Föredras
Kulturpolitik EF 12/2008-2009
Utdrag ur protokollet
3. Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1.2008 - 31.12.2008 (NRB 1/2008-2009)
5. Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om ett skatteavdrag för pensionärer (HM 43/2008-2009)
6. Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om skatteavdrag för en sund livsstil (HM 1/2008-2009)
8. Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om en ökad skyddsjakt på skarv (HM 45/2008-2009)
9. Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om en reform av fastighetsskatten (HM 5/2008-2009)
Plenum börjar
Plenum börjar. Upprop. 28 ledamöter närvarande.
Remiss
1. Republikens presidents framställning om godkännande av de avtal om ändringar och nödvändiga kompenserande anpassningar, som i enlighet med artikel XXI i GATS-avtalet har ingåtts med Förenta Staterna m.fl. länder, respektive tullområden, med anledning av republiken Finlands m.fl. länders anslutning till Europeiska unionen (RP 8/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkännes? Godkänt.
Diskussion? Ingen Diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Andra behandling
2. Näringsutskottets betänkande nr 3/2008-2009 angående blankettlag om elsäkerhet (FR 6/2008-2009)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion? Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. Det i landskapsregeringens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med näringsutskottets förslag.
Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.
Enda behandling
3. Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.1.2008 - 31.12.2008 (NRB 1/2008-2009)
Enligt 6 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet skall Ålands delegation i Nordiska rådet årligen uppgöra och till lagtinget överlämna en berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet. Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen för kännedom.
Diskussion.
Lagtingsledamot Raija-Liisa Eklöw
Herr talman! Ledamöterna har fått den sedvanliga berättelsen för Ålands delegation i Nordiska rådet för året 2008. Detta är en redovisning som i stora drag berättar om de aktuella händelser i det Nordiska samarbetet speciellt inom de områden där vi har representation i, således kultur och miljö. Det är ju så att det blir omöjligt att bevaka alla utskottens arbete under året. I praktiken får man dock en viss insyn även i övriga utskottens ärenden under partigruppsarbete och under sessionen.
Som det framgår av berättelsen är det ledamoten Fredrik Karlström och jag som är de ordinarie ledamöterna i Ålands delegation. Suppleanter är Veronica Thörnroos och Johan Ehn. Delegationen har inte tagit itu med den lagändring som vi aviserat angående personliga suppleanter men vi har avsikt att göra det. Som jag tidigare sagt skulle det göra det praktiska arbetet mycket smidigare. Eftersom den åländska delegationen är en del av den finska har vi i praktiken fått möjlighet till utvidgad representation under sessioner om någon finsk ledamot är borta. Detta gör ju suppleantskapet mera intressant och ökar våra påverkningsmöjligheter under sessionen men hjälper ju inte till med utskottsarbete.
Herr talman! I viss litterärt sammanhang säger man: Äntligen! Det kan vi också säga nu om litteraturpriset och Ålands möjligheter att nominera och delta i bedömningsarbetet. Sessionen i Helsingfors i oktober sade slutligen enhälligt ja till att ändra stadgan för nomineringssystemet för litteraturpriset. Fortsättningen är att tjänstemannakommittén för kulturärenden har berett stadgeändringen som godkänns i höst i sessionen. Vår landskapsregering tar fram system hur man går tillväga och till året 2010 kan vi räkna med att det finns klara regler för deltagandet. Så åländska författare får sätta igång och skriva flitigt så vi har att välja och nominera goda litterära verk till priset. Som det framgår av berättelsen skickas en del initiativ från olika utskott på remiss till alla nationella delegationer för vidare spridning till relevanta sakkunniga. Av bilaga 1 framgår de ärenden vi skickat vidare till olika intresseföreningar och förståss till landskapsregeringen. Delegationen tar inte i sig del av dessa svar utan de går vidare till rådets tjänstemän för beredning av ärenden. Nordiska rådet har i min mening mycket sakkunnig tjänstemannakår och beredning av medlemsinitiativ får djup granskning, vilket förstås hjälper till att fatta bra beslut.
Herr talman! I bilaga 2 tar vi upp den Nordiska språkkonventionen och ändring av densamma. Gällande konvention är från 1979 och gäller inte för Ålands del. Förslaget till den nya konventionen kom på remiss och delegationen ansåg att ärendet var av så stor betydelse att vi översände den till självstyrelsepolitiska nämnden för utlåtande. Viktigaste frågan är om den formulering i konventionens artikel 13 som gäller konventionen ikraftträdande på Åland är i strid med självstyrelselagen. Utan att närmare gå in i problematiken kan jag bara berätta att delegationen och ledamoten Fredrik Karlström i utskott har framfört att självstyrelselagens bestämmelser bör inskrivas i fortsatta behandlingen och vi kommer att bevaka ärendet i likhet med självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande vilket även skickades till beredningen.
Den andra viktiga aspekten självstyrelsepolitiska nämnden tog upp var Tillsyn över tillämpningen av konventionen vilket behandlas i artikel 15. Här vill nämnden även påpeka att övervakningssystemet även ankommer de självstyrande områdena till den del det faller under behörigheten i respektive område.
Herr talman! Vi kommer att bevaka detta och se till att skrivningarna tillfredställer även det åländska intresset trots att det inte ens är bestämt om Åland kommer att tillämpa konventionen. Det får man ta ställning senare.
Detta bevisar hur viktigt det är att de självstyrande områdena redan i beredningsskedet får vara med i utarbetandet av förslag speciellt på ministerrådssidan . Men det är även viktigt att de som sitter i rådet har ögonen och öronen öppna och följer upp initiativen och i alla sammanhang bevakar att de inte förbiser åländska intressen.
Herr talman! Jag vill bara kort informera att miljö och då särskilt Östersjömiljön är hela tiden aktuella i rådet. Energisamarbete över gränserna i Östersjöregionen är ett prioriterat område men i det sammanhanget har ju Åland en egen representant från lagtinget nämligen ledamoten Harry Jansson. Nämnas kan att miljö- och naturresursutskottets ordförande Asmund Kristoffersen från Norge fick det av Östersjöfonden utdelade priset till Lasse Wiklöfs minne. Det är en fin utmärkelse åt en Norrman som aktivt arbetar för att förbättra miljön kring Östersjön. Detta bevisar även att det finns många aktörer i det nordiska sammanhanget som jobbar för helheten och inte bara för sin egen region.
Gränshindersproblematiken diskuteras i olika forum, strävan är att samordna de nordiska ländernas lagstiftning så att det inte skulle uppstå nya gränshinder. Men vi har långt tills alla problemen är borta speciellt på det sociala området eftersom kulturen är så olika i olika länder. Vi känner ju själv till utbildningens kompetens och tillgänglighetsproblemen som måste lösas via politiska kontakter på ministernivå.
Herr talman! Såsom jag tidigare konstaterat så skulle det vara värdefullt om vi i delegationen skulle få uppslag till initiativ på medlemsförslag från lagtingsledamöterna.. Det skulle hjälpa till att utveckla arbetet i Nordiska rådet och även bredda det.
Jag vill till slut bara meddela att de gemensamma utskottsmötena i höst kommer att hållas på Åland och det är vi stolta över att få hit över 200 nordiska parlamentariker.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag delar helt delegationsordförande Eklöws uppmaning om att vi mer gemensamt bör diskutera hur vi ska hantera Ålands externa politik. Som ledamot av en av de grupperna som ltl Eklöw nämnde så känner jag ett behov av att diskutera mer ingående med mina kollegor. Jag hoppas att vi kan återkomma till det.
Jag skulle dock med min replik uttrycka erkänsla för det arbetet som delegationen har gjort, i synnerhet ordförande Eklöw och ltl Fredrik Karlström vad gäller att få Åland med i nomineringsprocessen och därmed möjliggöra för åländska författare att komma i åtnjutande av det nordiska litteraturpriset, stort tack för den insatsen.
Även om stödet kanske har varit lite ljummet från finsk sida så är det tack vare ert idoga arbete som ni fått alla att inse att det här är rätt steg i riktning mot att Åland behandlas på samma sätt som de övriga områdena i norden, tack för det.
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Det är en brist här i lagtinget att vi inte har något forum att diskutera olika ärenden som kommer upp. Ltl Jansson är ensam i den här energikommittén, det ligger på ens eget intresse, arbete och ork hur man tacklar de här problemen. Vi upplever lite liknande i Nordiska rådets sammanhang, vi är ju ändå flera personer och försöker diskutera. Vi tar gärna emot tacket, det är många före oss som har jobbat för det här litteraturpriset, så äntligen!
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ltl Eklöw tar upp den här viktiga, för att inte säga eviga strukturfrågan, om hur lagtingets representanter i extern politiska organ skall förankras sitt arbete och representera lagtinget i de här organen. Det skulle vara intressant att veta om ltl Eklöw själv har en lösning på det här problemet, det känns lite som en evighetsfråga, det ältas här årligen. Hur ska vi lösa det? Det är det som är viktigt. Kanske ltl Eklöw, som suttit länge både lagtinget och det här arbetet, har några förslag?
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Herr talman! Inom hela Nordiska rådets system diskuteras mycket hur man skulle kunna involvera de nationella parlamenten i Nordiska rådets ärenden. Det skulle vara bra att man i respektive område och utskott skulle diskutera de här problemen som uppstår. Om det är frågan om miljö skulle man gå till miljöutskottet, kultur till kulturutskottet. Vad gäller de mera övergripande som gäller självstyrelsen så har vi från delegationen tagit initiativ att skicka dem till självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror att det sådant samarbete kunde utvecklas till mera bestående.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det är lite spretigt det förfarande, det ligger på någons initiativ hela tiden att föra de här ärendena till de organ som ansvar för frågorna i det nationella parlamentet. Det är säkert viktigt det där samarbete, men en annan struktur än det vi har nu det måste vi få.
För oss socialdemokrater är den här Östersjöfrågan ständigt den viktiga. Här hänvisas till olika beslut som man har tagit. Har det här någon konkret betydelse för Östersjön? Kan ltl Eklöw säga om de faktiskt leder någon vart? Jag vet att tjänstmännen är väl insatta och skriver bra betänkande, men leder det någon vart? Kan ltl Eklöw göra någon bedömning av det?
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Herr talman! Min bedömning av det är att många av de här åtgärderna som kommer till konkreta resultat i rådet, har också ett konkret resultat i miljösyfte. Vi har t e x i miljö- och naturresursutskottet diskuterat mycket om båtarnas avfall. Jag hörde precis just i nyheterna, det som har varit heligt för svenskarna och danskarna, rör inte fritidsbåtarnas toalettavfall, att Sverige kommer nu att införa krav på att lämna toalettavfall i latriner i gästhamnarna. Det har inte gått att göra något åt detta tidigare. Ältar man de ärendena tillräckligt, så går det. Åland har ju varit en föregångare på detta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell, replik
Tack, herr talman! Vi vet ju att det på nordisk nivå också diskuteras den rådande finanskrisen och klimatkrisen, två kriser som båda ska lösas. Kanske kan de lösas tillsammans på ett konstruktivt sätt. Vi vet att den här diskussionen har funnits på nordisk nivå om hur man ska hantera ekonomin och en omläggning till en mera grön tillväxt. Nu står det inget i det här dokumentet om den här diskussionen, men kanske ltl Eklöw kan säga något om hur det i dagsläget finns någon gemensam nordisk strategi för hur man löser både klimat- och ekonomikrisen?
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Herr talman! Ekonomikris har vi väl inte direkt diskuterats där jag är med nu, jag är med i miljöutskottet. Klimatfrågeställningarna är högt prioriterade, det är Östersjön och det är klimatet. I Köpenhamn kommer det att hållas en stor klimatkonferens nästa höst. Då framstår norden som ett område som verkligen bryr sig om det här. Energisamarbetet är en stor del av klimatproblematiken. Man har försökt samarbeta om bränslen, men det har inte lyckats ännu.
Ltl Camilla Gunell, replik
Tycker inte ltl Eklöw att man skulle kunna ta upp den diskussionen i det utskott som ltl Eklöw sitter i? Det är viktigt ändå att man i samband med att man utfärdar offentliga medel, som stimulansåtgärder till olika industrier, att man även kräver en motprestation, t e x en omläggning till en mera grön hantering, jag tänker på bilindustrin. Vore inte det här en bra diskussion att föra inom Nordiska rådet?
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Det förs ju på det allmänna planet, vi har inte haft diskussion i utskottet om det här. De gröna innovationerna belönas i nordiska sammanhang. I det här globaliseringssamarbetet som pågår, är miljöteknik och innovationer på det här området väldigt högt prioriterade. Vi har möte om ett par veckor, jag kan ta upp de här ekonomiska morötterna i dessa sammanhang. Det var ett konstruktivt förslag från ltl Gunell.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik
Talman! Jag vill också sälla mig till den skara som vill ge erkännande för det här som delegationen lyckats med, att få nominera ålänningar till litteraturpriset. Det kan vara en liten sak i det stora hela men för Åland kommer det att bli väldigt betydelsefullt, all kredit för det.
Ltl Eklöw sade, i slutet på sitt anförande, att de skulle vara bra med en diskussionspart här hemma. Det funderas just nu i en kommitté, som jag sitter med i, som ska se över lagtingsordningen. Där finns det möjligheter att skapa en sådan kontaktyta. Det tror jag skulle vara väldigt viktigt. Det finns behov av kommunikation båda vägar. Ni behöver säkert ha några andra att prata med än era lagtingsgrupper här hemma. Det finns säker många idéer i lagtinget som kunde föras vidare. Det hoppas jag att kommer ut av det arbetet.
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Herr talman! Det är bra att ltl Sundman nämner den här kommittén, det är en uppgift att fundera på det. Man far ju inte dit och representerar sig själv utan man representerar hela Åland och Ålands lagting. Jag ser mig ju inte där som en liberal representant utan en lagtingsrepresentant. Det tror jag säkert ltl Karlström håller med. Vi har pratat om att det är ensamt. Kanske man skulle hitta någon väg i den i den kommittén. Jag stöder det, vi kan komma och berätta vilka problem vi upplever i det här arbetet.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det är så med alla de här externa politiska posterna som vi har, både mindre och större poster, det här är en av de mest betydelsefulla, att helheten blir så bra som vi gör det. För att vi ska kunna göra det bättre så måste man kanske formalisera gränssnittet mellan lagtinget som helhet och de här olika uppdragen. Det är så att vår externpolitiska roll när Nordiska rådets medlemsroll kom till var det verkligen en nyhet, nu har vi representation lite överallt.
Det var länge sedan kalla kriget slutat, det är ingen fara längre att använda sig av de här i en ganska aktiv omfattning det kan man kanske göra i större utsträckning när man vet att man har förankrat sin position i lagtinget. Jag hoppas att det går vägen.
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Herr talman! Ändå om man tänker på Nordiska rådet så har vi ändå ett forum att diskutera det här i. Vi har delegationen där regeringen deltar.
När lagtinget utser en enskild ledamot att vara med i en kommitté eller en arbetsgrupp, är man nog ganska mycket utlämnad. Konkreta ärenden är det ju lättare att ta ställning till ensam, men när det blir stora självstyrelsepolitiska frågor som verkligen fodrar en beredning, då är det viktigt att vi har det förankrat.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Som känt har jag representerat Åland i Nordiska råds sammanhang sen tidigt 80-tal med olika avbrott och i olika skepnader, dels som representant för mitt parti, för lagtinget och för landskapsregeringen i olika formationer och även som representant för Finlands riksdag. Man kan göra den jämförelsen att för Finland riksdag så är det nordiska inte särskilt högt prioriterat, jag vill säga att det är lågt prioriterat. Detta ska även läggas till listan av bekymmer för självstyrelsen, eftersom man nog är mån om att bevaka de finländska intressena i samband med Nordiska rådet, särskilt när det gäller representation och språkfrågorna och sådant. Rent politiskt lägger man en ganska låg prioritet på det arbetet. Det är inte särskilt eftertraktade poster, i de olika partierna, att sitta med i Nordiska rådet.
Genom årtiondena har det varit ett växlande intresse också från den finska regeringen sida att göra aktiva insatser i Nordiska ministerrådet. Det har tidvis förts en diskussion i landet att man skulle slopa Nordiska rådet. En mycket stark diskussion har varit att man ska göra det till ett Nordiskt-Baltiskt råd, att inkludera de Baltiska staterna och övergå till engelska som arbetsspråk. Då faller det nordiska perspektivet bort ordentligt.
Under alla de här åren har jag sett den stora betydelsen för självstyrelsen att ha den här utrikespolitiska plattformen, som även många andra har vittnat om i flera sammanhang genom åren, Det innebär att vi kan utnyttja den och vi kan låta bli att utnyttja den. Vi har rätten att göra vad vi vill, vad vi finner för gott. Vi har alltid varit väldigt diplomatiska när det gäller förhållande till Finland i det Nordiska rådets arbete. Vi har ännu inte utnyttjat, vad jag minns, vår internationella position där för att den vägen främja självstyrelsen och Ålands intressen. Specifikt när det har varit konflikter mellan Finland och Åland. Vi har möjligheten att göra det och det är något som Finland naturligtvis hoppas att vi aldrig ska utnyttja. Här skiljer vi oss ordentligt från de Atlantiska medlemmarna som Färöarna och Grönland. Särskilt Färöarna har genom åren använt den här positionen i Nordiska rådet till att föra en inrikespolitisk debatt med Köpenhamn på den nordiska spelplanen.
Utgående från den här betydelsen för självstyrelsen som det nordiska medlemskapet, har det genom årtiondena varit bekymmersamt att engagemanget i lagtinget har varit väldigt dåligt. Man har överlåtit med varm hand till dem som är valda att representera, de sköter det, vi andra bryr oss inte. Det är lite samma strukturproblem som vi i lagtinget har när det gäller EU frågorna. Engagemanget är lite väl svagt, med tanke på den långsiktiga och totala nyttan av det här samarbetet.
Därför bör vi även diskutera strukturen på något sätt det som även ltl Raija-Liisa Eklöw anförde, resten av lagtingets engagemang och hur man gör det. Det är värdefullt om man kan gå vidare med det här förlaget och genomföra det.
De konkreta frågorna inom Nordiska rådet och även frågor som inte är väckta ännu kunde anhängiggörats på specialutskottsnivå, respektive inom ramen för självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror att socialdemokraterna i något sammanhang, även centerns Veronica Thörnroos, talat för att vi behöver ha ett organ som samordnar de utrikespolitiska frågorna till vilket Nordiska rådet absolut hör. Då skulle alla veta vad alla gör och få en koordinering av det.
Det är ett viktigt arbete i samband med reformen av lagtingsordningen som vi har på bordet här i lagtinget. Det vore kanske det bästa sättet att få ett bredare engagemang i de nordiska frågorna i Ålands lagting, vilket vore nödvändigt med tanke på det långsiktiga värdet av vårt medlemskap.
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Herr talman! Ltl Roger Jansson har en riktig beskrivning av den här situationen som har varit i Finland, efter förra valet så blev det ännu värre, för de flesta riktiga nordister försvann från riksdagen, tyvärr. Förra året när Finland hade ordförandeskapet i Nordiska rådet så gick det här intresset lite upp. Det kan väl vara politiskt intressant så länge man har ordförandeskapet. I sin helhet håller Nordiska rådet på att få en bättre status igen i norden, man försöker positionera sig i Östersjö sammanhang. Det diskuteras även sammanhanget i norden gentemot EU. Vi skulle ha mycket att vinna på om vi kunde samla oss i de frågorna som gäller EU.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det är en mycket intressant tråd, det här vad Nordiska rådet ska syssla med. Genom de årtionden jag har varit med så har det varit en öppen överenskommelse om att inte syssla med utrikespolitik, det som inte är angivet i Nordiska rådets stadgar att höra till Nordiska rådet. Särskilt förhållande till utrikes makter och andra organisationer har därför varit tabu. I o m samarbetet med de nygamla Baltiska staterna, har man luckrat upp det här. Genom Sveriges och Finlands EU medlemskap har frågorna kommit i en ny dager.
Från finsk sida har jag upplevt att man varit väldigt negativ till att diskutera EU frågor inom ramen för det nordiska rådet och den vägen släppa in Island och Norge i de diskussionerna.
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik
Herr talman! Genom den nordliga dimensionen har Ryssland blivit en stor del av det här nordiska samarbetet. Då har man tagit en helt annan riktning i den här politiken. Om det är en god riktning eller om det är en riktning som spretar åt ännu flera håll, har jag lite svårt att ha en åsikt om. Jag har ändå ansett att det är mycket bra i miljö- och i energisamarbetet i alla fall att ha med Baltikum, inte minst de här sociala aspekterna. Inte minst när det gäller svårigheter som kommer in vid trafficking, som går via norden. Vi behöver nog samarbeta.
Ltl Roger Jansson, replik
Det har varit ytterst värdefullt både det Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets samarbete med Ryssland för att åtgärda utsläppen från St.Petersburg, där de nordiska länderna tillsammans har varit stora aktörer som har deltagit genom sin finansieringsrörelse
Jag tycker att Åland borde befrämja Nordiska rådets internationella utveckling så att det blir fler aktörer man samarbetar med. Då breddar självstyrelsen sin utrikespolitiska position. Man får flera samtalspartner och samarbetspartner från självstyrelsens sida via det nordiska samarbetet. Det tror jag är ytterst värdefullt framöver.
Ltl Veronica Thörnroos, replik
Tack herr talman! Det är alldeles rätt och riktigt det som ltl Roger Jansson säger att vi behöver bredda den utrikespolitiska arenan. Själv har jag haft möjlighet att delta delvis i Nordiska rådets arbete men också i parlamentarisk Östersjökonferens arbete, där även ltl Barbro Sundback och ltl Harry Jansson ingår i olika arbetsgrupper. Det är ju så att ett kontaktnät och vår närmiljö blir allt viktigare. Tar ex. vi miljöfrågorna, så känner miljöföroreningar inga gränser. Vi har ett stort arbete att göra här, vi har varit slöa här i Ålands lagting som inte tidigare har insett vikten av ett utökat nordiskt samarbete och ett utökat samarbete kring Östersjön. Jag tycket att vi ska försöka ta tag i det här och formalisera upp det så att det blir så bra som möjligt för Åland.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! För att spinna vidare på den tråden så brukar ekonomiska resektioner resultera i, särskilt när man tänker väldigt lokalt, att man kanske sparar på de insatserna. Det är en risk idag att man nedklassar Ålands internationella samarbete på olika plan p g a den ekonomiska resektionen. Det kan man säkert till någon del göra, men jag hör till dem som vill varna för det. Eftersom de långsiktiga effekterna för landskapet av ett samarbete är positiva. Det finns nog delar som man kan ifrågasätta. Man bör vara observant när man går in i en diskussion om ekonomin att kanske inte spara fel, i alla fall i de här sammanhangen.
Ltl Veronica Thörnroos, replik
Tack herr talman! Jag noterar att vi här i lagtinget är ganska eniga i den här frågan. Då är det bara för oss att formalisera upp arbetet, både på kort- och lång sikt, och arbeta vidare.
Angående parlamentarisk Östersjökonferens, vi har erbjudits möjlighet att ordna den konferensen här 2010, med 250-300 inbjudna gäster. Det är något som kanslikommissionen får ta ställning till de närmast veckorna. Vill vi bjuda in folk hit till Åland, vill vi ta vara på den här möjligheten eller inte? Det återstår att se, tack.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Bästa ledamöter, jag vill också kort beröra några frågor som tas upp i det här dokumentet, b la litteraturpriset och Ålands möjligheter nu att medverka på samma villkor som de övriga självstyrande områdena som Färöarna och Grönland redan har gjort i många år. Det är en arbetsseger tycker jag, där många har varit med och hjälpt till. Jag kommer ihåg 2004, då lämnade kulturutskottet en skrivelse till Nordiska rådet i det här ärendet. Det är roligt att se att man nu har kommit så här långt.
Det är viktigt att vara med från åländsk sida och se till att de faktiskt blir så att Åland i framtiden behandlas på samma sätt som Färöarna och Grönland trots att vi inte är ett eget språkområde. Vi ska då hävda vår rätt som självstyrande område och fullt ut få samma möjligheter, både att sitta i bedömningskommittén och rätten att nominera.
Som ltl Eklöw berörde, finns det en hel del frågor på hemmaplan som vi behöver jobba med innan man kan gå igång med det här arbetet. Bland annat behöver vi skapa någon slags tydligt och klart regelverk för vem som kan nomineras från åländsk sida. Vi har många författare i dagsläget från Åland, både bosatta och födda på Åland. Är man tillräckligt bra och har tillräckligt goda verk så blir man publicerad på förlag i Finland, vi har även författare som har sina förlag i Sverige. Här behöver man se över vilka som kan nomineras från åländsk sida. De som utkommer på Finlandssvenskt förlag kan även nomineras i Finland. Finland nominerade ju två verk, ett svenskspråkigt och ett finskspråkigt. För många åländska författare är det en större prestation förstås att få bli nominerad från finländsk sida än kanske från åländsk. Det är viktigt att man ser till att den här åländska nomineringen inte blir något B-alternativ. Utan att vi försöker, på alla sätt och vis, betona att det är den språkliga litterära kvaliteten som hela tiden ska vara ledstjärnan i hur Åland nominerar. Det kan t o m att vara bättre vissa år, fast man har rätten att nominera att man inte gör det, i fall man inte anser att man har sådana verk som kvalificerar till nominering. Detta för att på lång sikt giva den åländska litteraturen ett gott renommé i nordiska sammanhang. Rätten att komma med i det Nordiska rådets litteraturpris blir inte bara en politisk framgång utan även en hållbar kulturell framgång.
En annan fråga som var viktig för några år sedan, var det nordiska kultursamarbetets omstrukturering. Det fördes många, långa debatter både i Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet kring hur det nordiska kultursamarbetet skulle organiseras och omstruktureras. Det blev mycket farhågor kring tidigare institutioner som skulle läggas ner, man gick in för att slå ihop olika verksamheter, man införde även nya mobilitetsprogram och annat. Det skulle vara intressant, i det här skedet, att veta hur det har gått med det nordiska kultursamarbetets utveckling efter den här stora genomgripande förändringen som skedde 2006, tror jag.
Vad gäller samarbetet på hemmaplan, så tror jag det är viktigt att alla de som sitter inom kulturområdet i olika nordiska organ och har uppdrag för kulturens del på Åland, t e x för Nordiska kulturfonden eller i Nordens hus styrelser, där jag tror det är viktigt att ha årliga sammanträden för att dra upp de åländska positionerna hur man kan gynna det åländska kulturlivet på bästa sätt med nordiska medel. Det kan inte skada om t e x Nordens Institut, som i dagsläget har en väldigt viktig roll i kulturarbetet, både på Åland och också som ett fönster mot norden, kunde vara den som sammankallar alla dem som i dagsläget har olika representativa uppdrag inom Norden, att träffas kontinuerligt och diskutera kulturpolitik, tack herr talman.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Tack herr talman! I höst så kommer stadgarna att ändras inom det Nordiska rådet så att Åland ska ha samma möjligheter som alla andra att nominera en pristagare till litteraturpriset. Fram till dess kommer vi på ministerrådsnivå att vara aktiva i frågan och se till att stadgarna blir ändrade på ett bra sätt. Till hösten när stadgarna förhoppningsvis är ändrade så kommer vi att ha tagit fram ett regelverk för "vad är åländsk litteratur "o s v. Sannolikt kommer det att vara ett råd som ska tillsättas som ska nominera en kandidat.
När det gäller kvaliteten så sade jag i mitt tal till Nordiska rådet, och vidhåller det som jag upplever att ltl Gunell stöder, att finns det inte en kvalificerad kandidat ett år så kommer vi inte att nominera. Det behöver man inte vara orolig för.
Ltl Camilla Gunell, replik
Det tycker jag låter mycket bra, att man får fram ett regelverk med klara definitioner kring vem och vilka som är möjliga från åländsk sida att nominera. Även att det rådet befolkas av personer med stor kunskap inom litteratur och språk, det tror jag är väldigt viktigt så man får fram goda kandidater.
Jag tror också det här priset kan sporra den åländska litteraturen och författarna att ytterligare höja kvaliteten i det man skriver. Kanske även minister Lundberg känner till kultursamarbetets omstrukturering och hur det har utfallit?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Jag har deltagit endast i ett enda kulturministermöte sen jag intog den här posten, förutom det Nordiska rådets möte som inte alls tog upp samarbetet. Där hade endast diskuterats kring det idrottsliga samarbetet. Jag var väldigt besviken eftersom de överenskommelser som ingicks där, ingicks endast mellan länderna, de självstyrande områdena var helt utanför. Det som jag inspireras till, nu när jag hör ltl Gunells fråga, är att höra efter att det inte är något samarbete som enbart kommer att ske mellan länderna utan att de självstyrande områdena även finns med i det. Jag ber att få återkomma med mera detaljer kring samarbetet. Det har inte tagits upp på något möte som jag varit med på under det här året.
Ltl Camilla Gunell, replik
Det respekterar jag, jag får vänta på det. Det som var väldigt framgångsrikt gällande omstruktureringen av kultursamarbetet var att Åland fick representation i nästan samtliga organ där det gick att få. Både som sakkunniga och som åländska representanter. Det är något vi kan utnyttja idag, kanske mycket bättre om vi även kontinuerligt träffades och drog upp riktlinjer för hur vi ska jobba i de här olika organen för att goda resultat som möjligt för åländsk del.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?
Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig berättelsen för kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras
4.Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Camilla Gunells enkla fråga om kulturpolitik (EF 12/2008-2009)
Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.
Ordet ges först till lagtingsledamoten Camilla Gunell.
Ltl Camilla Gunell
Enligt nya direktiv från regeringens undervisningsministerium så tillåts de statliga konstkommissionerna inte längre stödja åländska kulturorganisationer. Arbetsstipendium för enskilda konstnärer går fortsättningsvis att få även om man är bosatt på Åland eftersom kommissionerna stöder finländska konstnärer bosatt över hela världen. Att åländska kulturorganisationer inte längre kan få stipendier, projekt och verksamhetsbidrag från staten drabbar flera kulturaktörer b la gästateljéverksamheten på Kökar och Mariehamns litteraturdagar.
Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen, ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vad har landskapsregeringen gjort för att åländska organisationer fortsättningsvis kan tilldelas kulturmedel från statens konstkommissioner?
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! I enlighet med självstyrelselagen har Åland egen behörighet på kulturens område. Med behörigheten följer även ansvaret för finansieringen för det åländska kulturlivet. Det finns inga överenskommelser mellan staten och landskapet på detta område om att åländska organisationer ska beviljas statliga kulturmedel. Några organisationer har ändå periodvis sökt och beviljats statliga kulturmedel. Detta är mer undantag än regel. Åländsk idrotts- och ungdomsverksamhet beviljas inte heller statliga medel. Åland beviljar inte heller, på motsvarande sätt, finländska eller utomåländska organisationer medel inom dessa områden. På motsvarande sätt finns det endast en utomåländsk organisation som kan beviljas årligt understöd, det är Åbo svenska teater som beviljas bidrag i egenskap av regionteater på Åland. Bidraget avser täckande för kostnader för teaterns turnéer i landskapet. I övrigt kan undantag förekomma men är då en fråga om uttryckliga samarbetsprojekt där det finns en lokal organisation som ansvarar för ansökan och redovisning för beviljade medel.
Det är viktigt att vi ser över våra regelverk, se att det inte finns evenemang eller andra kulturella projekt som faller mellan våra regelverk. Det kan finnas en problematik kring årligen återkommande projekt och att vi inte beviljar bidrag till kommuner och inte heller till yrkesverksamma men däremot till intresserade för kultur. Det finns säkert alltid skäl att titta över regelverken och försäkra sig om att det inte är någon som faller emellan och att man framförallt inte tappar möjligheterna att arrangera sina evenemang.
De här bidragen som nu varit aktuella i media den senaste tiden, har rört sig om bidrag på ca 2000-3000 euro. Det har inte varit bidrag som gjort att evenemangen inte kunnat genomföras p g a bristande medel, men är förstås ett nödvändigt tillskott.
Sedan är det ju så, att om man vill söka medel från finländsk sida så är det självklart upp till alla sökande att motivera på ett bra sätt, med att det är en väldigt stor del av finländare som får del av de här kulturevenemangen.
Medel som beviljas åländska föreningar att inte endast till för åländska besökare. Det är ofta som de kulturella evenemangen har ett stort intresse utanför Åland, både nordiskt och internationellt.
På finansavdelningen finns det att ansöka om evenemangsbidrag som också kan gå till företag. Där säger man att det ska vara evenemang under uppbyggnad eller utveckling. Vi behöver säkert titta på hela det här, vart vi ger bidragen och om det finns några under årens lopp som fallit igenom stolarna. I övrigt är det så att Åland har ansvar för sitt kulturliv och ska också då finansiera det, tack.
Ltl Camilla Gunell
Tack för det svaret. Det var ungefär vad jag hade förväntat mig. Man givetvis se på det sättet att vi själva ska hantera det här.
Det är så att kulturen är gränsöverskridande. Vi har på kulturdelegationens hemsida, förutom de åländska möjligheterna att söka stöd och bidrag, också både bilaterala fonder, nordiska fonder och de statliga fonderna. Det är viktigt att kulturen fortsätter att vara gränsöverskridande, att man har samarbetsprojekt med olika aktörer. En dörr stängs helt enkelt för de där det finns samarbetet mellan Åland och de finländska kulturarbetare och konstnärer. Det är illa att kulturpengarna minskar ju totalt sett. Jag antar att vicelantrådet Lundberg ändå menar att man från åländsk sida kommer att försöka kompensera det här bortfallet som staten tidigare har stått för.
Sedan är det även frågan om farhågorna kring hur det blir med arbetsstipendierna till enskilda konstnärer. På riks håll har man både längre stipendietider och högre beviljade belopp till enskilda konstnärer.
Ser vicelantrådet Lundberg någon risk i att även de enskilda stipendierna försvinner? Hur ska man då kompensera det på hemmaplan?
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Det är alldeles korrekt, som ltl Gunell säger, det finns olika sätt som man kan finansiera samarbetet förutom det som kulturdelegationen betalar till de åländska föreningarna för samarbetet. Som nämndes här så finns det fem billaterala fonder, det finns också svenska kulturfonden. Man kan söka medel ur den nordiska kulturfonden och sen också ur ministerrådets program för kultur och även vissa specialpotter som man kan få. Visst finns det möjligheter till samarbeten.
Jag tycker att det känns märkligt om man förväntar sig att vi från landskapsregeringen ska kontakta den statliga konstkommissionen och tala om för dem att de minsann också ska betala understöd till våra åländska sökanden. Jag tror inte att vi heller skulle tycka om att man från finländsk sida skulle komma in och diktera hur vi ska fördela våra PAF medel.
Dörren ska ju alltid stå öppen för diskussioner, kulturminister Stefan Wallin och jag har ett väldigt gott samarbetet, vi diskuterar många frågor, självklart är det här också något som är intressant för oss att diskutera och se till att det finns fortsättningsvis ett samarbete mellan Åland och Finland när det gäller kulturfrågor. Det känns mej främmande att man från åländsk sida ska gå in och kräva och tala om hur någon annan fond ska betala sina medel.
När det gäller arbetsstipendier så fördelar vi arbetsstipendier till en viss del. Vi vet att det också går att söka från flera håll, det är bra. Det här är en fråga som ständigt är aktuell, hur ska pengarna fördelas, hur mycket pengar har vi, hur kan vi utveckla vårt sätt att gynna kulturen? Den diskussionen kommer att fortsätta.
Ltl Camilla Gunell
Ja, inte ska Britt Lundberg gå in och diktera reglerna för staten och konstkommissionerna det tror jag inte är något lyckat alls. Däremot är kulturen en alldeles utmärkt arena för umgänge, så att man gynnar en god dialog mellan Åland och riket. Där är kulturen en bra arena.
Hur ska man tolka de här reglerna inom konstkommissionen, det är egentligen upp till dem. Jag tycker inte de behöver vara så fasta regler att det här är Ålands ansvar och det här är Finlands ansvar. Vi vet att det finns kulturprojekt som gynnar både finländska och åländska konstnärer. Det är viktigt att Åland kan fortsätta att vara en mötesplats för kulturella sammanhang. Det måste kunna stödas från alla tänkbara håll.
Kulturmedlen minskar totalt sätt ändå om man ska kompensera det här från åländsk sida. Vicelantrådet säger att det handlar om så lite pengar, men för den som är beroende av de här pengarna, som t e x Kökar kultur så är det 60-70 % av hela deras budget, för den aktören är det väldigt mycket.
Jag tror nog det är viktigt att man på rikssidan kan hålla dörren öppen fortsättningsvis också för åländska konstnärer.
Nu svarade inte minister Lundberg på frågan om arbetsstipendierna. Den frågan tror jag är ännu viktigare ifall det skulle försvinna, i så fall på vilket sätt ska vi på Åland utforma våra stödprogram så att ingen faller mellan stolarna, som de gör idag.
Vi vet att behovet av kulturmedel är stort, det kommer fortsättningsvis att vara stort, också med tanke på de hyresnivåer som kommer att vara i kulturhuset.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Tack herr talman! Det är precis som jag sagt redan i mitt svar. Det är oerhört viktigt att inget projekt behöver avbrytas för att man från den statliga konstkommissionen har sett över sitt sätt att fördela. Just därför är det viktigt att vi ser över våra regelverk att det inte finns något som hindrar att vi kan betala ut medel till t e x till det nämnda projektet.
Åland, som mötesplats för kultur är fantastiskt viktigt, där är Alandica en viktig mötesplats. Det handlar inte direkt om att pengarna måste komma från två håll för att det ska bli en mötesplats, oerhört många av de kulturella evenemang som ordnas, lockar människor från när och fjärran i de projekten.
Det handlar mycket om den som söker formulerar sig så att den som beviljar medel, vill bevilja till just det projektet. Det kanske handlar mer om det, än var det är lokaliserat. Att man ser från den finländska statliga konstkommissionen att det här är något som också gynnar den finländska kulturen, klart att vi ska stöda det även fast evenemanget är på Åland. På samma sätt är det möjligt att man kan se det även här.
När det gäller de kulturella medlen, åtminstone på finska sidan, ökar kulturbudgeten med 10 % förra året. Där har inte pengarna varit på neråtgående, vi får se hur finanskrisen påverkar.
När det gäller arbetsstipendium och fördelningen av de kulturella medlen, så är den krassa sanningen den, att vi får se till att verksamhetsförutsättningar för PAF är goda och att det fortsättningsvis kommer mycket pengar därifrån. Vi fördelar arbetsstipendier idag, precis som jag sade tidigare så finns det hela tiden en diskussion om hur kulturlivet kan utvecklas och där ingår också hur vi beviljar bidrag och medel, till arbetsstipendium, evenemang, organisationer och föreningar.
Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Remiss
5. Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om ett skatteavdrag för pensionärer (HM 43/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.
Diskussion.
Ltl Fredrik Karlström
Tack herr talman! Det är trevligt att få inleda den här vårens hemställningsmotions- runda. Jag tänkte först bara kommentera den hjärtliga intervju talmannen hade i media häromdagen, där han ondgjorde sig över oppositionens kostnadspådrivande motioner. Jag vill dock säga att mina motioner inte är kostnadsdrivande utan snarare tvärtom.
Oppositionens sätt att bedriva sin politik och visa den utåt är att lämna motioner. Jag har tittat tillbaka de senaste åren och jag har lämnat in ca 50 st. varav en har godkänts, en har behandlats och 48 st. ligger fortfarande någonstans i Limbo och snurrar. Man får inte vara så rädd för motionerna, kanske.
Min motion nr 43, det är en motion som jag tycker är bra. Det är inte kostnadsdrivande snarare tvärtom. Jag är övertygad att om man skulle genomföra syfte i den här motionen skulle det leda till mindre belastning av trygghetssystemen.
Efter ett långt arbetsliv med solidarisk skattebetalning till stat, kommun och i många fall kyrka så anser jag det inte är mera än rätt att den person som gått i pension och väljer att jobba extra efter pensionen skulle slippa betala skatt för det här jobbet som den här pensionären väljer att utföra.
Jag är väl medveten om att vi inte ännu har full behörighet över skattelagstiftningen på Åland. Vi har makten att besluta över kommunalskatten och det är den jag anser att vi bör använda. Vi ska använda de instrument vi har i självstyrelsesystemet. Kommunalbeskattningen är ett av de instrumenten.
Jag är också övertygad om att ett system där pensionärer uppmuntras att jobba extra skulle dessutom vara, förutom hälsobefrämjande och socialt värdefullt för individen, en oerhörd kunskapsresurs för företag och samhälle att ta till vara. Att samhälle inte månar om det här tycker jag är ett stort slöseri med resurser.
Vi kunde läsa nyligen i media att handelskammaren startat en styrelsebank, där veteraner ställer upp med kunskap och kompetens i olika styrelserum. Det tycker jag är väldigt bra, det finns många människor i olika yrkesgrupper som är lika värdefulla för samhället. Det kanske finns murare, plåtslagare, kaklare, mattanter, kontorister som är hur friska och pigga som helst och mycket väl kan tänka sig att jobba vidare. Särskilt om man skulle få lite uppmuntran från samhällets sida, genom att inte behöva betala så mycket skatt.
Av dagens pensionärer är det många som känner att pensionen inte riktigt räcker till. Allt blir dyrare, men pensionen stiger inte i samma takt.
Problemet idag är att en pensionär egentligen betalar högre skatt om han/hon jobbar extra jämfört med en vanlig löntagare. Det ger signaler att samhället inte vill ha äldre människor i arbetslivet. Det tycker jag är fel, en människa som uppnått pensionsålder besitter självfallet en enorm kunskap och kompetens efter ett långt yrkesliv.
Spinn-off effekterna, vid införandet av kommunalskattebefrielser på förvärvsinkomster från 65 års ålder, blir för samhället och för individen många. Allt från minskad användning av trygghetssystem till köpstarka konsumenter, för att inte tala om all den visdom som förs vidare till yngre generationer. En av de kanske största vinsterna är att pensionär får bevis på att har/hon fortfarande är väldigt behövlig i samhälle och med det en ökad självkänsla. En sådan signal från landskapet skulle troligtvis uppmuntra människor att jobba längre.
Många kanske säger att om pensionärer får kommunalskatteavdrag som minskar inkomsterna till kommunerna. I princip anser jag att en pensionär redan idag kan kringgå kommunalskattningen om han/hon vill genom att start ett förtag och fakturera sitt eget företag till den som man tänker jobba åt och välja att ta ut ev. överskott som kapitalinkomst. Sålunda får inte kommunen något där heller. Många av som varit löntagare i hela sitt liv kanske inte tänker på att starta ett aktiebolag. Här skulle vara ett enkelt system att kunna jobba lite extra, känna att man får lite extra i plånboken och framför allt att inte behöva betala skatt på den extra inkomsten. Givetvis ska man betala skatt på sin pension.
Med det så förslår jag att lagtinget hemställer att landskapsregeringen till lagtinget inkommer med ett förslag till ändring av kommunalskattelagen så att ett skatteavdrag införs på förvärvsinkomster i kommunalbeskattningen för personer som gått i pension och är över 65 år, tack.
Talmannen
Ingen replik har begärts.
Ltl Folke Sjölund
Herr talman! Ltl Karlström kommer med ett mycket vällovligt initiativ. Dels ur egen synvinkel, om man är över 65 år och vill jobba vidare, men också det att samhälle ska få intäkter i form av en omsättning på något sätt, en produkt utav det arbete som utförs, men också att extra inkomster genererar skatter i en eller annan form. Det som jag tänkte kommentera här, att det är inte så att den som är pensionär eller över 65 år och vill göra något extra inte har några förmåner idag, så är det inte.
För det första har man gått i pension och är över 65 år så har man i beskattningen ett pensionsavdrag. Man har också, om man jobbar efter 65 år, en högre pensionsintjäningsprocent som är väldigt mycket högre än den man har som vanlig löntagare. Vanlig löntagare har 1,5 % och över 65 år är det 4,5 % per månad.
Det uppstår här ett litet problem, pensionsåldern idag är rörlig från 63-68 år. Hur skall man göra då om man är anställd och vill jobba fram till 68 år? De problem som uppstår att om man har ett kontinuerligt arbetsförhållande så fortsätter det arbetsförhållandet och den skattebetalning man gör kommunalskattemässigt på normalt sätt. I förslaget här sägs att man först ska gå i pension och sen jobbar man efter 65 år. Betyder det då att man ska sluta sin anställning på sin nuvarande arbetsplats och sen följande dag påbörja en ny anställning och därmed bli befriad från kommunalskatten? Det blir en osäkerhet här, rimligen måste alla behandlas lika. Är det rimligt att den som fortsätter sitt jobb blir befriad från kommunalskatt efter det man fyllt 65 år? Det kan man fråga sig.
Det finns också den möjlighet, vilket ltl Karlström pekade på, att man har en egen firma. Efter det att man gått i pension kan man t e x fortsätta med bokföringsfirma, revisionsfirma eller något liknande. Då betalar man också skatt på den nettoinkomst som firman gör. Den beskattningen blir beroende av, hur mycket man betalar i kapitalskatt och hur mycket man betalar i inkomstskatt. Det beror på hur mycket eget kapital man har insatt i det här företaget. De här kan man reglera lite de här vägarna, men det är inte alls säkert, om man har en enskild firma, att det är förmånligare att ta ut kapitalskatt i förhållandet till normalinkomstskatt. Det beror på vad man har för övriga inkomster och hur stor pension man har.
En upplysning bara, tidigare var det så att pensionärer som jobbade, efter det att de har gått i pension, hade en något strängare beskattning än löntagare. Detta har korrigerats nu, skattelagstiftningen ändrades 2008. Pensionärerna betalar inte högre skatt idag. Det är jämställt med normal lönebeskattning idag. Det missförhållande som tidigare funnits det är korrigerat nu.
Ltl Fredrik Karlström, replik
Tack herr talman! Nej, jag är också medveten om att den här motionen inte täcker upp alla ev. hål och brister och inte ogenomtänkta "krumbukter" som kanske kommer fram. Jag funderade när jag skrev motionen att man kanske borde ha den till 70 år eller om det skulle vara 65, 68 eller 73? Jag bestämde mig för att 65 år är ett ganska bra alternativ.
Jag vill att näringsutskottet ska titta på alla de här öppna frågorna som finns. Syfte med motionen är att man ska få pensionärer att jobba extra, jobba mera. Signalen som vi ger idag är inte riktigt den.
Är det så att man har ändrat skattelagstiftningen att det är lika som en vanlig förvärvsinkomsttagare nu, tackar jag för den informationen, den uppfattningen hade inte jag. De jag har pratat med som de facto jobbar extra, känner att de blir extra beskattade. Men det kan vara för att deras biinkomstprocent blir mycket högre än vad de hade innan.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Det kanske hade varit bättre att säga att när man har gått i pension under den normala pensionsgaffeln d v s 63-68 år, alltså efter det att man gått i pension, då hade man sluppit den här problematiken, bara som en tanke.
Ltl Fredrik Karlström, replik
Herr talman! Det argumentet köper jag också. Är vi överens om det och resten av motionen genomförs så är jag nöjd och tacksam. Jag hoppas verkligen näringsutskottet tar upp den här motionen till behandling.
Tyvärr så brukar det inte komma så mycket längre än till diskussioner i den här salen. Det är lite tråkigt med tanke på att man har ganska många genomtänkta förslag och idéer som man skulle kunna titta vidare på inom självstyrelsesystemet.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det finns ett ordspråk som säger att möjligheterna intresserar sig aldrig för den som inte intresserar sig för möjligheterna.
Om vi ska klara av vår framtid här på Åland så måste man intressera sig för sådana här möjligheter. Visst kan man också, som ltl Sjölund gör, problematisera och det är något som måste göras innan det här genomförs. Det är viktigt att blicka över de ev. problem man har innan man inför saker och ting. Man behöver försöka komma vidare med samhällsutvecklingen. Det är jättebra om ltl Sjölund kommer med lösningar istället för problem.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Det här handlar inte överhuvudtaget om att problematisera något. Jag försöker redovisa vilka fakta som gäller i de här sammanhangen. Jag har inte tagit ställning vare sig för eller emot innehållet i motionen, tvärtom så tycker jag det är positivt, jag är snarast för fenomenet som sådant.
Sedan är det en annan sak vad en ev. behandling i näringsutskottet kommer till. Jag tycker inte att jag problematiserar när jag pekar på de verkliga förhållanden som gäller, man ska vara medveten om dom.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det är trevligt att motionen finner stöd hos ltl Sjölund. Vi har tidigare i Obunden samling haft motioner om att ta vara på den här befolkningsgruppens potential och resurser i samhället. Den blir ännu viktigare när den här gruppen blir stor. Om då alla ska tas omhand av samhället, i stället för att kunna vara delaktiga, i den mån man själv vill och kan, så får vi ännu större problem vi som är kvar att ta hand om de äldre. Alla sådana här initiativ ska man uppmuntra, tycker jag.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Om jag får börja med en skämtsam anmärkning så hoppas jag att ltl Sundman kommer att leva så länge så att han kommer att kunna vara pensionär och njuta av det otium som han förtjänat ihop och gärna fortsätta med produktiv verksamhet efter det att han gått i pension.
Vi vet ju precis hur försörjningsbördan ser ut och hur den utvecklats i vårt samhälle. Den aktiva befolkningens försörjningsbörda ökar. Det är självklart att det är nödvändigt att alla som vill, och har möjlighet att jobba efter 65 år, så är det ju en stor fördel. Det lättar försörjningsbördan för alla.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Det är en motion i tiden kan man säga. Högre pensionsålder i Finland har varit mycket på agendan och diskussionen hamnade väl fel den gången. Det är alldeles uppenbart att om man ska klara av det framtida pensionsansvaret så kommer man att behöva höja pensionsåldern. Det är nog ett långsiktigt projekt av flera olika skäl. Inte minst eftersom de flesta människor, speciellt de som är löntagare, jobbar många år ända upp till 40 år för att tjäna in sin pension. De säger att de inte orkar mera, de har att göra med arbetslivets struktur i Finland.
Om man jämför med Sverige, som ofta ligger nära till hands, så är vårt arbetsliv mindre flexibelt än vad det är i Sverige. Där finns det betydligt större individuella lösningar att jobba enligt. Det största hindret, åtminstone i dagsläget, är att höja pensionsåldern generellt.
Nu finns det en flexibilitet i systemet och det visar sig att det ofta är högre tjänstemän som utnyttjar det här. Om man jobbar i en positron där man har ganska god lön, man får vara med och fatta beslut, man kan t o m vara borta, arbetet fungerar ändå ofta när cheferna är borta. Det dagliga arbetet inom dagis och affärer, de som har de sämre lönerna och de längsta arbetstiderna, det är de som upprätthåller servicen och produktionen av tjänster och varor.
I dagsläget kräver den finska pensionsfrågan allvarliga och ingående diskussioner hur det finländska arbetslivets villkor kan förbättras och göras mera flexibla.
Vi vet att många människor idag råkar ut för alla möjliga sjukdomar, inte bara fysiska utan också psykiska sjukdomar speciellt de här utmattningsdepressionerna, som gör att de för långa perioder är helt utslagna från arbetslivet. Den här återkomsten är ganska jobbig för många. En del kommer inte överhuvudtaget tillbaka utan de går i en sorts sjukpensionering, alltså en ganska tidig avgång från arbetslivet.
Jag tänkte bredda lite den här diskussionen genom att ta upp sjukpensionärernas situation i Finland. Många av dem som vid unga år har tvingats gå i pension och lämna arbetslivet, p g a att de har en kort arbetskarriär, har en väldigt låg arbetspension och så har de en vanlig folkpension. Både på Åland och i Finland lever de oftast under den relativa fattigdomsgränsen. Många av de här är i arbetsför ålder och kan rehabiliteras och känna att de skulle vilja gå ut i arbetslivet, med då kommer det ett ekonomiskt hinder emot. De får inte förtjäna mera pengar än den här lilla arbetspensionen.
Det är en helt orimlig regel, för att få in de här människorna igen i arbetslivet. I Sverige är det inte så utan där säger man att man inte får arbeta mer än så här mycket tid, med hänvisning till sitt funktionshinder eller sin skada. I Finland säger man att du inte får tjäna mera pengar än så här. Det är få av oss som diskrimineras på arbetsmarknaden med ett uttryckligt stadgande om att man inte får tjäna mera. Tanke är den att då tappar man sin sjukpension och ska vara fullt kapabel att sköta ett heltidsarbete. Många av dem som har haft svåra sjukdomar och länge varit utanför arbetslivet de vågar inte ta den här risken. De fortsätter att leva under knappa förhållanden och är också otillfredsställda med att de inte kan få ta större del i arbetslivet.
De som i alla fall har jobbat fulla pensionsår 40 år, det inte så många, den verkliga pensionsåldern i Finland är just under 60 år idag. De flesta orkar inte jobba ens till 63 år. Intresset för att jobba, efter att man en gång har fått pension efter ett långt arbetsliv, är idag ganska lågt. Det förhindrar ju inte de få som är intresserade att fortsätta till 68 år. Det är väldigt förmånligt med tanke på pensionspoängen.
Om man förlänger sin arbetskarriär efter 65 år, man får lön och vissa förmåner med tanke på den kommande pensionen. Ska man dessutom kunna få dra av på den här inkomsten efter 65 år, så tycker jag att det är lite för mycket förmåner. Åldern borde man se över.
Utan att nu ta ställning till det här så tycker jag att det är en bra motion för det tvingar oss att diskutera de här frågorna. Jag tror också att många av oss behöver mera kunskap och fakta. Sist och slutligen är ingen som kan förhindra någon att jobba hur länge som helst. Men frågan är på vilka villkor man kan jobba?
Ltl Fredrik Karlström, replik
Fru talman! Syfte med den här motionen är att få människor att jobba längre och att jobba mera. Huvudsyfte är också att det är frivilligt. Om du känner att du vill tjäna lite extra, det handlar inte om att du skulle jobba 5 dagar eller 40 timmar i veckan. Det handlar om att förskjuta makten till löntagaren.
Idag är det arbetsgivaren som säger att du ska vara på jobb kl. 8-16, den här personen efter 65 års ålder eller vilken ålder det nu blir, kan säga att jag kan komma på tisdag mellan 14-17. Arbetstagaren bestämmer i det scenario som jag ser det.
Den positiva sidan runt det är att personen känner sig behövd, personen blir inte bara en pensionär från att ha varit yrkesverksam. Man får mera makt.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tror att det delvis är på det sättet idag. Det finns en ganska kraftig byråkrati runt de här införtjänade tillfälliga lönerna. Rent ut sagt så tror jag att de pengarna införtjänas svart ganska ofta. Det tror jag förekommer, utan att jag har full kunskap om det. Just för att det är så byråkratiskt så blir det sådana här tjänster och väntjänster. Det finns nog mycket att fundera över här. Det är säkert så att också de som har jobbat i tunga jobb kan tänka sig att utföra tillfälligt olika hantverksuppdrag av olika slag, där tror jag nog att det ibland kan vara si och så med beskattningen.
Ltl Fredrik Karlström, replik
Fru talman! Det är ytterligare ett argument till att införa ett system som det här att man sporrar till vita betalningar genom att personen får dra av hela sin kommunala skatt och det han förtjänar. Varken löntagaren eller arbetsgivaren förtjänar något på att betala det svart. Det är ett system som jag ser bara sporrar folk att få jobba mera på sina egna villkor. Man får starkare köpkraft, får ett större socialt liv fortsättningsvis än att bara bli en pensionär, få känslan att vara behövd och kunna förändra sitt eget liv.
Det finns säkert många andra problem inom pensionssystemet. Just den här motionen riktar sig till möjligheterna till detta. Jag ser ingen kostnad för samhället utan bara en vinst för samhället om man skulle gå in för det här.
Ltl Barbro Sundback, replik
När jag lyssnande här på ltl Karlström så tänkte jag att man kan säkert också ha ett genusperspektiv på det här. Många kvinnor fortsätter ju efter sin pensionering med oavlönat arbete. De tar hand kanske hand om någon sjuk anhörig, de sköter barnbarn o s v. Det är varken löne- eller pensionsberättigande. Det tror jag man också måste ta in i diskussionen eftersom kvinnor fortsätter att arbeta så mycket oavlönat. Det påverkar deras pension oerhört mycket i negativ riktning.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren
Fru talman! Som ltl Karlström påpekade så är motionsfloden igång och jag tycker också att det är väldigt intressant. Det är tillfälle för lagtinget att diskutera allmänpolitiskt och diskutera politiska frågor av olika slag. Jag har suttit och lyssnat på motionären och de inlägg som har varit.
Jag vill också komma med några kommentarer. Jag delar de som har diskuterat den här frågan om att det är väldigt viktigt att se på den här frågan ur ett brett perspektiv.
Satakommittén har jobbat med den här frågan, man tittar på sysselsättningsgraden i Finland som faktiskt är lägst i hela norden. Skulle man kunna öka den lite grann så skulle det ha stora konsekvenser för hur vi finansierar välfärden. Ett stort problem är också psykiskt ohälsa, som är en stor orsak till sjukskrivning. Man konstaterar också att vi har stora brister i vår rehabilitering och långa väntetider. 30 000 av dem som har invalidpension i Finland skulle faktiskt vilja jobba. Det är ett stort arbete som behöver göras för att få in mera flexibilitet i systemet. Även, som ltl Sundback påpekade, att fast man vill jobba så lönar sig det inte för alla kategorier av människor att dra sig strå till stacken och föröka jobba.
Det finns en del material från Satakommittén där man har analyserat i vilka befolkningsgrupper det finns arbetskraft potential. Det här blir en stor utmaning att ta till vara den äldre delen av befolkningen och att man ska orka jobba längre och ta till vara deras kunskap. Jag tycker det har varit mycket intressant att lyssna på lagtingsledamöterna, tack.
Talmannen
Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Remiss
6. Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om skatteavdrag för en sund livsstil (HM 1/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.
Diskussion.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Obunden samlings lagtingsgrupp har några skattepolitiska motioner som ger en försmak på vad vi skulle göra, hur aktiva vi skulle vara om landskapets beskattningsbehörighet skulle utökas.
Vi ser stora möjligheter med ett nytt verktyg i verktygsboxen. Det man ska komma ihåg att vi har verktyg i verktygsboxen som vi nu väldigt sällan tar upp. Det senaste konkreta exemplet är det allmänna skatteavdraget där vi hörde till de ursprungliga initiativtagarna. Det är ett instrument som rakt av sänker skattetrycket för dem som betalar kommunalskatt, lika för alla.
I den här motionen vill vi använda samma modell kan man säga, ett kommunalskatteavdrag eftersom vi inte har någon annan möjlighet.
Livsstilsjukdomar blir allt vanligare bland befolkningen också på Åland. Vi har idag en väldigt lång livslängd. Högst troligen kommer medellivslängden att gå ner när de som inte levt lika sunt leverne blir äldre, som de som nu är gamla,. I en kombination med en förhållandevis allt äldre befolkning på Åland så är detta en stor utmaning.
Det visar sig att vi har den kanske allra störst utmaning bland de nordiska länderna. Vår demografiska utveckling är mest extrem, det behöver vi absolut oroa oss för. Vi har omedelbart att ta ställning till en finanskris. Vi har på ganska nära sikt, men ändå lång sikt i politiska sammanhang, att ta ställning till den här krisen och bearbeta den i god tid.
De här sjukdomarna har sin orsak i tobaks- och alkoholbruk samt en osund kost i kombination med brist på motion, oftast alla ingredienser.
Förutom lidande, som de här sjukdomarna innebär för de drabbade och deras anhöriga så går en allt större del åt, från samhällets ekonomiska resurser för hälso- och sjukvård, till behandling av denna typ av åkommor. För att nedbringa de här kostnaderna och uppmuntra fler till en sund livsstil, så borde samhället erbjuda en morot, en ekonomisk fördel. Ordet morot har jag fått från liberalernas valaffischer, som jag går förbi dagligen på sjätte våningen.
Ett sätt att göra det här skulle vara att ha ett skatteavdrag som beviljas under vissa villkor. Här finns förstås en utmaning att ta fram de här villkoren. Det kunde vara rökfrihet, avhållsamhet från alkohol och givetvis från andra droger, samt en sund kost och motion som leder till ett visst BMI under en viss nivå, eller en kombination av de här nämnda faktorerna. Utmaningen är att definiera vad man ska uppfylla för att kvala in till det här skatteavdraget. Ska man också kvala in när man försöker eller ska man behöva uppnå en viss nivå?
För att möjliggöra det här behövs det tas fram ett system som inte innebär alltför stor byråkrati och kostnad för samhälle och den enskilda. Man behöver kanske anlita privata läkarstationen för att anlita den här utökningen av kontroller som det behövs, och också att man finansiera det med avgifter som givetvis inte ska vara så höga att det inte lönar sig. Förslagsvis kunde förslaget beviljas på villkor att man skriver ett avtal och genomgår en läkarundersökning.
Idag får man skatteavdrag på väldigt lösa boliner och visst finns det säkert de som är oärliga. Man skriver också under sin deklaration på heder och samvete, även om det inte står så längre, så är det i alla fall.
Skatteavdraget kunde utformas som de allmänna skatteavdraget. Kommunerna skulle kompenseras fullt ut för det. Det här ska inte drabba kommunerna, utan det ska tas ut landskapets kassa, som ganska snart får en ekonomisk fördel av en sådan här utveckling som troligen överstiger kostnaderna för det här, de uteblivna inkomsterna. Åtminstone bör skatteavdraget dimensioneras så att det blir en förtjänst eller ett nollsummespel.
I lagtinget har vi en generell ovana att föra skattepolitik eftersom vi inte behöver göra det annat än i undantagsfall. Detta kan man göra med skatteinstrumentet, också med det vi har i dag, framförallt om vi skulle ha egen beskattning kunde vi använda de verktyg att styra utvecklingen i en eller annan riktning. Visst finns det skatteavdrag, man uppmuntrar till studier på Åland idag mer än vad man gör på annat håll. Man har sjukkostnadsavdrag som är mer förmånligt här osv. Man har inte direkt avdrag som gynnar en sund livsstil, det skull jag vilja uppnå med den här motionen.
Jag föreslår att lagtinget hemställer att landskapsregeringen inkommer med förslag till ändring av kommunalskattelagen i syfte att införa ett nytt avdrag i kommunalbeskattningen för att uppmuntra befolkningen till en sundare livsstil.
Ltl Folke Sjölund, replik
Fru talman! Jag ser i den här motionen ganska mycket svårigheter att kunna få det hela att fungera på ett rättvist, bra och transparent sätt. Det som inte sägs här är vem som ska stå för kostnaden för den byråkrati som det blir. Vem ska man skriva avtal med? Vad kostar det? Undersökningarna? Jag kan väl tänka att avsikten är att lägga det också på landskapet.
Remarkabelt är att förslaget skulle följa den allmänna avdragsmodellen. Tar vi det så betyder det at den sunda livsstilen är väldigt olika värderad beroende på hur stor inkomst man har. Har man en beskattningsbar inkomst på 10 000 euro så är den sunda livsstilen värd 500 euro.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Danne Sundman, replik
När det gäller själva utförande, ger jag ltl Sjölund rätt i att det är en utmaning att utforma det så det blir rättvist. Vad gäller byråkratin, som tillkommer, så ser jag det som fullt möjligt att upphandla det här. Det finns ju flera privata aktörer och fler på kommande på marknaden. De kunde på landskapets uppdrag göra detta och avgiftsfinansiera det till hundra procent. Gör man det här i stor skala blir det säkert ganska kostnadseffektivt för aktören.
När det gäller det remarkabla så är det inte så remarkabelt för parallellen till det allmänna skatteavdraget, den ska enbart ses till att vi gör ett kommunalt avdrag som vi kompenserar. Visst blir det märkligt om man gör det exakt som det allmänna skatteavdraget, att man får 5 % till om man är sund. Då gynnar det ju höginkomsttagare. I det här fallet borde man kanske damma av de funderingar som liberalerna har haft, men ännu inte fört fram om de allmänna skatteavdragen att det till viss del skulle vara en summa istället.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Ltl Sundman vill uppmuntra befolkningen till sundare liv. Jag tycker att ltl Sundmans förslag är diskriminerande. De som redan är sjuka och handikappade har svårt att uppfylla kraven för skatteavdraget. Jag tycker det är konstigt att samhälle skulle betala för sunt liv. Jag, och många andra icke rökare sparar 1 800 euro per år på att vi inte röker ett paket cigaretter per dag. Samtidigt får vi längre liv, visar statistiken i alla fall, tack.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Till en början kommer det att vara frivilligt. Vill man supa och röka och äta fet mat och inte motionera så är det tillåtet. Det här är en morot som erbjuds befolkningen. Den som vill kan ändra sig. Den som redan har ändrat sig, får ju också givetvis komma i åtnjutande av skatteavdraget.
När det gäller sjuka människor, inte tror jag det finns någon sådan sjukdom där man måste röka eller supa osv. Nog kan säkert en funktionshindrad ändå leva sunt, däremot kanske han inte kan motionera. Det gäller att man utformar det här systemet så att det blir rättvist. Där ligger utmaningen. Man måste intressera sig för möjligheterna, annars intresserar de sig inte för en. Man måste försöka hitta lösningar och inte bara problem.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Tack fru talman! Jag vill informera att det finns redan ett mycket bra system för att få befolkningen att bli medvetna om hur de själv kan påverka sin hälsa i positiv riktning.
Företagshälsovården ska informera om sk ASLAK rehabilitering som tex Norrvalla rehabiliteringscenter har på svenska för olika yrkesgrupper. Där får man tips vad man kan göra för sin hälsa. Dessa kurser anses vara en av de bästa att få arbetstagarna att inse sitt eget ansvar över hälsan. Så det finns system. Det är klart att de sjuka och handikappade inte heller ska supa och röka, men det är den här övervikten som kan vara problem.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Under den här diskussionen så utvecklas idéer. Det kunde vara en ingrediens i det här att man skulle avkräva att de som önskar skatteavdraget att de går en sådan här kurs. Det finns mycket exempel på organisationer och arbetarskydd och företagshälsovårdstjänster som ger information, precis som ltl Eriksson säger.
På Åland är det ju så att om ålänningen får en ekonomisk fördel då kan han göra ganska mycket och det är en morot, som på liberalerna valaffischer. Som när skärgårdsborna far till Holmbergs när de bjuder på mat. Man gör mer än vad man egentligen tjänar på det, bara för att förtjäna de här pengarna. Vi måste fundera på hur vi motiverar vår befolkning.
Ltl Torbjörn Eliasson
Tack fru talman! Diskussioner är alltid bra när man får diskutera fritt. Oberoende hur "kolliga" förslagen kan vara så kan de leda till något bra.
Ltl Danne Sundman är känd för sin kreativitet, han har massor med idéer, många av dem så tycker jag är bra. Men ibland kommer han lite snett, det må väl vara honom förlåtet.
När det gäller problemformuleringen så är jag helt överrens med Danne Sundman. Vi har det här problemet och vi måste göra allt för att föröka lösa det. Omtanken om människorna är säkert god och att det ska leda till en bättre ekonomi för hela samhället om människorna blir friskare, allt det här håller jag med om till hundra procent.
Det är liksom inte riktigt färdigt tänkt. Det känns inte bra för mig att man ska dela upp befolkningen i ett A- och B-lag. Det blir lite så, här handlar det då om sjukdomar som gör det ännu värre. Ingen vill frivilligt förstöra sin hälsa, det finns alltid bakomliggande orsaker att folk röker, att man dricker alkohol, att man kanske äter för mycket eller fel, det finns förklaringar och ingen vill egentligen göra det.
Ett skatteavdrag tror jag inte är lösningen på det här. Den personliga integriteten kan komma i kläm om man skulle införa det. Det skulle vara väldigt svårt att få en rättvis behandling. Det skulle inte gå att undvika orättvisor.
Men för att inte ltl Danne Sundman ska säga i en replik att jag bara problematiserar så kommer jag också med alternativ och lösningar. Det är gamla beprövade, det är inget nytänkande men vi kanske måste bli effektivare. Det handlar om information i hemmen, skolor, sjukhus, läkare, företag och överallt gäller det att förbättra den här informationen. Idag är informationen bättre än tidigare. Det går säkert att göra det ännu bättre. Jag vill att vi ska uppmuntra till motion och idrott. Där har föräldrarna och skolorna en viktig roll, och även vi som slår fast landskapets budget. Det är viktigt att det finns anläggningar för sport och motion. Vi har det rätt bra på Åland redan. Det är viktigt att vi ser till att de finns kvar och att de är tillgängliga och att det inte blir ekonomiskt alltför svårt att utnyttja dem.
Vi ska uppmuntra föreningslivet. Alla ungdoms- och idrottsföreningar, även kulturella föreningar, musik osv. Allt som gör att man intresserar sig för något som är sunt. Risken för att man ska hamna i tobaks-, alkohol-, eller knarkträsket minskar då.
Jag tror på en positiv fokusering att vi ska tro på individens egen kraft. Det tror jag att ltl Danne Sundman håller med, vi måste tro på individens egen kraft och inte minst det goda exemplet. Där är ju ltl Danne Sundman ett gott exempel. Han låter bli att dricka alkohol under år 2009. Han behövde inte skatteavdrag för det och jag tycker inte heller att han ska ha det, tack fru talman!
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det finns bland köpmännen i Mariehamn något som kallas för "kolliga dagar", det är väl lite så här när vi har motionstid här i lagtinget. Många idéer kommer den här vägen och så begravs de i något utskott och sen är de i handlingsprogram och förverkligas. Det har vi sett och jag också under min korta tid i lagtinget, jag har bara varit här i 10 år, att så är det. Därför måste någon gå i bräschen och föra fram sådana här "kolliga" förlag från början.
Det här är ju frivilligt man tvingar inte någon till det här, många förstör ju faktiskt frivilligt sin hälsa. Det kan bero på oförstånd, men om det kommer ett skatteavdrag så är det en så pass tydlig signal. Samhället anser att man ska uppmuntras om man tar det här på allvar. Det är säkert så att det inte hjälper alla utan det hjälper en del, men utvecklingen går åt rätt håll. På sikt får vi en positiv utveckling. Det ska givetvis vara en kombination av information, man ska inte sluta med det arbetet. Oförtrutet ska man gå ut med vad som är skadligt och hur folk borde leva istället.
Vad som inspirerar mig är att jag bor i en kommun där vi är nästfriskast och gladast och mest arbetsam i hela Finland, och det vill jag att hela Åland ska bli.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack fru talman! Jag sade ju det, ltl Danne Sundman, det är inte fel att komma med lite "kolliga" förslag. Man måste alltid i ett kreativt skede vara öppen för allting. Även om man kanske inte har tänkt helt rätt, så ger debatten nya uppslag, precis som ltl Danne Sundman sade i sitt anförande, det är ju fint. Men på den här idén tror jag inte.
Ltl Danne Sundman, replik
När man skriver de här motionerna så har man ganska begränsade resurser. Det är 10 dagar tid för alla motioner sammanlagt. Man har ungefär lika mycket tid på research som när fingrarna befinner sig över tangentbordet. Det klart att det finns mycket detaljer kvar i det här. Jag har funderat mer på den här idén än vad ltl Eliasson har gjort, för jag är ju positiv till den. Det kanske hjälper att den behandlas i utskott och så kommer man fram till att det är en genialisk idé, då kanske även ltl Eliasson förstår det genialiska i den.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack fru talman! Ja, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig om utskottet kommer fram till, med vissa förändringar, att det här är en bra idé. Tycker jag att det är en bra idé då, kommer jag att stöda den. För tillfället tycker jag det inte.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Det är säkert en speciell känsla man har som motionär om man jobbar och lägger fram en motion och det blir klassat som ett "kolligt" förslag. Det är ju fritt upp till var och en att betygsätta olika förlag. Ska jag betygsätta det här så tycker jag att det är ett rätt intelligent förslag. Jag ska motivera varför.
Välfärdssjukdomar är något som vi från Ålands Framtid har tagit upp flera gånger. Det här är ett allt större hälsopolitiskt problem som bara växer. Här finns det en annan infallsvinkel än vad vi har sett tidigare när det gäller att komma tillrätta med välfärdssjukdomar och få till stånd ett mera sunt leverne. Det här med hälsa är något som kommer mer med åldern, då börjar man tänka på det. Tyvärr är det så att det många gånger är lite sent, problemen grundläggs i unga år. Man jobbar 7 dagar i veckan, man jobbar dygnet runt, man äter när man hinner osv. När hälsan sviker det är då man börjar fundera.
Ekonomin reagerar man på betydligt tidigare, jag vill anse att motionären ganska väl har lyckats fånga den åländska folksjälen vad gäller att man kan få ett skatteavdrag. Många ålänningar kan göra väldigt mycket för att få ett skatteavdrag. I slutändan skulle det vara en samhällsekonomisk rätt bra affär för Åland.
Ett par frågor till huvudmotionären: Villkoren som skall uppfyllas, det vore intressant att veta mera om det och om hur det ska administreras? Det sägs i motionen att ett system tas fram som inte innebär alltför stor byråkrati och kostnad för samhället eller den enskilde. Det är ju en bra utgångspunkt, det sägs även att förslagsvis kunde förslaget beviljas på villkor att man skriver ett avtal och genomgår läkarundersökning. Det här vill jag veta lite mera om. Jag tycker att förslaget i grund och botten är mycket gott. Det är intelligent, jag tror det samhällsekonomiskt skulle bli en bra affär. Jag vill inte med de här frågorna skjuta sönder ett bra förslag, utan om det finns mera tankar ifrån huvudmotionärens sida så är det bra. Annars är det meningen med de här förslagen, som synbarligen kan kategoriseras lite olika, att de ska gå till utskott för att se om det här är en bra idé eller inte. Kommer men fram till att det här är en bra idé, vilket jag hoppas, så hör man sakkunniga och sätter igång en process som man får veta på vilket sätt det ska administreras. Det är upp till förvaltningen att göra slutjobbet. Man borde vara tillfreds med att ltl Danne Sundman lägger fram ett bra förslag, sen måste alla goda krafter hjälpa till så att det kommer något ut av det.
Ltl Danne Sundman, replik
Tack, fru talman! När det gäller de här hälsopolitiska frågorna så vill jag även ge kredit tillbaka till Ålands Framtid som faktiskt har fört frågorna på agendan på ett aktivt sätt och det har inspirerat mig.
När det gäller detaljerna kring det här så har inte mina tankar kretsat färdigt runt det här. Det nämns i motiveringen ingredienser som man kan tänka sig att man ska uppfylla. Det gäller att få systemet effektivt, så det inte blir en verksamhet som kräver 5 nya tjänster och kostar massor. Man försöker göra det smidigt. Man skulle förbinda sig genom ett avtal att leva på ett visst sätt och det är väl närmast en symbolisk handling, men den sätter ens samvete på papper. Man skulle genomgå en läkarundersökning för att vidimera vissa saker. Det här borde man kanske göra en utredning om (ett fult ord som vi inte vill höra annars). Det är så pass viktigt att det här blir rätt.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag tycker, som jag sade in mitt anförande, att i grund och botten är det här en god idé. Den skulle vinna på om man kunde förklara mer om hur man ska administrera det. Jag har full respekt för motionärens invändningar att man inte hinner lösa alla problem på den tid man har på sig att skriva hemställningsmotioner.
Två idéer vill jag komma med. Det ena är att man bordlägger den här motionen och kompletterar den lite. Den andra idén är att man direkt i utskottet kommer med lite tankar om mera om hur man ska kunna administrera detta. Administrationen kan bli knepig om man ska se svårigheter med det här. Det gör inte jag.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande, så ser jag spontant framför mig att man skulle lägga ut det här på privata krafter. Det finns ju flera privata sjukvårdsaktörer. Man skulle göra det avgiftsfinansierat genom upphandling. Den som gör det här förmånligast, får göra det här för alla ålänningar som vill delta i detta. En avgift skulle täcka kostnaderna för undersökningen och underskrivandet av avtalet. För att få genomgå detta skulle man först gå en utbildning som även den skulle vara avgiftsfinansierad, ex mediskurs eller kurs arrangerad av Folkhälsan. I samarbete med privata aktörer, inte bara företag utan även organisationer så kan man få ned kostnaderna för det här. Det går också att göra i ÅHS regi men jag tror att man i första hand ska försöka göra det i privat regi. Jag tror att de som vill ha det här avdraget är beredda att, åtminstone i början, kosta på lite.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren
Herr talman! Den här motionen har både fördelar och nackdelar. Först något om nackdelarna. Jag delar de talare som fört ett resonemang kring byråkrati och avtal och svårigheterna i det. Det finns personer som redan är sjuka, man kan ha genetiska orsaker till att inte uppfylla de här kraven.
Här står en tjockis som skulle stryka för BMI strecket, men som faktiskt har ett kolesterol på 3. Det är inte helt svart eller vitt hela den här frågeställningen.
Kärnan i motionen är flera komponenter som är viktiga för folkhälsan. Det handlar om rökning, alkohol, kost och motion. Det här är stora områden och det är svårt att motivera befolkningen att man kan göra mycket själv för sin hälsa. Det finns aspekter i motionen som tar upp det här hur viktigt det är för samhälle att satsa på livsstilmottagningar och företagshälsovård. Siffror visar att inom hälso- och sjukvården så står 20 % av patienterna för 80 % av kostnaderna, så det finns betydande saker man ska göra. Men vad man ska göra så vet man inte riktigt idag.
Vi har även erfarenhet från landskapsregeringens sida där man utarbetar riktlinjer för skolorna, för kosten. Ni minns det här med mjölken och smöret, där man försökte utarbeta riktlinjer som fick fel effekt. Det blev ett ramaskri, där får landskapsregeringen ta det i beaktande och fundera igen på hur man för ut information.
Det finns andra saker att fundera över när det gäller folkhälsan. Ett av de stora bekymren är den socioekonomiska situationen. Vi har klara siffror på att barn där familjer har det ekonomiskt tufft, har sämre tandhälsa. Vi har siffror på att kvinnor som har de ekonomiskt tufft har längre återhämtning och återfall när det gäller bröstcancer och också hur psykisk ohälsa drabbar befolkningen.
Kärnan i motionen är intressant, landskapsregeringen jobbar med ett hälsopolitiskt program, som vi ska tillställa lagtinget. Där kommer de här frågeställningarna att komma upp.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Jag håller med om mycket av det som regeringsledamoten Katrin Sjögren säger. Idag skulle det vara väldigt omöjligt att fastställa, vad sund kost är? Inte är det någon som är överens om vad det egentligen är. Katrin Sjögren nämnde redan själv den här margarindiskussionen i skolorna som gick helt fel. Det finns många sådana exempel, det visar på ett problem som skulle dyka upp ganska snabbt. Det, som inte alls nämns, är det här att barnen sitter för mycket framför datorn, det här är en av de stora hälsoriskerna. Det finns mycket här som inte alls är med. Jag håller med Katrin Sjögren att det är nog mera nackdelar än fördelar med det här avtalet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Man kan diskutera mycket i samband med den här motionen men man kan också reflektera över hemställningsmotionernas roll. Vi har 50 hemställningsmotioner. En av mina första frågor när jag läste dem var vilka som är kostnadsdrivande och vilka som inte är det. Den här kanske ligger ganska långt ifrån förverkligande men man måste ändå beakta vad det skulle kosta med ett sådant här system. Om man ser från liberalernas utgångspunkt i den här typen av politiska frågor, vad kan man vidta för åtgärder för att lösa det här problemet. Den här motionen ligger kanske ganska långt ifrån konkreta åtgärder. Det är motionären själv som vet mest om tankarna bakom, sedan är ju nästa steg utskottsbehandling.
Det som jag undrade lite över är varför man inte ställer det här mot marknadslösningar? Varför skatter, som betyder att offentliga sektorn tar hand om vissa saker. Vi har det systemet att marknaden inte gäller fullt ut när det är frågan om livsföring. Dels för att man inte själv kan påverka allting, det är en risk som man kan kalla genetiskt för många människor, man får olika sjukdomar hur väl man än lever.
En elitidrottare, om man generaliserar, kan man säga att de har väldigt stora problem med följdsjukdomar och medför kostnader för hälso- och sjukvården. Ska de först premieras och sedan betala för sig? Det här är ett generellt problem där skatteavdrag skulle kunna tänkas vara en lösning. Ser man på det här med skatteavdrag så är det en byråkratisk åtgärd i två steg. För det första, beskattning och för det andra, avdrag som skall kontrolleras och någon ska sätta upp kriterierna. Det är ändå ganska svårt.
Bortsett från det ideologiska perspektivet kan man se på etiken i det här. Det är ofta så man diskuterar sund livsföring. Vissa tidsperioder ska man vara rund och sen ska man vara mager och sedan blir man för mager osv. Jag har ett ganska starkt barndomsminne, som 40-talist, som gick ut på att man helst skulle vara lite rund som barn. Man skulle inta fiskleverolja dagligen. Det var ingen angenäm upplevelse. Där borde man ha fått ett "plågoavdrag" i beskattningen om man hade varit skattebetalare. Här visas hur tiderna förändras, idag kommer man tillbaka till det som man kunde höra av sina lärare och föräldrar att man skulle äta ordentligt, sova ordentligt och gå ut och leka så ofta som vädret tillåter. Skulle man följa den principen ända upp i vuxen ålder så skulle man kanske må en hel del bättre.
Vi har andra sk kultur burna njutningsmedel som man brukar säga att alkohol, snus och tobak är. Det blir en sorts avdrag för att man avstår från det, var man sedan ska dra gränserna blir ju väldigt svårt. Man kommer inte ifrån den här etiska dimensionen att människor ska klassificeras. De som gör som skattemyndigheterna tycker är sunt de får en premie. De andra som drabbas av genetiska skador, får inte den här premien utan får istället högre skatt.
Motionen kan ge anledning till mycket diskussion. Ställer man den pragmatiska, liberala frågan så är det för det första, varför inte marknadslösningar? För det andra, hur kan man göra det här utan någon särskild byråkrati?
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Ju mer jag funderar på själva genomförandet så tror jag inte att den här byråkratin blir särskilt betungande om man gör det på rätt sätt. Själva byråkratin med att bevilja skatteavdrag, den finns redan idag. Det görs för alla personer som deklarerar, så det är inget tillskott. Själva systemet att man blir godkänd och får det här skatteavdraget det har jag redan redogjort för.
Min idé att det inte innebär någon driftkostnad för samhället utan det är avgiftsfinansierat.
När det gäller genetiska förutsättningar för att leva länge, givetvis ska alla ha rätt till det här. Man ska inte behöva betala tillbaka sen om man blir sjuk i alla fall osv. Det där är ju ett sätt att problematisera frågan.
När man pratar om marknadskrafterna, i marknadsekonomin är samhället en aktör. Om vi ska betala vad det kostar att vara sjuk pga att man misskött sig så varför får vi inte då också ge en premie till dem som undviker att missköta sig? Eller tycker ltl Erland att vi helt ska sluta med sjukvård i offentlig regi?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! I offentlig regi har man sjukvård för dem som blir sjuka oavsett hur de själva har kunnat påverka det. Man har en komplettering som kan betecknas som en marknadsekonomi. Man sätter upp skatten på alkohol, tobak och snus osv. Man försöker gynna livsmedelsproduktion som är sund, b la grönsaker. För dem som drabbas har man rehabilitering och information. Hela tiden är det en process där man försöker säga hur man ska leva på ett visst sätt för att undvika vissa typer av skador. I det här fallet skulle man gå ett steg längre och säga att människor är skyldiga rent moraliskt för sitt eget leverne, då drabbar det dem själva. De som lever så som någon, här har vi den stora staten igen som säger att, lev så här så får ni förmåner från oss.
Jag tycker nog att det är lite åt det socialistiska hållet om jag ser det från en pragmatisk, liberal synvinkel, som jag själv företräder.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Ett socialistiskt samhälle som Åland, behöver ju ha socialistiska lösningar. En gång socialist, alltid socialist. När det gäller sjukvården så är den offentligt finansierad av skattebetalarna. Ur ett strikt liberalt eller nyliberal synvinkel är det förkastligt. Egentligen borde vi sluta med det. Folk får väl själva ta vara på sig om de blir sjuka och betala ur egen plånbok. Så fungerar det inte här i Ålands lagting, det är ingen som är så liberal, även om det finns väldigt liberala typer, dock kanske inte så ofta inom liberalerna.
Att staten säger lev så här så får du ett skatteavdrag, staten säger ju så redan idag. Man straffar ju dem som röker och super. Pengarna räcker ändå inte till. Det har också diskuterats på annat håll att ha högre moms på mat som är osund. Det här är ingenting nytt, det är bara att anpassa det till åländska förhållanden och lägga en katalysator på alla de andra åtgärderna som samhället redan gör, som gör att det här skulle ta fart i det åländska samhället. När ålänningen får ett skatteavdrag så gör han/hon det som man måste göra för att uppfylla det.
Ltl Olof Erland, replik
Jag ser det här som i grunden en pragmatisk fråga, hur man ska kunna gynna ett beteende, vare sig det är med skattemedel eller annat, som ger bättre samhällsekonomiska eller individuella förutsättningar. Jag ser inte det åländska samhället som socialistiskt. Till den del hälso- och sjukvården är samhällsfinansierad så ser jag det som en utvecklingsväg att komplettera med privat hälso- och sjukvård. Det är den vägen vi kan utveckla välfärden, anser jag. Vi kan inte säga att här går det inte att göra något i detta socialistiska sega samhälle. Det tycker jag är att vara lite uppgiven och samtidigt acceptera att staten är lösningen på allting.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?
Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Remiss
7. Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av en sjöfartspolitisk strategi (HM 13/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet . Godkännes? Godkänt.
Diskussion.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Motionens syfte är att skapa lite tankegods kring problematiken utflaggningar och problematiken med uppgivenheten när det gäller Ålands tillsvidare, och förhoppningsvis fortsättningsvis, viktigaste näring.
Jag läste i en av tidningarna att Ålands Framtid slår ett ensamt slag för sjöfarten, på tal om uppgivenhet. Jag konstaterar också att media har gått hem och regeringsbänken är tom, så sjöfarten kanske inte är det mest intressanta just nu. Det är synd.
När det gäller utflaggningar, som lantrådet sade, vad kan vi göra? Den väsentliga behörigheten för vår viktigaste näring ligger fortfarande kvar på finska sidan. Vi kan inte bygga ett sjöfartsregister utan vare sig skattebehörighet eller behörighet över bemanningsreglerna. Det blir bara ett slag i luften, det vet vi. Det verkar inte heller som om någon process för att få över väsentlig behörighet pågår. Det verkar inte så.
Det finns åtgärder som kan vidtas från åländsk sida för att främja sjöfarten. Tex att få ordning på sjöfartsutbildningen, att se över rederiernas intäkter från PAF:s spelverksamhet, att se hur det fördelar sig mellan fartyg som har finsk respektive utländsk flagg. En sak som var direkt avgörande för Eckerös utflaggning var lagtingets ställningstagande runt den nya lagstiftningen om snus. Där vågade inte majoriteten ens pröva om lagstiftningen höll för försäljning på inre svenskt territorialvatten. B la Leif Sevón med flera sakkunniga pekade på att det var fullt möjligt. Det hade funnits alla möjligheter att ha en liberalare lagstiftning, om uttrycket tillåts. Om Åland ändå hade blivit fälld i EU domstolen, vilket inte var så stor risk, skulle det ha lett till ett grundbelopp på ca 2 milj. euro samt en löpande dagsbot på 20 000 euro om dagen tills felet hade åtgärdats. Den här kostnaden är intressant att sätta i relation till att lagtinget ungefär samtidigt beslöt att 3,4 milj. euro skulle utbetalas retroaktivt till de anställda på landskapsfärjorna. Den utbetalningen gjordes på basen av ett domstolsbeslut som kan ifrågasättas. Den kostanden var politisk mera viktig för landskapsregeringen än att försöka behålla våra fartyg under vår flagg. Någon annan slutsats går inte att dra av den här märkliga prioriteringen.
Herr talman! Rubriken på motionen är utarbetande av en sjöfartpolitisk strategi. Det brukar ofta vara program när man diskuterar sådana här frågor. Det finns ett fullgott sjöfartspolitiskt program i botten. Ytterligare ett syfte med den här motionen är att damma av det programmet. Man kan inte tro ,när man ser den här pärmen, att det är ett åländskt sjöfartsprogram.
Det lämnades ett förslag till sjöfartpolitiskt program till landskapsstyrelsen den 6 april 1998 av den då tillsatta rådgivande sakkunniga organet för sjöfartsnäringen. Det var ett organ bestående av representanter för rederinäringen, fackföreningarna och för förvaltningen. Det fördes hela tiden en framåtsyftande, god utvecklingsorienterad diskussion i det här organet. Det utmynnade sedan i ett sjöfartspolitiskt program som var ute på en bred remiss i det åländska samhället. Det resulterade också i ett meddelande som gick till lagtinget, där det behandlades både i näringsutskottet och i finansutskottet. Landskapsstyrelsen, som det hette då, lät utreda de praktiska och juridiska förutsättningarna för ett åländskt, internationellt parallellregister. Utredningen färdigställdes den 14 april 1999 av den norska advokatbyrån Tomas Krefting Greve Lund AS.
Med allt det här i botten formulerade dåvarande landskapsstyrelsen ett sjöfartpolitiskt program där det övergripande målet var: Att bevara och utveckla sjöfarten samt de åländska arbetsplatserna såväl ombord som inom den landbaserade sjöfartsanknutna näringen som en av Ålands viktigaste basnäringar. Det sades också att landskapsstyrelsen har målet att BNP, som genereras inom sjöfarten ska fortsätta att växa. Så är det inte nu, statistik visar att det går åt fel håll. Även om vi har ålänningar som arbetar kvar tex på Birka Paradise, så vet jag att många av dem aktivt söker andra arbetsplatser. Det är inte åländska arbetsplatser mera, det är svenska arbetsplatser på svenskregistrerade fartyg som är ägda av ålänningar. Sjöfartens andel av åländskt BNP minskar hela tiden.
Jag vill också nämna två andra saker som togs fram i målsättningarna för det sjöfartspolitiska programmet. 1) Landskapsstyrelsen avser att skapa ett större handlingsutrymme för att kunna driva en aktiv sjöfartspolitik om är anpassad till åländska förhållanden. Visar det sig fördelaktigt med ett eget åländskt fartygsregister, bör behörighet överföras från riket åtminstone inom ramen för självstyrelselagen § 29, den sk B-listan, och successivt inom beskattningens område. Avsikten med en behörighetsöverföring är att det ska möjliggöra ett beslutsfattande som bidrar till att den åländska sjöfarten erhåller en bättre internationell konkurrenskraft (även lagtinget konstaterade i sin behandling att åtgärder behövs för att skapa ett större handlingsutrymme för att driva en aktiv sjöfartspolitik som är anpassad till åländska förhållanden).
Det fanns en stark politisk samsyn, man måste göra något för att skapa bättre förutsättningar för sjöfarten. Både i dåvarande landskapsstyrelsen också i lagtinget.
En annan sak som togs upp. 2) Landskapsstyrelsen avser att utveckla utbildningen inom sjöfartens område så att en högkvalitativ utbildning som är internationellt efterfrågad kan erbjudas. Det var ett högt uppsatt mål som jag upplever att tyvärr inte har förverkligats.
När det gäller strategin så nämner jag bara rubrikerna här eftersom vi har tidsbegränsning.
1) EU anpassningen som var det största problemet då, där har vi lyckats få till stånd förbättringar.
2) Sysselsättningen
3) Tillämpningen av Ålands skatteundantag
4) Miljön
5) Utbildning och sjöfartskultur
6) Utveckling av förvaltningen
Punkt 6) Utvecklingen av förvaltningen ledde till att det i programmet sades att det måste göras en kompetensförhöjning inom förvaltningen. Det ledde till att man rekryterade en sjöfartsutvecklare.
Herr talman! Något utvecklingsarbete som jag här beskrev verkar inte existera mera. Vi har fortfarande inte näringsministern här fast vi diskuterar så här viktiga frågor. Jag tycker det är hög tid att utarbeta en strategi för att utveckla sjöfarten på Åland. Jag tror det behövs mera positiva tongångar om vi ska få åländska ungdomar att utbilda sig inom sjöfartssektorn.
Avslutningsvis, vill jag säga att när jag pratar om att landskapsregeringen utarbetar en sjöfartspolitisk strategi med sikte på att skapa sådana förutsättningar för sjöfarten på Åland att det kan leda till inflaggningar, så finns det väldigt mycket grundarbete som man kan ta fasta på.
Den här motionen behöver inte landskapsregeringen gömma och säga att nu måste man utreda, för den här frågan är utredd, det är bara att sätta igång att arbeta.
Jag vill till sist säga att det inte finns några dagsaktuella siffror när det gäller andelen sysselsatta ålänningar inom sjötransport sidan. De senaste siffrorna är från 31.12.2006.
Den 31.12.2003 fanns det 1 508 anställda, 11,5 % av totala andelen sysselsatta. Samma siffror år 2006 var 1 408, 10 %, där har 100 personer, 1 % försvunnit. Men hur ser siffrorna ut nu, det finns det tyvärr inte statistik på, men det är enkelt att räkna fram. Birka Line, som jag nämnde i en tidigare debatt, står ju för nästan 1 milj. euro när det gäller bortfallet av kommunalskatt till de åländska kommunerna.
Det är hög tid att göra något, herr talman!
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Vi är helt överens om att sjöfarten har väldig stor betydelse för Åland och alltid har haft det och förhoppningsvis kommer att ha. Det är bra att vi så ofta som möjligt för diskussioner och att det också leder till något.
Jag håller inte med ltl Anders Eriksson att det i princip bara skulle vara Ålands Framtid som arbetar för det här. Det råder en politisk samsyn om sjöfartens betydelse även nu.
Beskattningen och att man behöver de verktyget, där råder det också en rätt stor samsyn, vad jag kan förstå. Parlamentariska skattekommittén kom fram till ett resultat. Nu väntar vi på en utredning som är i antågande förhoppningsvis under våren. Det är ett viktigt instrument för att komma vidare.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag vill rätta ltl Eliasson, jag citerar media där det står att Ålands Framtid slår ensamt ett slag för sjöfarten. Det tolkar jag som att det inte är så mycket debatt när det gäller sjöfartsfrågorna, det är en viss uppgivenhet. Däremot har jag inte sagt att Ålands Framtid arbetar ensamt för sjöfarten. Den här utredningen som jag visade var bland annat dåvarande lantråd, Roger Jansson, ordförande för. Han med flera i lagtinget arbetar oerhört för de här frågorna.
Så det kom inte från mig, det var ett citat från media, som jag ville ta till för att beskriva det svala intresse för de här frågorna. Att vi är helt överens och att det råder en samsyn det är bra, men ltl Eliasson, det måste hända något också.
Jag vill väcka tankarna som fanns i det här sjöfartspolitiska programmet och att man försöker förverkliga något.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Jovisst, det var ett citat som ltl Anders Eriksson tog till. Syfte skulle väl ändå vara att det skulle smitta av sig positivt på Ålands Framtid, enbart. Jag tycker det är viktigt att i flera frågor, de senaste åren så har vi varit överens i lagtinget, det gäller framförallt sjöfarten. Här ska vi fortsätta att arbeta tillsammans.
Den här utredningen, som kommer beträffande beskattningen, den är viktig för att se hur vi kan går vidare där. Det är enormt viktigt att ha det instrumentet förbättrat för att man verkligen ska kunna göra något här.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det fanns många tankar. Jag nämnde den sjätte punkten att man skulle utveckla förvaltningen. Sjöfarten är en väldig speciell näring. Det är den viktigaste näringen för Åland. Vi har väldigt begränsande kompetens inom förvaltningen. Det fanns mera kompetens då, än vad det finns nu. Ändå konstaterade sakkunnig organet att kompetensen måste stärkas inom förvaltningen. På basen av det anställdes det en sjöfartsutvecklare, som jag såg som ett första steg. Men, av för mig outgrundlig anledning, avvecklades den tjänsten. Det finns väldigt bristfällig kompetens när det gäller sjöfartsnäringen inom förvaltningen. Det tar jag som ett tecken på att de regeringspartier vi har nu inser inte hur viktig den här näringen är.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Veronica Thörnroos, replik
Tack, herr talman! Jag delar i mångt och mycket den oro som ltl Anders Eriksson uttalar i sin tämligen vida hemställningsmotion. Den välfärd vi har på Åland idag är byggd till stora delar av sjöfarten. Jag delar också de synpunkter som finns här om att sjöfarten har och kommer att ha en väldigt stor betydelse för Åland. Där har vi en samsyn. Visst är frågan problematisk, läser man ltl Anders Erikssons hemställningsmotion noga så är det ett väldigt brett område som tas upp med problempunkter. Problem är ju till för att övervinnas. Sist och slutligen är det i dagsläget ganska få av de här som vi kan påverka själva.
Vad gäller utbildningsbiten, så hoppas jag, att landskapsregeringen nu under centerns ledning med Britt Lundberg, ska kunna utveckla utbildningsbiten rejält.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag uppfattar ändå att centerns ordförande ganska långt håller med mig om problemställningarna. Jag hoppas också att man från centerns sida i näringsutskottet sätter sig ner och börjar jobba med det här.
Man kan alltid problematisera hur mycket man vill, men jag håller med om att det är ett brett område, det finns många problem. Därför måste det finnas en strategi hur man ska tackla de problemen.
Vi har begränsad behörighet när det gäller vår viktigaste näring, därför nämnde jag i motionen att den här strategin bör indelas i två nivåer. För det första, vad kan vi göra på Åland? För det andra, vad är det som ska påverkas via finska myndigheter. Däremot vet jag, att det var en helt annan aktivitet i arbetet ifrån landskapsstyrelsen, på den tiden när det här programmet utarbetades, än vad det är nu. Det går inte bara att konstatera att det här är viktigt, vi har mycket problem, man måste faktiskt agera.
Ltl Veronica Thörnroos, replik
Herr talman! Nej i soffan kan man ägna sig åt reflektoriskt tänkande, men arbetet måste ske här i lagtinget och på landskapsregeringen.
Vad gäller utbildningsbiten så finns det ett enormt behov av både manskap och befäl. Här har vi möjligheter själva till stora delar och där hoppas jag att vi ska kunna förkorta ner utbildningen genom att i större utsträckning använda oss av yrkesprov. Naturligtvis har vi STCW -95 som ligger till grund, men jag ser inte att det skulle vara något större problem.
De behörigheter som finns på rikssidan, löser vi de genom en dialog. Genom att skapa en dialog med Helsingfors, inte genom att stå här och säga hur vi vill har det. Det är viktigt att vi alla försöker arbeta här på Åland. De problem som vi upplever att finns i Helsingfors, löser vi endast genom att skapa en dialog med Helsingfors. Där ska fokus sättas in.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag är helt enig med ltl Veronica Thörnroos. Det som man är väldigt nyfiken på är varför det inte är någon dialog med Helsingfors om de här viktiga frågorna, det är väldigt begränsat. Jag noterar att riksdagsledamoten ibland tar upp de här frågorna, det är bra. Jag vet inte när jag har hört att man från landskapsregeringens sida, att näringsministern har jobbat med de här frågorna.
När det gäller sjöfarten, så nämnde jag tidigare vilket ltl Thörnroos höll med om, att man skulle ha sjöfartsutbildningen på en sådan nivå att den skulle bli internationellt efterfrågad.
Det sades vidare: " Landskapsstyrelsen har som mål att bredda utbildningsbasen att även omfatta kvalificerad högskoleutbildning på internationell nivå inom områden gränsande till sjöfarten inom tex juridik, ekonomi och miljö. Dessutom bör rekryteringsbasen ökas". Det här var också landskapsregeringen och lagtinget eniga om för snart tio år sedan. Fortfarande är man från näringens sida kritisk till hur sjöfartsutbildningen är uppbyggd. Åt det kan vi göra något åt själv, som ltl Thörnroos sade, men tyvärr, tyvärr.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Ålands Framtid slår ensamt ett slag för sjöfarten, citerade Anders Eriksson ett uttalande från massmedia. Jag ska återkomma till att det ligger en hel del i det påstående, tyvärr.
Jag ska börja med att säga med att jag inte den här omgången skrivit en enda egen hemställningsmotion. Det ska ses som en protest mot lagtingets dåliga arbetsmoral och dåliga politiska moral när det gäller det demokratiska instrumentet, hemställningsmotioner. De behandlas undantagsvis i utskotten. De sista dagarna har ett visst motionsarbete kommit igång i utskotten, efter att vi snart ha suttit ett och halvt år. Motionerna har legat inne ett år. Orsaken till att det har börjat behandlats lite motioner är så att säga tvångsmässigt, för att framställningarna lyser med sin frånvaro och övrigt från landskapsregeringen. Det här är oacceptabelt, jag vet inte hur länge min protest ska pågå. Jag hoppas att det blir kort med beaktande av att lagtinget måste ta sitt ansvar. Annars ska vi i lagtingsordningen slopa alternativet med initiativ ifrån de 30 ledamöterna.
När det gäller sjöfarten, är jag bekymrad över vem det är som ansvarar. På landskapsregeringen är det inte näringsministern, ledamot Eriksson, utan det är finansministern. Det är en nyordning som kom till för ett antal år sedan i någon av Nordlunds regeringar. Jag tycker det är fel att det ska ligga på finansavdelningen, den är ingen näringspolitisk administration. Det är uttryckligen näringsavdelningen som är det. Det här ansvarsförhållandet borde fortast möjligast förändras. På näringsavdelningen finns det förutsättningar hos de anställda att aktivt jobba med de här frågorna ur näringspolitiskt synpunkt. På finansavdelningen finns det inte det.
Samma är det här i lagtinget. Vi har en oklarhet beträffande fördelningen av ansvaret mellan näringsutskottets och finansutskottet i sjöfartspolitiska frågor. Enligt arbetsordningen så remitteras den här motionen helt riktigt till näringsutskottet, eftersom näringspolitiska frågor ska behandlas i näringsutskottet. Samtidigt har man en sjöfartsfråga i näringsutskottet, som är sjöfartspolitiskt fientlig, som man har börjat behandla. Jag har inget förtroende, om det visar sig att man inte klarar av den behandlingen, att man heller skulle klara av den här. Jag återkommer till den frågan.
Ltl Eliasson sade, i en replik ,att det har funnits enighet här i lagtinget, så långt kan jag hålla med. I den mån åsikten innehöll en uppfattning, om det har funnits enighet om hur sjöfartspolitiken ska bedrivas från landskapets sida, så håller jag inte med. Lagtinget är närmast uruselt på sjöfartspolitik. Kunskap och intresse saknas i huvudsak när det gäller vår viktigaste näring som byggt upp det här samhället tillsammans med andra näringar naturligtvis. Men sjöfarten har varit huvudmotor i den processen.
Den här motionen föreslår att landskapsregeringen skulle utarbeta en sjöfartspolitisk strategi, en strategi på två nivåer. En för vad man ska göra på Åland och en hur man ska påverka finska myndigheter. Det höga målet ska vara att vi även kan få inflaggningar. Det där innehåller väldigt mycket och är en hög ambitionsnivå.
Vi kan konstatera att för att hantera sjöfartspolitiken så saknar vi behörighet. Det är riks behörighet när det gäller alla väsentliga skäl till varför utflaggningar sker ifrån det här landet.
Avtalsrätten, är absolut nödvändig om man vill driva sjöfartspolitik, det framkommer också av motionen. Man kallar det bemanningsregler men det är hela spelet mellan arbetsmarknadens parter och den lagstiftning som reglerar det som det är frågan om.
Det gäller hela lagstiftningen om myndighetskraven när det gäller säkerhet ombord, säkerhet i farlederna och miljöfrågor. Det gäller hela den väsentliga frågan om beskattningen som är det främsta konkurrensmedlet inom EU när det gäller att locka fartyg under den egna flaggan eller hålla dem kvar. Det gäller hela frågan om registerlagstiftningen, som är totalt värdelöst, den sk. B-listan i självstyrelselagen, värdelöst. Den har funnits där sedan 1993, den resulterar i ingenting. Finland är inte intresserad av att utnyttja det.
Jag har sagt att sjöfarten är så stor. Åland har ett kunnande inom sjöfarten, om vi skulle ha den politiska förmågan och kunskapen att utveckla, de har man på närings sidan, så kunde Åland om ett antal år har 100 000 invånare. Så mycket sysselsättning kan det med lätthet ge, med tanke på den expansion som sker inom den näringen. De förutsättningar som finns när det gäller det egna hemområdet, Östersjöområdet, den kunde växa hur mycket som helst. Det innebär ju inte att inte andra näringar skulle växa, de kan sannerligen också fortsätta att växa. Sjöfarten är beroende av många andra näringar, och andra näringar är beroende av sjöfarten. Vi kunde utveckla Åland hur långt som helst, om vi skulle begripa detta. Det är en av världens största, globalt sätt, framtidsnäringar. Vi har en världs kunskap inom sektorn som är otrolig värdefull. Den går inte att räkna i normala sekiner utan det är ett enormt värde i den här kunskapen.
Utflaggningen inverkar negativt på den kunskapens bevarande i landskapet och därför är utflaggningar så farliga.
Herr talman! Varje tid erfordrar sina egna lösningar beroende på de beslutsfattare som finns. Den stabila beslutsfattar organisationen, vår förvaltning, där finns ingen sjöfartsorganisation alls inom vår viktigaste näring. Medan i andra fallande näringar har folk hur mycket som helst. För en utomstående betraktare är det fullständigt obegripligt.
Varje tid erfordrar också sin egen politik beroende på de politiska aktörerna som just finns då. Hänvisningen till slutet av 90 talet gav ett svar på det frågan, då fanns det ett politiskt intresse att driva de frågorna. Nu synes det magert.
Personbundenheten i politiken är synnerligen väsentlig. Har man inte folk som är anställda för att jobba med väsentliga politiska frågor, så jobbas det inte med det. Har man inte politiker som brinner för att jobba med svåra politiska frågor, så händer ingenting. Man inväntar nästa dag och nästa dag och nästa dag och det blir ogjort arbete. Landskapsregeringen saknar organisation, som framgår av motionen, när det gäller vår viktigaste näring.
Näringsavdelningen borde absolut ges det här ansvaret så som det var tidigare. Näringen bör få sin uppmärksamhet, inom landskapspolitiken som den är värd, oberoende av att vi saknar behörighet inom de viktigaste områden. I Helsingfors säger man att ni på Åland kan sjöfart, vi lyssnar på er när det gäller sjöfartspolitiken. Det förutsätter att vi ska visa att vi har en kunskap som är större än vad de själva har. Deras kunskap är i allmänhet inte särskilt stor så ribban är inte så hög.
Det sjöfartspolitiska programmet från 1999 gjordes utgående från den tiden. Det var ett enormt ambitiöst program och innehåller bra förslag som fortfarande kan leva idag. En del kanske är svårare att genomföra. Behandlingen av detta sjöfartspolitiska program i lagtinget var ytterst negativ. Behandlingen i finansutskottet och i näringsutskottet resulterade i " ta det nu lugnt", ids inte göra någonting, det kan vara farligt, var försiktiga". Det är en sorglig läsning, de finns i den blå vita boken, det blåa representerar havet och det vita representerar fartygen, ltl Eriksson. Det var negativt, alltså. Regeringen Nordlund II, lade ner arbetet med sjöfarten i stort sett, också på landskapsregerings nivå. Sen dess har det inte hänt så mycket. Man har drivit en del förhandlingar med Finlands regering när det har varit erforderligt.
Jag var, efter det att ha varit med i det här arbetet, med att utarbeta ett sjöfartspolitiskt program för Finland, där inte staten var uppdragsgivare, utan arbetsmarknads parter. Det resulterade i en hel del goda saker, det viktiga var att man fick ihop arbetsmarknadspartner för att samarbeta. Det var en förutsättning för att få framsteg i finsk sjöfartspolitik. Då kunde jag notera i riksdagen, att motsvarande försiktighet, eller restriktiv hållning till en aktiv sjöfartspolitik, inte fanns i riksdagen, fast man där egentligen inte kan sjöfart. Man hade en positiv inställning i de utskotten som behandlade de frågorna. Man drev till och med regeringen framför sig i flera frågor. Sedan dess har det olyckliga hänt inom regeringen att man inte förde över sjöfarten, som man borde ha gjort, från tidigare kommunikationsministeriet till det nybildade superministeriet, närings- och arbetsministeriet. Det är kvar på kommunikationsministeriet. Där har det totalt spårat ur , i en organisationsreform som underställer sjöfarten. Det handlar istället om järnvägstrafiken, landsvägstrafiken, man ska flytta ut det ena till Jyväskylä och det andra till Vilmanstrand osv. Det gör att Finland blir ännu sämre på sjöfartspolitik än vad man varit hittills. Det ställer krav på oss här på Åland att vi blir bättre, att vi får mera och säga till om inom den här, för oss helt avgörande, näringen.
Mot avslutningen herr talman! Det blev för långt det här, jag ber om ursäkt men jag är så otroligt engagerad. Jag är fortfarande ordentligt inblandad i de här frågorna, både från näringslivets sida och, vilket gläder mig, också från landskapsregeringens sida och ansvarig minister Mats Perämaas sida. Jag kan säga att det är på gång en hel del när det gäller sjöfartspolitiken. Jag ser med en viss positivism på att det kanske ska hända något i närtid när det gäller utvecklingsfrågorna kring den åländska sjöfartspolitiken.
Jag noterar att behandlingen av den här motionen i näringsutskottet kommer väl att ta ett eller två år. Det är för lång tid, de här åtgärderna måste vidtas omedelbart, det är politik som vi måste driva idag och i morgon. Då kan man inte vänta på någon motionsbehandling. Därför deltar jag i ett arbete vid sidan om, och försöker tillsammans med sjöfartsintresserade, näringen själv och de som man kan hitta inom landskapsförvaltningen som är intresserade att försöka uppnå något positivt.
Det är särskilt, herr talman en aktivering av det åländska sjöfartsklustret, att det blir en motor med näringslivet, inte bara rederierna. En gemensam motor för att ytterligare skapa tillväxtmöjligheter inom sjöfarten och dess kringnäringar på Åland för lång tid framöver behövs. I de arbetet finns många hinder, det finns den åländska inskränktheten, ointresse och okunskapen för sjöfarten, Finlands sjöfartspolitik till vissa delar osv. Situationen är ganska komplex. Vi får inte ge upp, vi måste kämpa vidare. Den här motionen är bra i den kampen, eftersom den lyfter upp de här frågorna igen också här i lagtingssalen, tack herr talman!
Talmannen
Repliker har inte begärts.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Jag hade tänkt diskutera motionen och begärde så tidigt som möjligt taltur, men det gick inte heller den här gången. Nu blev jag så pass inspirerad av ltl Roger Janssons anföranden att jag måste kommentera det. Han talar om urusel kunskap och inskränkthet. Jag har varit ansvarig för sjöfartsfrågor i olika sammanhang sedan 1987 i förvaltningen i landskapsregeringen och i lagtinget. Jag har också tampats med ltl Roger Jansson när Åland lyckades få in passagerarsjöfarten på nettolönespåret 2001-2003, 2004. Då arbetade Roger Jansson aktivt för en annan lösning. Det tror jag han vill glömma idag. Då skulle vi ha haft en total utflaggning. Den 16 augusti 2003, meddelande svenska riksdagsgruppen att man har en lösning på passagerarfartygsstödet. Det skulle inte behöva kosta med än 5 miljoner, men man sade också att nettolönesystemet kommer inte att lyckas. Då hade regeringen Nordlund II, som nämndes här, redan fått försäkringar om att nettolönesystemet skulle gå vidare. Idag har vi ett någorlunda hyfsat system, som dock inte räcker till för att hindra utflaggning.
Jag ska ge den korta historiska bakgrunden. Det här är ett påstående som helt och hållet ställer Roger Janssons anförande i en lite märklig dager.
I mars 2001, gick liberalerna in i landskapsregeringen och Frisinnad Samverkan gick ut. I sjöfartspolitiken fanns det inga möjligheter till en vettig dialog med kommunikationsministeriet eller med finansministeriet. Den 7 april 2001 skrev Olli Pekka Heinonen, kommunikationsminister och andra finansminister ett brev till Sveriges regering som då stod i beråd att införa nettolönesystemet, att man skulle komma överens med Sverige och Finland om att man skulle ha likartad sjöfartspolitik. Åland skulle stå utanför. Så var situationen på den tiden.
I maj 2001 förde landskapsregeringen fram en ny strategi om att man skulle satsa på sjöfartsklustret där Finland var en del och Åland en del. Ekonomiministermötet i Helsingfors i maj sade man att man inför ett första stöd till passagerarsjöfarten. Det här fortsatte i slutet på 2002. I augusti 2003 kom beskedet att nu går vi in för nettolönesystemet. Budgetrestriktionerna gjorde att det inte fullt ut var så. Landskapet gjorde en utredning, ÅSUB:s klusterutredning.
På aftonskolan 2002 lyckades vi, med mer eller mindre tvång, få till stånd en gemensam utredning, mellan regeringen och landskapet. Det var Kimmo Sasi som då var kommunikationsminister, han hade först vägrat, sedan fick landskapsstyrelsens näringsavdelning och finansavdelning tillsammans med kommunikationsministeriet uppdraget att göra denna utredning. Det här gick vidare, teknologicentralen gjorde en klusterutredning, som blev avgörande tillsammans med ÅSUB:s utredning, för det sjöfartspaket, som beslöts i november 2003 av regeringen.
Det gjordes ytterligare en uppföljning av det i en utredning, i kommunikationsministeriet där jag var medlem, det lades fram i oktober 2005. Där skulle man gå vidare med alla de här frågorna, b la Fjärdvägens stöd, tillfällig personal, olika tonnageskattediskussioner, var upp i aftonskolorna osv.
Däremot blev det i riksdagen en lucka på flera år. Under minister Heinäloumas tid, stod det stilla, nu är vi där vi är.
När det gäller frågan om sjöfartspolitiken i landskapet så har det funnits en expertgrupp. Den fanns åtminstone 2004 och 2005 när Lasse Wiklöf var ordförande. Frågorna har pga personlig lämplighet och erfarenhet i landskapsregeringen varierat mellan näringsminister och finansminister. När jag kom till landskapsregeringen var det redan prövat att finansansvariga har hand om sjöfartsfrågorna eftersom det då gällde skattefrågor.
Den utredning som gjordes 1998-1999 var omfattande. Den var inte så användbar, eftersom lösningen då var eget register. Eget register fanns det inte möjlighet att få regeringen med på. Frisinnad samverkan har sedan i sitt valprogram sagt att vi borde ta över den direkta beskattningen och sjöfartsregistret. Jag har sagt här i lagtinget att det innebär omfattande åtaganden rent finansiellt, därför att nettolönesystemet betyder att staten står för försäkringar, olycksfallspremier och liknande och för all skatt som ingår i sjöfartsskatten. Det är något som staten över sin budget har betalat. Det är reella kostnader som rederierna inte står för, såsom andra företag gör här i landet. För detta, självklara påstående för mig åtminstone att det här är en reell kostnad för staten, har jag fått höra ifrån FS bänken, både att jag har helt fel och att jag ljuger. Det får väl stå för Frisinnad Samverkan men jag tycker nog att ltl Roger Jansson tar upp här med darr på stämman om uselhet, dålig kompetens och ointresse och inskränkthet faller tillbaka på honom själv.
Herr talman! Det som är viktigt i sjöfartspolitiken idag, är att få likartade villkor, åtminstone i Östersjöområdet och mellan de nordiska länderna. Det är en viktig strategisk fråga men jag skulle säga att, pga de erfarenheter som jag har haft av sjöfartspolitiken och de omfattande program som gjordes här men som inte var relevant för utvecklingen, att man skulle göra det i samråd med regeringen och ministerierna i riket. Det är där deras kompetens finns, det är där skattefrågorna löses. Sen kan vi göra mycket på hemmaplan. Jag tror att en gymnasieutredning som nu ev. kommer till lagtinget som ett meddelande säger en hel del om framsteg på sjöfartspolitiska området. Genom att man profilerar hela sjöfarten på alla nivåer, det är en viktigt strategisk fråga. Hur man sedan ska fördela arbetet mellan avdelningarna ser jag inte som ett problem utan det är givet samrådsförfarande inom förvaltningen.
De utredningar som har gjorts från åländsk sida har haft representation både från finansavdelningen och från näringsavdelningen när det gäller tjänstemän. Man kan göra en bedömning av de två sjöfartsutvecklare som har funnits på näringsavdelningen. Den bedömning som gjordes 2001-2002 var att rederierna själva besitter en avsevärd kompetens när det gäller sjöfartspolitiska frågor. Den kompetensen ska vi utnyttja och stöda och samverka med på alla tänkbara sätt. Det har lett till stora framsteg när det gäller sjöfartsutvecklingen i Finland på skatteområdet. Vi fick fullt ut nettolönesystemet.
Nu håller man på att bereda en tonnageskattelag, EU håller på med en sjöfartstrategi, som siktar mot 2018. Där gäller det för landskapet att haka på. Det som pågår nu är att det finns utredningar, det finns även en senare utredning från ÅSUB om det åländska sjöfartsklustret. Det som pågår är diskussioner med finansministeriet och regeringen, det är ju där det händer något. Vi kan ägna oss åt utbildningspolitiken, åt påtryckningar gentemot regeringen.
Men lärdomen från 2003, det är att åländska krafter måste dra åt samma håll. Det var inte något större nöje för mig att få tampas med regeringsmedlemmar som frågar vad är det Åland riktigt vill? Här kommer landskapsregeringen med en propå och så kommer riksdagsmannen från Åland med en annan propå som skulle innebära 5 milj. högre kostnader för budgeten, när man hade budgetrestriktioner. Det var ingen trevlig upplevelse.
Herr talman! Jag tycker att den här motionen förtjänar en ordentlig behandling i näringsutskottet på det sättet att man går igenom de faktiska strategier som landskapsregeringen har haft under den senaste tjugo års perioden. Från 1989 då arbetet med lastfartygsstödet började, småtonnaget, till 2001, 2002, 2004 sen kommer en lucka och nu håller vi på att kanske få nya reformer för sjöfarten.
Utflaggningen borde ju ändå leda till en analys i det här sammanhanget när det gäller de samhällsekonomiska konsekvenserna och möjligheterna att göra något. Näringsutskottet behandlar för närvarande en motion i det här sammanhanget. Det är kanske lämpligt att ta in den i en helhet.
När det gäller påstående från ltl Roger Janssons sida, att lagtinget skulle i sina utskott behandla motionerna på ett sätt som inte anstår ett lagting, vill jag säga som så att vi har en rangordning på våra framställningar och betänkanden. Där har presidentframställningar en prioritet, tydligen inte Lissabonfördraget men det borde vara så. Lagutskottet har tex sorterat upp motionerna och tagit en behandling av dem i paket. Vi håller för närvarande på med självstyrelsepolitiska frågor av olika slag. Emellan dem behandlas viktigare ärenden, så har det alltid varit. Hemställningsmotionerna är sällan sådana att de direkt påverkar samhället med någon tids preferens.
Herr talman! Den urusla kunskapen om sjöfarten som jag här har förmedlat, bygger åtminstone på lång erfarenhet. Den bygger också på deltagande i de processer som faktiskt har varit samt medverkan i direkta förhandlingar med bra många ministrar och aftonskolor och möten och i skrivelser. Jag vill nog säga att sjöfarten på Åland, till den del landskapsregeringen har varit ansvarig, har fått det stöd som man har kunnat ge.
Att man får se på framtida strategier särskilt noga, det är en annan sak. Sjöfartspolitiken på Åland är ingen personfråga. Det är en kollektiv fråga för landskapsregeringen för lagtinget, för arbetsmarknads parterna och för rederierna, tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det sista uttalande från ltl Erland att sjöfartsfrågor inte är någon personfråga var lite intressant, för jag undrade faktiskt varför ltl Erland reagerade så personligt? Det är fullständigt ointressant, för mig, vem som har gjort vad i ett historiskt perspektiv. Den här motionen tar sikte på Ålands framtid, om uttrycket tillåts. Vill vi ha en strategi som leder till att vi får inflaggningar till Åland? Det är klart att man som liberalerna och som Olof Erland, kan säga:" Nej, det blir så omfattande, det blir skrämmande, vi har inte den behörigheten".
Eller så kan vi gå vidare och konstatera att vi måste ha den här behörigheten för att vi ska få inflaggningar. Jag vet att det är en hög målsättning. Jag är väldigt bekymrad över att man mer eller mindre rycker på axlarna från åländsk sida. Fartyg efter fartyg flaggar ut, det leder inte till något. Det är klart att man kan göra som lantrådet och säga att vi kan ingenting göra, vi har inte behörigheten. Jag tycker inte det är ansvarsfullt att agera på det sättet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag vet inte med vem ltl Anders Eriksson här replikerar. I alla fall till min del så har jag minsann inte ryckt på axlarna sen jag började med sjöfartspolitik i början på 80-talet. Tvärtom så har det varit ett evigt jobb för hela landskapsregeringen och de tjänstemän som varit berörda.
Att steg för steg mata in det här med nettolöner i passagerarsjöfarten, först 25 % sedan 50%, 96 % och sedan 100%. När det gäller behörigheten har jag sagt och det hävdar jag, att kunskapen är dålig. Till den delen står jag för det, Ålands Framtid skriver i sin statsbudget att det är ett nollsummespel, jag hävdar att det är reella kostnader för sjöfararnas pensioner, olycksfallsförsäkringar osv.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Ltl Erland frågade vem jag vänder mig till i repliken. Det är klart att jag vänder mig till ltl Erland. Jag bara valde, av olika anledningar, att citera lantrådet som faktiskt sade i en intervju: "Att vad ska landskapsregeringen göra, vi kan inget göra". Det har varit en ganska lam debatt med tanke på vad som har hänt. I viss mån har man diskuterat kommunernas skattebortfall, men för de anställda, om vi tex tar Birka Paradise, så är det i många fall en stor personlig tragedi. Pensioner, löner mm ändras.
Om vi vill vara en sjöfartsnation måste vi ta sikte på det här sjöfartspolitiska programmet.Det blev väldigt mycket diskussion om vem som gjort vad, jag sade inte att jag var med att utarbeta det här, för det är ointressant vem som gör det. Det intressanta är vad vi vill göra. Jag vet fortfarande inte efter ltl Olof Erlands anförande vad han vill göra?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Ja, det kan jag inte göra så mycket åt. Det jag säger om utbildningen, tonnageskattesystemet och harmonisering av sjöfartspolitiken i norden, om det inte går fram till ltl Eriksson, så visar det sig att det inte bara är kunskapen som brister om det nu gör det, det är inte jag som har påstått det. Intresset att lyssna är inte heller så stort, tack herr talman.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Jag tänker inte sänka mig till den nivå att, i ett parlament, stå och prata om vem som gjorde vad och om det var dåligt eller bra. Vem som hade fel och rätt. Jag tackar för de här epiteten och de värderingar som jag fått som person utav kollegan Olof Erland, men jag betackar mig också för dem. Jag hör lyckligtvis till dem som inte behöver försvara mig beträffande de sjöfartspolitiska insatserna.
När det gäller olika handlingslinjer, i ett historiskt perspektiv, så kunde olika handlingslinjer leda till olika resultat. Vi kan inte idag säga vad som var bättre eller sämre i det sammanhanget. Vi har inte i Finland något nettolönesystem, utan vi har ett bruttolönesystem med statliga återbetalningar eller subventioner som Olof Erland helt korrekt säger. I Sverige är man lite närmare nettolönesystemet. På kontinenten har man nettolönesystem, ja.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag vet inte om det är personligt när jag talar om vad känner till. All kunskap har ju en personlig förankring hos någon. När det är uruselt, inskränkt, uppgivet, omoraliskt, när allting är så dåligt, så måste jag väl ändå sätta upp spegeln för ltl Roger Jansson. Inte finns det någon som står ovanför all kritik, all diskussion och alla försök att se på vad som har hänt och vad man ska göra. Ingen står över någon annan i detta lagting.
Ltl Roger Jansson, replik
Talman, jag har inte här, till skillnad mot ltl Erland, kritiserat någon enskild person. Jag har alltså inte bedömt näringschefens, finansministerns, ltl Olof Erlands kunskap och insatser när det gäller sjöfarten. Han hör till dem som har kunskap i det åländska samhället och det högaktar och uppskattar jag. Jag vet att det finns flera som har den kunskapen, det är inte det jag har talat om. Utan den samlade insatsen för sjöfarten, från lagtingets sida, den samlade kunskapen och intresse i landskapsregeringarna som jag har talat om. Om inte ltl Olof Erland förstod det så hoppas jag han förstod det nu.
När det gäller lagtingets behandling enligt arbetsordningen 22 §, så innehåller arbetsordningen ingen rangordning, att vissa frågor måste behandlas och vissa inte behandlas. Det är en behandlingsordning, i den här ordningen tar vi upp ärenden. Alla ska tas, även punkten nummer 9.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Så här kan vi hålla på, vi har gjort det förr. Det finns inget större utbyte av den här typen av diskussion. Jag tycker att man skulle ge som vägkost till näringsutskottet att reda ut det här med bruttolön och nettolön. Jag anser definitivt att när staten går emellan och tar hand om de kostnader som är utöver nettolönerna, då är det ett nettolönesystem. Jag anser att Ålands Framtid som i sin statsbudget säger att det är ett nollsummespel, har fel. Jag anser också att ett bruttolönesystem som begrepp inte klargör den situation som vi har i Finland. Låt oss komma överens om att vi reder ut begreppen, så att man inte behöver påstå att någon är inkompetent eller har helt fel. Saken kan gå vidare i näringsutskottet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Jag vet att det är många ärenden på listan. Det här ärendet är viktigt, men alla prioriterar förstås olika.
Med tanke på det som ltl Roger Jansson sade inledningsvis, att man inte skriver motioner i protest med tanke på behandlingen i lagtinget. Jag vill också säga att tanken har föresvävat mig, man undrar vad man håller på med. Det är klart att det är trevligt att man ser när de kommer i tilläggsbudgeten eller i framställningar ett eller två år senare men ändå.
Den här behandlingen av hemställningsmotioner i lagtinget, lagutskottet, där vet jag att det varit helt omöjligt att få upp motioner fast det inte har funnits, några ärenden. Det vet vi också nu, det fanns inte några lag framställningar på bordet överhuvudtaget. Då först måste man, "med långa tänder", sätta igång. Det är ju inte några direkta arbeten ute i utskotten. Jag tycker jag är olyckligt om det får konsekvenserna att duktiga och kreativa ledamöter låter bli att lägga förslag.
Angående ltl Roger Janssons resonemang om var sjöfarten hör hemma, på närings- eller finansavdelningen, så svarar jag kanske indirekt på det i o m att jag hela tiden hänvisade till näringsministern. Samtidigt som jag gick ner från talarstolen, kom jag på att det av någon konstig anledning, ligger på finansministern. Så det ber jag näringsministern om ursäkt för. Jag tycker ändå inte att det är fel om vi har en näringsminister som engagerar sig i de här frågorna, så på sätt och vis så var det väl ändå rätt.
Ltl Roger Jansson sade också, att klämmen som tar sikte på att få inflaggningar, är väldigt vid. Jag ska återkomma till det.
Det intressanta är, som jag egentligen begärde ordet för, är att ltl Roger Jansson sade att det finns ett sådant enormt kunnande på Åland så vi kunde ha 100 000 invånare. Det tror jag också, men problemet är att vi stampar lite på stället. Vi hade Majken Paulsson som höll ett föredrag på Ålands Framtids årsmöte i måndags. Där berättade hon om hur utvecklingen på Färöarna har gått ifrån 5000 invånare till 47 000 invånare. Hon hade kurvor under samma tidsperiod på befolkningsutvecklingen på Åland, Färöarna och på Shetlandsöarna. Hon jämförde hela tiden med hur den ökade behörigheten har lett den här tillväxten. Skall vi få dessa 100 000 invånare, som jag tror att man kunde få, så krävs det en helt annan behörighet än vad vi har idag. Det är säkert ltl Roger Jansson och jag ense om. Frågan är om ltl Olof Erland och jag är överens om det? Det kanske inte riktigt är så.
Ökad behörighet, det behöver inte vara så skrämmande och omfattande åtaganden. Det finns alltid en latent förmåga som kan växa. Majoriteten av våra ungdomar utbildar sig i Sverige och säger ganska ofta att det inte finns intressanta ock krävande arbetsuppgifter på Åland. Det hänger ihop med att inom politiken så harvar vi på i samma nivå som vi befunnit oss hela tiden. Ltl Olof Erland sade i sitt långa anförande att vi i stort sett enbart kan ägna åt oss utbildning när det gäller sjöfarten.
Ska vi slå fast en strategi som tar sikte på att vi inte rycker på axlarna när utflaggningar sker, utan i stället ska vi ha en strategi som leder till att vi faktiskt lockar fartyg till Åland, lockar till inflaggningar som den här motionen tar sikte på, då måste man utöka behörigheten avsevärt.
Ltl Olof Erland sade att den sjöfartsstrategi, som jag hänvisade till flera gånger, var inte bra, för den tog bara fasta på ett eget register. Det stämmer inte, det fanns massor av olika punkter. Det intressanta är ändå att näringen var med, arbetsmarknadens parter, både arbetstagare och arbetsgivare var med och utarbetade den här strategin. Ändå så vet ltl Olof Erland bättre, han vet att det inte är bra, det tycker jag är lite märkligt.
Till sist när det gäller det här med ett nollsummespel. Det som Ålands Framtid har sagt i sin statsbudget att systemet är, som det är uppbyggt idag, att rederierna betalar de sociala avgifterna, man betalar skatterna och man får tillbaka dem från staten. Det är det vi har menat med ett nollsummespel. Kostanden uppstår när dessa sjömän, konsumerar samhällsservice utan att de har betalat för den. Landshövding Peter Lindbäck, som ofta går i takt med liberalerna, sa precis samma sak som ltl Olof Erland när han gjorde sina kalkyler, att vi skulle bära samhällskostnaden för alla ombordanställda på åländska fartyg, oavsett om de bor i Sverige eller Finland. Det är ju fullständigt orimligt. Vi bär samhällskostnaden, vi bär kostnaden för den samhällsservice som de konsumerar för dem som bor här. Allt annat är ju fullständigt orimligt. Därav resonemanget om ett nollsummespel. Det är inte bidrag som betalas ut.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag undrar om det är aktiv desinformation eller vad det bygger på när ltl Anders Eriksson säger att lagutskottet vägrar behandla motioner. Vi behandlar motioner när vi har tid till det. För min egen del har jag sagt att vi borde ägna oss åt Lissabonfördraget, det är inte så intressant längre, utan nu tar vi motionerna.
Jag vet inte vad det är för sätt, om jag får uttrycka mig lite drastiskt, att i slängar hänvisar till landshövdingen och lantråd och den ena och den andra som har eller inte har liberala kopplingar. Det börjar bli någon slängdebatt, kan vi inte hålla oss till sjöfartspolitiken? Jag tycker den är intressant nog. Om det sedan leder till befolkningstillväxt på Färöarna om vi för en viss sjöfartspolitik, det kan man diskutera om det är relevant?
Ltl Anders Eriksson, replik
Är det någon som ägnar sig åt slängdebatt, det var ett intressant uttryck, så är det nog ltl Olof Erland. I sitt första anförande så pratade han på sin höjd 2-3 % av tiden om motionen som låg till grund för behandlingen. Det blev mycket upprepning om vad man har gjort själv för den åländska sjöfarten och vem som har gjort fel och rätt. Det tyckte jag var fullständigt ointressant som jag sade redan i ett replikskifte.
Om jag fått desinformation om hur man behandlar hemställningsmotioner i lagutskottet så ska jag kontrollera upp det, men jag har hört det från flera håll. Vi har förmånen att ha en egen representant där.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Det handlar om sjöfartspolitik och om jag får fortsätta prata om vad jag har "slängt" tidigare som var fullständigt ointressant. Det gällde harmonisering på nordisk nivå, utbildningen, tonnageskatten, möjligheten att överta eget register, ekonomiska konsekvenser. Det gällde sjöfartspolitikens historia och vad som har lyckats och inte lyckats. Om det är "slängar" för ltl Anders Eriksson, så då ska jag med nöje delta i fortsatta slängdebatter.
Ltl Anders Eriksson, replik
Ja, vad säger man om det? Motionen tar sikte på en strategi för inflaggning. Det intressanta vore att få reda på om lagtinget vill medverka till en sådan strategi? Tycker man att det är viktigt eller vill man bara rycka på axlarna, när nästa utflaggning kommer? Det vore intressant att få svar på.
Jag är i alla fall glad för en sak, jag har provat fler gånger tidigare utan att lyckats, men synbarligen lyckades jag den här gången att förklara hur nollsummespelet fungerar när det gäller sjöfartstödet. Det var bra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson
Herr talman! Jag har med intresse följt den här diskussionen en mycket intressant motion. Jag skall inte blanda mig i lagtingets behandling av motioner, det finns en lång tradition i hur man har behandlat dem, det verkar inte bli någon större förändring som det ser ut.
Varför jag begärde ordet så är att jag skulle vilja tillföra en del tankar. Jag har också noterat avsaknaden av en grund som låg till bedömning när framförallt Eckerölinjen flaggade ut M/S Eckerö och som fortfarande ligger till grund varför man har valt den flagga man nu har. Birka Paradise tror jag har i en högre grad samma incitament, och det är kronkursen. Det som leder till utflaggningar är företagsekonomiska bedömningar av flera orsaker. Om intjäningen är i kronor och utgifterna är i euro och man har finska avtal så blir det ett väldigt kraftigt incitament i synnerhet när en valuta förändras i storleksordningen 25 %. Skulle ett företag ha en vinstfaktor om 25 % så tror jag det är ett bra företag. Det kan hända att rederier ibland har den nivån, men jag tror inget företag någonsin kan leva under en längre tid med en sådan stor skillnad.
Det är intressant det som lyfts fram, det skulle behövas utöver kontrollen på kronan.
Om man hypotetiskt skulle tänka att näringsutskottet tittar på det här. För att få över sjöfartsregistret om vi hade ett åländskt sjöfartsregister, skulle det leda till inflaggning? Det är en intressant fråga, det kanske kunde hjälpa till. Skulle bemanningsreglerna göra det? Det kan hända att vi har en något högre bemanning. Vi har ett mera styvmoderligt instrument i de fackliga organisationerna som ligger till grund för hur bemanningen ska se ut. Skattebehörighet utan vidare, det här är svåra frågor. Jag stöder tanken på att det här är frågor som vi borde få kontroll över. Grunden i klämmen är ett bra incitament för att näringsutskottet skulle prioritera just den här motionen och titta på den. Jag vill också att man tar med det och ser vad man kan göra åt kronkursen?
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag tyckte det var positivt att det som näringsminister sade att han uppmanar näringsutskottet, han kan inte styra men kanske påverka sitt parti till, att prioritera den här motionen.
Det är riktig slutsats han gjorde att kronkursen är viktigt. Men det är något som är viktigt nu. När Eckerökoncernen tog beslutet om utflaggning, det som kommunicerades ut var snuslagstiftningen, det var det som var den utlösande faktorn. På den följande frågan om ett eget register skulle leda till inflaggning? Det är klart att ett register, utan innehåll, utan att kunna erbjuda något intressant, konkurrensfördelar, inte leder automatiskt till inflaggningar. Det är ett stort steg för ett rederi att flagga ut, det är även ett stort beslut att flagga in. Det måste ju vara ett intressant register i så fall. Jag hoppas i likhet med näringsministern att utskottet kan titta på det här ordentligt.
Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik
Jag tycker i stort sett lika som ltl Anders Eriksson. Nu står vi i det läget att motionens innehåll är att vi ska skapa grunder för inflaggning. Då vill jag påstå att kronkursen är nog det största hindret just nu för att få en inflaggning. Ingen vet när kronan kommer tillbaka, förhoppningen är att på sikt ska även Sverige komma med i EMU och använda en gemensam valuta. Annars kommer vi antagligen att få ligga i den här gränszonen, där kronkursen kommer att variera. Ibland är den positiv och ibland är den negativ för oss. Den låga kronkursen just nu är väldigt negativ för vår lokala handel. Kursen är positiv för oss som handlar.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är riktigt som Mattson säger om kursen. Vi kan spekulera i om hur det kommer att gå. Min tro är också det att de små valutorna kommer att få det svårare framöver, också från svensk sida kommer man att inse att det är ett omöjligt projekt att hålla liv i SEK. Den dag svenskarna övergår till euro har vi den här problematiken borta. Då har vi en annan problematik, den höga kostnadsnivån kommer att märkas inom turistbranschen på ett ännu tydligare sätt, det måste man också ta i tu med.
Kronkursen har varit uppe på exceptionella nivåer, nu har den gått neråt ganska raskt. Jag tror det både går upp och ner, det gäller att vi skördar i båda ändar när det är till vår fördel. Det är kanske ett övergående problem.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Min uppfattning är att både Eckeölinjens och Viking Lines ledning är på det klara med att det är tre orsaker i besluten att man känner sig tvingad att utflagga. Det är kronkursen det är 15-20% skillnad där, det är bemanningskostnaden skillnaden är 10-20 % , otroligt mellan två nordiska länder och det är konkurrensneutraliteten som den tredje punkten när det gäller konkurrens mellan olika rederiers båtar. Där är vi överens om det.
Frågan var om ett åländskt parallellregister till det finska registret, skulle resultera i inflaggningar eller hindra utflaggning? Det är ju en väldig lång process över många år som en sådan sak skulle pågå. Det skulle vara helt beroende på innehållet i regelverket i det åländska parallellregistret. Bara att ha en registerlagstiftning är fullständigt ointressant.
Talmannen
Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?
Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Remiss
8. Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om en ökad skyddsjakt på skarv (HM 45/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.
Diskussion.
Ltl Fredrik Karlström
Tack herr talman! Först vill jag be om ursäkt för att jag anklagade talmannen för att ha kritiserat oppositionens motioner som skulle kunna driva på kostnadsutvecklingen. Eftersom så icke var fallet, ber jag om ursäkt, jag måste ha missförstått något där.
Till min motion om skarv, motionen bygger på att Ålands fiskare och Åland viltvårdare begärde 2002 landskapsregeringen om att tillsätta en kommitté med uppdrag att utarbeta en "handlingsplan för hantering av skarvbeståndet i landskapet".
Arbetsgruppen som publicerade sin rapport 2003, konstaterade då att skarven mycket troligen kommer att öka i de åländska vattnen under de närmsta åren, i synnerhet sen vår skärgård tycks utgöra en lämplig miljö för arten. I nya rapporter meddelas också att skarven är en stor gäddätare, vilket kan vara en av orsaken till den mindre gäddstammen, tror jag personligen.
Det konstaterades också att en mycket stor skarvstam innebär problem för yrkesfisket med skador på redskap och minskad tillgång på fisk som följd. På initiativ från näringen tillät regeringen under förra året en begränsad licensjakt på 100 skarvar, varav de flesta fälldes. Resultat av skyddsjakten var lovande och därför anser jag att antalet bör ökas till minst 1000 stycken, och systemet skulle samtidigt ändras så att man inte söker och delar ut licenser i förväg utan krav ställs på rapportering av skjuten skarv så att när kvoten är full så skulle jakten stoppas. Dagens system är onödigt byråkratiskt och resurskrävande och sålunda är min motion 45 inte heller kostnadsdrivande utan effektivitetsåtgärd som minskar kravet på resurser på jaktbyrån.
Med hänvisning till det ovanstående föreslår jag att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att fortsättningsvis tillåta skyddsjakten på skarv, men med en kvot på minst 1000 stycken skarvar per år och med ett enklare system som inte kräver licensansökning på förhand.
Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson
Herr talman! Den skyddsjakt, som har bedrivits under den senaste hösten och vintern och avslutades 31.1. 2009, det är riktigt att det fanns 100 fåglar att skjuta.
Angående hemställningsmotionen, att man skulle ändra systemet så att man inte delar ut licenser i förväg, det är precis så som det har varit, man får tillstånd att skjuta skarv. Inte något antal, det fanns ett tak och sedan rapporterar man in. När antalet har uppnåtts så slutar man. Nu kom man inte riktigt upp till 100 det var ett par kvar. Systemet har fungerat exakt som ltl Fredrik Karlström har önskat sig i motionen. Avsikten är att vi också ska öka på antalet skjutna skarvar. Vi måste ändå minnas att när det gäller all jakt så har vi någon som tittar på oss uppifrån. Ni vet hur det blev med den övriga sjöfågeljakten. Vi vill gå försiktigt fram och se hur det här fungerar.
Den funktion det har haft, att skydda fisket, effekterna har enligt muntlig rapportering, varit relativt goda. En utökning av jakten, tex till 200 det inkommande året är väl kanske att tänka sig en lämplig nivå.
När det gäller den senaste jakten så var den på prov, den inleddes 1.9 och avlutades 31.1. Den här vintern har det varit väldigt lite is, så att jakten kunde pågå ända till den 31.1. Ett normalt isår skulle, antagligen vinterjakten under januari, betyda att man kunde fälla några fåglar.
Vi kommer att ha möjlighet att skjuta skarv under hela året framöver, eftersom det är en fågel som hitintills inte häckar på Åland, så torde den jakten få fortgå under hela året.
Jag har också haft en personlig tanke, att det inte, som det är nu, bara yrkesfiskare, som får den här licensen att skjuta skarvar. Jag tycker att det skulle vara viktigare att fiskaren ansöker om jakt på skarv, men han ska kunna anlita en jägare. Själv ska han vara hemma och förädla fisken han har fått, förhoppningsvis, så att han kan få ett mervärde i den.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack herr talman! När näringsminister Mattsson talade om jakttider vill jag påpeka att det vore viktigt att man fick jaga skarven redan på sommaren, när den invaderar det yttre hällarna i skärgården. Skarvarna är där i månadsskiftet juli-augusti och sen ser vi när vi kommer in i slutet på augusti-september, då finns det inte längre fisk kvar och skarvarna försvinner och flyttar ännu längre in i skärgården. Därför skulle det vara viktigt att jaga Skarv redan med en gång den kommer. Det är ju inte skarvar som häckar här.
Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik
Herr talman! Precis som jag sade så är ju tanken nu att vi ska kunna skjuta den hela året. Närvaron kommer väl att avgöra när jakten bedrivs. Eftersom beslutet var nytt för det gångna året så kunde den inte inledas före 1.9 förra året. Inkommande säsong tror jag vi ska kunna inleda tidigare. Det är min personliga uppfattning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet ?
Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Remiss
9. Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om en reform av fastighetsskatten (HM 5/2008-2009)
Ärendet avfördes.
Remiss
10. Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om ekonomiska föreningar och kooperativ. (HM 42/2008-2009)
Ärendet avfördes.
Remiss
11. Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om småskalig livsmedelsproduktions avbyråkratisering. (HM 48/2008-2009)
Ärendet avfördes.
För kännedom
Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2008. (Bibliotekskommissionens berättelse nr 1/2008-2009)
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 30 mars 2009.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls måndagen den 30 mars 2009. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.44).