PLENUM den 18 november 2003 kl. 09.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen, ltl Anders Eriksson och ltl Göte Winé). 27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Anders Eriksson på grund av privata angelägenheter samt ltl Winé på grund av diskussioner i Godby högstadieskola. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2004. (FR 1/2003-2004 jämte FM 1-50/2003-2004).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman! 

Vi har att behandla en budget som visar ett hyfsat resultat för 2004. Vi klarar oss ännu 2005, men 2006 blir vi tvungna till upplåning om vi inte tar till strukturella förändringar i högre grad än vad 2004 års budget visar.

 

Allt som är lätt att spara är borttaget. Utmaningen för den nya landskapsstyrelsen blir att göra de rätta inbesparingarna samtidigt som nya intressanta inkomstmöjligheter måste skapas. I sämre tider och när arbetsplatser står inför förändringar är det en god personalpolitik som är avgörande för om förändringarna leder till ökad effektivitet eller inte. Mycket viktigt, hårdvara. Utan ett gott ledarskap och god personalpolitik kan det t.om. hända att inbesparingar blir dyrare.

 

Utbildningssektorn har starka förväntningar på sig att slimmas och effektiveras; främst är det gymnasialstadiet och högskolan som fokus riktas mot. Beslut borde tas snarast, helst inom mars. Det är inte rejält att först att anta studerande och sedan kanske komma med ett beslut att linjen skall avskaffas. I tidningspressen har man kunnat utläsa oro hos olika intressegrupper, och det är viktigt att nu komma till beslut, kloka beslut, rätta beslut, för att sedan ge arbetsro – ovisshet ger otrygghet.

 

När det gäller missbrukspolitiken konstaterar man i budgeten att man under 2003 har tillsatt en referensgrupp och en styrgrupp som skall arbeta med de här frågorna. Jag kan också läsa att de båda grupperna hitintills har haft gemensamma möten. Jag vill understryka att referensgruppen har otroligt viktiga övergripande uppgifter att samordna verksamheten. Då tror jag att det är viktigt att just styrgruppen, som är väldigt involverad i det dagliga arbetet, inte är med och fastställer de övergripande målen därför att det är svårt att stiga åt sidan och inte ta sin egen roll alltför mycket i beaktande. Jag tror alltså att det är bra att referensgruppen och styrgruppen samarbetar, men jag tror också att det är väldigt viktigt att referensgruppen på egna möten formulerar de övergripande målen. Framför allt behöver man titta på hur man skall ha det i framtiden med ÅHS och med A-klinken. Jag tror att man borde utgå från noll, slänga upp allt i luften när man tittar på det här och sedan bestämma sig: hur vill vi att missbrukarvården skall fungera på Åland, helt utan förutfattade meningar.

 

Vården i dag består av att vi har öppen klinikvård på A-klinken och vi har sluten vård I Sverige eller Finland. Man behöver fundera på om detta är ett bra alternativ, om det räcker, om det tillgodogör dem som har behov av vård. Jag tror som sagt, och jag påstår mig veta, att det behövs en bättre samordning inom detta område och jag tror också att det som länge har efterlysts och länge önskats och varit på många håll högst på önskelistan, en ungdomsmottagning, skulle vara ett led i lösningen här, en ungdomsmottagning där man skulle ha både preventivmedelsfrågorna, missbruk och också samtalsterapi. En annan sak som man måste titta på väldigt allvarligt är uppföljningen, eftervården, av missbrukare efter det att man har varit på behandling, om man sedan har varit i den öppna vården eller i den slutna vården.

 

Någonting som jag tror på är att vi på Åland skulle behöva ett alternativ till, ett öppenvårdsalternativ till. Öppenvården på A-klinken är uppbyggd på det sättet att man har ett antal besök, och det tillfredsställer många, men jag tror att vi kanske skulle klara oss med att skicka bort färre till den slutna vården om vi skulle kunna utveckla öppenvården ytterligare. Hittar vi en bra modell här har vi säkert också en utgångspunkt för att utveckla vuxenmissbruksvården också och den nu mycket aktuella spelmissbruksvården.

 

Jag gjorde en rundringning i början av året till alla enheter som arbetar med dessa frågor och där var det entydigt: just en efterfrågan på bättre samordning men också att det finns samarbetsproblem. Det är mycket viktigt att man vågar ingripa; det är för allvarligt att låta sådana här saker stå i vägen för en fungerande missbruksvård.

 

I budgeten säger man att man skall ge ökade resurser för nätverksuppbyggnad och framför allt stärka föräldrarnas roll i detta arbete. Det tycker jag är jätteviktigt. Som extra vägkost skulle jag vilja ge att man också tar med Föreningen fri från narkotika t.ex. och faktiskt lyssnar på föräldrar som har en enorm kunskap på detta område.

 

Fru talman!

Från många håll framhålls nödvändigheten av en omorganisering av ÅHS. Här tycker jag att det inte räcker att man har en grupp inom ÅHS:s styrelse som ser över omorganiseringen. Man har också sagt att man skall göra det på olika plan. Jag anser att landskapsstyrelsen har ett stort ansvar här. Mitt råd skulle vara att man skulle lyssna på vad personalen säger, tänka efter: vad är det som inte fungerar och att man som en plattform för omorganiseringen skulle ta fasta på det som inte fungerar. Så borde man göra i allt förändringsarbete. Inga omorganiseringar för omorganiseringars skull, utan att man faktiskt tar fasta på: vad är det som inte fungerar,  vart skall vi, vad är det vi vill förbättra?

 

Några saker som jag önskar att skall ingå i översynen skulle jag vilja nämna. Det ena är vem det är som skall ha rätt att ta lönebeslut inom ÅHS. Det är en viktig fråga. Som systemet är i dag har det skapat mycket irritation och mycket energi har gått åt till det.

 

Jag tycker också att man skall fundera på om vi skall ha en ÅHS-styrelse. Hur skall i så fall styrelsen vara sammansatt? Vilka skall ha rätt att närvara, vilka skall ha rätt att yttra sig?

 

Det är också viktigt att man gör en översyn av principerna inom ÅHS. Det skulle för all del gälla alla arbetsplatser - men nu är det fråga om ÅHS – vad man gör när man tar in nya dataprogram. Det här är en större arbetsmiljöfråga än vad många inser. Det är så lätt att skaffa apparaterna - bara det finns pengar och nya program så tycker man att man är på vågens framkant, men det har många konsekvenser som man kanske inte tänker på.

 

Man borde också titta på möjligheten för vårdpersonalen att utveckla och påverka sitt arbetsschema och sina arbetsdagar. Det här är också någonting som är väldigt viktigt för att vi skall behålla god stämning och bra personal.

 

Man borde också i högre grad sammanföra primär- och specialvården. Efter det hälsocentralen blev mögelangripen  var man var tvungen att sätta in hälsocentralen i sjukhuset och det har visat sig att det har fungerat väldigt bra; här har de kommit närmare varandra. Nästa steg skulle nu vara en enhet för reproduktiv hälsa eller, som man slarvigt kallar det, kvinnomottagning. Då skulle man på ett helt annat sätt kunna ta tillvara barnmorskornas fantastiska kompetens och då skulle man samtidigt också kunna sammanföra även på det här området primärvårdens kunskap och specialvårdens kunskap och resurser och på det sättet få en mycket välfungerande enhet.

 

Den sjätte saken som jag skulle vilja att man skulle ta med från önskelistan är att en arbetsvärdering med ett tydligt könsperspektiv skulle börja inom ÅHS.

 

Ytterligare, fru talman, några ord om avfallshanteringen. Jag stöder ett avloppsreningsarbete där man eftersträvar att få så få reningsverk som möjligt på Åland. Det är bra att man samlar kompetensen; vattenrening och vattenvård är svåra områden som kräver mycket kunskap. Men det finns många men. Framför allt bör man titta på hur man gör i den utspridda skärgården, hur skall man få det att fungera med centrala reningsverk. En annan sak som jag har reagerat över när det gäller norra Ålands avloppsvatten till Mariehamn är det att jag tycker att man arbetar lite baklänges. Man har börjat med att bestämma sig för att vi skall leda vattnet till Mariehamn och funderat på stamledningar osv. Men så kommer man på, att, oj, det blir dyrt för de enskilda hushållen att anslutas till stamledningen. Jag tycker att när man gör det här borde man arbeta andra vägen – fast det kanske tar längre tid att komma till beslut, men jag tror att beslutet blir bättre – och börja med att fundera på: hur skall ledningarna dras, hur skall de enskilda hushållen anslutas och vad kommer det att kosta för de enskilda hushållen? Är det här en bra lösning? Och sedan går man in för en gemensam avloppsrening.

 

När det gäller avfallsproblematiken saknas det fortfarande en plats för komposterbart avfall på Åland. Det här påverkar hela avfallsproblematiken, även i de enskilda kommunerna. Här tycker jag att det är dags att landskapsstyrelsen tar ett samlat grepp och kanske t.o.m. övertar frågorna från kommunerna. Det går mycket energi åt att motarbeta de här frågorna och så blir det ingenting. Vi måste få en bra lösning på avfallshanteringen.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Britt Lundberg vill i diskussionen om missbrukarvården kasta upp allting, som hon uttryckte sig, börja på nytt och samordna de gemensamma insatserna inom missbrukarvården. A-klinkens verksamhet är en kommunal verksamhet och ÅHS är landskapets verksamhet, underställd landskapsstyrelsen. Min uppfattning är att organisationerna fungerar bra, men det finns alltid utrymme för utvecklingsarbete. Jag har den uppfattningen att Ltl Britt Lundberg alltid ifrägasätter dessa verksamheter utan att egentligen komma med konkreta förslag för att utveckla, som hon säger, de här bitarna. Däremot saknas vilja till att konkret uppta pengar i budgetförslaget – någonting som jag återkommer till senare – när det gäller behandlingshemsplacering och det, ltl Britt Lundberg, är ett konkret förslag.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag vill att man förbehållslöst tittar på olika lösningar utan att vara låst. Då menar jag inte att organisera om, utan jag kan hänvisa till det jag sade om ÅHS, att man skall titta på: var är det som det inte fungerar och då måste man våga ta ett helt nytt grepp om det är så att det behövs. Jag är som sagt absolut emot att ändra för ändrandets skull. Men jag har lyssnat mycket på föräldrar, jag har lyssnat mycket på drabbade när det gäller missbrukarvården och jag vet att det är så att det inte fungerar optimalt i dag. Det finns stora samordningsproblem. Vid min rundringning var det samordningsproblem och samarbetsproblem som var mycket högre prioriterat än mera resurser. Det här tycker jag är för viktigt för att bara skjuta åt sidan, men det är kanske jobbigare att ta i än att bara tillskjuta mera resurser. När det gäller konkreta saker skulle jag vilja att man tittar på vad som händer om man skulle ha bara en huvudman, att t.ex. ansvaret för ungdomsmissbrukarvården finns under ÅHS. I dag är det så att det är till vissa delar delat och då kan det hända att man t.ex. när det gäller avgiftningen anser att vissa delar hör till A-kliniken, vissa delar hör till ÅHS osv. Vi hade en stor härva här med ungdomar 1999 och det är många av dem som fortfarande är kvar i missbrukarproblematiken och då måste vi våga se: vad beror det på och vad kan vi göra åt det, utan att på något sätt vara ute efter syndabockar eller att försöka göra någon illa. Vi måste för samhällets bästa våga titta på olika lösningar. Det tror jag att är oerhört viktigt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag omtalade igår att jag satt i en omorganisationsgrupp som styrelsen för ÅHS har utsett. Nu kommer också landskapsstyrelsen att se över ÅHS-organisationen. Det som bekymrar mig ibland är att man kan inte hålla på och omorganisera och omorganisera och till slut inte veta vad som gäller. När det gäller att höra personalen vill jag påstå att i den här arbetsgruppen har vi faktiskt försökt höra personalen. Vi har hört 25-30 personer från olika områden, allt från chefstjänstemän till personer som jobbar rent konkret mitt i arbetet. Vi har också gett möjlighet till dem som eventuellt inte vill komma till tals att via e-mail meddela sina åsikter, så det har varit fritt fram. Det har tydligt framkommit – beroende var man finns i organisationen – att det finns otroligt många lösningsmodeller. Tar jag till så tror jag att det finns lika många lösningsmodeller som det finns personer – jag är medveten om att jag överdriver. Det gäller för den här gruppen och det gäller för styrelsen för ÅHS att försöka samla greppet – vi kan aldrig göra alla till lags. Vi måste i alla fall ha någon form av helikoptersyn, eller vad vi skall kalla det, och försöka hitta de röda trådarna här. Det viktiga är att det arbete som nu har gjorts av den grupp som har tillsatts av ÅHS-styrelsen inte görs parallellt av landskapsstyrelsen utan att det kompletterar varandra och vi får en helhetssyn på det så att också de som jobbar inom ÅHS vet vad som gäller.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Målet med en omorganisering av ÅHS får inte vara att bara omorganisera. Det är det jag försöker efterlysa. Att man verkligen vet vad det är för problem, varför vi har så mycket sjukskrivningar? Det är ett jättestort samhällsekonomiskt problem. Vid en kontroll med folkpensionsanstalten i början av året visade det sig att det faktiskt är så tokigt att vi börjar ha mera långtidssjukskrivningar på Åland än vad man har i övriga Finland. Detta måste vi ta på allvar. Jag har inget belägg för att ÅHS står för den största andelen, men jag vet att det finns många långtidssjukskrivna. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att man tittar på: vad är det som inte fungerar och att det är det man skall försöka ändra på. Jag kan förstå att det finns en grupp inom ÅHS tillsatt för att komma nära verksamheten, men det är också viktigt att det är någon som vågar titta på om själva ledningsstrukturen skall se ut så här – och det tror jag inte att ÅHS:s styrelse själv skall göra. Primärt är det ofta så att man inte gärna ändrar på någonting där man själv är alltför mycket involverad. Men det är väldigt bra om ni har tagit till er och lyssnar, för det är framför allt där verksamheten fungerar som man behöver försöka ha kontaktnät ut och ha stora öron.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att diskussionen om ÅHS och samarbetssvårigheterna blir lite väl rörig. Inom alla organisationer finns det behov av ökad koordinering för att man skall träffa rätt när det gäller servicen till kunderna. Jag tror inte att det är en fråga som lagtinget kan lösa utan det hör mera till det som förut kallades förvaltningen. Det som jag tror att kommer att ske med ÅHS är, vilket gläder mig oerhört, eftersom socialdemokraterna framförde det redan 1993 när reformen skulle genomföras, att det skall vara en resultatenhet. Nu har man hållit på och jobbat under tio år och nu kommer man väl fram till det småningom, så det tror jag att är någonting som vi här i lagtinget kommer att få diskutera. Det är mera konkret. Jag tror inte att vi kan ta ställning till några koordinationsfrågor.

 

När det gäller drogfrågorna ifrågasätter Ltl Britt Lundberg alltid den befintliga organisationen och skall kasta upp bollar i luften, och det skall vara förbehållslöst, men jag måste nog hålla med ltl Beijar, att kom nu med konkreta förslag vad som skall ändras på. Vi har en motion med ltl Winé som första undertecknare där han visar på att det förslag som landskapsstyrelsen ger i budgeten för hur man skall använda pengarna inom ramen för det alkohol- och narkotikapolitiska programmet inte används rätt med tanke på det förebyggande arbetet bland unga. Landskapsstyrelsen vill sätta pengar på gymnasialstadiet, men ltl Winé menar att man måste gå ner i åldrarna, till 13-14-åringar. Dessutom vill han ha pengar för att informera och utbilda föräldrar i de här frågorna. Landskapsstyrelsen tar det väldigt lätt när de bara säger att de skall ge pengar till gymnasialstadiet och så skall de få syssla med förebyggande arbete. Det är kanske en sak som vi kunde enas om och jobba tillsammans med.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag uppfattade detta mera som ett anförande än som en replik! Vem är det i det åländska samhället som skall plocka upp frågor och uppmärksamgöra på det som inte fungerar om inte de folkvalda! Skall vi vänta på att det är förvaltningen som skall ta itu med det som inte sker inom förvaltningen och se  med ett utanförperspektiv, så tror jag att det inte kommer att bli stora förändringar och mycket utveckling i vårt samhälle! Självklart skall också förvaltningen göra det, helst varje dag utvärdera sin egen verksamhet. Men jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt att vi politiker vågar röra om lite och vågar titta på saker från olika perspektiv, så det förvånar mig lite att vtm Sundback är så orolig för det.

 

När det gäller drogproblematiken har jag många gånger framfört att referensgruppens huvuduppgift borde vara att titta över: hur skulle det vara om ÅHS skulle ta huvudansvaret för ungdomsmissbruket, därför att det i dag i vissa fall är så att det är delat. Jag tror att det här är en av orsakerna till att det inte fungerar så bra som det borde göra för hela Åland. Det är viktigt att våga titta på den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Britt Lundberg talar om nödvändigheten att öka inkomsterna för att klara budgetfinansieringen samtidigt som man skall se efter kostnaderna. Jag tror att det är framför allt på kostnaderna man skall se vad man kan göra eftersom det är min uppfattning, om vi tittar på inkomstbilden, att landskapet har – om vi använder postgeneralens ord – ”rånat” andra inkomstkällor på ungefär 130-140 miljoner mark för att få den här budgeten att ha en omslutning som visar endast ett årsunderskott på 2,4 miljoner euro. Det tycker jag är en mycket intressant distinktion i detta sammanhang.

 

När det gäller droghistorien tror jag att det är viktigt med maximerat samarbete och samordning av resurser. Men jag tror att man skall akta sig för att slå sönder de strukturer som ändå fungerar för det tar lång tid att bygga upp nya som blir verkningsfulla.

 

En av de centrala frågorna var under diskussionen tidigare när vi har diskuterat alkohol- och narkotikpolitiska programmet att landskapet skulle gå in och stöda de svagare kommunerna för vården utanför Åland eftersom kostnadsbilden där är så enormt hög att den riskerar att äventyra kommunernas ekonomi. Här finns inget spår, och det förvånar mig att den centerledda landskapsstyrelsen inte agerade här. Men det är som vi brukar kalla för Nato – ”no action, talk only”!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag tror ändå att ltl Wiklöf och jag är överens om att det viktigaste för att få samhället att utvecklas är att öka landskapets inkomster. Sedan kan man säkert ha olika syn på huruvida Postens överskott skall gå till landskapet eller inte. Men nog måste det vara en gemensam huvudmålsättning att det skall generera mera inkomster i samhället.

 

När det gäller missbrukarvården har inte jag sagt att man skall slå sönder i dag fungerande strukturer, utan att man skall titta på vad som inte fungerar och komma med förslag. Man måste ha en framförhållning och fundera; inte behöver det ske i morgon, inte behöver det ske nästa år heller, men att det finns en framförhållning så att man vet: arbetar vi den här riktningen och utvecklas arbetet på det här sättet kommer det att bli en förbättring. Det är så vi måste arbeta med visioner och målsättningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Upplysningsvis vill jag säga att i kapitelmotiveringen för social- och miljöavdelningen finns det sagt att man under kommande år skall göra en utvärdering av ÅHS och utarbeta ett beslutsunderlag för en organisatorisk vidareutveckling av den offentliga hälso- och sjukvården, detta i samarbete med i ledningen för ÅHS. Sonkin-rapporten – en arbetsgrupp inom ÅHS – bestod av 19 åtgärdspunkter, vari ingår bl.a. hur styrelsen skall arbeta, övrig ledning, ekonomi, lönesättning osv. Denna rapport kommer att behandlas av ÅHS:s styrelse. Det är alltså ett utvecklingsarbete på gång och min förhoppning är att man framöver skall kunna samordna krafterna för att se om man kan få organisationen inom ÅHS att fungera bättre. Det framkastas gång efter annan att det skall omorganiseras och det skall göras det ena och det andra, men jag tror att man måste stå med fötterna på jorden och se hur det fungerar i dag, gå igenom organisationen – som man har gjort i arbetsgruppen – och utgående från det se vad man kan förbättra.

 

När det gäller samordningen av drogproblemen och liknande vet jag att det finns i dag överenskommelser mellan de olika enheter som sköter drogproblemen: A-kliniken, tullen, ÅHS osv., så det finns ett etablerat samarbete där. Det kanske kan utvecklas, men det fungerar i alla fall.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

När det gäller omorganisering är det precis som landskapsstyrelseledamoten Eriksson sade, att det är väldigt viktigt att man inte bara omorganiserar för omorganiseringens skull, utan, som jag sade i mitt anförande, att man utgår från det som inte fungerar och har detta som plattform. Omorganiseringar är också mycket lättare att genomföra om man har en klar målsättning med dem och vet varför man gör dem.

 

Syftet med mitt anförande om ÅHS var just att ge vägkost om sådana saker som jag tror att är väldigt viktiga och som jag har erfarit att många upplever som problem inom ÅHS i dag samt att landskapsstyrelsen tar huvudansvaret för genomgången och att den inte koncentreras till ÅHS-ledningen, eftersom jag tror att det är viktigt att man tittar på hur ÅHS leds.

 

När det gäller drogproblematiken visade det sig vid stormötet i januari att huvudsyftet med referensgruppen borde vara att titta på den övergripande delen. Därför skulle man ha kloka, ledande politiker som skulle sitta i referensgruppen som skulle våga ta ett grepp om helheten. Vad är det månntro som det beror på att det finns låsningar och att det finns delar som inte fungerar. Mycket har gjorts och mycket har hänt, mycket har ändrats redan; det är många saker som är åtgärdade och det är alla glada för, men det här är en fråga som man måste hålla i, hålla levande hela tiden – det tror jag att vi alla här i salen är överens om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter!

Sonderingar i media före valet gav vid handen att det område som ålänningarna, såväl unga som gamla, prioriterade högst var hälso- och sjukvården. Mot bakgrund av detta faktum är det kanske inte orimligt eller ens fel prioriterat att en stor del av landskapets budgetmedel går just till vården.

 

Jag tänker tillägna mitt jungfruanförande i Ålands lagting detta angelägna område.

 

När man talar om ÅHS och den framtida hälso- och sjukvården är det skäl att komma ihåg att ÅHS erbjuder ålänningarna en patientcentrerad och högkvalitativ vård. Personalen är engagerad, välutbildad, besitter stor yrkeskunnighet och hög arbetsmoral.

 

ÅHS:s styrka är humankapitalet, dvs. de personer som arbetar inom organisationen. Det är skäl att se till att personalen känner sig motiverad och prioriterad. Att få en fungerande arbetsplatsdemokrati är ytterst viktigt; det har flera talare varit inne på. Organisationen behöver bli mindre hierarkisk och personalrådet, med medlemmar från alla yrkesgrupper, har och skall ha en central roll i organisationen. Vid t.ex. direkta personalärenden i ledningsgruppen eller i styrelsen kunde en representant från personalrådet kallas.

 

ÅHS har en jämställdhetspolicy som omfattar endast fem rader i verksamhetsberättelsen. Det borde naturligtvis finnas en jämställdhetsplan; där kunde säkert jämställdhetsinspektören vara behjälplig. ÅHS är, som alla vet, en kvinnodominerad organisation, där de flesta arbetstagare är sjuksköterskor, primärsköterskor, barnsköterskor, mentalvårdare, närvårdare osv. Ledningsgruppen består i dag av fem personer, varav fyra är män och tre är läkare.

 

I budgetförslaget finns en skrivning om att grundbemanningen skall utredas. Det välkomnar många med mig, men det kunde också vara skäl att se över vårdpersonalens arbetstider, där det finns ett stort utrymme för förbättring och modernisering.

 

Fortbildning och handledning skall enligt budgetförslaget vara prioriterade områden. Där har vårdpersonalen en annan syn. Fortbildningsanslaget är nämligen en droppe i havet. I riket kommer från 2004 lagstadgad fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonalen att ordnas och arbetsgivaren ansvarar för kostnaderna.

 

Den lagstadgade fortbildningen är en del av det nationella hälsovårdsprogrammet Hälsa 2015. Tyngdpunkterna i detta program är att minska vårdköerna, lagstadgad fortbildning för vårdpersonalen samt rätt åtgärd vid rätt tidpunkt. Undersökningar visar att läkarbesöken flerdubblats på 30 år. Barnbesöken hos läkare har ökat med upp till sju gånger. Det finns ingen skillnad här i socialgrupper. Vidare har det visat sig att en tredjedel av dessa patienter skulle klara sig med ett besök på apoteket, en tredjedel med ett besök hos en sjuksköterska eller hälsovårdare och endast en tredjedel har faktiska behov att träffa en läkare. I det nationella hälsovårdsprogrammet vill man också titta på arbetsfördelningen mellan läkare och sjukskötare. Här finns möjligheter till rationalisering för patientens bästa.

 

Det finns flera frågeställningar av väsentlig natur för den framtida hälso- och sjukvården att fundera på. Vi behöver utvärdera vårdbehovet på Åland. Ytterst centrala och viktiga frågor för lagtinget är: En hurudan vård skall vi ha? Vilka operationer och undersökningar skall vi utföra? Vad innebär färjtrafiken från Baltikum för ÅHS? Det är ett helt outforskat område. Vad medför egentligen turisterna för vårdkostnader?

 

En av de stora ödesfrågorna för ÅHS är också hur framgångsrikt vi lyckas rekrytera personal. Även vården står inför stora pensionsavgångar.

 

Lösningen på alla problem är inte nödvändigtvis mera resurser, mera pengar. Jag vet att vårdpersonalen är ryggraden i ÅHS; där finns en av nycklarna till helhetssyn, förändring och förbättring.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Den presentation som vi fick igår av landskapets ekonomi tycker jag innehöll två huvudelement. Det ena var landskapets något tafatta försök att få budgeten i balans och det var andra landskapsstyrelsens försök att skapa tillväxt. Att få budgeten i balans har, som vi har sagt, inte riktigt lyckats och man har övervältrat en hel del av kostnaderna på delvis enskilda och också på kommunerna, inte minst Mariehamn föväntas betala miljoner mera av sina egna skattemedel för att upprätthålla välfärdens nivå. Men man tar också från de få verkligt goda företag man har, nämligen från Posten. Detta visar att landskapsstyrelsen ännu inte har förmått det som både Roger Nordlund och Olof Erland i valrörelsen talade om: omstruktureringar och att man nu måste prioritera, utan man har, vad man än kallar det, både osthyvlat och stramat åt lite, vilket försämrar kvaliteten också på de egna verksamheterna. T.ex. Bild och form, som är en liten verksamhet, måste antagligen upphöra med sin verksamhet på grund av den osthyvel som landskapsstyrelsen har tillämpat.

 

Budgetbalansen är alltså inte riktigt hållbar; den tar inte hänsyn till helheten och den är inte långsiktig utan man för över problemen på andra aktörer som är betydligt svagare än landskapsstyrelsen.

 

Det jag ville fokusera på är tillväxtpolitiken som landskapsstyrelsen för. Jag förvånar mig alltid över att en borgerlig landskapsstyrelse själv vill investera i vad man kunde kalla företagsverksamhet. Det är landskapsstyrelsen som en gång i tiden till fullo finansierade bl.a. allhallen i Eckerö. Man har under den föregående mandatperioden plöjt ner – jag vet inte vid det här laget hur många miljoner i travbanan i Hindersböle, men det är säkert över 10 miljoner gamla mark – och det spelar ingen roll var den ligger utan det är fråga om pengarna som man använder för att investera i s.k. tillväxtprojekt. Varken allhallen eller travbanan har uppfyllt de förväntningar och de kalkyler som man hade om hur mycket satsningarna skulle ge avkastning till samhället i olika former. Nu vill man fortsätta att planera kk-huset och många av oss är oerhört skeptiska till de kalkyler som landskapsstyrelsen har framställt plus att åtminstone jag och flera med mig i min grupp anser att driftsmodellen inte är klarlagd.

 

Det som är lite absurt är att vi från socialdemokratiskt håll har en mycket mera traditionell borgerlig syn på näringspolitiken. Vårt huvudmål är att stimulera företagen på olika sätt för att de skall skapa ökad sysselsättning och generera inkomster till samhället. Nu vill man som sagt fortsätta och satsa inte bara på kk-huset utan det skall vara mycket idrottsanläggningar, skidtunnlar och allt möjligt sådant. Och människor ute på gatan tror inte heller på det här; det tycks bara vara inom en krets i speciellt liberalerna och centern, men nu kommer man säkert också att få stöd från Frisinnad Samverkan och obundna, vilket är ytterst förvånande, för att göra sådana här stora investeringar som man inte kan garantera någon större avkastning från. Det visar projekten som har gjorts.

 

Om man ser på näringspolitiken i budgeten sägs det inte riktigt någonting nytt i den; stora kapitel  handlar om referat om EU-strukturpolitik, så är det den gränslösa marknaden i Norden och det är väldigt allmänt hållet. Så initierar man åtminstone fyra utredningar och den här landskapsstyrelsen har ju varit extremt intresserad av att utreda och ange utredningsobjekt som man vill genomföra. Man har antagligen inte utfört ens hälften av de utredningar som man föreslog i den förra budgeten.

Jag tycker att utredningarna är intressanta för det visar på en, som jag tycker, handlingsförlamning. För det första vill man ha en utredning för att ta fram vilka hinder som man skall undanröja för att öka företagsamheten på Åland. Det vet väl företagarna! Jag tycker att de uppvaktar partierna titt och tätt och säger vad de vill få till stånd! 

 

Landskapsstyrelsens verkliga spjutspets är Ålands Utvecklings Ab, som egentligen inte borde vara ett samhällsägt företag, utan riskkapital borde skötas av den fria marknaden - men här på Åland har vi de här borgerliga socialiseringsföretagen – och här vill man ”på sikt utreda intresset för det privata kapitalet” att gå in i bolaget. Jag undrar vilken företagare som skulle vara så, rent ut sagt, dum! Men i alla fall vill man utreda det.

 

Så vill man initiera en utredning om det landbaserade näringslivet och huvudsakligen tillväxtindustrin och tjänstesektorn på Åland. Så där rent allmänt! Så vill man också göra en översyn av det berörda regelverket när det gäller sjöfarten, och det lär nog inte heller leda till några förbättringar.

 

Tittar man på själva näringsavdelningens budget slås man av att så många anslag – om man tittar tillbaka till bokslutet för 2002 – är så lite utnyttjade. Man brukar tala om att det finns mycket luft i budgeten, men det finns det på näringsavdelningen och därför har vi föreslagit en del nedskärningar. Det är uppenbart att får man inte en annan näringspolitik kommer inte heller pengarna att gå åt. Det är på grund av en alltför passiv näringspolitik som pengarna blir liggande på de här momenten och är outnyttjade.

 

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att nämna om ett, som jag tycker, oerhört anslag på näringsavdelningen. Där finns ett anslag på 120.000 euro för en konferens för deltagare från det som kallas CPMR:s ö-kommission. Det är över 700.000 gamla mark för en konferens för några – ursäkta – gamla gubbar. Jag har träffat det här gänget i Wales bl.a. och det är distingerade herrar i gråa byxor och en klubbjacka från olika öar i Europa som kommer samman. Jag tror att de aldrig utsätts för något val – de verkar sitta där på livstid och de är oerhört sympatiska och trevliga att dinera med. Men, kära vänner, jag tror inte att de har någon som helst betydelse för det åländska näringslivet utan närmast dräneras landskapets pengar! Det här har landskapsstyrelsen pengar till, men landskapsstyrelsen kan inte ge penar till Ålands Bild och formskola för att de skall kunna fungera! Bästa lagtingsledamöter, det är nog dags att titta lite närmare på momenten, också för landskapsstyrelsepartiernas medlemmar!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Vtm Sundback beklagar sig över landskapsstyrelsens och framför allt centerns förmåga att ta ansvar för budgetutvecklingen. Jag kan inte se på vilket sätt socialdemokraterna har tagit ansvar för någon budgetutveckling när man i den här budgetbehandlingen har lämnat in ett antal finansmotioner, där man i en del drar ner investeringsutgifterna, bl.a. i Ålands lyceum, en mycket högt prioriterad fråga för centern. Det vill man i stället finansiera med nya driftsutgifter. Det här är ett bra exempel på socialdemokratisk utveckling av budgeten.

 

När det gäller idrottsanläggningarna är det beklagligt att inte hela Åland hjälps åt för att få dem att fungera. Snart kommer Mariehamns stad att ha ett badhus där man också behöver ha hjälp med att finansiera driften.

 

När det gäller pengarna från Posten håller jag med vtm Sundback att det inte är rätta vägen att gå att finansiera budgeten på det sättet, men den frågan återkommer jag till senare. Men om hon också vill dra bort de pengarna försämrar hon ytterligare landskapets budget med den inkomsten. Det är tydligen så att man kan ta det ena och ta det andra, men vad blir resultatet, vtm Sundback? De förslag som socialdemokraterna kommer med just nu är ökningar driftssidan – ingenting annat. Man vill stoppa lyceets utbyggnad.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vet inte hur många månader landskapsstyrelsepartierna har haft på sig att bereda budgeten. Vi har i stort sett haft fyra dagar att titta på den. Vår förslag går ut på att skjuta fram investeringar för att bibehålla nivån på de verksamheter som vi har nu. Om vi tar t.ex. lyceet så innebär det ökade driftskostnader i skolan redan nu och på sikt, dvs. man försämrar kvaliteten på undervisningen samtidigt som man bygger ut. Så här gör man på många moment. Att man sedan drar in på sådana verksamheter som Bild och formskolan, som är så lite pengar, men det förstör fullkomligt verksamhetsförutsättningarna för skolan därför att man inte har sett på vad resultatet av nedskärningarna blir, som sades här tidigare. Jag skall återkomma till nedskärningarna. Jag kan nämna en annan: radio- och TV-sändaren på 400.000. Varför skall det satsas på den nu? Det blir inte några nedsläppningar av de analoga sändningarna förrän tidigast 2007-2008, men det känner tydligen landskapsstyrelsen inte till, så man sätter in pengar bara för det. Att hela Åland skall hålla liv i hallen i Eckerö! Var den inte till för att dra turister? – det trodde jag! Inte blir det några mera pengar om vi alla skall springa på varandras idrottsanläggningar och betala avgifter!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

När det gäller de utredningar som vtm Sundback ansåg att var för allmänt hållna på näringsavdelningen skall jag gå in på en utredning och det gäller att få ett underlag för inriktningen på det näringsfrämjande arbetet och utvecklingsarbetet som skall bedrivas. Det gäller att få underlag för en strukturerad strategi och det gäller också att få kvantitativa mått på företagandet samt att göra en analys över det landbaserade näringslivet på Åland som grund för vidare åtgärder. Jag kan inte tänka mig att vtm Sundback skulle ha någonting emot det därför att man behöver ordentliga underlag för att göra analyser. Det hindrar inte att man vidtar stimulerande åtgärder överhuvudtaget och parallellt, men givetvis bör man ha en analys.

 

När det gäller landskapsstyrelsens deltagande i CPMR, som är en av de starkaste lobby-organisationerna inom EU, är det kanske lite väl lättvindigt att bara avfärda den organisationen med ”de här trevliga människorna”. Ett deltagande i ett organisationsarbete innebär också ett visst värdskap.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är säkert viktigt med ”strukturerad strategi” och ”kvantitativa mått” och allt det där för näringsavdelningen, men det borde man ha gjort för länge sedan. Det ingår väl s.a.s. i arbetet att ha en uppfattning och ett underlag för vilka anslag man tar upp i budgeten eller hänger de bara med år efter år utan att man har prövat dem? De måste väl prövas mot en sådan analys. Dessutom tycker jag att det är dags att näringsavdelningen är mera aktivt direkt i växelverkan med företagen och näringslivet. Jag tror att man sitter alldeles för mycket i sitt elfenbenstorn och utreder och funderar och gör program i stället för att direkt arbeta med dem som skall ansöka om stöden.

 

Visst skall CPMR få komma hit, men att det skall kosta över 700.000 mark tycker jag ändå är lite uppseendeväckande, måste jag säga. Det är mycket pengar för en konferens. Om det är en så fantastisk bra lobby-organisation för landskapsstyrelsen så skulle jag vilja veta vad man har för sorts strategi med konferensen. Vilka frågor vill man att ha den organisationen skall lobba för för Ålands bästa? Finns det några näringspolitiska uppdrag som man skall ge organisationen?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund:

Fru talman!

Det framlagda budgetförslaget är enligt min åsikt som helhet på rätt väg men långtifrån framme. Att nå en budget som är i balans är ett måste och enligt min uppfattning borde budgeten i goda tider, som nu har varit rådande i samhället i många år, generera ett överskott som kan användas i konjunkturfrämjande syfte i sämre tider.

 

Om man, vilket har varit fallet de senaste åren, klart levt över sina tillgångar, skapar man en situation med kraftigare svängningar i ekonomin än nödvändigt. Nu står vi där med en budget med ett underskott, dock mindre än väntat, samtidigt som vi kan få stora problem i näringslivet om utflaggningarna fortsätter. Nu skulle vi ha behövt en bra buffert att ta till ifall det krisar till sig.

 

Man måste komma ihåg att de åtgärder man vidtar behöver tid på sig för att verka, så de satsningar man nu talar om i budgeten för 2004, får effekt först flera år framåt.

 

Fru talman!

Först och främst tycker jag att vi här skall använda och fördela skattebetalarnas pengar med stor varsamhet och på ett sätt som ger största möjliga samhällsnytta, dvs. arbetstillfällen och på så sätt en bra skattebas som kan utgöra grunden för fortsatt välfärd.

 

Därför tycker jag att landskapet skall sluta att agera som bank. Det gäller såväl enhetslån som andra krediter. Det räcker om landskapet ställer garantier för krediter då konjunkturen är sådan att byggandet behöver stimuleras eller att bostadsbehovet kräver det. Om man tror att man har uppfunnit något nytt med enhetslånen, när man säger att man nu tar pengar ur budgeten och sedan får tillbaka dem genom räntor och amorteringar under nästkommande 35 år, har man fel. Hur går det om inflationen stiger till 5 procent och räntan är max 3 procent, som lagen är formulerad? Det betyder med normalt ekonomiskt tänkande att kapitalet värdemässigt urholkas med 2 procent per år. Det betyder att efter 30 år är det inte så mycket kvar av de pengarna.

 

Jag tycker att man i stället skulle säga att när det uppstår behov av bostäder, skulle landskapet meddela att landskapet nu ställer garantier för bygglån för hyresbostäder. Garantierna skulle sedan auktioneras ut till dem som erbjuder sig att bygga till lägsta kvadratmeterpris  med de fastställda byggnormerna. Detta skulle leda till att man alltid fick det mest kostnadseffektiva byggandet. Detta system skapar mycket mindre administration för landskapet och skapar ett smidigt sätt att vid behov snabbt få igång byggandet.

 

För det andra tycker jag, vilket knappast någon torde ha en avvikande åsikt om, att grunden för hela vårt samhälle är ett välfungerande näringsliv. Därför måste de åtgärder som landskapet vidtar för befrämjande av näringslivet vara inriktade på att bevara sjöfarten, stimulera nyföretagandet, skapandet av nya arbetstillfällen genom såväl utbildning, kunskapsstöd som ekonomiskt stöd i form av riskkapital och garantier. Därtill måste egenföretagandet lagstiftningsvägen göras ekonomiskt lika intressant som att vara löntagare. De sociala förmånerna för en löntagare är i dag så mycket bättre än för en egenföretagare, att ungdomar inte motiveras mera till att bli företagare, vilket är illa.

 

Därför anser jag att instrument som riskkapitalbolaget Ålands Utvecklings AB är till väldigt stor nytta för nyföretagandet. Att det där som i all annan företagsverksamhet kan ha skett felaktiga beslut, vilket har antytts, får inte överskugga det goda arbete som också gjorts och görs. Vi bör därför framöver fundera på ytterligare liknande instrument eller utveckla befintliga.

 

Fru talman!

Jag tänker inte gå in på detaljer i budgeten i detta skede utan sparar det till finansutskottet. Detta var några synpunkter på vad man kan göra för att få skutan på rätt väg.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Med utgångspunkt att ”skutan är på rätt väg” kan jag bara upplysa om att det som ltl Grönlund efterlyser -  konjunkturreserver – finns. Vi har en reserv på 12 miljoner euro i en utvecklingsfond och den har inte använts, men det finns naturligtvis reserver för det som jag igår kallade asymmetriska chocker, alltså om det händer någonting med sjöfarten.

 

När det gäller enhetslån finns det många olika varianter av bostadsstöd, men här har vi en form som har fungerat. Det har satt igång bostadsbyggandet, och det är det som har varit det viktiga för landskapsstyrelsen, inte att teoretisera om olika garantiformer och räntor, utan att få resultat och effekt.

 

När det gäller riskkapital för företagandet har vi Ålands Utvecklings Ab som är konstruerat just för att ta risker. Riskkapital är målsättningen för detta företag. Att det sedan kan utvecklas, omformas eller reformeras är en annan sak. De punkter som ltl Grönlund tar upp ingår i landskapsstyrelsens ekonomiska politik.

 

Ltl Grönlund, replik:

Fru talman!

Det är bra att det finns reserver, men 12 miljoner euro är de facto inte någon väldigt stor reserv, om vi betänker vad som händer ifall sjöfarten går på grund.

 

Enhetslånen har säkerligen fungerat när det gällt att starta upp en hel del byggande. Tanken är närmast att försöka utveckla de olika instrumenten framöver så att vi inte behöver ta dem över budgeten, för de pengarna kan vi behöva till annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Vi har fått handlingsinstrumentet för följande år på våra bord och ser intentionerna från landskapsstyrelsen vad man kommer att satsa mera på och satsa mindre på följande år.

 

Valrörelsen som vi just har lämnat gav vid handen vilka områden som ålänningarna prioriterar. Ålänningarna tycker att vi politiker skall satsa på sjukvård, miljö, droger, utbildning. Hur motsvarar då ålänningarnas förväntningar budgetskrivningarna?

 

Vad beträffar sjukvården är jag ganska insatt i den eftersom jag är medlem i ÅHS-styrelsen och jag vet att det inte har varit ett lätt arbete att få de goda intentioner som finns, från politiskt håll, från tjänstemännens och från personalens sida att gå ihop med de ekonomiska realiteterna. Vi får hoppas att det går med den budget som vi har lagt från ÅHS: sida. Jag tycker också  att det är bra om social- och miljöutskottet skulle ta sig an verksamhetsplanen för ÅHS. Det är alltid bättre när flera ögon tittar på det som i alla fall skall vara instrumentet och ledstjärnan för ÅHS:s verksamhet.

 

Skrivningarna vad gäller droger i budgeten tycker jag är mera bra. Genomför man det här är det ett gott resultat vi kan läsa i verksamhetsberättelsen för år 2004. Det jag saknar är en skrivning om att man genom en samordnare skulle ha sammanfört alla befintliga resurser. Vi vet att det finns väldigt många enskilda insatser, men det är en samordning som många efterlyser. Det kan man säkert göra ändå fastän det inte finns skrivet i budgeten.

 

Vad beträffar miljön är det också bra skrivningar som finns i budgeten och det är också ett miljöprogram på kommande som också visar väldigt goda intentioner från landskapets sida.

 

När det gäller utbildningen har jag en direkt fråga till landskapsstyrelsen. Det gäller den skola som vi har pratat väldigt mycket om. Jag tror att den har varit uppe i alla budgetdebatter under senaste mandatperiod och jag tror också under föregående mandatperiod, nämligen hantverksskolan. Nu kommer man igen med ett nytt förslag där man skall sammanföra den med naturbruksskolan och det skulle vara väldigt intressant att höra hur man har tänkt sig detta, vad det betyder i pengar för det åländska samhället. Vi vet att hantverksskolan i alla planer de har åstadkommit har deras totala yta med alla verkstäder och förråd varit fråga om 900 kvadratmeter. Så sent som för en månad sedan var skolans representanter till husmodersskolan i Saltvik för att ta del av de utrymmena och ommöbleringsmöjligheter för hantverksskolans del i de lokaliteterna. Nu gör man igen en kursändring, så det skulle vara väldigt intressant att ta del av de funderingarna.

 

Jag tycker att det är intressant att ta del av den enorma finansmotionsfloran. Det finns många bra motioner och det finns många mindre bra. Det är intressant att socialdemokraterna finansierar sina finansmotioner genom att stryka tillbyggnaden av Ålands lyceum. Man vill alltså inte satsa på utbildning. Jag kan inte heller se den skillnaden vad det är som har gjort att socialdemokraterna nu inte vill bygga på gymnasialstadienivå, eftersom man för två år sedan ville bygga ett helt nytt gymnasium i Godby. Jag förmodar att det också skulle ha kostat någonting.

 

Från socialdemokratiskt håll har man också pratat mycket om strukturella förändringar. Jag kan inte se dem i de finansmotioner som socialdemokraterna har lagt. Däremot är det på lång sikt fråga om ökade utgifter för landskapet.

 

Det är också intressant att se att man har motioner om ÅHS. Det är avgifter och det är dagsjukvården. Socialdemokraterna har haft en representant i ÅHS:s styrelse, där vi har tagit beslut om de här frågorna. Socialdemokraterna har haft en väldigt duglig representant som har varigt väldigt aktiv och väldigt duktig, så därför tycker jag att det är konstigt att man nu kommer med motförslag från socialdemokraternas sida. Men det är kanske så att fastän man från socialdemokraternas sida kritiserar de obundna väldigt många gånger är man trots allt lite obundna inom socialdemokraterna eftersom det kommer olika förslag från olika representanter!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller hantverksskolan kontra husmodersskolan och naturbruksskolan vet jag inte om jag hinner reda ut den frågan på repliktid, men så mycket kan jag säga att vi har noga utrett möjligheterna att flytta hantverksskolan till husmodersskolan och vi fann att det inte var möjligt utan att gå in i stora skolbyggnaden och bygga om där. Det vill vi inte göra. Vi kan inte förstöra ett så vackert hus som Ålands husmodersskolas huvudbyggnad för kanske en tillfällig undervisningsform. Allt detta vändande på alla stenar ledde till att vi också började titta på det andra förslaget, nämligen naturbruksskolan, där vi nu avser att bygga upp de faciliteter som behövs för hantverksskolan vid naturbruksskolan. Men exakt hur det skall bli kan vi inte säga. Vi säger i budgeten att det skall planeras under det kommande året. Exakt vad man måste bygga till, vad man kan använda av existerande utrymmen kan vi inte säga, men jag kan försäkra att det har varit noga genomgånget och utrett till allas bästa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:   

Fru talman!

Punkt 1. Det förvånar mig lite att ltl Lindholm är så väldigt nöjd med miljöprogrammet och miljöskrivningarna i budgeten. Det är så att åtminstone till den del det gäller vattenvården baserar landskapsstyrelsens skrivningar sig i ganska utsträckning på det vattenvårdsprogram som man har uppgjort och som faktiskt av många sakkunniga och instanser har smulats sönder och samman som varande alldeles otillräckligt vad gäller mål och åtgärder under den kommande mandatperioden. Det är realiteter, så jag är lite överraskad över lovorden till den delen.

 

Vad gäller egenavgifterna inom t.ex. ÅHS, så tack för uttalanden om vår kunniga arbetskraft som har deltagit i styrelsen. Det är så att där socialdemokrater i allmänhet är med så finns det kunskap! Vi är glada för det. Men när man tittar på landskapets totala övervältring på enskilda och kommuner i budgeten, som aldrig har varit förutsatt i någon valdebatt, så måste vi motsätta oss en ökad övervältring på enskilda medborgare i vårt samhället och på kommunerna, eftersom det kommer att slå så hårt. Man gick ut före valet och sade rent ut att man värnar omsorgen, all trygghet och alltihopa – nu ser vi att det inte är sant. Det slår hårt mot grundskolan och mot den sociala välfärden i kommunerna. Någon måtta måste det vara på hur man sanerar sin egen ekonomi och hur mycket man vältrar över på andra. Det är det vi försöker åtgärda genom sådana här åtgärder.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Vad beträffar ÅHS-avgifterna finns det en grupp där också den socialdemokratiska ledamoten Ulla Rindler-Wrede ingår. Avgifterna är ännu inte fastställda. Ur socialdemokratisk synvinkel borde det väsentliga vara att det finns ett högkostnadstak, och det är vi helt eniga om att det skall finnas. Man har åtminstone inte tidigare varit de första som har värnat om att höginkomsttagarnas avgifter höjs,  som de förmodligen kommer att göra. De som är mest sjuka och förtjänar minst kommer man att sörja för att har en rimlig avgift och det kommer att finnas olika former av tak för väldigt sjuka och sådana som inte har så stor betalningsförmåga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Årets lagtingsval gav som bekant ett för Åland historiskt resultat. För första gången har en politisk rörelse som anser att Åland bör bli självständigt tagit säte och stämma i detta parlament. Som alla samhällsintresserade ålänningar redan kunnat konstatera kommer Ålands framtids arbete och framtoning att bygga på saklighet och fakta. Men vi kommer aldrig att vackla när det gäller de åländska ödesfrågorna, särskilt självbestämmanderätten och svenska språkets ställning.

 

Som Anders Erikssons och mina egna kolleger här i lagtinget snart kommer att märka skall vårt arbete, trots vår vision om självständighet, i varje enskilt ärende präglas av en ärlig vilja att uppnå samstämmighet. I de fall inte enighet uppnås hoppas vi att debatten ändå hålls på en balanserad och saklig nivå.

 

Självständighet är alltså det övergripande målet för Ålands Framtid. Men vi som av olika orsaker inte längre ser självstyrelsen som en hållbar lösning för ålänningarna är synnerligen medvetna om att vägen till målet är lång och mödosam. Den nu påbörjade mandatperioden blir därför av nöden en period där självstyrelsens utveckling är det primära, något som bl.a. framgår av några av de finansmotioner vi lämnat in.

 

Vi är däremot synnerligen övertygade om att stödet för åländsk suveränitet enbart kommer att växa ifall inte självstyrelsen får ta de nödvändiga stegen framåt. Omsorgen om självstyrelsen och dess stärkande borde därför ligga samtliga grupper i lagtinget varmt om hjärtat, särskilt hos de partier som inte vill se en åländsk ministat ta form!

 

När samhället i övrigt har haft och till stora delar fortfarande har en högkonjunktur så kan man konstatera att den offentliga sektorn brottas med underskott i sin verksamhet. Orsakerna kan vara många. Det man undrar över är hur det har kunnat bli så här. Sedan klumpsummesystemet infördes har den offentliga sektorn fram till 2000 växt med 900 personer. Det är väldigt lätt i tider när det finns gott om finansieringsmedel att göra de flesta till lags, men värre är det att dra åt svångremmen när dåliga tider stundar. För att komma till rätta med vår överstora offentliga sektor behöver en djupgående analys av verksamheten göras.

 

Fru talman! Jag skall förtydliga vissa finansmotioner som Ålands Framtid har lämnat in. I allmänna motiveringen i budgeten om turismen är skrivningen helt överensstämmande med mina egna tankegångar. Jag citerar: ”Landskapsstyrelsens övergripande mål med turismen är att Åland skall ha hög attraktionskraft, turistnäringen skall vara långsiktig, hållbar samt verka för hela Åland.” Problemet är: hur skall vi uppnå dessa mål? En viktig ingrediens för att uppnå målsättningen är att skapa förutsättningar för entreprenörskap. Det kan vara enskilda personer, företag eller föreningar som är beredda att satsa för att öka utbudet på service, förströelse och aktivitetsanläggningar under lågsäsong. Där behöver landskapsstyrelsen ha klara riktlinjer vad som gäller i stöd från samhället, likvärdiga satsningar borde ha likvärdiga stöd i samma zon.

 

I finansmotionen angående konstsnöanläggning i Jomala uppfylls mycket av målsättningarna i en framtida turiststrategi, ett ökat utbud av aktiviteter, säsongförlängning i våra turistanläggningar som breddar utbudet av aktiviteter totalt på Åland. Att även lokalbefolkningen kan utnyttja satsningen förhöjer ytterligare dess behov. Ett sunt sätt att bedriva friskvård är att skida i öppen natur sex månader i året. Det man ytterligare kan nämna är att det i detta projekt finns ett under bildning varande driftsbolag som är berett att axla ansvaret för driften av projektet. Jag hoppas att finansutskottet behandlar finansmotionen enligt begäran och stöder konstsnöprojektet med maximalt 60 procent i bidrag och 30 procent i lån av en  högsta godtagbar kostnad om 800.000 euro. I övrigt hänvisar jag till finansmotionen.

 

Fru talman!

Med anledning av vår motion om understöd för befrämjande av förnybar energi vill jag ytterligare framföra några synpunkter. I tider när skogsbruket brottas med dålig lönsamhet torde denna satsning vara rätt i tiden. Vi vet att vi lämnar kvar i skogen lika mycket restprodukter som vi tar ut i förädlingsbart virke, men framför allt minskar det vår beroende av fossilt bränsle. Det borde överensstämma med alla politiska partiers miljömål. I den slutliga rapporten om energiplan för landskapet Åland från 14.10.2002 framkommer det tydligt flera fördelar för både miljö och sysselsättning med ett lokalt producerande kraftvärmeverk. I detta fall gäller satsningen en biobränslepanna som producerar 7,7 MW värme och 1,7 MW el. En dylik satsning kostar totalt 4,5 miljoner euro. Den årliga åtgången av bark, spån och flis beräknas uppgå till ca 100.000-120.000 kubikmeter. Jag hoppas att finansutskottet ställer sig positivt till motionen med tanke på landskapsstyrelsens skrivning i kapitelmotiveringen 43.27, där man säger att landskapsstyrelsen är angelägen om att öka andelen biobränsle och föreslår att medel anslås för investeringsstöd. Men när man tittar i budgetmomentet ser man att det inte finns medel upptaget för en sådan satsning. Jag hoppas att finansmotionen behandlas positivt.

 

Fru talman!

Alla företagare och företagsägare vet hur viktigt det är med ett ändamålsenligt och förnuftigt ägarskap. För att företaget skall fungera långsiktigt måste också ägarna handla långsiktigt. Det anser vi inom Ålands Framtid inte att landskapet gör när det gäller det helägda affärsverket Posten. Uttagen, dvs. kravet på avkastning från Posten, är alltför varierande för att de långsiktiga målsättningarna skall gå att uppfylla för Postens ledning.

 

För 1998 och 1999 var uttagen från Posten sammanlagt 6,7 miljoner euro. Under år 2000 var det noll på grund av terminalbygget i Sviby. År 2002 var inbetalningen 380.000, för år 2003 1.000.000 och för budgetåret 2004 har landskapet budgeterat med 3.000.000. Så stora svängningar i uttaget kan inte ansvarsfulla ägare göra. Det budgeterade uttaget skulle motsvara 56,8 procent av grundkapitalet. Som jämförelse kan omnämnas att det finska postverket betalade för 2002 in 15 miljoner euro, vilket motsvarade 41 procent av vinsten och 21 procent av grundkapitalet. Posten i Sverige betalade inte in någonting; de gjorde en förlust på 87 miljoner euro.

 

Den åländska Posten har ända sedan sin tillblivelse 1993 varit ett föredöme för företagsamhet. Posten har framgångsrikt utnyttjat det åländska skatteundantaget och byggt upp en stor verksamhet runt postorderföretagen. Posten har i dag 280 anställda varav 38 stycken är inom servicen åt postorderföretagen.

 

År 2002 kom landskapet och Posten överens om de långsiktiga principerna för avkastningen samt att avkastningen för Posten tillfälligt skulle höjas till 1 miljoner euro per år under åren 2003-2005. Posten har gjort upp sin budget efter denna överenskommelse och också avtalen med andra länders postverk bygger på en budget med en inbetalning på 1 miljon euro. Om landskapets budgetförslag går igenom och Posten tvingas till en inbetalning på 3 miljoner euro kan det resultera i att Posten måste ta upp lån för att täcka denna inbetalning.

 

Brevförsändelserna fortsätter att minska; de minskade med 1,5 procent under förra året. Vi kunde nyligen läsa i massmedia om att en av Postens största kunder, Bonnier, flyttar bort en del av sin verksamhet från Åland. För att kunna möta dessa problem och hitta nya verksamheter och kunder måste Posten få behålla en del av sin vinst inom företaget. Därför föreslår vi att landskapet håller sin överenskommelse med Posten och sänker kravet på avkastningen till en miljon euro under nästa budgetår.

 

Fru talman! Jag återkommer senare i debatten till vissa moment i budgeten.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund redogör ärligt för Ålands Framtids visioner om ett självständigt Åland, och det är säkert inte obekant för någon, men att han sedan samtidigt förundrar sig över att den offentliga sektorn på Åland har vuxit och kommer att växa får mig att göra reflektionen att det kommer att bli intressant att se hur Ålands Framtid löser problemet med den växande offentliga sektorn, om Åland blir självständigt. För mig är det klart och tydligt att ett självständigt Åland kommer att få ta över mycket ny administration från riket och det innebär att vi måste ha goda arbetstagare på de områden som vi tar över. Hur löser man den problematiken?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag nämnde i mitt anförande att det är fråga om en långsiktig lösning när det gäller ett självständigt Åland. Det är ingenting som man gör på ett eller två år. Frågan är omfattande och jag tror inte att jag i ett replikskifte kan redogöra för våra tankegångar i den saken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Under den här budgetberedningen har landskapsstyrelsen verkligen försökt att spara på ett förnuftigt sätt. Vad vi egentligen har gjort är att vi har försökt prioritera det fungerande samhälle som vi har, dvs. vi har inte försökt skapa nedskärningar i kostnaderna genom att säga upp personal eller genom att föreslå permitteringar eller några stora förändringar som skulle beröra vanliga människor.

 

Utbildningen, som jag vill prata mest om i dag, är viktigare än någonsin i det samhälle som vi vill ha Åland till, dvs. vi vill ha ett kunskapssamhälle. Det kan vi inte ha utan utbildning. Utbildningen är viktigare än någonsin i dag, där kraven på både formell kompetens och utbildning och speciell kompetens blir mer och mer tydlig, samtidigt som ungdomarnas intressen för olika verksamheter och olika utbildningar också måste tas tillvara. Utbildningen är viktigare än någonsin i tider med försämrad ekonomi, då kraven på effektivitet och rationalitet inom utbildningen hårdnar. Den hårdnar i fråga om allting inom utbildningen, såväl när det gäller utrymmesfrågorna och lärartätheten. Vi kan t.ex. konstatera att vi har en fantastisk lärartäthet. Vi har t.ex. på 3.000 grundskolelever 300 lärare och 200 köks- och städpersonal. Om vi tittar på utbildningen efter grundskolan kan vi säga att i snitt har vi med lärare, både inrättade tjänster och timlärare samt tillfälliga tjänster, i snitt 5,4 studerande per personal. Vi har räknat det andra vägen. Det är också en otrolig lärartäthet. Det är det här som ett av våra problem och som vi måste komma till rätta med.

 

Jag vill också säga att utbildningen är viktigare än någonsin också på vårt Åland, där våra skolor, våra utbildningar behöver ge eleverna självstyrelsekunskap, kunskap om vårt svenska språk, om kulturen; det är också en mycket viktig sak. Det här är grunderna till det som vi vill göra i utbildningen.

 

Jag skall nämna några saker. T.ex. stödet till små skärgårdsskolor som vi har skrivit om i budgeten, där vi säger att vi tycker att detta är viktigt. Det här är speciellt viktigt för centern, som gärna och ofta säger att hela Åland skall leva. Vi säger också att barn vill ha nära hem. Det här passar väl in med vår skrivning i budgeten när vi säger att vi tycker att för att motverka utflyttning och m.a.o. få en positiv befolkningsökning vill vi ge specialstöd till de små skärgårdsskolorna som inte har fast väg förbindelse. I klartext är det fråga om Lappo och Enklinge skolor. Vi har påpekat att de små skärgårdsskolorna främjar inte bara elevernas inlärning, trygghet och trivsel utan de medverkar också till en positiv befolkningsutveckling som å sin sida fortsättningsvis stärker regionen. Utan skolor i en bygd, i en region, dör samhället nästan bort. Det här tycker vi att är så viktigt att vi anser att via det extra finansieringsstödet kan man ge stöd, samtidigt som vi måste komma ihåg att det inte är landskapsstyrelsen som bestämmer om dessa frågor. Det gör varje enskild kommun. Det är bara det att landskapsstyrelsen kan bidra med ett stöd om kommunerna tycker så. Det är viktigt att påpeka, att vi ingalunda från landskapet kan komma och säga stäng eller stäng inte någon skola, det är de enskilda kommunernas sak.

 

Det som vi också har jobbat mycket med är att hitta alternativa lösningar för att vi skall kunna upprätthålla det långsiktiga utbudet som vi har pratat om. Vi säger och har sagt samt bevisat att vi vill prioritera gymnasialstadieutbildningen; det gör vi bl.a. genom att ge Ålands lyceum utbyggnadsmöjligheter, trots att bygget blev väsentligt dyrare än planeringen. Trots det stannade landskapsstyrelsen för att ge pengar till utbyggnaden.

 

Vi försöker titta på olika möjligheter – detta nämner vi i budgeten i allmänna motiveringarna där vi har ett sammandrag – i samråd med skolornas direktioner på utbudet av valbara ämnen, antalet lärarledda undervisningstimmar per studievecka. Lärarledda undervisningstimmar per studievecka är egentligen rektorernas verktyg för att få så effektivt utnyttjande av lärarna, pengarna och resurserna som möjligt. Vi kan konstatera att det varierar väldigt mycket i våra skolor; det har sina naturliga förklaringar, för all del, men variationerna är så stora som från 28 timmar per studievecka till 36 timmar per studievecka. Det här är någonting som vi anser att man måste titta på om man kan försöka jämka samman dem så att det blir så rättvist som möjligt utan att för den skull förstöra undervisningen. Vi funderar också på undervisningsskyldigheten för lärarna. Det varierar också i olika skolor - jag talar nu om gymnasieskolorna – från 16 till 24 timmar per vecka och det här beror på olika avtal, på olika slags skolor; det går ingalunda att jämställa alla. Vi diskuterar studiegruppernas storlek. Vi har i dag haft tolv och knappt det; vi har tillåtit att man har fått starta utbildning med åtta elever. Det är alldeles för lite; här behöver vi höja och vi höjer till 16 där det går att höja, där det finns utrymme. Det här är omstruktureringar som på sikt kommer att ge resultat.

 

När det gäller anläggningarna av nya skolor som landskapsstyrelsen är med och stöder via landskapsandelssystemet diskuterar vi att man måste ha ett fast enhetspris – 1.800 är vårt förslag – och vi måste också mera gå in och titta på hur man utnyttjar ytorna, hur nyttjar utrymmena, hur hög är nyttjandegraden. Det här är lite varierande. När det gäller det som har kritiserats i annat forum, nämligen att landskapsandelarna för anläggningar skall utfalla med 25-65 procent vill jag erinra om att detta överenskom man med  kommunförbundet i förhandlingarna med landskapsstyrelsen i september och det undertecknades av bl.a. stadsstyrelsens ordförande, så det borde ha varit känt också i Mariehamns stad.

 

Vi har diskuterat mycket hur man skulle kunna göra med utbildning i framtiden och vi kommer att återkomma till det. Vi har stora frågor, t.ex. kk-huset, som jag skall komma tillbaka till, diskutera och förklara vissa saker, så jag får vara nöjd med det här i mitt första anförande.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson nämner stödet till de små skolorna i sitt anförande och anser det vara viktig, centern anser det vara viktigt och så är det säkert; så tycker jag också. Jag vill ändå påminna om, och det tror jag ledamoten Gun Carlson vet, att det är ett gemensamt initiativ från centern och liberalerna som har bidragit till skrivningen i budgeten. Men ändå mera specifikt om den frågan: Hur stort tror man från landskapsstyrelsens sida att bidraget till de små skolorna kan bli utgående från denna skrivning? Kommunerna skulle hemskt gärna behöva få veta hur mycket det blir därför att stödet enligt prövning utbetalas först efter ungefär ett år.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte svara på exakt hur stort stödet blir. Det måste bygga på hur mycket dyrare det blir för en kommun att upprätthålla undervisningen i en för liten skola. Det kommer också att bero på hur länge ”bristen på elever” varar. Vi vet t.ex. i Enklinge att efter några år finns det flera elever igen och handlar det bara om några års minskning av elever är det lättare att ge stöd än om man ser att det är en total minskning. Jag kan inte ge något annat svar i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har fått information i dag att stadsstyrelsens ordförande Christian Nordas har tecknat på ett protokoll där man tillsammans med landskapsstyrelsen i september på Ålands kommunförbunds vägnar har diskuterat frågan om försämringarna av landskapsandelar för bl.a. byggande av grundskolor. Å andra sidan borde ledamoten Gun Carlson veta att Ålands kommunförbund juridiskt inte kan förhandla för kommunerna; det har ännu inte blivit någon Ålands enda kommun som har sådana juridiska rättigheter. Men det har förts en diskussion och det är förvånande att vi inte fick veta det igår i stadsfullmäktige eftersom stadsstyrelsens ordförande var närvarande.

 

I fråga om förändringarna som man diskuterar att göra i själva undervisningen på gymnasialstadiet, dvs. att man skall – förstod jag – minska de lärarledda timmarna, man skall minska antalet valbara ämnen, man diskuterar att höja lärarnas undervisningsskyldighet, man vill förstora studiegrupperna osv. måste jag påpeka att det resulterar naturligtvis i försämringar i undervisningen, inte nödvändigtvis stora förändringar, men jag tror att både lärare och elever upplever det som kvalitativa försämringar. I stället väljer landskapsstyrelsen att bygga ut skolorna. Man bygger ut mer och mer skolor som kräver mer och mer driftskostnader och för att överhuvudtaget kunna hålla de här skolorna i drift måste man försämra kvaliteten i undervisningen! Jag är inte för den typen av omstruktureringar. Därför föreslår vi att man skjuter upp investeringar i skolorna och dessutom måste man någon gång börja diskutera de skolor som inte har tillräckligt med elever. Husmodersskolan är en sak som man nu kanske lyckas lösa, men naturbruksskolan är fortfarande olöst.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Nej, jag vet också, som vtm Sundback säger, att avtalet inte är juridiskt bindande, men det fanns ändå en kännedom om det och jag kanske också undrar varför det blev så. När det gäller ändringarna skall vi komma ihåg att vi har goda marginaler i alla våra inrättningar. Lärartätheten är, som jag nämnde, mycket anmärkningsvärd om man går ut utanför Åland. Om man ändrar lite på det och höjer effektiviteten så tror jag inte att vi behöver se en försämrad undervisning. Vi har haft en guldkantad tillvaro, vi har haft lite Rolls Royces-tänkande också i skolfrågorna. Vi har haft bara det allra bästa i allting. Nu är det dags att rätta munnen efter matsäcken, och det smärtar alltid någon, men vi tror att det här är det bästa.

 

När det gäller att bygga till lyceet – förstår jag – har vi sagt att vi skall prioritera också enligt vad eleverna själva vill och vi har många elever som väljer den vanliga gymnasieutbildningen för att kunna gå vidare vart som helst ute i andra undervisningsmöjligheter, så vi måste också beakta elevernas intresse. Det är det vi har gjort i den här frågan. Vi  har sagt att ungefär 45-48 procent av avgående grundskolkull skall ha plats i Ålands lyceum eftersom det är de eleverna vill. Det är ändå lågt i förhållande till omvärlden, men vi tror att det kanske lämpar sig på Åland

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Som lappobo, och jag vill även säga att jag för enklingebornas talan, är vi väldigt nöjda över denna oerhörda publicitet och det intresse som har väckts för våra två skolor. Av tio barn har jag själv tre stycken i skolan, så vi tackar för det intresset! Det som talas om här är dock en punktinsats: för ett år igen får vi reda på att vi eventuellt kan ha vår skola igång. Man bygger ingen framtid i skärgården och man ökar inte inflyttningen till skärgården genom punktinsatser. Vi skulle vara mycket tacksamma för om finansutskottet i ett senare skede skulle kunna titta på frågan och kanske försöka göra en långsiktigare planering.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Nej, det kan hända att skrivningen inte garanterar någon långsiktighet, men läser man vår skrivning i allmänna motiveringen ser man varför vi tycker att det här är så viktigt, dvs. regionens överlevnad. Vi vet att flyttar en familj med barn bort, t.ex. om ltl Veronica Thörnroos skulle flytta till Mariehamn skulle Lappo skola stå och falla med det. Det här är verkligheten och därför är det också lite svårt att säga att man i alla tider skall garantera. Det tror jag inte att landskapsstyrelsen skall göra. Vi måste som sagt komma ihåg att det är de enskilda kommunerna som i sista ändan skall besluta, men om kommunerna och landskapsstyrelsen är på samma linje skall kommunerna söka detta extra finansieringsstöd, man skall diskutera sig fram till hur starka skrivningar man vill ha för att garantera detta. Jag vill absolut inte vara med om att alla ljus i skärgården skall släckas. Vi vill hålla skärgården levande och vi tror att detta är ett steg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Jag kommer här att närmast beröra sådant som hör till näringsavdelningens område och i synnerhet jordbruksbyrån.

 

Vi har för jordbrukets del stora utmaningar framför oss och vi vet att jordbruket är mycket viktigt för näringslivet på landsbygden och i skärgården.

 

Sedan början av nittiotalet och i synnerhet sedan vi gick med i EU -  därmed är det EU:s jordbrukspolitik som gäller även här- kan vi konstatera att vi från att ha varit på väg mot en avreglering av jordbruket utgående från WTO-förhandlingarna hamnade i ett genomreglerat system. EU:s jordbrukspolitik passar väldigt dåligt för vårt småskaliga åländska jordbruk och dessutom har de övergångslösningar som förhandlats fram varit kortsiktiga och genomgått ständiga förändringar.

 

Ålands statistik- och utredningsbyrå gjorde i början av detta år en utredning om det åländska jordbrukets framtida utvecklingsförutsättningar. (Rapport 2003:2). En av de mer intressanta uppgifterna i utredningen visar jordbrukets stora betydelse för landsbygden och skärgården. Om man lägger samman livsmedelsindustrin med jordbrukets egna arbetsplatser får man ett agroindustriellt komplex med över 1500 arbetsplatser eller ca 12 procent av den samlade arbetskraften. Till detta skall man för att inse betydelsen av jordbruket addera de arbetsplatser som genereras i andra branscher: förnödenheter, transporter, byggnader, maskiner, service, rådgivning, djurhälsa kontroll, arbetskraft osv.

 

Utredningen konstaterar bl.a. att jordbruket står inför betydande omstrukturerings- och marknadsanpassningskrav samt att möjligheterna till rationalisering är relativt begränsade; vidare att det finns behov av satsningar på nischprodukter och ökade krav på breddningar av verksamheten på gårdarna.

 

I budgeten för 2004 finns under moment 47.03.23 bl.a. upptaget ett anslag för ett mål 2-projekt som heter Landsbygd 2006. Projektet består av tre delprojekt, vilka är småskalig förädling och distribution, nya kulturer samt konkurrenskraftiga landsbygdsföretag.

 

Fru talman!

Enligt min uppfattning är detta ett mycket angeläget projekt, inte bara därför att det tar fasta på de konklusioner som ÅSUB:s utredning påvisar utan dessutom väger in de förändrade marknaderna som vi skall agera på. Här kommer även Ålands försöksstation med bl.a. ekologiska försök, prognos och varningsverksamhet, IP-försök och försök med växter som är viktiga för allergiker in i bilden. Genom kunskapsuppbyggnad har man även beredskap att i ökad utsträckning göra försök i småskalig livsmedelsförädling. Ålands Naturbruksskola har förutom den viktiga grundutbildningen genom sin breda verksamhet blivit ett kurscentrum för aktiva landsbygdsföretagare och kommer naturligt att få en viktig roll i omställningsprocesserna.

 

För att kunna utveckla de idéer som genereras från projektet är det angeläget att det dels finns ett regelverk som tillåter de investeringsstöd som EU medger och dels att tillräckliga medel tas upp i kommande budgetramar. Vi vet att vi har haft en halvtidsöversyn av CAP-jordbrukets marknadsorientering i EU och där kommer det att komma en hel del förändringar, men det kommer att märkas under de kommande budgetåren.

 

Fru talman!

Jag vill påstå att jordbruket och primärnäringarna är livsviktiga för landsbygden och skärgården och detta behöver vi komma ihåg både i den här budgeten och i kommande budgetramar.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Vi har kanske ett av de viktigaste dokumenten framför oss inför kommande lagtingsår, alltså budgeten för 2004. Jag tycker att landskapsstyrelsen har gjort ett bra arbete för att få en budget i balans så nära det bara har gått. Det finns naturligtvis saker som man kan ha en annan syn på även om man har fått ta del av arbetet. Jag skall inte bli så långrandig, men det första som jag tycker att fortfarande är fel – som jag alltid har tyckt under de fyra år jag tidigare varit med – är stödet till jakt- och fiskemuseet, av jaktkortsmedel, inte landskapets allmänna medel, utan jaktkortsmedel, som är inbetalade av jägarna. För att inte få tillbaka, som jag brukar få av en ledamot från Eckerö, att det är för att museet ligger i Eckerö vill jag säga, att det är absolut inte därför, utan det är för att jag anser att det är fel. Dessa medel skall enligt mitt sätt att se det användas för främjande av jakt- och viltvård. Vi ropar mycket efter djurvård, humanitet när man jagar och då är pengarna väl använda, men som det är i dag får vi uppmaning från landskapsstyrelsen från den byrå som har hand om jaktkortsmedel, att vara snåla, spara, jobba ideellt osv. Det  rimmar illa med att ge de här pengarna – 6.800 euro – till jakt- och fiskemuseet. I en insändare för ca ett år sedan svarade faktiskt den som var ansvarig för jakt- och fiskemuseet att de klarar sig utan de pengarna. Jag skulle be finansutskottet fundera på om det är rätt att använda jaktkortsmedel för att stöda museiverksamhet. Är det så, kan vi snart räkna med att resten också går åt till det, för nu kommer det kanske ett jord- och skogsbruksmuseum – det kanske har lika stor  rätt till pengar från samma personer, alltså av dem som löser jaktkort. Det är nämligen de pengarna det gäller. Jag tycker att museiverksamhet kan stödas, men inte med pengar som specifika intressegrupper betalar in utan de skall i så fall gå av landskapets övriga medel.

 

Jag skall så gå över på ÅHS. Där jag också ser att man tänker få större inkomster på grund av högre avgifter, man räknar alltså med det. Jag uppmanar dem som är verksamma inom ÅHS:s styrelse att nu fastslå och införa ett avgiftstak - ltl Lindholm var redan inne på det – som är differentierat, att alltså de svaga grupperna i samhället har ett lägre kostnadstak än dem som har det gott ställt. Jag har önskat det förut, men jag tycker det är hög tid nu att göra det, för på det sättet skulle de svagare grupperna inte drabbas så hårt. Det finns i dag ett kostnadstak, men det är lika för alla, oberoende om du är miljonär eller om du – som många säger – har det ganska dåligt ställt och det tycker jag är fel.

 

Det finns som vanligt ett kapitel när det gäller ÅHS om vård utom Åland, 9.6.17, där man återigen säger att kvaliteten på vården är viktig, men också att den som vårdas har rätt till vård på svenska. Det tycker jag att genom åren har blivit bättre och jag tror att det beror mycket på dem som har övervakat det, kanske ÅHS.s styrelse. Däremot vill jag påpeka att de gånger man tillrättavisar ÅHS genom brev till styrelsen, att folk faktiskt fortfarande får handlingar på finska, är det inte alltid precis med glädje man blir bemött; då tar jag inte till i överkant utan det kan faktiskt vara ganska bittert. Men jag tycker att det har blivit bättre och jag tror på skrivningen. Följer man bara upp den så är den bra.

 

När det gäller organisationen, som ltl Katrin Sjögren var inne på, har jag också den inställningen att trots att vi har en stor organisation med mycket hierarki – det finns uppstaplat i hög vem som är över, vem som är under, man kan gott säga att den som står längst ner i hierarkin har säkert tio olika över sig, om man börjar göra en stapel på det – kan man inte övervaka vilken verksamhet som sker. Jag gjorde själv en skrivelse om ett missförhållande alldeles nyligen och svaret var ungefär, att det här har ingen vetat om, inga ledande översköterskor, inga basenhetschefer, ingen hade vetat om det, det hade bara förekommit. Man använde en sjuksköterskeresurs till sådant som de inte är avsedda för, på annan tid också; man hade tydligen ingen aning om det. Det förvånar mig och då är det verkligen hög tid att man tar itu med organisationen, tittar vad man kan göra för att förbättra den. Med överdrivna övervakningsresurser borde inte sådant kunna ske, men tydligen går det ändå!

 

Någon var inne på missbrukarvården och stöd till den. Jag kan inte annat än hålla med dem som har skrivit den motionen. Jag var med själv och gjorde upp ett alkohol- och narkotikapolitiskt program, där vi såg att ett viktigt anslag var att kunna hjälpa kommunerna när de fick höga kostnader för vård på behandlingshem, en viktig vård för den enskilda, men som kan vara väldigt dyr och slå en hel kommuns ekonomi i spillror. Jag skall inte utpeka någon speciell kommun, men tänk er t.ex. om Sottunga hade två såna. Det skulle kommunen inte klara av med sin ekonomi. Jag skulle önska att man, precis som motionärerna säger, sätter in 200.000 euro till för att stöda de kommuner som i dag har detta problem. Jag tycker det var mycket fyndigt att skriva en sådan motion. Jag hade önskat att den skulle ha varit för landskapsstyrelsen har också varit inblandad i tillkomsten av programmet, men det har tydligen glömt bort det eller inte skett skäl att prioritera det.

 

Jag har själv skrivit en motion om stöd till cancersjuka, 40.000 euro, någonting som har funnits med i landskapets budget i många år. Jag anser att det är väldigt att det kommer med igen och jag hoppas att finansutskottet välvilligt ser på det. Det är så att cancersjukdom är en sjukdom som drabbar många väldigt hårt, ibland under en kort tid och väldigt ekonomiskt, dyra behandlingar, helt utslagna och många av dem blir friska och kan jobba i många år efter och då är de goda skattebetalare och bidrar till samhällets utveckling osv. Motiveringen som  man brukar få, att det finns många andra sjukdomar som inte heller får stöd, håller jag med om, men får de något mer för att man tar bort från de cancersjuka, det kan inte jag se, utan då får man jobba för dem också i så fall. Det tycker jag är rimligt.

 

När det gäller miljön har någon redan varit inne på frågan om avfallshanteringen. Jag anser att avfallshanteringen i landskapet inte fungerar riktigt bra. Den fungerar mycket bättre för varje år men inte tillräckligt bra. När det gäller komposter har vi ingen fungerande kompost på Åland dit alla kommuner kan föra sitt komposterbara avfall och vad jag förstår på dem som är insatta blir det strax förbjudet att deponera det som sker i dag med mycket av det komposterbara. Det är slöseri med ganska bra material, för om man gör det rätt blir det jordförbättringsmedel, det kan användas till gödsel osv. Jag tror att de organisationer, som säkerligen har försökt, Miljöservice, Ålands kommunförbund osv. inte har kommit särskilt långt, de har i alla fall stannat upp på något sätt så att det inte har blivit någonting av det.

 

När det gäller miljövården i våra vatten tycker jag att det är väldigt viktigt att den nuvarande landskapsstyrelsen och den kommande landskapsstyrelsen följer upp det här med vattendragen och våra våtmarker. Den avgående landskapsstyrelsen har fattat ett beslut att t.ex. Öjviken, Vargsundet, skall få en vattenskyddsplan, man skall titta på vad man kan göra åt tillrinningsområdena, som i centrala Finström är väldigt stora och göra upp planer för dem. Det är en av de största miljösatsningarna på våra vatten. Dessutom skulle detta minska övergödningen av havet eftersom allt som kommer dit så småningom kommer ut till havet.

 

 

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag vill komma med ett klargörande till ltl Sune Mattssons anförande. Det är klart att det inte är lätt att följa med alla beslut som tas från ÅHS:s styrelses sida. Men eftersom ltl Sune Mattsson är liberal och har många liberaler som sitter på de här stolarna trodde jag att han kände till att vi försökte från ÅHS:s styrelses sida med ett differentierat tak redan för innevarande år. Detta var man helt enig om politiskt. Men man fick dels back från enskilda tjänstemän inom organisationen och också från landskapsstyrelsens sida, som sade att detta inte var möjligt att genomföra. Men jag har förstått att avgiftsgruppen som sitter också nästa år har tanken levande och kommer med ett nytt förslag i samma riktning. Det här är för att se till att de som är mycket sjuka och med låga inkomster har en garanti för att det inte blir för dyrt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vet precis, som ltl Lindholm säger, att det fanns ett förslag tidigare, men jag hoppas att det nu genomförs. Ett förslag har ingen verkan förrän man genomför det. Jag tror att det finns möjligheter att komma runt den byråkrati som man har varit rädd för genom att lägga bevisbördan på den som anhåller om en lägre avgift. Jag kan inte gå in på detta i en replik, men jag håller med ltl Lindholm att det bör genomföras och jag är glad att den gruppen står fast vid det och försöker få det till stånd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson var inne på landskapsstyrelsens möjligheter att delta i kommunernas kostnader för behandlingshem där missbrukare skall få vård och hänvisade till den inlämnade motionen. Vi skall komma ihåg att den bit som man nu pratar om egentligen är socialvård som åligger kommunerna. Jag skulle vilja ge ett tips för framtiden när man jobbar med de här frågorna. I landskapslagen om landskapsandel för socialvården finns det en bestämmelse där landskapet kan komplettera landskapsandelen för sådana personer som är inom specialomsorgen. Man kanske borde titta på den bestämmelsen i lagen och också införa dem som behöver vård på behandlingshem för att få en bra struktur på det hela. Som det nu är tas det upp pengar i landskapets budget för de åtaganden som kommunerna har, och det kanske inte är riktigt. Det har gjorts tidigare beträffande ungdomsbehandlaren, och det går väl på något sätt, men det är inte enligt de regler som föreligger. Men skulle man göra en komplettering av lagstiftningen så att man också kunde betala landskapsandelar för den här verksamheten skulle det vara helt okej – detta som ett tips för framtiden.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hänvisade bl.a. till den inlämnade motionen och också till det alkohol- och narkotikapolitiska programmet som jag själv tillsammans med landskapsstyrelseledamoten Eriksson har varit med och utarbetat, där vi föreslår upptagande av en summa. Jag kan också tro att det kan vara svårt att få det här, men med god vilja kan det finnas. När vi gjorde programmet såg vi inte några svårigheter. Sedan är det fråga om hur den lilla summan på 200.000 euro skall fördelas, men det är en annan sak. Det är i alla fall en hjälp och ersättning i rätt riktning för de här viktiga kostnaderna.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Som sjukvårdspersonal måste jag ändå få blotta min okunskap här och fråga: Vad avses med ”två såna” som det skulle vara så ödesdigert om Sottunga fick? Min andra fråga gäller det som ltl Sune Mattsson säger om att många cancersjuka drabbas väldigt hårt på grund av dyra behandlingar. Är det någonting speciellt behandlingsprogram som de skall bekosta enligt något nytt reglemente eller vad avser ltl Sune Mattsson?

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller sådana som behöver behandling på dyra behandlingshem som kostar kanske 400.000-500.000 gamla mark per år på ett behandlingshem menar jag att det är så stora kostnader att en liten kommun skulle ha svårt att bära det. En stor kommun som Lemland kan också ha svårigheter eftersom det tar enormt mycket av den sociala budgeten. Jag kan inte i en replik redogöra för det här, utan det har framgått ganska klart om man har läst i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet.

 

När det gäller frågan om cancersjuka tycker jag att de är dyra och jag tycker att de har blivit speciellt dyra. Man har utvecklat nya läkemedel som är ännu dyrare; det är mycket behandlingsresor osv. Vi har haft möjlighet att ge det förut, så jag tycker att vi skulle kunna ha det fortfarande. Där kan nog ltl Thörnroos och min inställning gå isär, men jag har tydligt sagt att det finns också andra sjukdomar som är kostsamma. Men det där tar jag!

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag tänkte anknyta till det som ltl Sune Mattsson anförde om den socialdemokratiska motionen angående behandlingshem. Jag kan konstatera att i samband med uppgörande av landskapsstyrelsen alkohol- och narkotikapolitiska program och den senaste vinterns drogdebatt lovade landskapsstyrelsen att kraftåtgärder skulle vidtas för att begränsa narkotikamissbruket och dess skadeverkningar. Man kan konstatera att av det blev det inte mycket.

 

Utredning följer på utredning, men de konkreta åtgärderna uteblir. I sitt alkohol- och narkotikapolitiska program lovade landskapsstyrelsen att ekonomiskt stöda kommunerna för de kostnader som uppkommer när man placerar ungdomar på behandlingshem i riket eller i Sverige. Vi kan i dag konstatera att av det löftet syns inte ett spår i budgetförslaget.

 

Bästa landskapsstyrelse! Konsekvenserna av detta är att de flesta kommuner då kommer att förhålla sig synnerligen avogt inställda till en placering av en narkotikamissbrukare vid något behandlingshem i riket eller i Sverige. Nå, det innebär som ni förstår att missbrukaren i fråga inte kan den vård som bedöms vara den riktiga. Detta i sin tur försvårar det fortsatta vårdarbetet och kan få förödande konsekvenser för missbrukaren och hans eller hennes familj.

 

På grund av många kommuners skrala ekonomi och om inte lagtinget mot landskapsstyrelsens förslag ändrar i budgetförslaget vidmakthåller man den situationen att det är beroende på i vilken kommun du är bosatt om du kan få den vård vid behandlingshem som du är i behov av och det är en situation som jag är övertygad om att de flesta tycker att är fullständigt oacceptabel.

 

Som har framkommit vill vi socialdemokrater ändra på detta och föreslår därför i en finansmotion en höjning av anslaget under moment 45.10.30 Understöd till missbrukarvård med 200.000 euro för att stödja kommunernas möjligheter att erbjuda plats vid behandlingshem. Kostnaden för en behandlingshemplacering uppgår i dag till minst 200 euro per dygn och behandlingstiden omfattar i allmänhet ca 6 månader, så en behandlingshemplacering kostar i dag kommunen runt 30.000 euro, en kostnad som för många kommuner inte är möjlig.

 

Därför ser vi med tillförsikt att motionen skall behandlas i positiv anda och godkännas och möjliggöra för kommunerna att placera kommunmedlemmar som är i behov av behandling vid behandlingshem i riket eller i Sverige.

 

Slutligen, fru talman, vill jag tacka ltl Sune Mattsson för hans stöd i denna motion och jag hoppas också att han senare i behandlingen konkret ger sitt stöd för motionen.

 

TALMANNEN: Plenum avbryts för lunch. Vi återkommer kl. 12.40.

 

                                                                 -------------------

 

(Kl. 12.45).  Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Det var nästan tre år sedan jag stod här senast och det känns ganska skönt att få vara tillbaka! Själva det ekonomiska klimatet var lite behagligare för fyra år sedan. Då diskuterade man hur man skulle spendera de hundra Sonera-miljonerna som vi skulle få när staten sålde sina aktier i Sonera. I dag är situationen lite annorlunda.

 

Situationen för mig personligen är också lite annorlunda och för Obunden Samling i stort. Jag är ny och mina kära kolleger Danne och Gun-Mari har inte varit med och arbetat fram budgeten och ändå står vi inte i opposition just nu fast vi inte riktigt är med i regeringen heller, så det är en lite konstig situation vi befinner oss i, men allting tyder på att vi obundna kommer att vara med och få ta ansvar de kommande fyra åren i den nya regeringen. Sålunda kommer vår målsättning att vara att  driva vår politik inifrån de kommande fyra åren. Vi har fått mycket kritik av våra socialdemokratiska kolleger här i lagtinget om att vi är opålitliga, vi är sladdertackor och vi är kappvändare och bara vi får chansen tror de att vi kommer att göra allt vi kan för att föra en konfrontationspolitik mot Finland. Jag vill redan nu säga, att så är det faktiskt inte, vi är jättetrevliga, vi är ytterst villiga att samarbeta och vi vill driva Åland framåt och göra det bästa, ta det här tunga ansvaret och styra kosan in på rätt farled.

 

Som vi alla vet går landskapet i dag lite back; vi gör av med mera pengar än vad vi får in. Vi lever över våra tillgångar och jag tror att om den här skutan skall kunna ändra kurs, så behövs en fast hand som styr den de kommande fyra åren; annars kommer vi kanske att vara ute på ännu djupare vatten än vad vi är nu och kommer att ha ännu större problem. Vi är alla medvetna om att det kommer att krävas hårt arbete, det kommer att krävas flera obekväma beslut som måste tas och det kommer att krävas samarbete i allra högsta grad för att undvika en katastrof, och jag tror faktiskt att vi kommer att klara av det. Jag tror att med samlade krafter kan vi täppa igen hålen i båten som gör att vi håller på och sjunker. Jag måste säga att budgeten som vi har fått på vårt bord visar att man har insett allvaret och stoppat i backen på skutan och svängt bort från farleden, ändrat kurs och kört in på en ny riktning. Det tycker jag är jättebra. Men eftersom jag kommer att få möjlighet att påverka hur skutan skall styras inifrån har jag inte skrivit några finansmotioner.

 

Jag har ändå ganska mycket som jag vill säga om budgeten som jag vill rikta framför allt till finansutskottet men också till de nya ledamöterna i den kommande landskapsstyrelsen. Jag vill komma med lite kritik och jag kommer att ha lite tankar, idéer och förslag på hur jag tycker att man skall driva skutan på resan framåt. Det finns några saker jag vill ta upp och när jag tydligen har bara 7 minuter kommer det att gå åt skogen med det, men det är Ålands radio, det allmänna skatteavdraget och projekteringen av kk-huset som är de viktiga punkterna. Jag har också en hel del att säga om hur man har behandlat Posten, frågan om Viggen som skolfartyg och hur man tänker lösa helikopterfrågan, men jag kanske tar de tre sakerna i ett annat anförande.

 

Jag läste i budgeten i bilaga 3 under ”Strukturella förändringar”, punkt 1) att man bör sänka nettokostnaden för radio- och TV-verksamheten. Jag såg att socialdemokraterna hade skrivit två motioner i det ärendet. Jag vet inte om ni minns, men för några år sedan satt jag som ordförande i förvaltningsrådet i Ålands radio och försökte under den tiden förändra två saker. Det ena var att skjuta upp införandet av en digital TV-sändare, då socialdemokraterna ville köpa två och det andra var att avskaffa TV-licensen. Jag vet inte om vi skall gå in på de tekniska detaljerna med digital-TV, men jag anser att det är en flopp och en väldigt dyr flopp. Varför ta ner en signal från en satellit till Smedsböle, omvandla signalen några gånger, skicka upp den i masten för att skicka ut den över Åland igen för att ta emot i kabelbolagens nät, omvandla signalen igen och skicka ut den till hushållen när man kunde sköta detta betydligt smidigare och enklare genom att kabelbolagen skulle ta ner signalen direkt från satellit! Alla privata som inte är anslutna till kabelnät kunde ta en parabol i stället för en digital box. Det är ett enkelt sätt att slippa de kostsamma investeringarna. Jag har ett förslag hur man skulle kunna göra detta och jag vill gärna komma med mera tilläggsinformation om finansutskottet vill höra mera. Vi har också egen behörighet på radio- och TV-området. Jag tycker att vi använda oss mera av den, vara lite kaxigare och helt enkelt göra Åland till ett programrättsområde som bestämde själv hur vi vill ha det och förhandla med olika organisationer hur vi skall visa, vidareutsända TV och radio här.

 

Så till mitt käraste ämne TV-licensen. Jag lovar att jag inte kommer att sluta kampen mot det här enligt mig ohyggliga påfundet som hör till ett annat årtusende än var vi lever i dag. Förutom att avgiften i sig är en logisk kullerbytta eftersom man tar betalt för innehav av TV, men nästan hela beloppet går till produktion av radio slår avgifterna väldigt fel. En ensamstående pensionär eller en förvärvsarbetare som inte utnyttjar tjänsterna så mycket betalar lika stor avgift som en familj med några barn, två inkomster, som använder tjänsterna jättemycket. I licenssystemet behöver inte heller de personer som väljer att vara utan TV vara med och finansiera produktionen av den åländska radion. De behöver inte vara med och betala de miljoner den årligen kostar, men den har ändå rätt att utnyttja tjänsten till fullo. Vi vet alla att det är väldigt många som väljer att inte uppge att de innehar TV och det medför att de enda som drabbas av licensen och avgiften är betalarna, i större grad egentligen än vad de borde göra om alla skulle vara med och betala. Det är mycket jag skulle vilja säga om det här, men jag skall återkomma till det också. Jag kan nämna att administrationen är komplicerad och kostsam. Det skall ut 40.000 försändelser varje år, man skall ha en kontrollant som driver in och kollar att folk har betalat. Det är egentligen helt horribelt enligt mitt sätt att så, så jag kommer att jobba under de kommande fyra åren för att TV-licensen skall slopas. Det är en av mina käpphästar.

 

Landskapet försöker också minska konsumtionskraften genom att slopa det allmänna avdraget. Jag tror att det också kan påverka att fler och fler personer väljer att ringa in och meddela att de upphört med att ha TV hemma. Det blir nämligen en extra kostnad. Hur fungerar då licenssystemet och hur finansierar då landskapet radion om det helt plötsligt kommer väldigt många som ringer och säger att de inte längre har TV? Hur skalll man då finansiera den? Det är helt enkelt ett gammalmodigt sätt som hör till forntiden och jag tycker att det är dags att se på TV med lite nya ögon.

 

När det gäller skatteavdraget tror jag inte att det är rätt väg att gå ur en kommande lågkonjunktur. Jag tror inte att det är rätt att indirekt minska på medborgarnas möjligheter till konsumtion och eget sparande före man har vidtagit alla andra åtgärder som går att göra. Min personliga ideologi är att det är rimligt att var och en först får möjlighet att klara sin och sin egen familjs grundläggande behov innan man börjar bidra till det allmänna. Jag anser att skatten är en maktfråga. Ju högre skatt desto mera makt har politikerna av våra liv och mindre makt har vi själva att välja. Om man får behålla det mesta av det man tjänar ihop kan man ta ett stort ansvar för sin framtid. Genom skattesänkningar ökas friheten; man får behålla mer av sin lön själv och på så sätt ökar möjligheterna att själv välja hur man vill använda sin inkomst, genom konsumtion eller ökat sparande. Jag är väl medveten om att man inte kan genomföra allt som jag vill ensam och sålunda kommer jag att försöka övertyga mina kolleger vid makten att hålla skattetrycket nere. Jag anser också att en skattehöjning bara är berättigad om man vidtagit alla andra åtgärder som går att vidta och fortsättningsvis inte får budgeten i balans, så jag anser att vi kan göra lite till de kommande åren innan vi behöver använda det här instrumentet.

 

Nu tänkte jag gå över till kk-huset, men jag känner att jag har hur mycket som helst att säga om det, så jag får begära ordet en gång till, fru talman!

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Det var intressanta synpunkter som här kom fram. När man å ena sidan konstaterar att budgetarbetet är på rätt väg, men samtidigt mycket skarpt kritiserar både TV-avgiftsuppbörden och också slopandet av det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen tycker jag att det kanske ändå var lite motsägelsefullt.  Jag vill i alla fall från socialdemokraternas sida tacka så hjärtligt mycket för synpunkten att man inte skall höja skattetrycket förrän man har gjort vad man kan för att sanera budgeten.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Som jag sade var detta min personliga inställning och ideologi. Ibland önskar jag att jag skulle få bestämma allting själv för jag tror att jag skulle kunna reda upp ganska mycket, men så är det inte fallet i det demokratiska samhället utan vi måste samarbeta och kompromissa och komma fram till vad som är det absolut bästa att göra. Många av de lösningar som jag har går inte genomföra över en natt heller, men på sikt tror jag att det är rätt väg att gå, så jag kommer att jobba de kommande fyra åren – eventuellt längre om jag får den möjligheten – med att driva den politik som jag försökte förmedla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Näringspolitik handlar hemskt mycket om att ge förutsättningar för näringslivet att arbeta som bäst. Näringslivet är givetvis basen för vår välfärd. Landskapet kan när det gäller förutsättningarna se till, och skall göra det, att det bl.a. byggs bostäder, att transporter och kommunikationer fungerar samt att de flexibla företagsstrukturerna är möjliga att hålla, tillgång på arbetskraft, riskkapital osv. Det är den här strukturen vi bygger upp. Vi har till vår hjälp Ålands Utvecklings Ab (ÅTC). Riskkapital och ÅTC har en ny roll när det gäller att dels vara projektledare, dels tydligt ta i innovationssystem, utvärdera produkter, ge råd och bilda nätverk. Det här är det viktiga för näringslivspolitiken.

 

När det gäller stödpolicyn är vår uppfattning att stöd skall koncentreras till strategiskt viktiga områden som bl.a. och framför allt internationalisering och produktutveckling. Därför finns det också medel för produkt- och teknologiutveckling upptagna i budgeten. Det finns ett regelsystem som är knutet till momentet, men det har nu ändrats eller utvidgats och det kan enligt förslaget bl.a. användas för marknadsanalyser.

 

När det gäller användningen av budgetmomenten, framför allt produktutveckling, slår pendeln ganska kraftigt fram och tillbaka mellan åren och det är inte någon jämn användning av medlen. Jag skulle gärna se att det vore det och också att det fanns mycket utveckling att stödja och satsa på. Det är möjligt att vi ytterligare måste se över regelverken, också för att göra det mycket mer flexibelt. För allt detta krävs det systematiskt en uppföljning; det krävs analyser och det krävs utredningar.

 

Jag skulle i och för sig gärna ha sett att vi hade haft en strategi tidigare för just den landbaserade åländska industrin och vissa tjänstenäringar. Men, bättre sent än aldrig, den kommer nu! Jag kan säga att vi har nyss tagit fram en turiststrategi för ett systematiskt genomförande av förbättringar inom turismnäringen, liksom vi också har tagit fram underlag för en jordbrukspolitisk strategi. Allt det här är nödvändigt för att man seriöst och långsiktigt skall kunna arbeta. Politiska ad hoc-lösningar är möjliga även på mycket kort sikt.

 

Som ltl Henry Lindström redan nämnde har det för primärnäringarna varit stora förhandlingar och mycket genomgripande förändringar är aviserade. Som också nämndes har vi en stor potential när det gäller kringnäringar och sysselsättning kring lantbruksnäringen. Vi har därför också tagit fram ett projekt som skall se till att öka lönsamheten inom lantbruksföretagen och inte minst när det gäller livsmedelsförsörjningen, livsmedelsindustrin, som har en stor potential.

 

När det gäller konferensen som omnämndes av bl.a. vtm Sundback, CPMR, ställdes bl.a. en fråga om vilken nytta konferensen har och vad den skulle handla om. Jag kan bl.a. just nämna möjligheten att använda strukturfonderna, att strukturfonderna utformas så att öar drar nytta av dem i framtiden och detta på grund av öars i regel permanenta handikapp genom att man är öar och inte bara hänvisade till BNP som kriterium för fonderna. Jordbrukspolitiken för öarna kommer också att tas fram, dvs. småskaliga och speciella regelsystem för det, liksom fisket och också en översyn av statsstöden när det gäller transporter.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Landskapets budget för år 2004 är ett uppslagsverk av fakta och beskrivningar över landskapets insatser på alla samhällsområden. Den avgående landskapsstyrelsen förtjänar beröm för välavvägd budget. Den är uppgjord för ett nytt lagting och skall förverkligas av en ny landskapsstyrelse. Finansutskottet har trots detta en grannlaga uppgift att särskilt lyhört lyssna till signaler som kommer från det nya lagtinget och om möjligt också föra fram dessa i det betänkande som finansutskottet så småningom skall komma fram med.

 

Jag vill också passa på att erinra om det arbete som finansavdelningens tjänstemän gör för att sammanställa budgeten. Det är inte någon lätt uppgift att få alla siffror på rätt plats och framför allt också hinna få fram det i tid. Jag talar då av erfarenhet i landskapsstyrelsen under 15 år. Men så till innehållet.

 

Efter flera år av budgetutsvävningar står vi nu inför det oundvikliga, dvs. återhållsamhet över hela budgetfältet. Många kallar budgetbantningen föraktfullt för osthyvelprincipen, men jag anser dock att då tidigare budgeter möjligen innehållit en del som kunde ha sett annorlunda ut är det inte mer än rätt att göra generella åtstramningar förrän man går in och stryker bort kostnadsområden som samhället inte längre kan ta ekonomiskt ansvar för. Denna budgetdebatt borde ge vägledning för både finansutskott och landskapsstyrelse inför det oundvikliga, dvs. att skära i vissa av landskapets mångförgrenade verksamheter. Man kan lägga märke till, om man ser bakåt i budgeterna, att under åren 2000-2004 har personalkostnaderna ökat med 18,4 miljoner euro. I 2004 års budget ligger personalkostnaderna på 91 miljoner euro. Det tär alltför mycket på kostnadssidan, i synnerhet då personalkostnaderna har en inbyggd också löneökningsautomatik. På sikt kan inte driftsökningen fortsätta i samma takt som hittills. Den stora prövningen infaller då vi skall hålla igen driftskostnderna utan att försämra den grundläggande samhällsservice som landskapets anställda står för.

 

Den stora andelen av driftskostnaderna står Ålands hälso- och sjukvård för. Erfarenheterna av Tehy-strejken borde utvärderas närmare. För den oinvigde framstår det närmast som obegripligt att så många kunde strejka i tre och en halv månader inom hälsovården utan att vårdapparaten kollapsade. Vi kanske får en utvärdering av strejken så småningom och kan ta lärdom av strejken för att för det första undvika liknande situationer och för det andra dra nytta av strejkens erfarenheter.

 

Fru talman!

Staten har för avsikt att minska sina inkomster och det drabbar som en följd vår klumpsumma, som i dag utgör 161 miljoner euro i denna budget. Vi måste alltså anpassa vår ekonomi efter minskade ekonomiska ramar. De gyllene åren är förbi, då budgetönskemålen kunde tillfredsställas genom högre budgetinkomster. Den nya landskapsstyrelsen måste tillsammans med kommunerna och landskapets interna institutioner diskutera sig fram till lösningar som för oss politiker, hur obekvämt det än är, blir ett ansvar som vi måste ta på oss. Alla sektorer får bereda sig på att fungera under andra ekonomiska villkor i framtiden. Landskapsstyrelsen måste söka nya utvägar för att skaka fram nya inkomster. Jag tror inte att avräkningssumman om 0,45 procent kan höjas. Det blir nog ännu svårare att övertyga riket att ge ifrån sig statsskatterna till Åland, men övertagande av hela skatteområdet överför ansvaret för våra inkomster på oss själva. Vi behöver inte längre hela tiden vända oss till regering och riksdag med olika propåer i ekonomiskt hänseende. Skatteinstrumentet och finanspolitiken ligger i våra egna händer, vi tvingas ta ett eget ansvar för vår totalekonomi i alla konjunkturlägen. Därmed krävs mera långsiktighet och eftertanke i vårt ekonomiska tänkande. Trots många farhågor blir det den vägen vi måste välja; i annat fall kommer det ekonomiska handlingsutrymmet inom självstyrelsen att urholkas till en utgiftsbudget medan andra fastställer inkomstsidan. Vi får en fullvärdig ekonomisk självstyrelse den dagen vi behärskar såväl inkomster som utgifter. Jag ser fram emot den dagen.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag önskar komma med ett klargörande. Visst är det angeläget att utvärdera vårdstrejken och konsekvenserna av det och det är viktigt att dra lärdomar från flera håll. Men det är också viktigt att understryka att vården ingalunda fungerade helt normalt. Det var operationer och undersökningar som blev uppskjutna. Det som fungerade normalt var akutsjukvården. Det är viktigt att komma ihåg.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag är medveten om att så var fallet och jag vill ge en eloge till alla som kunde upprätthålla vården under så exceptionella förhållanden. Det jag och många undrar över är att inte vårdapparaten helt kollapsade under strejken. Jag tycker att vi i den här budgetdebatten mera kunde diskutera just sådana här särskilda situationer som kan uppstå inom förvaltningen, också orsakerna till dem, för det tror jag också skulle gynna effektiviteten inom hela förvaltningen. På sätt och vis tror jag att på sikt gjorde de som strejkade något av en banbrytande insats också för vårt samhälle, inte bara inom vården, får vi hoppas, utan också utanför.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller ÅHS-strejken är situationen speciell därför att det finns lagstiftning om skyddsarbete, så att en strejk slår aldrig fullt ut till hundra procent. Landskapsstyrelsen har internt gjort en utvärdering och tillsatt en arbetsgrupp för att se över hela systemet i ett större perspektiv.

 

När det gäller egen beskattning har vi hört den visa som ltl Ragnar Erlandsson drog många, många gånger. Jag skulle vilja påpeka en ganska enkel sak, att har man behörighet över beskattningen måste man också ha ett beskattningsunderlag. Den klumpsumma som vi har i dag visar att vi får mera pengar från riket än vi betalar in och så länge situationen är sådan skall vi vara försiktiga med att överta beskattningen därför att det sätter ännu mera press på medborgarna och särskilt på den offentliga sektorn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Några reflexioner från liberalerna över utbildningspolitiken  i budgeten.

 

Åland vill profilera sig som ett kunskapssamhälle med god utbildning på olika nivåer. I skuggan av den ekonomiska osäkerheten som lyfts upp hela tiden som en mörk moln på den åländska himmelen bör vi ha beredskap att ordna utbildningen så att den  kan försvaras både ekonomiskt men även så att den motsvarar näringslivets behov, motsvarar det som våra ungdomar frågar efter, motsvarar det som vi har kompetenta lärare till osv.

 

Utbildningen får inte bli ett skrytbygge eller självändamål. Alla kriterier bör vara fyllda innan vi kan säga att vi har en ändamålsenlig utbildningspolitik. Budgeten 2004 tar ett bra och modigt grepp om utbildningsproblematiken. Nu vågar  man komma med obekväma förslag till nedskärningar och initiativ till strukturgranskning och verksamhetsförändringar vid behov. Och detta på alla olika nivåer. Frågan är också hur många utbildningsplatser vi skall ha och på vilka nivåer. Oroande är t.ex. att ett 80-tal av årets 9:or inte primärt sökt sig till någon utbildning alls. Vad är detta utryck för. Är skolsystemet felaktigt , är det inte tilltalande, är det för svårt för vissa, är det för teoretiskt för vissa? frågorna är många. Men problematiken är oroande. Vad blir det av dessa ungdomar som lämnar sig från början utanför utbildning .Är det bara viljan att ta sig ett sabbatsår är det inte så farligt, men om det är frågan om en trend bland ungdomar är det en stor fråga för samhället att lösa. Siffror för ungdomsarbetslösheten visar också en stigande tendens; det kommer också att bli ett stort problem för samhället att lösa .

 

Fru talman.

Ett intressant förslag i budgeten är  att flytta Hantverksskolan från Tosarby till Lantbrukscentret . Vi anser att detta kan komma betyda ett lyft för båda skolor eftersom samordningen av lokaliteter och övriga verksamheter och kan bara ha positiva verkningar. Med Hantverksskolan placerad i Jomala  kan den utvecklas till ett åländsk hantverks- och designcentrum och samla kringverksamheter som lyfter upp hela skolan och även då till lantbrukssidan.  Jag hoppas att detta kommer att bli ett centrum för kreativitet och arbetsglädje till nytta för både dem som väljer att studera där som för hela samhället.

 

Fru talman!

En annan sak som liberalerna har lyft fram är att i budgeten tar landskapsstyrelsen upp medel för Ålands lyceums om- och tillbyggnad. I valdebatten gav alla partier stöd för en  tillbyggnad, inte minst under debatten på själva lyceet inför alla studerande där.  Därför är det förvånansvärt att socialdemokraterna nu valt att motionera i motsatt riktning och motsätter sig utbyggnaden. Där sprack det löftet för elever och lärare!  Finns det flera? Vi anser att det är viktigt att skolan får ändamålsenliga utrymmen, inte minst på grund av att studiebenägenheten  är låg på Åland.

 

Jag har tillsammans med ltl Katrin Sjögren lämnat in en motion om Agenda 21-arbetet och som ltl Sjögren kommer att presentera senare.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

En av många stora frågor som debatterades under valrörelsen var miljöpolitiken. På det området har vi ett miljöproblem som är outstanding: fiskodlingen. Vi har ett annat som är stort: jordbruket och vi har ett tredje som också är kännbart och det är de icke-reglerade avloppen från glesbebyggelsen. Det här är de tre stora frågorna.

 

Jag har dristat mig att som första undertecknare skriva en motion kring ett av de här områdena som var stort i valrörelsen och där också många andra partier, förutom socialdemokraterna, gav löfte och, jag vill säga, insinuerade vilja att hjälpa till. Bl.a. sade man från centerhåll att 90 procent av föroreningarna från fiskodlingen skall bort. Det var ett bra uttalande. Så mycket av det har vi inte sett i budgeten. Jag tror att fiskodlingens dagar i sin nuvarande form kommer att vara räknade, om inte föroreningsgraden mycket drastiskt kan nedbringas. Det här tror jag att kommer att ske snabbare än vad vi tror här i parlamentet därför att just nu pågår på den svenska ostkusten ett stort odlingsprojekt där femtiotalet odlare skall iscensätta odling i första hand av gös och abborre i miljöriktiga anläggningar, s.k. greenfish. Det tror jag att kommer att bli någonting som blir att kännas vid hos oss om inte vi hänger med på det här området. Vad säger man från de här odlarkretsarnas sida? Jo, man säger att man vill ha det miljövänligt, man vill inte företa odlingen på det sätt som sker i de norska fjordarna, där endast ett nät skiljer fisken från havet och där foderrester och fekalier ograverat kan gå ut. Dessutom konstaterar man att genom den teknik man där sysslar med kommer man att få ett större utfall per satsad foderenhet, vilket jag också i valrörelsen talade om. Jag menar att det finns två vägar för den åländska fiskodlingen att gå om den skall hålla för framtiden och framför allt om vi skall kunna kalla den ekologiskt hållbar. Det ena är att överväga landbaserade anläggningar, det andra är mer eller mindre slutna system i vatten. Gör man inte det tror jag att det här går på tok och man kommer att bli utkonkurrerad av den fisk som odlas på ett miljövänligt sätt, även om den fisken sannolikt kommer att vara något dyrare.

 

I den motion som vi från socialdemokratisk sida har lagt äskar vi ett belopp pengar för att iscensätta ett projekt som senast vid utgången av 2004 skall visa hur det här skall verkställas och sedan skall man gå till verket. Det är den största miljöinsats för ett ytterst ringa kapital som landskapet kan göra. Detta så länge fiskodlingen svarar för 66 procent av fosforutsläppen och på kvävesidan är lika stora utsläppare som jordbruket. Någon gång måste vi ta ett grepp om det här. Vi talar om näringspolitik. Jag tror att detta är räddningen för vår fiskodlingsnäring som så många bedömer som så viktig i våra skärgårdskommuner. Men försitter vi möjligheten tror jag att vi kommer att sitta här en dag, eller de som då agerar, och säga att nog borde vi ha gjort det miljövänligare. Vi har inte råd med de här utsläppsmängderna mera. Jag hoppas att finansutskottet samfällt skall kunna godkänna motionen och vid gud hoppas jag att det här lagtinget skall inse nyttan och begåvningen i att en gång för alla ta ett avgörande beslut om fiskodlingens framtid. Jag hoppas att delegaterna för Ålands folk är så framsyftande och miljövänliga i sinnet.

 

Repliker….18 november efter LW

52.

..

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hade förväntat mig lite mer av ltl Wiklöfs anförande. Han angav när han började att det skulle handla om jordbruket och glesbygdsbebyggelsen, men därav blev intet! Det handlade om fiskodling och det är intressant att han nämnde att centern skulle ha sagt att man vill ha en reduktion om 90 procent. Vad jag vet står det inte i något av våra valprogram, men kanske någon enskild centerkandidat i valrörelsen har uttalat sig och då ställer jag mig frågande till det som ltl Wiklöf sade i valdebatten. Han skulle flytta fiskodlingarna på land helt och hållet. Då tycker jag att han skall redogöra för det i stället för att spekulera i några gröna laxodlingsförsök från västkusten utanför Göteborg. Men han har en god förhoppning att grön lax, som han kallar dem, skulle få kosta mera; då vill jag påpeka att utvecklingen för övriga gröna produkter, t.ex. när det gäller ekologiskt grönsaker är tyvärr den motsatta i hela Norden just nu. Statistiken visar att den ekologiska odlingen minskar och det beror på att man har avsättningsproblem. Våra invånare är inte beredda att betala ett högre pris för den renare produkten. Men det är en god förhoppning att man skall göra det med grön lax!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag sade inledningsvis att de tre stora föroreningskällorna vi har är: nummer ett fiskodlingen, det är jordbruket nummer två när det gäller havsmiljöbelastningen och det är de oreglerade avloppen från glesbygdsbefolkningen som är nummer tre. Det står t.o.m. i vår budget, så det är ingenting att hosta om det. Löftena som kom trodde jag att var ganska mycket värda i valdebatterna när jag själv debatterade mot ministern Runar Karlsson. Jag trodde det skulle få några spår i budgeten, men jag har tyvärr inte sett dem. Det är i Östersjön man tänker odla de fiskar jag talade om, inte på västkusten. Det är Sankt Annas skärgård söder om Stockholm. Jag tror att det här är ett ytterst intressant försök. Det kommer sannolikt att gå mycket bra. Det är rutinerade fiskodlare som leder arbetet, så det är inte några falsarier tagna från, som det brukar heta, några gröna utan vetskap. Det här är mycket viktigt och jag hoppas verkligen än en gång att lagtinget skall ha framsynthet att ta det. Jag säger än en gång att nog vet jag att det finns ekologiskt odlade produkter som har svårigheter, ltl J-E Mattsson, men faktum är att vi har inte råd att förorena våra vatten i den utsträckning som vi gör. Det kommer att kosta mycket mera för landskapet Åland och dess invånare.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag vill rucka lite på ltl Wiklöfs lista över utsläppsförorsakare. Där tycker jag att sjöfarten skall ingå eftersom alla rapporter pekar på att också sjöfarten är en stor källa till utsläpp. Ltl Wiklöf brukar motionera i de här sakerna; det är bara några år sedan ltl Wiklöf motionerade om att om inte fiskodlingen kommer bort från Helcoms hot spot-lista skall den avvecklas. Det var tydligen politiskt besvärande att fiskodlingen fanns på den listan. Nu har vi ett annat läge. Fiskodlingen är borta från Helcoms hot spot-lista, men vi har en opinionsbildare är i vårt samhälle som har lagt ett politiskt tryck uppenbarligen också på ltl Wiklöf, att fiskodlingen skall helt bort ur sjön åtminstone. För min egen del är jag gärna med och stöder alla tänkbara forskningsprojekt för att även fiskodlingen skall bli miljömässigt hållbarare, men det måste ske på konkurrensmässiga villkor; eftersom våra närliggande regioner nog odlar fisk på det sättet som vi också gör här på Åland i dag så måste vi i jämn takt med våra närregioner utveckla fiskodlingen även miljömässigt. Vi kan inte ta det stora steget helt ensamma, för då är fiskodlingen och därmed våra skärgårdskommuner väldigt illa ute.

 

 

Llt Anders Englund:

Fru talman!

Eftersom tiden är begränsad tänkte jag hålla flera anföranden och ha lite kortare inlägg i stället.

 

Landskapsstyrelsens förslag till budget för år 2004 visar att det går i rätt riktning. Man har lyckats genom att noggrant se på alla moment att spara. Men det finns ändå inom vissa strukturer där man kunde göra förbättringar och även omdisponeringar. Vi vet alla Finland i dag kanske har större problem för framtiden än vad Åland har. Vi vet att industriarbetsplatserna formligen rinner ur landet, tiotusentals på bara några månader. Detta på grund av billigare arbetskraft, lägre skatter, mindre byråkrati, nya marknader som vill övervinnas från företagens osv. Detta är också ett svårt problem för Åland. Det gäller inte bara sjöfarten utan här kommer det också att gälla andra arbetsplatser som är på väg att försvinna och småningom kanske gör det på grund av det jag tidigare nämnde.

 

Här har vi nog en stor utmaning för hela vårt landskap att kunna se över hur vi kan förhindra detta, för det första att skapa goda förutsättningar för att alla företag kan vara kvar och verka. 

 

Jag tänkte så övergå till några moment. Först vill jag uppmana finansutskottet att se på den s.k. Tulludden, tullkammarplanen i Degerby, som staten överlät den 17 oktober 2002 vederlagsfritt till självstyrelsen. Finansutskottet borde höra ägarna till restaurangen och simhallen för att i samråd med alla parter, landskapet, kommunen och näringsidkaren, utreda om det inte skulle finnas en möjlighet att näringsidkaren kunde få lösa in området förrän man överför det till kommunen. Det tycker jag att skulle vara just.

 

En annan sak som finansutskottet behöver se på är konsekvenserna av att man från landskapsstyrelsens sida föreslår att driften av linfärjorna förutsätter att nattpaus införs enligt modell Björkölinjen från 22.00 till 06.00 på Seglinge och Simskäla samt att paus återinförs på Töftölinjen med trafikbrott. Den här sjöftrafiken är vår sjötrafik i skärgården som skall fungera inom landskapet Åland. Har vi inte den är det också ett stort avbräck, även om man inför de föreslagna pauserna. Jag hoppas att man hör representanter för kommunerna i den frågan.

 

En annan sak som tidigare har varit diskuterat här av flera talare är stödet till de små skolorna, som jag också har varit en drivkraft bakom. Det borde finnas öronmärkta pengar för skolorna som skulle fås enbart om kommunen använder dem för deras rätta ändamål. De små skolorna är viktiga för hela bygden och man har även butik, bank, trafik och även skatteintäkter till kommunerna, för annars går det ju andra vägen om folk väljer att flytta på grund av att man har sämre service. Det här är en satsning som jag vågar påstå att är mycket bättre än alla möjliga bidrag och omöjliga bidrag på andra områden. Man borde ta en god genomgång i finansutskottet och öronmärka summan. Det är svårt att för mig att göra en uppskattning, vi har här hört förslag på vad det kan röra sig om i medel, men detta borde gå att få utrett från utbildningsavdelningen ganska enkelt och et borde vara långsiktigt för att man skall veta i kommunerna att man har en fungerande service på lång sikt.

 

Det gläder mig att näringsministern tog upp frågan om livsmedelsindustrin och att den hade goda framtidsmöjligheter. Tittar vi på västra grannland Sverige har man där tagit kontakt med livsmedelsindustrin; man gjorde ett uttalande för inte så länge sedan att livsmedelsindustrin är den största tillväxtpotentialen inom svensk export. Det anser näringsministern i Sverige Leif Pagrotsky som bjudit in företrädare från regeringen inkommande vecka på torsdag för att dra upp riktlinjerna för de goda exportmöjligheter som finns. Bakgrunden är att Svensk livsmedelsindustri de senaste tio åren fyrfaldigt sin export från 6,4 miljarder kronor till 26,7 miljarder kronor och man vill förbättra detta ytterligare. Här tror jag också att vi på Åland kan förbättra den möjligheten betydligt. Vi har företag som sysslar med detta redan och är mycket bra internationellt på området, men det finns mycket, mycket att göra. Jag tycker att det är positivt att man tagit upp detta på näringsavdelningen och att man arbetar vidare med det.

 

Fru talman! Jag skall återkomma med flera anföranden, bl.a. om miljön.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag vill i mitt anförande beröra lite andra saker som har med förvaltningen att göra. I dessa spartider måste även vår egen förvaltning spara. Som en god utgångspunkt för detta anser jag att vi bör anta en förvaltningslag för landskapet Åland. Jag har också förstått att det tidigare lagtinget har inlett arbetet med detta och jag anser att vi bör återuppta det och fortsätta det här jobbet.

 

I det moderna samhället är det en viktig princip att alla beslut av myndigheter skall fattas så nära medborgarna som möjligt, på så låg nivå som möjligt, dvs. närhetsprincipen. Som exempel på dessa beslut kan jag nämna ansökan om byggnadslov, elinstalleringar i husbyggen, dvs. en mängd sådana områden som är reglerade både i lag och förordning och som på ett konkret sätt påverkar den vanlige ålänningens vardagliga liv.

 

Beslut som fattas av myndigheterna skall vara enkla att förstå, välmotiverade och det skall framgå på vilket lagstadgande eller annat regelverk myndigheten har som stöd för sitt avgörande. Här kan det röra sig om arbetsreglementen, ordningsregler etc Vidare skall det ingå en uppgift om vilka besvärsvägar och besvärstider, dvs hur en privat person skall förfara om man är missnöjd över ett beslut.

 

Allt detta ingår i ett begrepp som heter god förvaltningssed.

 

I förlängningen kan man anse att detta även stärker medborgarnas rättsskydd.

 

I dagens moderna Åland är medborgarna inte underställda myndigheterna utan det är precis tvärtom att all myndighetsutövning är till för att betjäna och serva medborgarna. Godtycke och andra ovidkommande faktorer får inte påverka ett myndighetsbeslut.

 

På Åland saknas för tillfället enhetliga regler för detta. En förvaltningslag för landskapet Åland är därför av största betydelse. En sådan lag skall tillämpas på all makt- och myndighetsutövning som härleds ur hela självstyrelsesystemet, inom landskapets alla områden, t.ex. inom ÅHS, som har varit föremål för ganska mycket debatt här i dag.

 

Om man ser på rättsfall från HFD, högsta förvaltningsdomstolen, kan man konstatera att domstolen i vissa fall har kritiserat beslut av landskapsmyndigheterna just på denna grund, att det finns brist på god förvaltning.

 

Fru talman!

För att koppla detta till budgeten vill jag påpeka att med enkla, klara regler får vi en snabb och säker förvaltning. Med en sådan förvaltningslag undviker vi flera eventuellt onödiga processer som drivs i våra domstolar med höga rättegångskostnader som följd.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Trots den mycket korta tid som vi har haft på oss att skriva finansmotioner och ta oss an landskapets budgetförslag tycker jag ändå att vi socialdemokrater har klarat det ganska bra. Vi har skrivit 37 förslag till förändringar i budgeten. Förslagen handlar inte, som ltl J-E Mattsson sade, om att öka kostnaderna totalt, utan vår ledstjärna har hela tiden varit att omfördela pengarna så att vi hela tiden inte skall införa några extra kostnader.

 

Jag vill ta upp några teman med anledning av de finansmotioner som jag själv har varit med och skrivit som handlar om skärgården, om kultur, ungdoms- och jämställdhetsarbete. Jag vet förstås mycket väl att skärgårdsskolorna är en kommunal verksamhet. Den som läser min motion ser att jag givetvis är medveten om detta och jag uttrycker det så att det är upp till Brändö och Kumlinge kommuner själva att avgöra om de beredda att bevara byskolorna. Det jag föreslår i min finansmotion och som jag ser det är det fortfarande den bästa garantin för att bevara skolorna i Enklinge och Lappo. Det är inte en lösning som är bra på lång sikt; det här är en punktinsats som räddar projektet för 2004. Det är en brandkårsutryckning i elfte timmen. Om jag förstod landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson när hon tog upp den här frågan i dag vet man fortfarande inte var i budgeten man skall ta pengarna till att stöda Enklinge och Lappo skolor och man kan heller inte svara på hur mycket pengar man kan bevilja.

 

Jag skulle alltså vilja att finansutskottet tittar på vilket av dessa två alternativ man tycker att verkar tryggast för skolornas del för 2004. Där tror jag på min motion om att öronmärka pengar i det här skedet för 2004 för att under det året sedan titta på mera långsiktiga och strukturella lösningar.

 

På tal brandkårsutryckningar är jag också förvånad över vilka kulturorganisationer som har tagit plats dem som i dag åtnjuter ett ordinarie budgetmoment. Efter mina fyra år i kulturdelegationen har jag sett det ökade trycket på de fria PAF-medlen. Det är viktigt att flera kulturella verksamheter får plats i ordinarie budget och att inte kulturlivet står och faller med inkomsterna från PAF och spelverksamheten.

 

Men, fru talman, det måste finnas en planering bakom vilka verksamheter som skall prioriteras upp till ordinarie budget. Att sjöfartsmuseet har ett eget moment tycker jag är bra eftersom sjöfarten åtnjuter en speciell plats i Ålands historia lika som de institutioner som har särskilda avtal med landskapet, men hur det kommer sig att Ålands brandkårsmuseum fått ett ordinarie moment i år på 35.000 euro skulle jag gärna vilja få en förklaring på.

 

Vi har i kulturdelegationen de senaste åren hållit museiverksamheten på låg nivå och inte gett stöd till några nya verksamheter eftersom vi på landskapsstyrelsens uppmaning väntat på en kulturarvsutredning och en museistrategi. Alla andra museer, kulturinstitutioner och föreningar kämpar tappert om de pengar som finns att fördela i verksamhets- och projektbidrag, men här är det ett museum som går förbi hela kön - och det rakt in i landskapets ordinarie budget. Jag vore tacksam för en förklaring. Annars är vårt förslag att anslaget stryks och att brandkårsmuseet, precis som alla andra på samma villkor, söker pengar ur de fria PAF-medlen.

 

Jag tycker inte heller att man skall hyvla i verksamheter som redan står på gränsen till att kunna existera. Tar man bort den lilla summan som 2.000 euro från Bild- och formskolan är det tillräckligt för att stjälpa hela den verksamheten. Jag undrar om landskapsstyrelsen är medveten om det här. Vi tycker att Bild- och formskolan är viktig för barn och ungdomars skapande och att den skall fortsätta att verka på nuvarande nivå.

 

Likaså lever inte studieförbunden på Åland något extra fett heller och vi vill att de också skall fortsätta sin verksamhet på nuvarande nivå.

 

Jag vill också säga några ord om kk-husprojektet. Som verksam kulturarbetare vet jag mycket väl att Åland är i ett stort behov av en bra scen. Åland behöver ett kulturhus. Det är jag övertygad om. Däremot har jag svårt att tro på kk-huset i dess nuvarande form. Jag är verkligen uppriktigt olycklig över att landskapsstyrelsen inte ännu har lyckats presentera en fungerande driftsmodell. Som jag ser det är det ett måste att ett kongresshus för att vara tillräckligt attraktivt och få kongressgäster att kliva av den bekväma färjan till Helsingfors eller Stockholm skall kunna presentera en stark kulturprofil. Kulturen skall gynna konferensturismen och det är kulturen som skall ha en sådan kvalitet att den skall locka folk att välja just det här kongresshuset av alla dem som finns i Norden. Även här tycker jag att elfte timmen stundar. Som ltl Sundman sade igår: när man sätter spaden i marken skall också marknadsföringen inledas. Jag tycker att planeringskommittén för kk-huset har jobbat bakvänt i flera år. Innehållet i huset skall vara klart innan man bygger det; då kan man anpassa ramen till tavlan och inte tvärtom. Jag är också lite tveksam till de prognoser om besökarantal som landskapsstyrelsen presenterar. Jag skulle vilja veta hur pass realistiskt det är att ett åländskt kongresshus skall locka 43.000 besökare om året. Ja, jag tycker det är viktigt att Åland skall satsa på turismen, men det är stora pengar det handlar om och vi har inte råd att göra några felsatsningar. Det är ett levande kulturhus ålänningarna vill ha och vi måste veta om det är ett levande kulturhus vi nu bygger med ett innehåll och inte ett tomhetens tempel mitt i staden.

 

När det gäller ungdomspolitiken tycker jag att man inte skall besvära sig med att skriva ett ungdomspolitiskt program och tillsätta ett ungdomsråd om man inte har en seriös intention med att verkligen vilja förbättra ungdomarnas situation. Med 10.000 euro lyckas inte Ålands ungdomsråd jobba med den demokratiutveckling de är satta att arbeta med.

 

Jag skall återkomma till ungdomspolitiken och jämställdheten i ett senare anförande.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Till först tänkte jag svara på frågan varifrån i budgeten stödet till skärgårdsskolorna skall tas. Det står uttryckligen i 44.05.30 Finansieringsunderstöd till kommunerna på sidan 81. Det talade jag om förut och jag nämnde också varför vi inte kan ge svar på frågan om beloppets storlek.

 

Brandkårsmuseet har funnits med i många år med ett eget moment. När den nya landskapsstyrelsen tillsätter kulturarvsprogramgruppen är en viktig del i det arbetet museistrategin och där får man väl besluta om det skall ändras någonting i den frågan. Jag ser ingen anledning att ändra nu.

 

Bild- och formskolan skall nog kunna existera med 2.000 euro mindre. Jag har diskuterat det i dag på avdelningen eftersom jag hörde om det på förmiddagen. Jag kan inte svara annat än det.

 

Jag kommer i mitt anförande som jag håller om en stund att redogöra ganska långt för kultur- och kongresshuset, men jag vill säga att jag har precis samma åsikt som ltl Gunell om att det skall innehålla en stark kulturprofil, det är alldeles klart, och det finns ingenting i det driftsavtal som lagtinget redan har godkänt som skulle hindra det. När det gäller ifrågasättandet om antalet besökare – 43.000 personer – vill jag bara påminna om att lilla Tjudö vingård som är en sommarverksamhet har 35.000 besökare per år, så inte är alls 43.000 hemskt mycket.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill förtydliga när det gäller de små skolorna. Som jag ser det har finansutskottet två alternativ att jobba vidare med. Det ena handlar om vår motion där vi öronmärker för år 2004 ett anslag på 40.000 euro till dessa två skolor; det andra är, som jag ser det, ett mycket osäkrare alternativ eftersom man inte får fram en summa vad gäller ett direkt stöd.

 

Mina efterforskningar om Bild- och formskolan visar att 2.000 euro är tillräckligt för att stjälpa den verksamheten som den är i dag och därtill ger den ingen som helst utvecklingspotential.

 

Jag får återkomma till kk-huset efter ledamoten Gun Carlsons anförande.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson förklarade varför brandkårsmuseet har fått ett eget moment. Jag skall inte upprepa det, men jag vill bara tillägga att Ålands brandkårs- och räddningsförbund utför ett väldigt stort och ansvarsfullt arbete i vårt samhället; det sker på frivillig basis och jag tror att det här museet driver man som ett bihang till den verksamhet som man för övrigt har. Jag tror att man har fått det här som en uppmuntran också eftersom det är det enda tekniska museum vi har i landskapet och det förtjänar att underhållas. I övrigt gör brand- och räddningsväsendet en oerhört stor insats också bland pojkar och flickor. Sådana ungdomar och barn som inte är intresserade av kultur och idrott har här en meningsfull sysselsättning som vi från samhällets sida har all anledning att stöda, också pojkarna och flickorna gör en insats i detta museum.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja säga till ltl Erlandsson att jag har absolut ingenting emot Ålands brandkårsmuseums verksamhet. Det som jag påtalar är att många museer existerar på samma villkor och jobbar lika mycket ideellt som det här museet. Jag tycker att det inte är rättvist mot de andra museerna att just det här museet skall lyftas fram med ett ordinarie moment. Det kan jag inte se som ändamålsenligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag läser i motionen som ltl Gunell har skrivit att det betyder att Bild- och formskolan skulle tvingas lägga ner hela sin verksamhet. Jag vet inte vem ltl Gunell har pratat med, för dem jag har pratat med i den högre ledningen där säger att det ingalunda handlar om att de skulle lägga ner verksamheten för 2.000 euros skull. Bild- och formskolan gör ett jättebra jobb och jag tycker att det finns allt skäl för finansutskottet att titta lite på frågan, men när det gäller skrivningen i motionen att hela verksamheten skulle äventyras är så ingalunda fallet.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Den som jag har pratat med i det här fallet är Bild- och formskolans verksamhetsledare, också faktiskt en obunden kandidat, Ulrica Lindström. Bild- och formskolan har under de åren jag har suttit i kulturdelegationen kommit med flera ansökningar om extra anslag för att klara sin verksamhet och vad jag har förstått av verksamhetsledaren Lindström är dessa pengar på 2.000 euro avgörande för verksamhetens fortsättning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

På Lappo och Enklinge skolors vägnar vill jag tacka för det engagemang som återigen har visats våra skolor. Det är mycket tacksamt att ltl Gunell tar upp det. Ltl Gunell och jag är överens i sak: detta är i första hand en kommunal angelägenhet, men som vi båda två är villiga att stöda. Det som är en okänd faktor i nuläget är faktiskt summan. Ltl Gunell vill att landskapsstyrelseledamoten Carlson skall lägga fram en summa. Jag kan säga att det är omöjligt. Som ledamot av kommunstyrelsen i Brändö vet jag att här finns flera möjligheter att göra uträkningar – det är precis beroende på vad man vill ha det till. Det jag däremot kan vara fullständigt enig om med ltl Gunell är att vi tacksamt tar emot pengar från landskapsstyrelsen.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att mitt anförande väckte så här många repliker. Jag håller med ltl Veronica Thörnroos om att vi är helt inne på samma linje och att det här är en viktig sak för oss båda två. Nu hoppas jag att ltl Veronica Thörnroos uppmanar sina partikolleger i finansutskottet att på allvar titta på den här saken och gärna också stöda min motion!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Jag skall beröra några för mig viktiga punkter i den här diskussionen. Jag skall börja med fastighetsförvaltningen inom landskapsstyrelsen. Det är med tillfredsställelse jag kan åse att man har startat upp i alla fall någonting som kallas fastighetsförvaltning när det gäller att avyttra fastigheter och kontrollera upp vad fastigheterna verkligen används till samt eventuellt också sälja några.

 

En fråga som jag har ställt mig ett flertal år är användningen av Post- och tullhuset i Eckerö. Jag satt själv en gång i tiden med i en arbetsgrupp som försökte få fram en vettig användning men som inte kom till något bättre resultat än vad man har kommit till i dag efter åtta-nio år. Fortfarande genererar Post- och tullhuset i Eckerö en inkomst som uppskattas till 10.000 euro per år - ett stort och fashionabelt hus, det finaste som finns på hela Åland, kan inte klara av att ge mera hyresintäkter till landskapet än det lilla bostadshuset på Grindmattesvägen i Mariehamn! Jag har förväntningar på att någonting skall ske här. Det måste finnas en hake i användningen av Post- och tullhuset, antagligen av museala skäl, som gör att det inte går att använda till ett vettigt ändamål så att man kan få några intäkter från det. Denna hake måste lyftas bort.

 

När det gäller några andra fastigheter har jag konstaterat att landskapet har erhållit Tullhusudden i Föglö av staten och är på väg att överlåtas till Föglö kommun. Jag tycker att det skulle vara nödvändigt att man redan här i lagtingets beslut skulle öronmärka, säkerställa, restaurang Seagrams verksamhetsförutsättningar så att man har möjligheter till egna garantier för sin ekonomi, dvs. att man garanteras en egen tomt.

 

Jag vill så övergå till Posten på Åland. Jag är inte speciellt nöjd med att man förrän en ny överenskommelse, har trätt i kraft från landskapets sida bryter denna överenskommelse med hänvisning till att Posten har tjänat mera pengar än vad man uppgav i föregående års budget. Det är sant att man gjorde det, man tjänade faktiskt 600.000 euro. Det är ju tacknämligt, men då kunde man väl ha nöjt sig med att ta 600.000 euro till så skulle den saken ha varit löst. Det är långsiktigt inte bra för posten att åderlåtas. Det har inom Postens ledning kallats för att landskapet måste upphöra med ”postrånen”. Det är inte roligt att få höra att landskapet sysslar med rånarverksamhet. Det är nämligen så att när Posten 1993 blev ett affärsverk på Åland befarade det dåvarande lagtinget att detta blir en förlustaffär, men okej, vi tar den, vi får väl sätta in en miljon mark per år för att få det att gå runt. Det finns ingen här som kommer ihåg det, men fråga någon enskild som var med då, så kommer de faktiskt ihåg att så var det. Till skillnad från den tio år gamla prognosen har de facto Posten till dags dato inbetalat till landskapets kassa över 12 miljoner euro – i stället för att man skulle ha kostat 1,5 miljon. Det är en väsentlig skillnad.

 

Enligt överenskommelsen skall Posten ha en långsiktig hållbar ekonomisk verksamhet och framför allt ha resurser för att behålla en god personal. Postens ledning och personal berövas sin motivation och arbetsglädje när de inte har någon betydelse för den egna verksamheten utan pengarna försvinner i landskapets kassa. När vi har haft befattningar lediganslagna inom Posten har vi haft upp till 20 sökande, mycket högt kompetenta sökande. Posten har i dag en hög status som arbetsplats. Tar vi bort den motivationen kommer vi inte heller att ha motiverade arbetssökande dit, så jag hoppas att finansutskottet kan se på det här och höra någon som kan förklara varför man har gjort så här.

 

Jag vill så övergå till att kommentera några motioner och jag börjar med två av socialdemokraternas motioner som jag tycker är mycket märkliga. Ltl Sundman sade häromdagen att socialdemokraterna är som de små grodorna: ”de är lustiga att se!” När det allmänna avdraget infördes 1998 – om jag inte är helt ”på vills” – så stod man på barrikaderna och kämpade stenhårt, att det här får inte ske, det får inte införas! Nu när det skall tas bort står man igen på barrikaderna och säger, att det här får inte ske, det måste vara kvar! Det  här påminner faktiskt om de små grodorna.

 

När det gäller kk-huset riktades för ett och två år sedan stark kritik mot den sittande landskapsstyrelsen här uppifrån: varför byggs det inget kk-hus? Nu vill jag ha en förklaring: varför vill inte socialdemokraterna bygga ett kk-hus? Man vill inte gå vidare nu för man vill marknadsföra det först, marknadsanpassa det och alla möjliga olika skäl. Jag vet vad marknadsföring betyder för jag har jobbat praktiskt med det. Jag ringaktar inte betydelsen av marknadsföring, den är nödvändig, men varför stoppa projektet av den orsaken? Det är inget skäl.

 

Sparivern för att finansiera sina driftsökande motioner tar man också fram när det gäller utbildningen av Ålands lyceum. Kan det bero på att valdebatten gick så tokigt för socialdemokraterna där eller finns det någonting annat?  Är det bara det att man vill finansiera sina motioner? Det är nämligen så att för två år sedan hade man en finansmotion här i lagtinget där man ville bygga ett Idrottsgymnasium i Godby, av exakt samma anledning som i dag Ålands lyceum skall byggas ut, nämligen ett betydligt högre antal gymnasiestuderande som är på kommande under ett flertal år framåt. Det är ingen i dag som kan säga om kullen ebbar ut; jo, man vet att den ebbar ut något, men inte hur mycket. Men vi kanske kan behålla gymnasiestudierna på en hög nivå ändå efteråt eller skolan kan användas till annat ändamål.

 

När det gäller frågan om att hyra upp någon annan fastighet har jag i mitt stilla sinne försökt se var det finns en fastighet att hyra upp för Ålands lyceums verksamhet. Jag har inte hittat någon. Jag hoppas att socialdemokraterna kan svara vilken de kan hyra upp. (Från salen:allhallen i Eckerö   Om vtm Sundback vill vänta tills hon får anförande med att föreslå allhallen i Eckerö som lyceibyggnad så tycker jag det är lämpligt, inte mig emot, men kanske Post- och tullhuset i Eckerö skulle vara mera lämpligt!

 

I motionen spekulerar man också i att man skulle neka puckeln av studerande inträde i lyceet, man skulle hålla antalet studerande i lyceet på samma nivå som i dag. Det är intressant, framför allt ur socialdemokratisk synvinkel med vilka kriterier man då skulle minska ner, procentuellt sett, de sökandes tillträde! Kanske det skulle gynna socialdemokratin det också!

 

Jag måste också kommentera Ålands Framtids motion som gäller utbyggnadsplanen vid ÅHS, nämligen utbyggnad av auditoriet vid ÅHS. Jag tror att det kan vara befogat att lyfta frågan på bordet, såsom man gör i motionen, och det jag sade i mitt gruppanförande om att de byggnationer man gör bör vara granskade ur en driftsekonomisk kalkyl, alltså bygger man ett auditorium där får inte det med automatik innebära högre driftskostnader vid ÅHS. Jag tror att driftsökningarna vid ÅHS ändå behövs på annat håll inom sin ram. Man bör nog bygga ett auditorium som kan finansiera sig själv eller helst spara in lite pengar, och kan man peka på det så är det okej; annars anser jag nog att detta är ett vällovligt projekt som man kan skjuta på framtiden.

 

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Först måste jag få tacka ltl J-E Mattsson för att han ägnade så mycket av sin korta taltid åt socialdemokraternas motioner. Det tyder på ett stort engagemang för vår politik. Jag skall ta upp en sak. Ltl J-E Mattsson förvånar sig över att vi vill skjuta upp satsningen på kk-huset och fundera om det faktiskt är rätt använda pengar. Det är fråga om åtminstone 100 miljoner mark. Det har den enkla förklaringen att vi inte har pengar till det. Jag förstår att centern, som har suttit länge vid makten har blivit lite fartblind när det gäller miljonerna. Det vittnar den ekonomiska situation om som vi befinner oss i; trots att vi har haft högkonjunktur på Åland under många, många år har landskapet en budget som är i obalans för att man har haft alltför höga utgifter i relation till inkomsterna. Därför vill vi se över vissa stora investeringar och inte gå på i ullstrumporna som om ingenting skulle ha hänt. Det innebär att man måste strama åt och dra åt inom verksamheter som åtminstone vi vill värna om. Det kan då gå som det nu har hänt för ltl J-E Mattssons lilla gulle gris, nämligen Posten, att landskapsstyrelsen också tar pengar därifrån. Jag förstår hans förargelse över det, för jag tycker också att det är orätt. Nu bryr sig tydligen inte ltl J-E Mattsson om att de åtstramningar som görs drabbar t.ex. daghemsverksamheten, grundskoleutbyggnaden i Mariehamn, men det är de valen som vi gör – vi vill hellre bygga ut grundskola och daghem i Mariehamn än att satsa på kk-hus och utbyggnad av lyceet, det är de sakerna man måste ställa mot varandra.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

För det första hade jag en lång taltid; jag överträdde den godkända tiden om 7 minuter. För det andra är mitt engagemang inte på något vis kopplat till socialdemokraternas motioner utan det är kopplat till Ålands lyceums verksamhetsförutsättningar. Jag tycker att vtm Sundback i sin replik skulle hålla sig till vad jag pratade om och inte prata om sitt valprogram.

 

När det gäller tillblivelsen av kk-huset är det inte uteslutet att det också kan finansieras med privat kapital.

 

Vi går ingalunda på i några ullstrumpor. Jag tycker att det redan har framgått att budgeten innehåller ganska klara förändringar. Men det mest påtagliga är att socialdemokraterna går på i sina ullstrumpor, de har under åtta år lämnat över 80 finansmotioner till lagtinget med ökade driftsutgifter, och det fortsätter man med även nu!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att jag kan tolka ltl J-E Mattssons uttalande som ett stöd på den motion som är lagd om Postens drift. Jag tolkar det också så att det då blir en positiv behandling av motionen i finansutskottet från hans sida. I övrigt kan jag hålla med ltl J-E Mattsson när det gäller Post- och tullhuset i Eckerö. Det skulle vara roligt att se på några andra möjligheter med större avkastning.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt att jag stöder den finansmotion som Ålands Framtid har inlämnat med anledning av Postens inbetalning. Jag glömde bort det i min iver att redogöra för Postens inbetalning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga några korta ord om Eckerö Post- och tullhusanvändningen. Det har varit en lång period av försök att hitta verksamheter i det, verksamheter som skulle leva året om och tillföra både kommun och landskapet besökare osv. Att det inte gick senast – vi var nästan framme – berodde inte enbart på museibyråns krav utan det fanns andra faktorer. Trots allt har vi ändå i dag en viss verksamhet på sommaren som är ganska vettig. Vi har Postvägen, vi har Interreg-projektet, som Roslagen, Åboland och Åland är med i och hyr en del rum året runt. Så har vi också de årliga sommarutställningarna, dels Stenholmska samlingen och andra konstutställningar, konst och hantverk. På något sätt tycker jag själv att tills man hittar någon verksamhet som verkligen fyller hela huset året runt är det här ingen dålig användning, för det här bevarar det unika huset i det tillstånd det är i och vi förstör ingenting. Det kostar landskapet nästan ingenting. Det ger för all del inte heller stora inkomster, men trots allt är det ingen hemskt dålig lösning. Jag tror också att i kulturarvsprogrammet kommer Post- och tullhuset att vara en viktig del, där man kanske kommer till någonting vettigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill bara påpeka, att socialdemokraterna inte vill stoppa kk-huset. Jag tycker att det är mycket viktigt att påpeka. Vi vill i modernt uttryck, ta ”time-out” i väntan på att vi vet vad vi vill ha för någonting. Det här är för dyrt att bygga om det blir en felsatsning. Den driftsmodell, som i alla fall jag väntar på att skall komma, skall också innehålla någon slags kulturproduktion som garanterar att huset ges en mycket attraktiv och högkvalitativ kulturprofil.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller fullständigt med om det sista. Det är hur bra som helst att hitta på aktiviteter som man kan fylla huset med. Jag tror inte heller att det är helt klart vad allting skall användas till, så alla goda idéer är bra, om man säger så. Men det jag tog fasta på är att socialdemokraterna tydligen vill ta time-out här. Med min uppfattning av det uttrycket är det när ett lag håller på och förlorar en match – då begär man time-out för att få lite tid på sig att återhämta sig. Det är antagligen det som är anledningen till detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Arbetet med budgeten för de avdelningar som jag ansvar över dvs. trafik, byggnads och energi har varit i besparingens tecken. En minskning i budgetförslaget kan konstateras på samtliga dessa avdelningar.

 

Trafikbudgetens driftskostnader minskar med 6,4 procent, vilket är ganska mycket då löneökningar och andra höjningar beräknas bli ca 4 procent för år 2004. Därför är det verkliga sparbehovet för trafiken ca 10 procent nästa år. Besparingar har gjorts på de flesta moment. Rent konkret kommer det att minskas på det sättet att vi inom avdelningen kommer att resa betydligt mindre än vi har gjort den senaste tiden. En minskning i skärgårdstrafikens trafikvolymer kommer att krävas. Vi vill införa en driftsprivatisering av linfärjan mellan Lappo och Björkö samt föreslå en neddragning av vägunderhållet. Allt detta gör att vi kommer att uppnå besparingen som vi har satt upp som mål.

 

Inför framtiden, fru talman, är det en stor utmaning inom trafik- och transportpolitiken att fördela tillgängliga resurser i en alltmer krympande kaka. Vi vill ha en bra skärgårdstrafik, men vi får för den skull inte glömma fasta Ålands behov av bra infrastruktur. Jag är övertygad om att det är möjligt att upprätthålla en rimlig nivå på skärgårdstrafiken och på vägunderhållet om vi bara kan hålla nere kostnaderna i det som utförs i egen regi och om vi konkurrensutsätter och privatiserar flera färjlinjer och mera av vägunderhållets verksamhet.

 

Med det här senaste vill jag ha ssagt att vi trots allt bör behålla skärgårdstrafiken stamlinjer i egen regi. Vi bör också ha en viss egen styrka i vägunderhållet. I övrigt tycker jag att det borde finnas en större vilja att öka konkurrensutsättningen och privatiseringen, under förutsättning att vi kan erhålla full konkurrens och om det är regionalpolitiskt ändamålsenligt. Problemet på Åland är att när vi vill konkurrensutsätta någonting är det inte alltid sagt att det finns konkurrens på den åländska marknaden. Om man tycker att det som vi håller på med är dyrt i egen regi, så är det ännu dyrare om det uppstår privata monopol. Därför vill vi ha en viss försiktighet, men vi vill gärna också se om det finns möjligheter att spara pengar med att utöka konkurrensutsättningen och privatiseringen.

 

Ett moment, fru talman, som har fått en ökning i driftstrafikbudgeten är kollektivtrafiken. Den enkla orsaken är att det behövs flera bussar för elevtransporterna både till Godby och Kyrkby högstadieskolor.

 

På investeringssidan har vi fått en liten ökning på ca 200.000 euro. Här kan nämnas att vår egen projektering skall ges i uppdrag att utreda investeringskostnader, driftskostnader och de praktiska konsekvenserna av en förändring av södra linjen så att trafiken eventuellt kan gå via Föglö. Förändringen av södra linjen har diskuterats i många, många år och vi har kommit så långt att Föglö kommun via sitt fullmäktige har givit oss ett alternativ att jobba efter; det är utgående från det som det nu skall göras en fullvärdig utredning.

 

Ombyggnaden av huvudvägnätet går vidare, där vi prioriterar huvudvägen till Långnäs. Vi kommer också att göra upp vägplaner för huvudvägen både till Eckerö och till Prästö i Sund. Medel för de vägarna kommer vi kanske att få om tre-fyra år.

 

Grundförbättring och ytbeläggning av glesbygdens vägnät fortsätter såsom tidigare genom att vägens linjeföring i huvudsak följer den tidigare linjeföringen. Här vill vi ha ca 800.000-900.000 euro per år för det jobbet så att i stort sett samtliga åländska grusvägar skall vara grundförbättrade och ytbelagda inom tre-fyra år. Det här innebär också en kostnadsbesparing i vägunderhållet, så i praktiken betalar det här sig självt med en bättre vägstandard som belöning.

 

Ytterligare kan nämnas att planeringen av ett nytt färjfäste i Kökar, Harparnäs, går vidare med beräknad byggstart 2005.

 

Fru talman!

Trafiksäkerhetsarbetet är fortsättningsvis ett prioriterat område inom trafikavdelningen. Följande projekt kan nämnas i detta sammanhang.

 

• Arbetet med korsningsområdet Dalbo, vid Sparhallen och Kantarellen planeras att startas under hösten 2004 för att vara färdigställt ca ett år senare. Där byggs trafiksäkra rondeller och planskilda korsningar för den lätta trafiken.
• Sviby bro och bank planeras under nästa år med skilda gång- och cykelbanor. Byggstart beräknas till 2005.
• Björsby korsning byggs om nästa år så att den blir betydligt trafiksäkrare.

 

För övrigt försöker vi i vårt arbete alltid att separera den lätta trafiken från biltrafiken så mycket som möjligt.  Genom en säkrare trafikmiljö sparar vi mänskligt lidande och ekonomiska resurser.

 

Flygtrafiken avser vi att upprätthålla under nästa år på marknadsmässiga villkor både väster- och österut. Men om det av någon anledning skulle bli indragningar på någon av linjerna anser jag att vi måste vara beredda att uppstarta ett eget flygbolag tillsammans med näringslivet.

 

Fru talman!

Miljöarbetet är viktigt även inom detta område. Därför har vi i stort sett upphört med vintersaltningen för halkbekämpning; vi har minimerat sommarsaltningen för dammbindningen. Vid byggnation av vägar tar vi alltid största möjliga hänsyn till miljön. Vi har upphört att bygga höga vägbankar och stora bergsskärningar. Vid grundförbättring av glesbygdsvägarna följer vi alltid i stort sett den gamla vägen både i höjd- och sidled. All gammal ytbeläggning återanvänds också numera.

 

Miljöarbetet inom sjötrafiken fortgår genom fortsatta steg mot en miljöcertifiering. Nämnas kan i detta sammanhang att vi numera för allt avloppsvatten från våra färjor i Långnäs till Lumparlands nya reningsverk.

 

Fru talman!

Inom bostadspolitiken vill landskapsstyrelsen fortsätta med de lyckade enhetslånen. Dessa lån har givit en ordentlig fart på lägenhetsbyggandet både i Mariehamn, landsbygden och skärgården. Landskapsstyrelsen beräknar att bostadsmarknaden lättar något under inkommande vinter, men fortfarande måste bostadsbyggandet fortsätta kontinuerligt. Vi bedömer att det fr.o.m. 2005 bör byggas ca 30 lägenheter i staden, 20 lägenheter på landsbygden och skärgården och 125 ägarbostäder på hela Åland. Detta för att upprätthålla jämna steg med efterfrågan.

 

Försäljningen av landskapsägda fastigheter föreslås äntligen i och med denna budget komma igång. De fastigheter som nu föreslås att säljas är husmodersskolan i Saltvik, Länsmansgården i Finström och gården Västergårds i Sund. Arbetet med ytterligare försäljning planeras fortsätta, och det återkommer jag till i samband med kommande budgeter.

 

Till sist, fru talman, några ord om energipolitiken. Energin kommer inom en inte alltför avlägsen tid att vara en bristvara i världen. Bl.a. därför kommer energipriset alltmer att stiga, inte bara genom att det blir allt mer och mer ont om energi utan även att man ökar skatterna på den energi som har skadliga utsläpp. Vi kan som exempel se vad som händer med Kyotoavtalet. Därför är det egentligen så att redan nu är priset så högt att både vindkraft och biokraft kan konkurrera med andra energislag. På Åland har vi råvara att vi nästan kunde vara självförsörjande både på el och värmeproduktion och dessutom på ett miljövänligt sätt. Därför måste vi uppmuntra både vindkraft och biokraft.

 

Beträffande Båtskärsprojektet har landskapsstyrelsen tecknat under arrendekontraktet i enlighet med lagtingets beslut. Vi får nu hoppas, för miljöns skull, att projektet blir av och att utbyggnaden av vindkraften ytterligare kan planeras.

 

Landskapsstyrelsen har förhandlat om beviljande av landskapsbidrag för byggande av ett biovärmeverk för produktion av 1,7 MW el och 7,7 MW värme. Det planerade värmeverket bör placeras i Mariehamn eller dess närhet då fjärrvärmesystemet är väl utbyggt i staden. Om projektet blir av kan Mariehamn försörjas med ca 60 procent av värmebehovet som drivs av flis från de åländska skogarna.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Grunden i det arbete vi har att åstadkomma en budget är att den läggs årligen. Ideologier bör man inte byta fullt lika ofta. Under mina drygt två år här i lagtinget har jag hört landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson prata i den här riktningen om konkurrensutsättning av skärgårdstrafiken en gång tidigare, så ock i dag. En gång har jag hört landskapsstyrelseledamoten Karlsson prata om att man kan driva denna trafik i egen regi på ett lika billigt och effektiv sätt. Det är lite olika signaler, som jag uppfattar det. Landskapsstyrelseledamoten Karlsson talar om de problem som finns med konkurrensutsättning; vi har kanske inte en verklig konkurrens i vårt lilla småskaliga samhälle och nu skulle jag en gång för alla vilja få det klargjort hur landskapsstyrelseledamoten Karlsson anser: har vi en sådan konkurrenssituation att det verkligen gagnar skärgården och trafiken att konkurrensutsätta. Vad gäller besparingar i skärgårdstrafiken ytterligare har jag själv personligen flera gånger gett flera förslag på besparingar i den egna verksamheten, men hittills för döva öron.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande skall vi behålla stamlinjerna i egen regi och i och med det är ungefär 90 procent av de frigående färjorna i egen regi, så jag tycker inte att det är för mycket om man provar med 10 procent och ser om det går att köra billigare. Visserligen har jag ibland uttryckt mig som så att jag tror att det är svårt att få en konkurrens, men vi kan aldrig veta förrän vi har provat. När det gäller besparingar i egen regi är vi jättebundna till de stora utgiftsposterna; arbetstidslagen reglerar det, avtalen reglerar det långtgående och bränsleprisen reglerar det långtgående, så det är inte några större summor som vi egentligen kan effektivisera, men kommer vi överens med sjöfacken om ett förmånligare avtal blir det förstås möjligt att sänka kostnaderna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

I den här budgeten dras anslaget för skärgårdstrafiken ned med i stort sett 1 miljon euro till 6 miljoner gamla mark. Landskapsstyrelsen, bestående av centern och liberalerna, säger klart ut att förslaget innebär en minskning av trafiken jämfört med nuvarande turlista. Jag har svårt att förstå hur dessa två partier, som säger sig tala för regionerna och särskilt för skärgården – centern säger t.ex. att skärgårdstrafiken har alltid prioriterats av centern – prioriterar just på det viset att man drar ner anslaget och försämrar trafiken. Vi skulle inte gå med på ett sådant här förslag om vi satt med centern i landskapsstyrelsen. Det finns säkert saker som man kan diskutera i skärgårdstrafiken men att försämra turlistan måste vara mot alla skärgårdsbors vilja! Här tycker jag att man har gjort ett stort politiskt misstag eftersom man från skärgårdens sida efterlyser mera trafik, inte mindre. Men jag tror att det beror på att man inte egentligen heller har några regionalpolitiska nyheter att komma med. Tittar man i de allmänna motiveringarna avfärdas regionalpolitiken på några rader. Jag får nästan den känslan att center och liberaler har givit upp när det gäller skärgården. Det är liksom ingenting att göra åt. Det är lika bra att dra ner på trafiken också, så att den kostnaden blir mindre! Skärgårdstrafiken och regionalpolitiken är en sorglig läsning.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

”Sorglig politik” kan man alltid uttrycka det som om man vill att det skall låta! Faktum är att vi satsar ca 14 miljoner euro i skärgårdstrafiken inklusive linfärjorna. Det är inte dåligt, vtm Sundback! Det är klart att en viss minskning måste till när de ekonomiska realiteterna är sådana att vi har för lite pengar. Vad kan vi göra! Ändå går 65-70 procent av budgeten till skärgårdstrafiken. Jag tycker inte att det är så dåligt satsat. Jag tycker att vi har en bra skärgårdstrafik och det vet jag att också skärgårdsborna tycker när jag många gånger har pratat med dem. Men ingen människa vill ha en minskning av någonting. Fortfarande satsar vi ganska mycket pengar på skärgårdstrafiken och för övrigt tycker jag att den här landskapsstyrelsen har satsat på många andra saker i skärgården. Vi har enhetslånen för bostadslån som är förmånliga för skärgården. Vi ger extra bidrag för små skolor och vi prioriterar i nästan varje beslut att vi skall ha en levande skärgård och en levande glesbygd. Jag tror att Åland är den orten som har en mest levande skärgård och landsbygd. Se på socialdemokratiska Sverige! Där river man lägenheter på landsbygden och bygger nya i städerna – här gör vi nästan tvärtom, bygger jättemycket i skärgården och på landsbygden. Jag måste säga att den här landskapsstyrelsen har fört en mycket bra regionalpolitik, trots den lilla minskningen av skärgårdstrafiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

Det finns ett talesätt som går långt tillbaka i tiden då det var sju goda år, och de åren har vi haft; nu tror jag att vi är inne i perioden med sju svåra år och det präglar den här budgeten. Jag tycker ändå att debatten tillsvidare har varit modest och rätt framåtsyftande, och det gläder mig.

 

Jag har lite reagerat när man mera kritiskt har sagt att den här landskapsstyrelsen har bara använt osthyvelsprincipen när vi försöker komma till rätta med kostnaderna och sänka dem. Då frågar jag: vad är det för fel på det egentligen? Jag tycker inte att det är något fel alls. När det börjar kärva till sig tar man till den principen, försöker krama eventuell luft ur budgeten och få budgeten så nära verksamheten som möjligt. Sedan återstår det helt andra saker, men det är ingen som har kommit med några förslag om nedskärningar eller omstruktureringar hur det skall göras, vad som i så fall skall bort, men den kreativiteten kommer att få blomma fullt ut under kommande budgetbehandlingar 2005 och 2006. Det är jag säker på och jag bara gratulerar till de stora förändringar som man tänker göra då! Först tar man bort det som kan anses onödigt eller överflödigt utan att verksamheterna förändras drastiskt, sedan får man börja se på verksamheter och omstruktureringar. Det är det som står framför det nya lagtinget och den kommande landskapsstyrelsen. Jag förutspår kanske inte sju, men åtminstone något svårt år framöver.

 

Tack vare de sparåtgärder som vi har vidtagit och de omdisponeringar som vi har gjort i budgeten har vi en budget i balans, men landskapsstyrelsen har ändå ansett det angeläget att satsa på bl.a. miljön och den sociala omsorgen och sjukvården. Alla dessa tre sektorer har fått oförändrade eller höjda anslag för verksamheten år 2004 jämfört med detta år.  Jag kan nämna att bostadsbidraget är något höjt, likaså moderskapsunderstödet; barnbidraget ligger på samma nivå som tidigare, trots att det i en bilaga sägs att man kanske måste titta på det också. Men vi har ansett att det inte är nödvändigt nu. Landskapsandelarna till kommunerna för driftskostnader för socialvården har också höjts, så visst finns det ljuspunkter, även om vi har försökt minimera kostnaderna och hålla budgeten på en vettig nivå. Jag har varit i den lyckliga situationen, med det ansvarsområde som jag har, att det egentligen är bara stöd för renhållning och liknande som har minskat; det andra är höjt eller på samma nivå. Anslaget för vattenförsörjning/vattenvård har också höjts, likaså understödet för samhällets vatten- och avloppsåtgärder. Där har vi det stora projektet som har nämnts här: avloppsvattnet från norra Åland med en utbyggnad av Lotsbroverket, kombinerat också med ett arbete för att förbättra vattenmiljön i Svibyviken. Allt detta ligger inom samhällets vatten- och avloppsåtgärder som landskapsstyrelsen är villig att stöda och där finns också ett högre anslag än tidigare.

 

Ålands miljöprövningsnämnd har också fått ett tillskott. Där föreslås inrättandet av en tjänst som chef för nämnden. Nämndens uppbyggnad är kanske inte den mest lämpliga, enligt mitt sätt att se och jag tror att det här är ett steg i utvecklingen så att man får en tydligare arbetsfördelning och ansvarsfördelning i arbetet. Min vision för framtiden är att nämnden görs om helt så att det blir en tillståndsnämnd med enbart kunniga tjänstemän som sköter jobbet. Jag tror att det har varit bra med den organisation den har haft i inledningsskedet, men jag tror att det börjar bli ett passerat stadium.

 

Ålands hälso- och sjukvård har också fått en utökad ram inför 2004 och eftersom det nu, vad jag har fått information om, ligger så till att man detta år kommer att klara av verksamheten inom den givna budgetramen, så skall kanske också 2004 års förslag till budget räcka till för verksamheten. Det är fråga om en påspädning med 1,6 miljoner euro för konsumtionsutgifter, och det är i alla fall en väsentlig förhöjning.

 

Det finns vissa problem. Jag kan nämna helikopterservicen, som vi också tar upp ett anslag för, 424.000 euro, beräknat på de kostnader som helikopteravtalet har i dag för hela år 2004. Men eftersom vi vet att avtalet går ut i oktober och man måste omförhandla ett eventuellt nytt avtal utgående från nya regler kommer det säkert att bli dyrare. Det är då viktigt att man gör en utvärdering av vilken service man vill ha och behöver inom helikopterservicen och att man gör noggranna kravspecifikationer inför upphandlingen och får det på rätt.

 

När landskapsstyrelsen behandlade budgeten hade vi naturligtvis också den preliminära hälso- och sjukvårdsplanen för år 2004 med. I den införde landskapsstyrelsen faktiskt några nyheter. För det första införde vi då att under 2004 skulle förberedas det praktiska genomförandet av en allmän vaccination av befolkningen mot TBE, den s.k. Kumlingesjukan och att vaccinationen skulle kunna utföras under 2005. Vi vet att den s.k. Kumlingesjukan förorsakas av TBE-viruset, en infektionssjukdom i det centrala nervsystemet och det smittar via fästingarna. I Finland har antalet insjukna under de senaste åren stigit från 10 till 20 fall årligen till över 40 fall år 2001. Den ökade trenden verkar att fortsätta. På Åland förekommer speciellt många fall i relation till folkmängden och utgående från den situationen har man i december 2002 tillsatt en arbetsgrupp vid folkhälsoinstitutet för att förbereda en eventuell allmän TBE-vaccination på Åland. I arbetsgruppen har ingått forskare från folkhälsoinstitutet och från landskapet landskapsläkaren; förhandsbedsked om arbetsgruppens slutsatser ger vid handen att en allmän vaccination mot TBE kan motiveras både medicinskt och hälsopolitiskt. För att förbereda en eventuell vaccinationskampanj har ärendet tagits upp i hälso- och sjukvårdsplanen för 2004. Några kostnader kommer det knappast att bli för 2004, men om det blir av bör detta detaljplaneras inför 2005. Dessutom förde landskapsstyrelsen in i planen en annan sak, nämligen man skall börja tillämpa telemedicin i skärgården enligt den utredning som finns färdigställd i dag. Dessutom, som också har varit på tapeten beträffande ÅHS förde vi in att det under 2004 skulle färdigställas en handlingsplan för smådjursmottagningen inom ÅHS och utveckling beaktande ansvarsfördelningen mellan ÅHS och den privata sektorn. Jag vet att det redan inom ÅHS diskuteras att man skall utforma den här verksamheten som självfinansierad och att det är ett första steg och sedan får man se hur man går vidar, men det finns också en motion i detta ärende och som information vill jag säga att denna fråga har varit anhängiggjord inom ÅHS i styrelsen, det har gjorts utredningar och diskuterats och så här långt har man kommit. Förhoppningen är att detta skall kunna lösas under 2004.

 

När det gäller den påtalade IT-verksamheten inom ÅHS, som har varit ett litet ledsamt kapitel, så försöker man och har kommit till rätta med den till vissa delar. Men när det gäller IT-tjänstchefen som nu har funnits som en köptjänst föreslår vi att när det avtalet utlöper vid årsskiftet 2003/2004 skall den utannonseras som en tjänst och så att man skall kunna jobba med verksamheten och få den att fungera.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson talar om de goda och de svåra åren och jag ger honom rätt i att vi är inne i en mycket sämre period än vi har haft då vi rätteligen borde ha sparat pengar men inte kunnat göra det. Situationen låter så bra när man från landskapsstyrelsen talar i de här termerna. Min fråga är därför om landskapsstyrelseledamoten Eriksson håller med om att de 10,4 miljoner, som man har tagit från pensionsfonden, är pengar som årligen kan upprepas i budgeten eller om det är en engångsföreteelse, såvida vi vill ha några framtida pensioner säkrare. Samma gäller Posten: 3 miljoner från Posten. Kan det bli en årlig upprepning av de summorna. Vi har hört att ltl J-E Mattsson har en helt annan uppfattning och han är mycket oroad över det. Några 3,3 miljoner i skattepåslag varje år kan man väl inte heller tänka sig, så jag upplever att det är många interimistiska lösningar; man har tagit det från andra, åtminstone temporärt, lite den där rånarmentaliteten som postdirektören talade om.

 

När det gäller ÅHS-avgiften  skulle jag i grunden kunna tänka mig att ha en liten egen avgift om det vore så att det fanns ett högkostnadsskydd realt, men bekymret är att när man har vältrat över så mycket annat på kommunerna blir det svårt att också ta den bördan eftersom det också är en transferering genom skatteavdrag direkt ner på kommunerna. Bördorna läggs på andra, saneringen går för långsamt i den egna ekonomin. Landskapsstyrelseledamoten Eriksson, har jag rätt eller har jag fel?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag skulle säga så här, att ltl Wiklöf har både rätt och fel. Skatteavdraget har man tagit en gång och det kan man inte ta flera gånger. När det gäller överföringar från pensionsfonden och Posten måste man bedöma dem utgående från situationen vid varje tillfälle man gör en ny budget. Kommunerna kommer inte att drabbas annat än möjligen till den delen det gäller mindre landskapsandelar för investeringar, men enligt lagstiftningen som nu ligger i finansutskottet har jag läst in en liten vinst för nästan alla kommuner utom Mariehamn (Från salen: pensionsfonden?) Med pensionsfonden är det samma sak; där får man bedöma från gång till gång vad man har möjligheter att ta ut. Jag håller med om att de åtgärder som nu har vidtagits kan man inte i samma utsträckning vidta en gång till. Men det är också så att inte har landskapsstyrelsen haft mening att vältra över på kommunerna. Landskapsstyrelsen har varit ute efter att alla skall ta ett ansvar: landskapet, kommunerna och också privatpersoner, för den situation vi har. Det är våra gemensamma medel och pengar alltihop och då måste vi alla kunna ta ett visst ansvar för den här situationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det var intressant att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson berörde smådjurskliniken vid ÅHS. Jag tror att det är väldigt oklart för medborgarna att det är en samhällssubventionerad verksamhet. När man har sjuka smådjur och går till veterinären så betalar man full avgift för behandling och kostnaderna. Man kan alltså säga att ÅHS subventionerar dem som bedriver verksamheten genom att man håller utrymmen, assistenter och andra kostnader innanför ÅHS:s budget. Jag måste säga att jag tycker att det är stötande att man höjer ÅHS-avgifterna för människor som är sjuka samtidigt som man håller den här verksamheten under armarna. Nu försökte landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson möta den kritik som vår motion innehåller, men de facto har man inte gjort någonting åt den här frågan på över ett år fastän den har aktualiserats. Nu finns det ett förslag att man skulle ha en tio års övergångsperiod för att privatisera detta. Jag ser inte något skäl att dra så här långt ut på tiden. Det kunde kanske medföra det förstås att den veterinär som har haft huvudansvaret för detta skulle hinna gå i pension och på det viset ekonomiskt inte privat skadas på något sätt av verksamheten, om man lägger ner den först om tio år. Men jag tror att vi måste vara beredda att ta risken och lägga ner verksamheten tidigare eller helt enkelt låta den privatiseras.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande har vi från landskapsstyrelsens sida observerat det här och fört in det i planen. Jag läste upp vad vi har sagt. Jag har också fått den informationen från ÅHS att man nu överväger att ta ut full kostnadstäckning eller att smådjursverksamheten skall vara självfinansierad och då kommer det inte att belasta ÅHS-budgeten på något sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Skärgårdstrafiken omsätter 12-13 miljoner per år. Skärgårdstrafikens huvudsakliga uppgift är förstås att producera trafikturer mellan skärgårdskommunerna. Verktyget för dessa turer och trafiken blir då turlistan. Här har vi ett uppenbart systemfel i vår förvaltning. Inkommande torsdag skall landskapsstyrelsen fastställa turlistan utgående från landskapsstyrelsens budgetförslag, alltså inte utgående från det anslag vi så småningom här i lagtinget kommer att bevilja. Diskussionen här är på det viset en icke-diskussion; det är meningslöst att prata om sådant som redan fastställs innan vi har tagit ställning till det. Det är meningslöst att öka anslaget därför att turlistan är fastställd; vi kan inte heller sänka anslagen eftersom turlistan är fastställd. Det måste göras någonting åt det här och jag hoppas att man kan komma på ett annat system till nästa års budget.

 

Beredningen mellan kommuner och trafikavdelningen fungerar heller inte på ett helt bra sätt. Det blir ofta tvister. Man strider om de här sakerna och det beror också mycket på att man inte får lagtingets åsikt i den här frågan innan man fastställer turlistorna. Orsaken till brådskan påstås vara att turlistan måste tryckas för att den skall vara färdig till någon mässa som skall brukar vara i början av året, men jag tror ändå att det är viktigare att lagtinget får säga sitt än att man måste ha turlistan färdig till en mässa.

 

Seglingefärjan skall enligt budgetförslaget få ett nattuppehåll i enlighet med systemet för Björkölinjen. När nattrafik infördes på Björkölinjen för ett år sedan utlovades en utvärdering av hur det har slagit i den regionen. Någon sådan utvärdering har jag inte sett. Jag ser helst att man avvaktar den innan man inför nattrafik på flera linjer. Björköfärjan skall också privatiseras fr.o.m. augusti enligt budgetförslaget. Där tycker jag att finansutskottet bör göra bedömningar och utvärderingar utgående från hur det slår i den regionen innan man inför det.

 

Så till Enklinge och Lappo skolor. Resonemanget att landskapsstyrelsen genom ett öronmärkt stöd för dessa skolor skulle ta över grundskoleväsendet för kommunerna kan jag inte omfatta till fullo. Inte tar vi över näringslivet för att vi stöder näringslivet genom t.ex. Ålands Utvecklings Ab och inte tror jag att vi blev hästhandlare heller för att vi stödde travbanan, så därför tror jag att vi gott kan säga exakt vilken summa vi vill stöda dessa skolor med när vi nu en gång avser att stöda dem. Det är synnerligen viktigt för de berörda kommunerna att man redan i budgetberedningen nu på hösten kan bilda sig en uppfattning om hur stort detta stöd kunde bli.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Skolorna är uppe på tapeten igen och det är fortsättningsvis mycket glädjande, men jag förstod inte riktigt om ltl Perämaa stöder motionen eller gör han det inte?

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag stöder att dessa små skolor skall få finnas kvar. Det är den viktiga frågan, inte huruvida jag stöder en motion eller inte.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter.

Samma principer gäller för ett långsiktigt miljöarbete som för jämställdhetsarbetet:  grundläggande kunskap samt en vilja till förändring för en mera jämlik värld. En helhetssyn är viktig och utrymme för förbättring finns både globalt, nationellt och på individplan.

 

Jag har tillsammans med ltl Raija-Liisa Eklöw lagt en finansmotion för fortsatt delfinansiering av Agenda 21. Vid FN:s miljöutvecklingskonferens i Rio de Janeiro 1992 gjordes internationella överenskommelser som Agenda 21-arbetet bygger på. Lagstiftning och attityder är två grundbultar i miljöarbetet. Lagtinget står för lagstiftningsdelen och Agenda 21 för attitydförändringsarbetet.

 

Huvudsyftet med Agenda 21:s verksamhet är att på gräsrotsnivå konkret arbeta för hållbar utveckling och just attitydförändring, där t.ex. en mera rättvis handel kommer att bli viktigare än både bistånd och skuldavskrivning för att få till stånd utveckling i de fattiga länderna. Tänk på det, bästa lagtingsledamöter, nästa gång ni köper kaffe eller te!

 

Agenda 21 för fram miljötänkande på ett positivt och kreativt sätt utan skuldsättning och kritiserande. Det är a och o när man vill förändra attityder. Agenda 21 ger också konkreta och handfasta råd till kommuner och enskilda medborgare. Huvudman för Agenda 21-kontoret på Åland har Ålands Natur och Miljö varit sedan 1995, men man har nu tvingats frånsäga sig ansvaret på grund av den ekonomiska osäkerheten. Det ekonomiska ansvaret har till dags dato gemensamt tagits av landskapet och kommunerna.

 

Fru talman!

Vi anser att Agenda 21-verksamheten inte bör avslutas på ett abrupt sätt utan finansiering och organisation som garanterar dess viktiga verksamhet. Vi anser vidare att landskapet har en naturlig roll som delfinansiär. För att garantera fortsatt meningsfullt miljöarbete på gräsrotsnivå bör omstrukturering planering, huvudmannaskapet utredas och påbörjade projekt avslutas.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag vill till först rätta påståendet om Bild- och formskolan. Det är så att Bild- och formskolans ordförande meddelade till landskapsstyrelsen att hon inte någonsin åt någon har sagt att Bild- och formskolan inte kan bedriva sin verksamt trots att man har minskat anslaget med 2.000 euro. Det är alltså en fel uppgift man har kommit fram med. Jag tycker att det här är ganska allvarligt. Vi lyfte anslaget från kulturdelegationen egentligen mest därför att vi inte kan ge mer än 150.000 mark i året från kulturdelegationen. Vi brukar inte göra det och därför flyttade vi anslaget till ordinarie budget och höjde det samtidigt, så vi har givit 40.000 euro under ett eller två år tillbaka och nu har vi alltså dragit ner till 38.000 euro. Det här meddelade hon för att hon råkade höra det i radion – det är alltså bra med radio också!

 

Jag vill också säga några ord om flyttningen som har att göra med hantverksskolan, husmodersskolan och naturbruksskolan. Det är alltså så att vi i många år – naturligtvis alldeles för många år – har diskuterat hur vi skall göra för att få ändamålsenliga utrymmen för hantverksskolan. Vi har alla varit ense i alla partier om att hantverksutbildningen skall finnas på Åland. Vi anser att konst och hantverk är både en konstart och en näring och bör alltså stödas. Problemet har varit att det har blivit så dyrt att bygga upp en anläggning i Tosarby. Nu har då alltså landskapsstyrelsen tagit beslut om att vi bygger inte ut någonting i Tosarby. Det betyder att när man har fått nya utrymmen kommer Tosarby-fastigheten också att bjudas ut. Det kommer att bli en utomordentligt fin bostadstomt.

 

Vi har länge tittat på husmodersskolan och försökt få möjligheter där, men det visade sig efter många och långa utredningar, kommittéer och arbetsgrupper att hantverksskolans behov av utrymmen är så stora att vi inte får in dem på ett bra sätt i husmodersskolan utan att bygga om inne i själva husmodersskolan, som, som jag sade redan tidigare, är ett så fint hus att det borde kanske rentav k-märkas innan det säljs eller man borde ha en garanti att man inte får förstöra det huset och omgivningen. Vi vill inte heller bygga sönder internatet. Vi skall ändå komma ihåg att hantverksskolan drivs i dag av en privat förening, Konst- och slöjdhantverksföreningen, och det finns ingen garanti att de orkar hålla på hur länge som helst och därför kan man kanske inte bygga hur mycket som helst.

 

Vi har också tittat på folkhögskolan, en fråga som ställdes här igår. Där ser vi inte någon möjlighet för hantverksutbildningen eftersom vi håller med om att hantverksutbildningen behöver ha egna utrymmen; man kan inte klämma in dem någon timme i folkhögskolans textila utrymmen eller i deras verkstad, som ändå inte skulle vara tillräcklig utan man skulle ändå vara tvungen att bygga där. Vi har alltså inte sett det som någon bra möjlighet. Slutresultatet blev alltså att hantverksskolan skall flytta till naturbruksskolan. Ombyggnaden skall starta nästa år. Vi vet att vi måste bygga en ny verkstad på 400-500 kvadratmeter. Vi skall försöka hitta de utrymmen som ännu inte används vid naturbruksskolan; det finns en del där som kan tjäna som utrymme för en viss del av den textila utbildningen, så får vi se hur mycket man måste bygga för den delen. Då tror vi att vi får ett centrum; då kan namnet landsbygdscentrum få ytterligare en viktig del i sig för att utveckla det här.

 

Jag tänkte säga ett par ord om museibyråns organisation. Vi har minskat museibyråns kostnader i år budgeten med 9 procent, och det är ganska mycket. Omorganisationen som vi har genomfört och som vi fullföljer nu ger oss en helhetssyn över hela verksamheten som man bedriver och det kommer att ge oss möjligheter att rationalisera. Det vi gör nu till sommaren är att vi minskar de tillfälliga sommararbetarna, som har varit ganska många.

 

Så vill jag prata lite om kk-huset. Tittar vi i budgeten kan vi se att där finns nu upptaget 1,4 miljoner euro för nästa år. Det är för detaljprojekteringen. I årets budget finns det ännu 3 miljoner för det här ändamålet, men av budgettekniska skäl vill finanschefen ha dessa pengar bortflyttade från det här året och flyttar dem till 2004, nästa år. Men vi behöver inte 3 miljoner, utan vi behöver bara 1,4 miljoner och det är alltså det som är upptaget i budgeten nu. Detaljplaneringen av kk-huset är igångsatt och borde absolut inte få avbrytas. Jag tycker att vi skall bygga kk-huset, inte trots den ekonomiska situationen utan på grund av den ekonomiska situationen. Det är nämligen så att man inte kan i en lågkonjunktur bara tro att en verksamhet kommer igång av ingenting. Vi måste se till att vi har byggen också 2005 och 2006; jag har just kontrollerat att det är ganska dåligt med offentliga sektorns byggen då, så kk-huset behöver vi genomföra på det sätt som vi redan har beslutat egentligen många gånger. Jag tycker att en landskapsstyrelse med ansvar för samhället också måste investera; annars kommer vi ingen vart.

 

Vi skall bygga kk-huset för att vi skall skapa framtidstro inom näringarna, för att skapa olika möjligheter för hotellverksamheter, restaurangverksamheter, affärer, för besöksnäringen, för turismen, för att höja Ålands attraktionskraft, för att öka övernattningarna - för de positiva ringeffekterna m.a.o. Det finns som grund för detta en samhällsekonomisk analys som håller streck i dag ännu. Vi pratade här i dag om 40.000 besökare och någon sade att det var omöjligt; jag pekade på Tjudö vingårds sommarveckor som drar in 35.000 besökare, så 40.000 är trots allt inte så mycket. Enligt den samhällsekonomiska analysen kommer det att skapas 35-40 årsarbeten, man tror att hotell- och restaurangnäringarna drar in 2 miljoner euro extra på detta. Det är mycket nog.

 

Vi saknar i dag utrymmen för kulturevenemang av hög klass. Vi saknar också utrymmen för stora konferenser. De konferenser som hålls här i plenisalen blir ändå halvmesyrer, för här kan man på sin höjd ta ungefär 200 personer om det skall fungera bra. Man kan fylla alla platser och då ryms det 350 personer, men de som sitter uppe på läktarna varken hör eller ser någonting, så det är ingenting att rekommendera. Årligen tackar kongresscentret många gånger nej till kongresser som antingen vill komma under lagtingssessionen eller så är de större än möjligt eller så finns det någonting annat som hindrar det. Vi skall komma ihåg att i det planerade kultur- och kongresshuset kommer det att finnas en stor sal för 600 personer, en liten sal för 200 personer. Det kommer att finnas övningsutrymmen för teater och musik, det kommer att finnas elva konferensrum av olika storlek från 37-200 kvadratmeter, sedan kan man också hitta komplettering i de närliggande hotellen. Det är en samverkan mellan alla dessa utrymmen som kommer att bli den stora tillgången för kultur- och konferens eller näringslivet på Åland.

 

Det har talats om att driften är oklar. Jag vet inte! Lagtinget har i alla fall tagit beslut om driften ifjol i budgeten enligt det förslag som lämnades då, dvs. driften skall skötas av ett neutralt driftsbolag, ett aktiebolag som verkar enligt normala aktiebolagsregler. Det blir heller ingen bindning till de existerande hotellen, men det är klart att turisthotellet kommer alltid att ha fördelen av att vara närmast kk-huset. Vi skall sköta kk-huset med minsta möjliga fastanställda personal; det mesta möjliga skall skötas av privata aktörer: mat, städning, ljus, ljud osv. Huvudägare enligt det driftsavtal som lagtinget har godkänt är staden och landsbygden, och här vill jag gärna erinra om musikhuset i Helsingfors som man nu bygger och som kommer att precis ha en liknande bolagsform, dvs. staden, staten och rundradion kommer att vara aktörer i det aktiebolaget som skall sköta det stora musikhuset för 90 miljoner euro.

 

Om lagtinget vill ge näringslivet, turismen, positiva signaler för framtiden, signaler som kan ingjuta framtidstro, framtidsoptimism för hela samhället, så är det nog dags nu att sluta tveka och vela och vända kappan efter vinden och i stället fullfölja det beslut som vi redan har fattat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var hårda ord från landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson angående Bild- och formskolan, så jag ville bara passa på att säga att jag hade ett mycket positivt samtal med Bild- och formskolans verksamhetsledare och också en lärare vid skolan. De var båda två mycket glada över motionen och mycket ledsna över sänkningen av anslaget till verksamheten, eftersom de i dag har en tuff situation. Som ledamoten Gun Carlson vet har Bild- och formskolan inkommit flera gånger med anhållan om extra medel till kulturdelegationen för olika projekt. Jag tycker alltså att man kan konstatera att en neddragning med 2.000 euro inte befrämjar utvecklingen vid skolan, nämligen den som man nu vill göra för dem som har gått på grundnivå i flera år att få fortsätta på fortsättningsnivå.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Tydligen talar de i olika tungor. Det här var ordföranden som med bestämdhet sade att de har aldrig haft en sådan diskussion. Jag kan förstå att man vill göra som ltl Gunell sade, visst vill man mycket, det är alltid så, man vill alltid mera än man kan, men livet är sådant att man kan inte alltid göra det man vill. Det viktiga är ändå att vi inte för ut att Bild- och formskolan inte kan fungera med det anslag vi har beviljat, för det kan den uppenbarligen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att alla som lyssnade på det här måste erkänna en sak: kk-huset skall byggas till 100 procent med skattemedel, det skall drivas av ett företag som består av landskapet och staden. Det offentliga skall iklä sig rollen att driva företaget. Kära lagting, det är nog så nära socialisering man komma det! De här pengarna är bort naturligtvis från åtminstone det vi vill prioritera och som vi anser att landskapet och staden skall syssla med, dvs. vård, skola och omsorg. Om det här är ett så lukrativt investeringsobjekt, då kan ju inte de privata hålla fingrarna ifrån det! – annars tror man inte på marknaden överhuvudtaget. Jag vill att ledamoten Gun Carlson berättar i sitt nästa anförande vilka prognoser man hade för allhallen, vilken löften som utgavs i samband med att man investerade i travbanan och förklara för oss i vilken mån dessa har infriats, och då menar jag ekonomiskt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Inom landskapsstyrelsen har vi också värnat om vård, skola och omsorg i den här budgeten och vi värnar om det i framtiden också; därför måste man ha ett näringsliv som fungerar. Den privata sektorn är den som kan generera pengar och nu skapar vi möjligheter för att näringslivet skall kunna existera och utveckla sig samt skapa pengar. Det ökar skatten både i kommuner och statsskatten och vi får det tillbaka. Det är det enda sättet som ett samhälle kan utvecklas på. Det måste finnas någonting som genererar pengar. Nu hjälper landskapsstyrelsen till med det här. Jag vill påpeka att det här finns i otaliga budgeter, beslut där man hela tiden har varit helt ense om att landskapsstyrelsen skall finansiera kk-huset till 100 procent; någon skall driva det, man väntade länge på driftsavtal, så kom det ifjol i budgeten, lagtinget godkände det, Mariehamns stad har godkänt det, Mariehamns stad har garanterat en ”kulturpeng” till det och det mesta är klart. Nu har vi alltså att fullfölja den påbörjade planeringen. Är det så att man nu, av olika skäl, vänder kappan efter vinden är detta ingen bra reklam för Ålands lagting. Vi kommer bara ihåg hur Mariehamns stad höll på med sina badhus, åkte hit och dit och flyttade hit och dit – jag vill inte se att kk-huset skall bli ett liknande projekt som nästan inte blir förverkligat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Kulturminister Carlson säger att kk-huset är viktigt. På den punkten är vi helt eniga. Det är kanske ännu viktigare att man får utrymmen för kongress- och konferensturismen. Just därför pekade jag igår i mitt anförande på att det är viktigt att finansutskottet får till stånd en lösning så att vi inte hamnar i en låst situation, som det ofta blir runt sådana här projekt. Jag är alltså enig om vikten av utrymmen för konferensturismen. Däremot ställer jag mig frågande när hon säger att det finns en samhällsekonomisk analys som håller streck. Det är faktiskt så att de kalkyler – som jag föredrar att kalla dem – gjordes av en firma som hette Olssons turiststrategi Ab i Rönninge.  De gjorde en likadan kalkyl för allhallen och där har vi tyvärr facit i hand – den kalkylen höll inte. Jag är väldigt tveksam – jag läste den senast igår – till om den håller streck också för kk-huset. Det finns mycket övrigt att önska när det gäller underlaget för en samhällsekonomisk analys. Det jag också är lite tveksam till är när ledamoten Gun Carlson säger att hon är orolig för att det inte skall finnas tillräckligt med byggprojekt år 2006. Om man tittar i årets budgetförslag finns det 53,4 miljoner euro upptaget för 2004 och 41,4 miljoner euro för 2005 i översiktsplanen, dvs. under år två år skulle man bygga för nästan 100 miljoner euro – var och en förstår att det finns inga möjligheter att realisera ens hälften av projekten! Jag tror att det finns ingen anledning ledamoten Gun Carlson att vara orolig för att det inte skulle finnas byggprojekt kvar år 2006, det finns garanterat!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Senaste år gick vi igenom vad vi kallade samhällsekonomisk analys – eller kalkyl – det är kanske inte så stor skillnad och vi har funnit att det mesta håller streck, just antalet besökare är inget orealistiskt tal. Detta i sin tur genererar alla dessa positiva ringeffekter. Vi måste också komma ihåg, att vad är vi beredda att göra för att utveckla vårt samhälle? Vi ser hur många andra problem som hotbilder, som svarta moln vid horisonten, medan det här ändå är så mycket realism det kan finnas. Vi har så många år pratat om att vi behöver det, vi skall bygga det och jag säger ingenting om när byggstarten skall ske, men jag anser att vi skall fullfölja planeringen enligt budgeten. Det är så vi har sagt hela tiden, att sedan skall bygget komma när byggkonjunkturerna det medger. Men jag vill ändå påpeka, att trots allt, om man tittar i sammanställningen i budgeten på 2005-2006 är det inte många stora byggen som då kommer att vara igång. Det är många kommunala projekt, men vi tror oss också veta, med kännedom om tidigare planeringar, att det är många som inte kommer att bli av, så därför tror vi att det kanske är bra att ha ett färdigt planerat projektet på hyllan. Det är så vi har sagt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Jag återkommer i dag och jag är ju lite ivrig nu eftersom jag troligtvis har bara 10-14 dagar på mig till här i lagtinget och jag kanske får vänta fyra år innan jag  kan återkomma i en allmänpolitisk debatt, så därför passar jag på tillfället!

 

Fru talman!

Jag vill lyfta fram några saker som kanske inte enbart berör årets budget utan följaktligen även kommande års budgeter. Det jag skulle vilja prata om gäller turismen, en del av turismen som inte berörs så ofta. Vi har hört talas om kulturturism och idrottsturism, men det är naturturismen som jag skulle vilja beröra med några ord. Även från jordbrukets sida skulle vi behöva förbättra oss och ha stora möjligheter att utnyttja naturturismen. Det jag vill föra fram är tanken på ett Naturum. Naturum är en plats där man kan få en samlad naturinformation om Åland. Det gjordes en utredning som var ett samarbete mellan Mariehamns stad och landskapsstyrelsen för ett antal år sedan om ett Naturum; det finns med i Åländsk utredningsserie och där finns en noggrann beskrivning av vad ett Naturum är. Naturum finns lite överallt i världen. Det började egentligen från idén i England med Visitor’s Center. I Sverige är det i huvudsak naturvårdsverket som driver Naturrum och i Finland är det forststyrelsen som driver dem, ofta finns de i anslutning till nationalparkerna.

 

Naturum åskådliggör på olika sätt hur flora, fauna, bergarter och miljöer i övrigt är på det aktuella området. Vi vet att man har gjort undersökningar varför turisterna besöker Åland är det en väldigt stor del, upp till 70 procent, som besöker Åland för att vi har en så vacker natur. Då tycker jag också att det skulle vara viktigt om vi skulle ha någonstans där man skulle presentera den. I Naturum har man olika utställningar och genom modern teknik presenterar man just flora och fauna; även vattenmiljöproblematiken skulle kunna åskådliggöras, vikten av betande djur i våra kulturmarker skulle också kunna uppmärksammas på dessa platser.

 

Jag sade att Naturum i Sverige och Finland ofta finns i anslutning till nationalparker och ypperligt skulle här vara att det skulle vara information om våra naturskyddsområden.

 

Naturum kan ytterligare fungera som utgångsläge för olika besök i naturskyddsområden; t.ex. kanotutflykter kan vara ett utgångsläge, vandringsleder och i övrigt kan det vara intressant för både barn, ungdomar och vuxna att få ökad kännedom om vår natur.

 

Fru talman!

Jag vill i det här skedet också lyfta fram projektet Skärgårdsleden som är ett projekt som sträcker sig från Roslagen i väster till Åboland i öster. Där tar man i samarbete med ortsbefolkning och näringsidkare fram vandringsleder som skall vara tillgängliga för alla. Det är väldigt populärt att vandra och vi har en mycket vacker och unik natur som skulle lämpa sig för den här formen av turism.

 

Fru talman!

Jag vill också i detta anförande komma tillbaka till jordbruket. Där har vi företagshälsovården för jordbrukare som ÅHS har hand om. Företagshälsovården har startats upp ett antal gånger, men det har stupat på att det inte har funnits tillräckliga resurser och så är fallet även nu. Det finns inte tillräckliga resurser för att vi skall kunna marknadsföra företagshälsovård för jordbruket. Detta är en stor brist som man skulle behöva åtgärda.

 

Jag vill även beröra jord- och skogsbruksmuseet, där man nu har kommit så långt att man är igång med att göra en stiftelse för jord- och skogsbruksmuseet och det är ett gediget arbete som har gjorts för att dokumentera det som har funnits under gångna tider inom den här branschen.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Sedan jag var uppe här senast i dag kvart före ett har faktiskt en nyhet kommit till mig som jag tror ingen annan vet om. Det är så att SVT har meddelat att det kommer att bli för dyrt att täcka hela Sverige med marksänd digital-TV och man har således gått in för att göra som jag har föreslagit hela tiden: att man tar ner signalen via satellit till en parabol direkt i huset. Därför uppmanar jag igen finansutskottet att titta över om det verkligen är klokt att gå in för digitalmarkbunden på Åland. Jag tror inte det, och jag fick ju vatten på min kvarn från ett seminarium som pågår som bäst nu i Stockholm. Ja, vad kan jag säga, jag var tre-fyra år före min tid där!

 

Mitt andra anförande gäller kk-huset och jag har en hel del synpunkter på det jag också. Jag måste säga, att jag anser att jag inte är bunden av några gamla beslut som har tagits tidigare; jag har inte varit med och tagit de besluten utan jag måste se på frågan med nya fräscha ögon eftersom jag är ny i lagtinget. Jag har ansett, före beslutet togs om att dra igång badhuset i Mariehamn, att samhället inte borde stå med blåslampan och hetta på den redan överhettade byggmarknaden, och det anser jag faktiskt fortfarande. Jag skulle alltså vilja att finansutskottet går igenom det som ltl Sundman igår sade, att driften måste vara löst först och att marknadsplanen måste vara fastslagen så att man kan köra igång den samtidigt som man tänker börja projektera huset. Projekteringen kommer trots allt att kosta närmare 10 miljoner mark. Det är lite fel att nämna mark när det alltid är dyrt och euron när det skall vara billigt, så vi borde väl gå in för att prata euro: 1,6 miljoner euro för projektering av ett hus känns som om det inte riktigt är slugt, måste jag säga! Det måste finnas andra hus liknande det som man vill bygga här som man borde kunna titta på hur de har gjort i stället för att uppfinna hjulet en gång till och så skulle man kunna köpa loss de planerna och modifiera dem lite. Jag tycker att det borde gå att göra så. Det jag framför allt vill säga är att man måste göra bedömningen en gång till: är det här verkligen det bästa vi kan göra av 100 miljoner gamla mark? Detta kk-hus har varit en gammal käpphäst som har stötts och blötts i den här salen i över tio år och huset borde ha stått färdigt i slutet av förra lågkonjukturen, redan varit igång och inarbetat, men nu är det kanske så att man måste ställa sig frågan igen: är det här det bästa man kan göra för 100 miljoner mark eller 16 miljoner euro? Kanske behoven har ändrats sedan den första tanken uppstod  hos någon politiker någon gång på åttiotalet att vi måste bygga ett kultur- och kongresshus? Kanske turisterna eftersträvar något annat i dag än att bara samlas i en lokal och hålla möten? Det är trots allt ingen brist på konferensutrymmen runt omkring oss i våra kringregioner; både i Sverige och Finland finns det hur mycket som helst och på haven här utanför går det konferenser hur mycket som helst.

 

Det här är min personliga syn på det och man kanske skulle satsa pengarna på någonting annat som strävar till att öka landskapets attraktionskraft och landskapets övernattningar, så jag tror att man börjar lite i fel ända om man börjar bygga kk-huset nu. Men det är som sagt bara vad jag tror och en riktig utredning över vad som kan dra folk till Åland borde genomföras: är det ett kk-hus eller någonting annat, säg, en marinpark som jag försökte jobba lite för för tre år sedan, där man skulle kunna sänka gamla skepp och locka hit dykturister, kanske det kan vara en året-runt-motorbana. Kanske ett alternativ till kk-huset skulle kunna vara – som jag tycker är en jättebra och idé och som jag har börjat fundera på de sista dagarna – att man skulle hyra ungefär en likadan jakt som är utanför badhotellet i Nådendal, en riktigt stor lyxjakt med restauranger, hotell och konferensutrymmen, kasino kanske och så skulle man parkera den utanför badhuset. Det är en modell som man skulle kunna tjäna på både till badhusets bästa och till kk-hustankens bästa. Det är, som sagt, bara några tankar som jag har också jag tycker att man i alla fall borde undersöka möjligheterna och kommer man sedan fram till, att, nej, det bästa är att bygga ett kk-hus, då ger jag mig för den tanken också, men det borde undersökas en gång till.

 

När det gäller Posten tycker jag som flera andra har sagt här i dag att sättet som man har behandlat Posten på inte riktigt känns rätt. Jag anser att det är fel att ta ut så här mycket pengar ur Postens kassa och som vi vet måste Posten låna tillbaka pengarna för att investera och bygga ut. Inte skall Postens pengar användas till driften av landskapets utgifter, enligt mitt sätt att se det. Posten skall naturligtvis utveckla sina tjänster och investera i nya maskiner, lokaler och andra sätt som drar dess verksamhet framåt. Är detta en engångsföreteelse, så må vara, men det värsta är att det inte är det, utan jag har personligen en egen erfarenhet av att man har gjort så här tidigare, nämligen med Skärgårdsflyg. Då använde man faktiskt Skärgårdsflygs pengar för att bekosta driften av Stockholmstrafiken under tiden man upphandlade trafiken på nytt. Man använde alltså ett utomstående bolags medel för att bedriva verksamhet som landskapet egentligen skall göra. Det är inte det som är tanken, om vi ser hur det gick med Skärgårdsflyg – det gick inget vidare bra!

 

Det är mycket som jag skulle ha velat säga till om hur man skall bygga om Viggen till ett skolfartyg, men jag tänker inte gå in på den frågan nu och helikopterfrågan återkommer jag till.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

 Det var många fantasifulla förslag som ltl Karlström kom med om inköp av konferensfartyg osv. Jag tycker nog att ledamöterna måste fundera över: vad är det som skattebetalarna sade i valet att vi skulle syssla med? Det var hälso- och sjukvård, utbildning och att vi skulle bekämpa droger, slå vakt om miljön. Det stöd som man skall ge näringslivet är inte att landskapsstyrelsen själv skall investera i hotellverksamheter och stora konferensanläggningar. Vi skall eventuellt stödja privata intressenter, men att vi själva skall bygga och driva dem är inte förenligt med dagens marknadsekonomiska tänkande. Jag förstår inte varifrån de åländska borgarna får sitt tankesätt. Är det detta gamla bondesamhället där landskapsstyrelsen egentligen finansierade allting som man inte själv ville eller kunde klara av? Jag begriper inte hur man kan fortsätta och resonera så här! Det som jag i alla fall tyckte var glädjande var förslaget, på andra grunder än jag själv har motiverat ett avslag, att man skall investera 400.000 euro i en TV-sändare för att ta emot digitala program borde strykas. Jag tycker att ltl Karlström och jag kan enas här även om vi gör det utgående från olika motiveringar. Det behövs inte i dag att man investerar så här mycket. Jag tror att det beror på att man inom landskapsförvaltningen helt enkelt inte har kunskaper i de här frågorna. Det är åtminstone mitt intryck när vi har hört ansvariga ministern i den här frågan, utan när förvaltningsrådet budgeterar så tror man att man måste föra detta vidare.

TALMANNEN: Repliktiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Först till frågan om skola, vård och omsorg som man i valet har ansett att man skall syssla med. Det är helt klart att så är det, men för att kunna ha råd med vård, skola och omsorg måste vi ha ruljans på näringslivet och ekonomin. Skall vi satsa pengar på ett kk-hus eller någonting annat? Tanken har ju varit här att man skall satsa 100 miljoner gamla mark på att bygga ett hus. Då anser jag att man skulle tänka på om man kunde använda de här pengarna på ett mera effektivt sätt. Det är helt självklart att det är näringslivet som skall dra det. Med så pass stora investeringar det handlar om är det bra om landskapet kan komma med och hjälpa till lite.

 

När det gäller digital-TV är det också lite kul att se hur vtm Sundback har svängt i digital-TV-frågan, för senaste den var uppe – när vi satt i samma forum – föreslog jag att man inte skulle gå in för digital-TV-sändning och det blev nedröstat med 10-1! Jag var alltså ensam, så det känns faktiskt tryggt att du har svängt på den punkten!

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Medan dammet lägger sig kring kk-hus och TV-sändarna skall jag passa på och ta upp en helt annan fråga! Jag skall tala om Ålands medlemskap i Nordiska rådet. Det är så att den frågan har en synnerligen liten plats i lagtingets budget och hittills har den inte haft någon plats alls i debatten. Trots det bedriver den åländska delegationen ett aktivt arbete på alla plan inom det nordiska samarbetet: lagtingets två ledamöter och ersättare inom Nordiska rådet, landskapsstyrelseledamöterna och ämbetsmännen inom ministerrådet och de olika ämbetsmannakommittéerna. Det är därför helt omöjligt att på den tid som står till förfogande redogöra för allt. Jag skall dock i all korthet inskränka mig till det parlamentariska samarbetet.

 

Nordiska rådet är som känt indelat i utskott. För närvarande är Åland representerat i kultur- och utbildningsutskottet samt välfärdsutskottet. Inom utskotten kan tillfälligt utses arbetsgrupper som närmare får i uppgift att utreda och komma med förslag inför respektive utskott. Vanligen utses arbetsgrupperna på basen av politisk grupptillhörighet. Detta hindrar inte att ålänningarna blir flitigt engagerade som representanter för antingen de konservativa, mitten eller socialdemokraterna. Det här kan också tas som ett bevis på att vi röner uppskattning inom det nordiska arbetet

 

Ser man till de övergripande frågorna som Nordiska rådet engagerar sig i under 2004 kan nämnas ”Ett Gränslöst Norden”, dvs. avlägsnande av gränshindren mellan de nordiska länderna. Det mest uppseendeväckande negativa exemplet på gränshinder kommer från Åland och den åländska kranförarens bekymmer att få sin examen godkänd av de finländska myndigheterna. Trots detta dystra exempel har många framsteg gjorts men mycket återstår att göra. Under Sveriges ordförandeskap utsågs Danmarks förre statsminister Poul Schlüter till att särskilt engagera sig i arbetet med att få bort gränshindren i Norden. Hans rapport diskuterade vid Nordiska rådets senaste session i Oslo och en katalog finns över vad man har gjort och också vad som återstår.

 

En annan fråga som är aktuell i Norden och är det nordiska samarbetets roll i det nya Europa. Här finns givetvis många utmaningar med tanke på den struktur som framför allt EU har i förhållande till det frivilliga samarbete som finns inom Nordiska rådet.

 

Det praktiska genomförandet av den nordliga dimensionen skall främjas och drivas på under året och särskild uppmärksamhet skall läggas på att utveckla samarbetet med Ryssland.

 

Bland miljöfrågorna kan nämnas miljön i Östersjöregionen, samarbetet med den baltiska församlingen skall fortsätta och en gemensam uppföljning av frågan om oljetransporterna i Östersjön och Östersjön som PSSA-område blir aktuell t.ex. genom dialog med ryska politiker, tjänstemän och experter. Detta är av särskild betydelse för Åland.

 

På kulturens område arrangerar kultur- och utbildningsutskottet i Nordiska rådet en konferens om kvalitet i skolan. Konferensen riktar sig till de nationella utbildningsutskotten och baltiska församlingen. Till denna konferens är också representanter för lagtingets kulturutskott inbjudna.

 

Det här är endast några plock ur Nordiska rådets program för 2004.

 

Fru talman!

De självstyrande områdena i Norden, Grönland, Färöarna och Åland, är anslutna till Nordiska rådet genom ett särskilt avtal. Färöarna har numera ansökt om självständig ställning i samarbetet och det leder naturligtvis till att också Grönland och Åland dras in i samma frågeställning. Från åländsk sida har vi givetvis beredskap att delta i samma diskussioner som Färöarna den dag som Nordiska rådets presidium tar upp ansökan till sakbehandling. De självstyrande områdena bör behandlas och uppnå samma ställning i den nordiska gemenskapen.

 

Sist men inte minst kan nämnas att Åland står värd för Nordiska rådets utskottsmöten i september nästa år. Närmare 150 personer, det kan t.o.m. komma 200 personer från hela Norden hit och besöka vårt landskap och det tillfället skall vi givetvis utnyttja på bästa möjliga sätt.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Gränshindren i Norden är besvärliga för många ålänningar. Det fall som här refererades till är väl det fall som medialt har varit mest uppseendeväckande, men det som jag ändå tycker är ett av de största problemen är de ålänningar som lyfter dubbla pensioner, vanligtvis en pension i Sverige och sedan har de jobbat på Åland så att de har två pensioner, en finsk och svensk. Många av dessa pensionärer drabbas av det som de själva upplever som dubbelbeskattning. I vissa fall kan det t.o.m. resultera i en sådan beskattning att den svenska pensionen äts upp helt och hållet. Det andra är att när man skall få sin svenska pension kan det dröja orimligt länge. Jag skulle vilja veta om ltl Ragnar Erlandsson alls har gjort någonting i den här frågan.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Den frågan har vi gått igenom i ett särskilt seminarium i Nordiska rådet. Men själva sakbehandlingen i den här frågan har i första hand skötts av Ålands samarbetsminister vicelantrådet Erland, så här har vi jobbat tillsammans och jag tror att alla länder ministerrådet är helt ense om den problematik som finns och som vtm Sundback här har beskrivit, så det här är en komplierad fråga men som finns med och den är, som vtm Sundback sade, av särskild betydelse för Åland eftersom vi har förhållandevis många pensionärer som just känner sig drabbade av, som man upplever det, en dubbelbeskattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag tänkte kommentera det som ltl Ragnar Erlandsson tog upp, dels kranförarfallet, men också pensionerna och arbetet med det. När det gäller kranförarfallet kan man säga att på nordisk nivå har man gjort det som går att göra, dvs. man har kommit överens om att utbildningen för kranförare i Sverige och Finland inte skiljer sig åt väsentligt. Det är alltså det uttrycket som används i nordiska överenskommelser och det betyder att man skall godkänna utbildningen. Sedan har det här fallet fått en tragisk eller komisk vändning, hur man vill uttrycka det, därför att det är så att den aktuella kranföraren har fått dispens för sin utbildning fram till 2007 av Åbo och Björneborgs arbetarskyddsdistrikt och sedan Nylands arbetarskyddsdistrikt överklagat det. Det går till HFD, så det är alltså inte längre en nordisk fråga utan det är en intern fråga för finska myndigheter och det intressanta är att finska tjänstemän som representerar det här området har varit med i de nordiska diskussionerna och konstaterat att utbildningen är likvärdig. Det kanske är ett hårt uttryck – jag vet inte om det har någon juridisk mening – men jag skulle i alla fall vilja kalla det är för myndighetstrakasseri. Det är alltså en person som är utsatt för helt onödig byråkrati och en helt onödig sak, så jag hoppas att opinionen som ändå kommer till uttryck i det arbete som jag har gjort i Nordiska rådet så småningom skall göra att det här problemet är löst.

 

Den s.k. Schlüter-processen i Nordiska rådet har gått igenom ett stort antal konkreta fall och ltl Ragnar Erlandsson nämnde att det här är ett arbete där ministersidan och parlamentssidan gemensamt arbetar på de här frågorna. När det gäller skattefrågorna har det gjorts en utredning av riksskatteverket och den behandlades också här vid sessionen i Oslo. Det här man pekat på problemen när det gäller beskattningen för pensionärer. Samtidigt kan man konstatera att den upplevda dubbelbeskattningen inte är någon dubbelbeskattning, för dubbelbeskattning är inte tillåtet enligt nordiska avtal, utan det är så att har man en pension från Sverige och bor i Finland så läggs den pensionen på inkomsten i övrigt, så att det blir en progressivitetseffekt. När det gäller andra problem i detta har man ändrat lagstiftningen och principerna så att det finns vissa gränser för hur mycket skatt man tar ut. Men i nordiskt samarbete har man en intention att gå vidare med skattefrågorna för att harmonisera, om möjligt, pensionsbeskattningen och införa sådana regler så att man inte skall betala mera skatt än man skulle ha betalat i det land där pensionen utfaller. Men det här är ett exempel på en fråga där varje nordiskt land har suverän rätt att besluta om sin egen beskattning och att allt som skall harmoniseras eller likställas måste bygga på överenskommelse. Det här är alltså någonting som inte är så enkelt att lösa, men när det gäller t.ex. praktiska problem för pensionärer så finns det t.ex. i projektet www.komhem.nu på hemsidan en hänvisning till folkpensionsanstalten och en kort beskrivning av pensionsproblemen. Hela komhem.nu-projektet bygger på att varje enskild person som har ett problem som gäller gränshinder skall ta personlig kontakt, för då kan man gå in i de specifika omständigheterna som gör att det kan vara problem. Vi har t.ex. fall här som vi har tagit upp när det gäller tiden för pensionsutbetalning i Sverige. Där är det nämligen så att den svenska pensionsmyndigheten har utlokaliserats från Stockholm till Gotland och i och med den omställningen måste man nyrekrytera en stor del av personalen. Den inskolningen har gjort att under en viss period var det upp till två års behandlingstid för vissa utlandspensioner. Nu kan man begära förtur om pensionen har en väsentlig betydelse och framför allt är det så att myndigheterna i de konkreta fall jag känner till har visat beredskap att hjälpa till. Slutsatsen är den, för min del i alla fall, att det finns problem när det gäller gränshinder på pensionssidan, men de är uppmärksammade, de är anhängiggjorda, en del kan lösas på nordisk nivå, en del kan lösas genom finsk lagstiftning. Men när det gäller just progressiviteten är det en annan skattepolitik man för i Finland, också pensionärerna anses då skall vara med och betala mer om de tjänar mer. Det är därför man har politiskt valt att ha en progressiv beskattning. Men den nordiska målsättningen är att man inte skulle byta beskattning när man byter land; om man har tjänat in pensionen i ett land borde beskattningen vara densamma. Det arbetet fortgår.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det hedrar Olof Erland att han har jobbat med den här frågan inom ramen för samarbetsministrarnas arbetsfält. Det är socialdemokraterna som har tagit upp frågan och envist för den vidare. Jag håller i stort sett med resonemanget, men jag tycker att man alltmera ser att det här är ett problem som måste lösas nationellt. Det är alltså fråga om Finlands sätt att beskatta pensionerna. I dubbelbeskattningsavtalet finns det nämligen ett förbehåll just för pensionerna. Det är ändå så, att hur man än resonerar, så betalar man först källskatt i Sverige på pensionen och sedan läggs pensionen som brutto på den finländska pensionen; det finns vissa koefficienter för att lite jämna ut det. Det kan t.o.m. resultera i att den svenska pensionen helt och hållet äts upp. Det motsatta förekommer inte; det beror på att det är så pass få fall, att de som har jobbat i Finland och flyttar över till Sverige inte drabbas av motsvarande ”dubbelbeskattning” i Sverige. Skall man gå vidare och komma någon vart skall man alltså lösa frågan på nationellt plan. Det här drabbar inte bara ålänningar utan det finns många, många både finlandssvenskar och finnar som har samma problem. Det nordiska principbeslutet kan man stöda på sig, men man måste konfrontera regeringen och minister Wideroos  för att få någonting till stånd i den här frågan.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Finland och Sverige har olika traditioner när det gäller hur pensionerna behandlas skattemässigt. Svenska pensionärer var i ett tidigt skede sådana som flyttade utomlands, en stor del av dem flyttade till Spanien osv. Då har man av politiska skäl valt att ha en enkel och förmånlig beskattning, medan Finland däremot har haft en sorts likställighetsprincip: betalar man progressiv skatt i övrigt skall också pensionärerna göra det. Det man kan göra på nordisk nivå är att genom att lyfta upp problemen på något sätt sätta en opinonspress på Finland, för jag håller med om att det är Finland som bör ändra sin lagstiftning. Det är den som ställer till besvär och inte den svenska. Jag tror att det är viktigt att det i nordiska samarbetet bedriva opinionsbildning men sedan försöka förmå regeringen i Finland att ändra sig. Här finns en stor opinion. Det finns en livlig debatt om just pensionärerna. Det finns t.o.m. en förening med säte i Österbotten som behandlar de här frågorna. Det har varit en debatt i tidningarna i Hufvudstadsbladet osv. Jag tror alltså att myndigheterna är uppmärksammade på det här och jag hoppas också att man inser att också i det här fallet är det ett litet onödigt inslag av trakasseri från myndigheternas sida. Det skulle vara enkelt att ändra lagstiftningen, det skulle inte kosta någonting för någon.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Vi socialdemokraterna har vid olika tillfällen sagt att landskapsstyrelsen övervältrar en hel del av kostnaderna som man har både på enskilda och på kommunerna. Någonting som jag inte tror att har nämnts här i debatten ännu är att ÅHS och landskapsstyrelsen föreslår att avgifterna vid ÅHS skall höjas. Andelen intäkter som skall komma från avgifterna skall stiga från 5,71 procent till 7,6 procent. Det där låter lite på en så stor budget som ÅHS:s. Men det finns en ganska allvarlig effekt i avgiftshöjningen som drabbar människor som har kroniska sjukdomar eller som är beroende av många typer av sjukvård och behandlingar och som har små inkomster; speciellt yngre sjukpensionärer men också äldre med små ekonomiska resurser kan få hela sin ekonomi förstörd med sådana här avgiftshöjningar. Landskapsstyrelsen har inte några utredningar som klart visar vilka i vårt samhälle som har dessa problem. Den färskaste utredningen som man har gjort på socialavdelningen är en djup intervjuutredning med några personer som inte är på något sätt slumpmässigt valda, men den visar ändå hur situationen ter sig för en person i vårt samhälle som är rent ut sagt fattig, dvs. när man har så små inkomster att ett tandläkarbesök eller ett par vinterskor kan kullkasta hela ekonomin. Och när man sedan ännu tänker på att människor med svåra sjukdomar har svårt att överhuvudtaget orka med, så kan en sådan här avgiftshöjning slå väldigt hårt. Vi tycker inte att det här är ett solidariskt sätt att finansiera hälso- och sjukvården, utan vi tycker att man skall låta avgifterna ligga på den nivå som vi har nu och i stället öka skattefinansieringen. Det betyder att de personer som har det svårast i vårt samhälle åtminstone inte får ytterligare en försämrad privat ekonomi. Vi skall komma ihåg att också det allmänna avdraget drabbar just dessa personer plus att vi antagligen får höjt skatteörespris i många små kommuner.

 

Här föreslår vi alltså en ändring jämfört med det som landskapsstyrelsen föreslår.

 

Det är tydligen så att landskapsstyrelsen inte ännu vet hur taxan ser ut. Jag tycker nog att det är finansutskottets skyldighet att få fram den. Möjligen är det så att ÅHS inte överhuvudtaget har antagit den ännu. Den är alltså inte godkänd. Men trots det annonserar landskapsstyrelsen om att en förhöjning skall ske. Jag tycker att det visar på att man inte i landskapsstyrelsen har riktigt koll på fördelningspolitiken. Speciellt i relation till dem som har det allra svårast i vårt samhälle.

 

Jag har skrivit under två motioner som gäller ÅHS, förutom avgifterna. Den ena är det som nämndes redan om smådjurskliniken. Det är på något vis lite symptomatiskt för ÅHS att man inte riktigt har kontroll över vad den högra och den vänstra handen gör. Jag har förstått det så att läkarnas privatkliniker numera är ganska väl kontrollerade, att läkarna inte kan utnyttja personal och andra resurser som skattebetalarna finansierar inom ÅHS. Men då finns det tydligen en smådjursklinik som vi skattebetalare alla solidariskt skall vara med och upprätthålla! Det kan väl ändå inte vara en lagstadgad uppgift för ÅHS att upprätthålla en smådjursklinik. Dessutom finns det en privat marknad här, där detta verkligen blir illojal konkurrens; samhället betalar alltså vissa kostnader som den här djurkliniken har, men som naturligtvis privata inte har. Nu säger ledamoten Sune Eriksson här lite stolt att den skall vara självfinansierad, men varför skall vi överhuvudtaget ha den? Är det här också någonting som det borgerliga Åland måste nödvändigtvis socialisera, även om den skall vara självfinansierat? Kära vänner, ta mod till er, privatisera smådjurskliniken! Ni har majoritet!

 

Fru talman!

Man vill nu bygga till centralsjukhuset och det är nödvändigt, för det var egentligen köket som var dåligt när man började den senaste etappen, så det måste åtgärdas. Men sedan har det kommit ett auditorium till här. Nu är det så att vi har en hel del auditorier; på hotell- och restaurangskolan finns det ett auditorium som rymmer 120 personer, här finns det konferensutrymmen för 150 personer i auditoriet. Det här rymmer 250 och sedan vill också Ålands sjöfartsmuseum bygga auditorium och konferensutrymmen och så vill kk-huset bygga konferensutrymmen! Lite samordning och koll på utvecklingen skulle man önska sig att landskapsstyrelsen hade. Det här auditoriet kan inte vara nödvändigt på så vis att man inte för de behov som man har inom ÅHS skulle kunna använda siga v landskapsstyrelsens övriga auditorier. Här föreslår vi en strykning på 560.000 euro.

 

Det här skulle då innebära strykningar för över 600.000 euro.

 

Sedan, fru talman, är det så att landskapsstyrelsen och lagtinget inte sparar mycket eller stramar åt när det gäller sina egna arvoden och resor. Det sticker lite i ögonen, tycker jag. Det är också avslöjande att landskapsstyrelsen har budgeterat för ett lantråd och sex ledamöter. Det var väl i något skede när det skulle vara sju; det har ju gått från åtta till sex under den föregående perioden. Men där torde man alltså kunna skära ner en hel del. Sedan skall det resas ganska mycket och vi föreslår också där, också på lagtingets resekostnader. Det är väldigt bra att folk reser, också till Nordiska rådet, men nog är det viktigt att man har någonting som man skall göra där, någonting som man skall jobba för, att det inte är det här som vi har hört så mycket att det är så viktigt med alla kontakter som enskilda ledamöter gör på olika resor. Strama upp också det!

 

Jag vill till slut komma till CPMR-konferensen. Jag vill faktiskt att utskottet tar reda på: hur kan en konferens kosta över 700.000 gamla mark, med de här distingerade lobbyherrarna? Ledamoten Sarin Grufberg förklarade att de lobbar för att strukturprogrammet skall anpassas till små förhållanden och ö-förhållanden, men vad vill Åland, vad vill landskapsstyrelsen? Har vi precis samma problematik som Kanarieöarna, Azorerna och några öar utanför Skottland? Jag tror inte det. Nog behöver det preciseras om det skall kosta över 700.000 euro. Jag vädjar till ltl Wiklöf, som har lite hov i händren!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Sundback tog upp frågan om avgifterna till ÅHS, alltså det som privatpersoner skall betala. Det är egentligen inte landskapsstyrelsen som har satt den summa som finns i budgeten utan det är ett förslag från ÅHS:s styrelse. Det finns en arbetsgrupp tillsatt inom ÅHS som i dag jobbar med frågan om på vilken nivå avgifterna skall ligga. Sist och slutligen är det så att det är landskapsstyrelsen som beslutar om avgifterna, och det behöver kanske inte riktigt bli samma summa som i budgeten. Det här är riktgivande från ÅHS-styrelsen och landskapsstyrelsen har ingen anledning att ändra på det i det här skedet, men de riktiga summorna kommer i sinom tid den nya landskapsstyrelsen att slå fast, där jag också förmodar att man går in för någon form av högkostnadstak så att det inte skall drabba dem som har det sämst ställt.

 

Beträffande auditoriet som planeras i utbyggnaden av ÅHS finns det, vad jag har förstått, fortfarande med i tankarna och i planeringen. Landskapsstyrelsen har där satt den nivå som lagtinget har godkänt: 9,3 miljoner för utbyggnaden och ryms det inom det så ryms det; annars får man titta på det. Det är alltid så att om ett utrymme är planerat och inritat på ett visst sätt så att tro att man vinner så rysligt mycket med att ta bort, då tror jag att man lurar sig själv. Vi har två motioner, där man i den ena tror att det kostar 530.000 och i den andra 200.000, och däremellan kanske det ligger någonstans, men att tro att man vinner så mycket på det, det visar erfarenheterna att man inte gör!

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Man vinner ingenting! Jag har inte ännu hört att sjukhuset vinner någonting. Det är fråga om att minska på kostnaderna nu och i framtiden, att hålla någon slags kontroll över kostnadsutvecklingen. Eftersom vi i landskapets regi har egna auditorier och konferensutrymmen borde man väl i första hand utnyttja dem. Det tycker jag är ett exempel på hur olika vi tänker när det gäller kostnader inom offentlig förvaltning.

 

Sedan var det intressant med frågan om avgifterna, att finansutskottet och vi skall egentligen inte tro att det blir på det här sättet som man har uppgivit i budgeten. Jag tycker för min del att det är felaktigt att på det sättet budgetera intäkter som man inte vet om överhuvudtaget kommer att förverkligas. Därför är det här förslaget det mest relevanta, dvs. att man budgeterar för avgifter på nuvarande nivå. Det är fel av landskapsstyrelsen att avisera en avgiftshöjning på en taxa som man tydligen själv inte ens i denna dag vet vad den går ut på. Det är fel också mot medborgarna att de inte får veta någonting förrän kanske långt inne på nästa år, så det finns många orsaker till att finansutskottet tar bort avgiftshöjningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Vtm Sundbacks uttalande om avgifter var bra. Man måste ställa sig frågan: Hur drabbar det dem som har det sämst ställt i samhället? Att man höjer avgifterna och anslaget har jag förståelse för. Men jag hoppas som sagt att man sätter ett högkostnadstak och att man differentierar det så att det är ett betydligt bättre skydd för dem som har det sämst ställt. Det sades tidigare här att man utreder den frågan och det hoppas jag att man gör, för det på sättet skulle det kanske drabba dem som har det allra sämst mycket mindre. En del har kanske råd att betala ganska mycket mer, så jag ser fram emot differentierade avgifter då det gäller högkostnadsskyddet.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det är så med högkostnadsskydden att de fungerar inte förrän man har kommit upp till en viss nivå och den som inte har den ekonomin att det tål en förhöjning kan inte leva på att man skall kunna få kompensation för de höga sjukvårdskostnaderna efter några månader. Det är vardagen för den som har en dålig ekonomi. Dessutom, vilket jag glömde säga i mitt huvudanförande, är sjukkostnaderna avdragbara i kommunalbeskattningen, så egentligen är det kommunerna igen som skall betala förhöjningen och man gör livet surt för dem som har det allra sämst ställt. Jag tycker inte att det här är bra politik, varken sjukvårdspolitik eller rent samhällsekonomiskt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Än en gång i dag får vi höra att socialdemokraterna egentligen är lite smygobundna eftersom man har olika åsikter om det här! I ÅHS-styrelsen har man tillsatt en grupp som tittar på de här avgifterna och där den socialdemokratiska representanten Ulla Rindler-Wrede ingår, en mycket duglig socialdemokrat och en bra representant i det här avseendet. De här sakerna har vi diskuterat tidigare i dag och jag framförde där intentionerna från styrelsens sida, att det skall finnas differentierade tak så att de som är mycket sjuka och har låga inkomster skall vara tryggade. Det här var ett sätt för ÅHS-styrelsen att överhuvudtaget få en verksamhet till stånd som vi tyckte att skulle vara bra för ålänningarna. Men vill man här i lagtinget på det sättet öka på budgeten för att man minskar på inkomsterna, så inte mig emot!

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm kanske inte noterade att avgiftshöjningen skall finansieras ytterst av kommunerna eftersom det är avdragbara kostnader i kommunalbeskattningen. Det betyder att de pålagor som landskapsstyrelsen påför genom att höja skatten för invånarna, minska på landskapsandelarna, sänka landskapsandelarna för anläggningskostnaderna, gör att avdraget för sjukkostnader kommer att öka. Vi har inte känt till det här före vi har fått budgeten, hur saneringen av landskapets budget ser ut, det är genomgående en övervältring på enskilda hushåll och på kommunerna. Sedan kan vi säkert tänka oss en avgiftshöjning, men då måste vi få se taxan. Ingen har sett den här ännu, inte ens landskapsstyrelsen! Vi brukar ta beslut när vi har underlag. Att våra representanter är ÅHS-styrelsen tror jag säkert och det förslag som ligger här går ut på att den nya taxan åtminstone inte skall införas 2004.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Wine:

Fru talman!

I det alkohol- och narkotikapolitiska programmet 2002-2005 är målsättningen att minska totalkonsumtionen av alkohol, höja debutåldern, minska skadeverkningarna och ett narkotikafritt samhället. Ett av delmålen är bl.a. att förändra attityden till alkohol och andra droger. Detta kräver att man satsar på förebyggande åtgärder och främst då att jobba med attityderna. Enligt uppgifter från landskapsstyrelsens social- och miljöavdelningen skulle summan 29.400 euro under moment 45.10.01 i huvudsak läggas på elever i gymnasieskolorna. Är inte målsättningen att jobba med att skjuta upp alkoholdebuten och jobba med attityder? Då måste vi gå in tidigare och jobba, mycket tidigare.

 

Fru talman!

I dag har vi minst 100 ungdomar på Åland som missbrukar narkotika på ett eller annat sätt. Det måste vi få stopp på. Skulle sociala ha möjlighet att placera varenda en av dem på vård så skulle de gärna göra det, men det har vi ingen möjlighet till i dag, tvärtom, om de har fyllt 18 år. Jag tycker att det är ett litet menlöst agerande eller rädsla från samhället – då menar jag alla invånare – när det gäller drogfrågor. Jag hoppas i alla fall att det inte är okunskap. Man kan dela upp arbetet i tre olika delar:

 

1.      skjut upp alkoholdebuten för de åländska ungdomarna

2.      förändra till en negativ attityd till ungdomarnas alkoholvanor

3.      ge föräldrar kunskap att argumentera för sina tankar och idéer

 

Jättelätt för mig att stå här och säga vad man borde göra! Konkreta idéer kan vara angående alkoholdebuten: stöd drogfria evenemang, t.ex. Ung Summer-In, viktiga kvällar för evenemang är t.ex. Valborgsmässoafton och skolavslutningen; det är där alkoholdebuten sker. Ge resurser till grundkolorna för drogförebyggande projekt! Jag har själv just varit till en högstadieskola där de har haft ett kanonprojekt på gång. Stöd sådana! Se till att det ordnas en helåländsk utbildning för föräldrar från årskurs 3 eller 4, där samtliga grundskolor är involverade. Det behöver inte bli stora kostnader men att det finns ett litet material som man ger åt grundskolorna så att föräldrarna börjar förstå att det är från årskurs 3 och 4 som vi börjar prata attityder. Det går inte att vänta tills de har blivit 14-15 år utan det är jätteviktigt att vi kommer ut med attityder i god tid.

 

Härmed föreslår jag att anslaget 29.400 euro under moment 45.10.01 införs för det förebyggande arbetet i enlighet med det alkohol- och narkotikapolitiska programmet 2002-2005.

 

En helåländsk utbildning för föräldrar till barn i årskurs 4-9, ha två utbildningstillfällen per år, informationsmaterial till föräldrar. Det finns otroligt billigt, typ tonårsparlören. Resurser till grundskolan för drogförebyggande projekt, medel för åtgärder för att förändra attityder och skapande av drogfria miljöer. Nu pratar vi om förebyggande arbete och attitydskapande arbete.

 

Till sist, fru talman, vill jag tala om våra kära inom äldreomsorgen. Som en sparåtgärd inför år 2004 vill ÅHS stänga Gullåsens dagsjukvård. ÅHS hänvisar till hemkommunens åldringsvård. Hur går det för dem som inte har dagvård för åldringar i sin hemkommun? Finns det tillräcklig dagvård i alla kommuner? Dagvården har hittills varit till stor hjälp för åldringar runtom på Åland. Kommunerna i landskapet har haft ett bra alternativ att erbjuda sina åldringar. De har där fått ett socialt nätverk som gör att deras livskvalitet höjs. De har haft nära till läkarvård och samtidigt fått hjälp med att få sin hygien skött. Gullåsens dagsjukvård är ett utmärkt alternativ för åldringar till kommunens ålderdomshem. Nu kan de i stället bo hemma längre.

 

Anhöriga till dementa har en avlastning i dagsjukvården så att de inte skall behöva vara hemma och bära hela ansvaret ensamma för sina anhöriga; det ger dem råd att leva lite själva.

 

Dagsjukvården på Gullåsen bör fortsätta, ta en ersättning för lunch,…. se över ekonomiskt system på dagsjukvårdstransporter av det. Vad jag har hört tidigare åktes det enskilt med alla från olika ställen. Försök kombinera från landsbygden, titta på det hela!

 

Dagsjukvården behövs för de äldre; man kan också minska kostnaderna genom att ha dagsjukvården kanske tre gånger i stället för fyra, men den behövs, jag har sett det på nära håll och det är många som har fått en stor lättnad när den har funnits.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Winé engagerar sig i de här frågorna också. Han pratar om förändring av attityder och att man skall göra en allåländsk satsning på föräldrar. Detta ingår i det program som är gjort och som lagtinget har antagit. Erfarenheten är dock nedslående. De föräldrar som kanske skulle behöva komma på dessa utlysta möten, de föräldrarna kommer inte. Det kommer en handfull på de informationstillfällen som har ordnats. Man frågar sig om det är rätt väg. Men man skall kanske inte låta sig nedslås av det utan fortsätta.

 

När det gäller drogfria miljöer har jag under den korta tid som jag har haft ansvaret för alkoholfrågor i landskapsstyrelsen fått mycket negativa erfarenheter. Om man försöker begränsa i någon ända blir det ett oherrans liv. Människor anser att man skall få dricka alkohol var som helst och när som helst, hur mycket som helst osv. Det är bara att önska lycka till, men ge inte upp utan jag manar till att gå vidare på den linjen och jag tror att det till slut kan lyckas – det skall vara droppen som urholkar stenen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Sedan 1993 då jag har jobbat som fältarbetare har det varit en standardfras: Varför är inte de föräldrar som behövs där? Det är av olika orsaker. Först och främst tror jag det är också det att vi har börjat försent. Jag tror att vi måste ut tidigare. Men jag håller inte med om det påståendet utan jag vill i stället säga till de föräldrar som är där, att far gärna till de föräldrar som inte var där, bjud över dem hem på kaffe och berätta vad de har lärt sig. Jag vet att det finns föräldrar som har fruktansvärt dåliga erfarenheter av skolan och därför inte far dit därför att de aldrig har fått ett positivt ord när de har kommit till skolan, men lyckas vi med det så att vi får en rundgång och kommer ut i tid och gör föräldramötena intressanta tror jag också att vi får dit föräldrarna. De måste känna att de inte får skäll hela tiden utan att vi ger dem stöd.

 

Angående alkohol- och drogfria miljöer kan jag berätta om ett mycket lyckat recept och det var i samband med skolavslutningen då vi hade 150-200 sjuor och åttor - tyvärr mestadels från staden på grund av att vi missade i marknadsföringen på landsbygden – men där var det jättekul, de hade jätteroligt och, framförallt, det var drogfritt. Det var inte en enda som klagade över att det var drogfritt därför att det viktiga var att det var kul. Kom gärna dit nästa gång Sune!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Det är inte utan viss glädje som jag konstaterade att jag i dag har fått motta fyra samtal från ekonomiskt väl initierade människor, högt uppsatta i det åländska samhället, som undrar: vad håller landskapsstyrelsen på med? När man får höra att investeringskostnaderna ligger 10 miljoner euro högre än ifjol, alltså på drygt 54 miljoner euro, så tror man inte att vi är kloka – 326 gamla miljoner skall vi investera! Och jag ger dem helt rätt, det är vettlöst!

 

Den nivå som vi har haft i år har ju genererat överhettning på byggsektorn, drivit upp kostnaderna, så t.o.m. boendekostnaderna stiger på sådana här grunder. Någon rim och reson måste det vara. Och vad människor frågar sig är: vi bygger fasader och hus så att vi inte har råd att bedriva ekonomisk meningsfull verksamhet i dem. Det här går inte bra. Någon rim och reson på åländsk elefantiasis måste det bli, annars klarar vi aldrig de här sakerna.

 

Till landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson vill jag säga när det gäller att lagtinget har godkänt nivåer för tillbyggnader på sjukhuset, att för varje landskapsstyrelse måste det vara ett eftersträvansvärt mål att nå lägre än de summor som finns angivna, om det är så att man långsiktigt skall klara det fögderi som vi håller på med. Det skall vara en ära och en stolthet att agera så att man lyckas pressa kostnaderna. Och det säger sig självt för varje sunt ekonomiskt tänkande individ att ju större ytor vi producerar så med naturnödvändighet stiger driftskostnaderna. Bara uppvärmning och lyse kostar pengar. Och när vi t.ex. har tomma auditorier exempelvis på hotell- och restaurangskolan, på många andra ställen, som inte används dagligdags, nog måste vi väl kunna synkronisera verksamheter mellan våra olika enheter så att vi får ett maximalt utnyttjande av dessa anläggningar i stället. Jag blir faktiskt upprörd jag! Det måste bli slut på det här.

 

Så till obundna ltl Gun-Mari Lindholm när det gäller egenavgifterna inom sjukvården. Jag kan erkänna att jag har varit med och stött Ulla Rindler-Wrede på den väg man har varit inne just i vetskap om att det kommer ett högkostnadsskydd, men det var före jag ser vad som finns i den här budgeten och vad som belastar enskilda individer och kommuner i dag. Allting skall ses i sin relation. Hade inte de här dråpslagen kommit mot medborgarna och framför allt mot kommunerna, vilket också i sin tur drabbar medborgarna, så hade situationen och diskussionen säkert varit något annorlunda. Man måste se allting i sitt sammanhang – och lite ekonomiskt förnuft vädjar jag till det här parlamentet, och jag hoppas att finansutskottet åtminstone skall inse det.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det uppstod en tanke hos mig när ltl Wiklöf sade att han i dag har fått fyra samtal av högt uppsatta människor i det åländska näringslivet. Råkade det sig inte så att någon av dem erbjöd sig att bygga t.ex. kongresshuset, som nu håller på att byggas näringslivet till fromma?

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Nej, det var faktiskt ingen som sade det. Men jag tror att människor som har ekonomiskt sinne tycker och förväntar sig att vi skall vara lite måttligare. Det är så jag tror.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf pratar om tillbyggnaden av ÅHS och att landskapsstyrelsen borde dra ner kostnaderna. Det har vi faktiskt gjort. De kalkyler som har presenterats för landskapsstyrelsen för utbyggnaden låg ett antal miljoner över beloppet 9,3 miljoner som lagtinget har satt som ram, och det håller vi fast vid. Sedan blir det auditorium eller inte med de pengarna, det får vi väl se, men där ligger ribban.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag märker, landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, att det hjälper inte vad man säger!

 

 

TALMANNEN: Debatten avbryts och återupptas i morgon kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.27).