Remissdebatt

PLENUM den  17 november 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 17-24.11 anhåller ltl Carina Aaltonen på grund av styrelseuppdrag. Beviljas.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under kapitel 42.01 för lantrådet och landskapsstyrelsens ledamöter (FM 1/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Överföring av momentet 42.05.10 Förvaltningskostnader för Källskär till museibyråns förvaltningsområde (FM 2/2003-2004).

 

Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Sänkning av inkomster under moment 35.70.20 Ålands hälso- och sjukvård, verksamhetens inkomster. (FM 3/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.05.55 Understöd åt Bild- och formskolan. (FM 4/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.05.51 Landskapsandel för medborgarinstitutets driftskostnader. (FM 5/2003-2004).

 

Ltl Christian Beijar m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.10.30 Understöd för missbrukarvård. (FM 6/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av moment 41.01.01 Verksamhetens utgifter. (FM 7/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.25.51. Stöd till organisationer inom bostadsbranschen. (FM 8/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.05.52 Landskapsunderstöd för studieförbundens verksamhet. (FM 9/2003-2004).

 

Ltl Christian Beijar m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 45.25 Penningautomatmedel för social verksamhet. (FM 10/2003-2004).

 

Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Komplettering av motiveringen till moment 45.56.62 Främjande av avfallshanteringen. (FM 11/2003-2004).

 

Ltl Göte Winé m.fl.: Komplettering av motiveringen till moment 45.10.01, Verksamhetens utgifter. (FM 12/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Upptagande av anslag under moment 46.09.26 Utgifter för land­skapskonstnärsprojekt. (FM 13/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Strykning av anslaget under moment 46.35.76 Grundförbättring och ombyggnader. (FM 14/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.42.20 Verksamhetens utgifter. (FM 15/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 46.55 Högskolan på Åland. (FM 16/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.70.75 Om- och tillbyggnad av centralsjukhuset. (FM 17/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.05.61 Understöd för investering i radio- och TV-anläggningar. (FM 18/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Upptagande av nytt anslag under kapitel 46.15 för stöd till grundskolorna i Enklinge och Lappo. (FM 19/2003-2004).

 

Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Höjning av anslaget under moment 47.26.40 Landskapets finansieringsandel - strukturprogram för fiskerisektorn. (FM 20/2003-2004).

 

Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.15.31 Landskapsandel till kommunerna och privata samfund för anläggningskostnader för privata tjänster. (FM 21/2003-2004).

 

Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.15.32 Landskapsandel för grundskolan och allmänna bibliotek. (FM 22/2003-2004).

 

Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Ändring av budgetförslagets allmänna motivering. (FM 23/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Strykning av anslaget under moment 46.09.56 Understöd för Ålands brandkårsmuseum. (FM 24/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.11.04 Ålands ungdomsråd. (FM 25/2003-2004).

 

Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Höjning av moment 43.60.74 Om- och tillbyggnad av polishuset. (FM 26/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.70.20 Verksamhetens utgifter. (FM 27/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.04.01 Främjande av jämställdheten, verksamhetens utgifter. (FM 28/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Strykning av anslaget under moment 44.10.74 Landskapsprojekt (FM 29/2003-2004).

 

Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 47.46.20 Försöksverksamheten, verksamhetens utgifter. (FM 30/2003-2004).

 

Ltl Katrin Sjögren m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.50.01 Verksamhetens utgifter. (FM 31/2003-2004).

 

Ltl Sune Mattsson: Upptagande av anslag under moment 45.30.51 Stödjande av cancersjuka. (FM 32/2003-2004).

 

Ltl Anders Eriksson m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.70.75 Om- och tillbyggnad av centralsjukhuset. (FM 33/2003-2004).

 

Ltl Anders Erikson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 44.01.05 Utvecklingsarbete. (FM 34/2003-2004).

 

Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 42.05.05 Utredningar. (FM 35/2003-2004).

 

Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 44.01.05 Utvecklingsarbete (FM 36/2003-2004).

 

Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.27.40 Understöd för befrämjande av förnybar energi. (FM 37/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 48.20.20 Verksamhetens utgifter. (FM 38/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 47.01.23 CPMR:s ö-kommissions årliga konferens 2004. (FM 39/2003-2004).

 

Ltl Göte Winé m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen till kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård (FM 40/2003-2004).

 

Ltl Anders Eriksson m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.35.76 Grundförbättringar och ombyggnader. (FM 41/2003-2004).

 

Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.30.01, Verksamhetens utgifter. (FM 42/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 33.05.60 Inkomster från radio- och TV-verksamhet. (FM 43/2003-2004).

 

Vtm Barbro Sundback m.fl.: Upptagande av ett nytt moment under kapitel 47.40 Arbetsförmedlingen. (FM 44/2003-2004).

 

Ltl Christian Beijar m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.09.53 Understöd till 4/mbk Pommerns underhåll. (FM 45/2003-2004).

 

Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under kapitel 47.03 Näringslivets främjande. (FM 46/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklund m.fl.: Höjning av anslaget under kapitel 44.20 Penningautomatmedel. (FM 47/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklund m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.27.40 Understöd för befrämjande av förnybar energi. (FM 48/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklund m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 44.10.74 Landskapsprojekt (FM 49/2003-2004).

 

Ltl Brage Eklund m.fl.: Sänkning av inkomstanslaget under moment 33.80.23 Posten på Åland. (FM 50/2003-2004).

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2004. (FR 1/2003-2004 jämte FM 1-50/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman, ärade lagtingsledamöter!

Vicelantrådet, finansansvarige Olof Erland, kommer att ge en närmare presentation av budgetförslaget för år 2004. Jag tänker därför i mitt inledningsanförande koncentrera mig på några av de större övergripande sakerna och framför allt se framåt. Jag tror att alla minns landshövdingens ord för någon vecka sedan när lagtinget öppnades då han antydde att klumpsumman och klumpsummans nivå knappast torde ha större möjligheter att stiga framöver utan vi måste nog vänja oss vid den nivå som vi har nu och kanske t.o.m. få vara glada om vi kan hålla den nivå som vi har på klumpsumman. Med tanke på klumpsummans centrala roll i landskapsekonomin tänkte jag uppehålla mig kring några väsentliga faktorer som gäller den och dess utveckling.

 

Jag tänkte ta som utgångspunkt statssekreterare Raimo Sailas och hans besök här på Åland för ungefär en månad sedan, där vi hade möjligheter att föra grundliga diskussioner  om Finlands ekonomi, landskapets ekonomi och våra framtidsmöjligheter. Det framtidsscenario som han målade upp för Finland och för den här regionen bygger på att EU kommer att bli en starkare faktor, de baltiska länderna ansluter sig till EU, Finland orienterar sig mera mot de baltiska staterna och mot EU; det blir Finland-Baltikum, Polen-Tyskland osv. som blir det nya bältet. Det nordiska samarbetet kommer tyvärr att minska lite i betydelse och speciellt den svenska EMU-omröstningen gjorde att Finland och Sverige kanske kommer att ha lite olika spår i framtiden som man arbetar efter. Det här är ett framtidsscenario som naturligtvis ger oss på Åland orsak att tänka efter lite, dels därför att vi finns här mittemellan Sverige och Finland, och det nordiska samarbetet har och har haft väldigt stor betydelse för Åland och våra möjligheter att komma ut och argumentera för våra åsikter och få lösningar på de problem som kan finnas för oss; där har framför allt samarbetet med Sverige på bilateral nivå haft och har väldigt stor betydelse. Samtidigt gör också orienteringen för Finlands del mot EU och de baltiska staternas inträde att det sätts ett väldigt starkt tryck på skattenivåerna i Finland, och Finland måste också anpassa sig, vilket vi redan ser att man håller på att göra. Det här är ingenting som går oss oförmärkt förbi här på Åland, eftersom naturligtvis lägre skatter antagligen kommer att innebära att vi i förlängningen får en mindre klumpsumma och detta sätter i sin tur press på välfärden på Åland. Trots att vi har självstyrelse och vi kanske upplever att vi är ett litet ösamhälle här i Ålands hav påverkas vi ändå av de stora skeendena runt omkring oss och vi är i allra högsta grad beroende av dessa.

 

Det här innebär naturligtvis att vi också kritiskt måste analysera den situation vi har här på Åland och de möjligheter och de begränsningar som finns med klumpsummesystemet. Vill man ta det positivt kan man säga att det finns en trygghet i systemet. Vi har en basinkomst som varierar lite uppåt och lite neråt, men i det stora hela så finns den där. Samtidigt visar den också på begränsningarna, i den situation vi befinner oss och som kommer att bli ännu tydligare de närmaste åren, även om vi skulle ha ett näringsliv som går för fullt, vilket vi i stort sett har, att vi har full sysselsättning, är det ändå inte det som avspeglar sig i vår landskapsekonomi och den budget som ni har, utan det är klumpsummeutvecklingen som är beroende av utvecklingen i landet som helhet. Det här är naturligtvis en situation som inte är speciellt bra för Åland, utan det här är de huvudsakliga orsakerna varför vi också bör se över hur systemet kan utvecklas för att vi skall mera vara beroende av vad vi själva kan åstadkomma här på Åland för att trygga vår egen välfärd. Vi har alldeles tydligt skapat ett välfärdssamhälle på Åland som har modell från Finland men de facto ännu mera modell från Sverige, vill jag påstå. Är det så att man kan fortsätta att utveckla välfärdssamhället i Sverige kommer det att sätta ett väldigt starkt tryck på oss som är politiker på Åland. Vi är beroende av en samhällsekonomi som är beroende av den ekonomiska utvecklingen i Finland, medan vi ålänningar tittar västerut och ser vad som händer där. Då hamnar vi i en ganska svår situation som beslutsfattare och alla som sitter i lagtinget. Då skulle det vara bättre om vi skulle skapa oss ett större eget handlingsutrymme och då skulle vi också skapa möjligheter för att bibehålla så långt det är möjligt den välfärd vi har skapat här på Åland.

 

Men det jag vill säga, fru talman, är att vi måste inse att vi är en del av en större helhet och vi kommer att påverkas av denna helhet oberoende om vi vill det eller inte. Det gäller bara nu för oss allihopa att försöka utnyttja situationen på rätt sätt så att vi kan styra den åländska skutan i en riktning med fortsatt positiv utveckling på Åland.

 

Som en fortsättning på detta kan vi säga: hur skall vi klara konkurrensen från omgivningen, framför allt från de baltiska länderna? Det som många säger är att det som vi är starkast på här i Norden och också i Finland är kunskapen, att vi har kunskap, och då gäller det också att vi skall ha en stark utbildning, och detta sätter oss återigen i en speciell situation här på Åland därför att vi befinner oss i en sådan situation att vi har byggt ut ett välfungerande utbildningssystem med i förhållande till vårt landskaps storlek väldigt stora proportioner och skall vi göra inbesparingar i framtiden i landskapsbudgeten för att kunna klara oss från obalans måste också utbildningssystemet kunna ses över, men i den översynen måste man också samtidigt vara väldigt medveten om att antagligen är vi då inne på det område som faktiskt har en avgörande betydelse för om vi skall kunna klara oss i den framtida konkurrensen. Vi har alltså en väldigt delikat uppgift framför oss och en mycket svår balansgång för kommande landskapsstyrelse och det här lagtinget att faktiskt styra rätt här. Jag vill varna för att jag tror inte att vi skall låta kortsiktiga ekonomiska inbesparingar förblinda det långsiktiga målet att se till att vi faktiskt är ett kunskapssamhälle och att det troligen är den största styrkan vi har i den kommande konkurrensen med lågskatteländer osv.

 

Den här visionen avspeglar sig också i den budget vi har presenterat för lagtinget och som ni har på era bord just nu.

 

Den tredje saken, fru talman, som jag vill nämna om är sjöfarten eftersom den har en sådan enorm betydelse för vårt samhälle och den mycket besvärliga situation som vi har levt under och även våra rederier samt de anställda ombord på fartygen har levt under under de senaste åren med den otrygghet man känner i och med att man inte vet hur framtiden gestaltar sig.

 

För att göra en lång historia kort, så tror jag att alla vet här i salen att det har lagts ner enormt mycket arbete från landskapsstyrelsens sida, politiskt och från tjänstemännens sida, från redarnas, från fackföreningarnas sida och jag vill också faktiskt här lyfta fram socialdemokraterna och Lasse Wiklöf för att ni har gjort ett stort arbete för att skapa förståelse för att det behöver vidtas åtgärder för näringen, att vi skall kunna ha en konkurrenssituation som åtminstone är jämbördig med Sverige så att vi inte skall behöva se vår huvudnäring flaggas ut till vårt  moderland eftersom det skulle få väldigt katastrofala effekter för vårt samhälle om vi skulle få hela dominoeffekten att slå fullt ut.

 

Det arbete som har gjorts både politiskt och på tjänstemannanivå har lett fram till att det torde finnas förutsättningar nu för att regeringen inom en kort tid skall kunna fatta sådana beslut som gör att vi kommer upp till en stödnivå som motsvarar den svenska nivån och att vi också får ett skattesystem som möjliggör att man skall kunna göra nyinvesteringar inför framtiden. Detta ger oss på något sätt ytterligare nådatid för att skapa mera långsiktiga lösningar för sjöfarten. Det är det som vi måste arbeta med både i landskapsstyrelsen och i lagtinget.

 

Fru talman!

Den här budgeten har arbetats fram under lite speciella omständigheter med tanke på att det har varit ett valår och därför vill jag rikta ett speciellt tack också till våra samarbetspartner liberalerna därför att vi har kunnat lägga budgeten i total samstämmighet från landskapsstyrelsens sida och diskussionen och stämningen har varit god under hela behandlingen. Samtidigt vill jag också uttrycka en stor tacksamhet till alla som har jobbat med budgeten både på tjänstemannanivå och på politisk nivå, inom förvaltningen och utanför förvaltningen, att man genom hårt arbete har kunnat nå fram till det här resultatet, som det hårda arbetet och - så måste vi väl säga lite lyckliga omständigheter i slutändan – genom en ganska rejält ökad skattegottgörelse har gjort att vi har kunnat lägga fram ett budgetförslag som 0inte är helt i balans, men som de facto inte är långtifrån. Vi vet av erfarenhet att med de siffror som vi pekar på här kommer de facto det verkliga utfallet att bli kanske t.o.m. ett litet överskott i 2004 års budget, och det tycker jag känns tillfredsställande.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Lantrådet Roger Nordlund inledde med att konstatera att klumpsumman knappast växer, troligen minskar, att det nordiska samarbetet minskar i betydelse och att vi blir mer och mer beroende av omvärlden. Han önskar därför skapa ett större ekonomiskt handlingsutrymme för landskapsstyrelsen. Men hur skall det gå till? Den där analysen kan vi säkert alla godkänna. Den är dessutom inte särskilt ny utan den har varit ganska klar länge. Det skulle nog vara mera trovärdigt om lantrådet ändå sade någonting om hur han tänker skapa detta handlingsutrymme: Är det genom att överta beskattningen, som man har pratat om i 20 år? Skall man fortfarande hålla fast vid det spåret eller på vilket sätt skall handlingsutrymmet för landskapsstyrelsen växa?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Tack vare de goda relationer som vi har till Finlands regering har vi ett arbete som pågår där när det gäller att skapa en vision för hur Åland sett ur ett litet större perspektiv skall kunna ges större ekonomiskt handlingsutrymme, då framför allt med beaktande av hur och vilka instrument som behövs för att det åländska näringslivet skall kunna utvecklas på ett sådant sätt att vi skall kunna skapa egen skattekraft i vårt samhälle. Det här är ett resultat av arbetet i de s.k. aftonskolorna och den senaste som hölls för ungefär en vecka sedan. Den tjänstemannagrupp som nu arbetar under den nivån kommer att ta fram ett underlagsmaterial för det här. Det kan säkert innehålla både olika former av beskattningsinstrument, men det kan också innehålla andra ingredienser som gör det möjligt att Åland skall kunna klara sig också i framtiden. Men jag tror att det är viktigt att vi alla som deltar i den här debatten och diskussionen inte låser oss vid hur det har varit utan faktiskt har ett öppet sinnelag och i stället försöker skapa möjligheter för att möta framtiden och de villkor som finns där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Olof Erlands presentation av landskapets budget för år 2004 i Ålands lagting den 17 november 2003

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Vi har i landskapsstyrelsen kommit överens om att jag skulle göra en bildpresentation av budgeten. Budgeten är på ungefär 360 sidor och väldigt omfattande. Det är kanske lättare för oss som har jobbat med budgeten under ett års tid och med budgeterna under en treårsperiod att se vad som ligger bakom, vilka riktlinjer och tankar som finns i budgetarbetet, och det är det jag tänkte försöka redogöra för. Man kan väl kalla det en sorts analys av den ekonomiska politiken.

 

Bakgrunden till den här landskapsstyrelsens arbete med budgeten, varför det har varit så intensivt och varför det har varit så mycket debatt kanske man kan sammanfatta i två omständigheter från april 2001. I början av april 2001 kom det ett brev från Finlands regering där man ansåg att Åland och trafiken mellan Finland och Sverige skulle undantas från allt sjöfartsstöd eftersom det redan fanns en skattesubvention, dvs. det skulle ha betytt att vår skattesubvention eller taxfree-försäljningen inte skulle ha någon betydelse för den regionalpolitiska utvecklingen på Åland, man skulle alltså isolera Åland från stödet. Sedan dess har det pågått ett intensivt arbete och i dag har vi försäkringar om att vi skall få en modell som har samma effekt som den svenska nettolönsmodellen. Det räcker naturligtvis inte till för Estlandstrafiken, men det räcker till för den övriga trafiken på Åland.

 

En annan omständighet, också våren 2001, var att prognoserna för inkomsterna såg väldigt negativa ut och under 2001 och 2002 minskade inkomsterna med närmare 13 miljoner samtidigt som vi införde ett bostadslån på 8 miljoner. Där har vi alltså hela underskottsproblematiken och där vi nu har kommit fram till att vi har i praktiken en balans i budgeten. Hur det har kommit till skall jag redogöra för närmare.

 

Fru talman!   

Jag kommer att ge mina kommentarer till bilderna (bilaga).

Det här är alltså landskapsstyrelsens presentation av budgeten och jag tänkte ta upp den ekonomiska politiken, särskilt därför att man kan se olika linjer i den. Det har att göra med vad man åtgärdar i budgeten, på kort sikt och på lång sikt. Den ekonomiska utvecklingen är grunden för hur vi budgeterar och vad det finns för viktiga tendenser i samhällsekonomin. Lantrådet berörde EU-utvidgningen och liknande utvecklingstendenser. Vi har budgetsituationen och budgetprocessen: Hur går det till konkret att budgetera? Det är väl en viktig sak just med tanke på debatten här, alltså vilka åtgärder kan man vidta? Det har t.ex. varit mycket tal om osthyvel eller kanske tårtspade.  Jag tror att det är en felaktig motsats och jag skall beröra det lite närmare när vi kommer in på budgetprocessen, sedan de slutsatser vi i landskapsstyrelsen drar utav detta.

 

De huvudsakliga målen i den ekonomiska politiken är att vi skall ha en stabil samhällsekonomi. Vad betyder det? Det betyder att man skall kunna parera konjunkturer, man skall kunna parera chocker. När det gäller sjöfarten har vi naturligtvis diskuterat hur man skall göra om vi får en massiv utflaggning, men det första målet har varit att undvika det och jag tror att vi kan göra det. Får vi en asymmetrisk chock, dvs. att 30-40 procent av BNP:n försvinner, får vi naturligtvis väldiga problem. Men man kan också resonera som så att staten har en förpliktelse att gripa in i ett sådant fall och regeringens ekonomisk-politiska utskott sade också i juni 2001 att man skall se särskilt på effekten på kommunerna om det händer någonting med sjöfarten.

 

Kostnadseffektiv offentlig sektor betyder inte att man nödvändigtvis måste avskeda personal, men det kan innebära att man omorganiserar och kanske också med naturlig avgång minskar på personalen. De tre senaste åren har det varit en ökning från 1.800 till 1.803 och en halv tjänst i offentliga sektorn, och dessa tjänster har kommit till främst på grund av lagstiftning, särskilt miljölagstiftningen. Tjänster som vi har prioriterat bort är informationschef, sjöfartsutvecklare, IKT-utvecklare, EU-handläggare osv. Det är alltså en ständig diskussion om vad som är viktigt och inte viktigt. Men i den offentliga sektorn är nästan all verksamhet beroende av att det finns en frontpersonal som sköter själva verksamheten och där kan man alltså inte skära bort personer utan att verksamheten påverkas. Här tror jag att många kanske har förväntat sig att den här landskapsstyrelsen skulle plocka bort enheter och skära ner och skära bort, och i vissa enskilda enheter har vi gjort det, men i allmänhet är det ett tålmodigt arbete där omorganisation och styrning av verksamheten är det viktiga.

 

Bättre förutsättningar för tillväxt: det är absolut nödvändigt att föra en aktiv näringspolitik på det sättet att man försöker underlätta för företagen och att försöka samla kunskapsutvecklingen t.ex. till teknikbyn på Klinten.

 

När det gäller regional balans har vi ett jättestort problem på Åland därför att alla tendenser pekar mot ökad urbanisering. Folk flyttar från landet till städerna, man gör det på Island till Reykjavik, man gör det i Sverige till Stockholm, Malmö och Göteborg, man gör det i Finland till Åbo- och Helsingforsregionen och man gör det på Åland till Mariehamn. Här har vi landskapsandelssystemet som är grundbulten för att motverka urbaniseringen.

 

Fiskal flexibilitet, dvs. egen skattebehörighet, berördes i samband med lantrådets inlägg. Jag ser det här som nödvändigt för att vi skall kunna föra en egen politik när det gäller ekonomin. Det allmänna avdraget är ett typiskt exempel på att vi behöver instrument för att parera t.ex. skattepolitiken i riket eftersom vi har en annan situation. För min del tror jag att indirekta skatter är det instrument som kan bidra till att vi får en mera flexibel ekonomisk politik. Men det är en lång väg att vandra och det behövs utredningar till det.

 

Den ekonomiska politikens två huvuddelar är välfärd och tillväxt. Tillväxten behövs för välfärden, men välfärden är också viktig för tillväxt därför att skall vi satsa på ett kunskapssamhälle behöver vi dra till oss folk och då behöver vi välfärd. Flyttar folk till Åland bidrar de till tillväxt. Välfärden kan vi behålla om vi blir effektivare och prioriterar. Tillväxten får vi genom företagande. Det är den vägen man skall gå, inte som i riket genom ökad konsumtion. Det behövs strategiska investeringar, som jag strax skall återkomma till. Detta sammantaget är att man skall forma Åland som ett samhälle med kvalitet när det gäller vård, skola, omsorg, polis, som det numera heter också i Sverige också, men framför allt det ekonomiska företagsklimatet. Här har vi då problemet att också sprida verksamheten och bosättningen i alla Ålands regioner.

 

Hur ser den ekonomiska utvecklingen ut enligt de prognoser som har tagits fram av de nordiska länderna? Här är våra viktiga marknader Finland och Sverige med och här ser man att Åland har en stark tillväxtökning från 2002 till 2003. Det här kunde man tro att skulle vara landskapsstyrelsens förtjänst, men det är det inte enbart, utan det beror på, som vi ser här, att inflationen har gått ner ganska markant från 2002 till 2003 och det gör att den reala tillväxten stiger. Men under det här finns det alltså en tillväxt som beror på att sjöfarten under 2001 gjorde ett avtal med fackarbetstagarna om lägre löner och då blev det också en högre tillväxt inom sjöfarten. Det som kommer in och påverkar här under senare tid är utflaggningen av Cinderella och det påverkar också tendenserna framöver. Sammantaget, om man räknar med inflationen, kan vi säga att vi har en tendens till lägre tillväxt och därför är det också bra att i samband med den här budgeten diskutera hur mycket mera aktivitet man skall ha i ekonomin  när det gäller investeringar osv. För Finland har det här varit en avmattning, men i de nordiska länderna räknar man med en uppgång och finansministeriet har i dagarna i den nya prognosen justerat upp tillväxten i Finland för nästa år från 2,4 till 2,7 procent, så det finns en viss optimism.

 

Då kan man fråga sig: Kommer det här att påverka Åland positivt eller hur är det? Det är inte så säkert att klumpsumman kommer att stiga för att tillväxten i Finland ökar, men skatteinkomsterna minskar, enligt samma prognos, med 1,5 procent. Det betyder att de prognoser som vi har gjort när det gäller klumpsumman håller vi fortfarande fast vid; de ligger ungefär på samma nivå som tidigare: drygt 160 miljoner. När det gäller Sverige räknar man också där med en uppgång.

 

När det gäller samhällsekonomin har vi en stark tendens i hela världen, inte bara USA och Europa, att det är en global sammanvävning, dvs. de stora företagen placerar ut sina verksamheter i olika delar och det finns starka tillväxtcentra i alla världsdelar, så detta med landsgränser när det gäller företag minskar i betydelse, men däremot kan man också konstatera att politiskt ökar gränsernas betydelse i och med den terrorism som finns, länderna måste stärka sina säkerhetssystem osv. Vi har Telekomsektorn som har varit på nedgång, bortsett från Nokia; där finns fortfarande frågetecken, men hela IT-sektorn kan man räkna med att kommer att normaliseras. Substansbranscher som verkstadsindustri, skog och mekanisk industri tror man att är en stabiliserande faktor och i Sverige är det uppenbart så att verkstadsindustrin är stark, man har rationaliserat och omorganiserat och har alltså möjligheter att växa. Finland har en Nokia-ekonomi, dvs. en ganska ensidig export, med stort beroende och man inriktar politiken på konsumtion. Jag nämnde redan tidigare, att det är kanske inte det som vi skall göra på Åland. I Sverige är effekten av EMU hittills att kronan har stärkts, i motsats till alla experters prognoser, och där har man en mångsidig export.

 

Uppgången är seg fortfarande, men det finns alltså optimism. Det nya år 2004 är den s.k. Kinaeffekten, att där har man ett starkt tillväxtcentrum. Den kinesiska ekonomin växer med 8-9 procent, vilket är väldigt mycket, man har en stor potential när det gäller kunskap, elektronikindustri osv. Men här har också Norden en potential. Vi har i de nordiska länderna den kunskapsekonomi som gör att man kan ta sig in i Kina och konkurrera, särskilt med den globala sammanvävningen finns det möjligheter för underleverantörer och olika företag att ta fart här i Norden vid en uppgång. Östersjökonkurrensen är ett faktum som vi ser i skattediskussionerna i Finland; man skall sänka kapitalskatten till 28 procent och samfundskatten till 26, så det är en anpassning till den här konkurrensen.

 

När det gäller den ekonomiska utvecklingen på Åland har vi fortfarande låg arbetslöshet, men det finns alltså tendenser till att den ökar, särskilt bland ungdomar. Den strukturella obalansen beror på att vi har behov av yrkeskunnig arbetskraft i vissa sektorer och så har vi andra som jobbar med sådana jobb som inte utnyttjar deras kompetens tillräckligt. Vi har fortfarande inflyttning, och det kräver nya bostäder. Vi har en låg inflation numera men fortfarande högt kostnadsläge. Tillväxten är avtagande. Byggnadssektorn är fortfarande på högvarv, men där finns också tendenser till att det kan komma behov av nya projekt. Sjöfarten och aftonskolan har gett utfästelser om en Sverigemodell, så det kan finnas anledning till optimism, medan Estland fortfarande konkurrerar med så låga löner att man kan riskera utflaggning på den linjen. Turismen har under flera år varit ett stort frågetecken. Kapitalinvesteringar i turismen har inte givit avkastning, men jag tror att alla de investeringar som finns på gång i lågsäsongverksamhet kan ge en stark potential för turistnäringen, så jag tror att en struktur där man har olika anläggningar och aktiv marknadsföring kan ge möjligheter för helårsturism; där har vi sådana saker som snökanon i Jomala, idrotts- och motionscenter, golfbana i Grelsby, badhus osv., allt detta sammantaget ger den här kritiska massan som kan ha betydelse. Primärnäringarna är, som ni alla vet, ett problem när det gäller stöden. Nu utformas stödet på det sättet att man gynnar investeringar och strukturrationaliseringar, men lönsamheten är fortfarande osäker på sikt och därmed är också den regionala balansen ett frågetecken. Sjöfart och tillverkning hotar att flagga ut; det finns fortfarande en risk för det, t.ex. tillverkning till låglöneländer som Estland. Arbetsmarknaden är, som sagt, osäker och på bostadsmarknaden har vi fortfarande behov av att låna ut pengar för att få fart på bostadsbyggandet, men där är det dags att börja avvakta.

 

Jag skall snabbt dra igenom budgetsituationen. Det var en god inkomstutveckling under nittiotalet på grund av goda konjunkturer, avyttring av aktier och egendom, avkortning på statsskulden, som vi inte behövde ta del av. Sedan har vi utgiftsutvecklingen: reformer inom vård, skola, omsorg och miljö, EU-inträdet, kollektivavtal som gav lönehöjningar ända in till det senaste avtalet 2002 och en allmän kostnadsexpansion. Det här möttes sedan av stagnerande inkomster 2001 eller egentligen ännu tidigare.

 

Sedan situationen när det gäller klumpsumman. Den har alltså stagnerat medan skattegottgörelsen 2002 hade en topp. Osäkerheten för 2003-2004 finns fortfarande; prognoserna är sannolikt lite låga, så att man kan hoppas på en bättre utdelning. Skattegottgörelsen utfaller med två års eftersläpning, så gottgörelsen som inarbetades 2002 utfaller under nästa år och den är på 15 miljoner, den högsta skattegottgörelse som vi har haft.

 

Vi ser också att konsumtionsutgifterna har stannat av i ökningen, överföringsutgifterna minskar något, investeringarna 2004 är ganska höga och det ser vi här när det gäller landskapet och kommunerna. Landskapets investeringar ökar 2004, det är Ålands lyceum och hotell- och restaurangskolan och också för ÅHS nödvändiga investeringar för kök och liknande. Men kommunernas investeringar går tillbaka på grund av den kärvare ekonomin.

 

Här har vi en ganska sund utveckling. Vi lyckas ha investeringarna, vi behöver dem, men kan också fasa ut något de närmaste åren till en normal nivå, kan man säga.

 

Angående överskotten i slutet av nittiotalet, från år 2000, pekar prognoserna  rakt ner och vi har här ett budgetunderskott på närmare 20 miljoner i resultaträkningen, dvs. de verkliga utfallen av kostnader och intäkter för året. Vi har en minskning under detta år till 11 från budgeterade 17 ungefär och nästa år ytterligare en minskning till 2,4. Då skall man räkna med att vi har minskade inkomster under åren 2001-2002 med 12,7 miljoner.

 

För nästa år kan vi räkna med nya inkomster på 4,5 miljoner genom aktieförsäljningar, så här kan vi säga att går utvecklingen som vi räknar med nu bör vi ha ett överskott i budgeten år 2004. Klumpsumman för det här året kan möjligen minska någon miljon, men sammantaget har vi budgeten i balans. Resultatet av det här beror på kopplingen – delvis i alla fall – mellan 2002 och 2004, där vi har minskningen i budgetvolymen, men sedan har vi också skattegottgörelsen på 15 miljoner. Det beror på att år 2002 sattes verksamheter igång och det genererade samfundskatt som var högre än den i riket; det gick ner något i riket, här gick den upp på grund av aktiviteterna. Här kan man alltså se ett exempel på ekonomisk politik som gör att man skall ha med skattegottgörelsen i beräkningen när man överväger investeringar. Med det här kan vi redan nästa år räkna med budgetbalans.

 

Ser vi på själva budgeteringen och utfallet minskade budgetutfallet med 20 procent under 2002 och med 44 procent under 2003. Det beror inte bara på besparingar, för det är egentligen inte det som det handlar om utan att investeringarna planas ut i tiden, man gör prioriteringar. Ser vi ytterligare på budgetunderskottet här har vi 8 miljoner i bostadslån 2002, 5 miljoner 2003 och 5 miljoner 2004. Det här är alltså lån som betalas tillbaka med amorteringar och ränta, så här ser vi att också i budgetperspektiv har vi en balans i praktiken därför att lånen drar ner budgeten men har inte s.a.s. enbart en negativ betydelse. Man visar budgetunderskott för året, men överskotten kommer senare. Med räntestödslån var det tvärtom: man gav räntestöd och kostnaderna kom fram i tiden så att nästa generation fick betala.

 

Det finns 18 punkter i budgeten i bilaga 3 om vad som ytterligare skall göras. Jag skall inte upprepa dem, men det som man bör fortsätta med är att få ut kostnadsmedvetenheten, åtstramningar och anställningsprövning, dvs. man måste föra ut signalerna till varje enhet så att man där kan se vad som kan göras. Vi har gjort prioriteringar när det gäller investeringar. Museimagasinet ligger på hyllan, förvaltningsbyggnaden ligger på hyllan, vi ändrar på anläggningsbidrag för att man starkare skall prioritera ute i kommunerna, vi höjer avgifter och drar in anslag. Vi har fått ÅHS-ekonomin under kontroll genom ett bra arbete av förvaltningschefen och styrelsen. Ifjol den här tiden var det en tilläggsbudget på 5 miljoner. Det visade sig att det behövdes 2,5 miljoner, men det berodde till stor del på att den ekonomiska kontrollen inte fungerade. Nu ligger man t.o.m. under budget så här långt.

 

Vi anser att slopandet av det allmänna avdraget är nödvändigt för att få utgångspunkten att balansera budgeten. Man kan återkomma med olika avdrag när budgeten visar ett större överskott. De avdrag som nu automatiskt gäller på Åland genom blankettlag och görs i riket har vi föreslagit att lagtinget borde få ta hand om. Det här är väl en debatt för sig, men avsikten är att kommunpåverkan skall vara minimal. Grundskollärarpensionerna har förts över till kommunerna och det slår fullt ut 2004. I övrigt är det inte fråga om några överföringar på kommunerna. Ökad avräkning av skattegottgörelsen, den stora nedgången på 12,7 miljoner 2001-2002, har återtagits till viss del. Överföringen från pensionsfonden och Posten görs enligt de möjligheter som lagen ger.

 

Sammantaget skall man fortsätta med de här åtgärderna och de strategiska investeringar som har gjorts bygger på att vi skall få aktiviteter i samhället, särskilt under lågsäsong därför att det utnyttjar kapaciteten när det gäller butiker, restauranger, kommunikationer, bussar, taxi. Med resande får vi behov av transporter; vi kan upprätthålla färjtrafik och flygtrafik. Bostäder är nödvändiga eftersom vi växer numerärt fortfarande. Mötesplats för idéer är t.ex.  teknikbyn och olika utbildningssamverkansprojekt.

 

Sammanfattar vi de de åtgärder som har gjorts har vi  teknologiby,  ett nytt telemedicinprojekt på gång, badhus, idrotts- och motionscenter, golf- och skidcenter i Jomala, inte ett så stort projekt men ändå viktigt därför att det finns en marknad för många grupper osv. Vi prioriterar hotell- och restaurangskolan och vi har lanserat högskolan, men där är ramen ändå ganska snäv så att den här skolan skall komma igång själv och gör prioriteringarna.

 

I själva budgeten, som de olika ledamöterna kommer att beröra närmare, är skärgårdstrafiken på oförändrad utgiftsnivå. Vi har sett skärgårdstrafiken som en verksamhet som bör ha en ram liksom alla andra; det här betyder att vissa turer måste kanske tas bort eller andra besparingar göras. Det här skall göras i dialog mellan landskapsstyrelsen och skärgårdens företrädare. Stödmöjligheter för små skolor: det gäller i första hand Lappo och Enklinge, där man av olika skäl kan gå in och stöda så att man kommer över en puckel när det gäller underlaget till skolan eller liknande saker. Det är alltså ett stöd enligt prövning därför att landskapsstyrelsen vill egentligen inte gå in och ta över den kommunala självbestämmanderätten när det gäller skolorna, men däremot är landskapsandelssystemet uträknat på de verkliga kostnaderna och bosättningsstrukturgrupperna tar hänsyn till skärgårdens speciella omständigheter. Kk-hus och Ålands lyceum går vidare. Det är klara prioriteringar. Ålands lyceum kan säkert ge upphov till debatt, men vi har sett det som så att vi skall ge den valfriheten till eleverna som kommer till gymnasialnivå att de skall kunna välja den mera teoretiska inriktningen om de vill och här finns det alltså en stor efterfrågan. Efterfrågan har styrt, skulle jag säga, vårt beslut i det här fallet. Jag tror t.ex. inte att ett nytt gymnasium i Godby skulle vara någon billigare och mera ändamålsenlig lösning, men det här är ett beslut som vi har tagit och som vi naturligtvis står för. I husmodersskolan har utvecklingen varit sådan att vi har tagit beslutet att avveckla den och föra ihop hantverksskolan till lantbrukscentrum, där vi vill utveckla lantbrukscentrum, göra det mera flexibelt. Med mera samlade enheter i utbildningen tror vi att man kan göra det mera effektivt. När det gäller investeringsstöd för jordbruket är jag för min del inte så insatt i vad det här betyder för framtiden, men jag är mycket tveksam till att man på Åland skall ha ökade investeringsstöd för strukturrationaliseringar. Jag tror att vi borde försöka få in Åland i en annan jordbruksklassificering på något sätt. Det är ingen lätt sak. Det var aktuellt en gång när vi gick med i EU att vi skulle ha samma status som man har i de norra delarna av Finland. Investeringsstödet betyder att vissa jordbruk på fasta Åland kan bli effektiva och stora, men de små jordbruken i glesbygden och skärgården kommer att ha en väldigt osäker framtid.

 

Det här är våra egna slutsatser i landskapsstyrelsen. Jag kan förstå att andra ser någonting annat, men vi har vänt den negativa utgiftstrenden. Det är en utplaning och utgifterna går ner;  med tanke på att vi har haft lönehöjningar har alltså konsumtionsutgifterna minskat. Vi har kunnat bibehålla den grundläggande välfärden. Det är inte den som vi behöver dra ner eller skall skära på. Vi har kontroll över budgetutvecklingen, om vi fortsätter med den strama politiken i förvaltningens budgetprocess. ÅHS-ekonomin är under kontroll. Vi har budgeterat för tillväxt. Det finns alltså många investeringar som förhoppningsvis skall ge samhällsekonomiska effekter. Det är det som är själva poängen i vår politik under de här tre åren att vi har skapat utrymme för att också kunna ha investeringar. Vi skulle mycket väl ha kunnat haft ett positivt budgetutfall i år om vi skulle ha dragit in på investeringarna, men det är i alla fall mitt budskap till nästa landskapsstyrelse, att gör inte så utan med investeringarna bygger man framåt. När det gäller budgetbalansen skall man sträva efter den över en konjunkturcykel, men inte till varje pris för ett enskilt år.

 

Samhällsekonomisk balans kräver fortsatta ansträngningar och jag skall helt kort kommentera detta med osthyvel och slaktarkniv eller vad man säger. Vi för alltså ner starka signaler till enheterna genom rambeslut. Sedan skall man utforma regler för att det finns en marknadsmekanism också i budgeteringen; t.ex. när man säger att Ålands högskola får inte starta linjer om de inte har tolv studerande, annat än i undantagsfall, så fasar man ju ut vissa utbildningar. Om man säger att anläggningsinvesteringar får mindre bidrag tvingar man fram mera prioriteringar. Om man bestämmer att man skall ha normer för byggandet och ett visst pris för en viss yta osv., tvingar man fram enklare skolbyggnader osv. Det är alltså med ekonomistyrning som man skall ändra på verksamheten i den offentliga sektorn och man kan inte skära bort frontpersonalen, de som står för själva verksamheten.

 

Som sagt, en viss optimism från landskapsstyrelsens sida. Det gäller sjöfartslösningarna och det gäller budgetbalansen, som vi då har arbetat målmedvetet med under den här tiden.

 

 

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det var en professionell framställning och det fanns mycket gott i den. Att man tar bort underskottet genom att överföra en del av välfärdens finansiering på kommunerna och de enskilda medborgarna kom kanske inte så starkt fram. Det är klart att vi behöver tillväxt och där måste jag säga att socialdemokraterna har nog en mycket mera borgerlig syn än den nuvarande landskapsstyrelsen. Vi tycker nämligen inte landskapet självt skall gå in och investera, utan man skall skapa investeringsförutsättningar och andra goda villkor för det privata näringslivet. Nu finns det ett kapitel om näringspolitik. Jag har försökt läsa det, men jag kan inte se någonting om t.ex. skattegränsproblematiken och nya stöd eller former för att stimulera det åländska näringslivet och öka arbetsplatserna inom den privata sektorn. Vi fick inte heller höra någonting sådant i presentationen utan det är fortfarande den, som jag skulle vilja kalla, gammalsocialistiska linjen att landskapet skall finansiera investeringar som sedan skall stöda turistnäringen. Det kan vi tydligen inte göra så mycket åt utan det fortsätter väl nu i samma stil. Men vad tänker landskapsstyrelsen göra för att öka arbetsplatserna inom den privata sektorn på Åland?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller investeringar tror jag att det behövs många olika former. Jag tror inte att vi får en ekonomisk tillväxt som är anpassad till det åländska samhället om landskapsstyrelsen lägger ner alla sina egna vapen. Det finns olika former för att finansiera, t.ex. Grelsby golfbana är avsedd att investeras av ett försäkringsbolag, för kk-huset finns också olika finansieringsmodeller. Kommunerna gör sina investeringar i olika anläggningar där landskapet hjälper till, men den huvudsakliga verksamheten är den privata sektorn, det är den som genererar arbetsplatser, ekonomi osv. utöver den offentliga sektorn. Där har vi sjöfarten som vi jobbar hårt för att skall få lika konkurrensvillkor. Här finns alltså en mångfald av olika åtgärder och jag tycker att de investeringar som drogs igång 2002 har visat att här är det viktigt att ha aktivitet i ekonomin, för det ger ett positivt skatteutfall. När det gäller skatter, skattegränsen och liknande är vi beroende av riksmyndigheterna och där är det bara att nöta på tills vi får gehör för de här frågorna. Jag tycker inte att invändningarna mot den socialistiska landskapsstyrelsen är riktigt logiska och relevanta, det är någon sorts retorik för att blanda bort korten, uppfattar jag det som!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att vicelantrådet nämner ett speciellt stöd till de små skolorna i Enklinge och Lappo. Själv har jag läst igenom budgeten och jag hittar inget specifikt stöd för de skolorna och därför har jag sett mig nödtvungen att skriva en motion i ärendet. Jag undrar nu om vicelantrådet skulle kunna specificera på vilket sätt man ämnar trygga de här skolornas överlevnad.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det finns ett moment under finansavdelningen, stöd enlig prövning. Den viktiga utgångspunkten, som jag också tror att jag nämnde i mitt anförande är att det är så att kommunerna har hand om grundskolväsendet och då måste kommunerna få bestämma. Jag tycker att det skulle vara lite märkligt om man här i lagtinget skulle börja motionera om sin egen skola och vad den skall ha. Vi har gjort på det sättet att vi har möjliggjort för kommunerna att ansöka om särskilda stöd för dessa skolor. Då måste det naturligtvis finnas en motivering, därför att det skall prövas. Jag har nog svårt att tänka mig att man direkt skulle säga i budgeten hur mycket stöd skolorna skall ha eftersom det är en kommunal angelägenhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Jag kommer i mitt anförande att lägga tyngdpunkten på den framtida ekonomin för landskapet Åland såväl som för de åländska kommunerna.

 

Budgeten innehåller en allmän beskrivning av den ekonomiska utvecklingen i vår närmaste omgivning och i USA, men det borde ha tagits med en bedömning av EU:s utvidgning och dess konsekvenser som det kan innebära, framförallt de baltiska staternas medlemskap som på ett påtagligt sätt redan idag påverkar oss.

 

Den kommunala utvecklingen i Sverige och Finland är inte bättre än den åländska, trots att kommunsammanslagningar har gjorts. Kanske det är skäl att inte ha så bråttom med detta på Åland fast man skulle tro att det skulle gynna någon kommun. Det kommunala samarbetet går nog att utöka men måste vara ändamålsenligt och leda till klara inbesparingar i driftsutgifter.

 

Sveriges nej till EMU kan få konsekvenser som kommer att synas här. Svenskarnas köpkraft på Åland verkar ha minskat på grund av vårt höga kostnadsläge, och jag befarar att detta kommer att synas i övernattningsstatistiken framöver.

 

Utvecklingen inom färjenäringen kommer att vara det som i allra högsta grad kan göra det svårt för den kommunala ekonomin och totalt sett också för landskapet Åland när vi får färre arbetsplatser till sjöss som genererar skatter. Det är livsviktigt att Finland går in för den svenska modellen just nu.

Medan den offentliga sektorn inte hittills kunnat minskas kommer en mycket allvarlig obalans mellan den privata och den offentliga att förstärkas och det blir ännu svårare att kunna komma tillrätta med samhällsekonomin. Redan utflaggningen av ett fartyg kan ses som negativ effekt i den ekonomiska prognosen för år 2004. Skulle hela den åländska färjeflottan flaggas ut blir effekten så stor att vi inte kan överblicka eller fatta den situation vi skulle hamna i.

 

Arbetslösheten är ännu på en låg nivå men tendensen är att antalet lediga jobb minskar och att de arbetssökande ökar, och framförallt ökar ungdomsarbetslösheten. Skulle dessutom antalet studieplatser minskas framöver så kommer detta att öka ungdomsarbetslösheten ytterligare. Det som känns väldigt oroande är de varsel om uppsägningar som rapporterats den senaste tiden, och dessutom att företag flyttar till de nya EU-medlemsstaterna på grund av vårt dåliga konkurrensläge, men viss flyttning kan vara nödvändig för omstrukturering i företagen.

 

Utvecklingen av avräkningssumman ser inte heller bra ut, visserligen är skattegottgörelsen på en relativt hög nivå, men det ser inte ljust ut med de effekter som jag påtalat.

 

Fru talman

Positivt är ändå att konstatera att genom införandet av enhetslån för bostadsproduktionen har det byggts och byggs mera bostäder nu över hela Åland. Efterfrågan på dessa lån har varit hög och lånen bör långsiktigt vara anpassade till en nivå som motsvarar en hållbar utveckling av bostadsproduktionen på Åland.

 

Utvecklingen i de åländska kommunerna beror till stor del på hur överföringarna mellan landskapsstyrelsen och kommunerna ser ut. Systemet idag är så komplicerat att ett fåtal tjänstemän kan hela biten. Det har genom åren gjorts ett flertal punktinsatser i systemet, bland annat betalningsansvaret för grundskolelärarnas pensioner och nu senast slopandet av det allmänna avdraget. Alla ändringar har påverkat betalningsansvaret med betydande belopp.

Före sådana ändringar har gjorts har Ålands kommunförbund varit med vid överläggningarna. Det verkliga kommunala inflytandet har därför i praktiken bestått av kommunpolitiker som också varit medlemmar i lagtinget och därmed aktivt kunnat ta del av de lagändringar som genomförts. Det har varit en märklig situation att det som å ena sidan är i samhällets intresse från landskapsstyrelsens sida inte är i samhällets intresse från en kommunal nivå, enär en lagtingsledamot skall se till hela Ålands bästa.

 

Därför anser jag att man bör formalisera eventuellt lagstifta om hur överläggningarna mellan kommunerna och landskapsstyrelsen skall gå till. Det är nödvändigt att man kan överenskomma om långsiktiga mål och lösningar som inte justeras bara för att en detalj i systemet inte passar. Ytterligare måste beteckningen ”ÅHS-avgift” försvinna som begrepp i andelssystemet;  det förefaller som den används som ett hot om ett återinförande så länge den finns med, den saknar grund i lag och måste utgå.

 

Gäller det att finansiera akuta ekonomiska behov skall inte kommunernas betalningsansvar behöva förändras i ökad uttaxering, utan landskapet har ett eget skatteinstrument att införa.

 

Miljöpolitiken i dess alla nuvarande former har ett gott syfte. Men den omfattande lagstiftningen har medfört att övervakning och kontroll är viktigare än funktion. Det som borde vara positivt för miljön och den enskilde uppfattas istället som onödig byråkrati. Miljölagstiftningen måste ändras så att den upplevs positivt och blir mindre byråkratisk.

Fru talman!

ÅHS behöver en ändring i organisationen, och man har tillsatt en arbetsgrupp för att se över denna och det är bra. Der är nödvändigt att denna arbetsgrupp beaktar det som framförts av landskapets revisorer och det som lagtinget har anfört med anledning av deras rapporter under flera år. Även det som framförs i den s.k. Sonkinrapporten bör ligga till grund förändringar.

 

De om- och tillbyggnadsarbeten som beskrivs i budgeten är säkert motiverade, men det är nödvändigt att bedöma de ekonomiska verkningarna på driften innan beslut om verkställelse tas, som med automatik leder till höjda driftskostnader. De åtgärder som görs måste i verkligheten leda till bättre effektivitet och lägre kostnader.

 

En driftkostnadskalkyl borde alltid upprättas för landskapets alla projekt framdeles för att kunna sänka driftsutgifterna.

 

Utbildningen är en av våra hörnstenar som står för grunden till vår välfärd. En god utbildning från årskurs 1 – 9 är ett absolut måste. Att kunna behålla de mindre skolorna är viktigt för att ha en levande skärgård och glesbygd och därför bör dessa få en uttalad prioritet med öronmärkta pengar i budgeten.

 

Ungdomarnas behov av möjligheter till engagemang är en högt prioriterad fråga, det är absolut nödvändigt att det finns tillräckliga resurser för att alla ungdomar skall kunna ha meningsfull sysselsättning. Alla former av idrott är sådant som är värt att satsa på. För att de satsningar som gjorts hittills, allhallen, ishallen och andra anläggningar bör man nu se till så att så många som möjligt kan använda dessa. Det gäller att ha goda kommunikationer och att dessa inte är för dyra.

Jag vill lägga ett förslag här: det borde införas någon form av maxtaxa för bussresenärer, detta skulle även gynna allt bussåkande.

 

Beskrivningen av målen med näringspolitiken innehåller många bra detaljer. Det är skäl att ta fasta på hotbilderna som finns och att se vad som kan göras för att motverka dessa. Besöksnäringen kan fortfarande utvecklas och det kommer verkligen att behövas, därför bör den vara prioriterad som utvecklingsmål. Detta skall ske tillsammans med andra näringar.

 

Kommunikationerna, och då framförallt skärgårdstrafiken är en del som behöver hög prioritet och förståelse för kunna behållas på en god nivå. Flera i vår grupp kommer att ge synpunkter på detta i debatten senare.

 

Fru talman

Slutligen vill jag kommentera innehållet i vissa finansmotioner, flera av dessa har god grund för att få stöd, men för övrigt är det som vanligt att flera motioner handlar om ökade driftsåtaganden som finansieras med neddragna investeringar, men som på sikt leder till högre driftskostnsder.

 

Allt detta sagt i en tid när vi borde spara. Åländsk center har klarat välfärden tidigare när hoten har tornat upp sig, så vi skall klara av det denna gång också.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl J-E Mattsson berörde miljölagstiftningen och det krångel den kan ställa till med för privatpersoner. Det har under sommaren och hösten funnits en arbetsgrupp som har gått igenom regler och lagstiftning samt förordningar beträffande hanteringen av ansökningar och kommit med förslag till förändringarna så att sökande/brukarna på ett mindre byråkratiskt sätt skall kunna få sina ärenden hanterade och få beslut i dem utan att miljön därför skall bli lidande. Det handlar alltså om förslag till förändringar i förordningar och på sikt också i lagstiftningen för att göra miljöfrågorna lättare att hantera gentemot brukarna.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det förtydligandet från landskapsstyrelsen. Det är bra att arbetet redan har påbörjats så att nästa landskapsstyrelse kan starta omedelbart med förändringar i de problem som finns och som jag anförde.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa

En budget i balans är förutsättningen för handlingskraft. En budget i balans ger styrkan att för landskapets del kunna agera om och när specifika åtgärder krävs för att t.ex. utjämna ekonomiska skillnader i landskapets olika geografiska delar, dvs. driva en aktiv regionalpolitik. En budget i balans ger också möjligheterna att trygga och bevara välfärden. Vården och omsorgen kan upprätthållas. Utbildningen hållas på en hög och ändamålsenlig nivå. Kulturarbetet kan utvecklas.

Även om landskapsbudgeten nu är i balans så finns det ingen anledning för kommande landskapsstyrelse att slå sig till ro och tro att arbetet är gjort och att allting är klappat och klart. Så är det inte. Hotbilden om passagerarsjöfartens utflaggning kvarstår, kommunernas skatteintäkter minskar, ungdomsarbetslöshet ökar något och så vidare.

 

Det finns ändå ingen anledning att misströsta eftersom ett tydligt trendbrott i att anpassa utgifterna till inkomsterna har skett. En grund för vidare arbete har lagts.

 

Fru talman

Sjöfartsfrågan och dess ekonomiska betydelse för Åland har legat som ett mörkt moln över den ekonomiska debatten i flera års tid. Regeringens ointresse över frågan har väckt frustration hos oss här på Åland. Förhandlingstaktiken och den snart avgående landskapsstyrelsen målsättning att förbättra relationerna till riket har ifrågasatts. Därför är det nu glädjande att kunna konstatera att det idag finns anledning till optimism. Det finns anledning att tro att rikets regering inom de närmaste veckorna kommer lansera ett ekonomiskt paket som kommer att utjämna konkurrensvillkoren för fartyg seglande under finsk flagg. Allting tyder nu på detta.

 

När detta blir verklighet kan man hoppas att det samtidigt är startskottet för en spirande optimism i hela det åländska samhället. Domedagsorerandet som stundvis har förekommit bidrar endast till det motsatta.

 

Kommunernas eller åtminstone vissa kommuners ekonomiska situation med sviktande skatteunderlag är allt annat än bra. Här fordras en ansvarsfull ekonomisk regionalpolitik för att balansera ett, får man nästan säga, akut läge. Kompensationen för förlorad inkomst i det statliga förvärvsinkomstavdraget som utlovas att skall behandlas i en tilläggsbudget är just ett sådant ansvarstagande.

 

Ett annat tecken på ansvarsfull regionalpolitik är landskapsstyrelsens vilja att se på de små kommunernas allra minsta förvaltningsenheter. Landskapsstyrelsen föreslår ett stöd för byskolorna i Enklinge och Lappo.

 

Mer oroande är de stigande siffrorna för ungdomsarbetslösheten. Ungdomsarbetslöshet i kombination med ungdomarnas växande osäkerhet vad gäller den personliga utbildningen är en tydlig och allvarlig signal på att allting inte står rätt till. Ungdomspolitiken måste därför bli en fokuserad del av nästa budgetår.

 

Glädjande är att landskapsekonomin ger utrymme för satsningar inom vården och utbildningen.

 

Lyceet skall få sin välbehövliga utbyggnad samtidigt som centralsjukhuset skall byggas ut med nytt kök, ny matsal och så vidare.

 

Bostadspolitiken under senare år har varit mycket bra och får en fortsättning i och med denna budget. Enhetslånen har fått fart på bostadsbyggandet både centralt i Mariehamnsområdet och på landsbygden. Det tekniska lilla underskottet i årets budget kommer av budgetanslagen för enhetslån. Enhetslånen medför budgettekniskt att man tar kostnaden i initialskedet och får intäkterna i ett senare skede i form av återbetalade lån och räntor. Systemet med enhetslån fortsätter alltså och kommer att leda till att ett tillräckligt antal hyreslägenheter finns tillgängliga för också studeranden och personer med något lägre köpkraft.

 

Fru talman! Det åländska näringslivet är motorn i det åländska samhället. Näringslivet har varit ljuspunkten i den åländska samhällsekonomin. Hjulen har rullat på för fullt och tillväxten har varit god. Nu ger prognoserna och uppgifterna om uppsägningar signaler om en avmattning. Detta kan vara normala konjunktursvängningar men ger ändå anledning till att göra näringspolitiken så resultatinriktad som möjligt för att uppväga den förhoppningsvis tillfälliga svackan.

 

Fru talman

Sammanfattningsvis vill Liberalerna betona det positiva i att landskapsbudgeten är i balans. Vi vill också betona vikten av optimism och vill att den kommande landskapsstyrelsen som kommer att få ha denna budget som ledstjärna under det första året kan dra fördelarna av de positiva signaler som finns. Motsatsen, att ständigt gräva ner sig i missnöjesuttryck är allt annat än konstruktivt i denna situation.

 

Vi, det vill säga alla vi ålänningar behöver bara se ut genom fönstret för att konstatera att vi har det ganska bra.

 

Fru talman! Jag återkommer mera i detalj med synpunkter senare i remissdebatten.

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Min bedömning är att landskapets finansiella ställning är sämre än den indikation man får av att det beräknade årsunderskottet skulle stiga till 2,4 miljoner euro. Landskapsstyrelsen gör själv bedömningen att det ackumulerade budgetunderskottet vid nästa års slut kommer att hamna på 15-16 miljoner. Och, säger man, det finns en risk att det kan stiga med ytterligare 15 miljoner euro 2005 och 2006, förutsatt att inga strukturella åtgärder av betydelse vidtas. Behovet av strukturella inbesparingar och/eller högre inkomster är således 15 miljoner för att få budgeten i balans. Det är betydande summor. Det är mycket pengar om man beaktar att klumpsumman inte nämnvärt beräknas stiga och skattegottgörelsen också förväntas minska framöver.

 

Studerar man innehållet i nästa års lunta kan man väl också säga, frånsett den oväntat stora skattegottgörelsen, att landskapsstyrelsen har tagit till vissa, som jag vill kalla, nödlösningar. Man höjer överföringen från pensionsfonden till 10.400.000 och minskar därmed nettofonderingen för framtida pensioner. Posten får skjuta till 3 miljoner. Det är dubbelt mer än vad utfallet beräknas vara nästa år. Medborgarna förlorar drygt 3 miljoner i det allmänna skatteavdraget och genom att sänka landskapsandelarna för anläggningsinvesteringar såväl inom grundskolan som inom den sociala sektorn sätter man åt kommunerna, som också får vidkännas ett ökat betalningsansvar för grundskollärarnas pensioner. Det är en påtaglig övervältring. Sänkta landskapsandelar för grundskolbyggen och barndaghem kommer dessutom vid en tidpunkt när de kommunala budgeterna i princip är utarbetade och skatteöret fastställt. För åtminstone Mariehamn betyder det här påtagliga streck i beräkningarna om andelarna sänks från 40 till 25 procent. Man kan säga att enbart på det sociala fältet - barndagvården och äldreomsorgen – så kommer Mariehamns stad att på grund av den här åtgärden få betala 7 miljoner gamla finska mark till. Då har jag inte räknat med vad som sker på grundskolsidan. Till det kommer också att det nya förslaget om slopandet av det allmänna skatteavdraget i kommunalbeskattningen drabbar Mariehamn indirekt med 317.000 euro. Jag vet inte om det här är någon riktigt just politik.

 

Man skulle verklige önska att kommunerna i mycket god tid före sitt budgetarbete kunde informeras om dylika drastiska åtgärder, om det nu är så att grundskolan och barndagvården skall bli föremål för nedskärningspolitiken. Höjningen av egenavgifterna inom sjukvården är också i slutändan en överföring på kommunerna. Jag menar att det också hade varit till fördel om löntagarna tidigare kunnat orienteras om slopandet av det allmänna skatteavdraget på ca 3,3 miljoner euro. Här förlorar ålänningar återbäring på flitpengarna.

 

En annan sak, fru talman, är att man inte brukar praktisera skattehöjningar i en vikande konjunktur. Tvärtom vill man i en nedgång stimulera efterfrågan i stället för att beskära den. Därför har vi motsatt oss avdragets slopande nu.

 

Vi kan alltså konstatera att landskapet Åland har en tämligen allvarlig budgetsituation. Utvecklingen av inkomsterna har planat ut medan kostnadssidan stiger. I stort sett sammanfaller landskapets försvagade ekonomi med den period nuvarande centerledda landskapsstyrelse suttit vid makten. Men det måste noteras att även tidigare borgerliga regeringar medverkat till att höja kostnadstrycket.

 

Man tycker att någon i landskapsstyrelsen under åren kunde ha insett att klumpsumman inte kan växa i det oändliga och att staten inte heller hela tiden säljer ut sina aktieinnehav i olika bolag. Samtidigt borde det stå klart för alla att stora landskapsinvesteringar också påverkar driftskostnaderna såväl för verksamheterna som för byggnaderna, inte minst avskrivningarna stiger och belastar budgeten många år framåt.

 

Men det är inte bara klumpsumman och flitpengen som inger mig oro. Även inkomsterna från penningautomatföreningen ger en känsla av osäkerhet. Avkastningen är långtifrån densamma ombord på fartyg som flaggar utländskt även om PAF tillåts fortsätta sitt spel ombord. Risken för sänkningar är påtaglig.

 

Och inte nog med det, som ytterligare påbröd på en instabil ekonomisk utveckling förutspår Ålands statistik- också utredningsbyrå ÅSUB att tillväxten i den åländska ekonomin sjunker. En preliminär kalkyl pekar på att tillväxttakten på Åland blir endast ca 1 procent, en tillväxt mindre än hälften av prognoserna för Finland och Sverige, en prognos som utgår från att inga fler utflaggningar sker. Vicelantrådet har nyligen här också erinrat om att det finns en potentiell risk att fartyg i Estlandstrafiken kan komma att lämna den finländska flaggen även om vi får ett sjöfartsstöd av svensk modell.

 

Jag tror att landskapsstyrelsen har rätt när man antyder att det också behövs strukturella förändringar för att komma till rätta långsiktigt med problemen. Men jag tycker att vid sidan av driftskostnaderna måste man också titta på landskapsstyrelsens byggnadsprojekt för 21,7 miljoner euro under nästa, samtidigt som vi vet att man uppskattar kommunernas byggnadsprojekt till 21,6 miljoner euro eller tillsammans 54,3 miljoner eller nästan 326 miljoner gamla mark – nästan 10 miljoner euro mera än för innevarande år, som av många bedömts som ett överhettat och kostnadsdrivande år i byggbranschen. Bl.a. därför föreslår vi också strykningar i årets investeringsbudget, men också för att Åland måste sluta leva över sina tillgångar. Vi är ingen supermakt,  även om vi ibland uppträder som en sådan.

 

Fru talman!

I en kärvare ekonomi måste naturligtvis alla dra sitt strå till stacken. Vi har varit inne på kommunerna och jag vill förneka att också kommunerna skall ha en roll, men åtstramningar och besparingar kan inte få komma som en blixt från klar himmel utan dessa skall ske i dialog med dem som berörs, inte minst måste kommunpolitikerna i god tid få vetskap om vad som förestår för att själva kunna planera och styra utformningen av olika verksamheter och investeringar. Det är det direkt fel, menar jag, av landskapsstyrelsen att lansera neddragningar i landskapsandelar efter det att kommunerna i huvudsak bestämt sina budgeter och slagit fast skatteöret och avgiftspolitiken. Detsamma gäller också försämringar mot medborgarna. Utan utförlig och sakenlig pedagogisk förklaring kommer man aldrig att få medborgarnas acceptans. Det krävs oerhört mycket mera av arbete än att bara stryka ett avdrag.

 

Fru talman!

I budgeten finns en bilaga 3, som vicelantrådet lite erinrade om när han presenterade budgeten. Det är en översikt åren 2004-2006. Personligen tycker jag att det avsnittet är något av det intressantaste i hela luntan. Där finns ett avsnitt om strukturella förändringar i 18 punkter som, även om det inte utgör förslag i dag, ändå visar något av vad landskapsstyrelsen har för tankegångar. Det visar någonting om hur man eventuellt ämnar angripa problemen. Några exempel.

 

Landskapsstyrelsen vill uppenbarligen få ner kostnaderna för radio- och TV-verksamheten. Man anvisar vägar som höjda TV-licenser, radions egen produktion samt programutbudet. Nettokostnaderna för bostadsbyggandet måste ner. Här handlar det om direkt långivning kontra räntestöd.

 

Landskapsstyrelsen vill få ner kostnaderna för landskapets deltagande i miljöförbättrande åtgärder, någonting som enligt min mening inte alls känns rätt i tiden.

 

Polisorganisationen skall utvärderas.

 

Ett mer samlat grepp om fastighetsförvaltningen skall eftersträvas, vilket inte är en dag för tidigt.

 

Nya lösningar vad gäller andelar till kommunerna är aktuella och knappast handlar det om höjningar. Landskapets deltagande i större samhällsinvesteringar skall baseras på kalkyler som visar på samhällsekonomisk lönsamhet totalt sett. Man säger också att finansieringen av dessa projekts investerings- och driftskostnader skall vara lösta. Det är väl naturligaste sak i världen innan man går igång med sådana projekt. Det menar vi gäller inte minst kk-huset, som vi vill ha byggt, men där vi nu vill ha en time-out för att reda ut alla öppna frågetecken. Man tänker ta ställning till vad som kan finansieras inom ramen för krympande PAF-medel. Allt kommer tydligen inte med.

 

Barnbidragen och studiestöden kan komma att sänkas.

 

Kostnadsutvecklingen inom ÅHS, som vicelantrådet sade att man börjar få bukt med, måste naturligtvis hållas i schack. Den är nu uppe i 41,4 procent av konsumtionsutgifterna, 63,7 miljoner.

 

Landskapsstyrelsen vill överväga i vilken utsträckning man skall delta i de olika EU-målprogrammen med motfinansiering.

 

Man säger att utbildningssektorn skall anpassas till snävare tillgång på budgetmedel. Samtidigt konstaterar man att högskolan än så länge befinner sig i en utvecklingsfas medan nettokostnaden för Ålands sjösäkerhetscentrum bör övervägas.

 

Museibyråns verksamhet skärs ner redan nu och skall göra det ännu mera 2005.

 

Landskapsstyrelsen avser att se över nettokostnaderna för Ålands teknologicentrum, Ålands försöksstation och fiskodlingen i Guttorp.

 

Inom trafikavdelningen övervägs bl.a. på sjösidan vad som bedrivs i egen regi respektive privatiseras – sannolikt ökad privatisering.

 

Jag tycker att det är bra att landskapsstyrelsen analyser vad det kan finnas för möjligheter att komma framåt. Det är inte utan glädje jag konstaterar att två av de partier som skall bilda nästa landskapsstyrelsen också varit har varit med om att författa 2004 års budget liksom de intentioner som föresvävas lagtinget när det gäller de strukturella budgetförändringar. Socialdemokraterna önskar lycka till, även om försöket att hyfsa budgetekonomin infann sig två år för sent.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag förstod ltl Wiklöf rätt, men han var inne på ÅHS:s höga kostnader som i budgeten nu är 63,7 miljoner.  Man har inom organisationen lyckats hålla budgeten för det här året, om jag har förstått saken rätt, och det förutom strejksituationen; man ligger alltså under. När tilläggsbudgeten för ÅHS var uppe har jag ett klart minne av att ltl Wiklöf var mycket kritisk till höjningen av kostnaderna för ÅHS, men icke desto mindre finns det nu en socialdemokratisk motion som skall höja ÅHS-kostnaderna med 1 miljon! Jag får inte det här resonemanget att gå ihop.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Vi frisinnade har allt sedan landskapets budget visat underskott vid remissdebatterna framfört vår åsikt om att budgeten borde fås i balans med det snaraste. De senaste åren kände vi att vi har lite talat för döva ören. Trots en oppositionsroll var vi villiga att dela ansvaret med landskapstyrelsen för att åstadkomma en budgetbalans. Inför senaste valet var det plötsligt helt andra tongångar. Alla partier lyfte fram vikten av att få ekonomin i balans. Alla talade om nödvändiga strukturella förändringar. Utgående från det var det med en viss spänning vi tog del av budgetförslaget för år 2004.

 

Det var med tillfredställelse landskapsstyrelsen kommenterade budgeten där de kunde konstatera att budgetförslaget var i det närmaste i balans, och utgående från det borde vi alla vara riktigt nöjda och glada.

 

När vi närmare granskar innehållet kan vi tyvärr konstatera att orsakerna till balansen finns bl.a i att flitpengarna blivit större än förväntat, att Posten får hjälpa till med 3 miljoner euro, att ålänningarnas skatteavdrag försvinner osv.

 

Direkta strukturförändringar får vi söka efter. Osthyveln har på vissa ställen hyvlat lite tjockare skivor än tidigare år. Den omtalade tårtspaden - som nu beskrivs som slaktkniv låter värre än tårtspade - är fortfarande i princip oanvänd.

 

Landskapsstyrelsen säger mycket riktigt att det varken går lätt eller snabbt att åstadkomma strukturförändringar. Just därför måste vi börja sakta men säkert för att det skall synas i verkligheten inom de närmaste åren. Det är fel av mig att säga ”borde vi börja”. Vi borde ha börjat genast då budgeten visade underskott, då hade resultaten börjat synas i  detta budgetförslag.

 

Beträffande den åländska ekonomin är det osäkrare än på länge. Sjöfartens utflaggningshot är inte längre ett hot, vi är mitt i verkligheten. Utflaggningen har börjat. Nu väntar vi med stor spänning och en viss förhoppning på att staten skall komma oss till mötes. Det är ingalunda bara Åland det gäller. Arbetsplatserna inom sjöfarten återfinns till stora delar i Finland.

 

Arbetslösheten, särskilt bland unga är i stigande. Det är inte höga procenter tillsvidare, men det gäller att vara vaksam. I våra lokaltidningar har vi kunnat notera att inom olika områden sker det nedskärningar av personal. Inte många till antalet, men för var och en av dem det gäller är det en svår situation, särskilt om det inte finns nya arbetsplatser, som står i kö.

 

Kommunernas ekonomi  är ansträngd. Vi har fått oss till del svårigheter i mindre eller större skala från nästan alla kommuner. Deras oro gäller främst att de knappt har pengar till lagstadgad verksamhet. Denna oro är inte ny för i år, den har funnits de senaste åren. Många kommuner har investerat mycket, främst i skolor daghem och omsorgsboende. Men behovet är långtifrån täckt, fortfarande finns investeringsbehov.  Det ekonomiska förhållandet mellan landskapet och kommunerna har varit lite upp och ner. Lösningarna eller om vi skall kalla dem överenskommelserna har kommit i ett mycket sent skede. Den röda tråden har varit att landskapsandelarna inte har motsvarat det kommunerna anser sig ha behov av.  Lärarpensionerna som inte kompenserades fullt ut diskuterades länge och ligger nu som en rätt stor kostnad i de kommunala budgeterna under momentet utbildning, ett område som ingen vill skära i.

 

Naturligtvis måste också kommunerna ta ett ansvar i en situation då det ekonomiska utrymmet minskar, men önskemålet för framtiden är att landskapsstyrelsen och kommunerna kommer till långsiktigare lösningar så att alla vet vad som gäller i ett längre perspektiv. Landskapstyrelsen skriver att beträffande anläggningskostnaderna kommer landskapsandelarna att sänkas till 25-65 procent från nuvarande 40-65 procent beroende på bosättningsstrukturgrupp, dvs. det är den lägre procentsatsen som sjunker medan den högre blir kvar. En tolkning av det är att Mariehamns stad blir den stora förloraren och får högst troligt landskapsandelarna sänkta från nuvarande 40 procent till 25 procent. Robin Hood i all ära, men om hela Åland skall må bra måste också vår huvudstad må bra. Jag ber finansutskottet se närmare på detta förrän slutligt beslut tas här i lagtinget.

 

Fru talman, min återstående tid vill jag använda för att lyfta fram områden som i vårt parti har hög prioritet. Den prioritetsordningen delar vi med de flesta här i salen.

 

Hälso- och sjukvården hör naturligtvis dit. Vi på Åland, precis som i hela Norden och hela Europa, står inför stora utmaningar. Vi kan göra allt mer inom medicinen, pålästa patienter ställer allt större krav, befolkningen blir äldre, vi har kommit dithän att kostnaderna inte kan fortsätta stiga i den takt som skett de senaste åren. Det här är sanningar som vi får höra och läsa regelbundet i våra tidningar, radio och TV. Vad är specifikt för Åland?

De allt mer specialiserade områdena inom medicinen gör att vi står inför ett vägskäl, där vi måste bli tydligare beträffande vem vi skall och kan vårda på Åland och vem vi skall skicka bort. Det handlar inte bara om pengar utan också om kvalitet.

Vi har just genomlidit en vårdstrejk på Åland. Den blev betydligt längre och svårare än vi kunde förutspå vid starten. På ytan har allt återgått till det vanliga, men naturligtvis finns det mer eller mindre svårlösta problem som inte får sopas under mattan. Förutom lönen talades det mycket om organisationsmodeller, personaltrivsel osv. Jag har själv haft förmånen att sitta i en arbetsgrupp som inom denna månad lämnar över förslag till förändringar till styrelsen. Utan att gå händelserna i förväg tror jag att jag kan säga så här: oganisationen som den är uppgjord på papper med rutor och pilar har inte så stora fel, men i en organisation där människor skall ta hand om människor, är det oftast de personer i organisationen som skall förverkliga arbetet som har det stora ansvaret. Ledarskap är svårt, det är igenting man enbart kan utbilda sig till, en del personer bara är det.

 

Vi har också erfarit att beslutsprocessen måste plattas ner och att ansvarspersoner också måste ta ett helhetsansvar; det gäller inte bara frågan om att ge god vård utan också ett ekonomiskt ansvar. Tyvärr sker det allt för ofta att patienterna känner att de faller mellan stolarna, vårdkedjan håller inte ihop. Det gäller fram för allt äldre människor, som saknar någon "bestyrsam" anhörig som ställer upp.

 

Som vanligt finns planen för ÅHS som bilaga. Det vore till fördel om social- och miljöutskottet tag sig an den. På så sätt skulle den lyftas fram på ett tydligare sätt. Finansutskottet har knappast tid att fördjupa sig närmare i den.

 

En fråga som skulle kräva sitt eget anförande är drogproblematiken. Eftersom tiden är begränsad och det nya lagtinget kan skryta med  flera experter inom området överlämnar jag det åt dem i detta skede. Vi inom Frisinnad Samverkan kommer att lyssna med stort intresse på vad de har att tillföra.

 

Miljöfrågorna blev väldigt tydliga under valrörelsen. I budgetförslaget lyfts många bra saker fram. Jag vill understryka vikten av att arbetet fortsätter för att minska övergödningen av våra vatten. Det är i särklass den viktigaste frågan för vår miljö.

Avfallshanteringen måste få en lösning. Enligt lagstiftningen har kommunerna ansvaret för frågan, men det har tagit allt för länge. Landskapsstyrelsen som har tillsynsskyldighet får inte se mellan fingrarna längre. I slutändan kan t.o.m. lagstiftningsändringar vara nödvändiga. Avloppsvattenfrågan håller på att få en bra lösning genom arbetet att leda stora delar av kommunernas vatten till Mariehamn och ett nytt reningsverk där.

 

En samordning av miljöhälsovårdens uppgifter vid landskapsstyrelsen och ÅHS har länge diskuterats. Det har funnits arbetsgrupper och betänkanden, men utan resultat.  Nu föreligger en ny rapport, som beskriver en framtida struktur. Här är det viktigt för landskapsstyrelsen att smida medan järnet är varmt, så att det på nytt inte rinner ut i sanden. En förändring är nödvändig för att på rätt sätt tillvarata alla resurser som finns, och för att på ett så smidigt sätt som möjligt betjäna ålänningarna.

 

Nu till det andra högprioriterade området: utbildningen. Det är inom det området det kanske mest har diskuterats hur vi skall få ner kostnaderna. Vad skall vi ha för utbildning på Åland osv.?

För vår del hade vi gärna sett förslag på lite mer förändringar eftersom vi vet att det tar tid innan beslut som tas blir synliga i verkligheten. De studerande som  tas in till utbildning på gymnasialstadiet finns med oss i tre är, vilket visar att det är en långsam process vi står inför.

 

Frågor som vi frisinnade har jobbat för håller på få en lösning. Det är vi naturligtvis glada för. Ålands lyceum får sin nödvändiga tillbyggnad. Socialdemokraterna vill stryka det. Det är inte så länge sedan de föreslog ett nytt gymnasium i Godby. Om också Ålands lyceum mot förmodan skulle få färre elever finns byggnaden mitt i ett skolområde där utrymmen mer än i dag borde disponeras fritt för skolornas gemensamma behov.

 

Sett ur efterfrågan på utbildad personal är utbyggnadsplanerna vid Hotell- och restaurangskolan redan för sent. Bl. a nysatsningen inom Birka Line kräver flera hundra nyanställningar inom hotell- och restaurangbranschen. 

 

Långdansen med Ålands hantverksskola kanske börjar få en lösning. Jag har tidigare talat för en flyttning till husmodersskolan, men eftersom landskapsstyrelsen nu föreslår en försäljning, vilket innebär att all verksamhet avslutas där kan säkert naturbruksskolan vara ett bra alternativ. I en utredning som gjordes för cirka fem år sedan fördes Ålands folkhögskola fram som ett alternativ. Har det alternativet helt förkastats? Där finns ju redan hemslöjd som ämne. Jag vill inte förlänga processen med att ge hantverksskolan ändamålsenliga utrymmen, men en snabb titt på folhögskolealternativet kunde kanske ske.

 

Vi har i olika sammanhang lovat att alla elever som går ut grundskolan skall erbjudas en utbildningsplats. Det är jag övertygad om att de flesta fortfarande står bakom. För den skull måste vi våga se på utbildningen. Också här måste vi kunna göra förändringar utan att utbildningen försämras. Rektorernas betänkande andades nya tankar. Vi måste ta vara på det. En arbetsgrupp skulle tillsättas, men hittills har det inte skett. Ett blandad kommitté bestående av såväl politiker som sakkunniga borde jobba vidare för att få de här frågorna lösta.

 

Ålands högskola har blivit ett kärt samtalsämne. Man skall naturligtvis inte lyssna på allt, men ingen rök utan eld. Vi måste nog tillstå att det finns problem. Men problem är till för att övervinnas, bara man bestämmer sig för det. När flera fristående skolor skall gå samman, görs det inte friktionsfritt. Vi behöver bara säga ÅHS. Många säger att det var bra som det har varit, dvs. vi hade ett sjöfartsläroverk, ett tekniskt läroverk, ett vårdinstitut osv. Det går inte att gå tillbaka till den tiden. Utbildningen till sjökapten, sjukskötare m.m. sker inte mera på institutnivå. Det sker vid högskolor eller som i Finland vid yrkeshögskolor.

 

Vi har varit rätt så överens om att vår högskola skall profilera sig på några områden som vi skall bli riktigt bra på  och som är naturligt för vårt arbetsliv på Åland. Sjöfarten har ofta lyfts fram som exemplet för det. Utgående från det blir jag orolig då just den utbildningen förs fram, som den som har största problemet. Lärare försvinner, studerande söker inte i tillräcklig grad till utbildningen. styrelsemedlemmar avgår från sitt uppdrag osv.  Det går betydligt snabbare att riva ner en utbildning än att bygga upp den. Min bön är därför, gör något förrän det är för

sent.

 

Fru talman, det här var några viktiga frågor som vi inom frisinnad vill lyfta fram. Det finns mycket mer. Mina lagtingskolleger kommer att i olika anföranden lyfta fram fler för oss prioriterade områden och frågeställningar.

 

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Budgeten som ligger på lagtingets bord har ett lite märkligt livsöde. Den bereds av landskapsstyrelsen före och under valet men antas efter valet, sålunda är den inte föremål för debatt i valrörelsen och de frågor som berörs i debatten i valrörelsen är inte föremål för budgeten.

 

Val kan innebära stora förändringar och det val som just har varit har inneburit att denna budget, kan man säga, har blivit parlamentariskt herrelös. Formellt sett stöds detta budgetförslag endast av en minoritet här i lagtinget.

 

Trots det lär det säkert bli en budget även denna gång, därom behöver nog ingen bekymra sig. Detta faktum ställer dock stora krav på finansutskottet att så gott det går under behandlingenförankra budgeten i grupperna i lagtinget.

 

Fru Talman!

Ekonomin har de senaste åren varit och är fortfarande den allra största frågan inom självstyrelsesystemet. En ekonomi i balans var prioritet nummer ett för alla partier i valrörelsen. Detta budgetförslag är absolut ett steg i rätt riktning. Den innehåller fortfarande ett underskott som för 2004 är mindre än tidigare, men framtidsprognoserna visar på fortsatt underskott, vilket blir en stor utmaning.

 

När man talar om inbesparingar använder man ofta kökstermer och –verktyg. Det talas om osthyvel och tårtspade. I detta förslag har båda använts med betoning på den förstnämnda. Utmaningen framdeles blir att verkligen göra strukturella förändringar i syfte att effektivisera och rationalisera. Man kunde tala om att använda vispen och spritpåsen. Man bör se på resursanvändningen sammantaget och var man har dubbla funktioner som kan samordnas för att uppnå synergieffekter. Trots det finns anledning att ha osthyveln och tårtspaden kvar på bordet; det finns många verksamheter inom landskapet som kan avslutas och/eller skötas av privata företag. Det finns mycket fastigheter och anläggningar som kan säljas ut osv.

 

Mindre bra med budgetförslaget är dock att landskapsstyrelsen påför medborgarna ett relativt sett högre skattetryck genom att slopa det allmänna skatteavdraget. Det är inte positivt för köpkraften och kan verka katalyserande på en konjunkturnedgång. Vidare suger man ut 3 miljoner euro från posten; detta bildar ett vakuum i postens ekonomi så att posten i andra ändan tvingas låna pengar av landskapet till investeringar. Detta trots att man i budgetbehandlingen ifjol överenskom om ett system för postens inbetalningar till landskapet.

 

Hur som helst, man konstatera att landskapsstyrelsen tagit till sig av lagtingsdebatten om innevarande års budget. Många av Obunden samlings finansmotioner, som då förstås förkastades, finns nu med, direkt eller indirekt i budgeten. Det är glädjande och visar att trägen vinner.

 

Fru Talman!

Jag ska inte orda desto mer i detalj om budgeten. De övriga i gruppen kommer att i sina anföranden ge sin syn på budgeten.

 

En sak vill jag dock hålla lite låda om; i budgeten föreslås att kk-huset skall börja detaljprojekteras. En sak skall man ha klart för sig: när beslut om detaljprojektering tagits finns ingen återvändo; vid det tillfället skall projektet förverkligas. Projekteringen kostar 1,6 miljoner euro, vilket redan det är en ansenlig summa pengar.

 

Frågan jag ställer är: skall vi göra detta? Utan att känna till i detalj hur driften skall skötas? Utan att känna till exakt hur investeringen skall finansieras? Utan att känna till om det finns ett privat intresse att finansiera projektet? Om man kommer till att kk-huset skall börja projekteras och därefter förverkligas så är den absolut viktigaste frågan hur och vem som skall ”sälja” huset, vem som skall marknadsföra det.

 

Kongresser och konferenser av den storlek som möjliggörs med den här anläggningen har ett försäljningsfönster om tre till fem år. Samtidigt som man sätter pennan på projekteringspappret bör säljorganisationen sjösättas och när spaden sätts i marken skall säljarbetet redan pågå för fullt. Detta är viktiga frågor och Obunden samlings lagtingsgrupp förväntar sig svar på dessa i finansutskottets behandling.

 

I övrigt kunde man ordna länge om vad som är bra och mindre bra i budgetförslaget; jag återkommer eventuellt i ett mer personligt anförande. Obunden samling får nu tillgång till regeringsplattformen och kommer att driva sin politik från den. I stort är förslaget en god grund att stå på och det som behöver justeras kan ändras i tilläggsbudget under året. Som sagt, denna budget är lite herrelös och viktigt är att herren snart utses och att tjuren tas vid hornen för att bygga framtidens Åland. Jag önskar finansutskottet lycka till i det intensiva arbetet som nu stundar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kommer att ta upp fyra frågor i mitt gruppanförande: samhällsekonomin, vårt svenska språk, offentlig sektors expansion och kk-husets vara eller icke vara.

 

Ålands Framtid har ända sedan vi grundades haft som en av våra främsta ambitioner att fördjuda den politiska debatten på Åland, och att mera få tillstånd en diskussion om de stora och viktiga framtidsfrågorna. Landskapets ekonomi är en sådan fråga. Vi riktade redan för flera år sedan kritik mot det sk. klumpsummesystemet. Vi ansåg att det lett till ett minskat ansvarstagande inom åländsk politik, som i sin tur bidragit till en kraftig expansion av den offentliga sektorn. Ålands Framtid har länge talat för vikten av att ha ett ekonomiskt system där vi har full kontroll över både utgifter och inkomster. På samma sätt som det blir obalans för privatpersoner, företag, organisationer som inte har kontroll över inkomsterna, blir det givetvis obalans också för samhället Åland. Den minnesgode minns säkert att vi fick stark kritik när vi ifrågasatte Ålands ekonomiska system. Klumpsummesystemet var ju så tryggt hette det, vi fick ju så mycket pengar, vi fullkomligt gödslades med pengar spetsade en lagtingsman till det. Nu när konsekvenserna av systemet börjar bli mera tydliga för var och en, börjar också alltfler inse att alla medaljer har en baksida. Under den nyss avslutade valkampanjen så började vi få allt mer flankstöd. Bl.a. sade Roger Nordlund i radiodebatten den 16 oktober att "det är ett systemfel när det inte finns kontakt mellan intäkter och utgifter" Visst är det så, det är ett allvarligt systemfel. Vi har alltså kommit en bit på vägen, nu gäller det att få  mera fakta på bordet.

 

Många har väntat och t.o.m. väntat länge på den gemensamma utredningen om hur penningströmmarna går mellan Åland och Finland. Denna utredning skulle klarlägga många av ovanstående frågeställningar. Om någon inte har visste det förut så måste det väl ändå vara uppenbart nu när vi efter 3 års utredande fortfarande står på ruta noll, när parterna inte ens kan enas om hur det nuvarande finansiella systemet fungerar, ja då inser förhoppningsvis var och en att varje steg mot utökad skattekompetens för lagtinget stöter på hårt motstånd i Helsingfors. Vi måste alltså finna nya vägar för att komma framåt.

 

Därför hoppas jag att lagtinget kan omfatta Ålands Framtids förslag om en utredning över effekterna av och behovet av förändringar av nuvarande finansiella system mellaan Åland‑Finland samt konsekvenserna av ett övertagande av skattebehörigheten fullt ut från Finlands riksdag till Ålands lagting. Oavsett vad lagtingsledamöterna har för inställning till ett övertagande av beskattningen, så måste det ändå vara bra att ha frågan så noga utredd som möjligt, inte sant?

 

Fru Talman,

Det kommer kanske inte som en alldeles för stor överraskning att jag vill ta upp situationen för vårt svenska språk. Själva grunden för finsk suveränitet över Åland håller på att luckras upp på grund av att Finland inte klarar av att svara upp till själva grundelementet i det som brukar kallas för den unika Ålandsmodellen.

 

Det går inte ens längre att klara sig utan kunskaper i finska i själva hjärtat av den åländska självstyrelsen. Tjänstemännen i Självstyrelsegården för en synnerligen ojämn kamp för att hänga med vad som händer inom det finska statsmaskineriet. De som kan finska har en stor fördel i och med att det mesta österut går just på finska. Det här bekräftades i den s.k. vitboken om det svenska språkets ställning som kom tidigare under hösten. Rapporten visade egentligen ingenting nytt, men tyvärr finns det fortfarande många ålänningar som inte tror att Åland inte på något sätt kommer att förfinskas. Just därför var rapporten så bra, nu finns situationen beskriven svart på vitt. Landskapsstyrelsen har inte gjort något åt frågan, men Ålands Framtid kommer att se till att utredningen inte blir någon hyllvärmare. Vi kommer med jämna mellanrum att väcka upp landskapsstyrelsen och ställa frågor om hur språkfrågan hanteras.

 

Hur är då situationen inom den privata sektorn? Det är förstås ingen nyhet att det åländska närings‑ och organisationslivet präglas av krav på kunskaper i finska. Det är heller ingen nyhet att finskan genomsyrar mångt och mycket av ålänningarnas vardag. Tyvärr har de flesta köpmän resignerat och saluför varor där anvisningar endast finns att tillgå på finska. Det spelar ingen roll om du köper en kaffebryggare eller en jordfräs ‑ kan du inte finska så får du själv lista ut vad tillverkaren hade tänkt berätta för dig.

 

Tidigare nämnda vitbok klarlägger relativt bra situationen inom offentlig sektor och därför är det viktigt att gå vidare och mera i detalj kartlägga i vilka avseenden det åländska samhället och i synnerhet näringslivet ställer krav på kunskaper i finska i samband med tjänstetillsättningar. Ifall den, som jag tycker, lite dystra bilden inte skulle besannas är också det  Då har vi igen ”påta hål” på en myt, men jag är rädd för att  sanningen ligger ganska nära det jag säger. Därför är det Ålands Framtids förhoppning att lagtinget omfattar vår motion om en kartläggning av kravet på  finska inom det åländska näringslivet. När den är utförd har vi förhoppningsvis två bra dokument att basera de konkreta åtgärderna på.

 

Fru Talman

Jag nämnde tidigare att nuvarande finansiella system bidragit till en kraftig expansion av den offentliga sektorn på Åland. Ålands offentliga sektor är mycket överdimensionerad. Den utgör 38 procent av åländsk sysselsättning och fortsätter bara att växa. Den här utvecklingen måste brytas om Åland, oavsett om vi är självständiga eller inte, skall ha egen styrfart. För att sätta 38 procent i relation till något, så är det värt att notera att Sverige, som länge varit världsmästare inom offentlig sektor, har 35 procent av sin arbetsföra befolkning sysselsatt inom offentlig sektor, alltså hela 3 procent mindre än vad vi har. Som visades här tidigare är det så att sedan klumpsummesystemet infördes har 900 personer till anställts i offentlig sektor fram till år 2000, medan det motsvarande har minskat 100 personer inom privat sektor. De här siffrorna har spätts på i ganska stor utsträckning under de senaste åren.

 

Det här betyder att åtgärder måste till. Grunden är egen beskattning. Näringslivet måste stimuleras för att motverka tidigare nämnda obalans. För att motverka expansionen av offentlig sektor, skall all verksamhet genomgås systematiskt. Centrala frågeställningar är: Finns det tydliga verksamhetsmålsättningar? Är målsättningarna de rätta? Har de uppfyllts och är kostnadskostymen anpassad till målsättningarna? Mycket av arbetstiden inom offentlig sektor går till möten. Den "mötessjuka" som råder leder många gånger till att arbetstiden inte räcker till för att utföra de huvudsakliga arbetsuppgifterna. Därför är det oerhört viktigt att utröna om arbetstiden inom organisationen används på bästa sätt. Vi har i en motion föreslagit att det arbetet med en gång skulle startas upp inom ÅHS, dit nästan 60 M euro går.

 

När det gäller näringslivsfrämjande åtgärder å andra sidan, får vi tyvärr konstatera att landskapsstyrelsen inte gjort speciellt mycket under senare år för det landbaserade, turismen undantagen, trots att det är livsviktigt att finna komplement till sjöfarten. Finansminister Erland sade att landskapsstyrelsen har satt som mål att skapa bättre förutsättningar för tillväxt. Det är bra. Då tror jag också att det är centralt att man börjar med att försöka få småföretagen att växa och utvecklas. Inom segmentet 0 ‑ 4 anställda finns hela 78 procent av de åländska företagen. När det gäller konkreta åtgärder tror inte jag däremot så mycket på etableringar från samhällets sida via tex. Ålands utvecklings AB. Det gäller mera att skapa förutsättningar för företagande. Det står igen utom allt tvivel att skatteinstrumentet skulle vara det viktigaste instrumentet även här för att uppnå resultat. Nu kommer vi tyvärr inte fram med den frågan, men min förhoppning är att Ålands lagting klokt och samstämmigt med kraft börjar driva skatteövertagandet mot en lösning. Däremot finns det en faktor som vi redan nu kan påverka och det är den alltmer tilltagande byråkratiseringen. Här finns det mycket att ta i på hemmaplan utan att vi behöver gå upp på EU‑nivån, som är ett kapitel för sig.

 

Ett speciellt åländskt avbyråkratiseringsprojekt bör uppstartas. Det gäller att förenkla regelverk, se till att samhället inte behöver vara med och, på åländska, "rådda i allt mellan himmel och jord”.  Vi har faktiskt också myndighetsagerande som många gånger står i direkt strid med varandra. Näringsavdelningen kan stöda medan en annan avdelning kan motarbeta. Miljön används ofta som täckmantel för många påfund, och alla vill förstås värna om miljön. Därför har en bieffekt blivit att byråkratin fått frodas i skyddat bo inom det området.  Där är jag enig med centerns ltl J-E Mattsson när han säger att kontroll är viktigare än funktion. Även miljöarbetet skall enligt vår mening bedrivas med sunt förnuft.

 

Fru talman!

Som sista ämne i detta anförande vill jag ta upp kk‑husets vara eller icke vara. Från Ålands Framtid sida är vi helt på det klara med att konferensturismen är viktig för Åland. Det är också klart att vi måste få till stånd nysatsningar inom denna sektor, om vi skall hänga med. Däremot har inte vi inom vår grupp klart för oss om vi skall satsa på ett kk‑hus eller konferensutrymmen i anslutning till ett utbyggt sjöfartsmuseum. Här finner jag faktiskt den största utmaningen för finansutskottet i årets budgetarbete, nämligen att undvika att lagtinget hamnar i den vid det här laget traditionella fällan att två likartade projekt ställs mot varandra och konsekvensen blir att inget händer. Vi har inte råd med en sådan situation nu.

 

Finansutskottet bör också se till att det ordnas en seriös information om båda projekten så att alla, framför allt de nyvalda lagtingsledamöterna, kan skapa sig en egen uppfattning vilket av projekten som är bäst. Nu gäller det för finansutskottets ordförande ltl J-E Mattsson att försöka lyssna! Finansutskottet bör också försöka få till stånd någon form av partiöverenskommelse som håller så att vi kan ro någon av dessa viktiga satsningar i hamn rätt snart. Ålands Framtid vill f ör sin del uttala viljan att förutsättningslöst ställa upp på sådana överläggningar.

 

Vi har motionerat om att planeringsanslaget för kk‑huset minskas, men det betyder inte att ÅF tagit ställning mot projektet. Däremot trodde vi inte att det var sant när vi började läsa på och fann att utöver de nästan 400 000 euro som hittills satsas i planering så skulle ytterligare 1,6 miljoner euro gå till detaljplaneringen. Inte är det att undra på att landskapets ekonomi ser ut som den gör, när meningen är att det skall satsas nästan 12 miljoner gamla finska mark i kk‑huset innan spaden ens har satts i marken. Det som är ändå mer förvånande är att kk‑huset, en satsning på 15 milj. euro, avancerat så långt som det gjort trots avsaknaden av en seriös samhällsekonomisk utredning över vad de verkliga effekterna blir av en dylik satsning och trots att det fortfarande saknas en huvudman för driften. Finansutskottet måste se till att en dylik utredning görs. Vi kan inte göra så här stora satsningar utan att vi vet vad den verkliga samhällsnyttan blir. Därför är det bra om vår motion om att skjuta lite på detaljplaneringen omfattas, så att det finns tid för den process jag här skissat på.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Efter alla högstämda tal är det nu min tur och jag kommer att tala om mera jordnära företeelser och kanske också mindre summor.

 

Jag har haft uppenbara problem med att hitta den sparsamhetens stjärna som enligt uppgift skall lysa över detta budgetförslag. Så länge vi inte kan upphöra med olika verksamheter och samtidigt minska på personalen så kommer vårt budgetunderskott att bestå. Men visst har försök gjorts att minska på kostnaderna, men inte tillräckligt.

 

Ser man på de enskilda avdelningarna kan man konstatera att lantrådet och landskapsstyrelsens ledamöter tänker resa för 65.100 och representera för 80.000 euro. För dessa summor får man äta,dricka och resa väldigt mycket. När skall dom egentligen ha tid att regera??

 

Under kansliavdelningen allmän förvaltning målsättning 2004 kan man läsa att de avser ”att förbättra kontakterna och utarbeta ett heltäckande kontaktnät med myndigheterna i riket och i övriga Norden”. Det är kanske därför avdelningens resor är budgeterade till 40.500 euro – mycket pengar!

 

Dessutom skall kansliavdelningen bidra till spridning av Ålandsexemplet i samband med lösningen av internationella konflikter, som det står i budgeten.   Jo tack, det var något liknande som kostade skattebetalarna  2.000 euro i obetalade hotellkostnader för någon vecka sedan. För övrigt betalade vi 3.500 euro till samma grupp för mat och resor. Det kostar att vara konfliktlösare.

 

 

När det gäller fastighetsförvaltning kan jag konstatera att nu tänker landskapsstyrelsen renovera husen på Stora och Lilla Båtskär, vilket kommer att kosta flera hundra tusen euro - detta trots att en person anhållit om att få arrendera och rusta upp huset på Stora Båtskär. Denna anhållan avfärdades dock trots att den inneburit en stor inbesparing för skattebetalarna.

 

Under finansavdelningen finner jag till min stora glädje följande text: - att överväga landskapets försäkringsskydd och upphandla behövliga försäkringar.  Det här ärendet kommer jag noggrant att följa.

 

Under social- och miljöavdelningen finner jag ett något märkligt moment nämligen "anskaffande av områden för naturskyddsändamål"  135.000 euro.  Samtidigt som landskapsstyrelsen industrialiserar  och förstör sina egna värdefulla naturområden så är de villiga att betala andra markägare för att de skall skydda sina marker. Detta påminner om Ebberöds bank.

 

När det gäller utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde hittar jag en  positiv sak, Museibyråns kostnader skall ned med 9,3% vilket utgör 297.000 euro. Inte så mycket men det är en bra början.

 

Under rubriken Utgifter för Ålands kulturdelegation finns en summa om 16.000 euro för ledamöternas resor och mötesarvoden. Det är rejäla arvoden som betalas ut i den delegationen. Det torde utgöra 2.285 euro per person och år.

 

Utbildnings- och kulturbyrån skall också fira Bomarsunds 150 årsminne för 116.000 euro.

Och när det gäller kostnaderna per elev i våra skolor är lantmannaskolan fortsättningsvis i topp med en nettokostnad om 18.358 euro per elev. Men nu skall de börja med travträning. Jag undrar hur många som kan försörja sig på ett sådan yrke på Åland. Men det är 20 anställda där som kan behöva något att sysselsätta sig med. Nu har de dessutom börjat gnälla om ny ladugård, snart skall de väl ha egen travbana också  Lägg ner skolan nu innan man gjort flera dumma investeringar där!

 

Under näringsavdelningen kan man konstatera att de i arrende för travbanan får 4.000 euro per år. Utgående från att kostnaden för travbanan var minst 10 miljoner mark så är avkastningen på investeringen endast något promille. Även näringsavdelningen är medlem i ett antal organisationer , bland annat i något som heter CPMR och de skall mötas på Åland i sommar.  För detta skall skattebetalarna punga ut med 120.000 euro. Hemskt!

 

När det gäller Ålands Utvecklings ab, landskapets eget projekt för att snedvrida konkurrensen, de skall nu få ytterligae 150.000 euro i aktiekapital. Lägg ner denna varg som enbart kostar pengar.

Ålands Teknologicentrum kan även läggas ned. Enligt min bedömning är deras synligaste arbetsinsatser att vara supporterklubb åt vindkraftsbolagen samt utföra uppdrag åt dessa - till vilken kostnad vet jag inte eftersom de vägrar ge mig dessa uppgifter.  Teknologicentrum avser att resa för 8.800 euro, det räcker kanske till en ny Australienresa för chefen.

 

Fru talman!

Ja det här var några detaljer jag noterat i budgetförslaget. Jag hoppas att den nya landskapsstyrelsen  försöker att ytterligare sänka kostnaderna. Det behövs.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Boman tog upp anslaget för naturskyddsändamål. Det kunde vara skäl att läsa texten under momentet också. Pengarna förslås för att förverkliga Natura 2000-programmet. Det finns en överenskommelse där vi har förklarat oss villiga att vidareföra och garantera Natura 2000-programmet, och till det behövs det pengar. Objekt som Stora och Lilla Båtskär ingår inte i Natura-2000 – därav den ändå inte så stora summan 135.000 euro.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Eriksson har varit med så länge i landskapsstyrelsen att han tycker att 135.000 euro inte är mycket pengar. För mig är det väldigt mycket pengar och jag säger att Nyhamnsarkipelagen skulle mer än väl ha platsat som ett Natura 2000-område, och det skulle inte ha kostat landskapet ett enda penni.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Det har varit en ganska ovanlig debatt; gruppanförandena har gått undan utan så mycket diskussion, och det har väl att göra med valet och landskapsstyrelsebildningen. Jag skall i alla fall kommentera några punkter och rent allmänt det som har sagts här från de olika grupperna.

 

När det gäller den ekonomiska politiken är det fem punkter: För det första stabil samhällsekonomi. I och med att vi har budgeten i balans har vi förutsättningar att stabilisera förhållandet mellan disponibla inkomster, kommunernas ekonomi och landskapets ekonomi. Det krävs ansträngningar de närmaste åren på samma sätt som vi nu har gjort: föra ner krav på verksamheterna. Någon osthyvel eller tårtspade är det inte fråga om i den budgetpolitik som vi har bedrivit utan det är de som känner verksamheten som skall få signaler, normer och instrument. För det andra en kostnadseffektiv offentlig sektor. Vad betyder det? Det betyder just att man ser över all verksamhet och det kan inte en landskapsstyrelse göra på egen hand utan det är just det att man för ner ansvaret också till dem som bedriver verksamhet. Det här med att skära bort enheter osv., det kan man göra i företag om man har flera produktlinjer, men den offentliga sektorn bygger till största delen på lagstadgade åtgärder och de måste skötas; annars skall man ändra lagen. Lagtinget har lagstiftningen i sin hand. Landskapsstyrelsen skall fullfölja och verkställa inom lagarnas ramar.

 

Den andra delen är tillväxten, förbättrade förutsättningar för tillväxt. Här har det funnits olika förslag om att landskapet inte skall blanda sig i eller att man skall blanda sig eller att man har blandat sig i på fel sätt. Det viktiga för den här landskapsstyrelsen har varit att varje projekt, varje satsning, skall göras utifrån en samhällsekonomisk analys. Vi har inte ansett att det är samhällsekonomiskt försvarbart att bygga ett museimagasin. Vi har inte ansett att det är samhällsekonomiskt att bygga en våning till på det här huset eller på förvaltningssidan. Däremot är de kommunala satsningarna inom idrott, motion och satsningarna på utbildningen motiverade. Det är alltså någonting som genererar någonting i samhället och där skall landskapets roll vara att puffa på, inte att streta emot. Jag tror inte att man skall räkna med att det privata näringslivet på egen hand bygger en golfbana; även om det kan vara ekonomiskt lönsamt är det risktagande där landskapet skall hjälpa till.

 

Vi har den fjärde målsättningen: regional balans. Där kommer ingen landskapsstyrelse att lyckas på ett lättvindigt sätt. Vi måste hela tiden reformera landskapsandelssystemet, bygga på det och anpassa det till de små kommunerna. Där är det oundvikligt så att Mariehamns stad är den starka kommunen och som måste vara delaktig i att man har regional solidaritet.

 

Den femte punkten är fiskal flexibiltet. Där är det många som talar om egen beskattning eller övertagande av beskattning osv. Ltl Anders Eriksson nämnde VAT-utredningen. Jag erinrar mig vad jag sade i budgetbehandlingen 1999: VAT-utredningen behövs inte. Vi vet hur det ligger. Vi vet penningströmmarna. Den här utredningen låser hela utvecklingen. Vi har klumpsumman, vi har skattegottgörelsen, vi har lotteriskatten, alla är kända. Vi har den direkta beskattningen. Det är känt. Vi har den indirekta beskattningen. Den kan uppskattas och beräknas. Det finns t.o.m. statistik. Det enda är att det finns vissa definitionssvårigheter om man exakt skall beräkna Ålands andel i fondekonomin. Vi betalar för socialskyddet till fonder som är riksfonder. Då kan man resonera som så, att vi lever längre, vi är friskare, då borde vi inte betala så mycket. Det kan stämma att det är så att vi betalar mer än vi använder, men det är ett försäkringssystem där alla har en del egentligen. Samma sak är det med andra fonder.

 

När det gäller Ålands andel i statens blandade inkomster kan man också där resonera som så att sjöfarten betalar farledsavgifter men använder inte lika mycket isbrytare, kanske vi har en större andel. Men det är ingen tvekan om att skulle vi ta över beskattningen skulle vi – som det ser ut i dag – få höja skatten om vi också skall ta över statens uppgifter. Där behövs inga pengar ytterligare för utredningar, som ltl Anders Eriksson här har motionerat om.

 

När det gäller frågan om budgeten är i balans eller inte har jag här på olika sätt visat att i praktiken är budgeten i balans. Vi har ett underskott i affärsredovisningen på 2,4 miljoner och vi räknar med en aktieförsäljning i statens budget som ger oss 4,5 miljoner. Vi har utestående bostadslån under tre senaste åren på 18 miljoner som ger räntor och amorteringar. Det som finns av planer och prognoser i budgeten kan man säga att mera är önskemål som blir till ett underskott om vi inte vidtar åtgärder, och där måste man vara på sin vakt och fortsätta på samma sätt med de 18 punkterna i bilaga 3, som någon här räknade upp. Det finns alltså mycket som kan göras. Men att avskeda personal och lägga ned verksamheter tror jag är en marginell förändring som inte löser budgetproblemen.

 

När det gäller det allmänna avdraget har flera här uttryckt det som så att det är en skattehöjning. Man har också sagt att det är en skattehöjning för kommunerna, men det är det inte, utan medborgarna får mindre avdrag och betalar därmed mera skatt. En normal inkomst ger ungefär på årsnivå 200 euro mera skattepengar. Men jämför man detta med rikets utökade förvärvsinkomstavdrag och andra ändringar i skatteskalorna är det en större skattesänkning, på åländsk nivå ungefär 6,5 miljon, medan det allmänna avdraget är drygt 3 miljoner. Medborgarna på Åland får alltså skattesänkningar. Det allmänna avdraget infördes när inkomsterna var expanderande och då kunde man göra det.

 

När det gäller kk-huset är jag lite förvånad över att många som har varit med i lagtinget tidigare ifrågasätter husets förverkligande eftersom det i budgeten för 2003 stod en hel del om själva konceptet, driftsuppläggningen osv. Jag kan förstå om de nya lagtingsledamöterna ifrågasätter det hela, men det finns ändå en majoritet i lagtinget – om nu lagtingsgrupperna står bakom liberalerna och centern fortsättningsvis – för detta. Det är klart att man måste välja: skall man göra det eller inte, men det har pågått planering i ungefär tio år och det har kostat en hel del. De samhällsekonomiska analyserna visar att det här är ett samhällsekonomiskt positivt projekt; det genererar alltså ekonomi i allaktiviteter på Åland: hotell och restauranger, kommunikationer, butiker osv. Åland måste få den här samlade effekten på lågsäsong, alltså ett utbud av olika aktiviteter som gör att vi kan förlänga turistsäsongen.

 

När det gäller små skolor har vi fört in i budgeten vad jag anser att vi kan göra, eftersom det här är en kommunal angelägenhet. Skall man då från landskapets sida gå in och ta över också grundskolväsendet är det en ganska omfattande reform. Är det så att alla enskilda lagtingsledamöter skall motionera om sin skola med öronmärkta pengar tror jag att vi får långa debatter och mycket manglande i finansutskottet. Jag tror att det stöd som vi har infört nu där man prövar behovet är i alla fall någonting som man nu skall se hur det fungerar.

 

En av de viktigaste frågorna som inte har berörts så särskilt mycket här i gruppanförandena är den ekonomiska tillväxten på Åland: Vad har vi för instrument? Vad kan vi göra? Ålands Utvecklings Ab har ifrågasatts av ltl Boman. Det tycker jag är rätt och riktigt; man skall ifrågasätta alla verksamheter där landskapet går in med medel, men jag tycker ändå att grundtanken med Ålands Utvecklings Ab är värd att fundera lite på, nämligen det att man har möjlighet att gå in med riskkapital och placera riskkapitalet på det sättet att det genereras pengar så att det blir mer eller mindre självbärande, på sikt i alla fall. Jag är inte beredd att acceptera att man skulle avfärda hela idén; kanske verksamheten behöver ses över, arbetsprinciperna, kostnaderna osv.

 

När det gäller den ekonomiska tillväxten som riktas mot näringslivet är utbildning det viktiga. Vi prioriterar hotell- och restaurangskolan och högskolan skall så småningom kunna vara en grund för näringslivsutvecklingen. Högskolan är ny och söker sina former, men samarbetet med näringslivet är inbyggt i hela konstruktionen. Jag tror också att vi behöver en planerings- och bygglag. Vi behöver planerade områden för industri och liknande verksamhet. Jag hoppas att det nya lagtinget kan få en sådan framställning.

 

När det gäller företagsklimatet håller jag med det som många här har sagt att miljölagstiftningen och tillämpningen av lagstiftningen står i direkt motsättning till företagsutveckling och där tycker jag att man måste se att det här är två sidor av ett problem. Det är inte så att man kan köra rakt med miljölagstiftning och tro att man löser världens problem eller ens Östersjöns problem med det. Uthållig utveckling betyder faktiskt inte bara ekologiskt uthållig, utan det betyder ekonomisk och social. Lägger vi ner hela skärgården, som man kan tänka sig att skulle bli följden av en extrem politik, så blir det ingen miljöbelastning, och samma sak med hela Åland. Men jag tycker att de som går ut och kräver att det skall vara strikta, klara normer, att den och den näringen skall halvera sin belastning, kunde fundera på sin egen person, att vad händer om man kräver att den personen skall halvera sin belastning? Det går inte, det fungerar inte. Därför måste man alltid väga företagsamheten mot miljökraven och särskilt när det är ren byråkrati som förlänger ansökningsprocesser, som försvårar etableringar och som ger oklara och otydliga regler för näringslivet. Jag tror att Åland ganska snart kommer att vakna upp och se att näringslivet är ju en förutsättning för att vi skall ha välfärd och för att vi skall kunna utveckla samhället. Då måste man hela tiden väga det mot hur man utformar lagstiftningen.

 

Fru talman!

Det finns många motioner här som det finns anledning för landskapsstyrelsen att kommentera, men jag tycker att av gruppanförandena att döma finns det ändå en plattform för de kommande åren att bedriva ett konstruktivt budgetarbete. Det betyder att få budgeten i balans, men samtidigt det allra viktigaste, som jag försökte säga från början, att skapa utrymme så att man kan investera i tillväxt och det betyder naturligtvis att varje investering skall noggrant bedömas: ger det här någonting till samhället, ger det någonting för kompetensutvecklingen, ger det någonting för näringslivets utveckling, det är det som det handlar om.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Finansministern nämnde mig direkt och indirekt, bl.a. uppfattade jag att han ställde sig lite frågande till mitt önskemål om en samhällsekonomisk utredning när det gäller kk-huset. Men finansminister Erland avslutade själv sitt anförande med att säga att det är viktigt att vi har svar på frågor som: ger det någonting till samhället? Det är klart att ett kk-hus kommer att ge någonting. Men av en seriös samhällsekonomisk utredning bör man också kunna utläsa nyttan i förhållande till den stora investeringen. Jag tycker faktiskt att man är beredd att satsa 15 miljoner på lite väl lösa boliner från landskapsstyrelsens sida. Men, märk väl, jag var inte ute efter att skjuta detta viktiga projekt i sank utan jag skissade på en lösning. Jag tror att de frågor jag nämnde kommer att ställas också senare och då är det bättre att försöka få svar på frågorna nu i stället.

 

Ledamoten Erland ville visa på ekonomisk handlingskraft från landskapsstyrelsens sida. Om man uppehåller sig helt kort vid konferensutrymmen är det så att det finns en uppsjö av konferensutrymmen runtom i landskapet. De finns i skolorna, de finns i de flesta offentliga institutioner och det är det här som är problemet att alla har fått vad man har önskat sig under de senaste åren, man har inte behövt samordna, man har inte behövt prioritera. Därför har vi också föreslagit att man stryker anslaget för ett auditorium vid sjukhuset.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Kk-huset handlar inte om konferensrum. Det handlar om en konferens- och kongressal för 600 personer, inte 280 som i sjöfartsmuseet. Det är just det segmentet som är det viktiga inom kongress- och konferensturismen. De samhällsekonomiska kalkyler som har gjorts visar att det finns en lönsamhet i projektet på samhällsnivå och de kalkylerna har reviderats, men jag anser naturligtvis att när man går in i detaljplaneringen skall man se på förutsättningarna att marknadsföra det, att utforma driften på ett sådant sätt att det är effektivt osv. Det finns mycket som behöver göras, men man måste någon gång ta ett beslut och det har den här landskapsstyrelsen gjort. När vi bildade landskapsstyrelsen var en av de sakerna vi sade att vi måste ta beslut om investeringar; får de ligga och jäsa blir de bara dyrare och lösningarna blir så småningom inaktuella. Det är bra att lagtinget tar den här frågan på allvar. Men jag tycker att ett beslut måste komma efter tio år av planering.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet sade, med adress till mig,  att lägga ner verksamheter och minska personal endast marginellt påverkar ekonomin. Det vill jag hävda att inte stämmer. Jag har i dag och även tidigare föreslagit att vi skall lägga ner Ålands Teknologicentrum, lantmannaskolan, försöksstationen, sälja bort Ålands Utvecklings Ab:s aktier, lägga ned husmoders- och hantverksskolan, dra ner färjornas kostnader med 20 procent och museibyrån med 20 procent samt lägga ner den bedrövliga IT-byn. På det här sättet skulle vi tjäna 19.346.000 euro. Att kalla det marginellt är att ta till i underkant!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Nej, 19 miljoner är inte marginellt, men lägger man ned dessa verksamheter måste man också se på effekterna. Vi har systematiskt gått igenom det som ltl Boman nämner samt andra verksamheter och en del påverkas av den genomgången, andra i mindre utsträckning. Men vad jag har sagt några gånger här är, att det är inte fråga om osthyvel eller tårtspade. Det är förlegade begrepp när det gäller den offentliga sektorn, utan det är fråga om ekonomistyrning, att hitta normer, regler och metoder för att all personal skall ta ansvar för att det man gör är i enlighet med lagstiftningen och i enlighet med den målsättning som man har för landskapets verksamhet, alltså välfärd och tillväxt. Den processen kräver sin tid. Jag tycker att vi under de tre budgeter som har presenterats har visat att man kan bibehålla välfärden på en hög nivå och samtidigt spara och få en effektivare offentlig sektor. Att budgeten är i balans i år visar just att den processen fungerar.

 

TALMANNEN: Diskussionen avbryts härmed och fortsätter i morgon kl. 9.30.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.34).