inte situationen laglös. Precis som Vtm Gunnar Jansson sade gäller det att försöka följa de beslut som domstolen nu har tagit. Som landskapsregeringen konstaterar blir vår situation då ohållbar och så kan den inte vara. Därför är det någonting som man inte kan lämna oklarerat i förhållande mellan självstyrelsen och riksmyndigheterna. Landskapsregeringen skriver; "en ändring av självstyrelselagen i berört avseende måste därför fås till stånd så fort som möjligt". Vi vet att det är en process på många, många år. Det kan vi inte nöja oss med. Vi får diskutera i nämnden hur vi ska komma vidare.
Jag ska inte ta upp varje punkt. Jag hoppar lite till punkten 6.2, gränsarbetsgruppens betänkande. Det här är ett ärende som jag upplever som ytterst genant för rikets myndigheter, ytterst genant! Man har haft en gemensam arbetsgrupp som har kommit överens i en relativt stor fråga såsom man såg det ifrån rikets sida, inte ifrån åländsk sida. Man kom fram till att vi ska göra så här. Det gjordes ett gediget arbete i den här arbetsgruppen. Det klargjordes 2007 eller 2006? Sedan har de minoritetskrafter som fanns i riket i den här arbetsgruppen, närmast representerade av en fraktion inom utrikesministeriet, försökt stoppa den här processen och driva den i sin riktning. Man var nästan på väg att lyckas eftersom man hade en informell arbetsgrupp, som landskapsregeringen här kort beskriver, som kom fram till att man inte ska göra som arbetsgruppen vill. I princip är status quo tillfredsställande. Nu skriver landskapsregeringen att man har vidhållit sin tidigare uppfattning och det är rätt och riktigt. Man har överlagt i självstyrelsepolitiska nämnden och förstärkts i sin ställning till den delen. Men, herr talman, tiden går och tiden går och det här är fortfarande olöst. Det är genant för Finland.
Man kan säga att lotterilagstiftningen är ett ärende som är exempellöst. Med den långa kamp som har förts och de riksdagsbehandlingar av lotterifrågorna som har varit, särskilt med betoning på den senaste riksdagsbehandlingen, så är det beslut som den nya polisstyrelsen tog exempellöst. Man avser att avsluta den spelverksamhet som PAF bedriver i riket. Det är rått och klart och tydligt! Det är klart att det har funnits juridiskt underlag för att ifrågasätta PAF:s verksamhet i riket eftersom vi har den kompetensfördelning i självstyrelselagen som vi har och det här är frågan om monopolverksamhet. Men under åren har man kommit fram till att det som är juridiskt förbjudet för Ålands penningautomatförening är en aktiv marknadsföring. När servern är placerad på Åland så finns det möjlighet för finska medborgare att spela också på den servern, liksom på vilken server som helst i hela världen. Det har varit den överenskommelsen som man politiskt har kunnat göra i de olika behandlingsomgångarna. Och så väljer ett organ i riket att helt kasta allt detta till marken och förklara krig i gentemot självstyrelsen. Det här är också en av de stora tunga frågorna som självstyrelsepolitiska nämnden har orsak att ta upp.
Jag ska säga några ord om gränsbevakningsväsendet. Kollegan Johan Ehn kommer att ta upp en annan del av den frågan. Jag ska tala om avslutandet av Ålands sjöbevakningsområde som ett självständigt område från den 1 januari detta år, 2011. Det här som jag nu säger framgår inte av landskapsregeringens resonemang. Den här åtgärden har stor betydelse för Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Av det skälet att gränsbevakningen blev den myndighet som från finsk sida kunde verka på Åland i gränsskiktet mot militärverksamhet. Därför har det genom åren understrukits i finsk lagstiftning att det är en civil myndighet. Även om man under senare år i speciallagstiftning för den här myndigheten har gjort avsteg ifrån detta så är det fortfarande att betrakta som en civil myndighet, även fast vi ständigt måste hålla ögonen öppna och vara kritiska till utvecklingen. Avskaffande av Ålands sjöbevakningsområde som ett självstyrande distrikt innebär att man överför all form av väsentligt ledning till Åbo, som är ett långt mera militariserat verksamhetsområde än vad det åländska har varit. Med andra ord, ni hör själva vad slutsatsen måste bli; detta är allvarligt ur demilitariserings- och neutraliseringssynpunkt. Det betyder en ökad praktisk militarisering av gränsbevakningen på Åland.
Kollegan Johan Ehn kommer att beröra punkt 12. Under punkt 11 finns socialvårdsproblematiken. Problematiken som landskapsregeringen redogör för är väldigt stor. Vi har en stor flyttningsrörelse särskilt beträffande äldre personer. När man flyttar mellan rikskommuner så klargörs det i lagstiftningen hur ansvaret ska fördelas. Med den här lagstiftningen har vi själva möjlighet att klargöra förhållande mellan kommunerna och klienterna vid flytt mellan åländska kommuner. Det är helt öppet hur medborgarna och kommunerna ska agera vid flytt mellan fastländska och åländska kommuner, som landskapsregeringen här skriver. Landskapsregeringen inte har lyckats lösa den här problematiken under beredningen i riket. Nu ligger ärendet i riksdagen. Det är synnerligen viktigt att det under riksdagsbehandlingen klargörs att vi också får en möjlighet för våra kommuner och de klienter som är berörda att behandlas rättssäkert och likvärdigt med övriga medborgare.
Lantrådet Viveka Eriksson
Talman! När det gäller gränsbevakningsväsendet och den fortsatta verksamheten här i landskapet har det varit en väldigt olycklig utveckling. Man har haft stora sparbeting, man har haft krav på sig att man ska effektivera sin verksamhet och därmed måste man minska antalet årsarbeten. Därför har man systematiskt effektiverat verksamheten här på Åland och också satsat på mobila enheter med nya båtar. Till den delen har vi förstås fått lov att svälja det. Man säger att man kommer att sköta det här på ett mycket bra och fullgott sätt också i fortsättningen. Ålänningarna ska känna trygga.
Sedan när det har gällt den stora omorganisationen av gränsbevakningsväsendet så har vi ifrån Ålands sida framhållit hur viktigt det är att inte situationen förändras från idag, att operativa ledningen ska befinna sig här i landskapet Åland. Man har givit oss de försäkringarna och så har jag också uppfattat att man ska operera. Namnet ändrade till Ålands sjöbevakningsstation, med fortsättningsvis ska vi ha en alldeles särskild verksamhet här. Vi är redan idag knutna till ett stort område. Man har några stora distrikt, men Åland sjöbevakningsstation ska fortsättningsvis styras härifrån, vilket jag tycker att är väldigt viktigt.
Det är viktigt att nämnden nu också följer upp det här. På vårt årliga möte med gränsbevakningssystemet har vi begärt att få de långsiktiga planerna beskrivna för oss. Då har man beskrivit det på det här sättet. Det här har en väldigt stark självstyrelsepolitiskt aspekt, förutom det som ltl Roger Jansson var inne på när det gäller demilitariseringen. Det har också med självstyrelsen att göra, att de statliga myndigheter som finns i landskapet ska styras av personer som är på plats.
Sedan angående lotterilagstiftningen, när lotterilagen togs fram först från ministeriets sida och sedan i riksdagen har politiska diskussioner hela tiden förts att status quo ska råda. Vi har också tillförsäkrat oss att det är den politiska viljan i både riksdagen och regeringen. I den nya tillsynsmyndigheten polisstyrelsen har man inte fattat ett beslut, så uppfattar jag. Man har tillskrivit oss hur om man tänker och vilken riktning man ska välja och det är alarmerande. Efter att det här har beskrivits i redogörelsen så har det hållits flera möten och det finns ännu inte några beslut i den frågan. Diskussionerna fortgår om hur man ska tolka lotterilagstiftningen. De har gjort en väldigt märklig och hård tolkning. Tack.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Jag har sagt det tidigare, jag säger det igen och det är ingenting negativt med det egentligen, militären och delvis gränsbevakningen i Finland är bland de duktigaste marknadsförarna av sina synpunkter som vi överhuvudtaget har i det här landet. Därför ska landskapsregeringen vara väldigt noga när man tar emot information om en omorganisation, vilket resulterar i att Ålands sjöbevakning som råder från 1 januari det här året har blivit en sjöbevakningsstation. Då måste man gå till den särskilda lagstiftning som finns om gränsbevakningsorganisationen som klargör vad som avses med sjöbevakningsområde och vad som avses med sjöbevakningsstation och där är skillnaden väldigt stor. Om man ifrån Åbo säger att man ungefär kommer att upprätthålla samma ledningsfunktioner i landskapet som man har haft tidigare, så då tänker man gå mot lagen. Det kan inte landskapsregeringen tro på att man kommer att göra.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är i kontakter med den högsta ledningen som man har kommit överens om att Åland blir åländsk sjöbevakningsstation och den operativa ledningen finns på plats på Åland. Utgångspunkten har varit att man ska jobba så.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Då måste man fråga sig vilken betydelse den väsentliga lagstiftningen om gränsbevakningen har? Sedan finns det en särskild lagstiftning om deras organisation. Där finns de här begreppen klargjorda, om jag inte minns alldeles fel. Avser sjöbevakningen att inte följa den lagstiftning som riksdagen har slagit fast när det gäller gränsbevakningens organisation för det åländska territoriets del?
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag kan bara konstatera att det här har framhållits väldigt starkt ifrån vår sida och vi har fått bekräftelse på att man tänker jobba på det här sättet. Självfallet måste man i nämnden titta på det konkreta slutresultatet. Så långt som vi har fört diskussioner så har man varit väldigt noga med att bedyra att man kommer att sköta den operativa ledningen inom sjöbevakningsstationen på Åland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Jag är van men jag tycker ändå det hade varit bra om landskapsregeringen kunde ha väntat med att svara på alla frågor som ställs till gruppanförandena är avklarade.
I den första punkten, hembygds-, jordförvärvs- och näringsrätt, hänvisar landskapsregeringen i sin text till ett beslut om riktlinjer som man tog den 7 juni 2010 om; ”att syfta till att förhindra att en fysisk eller juridisk person med stöd av aktieförvärv kommer i åtnjutande av rättigheter till fastighet som skulle ha förutsatt jordförvärvstillstånd om en juridisk person inte har fungerat som mellanhand”. I sista meningen sägs det; ” landskapsregeringen har inlett ett arbete med att precisera riktlinjerna”. Det är precis som ltl Camilla Gunell sade i sitt förtjänstfulla anförande, men det beslut som togs den 7 juni i fjol är ju inte korrekt. Det framkom ju spörsmålsdebatten och det framkom också i självstyrelsepolitiska nämndens granskning av det här. I mars-april 2009, snart två år sedan, lämnade den parlamentariska kommittén sitt betänkande. Det här är den enda punkten, av alla de punkter som finns, som landskapsregeringen har expedierat.
Vi har en tillsatt grupp som håller på att jobba med det här och de försöker på landskapsregeringens svårnavigerade hemsida hitta konkreta beslut. Det enda man har funnit är just detta från 7 juni. Visst är det ganska patentet, den 7 juni 2010 svarade man också på ett spörsmål ifrån lagtinget. Visst är kopplingen ganska klar. Man svarar på spörsmålet, hänvisar till det beslut som man har tagit samma datum för att man överhuvudtaget ska ha någonting att hänvisa till. Beslutet har sedermera visat sig juridiskt inkorrekt. Här framhåller man det som om man skulle jobba med de här frågorna. Nog är det lite märkligt.
Herr talman! Den andra punkten är reformeringen av självstyrelsesystemet. Precis som det på ett korrekt sätt sägs i redogörelsen var det en parlamentarisk kommitté som tillsattes under sittande talmans ledning. Kommittén klarade av en ganska snäv tidtabell att leverera ett enigt betänkande till på köpet. Det var mycket tack vare ordförandes sätt att leda det här arbetet som enigheten lyckades uppnås, vilket jag också anser att var trevligt.
Det som är intressant och lite oklart är hur arbetet med att få in en text i nästa riksregerings regeringsprogram framskrider? Det sägs i texten och lantrådet nämnde det också i sin presentation att landskapsregeringen har olika kontakter med regeringen på rikssidan för att få detta att rulla på. Det vore intressant att få reda på vem som konkret riktigt håller i det här arbetet och på vilket sätt arbetet rullar framåt?
Jag noterade att lantrådet med en djup suck nämnde rubriken svenska språket. Hon sade att det är problematiskt, att det blir allt svårare. Hon framhöll också att det är Finlands ansvar för att få de här frågorna att fungera, vilket jag tycker att är bra.
Jag har många gånger själv under årens lopp försökt föra en debatt om vem som är riktigt äger det här problemet. Är det Åland som ska försöka att rädda svenskan i hela Finland? Eller är det Finlands ansvar att kommunikationen mellan Åland och Finland fungera på svenska? Det är klart att det är Finlands ansvar. Jag tycker att det är bra. När man tittar på texten, första raden, jag noterade också att ltl Gun Carlson hade lite svårt att hålla sig allvarlig när hon hänvisade till den här meningen: ”Situationen beträffande kommunikationen med rikets myndigheter har inte förbättrats under året”. Då har man nog lust att utropa: Hallå, hallå landskapsregeringen vakna! Inte förbättrats? Situationen är att vi har en statsminister i Finland som vill byta ut det svenska språket mot ryska i vissa delar. Statsminister Kiviniemi förefaller att ha ett rent agg mot svenskan. Tidigare var det inte politiskt korrekt i Finland att kritisera svenskans ställning öppet, men på något sätt verkar det som om alla fördämningar nu har släppt. Sannfinländarnas framgångar har skapat panik i ganska stor utsträckning. Allt som är annorlunda är farligt, om det så är invandrare eller svenskspråkiga. Svenskspråkiga hänförs också till samma grupp. Till och med socialdemokraterna på rikssidan pratar om att invandrarna tar våra jobb. Det är onekligen lite ovanligt. Det är klart att det finns ett historiskt beting, ett agg, mot svenskan på den finska sidan.
Tittar man på SFP så förefaller det, åtminstone i reportagen i Hufvudstadsbladet, som det sakta men säkert är ett parti som är på väg att brytas sönder. Jag tänker då på debatten om att man ska slopa den obligatoriska undervisningen i svenska. Det hänvisas till att det är mysgubbar som tycker så. Mysgubbar är tydligen sådana som vill vara till lags. Vi hade också en av dessa mysgubbar här när språkrådet ordnade ett seminarium i september. Det tog inte många minuter innan den mysgubben var inne på att man borde ha finskspråkiga dagis och skolor på Åland för att man inte skulle reta upp majoriteten.
Herr talman! Jag har noterat att lantrådet har ändrat fokus. Man pratar inte mera så mycket om att göra gemensam sak med finlandssvenskarna, att man ska rädda svenskan i Finland. Man har mera börjat fokusera på Ålands problem och det är bra. Enligt mitt förmenande är det nog ganska långt kört för svenskan i Finland.
Detta som var uppe tidigare, den partsammansatta arbetsgruppen med uppdrag att avge konkreta förslag på hur det självstyrda Åland kan kommunicera på svenska med staten samt hur ålänningarnas svenska service ska tryggas, jag förstår nu att det inte ens har gått iväg ett brev ännu. Man har inte fått någon respons utan snarare tvärtom, sade lantrådet. När man läser den här texten så får man lätt den uppfattning att det här är någonting som man redan jobbar ganska konkret med.
Det var det om svenska språkets situation. Som jag har sagt flera gånger tidigare hoppas jag att man ifrån landskapsregeringens sida lägger i en växel till och inte tror att språkrådet ska lösa de här frågorna, för då blir det nog inte så mycket.
Följande fråga som jag vill ta upp är landskapets inflytande i EU. Där sägs det i texten om förändringarna i subsidiaritetsprincipen att vi nu har möjlighet att via den finska riksdagen göra vår röst hörd. När det gäller talerätten kom vi halvvägs. Vi har möjlighet att föra vår talan när det passar riksmyndigheterna. EU-parlamentsplatsen och ministerrådsdeltagande är fortfarande oklara. Lantrådet nämnde om att det har noterats i ett protokoll om Ålands demilitarisering och neutralisering status. Jag håller med lantrådet att det är en framgång och att det är bra. När det gäller det konkreta inflytandet så återstår det mycket ännu.
När det gäller EU-parlamentsplatsen så säger landskapsregeringen så här; ”landskapsregeringen har under år 2010 fortsatt arbetet med att landskapet Åland ska tillerkännas representation i EU-parlamentet.” Utöver det som lantrådet sade i sin presentation så undrar jag om det finns dess mera konkret som man har gjort än det som står här i en allmän mening och det som sades i presentationen?
Följande mening är intressant; ” i de fortsatta kontakterna med riksmyndigheterna vidhåller landskapsregeringen alltjämt att statsrådet ska uppfylla de förpliktelser som stadgas i dess principbeslut, särskilt med beaktande av representationen i EU-parlamentet.” Ska man tolka att man ifrån riksmyndigheternas sida inte riktigt vill kännas vid det här? Var det ett papper som producerades för att lura majoriteten av Ålands lagting att rösta ja till Lissabonfördraget och det har inte haft mera förpliktelser efter det? Det är märkligt när man säger att landskapsregeringen alltjämt försöker att statsrådet ska uppfylla de förpliktelser som man utgav.
Även följande mening är enligt mitt förmenande lite svårförståelig. ”Landskapsregeringen har fortlöpande upprepat kravet att statsrådet arbetar på EU-nivå för att landskapet erhåller representation i EU-parlamentet”. Men vi vet alla att platserna är nationellt fördelade. Det här är en nationell fråga. Det är inte någon idé att ta del i riksmyndigheternas skådespel när det gäller att utverka en extra plats för Åland i EU-parlamentet. Det här är en nationell fråga. Jag undrar hur man riktigt tänker ifrån landskapsregeringens sida när det gäller den här meningen?
Herr talman! Det sista området som jag tänkte ta upp handlar om det ekonomiska systemet och beskattningen. Också här har jag lite samma tankar som ltl Gunell. Det pratas om den arbetsgrupp som är tillsatt om att utarbeta ett nytt förslag till kommunalskattelagen. Det sägs så här;” i uppdraget ingår även att definiera det avdrag som ska tillämpas i den åländska kommunalbeskattningen och föreslå till vilka delar kommunalskattelagen ska utgöra en så kallad blankettlagstiftning”. Nog är det här en så pass viktig lagstiftning att det egentligen inte borde vara en blankettlagstiftning, samtidigt förstår jag problemet. Vi har inte den totala beskattningen, vi har inte ens ett eget uppbördssystem. Troligtvis sitter vi kvar ännu ett bra tag i detta. Det sägs också; ”ett av målen är att åstadkomma en skatteväxling mellan den kommunala inkomstbeskattningen och fastighetsbeskattningen”. I likhet med ltl Gunell är jag lite frågande att man lägger ner så mycket arbete med det här. Det är lite samma med snacket om en kommunreform. Nog bör man ju ha beskattningen i sin helhet, likväl som de olika skattesatserna är kommunicerande kärl så är också kommunalbeskattningen och statsbeskattningen, förhoppningsvis landskapsbeskattningen framöver, kommunicerande kärl. Det är väldigt svårt att få något dess mera framåtsyftande till stånd före man har fört över den totala beskattningsrätten till Åland. Det är någonting som jag uppfattar att faktiskt alla partier numera står bakom med tanke på det arbete som presenterades i oktober ifrån den parlamentariska kommittén. Jag är lite frågande till att man lägger ner så pass mycket arbete på en liten detalj i det här sammanhanget, så som jag det.
Den sista frågan gäller den sista meningen i detta stycke; ” landskapsregeringen har presenterat underlag för finansministeriet enligt överenskommelse.” Det framgår inte vad det är för underlag och enligt vilken överenskommelse. Följande mening lyder så här; ”processen kommer att få fortgå i syfte att avräkningsgrunderna ska justeras”. Vi har uppfattat att finansministern tidigare har sagt att man inte vill störa övertagandet när det gäller utökningen av den åländska behörigheten genom att krångla med avräkningsgrunderna, så har jag uppfattat det tidigare uttalandet. Här är två meningar som är ryckta ur sitt sammanhang. Om det är så att landskapsregeringen jobbar med full kraft i syfte att avräkningsgrunderna ska justeras så har jag ingenting emot det. Jag tycker det är två skilda saker och det är någonting som borde ha gjorts för länge sedan. Men jag får inte riktigt klarhet i hur landskapsregeringen ser på det här?
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag vill ta avstånd ifrån ett mycket lösryckt påstående från ltl Anders Eriksson där han säger att socialdemokraterna i riket skulle ha sagt att människor som kommer från andra länder jag tar jobben av finländarna. Jag antar att han avser en diskussion där riksdagsman Heinäluoma konstaterade att socialdemokraterna inte vill underlätta för arbetskraftsinvandring i Finland så länge man har så stor arbetslöshet. Samt Heinäluomas ställningstagande, som inte är någonting nytt för socialdemokraterna, att om man tar in arbetskraft från andra länder ska de få betalt enligt gällande kollektivavtal och de ska ha samma rättigheter som finländska arbetare. Det har vi problem med också på Åland, dvs man utnyttjar arbetskraft. Det tar socialdemokraterna avstånd från.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag tycker det är bra med sådana repliker att om det sägs felaktigheter så ska det rättas. Min källa är en artikel i Huvudstadsbladet, hur trovärdig den nu är. I artikeln uttalade man sin förvåning över att också socialdemokraterna lite har fallit in i som trall som centerpartiet, samlingspartiet, påhejad av samfinländarna, att invandringen ska skärpas till ytterligare. Samtidigt tror jag att vi alla vet här på Åland och förhoppningsvis vet också Finlands riksdag att det behövs arbetsinvandring om man ska klara av bara en sådan utmaning som äldrevården framöver. Det var mot den bakgrunden som jag blev förvånad när jag läste den här artikeln, att även socialdemokraterna på rikssidan, som jag uppfattar som lite mera toleranta än andra partier när det gäller de här frågorna, börjar falla in i lite samma trall. Om min källa hade fel så hade jag i så fall också fel.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag tror faktiskt inte att man ska tro på allt som står i Huvudstadsbladet, speciellt inte när det gäller socialdemokraterna. Det kan jag, efter ett långt liv, intyga.
Det är alldeles klart att arbetslösheten i Finland är så hög att det är svårt för ett parti som ska slå vakt om sysselsättningen att öppna alla fördämningar och säga; ”kom in bara, här finns det jobb”. Det är i huvudsak en sådan fri invandringspolitik av arbetstagare som man är emot under dessa tider.
Sedan är situationen på Åland kanske den motsatta som i Finland. Vi har inte haft arbetslöshet på cirka 30 år. Det gör att vår integrationspolitik fungerar. När det inte finns arbete då är det svårt att föra integrationspolitik, det tror jag att vi kan vara eniga om.
Ltl Anders Eriksson, replik
Absolut, ltl Sundback, det kan vi vara eniga om. Jag har också ganska mångårig erfarenhet av att man inte ska tro på allt som står i media, det kan vi också vara eniga om.
Det som bekymrar mig är den utveckling som sker på den finska sidan inom politiken och det är jag inte ensam om tror jag. Allt som är lite främmande, om det så är invandrare eller svenskspråkiga, uppfattas som ett hot och någonting som man ska motarbeta. I den situationen är det ju väldigt viktigt att det finns motpoler. Jag uppfattar att svenska folkpartiet och Astrid Thors är en av få som har ställt sig upp och sagt att det finns andra sanningar än den som hörs mest. Mot den bakgrunden reagerade jag också, jag hoppades att socialdemokraterna kunde sälla sig till den skaran som var en motpol. Jag ska forska mer i ämnet, hur det förhåller sig.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Lantrådet Viveka Eriksson
Talman! Med många av de här frågorna som behandlas i redogörelsen är det faktiskt en process och det är olika möten och olika skrivelser som leder fram till olika resultat.
När det gäller parlamentsplatsen har vi ifrån Ålands sida kämpat med den frågan under många år. Det är fortsättningsvis en process som fortgår där vi lyfter upp den frågan i olika sammanhang. Jag tror väl, som ltl Anders Eriksson, att slutgiltigt behöver vi hitta en nationell lösning. Det pågår också faktiskt en process på EU-nivå där Europaparlamentet just nu behandlar sammansättningen av Europaparlamentet och platsfördelningen. Det här ligger i det konstitutionella utskottet, som jag tror att det heter. Där har vi kontakter med dem som jobbar med det här genom att vi har en fot inne i parlamentet. Vi försöker få in vissa ändringar där. Sedan kommer beslutet slutgiltigt att tas av ministerrådet. Vi försöker också påverka Finlands regering att de ska göra som de har sagt i principdokumentet; verka för det här på europeisk nivå. Det pågår faktiskt en sådan process, vi följer den väldigt noga och gör vad vi kan för att påverka att den går i rätt riktning.
Sedan var det frågan om det ekonomiska systemet. Angående sista meningen under 10.2, ”landskapsregeringen har presenterat underlag för finansministeriet enligt att överenskommelsen”. Man har ofta först en politisk diskussion och kommer överens om att nu tar vi steg vidare i en viss riktning, så har vi gjort med finansministern. Vi går vidare och tittar över avräkningsgrunderna och förhoppningsvis också korrigerar dem. Vi skulle då i första skede överlämna underlag till finansministeriet, vilket har skötts på tjänstemannanivå. Det är det arbete som har gjorts. Nu vidtar det fortsatta arbetet med det här.
Sedan vill jag igen påminna om, när en del tar upp att landskapsregeringen inte har mål och visioner, att det här är en redogörelse över historien, det som har hänt fram till den 31 oktober. Det arbetet finns med.
Sedan har det varit så många andra frågor gentemot finansministeriet, som t.ex. reservkraftskabeln och feed-in systemet som också finansministeriet har varit berört av. Vi har haft så många olika diskussioner med just finansministeriet.
Sedan när det gäller diskussioner med statsministern, det är klart att när jag träffar statsministern tar jag upp vissa frågor och försöker nå en överenskommelse att vi ska gå vidare. Därav tog jag upp möjligheten att vi skulle tillsätta en gemensam grupp som ska titta på den språkliga situationen. I det skedet fick jag inte något medhåll om att vi ska gå vidare. Min och landskapsregeringens avsikt är att vi sedan tar steg vidare. Jag tycker det är viktigt att lagtinget och nämnden har möjlighet att diskutera om själva redskapet är det rätta. Tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag är väldigt tacksam för att jag fick svar på de frågor som jag ställde.
När det gäller EU-parlamentsplatsen, visst bör vi ifrån åländsk sida bevaka den process som pågår på EU-nivå, det förstår jag nog. Det är ändå viktigare att man har fokus på att det här är en nationell fråga såsom jag också uppfattade att lantrådet också sade nu.
När det gäller avräkningsgrunden var det en nyhet för mig och formuleringen var så väldigt kortfattad så att jag inte riktigt fick grepp om vilket underlag det handlade om sist och slutligen. Vi har också tidigare fått lite andra utfästelser ifrån finansministern. Det är bra om det arbetet är på gång.
När det gäller arbete runt jordförvärvsfrågorna, får jag passa på att fråga hur det riktigt ligger till och vad man gör ifrån landskapsregeringens sida? Där är vi lite urväntade. När det gäller de övriga frågorna är jag tacksam för svaren.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag tror inte att finansministern har gjort andra utfästelser. I vårt skattemeddelande som vi gav till lagtinget säger vi att vi tar ett steg i taget. Första steget var att gå vidare med att se över avräkningsgrunderna. Det är nog landskapsregeringens, inklusive finansministerns, åsikt att vi ska jobba vidare med detta.
När det gäller jordförvärvs- och hembygdsrättsfrågorna så är det lagstiftningsåtgärder som vi har diskuterat och det tar mera tid, så är det bara. Vi har ett jättetryck på lagberedningen. Ett exempel är att de studerande inte ska förlora sin hembygdsrätt samt att sätta förordning på lagnivå och det finns andra saker i det också. Men det finns med i planen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är bra att arbetet är på gång när det gäller avräkningsgrunden. Jag har själv motionerat om det så jag tycker att det är jättebra. Jag önskar lycka till.
När det gäller hembygds-, jordförvärvs- och näringsrätten så är det snart två år sedan den parlamentariska kommittén presenterade sitt betänkande. När man skriver att landskapsregeringen har inlett arbetet att precisera riktlinjerna så vet vi att det beslut som togs lite snabbt den 7 juni gjorde man för att man skulle ha någonting att hänvisa till när man svarade på vårt spörsmål, det kunde kanske landskapsregeringen erkänna öppet. Visst är det komplicerade frågor, det är ingenting som man kan ”höfta” till. Nog är det lite märkligt att man inte får mera till skott. Om man inte får lagtexten tekniskt på plats så borde man ändå kunna ta principbeslut på hur man tycker att de här frågorna ska drivas vidare ifrån landskapsregeringens sida. Sist och slutligen var den parlamentariska kommittén ganska tydlig i sina förslag. Jag tycker att det inte borde vara så oerhört stora problem om man vill ta tag i de här frågorna.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är komplicerat. Visst, det har tagit tid. Den här landskapsregeringen har ändå tagit tag i frågan och haft en parlamentarisk kommitté som har jobbat med det. I kommittébetänkandet finns det mycket viktiga påpekanden som vi jobbar vidare med, men det måste vara ett långsiktigt jobb. När jag var ny lagtinget då höll vi på med jordförvärvslagen i flera olika omgångar och det var väldigt komplicerat. Lagen kom i flera olika omgångar till lagtinget innan den nådde i mål. Det är en svår fråga. Det är heller inte alldeles enkelt att bara gå in och ändra i principer.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Bästa lagtingsledamöter, det är två saker som jag tänkte ta upp till diskussion under detta anförande.
Det gäller för det första diskussionen kring gränsbevakningen och dess polisiära uppgifter och för det andra punkten som handlar om utbildning på högskolenivå i Sverige.
Om jag börjar med gränsbevakningsväsendet och deras uppgifter inom den polisiära sidan så är vi alla medvetna om att det finns en överenskommelseförordning som ger polisen möjlighet att begära handräckning från gränsbevakningsväsendet. Det här är någonting som är viktigt. I vissa situationer kan de resurser som finns till förfogande vara så svaga att det kan behövas mera hjälp än vad polisen för tillfället har.
Grundtanken i överenskommelseförordningen är att man ska skapa möjligheten att kunna utnyttja det här på ett bra sätt.
Under den senaste tiden har vi vid ett antal tillfällen kunnat notera att gränsbevakningen finns mer och mer närvarande vad gäller polisiära uppgifter. I ett nyhetsreportage visade man på hur polisen sida vid sida med gränsbevakningen anordnade någon typ av hastighetsövervakning, rutinmässig sådan. Det har också förekommit andra typer av övervakningar där gränsbevakningsmyndigheterna har funnits med och jobbat sida vid sida med polisen. Jag tror att man bör tas sig en ordentlig funderare kring hur man använder det här på bästa möjliga sätt. Vi ska komma ihåg att grunden till vårt system idag är att självstyrelselagen säger att vi ska ha en situation där vi ålänningar, lagtinget, ska styra över polismyndigheterna.
I ett läge där man tar in gränsbevakningsväsendet och mer utför de polisiära uppgifterna så tappar vi lite av den styrningen.
När det gäller att använda gränsbevakningen i polisiära myndighetsutövningar i framförallt skärgården så är det en naturlig del att de ska kunna finnas som en resurs där. Också i de fall där det handlar om oförutsedda situationer och liknande får det inte bli att gränsbevakningen blir ett alternativ till att använda vår egen polismyndighet. Vi ska utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt. Det får inte bli på det sättet att det vi använder oss av den finska myndigheten framom vår egen myndighet. Det finns sådana tendenser i det som man ser ute i samhället i dagsläget.
Jag hoppas att man ifrån nämndens sida kunde titta lite närmare på hur de här principerna nu används och hur man använder sig av den här överenskommelseförordningen. Jag minns att när den här överenskommelseförordningen togs under början av förra mandatperioden så var det rätt mycket diskussion om hur man skulle använda sig av den.
När det gäller utbildning i Sverige så kan vi konstatera att det i redogörelsen redogörs för det mycket framgångsrika arbete som vi tillsammans lyckades göra med framförallt den svenska konsuln, landskapsregeringen och många andra parter som såg till att man fick till stånd ett sådant system där åländska studeranden räknades till den svenska antagningsgruppen. Det här var ju väldigt bra och väldigt nödvändigt för de ålänningar som söker sig vidare för att studera utanför Åland.
De svenska myndigheterna har uppmärksammats från annat håll på att man har två olika antagningsgrupper, svenskar och utlänningar. Det kanske inte riktigt fyller de krav som man kan ha i det europeiska samarbetet. Man ska på lika grunder kunna söka in till vilken skola som helst. Jag vet att det inom det nordiska samarbetet har grymtats ganska mycket kring detta, både ifrån danskt och isländskt håll, att det här strider mot grunderna i det nordiska utbildningssamarbetet. Nu verkar det som man har tagit det på allvar ifrån svenskt håll. Man har gett ett utredningsuppdrag, som beskrivs i redogörelsen, man ska nu göra förändringar i det här systemet på nytt.
Från den frisinnade sida vill jag säga att jag tror att det nu är viktigt att man faktiskt mycket noggrant följer med vad som händer. Jag har sett att landskapsregeringen redan har vidtagit åtgärder att man ska följa med och se till att situationen inte försämras för åländska studeranden.
För egen del vill jag lyfta fram att jag har en oro i den situationen som vi befinner oss i utbildningsväsendet, inte bara på Åland utan internationellt idag. Den svenska skolan utvecklas på ett sätt och man sätter upp sina nationella mål för vad utbildningarna ska ge och vi gör det naturligtvis utgående ifrån vår situation.
Vårt stora problem är att när man sedan ska söka sig vidare till högskolenivå ifrån gymnasieskolan, så har vår skola så här långt anpassat sig både enligt det finska systemet och enligt det svenska systemet för att ge en så bred möjlighet för de åländska studerande som möjligt att söka sig vidare.
Tittar man på hur utvecklingen har varit, både i Sverige och i Finland, så tycker jag att man kan se en växande skillnad i hur man ser på gymnasieutbildningen. I Sverige går man åt ett håll och i Finland går man åt ett annat håll. Jag tror att vi kan hamna i en situation där vi väldigt tydligt måste välja vilken riktning som vi måste vandra närmast. För varje dag som går så kommer vi allt närmare att kunna hålla uppe den här biten, framförallt gentemot mot det svenska systemet. Såsom traditionen har varit hittills har vi haft ganska lika läroplaner som man har i Finland, vilket har medfört att den vägen är öppen till de delar man får högskolebehörighet ditåt. Sedan har vi genom förhandlingar också lyckats få vårt system godkänt i Sverige.
Jag vill uttrycka mina farhågor om att här är det viktigt att hålla ögon och öron öppna för hur det svenska systemet utvecklas så att vi inte hamnar i att benämningen av vårt åländska skolsystem blir sämre än vad det hittills har varit.
I dagsläget har jag inte noterat att den här problematiken finns. Jag ser att problematiken kan finnas framåt. Jag har också hört folk ifrån utbildningssidan som har uttryckt en viss oro för att det här kan ske.
Herr talman! Det var de här två bitarna som jag tänkte lyfta fram. Jag hoppas att man i behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden nu kan titta vidare på dessa frågor. Tack, herr talman.
Minister Roger Eriksson, replik
Tack, herr talman! Ltl Ehn tog upp situationen med gränsbevakningen kontra polisväsendet. Landskapsregeringen följer förstås noggrant med utvecklingen och hur det här arbetet sköts. Vi har en ny överenskommelseförordning, där vi har bestämt att det ska råda status quo. Allt arbete som sköts av poliserna och gränsbevakningen ska ledas av den åländska polismyndigheten. Det fanns önskemål att vi skulle ha gjort samma som i riket, men vi har inte gjort så. Här råder status quo, allt arbete som har att göra med polisiära saker leds och sköts av den åländska polismyndigheten, som kan begära handräckning av gränsbevakningsmyndigheten. Efter kontroll av bl.a. mig när jag har frågat upp vad som har hänt så har de haft stora gemensamma operationer där man på ett förnuftsmässigt sätt använder de gemensamma resurserna. Det har alltid varit under ledning och initiativ av den åländska polismyndigheten, bl.a. vid större razzior och sådana saker.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Det är glädjande att höra att man fortsätter på linjen att vi har den åländska polisen till grund för att upprätthålla det här och att man fortsätter med den goda tanken att man ska kunna använder resurserna på bästa tänkbara sätt. Åtminstone jag blev aningen fundersam när jag såg reportaget, som jag hänvisade till i mitt anförande. I det reportaget beskrev man hur gränsbevakningen skötte hastighetsövervakningen mitt på fasta Åland som normalt borde skötas av polisen. Det handlar säkert om att lära sig samarbeta och hitta former för samarbete. Jag tror ändå att man ska vara lite försiktig i hur långt man drar samarbetet. Drar man det för långt kan gränsdragningen blir svårare om vem som verkligen leder de här situationerna.
Man behöver titta på hur det här verkställs i praktiken. Var går gränserna för hur man utnyttjar de möjligheterna som finns i förordningen?
Minister Roger Eriksson, replik
Tack, herr talman! Det är självklart att vi följer med den här utvecklingen och tittar åt vilket håll den går. De svar som jag fick på min förfrågan var att det här var ett initiativ av den åländska polismyndigheten för att ha en större razzia-drive i det åländska samhället. Det visade sig att man också hade hastighetskontroller på landbacken.
I övrigt kan man nämna att gränsbevakningen har varit till stor fördel för den åländska polisen, speciellt ute i skärgården. Skärgårdsborna är mycket nöjda och tillfredsställa med sjöbevakningens arbete. Vi har också påfört gränsbevakningsmyndigheten nya uppgifter med det maritima kulturarvet, naturskyddsområden och problematiken med oljeutsläppsavgifter som de sköter åt oss med stöd av överenskommelseförordningen.
Grundtanken är att den åländska polisen ska sköta polisarbetet och gränsbevakningen ska vara ett komplement inom det området.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Som jag har försökt säga i mitt anförande så tycker jag att det är mycket viktigt att man ser till att man har ett gott samarbete här emellan. Och att man utnyttjar de resurser som finns på ett bra sätt, framförallt i de situationer där det handlar om att till att människoliv räddas och att man kan förhindra brott osv. Jag tror att det finns anledning att med jämna mellanrum ändå gå in och titta på hur det här verkställs i praktiken. Jag är också medveten om att det kan finnas en vilja att ha mycket mera djupgående samarbete när man är ute på fältet, därför att det är praktiskt väldigt nyttigt. Men däremot när man ska se hur man ska få det att passa ihop med de principer som gäller så kanske det blir svårare. Därför bör man också ifrån nämndens sida titta lite närmare på hur det här ser ut och hur man kan använda dem på bästa möjliga sätt för de enskilda individerna på Åland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! När det gäller antagningssystemet för att få tillträde för de åländska studerande till svenska högskolor så kan jag bara garantera ltl Ehn att vi följer det kontinuerligt och med stort intresse. Det här är en oerhörd viktig fråga för oss.
När det gäller de svenska läroplanerna och högskolebehörighet så har den svenska regeringen gått in för att endast 6 av 18 gymnasieutbildningar ska ge direkt gymnasiebehörighet i Sverige. På Åland har vi haft den ambitionen att alla våra gymnasieutbildningar på sikt ska ge högskolebehörighet. Det här leder nu till en skillnad mellan våra synsätt, vilket gör att vi kontinuerligt måste fundera på det också.
Idag om man har gått igenom Ålands lyceum och läst alla kurser som erbjuds normalt inom Åland lyceum, även de längsta kurserna, så är man inte behörig att läsa t.ex. till läkare i Sverige. Däremot har det löst sig på det sättet att man har haft möjlighet att läsa kurser utöver det som ett valfritt ämne.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Det är bra att höra att man för en ständig diskussion kring vad som är den rätta vägen att vandra. Den är väldigt viktiga för våra åländska studeranden. Det är också viktigt att veta ganska långt på förhand hur systemen ser ut. Det som minister Lundberg nu lyfter fram här bådar gått för att vi också i framtiden ska ha den här biten. Jag ville ändå här i lagtinget lyfta frågan därför att jag har hört från ett antal olika håll just den diskussionen som minister Lundberg tar upp. De förändringar som sker runt omkring oss kommer att påverka även våra egna val.
Vi befinner oss i en situation där vi just ska skapa den nya gymnasieskolan här på Åland. Det får en ganska stor betydelse vad som händer runt omkring oss. Man måste få en utbildning som är anpassad på bästa möjliga sätt och också få möjligheter att söka sig utanför Åland eftersom vi själv saknar utbildning på många områden inom utbildning på högre nivå än gymnasieutbildning.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Inom våra yrkesutbildningar kommer det sannolikt också att krävas mera än att man har läst enligt den allmänna studieförberedande läroplanen, som idag populärt kallas kombistudier. Det räcker inte heller till för en högskoleplats i Sverige. Man skulle också behöva utveckla det systemet ytterligare, läsa mera framförallt naturvetenskapliga ämnen men ofta också svenska och engelska. Det här kommer på sikt att leda till att vi måste börja fundera på att man inledningsvis ska bestämma sig för om man vill ha behörighet till högskolan, eller om man är väldigt medveten om att man vill gå till högskolan ska man se till att man läser tillräckligt. Det kommer att kräva en utökning ifrån åländskt håll för att hänga med de svenska kraven på läroplanen i framtiden.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag tror framförallt det är viktigt att man nu ser till att man skapar största möjliga flexibilitet så att man kan göra de här valen. Om man gör ett visst val när man börjar studerar, så i ett visst läge när man kanske har jobbat under ett antal år och man kommer på att nu vill man skaffa sig behörighet att studera vidare vid högskola så ska den möjligheten finnas. Det gäller att skapa ett system som är anpassat efter att man kan göra sig behörig att söka sig till högskolestudier framförallt utanför Åland i ett senare skede.
Jag ville i mitt anförande lyfta de här frågorna därför att jag tror att vi befinner oss i en bra situation nu, därför att vi håller på att skapa vår nya gymnasieskola. Men det har också en betydelse för hur vi för politiken utåt, gentemot t.ex. Sverige, i de här frågorna kan visa på hur vårt system fungerar och övertyga om att det är minst lika bra som det svenska systemet och ge våra ungdomar de kunskaper som de behöver för att kunna studerar på högskola och universitet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! I flera anföranden har det talats om svenskans försvagade ställning i riket och det allmänna språkklimatet som upplevs som ogint och i många fall nästan direkt fientligt mot svenskan. Man ska kanske inte dra alltför stora växlar på just den diskussionen, för vi lever idag i en värld där vi ser en sorts polarisering eller dikotomisering mellan det som är vi och de som är de andra.
Det väldigt sorgliga mordförsöket på en demokratisk kongressmedlem i USA är ju ett uttryck för en politisk debatt där populistiska krafter allt mera erövrar de olika medier som försöker beskriva den politiska verkligheten. Man har i USA börjat diskussion om att den här debatten är alldeles för rå, den är för förenklad och den leder lätt till att människor, som av någon orsak inte så kritiskt kan analysera läget, drivs med i det här och till handlingar som är farliga för enskilda och för demokratin. Tyvärr kan man nog konstatera att det är en ganska så global förändring. Det som pågår i de här nya medierna, de debatterna, de hetsjakterna och förföljelser av enskilda människor, politiker och grupper är ju svåra att kontrollera. Vi lever i en ganska ny situation och vet kanske inte alltid hur vi ska behandla den.
Det som är betecknande för de här populistiska rörelserna och uttalandena är ju att man förenklar, som t.ex. att socialdemokraterna i Finland är emot arbetskraftsinvandring. Det är ett bra exempel på ett sådant populistiskt uttalande. Det gäller ofta sådana grupper eller individer som representerat något annat än en själv. ”Den andra”, som man pratar om i psykologin. Det är oftast främlingsfientliga grupper som använder sig av den här typen av politisk retorik. Men, det är tyvärr så idag att de här grupperna har stor framgång i de politiska opinionsmätningarna. I Finland ser man det i de framsteg som sannfinländarna gör hela tiden. De här rörelserna har ofta två karaktäristiska drag; de frammanar en bild av de andra som ett hot mot de egna värderingarna och man vill kritisera eliten eller de intellektuella. Man utgår ifrån att eliten inte vet något bättre än mannen på gatan, utan han vet minsann hur det verkligen ser ut. De som vet och kan något ska inte heller tro att de har monopol på analysen av verkligheten.
Herr talman! Trots att vi har högt utvecklade samhällen och demokratin känns stabil så finns det ganska allvarliga hot, som jag ser det, bland dessa populistiska grupper. Tendensen är tyvärr att gamla stabila partier drivs ganska lätt i det här. Vi har sett sådana här tendenser speciellt i Holland och i Danmark men nu också i Tyskland och i övriga nordiska länder.
Vad gäller socialdemokraterna i Finland så har just Heinäluomas utlåtande använts i en populistisk debatt. Det ledarskap som Finlands socialdemokrater har så de facto är väl socialdemokraterna det parti som allra tydligast har tagit ställning för att försvara svenskan och då särskilt undervisningen i svenska i skolorna. Men, det betyder inte alls att det är någon garanti för att varenda socialdemokrat i Finland skulle vara tolerant och svenskälskande människa, det tror jag inte. Man måste ändå göra skillnad mellan när partiledningen tar ställning och någon enstaka människa uttalar sig i debatten eller på Facebook eller någon annanstans. Det goda har socialdemokraterna i riket med sig i det avseendet.
Herr talman! Det är mycket som har sagts om redogörelsen. Det har sagts en hel del om reformeringen av självstyrelsesystemet och det är kanske ändå den största framgången som vi självstyrelsepolitiskt kan konstatera under den här gångna perioden. Det som bl.a. var bra var besöken som vi gjorde från lagtinget till riksdagen. Där ser man att direkt kommunikation och där människor möts och diskuterar gemensamma saker då finns möjligheter att eliminera okunskap och fördomar. Det gick så bra att varje parti, åtminstone de större, meddelade personliga kontakter till alla partier så att man kan fortsätta diskussionen. Jag tycker ändå att det är en ljusglimt i mörkret. Vi ska ta fasta på det och fortsätta den här diskussionen och informationen direkt med rikspartierna.
I den här rapporten finns det också ett kapitel om EU och Åland. Det känns som vi får en dubblering när vi också har meddelandet om prioriteringar. Konstitutionella frågor, som det här bygger på, har varierat under mandatperioderna. Men så länge som dokumenten ungefär kommer samtidigt kanske man kunde utesluta EU-frågorna ur den här redogörelsen.
Frågan om standardisering och behörighet är i och för sig intressant. Om man ser till det politiska i det hela så är det lite absurt att vi vill ha egen behörighet för att kunna avvika i fråga om standardisering. Det är på något sätt motsägelsefullt, eftersom standardisering syftar till att vi ska ha gemensamma normer med omvärlden. Jag har lite svårt att förstå det politiska målet med den här diskussionen. Vad gällde de svenska byggbestämmelserna så var det ju i första hand en hänvisning till språkliga problem. Man ansåg inte att de svenska byggbestämmelserna som standard var bättre eller sämre, utan det var av språkliga skäl som man hellre ville implementera dem än de finska i vår lagstiftning. Om vi hade haft rätt att lagstifta om det materiella innehållet i standardiseringen så vad skulle det vara för poäng med det? Det är ju inte standardisering utan det är ju någonting annat. Det där kanske man kan fundera på ytterligare.
Herr talman! En sak som jag tycker att är lite intressant är detta med skattegränsen. Ända sedan vi fick den här skattegränsen har den kritiserats av vissa företagare på Åland, dvs av dem som får betala för skattegränsen, inte de som direkt tjänar på den. Deras önskemål har varit att den ska avbyråkratiseras, den skulle göras mer eller mindre osynlig. Regering efter regering har jobbat med detta med olika ambitioner. Nu har det varit möten på internationell nivå med olika EU-medlemsländer som har den här problematiken. Det förefaller svårt att komma fram i den här processen. Eftersom det är mycket tal om processer så blir det sällan klart vad målet med processen är. Här får vi veta att landskapsregeringen tycker att det gemensamma målet med arbetet är att handeln med varor över den åländska skattegränsen ska vara minst lika smidig och förenklad som för närvarande. Men det är ju inte någon förändring eller förbättring. De åländska företagen vill helst att skattegränsen ska vara osynlig. Det här är inte förenligt med de politiska mål som vi tidigare har haft i det här arbetet med att förenkla skattegränsförfarandet. Jag hade föreställt mig vi önskar att avbyråkratiseringen verkligen blir betydande och ekonomiskt ska det inte belasta de företag som konkurrerar på marknader utanför Åland.
Jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden tar sig en grundlig funderare över vad vi egentligen vill få till stånd med det förenklade förfarandet.
Det finns också en annan målsättning som är ny för mig. Vad gäller den åländska kommunalbeskattningen; ”ett av målen är att åstadkomma en skatteväxling mellan kommunala inkomstbeskattningen och fastighetsbeskattningen”. Det kanske har undgått mig, men jag vet inte när lagtinget skulle ha slagit fast eller diskuterat ett enda av våra mål med egen beskattning? Jag var på ett seminarium för två år sedan och där ställde jag frågan vad syftet var med det här. Då kunde ingen svara på det. Jag vet inte varifrån det här svaret kommer. Antagligen ifrån någon sorts diskussion att de som inte betalar inkomstskatt till kommunerna, de som jobbar på utflaggade fartyg, ska på det här sättet i högre grad bidra till kommunens intäkter. Jag tycker inte att vi kan föra en sådan skattepolitik. Om man inte av juridiska skäl är skattepliktig att betala kommunal inkomstskatt så ska vi liksom krångla till det på något vis med fastighetsskatten så att just de människorna ska betala mera kommunalskatt. Jag tror inte det kommer att vinna allmänhetens gehör, om vi ska driva egen skattepolitik, om vi börjar med sådana system. De saknar ju i så fall rättsäkerhet och det är inte transparent. Självstyrelsepolitiska nämnden får gärna reda ut varifrån detta kommer. Det var mina synpunkter, herr talman.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Jag tror inte att vi ser ändan av vägen till målet med gemensamma standarder. Från åländsk del har vi det senaste året erfarit att det finns en inkonsekvent syn på hur behörigheten kring standarder ska ses. Vi har haft lagstiftning där man har konstaterat att tillämpningen av standarder är landskapets behörighet. Sedan har det kommit lagstiftning som har sagt att även tillämpningen är rikets lagstiftningsbehörighet. Varför vi lyfter fram det här är för att det är viktigt för oss att ha behörighet och därmed också har större valmöjlighet. Det visar sig också att man kan hårdra de här ärendena kring standarder och att det sedan även faller över t.ex. på byggbestämmelser eller liknande ärenden. Man konstaterar att när t.ex. byggbestämmelser innehåller standarder så kan vi inte tillämpa de heller. Då blir vi begränsade till att inte välja alls, utan bara följa det som man har i riket. Det är väl det som skulle kunna utveckla som målet.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tycker att det politiskt är en lite konstlad diskussion. Om man har EU-standarder så är det ju för att man inte ska ha handelshinder på en öppen marknad. Vad är det för poäng att slåss för att vi ska ha egna standarder? Utgående ifrån ett sådant perspektiv kan vi ändå inte avvika i någon avgörande grad. Då förefaller ju hela idén med standarder. Jag är frågande om det är rätt politisk kamp att föra?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! En stor del av vår handel riktar sig västerut. Vi har mycket samarbete med Sverige. Målet med diskussionen kring standarder är ju inte att Åland ska egna standarder på något sätt, utan däremot en valfrihet att inte automatiskt behöva följa de tillämpningar som man gör i Finland. Man ska kunna välja det som passar näringslivet, utvecklingen eller ekonomin bättre. Det är ju inte för att skapa egna måttsystem eller egna tjocklekar på olika saker. Det handlar om att när det är även tillämpning av standarder så blir det också mycket följd i form, inte bara standarder utan också tillämpningar. Då kan det bli begränsningar i vilka bestämmelser man kan ha.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, ministern får ursäkta mig, men om det handlar om valfriheten mellan om man ska ha finska eller svenska standarder så då förstår jag diskussionen. På något vis är det en annan dimension på frågan än behörigheten, den kommer väl på något sätt in indirekt. Men då förstår jag i alla fall vilket förnuft det ligger bakom det resonemanget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Många av de frågor som tas upp i det här meddelandet är ju sådana frågor som återkommer. Det är ju de svåra frågorna som man lägger fram och de kräver oftast envetenhet och tid.
Jag tänkte i alla fall på två saker när jag hörde ltl Johan Ehn. Han lyfte upp en fråga som kanske inte direkt överraskade mig men som i alla fall ger anledning att fundera på hur mycket det ligger i det.
En annan fråga är den situation som vi har i Finland när det gäller språkfrågan. Det är två frågor som rör självstyrelsens kärna som inte är nya men som i alla fall jag tänker mig att kräver en diskussion om nya strategier eller utökade insatser.
Är det så att vårt trygga utbildningssystem när det gäller möjligheterna att studera i den närmaste omvärlden, nordiskt och i Finland och i Sverige, om de håller på att förändras att det blir divigerande kunskap, divigerande olika läroplaner? I en viss mening kan man säga att all avancerad kunskap är global och den kommer in i våra gymnasier och högskolor på samma sätt som överallt i världen. Det finns också andra dimensioner som är mera nationella. Om självstyrelsepolitiska nämnden begär utlåtanden från andra utskott, är detta en fråga som måste lyftas fram? Jag har personligen inte noterat att det skulle vara annat än ny dynamik i utbildningen.
Finland gör sina PISA-undersökningar, satsar på matematik och naturvetenskap. En del tycker att det är jättebra och andra säger att det är den logiska kunskapen som man har för tillfället men som inte bygger upp verkligt lärande.
Sverige har en stor förändring på gång i utbildningspolitiken där man systematiserar på alla nivåer. En större risk är när man från andra håll kräver samma förmåner som Åland har gentemot Sverige, det kommer att sätta press på den svenska regeringen. Redan idag kan man säga att utbildningspolitiken tenderar att bli mera nationaliserad på grund av de ekonomiska restriktionerna. I Sverige kommer man nu att ta ut terminsavgifter av utländska studeranden. Då minskar efterfrågan på utbildning från utlandet och därmed försvåras också kontakterna som är värdefulla. Studerar man som ålänning i Sverige så tar man med sig inte bara kunskap utan också ett nätverk som under årens lopp har visat sig vara till nytta.
Jag skulle gärna se att självstyrelsepolitiska nämnden lyfter upp den här frågan. Det är många frågor när det gäller skattegränsen och parlamentsplatsen som rullar på. Det här med utbildningen borde analyseras på ett sätt som visar om det verkligen är någonting som är på gång och där vi ska agera. Vad vi ska göra är en annan sak.
I ett historiskt perspektiv ser jag det som att Åland har varit smart när det gäller utbildningen. Vi har tidigare utnyttjat Finland och Sverige och sedan också utanför Nordens gränser.
Den andra frågan som de flesta tycker är mycket bekymmersam och svår att analysera är språksituationen i Finland.
I mitten på 1800-talet var svenskan det dominerande språket. Då fanns det en svenskspråkig elit eller överklass som tyckte att det var orimligt att finskan, i ett land som Finland, inte skulle ha en starkare officiell ställning och vara ett nationalspråk. På den tiden såg svenskspråkiga till att Finland blev tvåspråkigt.
Idag finns det ett annat perspektiv. Det som har tvingat fram det som Heinäluoma har sagt i Huvudstadsbladet, och som man inte har sagt och absolut inte menat. Men om vi antar att han har sagt det som har påståtts så är det den partipolitiska konkurrensen som gör att man måste ut och vädja till främlingsfientliga, invandrarfientliga eller annorlunda människors berättigande krafter. Det är ju det som tvingar fram flera partier att ta ställning på olika sätt.
Svenska Folkpartiet har väl ändå en liberal, i ordets traditionella mening, syn på det här och har också sympatisörer i andra partier. Men också där finns det krafter som tycker att man ska ge upp kampen för den nationella tvåspråkigheten. Det finns olika skäl för det.
I Finland finns en tidigare generation politiker. Den generationen är inte så långt borta. Det gäller sådana som är intellektuella som Paavo Lipponen, det gäller sådana som har internationell erfarenhet som Martti Ahtisaari och det gäller sådana som har nordiska- och EU-erfarenheter som Anneli Jäätteenmäki. De personerna står ju upp för tvåspråkigheten, inte för svenskan. Det ska finnas två språk som inte bara är tvångsspråk, som man ska kunna om man vill bli tjänsteman, utan språk som är kommunikativa språk och språk som är kulturspråk.
Det är många som har sagt det tidigare att om Åland hamnar i den situationen att Finland blir mera finskspråkigt, också på de officiella nivåerna, så då får vi en besvärligare situation. Redan idag blir gränssnittet i Finland begränsat för att man vänder sig till dem som kan språket, till de ministrar som kan kommunicera. Ta till exempel det som ska hända i regeringsbytet här i Finland med en helt ny ekonomisk politik som tvingar fram besparingar på 10 miljarder och kanske mera under mandatperioden. De utredningar som görs om ekonomi, hållbarhet och fördelning, de görs på finska. Lyckligtvis har de finska rapporterna tvångsarabiska siffror och tvångslatinska bokstäver så de är läsbara även om man inte är så bra på finska.
Det är ändå en situation som gör att just Åland har anledning att ha en högre profil. Vad gör Åland gentemot det finskspråkiga Finland, om den här attityden lever vidare?
När det gäller förvaltningsreformen i Finland så bygger den på ett perspektiv som inte ser språk som kommunikation. Man säger att i vissa bygder har vi så få svenskar att vi skär en linje igenom, så flyttar vi poliser och tullare osv. På statschefsnivå i Finland är det en förvaltningsmässig attityd som naturligtvis är uppbackad av tjänstemän. Det är inte en kommunikationsspråklig attityd. Det är inte heller en kulturell dimension. Det är den dimensionen som vi på Åland bygger vårt system på, på självstyrelse i kulturell mening och kommunikativ mening. Här lever man på svenska och kan finska, engelska och ryska osv. Själva kulturen är förankrad i svenska språket.
Vi har gamla frågor som ska skötas så bra som det bara går. Utbildningen i omvärlden och språksituationen i Finland är nya mer eller mindre existentiella frågor för självstyrelsen,
Ltl Barbro Sundback, replik
Det skulle säkert vara intressant att diskutera språksituationen i Finland. Det skulle vara roligt att ha en hel debatt om det. Jag vill bara för min del säga att om man ska diskutera de finländska partierna och den finska debatten om svenskan i Finland så handlar den nästan uteslutande om undervisningen i svenska i skolorna. Det är egentligen den frågan som nu kommer att komma upp i nästa regering. I övrigt har väl inte partiernas inställning förändras så mycket gentemot Finlands nationalspråk.
Det andra är en integrationsdebatt. Där kan man se en utveckling som har tendenser som liknar det som finns på många andra ställen.
Vad gäller språkhistorien i Finland så har jag en lite annan syn. I mitten av 1800-talet väcktes det nationella medvetandet bland svenskspråkiga intellektuella i Finland. Kampen var ännu hård, universiteten var svenska ännu i början på 1900-alet. Den svenskspråkiga dominansen varade nog länge.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Någon egen syn från mitten av 1800-talet har jag inte. Däremot har jag läst i Wilhelm Snellman som var svenskspråkig och blev internationellt känd för att driva den här kampen tillsammans med Forsman.
Nej, det är inte så att det finska och svenska språket i Finland är så enkel som skolsvenska. Det har att göra med förvaltningen, det har att göra med utredningarna på hög nivå i statsförvaltningen och det har att göra med statschefens attityder och perspektiv. Är svenskan utbytbar mot arabiska, latin, eller ryska så då har man en instrumentell förvaltningsmässig syn på språket. Jag hävdar att vi måste föra språkdebatten på ett sådant sätt att vi gör den ur ett kulturellt perspektiv och ur ett historiskt perspektiv. Det betyder inte att vi inte ska kunna språk som tyska, engelska och finska, och vi använder arabiska siffror och latinska bokstäver.
Ltl Barbro Sundback, replik
Förvaltningsreformerna som har genomförts i Finland har fått språklig kritik, tyvärr dock för sent, bl.a. från svenska folkpartiet. Det var just i den frågan som statsminister Kiviniemi har lidit ett stort nederlag. Det kommer nog att färga av sig på kommande regeringar. Sådana tilltag som hon sysslade med i Karlebyfrågan kommer knappast upp igen.
Det är ändå bra att inte vara alltför generaliserande i de här frågorna och tillskriva och demonisera debatten på enskilda personer. Sist och slutligen är man nog också på finsk sida ganska rationell.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag har gett min syn på den här frågan. Jag vidhåller fortfarande att det inte någon enskild Kiviniemi som står för det här. Det är ett perspektiv, det är en attityd och det är ett sätt att tänka på en nation som är förvaltningsmässigt och skenbart rationellt men är förödande på sikt.
Vår roll som representanter för Åland är att föra fram den kulturella, historiska och sociala dimensionen på språket. Det är självstyrelsens nyckelfrågor.
Utbildningen och språket i Finland är verkligen någonting för lagtinget och landskapsregeringen att ta tag i nu och inför nästa mandatperiod.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.
Första behandling
6 Ny finansförvaltningslag
Lagutskottets betänkande (LU 8/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 21/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas till behandling den 17 januari.
Föredras
7 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2011 och verksamhet år 2010
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2010-2011)
Ärendet avförs och upptas till behandling den 17 januari.
För kännedom
8 Isberedskap
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 5/2010-2011)
Ärendet upptas till behandling senare.
9 Isberedskap
Landskapsregeringens svar
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 5/2010-2011)
Ärendet avförs från dagens lista och upptas vid plenum den 17 januari.
10 Tredje tilläggsbudget för år 2010
Landskapsregeringens framställning (FR 10/2010-2011)
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 12 januari.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls onsdagen den 12 januari 2011 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.15).