PLENUM den  5 september 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Herr landshövdingen:

Värderade fru talman!

Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om godkännande av dels en lagstiftning om ikraftträdande av överenskommelsen om ändring av överenskommelsen mellan de nordiska länderna om tillträde till högre utbildning och dels stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan, och republiken Albanien, å andra sidan.

 

TALMANNEN: Ärendena kommer att behandlas i föreskriven ordning.

 

 

 

Ltl Mats Perämaas förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om klimatförändringingen. (S 4/2006-2007).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 3 september, har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Leo Sjöstrand, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Landskapsregeringen utarbetar ett system för att stöda införskaffande av en miljöbil.”

 

Detta kallas ltl Mats Perämaas förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja, de som röstar för ltl Mats Perämaas förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Vtm Viveka Eriksson: Talman! Jag understöder förslaget.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej,  Leo Sjöstrand: nej,  Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: avstår.

 

Omröstningen har gett som resultat 16 ja-röster och 13 nej-röster, medan en ledamot avstått från att rösta.

Lagtinget har sålunda antecknat till kännedom landskapsregeringens svar. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad barnskyddslagstiftning. (FR 29/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

När det gäller barnskyddet och den lagstiftning vi har för barnskyddsärenden har vi i dag en blankettlagstiftning som helt följer rikets med några små undantag. Nu har riket gått in för en ganska stor revidering av barnskyddslagstiftningen och kommer från inkommande årsskifte att ha en helt ny barnskyddslag. Vi har arbetat på så sätt att vi i landskapsregeringen har utgått från att vi i fortsättningen också för vår del skall ha en blankettlagstiftning. Personligen tycker jag att det är en bra lagstiftning som har tagits fram på rikshåll; det är en lag som värnar barnen och familjens rättsskydd väldigt långt, man tar hänsyn till de svåra frågor som i de här ärendena nästan alltid finns i grunden. Vi visste ändå om att det var väldigt tight för att hinna få igenom framställningen så vi gjorde på så sätt att vi jämsides med att ta fram lagstiftningen motsvarande rikets blankettlag tog fram en möjlighet att förlänga den lag som vi har i dag; skulle vi nämligen har fört lagstiftningen om ny blankettlag hit och den av någon anledning inte skulle ha blivit antagen av det här lagtinget skulle vi ha blivit utan barnskyddslag. Regelverket är sådant att om nuvarande lagstiftning om barnskydd upphör i Finland så upphör den automatiskt  här på Åland. Att ställa oss i den situationen att vi inte har någon lag som gäller ville vi absolut inte utan det är nödvändigt att vi har en lag som gäller.

 

Vi har skickat ut båda lagarna på remiss och förklarat situationen för kommunerna och när vi fick remissutlåtandena kunde vi konstatera att det fanns åsikter om den nya lagen– blankettlagen – som, enligt min och landskapsregeringens bedömning, skulle ha lett till en hel del diskussioner och vi skulle också i landskapsregeringen ha behövt fördjupat oss i de frågorna ytterligare. Tiden är mycket knapp här i lagtinget i dag, så landskapsregeringens bedömning var att det säkraste är att vi nu presenterar en lag som bara förlänger nuvarande lagstiftning.

 

Jag vill ändå understryka vikten av att det framtida lagtinget ändå i skyndsam ordning tar den nya blankettlagen. Det är viktigt att det görs eftersom vi har delad lagstiftningsbehörighet och det blir ett klumpigt och oändamålsenligt sätt att fungera med rikets lagstiftning som är nu, där vi inte har behörighet och att vi har den gamla lagstiftningen, så utgående från  det är det nödvändigt att man inte använder den här lagstiftningen i längden. Jag kan bara hoppas i det här skedet att den nya landskapsregeringen och lagtinget omgående tar upp den lag som skulle leda till en större förändring.

 

I den här lagstiftningen betyder det i praktiken bara att vi tar bort en mening i lagen, nämligen: ”Upphäves någon i 1 mom. angiven författning skall dess giltighet i landskapet upphöra samtidigt som i riket.” I och med att vi tar bort det stadgandet betyder det att lagen fortsätter att gälla tills vi beslutar annorlunda.

 

 

 

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

För det första vill jag på socialdemokraternas vägnar beklaga att vi inte kunde ta den blankettlag som har utarbetats tidigare av landskapsregeringen utan att vi har hamnat i den situationen att vi måste förlänga den nuvarande lagen. Vi vill ha en lagstiftning som åtminstone motsvarar rikslagen för det här är en väldigt viktig lagstiftning. Det är som minister Lindeman beskrev det att det fanns olika motiv varför man inte kunde lägga fram det som man tidigare har utarbetat och det är då en situation som vi är tvungna att acceptera.

 

Som framgår av framställningen har landskapsregeringen tidigare arbetat fram en särskild framställning om en ny blankettlag om barnskydd och den blankettlagen grundar sig på rikets lag om barnskydd, en rikslag som har utarbetats och processats med i många olika instanser på flera år och som också fått beröm i ett nordiskt perspektiv. bl.a. på grund av krav på kompetens och rättskydd för ala inblandade parter.

 

Man lägger inte bara fram den på grund av risken för att den kan förfalla på grund av nyval och att det saknas tid att grundligt och seriöst bearbeta ett så stort och viktigt lagförslag. Nå, det får vi godta. Men min personliga uppfattning är att det finns ett starkt motstånd i de mindre kommunerna att godta det förslag till blankettlagstiftning som landskapsregeringen utarbetade och som bl.a. berörde de personella resurserna som skulle behövas vid ett omhändertagande och placering av barn utom hemmet.

 

Där har vi det igen att många små kommuner upplever att de inte kan godkänna en lagstiftning som tillgodoser sina medborgares rättskydd i barnskyddsärenden på grund av ekonomiska orsaker. Alltså många av våra kommuner är för små för att kunna upprätthålla olika kompetenser till nackdel för medborgarna och i detta fall barnskyddet.

 

Många av våra små kommuner har i sina remissutlåtanden lutat sig tillbaka på styrelsens för Ålands kommunförbunds majoritetsbeslut där det bl.a står: ”I syfte att göra beslutsprocessen med flexibel i den nya barnskyddsslagen så bör ett undantag göras i  bestämmelserna så att beredning av omhändertagande och vård utom hemmet inte alltid bör ske i samarbete med annan anställd. Socialarbetaren skulle som nu kunna bereda ärendet ensam, om det är brådskande eller om samarbetet av särskilt skäl är uppenbart onödigt.”

 

En sådan skrivning kan jag inte godkänna och reserverade mig också i styrelsen för Ålands kommunförbund. Skrivningen skulle innebära att en av de viktigaste målen med landskapsregeringens ursprungliga förslag till ny blankettlag för barnskydd, där det betonas att sakkunskap och objektivitet som är nödvändigt vid beslutsfattandet ska säkerställas och barnets och föräldrarna eller vårdnadshavarnas rättsskydd förbättras, då skulle försämras.

 

Fru talman!

Barnskyddsarbetet är en av de mest komplicerade och krävande arbetsuppgifter inom socialt arbete och förutsätter kompetens och sakkunskap, och där kan inte den åländska befolkningen och framförallt de berörda parterna hamna i ett sämre rättsskyddsläge än motsvarande i riket.

Att beredningen av omhändertagande som rikslagen anger och som landskapsregeringen tidigare föreslog skulle ske i samarbete med flera socialarbetare innebär ökat stöd och trygghet för samtliga inblandade i barnskyddsarbetet och framförallt för de mest berörda , nämligen barnen.

Nu får vi hoppas, precis i likhet med det som minister Lindeman var inne på, att den nya regeringen och det nya  lagtinget efter valet kan driva igenom en barnskyddslagstiftning som motsvarar den nu gällande i riket. För socialdemokraterna är det en hjärtefråga; vi kan inte ha en situation där barnskyddsarbetet är i ett sämre läge än våra omgivande regioner.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kan konstatera, utgående från ltl Christian Beijars debattínlägg, att det var just det här som jag var ”rädd för” att skulle hända. Eftersom det finns så delade åsikter i kommunerna kommer den debatten som delvis fanns i remissen att också flytta in i salen här – så brukar det alltid vara, av naturliga skäl – och så skulle det ha dragit ut på tiden och så skulle vi inte ha fått den barnskyddslag som också jag tycker är viktig att kommer. Jag ville inte riskera att just det skulle ha dragit ut på tiden, men jag håller med om att den barnskyddslag som är utarbetad i Finland är mycket bra och vi får, som sagt, bara hoppas att vi har en förståndig landskapsregering och lagting som påskyndar detta ärende!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Jag delar också minister Lindemans förhoppning att vi skall ha ett klokt lagting också efter valet!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

På samma sätt som minister Lindeman vill jag understöda att debatten, i och med lagframställningen, är en förutsättning för att vi skall slå samman kommunerna. Vi vet att socialdemokraterna och åtminstone centern har två skilda uppfattningar här. Jag tycker att det är fel att initiera lagändringar som kräver att kommunerna går samman. Jag tycker att den oerhört viktiga frågan om barnskyddet skall ha en sådan utformning att man kan lösa den med den kommunstruktur vi har på Åland i dag. Från Eckerö har vi lämnat ett utlåtande som gör detta fullt möjligt. Man skall inte behöva anställa mera personal bara för att uppfylla en lag. Det finns personal inom den åländska förvaltningen som kan samarbeta, och jag tycker att alla har stått här i lagtinget och sagt att vi skall samarbeta och då måste man utforma lagen utifrån det.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

I den ursprungliga framställningen som grundade sig på rikets blankettlagstiftning framgick det alldeles tydligt att det fanns olika former av samarbetsmodeller som bl.a. landskapsregeringen föreslog. Men trots att man kunde påvisa samarbetsformerna som finns, där man kunde samarbeta mellan kommunerna, så har många mindre kommuner ändå inte velat göra det utan man har i stället försöka komma med förslag att man skall begränsa personalresursen och det är den som är det viktiga när det gäller rättsskydd och rättssäkerhet. Styrkan i lagen är att det är flera socialarbetare som jobbar med de komplicerade barnskyddsärendena.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är precis som ltl Christian Beijar säger att genom samarbete kan vi åstadkomma det här och jag tror inte att det är någon kommun som motsätter sig det. I den utformning som lagen hade fanns inte den möjligheten utan det skulle måsta finnas personella resurser inom förvaltningen, det var mycket klart. Däremot vill man i och med den här formen nu få fram en annan lagframställning som gör samarbete möjligt i stället för att tvinga fram kommunsammanslagningar som socialdemokraterna vill, och centern inte vill!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Utgående från detta ärende och utgående från diskussionen som förts med kommunerna konstaterade jag att många av de små kommunerna inte kan upprätthålla olika kompetenser. I det här fallet är det en oerhört viktig fråga. Det gäller barnskyddet och vi kan inte slarva med den biten utan vi måste ha ett barnskydd som motsvarar det som vi har i riket. Det fatala här är att de mindre kommunerna inte kan, åtminstone som jag ser det, upprätthålla den kompetensen. Som ltl Jan-Erik Mattsson säger finns det förstås också samarbetsmöjligheter, men vi kan inte sänka kraven.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Det anfördes härifrån pulpeten just att vi skall ha ett klokt lagting efter valet. Jag tror att alla i den här salen jobbar på det, utgående från sina egna värderingar.

 

Jag vill då anföra från liberalernas sida vad vi anser om lagstiftningen. Tyvärr är det så att här har vi också en lag som kommer s.a.s. i sista stund beroende på att regeringen kanske inte har hängt med i vad som händer i våra omgivningar. Jag tänker på dagistaxorna, närståendevård och nu har vi det här förslaget. Vi håller på att bli i ett laglöst tillstånd. Jag förstår landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans resonemang att det är bråttom. Vi motsätter oss inte lagen att få igång ett regelverk som gäller, för det är som beskrivs att det försvinner vid årsskiftet och då har vi barnen helt utan lagligt skydd, totalt utsatta. Det här förlänger alltså gällande regelverk. Tittar man framåt så kan man konstatera att det finns en barnskyddslag i riket – jag har den framför mig här – jag har läst den och tagit del av tidigare arbeten. Den har fått mycket god respons i nordiska sammanhang för att var välutarbetad. Det står så här i motiveringarna: ”Den viktigaste målsättningen är att trygga barnets rättigheter och barnets bästa.” Det har också kommit fram vad den innebär och man konstaterar att stöd och förebyggande åtgärder är det absolut viktigaste. Vi i liberalerna anser också att det är så. Så finns det en annan viktig sak som är ändring jämfört med rådande förhållanden, nämligen rättsskyddet. Rättsskyddet gäller framför allt för barnet men även för föräldrarna och för tjänstemännen som skall ta dessa mycket svåra beslut.

 

Vi från liberalerna anser att den kommande lagstiftningen som aviserades här tar vi gärna emot och anser att den också uppfyller rättskraven och kompetenskraven. De åtgärder som vi nu diskuterar är bland de kraftigaste som man kan utsätta en familj för. Om vi jämför med vad jag jobbar med i det civila så använder vi där samhällets strängaste repressalier, dvs. fängelsestraff, frihetsberövande. Dock anser jag att omhändertagande av barn kan upplevas som ett ännu värre ingrepp i det mänskliga familjelivet och därför anser jag att det är absolut nödvändigt att vi får rättsskyddsmedlen som finns i den kommande barnskyddslagen.

 

Med detta vill jag avsluta och anser att vi från liberalerna ser fram emot det kommande lagstiftningsförslaget, oberoende vem som sitter i landskapsregeringen och med dessa motiveringar godkänner vi förfarandet för vi inser också att det håller på att bli en lucka här vid årsskiftet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det blev lite oklart för mig i ltl Roger Erikssons anförande när han pratade om att vi behöver ha rättskyddsmedel i den kommande lagstiftningen. Vilka är det som saknas i den nuvarande?

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det viktigaste i förslaget är att det skall vara två tjänstemän som skall bereda ärendet och en annan skall avgöra, inte som nu är fallet att det blir en ensam socialarbetare ute i någon liten kommun som skall ta ett jättestort beslut.

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Är det ändå inte lite fel uttryckssätt att prata om rättsskyddsmedel om man de facto menar att det är en eller två tjänstemän som handlägger ett ärende? Jag kan inte uppfatta det som ett rättsskyddsmedel.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Om en ensam tjänsteman tar ett så här stort beslut så kan man bli utsatt för kritik, och det blir man säkert ändå, men nu är det två personer som kan göra samma beslut i ett kollegialt samfund om vi säger så. Då blir det tryggare både för berörda parter och för barnen. Det är också så att i förslaget ingår att det skall utses en socialarbetare som skall beaktas barnets bästa, som s.a.s. skall bli barnets egen socialarbetare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Eriksson nämnde att lagen är ute i sista sekunden, den skulle ha kunnat komma tidigare. Men om inte jag är helt fel insatt togs den i riket i våras. Samtidigt måste man hinna se på den med åländska ögon, att den passar här och samtidigt få ut den på remiss. Vi måste också anpassa oss efter det. Däremot har jag en fråga till ltl Roger Eriksson som ordförande i lagutskottet. Där ligger en framställning om kommunernas nämndsammanslagning. För att man skall kunna uppfylla lagen så är kommunernas nämndsammanslagning en sak som visar på att man jobbar åt rätt håll och underlätta. Hur går det med den lagen i lagutskottet?

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Nu diskuterar vi en framställning, nr 29, om ändrad barnskyddslagstiftning. Det är sant att det finns ett ärende i lagutskottet som heter kommunala nämnder. Dessa två ärenden hör inte ihop med varandra. Desto mera kan jag inte kommentera det. Jag kan konstatera att den här lagstiftningen på intet sätt enligt min åsikt kräver kommunal sammanslagning. Det kan t.ex. grundas grupper av socialarbetare som arbetar enbart med barnskydd och som då får en spetskompetens.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Jag anser att de hör otroligt samman. Skall man snabbt kunna jobba snabbt och effektivera barnskyddet så är det här en sak som skulle kunna underlätta. Därav min fråga.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte stå här och säga hur det här skall gå till. Det får väl också gå igenom en politisk process. Jag kan bara konstatera att möjligheterna redan finns med dagens personal och kommunstruktur, om så önskas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Centern stöder framställningen som garanterar att vi inte behöver leva laglöst efter årsskiftet vilket skulle ha varit fallet om man inte i det här skedet hade fått fram framställningen. Jag tycker ändå det är bra att landskapsregeringen tog beslutet eftersom förslaget som var utskickat om en utvidgad och förändrad barnskyddslag inte blev färdigt behandlat. Kommunerna hade inte tillräckliga möjligheter att bearbeta det, landskapsregeringen hade inte heller det och det skulle inte ha blivit bra om vi hade haft den här diskussionen just nu. Jag tycker därför att det är bra att man tog det här beslutet att dela på framställningarna. Det här beslutet behöver vi ta och jag hoppas att det också går igenom nu så att vi som sagt inte har ett laglöst tillstånd efter årsskiftet. Det andra får man ta ställning till sedan i nästa lagting och då hinner det bli väl förberett.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2006. (RB 1/2006-2007).

 

Föredras ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapets åtgärder med anledning av landskapsrevisorernas berättelse för år 2006. (M 7/2006-2007).

 

Föredras ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens berättelse för år 2006. (LB 1/2006-2007).

 

Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att gemensam diskussion tillåts angående ärendena  nr 3,4 och 5 eftersom de båda berättelserna nära ansluter sig till varandra och landskapsregeringens meddelande direkt anknyter till landskapsrevisorernas berättelse. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Talmanskonferensen föreslår att revisionsberättelsen och meddelandet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Efter avslutad diskussion kan lagtinget besluta att anteckna sig förvaltningsberättelsen till kännedom eller remittera den till utskott. Om förslag om bordläggning väcks, anses förslaget avse alla tre ärendena.

 

Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är nu tre stycken ärenden som behandlas samtidigt och jag tänkte först börja bakifrån med landskapsregeringens berättelse och säga att den innehåller både stort och smått. Vi har försökt att i inledningen beskriva de större politiska frågorna som har varit under behandling under verksamhetsåret 2006 och man kan konstatera att flera av dem är den typen av frågor som lever kontinuerligt vidare. Det är EU-frågorna, det är sjöfartsfrågorna, det är snusfrågan m.fl. m.fl.

 

Det sätt som vi har lagt upp verksamhetsberättelsen på med att redogöra för de olika målsättningarna och också hur vi har lyckats förverkliga dem så hoppas jag att skall ge lagtinget och läsarna av verksamhetsberättelsen en god bild av vad som har åstadkommits under verksamhetsåret 2006 och också vad som inte har åstadkommits. Det är naturligtvis så att vissa mål lyckas man inte alltid hinna genomföra under ett år.

 

Fru talman!

Jag vill ändå vid det här tillfället passa på att framföra ett stort tack till förvaltningen och alla dem som har arbetat och genomfört allt det som förvaltningsberättelsen innehåller.

 

Fru talman!

Det är en nyordning när det gäller landskapsrevisorernas berättelse på det sättet att revisorerna avgav sin berättelse till lagtinget och landskapsregeringen redan på våren och det här har gett oss möjlighet att nu komma med det efterfrågade meddelandet som nu kan ligga till grund för behandlingen i lagtinget och också i finansutskottet.

 

Fru talman!

Vi har försökt belysa de frågeställningar som revisorerna har lyft fram på ett så sakligt och korrekt sätt som möjligt och också i mån av möjlighet föreslagit ändringsåtgärder där vi finner att så är befogat. Men, fru talman, det är nu upp till lagtinget och finansutskottet att bedöma om man tycker lika som landskapsregeringen eller om man vill komma med ytterligare åsikter när det gäller landskapets verksamhet och förvaltning.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Jag tänkte i mitt anförande beröra de punkter som i meddelandet berör särskilt mitt ansvarsområde när det gäller fastigheter och liknande frågor och också samtidigt kommentera landskapsrevisorernas berättelse i samma frågor.

 

Fru talman!

När det för det första gäller delegering som efterlyses av revisorerna har vi haft en noggrann genomgång på avdelningarna och kommit olika långt med beslut, men på vissa avdelningar har vi fattat beslut om delegering och har därmed också gått mera till ett sådant arbete där man har välformulerade regelverk och sedan kan besluten fattas i högre grad på tjänstemannanivå.

 

Så över till fastighetsförvaltningen. Fastighetsdiskussionen i Ålands lagting är nästan som ett mantra; den har pågått åtminstone så länge jag har varit förtroendevald i Ålands lagting och jag tycker att landskapsrevisorerna också har insett att under den senaste perioden har vi faktiskt gjort en hel del. Vi har greppat det här området och har grepp om det. Som jag tolkar det berättar landskapsrevisorerna egentligen vad vi har gjort och vad vi håller på med. Det ser jag som ett godkännande av det arbete som vi har gjort men som ingalunda är färdigt ännu. Vi har i landskapets ägo 186 fastigheter varav 56 är bebyggda, och de är bebyggda med drygt 300 byggnader. Det här låter helt otroligt mycket, men tittar man lite djupare och om jag nämner t.ex.Jan Karlsgården så innehåller den 20 byggnader; nämner jag Källskär, som vi också har i vår ägo, är det 11 byggnader. På Jomala gård är det så mycket som 31 byggnader, Hermas i Enklinge över 20 byggnader, Båtskären innehåller faktiskt 16 byggnader.  Bara dessa är alltså över 100 byggnader. Jag tror inte att det är någon av dem som är aktuell för avyttring. Det går ganska lätt att komma upp i 300 byggnader, och i dessa 300 byggnader räknas också vartenda båthus, varenda en mast, uthus osv., så det är inte bostadshus vi pratar om. I vårt arbete med våra fastigheter så har vi gjort en noggrann inventering av hur fastighetsbeståndet ser ut under perioden. Vi har också efter inventeringen gått igenom vilka vi kan avvara eftersom vi har ett beslut om att de fastigheter och byggnader som vi inte har användning för skall avyttras. Vi har också avyttrat ett antal. Vi har avyttrat Västergårds i Tosarby, ett bostadshus i Grelsby. Vi har avyttrat Espskär, som visserligen ligger under besvär, vi har avyttrat husmodersskolan och något hus till. Vi har också i kommande budget möjlighet att avyttra några till som är klara för försäljning, men några direkta bostadshus som inte förutsätter att vi satsar på nya värmesystem, för det finns t.ex. ett hus ganska centralt som är fastbundet med värmecentral till musikinstitutet som vi i och för sig skulle kunna avyttra, men där vi har både en ganska knepig tomtfråga och också gemensam värmeförsörjning. Det är en smaksak också och vi har gjort bedömningen att vi skall inte dumpa marknaden och sälja alltför många på samma gång.

Vi har också avyttrat en skogsfastighet och har också planer på mera försäljning av bl.a. Öra-Hammarlandsområdet och i Saltvik har vi också fört diskussioner.

 

Vi har också gjort en genomgång av fastighetsskötseln. Där har vi konstaterat att vi har 27 stycken fastighetsförvaltare inom landskapet, och det är väldigt många. Vi tror att det är väldigt bra för våra hus att ha s.k. hustomtar, att ha folk som arbetar och sköter om fastigheten på plats, vaktmästare och gårdskarlar i skolor tror vi att är väldigt bra för husets välmående, men däremot tror vi att det finns en stor vinst att skapa en funktion på vår byggnadsbyrå där man har en samordning när det gäller ansvar för större underhåll och också planering för renoveringar och också ledning av dessa större renoveringar, ombyggnader osv. Det är också viktigt att vi har samordnat hyror och arrenden därför att det är inte bra som det har varit hittills att det kan vara helt olika typer av hyresavtal fast de är utskrivna av landskapsregeringen, beroende på vilken byrå som har skrivit ut dem utan det här är också samordnat, det är samma regler som skall gälla över hela huset och byggnadsbyrån har en samlad funktion.

 

Som ni också kan se i bilagan till vårt meddelande har vi gjort en utredning av särskilt fastighetsverk, som också har efterönskats av revisorerna under många år och också från många personer i lagtinget. Det här har vi tyckt att skulle vara en bra funktion, men vi har kommit fram till att ett fastighetsverk skall vara ett affärsdrivande verk och det behöver finnas ett antal fastigheter som är affärsdrivande som man skulle ha i fastighetsverket om det skall vara någon idé med det, och det visade sig  att det är ganska få av våra fastigheter som egentligen sist och slutligen skulle rymmas in under ett fastighetsverk, men däremot kräver ett fastighetsverk en ganska omfattande organisation. Vi har därför sett det som en bättre modell att gå in för att man jobbar i riktning mot ett fastighetsverk men har en egen lösning på vår byggnadsbyrå. Det kommer också att leda till att vi kommer inledningsvis att behöva en tilläggsresurs på byggnadsbyrån; också revisorerna har konstaterat att vår byggandsbyrå är väldigt liten och de är väldigt hårt pressade av arbetsbördan. Det är kanske därför också som det i vissa fall har behövts göras hårda prioriteringar och att vissa saker kanske inte har gjorts.

 

Jämför man med finländska Senatsfastigheter som är ett fastighetsverk så administrerar de 10.000 fastigheter och då är inte skogsfastigheterna med och de har 300 anställda som jobbar med dessa fastigheter. Dit ryms inte heller kulturhistoriska fastigheter som kanske är majoriteten av våra fastigheter. En sådan modell har vi kommit fram till att kanske inte är den allra bästa för oss. Inventeringen som vi har gjort av alla våra fastigheter har också lett till en omfattande fastighetsdokumentation som också har lett till att vi datoriserar och kommer nu att ha goda underlag för varenda en byggnad vi har. Det kommer att underlätta när man skall ta fram fakta om byggnaderna. Vi tror också att den samlade fastighetsskötseln kommer att leda till att prioriteringarna blir mera rätt när det gäller renoveringar. Nu när man har haft ansvaret för renoveringar ute på olika enheter kommer en del in med renoveringsäskanden onödigt tidigt och i andra fall har husen blivit nästan i ett för dåligt skick innan man renoverar dem, så nu tror jag att om det skall finnas ett mer samlat grepp för det här tror vi också att prioriteringsordningen kommer att bli mera rätt.

 

När det gäller försäkring har också landskapsrevisorerna lyft frågan om att vi borde titta på om vi borde självförsäkra. Det har vi gjort och uppdraget finns hos oss. För vår del handlar det om att våra fastigheter är brandförsäkrade. Här är frågan helt enkelt om man är beredd från Ålands lagtings sida att samla försäkringspengarna i stället i en fond eller något liknande för den dagen något skulle kunna hända och man skulle låta bli att försäkra sina fastigheter. Det är ett ganska stort steg att ta och när man tänker på brandförsäkringar så kanske man tänker att risken att det här huset t.ex. skulle brinna upp, som kanske är det huset som skulle vara dyrast att återställa av de fastigheter vi äger, så är sannolikheten att detta stenhus inte skulle brinna så bra, så det kanske inte skulle bli så omfattande skador, men däremot måste vi komma ihåg att i dagens värld kan det också finnas andra katastrofer som på olika sätt kan ödelägga ett hus. Vi har alltså inte lagt förslaget färdigt i budgeten ännu, men planerna är att vi skulle börja lite försiktigt och gå in för att självförsäkra sådana byggnader som vi räknar att har ett värde på 1-2 miljoner eller något liknande och kanske bibehålla försäkringar för den här typen av byggnader som jag anser att har högre värde. Den där diskussionen är inte färdigt politiskt ännu, men det är lite så vi resonerar i beredningen.

 

Någonting annat som vi kommer att införa från 2008 års budget men som sannolikt kommer att bli verkställt 2009, om den kommande politiska majoriteten tycker så, är interna hyror. Vi anser nämligen att det är verkligen annorlunda att man kan bedriva en verksamhet i dag utan att man behöver ta hänsyn till vad lokalerna, värmen, belysning och liknande kostar. Ett system för interna hyror kommer man under 2008 att arbeta med inom förvaltningen och de skall förslagsvis införas från 2009.

 

Detta var i korthet som jag inledningsvis tänkte kommentera vad gällde fastighetssidan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När det gäller avyttrande av fastigheter var det i 2006 års budgetförslag en massa fastigheter som var på förslag för avyttring. Hur stämmer det överens med verkställigheten av de fastigheter som ledamoten Britt Lundberg räknar upp nu som har avyttrats? Är det i takt med det som fanns med i budgetförslaget? Jag tycker att det är bra att man centraliserar och överför mera ansvar på byggnadsbyrån. Jag har påpekat tidigare att det måste finnas ett helhetsgrepp om själva fastigheterna så att man vet i vilket tillstånd de är och vilka åtgärder man måste vidta. Hon nämner också en ökad resurs. Finns det inte möjligheter att ta resurser från andra avdelningar i stället utan att behöva öka antalet anställda?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Om det är rätt att säga att vi ökar antalet resurser för att samordna så kan det låta väldigt ineffektivt, det håller jag med om, men till saken hör att vi helt enkelt har tagit grepp om och gör mera uppgifter nu än vad man har gjort tidigare och därför behövs också mera resurser och mera kunskap. Byggnadsbyrån har under en lång tid varit underbemannad. Självklart är ambitionen vartefter vi lyfter över helt och hållet områden från de olika byråerna och enheterna att också personal skall kunna följa med till de delar det är möjligt. Men om vi överhuvudtaget skall kunna börja med det här behöver vi ha en resurs till som kan jobba med dessa frågor. Om hela fastighetsförvaltningen skall vara centraliserad blir det en mycket större byggnadsbyrå och då är ambitionen att de personerna skall komma från förvaltningen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Så kan det vara initialt när man överför resurser på en byrå som inte har varit underbemannad. Man måste i varje fall ta i beaktande att det finns resurser på andra ställen som man kan flytta över så att man inte igen ökar antalet anställda. Det är ganska viktigt att man inte låser fast sig och att man har en person till i offentlig sektor. Jag fick inte svar på frågan om avyttring av fastigheter angående 2006 års budget. Jag hoppas att du kan svara på den .

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kommer inte ihåg exakt vilka som nämndes i 2006 års budget, men jag upplever att vi är rätt så väl i fas. Vi har skogsvaktarbostaden Bergs som inte är såld ännu men som vi avser att sälja under nästa år och det beror helt enkelt på sjukdom; vi har inte hunnit förbereda dem på samma sätt, det har blivit personalbyten på enheten också. Så har vi Länsmansgården i Godby som vi kanske inte är så stolta över och där vi har tänkt att vi skulle sälja den på ett planerat område och kunna ha flera olika tomter att sälja ut, men den planeringen har blivit en större planering som nu är utställd i Finströms kommun och det har tagit ganska lång tid, som det gör med planändringar och frågan är nu om vi skall ompröva och sälja den oplanerad i stället. En annan är Grelsby kungsgård som beror på utvecklingen av golfbanan om den skall säljas eller inte. I övrigt kan jag inte minnas att det finns någonting som skulle vara osålt av det som finns men väl möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nu när vi diskuterar fastigheter skulle jag vilja ställa en ganska specifik fråga om en enskild fastighet. Principen är den att om statsmakten är i besittning av ett markområde här på Åland skall det övergå i landskapets ägo då statsmakten inte mera har användning för området. På Bärö i Kumlinge har vi en gammal sjöbevakningsstation som inte har använts på många, många år. Nu är det ett annat företag där som använder fastigheten för förtärings- och logiverksamhet, och det är väldigt bra, men för att skapa långsiktighet undrar jag om det finns någon beredskap att landskapet skall ta över markområdet för att skapa långsiktigheten gentemot företagaren?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag har inte haft upp något ärende om sjöbevakningsstationen under perioden som jag har suttit, men jag kan gärna efterhöra om det finns något ärende på gång eller under beredning inom förvaltningen och återkommer gärna senare med besked.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Tack för ett ärligt svar, men eftersom principen är den att landskapet tar över fastigheterna bör det förr eller senare komma upp till behandling i varje fall. Mitt syfte är bara att skapa en trygg och långsiktig verksamhetsförutsättning för logi- och förtäringsverksamheten.

 

Så lite grand till frågan om interna hyror inom den avdelning som ledamoten Britt Lundberg beskrev. Det ser jag som en självklarhet, men det måste ingå i en modernisering av hela budgeterings- och bokslutssättet för landskapet. Det är redan en självklarhet för kommunerna att man har interna hyror och det är någonting som vi bör komma till i landskapets budgetering också.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är precis så med Bärö sjöbevakningsstation att det är kort om personal på byggnadsbyrån, men jag skall fråga efter om ärendet är under beredning för jag håller helt med om att det behöver finnas en långsiktighet när det gäller fastigheten. När det gäller de interna hyrorna är det precis så att det skall bli en omfattande övergripande genomgång av hela systemet och därför måste vi ha lite tid; vi behöver 2008 för att ”finna systemet” och sedan skall det verkställas 2009 enligt planerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag ville bara säga att jag är väldigt nöjd över ledamoten Britt Lundbergs redogörelse. Det visar också på att ledamoten Lundberg tagit ett stort ansvar och har grepp om fastighetsfrågorna på alla plan. Jag tror inte att det har hänt så mycket någon gång som det har hänt under ledamoten Lundbergs tid som ansvarig för fastighetsfrågorna. Jag hör också till dem som välkomnar förslaget om interna hyror. Jag tycker att det är riktigt bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson: 

Fru talman!

I år följs landskapsrevisorernas berättelse av landskapsregeringens redogörelse över de åtgärder man har vidtagit. Det här är nytt och det skall bli intressant att få behandla ärendet och se om det här förändrar behandlingen i finansutskottet, om det kanske förenklar behandlingen i utskottet när vi redan vet vad landskapsregeringen har gjort och kommer att göra i de här frågorna, så jag tycker att det skall bli väldigt intressant. Annars tycker jag att hela revisionsberättelsen ändå andas ett ganska gott omdöme om landskapsregeringens arbete. Det är ändå relativt småsaker man påpekar. Det här tycker jag är bra. Man konstaterar att bokslutet är helt okej, man har varken funnit väsentliga fel eller väsentliga brister i upplägget och man har också givit, anser landskapsrevisorerna, tillräcklig information om bokslutet och om förvaltningen.

 

Det som inte finns med som man påpekar är naturligtvis finansförvaltningslagen och inte heller lagen om utjämningsfond, som vi har frågat efter på olika sätt. Här kommer man förstås att jobba, men då skall vi komma ihåg att till det här finns egentligen en förklaring, en förklaring som lagtinget självt kanske delvis är skyldig till, dvs. landskapsandelsreformen som vi fick igenom och som vi alla är väldigt nöjda med. Men det är klart att det tog väldigt mycket tid från finansavdelningen så att de inte kunde hinna med allt. Här tror jag att vi ändå skall vara nöjda.

 

Vi fick nu höra en förtjänstfull beskrivning av ledamoten Britt Lundberg av fastighetsförvaltningsföljetongen, där det skrivs nya kapitel, men som ändå går framåt. Jag tycker att det var bra och det är inte så mycket att säga om det.

 

Det jag ännu vill säga är – inte som center utan som finansutskottsordförande – att det åligger oss i finansutskottet att behandla berättelsen så att vi får den slutbehandlad under de några veckor vi nu har framför oss. Åtminstone för min del skall vi försöka se till att vi får fram ett betänkande så att det här lagtinget i september hinner slutbehandla ärendena. De andra berättelserna hänger ihop och jag kommer inte att kommentera desto mera just nu.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Man kan säga att det här är fråga om betygsättning av landskapsregeringens arbete under ett tidigare år och det blir ganska målande när centerns gruppledare kommer till omdömet att det har varit ett ganska gott arbete. Omvandlat till skolvitsord så kanske ”ganska gott arbete” blir en sexa eller en sjua. Och när just centerns gruppledare säger det så kanske det visar på hur arbetet de facto har varit. Vi andra skulle kanske vara ännu mera kritiska, men man kunde väl förvänta sig att centern skulle tycka att arbetet åtminstone har varit gott, men ganska gott var omdömet som gavs!

 

Nog med raljerande. Jag skall ta upp några konkreta saker, några saker som jag vet att det arbetas med och sedan dessvärre en sak som det antyds här i meddelandet om vad man har gjort, att man har slutfört det på ett sätt som jag inte tycker att är bra.

 

Det nämndes tidigare här att finansförvaltningslagen inte har kommit. Finansansvarige är inte här i dag och det är kanske lika gott för vi har hört ledamoten Lasse Wiklöf vid flera tillfällen stå här uppe i talarstolen under den här mandatperioden och lovat att vi skall få en finansförvaltningslag som reglerar många saker och också utjämningsfonden. Utjämningsfonden har i dag ett kapital av över 36 miljoner euro, 1.400 euro av alla våra ålänningarnas pengar; varje ålänning har alltså 1.400 euro i utjämningsfonden. Då är det väldigt viktigt att veta vad man skall använda pengarna till. Skall de användas för att balansera den allmänna ekonomin i en lågkonjunktur eller skall man använda dem för välfärd för att trygga barnens uppväxt eller vad skall det användas till? Det finns inte alls definierat och det är det som behöver göras via lagstiftning och det är väldigt viktigt att man har sådana här saker klara, så att inte en majoritet i något skede utifrån sina egna värderingar kan använda pengarna till vad som helst. Sätter man pengar i en hög på det här sättet skall det vara beskrivet hur och när man använder sig av pengarna sedan, annars kan man inte ta ut så mycket pengar av invånarna som de facto har gjorts via beskattning.

 

Så lite grand om integration. Landskapsrevisorerna efterlyser en lagstiftning också på detta område. Här vill jag ändå inte vara så kritisk för det är väl en sak som så småningom växer fram hos oss att det här är saker som vi måste hantera på ett bra sätt, men revisorerna har skrivit det här väldigt bra att man vill att frågan ges högre prioritet eftersom det är en fråga om rättigheter för enskilda individer som befinner sig i en utsatt situation, och det här är helt riktigt, speciellt i en situation om man som flykting tvingas flytta vart som helst. Jag hoppas att många då tycker att Åland är det bästa stället att komma till; då måste samhället hantera individen i fråga så bra som möjligt. Jag vet att det har tillförts mera resurser för språkundervisning också för att flyktingar, invandrare, skall lära sig svenska för att kunna smälta in i vårt samhälle, och det är bra, men det behöver kanske regleras ännu mera. Det behöver göras via en integrationslagstiftning. Men jag uppfattar ändå att arbetet pågår och jag vill bara här trycka på att vi för vår del också anser att så bör göras.

 

Så till den sak som jag är minst nöjd med. Det är frågan om ett bokningssystem för skärgårdstrafiken. Missnöjd kanske därför att landskapsregeringen i sitt meddelande inte alls tar åt sig av den kritik som har getts utan snarare försvarar sig, naturligt nog, men inte några signaler om att man skall försöka rätta till de brister som finns. För mig är ett Internet-baserat bokningssystem ett system där vem som helst som vill boka en färjplats via Internet själv kan gå in och boka platsen på en färja. Det skall alltså finnas en kontakt mellan den enskilda människan och bokningssystemet. Till den delen har inte bokningssystemet som har upphandlats förändrats alls mot det gamla. Nu måste man ringa till en person som sitter i andra ändan som då utför bokningen via datorn förstås mot Internet. Jag kan inte förstå hur man kan vara nöjd med att man nu har ett Internet-baserat bokningssystem där människan ute inte kan systemet själv. Ingenting har förändrats till det bättre för den enskilde resenären. Enligt vad jag kan förstå har systemet som man har upphandlat väldigt kraftigt försenats, som det beskrivs här, lett till att det är något bättre mellan de enskilda fartygen och Ålandstrafiken, som centralt handhar hela bokningen. Efter finslipningar fungerar bokningen numera kanske lika bra för de personer som sitter och bokar på Ålandstrafiken som tidigare, så man har nästan inte uppnått någonting överhuvudtaget. Ett Internet-baserat bokningssystem där enskilda människor kan nå bokningssystemet, kanske se en karta på skärmen hur man kan resa mellan skärgårdskommunerna - fasta Åland skärgårdstrafiken förbinder fasta Åland och skärgården, man kan åka vilken väg som helst – så det skall finnas kartor, information om logi, man skall kunna boka ett helt paket för en resa med övernattningar osv., kulturutbud, sportevenemang, vad som helst. Så ser jag ett modernt Internet-baserat bokningssystem. Vi har inte uppnått någonting.

 

Jag kommer att driva den här frågan i finansutskottet eftersom jag har förmånen att få sitta där och jag kommer i slutändan av den behandlingen, om inte landskapsregeringen ger tydliga signaler att det här arbetet skall göras om, att föreslå att vi måste komma till en ny upphandling för att skaffa ytterligare ett nytt bokningssystem som verkligen blir Internet-baserat gentemot den enskilde personen.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Beträffande det sista om ett Internet-baserat bokningssystem håller jag med ltl Mats Perämaa att det är illa att så lite har hänt. Jag delar ltl Mats Perämaas vision om att den nya tekniken skall användas på bästa möjliga sätt; just för skärgården är det ytterst ändamålsenligt. Vad gäller integration så är vi på god väg och en lagstiftning blir säkert möjlig att diskutera för nästa regering. Det nya landskapsandelssystemet kom emellan finansförvaltningslagen och det var ett väldigt, väldigt stort arbete. Om jag minns rätt från i våras tyckte lagtinget nog att man fick tillräckligt mycket lagframställningar då. Den här lagen är på gång men kommer inte under nuvarande mandatperiod.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Att vara tvungen att lämna sitt hemland och kanske aldrig mer få se den plats där man har vuxit upp och inte heller veta var flykten skall sluta måste vara något av det svåraste en människa går igenom. Miljoner människor lever i dag på flykt och ett litet, litet fåtal beviljas flyktingsstatus och får slå ner sina bopålar i Finland. Ännu färre kommer till Åland, kanske en handfull under åren 2005-2008. Men de som kommer hit till Åland måste vi ta emot och de måste behandlas på ett likvärdigt eller gärna på ett ännu bättre sätt än de som får flyktingsstatus i riket. På Åland saknas i dag en lag motsvarande rikslagen om invandrares integration och flyktingmottagning. Den innehåller bestämmelser om bl.a. arbetsmarknadsstöd och utkomststöd. På grund av avsaknaden av lagstiftning får de flyktingar som tas emot på Åland en lägre ersättning än motsvarande flyktingar i riket. Landskapsregeringen avser att på sikt införa lagstiftning på området, men socialdemokraterna anser att ”på sikt” inte är tillräckligt bra. Därför delar vi landskapsrevisorernas uppfattning om att den här frågan måste få högsta prioritet. Jag vet att mycket lagstiftningsarbete har skett på social- och miljöavdelningen under de senaste åren, men nu är det dags för en ny integrations- och flyktingmottagningslag.

 

Liksom ltl Mats Perämaa vill jag också nämna skärgårdens bokningssystem. Den här frågan hade jag upp bl.a. redan 2004 i en motion och då var nätbokningen av flyg- och båtresor och semestrar så vanligt som det är i dag. Det har hänt väldigt mycket på de här få åren och att man då inte från trafikavdelningen har fått fram ett Internet-baserat bokningssystem för skärgårdstrafiken är sorgligt. Det skulle vara väldigt värdefullt för skärgården att få fram bilboknings- och informationssystemet, men jag förstår att det är komplicerat. I dag sitter man hemma vid sina datorer och bokar stugor, bokar hotell, väljer resmål och om man inte då på ett enkelt och smidigt sätt kan få fram resrutten, hur kommer man till Kyrkogårdsö, hur kommer man till Kökar? – då kanske man väljer en annan plats att fira semester på. Nu är det väldigt viktigt att bokningssystemet kommer igång så snabbt som möjligt och jag delar ltl Mats Perämaas uppfattning att det måste vara modernt, att det måste vara interaktivt, att man inte måste lyfta telefonluren och ringa till Ålandstrafiken när man sitter framför datorn klockan elva på kvällen utan att det skall gå att göra direkt. Om man i dag tittar på Ålandstrafikens hemsidor borde det också vara fräscha bilder, tilltalande sätt som verkligen lockar människor att komma till Åland och just välja vår fantastiska skärgård. Jag slutar här och uppmanar finansutskottet att verkligen fördjupa sig i den här frågan.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var ett bra anförande, åtminstone sista delen om skärgårdstrafiken. Det låter som om vi är eniga där om behovet av ett Internet-baserat bokningssystem och jag hoppas att ltl Carina Aaltonen har hållit det här anförandet också på era interna majoritetsmöten så att signalen har gått fram till trafikansvarige, men det förutsätter jag att har gjorts. Bara en detalj. Det verkar inte som att man kan utveckla det befintliga systemet till att bli det som vi eftersträvar gemensamt. Tyvärr är det så att det verkar som att de pengar som har satts på det systemet som vi har nu kommer att gå i stöpet. Det verkar så att vi måste starta om arbetet helt från början.

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Vi har väldigt många Internet-experter och dataprogramutvecklare på Åland, så jag ser att det skulle kunna finnas kompetens lokalt på Åland. Och är det så att man har gått en fel väg så är det kanske dags att räkna dem som läropengar och ta en ny väg. Beträffande det anförande jag höll kan jag i alla fall informera ltl Mats Perämaa att våra ministrar Lasse Wiklöf och i synnerhet utbildnings- och kulturminister Camilla Gunell är väldigt inne på den här frågan och har jobbat hårt också i regeringen för att bl.a. få Internet-uppkoppling på färjorna bl.a.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är bra om i synnerhet ledamoten Camilla Gunell har jobbat hårt för de här frågorna men tyvärr med inte så stor framgång. Vi verkar vara överens och det är bra, vi måste driva vidare på frågan.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Men jag tycker att jobbar man hårt så nog skall vi nå resultat framöver, det är jag säker på!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Landskapsrevisorernas rapport är alltid en intressant läsning, att få ta del av någon som lite utifrån tittar på det som landskapsregeringen och i slutändan också vi här i lagtinget har försökt åstadkomma under det gångna året. Jag hade under fyra år förmånen att få sitta med i landskapsrevisorerna och upptäckte där att det var en av de mest givande politiska skolor man kan ha på det sättet att man fick en otrolig kunskap kring hur vår landskapsförvaltning fungerar. Det arbete som revisorerna gör är faktiskt väldigt ambitiöst och man försöker faktiskt att hinna igenom under en mandatperiod i princip hela förvaltningen och se hur den fungerar. Jag tror att det här är jättebra därför att det föds många, många fina nya idéer av det som revisorerna skriver och som man konstaterar. Jag tror också att det är bra att revisionsberättelsen innehåller just påpekanden där man lyfter fram sådant som inte fungerar. Tittar man på revisionsrapporten den här gången så tycker jag ändå att det finns en hel del korn som man kan jobba vidare på, men den ger också ett väldigt bra betyg till sittande landskapsregering. Man har följt upp sådant som revisorerna har sagt tidigare och man har jobbat vidare med de frågorna, och det tycker jag att är bra för det är på det sättet det här skall fungera.

 

Det grepp man har tagit det här året från revisorernas och landskapsregeringens att först presentera revisorernas berättelse och sedan ge landskapsregeringen möjlighet att i det här tidiga skedet också komma med feed-back på det som revisorerna säger tycker jag är bra och  det hoppas jag att det faktiskt blir en fortsättning på därför att på det sättet får man också en mera levande diskussion. Revisionsberättelsen behandlar det som skedde under 2006 och mycket vatten har hunnit flyta under broarna sedan man har s.a.s. granskat det här och avgav rapporten. Då är det bra att man från landskapsregeringens sida också kan visa på vad som är åtgärdat och vad som har gjorts så att man slipper ta debatter kring sådana saker som redan är åtgärdade.

 

I det stora hela tycker jag att det inte finns så mycket mera att säga. Det finns några saker jag ändå vill passa på att lyfta upp som jag känner igen från den tid jag var med revisorerna som man fortfarande jobbar med.  För det första handlar det om kansliavdelningen och egentligen inte bara om kansliavdelningen utan om hela vår förvaltning, nämligen delegeringen av beslutanderätten. Efter att själv ha inlett den politiska karriären i kommunalförvaltningen och sett kommunalförvaltningen inifrån var jag ganska förvånad över hur lite man delegerade inom landskapsförvaltningen om man jämförde det med kommunalförvaltningen. I kommunalförvaltningen har man det ofta på en betydligt lägre nivå, vilket gör att det också blir smidigare. Det ställer naturligtvis krav på att man har en tydligare målsättningsstyrning och det tycker jag ändå att man i landskapet har lyckats åstadkomma, men ändå vågar man inte riktigt delegera ner beslut som egentligen borde kunna göras på det sättet. Jag tycker att man i landskapsrevisorernas berättelse tydligt beskriver att nu har man börjat jobba på de här bitarna men att det nog finns en hel del kvar att göra. Ett exempel som jag brukar ta när man diskuterar just de här sakerna är det att om en tjänsteman i landskapsförvaltningen blir sjukskriven skall man på personalavdelningen ta ett beslut om att tjänstledighet skall beviljas för sjukskrivningen och sedan skickat papperet ut på att tjänstledigheten på sjukskrivning har gjorts på tre-fyra olika ställen. Det känns inte riktigt som att det är modernt när man gör på det sättet! Vi har också anställningen av olika typer av personal där våra ministrar och lantrådet sitter och anställer personal på en ganska låg nivå egentligen. Visst det finns en charm i det, men sakta men säkert har man nu också börjat jobba på att få ner det, och det tycker jag att är jättebra därför att jag tror att våra ministrar har betydligt viktigare frågor att arbeta med än att sitta och anställa folk på en låg nivå i förvaltningen som ändå jobbar utgående från mycket givna ramar. Där finns inte behovet av den politiska styrningen. Däremot tycker jag att det är viktigt att när man anställer chefstjänstemän och liknande skall man vara med därför att de har en betydande roll i hur man också kan implementera politiken neråt i organisationen.

 

Här finns alltså en hel del att göra. Jag vet att t.ex. nu när man tog den nya brand- och räddningslagen och förordningarna kring så delegerade man i alarmcentralen ner beslutanderätten för att anställa folk till närmaste chef där och det tycker jag är rätt väg att gå; då hamnar vi s.a.s. på rätt nivå och vi som politiker får syssla med det som är viktigt där. Detta om delegeringarna.

 

Någonting som också har intresserat mig speciellt mycket och där jag har försökt följa med är att direkt när jag kom in i lagtinget här för snart fyra år sedan fick jag ett uppdrag som handlade om att titta på fastighetsförvaltningen och hela den enorma fastighetsbiten som vi har. Det kändes intressant när man började; efter att ha hållit på med det i två månader började det kännas som att det här kommer man aldrig att ta sig ur för arbetet var enormt, men efter drygt ett år hade vi ändå lyckats få ihop någonting som jag var rätt nöjd med som ett beslutsunderlag vidare för landskapsregeringen. Det man alltid är lite rädd för med sådana här utredningar är att det arbete som görs är aktuellt just vid tillfället när rapporten lämnas och sedan försvinner det bort! I det är fallet måste jag ge landskapsregeringen beröm på det sättet att man faktiskt har jobbat med de här frågorna vidare. Man har tagit på allvar de förslag till lösningar som vi hade till viss del men man har också tittat på var vi formulerade att problemen fanns och det tycker jag att är bra att man har jobbat vidare med. Man ser i budgeten och också i skrivningen i meddelandet att man nu faktiskt jobbar med att få en fastighetsförvaltning som skall vara mera heltäckande. Det som mötte den arbetsgrupp som jag var med och ledde i det skedet var en fastighetsförvaltning som var extremt, extremt utspridd och där beslutsgången var väldigt svår att följa. Det fanns inte några riktiga ramar för hur man skulle göra och det ledde till att man kunde ha liknande ärenden i olika delar av förvaltningen som behandlades på helt olika sätt, vilket naturligtvis är helt ohållbart. Men nu börjar man jobba på att man får centraliseringen och jag tycker att det är bra. Vi lyfte fram tanken på ett eventuellt fastighetsverk och jag tycker också att det är bra att man har kunnat penetrera den här saken ytterligare i landskapsregeringen och kommit till att det kanske inte är den rätta vägen. Från vår sida i arbetsgruppen sade vi inte heller att det är absolut det rätta utan det viktiga är att hitta en form för fastighetsförvaltningen som faktiskt fungerar för just landskapets förvaltning. Såsom jag ser det, med den utveckling vi har haft i de två senaste budgeterna och de skrivningar som finns i meddelandet, så är man alltså på en väg att nu reda upp det här. Det är så att det tar ett tag innan man hittar modellen också. Det är inte bara att lägga in någonting som man sedan kör på och tror att håller för all oändlighet.

 

Vad gäller det stora fastighetsinnehavet som vi har så hade vi ett antal förslag på försäljningar. Som i så många andra frågor när det gällde fastigheterna kom problematiken om kulturhistoriskt värdefulla fastigheter; där behövde vi få något slags politiska principer utarbetade för hur man satte värde på dem. Detta ledde till att vi hade en liten lista på vad som kunde säljas; jag minns inte hur många objekten var, men det var ett antal och jag har nu noterat att för varje budgetår har de dykt upp en efter en i budgeten för försäljning, så också det är bra. Jag har inte checkat listan helt och hållet, men jag tror att det kan finnas något enstaka objekt kvar där som man kanske kan göra.

 

Det som gäller de kulturhistoriskt värdefulla fastigheterna och det som jag efterlyser fortfarande är nog ett ytterligare starkare beslut från landskapsregeringens sida vad det är vi skall bevara och inte bevara och hur vi sedan gör om vi anser att vi inte har råd att göra det för ett av de stora problemen var att många av fastigheterna ansåg vi vara väldigt, väldigt viktiga för landskapet ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Men samtidigt står de här som skelett eller övergivna och vi håller bara fasaden uppe och det där kändes inte riktigt rätt. Vi har alltså ett kulturvärde som bara står för ståendets skull och som väntar på att det skall komma någonting i framtiden. Här måste vi nog hitta en modell för den här biten. Jag vet att man har jobbat på det och jag har heller ingen patentlösning på hur man skall göra, men det som jag tror att man måste bli mera beredd på är faktiskt att tro på att om man säljer dessa fastigheter så kan man genom olika typer av skyddsåtgärder också få privatpersoner att vilja och våga värna om kulturvärdet. Här finns nog saker att göra men också återigen: jag tycker att man är på god väg.

 

Målformuleringar har det tjatats om i landskapsrevisorernas berättelse under alla år som jag har läst en revisionsberättelse och jag har också varit med och skrivit det. Jag ser att det fortfarande finns ett behov av det. Samtidigt, återigen, det har blivit bättre, man har nu klara och tydliga mål. De kan alltid formuleras på ett bättre sätt så att det är lättare att mäta och att man sedan kan konstatera huruvida man har kommit fram på det här eller inte. Överlag går det framåt, men jag tror att här måste vi lägga största vikten och framför allt från lagtingets sida är just målformuleringen det som är vårt instrument för att faktiskt också kunna bedriva politik. Visserligen sitter vi på budgetmakten, men att enbart föra till pengar och inte samtidigt vara tydlig i vad man har för mål med verksamheten som man skjuter pengar till gör att det blir problematiskt och här får vi också fundera på hur vi kan skapa bättre målformuleringar. Det gäller naturligtvis också landskapsregeringen.

 

Till sist någonting som har diskuterats här tidigare i lagtinget och som blir aktuellt lite nu och då när vi får upp lagframställningar, nämligen lagberedningen. Vi vet att det har funnits vissa problem med att få lagar till lagtinget som s.a.s. håller granskningen, utskotten har många gånger fått göra ganska mycket jobb. Här för man nu ett resonemang om hur man kunde komma vidare och jag tror att det är bra om man faktiskt kunde skapa ett granskningsorgan som framför allt tittar på det språkliga för det är flera gånger som åtminstone jag i kulturutskottet har varit med om att vi har fått göra språkliga förändringar. Nu verkar det som om ltl Anders Eriksson skulle vilja komma upp här så småningom, så jag skall ta och avrunda! Men vad gäller lagberedningen kan man konstatera att med den takt som man har haft på lagstiftningsärendena från landskapsregeringen nu så ställer det rätt höga krav på den och här måste man nog också se till att man tilldelar lagberedningen de resurser som man behöver för att klara av den här takten, annars kommer vi inte att komma vidare överhuvudtaget. Vi måste i det här läget prioritera ganska hårt och vi ser att i revisionsberättelsen finns påpekande om att det finns ett antal lagstiftningar som ligger efter och som borde göras och oftast handlar det inte om det att vi inte har de politiska målsättningarna klara utan det handlar faktiskt om att man inte hinner med att få lagberedningstid osv. I det här sammanhanget skall också sägas det att här ställs också krav på både landskapsregering och lagting att man är ganska tydlig i beställningen så att det inte är så att man jobbar hur länge som helst med ett projekt som kommer till lagtinget för att sedan falla. Det gör ju inte att man utnyttjar lagberedningskapaciteten på ett bra sätt.

 

I det stora hela tycker jag att både landskapsregeringens berättelse, revisionsberättelsen och meddelandet som har kommit har gett en bra bild av det arbete som har gjorts. Jag vill från den frisinnade gruppens sida tacka landskapsregeringen och också förvaltningen för det gångna årets arbete.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller hantering av sjukskrivningar är det helt rätt som vtm Johan Ehn säger att här behövs nya rutiner. Jag upplever att vi från politiskt håll kanske inte skall röra så mycket i det utan kanske ge signaler till förvaltningschefen att vi önskar nya rutiner, men sedan är det nog förvaltningens sak att utveckla den typen av rutiner. Jag kan också nämna att vi håller på och tar ett helt nytt grepp när det gäller personalpolitiken, även om det personalpolitiska dokumentet inte kommer att hinna bli klart på grund av att det har varit så otroligt mycket personalförändringar på personalbyrån de senaste åren. Däremot är det ett nytt grepp där förvaltningschefen har en aktiv roll, vilket också försäkrar att det blir en kontinuitet i det arbetet, men där det kommer att bli en tydligare skillnad mellan vad politiker skall arbeta med och vad förvaltningen skall arbeta med.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag håller helt och hållet med minister Lundberg där att vi skall inte gå in och peta i detaljerna i de här frågorna heller, på samma sätt som jag förespråkar att delegeringarna skall komma ner och så skall vi inte peta i detaljer hur saker och ting skall göras .Jag tog det snarare som ett exempel på hur delegeringsnivån ligger i dag och hur systemet som sådant kanske inte alla gånger fungerar som system. Jag tror också att det arbete som nu pågår i landskapsregeringen kommer att göra att man så småningom kommer att ha en helt annan effektivitet på just den här typen av ärenden också. Jag har noterat, både i budgetskrivningar och i de dokument som vi har här till behandling i dag, att arbetet pågår och det ser jag med tillförsikt fram emot.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Också när det gäller anställningar ges det en beställning om att förvaltningen är bäst på att anställa också personal till förvaltningen. Vi politiker skall bestämma hur många tjänster det skall vara och vad de tjänsterna skall innehålla. Vilka personer som sedan skall sitta på dem är nog förvaltningens sak, förutom möjligen de absoluta toppositionerna. Här visade vtm Johan Ehn och jag vägen tillsammans när vi gjorde förslaget till förordning för plan- och räddningslagen, där alarmcentralens personal anställs av alarmmästaren.

 

När det gäller lagberedningen är det första så att även om vi skulle ha hur mycket resurser som helst så är det inte så lätt att hitta skickliga lagberedare heller, de växer inte på träd, men en fråga som jag tycker att man skall ta med sig i framtiden och fundera på som kanske skulle underlätta just den typen av bekymmer, som nämndes från utskotten, är att införa någon form av laggranskning. Jag tror att det skulle vara ett bra skede när lagen är färdig att genomgå den ytterligare.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Just vad gäller anställningsformerna är ledamoten Lundberg och jag helt ense om att här gäller det att få det till en sådan nivå som faktiskt gör att arbetet löper på, att det inte behöver ta lång tid. Det är också en rättssäkerhetsfråga som jag ser det. Som det har varit i dagsläget har det varit svårt att egentligen få någon slags överprövning på ett anställningsbeslut i och med att det redan har tagits på absoluta toppen. I ett läge där besluten tas i första hand på tjänstemannanivå kan man också få en överprövning inom systemet. Nu har man varit hänvisad till att omedelbart gå till förvaltningsdomstol för att få det prövat. Men i  ett mera delegerat system får man också in biten med att man kan få beslut prövade på helt andra grunder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Generellt sett brukar revisorernas berättelse vara ganska frejdig läsning och man brukar få mycket understöd och kunna som oppositionspolitiker kunna säga vad var det jag sade! eftersom det då reds ut och slutligt klargörs, man kanske hade rätt någon gång när man hade kritiserat regeringen. Så också denna gång, men, skulle jag vilja säga, betydligt mer politiskt hovsamma skrivningar denna gång. Man är ganska mycket mer överslätande och lämnar lite saker därhän faktiskt i skrivningarna, tycker jag. Efter att ha läst berättelsen har jag lite den uppfattningen och jag skall inte spekulera i vad det beror på.

 

Jag vill beröra några saker. Det är så att berättelsen är väldigt omfattande som vanligt och man kan inte gå in på allting. Förhoppningsvis skall finansutskottet, trots den strama tidtabellen, ändå hinna titta lite på de här sakerna. Först till det att man kommer med ett meddelande från landskapsregeringen. Det är på sätt och vis bra, man får en förklaring vad som är på gång, men det är lite svårt att läsa dem parallellt. Det är någonting man kan fundera på om skall finnas kvar också i framtiden.

 

I själva berättelsen börjar jag under rubriken ”Lednings- och samordningsfunktioner”, där revisorerna berör den s.k. förvaltningsreformen som inte var någonting annat än att bli av med förra kanslichefen. Där har vi tidigare kritiserat det som man kunde kalla något bananrepubliksmässiga rättssäkerhetssystemet vi har nu där rättschefen sitter på ett politiskt mandat och måste gå på tå inför makten, åtminstone teoretiskt och högst troligt också praktiskt om det hettar till och inte läsa lagen på rätt sätt utan som det passar politikerna, och det är någonting vi absolut borde förändra. Den som är rättschef skall sitta säkrare än vad förvaltningschefen gör i dag. Det där är just en sak som revisorerna bara spelar förbi fast varje kritiskt tänkande individ nog tycker så där. Det kan tyckas vara en detalj, men det kan bli en väldigt viktig detalj om det här skarpa läget uppstår.

 

På sidan 6 berör revisorerna frågan om delegering av ärenden och den interna fördelningen av makten, om man säger så, inom landskapsregeringens väggar. Där är det fortfarande mycket arv kvar i förvaltningen i dag från den tid då landskapsstyrelsen beslöt om allting i plenum och man har ännu inte riktigt kommit till att implementera den s.k. ministeransvarighetsreformen som gjordes 1996. Det har bara en kort tid efter det varit en politisk ledning som har varit långsiktig och stabil och som har haft intresse av att implementera det här, sedan dess har vi levt i instabilitet och ointresse, skulle jag vilja säga. Där har man nog mycket kvar att göra ännu och man måste fundera aktivt på rollfördelningen: vad är politikernas roll och vad är de ledande tjänstemännens roll samt de andra tjänstemännens roll? Den här volleybollmodellen som man fortfarande har kvar, ni vet när lantrådet köpte en volleyboll på enskild föredragning, den är inte riktigt lyckad alla gånger för framför allt tar det mycket politisk energi av regeringsledamöterna att syssla med sådana här detaljer som man egentligen borde ha andra att sköta. Det blir bättre och bättre, men jag tror att den regering som kommer nu måste på allvar ta tag i det här och se över de övergripande sakerna. Och det har också gjorts, det har funderats på det, men väldigt lite konkret, det är på gång, det har påbörjats osv. Det gäller att slutföra det för det där är liksom själva maskineriets karaktär i förvaltningen. Det berörs här och jag hoppas att man kan komma till skott där någon gång; vi har, som sagt, haft ministeransvarigheten i elva år och det var inte länge sedan volleybollen köptes.

 

Jag bläddrar vidare och kommer in på fastighetsförvaltning. Det är en av mina käpphästar och många andras också för övrigt här i lagtinget. När jag läser detta måste jag dra en liten suck och så vill jag säga, att kom inte med problemen, kom med lösningarna i stället! Kom med lösningarna på problemen och lista inte ytterligare för vi vet vad problemet är. Jag tror inte på utredningarna som har gjorts, jag tror att de har gjorts med på tok för lite politisk styrning, man har sagt åt tjänstemännen att snälla ni skriv någonting så att vi kan förklara det här för lagtinget varför vi har det som vi har det. Jag tror på att man borde samordna det här i ett fastighetsaktiebolag, enligt den form som faktiskt beskrivs här men som man sedan hittar på alla möjliga argument för att slippa undan att göra, kallar den för för stor osv. Där är jag inte nöjd och jag är inte heller nöjd med revisorernas uppfattning där man borde vara tydligare. Det enda vettiga är att man skulle samordna det till ett bolag.  Det finns modell både i Sverige och Finland som man kan ta till. Jag skulle säga att här passar det ypperligt, det är inte så som det står i utredningen att det är långa avstånd på Åland utan det snarare tvärtom, det är jättenära. Tänk att ha ett sådant här bolag i Finland eller Sverige när det är 1000 kilometer mellan fastigheterna! Här är det en halv timme på sin höjd och kanske någon enstaka skärgårdsfastighet. Nej, det här ”dissar” jag totalt och ger bakläxa, det här måste det tas tag i med tydligare politisk styrning.

 

Det nämns också om miljöhänsyn och där har vi från Obunden Samling ställt enkla frågor och drivit olika saker för att man bl.a. skulle få grön el i det här huset och miljövänlig uppvärmning. Det är bra att man nu tar tag i och driver på för där kan vi från landskapets sida tjäna som exempel och gå i bräschen och det är väldigt viktigt.

 

Med fastighetsförvaltningen tycker jag att man gör för lite; man borde vara mera här hemma och aktivt styra lokala frågor än att vara ute i världen och förekomma i artiklar i tidningarna.

 

När det gäller Ålands Radio och TV har revisorerna tagit tag i detta eldfängda ämne och där håller jag inte heller med revisorerna. Jag håller med dem när det gäller att förenkla organisationen. Förvaltningsrådet som finns där kanske är en onödig beslutsnivå och jag tror också att man är lite för överdriven när det gäller att skydda Ålands Radio och TV från politiker. Det är trots allt så att det enda det som bör skyddas är det redaktionella arbetet, inriktningen på reportagen som sänds i den politiska rapporteringen, allt i övrigt tycker jag att politikerna har alltför lite att säga till om eftersom det faktiskt är så att politikerna företräder lyssnarna, Ålands folk, som lyssnar på Ålands Radio och TV. Det finns mycket att göra i det bolaget, men det har skapats en organisation som gör att vi skall hålla vantarna borta och så fort man yttrar minsta lilla kritik, inte mot det redaktionella arbetet utan t.ex. mot vilka TV-kanaler som sänds ut osv., så är man och klampar på public service, sägs det, men så är det inte. Där håller jag med revisorerna om att ta bort förvaltningsrådet. När det gäller TV-avgiften är det enda vettiga att avskaffa den. Det är för det första ingen TV-avgift eftersom 75 procent går till radioproduktion och det har vi sagt från obundnas sida länge att man måste ta bort avgiften eller radikalt förändra den, man måste antingen göra så att man ersätter den och finansierar det med skattemedel som allting annat som är gemensamt eller så måste man göra så att alla betalar för.  Man kan inte längre koppla det till innehav av TV, det är på tok för omodernt. På tal om att klampa in på public service, men hur blir det om man ger public service-bolaget självt till uppgift att kräva in avgifterna? Jag tycker att det blir en konstig situation, så den tanken förstår jag inte heller. Nej, bort med TV-licensen och in med ett nytt system, men det är väl så med det som med mycket annat att det måste göras i Finland först och sedan kan vi göra det här! Facit måste ändra först innan vi ändrar vårt svar; i Sverige håller man för övrigt också på att fundera på det. Jag väntar med spänning, men de här skrivningarna gillar jag inte.

 

Jag bläddrar vidare och som ni hör är de flera sidor som faktiskt är helt okej. Jag kommer till social- och miljöavdelningen där det finns ett intressant ärende, nämligen det att man tycker från landskapsregeringens sida att man bör skydda stora delar av Ålands norra skärgård mot invånarna på norra Åland. I meddelandet skriver man faktiskt att man avser att gå vidare med ärendet. Jag trodde att det var ett avslutat kapitel, men det skulle vara intressant att få en förklaring från regeringens sida. Det är faktiskt så att efter enorma protester från invånarna på norra Åland så skrinlade man – trodde jag – planerna på ytterligare naturreservat, planerna på att skydda skärgården från skärgårdsborna, kan man säga, vilket ju är mycket märkligt. Men nu är man tydligen på gång och med lite runda skrivningar vill man gå vidare och utestänga skärgårdsborna från skärgården; det skulle vara intressant att höra lite om det.

 

Jag vill beröra en sak till på trafikavdelningens område, det finns faktiskt flera saker här, dels detta med vägunderhållet. Man tror att det finns så få entreprenörer på Åland så att om man börjar konkurrensutsätta ytterligare så blir det privat monopol, men om det är någonstans där det finns många aktörer så är det väl inom vägunderhåll, plogning osv. Det finns många traktorer i varje by som kan göra detta, så det blir en verkligt konkurrensutsatt marknad. Det finns lastbilsentreprenörer hur många som helst, enskilda företagare eller företag med några fordon osv. Här har man nog missuppfattat någonting från revisorernas sida skulle jag vilja säga.

 

Bokningssystemet är en pinsam affär. När man gjorde upphandlingen fanns det åtminstone två jättebra, jag tror det var t.o.m. tre, åländska anbud som var alldeles utomordentliga, varav det ena åtminstone var från ett företag som kan räknas till dem som är världsledande inom bokningssystem och det finns här på Åland – ändå valde landskapsregeringen att ta ett icke-åländskt företag att göra det. Vad man hade för motiv till det osv. är för mig lite dunkla. Jag tycker att man kunde ha tagit ett av de åländska företagen och försökt få pengarna att stanna hemma och då kanske man också kunde ha fått en bättre kännedom hos leverantören om hur systemet skall byggas upp. Det är lätt att till val särskilt ha fina klistermärken med det ena och det andra som skall leva osv., men i praktiken måste man också gynna åländska företag och det fanns t.o.m. ett skärgårdsföretag, ett företag registrerat i skärgården som bjöd på det här, men icke, man tog ett företag bortifrån! På sätt och vis får landskapsregeringen skylla sig själv. Trafikministern är inte här och kan förklara sig, men hur som helst, det här är ändå en relativt enkel sak, det handlar om några färjor som går i den åländska skärgården. Om man jämför med de stora bokningssystem som åländska företag tidigare har levererat runtom i världen är det här nog en pipa snus egentligen, även om det är viktigt att det fungerar och det är ganska komplext i sin litenhet. Det hoppas jag verkligen att man kan få någon reda på. Det aktualiserar också en fråga som jag tidigare har berört, nämligen att man kanske borde ha en central upphandlingsenhet som sköter alla upphandlingar. Sådana här upphandlingsblamager har särskilt drabbat trafikavdelningen och det är väl lite synd att de får stå med hundhuvudet, men det finns också andra exempel som flyger lite högre där upphandlingarna har varit under all kritik. Det kanske vore bra att det skulle vara en central funktion som upphandlar åt hela förvaltningen som har klart för sig hur man tar reda på behovet, hur man får ner det i en krav specifikation och hur man förhandlar med en leverantör så att regeringen blir en värdig motpart och inte som hittills ibland behandlar entreprenörer väldigt dåligt och ibland gynnar dem väldigt mycket på skattebetalarnas kostnad. Det är alltså någonting man kan fundera vidare på.

 

I likhet med vtm Johan Ehn vill jag ta upp lagberedningen. Vi ser en nedåtgående trend i antalet lagar, det minskar år för år och det har varit väldigt många små lagar också, så antalet ärenden här borde vara mycket mindre om man skulle räkna det som man gör med t.ex. tjänster. Hela stora lagpaket har det varit väldigt få. Skall man vara helt ärlig så har kvaliteten inte alltid varit den som vi borde försöka upprätthålla. Senast det var en regering som satt en hel period och gjorde ganska mycket reformer var under regeringen Roger Jansson 1995-99, då det var väldigt många lagar som kom till osv., sedan har det gjorts väldigt många försök, det har tagits tillbaka och jag tror att det finns en ganska stor frustration på lagberedningen när man jobbar och jobbar och jobbar och så tas lagar tillbaka när det inte finns en politisk majoritet som står bakom dem. Att sedan resa sig igen som lagberedare och börja om på nytt, ja, nog skall det vara starka individer som skall kunna skaka av sig det! Det senaste exemplet är alldeles fantastiskt hur mycket arbete det har lagts ner på reformen som man nu kallar Struktur-07 och sedan i elfte timmen, efter att lagtinget och lagtingets utskott och tjänstemän har lagt ner många, många timmar, tas framställningen tillbaka på grund av att det skakar i byxbenen på i det här fallet Åländsk Center och jag måste säga att det ledarskapet är nog faktiskt under all kritik, även om jag håller med i sakfrågan att reformen inte var bra, men det kunde jag säga från början och inte när det var fem före att klubban skulle falla här i lagtinget. Min hälsning går nog till de tjänstemän som s.a.s. måste resa sig från det här och fortsätta vara kreativa och korrekta i sitt arbete. Det kan inte vara lätt. Man måste i stor utsträckning när det gäller lagberedning prioritera det som är viktigt och inte hålla på med en massa lagar som blir liggande eller förfaller och så måste man ha tydliga riktlinjer, man måste ha en tydlig politik. Och med en sådan regnbågsregering som vi har i dag – vi har under hela perioden sett vilka slitningar det finns – så kan det inte vara lätt att veta vad man skall skriva från lagberedningens sida, vilken politik som skall gälla. Man måste alltså veta vad man vill och där håller jag med vtm Johan Ehn att det är väldigt viktigt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag vet inte hur ltl Danne Sundman arbetade som landskapsstyrelseledamot, men den syn på fastighetsförvaltning och på fastighetsverk som finns bifogat till vårt meddelande är min syn och därmed också, senare behandlad i landskapsregeringen, landskapsregeringens syn. Jag tycker att det är både raljerande och en ganska konstig syn på politikers och tjänstemäns arbete som ltl Danne Sundman presenterar i sitt anförande. När det gäller fastighetsverket som ltl Danne Sundman tycker att skall förverkligas så har vi studerat både på finska och svenska sidan och det skall vara affärsdrivande. Min fråga till dig direkt är nu: Vilka fastigheter skulle vara med i fastighetsverket och skulle försvara en så pass omfattande administration som skulle behövas?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är så att det märks att det här är centerns linje, för det är mycket å ena sidan, men å andra sidan; å en a sidan men å andra sidan i varje stycke när man beskriver varför eller varför inte man skall ha ett fastighetsverk. Man sitter med en klöverblomma/prästkrage och river bladen. Jag tror att det viktiga i en sådan här förvaltning är att man tar allting med, man tar t.o.m. lagtingets byggnad och överlåter det till bolaget, men med vissa villkor. Sedan har man en intern debitering av hyror så att det fungerar. Enligt de exempel som finns runtom kan man äga vilken byggnad som helst, inte är det något konstigt att vara affärsdrivande. Det vore bara sunt om det skulle vara så. I de tankar som förs fram att man skall ha interna hyror skall också kapitalkostnaden vara med, så det kommer att bli affärsdrivande fast inte i ett skilt verk.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det svaret som kanske inte var så glasklart. Det som däremot krävs av ett fastighetsverk här är att vi kan inte ha de museala byggnaderna med och vi kan inte ha skogsfastigheterna med. Vi kan ha byggnader som våra skolor och vi kan ha byggnader som vårt lagting och frågan är om det är värt att bygga upp en administration runt det.  Vi har sagt nej till det och det är klart och tydligt. Sedan är det också så att fixarpolitikens tid är förbi. När det gäller upphandlingen så finns det upphandlingsregler vilket jag vill upplysa lagtingsledamoten om och jag tycker också att när man kommer med en så hård kritik som man gör  här om att upphandlingar är fel på både det ena och det andra sättet så skulle det vara klädsamt att komma med exempel för det är många som arbetar seriöst och verkligen efter alla regelverk för att göra upphandlingen rätt, så det skulle vara klädsamt om man också skulle exemplifiera det när man kommer med sådan här kritik.

 

När det gäller delegeringsregler och den volleyboll som hänvisas till, så togs det beslutet 1999. Det finns delegeringsbeslut som är tagna och det är helt enkelt så att ltl Danne Sundman inte är uppdaterad. Jag vill också säga att landskapsrevisorerna består till 50 procent av oppositionen, bl.a. Obunden Samling har ett mandat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det var mycket på en gång och jag hade ingen penna att anteckna med, men när det gäller upphandlingarna är det allt från helikoptrar till drift av färjor, till farleder, till försäljning av fastigheter som också dragits tillbaka osv. Det finns hur många exempel som helst – där behöver jag väl inte ändå räkna upp dem, de har stått i tidningen allihopa. Inte skyller jag på någon, jag har delvis varit delaktig i sådana här saker som inte har gått riktigt bra, så där har vi nog alla ett intresse av att det här skulle fungera bättre, framför allt de som jobbar med det tror jag att för att få energi att jobba vidare behöver man se till att det fungerar bättre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!
Jag skall ta upp bara en sak och förhoppningsvis ha ett kort anförande. Landskapsrevisorerna tar upp en näring som inte debatteras så mycket mera, det är lite synd och då tänker jag på fisket. Det är en naturresurs som borde utnyttjas mera, men i stället utnyttjas den bara sämre och sämre.  Jag tycker som sagt att det är bra att revisorerna tar upp det här, men det är mera ett konstaterande av faktum, såsom det är i dag, kanske en litet skev beskrivning. Precis som landskapsregeringen skriver i sina kommentarer till revisionsberättelsen finns det inte någon närmare analys av de framtida utvecklingsmöjligheterna. Revisorerna skriver att havsfisket har gått tillbaka och numera är det i princip endast två åländska havsfiskebåtar verksamma. Det är väl så illa att efter laxstoppet vid kommande årsskifte har vi kanske bara en kvar. Jag tycker att det är märkligt att de tar så mycket fasta just på den delen. Det man i stället borde titta på, och nu vet jag inte om det finns någon överhuvudtaget från finansutskottet här, jo, det finns en medlem och jag vill alltså att finansutskottet tittar på två saker, dvs. utvecklingsmöjligheterna. Man borde satsa ännu mera på ny teknik, det har man gjort, dessa push up-fällor – det handlar om fiskefällor, ifall någon missförstår det! – är ett intressant redskap, både abborrfällor, sikfällor och laxfällor. Det här är väldigt dyra redskap, 14.000 euro ungefär, för en fälla, men möjligheterna att stöda är ganska stora via strukturprogrammet; man kan ge upp till 70 procent i stöd. Den här typen av satsningar tycker jag att man bör stöda, försöka hitta nya alternativ när det gäller fisket. Också vidareförädlingen. Det finns en stark efterfrågan på färdiga filéer. Just push up-fällorna som jag nämnde rationaliserar fisket så pass mycket att det finns tid för vidareförädling i stället. Det är också den vägen man borde gå. De är enklare att användare, men problemet är att de i stället är svåra att flytta, de tar upp till två dagar att flytta dem. Det finns sällan arbetsredskap som det är bara fördelar med. Det finns också nackdelar.

 

När det gäller utvecklingsmöjligheterna är det den nya tekniken och vidareförädlingen som man skall satsa vidare på. Jag ser att näringsministern/fiskeriministern också anländer och jag vet att man satsar på det här och det är helt rätt spår, men det missmod som fortfarande finns – jag har gång på gång tagit upp det inom fiskerinäringen – tar man inte riktigt på allvar. När det gäller sälförekomsten är det både i Geta och Eckerö nästintill omöjligt att driva ett yrkesmässigt fiske och jag tror att den som inte själv jobbar med den här typen av näringar inte kan tänka sig vilken känsla det är för en yrkesutövare när redskapen är sönderrivna, när fångsten är sönderriven. Det här är någonting som man inte riktigt har tagit på allvar från landskapsregeringens sida och ingenting av det här tar heller revisorerna upp.

 

EU har varit väldigt negativt. Drivgarnsförbudet som träder i kraft är sista spiken i kistan för det åländska laxfisket och vi vet alla att det handlar om att skydda tumlare som inte överhuvudtaget finns här, men det är ingen idé att orda om det; jag tror vi alla är eniga om att det var ett mycket olyckligt beslut. Men just på grund av den typen av beslut finns det också möjlighet att få vettiga avvecklingsstöd och där har man från åländsk sida haft en helt annan infallsvinkel än vad man har haft i Finland och också i Sverige. Också sälskadorna har man inte riktigt tagit på allvar. Jag har sagt när vi har debatterat de här frågorna tidigare med näringsministern, att det är definitivt ingen lösning att betala ut sälskadeersättningar, men det är ett incitament för att hålla liv i yrkesfisket så att inte missmodet sprider sig alltför mycket. Därför vill jag igen plocka upp det här och jag hoppas att finansutskottet kan titta på de här frågorna.

 

En sak till vill jag att man tittar på i finansutskottet, i och med att det är landskapsrevisorernas berättelse vi behandlar. Redan för många år sedan hade jag en viss inblick i fiskeribyrån och då hade man stora problem med landskapets revisionsbyrå, och de problemen förefaller att kvarstå utan att landskapsregeringen har gjort så pass mycket åt det. Det är olyckligt i en liten förvaltning om man har enheter som mer eller mindre börjar jaga och bekämpa varandra. Det är inte bra förvaltning.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson tog upp mycket om framtiden och till de delarna håller jag med ltl Anders Eriksson. Vi har också – om det har gått ltl Anders Eriksson förbi – jobbat fram en fiskeristrategi tillsammans med näringen, med industrin, sportfiskarna och förvaltningen. Den ligger till grund för det program som vi har skickat in till EU; där finns just innovationsåtgärderna, utveckling av förädling och liknande som ltl Anders Eriksson tog upp. Det är lite förvånande att ltl Anders Eriksson tar upp åtgärderna mot sälskadorna i andra andetaget därför att de är destruktiva och de skapar inte ett mervärde. Det är det som är poängen varför vi har hållit igen på det och satsat resurserna på framtiden när det gäller innovationer, sälsäkra redskap och liknande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Välkommen till lagtinget minister Strand! Nej, rapporten har inte gått mig förbi, men däremot har den synbarligen gått landskapsrevisorerna förbi för jag är lite förvånad över att man inte nämner den här typen av utvecklingsarbete. Jag håller inte med, och det har vi pratat om många gånger förut, att det är destruktivt. Det är nästan på gränsen till kränkande när minister Strand pratar om medborgarlön, som han har kallat sälskadorna för. Det är en ersättning som bör betalas ut så länge man inte får till stånd ett fungerande fiske. Hela fiskerinäringen har genomgått en mycket, mycket smärtsam omstruktureringsprocess, det hoppas jag vi kan vara eniga om. Det går inte bara att prata om vad som är destruktivt och vad som är framåtsyftande – ibland måste man faktiskt använda båda medel för att man överhuvudtaget skall ha några yrkesutövare kvar. Synbarligen förstår inte fiskeriminister Strand det!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag förstår det mycket väl på så vis att alla stöd skall stimulera så att vi får ett mervärde. Men ltl Anders Eriksson är uppfödd, uppvuxen och lever med bidragstänket hela tiden, så jag förstår hans resonemang att via samhället skall man betala en viss inkomst i stället för att använda pengarna till marknadsåtgärder så att man på sikt kan komma ut på marknaden. Men ltl Anders Eriksson har levat med det här antagligen hela sitt liv.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Då har vi en lika uppbyggande debatt som vanligt med den s.k. näringsministern  - när argumenten är slut kommer personangreppen! Det är väldigt trist. Tittar man på det som jag försöker ta upp helt sakligt så är det självklart att vi skall stimulera utveckling. Jag pekade själv på saker som man bör satsa på. Men man måste vara så pass förståndig att man måste se till att när man satsar på utveckling, när man satsar på nyheter så måste man också se till att man har några yrkesutövare kvar, och där brister förståelsen hos landskapsregeringen, om jag uttrycker mig milt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

När det gäller landskapsrevisorernas berättelse kan jag inte låta bli att haka på lite av ltl Danne Sundmans ganska osakliga anförande som han hade för en stund sedan. För det första missnöjet med att landskapsrevisorernas berättelse i det här fallet är ganska positiv och då insinuerar han att det är någonting som är fel med revisorerna, kanske då, men han säger inte riktigt vad det är för det beror på någonting att revisorernas berättelse inte är så kritisk! Men jag måste då upplysa ltl Danne Sundman om att landskapsrevisorerna består av fyra medlemmar, två från oppositionen och två från regeringen, och en är medlem i Obunden Samling. Det är alltså inte brist på inflytande från oppositionens sida när det gäller revisorerna. Det kom också ett ganska hårt anklagande mot förvaltningen och regeringen när det gäller upphandling. Jag vill upplysa ltl Danne Sundman om att vi har klarat alla processer i upphandlingsärendena, vi har klarat upp vartenda ett ärende, vi har inget upphandlingsärende som på något sätt har hanterats felaktigt. Vi lever i en sådan situation när statsstödsreglerna faktiskt används för att nagelfara om man använder sin egen nytta s.a.s., hur upphandlingar har gått till och som i sin tur kan leda till en negativ process, men jag vill påpeka att vi faktiskt har haft rätt i upphandlingsärendena. Det är så att det finns upphandlingsregler. Man kan inte fixa och välja vilka företag man ger uppdrag åt utan det finns regler och dem måste man följa. När det gäller fastighetsverk har vi gjort en samlad bedömning inom regeringen. Vi vill ha ett effektivt system, vi vill ha ett system som är ekonomiskt lönsamt, vi vill ha ett system som inte är byråkratiskt. Vi har kommit underfund med att ett särskilt fastighetsverk på Åland skulle ge stora omkostnader och också en extra administration. Vi fick en uppmaning från ltl Danne Sundman att vi borde titta både till Sverige och till Finland, där det finns statliga fastighetsverk. Det har vi gjort, vi har studerat dem. De innehåller mycket bostäder, kontor, universitet och liknande fastigheter. Om vi tittar på Senatsfastigheter i Finland har de 10.000 fastigheter och för det behöver de 300 personer bara för att sköta administrationen. Ett fastighetsverk har också skötsel, underhåll och har helt och hållet hand om fastigheterna, förutom administrationen och där behövs det ytterligare personal. Vi har också gjort bedömningen här på Åland att våra skolor och våra andra fastigheter mår väldigt bra av att ha gårdskarlar och vaktmästare, hustomtar osv., så det gör också att det minskar behovet av just den delen hos ett fastighetsverk. Vi har alltså gjort en bedömning att det här är det klokaste; både i Sverige och Finland finns det sedan en skild förvaltning för de museala fastigheterna och majoriteten av våra fastigheter är museala byggnader. Jag får alltså inte den modellen riktigt att stämma och därför har vi gjort den bedömning vi har gjort.

 

Jag vet inte hur många gånger under årets lopp som ltl Danne Sundman har nämnt den här volleybollen, som det tydligen togs ett beslut om på enskild föredragning 1999. Det beror helt enkelt på att regeringen före kanske inte hade tagit tag i det och haft tillräckligt tydliga delegeringsbeslut för man kan inte välja att inte föra upp ett ärende för enskild föredragning som tjänsteman, om det är så att det inte finns ett delegeringsbeslut. Det kanske var ett tillkortakommande hos den regeringen som ltl Danne Sundman just nämnde och som han själv satt med i, man hade kanske inte gått igenom delegeringen och då hade man sluppit denna historiska volleyboll. Men om man följer med vad som har hänt i den regering som sitter nu så har bl.a. kansliavdelningen haft en grundlig genomgång av hela delegeringsprocessen och också tagit beslut som gör att vi arbetar väldigt målstyrt och har färdiga regelverk för hur olika typer av bidrag t.ex. skall betalas ut så att man kan göra det på tjänstemannanivå men också en klar rollfördelning mellan tjänstemän och politiker. Det är alltså gjort och är ingenting att kritisera mera; det har också tagits liknande delegeringsbeslut på flera avdelningar inom förvaltningen och andra är på gång.

 

Jag kan inte heller låta bli att efterhöra lite exempel på ineffektiviteten i förvaltningen att det inte har kommit tillräckligt med lagframställningar och att det var så väldigt många lagframställningar som kom igenom. ? Bl.a. kritiserades Struktur-07, och visst är det olyckligt att den i ett så sent skede stoppades, men i den regering där ltl Danne Sundman satt 1995-99 vill jag också minnas, trots att den regeringen säkert också hade många goda sidor, att man t.ex. arbetade väldigt länge med arbetsmarknadslagstiftningen men därav blev intet. Plan- och bygglagen arbetade man väldigt länge med men därav blev intet. Jag tycker på något sätt att man skulle kunna ha en mera saklig ton i talarstolen.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag skall börja från slutet. Det är så att om man skäller på någon regering tillbaka i tiden så vet vi med säkerhet att centern har suttit i alla regeringar, men jag har inte suttit i någon regering under 1995-99. Jag kom in i Ålands lagting i mars 1999. När det gäller problemen med ineffektivitet så menar jag inte att förvaltningen är ineffektiv utan det är politikerna som är det. Den instabilitet som ledarskapet nu under Åländsk Center har stått för under de senaste åtta åren är under all kritik när man byter regering mer eller mindre en gång i året. Rekordet är nuvarande regering som har suttit i flera år. Det är då det blir förändringar. När jag själv satt i regeringen 1999-2001 och tog fram en plan- och bygglag så var den regeringen helt överens om att den skulle genomföras och vi avgav den till lagtinget och sedan byttes regeringen, det kom center och liberaler i Nordlund II och då tog man den tillbaka, så kom man med en framställning igen som togs tillbaka och nu ligger det en framställning som man håller på med, i elfte timmen av valperioden – få se nu om vi hinner ta den där stackars plan och bygglagen! Det är väl kanske det allra bästa exemplet på hur illa det kan gå med en sådan fråga, men jag tycker att den lagen som ligger nu är någorlunda hyfsad och vi borde anstränga oss för att slutligen ta den innan vi slutar den här valperioden. Det finns, som sagt, också ett färskt exempel med Struktur-07, där det har lagts ner otroligt mycket energi och så vinglar barkbåten till på slutrakan när den skall segla in i mål och så blir det förhoppningsvis ingenting. Efter valet tar man väl upp den igen och gör det som man tänkte göra, vad det verkar av planerna som har redovisats i massmedia.

 

Jag skall börja från början igen där minister Lundberg sade att mitt anförande var osakligt. Det är klart att har man svårt att bemöta min kritik kan man tycka att den är osaklig, men jag tycker inte själv att den var osaklig, jag sade bara vad vi tidigare har drivit på för linjer. Inte är jag missnöjd med landskapsrevisorernas berättelse, det sade jag aldrig, utan jag tycker att den är jättebra och man har lagt ner ett stort arbete, men jag känner av en litet annan ton och jag saknar vissa saker som man har gått förbi utan att nämna dem. Det är möjligt att vår representant från Obunden Samling har drivit på de här frågorna, men det är så att revisorerna är fyra stycken, varav två från regeringssidan och kanske väldigt lojala osv. Som landskapsrevisor får man alltid räkna med att man måste kompromissa, men man får fram sakfrågorna och får saker och ting utrett. Jag bara jämför det med hur tidigare revisionsberättelser har varit och inte vet jag vad som är rätt eller fel till den delen.

 

När det gäller att inget upphandlingsärende hanteras felaktigt beror det nog på vad man har för vinkel på skärmmössan; tittar man lite längre bak i tiden så nog har det varit mycket politiska blamager med upphandlingar där man har köpt och sålt saker från landskapets sida. Nu har man fått rätt i vissa fall, men det borde man ha i alla fall, man borde alltid få rätt, för man borde aldrig göra några fel. Upphandlingsregelverket finns det och det ändrade man t.o.m. så att det skulle passa misstag man har gjort före regelverket ändrades osv. Det  har vi också kritiserat. Det är klart att det går till det bättre hela tiden, man lär sig av sina misstag förhoppningsvis och jag tror att ännu bättre skulle det bli om man samordnade upphandlingsfunktionen i förvaltningen. Det är sist och slutligen så att det upphandlas inte så mycket när det gäller stora upphandlingar från landskapets sida eftersom det är en ganska liten förvaltning sist och slutligen, så det skulle vara bra om kunskapen koncentrerades till en grupp tjänstemän som skulle göra det här åt alla s.a.s. Sist och slutligen handlar det mest om att ha kunskap om processen när man upphandlar och kunna beskriva vad man vill ha, kunna sätta det till pränt och sedan när man gör upp, när man köper saker och ting, skall man kunna avtala och förstå sig på också där vad behoven är.

 

När det gäller fastighetsverk så inte har jag sagt att det här skall bli ekonomiskt lönsamt så att vi skall tjäna pengar på det. Med det fastighetsbestånd som landskapet har är det väldigt lite sådana fastigheter som det direkt lönar sig att ha jämfört med andra fastighetsverk och det måste man utgå från när man bildar organisationen. Det är stora omkostnader, sades det, men det är det också i dag. Jag menar inte att man skall ha det som man har kvar plus att man skall bilda någonting nytt utan skall samordna och använda de resurser man har i dag. Landskapet har många väldigt duktiga och engagerade fastighetsskötare och dessa kunde mycket väl ingå i det här bolagets personal lika bra. Det är så att många fastigheter har för mycket fastighetsskötarresurser och det finns de som har för lite och skulle man samordna det till en aktör på ett annat sätt så skulle det här kunna fördelas jämnare. Utredningen som vtm Johan Ehn har varit engagerad i visar att man borde fördela resurserna på ett annat sätt och framför allt avyttra de fastigheter som man inte behöver ha. När det gäller fastigheter med kulturhistoriska intressen är det inga problem att ta bestämmelser för dem hur de skall skötas, kanske ta detaljplaner för hur de skall se ut osv. Inte behöver man vara rädd där heller för att släppa ägandet till ett helägt fastighetsaktiebolag som man faktiskt bestämmer i också från t.ex. en styrelses sida. Man förstorar upp sådana här potentiella problem och det är här den politiska styrningen borde ha varit tydligare. Jag är övertygad om och jag vet att jag har stöd av många ledamöter här i lagtinget att det här är en god idé bl.a. av det andra partiet socialdemokraterna som också vill ha rationalitet i fastighetsförvaltningen, så det är synd om det här innebär att man avfärdar tanken på ett fastighetsbolag med samordning av resurserna. Sist och slutligen är jag övertygad om att det är det absolut effektivaste sättet. Som sagt, de resurser vi har i dag skall givetvis användas och det skall inte bli en dubbel funktion. Det kan sedan behövas att någonting stannar kvar i landskapsförvaltningen som ett slags för landskapsförvaltningen beställarfunktion osv. Det där måste man utreda, men sådant utreder man inte om man från början har bestämt sig för att det här är fel.

 

När det gäller den s.k. volleybollen var det inte i den regeringen som jag satt i och det var inte heller den som jag inte satt i 1995-99 utan det var senare, 2004, med reservation för att det kan vara plus minus ett år. Visst är det så att det sedan dess har skett förändringar, man har delegerat ner. Det gjordes också t.ex. i den regering jag själv satt i; när vi började delegerade man ner på en avdelning över 1000 ärenden i året. Det där är upp till varje regering att se hur mycket politisk styrning behöver det vara i detalj och hur mycket skall man ha på vilken nivå. Det kan ändra från tid till annan när det sker förändringar i förvaltningen osv., men det är det grundläggande tänkandet, arvet som är kvar mycket  och jag beskyller inte nuvarande regering eller landskapsregeringsledamoten Lundberg för det; jag tror tvärtom att ledamoten Lundberg har stått för mycket fräscht tänkande i det här, men det finns ett arv, ungefär som att man har rökt i ett rum och det hjälper inte förrän man nästan byter gipsskivorna att det slutar lukta rök. Det gamla tänkandet är inrökt s.a.s. och därför måste man ifrågasätta strukturerna.  Jag tror att det är där problemet ligger, men det blir bättre och bättre även om det tar tid och det påstår jag att beror på att den högsta ledningen inte riktigt har intresse av det här. Men nu har det kommit en ny förvaltningschef igen osv. Det kommer en ny regering efter valet helt säkert och jag ser fram emot de förändringar som man då vidtar.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag har fortfarande inte fått exempel på ”blamagerna” som var uppe i luften, om det var flyg och helikoptrar osv., men jag vill fortsättningsvis påpeka att i de upphandlingarna har vi rätten på vår sida även om vi fick mycket kritik, även i media. Det är möjligt att jag nämnde fel regering, men jag vill minnas att ltl Danne Sundman nämnde regeringen 1995-99 och berömde den mycket, men jag kanske missade och nämnde att han satt i den, så det ber jag om ursäkt för. När det gäller att plan- och bygglagen kommer i elfte timmen så gav jag tre veckor extra tid till kommunerna för remissen därför att de ville arbeta väldigt mycket med förslaget och ge bra utlåtande och det tyckte jag att är både demokratiskt och viktigt. Därför lät vi det gå en längre tid, så vi hade rekordlång över två månaders remisstid, men jag tror att det har lönat sig.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag nämnde regeringen 1995-99 därför att när man tittar tillbaka i närhistorien så då drev man verkligen en politik och var väldigt aktiv, man hade ett politiskt ledarskap som var synnerligen aktivt, t.o.m. för aktivt, enligt vissa. Enligt mitt förmenande var det senast man hade en politisk ledning som var stabil och som genomförde vettiga reformer. När det gäller plan- och bygglagen är jag inte så kritiskt mot nuvarande version, men den kom som sagt i elfte timmen och det är bra att kommunerna hann titta på den osv. Det är många andra fall där kommunerna inte alls har fått yttra sig om lagstiftningen och det är inte att föredra. Enligt vad jag har förstått från talmanskonferensen har vi tid att ta lagstiftningen och den är helt okej, den liknar väldigt mycket på den lagmotion som jag personligen har lämnat in i ärendet och man har de instrumenten kvar, den passar bra, så jag hoppas att vi kan ta den, men det är nog det bästa exemplet på politisk instabilitet.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen att plan- och bygglagen är välkommen hos Danne Sundman, men det som skiljer den från framställning som lades fram förut är att nu finns svenska plan- och byggreglerna med, vilket jag tror att är väldigt viktigt för det svenska språket. Jag tror att det är en ordlek kring detta med fastighetsverk. Det är just samordningen vi skall göra. Men ett fastighetsverk skall vara helt fristående och det betyder att man inte kan använda personerna både i fastighetsverket och i förvaltningen. Det är exakt den samordning som efterlyses av ltl Danne Sundman som kommer att ske på byggnadsbyrån, men det kommer inte att bli ett skilt ställe på en skild plats där det är personal som bara jobbar med fastigheter utan man skall jobba i det här huset centrerat med fastigheter men också med andra uppgifter. Det begärdes det också att man skall ta modell från Sverige och Finland och det har vi gjort och där finns inte det museala med, så den modellen tyckte vi inte att var bra utan vi har utarbetat en egen modell som vi kan kalla lett fastighetsverk, men det kommer inte att på det sättet ha en skild personal och en skild administration för vi ser inte det som effektivt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller de svenska byggbestämmelserna i plan- och bygglagen är de inte med på det viset att de är tvingande i lag utan det är upp till sittande regering att ta en Ålands byggbestämmelsesamling. Den kan förhoppningsvis innehålla de svenska bestämmelserna. De är lika mycket med nu som de var i den framställningen som jag avlämnade, förutom att man lite tydligare nämner det i motiveringen, men det är inte så tydligt som man kunde önska. Jag hoppas ändå att vi är överens om det att de skall införas och då införs de från regeringens sida. Vad gäller fastighetsverket ser jag gärna att det är ett fastighetsaktiebolag eftersom man då har möjlighet att till någon del där det är lämpligt konkurrensutsätta verksamheten och också hyra ut landskapets fastigheter till företag och låta kapitalet s.a.s. verka för privat företagsamhet. Nu sitter fastigheterna fast i landskapsförvaltningen och vi har alla sett hur det har gått med det. De allra flesta i personalen kan användas i aktiebolagets regi i stället, kanske måste vara en viss myndighetsfunktion kvar, men den är ytterst minimal.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Jag lovar att hålla mig alldeles kort. Jag måste bara ta upp detta med fastighetsverk ännu en gång. Om man som ltl Danne Sundman tycker att man skall göra fastighetsverket till ett aktiebolag så måste ett aktiebolag vara vinstdrivande. Vi kan inte sätta in våra museala byggnader och tro att vi med en särskild administration skulle mitt i allt kunna få våra museala byggnader att bli vinstdrivande, det går inte ihop. Det här har vi utrett och jag har också tyckt att det skulle vara bra med ett skilt, men det är sådana som har väldigt mycket bostäder och kontor medan vi strävar till att komma bort från att vara bostadsinnehavare, fastighetsuthyrare osv. Vi skall bara ha de fastigheter kvar som vi har särskild användning för eller sådana som har omistligt musealt värde eller annat kulturhistoriskt värde. Ett aktiebolag skulle gå i konkurrens, så det kan jag inte hålla med om, men när det gäller samordningen är det de  tankar som har framförts här som är de intentioner och det arbete som redan pågår inom förvaltningen. Det skall ske en samordning, men det skall inte bli ett skilt bolag som skall vara vinstdrivande för vi har inte tillräckligt många bostäder eller lägenheter eller kontorshus till det och vi avser inte heller att behålla så många eller skaffa oss flera.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag säger som Stenmark att det är inte så lätt att förklar ti en som ingenting begriper!  Med all respekt för landskapsregeringsledamoten Lundberg, men ett sådant här aktiebolag skulle äga t.ex. t.o.m. lagtingets byggnad skulle få hyra av landskapsförvaltningen som alla fastighetsbolag som äger kontorslokaler osv. har. Sedan är frågan hur man gör med de museala byggnaderna. Där måste man ha en speciallösning, men inte är det omöjligt, inte går det i konkurs; beskriver man det så, så kan man inte heller ha de interna hyressystemen som man t.ex. har i Mariehamns stad och avser att införa i landskapet. Då måste pengarna komma någonstans ifrån. Förstår man sig inte på det resonemanget kan man inte förstå sig på det andra.

 

När det gäller att komma bort från bostäder så har man ändå ganska mycket bostäder i sin ägo, t.ex. vid musikinstitutet där man ser värmeledningen som ett bekymmer. Det är väl bara att skriva ett avtal och sätta en mätare på värmeledningen så kan man sälja den kåken! Återigen: kom inte med problemen, kom med lösningar! Jag hade en sådan tavla i mitt rum i landskapsregeringen; jag kanske borde köpa en sådan till nuvarande regering, men det är så liten tid kvar.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag svarade på det som ltl Danne Sundman just föreslog själv: att de museala byggnaderna skulle ingå i detta aktiebolag. Det går nog lite runt nu! Bedömningen är att fastighetsbolag både i Sverige och Finland är goda lösningar och skulle vi vara stora så kanske vi också skulle tycka att en sådan lösning är bra, men nu vill vi ha en ekonomisk, effektiv och icke-byråkrati organisation. Om vi då tittar på de fastigheter som skulle vara lämpliga att ingå i ett fastighetsverk, så är vår bedömning att det kostar för mycket, det blir för mycket administration och för mycket omkostnader kring det. Det är inte effektivt. Det har vi kommit fram till och sedan får förstås ltl Danne Sundman tycka att det inte är rätt, men det har vi kommit fram till genom vår utredning och därför har vi tagit den ståndpunkten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Tack för att jag får tycka! Jag tycker att regeringen har kommit till fel ståndpunkt och dragit fel slutsats. Efter valet kan man ta upp frågan på nytt och se på den igen. Nu är det mycket rundgång och jag lär inte få tyst på landskapsregeringsledamoten Lundberg med mindre än att vi avslutar debatten!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kan bara säga att det är precis så som det är att vi har kommit med vårt förslag och jag har försvarat det förslaget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Landskapsrevisorernas berättelse samt meddelande nr 7/2006-2007 remitteras till finansutskottet.

 

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen hänskjuts landskapsregeringens berättelse till utskott om lagtinget så beslutar. Talmanskonferensen föreslår att ärendet inte hänskjuts till utskott. Begärs ordet? 

 

  Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Berättelsen  är därmed slutbehandlad.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:  

 

Landskapsrevisorernas berättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2006. (RB 2/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 15.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.25).