För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 1

    Meddelanden. 2

    Bordläggning. 2

    1    Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

    Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

    Remiss. 2

    2    Ändring av tobakslagen för landskapet Åland

    Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 5/2010-2011)

    Föredras, fortsatt behandling. 13

    3    Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

    Föredras. 38

    4    Ändring av jordförvärvstillstånd

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 26/2010-2011)

    Föredras. 41

    5    ERUF-stöd till föreningar

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 27/2010-2011)

    Remiss. 43

    6    Studiestöd i svenska kronor

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 22/2010-2011)

    Remiss. 48

    7    Skydd av maträtter

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 23/2010-2011)

    Remiss. 48

    8    Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

    Remiss. 48

    9    Förnyad tobakslagstiftning

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2010-2011)

    Remiss. 48

    10  Forum för mental hälsa

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2010-2011)

    För kännedom... 48

    11  En ny arbetsordning för Ålands lagting

    Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2010-2011)

    12  Landskapsregeringens berättelse för år 2010

    Landskapsregeringens berättelse (LB 1/2010-2011)

    13  Landskapsrevisorernas berättelse för år 2010

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2010-2011)

    14  Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2010

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2010-2011)

    15  Kraftnät Ålands AB:s ägarstruktur

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 28/2010-2011)

    Avslutning. 49

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 28 ledamöter är närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Folke Sjölund på grund av deltagande i besök av regionkommitténs president och ltl Harry Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

    Meddelanden

    Talmanskonferensen har diskuterat tidtabellen för de kommande veckorna. Vi har många ärenden att behandla, men vi utgår ifrån att lagtinget som planerat ska sammanträda de tre närmaste veckorna. Vid behov kan plenum hållas fredagen den 23 september. Antecknas.

    Talmannen påminner om att vi kommer att avbryta plenum idag mellan kl. 15.00–15.30 för att ge utrymme för ett anförande från regionkommitténs president.

    Bordläggning

    1        Ändring av lagstiftningen om utkomststöd

    Finansutskottets betänkande (FU 8/2010-2011)

    Landskapsregeringens framställning (FR 31/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 7.9.2011.

    Remiss

    2      Ändring av tobakslagen för landskapet Åland 

    Ltl Åke Mattssons lagmotion (LM 5/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Ltl Åke Mattsson

    Herr talman! Vi har snart lagtingsval i höst, men vi gör hela tiden val, bra val och dåliga val. De gånger som vi ställs inför val här i livet är det väldigt sällan hundra procent bra eller hundra procent dåligt.

    Men det finns vissa val som man direkt kan säga att är synnerligen korkade. Det är när man väljer att börja röka. Det finns egentligen inte några fördelar med att börja röka eller att välja nikotinet. Det finns väldigt många nackdelar. Det förkortar livet, det är dyrt och det ställer till mycket elände.

    Jag tror inte att någon vuxen som röker och har rökt en längre period i livet tycker att det var speciellt intelligent och smart att börja röka. Jag har själv rökt väldigt intensivt åtskilliga år av mitt liv. Jag vet vad det handlar om. Jag vet hur pass svårt det är att sluta röka.

    De som väljer att börja röka är ofta tonåringar och barn. De har väldigt liten erfarenhet och kunskap i livet. Man är sensationslysten och vill testa gränser av olika orsaker. Längre fram i livet förstår man vad detta innebär.

    Ärendet gäller tobakslagen. Jag har nu en motion där jag yrkar på ett vi ska göra vissa förändringar i den nuvarande tobakslagen.

    Tobaken är ett kraftigt beroendeframkallande ämne. Tobaken har många negativa effekter för hälsan. Avsikten med motionen är att flera unga ska ha en uppväxt fri från både andras och egen användning av tobak. Allt fler vuxna ska avstå från tobak. Om nikotinanvändningen minskar när det gäller såväl tobaken som snuset kan många antagligen räddas ifrån alla former av framtida missbruk.

     

    Man pratar om att alkoholen är en inkörsport till drogmissbruk och annat och att man börjar med tyngre droger efter det, men jag hävdar att rökningen är ett betydligt större problem.

    Vi hade ett seminarium här i förra veckan där vi hörde damer från fastlandet. De hade samma åsikter.  

    Det är viktigt med effektiva åtgärder för att förhindra att barn och unga börjar röka. Det är extremt sällsynt att man börjar röka efter 20 års ålder. Alla här känner säkert personer som har gjort det, men det beror ofta på att man reagerar, för normalt börjar man långt tidigare.

    I det här sammanhanget kan det också vara intressant att lyfta fram den så kallade Marlboromannen, ett av världens mest kända varumärken, vilket definitivt inte riktar sig till medelålders män och kvinnor. Målgruppen är ju pojkar i 12-13 års ålder som ska få upp ögonen för den här produkten. Det är en tydlig produktplacering.

    Tydlig lagstiftningsnorm kan vara till stor hjälp för genomförande av åtgärder och planer, det är därför som jag vill ha en förändrad lagstiftning.

    Lagstiftning kan framförallt vara till ett stort stöd för föräldrar. Man har ett tydligt regelverk vad som är tillåtet eller förbjudet. De föräldrar som har ett eget tobaksmissbruk kan hävda att det är förbjudet under 18 år att använda, köpa eller inneha de här produkterna.

    Målet för hela lagstiftningen är att skjuta upp debuten för tonåringarna och att de sedan helt ska ge upp tanken på att börja röka när de blir lite äldre.

    Jag förväntade mig att vi skulle ha fått en lagstiftning från landskapsregeringen, men man prioriterade inte den här frågan tillräckligt högt för att komma med en framställning. Därför har jag valt att göra framställningen själv. Till grund ligger rikets tobakslagstiftning, även detaljmotiveringen därifrån ligger till grund för det här samt utskottsbehandlingen. Förutom detta är det mina egna tankar och erfarenheter som finns med. Det finns också med en del skadeverkningar och hur statistiken ser ut på Åland när det gäller bruket av tobak.

    Det kommer hela tiden nya rön. Det senaste rönet kom kring månadsskiftet augusti-september, på TV4 pratade man stort om graviditet. Det är dubbelt större risk för kvinnor som snusar under sin graviditet att råka ut för plötslig spädbarnsdöd för sina barn. Det finns också andra faktorer som spelar in när det gäller rökning under graviditeten.

    Vad innehåller denna lag? Man föreslår att tobaksprodukter inte får säljas eller på annat sätt överlåtas till person som inte har fyllt 18 år. Den som inte har fyllt 18 år får inte ens inneha tobaksprodukter. Sedan ska rökförbud också utökas från tidigare. Rökförbud ska gälla på läktare och under skyddstak som byggs för publik, även om det är tillfälliga föreställningar som hålls där för allmänheten.

    I bostadsbolag och bostadsrättsföreningar allmänna utrymmen blir det rökförbud och i tvättstugor, cykelrum och liknande. Bostadsföreningar får mandat att förbjuda rökning på vissa gemensamma utomhusområden som finns uppräknade i lagen. Det här är helt i linje med den fastländska lagen. För butiksanställda föreslås en åldersgräns på 18 år för att få sälja tobak. Det här är i linje med alkoholförsäljningen.

    När det gäller olaglig försäljning av tobaksprodukter så föreslår man straffskärpning från tidigare enbart böter till upp till sex månaders fängelsestraff. Det finns också en förändring i det här. Tidigare krävdes för de flesta brottöverträdelser att miljö- och hälsoskyddsmyndigheten skulle föra det här till åtal. Om man inte anmälde det till åtal så kunde inte polisen ingripa, för det förutsatte att det skulle vara en myndighet som anmälde det. Det är borttaget nu till den delen det gäller brott som begås av barn och unga och brott på allmänna platser när barn och unga kan utsättas för tobaksrök.

    I övrigt när det gäller EU så kan man konstatera att man har varit emot det ganska länge. Redan 2001 var man på det klara med hur farligt det var med tobaksrök. Trots att man har jobbat ganska intensivt med det här så använder idag en tredjedel av EU:s befolkning tobak, hälsoeffekten därifrån är också sorgliga. Det dör ungefär 650 000 personer varje år, som hänger samman med rökning inom EU. Problemet är att hälften är mellan 35 och 69 år. En av två vanerökare dör direkt av sjukdomar som är förknippade med rökning. Man konstaterar att rökning också skadar fostret, gör förträngningar i blodkärlen och skadar sperman. Impotens är 85 procent vanligare bland manliga rökare jämfört med icke rökare. Nu finns ju viagra så jag vet inte om dessa siffror är aktuella när det gäller det området idag. Man räknade också upp ganska mycket kemikalier som tobaken innehåller, det är inte någon vacker läsning.

    Det finns också skrivet om reklam i det här direktivet. Det är ett nytt direktiv under övervägande. Det kommer att läggas fram ett nytt direktiv under 2012. Under tiden har myndigheterna och alla haft möjlighet att påverka det här direktivet på olika sätt.

    Man måste faktiskt ge en liten känga till landskapsregeringen för att man har ansett att man inte har resurser och tid att lägga ned på det förebyggande arbetet när det gäller att få en ny tobakslag. Däremot har man anlitat Kreab Garvin Andersson med anledning av ändring av direktiv 2001/37 EG. Man har beslutat att anlita dem som kommunikationsrådgivare för att verka som länk till den rättsexpert som landskapsregeringen har engagerat för att skriva ett rättsligt utlåtande. De förbinder sig att under avtalsperioden att ställa ett projekt till landskapsregeringens förfogande. Landskapsregeringen erfar att Kreab Gavin Anderson har en gedigen erfarenhet av tobaksdirektivet och andra lagar och författningar. Det här gäller rättsläget angående försäljning av snus. Arvodet sker på timbasis med ett tak på 10 000 euro. Man anser att man har råd att blåsa i väg 10 000 euro för att vi ska få sälja snus över hela Europa och lobba för att hjälpa svenskarna att exportera snus, men vi har inte resurser att få fram en ny tobakslag.

    I lagmotionen framgår WHO:s ställningstagande tydligt. I december 2004 behandlade och godkände lagtinget ramkonventionen om tobakskontroll. I utlåtandet från social- och miljöutskottet angavs följande: "Under beredningen har utskottet diskuterat frågan om överlåtelse av tobaksprodukter till minderåriga och minderårigas innehav av tobaksprodukter. Utskottet finner att motsvarande lagstiftning om minderåriga när det gäller alkohol är betydligt strängare." Enligt utskottet borde åtgärder för att minska tobaksbruket bland minderåriga prioriteras. Men det har man i begränsad omfattning tagit till sig.

    Tittar man på Finland så är de föregångare i Europa. Det finns inte någon som har en lagstiftning i närheten av den här. Åland blir också på samma nivå. Det betyder att man har en intention att all tobaksrökning ska upphöra till 2040. Det krävs ganska omfattande åtgärder för det. Det finns inte något annat land som har en så pass omfattande lagstiftning. Man kan i princip säga att den lagstiftningen innehåller samma som den här. Det är också bra att man tar en lag som är ganska lik lagen i riket för den är också granskad av grundlagsutskottet. Man konstaterar att vissa paragrafer inte kunde tas, de har fallit, det gäller tobaksrökning enskilda fordon. Man försökte lagstifta att all tobaksrökning skulle vara förbjuden i fordon. Man ansåg att det var att gå för långt in i den personliga integriteten genom att börja lagstifta om man fick röka eller inte i egna bilar. Detta skulle gälla främst när barn var med, men det gick man alltså inte med på.

    Om vi ser på hur det ser ut på Åland så har vi "Hälsa i skolan". Det är tydligen en informations sak, jag vet inte om det är arv eller miljö eller vad det är som spelar någon roll här, men när det gäller gymnasialstadiet var tobaksrökningen 27 gånger större i yrkesskolorna jämfört med lyceets flickor. Det var betydligt större skillnad än när det gäller pojkarna. Bland pojkarna i yrkesskolan rökte 36 procent medan bara 3 procent rökte i lyceet. Där finns det tydligen en hel del att göra. Varje år genereras fortfarande en väldigt stor kull rökare på Åland. Vi borde göra någonting åt detta.

    Vad händer när man börjar röka? Jag hörde en föreläsning som med professor Jörgen Engel som har jobbat i kretsen kring Nobelpristagaren Arvid Karlsson och som tittat på dopaminsystemet och hela belöningssystemet. Det har visat sig att det är väldigt stora ombyggnationer och förändringar som görs i hjärnstammen i de grundläggande funktionerna hjärnan när man börjar röka. Det betyder att en rökare som börjar röka tidigt bygger om hela belöningssystemet. Man får betydligt mera dopaminreceptorer triggade. Det krävs betydligt mera stimulans för att man ska bli tillfreds om man är rökare än om man är icke rökare. Första gången som en person som har börjat röka tidigt och rökt mycket tar alkohol eller droger så får den personen betydligt mer stimulans både från alkohol och från andra droger.

    Tittar man på lagen som sådan så kan man konstatera att den lagstiftning som togs tidigare angående förbud av tobaksfria miljöer väckte ett visst motstånd i början. Men nu är lagen helt accepterad och införd, därför är det dags att gå vidare.

    När det gäller straffbarheten när det gäller överlåtelse av tobaksprodukter utan ersättning som inte gjorts på uppdrag eller begäran så anser man att det inte ska vara belagt med straff. Det är ändå viktigt att man lagstiftar som norm att det är förbjudet. T.ex. om två 17-åringar bjuder varandra på tobak så kanske det inte är direkt någon idé att ha en sådan sak kriminaliserad. Men om man köper ut tobak för att sälja vidare eller på uppdrag så då ska det kriminaliseras. Man gör en tydlig gränsdragning här precis som man har gjort i riket.

    Innehav av tobaksprodukter ska också vara förbjudet men det är inte meningen att polisen ska jaga ungdomarna och straffa dem. Det ska vara mera som stöd för föräldrar, handledare i skolorna och ungdomsarbetare osv.

    De som dör av sjukdomar orsakade av rökning har nästan undantagsvis börjat röka väldigt tidigt. Som rökare kanske man förlorar upp till 20 år av sitt liv i snitt. Det är då så pass allvarligt om man förleder någon att börja röka och som företagare sälja mycket tobak. Därför borde man kanske ha ett lite strängare straff som en markering på det sättet.

    De ekonomiska konsekvenserna är att vi får mera pengar som används till någonting vettigare än att köpa cigarretter för. Man ser inte några kända ekonomiska kostnader för samhället. Man sparar in på läkarkostnader, för tidig död, sjukpensionering osv. För miljön blir det bättre i och med att tobaksrökningen försvinner. Det finns inte några negativa verkningar för miljön.

    Det finns inte några negativa konsekvenser för hälsan med det här lagförslaget. Däremot kan man räkna upp oändligt många fördelar för hälsan. De regelbundna rökarna lever uppskattningsvis 2,5–10 år kortare än en icke rökare.

    Nyare forskning visar att allt mera samband mellan rökning och allvarlig sjukdom. Rökning orsakar 1/3 av alla fall av de vanligaste och allvarligaste formerna av ledgångsreumatism. Det är relativt nytt, det har kommit under de senaste åren. Den som röker löper också en kraftigt förhöjd risk för demens, även måttlig rökning kan påverka det här.

    Man kan även drabbas av synnedsättning. Rökning är den vanligaste orsaken till synnedsättning EU. Det är någonting som drabbar rökarna betydligt mer än andra. Kvinnor och barn är speciellt utsatta, vilket också framgår av framställningen.

    Fostret påverkas av gravida kvinnor som röker. Fostret får mindre syre och näring och växer sämre. Barnet bli lättare sjuk och har större sannolikhet att utveckla astma och allergier under uppväxten, samt att råka ut för plötsligt spädbarnsdöd, som jag sade tidigare, är betydligt vanligare. Det har visat sig att unga gravida röker betydligt mera än äldre. Gravida tonårsmammor röker under sin graviditet, 24 procent röker bland dem som är under 20 år och 14 procent röker bland dem som är 20-24 år. Det är alldeles för höga siffror i det här sammanhanget. Det här är svenska siffror.

    Det är också stora problem med p-piller och rökning. Man får kranskärlssjukdomar osv. Desto längre man röker, desto större blir sjukdomstiden.

    Passiv rökning är det också ganska stor skillnad i när det gäller hur mycket föroreningar det finns i luften. Landsbygdsluften innehåller 2 enheter, gatuluft i städerna 15 enheter medan ett rökigt rum innehåller 600 enheter. Aktiv rökning innehåller 30 000 enheter. Gatuluft i städerna har ganska höga nivåer ändå.

    Nu har jag gått över tiden. Det här är ett ärende som ligger mig varmt om hjärtat. Jag föreslår att lagtinget godtar den här lagmotionen. Tack.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Jag kan bara kort konstatera att jag delar många av ltl Åke Mattssons analyser, speciellt när det gäller tobakens inverkningar på folkhälsan och vad den gör med unga vuxna.

    Ambitionen var att hinna revidera tobakslagen. Det handlar inte om några prioriteringar. Det hanns helt enkelt inte med.

    En liten kommentar till "Hälsa i skolan" där man för första gången under den här mandatperioden såg skillnader mellan de yrkesförberedande och studieförberedande linjerna. Vad jag har fått erfara har man haft riktade kurser till dem på det yrkesinriktade gymnasiet som röker. "Hälsa i skolan" gjorde i våras. Vi kommer att få resultatet här på senhösten. Det ska bli väldigt spännande att se hur det står till med tobaksrökningen hos våra unga.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Det förvånar mig lite, med tanke på minister Sjögrens engagemang i de frågorna, att det inte har kommit en ny tobakslag. Det finns nog ingen som har varit så flitig av alla invalda parlamentariker som minister Sjögren när det gäller de här föreläsningarna osv. Det vill jag ge en eloge för. Hon har även varit med på så gott som samtliga möten med den narkotika parlamentariska gruppen. Det finns ett engagemang där. Man har också tagit itu med de här frågorna.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Så har det varit. Det har varit en prioritering till den delen att vi har handikappservicelager och barnskyddslager och ÅHS-lagar och utkomststödslagar. Det har varit en prioritering på den sociala lagstiftningen. Tyvärr så hann vi inte med att revidera tobakslagen. Det blir en fråga för nästa landskapsregering och lagting.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Det blev inte en kommentar där. Var det ett slutligt ställningstagande? Det finns de facto en lagmotion i den frågan som berör det här. Då tror jag inte det behöver bli en fråga för nästa landskapsregering. Det räcker med att man tar den här lagmotionen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Jag kan konstatera att ltl Mattsson har jobbat hårt för att skriva ihop denna lagmotion. Det fanns en mängd intressanta fakta i motionen. Jag stöder den här motionen. Jag hoppas att vi hinner behandla den i utskottet och att vi antar motionen i lagtinget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag börjar med att ge en eloge åt ltl Åke Mattsson för hans engagemang och glöd som man hör i hans röst när han talar om en av sina hjärtefrågor. Tack för det stödet och engagemang.

    Vad gäller jämförelsen som ltl Åke Mattsson valde att göra mellan hur landskapsregeringen har valt att satsa sina resurser så är det enligt min uppfattning inte frågan om någonting som är svart eller vitt. Det är för landskapet Åland oerhört viktigt att vi kan hålla kvar arbetsplatserna även inom sjöfartssektorn. Den prioriteringen var av näringspolitisk karaktär och bör inte ställas gentemot den lagframställning som landskapsregeringen ännu inte har hunnit leverera. Jag tycker inte det ger en riktigt rättvis bild av situationen. Båda är nämligen oerhört viktiga.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack herr talman! Jag har ju själv suttit i social- och miljöutskottet och behandlat snusfrågorna och lagstiftningen kring det här. Jag har inte gått emot den där, jag har accepterat det. Jag är inte emot den här frågan, men jag ifrågasätter att man inte har prioriterat tobakslagstiftningen i från landskapsregeringen. Det har varit på gång länge i riket. Man hade bra kunnat kopiera av den. Om en enskild ledamot helt och hållet själv, utan juridisk utbildning, kan skriva ihop den här lagmotionen så tror jag landskapsregeringen kunde ha fått fram det här om man verkligen ville prioritera det. Det är betydelsefullt.  Kan man satsa så här mycket pengar på att det är så viktigt att sälja snus så borde vi ta hand om ungdomarna under 18 år. Det är min åsikt. Om vi ska leva på att sälja snus och taxfree så ska vi ta hand om barnen som drabbas av det här.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack talman! Om vi inte heller värnar och tar hand om våra åländska arbetsplatser så kommer vi på intet sätt heller ha möjlighet att kunna fortsätta välfärdssamhället och därigenom ta hand om våra barn och ungdomar.

    Jag vill igen poängtera att om det hade funnits lite mera tid och resurser så skulle naturligtvis också den här framställningen ha legat på lagtingets bord. Det är inte frågan om att vi har prioriterat bort. Det är frågan om att var sak har sin plats. Vi har mer eller mindre varit tvungna att sätta ett stort fokus på näringspolitiken för att kunna klara den fortsatta välfärden. Åländska arbetsplatser är viktiga både för landskapet, kommunen och för den enskilde.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack herr talman! Jag har en egen personlig inställning när det gäller snusfrågan. Jag vill återigen säga att jag inte i något skede har gått emot den här frågan. Jag har accepterat att man vill fortsätta att sälja snus på båtarna. Jag har inte ifrågasatt att man lobbar. Om man gör det ena så borde man också göra det andra. Det är helt uppenbart. Om det är så att man driver på att snuset ska få säljas över hela Europa, i Finland och på Åland så borde man också tänka på att vi får så mycket inkomster ifrån det så att vi kan låta lite av detta gå till våra ungdomar.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Utan att rabbla upp någon avhandling om tobakens skadeverkningar så kan man säga att tobaken har väldigt stora både direkta och indirekta effekter på människors hälsa. Därom råder inget tvivel. De direkta skadorna är väldokumenterade. Tobaken är orsaken till många så kallade välfärdssjukdomar eller som katalysator till sådana sjukdomar. De indirekta följderna är också betydande. Passiv rökning gör att den som utsätts för tobaksrök får samma problem i nästan lika stor omfattning som den som röker.

    Det kanske allra värsta är tobakens påverkan på hjärnans belöningssystem. Det är något som berördes här tidigare. Man blir mer mottaglig för beroende överlag särskilt tyngre droger. Om alkoholen anses vara inkörsport till tyngre droger så kanske tobaken kan sägas vara fordonet som man kör med. Det är kanske det allra viktigaste motivet för att försöka få ungdomarna att inte börja röka. Själv har jag aldrig rökt, jag röker inte och jag kommer aldrig att börja, om det behöver sägas för statistiken.

    Samtidigt måste man säga, herr talman, att vi har haft en otrolig utveckling. Tobaksrökningens utveckling är kanske ett bra exempel på hur man med forskning kan övertyga folk om att det här är någonting som man måste sluta med. Det har vi verkligen förstått och anpassat oss till. Det har alltid varit enhälligt här i lagtinget när vi har tagit de här relativt stora ändringarna i tobakslagen. Jag fick vara med senast också.

    Om ni kommer ihåg så bara för 20 år sedan rökte man på bussen, man rökte i kontorsrum och man rökte överallt. Det är helt otänkbart i dag att vi skulle återgå till den verksamheten och använda tobak på det viset.

    Vid sådan här lagstiftning kommer man sedan alltid in på frågan om frihet. Till vissa delar petar man här väldigt i människors frihet. Som en frihetsälskande politiker tycker man att det här är saker som folk ska förstå själva och låta bli att röka så att man inte behöver lagstifta. Det är en del av friheten. Den andra aspekten av friheten är en icke rökares frihet. Måste lagstiftaren gripa in för att försvara den icke rökandes frihet? Eller går det med sunt förnuft att ordna på egen hand? Om jag måste välja mellan de här två friheterna så väljer jag helst den vägen att båda får ha sin frihet i någon mån. Givetvis är det icke rökarens frihet som är den viktigaste. Det handlar också om frihet till den delen att man åsamkar samhället skatteinkomster när man betalar för sin tobak men man åsamkar också utgifter när man i större utsträckning måste nyttja sjukvården. Det är återigen en frihetsbalans.

    Om man snabbt tittar på lagen så tycker jag att bestämmelserna i andra paragrafen är bra om åldersgräns. Det är en sak som vi från obunden samling ser som problematisk; att man återigen inför ett hinder för ungdomar att sommarjobba. Nu kan inte en person som är under 18 år stå ensam i en kiosk om det finns tobaksprodukter i den kiosken. Då får man inte sälja tobaksprodukter, vilket betyder att kioskägaren måste ha en anställd som är över 18 år. Det här är någonting som utskottet borde titta på om man hinner. Det är inte bra med alla dessa hinder för att arbeta för barn och ungdomar under 18 år. Även om syftet är lovvärt så kanske det räcker med straffbestämmelser som stränggeras och tydliga anvisningar att man inte får sälja. Man är ju straffmyndig när man fyller 15 år, varför måste man vara 18 år för att få sälja? Det borde man överväga. Det är en arbetsmarknadspolitisk effekt som inte är önskvärd. Att man inte får inneha tobaksprodukter 2c, det är bra. Varför skulle man få inneha när man inte får köpa och nyttja? I 4 § finns frihetsbestämmelserna. Jag tycker att punkt 8 må vara okej. Det ger frihet i stor utsträckning till bostadsaktiebolag och fastighetsägarna att bestämma. Men 7 § kan bli en sådan paragraf där vi verkligen petar i en sådan del av människors frihet som man själv borde ordna. Man kan säga till; ”ursäkta det stör att du röker” eller så kan den som röker fråga om man kan röka. Det är lätt att vi blir lite ivriga och lagstiftar nästan in på folks nakna kroppar. Det kan man lite överväga i utskottet tycker jag.

    I övrigt är det bra att man förtydligar straffbestämmelserna. Det är rätt så allvarliga brott om man bryter mot de här bestämmelserna. Generellt med droger i vårt samhälle är det mycket lägre straff för sådant än för att köra mot stopplikt eller ha en trimmad moped. Vi obundna har tidigare motionerat om att man borde se över straffskalorna och ha höga straff på sådant som är motiverat.

    I stort sett kan man säga att vi stöder den här framställningen. Man kan väl inte hoppas på att det här lagtinget får besluta i ärendet. Men det brukar alltid komma ett nytt lagting vid ett val och en ny regering som återigen får ta tag i den här frågan, tack.

    Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Tack för stödet till motionen. Man har naturligtvis alltid lite olika åsikter om det här. Jag förstod när ltl Sundman, som har blivit en renlevnadsmänniska, gick upp att han skulle ge sitt stöd. Det är alltid frågan om frihet till vad. Att man ska vara fri från påverkan av tobaksrök ska vara ganska centralt. Det var därför jag begärde replik först.

    Angående försäljning i affärerna så var det några månader sedan som vi höll på med den här. Det var ganska intensivt, den verkar ganska lång nu, men jag kokade ihop den ganska mycket ändå och var nöjd och tycker att den är relativt kort mot hur den såg ut från början. Jag har för mig att EU-direktivet eller WHO:s ramkonvention kräver att personerna som säljer de här produkterna ska ha den ålder som gäller för inköp i landet, att man är tvungen. Det är därför som jag satte med det. Jag kan hålla med om att vi ska titta på det där. För det är ingen som vill ta sommarjobben från ungarna.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Läser man bara texten i paragrafen så står det om det här sista i ltl Åke Mattsson replik. ”Om försäljning sker under övervakning av en person som fyllt 18 år”. Vad är övervakning? Är det att man en gång i veckan gör stickprov? Måste en artonåring alltid vara med när en person under 18 år står i kiosken? Vi vill att man inte ska införa arbetsmarknadspolitiska hinder för personer under 18 år att arbeta, vilket lagstiftaren både här och i Helsingfors har gjort, tyvärr alltför många gånger. Det är också viktigt för ungdomarna att i god tid lära sig arbeta.

    Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Jag tror att det ska finnas i min framställning att man måste vara närvarande och ha en viss uppsyn och man ska få sälja. Det hann jag inte titta på eller om jag städade bort det, vilken tanken är med den här lagframställningen. Detta är sådant som man kan töja på ganska mycket.

    När jag läste om detta såg jag hur det var i Grekland. Det var förbjudet att röka inomhus, däremot var det okej att röka utomhus. Det resulterade i att om man öppnade dörren till barerna så tolkade man det som att det blev utomhus och så fick man röka fritt. Man kan tolka hur mycket som helst i den här lagstiftningen också. Det kanske vi inte ska ägna oss åt här just nu. Tanken är nog att det ska finnas någon på plats såsom det är skrivet just nu. Men det är ingenting som hindrar att man kan ändra om det finns en vilja för det.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det är viktigt att man beaktar de småskaliga åländska förhållandena. Små försäljningsställen med sommarjobb för åländska ungdomar kan falla bort på grund av den här bestämmelsen. Det går inte att övervaka det. Det är inte lönsamt om också en vuxen ska stå i kiosken. Därför bör man kanske ha ett undantag ifrån det här eller se till att övervakningen definieras på ett annat sätt på Åland, för att inte dessutom även begränsa en arbetsgivares frihet förutom själva begränsningen i sak.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Ltl Sundman pratar om frihet och människans rätt att välja. Nu är jag inte helt säker på att jag förstod saken rätt? Men, vi ska komma ihåg att man börjar med tobaksrökning mellan 11-15 år. Det är klart att samhället och vuxna ska skydda barnen mot skadliga saker. En elvaåring ska inte få välja om den röker eller inte. Vad tycker Sundman om detta? Kan han ännu förtydliga vad han menar?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! Det gör jag gärna. Som jag sade i mitt anförande när det gäller de här åldersgränsparagraferna i 2 och 2c så tycker jag och obunden samling att det är viktigt att skydda barn och ungdomar mot att börja röka med hänvisning till direkta och indirekta hälsoeffekter. Däremot när det gäller vuxna så hade jag en åsikt om punkt 7 i 4 § där man kanske klampar in på vuxna människors frihet. Det kan man väl också göra som lagstiftare men vi måste komma ihåg att till slut gör vi människorna menlösa. Man kan inte ta något ansvar själv, man kan inte visa sunt förnuft om vi lagstiftar in i minsta detalj ända in på den nakna människokroppen. Det är kanske inte alltid bra. Därför måste vi vara försiktiga och överväga sådana frihets begränsande saker. Även om vi i sak tycker att friheten ska begränsas så måste man lita på folks sunda förnuft att de själva kan hanterar vissa saker.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Carina Aaltonen

    Tack, herr talman! Finland har sedan den 1.1.2010 världens strängaste tobakslag. Målsättningen är hög men som jag ser det är den ganska realistisk. Vi ska ha ett rökfritt Finland år 2040. Det handlar om att ändra attityder. Precis som många andra lagstiftningar så går lagstiftarna före. Det är precis samma som det skulle vara med att sänka promillegränsen vid bilkörning. Det handlar om att ändra attityder och i det här fallet skulle vi då få ungdomarna i synnerhet att inte börja röka.

    I politiska sammanhang pratade man väldigt ofta om vikten av det förebyggande arbetet. Här skulle vi haft en lag som verkligen skulle ha varit förebyggande. På Åland var vi först i landet med att införa tobaksförbud på restauranger och barer. Det var 1 maj 2007. En månad senare, 1 juni 2007,gjorde man samma lagstiftning riket. Den regeringen prioriterade de här frågorna, man låg före. En viktig orsak den gången var att restaurangpersonalen skulle undvika passiv rökning och av hälsoskäl skulle man införa tobaksförbudet på restauranger, men det var också för att minska rökningen hos vuxna medborgare.

    Jag frågar mig varför landskapsregeringen inte den här gången prioriterade tobakslagen?

    Den parlamentariska droggruppen har haft detta på agendan väldigt länge, men regeringen har inte lyssnat eller så har man kanske lyssnat men inte agerat. Hur svårt kan det egentligen vara? Ltl Mattsson har författat en 13 sidor lång lagframställning som i princip motsvarar den nu gällande finska tobakslagen. Det skulle i så fall inte vara första gången som Åland kopierade rikslagstiftning.

    Jag skrev den 14 mars min hemställningsmotion innehållande samma ärende. Ltl Mattsson skrev den här lagmotionen den 6 juni. Det skulle nog ha funnits tid för regeringen att revidera den åländska tobakslagen om viljan hade funnits och om man har de prioriterat ungdomars hälsa. När jag lyssnade på ltl Åke Mattssons anförande och när man läste motiveringarna till lagmotionerna så inser man, om inte förr, hur oerhört skadligt rökningen är och hur enormt negativa aspekter rökningen har. Att få unga att låta bli att börja röka måste vara en av de absolut bästa förebyggande hälsopolitiska effekterna som man kan åstadkomma med en väldigt enkel lagstiftning.

    Man talar ofta om att rökningen är inkörsporten till andra droger. Då menar jag att den här lagstiftningen absolut borde ha prioriterats.

    Nu är vi åtminstone tre ledamöter här i social -och miljöutskottet, kanske samtliga, kanske fler, som är positiva till att revidera tobakslagen. Vi får väl se, vi är ju effektiva i vårt utskott. Med den sakkunskap och det engagemang som finns i utskottet så kanske vi tillsammans kan åstadkomma en lagstiftning.

    Jag anser att det är en lagstiftning som behövs också på Åland. Från socialdemokraternas sida stöder vi helt klart den här lagmotionen i och med att vi redan i mars tog initiativ i samma fråga. Tack.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Att föra politik är inte bara att vilja, det är också att välja. Landskapsregeringen har ytterst begränsade resurser. Vi har prioriterat den sociala lagstiftningen och det tänker jag inte för en sekund skämmas för; ÅHS-lag, utkomststödslag, barnskyddslag, en andra bedömning och barnomsorgslag så vi hann helt enkelt inte. Jag har sagt flera gånger tidigare att jag delar många av de här resonemangen. Jag tycker också att det är rimligt att en sådan här lagframställning skulle gå på remiss. Det har ett allmänt intresse. Det skulle också vara viktigt för förankringen. Jag har också fått tydliga och klara besked från lagtinget att man inte vill ta emot flera lagframställningar under den här perioden. Jag har hemvårdsstödslagen klar men den ville man inte ta emot.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Då menar alltså minister Katrin Sjögren att det hade funnits en möjlighet att få den här lagen till lagtinget nu under höstsessionen och att det var lagtinget som tackade nej, om jag förstår saken rätt? När man säger att det inte finns resurser så kan man också köpa in tilläggstjänster och lagstiftningskunskaper utifrån. Hade viljan funnits så hade man också kunnat välja att få med revideringen av tobakslagen, speciellt när en enig parlamentarisk drogkommitté också har önskat att det skulle träda i kraft på Åland.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! När det gäller hela tobakslagen anser jag att den behöver revideras och något sådant grundarbete har vi inte gjort. Det skulle inte ha varit möjligt att få en ny helt reviderad tobakslag till lagtinget för vi har helt enkelt inte hunnit göra grundarbetet. Det är hälso- och sjukvårdsbyrån som har hand om tobakslagstiftningen och där arbetar två personer. Vi har haft fullt upp med att revidera ÅHS-lagen som också har en stor hälsopolitisk betydelse för samtliga ålänningar. Jag tar avstånd från sådana pekpinnar och sådant sätt att diskutera. Jag tycker att det skulle ha varit viktigt att revidera tobakslagen men vi hann helt enkelt inte. Vi hade inte några sådana resurser.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Det står ganska tydligt och klart att varken viljan eller resurserna har funnits hos landskapsregeringen och att ltl Åke Mattsson har försökt hjälpa till genom att komma med den här lagmotionen. Nu får vi väl se vad vi kan göra i social- och miljöutskottet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Anledningen till att jag begärde replik är att jag först och främst vill tacka för stödet som vi har fått här från ltl Aaltonen. I egenskap av ordförande i social- och miljöutskottet så kommer vi att försöka ta oss an den här lagmotionen och titta på den. Vi har i alla fall en viss beredskap att försöka klara av den.

    Det var mycket klädsamt att man lyfte in den parlamentariska gruppen. Jag är ordförande i den parlamentariska gruppen och vi har diskuterat det här inledningsvis och vid åtskilliga tillfällen har det framkommit synpunkter att det måste bli en ändring i tobakslagen. Men det och mycket annat strök jag i mitt anförande för jag svävade ut så pass mycket att jag kände att det blev tillräckligt långt ändå. Tack för att du lyfte in det.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Så här viktiga lagframställningar finns det alltid beredskap för, åtminstone hos socialdemokraterna och undertecknad i social- och miljöutskottet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Föredras, fortsatt behandling

    3      Strategi för den åländska skärgårdens trafiksystem ”Kortrutt 2011”

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2010-2011)

    Ärendet bordlades 08.06.2011 då lagtinget på talmannens förslag beslöt att ärendet först upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till ett utskott eller inte.

    Fortsatt diskussion.

    Ltl Mika Nordberg

    Talman! Det är kanske bra att vi har fått ha lite sommaruppehåll och tänka över meddelandet från landskapsregeringen angående kortrutt.

    När vi tittar på det som har presenterats angående kortrutt, de planer som finns kontra det som har gjorts under den sista tiden så börjar man fundera varför man inte har gjort någonting tidigare.

    Jag måste tyvärr säga som det är nu fast man kanske inte borde. Efter att jag har funderat på vad som är orsaken till att det är så trögt och det inte vill hända någonting så tror jag tyvärr att Brändö är en orsak till bromsklossen i förverkligandet av kortrutten.

    Vad menar jag med det här? När man tittar på skärgårdens förutsättningar, att kunna resa till centralort, att ta sig till ett ställe där man kan handla så vinner de flesta kommuner, Föglö, Kökar, Sottunga och Kumlinge, på ett nytt kortruttstänkande. Brändö ligger längst bort. Ska man ändra någonting där så är man rädd på Brändö att tappa trafiken till Hummelvik. Därför är man inte intresserad av att det ska förverkligas en tunnel till Föglö och ett nytt färjfäste på östra Föglö.

    Vi backar bandet lite. Först när det gäller tunnelns förverkligande så har det kommit olika signaler ifrån centern där man först har drivit att vi ska ha en tunnel, sedan har vi hört att vi inte ska ha en tunnel och nu vet jag inte riktigt var de står idag men det kanske klarnar här under dagen.

    När jag titta på tunnelns dragning 2009 när vi hade budgetdebatt så började jag i praktiken föreställa mig att tunneln nu skulle vara förverkligad. Jag sätter mig i bilen och kör mot Långnäs och mot den riktningen där Föglö ligger. Plötsligt skulle jag svänga av mitt i Lemland i skogen och köra söderut i fel riktning tills jag mitt bland tallarna skulle åka ner i ett svart hål och förflytta mig ut mot Ålands hav för att sedan dyka upp i södra Föglö, där det ytterligare tar 15 minuter att ta sig till Degerby. När man börjar föreställa sig det här i praktiken så inser man att den här lösningen inte var säljbar till dem som ska köpa den.

    Alla har åkt med bil över Öresundsbron. När man åker över Öresundsbron så talar alla bara om bron som går till Danmark från Sverige, men de facto är det en tunnel. Men ingen talar aldrig någonsin om den. För när man åker med bil från Sverige till Danmark så kommer man ut över bron där man har en fantastisk vy, man ser havet på båda sidor. Sedan plötsligt kommer man till en liten konstgjord ö i havet och man tror att vägen tar slut, men då ser man redan Köpenhamn på andra sidan och man ser var man kommer upp. Precis på samma sätt skulle det kunna vara om tunneln skulle läggas enligt det förslag som obunden samling presenterade 2009. Tänk er att ni kommer körande, svänger mot Svinövägskäl och kommer ner till Svinö. Istället för att ställa sig i färjkö så åker man på fina vägbankar precis som de har i Brändö, där finns det många fina vägbankar. Man ser skärgården, havet och naturen. Över en bro kommer man ut till Tistronholmen och man ser en fjärd framför sig men tillika ser man holmen där man ska köra upp. Psykologiskt är det mycket mera säljbart för dem som ska köpa de här argumenten än det första förslaget när man ska åka ner i Herrö och komma upp i södra Föglö.

    Jag är helt övertygad om att det går, i de kristider som tyvärr ligger framför, att hitta entreprenörer som är intresserade att förverkliga tunneln på privat basis där landskapet betalar en fast summa för tunneln under ett 30-års period. Det är ingen omöjlighet att kunna få till stånd ett sådant avtal.

    En tunnel är en av de ingredienser som behövs för att få med de kommuner som jag talade om tidigare. Vi har Kökar där utflyttningen de senaste åren har varit 15 procent. Fortsätter den här utvecklingen så finns det inte någon ekonomisk framtid för kommunen Kökar. Någonting måste göras! Jag tror också att vi får med Sottunga i de här tankarna. Från Sottunga kan de åka på 10 minuter till Föglö och köra bil resten av vägen till Mariehamn. Samma sak gäller Kumlinge. Anlägger man ett färjfäste på södra Seglinge så kommer de att ha ett färjpass på cirka 20-25 minuter beroende på vilket fartyg som trafikerar och sedan har de bilväg till Mariehamn.

    Däremot är vi tillbaka till det som är pudelns kärna och problemet. De signaler som har kommit mig till del från Brändö säger att man inte vill stanna på Kumlinge och köra bil över Kumlinge till södra Seglinge för att därifrån ta färjan vidare. Man vill sätta sig på färjan i Torsholma och komma fram till Hummelvik. Ska vi kunna lösa hela kortruttsproblematiken så är det här vi måste hitta en lösning. Om man sedan lovar Brändöborna att de ska kunna få ha kvar i Hummelvik eller vad man ska göra så det låter jag vara osagt idag. Kumlinge har en vinst i det här, Sottunga har en vinst i det här, Kökar har en vinst i en kortrutt och framförallt har Föglö en vinst i en kortrutt.

    Alla i lagtinget har kanske inte ens varit på Brändö de senaste fem eller tio åren. Bor man på Brändö idag och är företagare och t.ex. en maskin går sönder så kan man ta färjan och åka in till Åbo under två timmar. I Åbo har man Bauhaus, Ikea och man har privat sjukvård. Man har all den service som en stor stadsregion som Åbo tillhandahåller. Åker man mot Mariehamn kommer inte ens på två timmar till Hummelvik. Efter två timmar stannar man någonstans mitt på Delet. Det säger sig självt. Skulle jag själv bo på Brändö så skulle jag självklart åka till Åbo och köpa de maskiner som jag behöver.

    Jag är helt övertygad att om vi ska få en utbyggnad av kortruttstrafiken, som jag tror är avgörande för skärgårdens framtid, då måste vi hitta en lösning när det gäller de här bitarna. Tack.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Det var ett väldigt rakt och ärligt anförande som kom från hjärtat. Det låg mycket tankar bakom det. Det råkade sammanfalla väldigt bra med det gruppanförande som vi höll den 8 juni från moderaternas sida. Däremot fick jag då kommentarer från Brändö att man inte är beredd att involveras i ett nytt tänkande och det tror jag att vi måste ha respekt för.

    Vår inställning är att vi får ta de södra delarna först. Sedan får det rinna vatten under broarna och så får vi föra diskussioner under en längre period med Brändö och se hur man kan lösa det. Vi vet också att när det gäller den eventuella framtida omläggningen av norra delen av trafiken så är inte Kumlinge heller väldigt entusiastiskt för det. Låt oss börja söderut.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag vill inledningsvis säga att jag är trafikmister i Ålands landskapsregering. Jag företräder således landskapsregeringen här. Jag kommer inte att tala ur ett kommunperspektiv. Jag talar i landskapsregeringens namn.

    De planer som ledamoten har fört fram tidigare här med en annan tunnelstäckning är väldigt intressanta. De kommer självklart att tas med i det fortsatta arbetet. Det som skedde när som finansutskottet behandlade det här tidigare var att man föreslog en tunnelsträckning som man fann var den lämpligaste. Vi arbetar alla för Ålands bästa. Nu har det visat sig med facit i hand att det kanske inte är riktigt den rätta vägen. Då fortsätter vi att arbeta vidare. Så är det i demokrati. Det är faktiskt den enda nackdelen med demokrati, att processerna tar väldigt lång tid.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack talman! Ltl Nordberg räknade upp vilka som skulle vara vinnare på att satsa på kortrutten. Jag vill gärna komplettera med en vinnare till. Det är samhället som då får bukt med driftskostnaderna som har blivit relativt höga och därigenom skulle vi kunna frigöra medel för att satsa på det som vi också bör satsa på. Jag tänker på barnen, skolan och åldringarna. Vi skulle kunna få resurser till det som samhälle egentligen ska satsa på genom att bygga ut kortrutten och få ordning på driftskostnaderna inom trafiken. Där har vi en vinnare till.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! Faktumet att vi har oskäligt höga kostnader i dagens läge för skärgårdstrafiken har varit driftkraften under hela behandlingens gång. Hamnar vi i en ekonomisk situation där landskapets medel minskar och vi ställer oss inför val där vi ska välja mellan en färjtur eller en öppen avdelning på sjukhuset så kommer vården i slutändan alltid att få företräde framför en trafiktur i skärgården. Därför är vi tvungna och skyldiga som politiker att titta på alternativa lösningar som skulle kunna vara ekonomiskt mera fördelaktiga än de som vi har idag. Det har varit stjärnan i obundnas arbete när det gäller att titta på skärgårdstrafiken.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Där är nog ltl Nordberg och jag ganska överens tror jag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Margaret Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Jag kan också hålla med om att något behöver göras. Jag är inte riktigt med på att det behöver börja på den södra linjen. Jag ser att vi har väldigt lång väg till Mariehamn. Fast vi också har kortare väg till Åbo har vi ändå ett stort behov att komma till Mariehamn eller fasta Åland. Inte kan man alltid fara till Åbo. Dessutom tycker jag att vi har kommit väldigt långt med projektet Åva-Jurmo som också sparar pengar. Jag skulle med glädje ha sett att det skulle ha varit gjort för länge sedan för vi behöver korta ner de här passen. Inte är vi mot eller aviga i Brändö för kortrutt, tvärtom. Vi tycker faktiskt också att vår väldigt långa väg behöver kortas ner.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! När vi hör signalerna som kommer från skärgårdskommunerna som behöver en förändring så har framförallt deras huvudargument varit att de behöver få kortare väg till centralort där det finns arbetsplatser, aktiviteter och där mycket finns som man förväntar sig i dagens samhälle. Vi lever i 2011, vi har bredband och vi har kommunikationsmöjligheter som är helt annorlunda än för 30 år sedan. Jag vill påstå att Brändö redan har närhet till en centralort. Närheten till centralort skulle även de andra skärgårdskommunerna få del av med ett nytt kortruttstänkande. Det är min poäng.

    Ltl Margaret Lundberg, replik

    Menar ltl Mika Nordberg att vår centralort är Åbo nu mitt i allt? Det låter verkligen märkligt. Jag har nog i alla fall trott att vår centralort har varit Mariehamn. Oberoende ska vi vända oss hit till sjukvården eftersom vi i alla fall hör till Åland. Jag tror inte att vår centralort är Åbo fast vi kanske rör oss mycket där både med företagstransporter och med annat. Vi har också många ärenden hit till fasta Åland. Vår tur tar minst två och en halvtimme och sedan har man bil och färja till. För vår del skulle det vara det bästa var att man skulle få ett kortare pass till Lappo eller att de kan fara vidare därifrån. Inte vet jag om folk säger att de är så emot att fara över Kumlinge men att man ska börja dra linjerna mot Föglö är folk mera mot. För då blir väldigt många färjor och väldigt många pass. Det kan vara kan få svårt att få det att fungera i praktiken.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! Jag är helt övertygad om att cirka 80 procent av de inköp som görs av Brändöbor sker i Åboregionen. Det har jag sagt att inte är något fel. Jag skulle själv göra likadant om jag skulle bo på Brändö. Under två timmar kan jag åka och besikta bilen i Åbo, jag kan besöka privat sjukvård om jag har en privat sjukförsäkring, jag kan handla och jag kan gå på nöjen. Alla ärenden som jag kan sköta i Mariehamn kan jag sköta i Åbo om jag bor i Brändö. Man kan gå till Ikea och Bauhaus under två timmar, det kan inte någon annan ålänning göra.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Torsten Sundblom

    Tack, herr talman! När vi i juni diskuterade landskapsregeringens kortruttsmeddelande uttalades det ett löfte här: Jag ska citera det löfte; ” vad gäller projektgruppen är min målsättning att den ska kunna tillträda, åtminstone två personer efter att sommarsemestrarna är avslutade i juli eller i början av augusti. ”

    Jag hoppas att lagtinget under den här debatten får en förklaring av trafikministern hur långt det här har avancerat. Det skulle ha varit bra om projektledningen skulle ha varit här nu och lyssnat på debatten. Om vi tittar på budgeten så är projektledare med och en projektgrupp som är så liten skillnad skulle kunna ha varit verkställt. Då skulle de ha suttit här och följt med debatten för att komma vidare. För om vi sitter här och diskuterar vilka uddar vi ska gå ifrån och vilka holmar vi ska bygga över då gör vi lätt något fel. Det som man tror att stämmer vid första anblicken så är det inte säkert, när ingenjörerna har räknat på det, att det stämmer. Då kan man göra förhastade slutsatser. Jag skulle gärna se att vi skulle få en redogörelse över det här.

    Sedan sade jag i juni att man skulle koppla Sottungatrafiken till tvärgående linjen. Då skulle man kunna trafikera med en färja mindre och därmed undvika cirka 20 miljoners investeringskostnad. Den summan skulle då kunna användas till färjfästen och väginvesteringar.

    Vi har idag en sådan situation, om jag inte kommer ihåg helt fel, så tror jag att Alfågeln är byggd 1990 någon gång. Det skulle betyda att vi endast har två färjor kvar som är yngre än 20 år. Det är ju en oroväckande situation som betyder att kommer att bli ett akut behov av investeringar på färjsidan.

    Jag ska försöka beskriva hur jag har räknat det här. Jag har hittat min kladdlapp hur det var när turlistorna kom ut i vintras eller våras. Då gjorde jag en jämförelse på maj månad. På södra linjen är det 215 timmar per vecka med två färjor. Sedan gjorde jag ett litet överslag hur mycket man hinna köra med en färja på östra Föglö, försörja Kökar och ha en Galtbytur per dag. Om vi kan spara in 100 timmar och ändå upprätthålla sex turer, tur och retur, mellan Kökar och östra Föglö och ändå hinna med Galtbyturen med en färja, och då kör vi med en färja mindre och något mindre på söndagen. På söndag förmiddagen förekommer lite mindre resande. Det här skulle betyda en inbesparing på cirka 100 körtimmar per vecka. Skulle man då föra över lite av de timmarna till tvärgående linjen för att man skulle koppla upp den på Sottunga, som i meddelandet har ett färjfäste väst nordväst på Sottunga, och så skulle man föra över lite timmar för att försörja Husö och Kyrkogårdsötrafiken som man borde man kunna försörja med en lite mindre lättare båt som skulle kunna ta 6-7 personbilar och traktor med släpvagn och enkel lastbil, då tror jag att man skulle kunna ha en ganska bra trafik också till de öarna. Sedan skulle man kanske också behöva föra över lite resurser till Föglölinjen för att svälja den ökande kapaciteten. Det betyder att man inte kan ha samma turlista. Man måste kanske köra lite tätare.

    Jag har gjort ett sådant överslag på att man kanske skulle spara ca 60 körtimmar per vecka. Det skulle bli 25 procent av de 4, 6 miljoner som södra linjen kostar enligt bokslutet för 2009.

    Med detta skulle jag vilja övertyga lagtinget om att det är värt att satsa på att bygga ut. Det är väldigt viktigt att vi gör det. Tack.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Det här kortruttspaketet är ett jättestort paket. Det är mycket pengar, 200 miljoner, som man nu vill förverkliga. Det är klart att det kommer att ta en oerhört lång tid innan allt detta är förverkligat.

    Därför vill jag lyfta fram tre projekt som passar in i kortruttsmeddelandet och som jag tycker att nästa lagting och regering borde koncentrera sig på, åtminstone påbörja dem och kanske eventuellt färdigställa något av dem för att komma vidare. Annars kommer det nya lagtinget att stå här diskutera hur man ska lösa det här.

    Det ena projektet är Åva-Jurmo som fanns med i kortruttsmeddelandet 2005. Landskapsregeringen har påbörjat projektet redan och kommit en bit på väg. Vi ser i kortruttsmeddelandet att det projektet skulle kosta 4 miljoner och det är rimligt. Det skulle gå att finansiera via budgeten genom att dra in på annat inom trafiken. Jag tror att det finns rum inom den ramen. Driftsbesparingen är 200 000-300 000 euro per år. En investering på 4 miljoner betalar sig på 15-20 års tid. Det är egentligen ganska bra. Framkomligheten för Jurmoborna blir mycket bättre, vilket också behövs för service och skola finns på fasta Brändö. Det är på gång från det förra kortruttsmeddelandet som grund och det är bra. Det kan nog lätt genomföras rent ekonomiskt och kapitalmässigt.

    Det andra som förstås är större är att man skulle på södra linjen bygga ett färjfäste på Hastersboda och dra Kökartrafiken via Föglö och sedan vidare med Skarven. Det här projektet kostar 9-10 miljoner i beräkningarna. Skarvens kapacitet är 64 bilar per tur. Ser vi på statistiken så är det 12-15 bilar i snitt.  Med lätthet kan Kökartrafiken rymmas i Skarven idag. Det är inga problem. Det finns vissa toppar, midsommarafton och mitt i juli. Men fullbokat har vi också då i vår externa trafik. Det får man leva med. Med den matematiken, 9-10 miljoners investering, så skulle man kunna ta bort en färja åtminstone tidvis på södra linjen. Lågt räknat skulle man spara en miljon euro i driftskostnader per år. Den investeringen skulle sparas in på ännu kortare tid, max 15 år om man räknar med avskrivningar och ränta. Fördelen är att Kökarborna får mycket kortare resväg, 1 timme, till Mariehamn. Föglöborna får också bättre trafik i och med att Skarven behöver ha en lite tätare trafik än idag. Alla skulle vinna på det. Återigen, kom inte och säg att Skarvens kapacitet inte räcker till, det stämmer inte. Den räcker gott och väl till Kökar och lite till, förutom vid några toppar. Men trafikanterna får anpassa sig lite till det.

    Den tredje och avslutande saken, som jag tycker att man borde påbörja så att man inte måste stå här och mala på igen i nästa lagting, är en bro över till Vårdö. Man har diskuterat vilken frihöjd det ska vara. Det är helt avgörande om det här projektet ska vara ekonomiskt lönsamt eller inte. Jag tror att man måste nöja sig med en Vårdöbro som har en frihöjd på 10-12 meter ungefär. Då har vi en investeringskostnad på 13-14 miljoner och driftsinbesparingen är 600 000 euro. Det kan man också räkna hem på en längre tid.

    Om man ska ha de större båtarna, flisbåtarna, att köra den vägen så då har vi 20-25 meters frihöjd och då är vi uppe i 25-30 miljoners investering. Då är det inte möjligt mera, då är det för dyrt. Det har vi inte råd med. Det är inte så lång omväg för båtarna att ta södra vägen när de ska vidare norrut. Det tar max en timme. Om man ska förverkliga Vårdöbron så tror jag att frihöjden inte får vara mera än 12 meter annars blir den för dyr och då blir det ingenting. Då kommer man att stå här och prata igen om 10-12 år. Om man skulle bestämma sig för 12 meter så är det i och för sig en flaskhals för båttrafiken, men allting har sitt pris. Nyttan skulle vara större än skadan till den delen. Tack, fru talman.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag kan informera lagtinget om att jag för två veckor sedan tog beslut om att inleda de geotekniska undersökningarna vad gäller en kortrutt Åva-Jurmo. Vi förväntar oss få alla tekniska svar inom november så att vi kan börja det egentliga ritarbetet inkommande år.

    Vad gäller Vårdöbron så tycker jag att det är för tidigt i dagsläget att säga vilken frihöjd det ska vara. Man behöver titta närmare på trafikflödet och hur man kan omdirigera högre fartyg.

    När det gäller Hastersboda och södra linjen till Kökar så delar jag uppfattningen att kapaciteten som Skarven har räcker till. Det oaktat så måste vi också lösa trafiken för Husö, Kyrkogårdsö och Sottunga eftersom Skarven inte kan angöra de hamnarna. Vi måste också ha någon form av fartyg i trafik mellan fasta Åland och Föglö. Jag noterade inte riktigt hur ltl Runar Karlsson tänkte lösa den delen?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Till det första, Åva-Jurmo, så ser vi att det är bra att man fortsätter. Den praktiska verkligheten är tio år innan ett sådant här projekt är klart. Det beror på den byråkrati som har stiftats i den här salen, med vägplaner, miljötillstånd osv. Det går inte något fortare. Då måste vi ändra lagstiftningen. Det kan eventuellt gå lite fortare, men det tar ungefär den tiden.

    Problematiken med Husö, Kyrkogårdsö och Sottunga är välkänt ända sedan 60- och 70-talet att det är ett problem. Jag tror att det alltid är någon som måste förlora om de flesta ska vinna. Så är det i det här fallet också tror jag. Kan man inte ta det så tror jag att man inte kommer att ha råd att göra det här för då finns det ingen förtjänst i det. De flesta måste vinna och få kommer att förlora. Det är den ärlighet som vi måste ha. Vi kan inte säga att alla får bättre och det billigare. Det håller inte.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Vi måste väl ändå vara så pass ärliga här i salen att vi också kan tala om hur vi ska lösa trafiken för Husö, Kyrkogårdsö och Sottunga. Vi kan inte låtsas att den regionen inte existerar. Det kallar jag i så fall väldigt oärligt, rent ut sagt på gränsen till populistiskt.

    Jag skulle också vilja veta hur ltl Runar Karlsson hade tänkt sig lösa trafiken mellan Föglö och fasta Åland? Om M/S Skarven är i trafik på södra linjen till Kökar så måste något annat fartyg trafikera mellan Föglö och fasta Åland. Det också måste finnas trafik mellan Galtby och Kökar, dit går också ett fartyg. Jag lyssnar gärna och tar del av ltl Runar Karlssons tankegångar.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag har aldrig sagt att Skarven ska gå någon annanstans än där den går idag. Skarven ska gå där idag, det är självklart. På södra linjen har vi tre färjor sommartid och det räcker med två på vintern. Det är ju så som det ska lösas. Jag har inte sagt att Skarven ska vara på någon annan linje. Naturligtvis ska Skarven gå där det finns mest underlag.

    Sedan kan jag inte påstå att man är populist om man säger att någon får sämre. Det är första gången som jag har hört det. Jag säger ju att Husö, Kyrkogårdsö och Sottunga får det sämre om man ska göra den här lösningen. Men naturligtvis ska den lösas med tvärgående i så fall. Men linjen får inte lika bra som idag när södra linjen går som pärlband förbi Kyrkogårdsö, Husö och Sottunga. Observera, ända sedan 60-talet har man diskuterat det här i politiska kretsar. Man har inte löst det, bara på det sättet att det inte bli besparingar. Tyvärr kommer den här regionen att få något sämre. Om detta är populism eller inte så är det ganska fantastiskt inför valet att man kan säga att någonting blir sämre och så får man en massa röster. Det verkar konstigt tycker jag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Talman! Från obunden samlings sida är vi positiva till all utveckling av skärgårdstrafiken där man långsiktigt kan räkna hem investeringar på driftsinbesparingar.

    Ltl Runar Karlsson var inne på Åva-Jurmo, det är klart att vi understöder en sådan satsning i och med att den är hemräknad.

    Sak nummer två var Hastersboda. Jag är lite försiktig med att säga att det färjfäste som ska anläggas på östra Föglö ska vara just i Hastersboda. Av den enkla anledningen att om vi ska få ett kortruttssystem som ska fungera även för Sottunga och Kumlinge så tror jag att det har en väldigt avgörande betydelse var på östra Föglö denna nya hamn placeras. Skillnaden för Kökarsborna är några minuter beroende på var den läggs. Det är väldigt knivig skärgård utanför Hastersboda men det här är detaljer.

    Samma sak med Vårdöbron, kan vi räkna hem den ekonomiskt och spara in drifter på linfärjan så är det självklart att det kan byggas en bro.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag nämnde Hastersboda, det står ju här. Men om det heter något annat eller om det är exakt där spelar en mindre roll. Problematiken är att ju närmare man sätter färjfäste till Kökar desto bättre trafik får Kökar och desto sämre får Sottunga, Husö och Kyrkogårdsö, om man vill inbegripa det systemet. Det oaktat måste vi vara så ärliga att om vi ska ha en kortrutt för Kökar så kommer Sottunga, Husö och Kyrkogårdsö att få en sämre trafik, om man inte vill plöja ner lika mycket pengar som idag, åtminstone åt ett håll, österut. Kanske det är möjligt att man får bättre trafik västerut.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Camilla Gunell

    Tack, fru talman! Det är intressant att höra på den här debatten. Det är inte första gången. Det sägs att de här frågorna har diskuterats i lagtinget i 30-40 år. Man undrar vad vi ska göra nu jämfört med de tidigare diskussionerna så att det blir beslut den här gången och vi kommer vidare.

    Vi vet alla hur viktig skärgårdstrafiken är för att regionen ska fungera. Skärgården har p.g.a. sitt perifera läge ett särskilt behov av insatser för att kunna upprätthålla en god levnadsnivå för den fastbosatta befolkningen.

    Jag skulle vilja ta upp några principiella saker som jag ännu tycker är obesvarade och ogjorda kring kortruttsmeddelandet. Det är att definiera målet och vinsterna med den s.k. kortrutten. Kortrutt betyder för de flesta en tidsinbesparing. Man tänker på att det ska spara tid för dem som brukar trafik. Det ska spara pengar för landskapet och förhoppningsvis också en aspekt, som alltför lite lyfts upp i den här diskussionen, det ska spara miljö. Därför behöver man ha tydliga mål för vad man vill åstadkomma med denna trafikplanering. Där tycker jag är nog att det krävs en del analyser som är inte är gjorda än. Vad gäller tid, hur sparar man tid på kortruttstrafik? Då måste man analysera logistik. Spara tid för vem och på vilka rutter? Blir det kortare för en person att färdas från t.ex. Brändö till Mariehamn om man istället delar upp passen så att man kör en bit, åker en bit, kör över nästa ö, åker på nästa färja och kanske kör igen beroende på hur man bygger upp det? Man måste analysera tidsåtgången från punkt A till punkt B om kortrutten faktiskt sparar tid. På vissa linjer tror jag att det helt klart är klokare att ha långrutt, dvs att man stiger ombord, man kan sitta och jobba och så kliver man av. Jag tror också att man ska försöka skilja på godstransporter och vilka rutter man ska ha när man transporterar bilar och gods och vilka fartyg och farkoster man kan ha om man enbart forslar personer? Man kan ha snabbare farkoster för enbart persontransporter. 

    En brukaranalys som har föreslagits av Christian Pleijel vore bra och på sin plats.

    Den andra besparingen är den ekonomiska besparingen. Där behöver man ha ett samhällsekonomiskt resonemang kring vilka satsningar som är kloka att göra för att få regioner att fungera bättre och få igång näringsliv och annat. När man hittar sådana punkter där man faktiskt direkt kan investera sig ur en driftsutgift tycker jag inte man ska tveka utan där drar man igång projekten. Ett exempel är Åva-Jurmo där man kan se en inbesparing i drift under åren genom att göra en investering. Jag är lite förvånad över hur lång tid det har tagit att förverkliga det här projektet. Det var ju aktuellt för många år sedan. Varför tar det så himla lång tid från att man har tagit ett beslut till att det förverkligas det, om det ändå finns ett beslut?

    Om man också funderar på ekonomin så tycker jag att man borde göra en finansieringsplan som löper över en lång tid angående hur investeringarna ska göras. Det är klart att det kommer att pröva vilket lagting som än sitter den dag som regeringen vill föreslå och uppta resurser för stora satsningar, särskilt om det innefattar att uppta lån.

    Socialdemokraterna föreslår därför att man borde ha breda politiska uppgörelser om de här satsningarna och utvecklingsplanen för skärgårdstrafiken. Annars tror vi att det går som det har gått i 30 år, att man inte kommer vidare.

    För min del skulle jag gärna se att tunneln togs bort från agenda. Då får man ändå lösgjort betydligt mer, närmare 60,80 och 100 miljoner som man har talat om att man ska satsa i en tunnel. På något vis är det avgörande om man ska en tunnel eller inte. Satsar man inte på tunnel så har man ju rimligtvis resurser att satsa på många andra ställen i stället.

    Den tredje frågan, vad man sparar i miljö, där tycker jag också att man måste ha en analys av kortrutt. Vad gör det för miljön, att köra, stanna, köra ombord och hålla på att åka korta färjpass? Hur ska kollektivtrafiken fungera i den typen av trafiksystem? Här tycker jag att man behöver ha en ordentlig analys likaväl som man förstås måste titta på hur det påverkar våra vatten och vikar om man bankar fast här och där.

    En annan sak är att tonnaget är mycket gammalt idag som vi mycket väl känner till. Idag kräver det till stora delar underhåll och reparationer. Jag ser åtminstone behovet av nytt tonnage som en möjlighet att nästa gång investera i mer miljövänligt i paritet med hur tekniken är utvecklad. Men det händer väl en del på det här området. I stan kör vi stadsbussen på fiskrens så det kanske också finns hopp om en mera miljövänlig skärgårdstrafik.

    Jag tror att den här periodens skärgårds- och trafikpolitik har varit en varningsklocka inför nästa mandatperiod. Det måste vara större stabilitet i turlistor och att folk vet hur trafiken fungerar. Man kan inte ändra, rycka och knycka hit och dit. Det skapar osäkerhet och otrygghet för alla som brukar den här trafiken. Nästa regering borde med kraft och gå in för att turlistorna sedan gäller för minst tre år så att näringsidkare och skärgårdsbor vet vad de har att räkna med.

    Vi vill också för vår del gärna se att det bildas ett trafikbolag, att skärgårdstrafiken bolagiseras i skärgårdsrederiet AB, som det kanske ska heta och att administration och bokning utlokaliseras. Vi tycker att det är bra om trafiken fortsättningsvis drivs i samhällets regi. Det är en trygghet för dem som bor i regionerna. Vi vill också gärna se att det i bolaget ges inflytande till skärgårdskommunerna. Det var någon här som talade om den rivalitet som råder mellan södra och norra linjen. Jag tror att man själv måste få ansvar för att tillsammans lösa de här konflikterna. Det finns de som har undrat om skärgårdsborna ska sitta där och strida i bolagsstyrelsen? Nej, jag tror att skärgårdsborna kan sitta ner tillsammans och ta demokratiska beslut och lösa knutar där de finns. En vinst med detta är att man i bolaget ska sköta turlistor och tidtabeller och den långsiktiga utvecklingen. Det är bra att man inte har en daglig politisk inblandning i de här frågorna. Det är en sund utveckling att få det skilt från myndighetsutövningen som finns inom landskapsregeringens väggar. Tack, fru talman.

    Ltl Roger Jansson, relik

    Tack, fru talman. I över 20 år har vi diskuterat genomförandet av en kortrutt och vi har inte kommit särskilt långt. Men, som jag sade den 8.6 i debatten när det här ärendet var uppe, nu har vi ett bra beslutsunderlag. Det skulle vara skäl för landskapsregeringen att omedelbart tillsätta en projektledning som att man kan komma vidare så nästa regering direkt kan inleda genomförandet etappvis av detta som i meddelandet har alternativ men inte direkt färdiga förslag. Men huvudlinjerna finns i alla fall skisserade.

    Jag vill säga någonting om ltl Gunell synpunkter om kortrutten. Det var främst ekonomi som vann och det var tid och miljö. Men det kanske allra viktigaste är de tätare turerna. Om vi tar Brändö som ett exempel, om man skulle få kortrutt på den resan ner mot i Lumparland så kanske mot tre turer tur och retur idag så skulle man ha att välja mellan fem eller sex turer per dag. Man skulle vinna otroligt mycket både kapacitet och tid på linjen. Detta borde tas in i diskussionerna på ett mera betydelsefullt sätt när man diskuterar kortrutt.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Vad gäller projektledning så har vi i finansutskottet skrivit in att man borde sätta till en projektledning. Jag tror att landskapsregeringen har haft en annan uppfattning än lagtinget i den frågan. Ministern kan säkert själv svara på den frågan varför man inte ha gått vidare med det. För det är vi ganska eniga om i finansutskottet. Därtill har vi sagt, åtminstone från vårt parti, att det också krävs breda politiska överenskommelser för att ge projektledningen ett större mandat att faktiskt komma till lagtinget sedan när det börjar kosta pengar.

    Ltl Roger Jansson, relik

    Landskapsregeringen föreslog faktiskt projektledning själv. I och med att man har det meddelandet klart så kan man tillsätta en projektledning. Det behövs så många särskilt ekonomiska men även miljömässiga utredningar av de här olika alternativen före man i nästa landskapsregering och lagting kan fatta beslut om hur det ska gå till.

    Men jag vill gärna också ha någon replik om de tätare turerna därför att det är otroligt väsentligt när man resonerar kortrutt.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det är säkert ett bra tillägg till mitt anförande, det ingår kanske i det som jag menar med tidsbesparing och tidsåtgången. Som ltl Jansson säger så har det den positiva effekten att det också kan knyta skärgårdskommunerna närmare varandra och man kanske mera kan börja samverka som en region. Jag tror att det skulle vara en styrka. Man kan faktiskt färdas snabbare och lättare mellan norra och södra skärgården.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Ltl Gunell talade om tidsvinsten. Hur stod tidsvinsten ska vara om man inför kortrutt kan man diskutera. Det som ltl Jansson tog upp i sin replik om kapaciteten, om vi med samma körtimmar har en större kapacitet då är det ett plus. Kanske vi till och med kan ha en högre kapacitet med mindre körtimmar?

    Under isvintrar när vi vet hur svårt det kan vara att hålla turlistor så när man kör kortare sträckor så är det lättare att hålla turlistorna och rännorna hinner inte frysa till. Det betyder att det går lättare och det går mindre bunker per sjömil. Det här ska vi också komma ihåg.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Ja, det är klart att det ger en högre kapacitet och möjlighet för en färja att köra fram och tillbaka, fast hela tiden, på ett kortare pass. Helhetsbedömningen kommer in, jag tycker att man måste titta på både tid och effektivitet för brukarna. Det betyder att det har en miljöaspekt. Vilket tonnage tänker man köra med fram och tillbaka? Det får inte nöta för mycket på miljön. Det har också en ekonomisk sida i alla fall om man inte får en annan typ av bränsle än vad man har idag. Sedan måste det finnas passagerare och behov av den här trafiken också. Det är väl därför som analyserna, som jag efterlyser, behövs för att klargöra detta.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Herr talman! Visst finns det ett behov. Är det så att behovet är lite mindre vid vissa tider under året kan man ha luckor i turlistan. Om vi börjar köra kortare pass så ska vi inte totalt ha mera körtimmar. Vi ska försöka ha mera kapacitet men gärna lite mindre körtimmar.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tar ltl Sundbloms argumentation och lägger dem till vinsterna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Margaret Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Jag tyckte att ltl Gunell hade ett bra anförande om kortrutten. Ltl Gunell hade mycket av våra tankar med och det som vi har diskuterat.

    Jag vill poängtera mera detta med tidsvinsten, det kanske inte alltid bara gäller de här långa rutterna. I en vidsträckt kommun som Brändö är det viktigt att man har en fungerande och bra lokaltrafik för den behövs det hela tiden. Där är de största vinsterna. Samma sak ser jag när det gäller Bäröprojektet, att man faktiskt får en fungerande lokaltrafik vilket jag tycker är väldigt viktigt.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Ja, det är en bra poäng jag är helt enig.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag delar också ltl Gunells åsikter om att vi borde ha fleråriga turlistor. Det var tidigare här en försöksperiod med treåriga turlistor och den föll ut mycket väl. Landskapsregeringens ambition har varit att följa den. Men av förekommen anledning, ett ekonomiskt tapp, gjorde att vi tvingades till andra åtgärder. Hur mycket inbesparingen sedan sist och slutligen blev kan man alltid sia om.

    Vad gäller skärgårdsrederiet i bolagsform så är det också min bestämda uppfattning att det ska bolagiseras, om inte annat för att EU så kräver. Jag tror också att det är den lämpligaste formen att driva skärgårdstrafik i. 

    Däremot känner jag inte trygghet längre med att ha trafiken i egen regi. Inte efter att de fackliga företrädarna, med säte i Helsingfors, kom hit i våras och talade om att man ville ha 23 procent i löneökning inför den största helgen som vi har. Efter det känner jag inte längre full så stor trygghet med inhemsk besättning.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Jag tror att jag lämnar den sista delen till förhandling mellan de parter som frågan gäller.

    Angående turlistor och den här mandatperioden så kan vi väl bara konstatera att det har varit en guppigare resa vad gäller skärgårdstrafiken. Vi får väl dra slutsatserna av detta att den här typen av trafik behöver vara långsiktig och stabil. Det måste finnas en trygghet så att man vet vad man har. Det kan väl bara vara ett mål för nästa regering att försöka spika treåriga turlistor igen.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Visst är det sant som ltl Gunell säger att förhandlingar ska skötas mellan avtalsparter. Men det var inte detta som jag tog fasta på utan jag tog fasta på ordet trygghet. Jag känner mig inte trygg som skärgårdsbo och inte heller trygg i egenskap av trafikminister när detta agerande, styrt direkt från Helsingfors, ställer att skärgårdsborna inför ett förtvivlat svårt läge några dagar före midsommar. Det var den trygghetsfaktorn som jag tog fasta på.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det att trafikbolaget lösgörs från landskapsregeringen och man bildar ett särskilt bolag för skärgårdsrederiet, det tror jag att en fortsatt upplevelser är ändå att landskapet ansvarar långsiktigt för infrastrukturen. Den fasta befolkningen i skärgården ska ändå ha rätt till en bra trafik året runt. Jag tog upp frågan med privatiseringar som ett alternativ. Vi tror från vår sida att ett landskapsägt bolag som handhar trafiken är långsiktigt bäst för skärgårdstrafiken.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Johan Ehn

    Herr talman! Det är bra att Ålands lagting mera diskuterar i ett helhetsbegrepp än att gå in i detaljen. Kortruttsprogrammet som ligger på bordet ger oss möjligheter att göra det här i lagtinget. Eftersom många är väldigt insatta i detaljer så har vi en förmåga att dyka ner i detaljer emellanåt. Det är viktigt att komma ihåg att hela tiden lyfta blicken och diskutera detta i form av större ramar och varför vi måste se till att det här ska göras. Det finns inte någon politisk åtgärd som ska göras för att vi känner för att göra det politiskt utan det är för att lösa problem eller skapa oss nya möjligheter.

    Hela den här frågan kring kortrutt har diskuterats alldeles för länge. Vi kommer inte till ett avslut. Ltl Gunell nämnde 2 år i ett replikskifte med ltl Roger Jansson. Att vi diskuterar detta länge och inte kommer någonstans är en av våra svagheter i vårt politiska system i dagsläget. Bara detta att vi tittar på dagens datum i kalendern, 5 september, betyder att det är cirka 1 1/2 månad kvar tills det är val. Den här diskussionen borde vi ha fört väldigt tidigt i den här mandatperioden för att sedan kunna börja förverkliga. Man ska naturligtvis inte gräva ner sig, man ska se framåt och här finns nu möjligheten att komma vidare.

    För att man ska komma vidare så ska vi inte i första hand prata detaljer utan vi måste titta på visionerna. Vad är det som vi vill göra? För vår del kom väldigt mycket av moderaternas tankar fram i det gruppanförande som ltl Roger Jansson hade i plenumet i juni. Jag skulle ytterligare vilja komplettera med några saker.

    En av de viktigaste sakerna för mig är att skärgården ska vara livskraftig också i framtiden. Vi måste fundera på hur trafiken kan stöda en livskraftig skärgård. Jag tror att det handlar om att bygga samman skärgården till en helhet och grunden för att skapa en livskraft som ska bära framåt. Alltför ofta i den här diskussionen upplever jag att vi pratar om hur kommunikationen från skärgården till centrum ska fungera. Detta är en viktig del, men vi får inte glömma att man också ska leva och bo i skärgården framöver. Man måste också fundera på hur man kan skapa någonting internt i skärgården. Jag tror att man måste lägga betydligt mycket mera energi på att föra den diskussionen när vi sedan går vidare för att förverkliga det här.

    I meddelandet finns det väldigt goda förslag till konkreta satsningar. Alla förslagen har ett par tre, kanske fyra, olika alternativ. Hur gör man varje alternativ på bästa möjliga sätt? Framförallt måste vi sätta de här alternativen i prioritetsordning. En investering som minskar våra driftskostnader på väsentligt sätt ska ligga högt på våra prioritetslista. Den investering som ger livskraft och bygger samman skärgården ska ligga högt på prioritetslistan. Moderaterna menar att ett Åland är någonting som gör att vi förhoppningsvis kan vända trenden kring hur befolkningsutvecklingen i skärgården ser ut.

    Går vi ytterligare in i detaljerna här så måste landskapsregeringen göra den här prioriteringen, sätta dessa mot varandra. Ltl Roger Jansson var återigen inne på att om det skulle finnas material klart för nästa landskapsregering så kommer man till ett väl förberett bord, vilket vi får hoppas på att man kan göra. Annars är det detta som kommer att bli nästa regerings första uppgift.

    Vi har hela tiden sagt att när det gäller att titta på de här satsningarna och göra övervägningen mellan investering, drift och effekten på en livskraftig skärgård så är satsningar som ligger i området kring Föglö i nyckelposition. Det är där som vi kan skapa navet för att bygga samman skärgården. Därmed inte sagt att inte vi kan se att det också finns andra satsningar som just får positiva effekter för helheten.

    Det har också varit en del diskussioner kring driftsformer. För vår del har vi lite svårt att se att en bolagisering i sig leder till effektivitet. För oss är bolagisering ett steg för att göra det som trafikministern var inne på i sitt anförande, att man kan titta på andra som är beredda att utföra driften. Att bara lyfta över vår egen drift i ett landskapsägt bolag så vad är då målet? På vilket sätt skulle det göra det effektivare? Vi har svårt att se att detta faktiskt ger de här effekterna. Jag tror inte att man har hundraprocentigt positiva effekter av det när vi tittar på vårt västra grannland. T.ex. SJ är ett samhällsägt bolag till hundra procent som drabbas av ganska mycket problem. Att titta på möjligheterna att gå vidare ifrån bolagisering är målet för oss.

    Sist, herr talman, vill jag bara säga att hela diskussionen kring kortrutt, som vi har varit med om först från frisinnad samverkan och numera från moderat håll, den måste bygga på att vi har en vision för hur vi bygger en livskraft i skärgården framåt. Det kan vi inte göra genom att i den här salen föreslå och penetrera varenda detalj. Det är en uppgift som ska göras i första hand av landskapsregeringen och det arbetet är nu påbörjat. Men vi har en lång bit kvar. Jag hoppas att vi kommer till det skedet när man kan stå i talarstolen och säga att nu har vi börjat förverkliga. För 20 år har nu förflutit utan att vi har tagit steg. Jag hoppas att vi om fyra år kan konstatera att vi har tagit ganska många steg på vägen. Tack, herr talman.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Ltl Ehn och kanske också moderaterna var tydliga på en punkt, att man skulle prioritera och binda samman skärgården med kortrutt och fasta förbindelser. Tror ltl Ehn verkligen att en majoritet av skärgårdsborna på en enkätfråga skulle svara på att de hellre utvecklar den interna skärgårdstrafiken än förbindelserna till tätorterna, Godby, Mariehamn och Åbo? Tror ltl Ehn på ett sådant resultat?

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Jag måste ha varit synnerligen otydlig i mitt anförande om min enda prioritering kan uppfattas vara att bygga samman skärgården. Det är bra att jag får möjligheten att förtydliga mig. Jag tycker att diskussionen för mycket har handlat om att skapa snabba kommunikationer in mot centralorter. Det behöver också kompletteras med att bygga samman skärgården. Man ska också tro på att man ska skapa en livskraft i framtiden. Naturligtvis behöver båda bitarna finnas med.

    Ltl Olof Erland, replik

    Det är fortfarande en fråga om tro. Tror ltl Ehn att skärgårdsborna prioriterar förbindelserna med tätorten, via någon ändhamn och sedan vidare på land, jämfört med det som man måste ställas med inför framtiden, prioriteringen att bygga ut de interna förbindelserna i skärgården?

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Om man inte lyckats erbjuda service ute i skärgården, om man inte kan erbjuda arbetsplatser ute i regionen skärgården då kommer svaret att vara entydigt att man vill ta sig till centralorter. I en moderat politik tror vi på att man faktisk kan skapa förutsättningar ute i skärgården för service. Om man genom att bygga ihop trafiken och skapa förutsättningar för att service och människor ska finnas kvar i skärgården framöver då kommer man också att svara ja på frågan om att man vill bygga samman skärgården. Som med alla frågor så får man svar lite som man ställer frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Margaret Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Jag är lite inne på samma funderingar som ltl Erland. Jag ser vinsterna med att man har byggt samman i Brändö som är en väldigt vidsträckt kommun. Visst finns det klara fördelar med att man bygger samman. Men om vi pratar om hela skärgården så pratar vi om väldigt vidsträckta områden. Jag reagerade lite emot att vi borde ha mera samarbete. Jag tycker att vi försöker ha det. Ibland fungerar förbindelserna mellan norra och södra linjerna faktiskt ganska dåligt. Det fungerar någon gång men det är ganska sällan och kanske inte just då när man behöver dem. Inte är vi på något vis aviga till att samarbeta i skärgården. Det som man kan samarbeta om mellan kommunerna har man börjat med tidigt.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Herr talman! Ltl Lundberg var inne på det som jag lite filosoferade kring, att idag finns inte möjligheterna till att kunna samverka mellan kommunerna. Jag har inte pekat finger åt någon kommun eller enskild. Jag konstaterar att dagens trafik bygger till allra största del på att transportera folk från skärgården in till centrum och vice versa. Det här handlar om tro som politik ofta är, men jag tror att man måste skapa förutsättningarna så att man också kan se andra alternativ. Vad har effekten varit av den politik som vi har fört hittills? Inte har antalet skärgårdsbor ökat, snarare har man haft en stadig utflyttning från skärgården. Man måste våga titta på nya möjligheter och hur man kan utveckla det här.

    Ltl Margaret Lundberg, replik

    Ja, det kan jag hålla med om. Som sagt det är tro och det kan bli ett väldigt stort område. Man har fullt sjå att redan hålla den närmaste servicen inom kommunen. Man har gjort många försök att samarbeta med Kumlinge, vilket man också har gjort i de andra skärgårdskommunerna. Det är klart att bättre förbindelser underlättar samarbetet. Det har ändå visat sig ganska svårt eftersom det blir så pass långa avstånd.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Avstånden blir naturligtvis långa i första hand utgående ifrån hur skärgården ser ut, vilket jag är helt medveten om också. Avstånden blir inte kortare av hur vi har byggt upp trafiken hittills. Avstånden blir kortare om vi börjar resonera på ett litet annorlunda sätt.

    Ingen av de här åtgärderna ska göras avskilt från varandra, så att man i första hand satsar på att i bygga ihop och i andra hand på att skapa möjligheter att ta sig in till centrum. Det handlar om att se möjligheterna att när man gör de här satsningarna så kan man få en dubbel effekt. Man både binder samman skärgården men också ger möjligheten till att effektivt röra sig mellan skärgård och centralort.

    Talmannen

    Klockan är 15.00. Vi avbryter med plenum för att ge utrymme för ett anförande av regionkommitténs president. Ett plenum återupptas klockan 15.30.

    Talmannen

    Plenum fortsätter.

    Ltl Anders Eriksson

    Tack, herr talman! Det här meddelandet innehåller sammantaget investeringar kanske upp till 200 miljoner euro. Vi kommer snart att få diskutera en Finlandskabel på kanske 150 miljoner euro samtidigt som kassakistan är tom. Det är säkert ganska många ålänningar som funderar på vad vi håller på med.

    När det gäller skärgården måste någonting hända, vilket jag många gånger har sagt. Den första frågan som man behöver ställa är om man vill ha en levande skärgård eller inte. Jag hoppas att svaret på den frågan är ja, det är det från min sida i varje fall. Något måste göras!

    Herr talman! Det torde vara verkligt världsunikt att en autonomi, ett ö-samhälle, upprätthåller färjtrafiken till det så kallade moderlandet. Jag tror inte det finns något annat exempel på detta i världen. Vi betalar till och med hyra åt de finska myndigheterna för färjfästen på finska sidan, vilket torde vara världsunikt. Men det är som det är.

    Problemet med dagens skärgårdstrafik är de långa färjpassen som leder till färre turer, vilket i sin tur leder till att man måste ha större kapacitet på bildäck. Denna kedjeredaktion leder till dyrare färjor, större besättning och högre bränsleförbrukning. Budgeten överskrids om och om igen. De anställda på färjorna blir många gånger slagpåsar i debatten. Vi anser från Ålands Framtids vidkommande att det är oschysst. Det är inte de anställdas fel att landskapsregeringens under årens lopp har varit väldigt dåliga förhandlare. Det är ganska naturligt att alla vill behålla de förmåner som man har. Men, vi måste få till stånd en ändring. Vi måste få till stånd en kortrutt, kortare färjpass och kortare arbetstider.

    Jag noterar att man på första sidan i meddelandet i inledningen säger så här; ”den senaste tidens utveckling av bränslepriserna gör att man med fog kan säga att ett utvecklat kortruttsystem är en förutsättning för skärgårdens för överlevnad och utveckling”. Det håller jag helt och hållet med om. Jag tror inte det är bara bränslepriserna som gör att vi har kommit hit. Vi måste helt enkelt göra någonting. Det handlar faktiskt om skärgårdens överlevnad.

    Meddelandet kommer väldigt, väldigt sent. Det är ett smörgåsbord där allt är med, utan dess mera prioriteringar. Som man gör nu försvinner egentligen inte några färjor eller besättningar och utbyggnaderna kommer att kosta en förmögenhet. Det finns inget nytänkande här överhuvudtaget. Det innehåller en hel del oklarheter. Så fort man kommer mera ner på ett konkret plan hänvisas det till att man bör göra ytterligare utredningar. Man talar i meddelandet om kostnadseffektivitet och säger att allt måste börja med Föglö. Men varför vill man då behålla trafiken från Kumlinge till Hummelvik om man ändå startar ”en ny linje” tvärgående från Seglinge via Sottunga till Föglö? Kanske man kunde flytta ner hela trafiken från norra linjen via Seglinge till Föglö? Det är bara att titta på kartan så ser man hur praktisk det skulle vara. Då kunde all trafik gå över Föglö och man kunde enklare rättfärdiga alla byggnationer till och på Föglö. Tidsförlusten är försumbar när det gäller en total resa till Mariehamn. Turtätheten Seglinge-Föglö kan ökas markant mot dagens Hummelvik-Kumlinge, vilket torde tilltala de flesta på norra linjen, men kanske inte alla t.ex. på Vårdö, vilket jag också har förståelse för.

    Trafikminister Thörnroos och jag hade förmånen att få debattera de här frågorna i en radiodebatt. Då ville jag lansera något som jag kallade för triangeltrafiken; Hummelvik-Seglinge-Överö, där man driver en triangeltrafik. Då skulle man lösa många problem med sammankopplingen av norra och södra skärgården. Färjan skulle då trafikera Hummelvik-Seglinge. Notera, ltl Runar Karlsson, att Sottunga inte skulle lämnas på sidan om. Sottunga- Överö klarar man på en timme och 40 minuter. Enligt de beräkningar som Ålands framtid har gjort kunde man klara av tre tur- och returresor med arbetstid för ombordvarande på cirka 10,5-11 timmar och arbetstiden innehåller både lunch- och middagspauser och kafferast. Om man tänker att detta gynnar såväl Sottunga, som får en förbindelser åt bägge håll, och Kumlinge som får bättre förbindelser än idag så känns det klockrent.

    Torsholma-Lappo-Kumlinge borde gå att köra på en timme, vilket skulle medföra att man kunde köra t.o.m. sex gånger tur och retur, om man vill, med samma arbetstid för besättningen.

    Ser vi på den totala inbesparingen mot idag, och det måste vi också börja titta på vi kan inte bara plussa på, så är inbesparingen 3-4 timmar med sex man plus bunkerförbrukning när det gäller Alfågeln. Samtidigt kan Alfågelns efterträdare vara mindre med ett lägre anskaffningspris, mindre bemanning och mindre bunkerförbrukning.

    Vi rekommenderar i det fortsatta arbetet man skulle ta sikte på att snarast anlägga ett färjfäste väster på Sottunga och söder på Seglinge. Vajerfärja mellan Enklinge och Bärö bör också börja planeras omedelbart. Föglötrafiken återstår att lösa. Den måste vara klar innan man drar Kökartrafiken till Hastersboda, annars blir det en flaskhals i Degerby.

    Eftersom landskapets tonnage är gammalt, något som ltl Torsten Sundblom var inne på, och miljöinvesteringar nödvändiga borde dessa planeras efter det system som jag har skissat på. Jag tror att flera talare egentligen har varit inne på det här fast man inte har uttryckt sig i samma banor. Då kunde man klara sig med storleksmässigt mindre färjor som är billigare att köpa och driva samtidigt som man får tätare turlistor under högsäsong och vettiga turlistor under resten av året. Om man är duktig på att synkronisera turlistorna kunde skärgårdskommunerna via nya tvärgående linjen samarbeta mycket effektivare t.ex. inom högstadiet, sjukvården osv.

    Avslutningsvis, herr talman, tycker vi från Ålands Framtids sida att frågan om taxfree i skärgården måste utredas ordentligt i och med att alla kriterier enligt EU-kraven för taxfreeförsäljning uppfylls på södra linjen. Om all skärgårdstrafik till exempel skulle dras över Föglö finns chansen att sy ihop taxfree för både norra och södra linjerna. Om taxfree skulle tillåtas kan vi helt lägga ut trafiken på entreprenad och få intressenter med nya idéer att räkna på kostnader och tonnage. Det är verkligen nya idéer som vi behöver. Givetvis måste samhällskontrollen finnas kvar. Man måste kräva turer året Runt även om man lägger ut hela trafiken. Möjligheten för billigare trafik för hela Åland måste utredas på alla sätt. Där tycker jag faktiskt att man ifrån landskapsregeringens sida har varit lite för slöa när det gäller att tänka i nya banor. Trafiken är en viktig beståndsdel om vi ska för en levande skärgård framöver och det vill vi väl alla ha eller hur herr talman?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag tackar för den positiva responsen på landskapsregeringens kortruttsmeddelande.

    Däremot delar jag inte riktigt åsikten om att detta är ett smörgåsbord. Jag tycker att vi ska ta lärdom av tidigare misstag som vi har gjort. När vi i ett alltför tidigt skede har bestämt att precis så här ska vi göra, precis så här ska vi bygga den här vägen och här ska vi bygga tunneln. Jag håller med om att det står vidare utredningar. Man kan också säga undersökningar. Det här är första steget och det första i glesa nätet som har lagts ut. Nu får man arbeta vidare med att titta vad som är praktiskt och geografiskt möjligt när man går över till de geotekniska undersökningarna. Enligt min bedömning kan man inte komma längre i dagsläget än vad man har gjort nu. Det är inte frågan om att man ska försöka få en politisk konsensus, att huvudmålsättningen är att alla ska känna att de har fått någonting. Det här är det naturliga sättet att arbeta i ett så här stort infrastrukturellt projekt.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Orsaken till att jag kallade det för smörgåsbord är att jag har varit bekymrad över de här fyra förlorade åren, mycket för skärgården men också för mycket annat. Det är lätt att vara ledare om man ska gå bakom dem som man ska leda. Jag menar att regeringen borde ha pekat ut vilka akuta frågor som man vill ta tag i omedelbart för att få någonting att hända. Kom inte dragande med Brändö- och Jurmotrafiken igen för den har vi pratat om i 10-15 år, den borde ha varit klar för länge sedan. Med smörgåsbord menar jag att det här är en kartläggning över alla tänkbara och kanske otänkbara åtgärder som finns. Men det finns inte någon prioritering, vad står regeringen bakom? Vad vill regeringen sist och slutligen vill göra i steg ett, stekt två, steg tre? För det här är så pass omfattande att man måste ha ett visst flödesschema på det om vi inte ska stå här igen om tio år och prata om samma sak, som ltl Karlsson sade.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag håller inte riktigt med om att den här landskapsregeringen står bakom. Det här är, mig veterligen, första gången som man har en infrastrukturell helhet över hela skärgården. Detta kortruttsmeddelande bygger också på tidigare kortruttsmeddelande som har levererats till lagtinget och godkänts här. Det här är en fortsättning och en påbyggnad. Sedan kan man säga vad man vill och man kan tycka att det inte är okej att prata om Åva-Jurmoprojektet, men faktum är att där har vi systematiskt arbetat oss framåt, steg för steg. Samma sak gäller med Vårdöbron. Samma sak gäller med Bäröprojektet. Men jag delar ltl Anders Erikssons frustration att det går för långsamt. Jag är helt och samma åsikt. Om vi inte få till ett fungerande kortruttsystem i skärgården så kommer vi inte att ha en levande skärgård kvar. Tyvärr är det så.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller det sistnämnda, värderade trafikminister, så är vi helt eniga och det har jag sagt många gånger under de här fyra åren i väntan på detta kortruttsmeddelande.

    Det blev lite oklart för mig vad ministern riktigt menade när hon sade att hon inte håller med om att regeringen står bakom det här meddelandet. Vem är det i så fall som står bakom det? Jag blev inte riktigt klok på den repliken.

    Jag tror att det här ärendet skulle ha vunnit väldigt mycket på om det hade kommit betydligt tidigare och om man hade haft tidigare prioriteringar på vad man ville göra. Då kanske man hade kommit framåt. Vi får se, när vi börjar i november igen, vad man kan göra åt det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Skärgårdstrafiken hör till evighetsdebatterna i lagtinget. Åtminstone sedan 30 år tillbaka har man diskuterat men också gjort vissa framsteg när det gäller utbyggnaden i Brändö, utredningar och underlag. Vi ska inte glömma bort att det finns tunnelutredningar som kan komma till användning i framtiden.

    Jag tror att det är nödvändigt mer än tidigare att ta ställning till skärgårdstrafikfrågan. När jag läste igenom debatten från den 8 juni, som jag inte kunde delta i, så fick jag inte någon riktig klarhet. Jag funderar på vad man ska göra för att gå framåt i skärgårdstrafiken. Då är det frågan om prioriteringar och se på vad det är som är viktigt.

    För det första, som ju också har sagt om jordbruket många gånger, man kan kräva trafik, man kom föreslå kostnader, man kan föreslå anslag men det gäller att legitimera verksamheten. Att visa att skärgården är värd att satsa på och att vi ska göra den levande. Det var därför som jag ställde en fråga till ltl Johan Ehn här där baktanken var att om man ska satsa allt på intern trafik så blir det mindre över till externa trafiken och vice versa. Det kommer att vara sträva budgetramar.

    Jag tror att man måste börja med att se de stora linjerna. Vi har norra linjen inklusive Osnäs, Brändö, vi har södra linjen och vi har Föglölinjen. De stora linjerna bestämmer egentligen hela systemet både när det gäller rutter och tonnage. Man brukar kalla sådana här beslut som stigberoende, dvs har man en gång trampat upp en stig så kommer det att gå den vägen. Därför har vi en valmöjlighet just nu p.g.a. det nuvarande och kommande budgetläget. Vi har en valmöjlighet just nu p.g.a. miljöfrågorna. Färjetrafiken består av bunker och personal. Personalen sliter knappast på miljön, men våra dieselsystem och föroreningar gör det.

    Sedan har vi detta med ny teknik som inte många har pratat om så mycket. Jag tog upp detta i ett budgetanförande häromåret. Jag ansåg att man skulle kombinera den tunga trafiken med snabbare trafik, en större flexibilitet. Ser man på de långa linjerna så har de ungefär 500 000 passagerare och 250 000 bilar per år. Men ser man säsongsmässigt är högsäsongen mer än dubbelt så intensiv som lågsäsongen. Det skiljer sig lite men det är ganska konstant, 1/3 på lågsäsong och 2/3 på högsäsong. Det betyder att man borde diskutera trafikvolymen i sådana termerna att man har mindre tonnage på vintern, som kanske kan hålla längre. Man har räknat ut att det är två färjor som klarar tjugoårsstrecket. Det betyder att vi inom några år ska börja förnya tonnaget. Då borde man ha klart för sig om man ska gå in för snabbgående tonnage som ofta har mindre kontaktyta med vatten, pentafoil, hydrafoil. Då har man begränsningen att de inte klarar menförestider, men de kan vara betydligt snabbare för den interna skärgårdssammankopplingen, om man vill satsa på ett sådant system.

    Herr talman! Om man fortsätter att resonera på det här sättet om prioriteringarna så måste man bestämma tonnagets volym på vintern under lågsäsong på och högsäsong och kombinationen mellan traditionella deplacementfartyg och nya farkoster som är snabbare och har en motsvarande kapacitet, och som inte behöver vara dyrare. Det är frågan om prioriteringarna som man måste slå fast. Jag tolkar att kortruttsmeddelandet egentligen har sagt vad lagtinget har önskat, dvs att Kökartrafiken ska dras via Hastersboda eller vad som är lämpligt tekniskt möjligt. Det beslutet förutsätter nästan också att man går vidare. Då kan man gå vidare, vilket man ser naturligt på kartan, med Brändötrafiken, Lappo, Kumlinge, Seglinge och Sottunga, om man har detta som ett mål men förverkligar det i olika etapper. Då har vi den tredje delen som fast förbindelse till Föglö. Jag har en personlig uppfattning om att det norra alternativet är fruktansvärt dyrt. Det är ett fruktansvärt miljöingrepp att bygga fast en hel skärgård, där vi idag har fartygstrafik, segel- och småbåtstrafik. Ingen har hittills, annat än med tämligen tunna argument, talat om mot den södra tunneln, Lemland, om det inte är så att man i allmänhet är mot tunnlar, det kan jag förstå. Det är säkert mörkt och kallt och man inte har belysning eller sitter en bil. Jag tror att många här har kört genom tunnelsystemen i Stockholm, London, Färöarna och på Island. Det är en sak som man borde utreda och jämföra, norra alternativet och södra alternativet. Skillnaden i tunnelhänseende är inte så stor, men vägar, broar och bankar gör att det norra alternativet blir mycket, mycket dyrt.

    Herr talman! Så här tycker jag att man ska gå vidare och beta av de här sakerna. För det första, Kökartrafiken till östra Föglö. För det andra, Brändö, Kumlinge, Sottunga och Seglinge som är en linje. För det tredje, fast förbindelse med Föglö. För det fjärde, Vårdötrafiken med fast förbindelse om det är möjligt och försvarbart.

    Sedan skulle jag vilja påpeka en sak som socialdemokraterna tog upp i sitt gruppanförande. Ltl Gunell sade att om man inte bygger tunnel så frigör man 60-100 miljoner. Det är käpprätt fel. Vi frigör ingenting. Vi har en trafik som i dag kostar, själva Föglötrafiken kostar 2, 5 miljoner, kanske mer, 3 miljoner euro. Om man bygger en tunnel så frigör man budgetslitaget. För de driftsbesparingar som man gör kan man göra en stor investering. Man kan säga att det är i storleksklassen 60 miljoner. Sedan kostar en tunnel 0,5 miljon i underhåll. Men sparar man in 2 miljoner i drift per år så finansierar man då ett stort belopp.

    Därför är jag också lite förundrad över kortruttsmeddelandet som jag i övrigt tycker är bra. Ett smörgåsbord är alltid intressant. Man lär sig så småningom att man måste välja de bästa bitarna, vilket det handlar om. Vi vet vad det finns, vi måste välja, att man med privata pengar skulle finansiera investeringar färjetrafiken. Det är precis så som det fungerar. Vi har en färjtrafik. Vi har 6-7 fartyg för 20 miljoner i anskaffningsvärde. Vi har löpande drift i bunker. Vi har löner och underhåll på cirka 18 miljoner euro. Det rullar på år efter år efter år tills budgeten sätter stopp. Det betyder att varje investering som kan spara in på driften ska övervägas och det är alla de investeringar som jag nämnde. Det är Kökartrafiken till Algersö, det är Brändö, Seglinge, Kumlinge och Sottunga och det är fast förbindelse till Föglö, om kalkylerna är som de har varit hittills. Det är också fast förbindelsebro till Vårdö. De kalkylerna känner jag inte till. Det är ju samma kriterier där, man investerar bort budgetslitaget, som vi brukar säga inom liberalerna.

    Jag ser goda förhoppningar om att från de här kortruttsmeddelandet gå vidare och faktiskt välja och ta ställning till vad som är nödvändigt för skärgårdstrafiken i framtiden, ekonomiskt, miljömässigt men också att man får tillgängligheten för skärgårdsborna.

    Till sist har jag en invändning mot ltl Mika Nordbergs uttalande om att det var så bra för Brändöborna att fara till Åbo. Jag tycker det verkar vara en lite farligt utveckling om självstyrelsen ska utgå ifrån att den region som vi idag har, Åland, inte är en ekonomisk region där man ska försöka uppnå tillgänglighet för alla och där vi har centralorter och lokaliserade institutioner, skolor osv. Till den delen till vill jag komma med en invändning.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Jag håller med ltl Olof Erland att vi måste börja försöka hitta bitar i det här. Den regering och lagting som kommer efter valet skulle försöka förverkliga Åva-Jurmo, Kökar via Föglö och sedan vidare med Skarven och Vårdöbron. Det är en kalkyl på ungefär 28 miljoner euro. Säg att man håller på i sju år men de projekten, vilket det säkert tar, så är det 4 miljoner per år. Jag ser inte att det är omöjligt att få det med i trafikbudgeten, om man dämpar och drar ned driften med ett par tre miljoner. Då finns det en realism och möjlighet rent ekonomiskt att köra de här projekten faktiskt också via landskapets budget.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Ja, det som man ska göra är att sätta upp projekten och se hur de kan rymmas in i budgeten. Ser man på skärgårdstrafiken de senaste åren så ur skärgårdsbornas synvinkel har man faktiskt varit tvungen att dra ner och det har naturligtvis begränsat trafiken. Å andra sidan måste man välja nu att för att kunna hålla den här tillgängligheten så bygger man stegvis så att den blir bättre. Ekonomiskt är vi bara tvungna att göra det, annars blir de negativa trenderna ännu starkare i framtiden. Vi har en skärgård som idag är levande, vi har en trafik som fungerar, den är dyr och man kan bygga bort en hel del av budgetslitaget.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Så är det. Gör vi ingenting så måste vi ändå absolut dra ner på skärgårdstrafikens driftskostnader med ett antal miljoner. Det är ofrånkomligt när man tittar på hur ekonomin ser ut. Men, skulle man ta de här tre projekten så skulle säkert skärgården kunna ta en viss svacka, som ändå kommer om man inte gör det. Jag tror att det är en fantastisk lösning om man skulle komma överens om att ta en del av investeringskostnaderna från driften för att finansiera det. Detta med privat finansiering låter vackert och fint men jag tror inte att det är gångbart på Åland. Jag tror till och med på sikt att det blir dyrare för skattebetalarna. Man kanske får lös kapital, men man får sedan betala via en årsavgift som är högre än om man skulle ta det via sin egen budget.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Det inte bara låter vackert och fint. Det är vackert och fint för en privat investerare. De offentliga tar riskerna och de privata investerarna får en liten räntemarginal. Det är fina affärer, men inte för oss.

    Sedan, herr talman, tycker jag att de här projekten som ltl Karlsson nämnde är konkreta projekt. Man borde sätta in dem i det övergripande perspektivet; Kökartrafiken, Brändö, Kumlinge, Sottunga, Seglinge, fast förbindelse med Föglö och bro till Vårdö. Då har man de större bitarna på plats. Då kan man börja bygga matartrafik och intern trafik osv.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos

    Talman! Inledningsvis vill jag börja med att tacka lagtingsledamöterna för de värdefulla åsikterna och synpunkterna som har kommit fram här i samband med debatten när vi har diskuterat kortrutt i skärgården. Jag tror att det är bra och att demokratin och diskussionen vinner på att man inledningsvis lite kan känna av varandra och komma med olika input i diskussionen.

    Man måste komma ihåg, vilket jag tycker att vi har klarat av ganska bra, att det här är ett strategidokument som ligger på en ganska hög nivå där tid och vidare undersökningar kommer att visa vad som är möjligt och inte möjligt.

    Som en liten kuriosa kan jag berätta att jag var på ett trafikministermöte förra veckan, där det bl a diskuterades hur man ska finansiera infrastrukturella satsningar. Det var lite intressant att Sveriges trafikminister, som tillhör moderaterna, var åtminstone på mötet ganska bestämd i sin uppfattning att en kombination, PPP, både med privat- och samhällsfinansiering samtidigt inte var en gångbar modell. Hon såg inte den modellen som fruktbar. Medan Finlands nytillträdda trafikminister kunde redogöra för flera olika projekt där man hade använt sig av den här finansieringsmodellen och i Finlands regering var man väldigt nöjd med den. Finlands trafikministers partitillhörighet är ju vänstern. Visst är det är lite intressant.

    Sedan lagtinget tog sitt sommaruppehåll har arbetet gått vidare, visserligen i ganska långsam takt som närmast beror på semestrar som har varit och tyvärr pågår fortsättningsvis. Det är inte negativt att våra anställda har semester men det försinkar projekttakten något. Man har arbetat med ett strategidokument för vilka principer som projektgruppen ska arbeta efter. Vi har också haft ganska långa ingående diskussioner på avdelningen huruvida vi ska göra en extern rekrytering ganska omgående av en i projektkoordinator eller om vi ska försöka rekrytera internt. Efter diskussioner vid ett flertal tillfällen är det landskapsregeringens bestämda åsikt att projektet som sådant med största sannolikhet vinner på en intern rekrytering på avdelningen. Det betyder att projektet, kortrutten med det som finns framtaget, är väldigt nära sammankopplad med alla trafiksystem som finns på Åland. Kortruttsmeddelandet måste synkronisera med trafikplanen som inkluderar hela Åland. Därför är kortrutten inte någon egen satellit som kan flyga för sig själv. Projektgruppen för kortrutten måste ha en nära koppling till avdelningen och till det arbete som bedrivs där utan att för den sakens skull helt sitta i famnen på varandra. Jag tror att vi har funnit en lösning där.

    Vad gäller finansieringsmodellen är det någonting som trafikavdelningen tillsammans med finansavdelningen måste arbeta vidare med.

    I debatten här har det framförts alternativ, att man börjar med tre olika projekt. Jag säger inte att det är rätt eller fel. Om vi vill ut på en större marknad och ge flera större entreprenörer möjligheter att bjuda så bör projekten ligga i åtminstone 40 miljonersklassen. Det gör i så fall att flera projektet behöver ligga ungefär samtidigt utvecklingsmässigt i röret.

    Vi har tagit ett steg på vägen, många steg återstår. Jag kommer inte att hinna tillsätta en parlamentarisk grupp före valet, såvida inte gruppledarna här den närmaste veckan kan göra en överenskommelse, att styrkan, talerätten och röstningen är avhängiggjort både hur fördelningsplatserna ser ut mellan partierna här och nu men också hur platserna kommer att se ut efter valet.

    Jag vill tacka för ert engagemang och för det som ni har tillfört i den här debatten. Tack.

    Ltl Olof Erland, replik

    Jag har en reflektion. Detta med public-private finansiering utesluter inte att man förhandlar med större bolag om efterskottsbetalning och räntor osv. Privat och offentligt samarbete är absolut inte uteslutet. Detta att man låter privata få en liten ränta, det var det som jag försökte påpeka att man ska vara försiktig med.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag delar ltl Olof Erlands syn. Vi ska ju naturligtvis titta på alla upptänkliga möjligheter att se till att projekten genomförs på ett sätt som är ekonomiskt försvarbart och som är det bästa för oss här på Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! När vi i finansutskottet behandlade budgeten resonerade vi att projektledaren skulle vara knuten till avdelningen. Om det sedan blir intern rekrytering eller om man rekryterar utifrån, det är ju regeringens val. Det absolut viktigaste är att det ges tillräckligt med tid för att driva kortrutten framåt. Jag är inte riktigt säker ännu om vi har fått ett riktigt svar på om man ser till att kortruttsledningen arbetar före valet? Finns den tillsatt före valet? Det fick jag inte riktigt klart ännu.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Både man och kvinna ser till att så ska ske.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mika Nordberg replik

    Talman! När det gäller PPP finansiering av själva tunneln, som jag framförde i mitt anförde, så kan man se det på olika sätt. Vi har nu haft kabeln till Finland som gäller väldigt stora belopp. Det har först varit en enkel finansiering och sedan invecklat. Det är väl inte avgjort ännu hur det ska sluta. Det här var en modell för att kunna genomföra en sak. Jag är inte alls övertygad om att det för skattebetalarna är det absolut billigaste sättet att bygga på.

    Om man ändå bygger tunneln så kommer det i slutändan att bli billigare för skattebetalarna jämfört med att köra färja i 30 år framåt. Bränsle och andra kostnader kommer förmodligen inte att sjunka utan de kommer att stiga.

    Den motorväg som byggdes mellan Lahtis och Helsingfors enligt PPP principen, där hade finska staten ett intresse av att betala en lite högre prissumma för att pensionsfonderna skulle kunna bygga upp ett kapital för att ta hand om personer i framtiden.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Herr talman! Jag delar helt den åsikten som ltl Nordberg för fram. Jag ägnade mig en kort stund åt ett reflektoriskt tänkande från trafikministermöte där jag fann det intressant att trafikministrar från grannländer har så otroligt olika syner. Jag hade kanske trott att en trafikminister mera åt vänster hade förespråkat mera rent statliga projekt. Men det visade sig vara tvärtom, vilket var ganska intressant. 

    Ltl Mika Nordberg replik

    Talman! När det gäller den parlamentariska gruppen som även vi från obunden samling har fört fram som en sak att komma vidare med. Vi tycker absolut att man ska vänta till valet med att tillsätta den här gruppen. Det kan ju hända att väljarna bestämmer sig för att möblera om här i salen. Det får vi reda på efter den 16 oktober. Att bestämma det nu är inte riktigt taktiskt rätt i och med att valet är så nära inpå. Jag tycker det är dags att gå vidare efter valet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till utskott? Inget förslag. Lagtinget kommer således att anteckna sig ärendet för kännedom.

    Föredras

    4      Ändring av jordförvärvstillstånd

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 26/2010-2011)

    En enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får därefter hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

    För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack, herr talman! Landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd får inte ändras eller upphävas, inte heller får avvikelse från den göras på annat sätt än 55 § lagtingsordningen föreskriver. Att äga och besitta fast egendom i landskapet är en konstitutionell rättighet som regleras i lag. Ändringar i de legala villkoren för denna rättighet bör ske genom lag inte genom ändring av landskapsförordning.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Kommer landskapsregeringen att genom ett majoritetsbeslut ändra på grunderna för beviljande att jordförvärvstillstånd genom att i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd stryka rekvisitet attraktivt och känsligt strandområde och område som gränsar till vatten?

    Minister Roger Eriksson

    Herr talman! Med anledning av frågeställningen tänker jag lämna följande besked förutom det skriftliga svarets som har getts. Jag tänker ge några korta kommentarer.

    Det av landskapet antagna majoritetsbeslutet innebär att det är möjligt att bevilja jordförvärvstillstånd även fast området gränsar till vatten. I övrigt gäller att området ska vara planerat och avsett för fastboende. Just de här faktorerna har diskuterats ganska mycket. Det råder en ganska stark politisk samsyn att de här möjligheterna ska finnas.

    Med tanke på glesbygdens och skärgårdens möjligheter att utvecklas samt att förhindra avbefolkning är kanske detta det bästa sättet att locka in en ny befolkning.

    Nuvarande tillståndssystem baserar sig på jordförvärvslagen 1975. Det är FFS rikslagstiftning som är stiftad i grundlagsstiftsordning. Den här lagen införde ett omfattande tillståndsförfarande som bygger på en väldigt vid omfattande prövningsrätt för landskapsregeringen. Före 2003 tillämpade man riktlinjer vid prövning av ansökningar av jordförvärv. Samma år, 2003, trädde även en landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd i kraft. Enligt den här landskapslagen bör man beakta "sökandens anknytning till landskapet Åland och avsikt att fast bosätta sig i landskapet samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål." Om man jämför den här texten direkt ur lagen med praxisbeslutet så ser man att det finns en stor samstämmighet mellan de här uttrycken, områdets storlek och för fast bosättning.

    Vidare finns det också en landskapsförordning 2003, där det finns grunder för att fysiska personer ska få jordförvärvstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen har framfört att den här halvförordningen ska tillämpas så att det ska göras lättare att besluta om jordförvärvstillstånd. Men, den får inte användas enbart för ett avslag på en ansökan.

    Herr talman! Det betyder att landskapsregeringen i augusti i år har fattat beslut om ändringar av beslutspraxis, ansökan av jordförvärvstillstånd enligt 12 § landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. Detta gör att det inte kan strida direkt mot grundlagen för att själva FFS-lagen är stiftad i grundlagsordning i och med att den själv kränker grundlagens egendomsskydd. Grundlagen sätter vissa ramar. Vill man avvika från det så ska det stiftas i grundlagstiftsordning. Detta har gjorts med jordförvärvslagen, FFS, som är antagen både av riksdagen och av Ålands landsting, som det hette då. Det betyder att vi har ett klart system som håller sig innanför det som lagen har sagt.

    Detta innebär också att övriga villkor enligt lagstiftning för praxis ska tillämpas som tidigare. Nuvarande jordförvärvslagstiftning innehåller mycket få begränsningar på hur landskapsregeringen kan bevilja jordförvärvstillstånd.

    Herr talman! Som jag sade inledningsvis så innebär det här beslutet ett lyft för glesbygden och skärgården då det finns möjlighet för inflyttning. Det kan innebära en vitamininjektion för samhället.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag är inte i det här skedet så upptagen av själva åtgärdens konsekvenser. För någon sådan konsekvensbeskrivning har inte åtminstone vi fått se. Däremot är jag väldigt intresserade av förfarandet. I den parlamentariska kommitté som utredde de här frågorna om bland annat jordförvärv satt minister Roger Eriksson med. Där sägs i frågan om jordförvärvstillstånd; ”kommittén har inte uppmärksammats på några överhängande problem i anslutning till konsekvenserna av fysiska personers jordförvärvstillstånd”. Det är tydligen så att ministern har ändrat sin uppfattning sedan den här kommittén gav sitt betänkande.

    Den här regeringen säger om rättsäkerhet att enskilda människors rättsäkerhet ska tryggas. Då undrar man om den här åtgärden faktiskt bidrar till ökad rättssäkerhet i vårt samhälle? I samma betänkande sägs att den vida prövningsrätten borde ersättas av lagstiftning. Nu har man gjort precis tvärtom. Man har tagit ett beslut för att kunna bevilja tillstånd i strid mot en förordning. Jag får inte så stor respekt för ministern i de här frågorna. Ändamålen kan inte helga medlen hur långt som helst.

    Nå, gjort är gjort. Vad är planerat område och vad är fastboende? Hur ska landskapsregeringen kontrollera detta? Planering finns det av många slag. Vad gäller i det här fallet?

    Minister Roger Eriksson

    Tack, herr talman! Jag ska försöka beta av frågorna. Det var ganska många frågor här.

    I kommittén betonade man planeringsinstrument och turistverksamhet. Det skulle göras möjligt att ha lättare regler för jordförvärvstillstånd. När man följer den politiska debatten i samhället, även här lagtinget, så har det framkommit flera gånger att det finns en politisk samsyn om att man skulle kunna bevilja jordförvärvstillstånd på ett planerat område avsett för fastboende. Den uppfattningen finns också ute i det åländska samhället. Det finns en stor politisk samsyn om detta, som jag har tolkat signalerna. Sedan diskuterar man på vilken nivå regleringen ska vara. Frågeställaren har skrivit landskapsförordning. Men det är inte en förordning utan det här är en ändring skedd på praxisnivå. Man ska komma ihåg att förordning tas av landskapsregeringen i ett beslut. Det här är också på samma politiska nivå. Skillnaden är att förordningen kan kallas för en halvförordning, eller hur man ska uttrycka det, i och med att högsta förvaltningsdomstolen har sagt att det endast får användas vid beviljandet av tillstånd och inte vid avslag. Därför har den en konstig juridisk status i vårt system. Det betyder att jordförvärvslagen är stiftad i grundlagsstiftsordning i och med att den står i strid mot grundlagen därav följer förordning och praxisbeslut. Allt detta är en logisk kedja. Egentligen, herr talman, kunde jag också ensam ha gjort den här ändringen på enskild föredragning. Men det är mycket bättre att man får det på en politisk nivå.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Till det sista kan jag inte hålla med om automatiskt, att det är bättre på en politisk nivå. I den här frågan fanns det ett starkt politiskt motstånd i regeringen. Om man hade kommit till en konsensuslösning så kunde det väl väcka lite respekt. Nu känns det nog som om man är ute och fixar någonting mera än att man långsiktigt försöker reda upp de här frågorna.

    Jag fick inte något svar på som är planerat område där man alltså kan få jordförvärvstillstånd. Vad är det för sorts planering som krävs? Och hur kontrollerar man fastboende? Planeringen som gjordes i Brändö när ett bolag sedan sålde ut sina fastigheter, där fanns väl en byggnadsplan. Man kan konstatera att det är förenligt med plan- och bygglagen. Är det detta som man är ute efter? Men något fastboende har det väl inte blivit i Brändö? Om båda dessa kriterier ska uppfyllas så måste ju myndigheten veta hur man ska kontrollera det. Om det är någon som inte är fastboende där då, vad ska man göra då? Ska de fråntas tillståndet? Det är ju tokigt att skriva sådana bestämmelser som man tydligen varken vill kontrollera eller kommer att kontrollera, utan man bara framställer det som önskvärt. Bättre rättsäkerhet måste vi nog ha i systemet om det ska väcka respekt.

    Minister Roger Eriksson

    Tack, herr talman! Ändringen av praxis innebär i förhållande till dagsläget enbart att det inte behöver finnas en strandremsa mellan det område som man söker tillstånd för och vattnet. I övrigt gäller lagstiftningen som idag, dvs på ett planerat område för fastboende. Det är förstås förenat med sina egna problem hur man övervakar det. I praktiken är det den kommunala byggnadsnämnden som beviljar byggnadslov för fastboende. Byggnadsinspektören kan kontrollera upp att det verkligen fungerar. När det gäller planerat område så är det som i dagsläget, av kommunen planerat område. De här två kriterierna gäller fortsättningsvis.

    Ändringen av praxis innebär bara den skillnaden att det inte behöver finnas en ”konstlad strandremsa” mellan området som personen vill bo på och havet. Det är den enda stora skillnaden. Debatten i lagtinget och ute i samhället har klart visat att nästan alla partier har en stor samsyn att det här instrumentet bör införas och att vi ska ha den här rättigheten. Alla har pratat om det här men nu har vi faktiskt gjort det.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    5      ERUF-stöd till föreningar

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 27/2010-2011)

    Samma procedur gäller som för föregående ärende.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! I budgeten för år 2011 redovisas för Europeiska regionala fondens medel för Åland 2007-2013. Sammanlagt finns det 6.251.104 euro upptaget för programperioden. För åren 2007-2010 har 4.248.000 euro beviljats. Målgruppen är företag, föreningar och offentliga aktörer.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Hur många föreningar har ansökt om medel och beviljats stöd från Europeiska unionens regionala utvecklingsfond under perioden 2007-2011?

    Minister Torbjörn Eliasson

    Tack, herr talman! Den här frågan ställdes i juni när lagtinget gick hem. Då tog vi fram ett skriftligt svar som har levererats och finns att läsa. Jag går in på några punkter här.

    Det här programmet är till för att utveckla den åländska ekonomin mot högre förädlingsgrad och ett ökat kunskapsinnehåll. Det finns en mängd olika möjligheter att söka det på. Det gäller entreprenörsanda, innovationer, finansiella lösningar osv.

    Inom ramen för programmet kan såväl privata, offentliga och andra aktörer söka programfinansiering. Det är fullt möjligt för föreningar att söka och föreningar söker också.

    Den 13 juni 2011, när vi tog fram faktaunderlaget, hade två föreningar sökt och beviljats för tre projekt. Ålands Näringsliv r.f. driver ett nätverksprojekt med många aktörer inom ramen för "Ett livskraftig Centrum". Ålands Teknikkluster r.f. har erhållit finansiering för att utreda förutsättningar för "Förgasning, rening av fartygsbränsle" och "Avancerad energi- och kraftproduktion". Sedan har en förening sökt och fått avslag. Då lämnade man inte in kompletteringar av någon anledning som jag inte känner till.

    För närvarande står det i pappret som finns att läsa för lagtingsledamöterna att det är en förening men det torde vara två som söker.

    Vi har en kombination av olika program. Vi har socialfonden, strukturprogrammen, regionala fonden, landsbygdsfinansiering och vi har fiskeripolitiken. Ur alla dessa finns det möjligheter för föreningar att söka programfinansiering.

    När det gäller Leader-pengar så har det nu utvecklats positivt. Det tog ganska länge innan vi kom till skott med Leader-pengarna. Det fanns en hel del problem i portgången där. Det senaste året har det fungerat mycket bättre. Lagg gruppen kommer med förslag. Hittills har vi varit med och finansierat där man har ansökt om finansiering.

    Ett av projekten som nu ligger inne när det gäller föreningar kan jag berätta om fast det är under beredning. Det har framgått i pressen och jag har pratat med Ålands näringsliv att det är okej att jag berättar om det. Det är ett väldigt intressant projekt som Ålands Näringsliv vill driva. Där kan det bli aktuellt med pengar ur ERUF-medel. Det handlar om ung företagsamhet på Åland. I likhet som man har gjort i Sverige, framförallt i Roslagen, skulle man jobba mera i skolorna för att stimulera till entreprenörskap och få fram ungas kreativitet och idérikedom.

    Sedan har vi också ett ganska stort privat projekt under beredning som jag inte kan gå in på närmare här nu. Så är läget. Tack, herr talman!

    Ltl Barbro Sundback

    Tack för det svaret. Jag uppfattar att ministern anser att det inte finns några begräsningar för föreningar att ansöka och att det inte heller finns några egentliga restriktioner för att inte vilken förening som helst som bedriver en ekonomisk verksamhet skulle kunna få ERUF-pengar.

    Låt mig ta ett exempel, som är rent fiktivt, även om föreningen finns. Jag tänker på Mariehamns Seglarförening, som egentligen driver en omfattande ekonomisk verksamhet med sin marina och restaurang. De sysselsätter folk, de skapar säkert ett överskott vilket de sedan använder bland annat för att utbilda ungdomar att segla och att understöda segelidrotten. Jag tycker att en sådan förening skulle vara berättigad till ERUF-pengar. Naturligtvis ska det vara ett projekt som fyller de kriterier som gäller för att få pengar. Men föreningen skulle kunna vara en stödberättigad förening. Jag undrar vad ministern anser om detta?

    Minister Torbjörn Eliasson

    Tack herr talman! Det handlar om att man måste uppfylla de kriterier som finns. Kanske ltl Barbro Sundback känner till det men jag vet inte om Mariehamns Seglarförening skulle ha ansökt, jag tror inte det men det kanske ltl Sundback kan berätta. Självklart är det en förening som har samma möjligheter att söka som alla andra. Om de uppfyller kriterierna så är vi väldigt välvilliga att ge ut sådana här pengar till föreningar.

    När det gäller Leader så fungerar det nu faktiskt ganska bra. Det går bättre och bättre. Det finns många ansökningar. Inte finns det något motstånd från den här regeringen att dela ut pengar till dem. Tvärtom, vi försöker göra vårt bästa.

    Ltl Barbro Sundback

    Jag har ingen orsak att tvivla på ministerns goda vilja. Däremot har förvaltningen en helt annan uppfattning. De menar nämligen att ERUF-pengarna endast ska gå till och kommersiella företag, föreningar och eventuellt kommuner och att man ska gå med vinst. Man frågar sig om man går med vinst om man driver ett projekt med unga företagare. Förstå mig rätt, jag har ingenting emot det, men jag menar att i verkligheten pratar man på ett sätt och man kan göra på ett annat sätt om det passar sig. Mitt intryck är att förvaltningen sköter det på det sättet att ERUF-pengar inte ska komma tredje sektorn till del om de har en ideell verksamhet vid sidan av sin ekonomiska verksamhet, utan då ska de söka från Leader. Men Leader har ju småpengar jämfört med ERUF. Där finns över 6 miljoner och stora delar av de pengarna finns kvar under den här perioden. Leader har ungefär 1 miljon av vilket hälften redan är förgånget. Jag tycker att det är väldigt illa att man på Åland och inom regeringen inte respekterar tredje sektorns möjligheter att bedriva ekonomisk verksamhet bättre. Jag hoppas att ministern här tar tag i saken. För såsom det är nu så kan till exempel mitt favoritbidragsoffer, en jordbrukare, han eller hon kan få LBU-pengar och det är inte små potatis. Det är 20 miljoner i året som går ut. Den personen, det företaget eller den föreningen kan också få ERUF-pengar. Men Mariehamns Seglarförening kan inte få pengar idag. Någon ansökan har de inte lämnat in. Jag använde dem som ett exempel där jag tycker att det finns fog för att ändra på villkoren. Vi har många frivilliga organisationer och ideella organisationer som jobbar med viktig ekonomisk verksamhet. Tänk till exempel på Vikingamarknaden i Saltvik som är ett typiskt exempel där man även skulle kunna använda dessa pengar.

    Tredje sektorn ska inte få för mycket, utan de ska hänföras till Leader och det är bra men Leader är ganska litet.

    Med all respekt för svaret så fungerar det nog inte på ministerns avdelning såsom han kanske hade hoppats. Efter detta kanske vi får en ändring till stånd.

    Minister Torbjörn Eliasson

    Tack, herr talman! Pengar kan sökas ända till och med 2013. Det finns ju fortfarande två kvar att söka pengar ur ERUF-medlen där det finns ganska mycket kvar.

    Jag tycker att den tredje sektorn är oerhört viktig. Man får titta över det igen nu när man börjar diskutera de nya programmen. Då är det läge för att göra det. Det arbetet sätter igång på allvar efter valet och efter att den nya regeringen har tillsatts. "Avancerad energi- och kraftproduktion". Tills dess får vi försöka att göra vårt bästa och följa de kriterier som finns. Tack, herr talman.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Remiss

    6      Studiestöd i svenska kronor

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 22/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! I den här motionen föreslås att det studiestöd som betalas till de studerande i Sverige ska betalas i svenska kronor i stället för i euro för att undvika valutafluktuationer.

    Den här motionen har några månader på nacken. Nu kanske man i stället borde ha föreslagit att kronan överlag skulle införas på Åland efter att eurokrisen har briserat. Det sätter bara ännu mera fokus på den här problematiken och aktualiserar motionen ytterligare. Från tid till annan är det stora valutaskillnader för de studerande. Skulle studiestödet betalas i kronor så undviker man osäkerheten och orättvisan.

    Som klämmen säger så föreslår jag att man inför studiestöd som utbetalas i svenska kronor åt studeranden i Sverige.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Det är en spännande hemställningsmotion. Men jag tror inte att det är så enkelt att skapa ett rättvist system. Värdet på euro och kronan är köpkraften. Prisnivån är helt olika beroende på studieorten. Hyrorna skiljer sig väldigt mycket på olika studieorter i Sverige och Finland.

    Jag skulle gärna se att man i stället gör någonting med bostadsbidragssystemet. I dagens läge får man 80 procent av hyran, dock högst 213 euro per månad. Det blir inte rättvist. Det är olika prisnivåer på olika orter.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Någon exakt rättvisa uppnår man aldrig om man också beaktar sådana aspekter, att det är regionala skillnader på om man studerar i Umeå, Uppsala eller i Stockholm. Ju närmare en storstad man kommer desto dyrare blir bostäderna.

    Som helhet eliminerar man det problemet som de studerande har haft tidigare när de har fått en kraftig sänkning av studiestödet när valutakursen har fluktuerat. Då skulle man åtminstone ha en stabilitet. Man vet vad studiestödet är i svenska kronor och man kan planera sina studier utgående ifrån det. Det är inte bra om man börjar studera med en förutsättning och sedan ändrar förutsättningen drastiskt under studietiden. Det eliminerar man på det här sättet att utbetala studiestödet.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Om kronan blir lägre, att man skulle tjäna på kronkursen, skulle de studerande då få välja vilken kurs de tar? Det kan ju bli väldigt orättvist. Det kan vara mer förmånligt att ta euron. Jag tror inte att det är så lätt.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det kan hända att det finns sådana problem också. Meningen med motionen är att skapa stabilitet så att man vet förutsättningarna och vad som gäller när man börjar studera så att inte förutsättningarna ändrar till det sämre under perioden. Man uppnår stabilitet med det här. Sedan kan det vara psykologiskt tungt att tänka sig att vi skulle betala studiestödet i svenska kronor. Jag ser det inte som något problem att förfara på det här sättet. Det är bara att ändra den lag som styr det här så kan vi börja betala i kronor. Även centerpartister har uttalat det här. Jag ser det inte som något oöverstigligt problem.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Det som man kan konstatera om man har levt med kronor, finska mark och euro är att kronorna innehåller mycket nollor nuförtiden. Jag undrar om inte en kopp kaffe kostar 100 kronor eller någonting sådant? Jag minns fortfarande den tiden när en liten kopp kaffe på Gillet eller Iva kostade 35 penni. Tiderna förändras.

    Det är två saker som man kan reflekterar över. Det ena är, det som ltl Runar Karlsson tidigare tog upp, att man ska och valutasäkra pengarna. Det gör man ofta i affärslivet eftersom det ofta finns betalningstid och man vill ha en viss säkerhet så att man får ut det värde som man har tänkt sig i en specifik affär. Det kan man tänka sig, men det är i alla fall svårt för mig att föreställa mig hur det ska gå till i praktiken. Det kanske ltl Karlsson återkommer till.

    När det gäller detta som ltl Danne Sundman föreslår så det måste vara en psykologisk mekanism, att man får pengarna i svenska kronor i stället för euro. Det ögonblick som man betalar ut dessa svenska kronor så finns det en valutakurs som säger precis hur mycket euro det är frågan om. Det är inte så som det berättades på Nordiska Föreningsbanken: Svenska turister kom in och skulle växla 100 kronor till finska mark. De kanske fick 60 mark och 50 penni. Det var mycket förundrade och frågade: vad blir det här i svenska kronor? Det blir liksom lite samma sak.

    Jag tycker att det här är lite toppstyre, auktoritärt. Man säger att de stackars studerande inte begriper sig på pengar. Vi ska se till att vi säkrar deras valuta genom att säga att de ska ha studiebidraget i svenska kronor. Men säg att det är någon flicka eller gosse som är smart och följer med utvecklingen. De ser att kurserna nu håller på att förändras som de vill växla euron omedelbart för att tjäna lite på det. Vem ska då avgöra hur man placera sina pengar? Är man inte myndig att göra det fram till man att man har studerat färdigt vid 20-24 år? Ska man då också säga att vuxna människor inte klarar av att hålla reda på valutorna? Jag tycker att vägen för den här motionen verkar vara rakt i papperskorgen utan att passera utskott eller GÅ eller vad det heter i monopol. Men det kanske finns en förklaring.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det var ju grovt att den här motionen inte ens skulle få gå till utskott, till och med i strid mot lagtingsordningen.

    Det här är återigen ett sätt att inte utsätta de studerande för någon valutarisk. Ska man studera i Sverige så utbetalas svensk krona i studiestöd. Det innebär att man inte är beroende av någon valutakurs utan man vet förutsättningarna och vad som gäller när man börjar studera.

    Jag kan tänka mig att det är psykologiskt tungt att tänka tanken att använda svenska kronor. Men det finns också andra, och ska finnas, väderstreck än öster på kompassen för lagtingsledamöterna. Det här är ett sätt att lösa ett problem som de åländska studerande ibland har när valutakursen går åt fel håll.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Det var absolut inte meningen att förvägra en utskottsbehandling. Tvärtom, jag ser mycket fram emot att höra vad utskottet säger om en sådan här sak.

    För egen del får jag min pension utbetalt i svenska kronor. Jag tycker det är jättebra med kronor, massor med nollor. Sedan blir man besviken när man ska handla och betala men det är en annan sak. Någon psykologi i det hela finns det nog inte för min del.

    Om jag tänker mig tillbaka till min studietid och om någon skulle komma och säga att vi har beslutat att dina studiemedel, som enligt lagen ska vara säg 500 euro, de betalar vi nu ut i kronor, 9 444, då skulle jag vara mycket förundrad. Även om jag skulle studera i Sverige skulle jag vara mycket förundrad.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag har nog högre tankar än så om de åländska studerande. Nog förstår de sig på valutor. De uppskattar om de får förutsättningarna klart bestämda för sina studier i form av en summa i studiestöd i svenska kronor. Det tror jag att många skulle uppskatta. Jag förstår mig inte riktigt på hur ltl Olof Erland tänker? Men det är inte alltid så lätt.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Om vi nu antar att det här ärendet går till utskott. Jag har min personliga uppfattning och utskottet har en annan. Då blir väl konsekvensen att vi ska upplysa de åländska studerande som studerar i Sverige att de ska anteckna om de ska ha sina pengar utbetalda i svenska kronor. Eller ska vi utgå direkt ifrån att man ska göra på det sättet? Sedan kommer någon och säger att i Finland har vi euro i valuta och då ska man kunna få studiestödet i landets valuta. Lite trassligt blir det.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson

    Herr talman! Jag har varit en av dem som har tyckt att man borde göra någonting åt det här problemet, exempelvis genom att valutasäkra studiestödet. Idag får man för 450 euro per månad i bostadsstöd och studiestöd om man studerar i Sverige eller på andra ställen. Jag räknade ut att under de senaste åren har kronkursen fluktuerat mellan 11,50 och 8,50, vilket betyder att den kan fluktuera med 130 euro per månad. 1500 euro per år kan man få mindre om man har otur och studerar under den tiden som valutan inte är förmånlig. Därför tycker jag att man borde hitta någon form av medelväg, t.ex. att man säger att 1 euro är 10 kronor. Det skulle man alltid utgå efter oberoende hur valutan är. Då kan man ibland vinna och ibland förlora. Men då vet man på förhand vilket studiestöd man får och vad man har att rätta sig efter. Därför tycker jag att det är bra om man kan titta på den frågan och se om man hittar någonting som är bra för de åländska studerande som studerar Sverige, det är det som är det viktiga. Hittar man någonting sådant kommer jag att stöda det.

    Sedan kan man rent allmänt säga att ju mer oro det är i Europa desto förmånligare är det våra studerande i Sverige för desto mera far kursen för svenska kronan i väg, men det vet man inte någonting om.

    Jag tycker att det här är en bra sak som man borde titta på lite mera och fördjupa sig i. Sedan kanske man ser att det inte går. Men när vi har så många studeranden i Sverige så ska vi se till att de mår bra och att de kan studera så länge och så bra som möjligt.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Att det skulle vara något problem måste vara en myt. Vem som helst kan gå in på banken och växla sina euro till svenska kronor. Frågan är vad man vinner på det? Ska lagtinget, genom någon sorts åtgärder, tala om att det finns möjlighet att gå in till en bank och växla från den ena valutan till den andra?

    Sedan har vi det andra systemet; att valutasäkra. I många länder gör man så när det gäller studiemedel, man lånar olika belopp beroende på i vilket land man studerar. På det viset jämnar man ut kostnadsskillnaderna som finns från början. Men då är det frågan om lån och inte bidrag. Detta att växla sina pengar på samhällets uppmaning tycker jag, ja, jag ska inte upprepa vad jag sade tidigare.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Jag tycker också att man borde välja att valutasäkra i stället för någonting annat, vilket jag har sagt även tidigare. Det skulle vara en bra metod, men det måste förstås lagstiftas om det för att man ska kunna göra det. Man får vi se vart det bär.

    Ltl Olof Erland, replik

    Tack talman! Problemet med valutasäkringar är att man i allmänhet har en mellanhand som ska ha sin provision för hanteringen och risken. Jag förmodar att tanken är att samhället ska stå för det och inte de studerande. Men samhället är ju också de studerande. Hur man än vänder sig så ska det betalas.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Jag vet inte var break even går. Men säg att man säger att 1 euro alltid är 10 tio kronor oberoende vad kursen är. För samhället i det långa loppet går det ungefär jämnt upp. Då vet den studerande hur mycket man får. Det är en metod.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Margaret Lundberg, replik

    Tack, herr talman! Jag funderade lite över att man bara skulle ge det till dem som studerar i Sverige. Vi har ju ändå många studeranden på andra orter, med andra valutor. Kan man faktiskt diskriminera de andra?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Jag har inte något svar på om man kan göra det eller inte. Men i och med att en så oerhört stor del av de åländska studerande studerar Sverige så är det de som ska få den här förmånen. Det är klart att det alltid kan få konsekvenser, att andra studeranden inte får samma. Tanken är att det bara skulle gälla dem som studerar i Sverige, så länge som man har kronor i Sverige.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Det här känns lite som om ltl Karlsson föreslår ett väldigt otryggt system om 1 euro alltid ska vara 10 kronor. Vi vet ju hur hastigt det går på finansmarknaden. Bäst som det är kommer det valutaspekulation mot en valuta. Svenska kronan är en liten valuta som är känslig för spekulationer. Jag tycker det verkar som om ltl Karlsson här förespråkar att vi ska ha ett otryggt system. Nog måste det ju vara bättre att ha euro som är en större valuta.

     Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Det är klart att det ska vara euro men sedan ska det vara en växlingskurs. Om det är tryggt eller inte tryggt kan man ha olika åsikter om. Det finns en risk att man studerar under den tiden som kronan kanske ligger på 11-12 kronor, då förlorar man förstås just den tiden. Jag tycker att det är värt att se på den här frågan för att se om det finns någonting som är till gagn för våra studerande. För det är detta som det handlar om.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

    Remiss

    7      Skydd av maträtter

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 23/2010-2011)

    Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.

    Remiss

    8      Underlätta nyanställningar för särskilt utsatta grupper

    Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 3/2010-2011)

    Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.

    Remiss

    9      Förnyad tobakslagstiftning

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 39/2010-2011)

    Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.

    Remiss

    10    Forum för mental hälsa

    Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkännes? Godkänt.

    Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.

    För kännedom

    11    En ny arbetsordning för Ålands lagting

    Talmanskonferensens framställning (TMK 2/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 7.9.2011.

    12    Landskapsregeringens berättelse för år 2010

    Landskapsregeringens berättelse (LB 1/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 12.9.2011.

    13    Landskapsrevisorernas berättelse för år 2010

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 7.9.2011.

    14    Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2010

    Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2010-2011)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 7.9.2011

    15    Kraftnät Ålands AB:s ägarstruktur

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 28/2010-2011)

    Svar på en enkel fråga ska ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och ange orsaken till att svar inte ges.

    Avslutning

    Nästa plenum hålls onsdagen 07.09.2011 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.02).