Remissdebatt

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman, bästa lagtingsledamöter! Framför er ligger förslaget till en ny konsumentsäkerhetslag som delvis innebär uppdateringar, förenklingar men också nya uppgifter för bland annat kommuner och företag som erbjuder tjänster som kan vara förenade med betydande risker. Men jag ska börja med bakgrunden till varför vi ska anta en ny lag.

Orsaken till varför regeringen nu för fram denna lag är EU:s nya leksaksdirektiv som trädde i kraft i juli 2009. I det nya direktivet ställs strängare krav på säker utformning av leksaker, framförallt vad gäller kvävningssäkerhet och kemikalieinnehåll. Det tjugo år gamla leksaksdirektivet ersätts nu i hela EU och det här är någonting som i grunden är väldigt bra och efterlängtat. Utvecklingen inom leksaksbranschen har ökat enormt de senaste 10-20 åren medan kvaliteten och säkerheten inte har ökat i samma takt.

Vi vet från fjolårets statistik att ca en femtedel av de leksaker som testades vid Tullaboratoriet i Finland är leksaker som ingen någonsin får leka med. En del av dem har allvarliga brister. En del var till och med giftiga. Under de senaste åren har Tullaboratoriet årligen undersökt mellan 600–700 leksaker. Cirka tjugo procent av dem släpps alltså inte ut på marknaden. Majoriteten av de leksaker som kommer till Finland importeras från länder utanför EU, främst från Asien.

Leksaker finns idag i stora mängder hemma hos de flesta barnfamiljer. För drygt tio år sedan gjordes en undersökning av Högskolan i Halmstad där vi fick veta att barn i åldrarna 3 till 5 år hade över 536 leksaker var. Undrar vad en forskning idag skulle ge för resultat? Knappast färre antal. Senaste år importerades ca 30 kilo leksaker per barn och år till Sverige. Det handlar alltså om betydande mängder och volymer leksaker som våra barn hanterar under sin uppväxt. 

Det är oerhört viktigt att leksaker är trygga, säkra och att de inte innehåller skadliga ämnen. I enlighet med EU:s nya leksaksdirektiv får leksaker inte längre innehålla cancerframkallande ämnen eller ämnen som utvecklar allergier eller har så höga ljud att de kan ge hörselskador. Alla leksaker för barn upp till tre år och leksaker som är till för att stoppas i munnen måste hädanefter också vara kvävningssäkra. I direktivet förbjuds 55 olika allergiframkallande doftämnen samt att man sänker gränsvärdena för 19 farliga metaller för hur mycket av ämnet som får läcka ut ur leksaken. Dessa nya regler gäller tillverkare, säljare och köpare. Uppfylls inte de nya säkerhetskraven godkänns inte leksaken. Även märkning av ämnen som kan vara farliga för vissa barn ska vara tydligare. Det ska också vara lättare att i framtiden spåra vem som har sålt och tillverkat en farlig leksak.

EU:s nya tuffare leksaksdirektiv välkomnas av konsumentorganisationer men också av de seriösa marknadsaktörerna som producerar kvalitet framom kvantitet. Jag ser också att detta direktiv kan gynna den europeiska leksaksbranschen i stort och vår lokala leksaksproducent i synnerhet. Det är mycket viktigt att den åländska lagstiftningen är likvärdig den som finns i riket och övriga i EU så att vi inte försvårar vår egen leksakstillverkares möjligheter att verka på den nationella, europeiska och internationella marknaden.

Jag vill dock inflika att alla vi som är leksakskonsumenter också bör ta ett ökat ansvar. Som konsumenter är det upp till oss att genom våra val visa att vi värderar kvalitet högre än kvantitet. Som jag ser det så handlar det inte enbart om att man genom lagstiftning ska stöda en utveckling av säkrare leksaker; det handlar även om att främja en produktion med låg miljöpåverkan och schyssta arbetsvillkor för de som tillverkar leksakerna. Vi måste frångå den masskonsumtion av billiga plastprylar som präglat leksaksmarknaden och i stället tänka mer hållbart. Det nya leksakslagen ger oss och våra barn möjlighet till att få bättre, tryggare och mer miljövänliga leksaker inom en snar framtid.

Fru talman! Förutom lagen om leksakers säkerhet är det även två andra lagar som man föreslår att anta som blankettlagar. Konsumentsäkerhetslagen samt lagen om underrättelse till Europeiska kommissionen om marknadskontrollen av vissa produkter som medför risk.

I lagförslaget beträffande konsumentsäkerhetslagen finns en del ändringar som kommer att få en del konsekvenser för både kommuner, företag och tillsynsmyndigheten ÅMHM. Det handlar om att höja produktsäkerhetskraven på varor och tjänster som erbjuds konsumenter för enskilt bruk.

Detta gäller enbart om en tjänst är förenad med betydande risker. Om en kommun eller ett företag erbjuder eller tillhandahåller t ex en lekplats, badstrand, skateboardramp, äventyrsbanor eller andra i § 6 i rikets lag om konsumentsäkerhet uppräknade tjänster så ska man göra en skriftlig anmälan till ÅMHM innan man börjar med verksamheten.

EU:s lagstiftning utgår från att endast säkra produkter och tjänster får erbjudas till konsumenter. Därför måste den som ska sälja eller erbjuda en tjänst försäkra sig om att så det verkligen är en säker tjänst man har att erbjuda. Det innebär också att alla som har en anmälningsplikt också har skyldighet att göra upp en säkerhetsplan.

Det här har något som även har funnits med i den gamla konsumentsäkerhetslagen men då som en frivillig åtgärd. Redan 2003 uppmanades t ex företagare inom turismbranschen i riket, där man sysslade med verksamhet som innebar betydande risker för konsumenterna, att göra upp skriftliga säkerhetsplaner. Eftersom det var en frivillig åtgärd, en rekommendation som inte uttryckligen fanns i lagtexten ansåg en del företag att de inte kunde tvingas att ha skriftliga säkerhetsplaner.

Avsikten från lagstiftarnas sida är att på sikt förbättra säkerheten för konsumenter, att på göra upp en säkerhetsplan är en förbyggande åtgärd som kan minska att risken för att olyckor inträffar eller farliga situationer uppstår.

I det här säkerhetsdokumentet ska man ange hur verksamhetsrelaterade faror och risker ska identifieras och hanteras. Förslaget innebär även att det införs bestämmelser i landskapslagstiftningen om innehållet i dokumentet, uppdatering av dokumentet, säkerhetsutbildning för personalen samt övningar i hur man agerar i nödsituationer. Avsikten är inte att man ska ha en mängd olika planer för sin verksamhet. Har man redan t ex gjort upp en plan i enlighet med § 14 i räddningslagen så ska det räcka.

Är det här verkligen nödvändigt, kanske någon frågar sig, fru talman. Säkerhetsdokumentet behövs framförallt för att se till att tjänsteleverantören själv är tillräckligt väl förberedd på de risker som kan vara förenade med tjänsten. Det ska inte skickas inte till någon myndighet men det ska finnas ett dokument att tillgå som ÅMHM vid behov ska ha möjlighet att granska.

Har man flera t ex lekplatser eller badstränder räcker det med att utarbeta ett enda säkerhetsdokument som gäller gemensamt för dessa.

Vilka konskevenser får då detta lagförslag? Ja, det handlar inte om betydande ekonomiska konsekvenser varken för verksamhetsutövarna eller för landskapsförvaltningen och dess myndighet ÅMHM. Vi menar att den principiella utgångspunkten är att de konsumtionsvaror och konsumenttjänster som erbjuds på den åländska marknaden ska vara säkra. De som berörs av lagförslaget rör sig om ett fåtal tjänsteleverantörer enligt uppgift som jag fått från ÅMHM. Mellan tio och tjugo verksamheter kommer att beröras.

Jag anser att det är otroligt viktigt att företagen och kommunerna inte ser denna lag som ytterligare en onödig administration. Man bör se lagen som ett stöd för sin verksamhet och jag är övertygad om att de seriösa, kompetenta och kunniga företagare vi har på Åland redan idag har en hög säkerhetsmedvetenhet. Att ha tänkt igenom på förhand hur man ska förebygga olyckor, vad man gör ifall en olycka skulle ske och vem som gör vad, borde vara och är grundläggande för de allra flesta företag idag. Säkerhetsövningar och säkerhetstänk ingår och bör ingå redan idag i de allra flesta verksamheter, i synnerhet där man så erbjuder tjänster förenade med risker till kunder.

Många som anmäler sig till natur- och äventyrsaktiviteter har nödvändigtvis inte alltid erfarenhet eller vana att röra sig i skog och mark eller på öppet vatten. Vi har idag besökare på Åland som kommer från storstäder och från andra delar av Europa och Ryssland och som kanske aldrig har suttit i en båt, kanot eller en kajak tidigare och som inte kan läsa av de tecken som infödda med lokalkännedom och erfarenhet sedan generationer kan se, t.ex. att det ska blåsa upp till storm och det är bäst att söka sig mot land.

För att förebygga att olycksfall sker, och för att definiera vilken miniminivå man bör ha när det gäller säkerhet inom natur-, äventyrs- och upplevelseaktiviteterna samt för att öka säkerheten, så tycker jag att säkerhetsplaner är en del av konceptet. Det kommer också att öka professionalism hos våra företagare och jag tror att vi ingen vill att det ska hända dem olyckor p.g.a. bristande utrustning eller brist på kunskap hos arrangörerna. Det här är ett sätt att höja och behålla standarden på de aktiviteter som åländska företag erbjuder idag.

Tryggare produkter och säkrare tjänster för konsumenterna. Det ser jag fram emot. Tack, fru talman.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Från liberalernas sida kan vi konstatera att landskapsregeringen fortsätter den inslagna linjen beträffande EU-direktiv, dvs. att man utnyttjar blankettlagstiftning i komplicerade fall. Det sparar både tid och pengar. Många gånger är direktiven komplexa och i det här fallet rör det sig om behörigheter som både hör till landskapet och till riket.

Mitt anförande tar fasta på det som till mesta dels är nytt och det handlar om leksaksdirektivet.

Det som är intressant och som är synnerligen viktigt är att social- och miljöutskottet bildar sig en uppfattning om hur tillämpningen av direktivet kommer att fungera i praktiken. Det är här politiken ofta får kritik från näringslivet. Hur på verkar de nya reglerna näringsidkarna? Vad innebär de nya standarderna när det gäller leksaker? Tillverkare, leverantörer, butikschefer alla bör känna till vilka nya regler som gäller.  Här tycker jag att landskapsregeringen ska ta ansvar för de småföretagare som berörs och förslagvis anordna ett seminarium tillsammans med Ålands näringsliv, ÅMHM och berörda näringsidkare. Har näringsministern och näringsavdelningen funderat på det här leksaksdirektivet? Det skulle vara intressant att höra den aspekten, eftersom det direkt berör näringsidkare. Hur ser det ut för ÅMHM:s del, finns det kompetens och resurser?

Det nya leksaksdirektivet som ersätter det gamla är mer tydligt och strikt men det har också blivit kritiserat för att sila mygg och svälja elefanter. Direktivet är på 37 sidor, riktlinjerna för uttolkning på cirka 200 sidor.

Det stadgas bl.a. att påsar med ouppblåsta ballonger måste ha varningstext. Nu kommer det lite sila mygg. Följer man diskussionen som förekom i Sverige när man införde och implementerade direktivet så kommer det fram lite intressanta trådar just på temat att man silar mygg.

Direktivet innehåller massor med regler för varningstexter för små leksaker som små barn kan tänkas stoppa i munnen och svälja. I den mån som sådana leksaker finns i matförpackningar så måste det finnas en separat paketering som uppfyller vissa säkerhetskrav. Så klarade sig Kinderägg efter att ha gjort om sin kapsel.

Inom EU-parlamentet när man förberedde lagstiftningen så var det flera parlamentariker som ville göra som USA och förbjuda chokladägget med leksak i. USA har en strängare lagstiftning än Europa.  I USA ansåg man att kvävningsrisken och en kanadensare som påkoms med att ta med sig kinderägg över gränsen fick böta 300 dollar. Det blev det ingenting av EU, där bland annat en barnläkare, parlamentariker Mepp Peter Liese kunde vittna från sin praktik; ingen av mina kolleger har någonsin rapporterat om hälsoproblem orsakade av kinderägg, däremot har jag ofta upplevt att barn riskerar att krävas av jordnötter och äppelbitar. Den som vill förbjuda kinderägg måste i så fall också förbjuda äppel och jordnötter.

Leksaksdirektivet är väldigt inriktad kvävningsfaran. Det är någonting som man förstås ska ta på stort allvar och det vet alla som har haft små barn. Madam söker ett område på små prylar så att de inte ska stoppa någonting i munnen. Men frågan är om man måste lagstifta om det?

I Sverige dör faktiskt fyra barn om året av kvävning som man ska ta det på allvar. Men det blir kanske absurt att försöka lagstifta om det. Det handlar oftast om grönsaker, bär och nötter eller annan mat.

Apropå ballongfaran, i alla våra hem finns det fullt av plastpåsar och plastfilm och de förvarar vi inte heller i kassaskåp.

Några ord om att svälja elefanter. Här kommer också en historia, direkt från verkligheten, som är väldigt intressant och som tar fasta på kemikaliedelen i konsumentskyddet över lag.

Det finns tydligen en branschtidning för hudläkare där man från olika håll i Europa kunde rapportera om att man fick patienter till sina mottagningar som hade märkliga, ilskna och allvarliga utslag på ryggen och på baksidan av benen. Det var flera hudläkare Europa som rapporterade i den här branschtidningen och de kunde förstå vad det kunde förorsakas av. Efter idogt forskande kom man fram till att gemensam nämnare var en ny fåtölj konstläder importerad ifrån Asien. Konstlädret innehöll så mycket gifter mot mögel som förorsakar patienternas utslag. Detta med kemikalier ska vi ta på ett mycket stort allvar.

När det gäller kemikaliedelen i leksaksdirektivet så skärps det och det är jättebra. Barn är extra känsliga för skadliga kemikalier med sin tunna hud och sina växande kroppar. Trots att lagen redan i dag tydligt säger att leksaker inte får innehålla några kemiska ämnen och blandningar som kan innebära risk för människors hälsa börjar tillverkarna ofta använda kemikalier innan de gjorts ordentliga studier av hur de påverkar människor. I vissa fall som med bly, bisfenol A och ftalater har det kommit fram senare att de kan orsaka skador. Här börjar man alltmer också tala om cocktaileffekter. Vi har gränsvärden för miljögifter, för växtskyddsmedel och för mjukrörare. Människor kan i blodet ha nivåer som håller sig till gränsvärdet men alla de här olika doserna av kemikalier börjar få ödesdigra konsekvenser för människor och människors hälsa.

 Många fullskalexperiment pågår på leksaker. Det som inte är förbjudet är tillåtet. Det kommer vi kanske att återkomma till.

När ett ämne börjar användas är det svårt att få bort det från marknaden. Ftalater är ett exempel. Det används som mjukgörare i plast och det finns i alla möjliga barnleksaker, även bitleksaker. De farligaste varianterna är nu förbjudna för barn under tre och i.o.m direktivet höjs åldern till 14. Forskarna upptäckte att det rubbar hormonsystemet. Men alldeles bara för några år sedan var det krigsrubriker i media; man hade tagit hand om leksakerna, men man hittade höga halter av det mjukgörande ämnet i nappar, pipmuggar och i tröstnappar som används av barn som har dem i munnen och suger på. Det är mycket allvarliga saker.

Trots förbud kommer laksaker som innehåller förbjudna ämnen ut på marknaden och i leksaksbutikerna. Idag tillverkas mellan 80 och 90 procent av alla leksaker, som säljs, i Kina. Ansvaret för leksakens kvalitét flyttas då till importören. Här skulle det vara viktigt att landskapsregeringen tar ett fast grepp och stöder de småföretagaren som är verksamma i leksaksbranschen.

Att som konsument skaffa sig information om vad leksaker innehåller och hur de tillverkats är svårt. Vi måste helt enkelt lita på att företagen och myndigheterna sköter kontrollen.

Det nya direktivet har varit föremål för allvarlig kritik när det gäller tröskelvärdena i kemikalierna. Visst är det en skärpning men många miljöorganisationen tycker att de fortfarande är för höga, att man haft för lång tid på sig att anpassa sig när det gäller kemikalierna och att kontrollen av leksaker borde genomföras av oberoende testlaboratorier, inte av producenterna själva. Kemikalielobbyn är otroligt stark! Här har vi en tickande miljöbomb, en tyst katastrof. 

De senaste 50 åren har världens kemikalieproduktion ökat från 7 miljoner ton eller över 400 miljoner ton per år. Enligt EU:s sammanställning används idag över 100 000 kemiska ämnen varav många är skadliga. De allra flesta finns i produkter som omger oss dagligdags t.ex. kläder, mat, leksaker, hygienprodukter och byggmaterial.

Det krävs därför försiktighet, en ökad medvetenhet och ett breddat hälsotänkande, särskilt för de miljöer som barn vistas i regelbundet. Det krävs replik politiker agerar, att vi lever upp till det förtroende som föräldrar ger oss dagligen. Det här var en sådan konkret sak som jag saknade i handlingsprogrammet, just risken med kemikalier och rätten att kräva en giftfri vardag för våra barn. Tack.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag är lite oklar på om ltl Sjögren diskuterar lagen om leksakers säkerhet? Det är alltså inte fråga om leksaksdirektivet. Det här är den nationella tillämpningen och den åländska tillämpningen.

Det andra är att kemikalielagstiftningen reglerar hur mycket man får använda olika ämnen. Det är kanske sedan förekommer i förordningar till den här lagen om leksakers säkerhet. Man måste gå till konsumentsäkerhetslagen 4 § som pratar om subsidiär lagstiftning.

Den här lagen riktar sig inte bara till näringsidkare utan också till kommuner, föreningar och till tullen som har hand om att kontrollera de kinesiska leksakerna. Jag måste säga att jag tyckte att det här resonemanget var lite ostrukturerad.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Det står ltl Sundback fritt att tycka precis vad hon vill om mitt anförande. Jag anförde att jag ville att social- och miljöutskottet tittar på tillämpningen av lagen. Det är ju det som vi sätter i kraft, vi sätter leksaksdirektivet ikraft med den här lagen. Det här är första gången som det åländska parlamentet får debattera leksaksdirektivet. Visst vet jag att landskapsregeringen inte kan beskyllas för att sila mygg och svälja elefanter. Men jag har också ett allmänt intresse av att debattera själva leksaksdirektivet, det har vi inte gjort förut i parlamentet och det tycker jag absolut är på sin plats.

Ltl Barbro Sundback, replik

Strikt formellt har vi inte ett sådant ärende på agendan. Vi har ett lagförslag om leksakers säkerhet, en rikslag, som här föreslås att ska tas som en blankettlag. Jag tror att det går för långt om utskottet ska gå tillbaka till leksaksdirektivet och se om det här uppfyller direktivets gränser. Jag utgår ifrån att det är regeringens sak att göra just det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Ltl Sundback brukar ofta säga att hon förbehåller sig rätten att diskutera olika saker. Jag förbehåller mig rätten att diskutera leksaksdirektivet. Ltl Sundback får tycka vad hon vill. Det som jag sade och det som jag ville att social- och miljöutskottet skulle titta på var just tillämpningen. Samtidigt debatterar jag leksaksdirektivet också för vi kommer med all sannolikhet att kunna påverka nya direktiv, vi kommer att få ny lagstiftning till lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, fru talman! Ltl Katrin Sjögren ställde några frågor i sitt anförande till näringsministern bl.a.om man har det varit i kontakt med näringslivet och diskuterat den här frågan. Det har man gjort till skillnad från den föregående regeringen som inte gjorde det, vilket jag tyckte var ganska beklagligt när jag fick ta del av det.

Efter diskussioner med den leksakstillverkare som vi har på Åland så inser man att det viktiga är att man inte inför ytterligare pålagor ur ett åländskt perspektiv på en leksakstillverkare som uppfyller de CE-märkningar som krävs idag för att ha leksaker på den gemensamma marknaden.

Den här regeringen har tagit allvarligt på den här frågan. Jag håller med det som ltl Sjögren också säger; det viktiga är hur den tillämpas. Det är bra att utskottet tittar vidare på de här frågorna för man kan tillämpa lagar på olika sätt beroende på vilka tjänstemän som läser texterna som den här församlingen skriver ihop.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! När det gäller igångsättandet av att fullfölja leksaksdirektivet så var det en sak som inte var färdigbehandlad. Där har den nu sittande landskapsregeringen ansvar att diskutera med näringslivet och producenterna. Det jag frågade var om man kan garantera att alla leksaker på Åland har CE-standard? Kan man garantera att inte små näringsidkare gör direktimport? Både i Finland och i Sverige så är det här en stor fråga för importörer och tillverkare. Det här är en fråga som butikschefer och alla ska känna till så det kanske skulle vara på sittplats att diskutera vidare med Ålands näringsliv om det finns behov av ett seminarium eller något annat önskemål.

Minister Fredrik Karlström, replik

Fru talman! Jag har absolut ingenting emot om man skulle ha ett sådant seminarium och diskutera och ha samråd med näringslivet.

Det är tullens ansvar att se på importer till Finland och om man uppfyller de CE-märkningar som krävs. Jag vet att tullen gör stickprov och kontrollerar vissa försändelser extra noga ibland. Kanske vi ska vara glada att det inte är självstyrelsens behörighet för det är ganska komplicerat om vi ska börja granska import som sker till vårt självstyrande örike.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Visst är det på det viset att tullen gör stickprov. Det importeras enorma mängder till riket och till Åland och man utför stickprov. Jag kan aldrig se att det är fel med kunskap. Jag tycker att det skulle vara en bra gest ifrån landskapsregeringens sida att se till att man bryr sig om småföretagare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ett klargörande, ltl Sjögren, föreslog du att Åland ska förbjuda kinderägg? Är det här regelverket för löst?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Nej, det gjorde jag inte. Det var ett exempel på absurditeter som också förekommer när man diskuterar den här formen av lagstiftning. Så, nej absolut inte! Det var ett exempel på att sila mygg och svälja elefanter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Fru talman! Vi har alla rätt att leva i ett tryggt samhälle. De nya leksaksdirektiven har fäst särskild uppmärksamhet vid skyddet av barn mot risker som är förenade med kemikalier i leksakerna, bl.a. cancerframkallande också så kallade CMR-ämnen är i regel förbjudna. Detta här är jättebra. Jag vill påstå att det är utmärkt.

Fru talman! Vi vet att det finns företag som inte uppfyller dessa krav. Leksaksfabrikörer i bl.a. Kina och Indien tillverkar inte alltid produkter som håller den standard som krävs av EU. Detta beror inte alltid på att myndigheterna i dessa länder inte har säkerhetskrav, utan att den enskilda fabriken tillverkar utgående från de resurser de har. Är det brist på en råvara så kanske de använder sig av en billigare farlig råvara för att få produkten färdig. Marknaden är tuff och konkurrensen hård. Konsumenterna kräver billiga produkter och på en sådan marknad äventyras konsumenternas säkerhet.

”You get what you pay for” – brukar man säga i Amerika, och det betyder inte alltid att produkten är bra.

De allmänna principerna om CE-märkning anses underlätta marknadskontrollen av leksaker, men vi vet även att förfalskning av säkerhetsmärkningen CE sker. Vi läser tyvärr lite för ofta i tidningen att en produkt eller vara har klassats som farlig och ska lämnas in tillbaka till butiken. Det är bra att stickkontroller görs, men en skärpning av regelverket är enligt mig nödvändig. Som förälder vill man veta att födelsedagspresenten till sonen eller barnbarnet garanterat är säker.

Det är bättre att vara lite mer försiktig än att ett barn kan skada sig för livet. Det är frågan om säkerhet och trygghet.

Fru talman! Det ligger även i handelns intresse att garantera säkerhet och att ha klara regler att följa. Ingen vill få ett dåligt rykte ifall man skulle sälja varor eller erbjuda tjänster som inte är säkra för konsumenterna. Det är även bra att vi på Åland har en egen myndighet, i detta fall ÅMHM, som kommer att kunna upprätthålla en välfungerande tillsyn. Tjänsteleverantörerna kommer att ha en skyldighet att anmäla verksamheter som kan vara förenade med betydande risker. Här tycker jag det är bra att anmälningsskyldigheten gäller platser där barn ofta vistas. Några bra exempel är utomhuslekplatser, skateboardramper, rid stall och badstränder. Olyckor han alltid hända, men olyckan ska inte bero på lekredskapet eller på att området dit barnen bjuds in att leka, inte uppfyller de normer som givits.

Jag vill avsluta med att konstatera att jag stöder förslaget och hoppas att lagtinget också kan godta förslaget. Tack.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Det lagförslag som vi har framför oss innehåller flera goda saker, bl.a. målsättningarna som åtminstone jag kan omfatta, dvs. att klargöra vem som är ansvarig part och att överhuvudtaget skapa större klarhet och tydlighet i lagstiftningen.

Tittar vi på huruvida det skapar gränshinder eller inte, vilket är en het potatis särskilt i Nordiska Rådet, så är svaret nej. Tvärtom, det här bidrar till en harmoniserad marknad i EU där samma regler gäller för alla.

Leksaksaksdirektivet, som vi hade en intressant diskussion om här tidigare, handlar mycket om sunt förnuft. Det handlar om att vi inte ska ha radioaktiva leksaker eller ha leksaker med reproduktionshämmande ämnen. Det finns knappast någon i den här salen som har något att invända mot det.

Det finns lite mera att debattera om i konsumentsäkerhetsdelen. En bra sak som jag uppskattar i konsumentssäkerhetslagsförslaget, artikel 7, är det som ministern nämnde; i fall det redan finns en plan. I artikel 14 i räddningslagen så behövs inte en säkerhetsplan uppgöras. Det är en bra grej för det är mindre byråkrati för företagen.

Jag vill ge som färdkost till det behöriga utskottet detta att om vi tittar på totalen av bestämmelserna, dvs. anmälningsplikten och säkerhetsdokumenten så vad innebär det här för den enskilde företagaren? Delvis skymtade det tidigare i debatten fram om ÅMHM klarar av detta? Jag har inte någon anledning att ifrågasätta huruvida ÅMHM skulle klara av detta. Jag tänker mera på totalen. Hur stor blir arbetsbördan om vi tar företaget Lekplaneten som exempel? Måste de ha certifikat för varje leksak, intyg över spårbarhet, anmälningsskyldighet enligt artikel 7 och säkerhetsdokument? Tittar vi på framställningen så finns det antydningar i dokumentet om att ÅMHM inte är nödvändigtvis behöver ha full koll, bara pappren finns och man kan titta på dem. Det gör åtminstone mig lite bekymrad.

Jag hoppas att det behöriga utskottet tittar extra mycket på om det går att minska den totala bördan för våra företagare.

Angående debatten om kinderägg så hade jag en debatt med en kollega här tidigare om huruvida de omfattats eller inte. Tittar vi på sidan 8 så står att; ”det är förbjudet att placera leksaker inne i ett livsmedel på ett sådant sätt att man måste förtära livsmedlet för att komma åt leksaken”. Vi kom fram till att man kan bryta upp kinderägget utan att förtära det, då är det ingen fara. Tack, fru talman.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Wille Valve för ditt inlägg. ÅMHM har absolut inte resurser att gå ut i leksaksbutikerna och kontrollera varenda leksak och begära att få se dokument. Men, om det kommer en anmälan, om det kommer en förälder som klagar eller att det har hänt en olycka så då kan ÅMHM gå in och begära att få se dokumenten. Det är tillverkaren som ska se till att alla leksaker förses med uppgifter så att leksaker går att spåra. Det ska vara modellnummer, serienummer och partinummer osv.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Som sagts tidigare här så har den här framställningen två delar; dels är det en lag när det handlar om leksaker så och lagen om konsumentsäkerhet på varor och tjänster som erbjuds konsumenter för enskilt bruk.

När det gäller leksaksbestämmelserna är det rysligt behjärtansvärt att man i möjligaste mån begränsar barns exponering för kemikalier. Jag hör också till dem som är mycket orolig över det, eftersom det alltid i alla fall är en väldigt liten dos som man får i sig. Det kommer några små enstaka molekyler i gången och det uppfyller alltid alla gränsvärden som finns alltid. Med sammantaget så blir det stora mängder av olika typer av kemikalier som vi inte känner till vad det innebär för barn och människor i alla åldrar. Jag tror att det i framtiden kommer att bli ett stort folkhälsoproblem, som vi inte riktigt kan överblicka idag. Därför är det viktigt att ta det säkra före det osäkra och undanhålla särskilt barn från så mycket kemikalier som möjligt. De flesta kemikalier lagras i kroppen. Människan, som är designad för att leva på östafrikanska steppen, har inte utvecklat förmågan att göra sig av med kemikalierna som man på dessa miljoner år inte har exponeras för. Möjligtvis kan människan om några miljoner år göra sig av med kemikalierna från sina organ. Därför är det här ytterst allvarligt och viktiga bestämmelser.

Den andra delen, konsumentsäkerhetsdelen, när man läser det rakt upp och ner så är det också behjärtansvärt och viktiga saker att omgivningen är säker och om man köper en tjänst så kan man lita på att den är säker. Lite oroande med den här framställningen är vad det här kommer att resultera i. Hur mycket ny och extra byråkrati blir det för tjänsteleverantörer, entreprenörer och för näringslivet som helhet?

Det finns två vägar att vandra; att göra det här på ett smidigt sätt eller att läsa Bibeln som en viss potentat läser den och göra så mycket byråkrati som möjligt. Om man läser den så då är den här framställningen rentav katastrofal, om man i varje paragraf letar upp möjligheter att skapa ny byråkrati då kan det bli riktigt tokigt. Det finns många möjligheter. Jag hoppas verkligen att man inte ska göra det. Jag vill inte säga att jag tror att man ska göra det utan jag hoppas verkligen att man både från landskapsregeringens sida men framförallt från ÅMHM:s sida försöker minimera byråkratin. Att man inte ska införa ny byråkrati där det inte absolut är motiverat och att man alltid försöker i alla processer vara så smidig som möjligt.

Om utskottet ska göra någonting speciellt åt den här lagen så borde man analysera byråkratibiten. Att vi inte återigen påför näringslivet ny byråkrati, utan att det egentligen ger någon nytta. Jag är inte mot byråkrati per definition. Jag tycker att det behövs lagar och regler för att uppfylla syftena som är mycket lovvärda. Men ofta tyvärr så gör man som den nämnda potentaten och det måste vi få en ändring på, så ska det inte får vara. Man ska kunna vara smidig och verkligen ha byråkrati där det är motiverat och ha enkla processer så att vi möjliggör att vi har en stor flora av tjänsteleverantörer.

Det speciella för Åland är ju alla småföretagare där man ofta är ensam. Man är ute och guidar sina kunder samtidigt som man ska fakturera, samtidigt som man ska sköta sin bokföring och samtidigt som man ska sköta all sådan här byråkrati. Det här är inte några problem för ett företag med 50 anställda för där finns personer som jobbar med byråkrati. Men för småföretagare är alltid sådana här bestämmelser av ondo, som man kanske ser det, men det kanske också är motiverat. Tyvärr förekommer det rätt så mycket omotiverad byråkrati och det hoppas jag att man kan undvika. Utskottet får gärna titta på det.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Fru talman! Obundna och liberalerna är helt överens. Jag påtalade i mitt anförande att man ska se på tillämpningen. En idé skulle kunna vara att man diskuterar med näringsidkarna själva hur vi ska göra det här på smidigaste sätt. Vi ska implementera direktivet, men tillämpningen ska vi göra så smidig som möjligt. Vi på Åland vill ju, precis som stora delar av Europa, ha säkra leksaker, vi vill ha humana djurtransporter och det betyder också att vi är en del av hela stora EU och behöver implementera lagstiftningen. Nyckeln finns i tillämpningen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Så är det. Det är ofta upp till den enskilde tjänstemannen och framförallt till den myndigheten som tillämpar den här lagen att försöka vara smidig, försöka föra dialog och försöka att inte slå någon i huvud med byråkratin. Man ska istället förklara vad syftet är och vad man vill uppnå med den nya byråkratin som kommer till för små företagare. Då kanske de förstår det, tar sig an det och också använder det i sin marknadsföring. Man är certifierad och man har säkerhetsplanen i skick osv. Man måste vända på det så att folk ser det som någonting positivt. Men det kan vara lite svårt om man är enmansföretagare och jobbar 200 procent redan och ska börja jobba 210 procent för att det här ska fungera. Där gäller det nog att vända orden rätt och framförallt se på alla rutiner och processer i tillämpningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Ambitionen från landskapsregeringen är naturligtvis att det ska vara en så lätthanterlig och smidig hantering av både anmälningsplikten och säkerhetsplanerna som möjligt. I propositionen till rikslagen beträffande konsumentsäkerhet beskriver man precis samma resonemang som ltl Sundman hade. När det gäller små och medelstora företag ska man inte kräva orimliga säkerhetsplaner utan de ska utformas i enlighet med verksamhetens storlek och art och man försöker samordna, om det finns flera myndigheter som också kräver olika planer, så att det blir så lite byråkrati som möjligt.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag läste den passusen. När man läser det så låter det bra och lovvärt. Men vi har sett av andra exempel att man sedan har en förmåga att ändå zooma ner. Ett medelstort företag i Finland är mycket större än ett medelstort företag på Åland och så justerar man gränsvärdena till nackdel för näringslivet. Jag vill inte påstå att man för avsikt att göra det här, men man måste tänka på sådana avgränsningar så att man inte har oskäligt mycket byråkrati. Det ska bli intressant att följa tillämpningen av det här. Utskottet kunde fördjupa sig i det och kanske till och med skriva det. Egentligen borde det finnas en paragraf i lagen som uttryckligen säger att man särskilt ska beakta åländska förhållanden, men så kan vi inte heller ha det.

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag har ingenting emot att man granskar just det här stycket. Man skulle också gärna kunna gå på studiebesök till ÅMHM och ta reda på lite mera vad den här väldigt effektiva och kompetenta myndigheten jobbar med. Det är väldigt intressant.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är ett bra förslag. Jag tycker att man också från lagstiftarens sida kan föra en dialog direkt med tillämparen i det här skedet när man ska stifta lagen så att man också från lagtingets sida kommunicerar viljan att ha smidiga processer. Det finns ju alltid olika uppfattningar. Man kanske aldrig blir helt överens från småföretagarnas och ÅMHM:s sida, men man kan absolut bli mera överens och ha en mer fruktbar dialog.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det här är den första lite större lagframställningen som den nya regeringen kommer med. Man funderar på det som utlovades att det skulle vara en högre kvalitet på lagframställningarna i fortsättningen. Jag har inte lusläst den här framställningen på det sättet att jag kan betygsätta den. I och med att den här framställningen går till det utskott som jag sitter i så får jag ändå möjlighet att gå igenom den till punkt och pricka.

Man har också pratat om ett modernt ledarskap och framförallt pratade man om en helhetssyn. Miljöregler och regler för näringslivet skulle gå hand i hand. Man pratade om en ny näringspolitik med mindre byråkrati. Därför hoppas jag också att näringsministern har möjlighet att närvara när vi har den här debatten.

Minister Aaltonen gav en bra presentation, men den kanske var lite ensidig. Den här framställningen framställdes som någonting oerhört positivt. Det sades också att det fanns förenklingar i den. Märkväl, notera vad jag sade tidigare att jag inte har läst framställningen till punkt och pricka, men jag har åtminstone inte hittat några förenklingar, tvärtom.

När det gäller det som ministern tog fasta på; farliga giftiga leksaker så tror jag att ingen i den här salen vill att våra barn ska komma i kontakt med dem. Tullaboratoriet vid tullmyndigheterna ska sköta det, där borde gränsen finnas.

Det här är regelverket är uppbyggt för att se till att den typen av leksaker inte kommer fram till barnen, så långt är det bra. De leksakerna framställs i Asien, u-länder och inte på Plasto för där har man andra regelverk som man redan följer. Byråkratin är uppbyggd just för att det inte ska komma farliga och giftiga leksaker till barnen. Byråkratin är inte uppbyggd för små åländska småföretag.

Det var roligt att se att ltl Danne Sundman har kommit tillbaka till den gamla formen igen. Jag håller med om ganska mycket av det som han sade. Däremot håller jag inte med honom när han sade att det här är någonting som utskottet måste titta på. Jag har ju redan fått den erfarenheten att man i utskottet säger nej. Man säger att så här har regeringen lagt förslaget och sedan är den diskussionen slut. Det är ju faktiskt regeringen som måste se igenom alla konsekvenser för vi i utskottet får inte till stånd några förändringar ändå, tyvärr.

Jag har två principiella invändningar innan jag går desto mera in i det. Jag har lärt mig att det alltid är bra när man behandlar en framställning att man inte är alltför kategorisk.

Här har vi, som det framkom i presentationen, riksförfattningar om produktsäkerhet. Om man är leksakshandlare, konsument eller leksakstillverkare så kommer vi inte att kunna få något svar i vår egen lagbok, utan då måste man söka sig vidare till den finska lagstiftningen. Det finns inte heller någon analys av vilka konsekvenserna blir av det här, utan man har tagit det finska regelverket rakt av. Tittar vi på sidan 20 så kan man konstatera att det finns åtta paragrafer som i stort sett enbart tar sikte på förvaltningsuppgifterna. Man byter ut orden statens myndigheter, där det förekommer i rikslagstiftningen, mot att det ska skötas av landskapsregeringen, om jag förenklar. Det sägs i 1 §; ”inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska följande riksförfattningar tillämpas.” För att få reda på vad som gäller för en ålänning så måste man in i den finska lagstiftningen. Vi har så många gånger pratat om att vi måste kunna utläsa vad som gäller och inte gäller av vår egen lagstiftning. Det är den första principiella invändningen.

Den andra invändningen är mera på saklig nivå. Det pratades om förenklingar. Jag tror inte det. Det sägs; "lagförändringar innebär att produktsäkerhetskraven på varor och tjänster som erbjuds konsumenter för enskilt bruk skärps". Det finns ingenting som förenklas, utan det skärps. Tjänsteleverantörer ska göra en skriftlig anmälan till ÅMHM. Man ska också göra en ny anmälan om det sker någon väsentlig förändring i verksamheten eller om leverantören byts ut. ”De nya reglerna innebär även att en leksakstillverkare måste analysera en leksaks egenskaper och eventuella faror och visa att den uppfyller de lagfästa säkerhetskraven innan leksaken släpps ut på marknaden.” Som jag sade inledningsvis, det här är ju jättebra för att komma åt de problem som finns. Jag tror nödvändigtvis inte att det är jättebra för den leksakstillverkare som vi har här i landskapet.

Tittar vi på sidan 15, där de ekonomiska och administrativa konsekvenserna nämns så sägs det i första meningen: ”Förslaget har inga betydande ekonomiska konsekvenser för verksamhetsutövarna eller för landskapsförvaltningen”.  Den meningen tror jag faktiskt att inte stämmer. Jag kommer noga i utskottet att se till att vi får en ordentlig redogörelse för det. Men det sista stycket är det intressanta, resten säger inte så mycket. ”När det gäller de administrativa konsekvenserna kan följande konstateras. För ÅMHM innebär förslaget nya uppgifter. Nya instrument såsom anmälningsplikt för olika verksamhetstyper införs och därmed även regelbunden tillsyn över nya verksamhetsgrupper och säkerhetsdokument krävs i verksamheterna”. Märkväl, det finns inte någon analys av vilka konsekvenserna blir för näringslivet, vilka konsekvenserna blir handeln och vilka konsekvenserna blir för de företag som tillverkar leksaker. Det här gjorde mig lite fundersam. Jag sökte kontaktuppgifter till Ålands näringsliv för att kontrollera om de överhuvudtaget har varit inblandade. Det sägs i beredningsarbetet så här: ”Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering. Ålands Näringsliv och ÅMHM har under beredningen getts möjlighet att avge yttranden över förslaget”. Med tanke på att näringsministern sade att man har haft en god dialog så råkade jag se på Ålands näringsliv hemsida där yttrandet fanns just över den här lagstiftningen. Det står så här i första meningen: ”Ålands näringsliv motsätter sig förslaget till ändrad lagstiftning om konsumentsäkerhet. Föreliggande förslag medför ökad administrativ börda för berörda företag och ansvarig myndighet samtidigt som förslaget inte leder till ökad säkerhet. Redan idag finns omfattande säkerhetsanvisningar och standarder som efterföljs. Dessa är implementerade på EU-nivå och att därefter införa en tillsyn på lokal nivå av en myndighet som saknar kompetens inom nämnda område försvårar möjligheterna till att bedriva verksamhet på Åland. Om de åländska myndigheterna önskar ta del av det säkerhetssystem som redan idag finns kan uppgifterna hämtas från respektive bolag. Nya system behöver inte skapas.” Sedan sägs det är precis det som jag konstaterade; ”förslaget saknar vidare en konsekvensanalys utgående från åländska förhållanden”.

Avslutningsvis, fru talman, när man pratar om förenklad byråkrati, när man pratar om en ny näringspolitik så när den första lagframställningen kommer så lufsar det på i precis samma spår som det har gjort förut. Det bekymrar mig. Även när man pratar om en god dialog, ett samarbete med det åländska näringslivet så behöver man bara att gå in på deras hemsida för att konstatera vilka åsikter de har om den här framställningen. Jag är rädd för att ingenting av det som har framförts här har beaktats och det bekymrar mig storligen.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Först tycker jag att man måste klargöra att det här är en konsumentsäkerhetslag. Konsumenter är vi alla. Det är en viktig medborgarlagstiftning. Det är inte en näringspolitisk lagstiftning. Det är en lagstiftning som skyddar oss från en fri marknad där det inte finns något ansvar för den som säljer varor och tjänster. Vi har gudskelov inte en sådan fri marknadsekonomi. På sådana marknader kan man köpa allt från små barn till akademiska titlar och giftiga leksaker osv. Man behöver inte resa långt härifrån för att komma till en jättestor sådan marknad. Jag tror inte det är någon här som eftertraktad ett sådant samhälle.

Det andra är att vi ingår i en gemensam marknad där varor och tjänster i princip ska kunna flytta sig fritt över nationsgränserna. Det är ju därför som vi har regelverk som ska vara i stort sett lika i alla länder och marknaden ska fungera på likadana villkor.

Vi har att ta ställning till tre rikslagar och inte några direktiv, som jag ser det, varav en lag direkt har hänförts till ett nytt direktiv om leksaker. Det gäller att vi ska ta ställning till att, via en blankettlag, godkänna att tre rikslagar ska gälla på Åland. Det är en konsumentsäkerhetslag, som tidigare hette produktionssäkerhetslag. Det är en lag om leksakers säkerhet och en lag om underrättelser till europeiska kommissionen om marknadskontrollen av vissa produkter som medför risk.

Regeringens förslag är att vi ska ta det här som en blankettlag. Som alla sådana här fall kan man diskutera vad som är bättre och vad som är sämre. Det är dåligt att själva lagarna inte kommer att ingå i den åländska författningssamlingen. Vi får de ganska meningslösa blankettlagarna som ingen kan läsa förutom att ha tilläggsmaterial i form av rikslagstiftningen. Det goda med det, och särskilt i det här fallet när så många har diskuterat och ifrågasatt tillämpningen, är att när vi gör egna lagar så har vi nästan aldrig tillämpningsanvisningar. Det blir ofta en fråga för den underordnade myndigheten att tillämpa lagen på bästa tänkbara sätt. Vi har erfarenheter av många av landskapets underordnade myndigheter som säger; ”för guds skull, stifta inte så mycket egna lagar när vi inte får tillämpningsanvisningar ifrån regeringen”. I de nordiska länderna är det ministerierna som lämnar anvisningarna så att lagen ska kunna tillämpas lika överallt i landet. I det här fallet kommer det att finnas tillämpningsdirektiv på rikssidan. Om utskottet vill fundera över den saken så kanske man kan få veta vilka tillämpningsdirektiv som man har producerat i riket. Å andra sidan så är det inte riktigt strikt taget utskottets sak att syssla med det, utan det är en förvaltningsangelägenhet och handlar om verkställighet, som landskapsregeringen ska utföra. Det är ofta så att vi politiker inte bara vill veta vad utan vi vill också veta hur saker och ting ska förverkligas.

Om man tittar på konsumentsäkerhetslagen så berör den inte enbart näringsidkare, den berör också kommunerna och den berör kanske till och med föreningar. Så är åtminstone bestämmelserna. Hur det sedan blir i praktiken får vi väl se tids nog. Här får ändå kommunerna lättnader jämfört med riket, i och med att landskapets myndighet, ÅMHM, kommer att vara tillsynsmyndighet. Men kommunerna kommer nog att behöva redovisa t.ex. hur man har tänkt sig att säkerheten ska fungera på badstränder, ridstall med mera som räknas upp här. Tillämpningsområdet är vidare än bara det som gäller näringslivets intressen.

Leksaksdirektivet är förnyat antagligen av orsaken att marknaden har exploderat på det här området. Man har upplevt att barn löper stora risker. När man lever i en öppen värld med fri marknad kommer det alltid att finnas varor som inte är bra med tanke på konsumenternas hälsa och säkerhet. Det här är säkert inte ett fullkomligt sätt att skydda barn från alla risker men det är väl ändå ett ambitiöst försök.

Den sista lagen handlar om att om man upptäcker risker i fråga om produkter så är man skyldig att informera EU:s myndigheter om det.

Socialdemokraterna tycker att det här är en viktig lagstiftning. Vi hoppas att den så fort som möjligt kan passera lagtinget så den kan börja tillämpas. Det är klart att de som bedriver näringsverksamhet vill i grunden inte ha regleringar och pålagor. De vill så fritt som möjligt kunna sälja själva. Det ligger i sakens natur. Men det betyder ju inte att vi skulle tillmötesgå de kraven. Det finns ju också företagare som har andra uppfattningar och som är måna om att sälja och sköta sina affärer på ett hållbart och säkert sätt. Tack, fru talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ltl Sundback sade att det här är en konsumentlagstiftning, det är ingen näringslivslagstiftning och det ligger mycket i det. Hon sade också att det inte enbart berör näringsidkare och det är helt sant. Men när jag hörde det här resonemanget så tänkte jag att dit for den helhetssynen som den nya regeringen pratade om; att se på miljöreglerna hand i hand med näringslivslagstiftningen och att man skulle försöka ha en helhetssyn.

Jag tror att vi alla är eniga om vi vill ha bort farliga giftiga leksaker ifrån marknaden. Det är ingen som vill ha sådana leksaker. Det är ju tullens huvudsakliga arbetsuppgifter. Skillnaden är att jag inte vill byråkratisera sönder den åländska leksakshandeln eller leksaksindustrin. Jag har förstått att den åländska leksakshandeln redan har väldigt tuffa ekonomiska förutsättningar på grund av hård konkurrens från Sverige.

Det är intressant att Ålands näringsliv motsätter sig den här lagen. Ska vi då helt hållet strunta i det eller ska vi faktiskt tillmäta någon vikt vad både Ålands näringsliv tycker? Jag tycker att man borde göra det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ltl Anders Eriksson får i utskottet komma med alternativa förslag om hur han vill förändra den här lagstiftningen.

Jag understöder förslaget. Jag tror inte att det äventyrar de åländska näringsidkarnas konkurrenskraft om de verkar under samma villkor som i riket.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är inte alldeles säker på det sista. Ser man på de stora leksakskedjorna så har de hundratals personer i ledningen som kan hantera den här typen av byråkrati, medan åländska småföretagare helt enkelt inte har de möjligheterna.

Jag kan lova ltl Sundback att när jag har satt mig noga in i det här så kommer jag att lägga alternativa förslag i social- och miljöutskottet så får vi se vad det leder till.

Jag tolkar inte Ålands näringslivs utlåtande på det sättet som ltl Sundback sade tidigare; att företagen vill ha det så fritt som möjligt och att de vill göra som de vill. Jag tolkade inte deras utlåtande på det sättet. Jag tolkade det som att de inte ville att man skulle bygga upp en dubbel byråkrati som vi är på väg att göra nu. Man tycker att den reglementering som finns räcker. Men det får vi säkert höra mera om.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är lätt att man polariserar saker och ting i debatten. Nu fick man intrycket att alla åländska företag är små i den här branschen medan alla företag i riket är stora. Men jag kan lova ltl Anders Eriksson att det finns småföretagare också på andra sidan Skiftet.

Såvitt jag vet så har regeringen ännu inte sagt precis exakt hur det här ska tillämpas och hur man är beredd att beakta näringslivets synpunkter i det skedet. Nu lagstiftare vi, sedan kommer verkställighet och förvaltningen att träda in.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! Många av de synpunkter som har kommit fram kommer säkert att behandlas i det berörda utskottet.

Jag ställer mig frågan vilket det berörda utskottet är? Jag har en procedurfråga av principiell karaktär som gäller vårt arbete här i lagtinget. Det är på förslag att det här ärendet ska gå till social- och miljöutskottet. När jag läste igenom det här förslaget så finns det mycket om varuleverantörer, tillverkare, importörer, exportörer, tjänsteleverantörer som säljer produkter och det pratas mycket om tjänster och varor. Man kan tycka att det vore mer rimligt att det här ärendet skulle gå till finans- och näringsutskottet.

Läser man igenom allting så står det väldigt mycket om risker och säkerhet, särskilt konsumentsäkerhet, produktsäkerhet, leksakers säkerhet och marknadskontroll av risker. Det är mycket kring säkerhet. Spontant när jag läser igenom det här så tycker jag att det har mycket med säkerhet att göra.

I arbetsordningen framgår det tydligt att det är lag- och kulturutskottet som har hand om säkerhet.

Hur har talmanskonferensen kommit fram till att det här ärendet ska gå till social- och miljöutskottet? Spontant tycker jag att ärendet ska gå till lag- och kulturutskottet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag tycker att det är synd om värderade ltl Carlsson ställer en fråga och inte får något svar. Därför begärde jag en replik.

Den klassas som konsumentlagstiftning. Enligt nya den lagtingsordningen så hör konsumentärenden till social- och miljöutskottet.

I sak håller jag mycket med om det som ltl Carlsson sade. Det är intressant när man hör regeringsföreträdare, för nu säger ltl Carlsson från moderaterna en sak, i det förra anförande hade vi en ledamot från socialdemokraterna som sade någonting helt annat. Det är ju intressant med tanke på det framtida regerandet.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Eriksson kopplar ihop regeringen med det principiella arbetet i lagtinget. Jag tycker inte riktigt det hänger ihop. Inte har väl regeringens organisation och ministrarnas placeringar styrt hur vi har satt arbetsordningen i Ålands lagting?

Ltl Anders Eriksson, replik

Det uttalandet är givetvis helt riktigt. Men både ltl Carlsson och ltl Sundback står bakom regeringen, därför tycker jag att det är intressant att man har så väldigt olika åsikter om hur detta ska skötas. Framtiden får utvisa vad det leder till.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag uppfattade inte att ltl Sundback sade någonting om utskotten och utskottsarbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Det har varit mycket diskussion om social- och miljöutskottet under den här debatten. Det har varit intressanta synpunkter.

Jag tänkte börja med det senaste anförandet, som ltl Petri Carlsson hade, angående vilket utskott det här ärendet ska höra till. Personligen har jag inte varit med och tagit den nya lagtingsordningen. Men i samband med diskussionen kring det här så har det framkommit att det här är frågan om en konsumentlagstiftning. Som också framgår av lagförslaget så har Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ett stort agerande i själva lagstiftningen. Min uppfattning är att det åtminstone är de två sakerna som har varit avgörande för att det här ärendet ska gå till social- och miljöutskottet. Jag har ingen klarare uppfattning än det. Vi har inte varit med och tagit den nya lagtingsordningen när man har diskuterat vilka uppgifter de olika utskotten ska ha. Jag vet att när vi diskuterades vart det här ärendet skulle remitteras så fanns det en viss osäkerhet om det skulle gå till social- och miljöutskottet. Men nu är det föreslaget i alla fall.

Fru talman! Hur den här lagstiftningen ska tillämpas har diskuterats mycket. Partikamrat Barbro Sundback strukturerade klart vad den här lagstiftningen handlar om. I den här diskussionen har det svajat lite hit och dit. Det är ju viktigt att det är frågan om en konsumentsäkerhetslag.

Jag vill från social- och miljöutskottets vägnar säga att vi självfallet ska sätta oss in i frågan, dels hur man har tänkt tillämpa den och framförallt också ÅMHM:s uppgifter och nya uppgifter som då kommer på deras axlar. Sedan också andra saker.

När det gäller diskussionen som vi har haft här idag så blev jag lite att fundera på frågan om vad som är myndighetsutövning och vad som är lagstiftning? Hur mycket ska vi i utskottet praktiskt se över hur man rent praktiskt ska ordna det? Jag är nog lite kritisk till att vi i social- och miljöutskottet ska gå in på de direkta verkställighetsuppgifterna. Men, det återstår att diskutera i utskottet.

Frågan om detta med byråkrati har ju varit mycket uppe till diskussion. Det finns en fara för att det här ytterligare byråkratiserar arbetet för företagare och enskilda. Det måste vi naturligtvis titta på. Det är ändå viktigt i det här sammanhanget att dels eftersträva så stor smidighet som möjligt men samtidigt också bevaka och behålla rättssäkerheten som ändå är viktig i det här sammanhanget. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag anhängiggjorde i talmanskonferensen frågan om behörigt utskott. Grundförslaget var att ärendet skulle gå till social- och miljöutskottet. Vi förde en diskussion kring det. Osäkerheten fanns där och osäkerheten finns naturligtvis fortfarande.

Ltl Beijar kallade det först för konsumentlagstiftning och då skulle det höra till social- och miljöutskottets ansvarsområde. Det står ingenting i arbetsordningen om att konsumentlagstiftning ska höra till det utskottet. Däremot uttryckte sig sedan ltl Beijar i sitt anförande mera korrekt när han sade att det är en konsumentsäkerhetslagstiftning. Där är arbetsordningen klar och tydlig. Lag- och kulturutskottet har att hantera allmän ordning och säkerhet. Det gäller naturligtvis konsumenternas säkerhet också. För moderaternas del har vi ingenting emot att det här ärendet går till social- och miljöutskottet. Vi föreslår inte heller att man ska begära utlåtande från ett annat utskott i en sådan här fråga.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Det är antagligen korrekt att jag sade konsumentlagstiftning. Jag avsåg konsumentsäkerhetslagstiftning. Det var en felsägning från min sida.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.