Första behandling

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2011-2012)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2011-2012)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Social- och miljöutskottet föreslår att lagtinget godkänner landskapsregeringens lagförslag till konsumentsäkerhet. Utskottet föreslår några mindre ändringar av teknisk och språklig natur, men i övrigt enligt landskapsregeringens förslag.

Lagförslaget innebär att produktsäkerhetskraven på varor och tjänster som erbjuds konsumenter för enskilt bruk skärps. Bland annat ska en tjänsteleverantör göra en skriftlig anmälan till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet innan man börjar tillhandahålla en konsumenttjänst, förutsatt att tjänsten är förenad med betydande risker. Anmälan ska också göras om det sker en väsentlig förändring i verksamheten eller om leverantören byts ut.

Grunderna för lagförslaget om konsumenttjänster baserar sig på blankettlagstiftning och grundar sig på bestämmelser i EU-direktiv.

Det bör inte försvaga företagens konkurrenskraft, då konsumenters säkerhet ökar och företagens varu- och tjänsteprodukter kvalitetssäkras. Vi måste också i sammanhanget beakta att varor och tjänster som erbjuds både innanför och utanför Åland bör garanteras motsvarande konsumentsäkerhetsnivå som i det övriga EU området. Viktigt är att vi inte lägger oss på en lägre nivå.

Lagförslaget som bl.a. utpekar ÅMHM till tillsynsmyndighet över konsumentsäkerheten förordas av utskottet. Tillsynsuppgifter ska huvudsakligen skötas av en och samma myndighet i landskapet. Förutom en tydligare rollfördelning medför detta möjligheter att göra tillsynen rationell och effektiv med mindre resurser. Utskottet gör i det här skedet bedömningen att ÅMHM inte kommer att behöva mer resurser för att sköta de nya uppgifterna.

Social- och miljöutskottet vill framhålla att åtgärder som avser att trygga konsumentsäkerheten bör ses som en naturlig del av företagarnas kvalitetssäkring av sina produkter och tjänster.

Fru talman! Social- och miljöutskottet har inte varit helt enigt i vårt betänkande utan utskottsmedlemmen Anders Eriksson har till betänkandet fogat en reservation som han själv har möjlighet att presentera.

I övrigt är vår förhoppning att lagtinget ska anta detta lagförslag till värn för våra medborgares konsumentsäkerhet.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det är precis som utskottsordförande Beijar sade. Kraven på varor och tjänster som erbjuds kommer att skärpas med den här lagstiftningen.

Jag vill ta fasta på det första stycket i min reservation: ”Under behandlingen av lagförslag nr 6/2011-2012, angående konsumentsäkerhet, har det inte varit möjligt att i tillräcklig grad belysa vilka byråkratiska effekter lagförslaget får för det åländska näringslivet. Blankettlagstiftningsförfarandet leder också till att det inte gått att utröna om lagförslaget är enbart miniminivå i byråkratiskt hänseende för att uppfylla de EU-direktiv som ligger i botten för framställningen.” Det här är min uppfattning. Om majoriteten i utskottet har en annan uppfattning så får man förstås förklara på vilket sätt man ser på det här. Bekymret med blankettlagstiftning är att det är väldigt svårt att följa vad som händer och sker. Jag vill inte upprepa det som jag sade i remissen av den här framställningen utan istället vill jag föra in någonting nytt. Det hittar man i 6 § i rikslagstiftningen där det nämns om anmälningsskyldighet. Det sägs så här: ”Innan tjänsteleverantören börjar tillhandahålla en konsumenttjänst ska denna göra en skriftlig anmälan om följande tjänster till kommunen där tjänsten ska tillhandahållas”. Det räknas upp 14 punkter; gym, skidanläggning, utomhus lekplats, skateboardramp, cyklingsplats, badstrand osv. I punkt 14 finns det något som jag har valt att kalla ”all inklusive punkten ”dvs., ”evenemang som är förenade med en betydande risk som, om risken realiseras, kan medföra fara för säkerheten på grund av det stora antalet deltagare eller av annat särskilt skäl”. Med andra ord kan det vara precis vad som helst.

Av anmälan ska det framgå för det första vad tjänsteleverantören heter, var man bor, kontaktuppgifter, platsen där tjänsten utförs och beskrivning av tjänsten. Men sedan börjar det bli lite knepigare. ”De mest betydande risker som är förenade med tjänsten eller åtgärder som vidtagits för att förebygga den, (notera att det kan vara en badplats vi pratar om) och uppgifter om när säkerhetsdokumentet har upprättats och senast uppdaterats. Motsvarande anmälan ska göras också för en väsentlig förändring i verksamheterna.” Det ska också göras en anmälan vid byte av tjänsteleverantör.

Jag ser att ltl Winé skrattar, men jag tycker faktiskt att det här är ganska allvarligt för det här är någonting nytt som införs.

När det gäller säkerhetsdokumentet så står det så här: ”En tjänsteleverantör som är skyldig att göra en anmälan enligt 6 § till tillsynsmyndigheten ska dessutom med beaktande av tjänstens natur och verksamhetens omfattning upprätta ett säkerhetsdokument med en plan för identifiering av faror och hantering av risker samt för informationen om dessa till de personer som medverkar vid tillhandahållandet av tjänsten.”

Längst ner i 7 § står: ”Närmare bestämmelser om innehållet i säkerhetsdokumentet får utfärdas genom förordning av statsrådet”. Det innebär att om vi tar den här lagstiftningen så vet vi de facto sist och slutligen inte vilka konsekvenser den kommer att ha. Därför skrev jag att det har varit oerhört svårt att utröna vilka konsekvenserna blir av detta lagförslag.

Vi har även miljölagstiftning, räddningslagstiftning och näringslagstiftning med mera. Det här tillsammans med den nu aktuella konsumentlagstiftningen skapar en oöverskådlig byråkrati för många företag.

Det förefaller som om det inte skulle finnas en helhetssyn på den här problematiken hos landskapsregeringen.

Med beaktande av det här så föreslog jag i utskottet att vi i största välmening skulle bifoga en liten kläm till landskapregeringen som skulle lyda: ”Utskottet som omfattar framställningen, hemställer till regeringen om att den i prioriterad ordning tar ett helhetsgrepp på den byråkrati som försvagar konkurrenskraften hos det åländska näringslivet samt förelägger förslag till förenklingar. Likväl som effekterna av ett lagförslag bedöms ur ekonomisk och jämställdhets synpunkt, bör det införas en särskild bedömningsgrund för de byråkratiska effekterna av ett lagförslag”.

Så löd klämmen men det vann inget understöd. Mot den bakgrunden kände jag mig tvungen att reservera mig.

Avslutningsvis, fru talman, jag känner personligen en oerhörd frustration över den här typen av ärenden. De flesta partier i valrörelsen är så oerhört måna om att vi ska minska byråkratin, vi ska skapa goda förutsättningar för näringslivet, vi ska skapa tillväxt och vi ska överhuvudtaget vara väldigt tillmötesgående när det gäller näringslivet. Men det som skapar frustrationen hos mig är att det spelar ingen roll vem som sitter i landskapsregeringen utan det rullar på i samma gamla spår. Det pratas vart fjärde år om ny politik, ny näringspolitik men tyvärr är det ganska långt tomma ord.

Välfärden som vi alla månar om och tillväxten, som behövs för att välfärden ska kunna hållas, går inte av sig själv. Det gäller att skapa förutsättningar. När vi gör företagsundersökningar så är alltid punkt nummer ett att det inte är speciella skatteregler och det är inte det ena eller det andra som behövs, utan man vill från företagarhåll att man från lagstiftarens sida ska göra något åt den byråkrati som blir allt mera svår hanterbar. Det har jag sagt många gånger och även vtm Jansson har sagt det. Men tyvärr, här står vi.

Jag vill avisera att jag kommer att föreslå att den kläm som finns i reservationen ska beaktas senare behandlingen.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Ltl Eriksson värnar om det åländska näringslivet och den eventuella nya byråkrati som det här skulle medföra.

Den här regeringen och den tidigare regeringen som lade grunden för det här lagförslaget sätter de åländska medborgarna i första hand. Tryggheten och säkerheten för våra barn, vuxna och besökare är någonting som vi värnar högt om

Åland och Finland skyddar våra medborgare mera än vad man skulle behöva göra enligt det här direktivet. Vi i Norden har en lång tradition av konsumentskydd. Konsumentsäkerhetslagen har 35 år på nacken.

Är man en äventyrsföretagare s är det rätt att man gör upp en säkerhetsplan. Det är förenat med faror, t.ex. om man har olika sådana aktiviteter.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, fru talman! Det är ofta så inom politiken att ettdera blir det svart eller vitt. Jag säger inte att vi ska strunta i all konsumentsäkerhet. Jag försöker, sida vid sida av den här framställningen, föra upp hur vi ska kunna utläsa vilka konsekvenserna blir för det åländska näringslivet? Vi kan inte göra det i den konsekvensbedömning som finns med den här framställningen. Vi har överhuvudtaget inte heller i hörandet i utskottet lyckats utröna någonting när det gäller den biten.

Ålands näringsliv motsätter sig det här lagförslaget. Den här typen av säkerhetsåtgärder som efterlyses tillgodoses bl.a. med annan EU-lagstiftning. Jag har inte fördjupat mig mera i det så jag kan inte gå i god för om det stämmer. Jag noterade att branschorganisationen ser det på det sättet.

Det som jag vill föra upp, värderade minister Aaltonen, är, på vilket sätt ska man beakta att det åländska näringslivet kan fungera på ett någorlunda bra sätt?

Minister Carina Aaltonen, replik

Den här lagstiftningen kommer inte att skilja sig något från kringliggande regioner. Det ställs höga krav på företagare inom de här branscherna, både i Sverige och i Finland.

Vissa företagare har redan för många år sedan efterlyst säkerhetsplaner även hos de åländska friluftsföretagen. Jag ser inte att det här kommer att komplicera eller göra det mera bekymmersamt för det åländska näringslivet.

Som jag ser det är det en kvalitetsgranskning och ett kvalitetsskydd för t.ex. turismföretagarna som kan visa upp att man har säkerhetsplaner. Det kommer inte heller att dubbleras, måste man göra olika brandskydds- och andra planer så blir det inte någon dubblering så att man måste göra tredubbelt arbetet. Jag ser detta som en förbättring.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ansvarig minister Aaltonen säger att det här inte behöver bli komplicerat. Men som jag har noterat och som jag skriver i min reservation så har vi inte i utskottet kunnat utröna på vilket sätt det här kommer att slå i byråkratiskt hänseende.

Det som sades nu så nämns också i en paragraf, har man gjort en räddningsplan så ska man inte behöva göra det en gång till. Men det finns betydligt mera lagstiftning; miljölagstiftning, näringslagstiftning osv.

Det är säkert bra att det ställs höga krav, definitivt när det handlar om konsumentsäkerhet. Men när man inte som lagstiftare kan utröna om dessa krav är nödvändiga eller om dessa krav redan finns i annan lagstiftning, det är då som jag börjar bli lite tveksam.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Christian Beijar, replik

Fru talman! Ltl Anders Eriksson tar i sin reservation bl.a. upp frågan kring helhetsgreppet på byråkrati och liknande. Vi har de facto i utskottet i samband med hörandet fått uppgifter från förvaltningen.  Man har redan för avsikt att se över de här olika lagstiftningarna för att få en bättre överblick över de uppgifter som finns från olika myndigheter, för att på detta sätt också kartlägga och få en effektivare förvaltning.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är möjligt, med all respekt ordförande Beijar, att jag har missat något hörande. Den biten känner jag de facto inte igen. När vi diskuterade i utskottet så var det inte någon direkt som sade att jag hade fel när jag frågade om vi vet om vi uppfyller de EU-direktiv som finns i botten på en absolut miniminivå eller hur mycket det är pålagt på rikssidan och hur mycket har vi lagt på ytterligare. Det var de här konsekvenserna som var oerhört svåra att få någon sorts grepp om. Vad gör vi sist och slutligen med den här lagstiftningen? Det gjorde mig orolig. Hur ser ordförande Beijer på den saken?

Christian Beijar, replik

Fru talman! Som jag ser det är det viktiga att konsumentsäkerheten på Åland måste vara likvärdig i jämförelse med de omkringliggande EU-liggande EU-regionerna.

Ltl Anders Eriksson, replik

Som jag sade i ett tidigare replikskifte, inte står jag här och pratar om att vi ska ha någon vilda västern och strunta i all konsumentsäkerhet. Jag vill försöka föra upp på vilket sätt vi beaktar ett av de största problemområden som näringslivet plockar upp, arbetslivet, den kraft som skapar välfärd som vi alla vill vara så gärna vara med och fördela. På vilket sätt beaktar vi det? Enligt mitt förmenande kan vi inte bara slå oss till ro och säga och hur det på omkringliggande regioner och då ska det vara likadant här på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag vill lite opponera mig mot ltl Erikssons uttalande att vi i utskottet inte kunde se följden av den här lagstiftningen. Jag måste väl kanske hålla med om det. Men så är det med all lagstiftning som vi tar i utskottet. Vi kan inte exakt veta vilken följd en lagstiftning får för medborgarna på Åland. Den här lagstiftningen skiljer sig inte på något sätt från någon annan lagstiftning, snarare tvärtom. Vi har ett väldigt bra beslutsunderlag i och med att vi har den finska lagstiftningen, vi har en proposition på drygt 90 sidor. Vi kan gå vidare från det till EU-direktivet och titta där. När det gäller leksaksdirektivet så är det nästan skrivet rakt av. För min del tycker jag inte att det är ett problem att vi inte ser konsekvenserna av lagstiftningen. Jag anser att det är lika bra som vid all annan lagstiftning i det här sammanhanget.

Ltl Anders Eriksson, replik

Där har ltl Mattsson och jag helt olika åsikter. Jag tycker att det är ett jättebekymmer att vi inte vet konsekvenserna av den lagstiftning som vi tar. Som jag lite tolkande mellan raderna så kan vi inte slå oss till ro bara för att det här är en finsk lagstiftning och tycka att det är bra med det. Vi har de facto egen behörighet. Jag kan givetvis bara uttala mig för mig själv. Men ltl Mattsson bekräftade ju att jag var på rätt. Jag har inte varit med någon gång tidigare där jag har vetat så lite om konsekvenserna av det beslut som jag nästan var nödd och tvungen att ta. Därför lämnade jag förslaget att vi skulle få en öppning så att regeringen skulle titta på det.  

Vi kanske inte ska gå in på alltför mycket interna diskussioner i utskottet. Jag bara noterar att Mattsson och jag är överens om att vi inte vet konsekvenserna av det här förslaget och det reserverade jag mig emot.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag vill framhålla den här generaliseringen om att bara för att det är finsk lagstiftning så tar vi den rakt av. Det är ett ganska inskränkt tankesätt att göra sådana uttalanden. Naturligtvis läser man ju lagstiftningen, man läser förarbeten och tittar om det här är bra eller dåligt. Man väger för och emot och bildar sig en uppfattning om lagen. Naturligtvis sitter jag inte här i salen och tar någonting bara för att det är finskt. Jag tycker det känns lite kränkande och nedvärderande att jag ska inte ska kunna bild mig en egen uppfattning om en lagstiftning för att den är finsk, utan då tar jag den bara för att den är finsk. Jag förstår inte hur man kan nedvärdera en lagtingskollega så pass mycket.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var absolut inte min mening att kränka kollegan Mattsson, i så fall ber jag om ursäkt.

Men när kollegan Mattsson i sin första replik sade att han inte heller riktigt visste vilka konsekvenserna var och att det var något som var ganska vanligt, så opponerande jag mig emot det. Jag har inte tidigare varit med om att man har tagit en sådan här lagstiftning som man har vetat så lite om konsekvenserna.

Jag noterade att ltl Mattsson i följande andetag sade att vi ändå har den finska lagstiftningen i botten. Det skulle då uppfattas som någon sorts trygghet för att man inte visste konsekvenserna av lagstiftningen.

Det var inte alls meningen att kränka eller uttala mig nedvärderande på något sätt. Jag fick helt enkelt inte riktigt resonemanget att gå ihop.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! De här gäller tre olika EU-direktiv som vi har implementerat; allmän produktsäkerhet, det så kallade leksaksdirektivet och så har vi EU-direktivet om kosmetiska produkter.

Det centrala och viktiga varför vi har den här lagstiftningen på bordet gäller leksaksdirektivet. Som jag har upplevt det så är vi överens i utskottet att det är väldigt komplicerat och svårt och att det direktivet måste vi ta här.

Vi har en leksaksfabrikant som måste, för att vara ute på den internationella marknaden, hålla samma nivå överlag. Det är egentligen inte något större problem.

Det krävs att vi ska implementera den här typen av EU-direktiv och EU-lagstiftning. Det finns en grund för att vi ska kunna ställa krav på regioner utanför EU, t.ex. på Kina, Öststaterna och alla områden i världen som tillverkar leksaker. För att vi ska kunna ha väldigt hårda krav på deras leksaker så måste vi naturligtvis också ställa krav på våra egna producenter.

Det har inte kommit ett motiverat yttrande ännu, men i EU tittar man på leksaksdirektivet. Därför är det bra att det har kommit frågor om hur vi har implementerat direktivet. Vi är lite sena men det är inte någon direkt kris.

Syfte med den här lagen är ju de facto att den ska fylla en preventiv funktion. Det är inte för att sätta dit företagare eller någonting annat, utan den ska väcka företagarnas intressen för sin verksamhet och att man har en säker produkt. Det ska också vara en trygghet för konsumenterna att det finns ett system som ligger bakom produktanvändningen.

I västvärlden där vi lever är det tänkt att alla produkter som kommer ut på marknaden inte ska innebära någon risk för användaren under normal användning. Om det finns en risk med produkterna så ska det klart och tydligt framgå. Det ska vara accepterat.

Skälet till man har valt blankettlagstiftning är att vi har delad behörighet. Det är en väldigt komplicerad lagstiftning när det gäller framförallt leksaksdirektivet. När man började titta i direktivet och i lagstiftningen så har man i princip klippt ut och klistrat in på ganska många områden för att man ska ligga rätt.

Det är inte anmälningen som är det centrala i lagstiftningen, fast det är det som vi har diskuterat här i salen. Det viktigaste och mest centrala är ju de facto att man snabbt ska kunna anmäla en produkt över hela EU. Det ska finnas ett system som slår till. Om man hittar en produkt någonstans inom EU som är felaktig så ska den försvinna väldigt snabbt från marknaden. Det ska finnas ett klart system som alla länder ska ingå i. Det finns bara en myndighet per land som kan ingå. I och med detta kan inte Åland ha en egen myndighet som har det här anmälningssystemet, där måste vi ha en delad behörighet, så det blir ett problem om vi ska ha en egen lagstiftning. Det finns också andra gränsdragningar i den här lagstiftningen. Därför kan det vara ganska enkelt att ha en blankettlagstiftning.

Som jag var inne på så finns det en fördel, propositionen. Det kan vara ganska bra att man fundera kring paragrafer, varför paragrafen är utformat på ett visst sätt och hur lagstiftaren har tänkt. I det här sammanhanget är det väldigt utförligt. Man haft tankar bakom. Jag tycker man kan få ganska mycket hjälp från propositionen om varför man har infört olika saker, varför man har gjort en viss tolkning och varför det finns övergångsbestämmelser? I början när man tittar på paragraferna kan de vara ganska konstiga.

När det gäller produktsäkerhet är det ganska generellt överlag. Det är inte så stora förändringar där. Det enda som är speciellt är anmälningskravet. Inledningsvis kunde man vara lite skeptisk till det.  Jag tycker själv att det verkar ganska logiskt. Vi ska ha en myndighet som ska övervaka den här verksamheten i landskapet. Hur går det om myndigheten inte har någon aning om var verksamheten bedrivs eller hur det går till? Nu sköter ÅMHM om det här. Ska de fara land och rike runt och knacka dörr och fundera var den här typen av verksamheten finns? Naturligtvis går inte det. Det är först när det händer saker och ting som ÅMHM kommer att bli inblandad.

Det här kan också innebära att någon verksamhetsutövare kan starta en verksamhet och komma ganska långt, om man inte behöver anmäla. Verksamheten fungerar bra, man har kommit en bra bit på väg och sedan händer det någonting eller ÅMHM kommer och granskar och det visar sig att det är ganska stora fel och man bryter mot lagen på flera områden. Då kan det hända att man har gått så långt i sina investeringar så att det kan bli ganska besvärligt att bygga om och tillrättalägga, i stället för att ÅMHM får en anmälan i tid och de kan konstaterar vad företagaren har beaktat.

När man stiftar lagar så är det några få personer som bryter mot lagen och de övriga drabbas av lagstiftningen. Så sker väldigt ofta, t.ex. i rattfyllerilagstiftningen och andra. Så kan det också vara här. Det ska vara jämn konkurrens. Vissa sköter sig, har allting i ordning, har struktur och ett väldigt djupt säkerhetstänkande och de får hård konkurrens av dem som helt enkelt inte bryr sig om lagstiftningen. Det är en trygghet för företagare som sköter sig att man vet att ungefär alla spelar på lika villkor. Också ur konkurrenssynpunkt är det bra med den här lagen. Jag tycker inte att man kan måla fan på väggen.

Däremot är det en risk om man stannar upp här för att man hela tiden från lagtinget säger att vi byråkratiserar och vi gör det jättesvårt för företagarna. Naturligtvis blir det en självuppfyllande profetia. Företagarna känner att det är tungt och besvärligt. Jag har nära anhörig till mig som startade en firma och inte tyckte att det var något större problem överhuvudtaget. Däremot tvekade han väldigt länge på grund av att han hade hört att det är en sådan enorm byråkrati och att det är så svårt att vara företagare på Åland och att det är jobbigt. Det är det som vi står och säger här i lagtinget gång på gång; ”det är så byråkratiskt, det är så svårt”.

När det gäller byråkratin så ska vi också veta att man i lagstiftningen har haft intentionen att avbyråkratisera. Man har försökt göra saker enklare och göra lagen betydligt mera lättförståelig för den som ska tillämpa den. Det har varit en intention. På det viset är det också en av byråkratiserande lag. Ur flera synvinklar finns det stora fördelar med den här lagstiftningen.

Att man ska göra säkerhetsplan kan man också vara skeptisk till. Vad är det för paller? Varför ska man göra det? Varför ska man göra en säkerhetsplan för en badstrand? Men det kanske kan vara ganska bra att man stannar upp ett ögonblick och tänker till på säkerheten innan man inleder verksamheten. Man tänker nog inte på detta normalt men om man ska göra planen så måste man tänka på det. Man funderar på om man kanske skulle ha en liten aluminiumbåt ifall någon drunknar, det skulle vara besvärligt. Men så kommer man underfund med att det är lite överkurs, men en räddningskrans kostar inte många euro. Kanske något försäkringsbolag kan sponsra det? Sedan fixar man det här och så har man ett säkerhetstänkande. Jag tror inte att det är ett problem att man har ett säkerhetstänkande.

Innan man målar den på väggen så ska man titta vidare, vad händer om man bryter mot den här lagstiftningen? Vad händer med de företagare som inte skickar in en anmälan? Vad händer för den som inte har en säkerhetsplan i skick och som inte har gjort planen tillräcklig bra och slarvat med den? Har man satt sig in i det? Det händer ingenting, mera än att man får en uppmaning från ÅMHM att man ska göra en säkerhetsplan. Det är detta som är påföljden om man bryter mot det här. Det ska man kanske ha med sig på tåget innan man drar för stora växlar.

Säkerheten är en bra grej. Vi får turister hit och det betyder att turisterna i Finland ska ha en högre säkerhetsnivå än här eller åtminstone ställer man högre krav på företagarna än vad vi gör på Åland. Det är möjligt att vi har så skickliga och duktiga företagare så att de kan hantera det.

Vi har nya kulturer som kommer hit. Jag vet inte från hur många olika länder som man kommer hit idag. Det finns folk här från alla världsdelar som startar företag och som kanske inte förstår hur det fungerar här. Vi kanske inte har samma tankar i alla sammanhang. Det kan vara bra för dem att skicka in en anmälan så ser man vad som gäller Åland. Jag tycker att det här är bara bra. Jag ser inte något problem alls. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Kollegan Mattsson pratade om produktsäkerhet, men han menade troligtvis konsumentsäkerhet när han var inne på detta med olika tjänster som man tillhandahåller och att ÅMHM skulle vara bättre på att bedöma säkerheten hos en äventyrsbana än vad företagarna själva är. Jag är inte alldeles säker på det.

Sedan detta att det blir en självuppfyllande profetia om vi står här och pratar om att det blir byråkrati. För min del är det inte något som jag har hittat på själv. Jag konstaterade vad man förde fram från företagens branschorganisationer. Jag konstaterade också vad man förde fram när det gäller den här lagstiftningen. Jag tror att det är viktigt att man lite lyssnar på Ålands näringsliv eller någon annan branschorganisation och lite tar dem på allvar.

EU-direktiv när det gäller tjänsteutövning, så vad jag har kunnat utröna så finns det inget EU-direktiv i botten, utan vi har enbart tagit den finska lagstiftningen rakt av.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! När det gäller ÅMHM:s kunskap om säkerhet och lagar och förordningar så kan jag gå med på att flertalet företagare på Åland kanske har bättre kunskap och vet mera om lagar och förordningar och om vad som gäller för olika verksamheter. Men det kan finnas sådana som faktiskt är betjänta av ÅMHM:s kunskap. Det handlar de facto om att skicka in en anmälan.

 Som jag inte nämnde i mitt anförande är att vi utskottet kanske borde ha haft en kläm som skulle ha sagt att den myndigheten som har hand om det här ska se till att man gör detta så enkelt som möjligt. Man kan ha ett mailförfarande. Det handlar de facto om en anmälan. Anmälningsförfarandet och byråkratin när det gäller ÅMHM borde utvecklas och det ska vara så smidigt som möjligt. Det är ju smidigheten vi är ute efter. Avbyråkratiseringen är inte ett självändamål, utan det ska gå så smidigt och enkelt som möjligt att vara företagare.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Det sista håller jag helt med om. Det som också förvånar mig lite i Mattssons anförande var när han sade;” vad händer om man inte följer den här lagstiftningen?” Han svarade själv på den frågan; det händer ingenting. Det är ännu märkligare. Man bygger upp en oerhört rigorös lagstiftning som man synbarligen från regeringsblockets sida vet att det inte händer någonting om man bryter mot detta. Det leder ju till att de seriösa företagarna ser till att alla dokument fylls i, medan de som inte bryr sig om det vet att det inte händer någonting. Det tycker jag inte är något försvar för den här lagstiftningen.

När Mattsson säger att det bara är att skicka in så är det ju inte bara att skicka in en anmälan. Det står att man ska kartlägga de mest betydande riskerna som är förenade med tjänsten och ha en åtgärdsplan på vad man gör för att eliminera de riskerna. Det leder ju till att en person som har en badplats som allmänheten nyttjar faktiskt blir ansvarig för om det händer någonting på badplatsen på ett helt annat sätt än vad man har varit tidigare. Jag tror att det kommer att leda till att vi exempelvis får betydligt färre badplatser.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Jag kan hålla med om att det här är en rigorös lag.

När det gäller anmälningsförfarandet så är det inte någon stor del av hela lagstiftningen. Den här lagen handlar inte om det. När det kommer ut farliga produkter på marknaden så ska man reagera. Produkterna ska försvinna från marknaden. Det står om anmälningsförfarandet i 6 §. Det ska vara växelverkan mellan myndigheter och företag så att det går smidigt och bra. Det borde ligga i allas intressen, företagare, myndigheter och de som utnyttjar tjänsterna, att allting fungerar och att regelverket följs. Man kan också begå misstag oavsiktligt. För den skull tycker jag inte att det här är speciellt betungande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tvärtemot ltl Åke Mattsson så anser jag nog att det kommer att hämma småföretagandet och kanske lite tillfälliga sommarföretagare från att starta upp företag. Vi försöker ju på alla sätt få ungdomarna att starta egna företag. Jag tror inte att det här ökar intresset när man har de här stora kraven på anmälningsförfarande, man ska kartlägga risker och allt detta som man ska bygga upp på ett kanske tillfälligt eget företag.

Likadant är det när det gäller anmälningar av badstränder. Vi kommer att få färre allmänna badstränder. Man tar inte de här riskerna och kostnaderna. Jag tror inte att ÅMHM, som övervakande myndighet, kommer att göra det här gratis. Det kommer också att påföras en avgift för varje kontroll och tillstånd.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Vi har ju lite diskuterat kontrollen här, men det anmälningsförfarandet som vi har diskuterat. Naturligtvis är det så att om ÅMHM inte känner till en verksamhet då kan de ju inte kontrollera den och då kostar det ju ingenting.

Jag tycker att det verkar vara synnerligen okomplicerat anmälningsförfarande. Om det stannar reda på den här nivån, att man tycker att det är alldeles för stort projekt att starta ett företag bara för att man ska skicka in en anmälan, så behöver man kanske överväga att om man ska vara företagare eller om man ska vara anställd. När man har diskuterat med ÅMHM och när det gäller lagstiftningens intention så är det bara att man t.ex. vill se hur många badstränder det finns i landskapet. Vi har räddningslagen, vi har livsmedelslagen och vi har andra områden som det redan ska anmälas i. Det borde vara viktigare att man inte ska behöva anmäla tre gånger, utan att det räcker med en anmälan till en myndighet.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jag vet inte något ställe i lagförslaget där det står att det ska bli en enda myndighet som man ska anmäla sig till. Anmälningsplikten som företagen har till andra myndigheter kommer säkert att finnas kvar. Det blir väl antagligen en anmälningspliktig till.

När det gäller avgifterna, så visserligen berör de inte lagen, men avgifterna kommer att bli en följdeffekt av lagen. I alla andra lagar som har tagits där ÅMHM är inblandad, som i princip ska vara en självbärande myndighet och så småningom ska leva på sina avgifter, så kommer effekten att bli att ÅMHM ska ha en avgift för varje kontroll, kartläggning eller uppföljning som de gör. Jag anser att den här typen av lagförslag i det här fallet kommer att hämma intresset av att starta mindre företag. Man behöver inte vara oseriös för att man inte följer anmälningsplikten.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Det blev tydligen en viss oklarhet där. Jag sade att vi mera borde jobba för att det ska räcka med en anmälan till en myndighet och så ska det vara klart med detta. Man ska då veta om att det här företaget finns.

Man vinklar det ganska mycket. Man ska ju inte ha ett säkerhetsdokument för att man säljer glass. Säkerhetsdokument ska man ha om det är frågan om en tjänst förenad med betydande risker. Det här är tolkningsbart. Vi talar om betydande risker. Om man har en verksamhet som är förenad med betydande risker så tycker jag inte att det är för mycket begärt att verksamhetsutövaren stannar upp lite före man inleder verksamheten och gör ett säkerhetsdokument och gör en analys av sin verksamhet när man har ett företag med betydande risker.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Bästa lagtingskollegor, vi måste ha en aning om vilka följder våra lagar som vi antar här får, vare sig det gäller miljökonsekvenser, ekonomiska konsekvenser eller som idag, byråkratiska konsekvenser. Den aningen har vi inte idag, i alla fall inte en särskild god.

Tidigare i debatten hänvisades det till medborgarens säkerhet. Då kan man ställas frågan; på vilket sätt ökar medborgarens säkerhet om en campingdirektör är tvungen att rapportera vilka eventuella risker som finns på hans släta vita badstrand?

Alla fastighetsägare har ett principalansvar vad gäller besökare som kommer dit och speciellt en campingdirektör eller någon som äger en badstrand. Det här ansvaret finns redan idag.

Ltl Åke Mattsson tog upp att det borde ligga i fastighetsägares intresse att se till att säkerhetsrutinerna är goda. Det här kravet finns ju idag. Det är klart att man har ett intresse av det här, i och med att man har ett ansvar för vad som försiggår på ens fastighet. Jag har svårt att se hur den här typen av anmälning skulle göra någon stor skillnad på det området.

Egentligen borde vi skicka tillbaka den här lagen. Min åsikt är att varje gång man tar en lag så ska man utreda vilka byråkratiska konsekvenser lagen får. Man borde egentligen aldrig behöva sätta sig ner och ta ett helhetsgrepp över byråkratin och se vad man kan förbättra. Det ska göras varje gång.

Vi i Ålands Framtid vill ju vara lite konstruktiva. Därför har vi ett klämförslag. Vi tycker ändå att lagens syfte är god. Därför vill jag understöda ltl Anders Erikssons förslag till kläm.

Den centrala frågan idag är om den här lagen verkligen är det absolut smidigaste sättet ur åländsk synpunkt att uppfylla lagen och i grund och botten EU-direktivets syfte? Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Jag skulle gärna vilja ha en förklaring för den här diskussionen som pågår i plenum nu, eftersom det förefaller som om Ålands Framtid skulle vara motståndare till den här lagframställningen.

 I klämförslaget som ni lägger fram omfattar ni framställningen. Var är problemet? Det är frågan om man kan lägga fram ett sådant klämförslag i ett sådant här sammanhang. Ni begär att landskapsregeringen ska ta helhetsgrepp på all byråkrati som försvagar konkurrenskraften hos det åländska näringslivet och lägga fram förslag till förenklingar. Samt att lagframställningarna i framtiden ska också som bedömningsgrund ha de byråkratiska effekterna. Det är ett generellt klämförslag som gäller all lagstiftning och all verksamhet i landskapet och inte specifikt detta. Här skriver ni att ni omfattar lagförslaget, men ni för en debatt så om lagförslaget skulle vara totalt värdelöst eller oacceptabelt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tror att ltl Jansson kanske har misstolkat oss lite. Det handlar om att vi vill lyfta fram exempel på var man kanske inte har tittat tillräckligt vilka konsekvenser den här lagen kan få för de åländska företagarna. Vi tycker att det är ett viktigt perspektiv. Vi omfattar lagens syfte och att vi implementerar direktivet. Det är inte alls frågan om det. Men vi måste alltid ställa oss frågan; är det här det bästa vi kan göra för Åland, för de åländska företagarna och för de åländska medborgarna? Det är klart att vi måste väga saker mot varandra. Vi tycker inte att vi har lyft fram den byråkratiska synpunkten tillräckligt när vi har behandlat den här lagen. Det är detta som är kärnan av vårt budskap idag.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag förstår det där resonemanget. Då vore det ju skäl att skriva klämmen utgående från det resonemanget och inte skriva att man omfattar lagförslaget men sedan vill ha allmänna regler och allmänna utredningar över hela systemet i landskapet. Då borde man specifikt hålla sig till den här lagstiftningen och säga vilka förändringar man vill ha i den och vilka eventuella tilläggsutredningar man vill ha i anledning av detta lagförslag. Varför valde man inte en sådan pragmatisk väg i stället för att omfatta lagförslaget som man gör nu?

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi vill lyfta fram att detta inte är ett problem som bara finns i den här lagen. Det finns ju i flera andra lagar som vi antagit tidigare, som vi förhoppningsvis inte kommer att anta framöver. Vår poäng är att vi ska få in det här tankesättet när vi tar fram lagar och att vi går tillbaka och ser var vi har gjort misstag och var vi kan förbättra i framtiden.

Jag håller med om att det kanske hade varit bättre att fokusera på den här lagen och vilka problem som finns. Men vi vill ändå lyfta fram att det är ett så pass stort problem som de åländska företagarna möter med all den byråkrati som de belastats med. Vi måste ta ett helhetsgrepp och se till att det blir bättre på den punkten. Därför är klämmen skriven som den är.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ltl Jonsson nämner konstant under sitt anförande; näringslivets krav och näringslivets intresse. Jag är garanterat övertygad om att näringslivet har ett intresse av att ha en bra säkerhet och vill konsumenterna väl. Den här lagstiftningen hjälper till att det blir ett krav, även för dem som inte följer lagen. Nu undrar jag vad problemet är?

Ltl Axel Jonsson, replik

Problemet som jag ser det är ju att man sätter fram krav och sedan har man inga påföljder. Det är en ganska ologisk konstruktion enligt mitt förmenande.

Det centrala som vi måste titta på är vad näringslivet och vad medborgarna har att vinna på det här. Näringslivet har förmodligen ingenting att vinna på det här för de tillgodoser redan krav på säkerhet i och med att de har ett ansvar för dem som befinner sig på deras fastigheter. Jag anser att den här lagen inte tillför något ur säkerhetssynpunkt när det t.ex. gäller en badstrand. Jag försökte lyfta fram vad som egentligen blir bättre. Kan ltl Kemetter ge sin åsikt på detta?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Vi har i utskottet diskuterat många saker som nog blir bättre med ett sådant här lagförslag. Det har debatterats vilt och därför understöder vi den här lagframställningen.

Ledamoten nämnde att det inte blir några påföljder. Men det blir de alltid om man inte följer lagen. Det argumentet stämde inte riktigt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Då kanske ltl Kemetter i ett anförande kan redogöra för vilka påföljderna blir om man bryter mot den här lagen?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Det här är en ganska omfattande lag med 54 paragrafer. Var ska vi ta våra resurser? Ska vi ta resurserna från skola, vård eller omsorg, om vi ska börja med egen lagberedning? Det är ju väldigt omfattande lagberedning om man ska implementera den här typen av lagstiftning själv. När det gäller självstyrelsen så ska man ta sina strider där det är viktigt. Men att vi ska ha egen lagstiftning på det här området och bena ut behörigheten så då kan det bli stora svårigheter.

Det verkar som om det skulle bli jättestor byråkrati. Jag har inte förstått vad det finns för farhågor? Att man ska fylla i en blankett och maila den till ÅMHM, är det detta som vår företagare på Åland inte klarar av? Eller vad är det som man inte klarar av? Vad finns det för farhågor med byråkratin? 

Ltl Axel Jonsson, replik

Angående det första, varifrån vi ska ta resurserna så tycker jag att man ska svänga på frågan. När vi sätter oss ner och ska ta ställning till att implementera ett EU-direktiv så borde vi väl i första hand fråga oss vad är det som är det bästa för det åländska samhället, för ålänningarna och för de åländska företagen. Vi ska ju inte titta på vad Finland har gjort och hur nära vi kan komma. Vi måste kunna tänka själva någon gång. Klart att vi ska ta inspiration av vad andra har gjort, men det betyder inte vi ska sluta tänka.

Vad gäller en blankett så är det tyvärr inte bara en blankett som man som företagare skickar in idag. Det här är ytterligare en blankett i raden. Vi vill inte utöka antalet blanketter, där är den stora skillnaden mellan ltl Mattsson och mig i det här fallet.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Det här resonemanget har ju inte kommit fram från Ålands Framtid tidigare.

Mitt resonemang, som man tydligen har missat här, är att om man nu skickar in en blankett så skulle den enda blanketten räcka till anmälan för alla områden. Vore inte det mycket smartare istället? När ÅMHM får en blankett så ska den distribueras ut, då har man anmälan färdig. Det är de facto inte så att om det kommer en ny påföljd att det då måste vara en ny blankett. Har man gjort en anmälan på ett område så kan man konstatera att anmälan också uppfyller ett annat område. Man kan ställa motsatta krav på myndigheter så att man ska få ett system. Nu finns det inte tid till det för vi ska ha leksaksdirektivet implementerat. Det är inte värt att bråka i det här sammanhanget. Man kan komma med nya förändringar. Hela det här direktivet är i förändring. I EU pågår en förändring redan nu med konsumentskyddet. Det kommer väl att ta ganska lång tid innan det kommer till konkreta åtgärder och lagstiftning. Det är inte någonting som ska ändras i brådrasket. Men det ändras också där.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Axel Jonsson, replik

Nu börjar det likna någonting. Nu börjar vi resonera kring hur vi kan förenkla byråkratin. Men det ingår ju inte i det här lagförslaget som finns och det ingår inte i utskottets betänkande. Man kan ju fråga sig varför inte det här har funnits med i betänkande när tankarna verkar finnas här. Det är på det sättet som vi ska arbeta. Vi ska försöka förenkla och förenkla, så mycket som vi bara kan. Men varför gör man det då inte när man chansen?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Det är kanske ett för starkt ord att säga att jag tycker att det var lite oschysst av vtm Jansson att ställa frågorna till ltl Jonsson om varför jag har reserverat mig på det sätt som jag har gjort. I mitt anförande sade jag nog inte att lagen var helt värdelös. Jag kan förstå om det kan uppfattas som inkonsekvent att vi kritiserar den här lagstiftningen men samtidigt omfattar den.

Orsaken till att jag formulerade klämmen på det sättet var för att jag hoppades att övriga ledamöter i utskottet också skulle omfatta den. Men vissa av medlemmarna i utskottet sade redan före jag läste upp klämmen att man inte kommer att omfatta klämmen. Jag var kanske diplomatisk i onödan.

Också en orsak till att jag skrev att vi omfattade lagförslaget var att vi är i tidskris med det här EU-direktivet. Därför ville vi vara konstruktiva och lägga klämmen på det här sättet. Det är bakgrunden. Sedan kan man tycka att det kanske är inkonsekvent att kritisera en lagstiftning som man omfattar.

Med facit i hand så om jag skulle ha vetat hur mitt diplomatiska klämförslag togs emot så kanske jag skulle ha formulerat mig på ett annorlunda sätt och föreslagit att lagstiftningen skulle förkastas. För det är detta de facto som Ålands näringsliv föreslår. Det är inte alls som ltl Sara Kemetter sade att det här är till nytta för näringslivet och hon undrade vad som var problemet.

Låt mig citera Ålands näringslivs yttrande: ”Ålands näringsliv motsätter sig förslaget att ändra lagstiftningen om konsumentsäkerhet. Föreliggande förslag medför ökade administrativ börda för berörda företag och ansvarig myndighet samtidigt som förslaget inte leder till ökad säkerhet. Redan idag finns omfattande säkerhetsanvisningar och standarder som efterföljs. Dessa är implementerade på EU-nivå och att därefter införa en tillsyn på lokal nivå av en myndighet som saknar kompetens inom nämnda område försvårar möjligheterna att bedriva verksamhet på Åland. Om de åländska myndigheterna önskar ta del av de säkerhetssystem som redan idag finns kan uppgifterna hämtas från respektive bolag. Nya system behöver inte skapas. Förslaget saknar vidare en konsekvensanalys utgående från åländska förhållanden”. Jag sätter punkt här. Det var just detta som jag var väldigt kritisk till, vi vet inte vilka konsekvenserna blir av det här.

Vtm Jansson sade också; ”gå i så fall in och lägg ändringsförslag i lagförslaget som vi har i botten”. Det är klart att så kan man kanske göra. Men när vi behandlade det här ärendet fick vi inte något riktigt något grepp om det här, vi visste inte riktigt vad konsekvenserna var och samtidigt var vi i tidskris när det gäller EU-direktivet. Jag uttalar mig bara för mig själv, utskottskollegan Mattsson har gett mig stöd.

Sedan resonemanget om att man inte klarar av att fylla i en blankett så är det precis som kollegan Jonsson sade på ett förtjänstfullt sätt. Inte är det för att företagarna är fyndiga, elaka eller för att de vill vara tvärs emot som de pratar om blankettraseriet. Alla myndigheter ser till att verksamheten fungerar för dem själva. Det finns inte någon samordning överhuvudtaget. Samordningen får allmänheten, i det här fallet näringslivet, stå för. Det är inte så som jag vill att samhället ska se ut.

Detta var en kort förklaring till varför vi i klämmen skrev att vi ändå omfattar förslaget, samtidigt som vi tycker att man bör ta ett helhetsgrepp på den här problematiken.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag vill tacka för den förklaringen. Orsaken till att jag begärde replik till ltl Jonsson var att jag under ltl Erikssons presentation av sina synpunkter endast hörde den kraftiga kritiken mot lagförslaget och alla problem det innebar och hann då inte analysera klämförslaget, som nu lades inför lagtinget, som ltl Eriksson avslutade med. När ltl Jonsson understödde det förslaget så fanns det orsak att reagera på det sätt som jag gjorde.

Jag tycker definitivt att klämmen är diplomatiskt välformulerad för utskottsbehandlingen. Men när man som parti har de här kraftfulla anmärkningarna mot hela lagförslaget, som vi har hört här, så borde man ju lägga en sådan kläm och inte den här diplomatiska utskottsklämmen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Så kan det vara, värderade vtm Jansson, att man blir lite otydlig när man är så pass diplomatisk som jag är som person. Men det är inte så lätt alla gånger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Ltl Eriksson frågade efter mera förenklingar överlag när det gäller administration. Jag vill be honom uppmärksamma sidan 32 i den nya tilläggsbudgeten som ligger här där det bl.a. ingår att man ska se över hälsovårdslagen och också göra ändringar i ÅMHM-lagen för att förenkla det arbetet.

Till ltl Erikssons information så handlar det kanske om 15-20 verksamheten som kommer att få merarbete beträffande det här lagförslaget angående konsumentsäkerhet och det är mestadels kommuner. Jag tycker att det är viktigt. År 2009 granskades 26 allmänna lekparker på Åland och 24 av dem hade allvarliga, en eller flera, brister, bl.a. gällande fallområden. Jag tycker att det är viktigt att man fortsätter att kontrollera.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller förenklingar så är det intressant. Nu har jag inte hunnit läsa alla skrivningar som finns i tilläggsbudgeten, men jag har noterat det där. När man håller sig på det allmänna planet och när man har allmänna skrivningar också i valprogram osv. då uttrycker man sig alltid i de här banorna. Men när det kommer till konkret handling så följer vi aldrig upp det och därför min frustration.

Ministern säger att det här enbart handlar om 15-20 verksamheter och att det mest berör kommunerna. Jag anser att det inte stämmer överhuvudtaget. Ser vi på 6 § punkt 14 som pratar om tjänsteutövare så sägs det; "evenemang som är förenade med en betydande risk som, om risken realiseras, kan medföra fara för säkerheten på grund av det stora antalet deltagare eller på annat särskilt skäl". Det gäller ju absolut allt.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag hävdar fortfarande, ltl Eriksson, att det här inte kommer att drabba speciellt många företagare. Det är framförallt kommuner som kommer att beröras. Många av de verksamheter som räknas upp här måste ju redan idag göra upp säkerhetsplaner. Om man tar till exempel evenemang som Rock Off så finns det redan säkerhetsplaner som måste göras upp.

Ltl Anders Eriksson, replik

Utgående från lagen och om vi ska följa det som står i lagen så hävdas det samtidigt i den här debatten att man kanske inte behöver bry sig så mycket om den här lagen. Det blir en lite konstig debatt. Vi är ändå en lagstiftande församling och det som står i lagen ska vi ändå stå för. Vi bör veta konsekvenserna av lagen och vi bör vilja att allmänheten ska följa det som står i lagen.

Jag förstår inte på vilka grunder ansvarig minister säger att det här inte kommer att drabba så många? Det är ju de facto en betydande turistisk verksamhet som räknas upp i 6 §.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ltl Eriksson nämner under sitt anförande att jag tycker att lagen är bra. Det stämmer. Det här är en konsumentsäkerhetslag baserat på EU-direktiv. Som vi vet så sker det olyckor både i Finland och i Sverige med dödlig utgång, t.ex. när det gäller barn på lekplatser och annat. Jag tycker att det är jättebra att vi har säkerhetslag framförallt för konsumenterna. Jag tror att seriösa företag gärna ser det här.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sista så är vi helt överens. Jag tror också att seriösa företag absolut ser till att det här fungerar på bästa sätt utan all byråkrati som den här lagstiftningen medför.

Men sedan när det gäller EU-direktivet, som många har sagt att ligger i botten i och med att detta blev ett helt paket, så det handlar ju om leksaksdirektivet. Men när det gäller den här typen av tjänsteutövning så finns det de facto inget EU-direktiv i botten, enligt vad jag kunde utröna. Det är den finska konsumentsäkerhetslagstiftningen som har ändrat på det här sättet. Eller upplever ltl Kemetter att det också här finns ett EU-direktiv i botten och att vi därför måste ta den?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Man kan se på saker på olika sätt. Från tjänstemännens sida när det gäller byråkratisering så har man konstaterat att det skapas klarhet och görs vissa ändringar angående administrativa tvångsmedel och att olika begrepp förenklas och förklaras. Det är också en väsentlig del för den som ska använda lagstiftning. Som jag ser det har man där en avbyråkratisering. Tjänstemännen kom till utskottet och förklarade den biten när vi ifrågasatte varför det kommer mera byråkrati.

När det gäller Ålands näringsliv så fick vi inte deras tydliga version av förklaringen. Man hade bara en förklaring där man tyckte att det blir mera byråkrati och att det inte är bra. Ålands näringsliv valde att inte komma till utskottet och motivera sitt ställningstagande. Då kanske vi hade sluppit den här debatten och kommit vidare. På det sättet blev det outrett.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Det sistnämnda är jag tveksam till om det hör till utskottssekretessen eller inte. Jag förstod att man inte kunde komma på grund av att kallelsetiden var väldigt kort.

Visst, ltl Mattsson, är det fascinerande hur olika man kan uppfatta detta med byråkrati. Det hänger väl ihop med att vi är människor och människor är olika. En del krånglar till saker och ting och andra vill ha det väldigt enkelt. Jag tror att man får finna sig i att man tolkar sådant här olika.

Nu pratar vi om konsumentlagstiftningen hävdar många i debatten, det hävdade också ltl Mattsson tidigare. Det här handlar om konsumentskydd punkt slut. Jag tror att det är väldigt viktigt i alla sammanhang, inte bara i det här sammanhanget, att man försöker få ett helhetsperspektiv på saker och ting. På vilket sett påverkar konsumentlagstiftningen annan verksamhet? I mitt fall har jag valt att fokusera på näringsverksamheten.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! I och med att det blev den här häftiga debatten så tycker jag att man kanske redan tidigare borde ha lyft fram näringslivet tydligare. Jag hade inget behov av det för de som jag diskuterade med såg inte detta som ett problem. Jag tycker att man har gjort ett väldigt stort problem av någonting som är ett icke problem, att fylla i den här blanketten eller att man inför detta på en annan blankett som ska fyllas i. ÅMHM säger att huvudsaken är att man vet att den här typen av verksamhet som kan vara farlig finns inom landskapet någonstans. Man vet vilka 10 eller 20 företag som finns. Om myndigheterna frågar hur många simstränder det finns på Åland, så kan det vara bra att veta om det finns 10 eller 2. Det får man svar på här och det är mycket värt, tycker jag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ltl Mattsson sade att det blev en väldigt häftig debatt. Inte tycker jag väl det, nog har jag varit med om häftigare debatter. Orsaken till att jag blir frustrerad är att egentligen så länge som jag har jobbat politiskt så har jag hört resonemang om det här. Samtidigt blir byråkratin bara värre och värre, det står jag för och det är också min egen uppfattning att allt bli mer komplicerat, allt blir mer byråkratiskt och blir mera invecklat.

När jag en gång har gått till val på att försöka minska byråkratin så gör jag det i alla sammanhang, utan att debatten ska uppfattas som dess mera häftig än någon annan diskussion.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 49 § landskapslagen om miljöskydd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.