Remissdebatt
Komplettering av motiveringen under moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten FM 42/2007-2008
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 14 november 2007 kl. 9.30.
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Olof Erland). Ltl Erland infann sig efter uppropet.
29 lagtingsledamöter närvarande.
Ltl Danne Sundman m.fl.: Komplettering av budgetförslagets allmänna motivering. (FM 1/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 43.05 Radio- och TV-verksamhet. (FM 2/2007-2008).
Ltl Danne Sundman m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 43.05.61 Understöd för investeringar i radio- och TV-anläggningar (R). (FM 3/2007-2008).
Ltl Danne Sundman m.fl.: Strykning av anslaget under moment 43.05.62 Upphovsrättskostnader samt ändring av motiveringen under moment 43.05.60 Främjande av rundradioverksamhet. (FM 4/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Sänkning av anslaget och ändring av motiveringen under moment 43.25.83 Bostadslån. (FM 5/2007-2008).
Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget och ändring av motiveringen under moment 33.40.88 Överlåtelse av fastigheter. (FM 6/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 43.60 Ålands polismyndighet. (FM 7/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 44.05.36 Kompensation för förlust av skatteintäkter som orsakas av avdrag (F). (FM 8/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Sänkning av anslaget och tillägg till motiveringen under moment 47.52.77 Anläggande av golfbana i Godby/Ämnäs. (FM 9/2007-2008).
Ltl Danne Sundman m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 44.80 Posten Åland. (FM 10/2007-2008).
Vtm Gun-Mari Lindholm m.fl.: Upptagande av anslag under ett nytt moment 45.10.51 Ålandstillägg för pensionärer med låg inkomst. (FM 11/2007-2008).
Vtm Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 45.01 Allmän förvaltning. (FM 12/2007-2008).
Ltl Mika Nordberg m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 45.01 Allmän förvaltning. (FM 13/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.52.88 Anskaffning av områden för naturskyddsändamål. (FM 14/2007-2008).
Ltl Danne Sundman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.11.52 Understöd till föreningar och organisationer för ungdomsarbete. (FM 15/2007-2008).
Vtm Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 48.01.01 Trafikavdelningens allmänna förvaltning - Verksamhetsutgifter. (FM 16/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 47.24 Främjande av fiskerinäringen. (FM 17/2007-2008).
Ltl Danne Sundman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.60.74 Utvecklande av Bomarsund. (FM 18/2007-2008).
Vtm Gun-Mari Lindholm m.fl.: Höjning av anslaget samt ändring av motiveringen under moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten. (FM 19/2007-2008).
Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen under kapitel 46.15 Grundskoleväsendet. (FM 20/2007-2008).
Ltl Harry Jansson m.fl.: Komplettering av den allmänna motiveringen under avsnittet "Självstyrelseutveckling". (FM 21/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Komplettering av den allmänna motiveringen under avsnittet "Utveckling av förvaltningen". (FM 22/2007-2008).
Ltl Harry Jansson m.fl.: Komplettering av den allmänna motiveringen under avsnittet "Självstyrelseutveckling, Åland och EU." (FM 23/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Komplettering av allmänna motiveringen under avsnittet "Ekonomisk politik, Budgetsituationen". (FM 24/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 42.05.11 Utgifter för språkrådet. (FM 25/2007-2008).
Ltl Harry Jansson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.54.60 Understöd för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder (R). (FM 26/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Ändring av motiveringen till moment 46.60.74 Utvecklande av Bomarsund. (FM 27/2007-2008).
Ltl Harry Jansson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.25.62 Understöd för investeringar i uppvärmningssystem som främjar miljövården (R). (FM 28/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Ändring av motiveringen till moment 46.01.23 Utvecklingsprojektet Ålands gymnasieskola. (FM 29/2007-2008).
Ltl Harry Jansson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.10.53 Barnbidrag. (F). (FM 30/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.40.75 Ombyggnader och grundförbättringar. (FM 31/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.05.60 Främjande av rundradioverksamhet. (FM 32/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 45.70.20 Ålands hälso- och sjukvård - verksamhetsutgifter. (FM 33/2007-2008).
Ltl Anders Eriksson m.fl.: Strykning av anslaget under moment 43.05.62. Upphovsrättskostnader. (FM 34/2007-2008).
Ltl Göte Winé m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 35.70.20 Ålands hälso- och sjukvård - verksamhetsinkomster. (FM 35/2007-2008).
Ltl Barbro Sundback m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård. (FM 36/2007-2008).
Ltl Barbro Sundback m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård. (FM 37/2007-2008).
Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Upptagande av ett nytt moment under kapitel 47.03 som lånegaranti för företagare. (FM 38/2007-2008).
Ltl Göte Winé m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 48.10.45 Understöd för kollektivtrafik. (FM 39/2007-2008).
Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Höjning av anslaget under moment 47.03.47 Finansiering för företag i skärgården. (FM 40/2007-2008).
Ltl Barbro Sundback m.fl.: Komplettering av kapitelmotiveringen under kapitel 45.15 Av kommunerna anordnade sociala tjänster. (FM 41/2007-2008).
Ltl Göte Winé m.fl.: Komplettering av motiveringen under moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten. (FM 42/2007-2008).
Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Komplettering av allmänna motiveringen under rubriken "Självstyrelseutveckling". (FM 43/2007-2008).
Ltl Roger Jansson m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 48.20.20 Sjötrafiken - verksamhetsutgifter. (FM 44/2007-2008).
Ltl Johan Ehn m.fl.: Ändring av motiveringen till moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten. (FM 45/2007-2008).
Ltl Johan Ehn m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 43.40.74 Renovering samt ombyggnad av Självstyrelsegården. (FM 46/2007-2008).
Ltl Johan Ehn m.fl.: Sänkning av anslaget för moment 43.05.62 Upphovsrättskostnader. (FM 47/2007-2008).
Ltl Johan Ehn m.fl.: Höjning av anslaget samt tillägg till motiveringen för moment 46.17.05 Utgifter för åländska studerande i Norden. (FM 48/2007-2008).
Ltl Johan Ehn m.fl.: Tillägg till motiveringen för moment 46.60.74 Utvecklande av Bomarsund. (FM 49/2007-2008).
Ltl Dennis Jansson: Upptagande av ett nytt moment under kapitel 47.03 Näringslivets främjande. (FM 50/2007-2008).
Ltl Johan Ehn: Ändring av kapitelmotiveringen till kapitel 43.32 Landskapsalarmcentralen. (FM 51/2007-2008).
Ltl Johan Ehn m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.60.20 Museibyrån - verksamhetsutgifter. (FM 52/2007-2008).
Motionerna kommer att upptas till behandling vid dagens plenum i anslutning till behandlingen av budgeten för år 2008.
Föredras för remiss ärende nr 1:
Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland 2008. (FR 1/2007-2008 jämte finansmotionerna nr 1-52/2007-2008).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt.
Enligt talmanskonferensens förslag kommer ärendet att föredras så att diskussion först tillåts om budgetförslagets allmänna riktlinjer och övergripande frågor. Därefter föredras de i budgeten behandlade förvaltningsområdena för diskussion var för sig enligt huvudtitlar, dvs. utgifter och avdelningar, dvs. inkomster. Slutligen tillåts en avslutande allmän diskussion. Varje del av diskussionen kommer av talmannen att föredras separat och förklaras avslutad då inga ytterligare talare finns anmälda. De ledamöter som önskar uttala sig under ett visst område skall därför begära ordet då respektive område föredras av talmannen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Talmannen önskar samtidigt påminna ledamöterna om den rekommendation om tidsbegränsningar för debatten som talmanskonferensen antagit och meddelat till ledamöterna genom att de utdelats till envar av er. Först medges sålunda en allmän diskussion av närmast övergripande natur. Begärs ordet?
Lantrådet Roger Nordlund:
Herr talman, ärade ledamöter!
Budgetförslaget för 2008 är ett omfattande budgetförslag som innehåller mycket pengar, både för drift men framför allt för investeringar. Budgetförslaget visar att Åland fortfarande är ett samhälle som mår gott. Vi har full sysselsättning, vi har en växande befolkning och prognoserna ser bra ut för det åländska näringslivet under den närmaste tiden.
Budgeten läggs fram i en litet speciell situation. Den har framarbetats av centern, FS och socialdemokraterna i nuvarande regeringskonstellation och den kommer att debatteras nu i en mellanperiod samtidigt som det håller på att bildas en ny regering bestående av liberalerna och centern. Men för den skull tror och hoppas jag att debatten skall bli bra och konstruktiv samt riktgivande för de kommande fyra åren.
Jag tänkte, herr talman, i mitt inledningsanförande inte närmare gå in i budgeten som sådan eftersom ledamoten Lasse Wiklöf kommer att redogöra den efter mig; jag tänkte i stället försöka lyfta fram, såsom jag ser det, några av de större arbetsfrågorna som det här lagtinget kommer att ha att brottas med under de kommande fyra åren. Som jag ser det, herr talman, är det så att vi har en god ekonomi i landskapet i dag, vi har haft det, vi har kunnat samla i ladorna, men man kan ändå skönja vid horisonten att vi har svårare tider som kommer och den slutsatsen drar jag av det att man kan se att klumpsumman kommer att stagnera så småningom. Vi vet att Finlands regering har aviserat skattesänkningar under slutet av sin mandatperiod och vi kan också se att vi har fortsatt växande kostnadsstrukturer i vår egen budget och i vår egen förvaltning.
Herr talman!
Om det tillåts mig så tänkte jag försöka lyfta fram sex olika frågeställningar som jag tycker att behöver debatteras och tas ställning till under den här budgetdebatten och under de kommande fyra åren.
1. Den växande offentliga sektorn och balansen med det privata näringslivet.
2. Fördelning av resurserna, skapande av resurser och den skattedebatt som vi behöver ha under perioden.
3. Rekrytering av folk till både privat sektor och till offentlig sektor.
4. Hävdandet av självstyrelsen i Europeiska unionen och det kommande reformfördraget.
5. Utlokalisering av arbetsplatser och
6. Hur kan vi hävda PAF:s verksamhetsförutsättningar på Internet och generellt.
Herr talman!
Punkten 1: en växande offentlig sektor och balansen mellan privat näringsliv och offentlig sektor. Vi har haft goda tider och har goda tider på Åland och då är det naturligt att man utvecklar servicenivån till den bästa möjliga för jag tror att det ligger i varje regerings och landskapsregerings målsättning att försöka ge sina medborgare en så god standard som möjligt. Och det har vi gjort under årens lopp här på Åland. Nu börjar det nog kännas som så att vi ligger på en nivå när det gäller balansen mellan offentlig sektor och privat näringsliv att vi inte kan gå så speciellt mycket längre. Det som jag ser att kommer att göra den här situationen mera problematisk under de kommande åren är den kostnadsutveckling som vi har i landskapsbudgeten och kommer att få under det närmaste året. Den slutsatsen drar jag av den situation som vi har i landet som helhet. Jag tror att vi alla känner till den konfliktsituation som finns i Finland mellan Tehy och vårdarna och den kommer rimligen att leda till en lösning så småningom, men den lösningen kommer att bli ganska kostsam för Finland och den kommer sedan att avspegla sig också i landskapets budget så småningom eftersom våra avtal här på Åland brukar följa riksnivån och sedan brukar det vara lite till. Vi har inte bara vårdavtalen utan vi har också avtalen som sådana öppna här på Åland och det här kommer att leda till att det blir en större kostnadsmassa i vår budget. Den frågeställning som man måste ha på sikt är att vi vill alla värna vård och omsorg, vi har det som prioritet nummer ett; då måste vi ge de resurser som behövs och då måste vi ställa oss frågan: Kan den totala kakan fortsätta att öka eller måste vi då ta bort någonting från kakan också för att kunna hålla balansen mellan privat näringsliv och offentlig sektor. Jag tror att vi börjar närma oss den gränsen när vi måste sätta ett tak på hur mycket kan offentlig sektor växa på Åland.
Punkten 2: fördelning av resurser och skapande av resurser. Jag vill ta upp den här punkten därför att jag känner en viss oro; debatten handlar mer och mer här på Åland om hur vi skall fördela resurserna i stället för hur vi skall skapa resurserna här på Åland. Vi tar det för givet. Klumpsummesystemet är ett bra system på det sättet att det ger oss en relativt säker inkomst hit till landskapet, men det ger heller inget större incitament för beslutsfattarna här i lagtinget och i landskapsregeringen att fundera på att hur skall vi skapa mera resurser i det här samhället och hur skall vi utvecklas.
Och, herr talman, eftersom det antagligen är mitt sista anförande som lantråd tillåter jag mig en personlig reflektion. Jag har varit med ganska många år här i lagtinget och i centerns lagtingsgrupp; när jag började med politik så var det på något sätt en självkarhet att vi skall överta beskattningen. Det fanns liksom inget annat tänkande i våra hjärnor. I dag vet vi att vi nyligen har en parlamentarisk kommitté som har beslutat att vi skall utreda olika skattesystem och konsekvenserna av det. Det är naturligtvis förnuftigt och klokt att göra det, men i min kropp känns det på något sätt som att vi mentalt har flyttat oss några steg bakåt mot hur det var för 15-20 år sedan här på Åland; då fanns det en kraft framåt och vi trodde på oss själva och Ålands förmåga att bygga vår egen välfärd här i landskapet. Den parlamentariska kommittén har beslutat om skatteutredningen, men parallellt med den måste vi också komma ihåg att vi har Roslin-rapporten som beställdes av Finlands regering och som blev ett mycket bättre arbete än vi vågade hoppas på från åländsk sida. Vi måste också parallellt jobba med den och se till att vi har en jordmån och en grogrund i riket för att få över mera behörighet på beskattningsområdet, eftersom jag anser att det ändå är den vägen vi måste vandra om vi skall kunna säga att vi är en fullständig autonomi så småningom. Jag tror också att det är sunt att man i en autonomi skall ha ansvar både för utgifterna och inkomsterna. De åländska kommunerna har kunnat sköta skatteintäkterna och beskattningen under ett stort antal år. Jag tycker det vore konstigt om inte Ålands lagting och Ålands landskapsregering också så småningom skulle kunna få lite mera behörighet på det området.
Punkten 3: rekrytering av folk till både privat sektor och till offentlig sektor. Här tycker jag att det är väldigt viktigt att vi är medvetna om att det kommer att vara en väldigt hård konkurrens om duktiga människor, duktiga ålänningar som utbildar sig kommer att få många goda erbjudanden utanför Åland och vi måste jobba så mycket vi kan med att försöka få tillbaka dem och vi kommer också att måsta försöka attrahera andra att flytta hit till Åland om vi skall kunna tänka oss upprätthålla en sjukvård på den nivå som vi har i dag, en förvaltning som vi har på den nivå vi har i dag och ett näringsliv som vi har på den nivå vi har i dag och t.o.m. ännu bättre. Här måste vi faktiskt inse att vi konkurrerar med omvärlden på ett mycket tydligt sätt och vara beredda att satsa resurser på att försöka attrahera människor att komma hit till Åland. Då är det helheten som gäller, att vi måste visa att det åländska samhället som sådant är ett av de attraktivaste samhällena i Norden att bosätta sig i. Det är kanske ändå sist och slutligen vår största konkurrensfördel. Jag tror att vi måste ha fokus på de här sakerna och visa större flexibilitet när det gäller lönesättning och också möjligheter att anställa människor inom offentlig sektor.
För det fjärde, herr talman, hävda självstyrelsen i Europeiska unionen och det kommande reformfördraget. Det kommer att bli en mycket intressant debatt här i lagtinget under vårvintern när det s.k. reformfördraget kommer hit för behandling. Lagtinget har uttalat sig tydligt när det gäller inflytandefrågorna. Det har varit parlamentsplatsen och det har varit talerätten. Vi vet att parlamentsplatsen fick vi inte i den här omgången utan den måste vi fortsätta att arbeta för att få till Åland eftersom det rent principiellt och med tanke på det här lagtingets status borde vara en självklarhet. Vi har inte lyckats i den här omgången, men vi måste försöka i nästa omgång arbeta vidare. Det är en sak som vi inte får släppa. Det har funnits en arbetsgrupp mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen och lagtinget som har jobbat med talerätten och det finns ett förslag framarbetat som går rätt långt men det går inte ända fram när det gäller att ge Åland fullständig talerätt. Det skall bli intressant att se hur lagtinget ställer sig till det förslaget och om det går att göra ytterligare förbättringar i den politiska processen framöver. Men där har vi ett stort arbete, både lagtinget och den kommande landskapsregeringen, att försöka ytterligare förädla och förbättra det förslaget. Och så det tredje: arbetet i ministerråden är också en fråga som måste vägas in i helhetspaketet när man sist och slutligen kommer att ta ställning här i lagtinget. Där känner jag ändå en viss optimism eftersom statsministern och högsta ledningen har uttalat en klart positiv inställning till att Åland skall vara med i ministerrådsarbetet och kunna påverka. Men detta förutsätter också att vi från åländsk sida är med hela vägen, att vi är med i beredningssektionerna, EU-kommittén osv. och driver de åländska frågorna samt att vi också samtidigt har en bra kontakt mellan lagtinget och riksdagen så att vi ett tidigt skede är med och påverkar hela vägen. Det blir alltid svårt om man skall komma in i slutskedet och försöka påverka. Då är det ofta så att det mesta är ganska låst. Det finns alltså förbättringar att göra i systemet och jag tycker mig ha skönjt en viss öppning från rikssidan när det gäller att ta oss med där, men vi har också en egen hemläxa att göra: vi måste helt enkelt se till att vi har resurser att vi kan vara med från början och driva de frågor som är intressanta ur åländsk synvinkel. Det blir sedan upp till lagtinget och oss allihopa som är med här att sist och slutligen ta ställning hur vi skall förhålla oss till reformfördraget, men det måste bli ett paket som tillräckligt ändå tillvaratar Ålands intresse och gör det möjligt för oss att hävda självstyrelsen fortsättningsvis inom Europeiska unionen.
För det femte, herr talman, utlokalisering. Den här landskapsregeringen, i likhet med de flesta tidigare, har varit besjälad av att vi skulle gärna utlokalisera någon verksamhet till glesbygden eller ut till skärgården. Men trots goda politiska ambitioner så har det visat sig vara i det närmaste omöjligt när man kommer ner på den konkreta nivån och det berör verksamheten eller människorna; då är ingen beredd att flytta på sig eftersom man tycker att som man har det vill man ha det fortsättningsvis. Jag har nog kommit fram till, herr talman, att det bästa sättet som vi kan sköta utlokaliseringen på är att se till att vi har ett bra landskapsandelssystem som ger kommunerna resurser att upprätthålla de verksamheter som de har i dag och på det sättet håller vi hela Åland levande och man håller också tjänster och funktioner kvar ute på landsbygden, ute i glesbygden och ute i skärgården. Allt annat verkar på något sätt vara lite att man pratar inför valrörelsen men sedan går det i varje fall inte. Det kan i vissa fall finnas möjligheter när det skapas nya verksamheter, men att flytta på någonting som redan är befintligt har jag och många med mig kört huvudet i väggen och jag tror att det är klokt att lära sig av de misstagen för kommande regeringar.
När det gäller sista punkten att trygga PAF:s verksamhetsförutsättningar på Internet känns det lite som ödets ironi på något sätt. Jag har försökt under mina år som lantråd upprätthålla så goda relationer till republiken som möjligt; när jag lämnar ämbetet så vet jag fortfarande inte om det kommer att väckas åtal mot mig eller inte för att jag tillsammans med mina kolleger i landskapsregeringen har hävdat självstyrelsens behörighet på det här området. Men, herr talman, det är väldigt viktigt att vi fortsätter att vara starka i den här frågan från både kommande landskapsregering och det nyvalda lagtinget för PAF:s verksamhet som sådan är i dag en stark ekonomisk generator när det gäller pengar in i landskapets budget och möjliggör för idrotten, kulturen och för sociala verksamheter på ett helt annat sätt just tack vare att vi har det s.k. Internet-spelet. Skulle vi bara vara kvar vid det gamla, att vi skulle ha de s.k. spelautomaterna och kasinospelen skulle vi leva i en helt annan situation här på Åland och många föreningar skulle få leva med mycket knappare resurser. Det är viktigt att vi alla står upp och är beredda att kämpa för att PAF fortsättningsvis skall kunna verka på Internet. Dessutom är PAF en mycket stor arbetsgivare och många goda arbetsplatser för unga ålänningar som har skaffat sig bra utbildningar. Och sedan kan man också säga att PAF plus bolaget Eget är något av navet i klustret när det gäller de nya företagen och den nya näringsverksamheten som håller på att växa fram och bli väldigt stark på Åland och som gör att man kan se positivt långsiktigt också på det åländska näringslivet.
Med de orden, herr talman, tackar jag för mig och önskar lagtinget lycka till med budgetbehandlingen. Ledamoten Lasse Wiklöf kommer att redogöra för budgetens innehåll mera i sak.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman!
Det var ett anförande som man kunde kalla lantrådets testamente till lagtinget inför den kommande regeringsbildningen och den nya mandatperioden. Något uppgivet och defensivt tyckte jag nog att det var. Mest förvånad är jag över att centerns ordförande konstaterade att utlokaliseringar av landskapsförvaltningen är omöjliga. Det tycker jag är ett intressant påstående; jag har själv lite svårt att acceptera det. Det går på andra ställen, varför skulle det inte gå på Åland! Men det är klart att om man bara lyssnar till vad personalen tycker är det så på alla ställen att man inte vill utlokalisera verksamheter eftersom det har konsekvenser för enskilda människors liv. Men är det tjänstemännen som är det viktigaste eller är det regionerna och befolkningen som bor där?
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Herr talman!
På ltl Barbro Sundbacks fråga kan jag säga så här att det är naturligtvis människorna som bor ute i glesbygden och skärgården som är viktigast och just därför är det landskapsandelssystemet och våra möjligheter att ge kommunerna verksamhetsförutsättningar som är det viktiga för att vi skall kunna upprätthålla servicen och arbetsplatserna där ute. Det är de naturliga arbetsplatserna och de naturliga funktionerna som kommunerna skapar. Skulle man driva den linje som ltl Barbro Sundback har förespråkat under en längre tid att man skulle gå ner till kanske tre kommuner eller fem kommuner på Åland. Då skulle man få se en fantastisk centralisering här på Åland som skulle utarma glesbygden och skärgården. Det är så, herr talman, att vi har en tjänstemannalagstiftning som är väldigt stark här på Åland i dag och de tjänstemän och de funktioner som finns hävdar naturligtvis sin rätt att få fortsätta att verka utgående från sina anställningspremisser. Därför tror jag, som jag sade, att det är viktigt att man tittar, när de uppstår nya funktioner, var man kan förlägga dem. Att flytta på de befintliga är svårt.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Herr talman!
Det sista tangerar lite det som lantrådet var inne på tidigare om obalansen mellan offentliga arbetsplatser och privata. Om det skall skapas nya arbetsplatser inom den offentliga sektorn i regionerna verkar det späda på obalansen om man samtidigt inte är villig att förändra på någonting i det befintliga systemet. Jag tycker att lantrådet gör det lätt för sig när han konstaterar denna obalans. Centern har haft regeringsansvar så gott som hela självstyrelsetiden, det är centern som har skapat den offentliga sektorn som vi har i dag och man har aldrig lyckats göra några större strukturförändringar, så jag skulle gärna se i testamentet bifogat några konkreta förslag: hur skall vi enligt centerns ordförande och lantrådet strukturera om landskapets förvaltning för att få en ökad balans? Jag tycker inte att man skall skylla på sjuksköterskorna för att de vill ha vettiga löner. TALMANNEN: Tiden är ute!
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Herr talman!
Ltl Barbro Sundback använder en ful debatteknik när hon säger att jag skyller på sjuksköterskorna. Tvärtom sade jag i mitt anförande att den verksamheten är så högt prioriterad att jag tror att alla här i lagtinget, inklusive ltl Barbro Sundback antagligen, prioriterar den verksamheten högst och att vi är beredda att ge de resurserna, sade jag. Men det får sedan konsekvenser på att den totala budgetkakan växer och då måste vi vara beredda att sätta ner foten någon annanstans och ta bort vissa verksamheter. Det är upp till var och en att komma med förslag under resans gång och debatten. Vi har i den här landskapsregeringen försökt, t.ex. när det gäller museibyrån, att konkret minska verksamheten och vi tog bort ett antal tjänster och jag tror att alla minns vilket liv det blev. Det visar alltså på hur svårt det är att göra förändringar i förvaltningen. Det är det jag försöker peka och lyfta problemet. Jag är beredd att diskutera olika lösningar.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Det var ett intressant anförande som lantrådet Roger Nordlund höll. Det sammanfaller med mycket av det som jag kommer att ta upp senare. Lantrådet sade att han kunde skönja orosmoln – det är moln som vi i Ålands Framtid har pekat på i fyra år. Han tog upp den offentliga sektorns expansion, vikten av att ha kontroll på intäkterna, oron för klumpsumman osv. Allt det här har vi pekat på. Jag tycker att det är bra att lantrådet tar upp det, men det är märkligt att det just nu, efter åtta år när man skall lämna av, då kommer det ekonomiska ansvaret fram! Det är remarkabelt.
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Herr talman!
Det ekonomiska ansvaret har funnits hela tiden. Jag tror att vi verkligen har försökt visa det under den här tiden och jag pekar igen på det försök vi gjorde med museibyrån för att minska på offentlig förvaltning. Det exemplet visar på hur svårt det de facto är. Jag tycker ändå att ltl Anders Eriksson är lite orättvis när han försöker få mig att framstå som ekonomiskt oansvarig. Landskapet har väl aldrig haft en bättre ekonomi än vad vi har i dag när lantrådet Roger Nordlund lämnar av. Titta hur mycket pengar det finns i pensionsfonden, titta hur mycket pengar det finns i utjämningsfonden och se hur mycket pengar vi har för likviditet, se hur mycket pengar vi har i PAF osv. osv. Jag har faktiskt under min tid byggt upp en mycket stark ekonomi här i landskapet plus att vi har full sysselsättning, så jag skäms inte överhuvudtaget för det som jag lämnar efter mig. Däremot är det så att jag tänker fortsätta att vara med och ta ansvar i det åländska samhället, så fast jag lämnar posten som lantråd kommer jag ändå att försöka fortsätta att göra det bästa möjliga tillsammans med dem som vi samarbetar med i landskapsregeringen och ta mitt ansvar hela vägen.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Det är alltid så att man kan se olika på frågan hur man tar ett ekonomiskt ansvar. Den sista budgeten som regeringen Nordlund lägger fram ökar med 6,8 procent. Jag tycker inte, när det gäller den konjunktur vi befinner oss i idag, att det är ekonomiskt ansvar. Däremot noterar jag i lantrådets anförande att det finns en oro framöver och det är det som jag tycker att man redan nu borde ta tag i redan nu; ifjol motionerade vi om att den offentliga sektorns expansion kräver åtgärder redan nu. Också ifjol fanns det precis samma formuleringar som det finns i årets budget, dvs. att på sikt måste man börja ta i det här och jag tycker att det är märkligt att nu när man skall stiga av så börjar man lyfta fram att det här måste vi göra någonting åt. Det är verkligen hög tid, lantrådet Nordlund, att göra det redan nu!
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Herr talman!
I det här budgetarbetet, precis som i alla budgetarbeten, har landskapsregeringen gjort sitt bästa för att vara så ansvarsfull som möjligt när det gäller att handskas med de ekonomiska resurserna. När vi gick in i arbetet för ett antal månader sedan var vi alla besjälade att den offentliga sektorn inte skulle växa, vi skulle inte ha flera tjänster, men hur starkt man än önskar det måste man inse realiteten att offentlig förvaltning på Åland är så stor och det måste också finnas en dynamik i det hela och det måste kunna komma till nya tjänster som handhar nya verksamhetsområden. Inom vård och omsorg växer omfattningen och man måste också där vara beredd att tillmötesgå de önskemålen. Sedan måste man också kunna vara beredd att sätta ner foten och ta bort vissa tjänster och ta bort vissa bitar, och det är här som svårigheterna har varit. Jag undrar mig inget ansvar där utan vi har alla ett gemensamt ansvar och jag speciellt för den situation vi har att det är svårt att förändra, och det är det som jag känner en viss oro för – på något sätt har vi en trygghetsnarkomani, man tror att om allting får vara som det alltid har varit, så blir det nog bra, men det är antagligen det största hotet mot det åländska samhället. Vi måste se till att vi utnyttjar vår litenhet och försöka få in en större flexibilitet. Där kommer jag, oberoende av vilken position, jag kommer att ha framöver att försöka hjälpa till.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Herr talman!
Jag tycker att det var sex intressanta frågeställningar som lantrådet Nordlund tog upp och jag tänker inte desto mera kommentera dem. Vi får säkert anledning att återkomma till utmaningarna. Däremot tyckte jag att lantrådet glömde bort en väsentlig sak som vi har varit lite inne på i landskapsregeringen och som kommer att bli vår stora utmaning i framtiden, nämligen den demografiska utvecklingen. Den kommer att ställa många av våra system på ända inom en 10-15 års period. Jag tror att kommande landskapsregering borde lyfta upp den frågan i ett särskilt meddelande eller liknande, annars får vi problem när 60-70 procent av den arbetsföra befolkningen skall finansiera alla system som vi har byggt upp, så jag skulle alltså vilja komplettera de sex punkterna med den frågan.
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Herr talman!
Jag kan bara dela vicelantrådets uppfattning. Även om jag inte sade det direkt på samma sätt som han sade försökte jag ändå snudda vid via det växande behovet av vård och omsorg och behovet att fokusera på rekrytering framöver samt den biten. Vi har alltså samma uppfattning.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman!
Det är trevligt att det goda lantrådet nu har kommit till insikt, men det är lite sent för nu skall lantrådet sluta sin karriär. Den här insikten borde man ha haft från början. Lantrådet sade att det känns som att vi har tagit några steg bakåt i vår mentala uppfattning. Jag tror inte att Obunden Samling ingår i ”vi”. Det skall nog sägas ni från vår sida. Tvärtom är det centern som har utvecklats till ett förvaltande parti från att tidigare ha varit ett utvecklande parti, och det är bara att beklaga! Jag skulle säga att de som inte trivs med det återfinns i andra partier nuförtiden. Den gruppen som vill vara en utvecklande kraft blir bara större och större, och det är som sagt bara att beklaga.
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Herr talman!
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi försöker få tillbaka lite av den nybyggaranda som har funnits på sextio-, sjuttio- och åttiotalet på Åland och i det åländska näringslivet samt att vi vågar tro på oss själva och på vår förmåga att klara oss på dessa 6.500 öar.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman!
”Nybyggaranda” är ett bra ord! Det hoppas jag att vi skulle se från framallt centerns sida, inte bara några veckor före valet utan under hela perioden, då skulle vi på den här flanken också bli jätteglada, vi som också vill vara med och bygga samhället på ett nytt sätt. Lantrådet sade ordagrant att man pratar inför valrörelsen men sen går det inga i alla fall! Nå, precis så är det! Det kommer att bli så nu när de två största och mest förvaltarpartierna bildar regering, det går inga sen i alla fall! Tyvärr, men jag hoppas att jag har fel.
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Herr talman!
Det är väldigt viktigt att man också kan förvalta saker och ting på ett så klokt och framgångsrikt sätt som möjligt, för på det sättet kan man förstora de ekonomiska resurserna och också det åländska välståndet. Samtidigt gäller det att hitta balansen mellan förvaltandet och utvecklingen. Jag för min del skulle gärna trycka på att vi måste ha mera fokus på också utvecklingen av det åländska samhället och att vi lyfter blicken och tittar framåt: vad är det för utmaningar vi har och hur vi kan vi möta dem samt vad kan vi göra för att Åland också om 10-15 år skall vara så starkt som möjligt? Det är vårt ansvar gentemot kommande generationer.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:
Herr talman, värderade parlamentariker, bästa radiolyssnare!
Efter många år i åländsk politik, såväl kommunalt som på landskapsplanet, är det inte utan en viss känsla av sentimentalitet jag i dag har äran att för det nya parlamentet presentera den avgående regeringens och min sista landskapsbudget.
Det är en ynnest som vederfarits mig personligen och alla dem som i val tilldelats förmånen att få arbeta med samhällsbygget inom självstyrelsens ram. Detta politiska arbete har ibland varit tungt men det har gett igen mångfaldigt av politisk vänskap och konstruktivt samarbete och det har också gett en internationell kontaktyta i en mångfald av meriterade politiska krafter utan vilken åtminstone inte jag önskat mig vara förutan.
Det har också varit en förmån att inom landskapsregeringen under dussintalet år få arbeta under tillsammans med strävsamma och kunniga tjänstemän vilka varken spart tid eller möda när uppgifterna så krävt. Särskilt påtagliga har insatserna varit när budgeterna skall sammanställas. Då har flitens lampa lyst långt ut på nätterna.
Jag vill i dag tacka alla politiska meningsfränder och även politiska motståndare liksom berörda tjänstemän för den tid jag fått tillsammans med er. Jag vill också rikta ett varmt tack till alla i valmanskåren som under så många år visat mig ett stort förtroende. Tack skall ni alla ha.
Herr talman, så över till budgeten. Jag skall försöka ge en mer allmän översikt över situationen för att sedan låta respektive fackministrar mera i detalj, om de så önskar, gå in på sina huvudtitlar och ämnesområden.
Generellt kan man säga att det går tämligen bra för Åland. Vi har i det närmaste full sysselsättning och följaktligen en låg arbetslöshet. Det drar bra för många branscher i det privata näringslivet som liksom landskapsregeringen också är och har varit behjälpt av en god konjunktur.
När den nu avgående regeringen i januari 2005 startade sin regeringsperiod var inte minst jag själv mycket oroad för vår huvudnäring sjöfarten och naturligtvis särskilt passagerarsjöfarten som fick arbeta under mycket ofördelaktiga konkurrensvillkor till följd av landets sjöfartspolitik. Den frågan är i huvudsak löst genom det 100-procentiga permanenta sjöfartsstödet som blir i paritet med EU:s guideline. Det enda som fattas är stödet – det s.k. ö-cabotaget – för Fjärdvägen som nu kommer att utsättas för påtaglig statssubventionerad konkurrens. Vi från landskapsregeringen hade också detta stöd med i det paket som överläts till regering och riksdag med det togs bort och här, menar jag, har den kommande regeringen att fortsätta ansträngningarna. Reserveringsmöjligheterna för nyanskaffningar är också en frågeställning på sikt som tarvar hårt arbete från åländsk sida. Jag hoppas att också den delen skall hamna i ett läge där vi får se en ökad takt på förnyelsen av vår flotta.
Passagerarsjöfarten har haft sina svackor och sjöfartens andel av Ålands BNP har sjunkit tidvis till under 30 procent mot att ha varit över 40 procent. Orsaken till det är inte bara en tidvis lägre lönsamhet för sjöfarten utan resultatet skall också spåras i det landbaserade näringslivets förbättrade situation. Åland har fått flera näringslivsben att stå på och det är något vi bör konstatera med tillfredsställelse. BNP-tillväxten beräknas i år bli den största under hela 2000-talet, 4,8 procent.
Jag har också själv glatt mig över att trots den överhettning vi har haft och kunnat spåra i vårt samhälle har ändå prisstegringarna på Åland, inflationstakten, hållit sig på en rimlig nivå i relation till både Finland och Sverige.
Herr talman!
Budgeten för nästa år balanserar på 309.809.000 euro. Det är en ökning med 6,8 procent. Denna procentuella ökning är dock i viss mån illusorisk eftersom det kommer en ytterligare tilläggsbudget på tvåsiffriga miljontal för 2007 som jag menar att kommande regering bör lägga, ifall man omgående vill styra om politiken och ange nya riktningar. Jag kan dock säga att den tilläggsbudgeten i stort är i balans om man inte genast lägger in några tyngre vallöften och dess finansiering.
Herr talman!
Man kan säga att vårt förslag till nästa års budget är offensiv och expansiv, men vad gäller summornas nivåutveckling är den återhållsam i relation till resta krav och äskanden.
Den är dock offensiv i sina betydande satsningar att stärka samhällets kärnuppgifter inom hälso- och sjukvård, skola och sociala omsorger. Genom den nya landskapsandelsreformen gentemot kommunerna stärks kommunernas ekonomiska förutsättningar att sköta sina lagstadgade förpliktelser på grundskolans och de sociala omsorgernas områden. Även ÅHS gynnas kraftfullt även om landskapsregeringen tvingats till större återhållsamhet än vad ÅHS-styrelsen med samtliga partier representerade yrkat på.
Som vi alla känner till reformerar vi också barnbidragen kraftfullt från 1 mars nästa år så att de vida överstiger nivåerna i riket oberoende av barnantal i familjen. Studiestödet höjs med 12 procent från höstterminen 2008 och får dessutom automatisk inflationsjustering med konsumentprisindex från 2009 då det på nytt överstiger rikets nivåer. Betydande höjningar sker också för dem inom läroavtalsutbildningen med början 2009. Lagtinget har, som sagt, redan erhållit och debatterat ifrågavarande lagpaket som utgör underlaget för budgetskrivningarna.
De i nordiskt perspektiv låga egenavgifterna inom sjukvården består på sin tidigare sänkta nivå och det allmänna avdraget på 5 procent i kommunalbeskattningen kvarstår.
Herr talman!
Man kan inte tala om ett högt skattetryck på Åland. Medborgarna betalar i reala termer mellan 10 och 13 procent i kommunalskatt sedan de klassiska avdragen är gjorda. I och med det allmänna skatteavdraget är procenten ännu lägre.
Landskapsregeringen har också funderat mycket över hur man skall kunna underlätta för pensionärerna under den fiktiva fattigdomsgränsen. Från alla partier i regeringen har det funnits god vilja, men det har varit uppenbart svårt att hitta rätt teknik för att inte ett stöd i ena ändan skulle reducera tilläggsinkomsten i den andra. Därför har den avgående regeringen sagt att det är mest seriöst att en arbetsgrupp bör utreda hur ett system för tilläggsstöd borde utformas och sedan verkställa det. På den här punkten har möjligheten att ge ett extra utkomststöd lanserats som en väg; det förslaget kom dock så sent in i bilden att man inte hann diskutera det desto mera på grund av budgetens tryckning. Möjligheten kan dock kvarstå, men sannolikt bör den utredas.
Ser vi så på budgetens inkomster och utgifter kan vi notera följande:
På inkomstsidan utgörs de intressantaste beloppen av för det första klumpsumman på 202,8 miljoner som utgör 61 procent av våra inkomster mot 60 procent för 2007. Flitpengen eller skattegottgörelsen, som för 2007 var hela 11 procent av våra inkomster, skriver vi nu ner till 7 procent eller 23 miljoner. De är beräknade och kalkylerade på ÅSUB:s uppgifter. Här blir det en sänkning. Vi räknar inte med några stora Chipsförsäljningar som vi skulle kunna dra nytta av vad gäller skattesidan. Lotteriskatten väntas nästa år stiga till 7,2 miljoner och det fördelningsbara nettot från PAF är satt till 20 miljoner. PAF:s betydelse accelererar i viktighetsgrad, men med tanke på de stora utmaningar penningautomatföreningen står inför i sin internationalisering skulle jag vilja betona nödvändigheten av att också den kommande regeringen vinnlägger sig om en ytterst seriös och kompetent styrelse där tonvikten läggs på professionalism med tanke på utmaningarnas art och att man kanske inte till varje pris genompolitiserar den.
Från EU hämtar vi en hel del pengar: Jordbruksfondens andel är 3.572.000, socialfondens andel utgör 909.000, regionalfonden 894.000, och fiskerifonden 434.000 euro.
Inkomsterna från ÅHS uppgår till 8.047.000 varav kommunernas ersättning till Gullåsen utgör 3,6 miljoner. Inkomsten från pensionsfonden är nu som tidigare 8,7 miljoner och radio- och TV-licenserna är 2,1 miljoner. Våra ränteinkomster beräknas till 6,35 miljoner medan återbetalningar på olika lån beräknas stiga till 3,3 miljoner euro.
En viktig inkomst är också budgetöverskottet från detta år på 27,8 miljoner. Man kan säga att den som spar han har. Isolerat visar budgeten ett underskott, om man ser det på årsbas, men ackumulerat är finanserna goda.
Så till utgifterna, herr talman. Många medborgare undrar säkert vart pengarna går och en grov redovisning kan vara på sin plats:
- Konsumtionsutgifterna som innehåller de anställdas löner, köptjänster, pensioner, hyror, resor samt diverse materialinköp och mindre anskaffningar stiger med 4,3 procent till 166.854.000 euro. Det är en mycket stor del av vår budget på drygt 330.000 miljoner euro.
- Överföringsutgifterna som i huvudsak avspeglar landskapsandelarna till kommunerna, landskapskompensationen för kommunernas skatteavdrag, PAF-bidragen, näringsstöden, räntestöden, olika bidrag, studiestöden och arbetslöshetsersättningar samt 800.000 till uppstarten för sjöfartsmuseets tillbyggnad, där den slutliga ägarstrukturen ännu inte är riktigt klar. Sammanlagt stiger det till 101.819.000 euro.
Herr talman!
När det gäller lån och övriga finansieringsutgifter ökar det budgetområdet rätt betydligt. Det är ganska mycket men det förklaras framförallt av att bostadslånen växer för att man i framtiden skulle komma ifrån fullmaktsbesluten som hela tiden gör att man ett visst år knappt har några pengar kvar, men här har vi också PAF-tilldelningen och så finns också Nordiska Invensteringsfondens regionallån på 2.5 miljoner där landskapet mera arbetar som ett postkontor.
Investeringarna stiger betydligt nästa år. Man kan väl påstå att det borde vara en större anpassning, men behoven är stora och kraven är många. 30.858.000 euro i investeringar finns i förslaget. Då skall man minnas att kk-husets sista andelen finns med här och den nya färjans 6 miljoner är också med; efter det är de båda projekten slutfinansierade.
Under kansliavdelningen finns 4 miljoner, delvis ospecificerat, och här gäller det för den kommande regeringen att prioritera ganska hårt vad man skall gå in för, men önskemålen är många. Vi har motorfordonsbyrån som behöver större utrymmen, polishusets framtid är fortfarande i vågskålen, den administrativa byggnaden på landskapsförvaltningssidan behöver en hel del insatser, parlamentet här ligger i vågskålen, vilken utformning man vill ge det i framtiden. Önskemålen är ganska många. 1 miljon euro har vi upptagit på satsningen på ett besökscenter i Bomarsund. 3,4 miljoner är avsatta för våra vägar, 7,5 miljoner till investeringar inom ÅHS, där vi har sagt 6 miljoner varje år under en fyra års period för den nya primärvården och psykiatrins utrymmen. Så har vi efter omröstning anslagit 3,5 miljoner till en ny attraktiv golfbana i Godby-Ämnäs.
Jag vill säga en sak. Sjöfartsmuseet, golfbana, besökscenter i Bomarsund och kk-huset, som redan är igångsatt är alla oerhört viktiga ingredienser för en framtida turism på Åland. När man tittar på företagsamheten i landskapet kan man konstatera att det har varit bra inom många näringar, men turismen har det ganska jobbigt. Vi vet också att Estland har utgjort en mycket svår konkurrent. Nu har Åland sin chans. Löneläget i Estland har accelererat med upp till 20 procent på ett par år. Vår konkurrenskraft, om vi kan hålla i tyglarna, tenderar att öka. Det satsas på nya färjor i trafiken till Åland och jag tror att också politikerna måste ta sitt ansvar och skapa incitament för att Besöks-Åland skall bli ännu attraktivare. Vi behöver näringsliv och samhälle i samverkan.
Den budget som vi nu lagt till Ålands lagting beskriver ett överskott på cirka 7 miljoner euro och den resultatprognos vi räknat fram vid slutet av år 2008 bedöms ge ett överskott på 10 miljoner euro. Det här överskottet på cirka 10 miljoner som överföring till budgeten för 2009 hade vi naturligtvis kunnat skriva betydligt högre om vi önskat. Men vi har gått, som jag tycker, på en balanserad och klok väg där vi i stället avsatt ytterligare 10 miljoner euro till utjämningsfonden, som nu är uppe i 46,7 miljoner. När den här regeringen började vill jag minnas att summan i det jag vill kalla för reservfonden för sämre tider var 15,7 miljoner. Alla pengar har nog inte förslösats, som det ibland antyds, utan nog har de också avsatts på ett seriöst sätt.
Jag vill också betona en annan sak. Pensionsfonden bedöms vid nästa års utgång uppgå till cirka ca 285 miljoner. Därmed visar Åland ett stort ansvar för att klara ut sin pensionsskuld. Vi har ett väsentligt bättre läge än vad republiken har på detta område. Den här regeringen har inte heller satt händerna på alla möjligheter som finns för att dränera pensionsfonden för att betala de löpande pensionerna. Vi vet att lagen tillåter 75 procents uttag för vår pensionsfinansiering, men vi för tredje året nu föreslår vi att bara 50 procent tas ut. Det är över 4,3 miljoner till som vi hade kunnat ta ut men som vi har lämnat i fonden. Jag tycker att det också vittnar om att man försöker tänka på framtiden.
Landskapets likviditet är också mycket god. Nu uppgår den till ca 150 miljoner euro.
Fyra omröstningar har den här regeringen haft för att klara ut budgeten. Kostnadsutvecklingen på landskapsfärjorna har vi röstat om, vi har röstat om bostadsfinansieringen, vi har röstat om golfbanan och även om det s.k. gallringsstödet eller flisstödet, som det populärt ibland också kallas.
Herr talman! Med dessa ord vill jag tacka för mig.
Ltl Danne Sundman, replik:
Herr talman!
Jag kommer inte att vara speciellt hovsam i mitt anförande så jag vill passa på att från Obunden Samlings sida tacka finansminister Wiklöf för dennes värv inom åländsk politik. Vi har för det mesta varit på varsin sida om regeringsstängslet, men vi har ändå varit överens i många frågor. När det gäller att vara visionär har finansminister Wiklöf trots sin nuvarande ålder, jämfört med min ålder, varit väldigt visionär många gånger och det uppskattar jag. Det blir onekligen ett tomrum efter Lasse Wiklöf, som har haft lite av en unik politisk profil i åländsk politik, nämligen som varande borgerlig socialdemokrat! Vi önskar Lasse Wiklöf all lycka framdeles!
Ltl Olof Erland:
Herr talman!
Enligt rekommendationerna för remissdebatten skall de inledande anförandena var övergripande och jag skall försöka följa den rekommendationen. Jag kommer också, som i mitt tidigare anförande om snuset, att ha ett historiskt perspektiv. Intressant nog sammanfaller många av mina punkter med dem som lantrådet Roger Nordlund tog upp när det gäller landskapets situation, men kanske från ett annat perspektiv, naturligt nog. Jag skall faktiskt försöka ganska snabbt ge en bakgrund till varför det åländska samhället i dag är så framstående ekonomiskt och när det gäller välfärden samt göra ett svep när det gäller den ekonomiska utvecklingen till att börja med.
Det åländska samhället bygger på traditioner från seglation, handel och självförsörjning beroende på det geografiska läget och de naturresurser som fanns här en gång i tiden: fisk, djur att jaga osv. När man alltså bränner stenåldersbyn bränner man ursprunget till Ålands ekonomiska historia – som en parentes i sammanhanget. Man kan också se det som en kommentar till nedskärningarna vid museibyrån, men det är också historia.
Det som hände ekonomiskt med Åland var att 1850-talet öppnade marknaderna för särskilt sjöfarten, seglationen, först till Östersjön och sedan på internationella vatten. Man fick alltså möjlighet att handla och därmed transportera. Ålands självstyrelse och demilitarisering har sitt ursprung i 1854 men också Ålands ekonomi. Där har vi alltså sjöfarten och lantbruket samt fisket som är grunderna för hela den ekonomiska utvecklingen. Runt det här växte det fram assurans, försäkringar, det var mest på fastlandet det fanns, finans, sparbanken, Ålandsbanken så småningom och filialer till riksbanker, utbildning, navigationsskola, jordbruksutbildning, handel, avelsverksamhet i jordbruket och förädling med slakteri och mjölkproduktion.
Ett snabbt hopp till 1950, då Åland var i kris. En hel generation flyttade till Sverige, jordbruket mekaniserades, automatiserades och samtidigt fick vi en internationell konkurrens; då var det verkligen en tid när Åland stod och vägde när det gäller ekonomisk utveckling. Då kom alltså entreprenörerna med sina idéer, passagerarfärjor, turism, livsmedelsindustri. Vi har i dag Viking Line, Eckerö, Birka, vi har också lastfartyg, även om antalet har minskat, vi har Chips, vi har Dahlmans slakteri, vi har ÅCA, vi har grönsakslager, trädgårdshall osv. Vi har PAF, vi har hotell- och restaurangskolan, IT-företagen PBS, Anite Systems, allt hänger ihop. Därutöver kk-huset, idrott och upplevelser.
Det är alltså vårt näringsliv idag, kompletterat med industri av olika slag, mer eller mindre relaterat till de historiska huvudnäringarna. Vi har alltså en direkt koppling till 1850 i sjöfarten och i lantbruk, fiske och livsmedel. Jag tror att när man i dag väljer väg för näringslivsutvecklingen, i den mån den offentliga sektorn är med, så är det alltså den historiska kopplingen som är intressant, det är där erfarenheten finns, det är där kunskapen finns, det är där kompetensen finns. De satsningar vi har i dag på idrott, motion, hälsa, upplevelser, kk-hus osv. ligger alltså rätt ur det här perspektivet.
Om vi då övergår till budgetsidan och vad de kommande åren skall kunna tänkas ge, har vi för det första klumpsumman och för det andra flitpengen. Det är alltså vårt ekonomiska system. Här ser vi då att lutningen på klumpsumman är brantare än den för skattegottgörelsen. Och vad betyder det? Ja, klumpsumman är kopplad till rikets ekonomi och den utdelningen har varit bättre över tid än vad vår egen skatteutveckling har varit, dvs. flitpengen visar samfundsskatten, kapitalskatten, alltså statsskatten, inklusive inkomst- och förmögenhetsskatten. Det är intressant när man ser på grunden för vår ekonomi i förhållande till beskattningen; här bör man naturligtvis väga stabilitet över tiden med möjligheter att använda beskattningen, såsom också den utredning som är tillsatt skall göra. När det gäller flitpengen är det kapital- och inkomstskatten som 2004 och 2005 har gjort ett hopp uppåt på grund av Chips. Där kan man säga att det finns förmögenheter i det åländska näringslivet som, när de rör på sig, genererar skatter. Det är lite märkligt att man säljer Chips, det genererar skatter, det genererar pengar som man beskattar, men av de beskattade pengarna så köper man tillbaka Chips fiskdel. Där har alltså staten i och för sig gjort en vinst, men det har också påverkat vår flitpeng. Chips fisk är köpt med beskattade pengar. Vi har alltså en exceptionell utveckling. Om nu Eckerölinjen köper Birka Line och nuvarande ägare säljer Birka-aktier, så kommer det igen att bli en liten puckel på kapitalinkomstskatten och därmed flitpengen; annars ligger den runt 20 miljoner och klumpsumman runt 200 miljoner.
Ser vi då på själva budgetutvecklingen här över lång tid, ser vi att det har varierat fram till ungefär 2001, då det blev en stagnation i utvecklingen av inkomsterna. Går vi till de senare åren ser vi att det har varit ett överskott, men det överskottet beror egentligen inte på klumpsumman utan det beror på PAF-inkomster och lotteriskatt. Där har vi alltså fått en tilldelning i vår budget som har gjort att vi har kunnat ha ett överskott. Det är i och för sig bra, men samtidigt vet vi att erfarenheterna från slutet av nittiotalet, då vi hade en god tilldelning var att det fanns en tendens att lyfta utgifterna hela tiden så att man utnyttjade det här utrymmet. Här ser vi också att från att utgifterna har varit någorlunda platta, så har man här haft en ökning på senare år. Vad det sedan beror på och vad effekterna är kanske hör till den senare delen av budgetdebatten, men det är alltså någonting att vara observant på. Jag förstod också att lantrådet här i sina sex punkter nämnde den här saken, att det är inte bara att räkna med fortsatt utveckling av inkomster, utan vi har att bevaka PAF och lotteriskatten men också att hålla utgifterna i schack.
Jag skall ta upp en särskild sak som man parera i god tid, nämligen försörjningsbördan, dvs. det som beror på den demografiska utvecklingen. Den övre kurvan visar försörjningskvoten. En försörjningskvot på 0,50 betyder att 100 personer skall försörja sig själva och ytterligare 50 personer. Denna kvot stiger en del fram till 2015 och 2020. Delar vi upp det till vilka som skall försörjas i två grupper, dels barn från 0-14 år – man kan diskutera var gränsen går, man tenderar att fortsätta sina studier något längre – dels de som är över 65 år, så betyder det i och för sig inte betyda att alla över 65 år medför högre kostnader eller är en försörjningsbörda, men tendensen är den att de som är äldre kostar också mera i hälso- och sjukvård. Man dämpar sjukdomarna med ny teknik och medicinering, hjärt- och kärlsjukdomar, led- och höftsjukdomar osv., men det kommer också ny teknik som innebär att man kan göra mer inom vården. Här har vi alltså en ökning fram till 2015 på 23 procent av kategorin äldre. Ser vi fram till 2020 är ökningen 39 procent. Här har vi alltså ett åtagande som obönhörligt kommer emot.
De undersökningar man har gjort av hälso- och sjukvården i Sverige visar att vi har ökade kostnader, också om man tar hänsyn till produktivitetsberäkningar; finansieringsutrymmet i Sverige är betydligt mera begränsat. Detta leder till att man måste vidta åtgärder.
Fru talman!
Den privata marknadsekonomin på Åland omfattar 60 procent. Den offentliga sektorn, tjänsteproduktion, infrastrukturen, är 40 procent. Lantrådet ställde frågan: Vad händer med den offentliga sektorn? Det blir mera åtaganden, skall den växa, skall den vara lika, skall den minska, skall vi sänka skattetrycket? Det är viktiga frågor. Men oberoende måste man ägna mera arbete åt produktivitet, dvs. varje tjänst skall prestera mer genom omorganisering, genom samverkan, samordning i hälso- och sjukvården, omfördelning mellan kommunerna och landskapet. Målsättningen skall vara en uthållig utveckling; det betyder att vi måste mycket mera ta in energifrågorna, resursfrågorna och klimatfrågorna i utvecklingen. Vi har möjlighet att konkurrera som ett kunskapssamhälle. Kuriöst nog så letade jag på ordet ”kunskapssamhälle” i budgeten och hittade ett nedslag under kulturens allmänna motiveringar. Målsättningen är inte att det ordet skall finnas i budgeten, men ”kunskapssamhälle” skall vara en fixpunkt, ett fokus, och det kräver extern samverkan.
Sammanfattningsvis, fru talman, mål och strategi samt ekonomisk tillväxt är nödvändigt, och för ekonomisk tillväxt på Åland är välfärd nödvändigt. Vi kan uppnå det genom kunskapssamhället, genom socialt samspel och lärande i vården, i näringslivet, avancerade kunskapstjänster och framför allt måste vi hela tiden i den offentliga förvaltningen ägna energi åt system-effektivitet, dvs. fastighetsförvaltning, IT, kommunikationer, vägar och sådant måste vara effektivare. Vi skall använda resurser uthålligt och se till att behoven är i balans. Fru talman! Det var mitt inlägg i remissdebatten.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Det var en intressant historisk genomgång som ltl Olof Erland gav och jag håller med om att vår utveckling är beroende av de historiska grunderna som han redovisade. Men kommentaren kring en av bilderna förvånar mig något. Det var den om klumpsummans och flitpengens parallella utveckling över åren. Där sade ltl Olof Erland att flitpengen har ökat mindre än klumpsumman över tiden. Vi såg på bilden att klumpsumman har ökat med ungefär 80 procent på de redovisade åren. Vi såg på samma bild att flitpengen, som främst utgörs av kapitalskatten – inkomstutvecklingen på Åland – har ökat under samma tid med 300-400 procent, enligt den bild ltl Olof Erland visade. Hur kan man få det till att klumpsumman då har ökat mera eller fortfarande?
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Procenterna fanns kanske inte med i bilden. Den var i miljoner euro, men jag kan hänvisa till ÅSUB:s utredning om prognos för klumpsumman. Där finns beskrivet det faktum att samfundsskatten som en andel av rikets skatter har minskat. Däremot har kapitalinkomstskatten på Åland ökat de senaste åren 2004-2005, men vi har dragits med av högkonjunkturen i riket genom att vi är kopplade till rikets inkomster med 0,45, medan däremot våra skatter inte har genererat samma tillväxt. Jag kan, som sagt, hänvisa till ÅSUB:s rapport om prognostisering av klumpsumman; där står det precis så.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Hänvisningen till ÅSUB:s resonemang om framtiden är säkert korrekt i sammanhanget, men dock inte relevant i förhållande till det jag sade om ifrågasättandet av att flitpengen har ökat mindre över åren än vad klumpsumman har gjort, eftersom vi alla såg på bilden att talen skiljer sig så mycket som de gör, vilket måste vara den riktiga måttstocken när man säger vad som har ökat mer eller mindre och då är det väsentligt att man talar i relativa termer. Kan vi inte vara överens om det att procentuellt har alltså flitpengen ökat betydligt snabbare än vad klumpsumman har gjort över de redovisade åren?
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Det är möjligt att jag kan ha fel här. Det som jag visade på bilden var trendlinjerna. Och om den ena trendlinjen går snabbare uppåt än den andra, så har jag tolkat det själv som att då är tillväxten större. Men jag skall gärna återkomma med preciseringar därför att tiden är lite knapp.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Veronica Thörnroos:
Fru talman!
Centern har sagt det förut men den tål väl sägas igen, Åland är världens bästa plats att leva på.
Den av landskapsregeringen framlagda budgeten för 2008 styrker detta påstående. Trots att vi tidvis ägnar oss åt avancerat ”navelskåderi” inser de flesta att Åland är en liten del sett ur ett globalt perspektiv. Världsekonomins hög- och låg konjunkturer avspeglar sig direkt i vår egen budget. Prognosen för den närmaste framtiden visar fortsatt god men avmattad tillväxt. Alla högkonjunkturer tar förr eller senare slut. Då gäller det att ha beredskap. Landskapsregeringens budget visar att den beredskapen finns.
Sjöfarten har varit och är en viktig näringsgren för Åland. En intressant notering är att de tre börsnoterade företagen Birka Line, Viking Line och Ålands banken ensamma står för 30 procent av det privata näringslivets förädlingsvärde. Med beaktande av att de två förstnämnda är verksamma inom sjöfartssektorn är det av yttersta vikt att sjöfartsbranschen fortsättningsvis tillförsäkras goda verksamhetsförutsättningar. Intentionen är att tonnageskattereformen skall kunna genomföras nästa år.
Åland och EU.
Ålänningarna behöver inga förmyndare. Vi anser oss kapabla att själva bestämma om frågor som rör t.ex. vårfågeljakt, drivgarnsfiske, snus mm. Det är dock uppenbart att EU inte delar den uppfattningen. Centern har sagt: Vi skall ha en parlamentsplats, vi skall ha talerätt.
Parlamentsplatserna är nu fördelade, åtminstone informellt, och noteras kan att Åland är utan. Talerätten som vi såväl behövt och behöver är färdigt processad i arbetsgruppen men slutgiltig politisk ställning har ej tagits. Vi väntar.
Vi kan konstatera att efter att det konstitutionella fördraget kraschlandat har arbetet med det s.k. reformföredraget inletts. Om allt går planenligt skall reformfördraget behandlas av lagtinget under 2008. Officiellt är Åland med i EU-gemenskapen. Men gemenskapen tenderar snarare att stärka ett utanförskap än skapa en ökad samhörighet. Centern förutsätter att inflytandefrågorna sammantaget får en positivlösning. I annat fall är det osäkert huruvida centern kommer att stöda det nya reformfördraget.
Skattebehörigheten.
Efter ett tidvis tämligen intensivt processarbete kunde en enig parlamentarisk skattekommitté överlämna sitt betänkande till landskapsregeringen i oktober. Centern arbetar för en trygg och progressiv självstyrelseutveckling men anser att ett övertagande av beskattningen inte får vara ett självändamål. Vi avvaktar därför med spänning den av landskapsregeringen beställda tilläggsutredning, vilken förhoppningsvis ytterligare skall vidga insikterna kring skatteproblematiken samt klargöra konsekvenserna av ett skatteövertagande.
Budgetsituationen.
Landskapets huvudsakliga inkomster i form av avräkningsbelopp och skattegottgörelse är fortsättningsvis höga. Glädjande är även att vår egen guldvärpande höna, PAF, inte låter sin produktion minska trots att räven lurar bakom stängslet.
I budgetförslaget ingår en överföring till utjämningsfonden som därmed uppgår till totalt 47,8 miljoner euro. I dagsläget känns regelverket kring fonden något löst och vi uppmanar därför fu att titta närmare på den frågan. Kort och gott, vi anser helt enkelt att det behövs en lag.
Investeringsnivån är hög. I en överhettad byggkonjunktur kan man retoriskt ifrågasätta om landskapsregeringen ska ”elda på” ytterligare. Å andra sidan har flera projekt legat i röret en längre tid men andra både pågående och planerade projekt är så nära förknippade med varandra, t.ex. ÅHS, att stoppas processen kan den ge upphov till en negativ dominoeffekt.
Bomarsundsprojektet har seglat upp och lagt sig i ”pool position”. Det är korrekt, men vi vill samtidigt slå ett slag för sjöfartsmuseet. Enligt tidigare överenskommelser är sjöfartsmuseet nästa i kö efter Alandica . Vi utgår från att den målsättningen kvarstår.
När det gäller golfsatsningen i Ämnäs/Godby är centergruppen helt enig - om att vi är oeniga. (Från salen: som vanligt! )Var och en av ledamöterna i centerns lagtingsgrupp kommer därför att själv redogöra för sina synpunkter, om de så önskar.
Personalen är en viktig resurs. Utan personal ingen verksamhet. Utan motiverad och engagerad personal verksamhet ja, men med ett lågt kvalitativt utfall.
Ser man till konsumtionsutgifter är lönerna den klart största utgiftsposten. I föreliggande förlag uppgår de till ca 100,6 miljoner. Avtalsförhandlingarna pågår. Med beaktande av att en 1-procentig löneförhöjning i stora drag höjer lönekostnaderna med ca 1 miljon bör beredskap finnas för att möta de kostnadsökningar som vi med all säkerhet har framför oss.
Våra kommuner har under de senaste åren fört en ojämn kamp. De lagstadgade uppgifterna har markant ökat medan inkomsterna, som hänför sig från landskapsandelarna stampat på stället. Centern har målmedvetet och tålmodigt arbetat för en revidering av landskapsandelssystemet. Nu ser vi resultat. Transfereringarna ökar rejält och därigenom möjliggörs för kommunerna att kvarstå som självständiga. Centern fortsätter sitt arbete för att hela Åland ska leva.
Därmed inte sagt att arbetet är slutfört. Nya lagar medför ofta nya eller ökade utgifter för kommunerna. Centern anser att en principdiskussion bör föras mellan å ena sidan landskapsregeringen och å andra sidan kommunförbundet där man klargör hur nya framtida utgifter som påförs kommunerna skall hanteras – kompenseras.
Energipolitik och miljö
Smältande polarisar, försvagade ozonlager, övergödning och döende hav - vi har alla ett ansvar. Genom attitydförändringar, öppenhet för nya praktiska lösningar och ett aktivt miljötänkande ska vi minska utsläppen i vår lokala miljö och därmed aktivt medverka till en förbättrad miljö både på land, till havs och i luften. Centern stöder alla former av förnyelsebar energi och vindkraft. En utveckling av vindkraften på Åland skulle gärna få vara så omfattande att export möjliggörs. Vi stöder förlaget om att en likströmsförbindelse bör byggas österut både för export av grön el och för att säkra en långsiktig energiförsörjning.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag kort lyfta fram två frågor.
Ålands Radio och TV.
Målsättningen är en uppdelning av distribution och programproduktion. Det är bra. Organisationen känns onekligen gammalmodig. Vad gäller det etermediska programmet anser centern att de sju landskapstäckande kanalernas utsändningar i huvudsak skall ske på svenska. I dagsläget används sex kanaler för i huvudsak svenskspråkiga utsändningar och en för annat språk.
Bostadspolitiken.
Trots att produktionen av bostäder på Åland fortgår verkar behovet vara oändligt. För att ytterligare bredda bostadsmarknaden avser landskapsregeringen utreda möjligheterna till att utöka räntestöden till samtliga anskaffningar av den första bostaden. Äldre hus, ofta i gott skick, är en resurs som väl tål att utnyttjas bättre.
Avslutningsvis, fru talman, budgeten möjliggör och tar hänsyn till både det offentliga Åland, det privata näringslivet samt enskilda medborgares väl och ve. Budgeten beaktar de olika levnadsbetingelser som val av boningsort medför.
Jag vill på centergruppens vägnar rikta mitt tack till hela landskapsregeringen, ingen nämnd, ingen glömd.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Förlåt om jag var lite ouppmärksam, ltl Veronica Thörnroos, men skall man tolka det som så att centergruppen redan har lite resignerat vad gäller det nya reformfördraget från EU:s sida, dvs. att man är beredd att acceptera det, trots att vissa fundamentala bitar fattas för en framgångsrik åländsk EU:politik? Vi debatterade senaste vecka snuskonflikten och följderna där vi har ett bötesbelopp som tickar med 20.000 euro per dag utöver de 2 miljoner som vi redan är i skuld till EU-kommissionen, i alla fall enligt kommissionens tolkning. Har jag misstolkat det hela?
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman! Jag tror nog att ltl Harry Jansson har missuppfattat det hela. Jag försökte säga att vi måste få till stånd en positiv lösning när det gäller inflytandefrågorna i EU. Som situationen är nu är den ohållbar.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman! Vad gäller inflytandefrågorna så finns det då någon tröskelfråga från centerns sida som man kommer att åberopa som ett krav för att godkänna fördraget?
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
Från centerns sida har vi sagt att inflytandefrågorna sammantaget måste få en positiv lösning.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Centerns gruppanförande bedyrar att centern är för alternativ energi, alltså vindkraft, bioenergi osv. Det är bra för så har det inte alltid varit. Jag har själv kämpat många gånger med att få förståelse för de här satsningarna; nu är det bra att vi är nästan eniga här i lagtinget. En annan fråga som har kommit upp är hur vi skall ställa oss till åländsk kärnkraft. Är centern på banan i den frågan och har en uppfattning eller är man i bunkern, som det är med golfbanan och att var en har sin egen uppfattning? Det skulle vara intressant att få ett förtydligande.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
När det gäller kärnkraftfrågan har den nya lagtingsgruppen inte resonerat kring den. Jag tycker att det vore oklokt av mig i det här läget att ställa mig som företrädare. Vi har den principen i vårt parti att vi resonerar kring olika frågor. Många gånger når vi konsensus, men det finns också andra frågor där individerna tillåts att tänka själv.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det är sant att centern som parti var aktivt i fråga om landskapsandelsreformen för att trygga alla kommuners möjligheter att bedriva en vettig och ansvarsfull politik för sin del. Liberalerna var lika aktiva i den frågan, men jag tror att dessa båda partier är de partier som inser att ett livskraftigt Åland skall bestå av alla delar: glesbygd och skärgård samt stad. Men till en del anser jag inte att man har fullt följt det som lagtinget sade om landskapsandelsreformen. Budgeten avspeglar inte de övergångsregler vad gäller investeringar som lagtinget fattade. Socialvårdsplanen skulle utgöra bas för att ge investeringsbidrag enligt det gamla systemet, men jag uppfattar inte att man har gjort på det viset. Det här är en diskussion som vi bör föra här under remissdebatten, alltså om landskapsregeringen har följt det som lagtinget sade.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
Det är en intressant frågeställning som ltl Mats Perämaa lyfter. Jag håller med ltl Mats Perämaa såtillvida att det är inte direkt klart utskrivet i budgeten vad landskapsregeringen avser göra. Det oaktat tycker jag att frågan bör ställas till landskapsregeringsledamöterna och inte till mig.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Inte behöver man dramatisera den här frågan desto mera, men eftersom centern har varit ett av de partier som har suttit i landskapsregeringen och jag utgår från, efter det centerns gruppledare sade och eftersom kommunerna är en viktig fråga för centern, att centern har bevakat den här frågan också. Jag kan dock inte utläsa att man har följt lagtingets beslut i budgeten, men saken bör diskuteras vidare.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman:
Fru talman!
Vi ålänningar lever i den bästa av världar i de bästa av tider. Det åländska näringslivet har ångan uppe och arbetslöshetsgraden är i det närmaste obefintlig. Ålänningarna mår i huvudsak bra och är ett lyckligt folk som lever länge, det visar statistiken. Vi har råd att förbättra situationen också för de som har det sämst ekonomiskt. Landskapskassan överfylls med flitpeng och PAF-medel.
Man kunde sluta så här, bakåtlutade, med av tummarna utspända hängsel och belåten min. Men det gör jag inte. Vi har en rad utmaningar framför oss, det finns ett ständigt behov av ”uppkavlaga” ärmar och att spotta i nävarna och fortsätta med det hårda arbetet. Med anledning av landskapsregeringens förslag till budget för 2008 är det några saker jag vill uppmärksamma.
Fru talman!
Budgetförslaget som nu ligger framför oss är en tjock lunta som innehåller fett med pengar, kunde man säga. Den mycket expansiva ekonomiska politiken fortsätter och man går upp ytterligare några hål i bältet när det gäller omslutningen av landskapsfögderiet. Skillnaden i omslutning under förra perioden är hela 88 miljoner euro (!), från 242 miljoner 2003 till 330 miljoner i detta förslag, eller en ökning med 36 procent vilket måste anses vara en fullkomligt sanslös expansion på fem år.
Det är lätt att äta upp sig i tider när det finns gott om krubb men när det skall bantas eller svältas ångrar man att man åt så där mycket. Det blir inte roligt om vi, bäst som det är, skall leva utan flitpeng, spelskatt och PAF-pengar. Det skulle ta bort ca 50 miljoner euro på ett bräde. Den s.k. utjämningsfonden hjälper oss bara drygt ett år då den nu innehåller mindre än 50 miljoner euro, 47,8 för att vara exakt. Denna köpfest påminner om flera strukturella fel, dels i självstyrelsesystemet och dels i finansförvaltningen. Jag ska nämna två. Bristen på kopplingen mellan intäkter och utgifter – på behörighet att beskatta och ta ansvar också för intäkterna. Klumpsummans stora nackdel är den som ofta felaktigt används som dess främsta argument, den falska tryggheten som gör oss likgiltiga inför att finna nya vägar att fylla kassan och som gör att vi inte kan stimulera vårt näringsliv annat än med i grunden osunda bidrag.
Fru talman!
Vi hör till dem som i dragkampen om självstyrelsens utveckling står på den sida som drar hemåt. Vi vill se en spänd lina och att vi får fler verktyg i verktygsboxen att skapa framtid med. Det är viktigt att komma vidare med beskattningsövertagandet, att förmå styvmodern att låta oss flytta lite mer hemifrån och ta större ansvar. Vi bör också börja tänka på vad vi ska göra med de nya verktygen, en skattepolitisk strategi behöver tas fram och förvaltning och politiker behöver börja fundera på en annan verklighet där man har verkligt ansvar för både intäkter och utgifter. Vi hoppas att dessa utredningar, när de väl är klara, inte blir hyllvärmare pga liberalernas ovilja att utveckla självstyrelsen.
Ett annat fel som framträder med all oönskvärd tydlighet när vi ser denna lunta är bristen på tydliga ekonomiska ramar och en långsiktig finanspolitik. Att ta bort budgetraminstrumentet var inte bra, istället borde man förenklat och utvecklat det. Med tydligare ramar för avdelningarna kunde man undvika denna expansion. Med en mer långsiktig finanspolitik kunde man också sprida investeringar jämnare över tid och inte elda på byggsektorn ytterligare nu när den redan är het.
Fru talman!
Man kan också ställa sig frågan hur det egentligen står till på flera håll inom landskapsförvaltningen med kostnadseffektiviteten. Hur är det egentligen med ÅHS? - Den heliga kon som ingen vågar eller kan ifrågasätta. Hur är det t.ex. inom skärgårdstrafiken, en annan dito ko vars kostnader rusar ohejdat.
Dessa kolosser har vi nog för länge sedan tyvärr tappat greppet om och ingen annan har heller fått det greppet. Vi är dessutom i färd med att skapa flera skrymslen i förvaltningen dit ljuset inte når, jag tänker på de enheter som man gör om till nettobudgeterade vilket många gånger gör att politikerna tappar insynen.
Fru talman!
På mitt arbetsrum har jag en tavla där det står: ”Kom inte med problem, kom med lösningar.” På en annan står det: ”Oroa dig inte för förändringar, oroa dig för bristen på förändringar”. Lösningar på problemen och förändringar behövs och jag ska nämna två viktiga, nämligen personalpolitik och rollfördelningen mellan offentlig sektor och privat näringsliv.
Beträffande personalpolitiken så finns mycket övrigt att önska. En vikig sak är att man nu tar tillfället i akt under de stora pensionsavgångar som väntar för att passa på att förändra, reformera och effektivisera offentlig sektor. Det arbetet går betydligt smidigare om det inte ställer folk på bar backa. En plan med ett system för hur detta skall gå till borde omedelbart tas fram för att man skall kunna ha tillräcklig framförhållning i det arbetet. För att kunna satsa på nya tjänster där det finns behov behöver man skala bort i andra ändan, inte som i detta förslag och bara plussa på över 40 nya tjänster.
Fru talman!
Rollfördelningen mellan offentlig sektor och privat näringsliv borde också sättas under lupp. Mycket av det som idag görs för offentlig sektor av offentlig sektor kunde göras av privata tjänsteföretag för offentlig sektor istället. Vi borde sluta upp med att envisas att vara den sista Sovjetstaten och upphandla mer av privata för att konkurrensutsätta tjänsteproduktionen. Detta gäller särskilt när det offentliga aktivt går in och konkurrerar med privata företag dessutom. En annan del av rollfördelningen är frågan om hur vi skall stöda s.k. infrastrukturella satsningar för besöksnäringen vilka inte en enligt vårt förmenande bör byggas helt i landskapets regi, istället bör landskapet uppmuntra och stöda privata satsningar. Då får man ett helt annat engagemang i anläggningarna från näringslivets sida. Vi borde ha mer av det som kallas PPP – publikt-privat-partnerskap och utveckla samhället tillsammans med näringslivet. Idag finns nog tyvärr en ganska djup klyfta mellan parterna vilket inte är lyckligt.
Fru talman!
Slutligen. Obunden Samling har lämnat in endast 20 finansmotioner i vilka det ingår ändringsförslag som skär ned kostnaden med dryga 5 miljoner euro netto. Detta är långtifrån under vår ursprungliga ambitionsnivå. Det skulle dock bli ett relativt litet parti övermäktigt att skriva de över 100 finansmotioner som skulle behövas för att få bukt med expansionen, så man kan säga att vi bara har skrapat på ytan.
Jag hyser dock viss oro för framtiden. De partier som nu förhandlar om att bilda regering har inte gjort sig kända för att vara sparsamma, tvärtom. Men man kan ju ändra sig och vi ska hoppas att mina farhågor kommer på skam, i annat fall lär antalet finansmotioner vara ett annat kommande år för Obunden Samling. Vi lär fortsättningsvis vara självstyrelsekassans kyrkstöt om de andra slumrar till.
Vi dömer hur som helst inte någon på förhand.
Fru talman!
Till sist våra lyckönskningar till finansutskottet i deras arbete med denna något herrelösa och huvudlösa budget.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Jag reagerade över att ltl Danne Sundman säger att han är kritisk till att vi föreslår, till vissa delar då, nettobudgetering och anser att landskapsregeringen på det sättet tappar kontrollen över verksamheten. Jag ser helt annorlunda på om man har nettobudgetering för driftsinkomster och driftsutgifter, nämligen att det stimulerar enheterna till utveckling, nytänkande och effektivitet. Man ser tydligt vad som kostar och vad man får in pengar på och stimuleras också att använda de förhoppningsvis i framtiden ökade intäkterna till utveckling och nytänkande. Att ha kontroll över en verksamhet handlar från min sida mera om att man tar ett tydligt övergripande ansvar, har välformulerade, inte luddiga styrdokument och på det sättet målstyr. Jag tycker att det är en sund utveckling.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman! Tänket är nog rätt med nettobudgetering och att det också kan stimulera enheter att verka för högre intäkter ja, om kunderna inte är offentlig sektor så att man får en bättre ekonomi på grund av att man tar mer betalt av någon annan i offentlig sektor. Det finns många sådana exempel där man börjar nettobudgetera enheter, finansierar en fortfarande ineffektiv enhet med intäkter från offentlig sektor – ett bytande av pengar mellan händer som vi inte ser och då blir det inte den eftersträvade effekten. Det finns också goda exempel där nettobudgetering är motiverat, men man borde i större utsträckning kombinera det med aktivt konkurrensutsättande; då ser man vad den verkliga effekten är.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Våra planer kring ökad nettobudgetering hänger också ihop med att vi under 2008 skall ta fram ett system för hur vi skall kunna införa interna hyror på våra egna fastigheter. Det är också någonting som har varit länge efterfrågat och som enligt mitt sätt att se i alla fall är en brist att inte har funnits i och med att det också ger ett ansvar för vad det kostar att bedriva verksamhet i de lokaler man har. Den interna budgeteringen kommer att leda till en betydligt högre medvetenhet och på det sättet också en effektivitet. Man kanske i högre grad intresserar sig för att få in nya verksamheter i sina lokaler i stället för att kräva att det behöver byggas nytt. Jag tror att man kommer att kunna se på verksamheten på ett helt annat sätt. Jag förstår inte detta med att man skulle tappa kontrollen, utan tvärtom ser jag framför mig ett betydligt större ansvarstagande och ett mera stimulerande arbete också för alla inom förvaltningen.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Att införa interna hyror är jättebra och det får nog Obunden Samlings stöd. Det kommer, som sades, att visa på vad det kostar att ha verksamheter i olika utrymmen och det stimulerar också till att inte hela tiden ropa på samhället när man behöver nya utrymmen och också hyra privat och kunna jämföra vad det kostar att hyra privat och hyra av sig själv s.a.s. i offentliga lokaler. Det är ett steg på vägen som borde ha gjorts för länge sedan och som många kommuner i dag helt i sin ordning har infört men inte landskapet. Det är någonting helt annat än nettobudgetering.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Jag delar ltl Danne Sundmans synsätt att man behöver ta ett aktivt grepp om förvaltningen och kartlägga pensionsavgångar: vad kan man reformera, förändra och effektivisera? Ltl Danne Sundmans tankegångar är snarlika dem som jag skrev om i en hemställningsmotion för två år sedan.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Det gläder mig att ltl Katrin Sjögren stöder tankarna. Jag hoppas att hon också finner stöd i sitt nya värv. Vad vi har förstått kommer ltl Katrin Sjögren att ingå i den nya regeringen och då kan vi se fram emot att man tar i utvecklingen och nu tar tillfället i akt. Man kan göra ganska stora förändringar utan att det drabbar någon personligen och det är, som sagt, väldigt stor skillnad jämfört med om man måste göra det i dåliga tider när det dels inte finns andra arbeten och dels inte finns stora naturliga avgångar av stora årskullar.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback:
Herr talman!
Den avgående regeringen lägger fram en budget för 2008 som innehåller något för de allra flesta. De goda konjunkturerna bäddar för en offensiv ekonomi som tar sikte på politikens kärnområden, dvs. vård, skola och omsorg. Regeringen föreslår förhöjningar av barnbidraget, studiestödet och stödet för läroavtalsutbildningen. Samtidigt bibehålls ÅHS-avgifterna på den låga nivå som socialdemokraterna prioriterat. Här önskar vi att lagtinget kompletterar ÅHS-taxan genom att bevilja sjukpensionärer nu en gång för alla samma högkostnadsskydd på 125 € som alla andra pensionärer har. Dessutom bibehålls det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen och kommunernas tilldelning av andelar ökar. Allt detta för att ålänningarna skall få mera pengar i börsen och bättre kommunal service. Detta är en fördelningspolitik som socialdemokraterna försvarar. ÅSUB:s utredning om den relativa fattigdomen på Åland visar att alla på Åland inte är välbärgade utan att hela 13 procent av hushållen lever under den relativa fattigdomsgränsen. Regeringen vill fortsätta att utveckla fördelningspolitiken och i de allmänna motiveringarna till budgeten utlovas en justering av reglerna om utkomststöd och bostadsbidrag. Dessutom sägs att särskilda åtgärder skall vidtas för att förbättra folkpensionärernas ekonomiska ställning. Socialdemokraterna föreslår att man lagstiftar om ett särskilt permanent utkomststöd för pensionärer. Att enbart rikta sig till folkpensionärerna är inte tillräckligt. Också sjukpensionärer och pensionärer med små arbetspensioner skall beaktas. Stödet skall vara inkomstbeprövat och beakta den sökandes faktiska ekonomiska situation. I valet gav alla partier löfte om ekonomiska förbättringar för personer med små pensioner. Nu är det dags att infria löftena. Socialdemokraterna är villiga att bidra till lösningar som snabbt kan förverkligas.
Den utredning som ÅSUB gjort om ekonomisk utsatthet på Åland visar att det finns stora brister i det sociala skyddsnätet på Åland. Självstyrelsen skall givetvis också användas också för dessa gruppers bästa. En egen åländsk socialpolitik kräver mera sakkunskap och resurser till landskapets social och miljöavdelning. En av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle är personer med funktionsnedsättning. Landskapets tillsyn över kommunernas ansvar i detta avseende är i det närmaste obefintlig. Personer med funktionsnedsättning får inte sina rättigheter tillgodosedda och när så sker varierar praxis mycket mellan kommunerna. Socialdemokraterna kan inte acceptera att enskilda personer som dessutom har stort behov av samhällets stöd hamnar i kläm för att landskapets kommuner inte förmår uppfylla sina lagliga skyldigheter. Det svaga skyddet för personer med funktionsnedsättning är ännu ett i raden av argument för större och mera kompetenta kommuner. Det är de utsatta grupperna som får betala högt pris för den småskaliga och kostsamma kommunstrukturen. Ett annat exempel är barnskyddet som kräver större personella insatser än kommunerna kan erbjuda. Valet står således mellan bibehållen kommunstruktur eller ökad rättssäkerhet för medborgarna och särskilt de som har sociala rättigheter som kommunerna skall tillgodose.
Landskapets goda ekonomi och den förda finanspolitiken gör att landskapet kan fortsätta med en offensiv investeringspolitik samtidigt som resultaträkningen för 2008 visar ett överskott och pengar kan fonderas för sämre tider. Socialdemokraterna är särskilt stolta över att under vår regeringstid har utjämningsfonden vuxit och uppgår nu till 46,7 miljoner. När vi kom med i regeringen var finanserna betydligt svagare, personalminskningar krävdes och bland annat studiestödet skulle sänkas. Nu har vi kunnat göra precis tvärtom och läget är ett helt annat. Samtidigt finns det tecken som kan tolkas som så att konjunkturen håller på att om inte vika så avmattas. Andra ekonomiska orosmoln utgörs av de kommande löneuppgörelserna. Bristen på arbetskraft fördjupas av ökande pensionsavgångar. det i sin tur ökar efterfrågan på arbetskraft som leder till högre löner som i sin tur är inflationsdrivande. Också oljepriserna är oroväckande . Oljeberoendet kan komma att kosta oss dyra pengar. Det finns således många skäl till att bryta vårt starka beroende av fossila bränslen. Den kommande regeringen måste balansera skickligt för att hålla budgeten i balans. Pengar ur utjämningsfonden skall inte tas för att finansiera kostnadshöjningar utan först när arbetslöshet hotar. Det är åtminstone socialdemokraternas hållning. Vi kommer att skrika högt om de fonderade medlen pytsas ut för att införliva fagra vallöften och stora expensioner inom den offentliga sektorn. Vi socialdemokrater är stora försvarare av offentlig sektor, men den måste ständigt genomgå strukturella förändringar. Allt kan inte vara såsom det alltid varit och samtidigt skall lönerna höjas och servicen utökas. Förändringsarbetet inom förvaltningen måste ständigt fortgå.
För att motverka en eventuell lågkonjunktur med efterföljande arbetslöshet krävs framsynt näringspolitik och en utvecklad dialog mellan förtroendevalda och företagare. Den föreslagna satsningen på 3,5 miljoner för en golfbana i Godby/Ämnäs skall förverkligas enligt socialdemokraterna. Också i vårt parti finns det medlemmar som ställer sig kallsinniga till golfbanan. Men nu handlar om politisk trovärdighet och konsekvens. Vi som representerar socialdemokraterna i lagtinget har efter moget övervägande beslutat stöda golfbanan. Satsningen har stöd i den strategi för turismen som antogs redan den 22 maj 2003. Strategin arbetades fram av dåvarande näringsminister och liberalen Ritva Sarin-Grufberg. I den regeringen var också nuvarande lantrådet Roger Nordlund lantråd. Redan i den strategin ingår en golfbana i Finström I november 2004 lämnade lantrådet Roger Nordlund och dåvarande näringsministern Kerstin Alm ett meddelande om revidering av turismstrategin till lagtinget. Lagtinget omfattade regeringens prioritering på golf. Efter att den regeringen föll och en ny tillträdde i januari 2005 antogs ett handlingsprogram i vilket kort konstateras att satsningar på maritima företeelser, golf och Bomarsundsområdet ges förtur de kommande åren, således åren 2003, 2004 och 2005 har beslut fattats om att satsningar skall göras på golf. Alla partier torde var mer eller mindre med i den processen.
Inte bara väljarna utan också det åländska näringslivet, särskilt rederier och turistnäringen förlitar sig på att självstyrelsemyndigheterna håller fast vid sina strategier och fullföljer fattade beslut. Det är förståeligt att näringslivet förväntar sig stabilitet och förutsägbarhet för att kunna göra egna bedömningar om sina egna investeringar. Att nu i elfte timmen frångå besluten om golfbana i Godby/Ämnäs är inte bara att svika sina egna löften, utan också att nonchalera alla tjänstemän, markägare och övriga intressenter som man i åratal jobbat med för att få fram konkreta avtal med berörda parter. En ryckig och oförutsägbar näringspolitik är den allra sämsta näringspolitik en regeringen kan föra. Den skadar alla och kostar samhället, privata och företagare massor med pengar. Att centern gör den ena kovändningen efter den andra försämrar partiets förutsättningar att ta regeringsansvar. Avundsjuka och bypolitik förhindrar ett långsiktigt helhetstänkande. Ålands litenhet och sårbarhet kräver politiker som vågar ta långsiktiga beslut och ansvar även om motståndet kortsiktigt kan vara besvärligt. Vi är alla moraliskt skyldiga att fullfölja det fattade beslutet om golfbanan i Godby /Ämnäs.
Fru talman!
Ålänningarna kan tryggt se fram emot år 2008. Förbättringar i trygghetssystemen kommer att genomföras. Flera stora investeringar kommer att slutföras. Bl.a. ett besökscentrum får sin byggstart i Bomarsund , de första medlen till Sjöfartsmuseets utbyggnad har reserverats, Kungsgården i Kastelholm skall renoveras för att nämna några särskilt viktiga projekt. Behovet av arbetskraft, inflyttning, mera bostäder och en konstruktiv integrationspolitik kommer att vara teman som vi fortsättningsvis debatterar.
Bästa lagtingsledamöter! Jag hoppas på en bra budgetdebatt och en bra budgetbehandling. Det är lätt att riva ner vad andra har byggt upp, men det är betydligt svårare att se framåt och göra prioriteringar som leder till förändring och långsiktigt hållbar utveckling. Den här regeringen lämnar ett gott arbeta efter sig och jag tycker det är värt all respekt.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
När det gäller golfsatsningarna är historiebeskrivningen inte till alla delar riktigt överensstämmande med den verklighet som vi andra har levt. I tidigt skede och i många skeden av processen har det varit klart för många att det privata näringslivet skall ta en stor del av investeringen för att det skall genomföras. Det är först på slutet som man har kommit till att landskapet skall göra hela satsningen själv. Det blir lite konstigt när ltl Barbro Sundback säger att nu skall vi gå in för att förverkliga det här, samtidigt som en upphandlingsprocess håller på och sker. Skall vi fatta ett beslut om att vi skall gå in för det före vi vet vad upphandlingen ger för resultat? Jag tycker att det är ett märkligt sätt att resonera. Nu har landskapsregeringen fattat ett beslut om upphandling; vi måste se vilket resultat det ger och vi måste då se om upphandlingsresultatet alls motsvarar statsstödsreglerna osv. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Ltl Mats Perämaa pratar nu som finansminister. Här i lagtinget gör vi inga upphandlingar, utan det är på verkställighetsplanet. Jag talar om en dålig näringspolitik där man i åratal har diskuterat – tre gånger har lagtinget tagit ställning för utbyggnad av golf – och så kastas man tillbaka igen i ovisshet. Det måste för näringslivet vara det allra sämsta. De gör investeringar i dyra tonnage under förutsättning att vi tar vi vårt ansvar för att utveckla Turism-Åland, sedan kan vi slåss om detaljer, men att ha en sådan här näringspolitik där man inte vet från röstning till röstning vart vägen skall gå anser jag att är uruselt.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Nej, jag är säker på att åtminstone de aktörer som har drivit golfprojekt i Föglö och i Brändö inte vet vad som sker mellan omröstning och fram till nästa omröstning, åtminstone vad gäller socialdemokraternas politik. De har åtminstone kastats tillbaka väldigt mycket under den tid då socialdemokraterna har suttit i regeringsposition – eller menar ltl Barbro Sundback att samtliga projekt som har diskuterats här tidigare av lagtinget nu skall stöttas fullt ut?
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Nej, det tycker jag inte i det här skedet. Lagtinget har efterlyst en marknadsundersökning hos landskapsregeringen. Den redovisade man för och det visade sig att det som man kunde garantera var en viss ekonomisk hållbarhet för en satsning i Godby/Ämnäs. De övriga satsningarna anser jag att man måste ta ställning till om de skall upp på bordet igen; det kanske kommer med ltl Mats Perämaa, men då är det samtidigt fråga om någon slags regionalpolitik. Men i det här skedet har lagtinget gått in för att satsa på en golfbana i Godby/Ämnäs. Jag tycker att vi skall genomföra den, vi skall visa näringslivet att vi kan hålla våra löften och våra beslut.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
Ltl Barbro Sundback går till hårt angrepp när det gäller kommunstrukturen på Åland och säger att en bibehållen kommunstruktur direkt medför att rättssäkerheten åsidosätts. Enda lösningen på det problemet är en kommunsammanslagning. Jag tycker att ltl Barbro Sundback tar i onödigt hårt när hon gör ett sådant här angrepp på alla våra tjänstemän ute i de åländska kommunerna som gör sitt allra yttersta och som arbetar professionellt. Den frustration som ltl Barbro Sundback uppenbarligen känner nu tycker jag inte hon skall låta gå ut över de kommunala tjänstemännen.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Ltl Veronica Thörnroos pratar en massa strunt! Det är kommunpolitikerna som har det politiska ansvaret för att servicen uppfyller lagar och bestämmelser. Det är ltl Veronica Thörnroos som skall se till att de funktionshindrade i Brändö får den service de har rätt till. Jag undrar om hon ens vet omfattningen av behoven. Det redovisar nämligen inte de åländska kommunerna. Det är det som är problematiken; kommunerna är för små för att tillhandahålla all den kompetens som krävs, speciellt inom den sociala sektorn. Därför finns det nu ett förslag till barnskyddslag som är betydligt sämre än den som man har i riket och den innebär en direkt försämring av rättssäkerheten för barnen.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
Naturligtvis har kommunpolitikerna ett ansvar och jag tillika med alla andra kommunpolitiker är beredd att ta det ansvaret och jobba utgående från kommuninvånarnas bästa. Det är självklart att vi har det ansvaret. Jag motsätter mig att den ultimata lösningen på Åland för socialdemokraterna helt enkelt är att vi slår ihop kommunerna så att vi två-tre eller fyra kommuner. Det är lösningen på alla våra problem! Lösningen på problemen som finns när det gäller spetskompetensen ute i kommunerna är ett ökat samarbete. Inom centern brukar vi respektera individer och vi respekterar också kommunerna. Vi kör inte över någon ovanifrån med någon avancerad härskarteknik, nej tack!
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Nej, ltl Veronica Thörnroos, ni kör över de funktionshindrade. Ni kör över de som behöver barnskydd för ni kan inte tillhandahålla den kompetens som krävs för att de här personerna skall få den service de har rätt till enligt lag. Det är inte en slump att man gör kommunreformer t.ex. i Åboland för att garantera den sociala servicen. Det är inte en slump att man gör det på Island eller att man gör det på Färöarna. Här skall man bara pumpa ut mera andelar i kommunerna och så kanske man sänker skattesatsen, men det är inte den hjälp som de funktionshindrade behöver.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson:
Bästa kolleger och lyssnare!
Det nyvalda lagtinget begår idag sin första stora debatt. Det sker i ett maximalt stort ärende, LR:s budgetförslag för år 2008. En budget som en avgående koalition överlämnar till ett parlament med ny sammansättning och med snart uppenbarligen en nyformad majoritetsregering.
Med anledning av detta vart fjärde år återkommande otillfredsställande läge, som i sig försvårar en fungerande parlamentarism, bör vi omedelbart inleda gemensamma överläggningar om ändringar i tidpunkten för lagtingsvalet. Mycket talar för att lagtingsvalet bör genomföras före sommaren, så att en ny majoritet ges en rimlig chans att lägga ett väl genomarbetat budgetförslag till lagtinget på hösten. Vi föreslår att lagtingspartierna nu överväger en lagändring för att förlägga nästa lagtingsval till slutet av april/början på maj år 2012 så att nästa lagting kunde inleda sin mandatperiod den 1 juni 2012.
Detta skulle också ge möjlighet att ytterligare något tidigarelägga budgetprocessen, kanske med en månad, vilket också i sin tur skulle förbättra kommunernas budgeteringsförutsättningar. I det sammanhanget och om vi nu kommer igång med diskussioner om förändrad tid för lagtingsvalet vore det skäl att överväga att skilja lagtingsvalen från kommunalvalen. Det kunde praktiskt lösas så att nästa kommunalval skulle oförändrat förläggas till hösten 2011 men gälla för tre år så att därpå följande kommunalval skulle inträffa hösten 2014. Då skulle vi uppnå en sådan rytm att vi skulle ha åländska val vartannat år.
Tidigare har det sagts att detta skulle vara onödigt dyrt. Nåväl bästa kolleger, efter att vi denna höst sett de penningmängder, tillsammans med privata satsningar, över 400 000 € som har satsats, kan vi väl vara överens om att pengar nog finns så att de väl kan delas upp på val vartannat år, vartannat kommunalval, vartannat lagtingsval, med oförändrat fyra års mandatperioder, förutom i skarven vid övergången.
De allmänna motiveringarna till budgeten 2008 är en mycket informativ, saklig och givande läsning. Resonemanget om den ekonomiska politikens utveckling framöver är närmast lysande formulerat. Landskapsregeringen har haft ett gott grepp om de olika politikområdena. LR har gett en mycket god bas för en fortsatt balanserad landskapsbudget, även vid en ingång i sämre tider - som vi vet att alltid kommer förr eller senare.
Tyvärr är dock situationen inte så rosenröd eller lysande som landskapsregeringen i offentligheten givit uttryck för. När man beaktar att vi på inkomstsidan bokför ett överskott från 2006 på 27 M€, därefter överför 10 M€ till utjämningsfonden och redovisar ett överskott på 7 M€ har vi för verksamhetsåret 2008 separerat från tidigare vinster ett redovisat budgetunderskott på 10 M€.
Detta gör vi i en situation med full högkonjunktur, i praktiken med mer än full sysselsättning, i en period med maximala intäkter via självstyrelselagens klumpsummesystem inkluderande den s.k. flitpengen och i en situation med extremt hög Penningautomatföreningsinbetalning till landskapsregeringskassan och i en period med överhettning på byggnadsmarknaden
Den frisinnade lagtingsgruppen konstaterar att situationen i det korta perspektivet är lycklig och möjlig att skryta med, men strider på sikt mot alla ekonomiska principer för hur Åland eller ett rikssamfund överhuvudtaget skall kunna bibehålla stabila statsfinanser och goda förutsättningar för en fortsatt god tillväxt.
I vår nyvunna roll som oppositionsparti kommer vi att ägna majoritetens ekonomiska ansvarstagande särskilt stor vikt. Jag tänkte inte tillägga någonting om spåren.
Vi kommer i vår nya roll i landskapspolitiken att sakligt och balanserat analysera en tillträdande landskapsregerings skötsel av sitt ansvar. Vi kommer inte att göra vår oppositionsroll till ett självändamål, utan använda den till att reagera blott då vi finner LR:s politik orättfärdig, oklok eller ofullgången och då vi finner att förslag inte framläggs och sådana beslut och initiativ inte tas som borde föras till verkställighet. Vi avser samtidigt att aktivt söka samarbete inom lagtinget med alla partier och med en kommande landskapsregering.
Bästa kolleger och lyssnare!
Jag var redan inne på den synnerligen framgångsrika utvecklingen av PAF:s verksamhet, en success-story av för Åland nästan gigantiska mått. I årets budget är nu tilldelningen 20 M€. Det är säkert redan över tio gånger högre tilldelning per capita jämfört med spelbolagens utdelning till statsbudgeten på rikssidan. Beaktande PAF:s nya läge och dess utvecklingspotential borde bolaget inte utsättas för en alltför politiserad styrning. Tidigare har det varit så att styrelsen i företaget valts utifrån partipolitiska premisser. Först i anslutning till senaste styrelseval gick man in för ett mera affärsmässigt urval. Folk med för företaget väsentliga specialkompetenser invaldes i styrelsen vid sidan av några mera partipolitiska personer. Vi utgår ifrån och hoppas att styrelsevalen framöver av landskapsregeringen skall skötas på motsvarande ansvarfulla sätt.
Landskapet har det direkta ansvaret för över 2 000 anställda. För dem alla är det vår uppgift att måna om goda arbetsförhållanden, en god arbetsmiljö och en trivsam situation i det dagliga värvet. ÅHS-personalen ger vi ständigt utvecklade fysiska arbetsförhållanden, det är bra och nödvändigt. Detsamma gäller gymnasialstadiets skolor och Högskolan på Åland och via stöden till kommunerna också för grundskolornas personal. Detsamma för de anställda inom skärgårdstrafiken.
Men hur är det ställt med de cirka 200 arbetsplatserna närmast oss, arbetsplatserna i kanslihuset? En byggnad planerad för 100 arbetspunkter har nu snart det dubbla antalet arbetsplatser i alltmer slitna och oändamålsenliga lokaler. I dagsläget är den situationen till många delar helt oacceptabel. LR måste under 2008 i brådskande ordning vidta och föreslå åtgärder som förändrar denna icke godtagbara situation för de anställda i kanslihuset och jag hoppas att finansutskottet också tittar på det här.
När jag är inne på byggande kan vi inte undgå att beröra den olyckliga situation som lagtinget försatt sig i vad gäller produktionen av de för Ålands utveckling livsviktiga hyresbostäderna. Det finns åtskilliga villiga privata investorer på Åland för hyresbostadsbyggande. I Mariehamn är tack vara gamla tiders politik över 70 procent av hyresbeståndet av bostäder privatägt. På kapitalmarkanden finns övernog med tillgängligt kapital för bostadsbyggande. Bankerna och försäkringsbolagen nästan svämmar över av sådant kapital.
Genom en uppenbar fantasilöshet och brist på framåtseende förmåga har lagtingen de senaste åren satt sig i en situation där man gjort sig till huvudfinansiär av allt hyresbostadsbyggande. Därmed har man hoppat in i ett ekorrhjul som det kan vara nästan omöjligt att ta sig ur. Därför har vi frisinnade i år inte kunnat motionera om mindre pengar till landskapsregeringslånen eftersom det då direkt skulle drabba alla de privata intressenter som är intresserade av att satsa på hyresbostadsbyggande.
Det blir nödvändigt för landskapsregeringen att finna vägar att komma ur detta rullande ekorrhjul, ju förr dess bättre. Endast så kan också det privata kapitalet börja satsas i hyresbostadsbyggandet på Åland.
Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp är bekymrad över att sjötrafikens personalkostnader som redan tidigare är höga nu på ett bräde tillåts stiga med ytterligare närmare 15 procent på ett år. Det utgör en kostnad på ca 75.000 euro per anställd. Vi har motionerat om att detta inte är acceptabelt. Inte minst kunde kanske 10 procentenheter av denna 15 procent användas för att höja de kvinnolöner i landskapet som ligger under likalönsbarriärerna. Åtminstone borde man klargöra i FU hur man med de föreslagna penningbeloppen kunde få mera trafik för pengarna i stället för ett tryck på minskad trafik som den här kostnadsutvecklingen snart per automatik resulterar i.
Slutligen vill jag uttrycka en stark kritik över det sätt som Centern på Åland till synes avser hantera byggandet av en ny högklassig golfbana på Åland. Centern har alltsedan Anders Erikssons dagar som näringsminister för 10 år sedan kraftigt drivit modellen att landskapet skall ta på sig hela ansvaret för byggandet av ytterligare en 18-hålsbana på Åland, länge i Grelsby, nu i Godby/Ämnäs. Centerns växlande regeringskumpaner har under åren lockats med på det tåget. Efter tio års utredningar signalerar nu centern en fullständig kovändning. Herr lantråd: Vem och vilka i centern tar ansvar för det?
Herr talman!
Vi kommer att återkomma i repliker och i anföranden om våra synpunkter och prioriteringar mera i detalj och under de olika avdelningarnas budgeter.
Den frisinnade lagtingsgruppen vill rikta ett tack till landskapsregeringen för detta budgetarbete, ett tack till det avgående lantrådet Roger Nordlund för hans arbete genom åren inom landskapsstyrelser och –regeringar, ett tack till min långvariga över 20 års kollega Harriet Lindeman för hennes arbete i landskapsstyrelser och –regeringar samt till min gamle vän Lasse Wiklöf, som har varit en politisk kollega sedan kommunalvalet redan 1971 i Mariehamn. Tack skall ni ha!
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Vi är väldigt överens om att vi har en oacceptabel situation när vi skall behandla budgeten i samband med regeringsbildningen. Det är ett systemfel och tankarna som framfördes här om hur man skulle kunna lösa det var intressanta och jag personligen deltar gärna i ett sådant arbete för att vi skall hitta en lösning. Vi kan inte ha det på det sättet att vi behandlar en budget vart fjärde år, precis i samband med en regeringsbildning. Båda sakerna är väldigt viktiga, båda sakerna kräver sin insats och tar energi, och om en budget behandlas på ett udda sätt vart fjärde år så kan bara detta faktum bidra till att kostnaderna stiger för mycket i förhållande till intäkterna, så det här systemfelet vill jag gärna vara med om att förändra.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Det är glädjande om vi kan fortsätta de här diskussionerna. Det har skett tidigare, men det har inte resulterat i någonting, det har varit enstaka synpunkter som har omöjliggjort vidare diskussioner, så jag hoppas att det skall vara ett bättre klimat nu att göra det. Det var en bra kombination som ltl Mats Perämaa drog med regeringsbildningen och det arbete som det innebär samt den tid det tar som blir mycket parallell nu med finansutskottets arbete. I en situation efter nyval blir det ännu mera lagtinget som äger budgeten för 2008 och det betyder att det blir ett ännu större ansvar än normalt på finansutskottet och dess medlemmar och det arbetet, eftersom den nya majoriteten skall vara med och göra om en del i det budgetförslag som ligger. Volymen på arbetet ökar på det sättet.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Det var ett bra inlägg som ltl Roger Jansson hade. Det var pålästa och kunniga tankar och jag måste säga att jag delar många av dem. Jag hade tänkt säga samma sak som i föregående replikskifte om lagtingsvalets olyckliga placering i förhållande till budgetdebatten. Ltl Roger Jansson var inne på det här med nya roller; då kan vi också framföra att vi här i vår nya roll som landskapsregeringsparti skall titta närmare på de här frågorna. Jag tyckte det var frågor där vi hade en gemensam syn.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Jag gläder mig över samsynen, men jag vill samtidigt varna för det här med jägaren och björnen. Man skall akta sig för att sälja skinnet för tidigt eller ropa hej med risk för att man under resan hamnar mitt i bäcken! Jag tror väl också på att liberalerna får en ny roll i sammanhanget, men helt klart är det väl inte, vi måste väl invänta ett lagtingsbeslut i sammanhanget.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Vad gäller ltl Roger Janssons tankar om att separera lagtings- och kommunalvalen kan jag inte riktigt i dagsläget förstå vitsen med det hela, om vi betänker att den kommunala sektorn med ett undantag faktiskt har beskattningsrätt, det som den åländska autonomin saknar i dag. Även där är beskattningsrätten för kommunerna något av en chimär i och med att avdragsrätten, som minister Wiklöf var inne på tidigare i dag, är urgröpt så att den är i stort sett halverad. I övrigt vet vi att den kommunala sektorn är reglerad i lag, i synnerhet när det gäller det sociala och skolan. Dåuppstår frågan: Vad skulle vara vitsen att dra på sig s.a.s. onödiga kostnader för en kommunal valkampanj som skulle riskera att bli ganska så dyr i och med att då skulle vi löften från kommunalpolitikernas sida som kunde bli dyra att hantera. I en ny kommunstruktur, mot förmodan, kommer den här frågan i en helt annan dager. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Jag blev lite förvånad över att jag från Ålands Framtids håll skulle få höra den här typen av lite byråkratiska problem ikring en demokratifråga, en utveckling av demokratin i landskapet. Vi kan konstatera att kommunalvalen i alla val när de har varit hopkopplade med lagtingsvalet har kommit i skymundan. Återigen den här gången. Jag skulle göra en tippning på att av denna 400.000 euro som jag nämnde, som antagligen är kraftigt i underkant, gick 85-90 procent till lagtingsvalet. Också de offentliga debatterna hade ytterst lite kommunalpolitiskt innehåll och koncentration, så det är en mycket demokratiskt olycklig situation att man har denna sammanblandning av valen.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Så sant! Demokrati är viktigt och skall naturligtvis hyllas i alla lägen, men det bör även finnas en reell nytta med det hela och i dagsläget, där du har en fokusering på lagreglerade verksamheter, blir frågan vad det finns av demokrati. Är det att man under den kommunala valkampanjen skall diskutera en vägstump här och en vägstump där? Då får vi inte så bra utfall av det hela.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Uppenbart lever vi i helt skilda kommunalpolitiska verkligheter. Jag har sedan 1972 suttit i stadsfullmäktige i Mariehamn och sett utvecklingen och upplever inte att Mariehamns stadsfullmäktige, som sammanträdde igårkväll senast, har fått mindre arbete och mindre möjligheter att påverka stadens utveckling. Jag skulle inte heller tro att det är situationen i den växande kommunen Jomala. Jag kan tänka mig att det är så i Sottunga och i andra mindre kommuner, där det nästan inte finns något ekonomiskt utrymme för det som ligger vid sidan av det lagstadgade. Men huvuddelen av Ålands befolkning bor ändå i kommuner där det är möjligt att föra en kommunaldemokratisk utveckling framåt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag tänkte ta upp samma sak, men jag kan i stället bemöta en annan sak i och med det att jag konstaterade att ltl Roger Jansson odlar samma myt som sin FS-kollega Jörgen Strand, dvs. att det var ltl Anders Eriksson under hans tid som näringsminister som satte igång med samhällsföretagandet! Det var nog inte riktigt så utan det var en efterträdare vid namn Roger Jansson som tillträdde i december 1999 som fick fart på att man skulle bygga golfbanan i samhällets regi. Antagligen får vi ta fram protokollen för att se hur det verkligen var! I vilket fall som helst, så detta med att separera valtidpunkten för lagtingsvalet och kommunalvalet tror jag är en mycket, mycket dålig idé. I staden är det annorlunda än vad det är i resten av landskapet. Det kommer definitivt att leda till dubbel byråkrati.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Jag tycker inte om att säga att någon talar osant vare sig man är ledamot av lagtinget eller landskapsregeringen, men detta var ytterst osant, ltl Anders Eriksson! Jag tog över i slutet av 1999 som näringsminister efter ltl Anders Eriksson och efter den landskapsregering som jag hade lett, så nog vet jag hur läget var. Planeringen av den enligt centerns uppfattning till hundra procent samhällsfinansierade satsningen på en golfbana på Grelsby kungsgårds marker och några andra marker var rätt långt framskriden. Vi diskuterade i Roger Nordlunds första landskapsregering hur vi skulle gå vidare och centerns klara besked var att det skulle gå vidare med en hundraprocentig landskapsfinansiering. Det sades här tidigare i debatten att det var nytt, men det är inte nytt. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
De där frågorna får vi antagligen klargöra via landskapsstyrelsens protokoll.
När det gäller den ändrade valtidpunkten har jag full förståelse för att situationen är olycklig att vi får en herrelös budget, men att man skulle ha lagtingsval i månadsskiftet april-maj ser jag som oerhört svårt om man skall få ett engagemang hos dem man vill ha med sig, dvs. väljarna. Erfarenheterna visar att i början av april är det absolut omöjligt att få upp folk på möten. Det ideella arbetet avtar och en valrörelse är i stor utsträckning ideellt arbete. Att man skulle separera kommunalval och lagtingsval tror jag inte heller är någon bra idé utan det kommer att leda till att deltagande i kommunalvalet kommer att sjunka väldigt mycket. Det kommer att leda till ökad byråkrati, som det ofta blir när ltl Roger Jansson lägger förslag, men det är inget bra förslag.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Onödiga slängar får man ta här i lagtinget alla tider, även just nu, med tonvikt på onödiga. Om lagtingsvalstidpunkten i slutet av april, början av maj, kunde ersättas av något klokare förslag, så är vi gärna med och diskuterar det naturligtvis. Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så dålig tid, men det får vi återkomma till i diskussioner. Om en förändring med ökad demokrati för kommunalvalens del skulle resultera i minskat valdeltagande, så har vi verkligen någonting att fundera på när det gäller den kommunala självstyrelsens demokrati i landskapet. Kan det vara så illa? Jag tror inte det, jag tror att utvecklingen skulle vara positiv.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Det gläder mig att ltl Roger Jansson tar upp landskapsförvaltningens personals utrymmen. Det är så att vi tidigare har budgeterat för att vi skall ha nya ventilationsanläggningar i huset och också göra en upprustning och delvis ombyggnad av huset, men i stället för att köra igång ventilationsombyggnaden och utbyggnaden för att inte bygga fast oss eller göra någonting i onödan valde vi att först se över hur situationen ser ut, hur många upphyrda utrymmen vi har ute på stan och framför allt hur mycket alla dessa olika utrymmen kostar. Det är inte bara hyran utan dubbelhantering; jag tänker på post, IT-support, städning, personalutrymmen osv.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
När man har den här volymen av personal anställd – många har synpunkter på att man borde ha mindre personal – så måste man ta ansvar för dem på ett sådant sätt att de har acceptabla arbetsförutsättningar och att man har en någorlunda jämlikhet också bland sina anställda när det gäller arbetsförhållanden. Det är redan över tio år sedan det började planeras för förbättringar. Fyra års perioderna går med olika landskapsregeringar; nu har det varit två års perioder och inte händer det någonting! Vår signal var till den nya landskapsregeringen att vi hoppas att de med kraft skall ta i det här och göra de förbättringarna. Det är bra om den nuvarande landskapsregeringen har grundlagt detta arbete på ett förnuftigt sätt.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Personalpolitiskt är det inte bra att ha personalen utspridd runt på stan som vi har det nu. Det är också ineffektivt därför att det är ofta så att det är den nya personalen som hamnar i utrymmen ute på stan, vilket också göra att det blir en undermålig inskolning. Jag håller med om att det här kunde man ha tagit tag i tidigare, men jag tycker också att vi skall titta sakligt på hur stora utrymmen det är; åtminstone för min del var det överraskande stora ytor vi har ute på stan och det faktiskt kan finnas en ekonomi i att bygga ut den byggnad vi är i nu för att få en mera samlad kompetens.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman! Jag vill för min egen personliga del redogöra för att jag redan för åtta år sedan övertygades om att så måste vi göra, vi måste bygga ut kanslihuset. Vår politiska målsättning är att självstyrelsen ytterligare skall utvecklas och få flera ansvarsområden. Det kommer att ytterligare kräva en del i den centrala förvaltningen. Jag ser inte någon annan möjlighet än att man rätt snabbt skulle fatta ett sådant utbyggnadsbeslut.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman! Det var ett riktigt påpekande i en replik att björnen är inte skjuten, björnen i Brändö är helt försvunnen, så det finns väl anledning att avvakta! När det gäller golfen tror jag att jag kan upplysa om att ungefär 2000-2001 kom saken i ett helt annat läge, nämligen en kommersiell golfbana i Eckerö som ansökte om stöd och därmed var golfsituationen på Åland en annan. Det var fråga om 15-procentiga stöd som entreprenören fick. Jag säger att golfsituationen då var en annan; den borde vara det i dag, men som debatten här visar så har inte de ledamöter som var med på den tiden riktigt reda på sig!
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Ja, det finns brandy och det finns konjak av olika kvaliteter och vissa vill man inte dricka men andra dricker man gärna! Det gäller också andra produkter och det gäller också golfen, när det gäller golfspelarnas intresse för olika produktkvaliteter. Eckerö golfen har utvecklats under åren fr.o.m. ungefär 2000 men aldrig med ambitionen att vara en högklassig bana som lockar det segmentet av kunder. Därför talar man om en helt annan produkt i det planerade Grelsby, sedermera Godby/Ämnäs-alternativet och det blir inte riktigt juste att väga dem så här kraftigt mot varandra, eftersom det är fråga om så annorlunda kundgrupper mellan de båda banalternativen.
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Man satte igång det här tidigare. Men brandy och konjak är en fråga för konsumenten att välja. Landskapets roll skall vara att se till att sälja på lika villkor, och det gäller väl också golf, åtminstone gäller marknadsekonomiska spelregler också där. Men min replik var egentligen den att bostadsbyggandet kom igång 2001 genom enhetslån och då var det en sak som var pragmatisk, den var inte doktrinär, dvs. det som ltl Roger Jansson säger: principerna skall hållas, det spelar ingen roll om det byggs bostäder eller inte! Och håller man principerna så får vi en situation som vi har nu: priserna stiger, hyrorna stiger, det är svårt att få arbetskraft och samhället lider av det.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Det privata bostadsbyggandet kom till en renässans genom de förändringar i hyreslagstiftningen som genomfördes under perioden 1995-99. Siffrorna visar att det är så. Det privata hyresbostadsbyggandet kom igång. Men det kunde inte länge vara igång förrän en ny landskapsregering klämde till med landskapslånen som resulterade i att det offentliga hyresbostadsbyggandet verkligen kom igång och expanderade, och det privata hyresbostadsbyggandet tog nästan slut. Man måste gå in bakom kurvorna och bakom siffrorna och vara pragmatisk när man vill se resultatet av sin politik.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Plenum avbryts för lunch och återupptas kl. 13.00. (Kl. 12.14).
---------------------------
(Kl. 13.00). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.
Ltl Anders Eriksson:
Fru talman!
Budgetförslaget för 2008 ökar med hela 6,8 procent eller lite över 21 miljoner euro. Som framkom tidigare under debatten har landskapsbudgeten ökat med en tredjedel på fem år. Budgeten har tillkommit, som vi ser det, utan en nödvändig ekonomisk analys av hur de offentliga finanserna skall balanseras på längre sikt. Detta är något ÅF varnat för en längre tid, tyvärr för döva öron. Folket vill ha mera, som någon sade. I väntan på att öronen skall öppnas har jag valt att tala om något annat i den allmän politiska delen av årets remissdebatt, nämligen bristen på självtillit i det åländska samhället.
Månaderna före valet var en stor del av finsk media och intervjuade mig om hur ett självständigt Åland skulle fungera. I regel skulle alla ut efter det och göra en gatupejling, vad ålänningarna riktigt tyckte om självständighet. Då sade jag att det kan jag berätta för er, att i bästa fall träffar ni en av fem eller annars fem av fem som säger: Vi har det så bra som vi har det. En av journalisterna ringde t.o.m. upp två dagar efteråt och sade att det var otroligt vad du känner dina ålänningar bra, att precis så var det!
Nå, det är en naturlig reaktion, att folk säger att vi har det så bra som vi har det, för vi har det bra här på Åland, otroligt bra rentav. Men det kan vara intressant att fundera lite över att varför har vi det så bra? Hur ofta ställs den frågan nu för tiden? Har vi det så bra för att vi haft en så bra landskapsregeringen de senaste åren, som vissa ville påstå i i valrörelsen? Nå, det är naturligtvis inte svaret på frågan, det vet också de som påstår det, utan orsaken till Ålands välmående är beslut som togs för upp till 50 år sedan. Då tänker jag på starten för färjsjöfarten. Mats Dumell skriver om färjsjöfarten i sin nyutkomna bok: ”Sjövägen till Sverige” så här: ”Det som började år 1959 med fördomsfritt tänkande och ett arv från Amerika för att kulminera efter 35 gyllene år, kan närmast jämföras med sagan om Nokias mobiltelefoner. Det är en målande beskrivning, utvecklingen har varit helt otrolig. En utveckling som föddes ur verkligt svåra år. En utveckling som berodde just på fördomsfritt nytänkande. En utveckling som många i dagens åländska samhälle verkar ta för given.
Men, fru talman, hur är det om vi tittar framåt? I media rapporterades det från Ålands företagarförenings 50 års jubileum på följande sätt: ”Föreningens ordförande Dick Jansson tog i sitt öppningstal upp några orosmoln. Finns det kreatörer och innovatörer som kan träda fram om det blir sämre tider? Jag tycker det är lite dåligt av dem. Vi har också problem med generationsväxlingen, ungdomar i dag vill helst vara anställda.” Om det är som Dick Jansson säger har Åland problem, då har vi ett utslag av den bristande självtilliten i det åländska samhället.
Det finns också många politiker som säger: Vi har det så bra som vi har det. Och framhåller den trygga och förträffliga klumpsumman. För dem som inte vet det så är klumpsumman 0,45 % av statens inkomster minus lån. Det är det som är inkomstsidan i Landskapet Ålands budget. Det finns ingen direkt koppling mellan de pengar som genereras i det åländska samhället och samhällsbudgetens intäkter, dvs. den dag botten går ur den finska statsekonomin, går den per automatik också ur den åländska samhällsekonomin. Trots att kanske hjulen snurrar för fullt här på Åland. Och vad kan vi göra då? Tyvärr bara stå och titta på. Hur tänkande människor på fullt allvar ändå tycker att klumpsummesystemet är så tryggt är för mig fullständigt obegripligt. Men det är helt klart ett utslag av den bristande självtilliten i det åländska samhället.
Det förs ofta, fru talman, en debatt om Åland är närande eller tärande i förhållande till Finland.
Vår politiske landshövding hoppade ju in i valrörelsens elfte timme och påstod att Åland tärde på Finland med hela 80 milj. euro nu för tiden. Men det föreföll som om landshövdingen i valbrådskan glömde hela 30 milj. till vår nackdel när det gällde sjöfartsstödet.
Det är ändå rätt märkligt om Åland skulle var så otroligt tärande. Vi har bland den högsta inkomsten per capita i Europa, vi har obefintlig arbetslöshet och vi får skattegottgörelse varje år. Något som enbart utfaller om ålänningarna betalar mera skatt än finländarna. Och ändå skulle vi vara tärande.
Hur kan Finland gå så mycket bättre? Svaret på den frågan finner vi i den finska statsskulden. Den finska statskulden har nämligen under perioden 1995 - 2005 pendlat mellan 40 och 65 procent av landets totala årliga BNP. Det betyder att den finska staten gick med rejäla och långsiktigt varaktiga underskott under den perioden utan att för den skull anses vara tärande på omvärlden eller inte bära sig. Om detta översättas till åländska förhållanden skulle detta betyda att Åland skulle ha en ackumulerad statskuld på ca 445 miljoner euro! Men vi har ingen skuldsättning.
Den årliga budgetsituationen inom den finska offentliga sektorn, likväl förstås som den åländska varierar naturligtvis från år till år. Under 1990-talet kan dock som exempel nämnas att budgetunderskottet för den finska offentliga sektorn flera år uppgick till i storleksordningen 3 - 6 % av landets BNP, något som översatt till åländska förhållanden årligen skulle ge ett underskott på 40 - 60 miljoner euro! Men igen vi har inget underskott.Med det här vill jag visa att detta med närande och tärande inte är så glasklart alla gånger.
Och det är heller inte den intressantaste frågan. Mera intressant är att fundera över vart har den åländska stoltheten tagit vägen. Är vi sådana stackare att det är avgörande inom åländsk politik hur mycket vi kan leva på andra eller inte. Vart har den åländska självtilliten tagit vägen?
Fru talman!
Jag talade med en skärgårdsbo om övertagande av beskattningen. Han var helt övertygad om att det var till nackdel för skärgården. Det var precis samma rädsla som när klumpsumman skulle införas. Kommer någon ihåg hur stora förlorare skärgården skulle bli den gången. Med facit i hand kan vi konstatera att skärgårdskommunerna knappast skulle ha funnits kvar idag som självständiga kommuner om vi inte fått frihet på utgiftssidan. Vi hade helt enkelt inte kunnat utforma ett landskapandelssystem som vi har i dag. Vi hade varit bundna av det finska systemet.
Skärgårdsbon var också helt övertygad om att det var nog bara Internet-byn i stan som skulle få något om vi tog över beskattningen, skärgården kommer att bli helt utan. Det är klart att man kan tycka att resonemanget är för galet. Men det är en uppfattning, en känsla som finns och en känsla som måste tas på allvar. Det är olyckligt om uppfattningen att ett skattesystem som anpassat till våra förhållanden inte skulle vara bra för alla delar av Åland. Det betyder att folk anser att de i Helsingfors vet vad som är bättre för Åland än vad vi vet själva. Och så är det naturligtvis inte. Utan det är igen den bristande åländska självtilliten som tittar fram.
Jag vill varna för den allmänt utbredda uppfattningen att det går av sig självt. Att det i all framtid går utan ett skattesystem som kan stimulera nyföretagande och tillväxt i det Åländska samhället.
Väljarna har alltid rätt, brukar en viss person säga, och naturligtvis har de det. Men har politikerna rätt som agerat så att väljarna röstat på ett visst sätt? Är det ansvarsfull politik att underblåsa den osäkerhet som finns i samhället? Jag tycker inte det. Höjden av populism i senaste valkampanj var liberalernas annonsering om ”hellre flera vårdare än 140 nya skattebyråkrater”. En annonsering som sjösattes efter delar av åländsk media gjort ett stort nummer av en två år gammal utredning. Det är dock en annan historia som vi inte skall gå in på här. Men vi gör ett tankeexperiment. Om vi utgår från att Åland hade full beskattningsrätt idag, att vi hade många duktiga tjänstemän som upprätthöll ett skattesystem som frodade tillväxt och lade hela grunden för vår välfärd, men vi hade ingen vård på Åland utan alla måste flygas till Finland för att få vård. I den situationen skulle någon fiffikus komma på att vi skall minsann ha egen sjukvård här på Åland. Jag är helt säker på att debatten skulle ta sikte på hur mycket tryggare det är att ha vården i Finland, att Åland är för litet osv. Jag är också ganska säker på att liberalernas annons i ett sådant scenario skulle låta ungefär så här: Hellre flera duktiga skattetjänstemän än riskabel sjukvård.
Med det vill jag säga att vi kan inte krampaktigt alltid hålla kvar i de gamla strukturerna, vi måste våga tänka nytt. Utveckling kommer nämligen av nytänkande.
Den 20.5.1957 grundades Silja Line, alltså 50 år sedan. Den 1.6 1959 lade s/s Viking ut med hedersgäster ombord på sin premiärtur från Galtby i Korpo, på väg mot Gräddö i Roslagen. Sjöfartsrådet Stig Lundqvist sade i en intervju i tidningen i samband med med det: ”När tankarna på att skaffa en sån färja i den här trafiken kom till, förhöll sig många av de etablerade redarna skeptiska till hela tanken. Det var en allmän uppfattning i det åländska samhället att det aldrig skulle löna sig.”
I dag vet vi att det minsann lönade sig. Det lade t.o.m. grunden för hela vår välfärd.
Ålands Framtid vill att våra ungdomar också om 50 år skall kunna stå här på våra älskade klippor och skär och säga Vi har det så bra som vi har det. Men det kommer inte av sig själv som historien visar oss. Utan det behövs betydligt mera självtillit än vad vi har idag och det kräver en stor portion nytänkande.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Det är alltid lika spännande när ltl Anders Eriksson äntrar talarstolen. Den här gången tycker jag inte heller att jag blev besviken över hans anförande. Det följer ofta ett ganska intressant retoriskt mönster. Nu var den bristande självtilliten förklaring till alla tillkortakommanden som ltl Anders Eriksson upplever att finns i vårt samhälle och särskilt i vårt näringsliv. Jag måste säga, att jag känner inte igen bilden och inte heller tror jag att orsaken är den, ifall de brister skulle finnas som ltl Anders Eriksson framför. Jag var faktiskt på företagarföreningens jubileum och det var en mycket intressant historik som presenterades där. Det är klart att sjöfarten, speciellt färjtrafiken, har en stor betydelse för det moderna löntagar- och välfärds-Åland. Lika betecknande är att under den tiden har primärnäringarna närmast utplånats kan man säga jämfört med vad det var på femtiotalet. Men det intressanta i dag är att de landbaserade näringarna ökar och att de uppgår till ganska stor andel av företagen, så jag tycker att utveckling ändå är positiv.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag vill först tacka för erkännandet. Det är roligt om vi kan tycka att vi har intressanta anföranden, även om man inte håller med i sak, och den repliken vill jag gärna ge tillbaka. Jag vill säga, att jag sade nog inte att den bristande åländska självtilliten var förklaringar till alla tillkortakommanden i det åländska samhället. Så generell var jag inte. Jag pekade på exempel och jag fastnade just för intervjun med Ålands företagarförenings ordförande när han ställer sig frågan: Finns det kreatörer, finns det innovatörer som kan träda fram när det blir sämre tider? Han trodde nämligen inte det. Då är det allvarligt. Jag tror nämligen att ltl Barbro Sundback och jag kan vara ense om att den här högkonjunkturen som vi har befunnit oss i nu, som har varit väldigt lång och väldigt kraftfull, kommer inte att vara i all oändlighet.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Det är klart att man problematiserar vid företagarföreningens jubileumsfest och man ställer sig frågan om det finns entreprenörer, uppfinnare osv. Här har just samhället och den näringspolitik som landskapsregeringen för stor betydelse för att inte säga hela utbildningssystemet och särskilt högskolan. Det är kanske där vi skall diskutera lagtingets insatser i stället för att så där något abstrakt tala om bristande tillit, för det tror jag är en möjlighet vi har att påverka utvecklingen i en mera positiv riktning, om man tycker att den är dålig i dag.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
När det gäller det sistnämnda är vi inte eniga. Utbildning är viktigt ja. Olika typer av infrastrukturella satsningar från samhället är också viktiga. Men den röda tråden om den bristande tilliten är att finns det en rädsla att man inte vågar ta risker? Blir riskbenägenheten så stor att man alltid skall ha hundra procent säkerhet i allt man gör, så vågar man inte göra någonting. Med attityder kan man bygga oerhört mycket. Har man en attityd att det skall gå, så vi har pratat om golf och golfentreprenören i Eckerö har nämnts, det är en av de få personer som just har attityden att det skall gå. Och har man den attityden så vågar man satsa; då är det också olyckligt om samhället kommer och kör om på sidan om, men det får vi ta i ett annat sammanhang.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Jag undrar vad som egentligen driver ltl Anders Eriksson till hans retorik. Nu pratade han om bristen på självtillit och att vi är stackare. Jag känner faktiskt inte igen ålänningarna i den förklaringen. Han säger också att man vet tydligen bättre i Helsingfors hur man skall göra här på Åland. Jag tycker att det är väl här på Åland som vi skall veta bäst, och försöker veta bäst vad vi skall göra för att utveckla vår självstyrelse. Så pratade ltl Anders Eriksson mycket om skatterna och då vill jag bara påminna om att vi har haft en parlamentarisk skattekommitté där vi har varit eniga om fortsättningen; där har också Ålands Framtid haft en representant med och nu tar vi nästa steg i den utvecklingen.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Vi har ett nytt lagting, men mönstret upprepas. Ltl Torbjörn Eliasson har satt som sin huvuduppgift att försöka missförstå vad jag säger. Som ett svar på hans första fråga: Vad är det som driver ltl Anders Eriksson? sade han. Jo, det som driver mig är att jag känner en oro för hur vi skall klara av att behålla och finansiera vår välfärd framöver. Det är som driver mig. Därför vill jag försöka att folk lite öppnar ögonen, försöker titta i ett lite längre perspektiv. När ltl Torbjörn Eliasson säger att jag skulle ha sagt att man vet bäst i Helsingfors vad som är bäst för Åland, så skulle jag nog i all välmening vilja uppmana att bättre lyssna på vad jag sade.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Nej, jag har inte alls tagit till min uppgift att försöka missförstå ltl Anders Eriksson. Tvärtom försöker jag förstå mig på honom, men jag gör det inte! Så vill jag återkomma till frågan om parlamentariska skattekommittén. Där satt Ålands Framtid med. Nu har vi en gemensam överenskommelse hur vi skall gå vidare i detta. Gjorde ni ingenting där eller varför detta?
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
När det gäller skatterna och när det gäller mitt anförande ville jag få upp ögonen, också på ltl Torbjörn Eliasson, men tydligen förgäves, på att det finns stora grupper i det åländska samhället som tror att det är till nackdel om vi har ett skattesystem som är anpassat till våra egna förhållanden, dvs. att vi kan möta de utmaningar som det åländska näringslivet t.ex. blir utsatt för. Det finns en sådan uppfattning, och jag sade själv i mitt anförande att man kan tycka att resonemanget är för galet, men uppfattningen finns, den måste tas på allvar och vi måste försöka visa så pass mycket kurage att vi säger klart och tydligt vad vi vill och också förklarar varför vi vill det.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Slotte:
Fru talman!
Jag kommer att uppehålla mig lite vid landskapsandelssystemet och de nya landskapsandelarna som träder i kraft den 1 januari nästa år. Det gläder mig verkligen att vi har fått det igenom eftersom det har föregåtts av en ganska lång diskussion. Det nya är att andelarna för investeringarna är borta i kommungrupperna utom i skärgården och Geta, där det är sänkt till 20 procent. Jag vet att det är bra att det kommer mycket pengar till kommunerna den vägen, men när man tittar på kommunernas budgeter ser vi hur landskapsandelen ökar medan resultaträkningarna i budgetförslagen i alla fall krymper. Det beror förstås på olika orsaker. Jag tror att kommunerna måste börja tänka på ett nytt sätt när det gäller investeringar. Man måste fundera på om man själv skall bygga alla byggnader för skolor, barndaghem, bibliotek och dylikt eller om man skall utnyttja privata investerare och hyra i stället. Den tredje möjligheten är att om man har ont om pengar och kanske skulle vilja bygga någonting att man i stället borde sälja någon fastighet som man tidigare har fått landskapsandel för. Om man bolagiserar en fastighet som har landskapsandelar till ett aktiebolag eller säljer den måste då landskapsregeringen och lagtinget ha ett förhållningssätt till det. Jag antar att en del av kommunernas fastigheter kommer att bolagiseras i någon form, också kommunalförbundens.
Fru talman!
När man hör på diskussioner och läser i budgeten kommer det ibland nya uppgifter till kommunerna. Det finns landskapsandelar som finansierar dem till en viss del, men dock icke till 100 procent. Kanske någon här i salen vill förverkliga sina vallöften genom att genomföra någonting som kostar kommunerna, så jag tycker att om man besluter någonting i lagtinget och landskapsregeringen angående kommunernas nya uppgifter s.a.s. borde man också ha ett system så att kommunerna inte får ökade utgifter för då urholkas landskapsandelsmodellen ganska snabbt.
För övrigt kan vi läsa i budgeten att landskapsandelssystemet skall utvärderas under mandatperioden.
Fru talman!
Eftersom jag kommer att vara borta i morgon skulle jag vilja ta upp en fråga som gäller vägförbättringar Näfsby-Gölby. Det planeras en ny väganslutning rakt fram från Näfsbyvägen genom Gölby till Björsbyslätten och där skulle det bli en ny korsning. Frågan har behandlats i Jomala kommunalfullmäktige och man har där fått ta ställning till vägplanen. Det har varit ett massivt inskickande av listor till kommunen om att man motsätter sig en ny korsning. Jag vill alltså framföra för finansutskottet och landskapsregeringen samt lagtinget om att vi bör skynda långsamt med korsningen i Gölby.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Jag delar ltl Slottes oro vad gäller skrivningen i budgetförslaget för nästa år för vägsträckan Näfsby-Gölby. På basen av skrivningen kan man inte riktigt uttolka om den sittande landskapsregeringen har för avsikt att köra över folkviljan och de kommunala organens vilja i Jomala. Men jag vill förena mig i den vägkost ltl Slotte vill ge till finansutskottet att man noga bör ta reda på avsikten bakom skrivningen i budgetförslaget.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom:
Fru talman!
Jag tänkte ta upp en sak som är ganska viktig för miljön och många skärgårdsbor tycker också att den skall tas upp. Sjöfarten är viktig för Åland, men det är skärgården också och i skärgården är vi väldigt måna om miljön. Jag skulle vilja belysa lite historia. Det gäller 9 meters farleden genom den åländska skärgården. 1979 lämnades den första ansökan in om en hastighetsbegränsning och man förnyade den 1988, alltså nio år senare, men det kom aldrig något svar på ansökan. Det visar hur tidigt man var igång och började innan färjtrafiken växte. 1997 tog vi i ännu mera. Då lämnade vi en ny ansökan till Ålands landskapsstyrelse och till Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt. Det är Ålands landskapsregerings yttrande till sjöfartsdistriktet som är det tunga när en sådan här fråga skall avgöras. Efter ett skärgårdskommunmöte den 18 november 1998 gick alla skärgårdskommuner samlat bakom en ansökan. Sjöfartsdistriktet förkastade ansökan 1999.
Sedan tog det tre år innan besväret blev avgjort och då upphävdes sjöfartsdistriktets beslut och det återvisades för ny handläggning. Detta visar hur lång tid det har tagit..
Den 13 april 2007 upphävde Ålands förvaltningsdomstol för tredje gången sjöfartsdistriktets beslut om förkastande. På tio år tre gånger avslag och tre gånger har ärende återförvisats. Så här kan det inte få gå till i ett samhälle. Skärgårdsborna har varit överkörda hela tiden.
Argumenten för att farten måste sänkas är fortfarande desamma som för 28 år sedan, men skadorna har blivit många gånger större. Stranderosionen fortsätter i oförminskad takt och träd som växt i årtionden faller i sjön. Båthus och bryggor undermineras och, än värre, de grunda vikarna sugs torra och bottenslammet kväver fiskrommen med misslyckad fortplantning som följd. Sugeffekten har säkert lika stor påverkan som ett mudderverk på miljön. Skulle vi sätta igång ett mudderverk 24 timmar i dygnet skulle det vara ett miljötillstånd som vi aldrig skulle få. Värdet på stränderna försämras. Nyttjandet av fiskevatten försvåras.
Det finns två stora förlorare: miljön och fastighetsägarna. Det är nu på tiden att Åland ändrar inställning vad gäller frågan om miljöförstöringen i skärgården. Det är denna fråga som jag vill väcka och att alla skall börja tänka på den biten. Det är inte fråga om när en ersättningsprocess kommer att starta utan det är fråga om när.
Jag hoppas att alla skall tänka på den här frågan. Rederierna är viktiga, men skärgården är viktig och vi får inte förstöra den.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Det är en mycket viktig sak som ltl Torsten Sundblom tar upp och han vill att vi alla skall tänka på den, och det gör vi säkert. Nu är det så att ltl Torsten Sundblom tillhör det parti som har vunnit valet och som bildar regering och som i praktiken följer upp de intressen som lagtinget slår vakt om. Jag skulle alltså vilja att ltl Torsten Sundblom övertalar sin grupp att detta tas upp i handlingsprogrammet för här i lagtinget konstatera kan vi bara säga ja eller nej, inte göra så mycket mera.
Ltl Torsten Sundblom, replik:
Fru talman!
Visst kan man övertyga gruppen, men samtidigt är det här i lagtinget som vi bör tänka om och det är vi som skall sätta ramarna.
Ltl Barbro Sundback, replik:
Fru talman!
Det parlamentariska ansvaret är så fördelat att det är de partier som bildar regering som för politiken och vi andra för oppositionspolitik och granskar om t.ex. ltl Torsten Sundbloms intentioner verkligen följs upp av den kommande regeringen.
Ltl Torsten Sundblom, replik:
Fru talman!
Det är på det viset att socialdemokraterna också satt i regeringen under alla de år som ansökan har avslagits med Ålands landskapsstyrelses tunga ord som det vägande skälet, inte alla år, men sista perioden.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torbjörn Eliasson:
Herr talman!
För fyra år sedan satt ett nyvalt lagting och funderade över framtiden och jag analyserade i mitt anförande landskapets resultaträkning, investeringarna och framtidsutsikterna:
Hur såg den övergripande ekonomin ut? Var fanns hoten – och möjligheterna? Hur skulle vi investera för att ge näringslivet de rätta förutsättningarna att utveckla export av varor och tjänster? Hur skulle vi trygga intressanta och lönsamma jobb för ålänningarna framöver?
Så tänkte jag då, jag tänker likadant idag, vill bara först konstatera att det då, år 2003, fanns ett befogat krismedvetande. Många kurvor pekade åt fel håll och, resultaträkningsprognosen för år 2004 låg på minus 2,4 meuro. Det fanns behov av och det ställdes krav på måttfullhet och strukturella förändringar.
Nu kan läget verka annorlunda, resultaträkningsprognosen i budgeten visar plus 10 meuro efter en ökning av utjämningsfonden med 10 miljoner, näringslivet går på alla cylindrar och det stora problemet är bristen på arbetskraft. Det kunde alltså vara lätt att luta sig tillbaka och tro att allt är frid och fröjd. Så är emellertid inte fallet. Det finns pengar ja, men hur ser framtiden egentligen ut?
Hur är det med kostnaderna? Ja, drygt 100 meuro i budgeten är lönekostnader, som kalkylmässigt räknats upp med bara 2 procent. Många avtal ligger öppna för förhandlingar och slutresultatet kommer med all säkerhet att sätta stor press redan på nästa tilläggsbudget. Varje procentenhetshöjning betyder 1 meuro i kostnadsökningar!
Hur är det då med intäkterna? Ja, vi måste nog räkna med en avmattning både vad gäller klumpsummans och flitpengens tillväxt framöver, vi får väl vara glada om de kan hållas på samma nivå som i denna budget. Pafs och Postens utvecklingar har varit och är fantastiska, men de är inte kassaskåpssäkra. Det kan gå hur bra som helst, men vi måste, samtidigt som vi stöder dem till 100 procent, alternativt planera scenarion med backslag i dessa penninggeneratorers bidrag till budgeten. Det är alltså bra att det trots allt finns 47,8 meuro i utjämningsfonden för framtida behov! Tack för det landskapsregeringen!
Herr talman!
Det här är en diger och offensiv budget. Jag är i grunden positiv och tror att vi har stora möjligheter att utveckla vår välfärd ytterligare, men för det fordras en realistisk insikt om både hot och möjligheter och inte minst – ett stabilt grepp om budgetekonomin, balans mellan det offentliga och det privata och ett bra samarbete med åländskt näringsliv i utvecklandet av förutsättningarna för export av varor och tjänster, som ju i grund och botten är det som räknas när vi ska skapa nytt välstånd.
Omslutningen i budgetförslaget ökar med 6,8 procent och siffran kommer sannolikt att bli större när avtalsförhandlingarna är klara. En sådan expansion håller självklart inte i längden, men en förklaring är den offentliga sektorns totala, planerade investeringar som anhopats och uppgår till 58,2 meuro år 2008 för att sedan minska till måttligare men ändå höga 38 meuro år 2009. Det handlar om många viktiga investeringar för bättre sjukvård och omsorg, utbildning, förstorad postterminal med mera, som jag till fullo stöder. Det handlar också om offensiva infrastrukturella investeringar för att göra Åland till en attraktivare destination för turismen.
Det är min uppfattning att sjöfarten, IT, turism och primärnäringarna kommer att vara mycket viktiga för Åland i framtiden. Sjöfarten och it-branschen är väl för de flesta självklara att satsa på, men varför ska vi satsa på primärnäringarna och turismen? Jo, på Åland ser vi en trend att unga, driftiga personer börjar ta för sig. Unga människor betyder också nya, fräscha idéer. Dagens unga bönder är kreativa företagare som insett att enda sättet att förtjäna pengar är att höja förädlingsgraden och söka nya kombinationer. Det kommer alltid att finnas en enorm marknad för primärnäringarnas produkter. Det är ju inte bara mat som behövs till en globalt, kraftigt växande befolkning, det är också framställning av miljövänlig, långsiktigt hållbar energi konkurrerar också om arealerna och som påverkar prisbilden positivt. Vårt jobb som politiker är, precis som att för sjöfarten, se till att dessa entreprenörer har jämbördiga konkurrensförutsättningar med övriga områden – det gäller både de nya bönderna och de nya turistföretagarna.
Turismen är ju en internationellt växande industri och Åland har goda förutsättningar och stor potential. Vår unika skärgård, direktförbindelsen med tre huvudstäder, det stora antalet avgångar, taxfree-undantaget och det åländska entreprenörskapet, har vi bara här på Åland. Trots det har många av våra turistföretagare en lång, jobbig tid bakom sig – och även framför sig, om de planerade satsningarna inte genomförs.
I turismstrategin från 90-talet, uppdaterad senast 2004, bestämdes hur vi skulle gå till väga och det har visat sig att framtidstron börjar växa i takt med nya utlovade satsningar. Exempelvis Alandica kultur & kongress och Viking Lines nya ADCC för 60 meuro är stimulerande ledstjärnor som gör att ålänningarna igen vågar börja satsa offensivt. Men vi måste hålla vad vi lovat och löpa linan ut.
Nu har vi en angelägen investering kvar – golfanläggningen i Godby/Ämnäs. I budgeten föreslås 3,5 meuro och ett enigt näringsliv räknar med att den infrastrukturella investeringen skall förverkligas. Just nu är vi inne på slutrakan av en nära tioårig process – som kan sluta positivt eller negativt, beroende på hur detta till synes splittrade lagting sist och slutligen beslutar. Den 23 november ska Ålands golfklubb lämna in sitt anbud till driftsentreprenad för den planerade anläggningen i Finström. Bedömningen och hanteringen av den kommer att hanteras av en ny landskapsregering, men denna regerings handlande kommer att styras av lagtingets budgetbeslut.
Det har pratats, spekulerats och skrivits mycket om näringslivets avsikter visavi golfanläggningen. Ålands golfklubbs styrelseordförande Dick Lundqvist bekräftade igår kväll ”att han ser mycket positivt på klubbens möjligheter att klara driften, utgående från den kraftiga respons styrelsen mött hittills i sin ’reklamemission’ till åländska företag”. Igår kunde också de lagtingsledamöter som var med på Viking Lines diskussionstillfälle i auditoriet med egna öron höra vice vd Boris Ekman nämna att näringslivets reklaminvestering i den nya golfanläggningen kommer att röra sig om ett sjusiffrigt belopp. I flera års tid har jag i golfdebatterna hävdat att näringslivet via reklam- och sponsoravtal är beredda att stöda projektet med minst 150.000 euro per år. Min personliga uppfattning idag är att den första siffran i det sjusiffriga beloppet för näringslivets stöd under 15 år snarare blir en trea än en tvåa. Det exakta svaret får vi om en dryg vecka. Men, vi kan idag konstatera att inte sedan Trouville-projektet planerades för trettio år sedan, har näringslivet så enat och kraftfullt ställt sig bakom en landbaserad turismsatsning. Det kan inte helt omärkt gå någon förbi!
Om man frågar sig varför, så är svaret enkelt:
- Golf är den lönsammaste,
- Mest efterfrågade turismprodukten, som
- Ger de största spridningseffekterna i hela samhället
- Till stor och liten turistföretagare, till restauranger och handel med flera,
- Den genererar 220 euro per dygn i turistvaluta,
- Stöder kraftigt de tunga lågsäsongerna vår och höst,
- Ger viktiga synergieffekter med tidigare och pågående satsningar,
- Skapar många nya arbetstillfällen – både direkt och indirekt
- Den stärker destinationen och varumärket Åland!
Herr talman!
Tiden är nu kort, men jag hoppas ännu och arbetar på det tionde året för ett positivt beslut och frågar mig avslutningsvis:
- Hur kan man tacka nej till projektet om det åländska näringslivet med stöd till den neutrala upplevelseleverantören ÅGK kommer emot och garanterar landskapets infrastrukturella investering?
- Hur kan man säga nej om vi samtidigt vet att landskapet på satsat infrastrukturkapital får en avkastning på 1,5-2 procent?
- Finns det någon som kan gå emot när vi vet att golfturismen är den bästa produkten som redan idag genererar 10 miljoner euro per år i turistvaluta och vi med denna satsning kan förvänta oss ytterligare 5 nya miljoner euro per år?
- Vem kan tacka nej till 30 nya arbetsplatser och garanterade synergieffekter bara i Finströms kommun?
- Finns det någon som kan förklara för mig varför vi inte under sådana premisser och förutsatt ett godtagbart anbud från Ålands golfklubb, skulle förverkliga golfanläggningen i Godby/Ämnäs?
Tacksam för svar och tack för ordet, herr talman!
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Det finns ännu åtgärder som samhället måste vara med och ta ansvar för att bygga ett ordentligt och stabilt infrastrukturellt underlag för landsturismens på Åland expansion och utveckling, som är mycket bekymmersam i dag. Man kan inte göra annat än hålla med ltl Torbjörn Eliasson i det han sade när det gällde golfbanan. Han nämnde då att problemet var detta splittrade lagting. Vad jag vet finns det bara två partier som är enigt för den här satsningen och det är Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna, tack vare att man har gått in för att ta ett ansvar för de löften som har givits till näringslivet. Att de är de enda partier som tar ansvaret är bekymmersamt och det som vi alla nu väntar på, efter det här anförandet, är inte på vilket sätt ltl Torbjörn Eliasson försöker övertyga lagtinget om att gå in för den här satsningen, utan på vilket sätt han försöker övertyga sitt eget parti centern om hur man skall stöda honom! TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Herr talman!
Ltl Roger Jansson har helt rätt. Jag är tacksam för det stöd som dessa två partier visade projektet. Jag riktar mig naturligtvis inte till er här och försöker övertyga er, utan jag riktade mig till de övriga här i lagtinget, framför allt till min egen grupp centern och ser om det finns ytterligare en möjlighet att få projektet i hamn.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Det som fortfarande både ålänningarna som lyssnar och vi här i salen skulle vilja veta är förutsättningarna för ltl Torbjörn Eliasson att lyckas någorlunda rimligt i sin egen grupp så att den gruppen skulle ta ansvar för det projekt man redan själv har startat 1997 och drivit kraftfullt på med lantrådet Roger Nordlund i spetsen sedan dess. Hur skall han få lantrådet Roger Nordlund i eventuellt nya roller och resten av sin grupp att agera såsom han vill att andra skall agera! Hur?
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Herr talman!
Tydligen har jag jobbat fel för jag har inte lyckats övertyga alla. Men jag fortsätter i varje fall och så får vi se vad som händer. Om det här projektet inte är i hamn den 31.12.2007 kan vi glömma det. Det kommer jag också att göra.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Fredrik Karlström, replik:
Herr talman!
Ltl Torbjörn Eliasson frågar vem som kan tänkas vilja säga nej till en satsning som näringslivet ställer sig bakom. Jag skall återkomma i mitt anförande till varför man skall tacka nej till en hundraprocentig finansiering av en golfbana för det hinner jag inte med på en minut, men jag vill att man tar och reflekterar över hur det var med Allhallen. Där var det också så att näringslivet ville ta ett stort ansvar och driva allhallsatsningen, och vem kunde tacka nej till en sådan investering! Skulle vi ha samma fråga i dag om skulle bygga en allhall på det sätt som vi gjorde tror jag att det finns flera här i salen som skulle tacka nej. Det måste också finnas ett privat initiativ i investeringen för att det skall bära frukt långsiktigt, men det återkommer jag till i mitt anförande. Det finns argument för varför inte samhället skall satsa på den här grejen till 100 procent, om man tittar tillbaka tio år.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Herr talman!
För det första tycker jag att det är orättvist att jämföra det här projektet med Allhallen. Den börjar verkligen bli gammal. Vi vet att den är placerad på fel ställe och det är en anledning till att den har problem, men jämför inte detta golfprojekt med Allhallen. Det är dumt. Privat initiativ, visst! Det finns också här; ni har väl själva hört att näringslivet själva säger att de är beredda att stötta projektet så att det går att genomföra. Nu bygger vi inte en golfbana åt åländska golfare. Vi har 1.700 sådana redan och det går inte att få fler. Vi bygger för gäster som skall skapa intäkter till åländska turistföretag, handel m.m. m.m.
Ltl Fredrik Karlström, replik:
Herr talman!
Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Allhallen. Det är inte så länge sedan, bara tio år. Där var det återigen politiker som trodde att det här var den bästa placeringen. Man trodde att det här kommer att bli en stor satsning för turismen och för inresande, fotbollslag och det kommer att bli så fantastiskt bra på alla sätt och vis. Problemet var att det var ingen privat som hade investerat i den hallen. Då skulle den förmodligen inte ha varit där den ligger i dag, utan den skulle ha varit mer centralt i Mariehamn, om det hade varit privata finansiärer med. Då kan jag också garantera att den skulle ha varit betydligt mer fullbelagd därför att det fanns privata intressen som såg till att jag måste få tillbaka pengarna på investeringen, så det är en otroligt relevant jämförelse. Det var politiker som ville ha Allhallen där den är, nu är det politiker som vill ha en golfbana som man tror, men det är ingen privat som sätter sig ner och betalar vad investeringen kostar. Jag återkommer i mitt anförande.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Herr talman!
Det skall bli intressant att höra ltl Fredrik Karlström. Jag sade att vi inte skulle syssla med jämförelser med Allhallen, men okej, jag gör det en sista gång! Om det var politiker då, så är det näringsliv nu. Gå ut och fråga näringslivet vad de anser om denna satsning, ring tio samtal och ltl Torbjörn Eliasson kommer att få tio positiva svar! Näringslivet tror på det här och näringslivet kommer att stöda Åland golfklubb så att golfklubben kan driva det för turistnäringen. Jag tror att det var ltl Fredrik Karlströms egen kollega Danne Sundström som pratade om PPP. Det här är alltså ett projekt som drivs gemensamt av samhället och näringslivet.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Carina Aaltonen:
Herr talman!
I mitt anförande kommer jag att ta upp innehållet i finansmotion nr 43, som hänför sig till de allmänna motiveringarna och landskapets övergripande politik.
Klimatfrågorna berör i högsta grad alla människor och i synnerhet alla beslutsfattare i vår värld. De berör även oss som är beslutsfattare här i Ålands lagting. Meddelandet om en klimatstrategi som den avgående landskapsregeringen lämnade i våras och som debatterades ingående och konstruktivt, både i juni och september, är ett viktigt dokument som bör beaktas även under de kommande åren. Innehållet i klimatstrategin men även andra miljöpolitiska åtgärder är viktiga för vår överlevnad. Vi vet att Ålands attraktionskraft och ålänningarnas livskvalitet samt många näringsidkare är beroende av ett rent hav, friska vatten och en god miljö. Det här är inte längre en självklarhet. Miljöproblemen ökar. Vattenkvaliteten har försämrats och vi har övergödda sjöar och vikar. Vi har just tagit del av ltl Torsten Sundbloms vittnesmål från ett skärgårdsperspektiv.
Socialdemokraterna vill att landskapet tar ett rejält kliv framåt i den här frågan. Vi anser att miljöpolitiken borde få en hög prioritet och en mer betydelsefull ställning och därmed finnas med i de allmänna och övergripande motiveringarna i budgeten för 2008 - den gröna profilen som en profil för självstyrelsen.
Socialdemokraterna vill att Åland utvecklas till ett ekologiskt landskap med en helgrön profil. Det här kan man inte göra ensamt eller över en natt. Men det är viktigt att landskapet går i spetsen för ett omfattande utvecklingsarbete för att uppnå målet om det gröna Åland. Det här måste göras i tät samverkan med företag, med kommuner, organisationer och enskilda. Här behövs också samstämmighet i Ålands lagting och det anser jag att i stor utsträckning finns. Alla partier har i dag ett stort miljöengagemang och är medvetna om att det är under den här mandatperioden som vi måste agera, och agera kraftfullt för att förhindra att vattenkvaliteten försämras och att ytterligare minska på koldioxidutsläppen.
Socialdemokraterna anser att för att nå målet om Åland med en kraftfull och klar grön profil bör allt jordbruk läggas om till ekologiskt. Vi måste ompröva och utveckla fler miljövänliga energiformer. Allt företagande bör ha högsta miljöprofilering. Kollektivtrafiken bör utvecklas och ses över. Det är många sektorer som bör samverka för att bygga upp den gröna profilen.
Under avsnittet ”Självstyrelseutveckling” på sidan 4 i budgeten finns rubrikerna ”Åland och EU”Skattebehörighet, Skatteundantaget och landskapet Åland, Jämställdhetspolitiken samt Missbrukarfrågor.” Den socialdemokratiska lagtingsgruppen vill infoga ett stycke med följande rubrik: ”Miljöstrategi för ett helt ekologiskt Åland” med följande text: ”Landskapsregeringen inleder ett strategiarbete med målet att ta fram en helhetsplan där miljö-, energi-, trafik- och näringspolitik integreras för att främja en grön tillväxt.” Min och den socialdemokratiska lagtingsgruppens förhoppning är att motionen kan få en positiv behandling i finansutskottet.
Ltl Jan-Erik Mattsson:
Herr talman!
Man kan konstatera att den här debatten får sitt eget speciella liv det här året. Så här få talare har aldrig någonsin under tidigare budgetdebatter funnits på talarlistan vid den här tidpunkten på dagen. Vad det beror på får vi väl alla fundera över, men någonting av den svung som brukar vara i lagtingsdebatten saknas tydligen i det här lagtinget, om det är sammansättningen eller om det är valresultatet som återspeglas, vad vet jag!
När det gäller landskapets budget tycker jag att den är en relativt behaglig läsning. Det har påtalats att den har vuxit onödigt mycket, men den är ändå finansierad med våra skatteintäkter som vi får till oss i dag via 0,45 har gett oss en stor trygghet. Det finns naturligtvis skäl att misstänka att tryggheten blir sämre på sikt. Men så har det sagts i den här talarstolen i många år, i regel från oppositionen, att snart tar det här slut – gudskelov, har så inte skett! Vi skall ha en förhoppning om att framtiden är positiv för Ålands folk och Ålands lagting samt alla andra här på Åland.
Jag tänker bara ta upp några få grundläggande punkter som jag tycker att är viktiga att lyfta fram, varför det går bra och varför jag tror att det fortsättningsvis kommer att gå bra. Det är helt klart att vi i lagtinget har olika åsikter om bostadsfinansieringen såsom den ser ut just nu. Det har tagits fram ett bostadspolitiskt program av en arbetsgrupp där jag själv har deltagit där vi fick kryssa oss fram till en slutprodukt. Det som gruppen har kommit fram till och som återspeglas i budgeten stöder jag starkt, dvs. att landskapet har en mycket aktiv roll i finansieringen av bostadsproduktionen i landskapet. Vi vet att efter det att man började med den här typen av finansiering, dvs. räntestöd och enhetslån, har det producerats bostäder i samtliga åländska kommuner. Före den modellen togs fram var inte så fallet. Med mitt mått att se det är en sådan utveckling av det hela åländska samhället att vi får bostäder byggda även i glesbygden, alltså på landsbygd och skärgård, en viktig milstolpe. Därför stöder vi i centern helhjärtat den här biten och våra kolleger i en eventuell kommande landskapsregeringskoalition har jag förstått att har exakt samma synpunkt i den frågan.
Jag vill så gå över till anslaget för befrämjande av förnyelsebar energi. Det är lite höjt för det kommande året. Men jag ser att skall vi nå upp till de mål som vi själva har här i lagtinget – vi vill ha mera grön el och mera grön värmeenergi – så behöver vi nog höja anslaget framöver. Tillgången på biobränslen, med utbyggnad av fjärrvärmeverket i Mariehamn, tror jag att kommer att behöva en särskilt lösning, med lite extra uppmärksamhet. Det kommer att gå många lastbilar med grön energi in till staden framledes, men den skall tas fram någonstans på förhand i god tid så att den hinner torka.
Vi får en ny myndighet: Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet som skall börja jobba snart och jag har en förhoppning om att den kommer att nå upp till de förväntningar som har ställts på en kortare handläggningstid och en effektivare handläggning av de ärenden den är satt att förvalta.
Den kommunala landskapsandelsreformen kommer framdeles att att ha en väldigt stor betydelse för att se till att kommunerna kan upprätthålla de ålagda verksamheterna. Det är med stor tillfredsställelse som jag har tagit del av begynnelsen av budgetupplägget för min hemkommun Eckerö, att den faktiskt har en stor effekt för att kunna bibehålla, åtminstone av ekonomiska orsaker, de 16 åländska kommunerna. Det finns dock ett litet problem med det nya systemet i och med att investeringarna inte längre kommer att finnas med i en investeringsplan i landskapets budget utan varje kommun enskilt kommer framledes att planera sina egna investeringar och de läggs således inte i kö eller i ordningsföljd för att hålla någon form av jämn sysselsättning, ett jämn form av kassaflöde. Det har påtalats av många här att vi behöver ha någon form av instrument ibland för att inte alla byggnadsinvesteringar skall göras samtidigt. Jag undrar, herr talman med en from förhoppning, att kanske Ålands kommunförbund kunde ha en aktiv roll i modellen att åtminstone hålla reda på alla kommunala investeringar som aviseras så att man faktiskt möjligen kan lägga dem i någon sorts tågordning.
Jag skulle ha velat ha lite mera fokus på de privata avloppslösningarna som ligger nära i röret, hur man skall finansiera dem överallt. Det är så att fortfarande kommer en stor del av landsbygden inte att kunna kopplas in till de stora avloppslösningssystem som nu har kopplats till Lotsbroverket. Det här behöver framledes sättas i fokus och här kanske finansutskottet skulle höra kommunerna som sitter på kunskapen i fråga och kanske sätta sig in i behoven.
Så till turismen. Jag tycker satsningen som man har startat upp i Bomarsund är vällovlig och jag tycker att det är viktigt nu att man inte gör en halvmesyr av den här saken också. Allhallen var lite på tal i ltl Roger Janssons anförande och i ltl Fredrik Karlströms replikväxling. Den blev kanske placerad i fel kommun, men den blev tyvärr också en halvmesyr, eftersom man inte har rundbanor för friidrotten. Det är en viktig point, att vi skall inte bygga halvmesyrer, då är det bättre att låta bli.
Utvecklingen av Kastelholms kungsgård ser jag med tillfredsställelse att så småningom kan få en lösning. Det är mer än tio år sedan som jag själv satte med i en utredningsgrupp under dåvarande utbildningsministern Harriet Lindeman och vi har de många goda förslag till lösningar. Det här verkar som en av de närmaste stående lösningarna, men där ser vi kanske att tiden för verkställighet av olika åtgärder bland oss politiker är ca tio år. Det är kanske värt att ta med i kunskaperna i framtiden. Det är viktigt att man gör den här grejen samt att man också tar in sjöfartsmuseets tillbyggnad i röret för vi måste få flera ben att stå på i den turistiska verksamheten.
Jag måste tyvärr säga att jag tvingas konstatera att rivningen av den gamla Marsundsbron har lyfts ånyo eller inte tagits med. Det är ändå så att vi blir lagbrytare fr.o.m. 2008 eftersom vi inte har något miljötillstånd längre för att ha den kvar. Det är lite märkligt att det högsta organet i landskapet medvetet gör en sådan handling.
Glädjande nog finns det mera understöd för ombyggnad och utbyggnad av kommunalvägar. Det tror jag att behöver få ett speciellt fokus för den kommande behandlingen av budget. Jag skulle också be finansutskottet att kontrollera upp hur mycket kommunalvägar som man har äskat om att få bygga om; kanske vi borde lyfta den här frågan för kommunalvägarna är ändå de förlängda landsvägarna. Jag tror att det är viktigt att vi har ett vägnät som fungerar över hela Åland.
Vtm Johan Ehn, replik:
Herr talman!
Till att börja med vill jag kommentera att vi befinner oss i den allmänpolitiska debatten och det kan då vara orsaken till att listan nu är ganska kort. Vi har nog tre ganska innehållsrika dagar framför oss. Jag tror inte att det speglar någonting annat än att man försöker hålla den allmänpolitiska debatten till det allmänpolitiska och sedan vi kommer vi in på de mera sakpolitiska inför varje område. Jag tror alltså att ltl Jan-Erik Mattsson kan vara lugn över att debatten kommer nog att fortsätta! Så till en annan intressant fråga som berördes i ltl Johan Ehns anförande, nämligen bostadspolitiken där man berömmer landskapsregeringen för en aktiv bostadspolitik. Jovisst, kan man säga att den är aktiv, den är synnerligen aktiv, den är så aktiv att snart kommer vi antagligen att se den situationen, om vi fortsätter med den politik som vi för i dag, att det är Ålands landskapsregering tillsammans med kommunerna som bygger hyresbostäder. Och då har vi fått en aktiv bostadspolitik, men frågan är om den eftersträvansvärd.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
När det gäller talarlistan i dag jämförde jag med den som var för fyra år sedan vid samma tidpunkt när modellen var likadan. Då slutade den inte med fyra talare efter mig varav två redan har talat en gång, utan man ville tala en gång, så den gången var nog talarlistan betydligt längre. När det gäller modellen som har valts för att finansiera hyresbostäder är det inte bara kommuner och samfund som bygger, men det är viktiga ingredienser för att få det byggt som kommunerna behöver bygga. Det har kommit en mycket, mycket klar input till finansutskottet, till mig personligen och flera andra som vi har hört från näringslivet. Det är nödvändigt att det offentliga ser till att det byggs bostäder. Näringslivet ser till att näringslivet fungerar och framför allt det stabiliserar hyresnivån.
Vtm Johan Ehn, replik:
Herr talman!
Ytterligare formalia. För fyra år sedan såg budgetdebatten helt annorlunda ut, det är för ett år sedan vi ändrade till en annan modell. Att listan föregående år var lite längre berodde kanske på att det var ett valår, vad vet jag! Tillbaka till bostadsbyggandet. Jo, vi skall se till att vi skall vara med och aktivt ta del av det här, men vi skall inte ta över det. Från vår sida har vi varit rädda för att vi håller på och ta över hyresbyggandet helt och hållet. Man säger att det blev fart på bostadspolitiken när man införde enhetslånen, men i den analysen glömmer man bort att se: hur gick det i övrigt i samhället just vid den tiden när man började införa? Jo, vi var på väg in i en högkonjunktur. Vi gick ur ett läge där vi hade haft en extrem lågkonjunktur och går in i en stigande konjunktur och i samma veva börjar också bostadsbyggandet komma igång. Kan det kanske finnas någon typ av samband där också? Man kan inte göra jämförelserna så enkla att man bara tittar på att man införde det just vid ett datum och så helt plötsligt stiger allting åt ett håll.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag tror att vi behöver ha en medvetenhet om en längre tidsperiod. Det är inte alldeles så länge sedan, inte ens ett halvt mannaminne, när företagarna själva byggde Företagarnas bostadshus, vilket inte visade sig vara någon riktigt bra lösning; när sedan samma företagare som då var aktiva som bostadsbyggare vänder sig till politikerna och säger att vi tycker att det är er roll att se till att det finns bostäder på Åland, vi skall utveckla företagsamheten reagerar jag som jag har gjort. Jag har stött den modell vi har i dag. Konjunkturerna går upp och ner, men på Åland har de sedan 1994 bara gått uppåt. Det har byggts mycket bostäder med företagspengar på företagsmässiga grunder. Det är ingen som hindrar dem att fortsätta med det, men det här är någonting som behövs för att det skall finnas bostäder med en vettig hyresnivå.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
I likhet med ltl Johan Ehn tror jag att ltl Jan-Erik Mattsson lite har missförstått talmanskonferensens rekommendation, men det ger mig ändå glädjen att få notera ltl Jan-Erik Mattssons positiva syn på att problematiken kring de enskilda avloppen kräver en viss fördjupning. Jag hoppas därför få stöd för Ålands Framtids motion om att finansutskottet allvarligt skall överväga att införa ett anslag för att möjliggöra stöd till enskilda avloppslösningar. Landskapsregeringarna har ju valt att inte lyssna på kommunernas åsikt om att a) genomföra de angelägna miljöåtgärderna, men b) se till att de områden som faktiskt förstör vattenmiljön. Som ett resultat av allt detta har vi en karusell på gång inom den kommunala sektorn med avloppsbrottslingar som uppstår den 1 januari 2008. Vi hoppas alltså på stöd för vår motion.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Detta är en viktig reflektion. Jag kopplade inte mitt anförande till Ålands Framtids motion. Då är det ett lyckokast att de är samstämmiga. Det blir upp till finansutskottet, där jag inte mera har säte och stämma, att ta på sig rollen att bedöma om motionen skall få ett lyckligt eller ett olyckligt öde. Målsättningen med stöd och pengar kan i olika sammanhang med olika regeringskonstellationer ha lite olika målsättning. Vi vet att i den sittande landskapsregeringen finns det två partier som vill ha kommunsammanslagningar och ett parti som vill ha en levande landsbygd och en levande kommun, så det kan finnas åsiktskillnader där ja.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Det är bra att Mariehamn finns så att centerns miljöpolitik fungerar. Två exempel som ltl Jan-Erik Mattsson tog upp var att det finns en biobränslepanna i Mariehamn som tar hand om råvarorna och att det finns ett avloppsreningsverk i Mariehamn som tar hand om avloppsvattnet. Det är trevligt!
Men av någon särskild anledning – jag är lite osäker på vilken – har näringslivet just i dag väldigt höga förväntningar på vad ltl Jan-Erik Mattsson skulle säga här i talarstolen! Ltl Jan-Erik Mattsson är själv turismföretagare så det vore väl rimligt om näringslivet och vi skulle få höra just något om det önskade beskedet om golfsatsningen i Godby/Ämnäs.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Eftersom mitt anförande inte innehöll någon åsikt om golfsatsningen låter jag det kvarstå vid historia. Det som har sagts är sagt och förändringar i framtiden för golfbanan utläser jag i det valresultat vi har sett, ingenting annat. Resten beslutar det nyvalda lagtinget om via finansutskottets betänkande, som kommer att komma med ett förslag till beslut huruvida golfbanan förverkligas eller inte. Det är inte upp till ltl Jan-Erik Mattsson att ha en åsikt som skall offentliggöras och debatteras - det har redan gjorts.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Det fanns orakel i det antika Grekland och det fanns orakel i den isländska sagoberättelsen, som kanske var en verklighetsberättelse, men nu står vi här i Ålands lagting och talar till Ålands folk. Rimligen skall vi då ge så klara besked vi kan. Beskedet vi fick från ltl Jan-Erik Mattsson är att vi skall ”kvarstå vid historien”. Historien är då att centern har drivit detta ärende, centern har varit huvuddrivare av detta ärende, med lantrådet Roger Nordlund i spetsen, och det är historien – och vi skall kvarstå vid den! Det var alltså ett positivt besked då till näringslivet från ltl Jan-Erik Mattsson i frågan om golfsatsningen i Godby/Ämnäs?
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Man brukar säga att det är de efterlevande som skriver historien, och så kommer det att bli i det här ärendet också. Men historien jag relaterar till är min egen historia i ärendets gång, där jag den första gången då ärendet var anhängiggjort i lagtinget röstade ja för markbytet, när förutsättningarna var dem som de obundna har i sin finansmotion. Den andra gången ärendet var upp hade förutsättningarna förändrats och då röstade jag nej. Det är historien för mig just nu. Den övriga historien kommer våra efterlevande att skriva.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson:
Herr talman, värderade kolleger!
Fyra förlorade år ! Det är vad som väntar under den nu påbörjade mandatperioden. Jag återger här den bild man får då man diskuterar den kommande regeringssammansättningen med s.k. gräsrötter i ämnet Självstyrelseutveckling. Orättvist eller inte, de ålänningar som känner för den åländska självbestämmanderätten tror inte att en regering bestående av centern och liberalerna kommer att ha en tillräcklig drivkraft i självstyrelsefrågorna. Låt oss dock innerligt hoppas att olyckskorparna kraxar i onödan och att den nya mittenkoalitionen – om en sådan faktiskt kläcks ur det redan lagda regeringsägget – snabbt kommer upp till bevis om motsatsen.
För att hjälpa den kommande regeringen på traven har Ålands Framtid för säkerhets skull motionerat om en s.k. ramlag som grund för den framtida relationen Åland-Finland. Vi föreslår alltså att den allmänna motiveringen kompletteras med följande skrivning:
”Landskapsregeringen avser därför att noggrant analysera den självstyrelsemodell som utformats i samförstånd mellan Danmark och Färöarna och avser att i formen av ett meddelande delge lagtinget de viktigaste grunddragen i denna autonomimodell. Utgående från lagtingets ställningstagande har landskapsregeringen beredskap att påbörja processen med att åstadkomma en ramlag för självstyrelse.”
Herr Talman !
Den nyligen avslutade valrörelsen utvisade en i stort sett total enighet om att ramlagsmodellen vore mycket lämplig även i Ålands fortsatta förhållande till Finland. Kort beskrivet skulle modellen betyda att några för statssuveräniteten centrala politikområden – som utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken – skulle permanent förbehållas Finland medan ålänningarna i övrigt skulle tillåtas att utveckla sin autonomi i den takt som detta parlament så besluter med kvalificerad majoritet, dvs. med minst 20 av 30 ledamöters stöd. I vissa fall kunde ett kompetensövertagande till och med föregås av en åländsk folkomröstning.
Motiven för att arbeta för ramlagsmodellen är otaliga. En av de viktigaste bakomliggande motiveringarna är kombinationen av en omvärld i snabb förändring kontra segdragna diskussioner med en ständigt växlande motpart i Helsingfors. Erfarenheterna har ju alltför påtagligt visat att när de stora revisionerna av självstyrelselagen väl genomförts efter åratal av beredning, ja då borde nästa revision redan ha varit långt på väg. Ramlagsmodellen skulle ge den åländska debatten en helt annan stabilitet och långsiktighet eftersom dagens diskussioner alltför ofta får ett drag av nonsens då vi ofta saknar behörigheten att själva åtgärda konkreta problem.
Ålands Framtid tycker att tiden är mogen för detta steg och hoppas att de s.k. självstyrelsepartierna denna gång även vill lägga handlingskraft bakom sina ord. Självstyrelse förutsätter både ansvar och en ständig beredskap att anpassa självbestämmandet till tidens krav och utmaningar.
Herr talman!
Även om Ålands Framtid denna gång valt att inte i motionsform beröra en annan av partiets hjärtefrågor, skall jag med några ord ändå uppehålla mig vid en fundamental orättvisa och diskriminering på dagens Åland, nämligen kravet på finskt medborgarskap för att komma i åtnjutande av åländsk hembygdsrätt.
Orsaken till att Ålands Framtid avstått från att föreslå en skrivning om behovet av att avskaffa denna pågående diskriminering, är att vi tror att samtliga partier i detta parlament inser att nu rådande ordning är odemokratiskt och bl.a. strider mot intentionerna i Ålands EU-medlemskap om att alla EU-medborgare skall behandlas lika. Rätta mig gärna om vi har fel i vår uppfattning!
Ålands Framtids medlemskap i den politiska grupperingen European Free Alliance i Bryssel har bl.a. resulterat i en fråga i EU-parlamentet om hur EU-kommissionen ser på hembygdsrättens koppling till finskt medborgarskap. Svaret från EU-kommissionen för nästan exakt ett år sedan var att kommissionen anser att de rättigheter som är förbundet med hembygdsrätt och som omfattar EU-rätten måste tillkännages EU-medborgare i enlighet med principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet.
Ålands Framtid utgår från att landskapsregeringen, oavsett dess nya sammansättning, skall ta till sig kommissionens uppfattning i de fortsatta diskussionerna med Finlands regering. Jag kan redan här och nu lova att vi för vår del kommer att återkomma till frågan med jämna mellanrum till dess att diskrimineringen upphör. Att ålänningar, som i vissa fall t.o.m. bott och verkat på dessa öar hela sitt liv, skall förvägras rätten att delta i den politiska delen av det åländska samhället är en skandal.
Finland har hittills vägrat att frikoppla hembygdsrätten från det finska medborgarskapet och likaså har landets högsta rättsinstans på förvaltningssidan vägrat att begära förhandsbesked från EG-domstolen. Därmed har Finland de facto begått ett fördragsbrott som jag är förvånad över att landskapsregeringar och lagting uppenbarligen accepterat – i alla fall kan inte jag påminna mig minsta lilla offentliga protest över detta märkliga förfarande. Märkligt i och med att Finland annars minsann strävar till att följa EU-påbuden till punkt och pricka.
Herr Talman!
Som jag ser det har självstyrelseorganen, ifall Finland fortsätter att obstruera i denna fråga, två alternativ: antingen beviljar landskapsregeringen en icke-finländsk medborgare, som i övrigt uppfyller villkoren, åländsk hembygdsrätt eller så kompletteras den av sittande talmannen utarbetade åländska konstitutionen med ett särskilt avsnitt om likabehandling av den på Åland bosatta befolkningen. Bägge alternativ ger en öppning för att få rättsläget än en gång prövat. Finns det en vilja i denna fråga så finns det också en väg.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Det var ett intressant anförande som ltl Harry Jansson hade. Till först kan jag konstatera att Ålands Framtid har lagt bort självständighetstanken eftersom han pratade om självbestämmande, men det var en parentes.
När det gäller ramlag tycker jag det är en mycket intressant diskussion. Under min tid som ordförande i Frisinnad Samverkan påbörjade jag ett arbete med det som har fortgått efter det, så vi borde ha ett utkast klart från vår sida. Jag tycker frågan är så intressant att man i förlängningen borde tillsätta en parlamentarisk kommitté för att jobba med den och komma vidare. Jag tycker inte att det är en oppositions- och regeringsfråga utan en fråga med sikte långt fram i tiden.
När det gäller frågan om hembygdsrätt tycker jag också att det var intressanta inslag som ltl Harry Jansson kom med som jag kan tänka mig att jobba vidare med i den riktningen.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
Det må inte råda något tvivel om att för Ålands Framtid är självständighet slutmålet. Vi fortsätter att arbeta med den frågan. Vi tror inte att självstyrelsevägen kommer att vara framkomlig. Jag kan ta några exempel: man polisanmäler åländska ministrar, man förvägrar oss rätten att försvara oss inom EU-processen, vi saknar EU-plats osv. – men det hindrar inte att vi vill vara med och utveckla självstyrelsen som den är i dag omständigheten, så vill vi ge självstyrelsepartierna möjlighet att sätta handling bakom orden. Jag tackar för stödet.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman!
Ltl Harry Jansson började med att säga att fyra förlorade år väntar. Jag tycker att det är att tona ner den egna rollen lite väl mycket så här i början! För övrigt vill jag påminna igen om att björnen i Brändö är försvunnen och här finns ännu inte någon björn i sikte, så vilka självstyrelsepartier det blir vet vi ingenting om. När det gäller de två frågorna, ramlagar och diskriminering, tänkte jag ställa den fråga som ltl Harry Jansson kanske själv ställde, att skulle inte det här passa in i det av talman Gunnar Jansson initierade konstitutionsarbetet? Oberoende om det blir en konstitution för åländsk självstyrelse eller åländsk självständighet hör det till den här typen av frågor.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
I likhet med ltl Olof Erland är jag är övertygad om att konstitutionstanken mycket väl skulle kunna förenas med ett förbud mot diskriminering. Det skulle betyda att vi skulle stifta en åländsk lag om en konstitution och det skulle då vara upp till våra motparter i Helsingfors att bevisa att vi förfar i strid med EG-rätten eller åberopa någon annan form av överskridning av vår behörighet. Det skulle vara ett bra sätt att överföra bevisbördan på motparterna i Helsingfors. Som jag konstaterade i mitt anförande har vägen med att man söker hembygdsrätt här på öarna och sedan får ett nej från landskapsregeringen med hänvisning till självstyrelselagen visat sig vara en svårframkomlig väg.
Ltl Olof Erland, replik:
Herr talman!
Är det ändå inte värt att försöka förankra en konstitution till alla dess delar med riksmyndigheterna, koppla det till självstyrelselagen, koppla det till grundlagen osv.? Att man skulle stifta lagar som sedan får prövas på EU-nivå är väl ändå att gå över de viktiga konstitutionsbyggandestegen.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
Tror man att man kan bygga en åländsk konstitution i samförstånd med Helsingfors må det vara en möjlighet, men det tror jag nog att blir en svår process i så fall. Jag tror att det blir ett resultat av en inre åländsk politisk process och därmed är det en landskapslag som skall vara grunden för en sådan konstitution.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Det var många intressanta synpunkter som ledamoten Jansson kom med. När det gäller hembygdsrättens bindning till det finska medborgarskapet är det tioårsjubileum i år för den senaste allvarliga framstöten från åländsk sida och beskedet från regeringen Lipponen I var entydigt: det kommer vi inte att ta upp till någon diskussion och det ströks genast från listan för förändring av självstyrelselagen. Det är alltså självstyrelselagen som måste ändras, det går inte med några egna landskapslagar att få en ändring till stånd på den här punkten. Möjligheterna har väl något förbättrats genom att den nya regeringen Vanhanen nu har utsett en Ålandsminister och ett Ålandssekretariat på justitieministeriet, så man har alltså en kontaktmöjlighet som har förbättrats. I samband med valet föreslog vi för vår del att man skulle utveckla självstyrelselagen som ramlag och det vore skäl för nästa landskapsregering att tillsätta en parlamentarisk kommitté med detta uppdrag, där den här frågan naturligtvis skulle ingå.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
Tack för bifallet, ledamoten Jansson! Vi har s.a.s. EG-rätten i ryggen i den här frågan. Jag tycker att landskapsregeringen skall analysera EU-kommissionens svar från 15 november 2006 och kanske, om man har tillräckligt med politisk kraft, bevilja hembygdsrätt till en icke-finländsk medborgare. Då får vi ett fall där det är upp till landshövdingen eller en annan representant för finska staten att agera och påstå att landskapsregeringen har förfarit i strid med gällande rätt. Då får vi ett fall där vi får en prövning. Nog vore det väl sjutton om vi inte då skulle få det prövat av den rätta instansen, dvs. EG-domstolen och ingen annan.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Ltl Harry Jansson förordar öppna lagbrott, såsom vi vore en bättre NGO-församling, som sitter här. Vi har inte den kulturen hos oss att öppet bryta mot självstyrelselagen. Samtidigt har man i Finland den kulturen att om man har en väldigt grundmurad inställning, som t.ex. i spelfrågor, att om man har rätt, så tenderar man ändå att göra på det sättet som ltl Harry Jansson rekommenderar oss att göra, men det är väldigt långt steg i vår kultur om vi skulle börja göra det. Det är naturligtvis värt att diskutera eftersom man på det sättet skulle få det prövat. Det är klart att jag ändå, med den erfarenhet jag har, förordar att vi måste få Finland att inse att självstyrelselagen skall ändras på den här punkten. Det skall vara närmast en självklarhet.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
I grunden delar jag helt ltl Roger Janssons syn på hur vi skall fungera på ett vanligt demokratiskt sätt, men vi har en speciell fråga här av mycket speciell natur. Vi har alltså ett politiskt landskap mot vilket faktiskt Finlands högsta förvaltningsdomstol har begått ett fördragsbrott genom att inte vända sig, såsom EG-rätten stipulerar, till EG-domstolen för att få ett förhandsbesked. Vi har ett politiskt system där vi har EG-rätten som de facto bestämmer över de nationella domstolarnas makt och myndighet. Om inte Finland agerar på ett sätt så att vi får det rättsligt prövat, så varför skulle vi vara sämre än andra när det gäller EU-klassen? Varför skall vi alltid vara de snälla! Vi måste komma ihåg att trots allt har Finland gjort ett avsteg från det demokratiska steget genom att inte heller försvara oss i EU-processen. Då har man s.a.s. angett den demokratiska tonen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Leo Sjöstrand, replik:
Fru talman!
Ltl Harry Jansson började sitt anförande med att det som väntar är fyra förlorade år – säger olyckskorparna på utsidan. Det låter nu som om korparna också har kommit på insidan. Anser ltl Harry Jansson att centern och liberalerna med 18 mandat i lagtinget, ca 7.000 röster av Ålands befolkning, inte har någon funktion att fylla? Anser inte ltl Harry Jansson att väljarna har sagt sitt? Ålands Framtid sitter med två mandat. Det är bättre med fyra förlorade år än en förlorad framtid med Ålands Framtid.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Ett roande inlägg från ltl Leo Sjöstrand! Jag vill bara hävda att erfarenheten har visat att liberalerna inte driver självstyrelsefrågorna med sådan frenesi. Vi kan gå tillbaka till 1981 när det fanns en majoritet i denna församling för egen åländsk beskattning, men liberalerna valde att tacka nej. Liberalerna har inte gjort sig kända för att ställa sig på framkanten när det gäller självstyrelsefrågorna och oron både inom Ålands Framtid och på fältet är att liberalerna inte skall ta självstyrelseutvecklingen på allvar. Som jag sade i mitt anförande hoppas jag sannerligen att aktiviteterrna, handlingskraften, skall motbevisa dessa påståenden.
Ltl Leo Sjöstrand, replik:
Fru talman!
En av de frågor som liberalerna verkligen drev med tydlighet var övertagande av beskattningen. Jag tycker att väljarna har sagt sitt i det här fallet.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Ltl Leo Sjöstrand och jag måste ha befunnit oss på olika politiska nivåer under de gångna mandatperioderna, ifall liberalerna med kraft har drivit frågan om egen beskattning. Någon annan kanske inte har missat att det är liberalerna som har varit mest tveksamma till egen beskattning i samband med de debatter om självstyrelsens utveckling som har anordnats, bl.a. av Ålands Framtid, under de senaste åren. Men, som jag sade tidigare, låt oss ta ltl Leo Sjöstrand på orden och vi kommer att få se en helt annan aktivitet i självstyrelsefrågorna under de kommande åren.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
Jag ber också att få tacka för ett intressant anförande. Jag hade inte möjlighet att ta del av det till fullo, men de stenografiska protokollen finns alltid att titta tillbaka i. Centern har i sitt valprogram sagt att kravet på finskt medborgarskap vid beviljande av hembygdsrätt skall slopas. Det är helt korrekt som ltl Harry Jansson säger att det är en diskriminering. Det är orimligt, det är gammalmodigt, det är förlegat. Jag stöder också att vi i första hand skall få detta till stånd via en självstyrelselagsändring i stället för att driva det via en rättslig process. Vi försöker med diplomati och går inte det så tar vi tillsammans i med hårdhandskarna.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Det gläder mig, som jag redan konstaterade i mitt anförande, att enigheten bland de politiska partierna på Åland tycks vara mycket stor i den här frågan. Jag tror att vi alla är betjänta av att verkligen fördjupa oss i konsekvenserna av att man bl.a. skulle formellt sett förfara i strid med självstyrelselagen genom att bevilja en icke-finländsk medborgare hembygdsrätt. Det här är kanske en fråga som självstyrelsepolitiska nämnden kunde fördjupa sig i. Kanske det är så att landskapsregeringen, oavsett dess utformning, skulle känna sig betjänt av att ha också en tydlig politisk signal från parlamentet i den här frågan.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jan Salmén:
Fru talman, ärade ledamöter!
Förslaget till budget för landskapet Åland andas en vilja att öka på den redan heta högkonjunkturen. I stället borde man spara på en del passliga projekt till en tid när samhället går ner i varv lite. Man bör ha en beredskap när konjunkturen går ner, och det går den förr eller senare, om vi vill eller inte. De långsiktiga projekten kan man ta senare och de kan vara ordentligt förberedda både ekonomiskt och med planering så att de är klara att tas i bruk när det verkligen behövs och inte som nu. Kommunerna och den privata sektorn har många stora investeringsprojekt på gång som tar upp den mesta tiden av de flesta entreprenörerna. T.ex. inom kommunerna skall det satsas både på skolor, äldreomsorg och på miljöprojekt, kommunernas och privata enskilda avlopp som är stora projekt om man skall reda upp hela Åland på en kort tid, som vi nu har framför oss. Det arbetet kan inte vänta och därför bör landskapet hålla igen med vissa av sina icke-brådskande investeringar. Det är inte bra att driva på kostnadsutvecklingen, det blir bara dyrare för oss alla: landskapet, kommunerna och den privata sektorn, framför allt för alla privatpersoner som också skall investera och leva på Åland. Vi har förmodligen bland de dyraste platserna i Finland om man tittar på kostnadsutvecklingen. Det blir väl inte bättre med alla projekt som nu är på gång, de gör att det stiger mycket. Jag hoppas alltså att vi gemensamt kan hålla igen med några projekt och ta dem när det verkligen behövs.
Under en högkonjunktur tycker jag att man skall passa på och titta på landskapsförvaltningen, som borde fokusera på sin kärnverksamhet och som borde effektiviseras och omstruktureras för att förvaltningen skall kunna serva befolkningen på bästa sätt.
Detta var några ord generellt om budgeten. Jag skall återkomma senare i samband med de olika förvaltningsområdena med lite mera bypolitik – det efterlystes och sådant brukar vi syssla med i Saltvik!
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Det är en sund tanke att man skulle hålla igen. Det skulle vara intressant att höra vilka tre projekt som ltl Jan Salmén har tänkt att vi skulle sätta på hyllan. Kanske ltl Jan Salmén kan nämna tre-fem eftersom han ju måste ha tänkt igenom det här. Det skulle också vara intressant att höra vilken verksamhet ltl Jan Salmén vill effektivera och hur.
Ltl Jan Salmén, replik:
Fru talman!
Jag tror att det är ganska klart att förvaltningen här i huset behöver ses över. Den har varit lika i alla tider, bara byggts på. Det kanske inte skulle skada om man skulle gå igenom den lite och få den både effektivare och modernare. Jag är helt övertygad om det, men jag tror inte jag kan gå in på det nu. Vad gäller frågan om det skall vara tre projekt, så tycks det vara stor skillnad på projekt och projekt. Vi behöver inte ha någon brådska i Bomarsund för tillfället och t.ex. projektet i Kastelholms kungsgård är sådana projekt som passar bra att ta vara på i en lågkonjunktur och sköta dem så att man hinner projektera dem fullt ut så att de är klara.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Det är ganska vanligt att man här i salen pratar generellt: man skall göra det effektivare och man skall vänta. Jag trodde att ltl Jan Salmén verkligen hade tänkt igenom vilka projekt han vill lägga på hyllan, vilka delar av landskapsförvaltningen vill han effektivera och på vilket sätt. Eftersom ltl Jan Salmén var ny och kom med många åsikter trodde jag att han verkligen hade tänkt igenom det. Det här generella pratet har jag nu hört i åtta år.
Ltl Jan Salmén, replik:
Fru talman!
Rent generellt tycker jag att hela landskapsförvaltningen skulle behöva genomgå en omstrukturering, inte bara någon avdelning, utan allting. Vi har haft det enligt rikets modell och det har levt kvar i hela förvaltningen. När man har projekt skall de vara klara att igångsättas när projekten behövs och inte som nu att man sätter igång alla projekt när det är som hetast på marknaden, att man skall bygga både besökscenter i Bomarsund och golfbanor, flera stycken, har jag förstått.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman:
Talman!
Eftersom jag försöker följa den av talmanskonferensen rekommenderade ordningen vill jag ännu under den allmänna delen begära ordet en gång till för att ta upp några saker som vi har berört i finansmotion nr 1 om ändring av allmänna motiveringen. Några saker har jag redan berört i mitt gruppanförande och några kvarstår. En sak som jag berörde var just det här som också andra talare har berört om att man om möjligt borde konjunkturanpassa det offentliga byggandet. Där kommer nu en ny utmaning. Vi har dels det som landskapet självt gör, men nu kommer kommunerna att styras mindre av landskapet och då är det kanske någonting som är i alla intresse att kommunerna borde ha ett slags dialog. Om landskapet skall vara behjälpligt till den delen är för mig oklart, men det nämndes av tidigare talare att kommunförbundet skulle ha en roll. Hur som helst har vi ett gemensamt intresse att se till att inte alla bjuder ut sina produkt samtidigt utan att man försöker få en jämn ström och då borde någon s.a.s. medla vem som prioriteras först. Detta ser vi som en än viktigare framtidsfråga.
När det gäller rubriken självstyrelseutveckling är vi lite oroliga för näringsrätten. Vi skriver: ”Näringsrättens språkskydd stärks och i övrigt kvarstår näringsrätten som tidigare. Kravet på styrelseledamöter med hembygdsrätt i aktiebolags styrelser kvarstår likaså då detta är väsentligt för näringslivets lokala förankring och för att jordförvärvsskyddet skall fungera avseende aktiebolags rätt att förvärva mark. Under året föreslås lagstiftning som ger studerande utanför Åland rätt att inneha hembygdsrätt under studietiden samt fem år efter avslutade studier.”
Näringsrätten har faktiskt satt i vågskålen i denna valrörelse och vårt hopp står nu till centern att man orkar stå emot liberalernas avskaffningsvilja och att till den del man i så fall reformerar näringsrätten att det är åt rätt håll. Där vi uppenbart oroliga och vi ser med spänning fram emot det nya handlingsprogrammet som tydligt måste ange detta. Det visar sig i det skedet. Men vår ståndpunkt är att näringsrätten som nationalitetsskydd absolut har en roll och tvärtom skall stärkas och inte försvagas.
När det gäller Åland och EU säger vi kort: ”Det nya s.k. reformfördraget som föreläggs för lagtingets godkännande inom kort kan inte antas om inte de s.k. inflytandefrågorna, parlamentsplatsen, talerätten och subsidiaritetskontrollen fått sin slutliga lösning.” Vi måste sätta ner foten på så vis att vi först får en lösning på de här frågorna innan vi kan godkänna ett nytt fördrag. Vi kan inte bara ta en kläm och säga, jo, under förutsättning att bla, bla, bla… Då hamnar vi där vi är i dag utan att få en lösning till stånd. Det lär väl ge en hel del PR åt Åland om vi kommer till den situationen att vi måste säga nej. Det är en positiv PR för och negativ för någon annan, så vi skall tro att den klara ståndpunkten löser de här frågorna. Vi har verkligen en förhandlingssituation.
När det gäller ekonomisk politik och budgetprocessen sade jag redan i mitt anförande att vi föreslår att det s.k. budgetraminstrumentet återinförs för att man skall få en långsiktig kontroll på ekonomin. Jag tror att det har sagts i något sammanhang, att man kunde ha budgetraminstrumentet i början av en period. Nå, det är bättre än ingenting, men vi ser gärna att det kommer varje år, ett slags vårbudget där man anger ramarna inför kommande års budgetering.
Vidare nämnde jag i mitt anförande om personalpolitiken, där man nu bör ta tillfället i akt, att när de stora årskullarna från fyrtiotalet går i pension, att reformera förvaltningen. För att kunna göra det måste man ha framförhållning att man inte samma dag som en tjänsteman går i pension börjar fundera på det utan långt före, för man vet ju ganska långt på förhand när avgångar sker.
När det gäller energipolitiken föreslår vi ett tillägg: ”Landskapsregeringen gör under året ansträngningar för att självstyrelsen skall få behörighet över de skatter som styr energipolitiken för att möjliggöra stimulans av en mer miljövänlig energianvändning.” Vi tror att den allra viktigaste miljöåtgärden just skulle vara att få skatterna över till självstyrelsen för att kunna dels göra konkret miljönytta men framför allt visa på exempel att det går att göra det. Man pratar här om den gröna ön osv. Jag tycker att det jättebra visioner som många har, men för att vi praktiskt skall kunna genomföra det måste vi ha styrinstrumenten. Då kunde vi visa på ett exempel som många andra kunde ta efter även om den konkreta miljönyttan av 27.000 människors agerande är väldigt liten globalt sett, men exemplet skulle ha stor effekt.
När det gäller utbildnings- och kulturpolitik föreslår vi ett tillägg, att reformarbetet med gymnasialstadiet ändras så att Ålands lyceum lämnas utanför reformen. Vi förespråkar ökat samarbete mellan skolorna men inte på det sätt som landskapsregeringen hittills har gjort. Där förvånar det mig lite att centern, trots att man stjälpte hela lasset före valet och lagen drogs tillbaka - - väldigt förnedrande för regeringskollegerna – så är man ändå med på en ganska tydlig skrivning i budgeten som jag tycker att man inte borde vara med på. Men det är så där med centern att man säger saker i valrörelsen och sen går det inte i alla fall, eller hur var det lantrådet sade i ett anförande! Men nu hoppas vi att Struktur-07 inte går i alla fall utan att det blir på ett litet annat vis. Där är nog liberalerna en garant för det. I det fallet tyr vi oss till liberalerna och litar på att driver sin linje när det gäller den reformen.
Slutligen två saker. När det gäller näringspolitik säger vi så här: ”Näringspolitiken bör ta sikte på att uppmuntra tjänsteföretag i större utsträckning och på att uppmuntra uppfinnare som står för nydanande innovationer. En bättre dialog bör föras med näringslivet i syfte att klargöra rollfördelningen mellan offentligt och privat. Samhällets roll är att skapa förutsättningar och stöda näringslivet, inte att ta över privat verksamhet.” Till den första delen finns det ganska nyarbetade s.k. innovationssystem som skall suga upp och uppmuntra innovationer. Jag tror att systemen tål att ytterligare utvecklas. Det är som sade i ett tidigare anförande, att det är just de här människorna som finns i vårt samhälle som har nya idéer som kan bli framtidens industrier, de som en gång hade en idé om att man skulle köpa en färja och börja skjutsa på folk och de som en gång i tiden hade en idé att man skulle bygga ett banksystem själv fast alla olyckskorpar kraxade och sade, att nej, det går inte, man måste köpa ett befintligt, det var de som började bygga upp ett eget system för spel på Internet osv. Det är många innovatörer som har satt sin prägel på det åländska samhället och det gäller att också hitta framtidens, de som sade att nu skall vi sälja stekta ”skivaga päron” och folk suckade och sade, att det kommer aldrig att gå! Sedan såldes det företaget igen för 400 miljoner euro osv.! Att få tag i framtidens innovatörer är alltså en stor utmaning.
När det gäller den andra delen av stycket om näringspolitik upplever vi att dialogen med näringslivet inte alltid är den bästa och det kanske inte skall vara riktigt bra heller, för då blir politiken alltför korrupt, men den borde vara bättre och jag tror att framför allt rollfördelningen kunde bli bättre. Vi skall inte från landskapets sida bygga fastigheter, vi skall inte bygga bostäder, vi skall inte bygga golfbanor, vi skall inte göra det ena och det andra som näringslivet gör bättre och som är naturligare att näringslivet gör. Vi skall inte gå i bräschen från landskapets sida. Däremot skall vi stöda och uppmuntra och föra en dialog hur vi kan underlätta att man gör satsningarna. Det har gått lite långt med hur mycket vi tar för oss.
När det gäller trafikavdelningen säger vi följande: ”Landskapets verk och inrättningar skall inte konkurrera med privata entreprenörer. Tvärtom skall upphandling av tjänster göras på så många ställen som möjligt för att stimulera konkurrens och nedbringa kostnaden för förvaltningen.” Det anknyter också till näringspspolitiken.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Vi hade en likartad motion ifjol där vi ganska brett gick in på de allmänna motiveringarna. Av de punkter som Obunden Samling tar upp tycker jag att samtliga är bra, det är ingenting som jag kan säga att det här är precis uppåt väggarna, utan det är riktigt bra. Framför allt det som ltl Danne Sundman kom in på sist, att samhällets roll är att skapa förutsättningar och stöda näringslivet och inte ta över privat verksamhet. Det kan inte nog ofta lyftas upp i debatten. Vi måste få en klar gränsdragning och lite hålla tillbaka samhällsföretagandet. Där tror jag också att vi är helt eniga, eller hur ltl Danne Sundman?
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Där är vi absolut eniga och jag nämnde i mitt gruppanförande ordet ”Sovjetstat” och vi vet att den har upphört, men inte här på Åland! Här har vi ibland en sådan syn att allt skall göras i samhällets regi och det som råkar göras av privata t.o.m. så tar vi över med våld och gör. Privata företag får se sig utkonkurrerade av samhället. Det är inte riktigt det som borde vara riktgivande i den samhällsmodell som vi förespråkar. Åland kallas ofta för borgerligt, men det är någon slags varumärkesintrång - man borde kanske stämmas för att man säger att Åland är borgerligt till den delen!
Ltl Olof Erland:
Fru talman!
Jag reagerade på det som ltl Anders Eriksson sade här, kanske som en fortsättning på valdebatterna, när han nämnde de 140 skattebyråkraterna och jämförelsen med sjukskötarna. Detta med 140 skattebyråkrater är taget från en utredning som har konstaterat att på Färöarna har man så många skattebyråkrater. Jag tittade också på andra självstyrande områden och konstaterade att Jersey och Isle of Man osv. har några hundra. Det är alltså de realiteter som man måste ta in om man skall diskutera beskattningsbehörighet och övertagande. Nu är det så, om jag har förstått det rätt, att alla partier har kommit överens, inklusive Ålands Framtid, att man skall utreda konsekvenserna av skatteövertagandet. I det sammanhanget skulle jag vilja för min del försöka peka på vissa saker som man borde ha med i den fortsatta debatten för jag tycker att det är förvånande att både Ålands Framtid och Obunden Samling talar väldigt mycket om beskattningsbehörighet men säger väldigt lite om fakta och konsekvenser. Om vi tar det senaste som sades av ltl Danne Sundman om det borgerliga eller icke-borgerliga Åland är det faktiskt så att 60 procent av hela ekonomin är privat, där genereras vinster och löner samt jobb; dessutom är den offentliga delen till ungefär en fjärdedel kommunal, dvs. med egen beskattningsrätt. När man då från Ålands Framtid säger att ålänningarna inte har självtillit och inte tror på sig själva, inte är stolta, så borde alla de som jobbar, åtminstone i det privata näringslivet, för det mesta framgångsrika, duktiga medarbetare, duktiga företagare, vara stolta och ha självtillit. Själv har jag jobbat med ena benet i offentliga sektorn och det andra i det privata och är inte så särskilt angelägen om att på kort sikt överta beskattningsbehörigheten, men jag saknar inte självtillit för det, utan jag ser tvärtom at självtillit har man bland politikerna om man vågar stå emot lockelserna - när man skönmålar och ringer i Odysseusklockor är det inte alla som faller för frestelsen och rusar dit utan man kan, som liberalerna säger, tänka efter före.
Fru talman!
Tiden medger kanske några kommentarer till detta med närande och tärande. Det åländska skattefinansiella systemet betyder att vi får 0,45 procent av rikets inkomster, exklusive lån. Det betyder att vi får en andel av inkomster som vi egentligen inte har en del av, dvs. blandade inkomster. Därför är klumpsumman ganska hög. I förhandlingarna om det här systemet ville man då ge en extra buffert eller en extra flitpeng åt Åland genom den s.k. skattegottgörelsen. Hela inkomstpotten följer naturligtvis rikets utveckling med ett bonus för vår egen del. Varför är det så då att vi får mera pengar än vi betalar in? Ja, det är därför att vi har en hög budget på Åland med egen sjukvård, eget skolväsende och småskaliga förhållanden, där utgångspunkten var att tilldelningen från riket skulle täcka självstyrelsens kostnader. Sedan skall vi också räkna in en sådan sak som sjöfarten. Från början av nittiotalet har lastfartygen fått restitution av sina lönebikostnader, sedan har passagerarfartygen successivt fått samma sak med fullt utvecklat nettolönesystem från det kommande budgetåret. Det betyder att rederierna betalar till staten och staten betalar tillbaka, men det som är kostnaden, prestationen, är att man betalar olycksfallsförsäkring, man betalar pensioner, man betalar alla lönebikostnader från statens sida. Det är alltså för de åländska rederiernas del 32 miljoner. Det här betyder att Ålands tilldelning de senaste åren har blivit ganska stor. Det här skall man då lägga till statens kostnader för Åland som gör att man kommer till det som landshövdingen sade, att 80 miljoner är den summa som man får om man summerar överskottet och statens funktioner. Jag säger inte detta för att på något sätt påverka budgeten, men jag tycker att de kommande fyra åren, vare sig de är förlorade eller inte för Ålands Framtid, så borde man klara ut de faktiska förhållandena med finansströmmar, vad som faktiskt går från Åland till riket och från riket till Åland.
Man kan göra en annan kalkyl utifrån bruttonationalprodukten. Nu är det de som säger att bruttonationalprodukten per capita på Åland är så hög att vi måste vara närande och ha det så mycket bättre. Och det har vi! Ser man på den privata ekonomin generar vi höga löner, det köps mycket bilar, det kommer mycket dividender, det kommer mycket det ena och det andra, men det är den privata delen, det offentliga är en annan sak. Vi har en stor offentlig sektor med tanke på att vi inte har alla statsfunktioner. Ser man det från det andra hållet – bruttonationalprodukten – är det ett felaktigt mått när man skall räkna ut skattebasen. Man skall ta bort de kapitalförslitningar som finns i första hand i sjöfarten och sedan skall man också räkna bort de löner som går till riket för dem kan inte vi beskatta. Räknar man då skattebasen utifrån en korrekt nationalräkenskapsanalys så är vår skattebas för landskapet ungefär 215 miljoner euro, ungefär som klumpsumman. Det här kan vi diskutera nu, vi kan diskutera det sedan, men jag tycker att det skulle vara viktigt att menar man allvar med beskattning, vare sig det är partiellt eller helt, måste man ha klart för sig vad vi går in för. Är det en symbolfråga, då är det intressant att diskutera och debattera och ha ambitioner, men skall vi verkligen gå in för beskattning under den närmaste åtta års perioden då skall vi veta vad vi faktiskt gör. Inte finns det hos liberalerna någon sorts allmänt motstånd mot egen beskattning, men det är konsekvenserna som måste vara klargjorda. Det är det som är det viktiga.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag tycker att det som ltl Olof Erland slutade med är mycket intressant, nämligen att liberalerna är inte emot övertagande av beskattningen bara man vet konsekvenserna och då måste vi jobba vidare när det gäller att liberalerna skall få reda på konsekvenserna. Han sade i inledningen av sitt anförande att Ålands Framtid bl.a. pratar mycket om beskattningen men väldigt lite om just konsekvenserna. Men det stämmer inte. Vi har gång på gång lagt fram olika exempel inom miljöpolitiken, inom näringspolitiken, inom regionalpolitiken, på vad man kunde göra med skatteinstrumentet. När jag i mitt anförande tog upp exemplet med 140 nya skattebyråkrater, som liberalerna gjorde ett stort valnummer av, så ville jag försöka svänga på perspektivet och fråga, att hur skulle det vara om vi t.ex. hade skattebehörigheten i dag och inte sjukvården? Det vore intressant att höra av ltl Olof Erland om min analys var rätt att liberalernas annons skulle ha varit: flera duktiga skattetjänstemän i stället för sjukvård? TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Liberalernas svar skulle ha varit: har vi sjukvård som vi inte kan finansiera måste vi söka alternativ. Då kanske vi inte skulle börja med att säga att vi behöver 140 skattebyråkrater utan vi behöver få en finansiering av hälso- och sjukvården. Går det via skatter så kommer byråkraterna som en följd. Men nu råkar vi ha en finansiering av hälso- och sjukvården. Då är det en utgångspunkt. När det gäller Ålands Framtids konsekvenser av skatterna så är det klart att i Ålands Framtids statsbudget räknar man 0 kostnaderna för sjöfarten – ja, 2 miljoner för pensioner. Det är i alla fall 30 miljoner som fattas. Så dubbelräknar man statsskatten, men det skall jag inte gå in på här utan det kan jag återkomma till. Jag menar att man måste ha mycket mera klart för sig vad man räknar på och hur man räknar samt vad konsekvenserna är, om man menar allvar. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
När det gäller sjöfartsstödet har vi ändå varit ganska överens om det att staten upptar skatter och avgifter, ungefär 43 miljoner euro, och det betalar man tillbaka. Det är alltså i stort sett ett nollsummespel, om vi bortser från pensionskostnaderna, det är riktigt, så vi har definitivt inte trollat bort 30 miljoner, ltl Olof Erland! När det gäller konsekvenserna av beskattningen tycker jag att ett parti som liberalerna, som annonserade om det nya ledarskapet, borde ha klart för sig hur så här pass elementära självstyrelsepolitiska frågor skall fungera. Det är väldigt lätt att ha ett nytt ledarskap om man skall gå efter dem man skall leda, men det är inte så jag tolkar ordet ledarskap.
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Begreppet ”nytt ledarskap” har jag inte berört eller hört här tidigare. Jag skulle hellre kalla det en ny faktabas för det är faktiskt så att dessa 43 miljoner i sjöfarten, som går ut till staten och från staten, betalar staten i form av frångången skatt som definitionsmässigt är en kostnad; pensioner, olycksfallsförsäkring och t.o.m. kommunalskatten, församlingsskatten, allt som är förskottsinnehållning betalar någon, dvs. totalkostnaderna för sjöfarten i hela landet är 43 miljoner från någonting annat. Det är en reell kostnad. Det viktiga är att när man talar om konsekvenser av beskattningen måste man veta detta. Kalla det nytt ledarskap eller nya fakta!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Som jag sade i mitt anförande är det nu viktigt att vi börjar tänka tanken att vi kommer att få egen beskattning och som ltl Olof Erland efterlyste måste vi veta vad vi vill göra med de nya verktygen så att vi inte bara har dem i verktygsboxen och ser hur blanka de är. Till den delen tycker inte jag att jag har haft några felaktiga uppfattningar. I alla föreningar, organisationer och på arbetsplatserna finns det alltid någon som går i bräschen och vill ha utveckling och så finns det de som står på hejdarna och försöker streta. Jag håller också med de talare som har sagt att det var lit väl fräckt av liberalerna att aktivt göra det till en affärsidé att man är skeptisk till att ta ansvar för framtiden. Det gjorde man verkligen med annonsen om tanten i rullstol, det var nästan osmakligt, men det är fullt tillåtet att slå mynt av att folk är lite skeptiska – varför skall vi ändra på saker och ting som funderar bra nu när vi har det så jättebra, som sades i ett tidigare anförande!
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Ltl Danne Sundman säger att vi kommer att få egen beskattning. Det är en valmöjlighet, det är det som är det viktiga och det var det som liberalerna förde fram i valet. Det är precis samma sak med tanten i rullstol, som plötsligt rullade in här i debatten: det är ett sätt att visa att äldreomsorgen är en viktig fråga för framtiden. Jag visade tidigare här i dag hur åldersförsörjningen ser ut, vilken börda vi får s.a.s. Då måste man visa fram att det här vill vi ta hand om, genom olika skatteåtgärder som vi har möjlighet till med nuvarande behörighet eller med olika stöd, handikapplagstiftningen osv. Att kalla det för en affärsidé och osmakligt att man tar ansvar för välfärden! Det är i så fall lika osmakligt att säga att vi tar inget ansvar, vi vill ha egna skatter, men vi bryr oss inte om konsekvenserna. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Det som är politiskt osmakligt är att man helt kallt räknar med att resurserna att fördela till äldreomsorg, till personer som tar hand om de äldre, som knuffar på tanter och farbröder i rullstolen även framdeles finns automatiskt utan att man behöver göra någonting, medan vi andra inser att för att garantera välfärden i framtiden måste vi ta ett aktivt ansvar och utveckla självstyrelsen så att vi kan verktyg med vilka vi kan skapa resurserna som sedan används till att skapa den s.k. välfärden. Vi skall hoppas att det var ett tillfälligt valutspel och att liberalerna nu tar ansvaret och utvecklar självstyrelsen tillsammans med centern. Jag har tillåtit mig att vara lite skeptisk, men det är ju så att 70 procent av väljarna har faktiskt röstat på sådana partier som mer eller mindre vill utveckla självstyrelsen och ta över beskattningen, så en stor del av Ålands folk vill ju det här. På lång sikt måste man hörsamma väljarna till den delen också.
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Jag tycker faktiskt att ltl Danne Sundman går för långt när han ställer de äldres situation mot att bibehålla det system vi har i dag och egen beskattning. Det skulle alltså vara oansvarigt att säga att det system vi har i dag, när vi har en välutbyggd välfärd, när vi faktiskt har möjligheter att ta hand om dem som behöver vård och omsorg, skall vi så kvar vid och ge oss in i någonting helt okänt – när man inte ens kan reda ut begreppen och tala om konsekvenserna. Tala om ansvar och osmakligt!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Det var i och för sig liberalerna i valreklamen som ställde de här frågorna mot varandra. Ltl Olof Erlands analys av sjöfartsstödet i Finland är korrekt avseende vad som där är återbetalning och vad som är subvention. Subventionen är alltså personalförsäkringsavgifterna, person- och olycksfallsförsäkring m.m. Men, och det här är det viktiga, det måste vara fel, och det är det enligt min uppfattning efter fyra år i Helsingfors, att belasta ekonomibalansen Åland – riket med detta överhuvudtaget. Statens sjöfartspolitik i sin helhet är finsk näringspolitik. Det är finsk kommunikationspolitik. Att åländska företag sedan är centrala och duktiga för Finlands handelsbalans och försörjningsbalans skall inte belastas självstyrelsen. Det är väldigt väsentligt att framhålla. Också i landshövdingens kalkyl fanns här en brist och jag hoppas att ltl Olof Erland och jag kan vara överens om den här synpunkten.
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Som det nu är med Åland som självstyrelse och riket som en stat med egen budget så belastar det inte självstyrelsen, men det gynnar rederierna. I Vikinglinjens bokslut står det 26-27 miljoner för 2005-2006 i restitution. Det är pengar som staten betalar i stället för rederierna. Det är skatterna, kommunalskatt, olycksfallsförsäkring, pensioner osv. Någonstans uppstår alltså en kostnad och skulle vi ta över ett register, som Frisinnad Samverkan har föreslagit och ta över sjöfartsstödet som många har föreslagit, skulle vi stå för det här på ett eller annat sätt. Någon måste betala. Det finns ingenting som heter en fri lunch, har Milton Friedman sagt, det finns heller inte i dagens system en fri sjöfart utan subventioner.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Sjöfartsstödet gynnar finska rederier, inklusive åländska, men de är finska inom ramen för finsk näringspolitik och kommunikationspolitik. Sedan är det en annan fråga om Åland skulle överta beskattningen. I en sådan situation skulle en åländsk sjöfartspolitik rimligen inte vara likadan som den finska. Då är självstyrelse onödigt, utan de modeller vi då skulle titta på är den holländska, den tyska, den brittiska, den franska, den portugisiska, den spanska osv. De har inte samma struktur som den finska och den svenska modellen. Det är en helt annan värld och helt andra fakta som vi då skulle utgå från.
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman!
Alla europeiska modeller utnyttjar nettolönesystemet, det är vad EU tillåter. Alla länder har på ett eller annat sätt det systemet och den kostnaden därför att sjömännens välfärd måste någon betala för. Det som skiljer sig är tonnageskatten och reserveringarna. Där finns det möjligheter att välja modell. Jag skulle uttrycka det så enkelt att allt vad man gör kostar därför att syftet är att ge rederierna lägre bemanningskostnader eller lägre skatt.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Vad gäller beskattningen i allmänhet kommer vi aldrig att komma något längre i de diskussionerna om man inte lämnar bort plus-minus-räkningen som man ständigt gör i den åländska debatten, dvs. att man koncentrerar sig på de dynamiska effekterna som en egen åländsk skattebehörighet skulle ge upphov till. Jag tycker att man som exempel kan ta Ålands penningautomatförening och Posten som tillsammans genererar stora belopp till den åländska kassan och hundratals arbetstillfällen och har en oerhörd potential i bägge platser. Vad gäller beskattning i allmänhet kan man notera att statsminister Fredrik Reinfeldt igår sade som så att han är tveksam till de nya storregionerna av ett skäl, dvs. när man slår ihop landstinget kommer de att sakna beskattningsbehörigheten, de har bara hand om utgifterna och det går illa.
Ltl Olof Erland, replik:
Fru talman! Jag tänker inte gå tillbaka i den åländska utvecklingen och utgå från vad statsminister Reinfeldt tycker.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslut
Ltl Mika Nordberg:
Fru talman, ärade lagtingskolleger!
Det här är mitt första anförande i lagtinget och i det vill jag belysa några tankar angående budgetdebatten.
Budgeten innehåller en intäktspost från PAF på ca 20 miljoner. Det är och i för sig genuint och intressant att vi på Åland har ett verktyg att plocka pengar från omvärlden till vår gemensamma skattekista. Men som med de flesta positiva saker finns det en baksida. Då syftar jag på de människor som fastnar i spelberoendet. Det vore önskvärt att den kommande landskapsregeringen skulle ta med åtgärder i sitt handlingsprogram för att kunna erbjuda rehabiliteringsmöjligheter för dem som fastnat i spelberoendet.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Det var mycket angeläget att ltl Mika Nordberg tog upp problematiken med spelmissbruk. Ålands penningautomatförening har ett aktivt program för att motverka spelmissbruk och har själva ett stort ansvar för att de i utvecklandet av sin verksamhet också måste se till att missbruket stävjas. Jag tror att det är bra att de som s.a.s. står för penningverksamheten också skall ansvara för missbruket. Det är det här som skiljer, ursäkta uttrycket, seriösa spelbolag från de mindre seriösa som i första hand tänker på profit men inte på allmännyttan och på dem som kan bringas i missbruk. I övrigt finns det ett aktivt program inom missbrukarvården för spelmissbrukare, så de finns med där tillsammans med andra missbrukare.
Ltl Mika Nordberg, replik:
Fru talman!
Jag är inte lika insatt som du tycks vara i det här ämnet. Men vad jag har förstått från deras egen sida är det lite svårt att inom en organisation å ena sidan uppmuntra folk, att spela, spela, sätt i mera pengar, medan det å andra sidan i samma organisation skall sitta en person som skall varna dem.. Därför menar jag att det skulle vara bra om det skulle finnas något slags verktyg som landskapsregeringen kan använda och påpeka att vi har tagit in det i handlingsprogrammet så att de som jobbar med det här inom organisationen PAF kan luta sig tillbaka på.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Visst skulle det vara bra att vi skulle sköta missbrukarfrågorna här på landskapsregeringen eller ha en aktiv verksamhet för det, men det hör kanske inte riktigt till vårt kompetensområde. Så funderade jag på att hur skulle spelverksamheten utvecklas om man som spelidkare inte överhuvudtaget skulle behöva tänka på problematiken. Jag tror att det är en stor sundhet i att man också måste tänka på beroendet och risken för missbruk när man utvecklar sitt spel och kanske försöker fundera på, som man gör i dag till vissa delar, att satsa på att man vinner upplevelser i stället för pengar t.ex. Det finns många olika angreppssätt. Jag vill också påpeka att landskapsregeringen är tillsynsmyndighet för Ålands penningautomatförening och det betyder också att vi i våra tillstånd – vi har ett regelverk som reglerar vad penningautomatföreningen får göra – ser till att belopp och liknande insatser inte får vara orimliga.
Ltl Mika Nordberg, replik:
Fru talman!
Det var bra att jag har skrivit ner mitt tal för jag behöver återgå till det nu. Jag sade nämligen, att det vore önskvärt att den kommande landskapsregeringen skall göra det här. Men det är bra om du förespråkar dem, så jag är nöjd!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Begärs ytterligare ordet i denna inledande allmänna diskussion? Diskussionen är till denna del avslutad.
Till diskussion upptas härefter budgetförslaget avseende landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde.
Begärs ordet?
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:
Fru talman!
Jag tänkte i mitt anförande ägna mig åt några av de områden som gäller kansliavdelningen och tänkte börja med att säga att kansliavdelningens verksamhetsområde omfattar ungefär 25 miljoner euro och man kan kanske få skrämselhicka om man tittar på tabellen för förändringen mellan 2007 och 2008 som visar på en procentuell ökning med 26 procent, vilket säkert kan göra att man funderar på att vad har man satt på sig för spenderbyxor. Här finns dock en enkel förklaring. Till kansliavdelningens ansvarsområde har överförts, som ett led i den samordnade fastighetsförvaltningen, samtliga grundreparationer och ombyggnader inom förvaltningen, varför vi mitt i allt nu har ett stort anslag på 4 miljoner euro som tidigare har varit på några 100.000 euro. Det är första gången som det syns så här tydligt i budgeten att räntorna har stigit, att landskapet får gå in och stöda dem som har blivit beviljade bostadsräntestöd; tidigare har räntorna varit så låga att de inte har belastat vår budget överhuvudtaget.
Så tänkte jag nämna energipolitiken som är oerhört viktig och högt prioriterad och kanske också en av de hetaste frågorna både lokalt, globalt och europeiskt och på alla nivåer. Det har varit ett stort fokus på klimatfrågorna under 2007. Klimatfrågorna är väldigt starkt kopplade till energifrågorna. Under fjolåret formulerade landskapsregeringen en energistrategi som vi nu har förhoppning om att den kommande landskapsregeringen kommer att ta.
För Ålands del tror vi att framtiden när det gäller förnyelsebar energi och för att minska beroendet av olja mycket handlar mycket om att ta tillvara skogsråvaran, utveckla vindkraften men också att utveckla jordbruket mot mer effektiva och nya sätt att få olika drivmedel och uppvärmningar därifrån.
För att få kraftfulla åtgärder till stånd på energiområdet behövs gemensamma målsättningar mellan länderna. Vi har ett gemensamt mål att uppfylla till 2020. Koldioxidutsläppen måste minskas radikalt. Inom landskapsregeringen jobbar vi med en ny energiplan för Åland och det gör vi tillsammans med sex andra öar och därmed också fyra andra länder. Vi tror att det är viktigt att vi gör det tillsammans med andra för att få ett bra jämförelseunderlag men också få inspiration och kanske också framtida samarbetsmöjligheter och framför allt kunna vinna synergieffekter och kanske också betala bara en gång och flera kan göra samma sak. Förutom att vi skall få bra fakta för framtida åtgärder är energiplanen en grund också för innovativa projekt. Energipolitiken är ett ämne som rör många olika sektorer och vi har en aktiv energigrupp inom landskapsregeringen där det finns folk som är sakkunniga från de flesta områden inom vår förvaltning. Vi har också anmält oss till flera pilotprojekt, vi har inte ännu fått napp på dem, men vi anser att Åland skulle vara ett utmärkt försöksområde inom olika energilösningar.
För vindkraftens utveckling föreslås och, hoppas vi nu, på en början av kabeln mot Finland. I första hand handlar likströmskabeln om att säkra reservkraftsbehovet, men förstås är det ingen nackdel om vi som bonus får ett säkrare nät som också stabiliserar vindkraften och också möjliggör export av vindkraft, vilket vi har som mål på sikt.
Landskapsregeringens budget har stort fokus på personalpolitiken. Förvaltningen har levt länge med ett personalpolitiskt program som är gammalt och nu har vi funnit en lösning på att komma fram till ett nytt personalpolitiskt program snabbare genom att vi har infört en Internet-baserad personalhandbok som kommer att göra att personalpolitiken och handboken samt regelverken kommer att kontinuerligt förändras och leva i tiden. Vi skall också jobba för en tydligare rollfördelning mellan tjänstemän och politiker; vi tycker att det är viktigt att alla känner sig trygga och vet vad var och en skall göra. Vi föreslår också en personalchef från 1 maj och det tror vi att är en väldigt viktig roll för att utveckla personalpolitiken. Det är nämligen så att skall vi klara de stora pensionsavgångarna och också konkurrensen om de effektiva och kompetenta personerna behöver vi jobba på att vara en attraktiv arbetsplats.
Detta för mig över till Självstyrelsegården, som jag nämnde i ett replikskifte tidigare. Centralförvaltningen har nu ungefär 35 personer ute på stan på 1.098 kvadratmeter. Då räknar vi inte med polisen, vi räknar inte med Ålandstrafiken, inte med den nya miljömyndigheten, inte heller med ÅSUB och inte med alarmcentralen, utan enskilda tjänstemän som är utplacerade för att de inte ryms här i huset. Det har nämnts en möjlig lösning på det här och det skulle vara en fjärde våning som planerats för länge sedan och som i och för sig också skulle försköna Självstyrelsegården. Det skulle omfatta en utbyggnad på 1.300 kvadratmeter, så det är ungefär 200 kvadratmeter mera än det vi använder i dag. Det är rimligt att se det som en bra ombyggnad med tanke på att vi har personal i dag som sitter i korridorerna, vilket kanske inte är en så lämplig placering. Det här är i alla fall en förklaring till varför vi har nollat Självstyrelsegården i budgeten. I stället för att gå in för att göra renoveringar på ventilationsområdet och man sedan kommer på att man vill göra en utbyggnad har vi nollat det nu och utreder vidare.
När det gäller fastighetsförbättringar har vi, som jag sade tidigare, samlat alla ombyggnader och grundförbättringar på kansliavdelningen och det här kommer att sätta prioriteringarna i rätt ordning men innebär också att sakkunskapen finns samlad och att man på det sättet kommer att få en större effektivitet. När det i övrigt gäller fastighetsförvaltningen förbereder vi nu för att vi skall kunna debitera interna hyror inom förvaltningen, det tror jag att är en bra utveckling och det föreslås införas från 2009.
Ett antal fastigheter finns för försäljning; några har vi på kö men som vi har valt att låta nästa regering bjuda ut och sälja. På tal om framförhållning, som någon sade i ett replikskifte senast, så flaggar vi också för att vi nu skall annonsera ut att Grelsby sjukhus kommer att bli till salu inom en femårsperiod. Vi tror att det är viktigt att potentiella kunde börjar fundera och drömma om vad man skulle kunna göra av den här fantastiskt vackra fastigheten. För det både kanske man behöver samla lite pengar men också i idéer.
Ytterligare, fru talman, när det gäller jämställdheten tycker jag att det är hedrande och också roligt att vi har jämställdhetsutvecklingen med under självstyrelseutvecklingen i allmänna motiveringen. Vi jobbar nämligen på att få över en del av jämställdhetspolitiken till den åländska behörigheten. Under jämställdhetsområdet har vi annars flera prioriterade frågor: likalönsprojektet, mycket angeläget och aktuellt, men också möjligheten att inrätta en mansjour, där vi tänker oss ett samarbete med antingen en svenskspråkig mansjour i Finland eller någon lämplig i Sverige hos vilken man skall kunna få hjälp vid kris och också allmän rådgivning. Kvinnors företagande kommer det att sättas fokus på när det gäller jämställdhetspolitiken under 2008 men också på jämställdheten i grundskolorna och Kvinnofrid är förstås alltid på agendan, här är det fråga om mera utbildning, mera information, behovet är outtömligt.
Fru talman!
När det gäller bostadslånen har landskapsregeringen under perioden formulerat ett bostadspolitiskt program och just det programmet ligger till grund för texterna i budgeten. Finansutskottet har också tidigare uppmanat oss att komma ifrån systemet med fullmakter när vi beviljar lån för hyresbostäder. Därför har vi stegvis – första delen i år och andra delen nästa år – budgeterat som vi har gjort för att ha 2,5 miljoner som summa för att bjuda ut till fastigheter. Om man skulle ta dessa 2,5 miljoner som föreslås i en finansmotion blir resultatet i så fall att inte en enda lägenhet beviljas under 2008 eftersom alla pengarna, 5 miljoner, redan är i det gamla fullmaktssystemet.
De stigande räntorna är, som sagt, orsaken till höjda anslag för räntestöden.
Inom förvaltningen är det fortsatt intensitet när det gäller EU-arbetet, det blir alltmer en integrerad del av det dagliga arbetet. Vi har fullt upp att anpassa vår lagstiftning till EU-lagstiftningen men i mån av möjlighet jobbar vi med prioriterade frågor. Nu gäller det Action Plan, handlingsplan, för havspolitiken som är den prioriterade under den närmaste tiden, att alltså också själva försöka påverka för oss viktiga frågor, någon enstaka, för mer än det har vi inte resurser till. Sedan kommer också reformfördraget och det kommer att leda till fortsatta överläggningar med riket.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Vi står inför ganska dramatiska förändringar till följd av klimathotet och till följd av stigande oljepriser som kommer att sätta en enorm press på övergången till förnyelsebar energi. Där kommer naturligtvis de enskilda uppvärmningssystemen in i bilden, så låt mig uttala en förvåning över att landskapsregeringen har varit så njugg när det gäller att budgetera anslag för att hjälpa till med övergången att man bara anslår 100.000 euro för att kunna stödja konverteringen av oljebaserad uppvärmning till flis m.m. Det förefaller att vara en underbudgetering som det skulle vara bra att få en förklaring till.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Inledningsvis var det förstås en riktig boom och vi har varit tvungna att tilläggsbudgetera två gånger för att få beloppen att räcka till. Det är möjligt att de inte kommer att räcka till den här gången heller. Det är svårt att avgöra på förhand. Det som vi har en diskussion om och där energigruppen och vårt energidokument inte tycker lika som lagtinget är i fråga om stöd för värmepumpar som är drivna med elpatroner, som vi egentligen inte skulle vilja ge konverteringsstöd. Det har dock lagtinget fört in och därför har vi också förstås följt lagtingets anvisning men krävt att det skall finnas en kompletteringsvärmekälla för den sakens skull. Vi har diskuterat som så i landskapsregeringen att det är svårt att beräkna den exakta summan, men jag tror att det finns en välvilja till att också tilläggsbudgetera om det skulle behövas.
Ltl Harry Jansson, replik:
Fru talman!
Tack för det minister Lundberg! Det är bra att ni är medvetna om att det kommer att hända en hel del de kommande åren. Bara om några veckor har vi åter nya toppnoteringar vad gäller oljan och det kommer att slå direkt ut i folks medvetande om vad som behöver göras. Oavsett hur landskapsregeringen kommer att se ut, behöver den ha en beredskap att snabbt agera så att folk verkligen känner att det här är någonting som man från politiskt håll tar på största allvar.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Konverteringsstödet – om man sedan gillar det eller inte och jag är lite tvehågsen till det – är bra för att få igång och visa på att landskapsregeringen tycker att det här är viktigt, precis som ltl Harry Jansson sade. Men samtidigt är det så att ju större lönsamhet det blir i att byta ut pannorna desto mindre blir behovet av stöd. Vi har varit lite försiktiga för vi vill inte heller med våra stöd driva upp att man kan ta högre pris för de här produkterna utan vi försöker föra en ansvarsfull politik här, men vi vill samtidigt ge stöd för att ge en signal ut att nu skall det konverteras. Det är som sagt en balansgång.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Fredrik Karlström:
Fru talman!
Jag tänkte inte sluta den kamp som jag en gång började när jag kom in i lagtinget för ganska många år sedan, nämligen min kamp om att förändra TV-licenssystemet. I förra budgetdebatten pratade jag en hel del om hur fel jag tycker att Tv-licenssystemet är. Det är så att nästan alla familjer på Åland tvingas att betala en avgift om 200.000 euro skattade pengar för att man har en TV-apparat hemma. De här pengarna betalas av många men definitivt inte av alla, de drivs också in av indrivare och pengarna används då till största delen för att fullt finansiera Ålands Radio, en radiostation som enligt en lyssnarundersökning som är beställd av Ålands Radio och TV visar sig att inte har mer än ca 30 procent av den åländska lyssnarskaran och den största lyssnarskaran är mellan 65 och 70 år.
Förutom att avgiften i sig är en logisk kullerbytta som jag anser det, så betalar man för innehav av TV, men nästan hela beloppet används till radioproduktion. Förutom det slår avgiften väldigt fel då den närmast kan ses som en regressiv skatt som dessutom slår oproportionerligt fel: hushåll med låginkomsttagare tvingas betalas en proportionellt sett större del av sin disponibla inkomst för TV-avgiften än hushåll med högre inkomst. Även ensamhushåll och pensionärer behandlas orättvist jämfört med hushåll som har flera medlemmar och en betydligt bättre betalningsförmåga.
Förutom att dagens avgiftssytem både är ett ganska komplicerat kontrollsystem med en dyr uppbördskostnad är ändå det allvarligaste att politikerna i praktiken förbjuder de medborgare som har det sämst ställt att följa nyhetsflödet i vårt samhälle, något som snarare torde vara en mänsklig rättighet än en avgiftsbelagd förmån. Vad man i praktiken lite hårdraget gör är att man förbjuder dem med sämsta ekonomiska förutsättningar att på lika villkor få ta del av samhällsinformationen, och detta gör man alltså i det fria ordets namn.
Vanligtvis när vi proportionerligt sett tar lika mycket betalt för något, oberoende av nyttjandegraden, så gör vi detta genom skatter. Alla är med och betalar via skattesystemet för saker som de inte utnyttjar och det demokratiska systemet går ut på det att det majoriteten tycker att alla skall vara med och betala så finansierar via skatter, allt utom public service-radion. Ett avgiftssystem oberoende av nyttjandegraden blir alltid orättvist. Titta bara på avgifterna till Mise, där en pensionär betalar lika mycket som en barnfamilj – lika orättvis är Tv-licenssystemet enligt mitt förmenande.
Vår motion nr 2 efterlyser ett nytt system för finansiering av public service-radion på Åland på ett modernare men framför allt rättvisare sätt. Jag och Obunden Samling är absolut inte emot public service-radion utan tvärtom tycker vi att det behöver finnas ett bolag som inte drivs av kommersiella intressen som en motpol till den i dag allt större mediekoncentrationen. Det här public service-bolaget skall arbeta för alla ålänningarnas bästa genom att granska makten och värna om den åländska kulturen och självstyrelsen. Men man måste kunna göra det utan att kräva en finansieringsform som missgynnar de allra svagaste i vårt samhälle. Även om jag inte är emot public service-radion som sådan har jag förstås mycket synpunkter på hur bra eller dåligt eventuellt Ålands Radio lyckats med uppdraget att göra den här typen av radio. Det hoppas jag få återkomma till det eventuellt kommande etermediepolitska programmet som man vill göra om. Där önskar jag också att finansutskottet får in den skrivning som vi har i finansmotion nr 2 att man försöker rätta till missförhållanden när det gäller hur radion finansieras.
Den politiska viljan är alltså att majoriteten på Åland är för en åländsk public service-radiokanal och sålunda anser jag också att ansvaret för finansieringen bör ligga på politikerna. Dagens sätt att ta betalt av medborgarna för en sak men använda pengarna för något annat är ett orättvist, gammalmodigt och vilseledande sätt att bedriva politik enligt mitt sätt att se det. Det faktum att den tekniska utvecklingen främst inom distribution av medier går framåt med en svindlande hastighet ökar bara behovet att se över detta nu så att vi inte är hopplöst akterseglade av verkligheten i framtiden. I dag kan man se hela Sveriges televisions produktion på Internet utan TV-licens. Vari ligger alltså logiken att man skall betala TV-licens men du kan ändå se på den utan att ha en TV-licens s.a.s. Det är dags att se över detta!
Med dagens TV-licenssystem behöver inte de personer som väljer att vara utan TV vara med och finansiera den åländska public service-radion, trots att de har rätt att utnyttja tjänsten. Det innebär också i praktiken det orimliga att den som vill lyssna på radio men inte titta på TV slipper betala för radiokonsumtionen och –produktionen, medan de som bara vill titta på TV men inte lyssna på radio måste betala för just det. Det är sannerligen en aning underligt och jag anser att den enda rimliga lösningen är att radions verksamhet bör finansieras via skattesedeln.
Ett förslag bör jag väl komma med och ett sätt att göra det skulle vara att man inför ett nytt moment under landskapsbudgeten som exempelvis kunde heta ”Kostnads- och produktion samt återsändning av etermedia”. Summan kunde basera sig på en av lagtinget fastställd procentsats av landskapsbudgeten och sålund följa den allmänna konjunkturen och intäkterna för landskapet. Sålunda skulle alla vara med och betala, ingen blir betraktad som smitare eller snyltare och resurser behöver inte läggas på administration, övervakning, kontroll och indrivning. I dag kostar radion drygt 2,2 miljoner euro, vilket enligt mitt sätt att se är alldeles för mycket i förhållande till vad man levererar och till vad ålänningarna vill ha. Men det är jag det! Eftersom det här är vad landskapsregeringen föreslår måste majoriteten i lagtinget antingen tycka att det är prisvärt eller så har man helt enkelt inte reflekterat över hur stor summan egentligen är.
Med ett införande av det system som jag föreslår måste nuvarande lag ändras och då bör samtidigt procentsatsen fastslås av lagtinget. På så sätt blir inte Ålands Radio mer beroende i dag av dem som för tillfället har makten utan man får i uppdrag av Ålands folk genom dess folkvalda representanter att utföra public service-uppdraget på bästa sätt. I lag skulle också fastslås att det är förvaltningsrådet och styrelsen som bär ansvaret för att den årliga summan inte får överskridas. Vid eventuellt sämre tider måste man utvärdera och överväga andra möjligheter att få ihop ekonomin än att söka tilläggsanslag. Det betyder att man får rätta mun efter matsäcken. Det skulle också innebära att det inte är bara sjukvård och skola och det övriga gemensamma vi bedriver som måste följa konjunkturen utan vid sämre tider och med eventuellt lägre skatteintäkter skulle även radion bli tvungen att rätta sig efter verkligheten genom att dra ner kostnaderna eller hitta på andra lösningar. Om tiderna skulle bli ännu bättre och skatteintäkterna ökar, har man all möjlighet att ge den åländska lyssnaren/tittaren ännu mer och det skulle helt enkelt bli en långsiktig lösning som radions anställda och ledning kan jobba efter och med det använda pengarna på bästa sätt för att trygga utbudet av radio och TV på Åland i framtiden. Vi måste också komma ihåg att det inte för politiker och styrelse eller förvaltningsråd eller personalen på radion som radion existerar utan det är den vanliga ålänningen som är radions uppdragsgivare och finansiär. Jag önskar att finansutskottet tittar på finansmotion nr 2 och föreslår i sina skrivningar att landskapsregeringen återkommer 2008 med ett förslag i det etermediepolitiska programmet om hur man kan avskaffa TV-licensen i sin nuvarande form och hitta på ett mer rättvist sätt att finansiera Ålands radio.
Jag återkommer senare till frågan om upphovsrättskostnaderna, bostadslånen och polisen.
Ltl Leo Sjöstrand, replik:
Fru talman!
Jag råkade vara ute, men jag förstod att anförandet gällde Obunden Samlings motioner. Då tänker jag på finansmotion nr 13, där ni har tagit upp frågan om avfallshanteringen inom Mise. Jag skulle gärna vilja få höra er syn på hur ni har tänkt er förenklingarna.
Ltl Fredrik Karlström, replik:
Fru talman!
Det lönar sig definitivt att sitta inne i salen när budgetdebatten förs – då inser man att vi inte har gått igenom den motionen från ltl Fredrik Karlströms sida ännu utan den motionen kommer ltl Mika Nordberg att ta upp lite längre fram. Nu handlar det mest om att jag anser att TV-licenssystemet är ett felaktigt sätt att ta betalt av våra medborgare. Vi borde hitta ett annat sätt att finansiera Ålands Radio. Har du några kommentarer angående det så kan vi gärna diskutera det.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn:
Fru talman!
Det passar ganska bra att jag kom direkt upp efter ltl Fredrik Karlström eftersom han sade att han kommer att fortsätta med ett ämne som jag tänkte börja med, nämligen upphovsrättsdiskussionen mellan Ålands Radio och TV. Det är på det sättet att den nu snart avgående landskapsregeringen har under några år diskuterat kring upphovsrättskostnaderna och var de hör hemma. I föreliggande budget ligger största delen av de kostnaderna upptagna som ett kostnadsställe som betalas rakt över skattsedeln. Man har i stället lagt över 50.000 euro på Ålands Radio och TV att finansiera via licensmedlen eller TV-avgiften, som jag tror att den formellt kallas för i budgeten.
I den strategi som landskapsregeringen lade upp för kanske tre budgetar sedan skulle man sakta men säkert avfasa budgetfinansieringen av upphovsrättsavgifterna eftersom den går till det som ålänningarna mest känner av, TV, dvs. upphovsrättskostnaderna för de TV-program som man ser på. Det är liten inkonsekvent att man betalar en TV-avgift, men pengarna som man betalar in går inte till den stora kostnaden som man har för att få ut programmen till dem som betalar licenser. Det var också så att finansutskottet skrev i sitt betänkande att den takt som landskapsregeringen först föreslog var lite snabb, så man bad att landskapsregeringen skulle återkomma i lite långsammare takt men nu ser vi att den långsammare takten betyder att man inte överhuvudtaget gjorde någonting i den här budgeten utan man håller kvar 50.000 euro. Från vår sida tycker vi att det är lite för långsamt och därför föreslår vi i finansmotion nr 47 att man skulle fortsätta utvecklingen så att ytterligare 50.000 euro bekostas genom det anslag som finns under moment 43.05.60 Understöd till radio- och TV-verksamhet. Jag hoppas nu att finansutskottet kan ta sig en funderare kring om det inte skulle vara lämpligt att komma vidare här.
Det nämndes av några ledamöter att man vad gäller Ålands Radio också bör titta på det etermediepolitiska programmet. Jag har nog samma åsikt att det behöver lyftas upp för att diskuteras nu. Det gäller inte bara dagens radio- och TV-situation utan tekniken går också vidare och då bör man fundera på vilket ansvar är för samhället vad gäller radio- och TV-utsändningar, hur Ålands Radio och TV skall stå i förhållande till själva ”utsändningsmaskinerna”, Smedsböle, hur skall man använda sig av dem? Skall de finnas kvar innanför Ålands Radios väggar eller skall man skilja ut det, antingen genom ett bolag eller att lägga det under någon av förvaltningarna som redan finns. För egen del tror jag att det vore klokast att bolagisera den biten.
Så litet allmänt om det som finns skrivet under kansliavdelningen. Någonting som har diskuterats under de senaste budgeterna, som jag kan minnas i alla fall, är hur vi kan effektivera vårt EU-arbete. Från vår sida har vi ett antal gånger lyft upp att vi tror att en del i effektiveringsarbetet skulle vara att man skulle få en förstärkning i Bryssel. Detta oberoende av att vi fortsätter att jobba med att få ett formellt ökat inflytande. Någon typ av ytterligare påverkningsmöjlighet, kanske i form av ett lobbyingkontor eller liknande har vi sett som någonting som kunde vara en väg för att komma in i EU-processerna så tidigt som möjligt och få största möjliga påverkansmöjlighet. Jag vet att också vad gäller den biten har finansutskottet ställt sig rätt positivt och jag tror att det finns skrivningar i finansutskottets betänkanden de senaste åren om att här skulle behöva göras någonting. Även här hoppas jag att finansutskottet skulle kunna titta lite på vad som har skrivits tidigare och kanske gå in och be landskapsregeringen fundera också på att under det kommande året göra någonting åt det här.
Den följande biten som jag vill lyfta upp är fastighetsförvaltningen. Jag fick det stora nöjet att som nyinvald i lagtinget för fyra år sedan överta en kommitté efter landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson där han hade påbörjat en inventering av fastighetsbeståndet i landskapet. Runar sade lite lurigt att det där var ett intressant arbete, och det var det visserligen, men samtidigt var det ett hästgöra för inte kunde jag väl i min vildaste fantasi föreställa mig att landskapet hade så mycket fastigheter som vi egentligen hade en ganska dålig kontroll över. Det är nu glädjande att se att den arbetsgruppens rapport har haft en viss inverkan på det fortsatta arbetet kring fastigheter. För en gång skull ser man nu att en rapport som tas fram faktiskt inte bara blir en hyllvärmare utan landskapsregeringen har använt sig av den också, till stora delar. Vi presenterade egentligen en lägesbeskrivning av hur saker och ting såg ut och ställde ett antal olika frågor. Vi hade kanske inte svar på dem, men jag tror ändå att det var till en viss nytta för att komma vidare. Det som jag skulle vilja ge som vidare vägkost från den frisinnade gruppens sida är att det är viktigt att vi också speedar upp takten nu för att komma vidare. Jag förstår att det inte är det lättaste, för det är, som sagt, en djungel, det är helt klart, men vi behöver få centraliseringen av fastighetsförvaltningen gjord ganska omgående. Formen bör man säkert fundera på, men jag tror att man bör få takten att gå lite fortare.
Det gäller också den andra biten som fanns med i vårt arbete i arbetsgruppen, nämligen att titta på vilka som vi kunde betrakta som obehövliga fastigheter. Där har landskapsregeringen under de senaste åren försökt att sälja ut en del, men det finns fortfarande sådant kvar som går lite segt och det handlar framför allt om de fastigheter som man kan säga att har ett visst kulturhistoriskt värde. Gruppen försökte sig på att med hjälp av museibyrån få ett utlåtande över fastigheterna och vilket skick de var i och på vilket sätt de också hade kulturhistoriskt värde. Då sade man att den nya plan- och bygglagen skulle göra det enklare när man sålde att nu kunna sätta vissa krav på hur den kommande ägaren skulle förvalta dem. Jag hoppas verkligen att man nu kan komma vidare vad gäller den biten. Vi har nämligen ett antal byggnader som vi måste avyttra på ett eller annat sätt för annars kommer de att gå ett väldigt tokigt öde till mötes, dvs. de blir antingen stående som stora fula skelett eller så ramlar de ihop.
Jag ser att min tid börjar närma sig slut, så jag ber att få återkomma i ett senare skede med en motion som jag ytterligare har kvar att presentera på detta område.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag noterade att ltl Johan Ehn var inne på var EU-representation i Bryssel och han var lite tveksam till om vi har den bästa möjliga representationen där. Jag vill säga att jag har också tänkt i samma banor. Om man tittar i budgeten under Extern informationsverksamhet har vi Ålandskontor både i Helsingfors och Stockholm, som jag tycker att fungerar relatvit bra, men det finns ingenting överhuvudtaget om vår EU-representation, bara en kort, kort mening om hur tjänsten avlönas. Detta är någonting som jag tycker att är bra att ltl Johan Ehn tog upp och jag hoppas att finansutskottet kan se på det för vi har en alltför dålig representation i Bryssel. Jag har också förstått att riktlinjerna från landskapsregeringen till vår man därnere har varit lite vaga, om jag säger så, man vet inte riktigt vad man skall göra överhuvudtaget och det är inte bra.
Ltl Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Det sista får stå för ltl Anders Eriksson själv. Jag kan inte uttala mig om hur riktlinjerna till nuvarande representation är. Som jag har upplevt det har åtminstone det jag har sett fungerat bra, men ser ltl Anders Eriksson någonting annat får han stå för den biten. Man skall också komma ihåg att det är egentligen inte riktigt vår man heller fullt ut, han betalas av och finns på lönelistorna framför allt för FinRep. Det är alltså Finland som står för den biten och därför borde man nog fundera på om vi inte kunde komplettera upp det, precis som vi har varit inne på tidigare, med också en egen representant där. I de arbeten som gjordes i självstyrelsepolitiska nämnden kring representationen som vi diskuterade under föregående år framkom det med all önskvärd tydlighet att det egentligen var på två axlar som man behövde förbättra kommunikationen. Det var axeln Helsingfors-Mariehamn och det var axeln Bryssel-Mariehamn. Det var sådana som sade att det var viktigast på Helsingfors-Mariehamn, men jag tror att vi också borde ta oss en ordentlig funderare på Bryssel-Mariehamn-linjen.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
När det gäller kostnaderna borde det vara så att landskapet till fullo står för kostnaderna för EU:s specialrådgivare. Däremot är specialrådgivaren placerad i den finska representationen och jag vet att det var mycket diskussioner om det att där bör personen i fråga vara, annars slipper man inte in alls inom EU-strukturerna eller skall vi ha en fristående? Jag tycker att det har gått så pass många år att man borde utvärdera vad vi riktigt får ut av befattningen. Om man t.ex. passerar Danmarks EU-representation är Färöarnas och Grönlands flaggor helt naturligt utanför, men utanför den finska representationen tror jag det är ganska anonymt att man faktiskt också representerar Åland. Det finns alltså all anledning att utvärdera befattningen. Jag uppfattade också att ltl Johan Ehn avsåg att man bör titta på hur man kan förbättra den.
Ltl Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Den avslutning som ltl Anders Eriksson hade stämmer helt och hållet med det som var syftet med det jag sade. Vad gäller de ekonomiska förehavandena skall jag säga, att jag inte är hundraprocentigt säker, så det kan mycket väl hända att ltl Anders Eriksson har rätt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Det är alltid intressant att diskutera om vi skall ha en egen representation i Bryssel. Det skulle säkert vara bra, om inte annat så som ett symbolvärde att ha en egen funktion där. Det är förstås så att det kostar enormt mycket pengar, det måste vi vara medvetna om. Som sades i replikskiftet tror jag inte att man kan ersätta specialrådgivaren med det därför att man blir utanför det här flödet som man inte får annars. Jag har varit i kontakt med flera kontor som lagstiftande regioner har och de specialiserar sig ofta på någon enskild fråga och så förstås på sin egen marknadsföring, men det är sedan inom ländernas representationer som det breda antalet ärenden hanteras.
När det gäller kulturminnesmärkta hus var det precis det som jag tänkte nämna som ltl Johan Ehn sade, att vi hoppas nu på att kulturminnesmärkningen i plan- och bygglagen skall leda till mera avyttring. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Johan Ehn, replik:
Fru talman!
För att det inte skall råda något tvivel om det så jag vill absolut inte att vi skall flytta bort vår specialrådgivare från FinRep. Jag tycker att det är en alldeles utmärkt konstruktion som vi har i dagsläget, men däremot tror jag att vi behöver ha en förstärkning där och att man då kan diskutera hur man kan bygga upp den förstärkningen på lämpligast möjliga sätt samt att det naturligtvis måste finnas ett samarbete mellan det som redan finns från tidigare, alltså representationen via FinRep. Där håller jag helt och hållet med.
Vad gäller de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna är det nog också så att oberoende av lagstiftningen och att vi får hjälp av den nu, så måste vi fatta en del, kanske inte alltid direkt bekväma beslut, men vi måste se sanningen i vitögat och konstatera att vi kommer inte att ha råd att behålla samtliga av dessa fastigheter i egen regi. Jag tror dessutom att det faktiskt inte är någon större fara att överlåta dem till privatpersoner därför att det är många som har ett intresse av att bevara även kulturhistoria.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Skall man skaffa sig en egen representation i Bryssel tror jag inte att vi skall göra det inom FinRep därför att jag tror att vi drunknar där bakom Finlands flagga. Däremot tror jag att vi skall hitta en samarbetspartner eller flera som vi tillsammans med andra lagstiftande regioner där vi hittar någon som vi har mycket gemensamt med och med vilka vi skulle kunna ha ett gemensamt kontor samt kanske till delar gemensam personal som finns där hela tiden. Jag har också funderat på idén att ha en person till stationerad där och att det skulle vara billigare att ha en person att flytta på sig, en person som är bosatt här uppe men sedan rör sig ner. Det är väldigt dyrt att ha en person anställd utomlands.
Jag tror att lagstiftningen om kulturminnesmärkning kommer att underlätta. Jag tror också att det är en pedagogisks process att på museibyrån också inse och bli övertygade om att fastigheterna kommer att må väldigt gott också i privata händer.
Ltl Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Det låter som om vi är ganska eniga om att man bör se vidare på just representationen nere i Bryssel. Jag har inte heller ett exakt konkret förslag kring hur det här skall göras, utan det är snarare på det sättet att man måste låta arbetet gå vidare och fundera om man skall göra det och på vilket sätt man skall göra det. Jag tror att finansutskottet kan titta lite på vad man har skrivit tidigare och kanske också föra ett resonemang om det här i sin behandling av budgeten så att man får en riktlinje till den nya landskapsregeringen att jobba vidare kring.
Vad gäller de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna kan jag säga att jag tror, precis som jag sade tidigare, att lagen kommer att vara ett viktigt instrument i det här fallet. Det är inte bara museibyrån och dess tjänstemän, som ledamoten Britt Lundberg var inne på, som det blir lättare för utan också vi politiker måste lära oss att inse att vi kanske inte alltid är de bästa på att förvalta det här, utan det finns vanligt folk som förvaltar byggnaderna minst lika bra som vi!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson:
Fru talman!
Värnandet om vårt svenska språk är faktiskt en av grundorsakerna till att Ålands Framtid överhuvudtaget finns i detta parlament. När det gäller den biten så en av de få konkreta åtgärder som återstod efter att landskapsregeringen behandlat den parlamentariska språkkommitténs slutbetänkande från 2006 var att inrätta en språknämnd, sedermera omdöpt till språkråd. I motiveringarna för anslaget kan man bl.a. läsa att språkrådet skall avge en rapport till landskapsregeringen inklusive en utvärdering av svenska språkets ställning, man skall behandla strukturella språkproblem, man skall övervaka den lagstiftning som berör Ålands språkliga status, man skall initiera språkutredningar och ge förslag till åtgärder på basis av dem, man skall hjälpa enskilda personer som känner sig språkligt felbehandlade, man skall följa den språkliga utvecklingen inom alla sektorer, bevaka relationerna mellan myndigheter på Åland och riket, bevaka individers och medborgarorganisationers språkliga rättigheter och verksamhetsförutsättningar. Jag kunde fortsätta länge. Det finns 15 konkreta punkter under anslaget 42.05.11 Utgifter för språkkrådet, men det finns enbart 10.000 euro upptaget. Det här, om någonting, visar att landskapsregeringen inte tar den språkliga utvecklingen i landskapet på allvar, definitivt inte. Om man t.ex. jämför med kultursatsningarna – och socialdemokraterna har varit duktiga, det skall de ha en eloge för! – så för ”kulturhusbilen” 50.000 euro, kultur i skärgården 70.000 euro, 30.000 euro för att samarbeta med Åbo Svenska Teater. Här är vi helt plötsligt uppe i nästan 160.000 euro.
Pratar vi kultur är vårt svenska språk ändå det som bär den åländska kulturen och jag måste nog säga att centern och Frisinnad Samverkan får nog faktiskt skämmas lite när man tittar sig i spegeln för det här visar, som sagt, att man inte tar den språkliga utvecklingen i landskapet på allvar. Hur skall alla dessa höga målsättningar som man har skrivit ner göras i språkrådet om det inte ens finns anslag för att göra någonting! Detta är oerhört märkligt – men beskrivande i sig.
För att råda bot på detta har vi föreslagit att anslaget skulle höjas med 90.000 euro. Det behövs definitivt 100.000 euro om man skall kunna göra någonting åt detta, fru talman.
Följande fråga som jag tänkte ta upp och som också ligger under kansliavdelningen berör behovet av parkeringsplatser för Självstyrelsegårdens behov. I budgeten kan man läsa att man tänker inköpa 50 parkeringsplatser av en i Mariehamn planerad parkeringsanläggning för 2 miljoner euro. Vad anläggningen som helhet skall kosta har jag inte lyckats utröna, men i varje fall är landskapet berett att lägga ner 2 miljoner här, varav 100.000 euro upptas i den här budgeten. Det intressanta är att pakeringshuset planeras att uppföras mellan det nya kk-huset och Mariehamns stadsbibliotek, så anläggningen betjänar inte Självstyrelsegården utan det är ett utslag av Mariehamns stads synnerligen märkliga parkeringskrav eller vad vi skall kalla det för! Med beaktande av att respektive parkeringsplats trots det betingar ett pris om 40.000 euro per plats anser vi att landskapet inte bör delta i det projektet. Vi föreslår alltså att den här miljonen skall strykas.
En annan intressant sak är Ålands Radio och TV, som flera talare har varit inne på. Jag har noterat att man har valt att bortprioritera utsändningarna från lagtingets debatter, och det är någonting som jag förstås respekterar, det är ett beslut som bolaget kan göra, men jag tror inte att det är genomtänkt, för man pratar i sina målsättningar om att stimulera fördjupandet av den samhällspolitiska debatten, man pratar också om att främja insikterna och förståelsen för de grundläggande principerna i självstyrelsen. Det tror jag faktiskt inte man gör med den typen av icke-sändningar från lagtinget. Jag tycker inte heller att det motsvarar förfarandet för det public service-uppdrag som de facto Ålands Radio och TV har. Det intressanta är ändå att det finns alternativ. För några år sedan sände den kommersiella radiostationen SteelFM ograverat; de sändningarna upphörde just på grund av att bolaget inte fick ett i dessa sammanhang ganska minimalt ekonomiskt understöd för verksamheten. Men fenomenet visade att det för en privat aktör med dagens moderna teknik är möjligt att betydligt mera kostnadseffektivt än ett samhällsbolag producera utsändningar som jag faktiskt tror att har ett stort samhällsintresse.
Det som ytterligare har hänt är att de åländska medielandskapet för tillfället genomgår en stor förändring och mot den bakgrunden vore det intressant om landskapsregeringen kunde bjuda ut ett understöd för att möjliggöra kontinuerliga utsändningar från lagtinget. Med tanke på det motionerar vi om ett minimalt understöd på 15.000 euro för att möjliggöra ett understöd för utsändningar från lagtinget. För att finansiera det tar vi upp en sak som flera talare redan har varit inne på, dvs. upphovsrättskostnaderna, någonting som måste betecknas som normala driftskostnader för radio- och TV-utsändningar. Vi från Ålands Framtids anser det principiellt felaktigt att normala driftskostnader budgeteras skilt, speciellt som det också berör kommersiella stationer som Sveriges TV4. Så länge licenssystemet finns kvar bör också upphovsrättskostnaderna rymmas inom det anslaget. Mot den bakgrunden föreslår vi att anslaget skall utgå när det gäller upphovsrättskostnader och på det sättet sparar vi 212.000 euro. Jag noterar att både Obunden Samling och också Frisinnad Samverkan delvis var inne på våra tankar.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Parkeringsplatsfrågan är en gammal fråga. Vi har nämligen en omfattande parkeringsskuld till Mariehamn stad sedan Självstyrelsegården byggdes färdig och vi har också en skuld för Alandica, som vi inte heller har förverkligat tillräckligt med parkeringsplatser. Också vid Ålands lyceum har vi 39 platser som borde förverkligas. Därför kommer vi att förverkliga att antal parkerinsgplatser på Självstyrelsegårdens gård och ytterligare kommer vi i överenskommelse med Mariehamns stad att gå med i ett parkeringshus i centrum som vi tycker att är viktigt också för stadens utveckling samt för alla på Åland som kommer in och arbetar i stan på dagen så att de har någonstans att ställa sin bil, så vi tycker att det är alldeles logiskt att delta i den här satsningen. När företag och stora byggnader byggs skall man kunna delta i parkeringsprojektet för att hantera sin parkeringsskuld så att inte alla skall behöva bygga parkeringshus.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
När det gäller de parkeringsplatser som skall färdigställas här vid Självstyrelsegården har jag definitivt ingenting emot det och vi har inte heller föreslagit att de pengarna skall strykas, men man skriver de facto i motiveringarna att för att ordna parkeringsplatser för Självstyrelsegårdens behov skall man gå med i parkeringsanläggningen. Jag kan också förstå att det kan betjäna kultur- och kongresshuset betydligt, men motiveringarna att det skall betjäna Självstyrelsegården förstår jag inte och jag vet att Mariehamns stad har ett märkligt resonemang om att man skall köpa parkeringsplatser och man kan t.o.m. ha dem en kilometer från sin byggnation – det tyder det här med Ålands lyceum på. Summan av kardemumman, jag tycker inte att vi skall gå med i parkeringshuset.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Jag tycker att det är självklart att vi skall leva upp till de krav som finns på oss på samma sätt som andra företag och andra som bygger fastigheter är tvungna att göra. Jag tycker att det är hög tid att vi tar vårt ansvar och följer regelverket precis som alla andra. Jag vill inte säga att parkeringen vid Alandica skall serva Självstyrelsegården, men vi har friköpt en del av parkeringsplatserna eftersom vi inte ens får rum med alla våra parkeringsplatser här på Självstyrelsegården. Då kan vi i stället serva Alandica. Jag sade fel där: vi har inget parkeringskrav på Alandica för det skall staden stå för. Vi ersätter också 39 parkeringsplatser vid Ålands lyceum, så vi tycker inte att det är någon vits att bygga ett stort parkeringsdäck vid Ålands lyceum utan det är mycket fiffigare att bygga det inne i centrum.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Det är klart, minister Lundberg, att finns det regler och direktiv så skall de följas. Men jag tror inte att jag är den enda som tycker att Mariehamns stads parkerinsgpolitik är rätt märklig och jag tycker att man från landskapets sida borde protestera mot den. Hade det varit så att man hade haft ett behov av parkeringsplatser för kultur- och kongresshuset hade placeringen varit rätt, men synbarligen var det inte ens så. Då hade det funnits sundhet i det. Minister Lundberg har förhoppningsvis för brått när hon säger att vi kommer att gå med i parkeringshuset. Det hoppas jag verkligen att lagtinget ser till att vi inte gör!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman:
Fru talman!
I detta anförande skall jag beröra tre av de finansmotioner som Obunden Samling har lämnat in där jag är första undertecknare under kansliavdelningen. Jag börjar med finansmotion nr 3 som handlar om att Ålands Radio och TV skall ges i uppdrag att se till att TV4:s kringkanaler, däribland TV4+, sänds över marksänd digital-TV på Åland. Vi i Obunden Samling har hävdat vid ett flertal tillfällen att det utbud som i dag sänds över Smedsböle är på tok för smalt. Man borde, som vi säger i motionen, på sikt sträva till ett utbud som liknar det som Boxer har i Sverige, alltså betydligt fler kanaler, dels svenska men också andra internationella kanaler för att marksänd digital-TV skall vara ett alternativ som man kan som enda TV-lösning i hemmen. Så är det absolut inte i dag utan det är ett komplement. När kanalerna inte finns officiellt på Åland tvingas ålänningarna att vara mer eller mindre brottsliga och skaffa parabolkort via bekanta i Sverige, och det är ingen utveckling vi bör understöda. Salige Anton Kalmer skulle vända sig i sin grav om han visste hur illa det egentligen står till med svensk TV på Åland i dag, för det står verkligen illa till. Åland är ett TV-politiskt u-land när man inte har rätt som ålänning till svensk TV. Svensk TV är nämligen någonting helt annat i dag än Sveriges TV1 och TV2 som det var på Anton Kalmers tid.
Jag hoppas att finansutskottet, där jag som tur själv ingår, kan titta på motionen och utreda möjligheten. Vad jag har förstått finns det ledig kapacitet i en sändare och det handlar närmast om formaliteter för att sända ut de flesta av kanalerna. Det är någonting som har blivit ännu mer bråttom i och med att BingoLotto, ett kärt program för många ålänningar, flyttar till TV4+ och sålunda inte officiellt lagligt kan ses på Åland utan man måste i sann Anton Kalmer-anda skaffa sig TV på illegal väg för att kunna följa med BingoLotto. Detta drabbar i sin tur de föreningar som säljer BingoLotter; det är ganska många som har en ganska stor intäkt av just den här försäljningen. Jag hoppas att den frågan kan få sin lösning.
När det gäller finansmotion nr 4 säger vi, i likhet med Frisinnad Samverkan och Ålands Framtid, också igen – det är en fråga vi har drivit tidigare – att de upphovsrättskostnader som man ersätter för Ålands Radio och TV:s räkning skall ingå i det anslag man får för TV-avgift. Det är helt naturligt eftersom andra aktörer på mediemarknaden också betalar sina upphovsrättskostnader själva; då skall inte den offentliga aktören särbehandlas på något vis, annars måste man gå in och betala allas kostnader för att vara rättvis. Det här är diskriminerande mot privata aktörer.
Till sist finansmotion nr 6. Där för vi egentligen fram tre olika saker. Till att börja med anser vi att takten med vilken landskapet avyttrar fastigheter som inte behövs landskapsförvaltningen skall ökas avsevärt. Det finns ingen anledning att panta på en massa kåkar som man inte behöver ha. Tvärtom kan de i privata händer tjäna som en möjlighet för företag att driva näring och också för privatpersoner att bo i. Det finns mer eller mindre bra exempel på fastigheter som absolut inte skall vara i landskapets ägo, t.ex. bostadshuset norr om musikinstitutet, som man fortsättningsvis äger, det är kanske det bästa exemplet på vad en regering inte skall ha i sin ägo. Det finns också många andra fastigheter och som ltl Johan Ehn har han själv varit med i en utredning ur vilken man kan läsa vilka fastigheter som med fördel kan avyttras.
Vidare föreslår vi att man skall utreda det vettiga i att landskapet/en regering äger en massa skog! Det borde också avyttras till privata och skötas av privata. Det finns ingen anledning att ha någon slags reservkapital i form av skog i dagens läge, så det bör man också titta på från landskapets sida.
Till sist vill vi i finansmotionen försöka sätta det markområde på 60 hektar som landskapet äger på Svinö i Mariehamn – den stora ön sydväst om Mariehamn – i bruk. Det skulle med fördel kunna planeras för egnahemsboende och man kunde där få ett väldigt attraktivt bostadsområde, vi säger att det kunde göras till Mariehamns Vaxholm. Man skall inte skämmas för det, utan det finns många som vill satsa på sitt boende som kunde köpa en tomt här och bygga en villa. Då skulle också Mariehamn få ökad inkomstskattebas, man är lite illa ute där när alla unga familjer som vill bo fint och som betalar skatt flyttar bort till Jomala och Lemland när de inte får köpa tomter i Mariehamn. Där skulle vi hjälpa också centralorten med att få lite stabila skatteinkomster.
Detta är alltså finansmotion nr 6.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
När det gäller utförsäljning av skog håller jag helt med ltl Danne Sundman. Vi har också påbörjat det och kommit en bit på väg med några områden, med stöd av socialdemokraterna. Det har varit diskussion förut att vad skall vi syssla med? Vi har nya uppgifter i EU och liknande och där behöver vi förstärkning. Då är det här en verksamhet som jag tycker att privata skulle kunna sköta mycket bättre. Via lagstiftning finansierar vi skogsvårdsföreningen och den vägen tycker jag att vi kan ha våra skogsbruksåtgärder, avyttra vår skog och därmed kunna fasa ut en del av den stora personalstyrka som har på detta område.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Det är väl en s.k. strukturell förändring som är absolut motiverad och som högst troligen inte drabbar någon heller, tvärtom får någon privat skogsägare ta över det här, han sköter det säkert minst lika bra som landskapet gör och man får i stället resurser för att utveckla förvaltningen på annat håll. Det här är ett typexempel på sådant man borde göra. Jag förenar mig helt med vicelantrådet Jörgen Strand att det här är någonting vi borde titta mera på.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Jag håller som sagt helt med ltl Danne Sundman, men jag tror också att det skulle vara en viljeyttring om verkligen vill göra strukturella förändringar. Det finns ett visst motstånd, speciellt från en regeringskollega i dessa frågor, man kan inte heller hålla på och rösta i alla frågor i en landskapsregering utan man får kompromissa i frågorna. Min personliga övertygelse är dock att man borde göra en strukturell förändring.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Jag antar att vicelantrådet Jörgen Strand menar centern. Det är märkligt om centern, som kallar sig ett borgerligt parti, vidhåller att samhället skall syssla med skogsbruk när t.o.m. socialdemokraterna förstår att det är orimligt. Jag hoppas verkligen att man här kan komma till en ny insikt och i och med den nya lagtingsgruppen kanske det finns andra uppfattningar, att det är bättre att privata sköter det som privata är bra på att sköta.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Fru talman!
Till skillnad från föregående replikväxlare representerar jag centerns syn på att landskapet äger ca 2 procent av skogen på Åland och resten ägs av 2.700 ålänningar. Det betyder att 90 procent i princip av den åländska befolkningen inte äger någon skog. Då tycker jag det är viktigt att landskapet äger 2 procent, där befolkningen kan vistas, med rekreation och vandring. Det är inte viktigt för skogsbruket att överlåta 2 procent.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Det var i och för sig en fullgod men något krystad förklaring att man måste ha skogen i landskapets ägo, annars kan inte folk gå i skogen. Vi har någonting som heter allemansrätt, man har rätt att gå i skogen så länge man inte går på privata tomter eller förstår planteringar osv. Inte måste landskapet ha skog för det ändamålet. De flesta av skogarna ligger nog så till att de inte är sådana som folk dagligen går i, det finns betydligt bättre områden för det, också andra skogsområden som är mycket lämpligare att promenera i. Den förklaringen köper jag inte!
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Fru talman!
Det förstår jag eftersom man har låst upp sig i den här frågan och det var intressant information som vicelantrådet Jörgen Strand kom med att Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna, som jag tror att är väldigt små skogsägare, anser att landskapet inte behöver äga någon skog längre, trots att man borde veta att det finns stora åtgärder vidtagna i landskapets skogar för att göra dem åtkomliga för den enskilde individen. Jag köper inte heller påståendet att det skulle frigöra personal. Det finns en person som fungerar som skogsvaktare och om den personen kan serva 90 procent av Ålands befolkning med rekreation och friluftsliv, så tycker jag att det är väl satsade pengar!
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Jag tycker att 2 procent av skogsinnehavet som överförs till privata ägare, en tjänst i landskapsförvaltningen – om det nu bara är det – är ett steg i rätt riktning. Det är en tjänst av de flera tusen som man borde titta på. För mig får man gärna gå vidare med den här processen och också många andra sådana här exempel, men det här är det tydligaste exemplet. Det sades att socialdemokraterna inte äger så mycket skog, det vet jag ingenting om, men socialdemokraterna och alla andra för den delen har sin fulla rätt att gå i allmänna skogsområden, i privatägd skog, bara man inte trampar på planteringar osv. samt inte gör intrång på privat tomtmark. Vi har allemansrätten. Jag tror att det finns så mycket skog att gå i att ingen av oss ens orkar gå ens i närheten av dessa två procent, så mycket skog finns det på Åland som kan gå i, så det är inget argument för mig. Jag tror däremot att de som har mycket skog finner det konstigt att landskapet äger skog, de tycker säkert att man borde bjuda ut den så att de och andra skogsägare skall kunna bjuda på den och den som sin skog i stället, köpa den av landskapet, så att landskapets resurser kan användas till något vettigare.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Lätt chockad, dock icke så allvarligt att det skulle påverka hjärtverksamheten ännu, läser jag Obunden Samlings finansmotion nr 6, där jag saxar följande: ”Vidare bör markområdet som landskapet äger på Svinö i Mariehamn planeras för exklusivt boende i egnahem och säljas ut till högst bjudande, till folk som vill satsa på sitt boende.” Det senare var jättebra, men det första innebär att landskapet skulle begära planering av sin mark hos kommunen för att sedan landskapet skulle sälja ut tomter – en helt ny verksamhet på landskapet! Obundna brukar säga att landskapet inte skall syssla med sådant här. Skall landskapet nu också syssla med det här i Lemland, Saltvik, Jomala, Eckerö, Föglö, där landskapet äger motsvarande attraktiva markområden?
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
I syfte att komma ner i puls kan jag berätta för ltl Roger Jansson att vi ser gärna att en privat aktör skulle köpa det och planera och sälja tomter. Men vi ser det som en möjlig lösning att landskapet planerar och sedan säljer och är kvitt området. Däremot vågar vi inte ge det åt Mariehamns stad för då skall den socialistiska planeringspolitiken tillämpas och tomterna skall lottas ut. Jag tror inte att ltl Roger Jansson står för en sådan politik, men tyvärr finns det en sådan majoritet i stadsfullmäktige, har jag själv erfarit, så man skall inte ge det via Mariehamn. Problemet är att Mariehamn har planeringsmonopolet, så frågan är om man kommer till skott med den här idén som vi har!
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Tack, ltl Danne Sundman, för det något lugnande beskedet! Man skall inte ge upp så lätt i politiken. Vi hade inför det här valet i Mariehamn ett mycket intimt samarbete med Obunden Samling och också med centern på listan, och man skall väl inte utesluta att vi efter nästa val tillsammans kan erhålla en majoritet så att vi får det här gjort på det sätt som Frisinnad Samverkan har förordat redan i åtminstone 16 år när det gäller exploateringen av Svinö holme.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Det kan vara ett alternativ att vänta på att mariehamnarna kommer till klokare val, men i det här valet blev det ingen förändring mellan blocken i stadsfullmäktige på det viset att de partier som förespråkar den här politiken, som inte jag förespråkar när det gäller bostäder, har fortfarande lika många mandat i stadsfullmäktige. Jag tycker hur som helst att området på Svinö – det tror jag att jag är helt överens om med ltl Roger Jansson – är ett otroligt fint område som mycket väl kunde bli ett exklusivt bostadsområde, men då måste man väga släppa till dem som är beredda att betala och inte bara lotta ut tomterna. Syftet skall vara att få duktiga skattebetalare att bo i Mariehamn för att Mariehamn skall få en injektion i inkomstskattepengar som är det som man tappar i dag till kringkommunerna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson:
Fru talman!
Nu avhandlades en del av det som jag tänkte ta upp i mitt andra huvudanförande här i dag redan i en tidigare replikväxling mellan ltl Johan Ehn och ltl Anders Eriksson, nämligen behovet av en synligare representation inom EU. Jag kan bara kortfattat hålla med om att det är oerhört viktigt att vi syns i olika EU-sammanhang om vi också vill få resultat. En mer synlig representation måste vara värd sitt pris. Det är helt klart att aktiviteter, lobbying osv. också bygger på att man har en god bas i Bryssel. Vi kan säga med erfarenheterna från 1992-94 att det var nog alltför lätt att drunkna i floden av händelser och kontakter m.m. i Bryssel.
Jag kan passa på att säga att vi har ett dilemma från åländsk sida, nämligen detta med Ålands län som lever kvar, trots att det avskaffades egentligen i samband med första självstyrelselagen 1920. Fortfarande marknadsförs Åland i olika sammanhang som ett län, så vi skall kanske inte vara så förvånade alla gånger om vi inte når resultat på den politiska nivån inom EU när vi tillåter det självstyrelselagsmässigt sett helt snedvridna begreppet län att fortfarande leva kvar. Här kan jag avisera att Ålands Framtid kommer att väcka denna fråga till liv igen. Vi skall inte ge upp, som ltl Roger Jansson sade just, man skall kämpa på och här är en annan bit som ger helt fel signaler och motverkar våra möjligheter att ha framgång i andra frågor. Vi måste alltså ha en rättstatus för Åland i alla sammanhang.
Med dessa inledningsord vill jag med några ord beröra det nya EU-fördraget som vi får på vårt bord under nästa år, i och med att det nu är sista chansen att beröra en mer övergripande fråga. Vi har lagt en motion om att landskapsregeringen skall leverera ett meddelande där man faktiskt går på djupet i EU-frågorna. Det får inte uppstå en situation där vi står här under kanske andra halvan av 2008 och en del ledamöter fortfarande kommer att ställa sig frågan: Vad händer om vi säger nej till det nya reformfördraget? Vad händer om vi kräver en omförhandling av det nuvarande Ålandsavtalet, det s.k. Ålandsprotokollet m.fl. saker? Vi måste få fram konkreta besked om effekterna och konsekvenserna av de vägval som vi skall ta framöver.
Jag hoppas att vi skall få stöd för vår motion om att komplettera de allmänna skrivningarna med påpekande om att EU-frågorna måste tas på största allvar.
Ltl Roger Jansson:
Herr talman!
Några kompletterande synpunkter om budgeten beträffande kansliavdelningen, dels representationen utanför Åland, specifikt i Helsingfors, dels några ytterligare ord om Självstyrelsegården, kanlsihusets situation för de anställda och dels några ord om hyresbostadsproduktionen i landskapet nu och framöver.
Här har kollegan ltl Johan Ehn redan talat om behovet av förstärkning och finmejsling av vår representation i Bryssel och det har fått understöd av Ålands Framtids representanter. Det är väsentligt utgående från den erfarenhet vi har vunnit under 12 år. För min del understryka det förståndiga i att åtminstone tillsvidare koncentrera den finska representationen, FinRep, av det skälet att vi får så väldigt mycket hjälp av dem som jobbar för oss där. Skulle vi vara utan den hjälpen skulle vi säkert behöva bra många flera människor där och det skulle bli jättemycket dyrare. Om vi har problem med finländare i Helsingfors någon gång när det gäller byråkratiska frågor, så har man inte sett någonting motsvarande på FinRep i Bryssel, utan det har varit väldigt positivt från högsta tjänsteman till lägsta.
Det jag ville ta upp är vår representation i Helsingfors. Jag har nu varit Ålands riksdagsman i fyra år och kunnat följa med den situationen. Jag har sagt att en riksdagsledamot är för litet för att sköta alla åländska frågor som man borde sköta såsom representant för Ålands folk och i praktiken också som representant för Ålands landskapsregering. Men det går inte att ändra på utan vi har denna enda person. Därför måste vi i stället söka andra vägar och mitt förslag är att vi måste stärka vårt Helsingfors representationskontor. Det fantastiska arbete som Britt-Inger Wahe gör tillsammans med sin sekreterare skall inte därmed betraktas som underskattat, utan, tvärtom, det arbetet, som är av mycket hög kvalitet, bör kunna utökas. Landskapsregeringens tjänstemän bör få ett bra mycket bättre stöd för att kunna fungera, inte minst i EU-frågorna,där vi är tvungna att gå via Helsingfors; i säkert 95 procent av fallen är det via Helsingfors, som lantrådet var inne på i sitt anförande att det måste skötas den vägen.
Den diskussionen bör börja. För att vi skall sköta EU-frågorna bättre, för att vi skall sköta utvecklingen av självstyrelsen, för att statsrådet skall kunna sköta sin roll som informatör till Finlands 5,2 miljoner invånare, huvudsakligen finskspråkiga, fordras det också en större resurs på Ålandskontoret för att pressa på för statsrådet på den här punkten.
Eftersom kansliministern är närvarande ville jag nu med några ord ännu beröra vår finansmotion nr 46 om renovering samt ombyggnad av Självstyrelsegården, där vi skriver att den viktiga resurs, som personalen i landskapsförvaltningen utgör, arbetar i dag under orimliga arbetsförhållanden rent fysiskt. Orimliga är naturligtvis ett litet väl kraftigt ord, men det är inte jämfört med andra landskapsanställda rimligt i alla fall för många av dem som jobbar i kanslihuset. Som landskapsregeringen skriver i budgeten är behovet av att skapa tilläggsutrymmen stort. Vi delar landskapsregeringens åsikt att man innan man skrider till konkreta åtgärder behöver ha ett gott beslutsunderlag i form av analyser och planer. Så långt bra alltså. Men varför har inte det här gjorts mera aktivt och längre kommet under de gångna fyra åren? Det är min frågeställning till sittande landskapsregering. Målsättningen för 2007 är bra, men, som jag sade i mitt huvudanförande, så har det väl gått tio år nu som vi har hållit på och planerat det här! Och inte har vi kommit just något längre, vi har hyrt upp en hel massa relativt dyra utrymmen ute på stan, igen! Lite mera kött på benen varför det är på det här sättet fortfarande skulle vara bra att få.
Avslutningsvis till hyresbostadsproduktionen specifikt, där landskapsregeringen på sidan 58 i budgeten konstaterar att nettobostadslånen 2005 var 1,7 miljoner, 2006 3,4 miljoner, 2007 2 miljoner och 2008 4,5 miljoner euro, alltså en över tiden uppåtgående och ganska kraftigt uppgående trend. Jag talade tidigare om ekorrhjulet som man har satt sig i. Jag jobbar i mitt privatliv för två bostadsbolag, varav det ena är ett av Ålands allra största privata bostadsbolag som enbart har hyresbostäder och många hyresbostäder, långt över 100 hyresbostäder. Det finns i bolaget ett klart intresse av att expandera och bygga nya hyresbostäder. Som jag sade är ungefär 70 procent av Mariehamns hyresbostäder privatägda, så det är där den stora volymen finns, det är där resurserna finns. Då är det alldeles ypperligt att använda sig av stadens hundraprocentigt ägda bostadsbolag Marstad vid jämförelserna. Aktiebolaget Marstad bygger kontinuerligt nytt, äger också en del gammalt och det är lätt att jämföra förutsättningarna för att expandera på marknaden, att bygga nya hyresbostäder, för Marstad och för de privata. Det är väldigt enkelt när man i praktiken står med fötterna i verkligheten och inte sysslar med teoretiska modeller och drömmar. Då är det på det sättet att Marstad inte bygger särskilt billigt men ändå nya hus hela tiden, minst ett projekt per år, så det blir t.o.m. flera hus. Hyran blir då med den totalfinansiering som Marstad har ungefär 10 euro per kvadratmeter. Det växlar lite plus och minus, naturligtvis framöver lite plus.
När vi i de privata bolagen har gjort motsvarande satsningsplaneringar och kalkyler, med den finansiering som finns tillgänglig på marknaden, med räntestödsmöjligheter och med enhetslånsmöjligheterna – samma som Marstad får – blir skillnaden i hyra mellan 3 och 5,5 euro per kvadratmeter. Det är en alldeles orimlig situation, där man med samhällsbeslut tillser, pekar med hela armen, att de privata skall inte bygga hyresbostäder! Ta reda på hur det är ute i verkligheten och lägg sedan upp politiken efter det, skulle jag önska.
Detta innebär att nu har man sedan 2002 i landskapspolitiken gått in för att det är samhällsägda bolag som skall bygga hyresbostäder. Det är en för tung uppgift för samhällsägda bolag, det privata kapitalet är brett och stort och intresserat av hyresbostadsbyggande, och det bör engageras maximalt, lägg upp systemen efter det! Det är en uppmaning till det nya regeringsprogrammet. Jag hoppas att jag skall få läsa det där!
Vad som påverkar särskilt Marstads situation är att man får ett eget kapitaltillskott från staden, från skattebetalarna, kontinuerligt, inför nya projekt och man har inget avkastningskrav på det inbetalda egna kapitalet. Det gör några euro per kvadratmeter faktiskt. Det kan inte landskapet påverka utan den diskussionen måste tar vi stadshuset. Men här är det fråga om att tillse att likställdhetsprincipen används fullt ut mellan privata hyresbostadsbyggare och samhällsbostadsbyggande, då får vi mycket flera bostäder byggda!
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Herr talman!
När det gäller landskapets anställdas utrymmen på sin arbetsplats så frågar ltl Roger Jansson varför det har tagit sådan tid att komma till insikten att man överhuvudtaget skall utreda om vi behöver mera utrymmen eller inte. Det kan låta väldigt märkligt, men när jag tillträdde fick jag tydligt informationen från förvaltningen att fjärde våningen är lagd på is, tidigare regeringar har bestämt att den inte skall förverkligas utan man skall försöka finna andra lösningar. Då har vi jobbat vidare på en utbyggnad och renovering av huset, framför allt IT-utrymmena, ventilationen, en bättre reception, information osv. Det har det gått energi åt, vi har fortsatt på den linjen tills det att det kom en dag då vi skulle börja verkställa ventilationen.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Jo, jag delar helt och hållet analysen att det är politikerna som har åstadkommit den här situationen genom att inte fatta beslut eller rättare sagt från tid till annan fattat beslut om att vi lägger saker och ting på is. Det här är inte högprioriterat utan det prioriterar vi bort. Man har en förståelse för det också därför att det är helt enkelt för stora investeringar som landskapet kontinuerligt har. Då blir det kanske lättast att ta sådant här eftersom folket tros tycka om att man inte satsar på kanslihuset. Men vi har ett annat ansvar än vad folket har eller vad det är som möjligen surrar ute i debatten i samhället, vi har ett ansvar mot de här människorna och som politiker måste vi ta det. Tycker vi att det är för många anställda skall vi vidta sådana åtgärder att utrymmena räcker till. Men eftersom det är så här många anställda måste vi hantera frågan.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Herr talman!
Visst är de politikernas ansvar att projektet har lagts på is, men när ärendet kom upp för beslut att vi skulle börja bygga ut och bygga om ventilationssystemet ställde jag ändå frågan, för säkerhets skull, innan jag fattade beslut, att hur är läget nu, har mycket har vi på stan? Jag tänker också på detta säkerhetstänkande som vi skall börja med, skall vi ha säkerhetsåtgärder på varenda ett litet kontor som vi har ute på stan? Då jag begärde jag att vill veta hur mycket ytor, jag vill veta hur mycket merkostnader vi har. Förutom polisen, ÅSUB osv. som jag nämnde förut och som vi anser att skall vara någon annanstans, så har vi 1098 kvadratmeter på stan plus att på 13 punkter kunde förvaltningen ganska lätt ta fram merkostnaderna. Jag tror inte att man har tittat på detta tidigare, så se framåt nu och gläds att vi har sett det. Jag tror också att det finns en ekonomisk försvarbarhet i att bygga den fjärde våningen.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Tack för det beskedet! Vi är på samma linje och för samma resonemang, det är bara tidsfaktorn som bekymrar mig, att det nu har gått som det har gått. Nuvarande kansliministern har m.a.o. en god och klok inställning till frågan, så nu hoppas vi att nästa kansliminister, som inte torde heta Lundberg, också skall ha det!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Herr talman!
Jag tänkte kommentera två saker. Ltl Roger Jansson har rätt när han tar upp frågan om utrymmena. En sak som också har gjort att man blivit fast i frågan är den eviga diskussionen om utlokalisering. Den har hängt över oss, men nu har vi kommit till insikt, särskilt lantrådet, att det inte blir några utlokaliseringar. Det betyder då att det här kommer att vara lättare att lösa. Jag tycker också att ledamoten Britt Lundberg har varit konstruktiv i diskussionerna och jag tror att det kommer att komma i första tilläggsbudget det som den frisinnade, nuvarande gruppen efterlyser.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Tack för det vicelantrådet! Jo, vi hörde alla här under morgonen att lantrådet och uppenbarligen centern därmed nu har bestämt sig för att det inte skall bli några utlokaliseringar av några arbeten från Mariehamn inom landskapsförvaltningen. Vi inom Frisinnad Samverkan förstår inte det och håller inte med om det. Vi har ett antal förslag till sådana möjliga utlokaliseringar, har haft och har säkert framöver också. Men jag tror inte att utlokaliseringarna så hemskt mycket berör centralförvaltningshuset för det har vi redan gjort, vi har genom åren plockat ut sådana verksamheter som inte behöver vara intimt förknippade med centralförvaltningen. De är redan utlokaliserade i Mariehamn. Att sedan ta följande steg är lättare.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Herr talman!
Det andra som jag tänkte beröra var bostadsfinansieringen. Det är inte så att inte lagtinget och dess finansutskott tidigare har fått information. Man har fått beräkningar på det här; trots det har man gått in för den här finansieringen. Jag tycker att det på senaste tiden och i valdebatten noterade jag flera liberaler bl.a. som sade att denna dubbla subvention från staden och landskapet skall man försöka komma ifrån. Jag tror alltså att det finns en möjlighet att komma på rätt väg med detta. Det är inte bara centern och Obunden Samling utan jag tror också att man kan diskutera de här frågorna med liberalerna i Mariehamn.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Som fullmäktigeledamot i Mariehamn kan jag bekräfta det som näringsministern säger, att det inte bara i lagtingsdebatten har förekommit sådana signaler; utan faktiskt också i våra ingående diskussioner uppe i stadshuset har det varit ett uppvaknande, en ny insikt och en positiv sådan från den liberala fullmäktigegruppens sida, så jag tror att det skall finnas bättre möjligheter att komma framåt nu.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Herr talman!
Jag är inte insatt i vad som händer i stadsfullmäktiges behandlingar av bostadssubvention. Men i våras behandlade lagtinget en tilläggsbudget om just bostadssubventioner och i det beslut som lagtinget tog ingick det skrivningar om att landskapsregeringen när man återkommer med bostadsfinansieringsförslag skall just ta itu med frågeställningen om dubbelsubvention. Det har uppenbarligen inte landskapsregeringen hunnit med, men personligen satt jag och behandlade frågan i finansutskottet och är av den åsikten att vi måste ge det privata näringslivet likställda möjligheter att vara med och bygga hyresbostäder, annars kommer de helt enkelt inte att göra det. Jag är själv intresserad av att gå mot en sådan utveckling.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Detta besked från ltl Mats Perämaa gläder mig och oss i vår grupp mycket, så vi hoppas att det relativt snabbt skall kunna åtgärdas i den riktningen. Jag vet att nuvarande landskapsregering åtminstone delvis också har jobbat med de här frågorna och försökt få det bättre, men exemplena från verkligheten, uträknade den senaste månaden gällande de regler som finns i dag, talar ett annat språk: det är fortfarande en stor diskrepans och olikhet.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson:
Herr talman!
Till först vill jag kommentera det som partiet Ålands Framtid sade via ltl Anders Eriksson, som nu inte är närvarande, dvs. att Ålands Framtid är det enda parti som värderar och värnar om svenskan. Det är inte riktigt sant. Det gör nog minsann centern och jag vill påstå att så länge centern finns med och speciellt så länge jag är med kommer vi nog att kämpa för svenskan – det tror jag att jag har bevisat många gånger.
Jag vill ta upp ett par saker. För det första några ord om radion. Jag tycker att det blir alltmer viktigt att vi får förnyelse av det etermediepolitiska programmet, som har aviserats. Det är många saker som behöver tas upp. Det finns flera motioner, vi har hört ltl Fredrik Karlström, som kanske i och för sig lite grand talar i egen sak, men trots det är det värt att lyssna och fundera på de här sakerna, så jag tycker att i det kommande etermediepolitiska programmet behöver man beakta dels den snabba tekniska utvecklingen som gör att hela mediesituationen blir annorlunda och det går med rasande fart. Det är säkert så att det kräver en översyn av avgiften. Jag tycker inte alls att det är fel. Jag tycker också det är skäl att diskutera hur man skall hantera upphovsrättskostnaderna. Det måste också komma med i programmet. Jag tycker att det allra viktigaste ändå är att man måste ställa sig frågan: Kan man ålägga public service-ansvaret på någon annan än ett samhällsägt radiobolag? Jag tror inte att man kan ålägga en privat aktör ett public service-ansvar. Det är sådant här man behöver diskutera i det kommande etermediepolitiska programmet.
Det har nämnts ganska mycket här och nu kommer jag inte alls att hålla med många av tidigare talare, inte ens vår egen landskapsregeringsledamot i allt, därför att det har diskuterats utrymmesbehovet och behovet att bygga till Självstyrelsegården. Då vill jag bara erinra om att i Godby blir det strax 800 kvadratmeter ledigt utrymme som med lätthet kan bli 1.600 kvadratmeter därför att man kan bygga två våningar där. Det jag talar om är naturligtvis museimagasinet, som nu äntligen töms. Där finns många möjligheter ifall man vill utlokalisera. Jag vill alltså uppmana finansutskottet att tänka på den här saken och studera de möjligheter som man skulle kunna ha där. Det kräver naturligtvis ombyggnad – alla kommer ihåg att det museimagasinsutrymme jag talar är före detta Godmans och det är bara väggar och tak och ingenting annat. Det kräver renoveringsåtgärder men möjligheterna finns där och, som jag säger, man kan bygga 800 kvadratmeter, man kan bygga 800 kvadratmeter affärsytor om man vill och 800 kvadratmeter kansliutrymmen. Det blir ändå rätt många personer som kan sitta där. Glöm inte bort det här i diskussionerna när man funderar på att bygga en fjärde våning här i Självstyrelsegården.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
Vad gäller ltl Anders Erikssons oro för intresset rörande svenska språket så grundar det sig på den knapphändiga budgetering som man har kopplad till språkrådet, det nya organ som skall bevaka och följa med den sannerligen ambitiösa uppgiften att följa med den språkliga utvecklingen inom alla samhällssektorer, bevaka relationen mellan myndigheter på Åland och i Finland osv. Intentionerna står inte riktigt i proportion till det njugga anslaget och då är frågan: Har man verkligen tänkt ta språkfrågorna på allvar eller har det blivit ett nedprioriterat område? Det var ett starkt betänkande som lämnades av språkkommittén i april 2006. Efter ett års vånda fick vi se resultatet: ett urvattnat meddelande till lagtinget och nu följer man upp det med att s.a.s. behandla det på ett njuggt sätt.
Ltl Gun Carlson, replik:
Herr talman!
Vi skall inte dra alltför långtgående slutsatser av det som budgeten anger. Jag tror nog att det kommer att läggas ner tillräckligt med arbete på språkrådet. Jag tror inte att det hänger på det, men varför jag reagerade var för att jag fick höra att det är ingen som bryr sig om språket utom Ålands Framtid. Då ville jag säga, och jag säger det igen, att så länge centern finns med här i Ålands lagting så kommer alltid svenska språket att prioriteras.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Det var ett mycket konkret förslag när det gäller utlokalisering som vtm Gun Carlson kom med till finansutskottet i stället för till den avgående centerledda regeringen för några år sedan, utan alltså nu i det här skedet till finansutskottet, att Godbylagret skulle kunna byggas om till kontorsutrymmen för landskapsförvaltningen. Då uppstår självklart frågeställningen: Är det dessa ca 200 som jobbar i kanslihuset som skall utlokaliseras till Godby eller är det inte rimligare att det är någon av dem som är upphyrda på stan och som är väldigt många redan skulle vara lämpligare att utlokalisera eller någon av dem som t.ex. är lokaliserade i Jomala kommun?
Vtm Gun Carlson, replik:
Herr talman!
Anledningen till att det här inte har varit upp till diskussion är att jag råkar sitta i Godby Centers bolagsstyrelse och igår hade vi ett möte där det äntligen blev klart att nu flyttar lagret faktiskt ut, så därför har jag inte hunnit. Det här har funnits i bakhuvudet på många i många år, men nu blir det verklighet och därför ansåg jag att jag behövde ta upp det nu när jag hörde diskussionen här i dag. Därför är enda möjligheten att jag föreslår att det är finansutskottet som behöver titta på frågan. Men vem som skall bo kvar eller flytta har jag ingen åsikt om, men naturligtvis borde det vara de som ligger utspridda på stan eller i Jomala osv., att man inte går in i landskapsregeringsdelen och flyttar ut. Det här har jag inte tagit ställning till för det här har vi inte diskuterat utan det var bara som ett svar på dagens diskussioner.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Fredrik Karlström:
Herr talman!
Timmen börjar bli sen och jag tror att många väntar på att få åka hem och flera har redan gjort det, har jag märkt i salen! Jag hade ett anförande om TV-licensen och jag skall inte fortsätta på det, men ltl Gun Carlson sade att Karlström pratar i egen sak. Det är klart att jag pratar lite i egen sak för jag betalar 200 euro i TV-licens varje år av mina skattade pengar. Det är en sak. Jag tycker alltså att jag har rätt att uttala mig om de frågorna. Frågan om man kan utlokalisera s.a.s. public service-ansvaret till något annat bolag, det kan man absolut diskutera, sedan kan man också ifrågasätta om det verkligen skall vara via radio och TV eller skall det vara via tidning eller något eventuellt nytt medium som public service-uppdraget borde leveras. Det är mycket tänkvärda frågor som man kan diskutera i det etermediepolitiska programmet. Man skall veta att exempelvis TV4 har ett visst public service-uppdrag när de har rätt att sända ut sitt programinnehåll över hela svenska landsbygden över det marksända TV-nätet. Det förutsätter att de håller en viss nyhetsgranskning och ett kulturutbud ett samhällsinriktat program för att få fortsätta den distributionen. Man kan alltså avtala med privata om ett visst samhälls- och public service-uppdrag.
Jag tänkte nu gå in på upphovsrättskostnaderna, som bl.a. diskuterades av ltl Johan Ehn och som hade ungfär samma tankar som jag har. Det är lite underligt, måste man säga, att landskapsregeringen väljer att finansiera ett aktiebolags upphovsrättskostnader och då sitt eget men inte väljer att göra det på de andra aktiebolagen som har upphovsrättskostnader. Jag undrar hur en sådan granskning egentligen skulle se ut om man skickade den för granskning till EU-kommissionen och konkurrensmyndigheterna där nere, då man s.a.s. gynnar ett eget aktiebolag med 212.000 euro, som det de facto handlar om gentemot andra mediabolag på Åland som får betala sina egna upphovsrättskostnader. Man skall veta att i upphovsrättskostnaderna är det just svenska TV4, som är ett kommersiellt bolag som vill visa sitt program på Åland och som innehåller väldigt mycket reklam samt får reklamintäkter på grund av att de visas på Åland. Deras upphovsrättskostnader betalas av skattemedel. Det är fel på alla sätt och vis att inte Ålands Radio och TV Ab betalar de upphovsrättskostnader de vidaresänder s.a.s., som andra mediabolag måste göra. Vår motion handlar bl.a. om att man skall stryka det anslaget och överföra det till Ålands Radio och TV.
Jag har också en motion om bostadslånen och om polisen och jag tycker vi skall titta på polismotionen som jag lämnat in som jag tycker att är lite rolig. Den handlar om att man vill öka förståelsen för att vi har en egen polismyndighet som lyder under självstyrelsen; både inom myndigheten själv och bland våra medborgare kan det många gånger behövas en påminnelse att det här är ingen finsk polis utan det är en åländsk polis. Obunden Samling har otaliga gånger föreslagit att man skulle skapa en åländsk grafisk profil på polismyndigheten, allt från uniformer till tejpningen av polisbilarna eller varför inte helt enkelt ha andra modeller på polisbilar än vad som finns i Sverige och Finland! Personligen skulle jag gärna se att man skulle ta den amerikanska modellen och ha kanske lite ”häftigare bilar”, såsom Ford Mustang eller Chevrolet Corvette. Nämnas kan att italienska polisen kör bl.a. Laborgini. Det skulle s.a.s. lyfta upp den åländska polisen och visa att vi har en symbolfråga där vi själva styr och ställer över myndigheten. Det handlar inte om att vi skall på något sätt minska respekten genom att ändra uniformerna, genom att ändra tejpningen, genom att ändra polisbilarnas utseende eller modeller, utan det handlar helt enkelt om att visa att det här är en myndighet som är under självstyrelsesystemet. Jag skulle alltså gärna se att man hade andra bilmodeller som stack ut lite, kanske journalister runt om i Europa skulle komma till Åland för att sprida de intressanta marknadsföringen att vi de facto är en liten polismakt med en lite modernare grafisk profil.
Ett annat intressant inlägg i den åländska miljön som man kunde göra är att man skulle använda naturliga hästkrafter lite mera än maskinella och alltså använda hästar för att patrullera våra gator, man skulle alltså ha ridande poliser. Hästar har oftast en lugnande inverkan på folkmassor, även om vi inte har så stora problem med uppror här på Åland, men ridande poliser tycker jag är någonting som man gärna skulle se lite mera av på Åland. Personligen får jag betydligt mycket mera respekt för en polis sittande på en häst än när jag ser en polis komma cyklande på en Mountainbike. Lite mera respektingivande är det när den sitter på den stora hästen. Flera hästkrafter alltså i form av naturliga sådana skulle Obunden Samling vilja ha på Åland och vi skulle också vilja ändra den grafiska profilen på polisen så att den skulle få en åländsk och väldigt annorlunda profil än vad Sverige och Finland har. Vi skall inte gå efter och härma för mycket av det amerikanska systemet, men på deras bilar står det ”Serve and protect” – det är en ganska bra inställning som den åländska polisen skulle kunna ha. Jag kan berätta att jag har blivit fasttagen av amerikansk polis och det är en ganska lustig upplevelse när det kommer en Ford Mustang med blåljus bakom en – men det här var i mina ungdomsdagar före jag inträdde i lagtinget! Men jag har blivit fasttagen några gånger på den amerikanska marken!
Ltl Åke Mattsson, replik:
Herr talman!
Det är viktigt att man lyfter fram respekten i sammanhanget och inte går för långt i uniformsändringarna, men det är också ganska mycket kostnader om man skall ändra uniformer och den biten. Bilarna kanske man kan göra någonting åt, men jag tycker att det finns en betydligt mera central fråga, nämligen polisernas beväpning. Man skulle ta en fundering på om vi behöver ha pistolerna framme, t.o.m. osäkrade med patron i loppet när man går på de åländska gatorna och när man sitter i bilarna eller kunde man göra som i Norge att man har dem inlåsta i kassetter i bilarna hela tiden? Vi hävdar att vi är Fredens öar, vi behöver inte ha beväpnade poliser. Det skulle vara ett sätt att lyfta fram poliserna. Hästar är en ganska dyr sak. Har man tänkt närmare på det eller är det bara för att väcka en idé? Är den biten verkligen genomtänkt?
Ltl Fredrik Karlström, replik:
Herr talman!
Med tanke på beväpningen är det intressant. Jag har själv flera gånger funderat på om jag skulle lämna in en motion i ärendet. Man kan ifrågasätta varför man på det demilitariserade Åland skall ha sådan vapenkraft i hölstret som t.o.m. är förbjudet inom krigsföring, har jag förstått. Kanske ltl Åke Mattsson vet mera om ammunitionen som polisen på Åland bär. Jag är absolut villig att ta en diskussion att vi skulle göra enligt det norska systemet att man har vapnet inlåst i en bil. De facto har inte någon, vad jag vet de senaste 20 åren, avfyrat ett vapen heller på Åland, så behovet har väl inte varit så stort. När det gäller kostnaderna för uniformer och bilar är det en kostnad som jag är villig att ta; på samma sätt som det är en symbolfråga med flagga och frimärken och övrigt tycker jag att det skulle vara en profilfråga och en marknadsföringsfråga för självstyrelsen. Vad gäller kostnader för hästarna håller jag med om att det har jag inte utrett, men det skulle vara ett intressant alternativ.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Herr talman!
Det är roligt att vi är överens i pistolfrågan. Man säger att våldet trappas upp, man skjuter mot polishelikoptrar osv. Det är viktigt att det inte är från samhällets sida man skall trappa upp. Jag tycker inte att mina barn och barnbarn skall behöva möta beväpnade människor på stan hela tiden, om det inte är befogat och finns anledning till det. Hittar man på en bra lösning kan det vara okej med hästar. För uniformer tror jag att det blir väldigt höga kostnader, man är nog inte medveten om vad man ger sig in på här, men man kan kanske göra vissa små förändringar som inte är så kostnadsdrivande.
Ltl Fredrik Karlström, replik:
Herr talman!
Jag håller med om att jag inte har gjort kostnadskalkyl på en polisuniform för den åländska polisen. Men så överdrivet väldigt stor i förhållande till den summa som är i budgeten för polismakten på Åland tror jag inte att den är. Det är som sagt en profilfråga som är jag är villig att ta. Jag tror att det skulle uppmärksamma den åländska polismyndigheten förmodligen runt om i hela världen om vi skulle gå in för bilar som Ford Mustang, Chevrolet Corvette, Laborgini, alternativt också andra bilar.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik:
Herr talman!
Det är en angelägen motion som Obunden Samling har lagt fram vad gäller den åländska polisens profil. Vi skall veta att det är som lite avvikande som vi skall marknadsföra oss själva och ge ett speciellt intryck till besökarna. Ålands Framtid stöder till fullo motionen. Även jag tänkte på samma sak som ltl Åke Mattsson med beväpningen i och med att när vår polis besöker olika skolor är det oftast tyvärr vapenbilden som barnen har kvar på näthinnan, dvs. tungt beväpnad polis i klassrummet. Som ltl Fredrik Karlström undrar man vilka signaler vi skall sända ut på Fredens öar med tanke på att i Storbritannien går det bra med icke-beväpnad polis i gatubilden. Med elpistoler och annat kan man skapa ett närskydd för poliserna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Johan Ehn:
Herr talman!
Det diskuterades lite uniformer och utryckningstjänst och vi fortsätter med den diskussionen. Ltl Fredrik Karlström och jag tycks hamna i den situationen nu att vi avlöser varandra i princip i de här frågorna! Jag har skrivit en motion om landskapsalarmcentralen om hur man skall få verksamheten där att bli så säker som möjligt vad gäller personalsituation, bemanning osv. Landskapsregeringen har jobbat med de här frågorna under ganska många år från det egentligen att man tog över landskapsalarmcentralen och ansvaret för den år 2000. Före det var det en kommunal angelägenhet. Resultatet har varit att man nu har en personal som är specialist på det jobb som man gör. Tidigare hade man inte det på det sättet. Samtidigt är det en ganska liten enhet som blir ganska sårbar om folk väljer att avsluta sin bana s.a.s. som anställda vid landskapsalarmcentralen och också vid sjukdom eftersom det är sex-sju personer som jobbar där och om man skall ha en dygnet-runt-beredskap ställer det ganska stora krav på att man har en verksamhet som fungerar runt omkring.
I budgeten finns skrivet att lösningsmodellen för att göra det här är ett samarbete med polisens utalarmeringsfunktion, precis som man har gjort i Finland. Där har man gått in för att skapa s.k. nödcentraler som betjänar ganska stora områden och som tar emot alarmsamtal både för polis, räddningstjänst och ambulans på ett och samma ställe. Denna lösning har fungerat bra på vissa håll, sämre på andra, precis som det alltid är. Det man kan konstatera är att t.ex. i Helsingfors-regionen har det dock inte löst problemet med att se till att man har kompetent personal på jobb hela tiden utan där har man haft extremt stora problem att skapa en sådan god situation. I enlighet med finansmotion nr 51 skulle jag önska att landskapsregeringen nu faktiskt också tittar vidare på möjligheten att samarbete med också andra än enbart polisen. Jag vet att det här har funnits med tidigare och att man kanske har ansett att frågan är färdigutredd, men jag tror att det skulle vara bra att man också fick konstaterat för- och nackdelar med olika typer av samarbete. Jag har nämnt i motionen två andra myndigheter som jag tycker att man borde undersöka närmare när det gäller samarbete och det är Mariehamns stads räddningsverk och det är gränsbevakningsväsendet. De har funnits med i diskussionerna tidigare, men man har egentligen inte fått ett svar i en utredning på för- och nackdelar utan man har avvisat det och sagt att det vettigaste är att samarbeta med polisen. Punkt! Det tycker jag att man borde komma vidare med. Därav finansmotion nr 51.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag håller fullständigt med när det gäller motionen om att utreda frågan vidare. Vi har också den nya barnskyddsjouren som är aktuell och om man eventuellt kan ta in någonting av den. Jag är inte säker på att det finns arbetsuppgifter för två organisationer om man slår ihop dem. Man måste arbeta vidare med detta och jag tror att ltl Johan Ehn och jag har en stor samsyn i denna fråga.
Vtm Johan Ehn, replik:
Herr talman!
Precis som ltl Åke Mattsson konstaterar har vi en samsyn vad gäller den här biten. Det viktiga är om man slår samman funktionerna att man ser till att man har arbetsuppgifter så att man utnyttjar den enorma resurs som man har där. Skall två personer sitta och ta emot larmsamtal kan man också utveckla olika typer av köp- och säljtjänster till andra myndigheter, organisationer osv. Jag vet att man har påbörjat detta arbete, men jag tror att det behövs en ytterligare puff på så att arbetet går vidare och att man inte låser sig vid ett enda samarbete.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är till denna del avslutad. Budgetdiskussionen fortsätter vid nästa plenum.
Lagtingets nästa plenum är i morgon torsdag kl. 9.30. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl.17.20).