Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Normalt skulle näringsministern ha presenterat denna näringspolitiska åtgärd, men hon prioriterar vattenfrågan idag och det tycker jag att är en korrekt prioritering.

Landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under 2018 kopplar förstås ihop med den torka vi har haft här på Åland och som har lett till ekonomiska bekymmer för jordbruket.

Den här framställningen kopplar givetvis ihop med tilläggsbudgeten också som fortsättningsvis kommer att behandlas efter bordläggningen idag. Kostnadsföringen har nämnts där.

Framställningen går ut på att landskapsregeringen begär, via en lag, att 1 miljon euro i landskapsgarantier med beviljningsfullmakt skulle kunna beviljas jordbrukare.

Metodiken i lagen är bekant sedan tidigare. Landskapsregeringen föreslog för år 2017, och fick det antaget också, en motsvarande garantilag för likviditetslån och då med anledning av importstoppet och handelsåtgärder mellan Europa och Ryssland som förorsakade problem. Det här skulle följa samma metodik.

I förhållande till EU så skulle de här stöden som det ändå är frågan om - garantier är också stöd - hanteras inom regleringen för det som kallas de minimis-förordningen. Det finns ett EU-lagrum för hanteringen av just detta förslag.

Såsom framställningen säger så i dagsläget så skulle det här sannolikt beröra 13 jordbruksföretagare som skulle kunna komma i åtnjutande av det här. Om antalet skulle bli större så då sjunker de utfärdade garantierna i jämförelse med antalet sökande jordbruksföretag som man beviljar denna garanti för.

Ännu i det här sammanhanget bör nämnas att likviditetslånet skulle beviljas till sådana företag där man ser att det finns förutsättningar för en kontinuerlig lönsamt drift i företaget i fråga.

Jag menar som en sista liten slutkläm att just detta att jordbruksbyrån i den här frågan har en kunskap om att det kan röra sig om 13 jordbruksföretagare visar den goda kontakt som tjänstemännen här i huset, som jobbar med de här frågorna, har med jordbruket. Tjänstemännen känner till ganska ungefärligt antalet företag som kunde vara i behov av en sådan här åtgärd. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är ju positivt att landskapsregeringen kommer med åtgärder för att hantera den svåra situation som många lantbrukare befinner sig i efter den mycket extrema sommaren.

I 10 § föreslår man en avgift på 200 euro plus en del av det belopp som man har fått garanti för årligen. Är avgiften verkligen nödvändig, med tanke på att många av lantbrukare befinner sig i en sådan situation att de är redan ganska skuldsätta? Nya möjligheter till landskapsgaranti ger nya möjligheter till lån som ytterligare skjuter problemen på framtiden. Varje euro och cent kan räknas i det här sammanhanget för att få verksamheten att löpa vidare. Behöver man faktiskt ålägga dem en avgift på 200 euro för att få del av den här garantin? Det är min fråga.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är klart att man kan ställa sig den frågan. Såsom förslaget beskriver så är det frågan om en administrationsavgift som ska täcka de kostnader som förvaltningen här har för att bevilja det här. Det finns någon form av princip att administrativa åtgärder kostar en del, såsom saker och ting gör i förhållande till det privata näringslivet. Jag tänker på ÅMHM-avgifter och sådant, sedan kan man alltid diskutera nivåer. Så här är förslaget lagt.

Jag tycker i och för sig att den här avgiften ändå inte är det som varken stjälper eller höjer situationen för en enskild företagare, men det kan alltid diskuteras.

Ltl Axel Jonsson, replik

Så är det förstås, det är kanske en liten avgift i sammanhanget. Men lägger man ihop alla delar samt att vi har ambitionen att stöda jordbrukarna så mycket som det är möjligt inom ramen för de minimis begränsningen som nämns i lagförslaget, som innebär en gräns på 15 000 euro, så är det klart att vi borde försöka ta bort den här typen av onödiga avgifter, om vi faktiskt vill stöda lantbrukarna så mycket som möjligt.

Min andra fråga gäller just de minimis regleringen där en gräns är satt på 15 000 euro i nuläget. Landskapsregeringen har gått ut med att den här gränsen eventuellt kommer att ändra så tidigt som redan i höst, den höjs uppåt. Är det inte dumt då för lagtinget att gå in och slå fast den här gränsen i lag på 15 000 euro i nuläget? Landskapsregeringen måste i så fall återkomma med ett nytt lagförslag för att ändra det här om vi får en förändring under hösten. Hur ser ministern på det här?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Till den sistnämnda frågan vågar jag nästan ge det beskedet att det är bättre att vi nu utgår ifrån de gränser som finns och sedan återkommer vi om situationen förändras. Det känns rimligt i det här sammanhanget.

Avgiften om 200 euro kan diskuteras, den är ju inte stor för landskapet och den är knappast stor för jordbrukssektorn heller. 13 gånger 200 euro är 2 600 euro som är summan vi pratar om. Beviljningsfullmakten gäller 1 miljon euro. På något vis skulle jag gärna se att man ändå betonar att detta kunde ge en ökad likviditet i jordbruket på 1 miljon euro och där är den här avgiften som helhet ändå av en mindre karaktär.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag hade samma frågeställning inledningsvis som kollegan Axel Jonsson vad gäller provision som man ska erlägga som skuldsatt fysisk person eller juridisk sammanslutning. Alla bäckar små leder ju till en strid flod av problem för dessa producenter av allas våra baslivsmedel. Det tillhör nog även en av de frågeställningar som även vi önskar att utskottet ska titta närmare på.

Jag kan passa på att fråga om finansministern nu idag har en bild över hur mycket totalt sett vi har ute i olika former av borgensgarantiförpliktelser. Var ligger vi, 50-60 miljoner idag?

Vi vet att Finland har en helårsbudget i garantier åt olika håll i betalningsansvar. Har ministern någon uppfattning om vår skuld i detta nu?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag avstår från att göra gissningar här. Många siffror har jag i huvudet och många siffror ändrar hela tiden. Men jag har nästan satt det som en heder att om jag känner mig osäker i frågor och inte har det korrekta svaret så då avstår jag hellre från att ge svar. Men om ltl Jansson så önskar så kan vi från finansavdelningen leverera ett svar till ledamoten personligen, men jag kan inte få fram detta under de 25 sekunder som jag har kvar av denna replik.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! I likhet med Ålands Framtids lagtingsgrupp välkomnar vi från centerns sida varje åtgärd som landskapsregeringen föreslår när det gäller att på olika sätt försöka motverka de otroligt negativa effekterna som primärproducenterna kommer att få till följd sommarens långvariga torka.

Vi måste alla inse att på grund av vattenbristen har vi som samhälle en enorm utmaning framför oss om vi inte omedelbart får regn från ovan. Jag tror att vi bara om några dygn står inför en situation som är direkt alarmerande. Jag förstår nog var för näringsminister Gunell är upptagen på annat håll. Men vi får återkomma till den frågan senare.

Denna framställning är välkommen. Från centerns sida hoppas vi på - som vi redan sagt i samband med debatten om tilläggsbudgeten nummer 2 för 2018 - att det här bara är inledningen på det batteri av åtgärder som krävs.

I föregående debattinlägg nämndes redan den eventuella höjningen av de minimis. Om det finns en möjlighet i en närliggande framtid så kan det enligt centergruppens uppfattning inte vara så problematiskt för finans- och näringsrätt att justera beloppen 15 000 euro i de minimisstöden till en skrivning som motsvarar de minimisregler som gäller vid envar tidpunkt.

Då har vi inte behov av att mycket snabbt, med allt vad det innebär dvs. lagkontroll, göra en ändring av landskapslagen till den här delen, utan landskapsregeringen kan då agera inom ramen för det extra utrymme som en höjd de minimis stödnivå ger. Det är något som utskottet kan fundera på. Skulle man kunna parera det med tanke på vikten av att kunna agera snabbt när det gäller åtgärder inom den drabbade sektorn?

Sedan kan vi väl alla bara ha förhoppningar om att det kommer att ske en höjning. Vi vet alla att när vi har med Bryssel att göra så är det en tuff resa man ger sig in på. Att försöka få förståelse för torka med tanke på hur det drabbar enskilda länder och regioner på kontinenten så kan vara mycket svårt, men vi måste göra varje försök.

Utöver detta har vi från centern också förhoppningar om transportstöd för fodersidan, att få baslivsmedel för djur och annat inför kommande säsong och också får vintern. Det har ju låtit positivt från näringsministerns sida under de senaste månaderna.

Sedan har vi dock - som vi återkommer till ett annat sammanhang - frågan om att det går att skapa någon form av ersättning, skadeersättning. Också detta är en utmaning för oss alla i kommande arbete.

När det gäller konkret en borgenskostnad, som man kan kalla det, som kommer att påföras de redan skuldsatta, oftast ganska hårt skuldsatta, så anser centergruppen att utskottet allvarligt måste fundera på om vi inte ska slopa eller i alla fall kraftigt sänka den årliga produktionsavgiften på 0,75 procent på den skuld man har vid vart och ett tillfälle. För det här blir en utgift bland många andra som producenterna har brottats med.

Man kan utgå ifrån att de som söker den här typen av stöd, för en tid om sju år, har nog för avsikt att faktiskt långsiktigt komma in i näringen som fortsatta producenter. Kan vi ge dem en hjälpande hand genom att minska på administrativa kostnader så är det nog välkommet.

Alla har ju noterat att förslaget bygger ju på att man betalar en inledande avgift på 200 euro och det är ju kanske den faktiska arbetskostnad som drabbar landskapsregeringen.

När det gäller avgiftssidan i övrigt så måste vi notera att primärproducenterna sannerligen bidrar till ÅMHMs avgiftsinsamling genom att varje åtgärd som görs också hos primärproducenterna är ju föremål för behandling och en ganska dyr avgift kommer därmed från ÅMHM. Vi behöver inte ha dåligt samvete att inte de här företagen/producenterna bidrar till den sammanlagda intäktssidan hos ÅMHM.

I övrigt, med dessa små randanmärkningar, så kommer centergruppen att tillstyrka lagförslaget. Tack, talman.

Ltl Axel Jonsson

Tack för ordet, fru talman. Det är positivt förstås att man kommer med åtgärder från landskapsregeringens sida.

Jag tycker att vi i den här salen ska vara medvetna om att det är svårt om man redan är skuldsatt att lösa de här problemen som uppstått under sommaren. Många gårdar runt om på Åland, både när det gäller djurhushållning och jordbruk, har fått se närmare hälften av inkomsterna försvinna i torkan. Alla är i princip drabbade, även om vissa har klarat sig bättre än andra förstås.

Det är klart att det här är det enkla sättet att åtgärda från vår sida. Vi har prövat den här metoden förut och det är bra att man lägger fram detta, men lån kan inte vara lösningen på den här problematiken. Det behövs också någon form av penninginjektion i form av stöd, om man verkligen ska komma tillrätta med den här problematiken och säkra en åländsk högkvalitativ småskalig livsmedelsproduktion. Det är åtminstone vi övertygade om.

Med detta sagt, för att förhålla oss till det här ärendet, så stöder vi framställningen som så.

Däremot så tycker jag att man borde försöka optimera det här så mycket man bara kan. Är det så att vi har en eventuell höjning av de minimisgränsen på 15 000 euro på gång inom EU så borde ju utskottet ha beredskap att följa den diskussionen och eventuellt göra justeringar också i lagen före vi godkänner den här, så att vi inte behöver dra hela den här vändan igen om läget förändras från EU.

Samtidigt borde utskottet också fundera noga på att ta bort den här avgiften i sammanhanget. Det är klart att grundprincipen bör vara att man också genom avgifter ska kunna finansiera den här typen av åtgärder.

Om vi verkligen tänker efter, de här 13 gårdarna som eventuellt berörs och kan ta del av detta så dessa 200 euro som de betalar in, det finansierar ju inte i närheten av den lagstiftningsprocess som vi nu tar del av och de administrativa kostnader som krävs för att upprätthålla den här typen av system. Det gör ju inte så stor skillnad för vår förvaltning, men däremot kan det göra ganska stor skillnad för de redan väldigt skuldsätta gårdar ute i det åländska samhället. Jag tycker verkligen att man borde fundera på detta. Det är ju ändå en stödåtgärd som vi har framför oss och som är avsedd att stöda lantbrukare i en mycket svår situation och då borde vi inte krångla till det mer än nödvändigt. Det är i alla fall vår åsikt från Ålands Framtids sida.

Vi har konkreta uppmaningar och önskemål till utskottet; att avvakta diskussionen om de minimisgränsen, se om man kan höja den i enlighet med de diskussioner som förs i EU, samt att föra en sådan diskussion att ta bort avgiften i 10 §. Tack, fru talman.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson. Jag vill först slå fast att jag lider med alla lantbruksföretagare efter den här sommaren.

Jag har en fråga till ltl Jonsson. Ska vi ta bort alla avgifter? Ska vi slopa tanken på att vi ska ha någon form av självfinansieringsgrad hos våra avdelningar och myndigheter? Ska det vara fritt fram, ingen självfinansiering överhuvudtaget? Det finns ju ganska många olika typer av företag; restaurangägare, stugbyägare och sportbutiksägare som alla är beroende av någon form av bra väder efter sina förhållanden. Nu är det lantbrukarna som har haft en jättesvår sommar. Men oberoende väder så är det någon som har det tufft. Ska vi då ta bort alla avgifter, är det detta som är Ålands Framtids politik i det här avseendet?

Ltl Axel Jonsson, replik

Visst har vi en acceptans för avgifter inom Ålands Framtid. Jag tror inte heller det är någon hemlighet för ltl Holmberg att vi från den här salen konsekvent har förespråkat låga avgifter även för andra typer av företagare. Vi har tryckt på för en generell avgiftssänkning inom ÅMHM vid flera tillfällen, just för den här typen av åtgärder, särskilt den som vi har på bordet idag som ju är avsedd för att stöda våra näringsidkare, lantbrukarna i det här fallet. Om man då kommer med ett förslag som är avsett att ge ekonomiskt stöd - må vara ett lån - men sedan med andra handen tar en avgift, så då är det klart att det blir en kontraproduktiv avgift i det sammanhanget, om syftet uttryckligen är att ett stöd åt krisdrabbade lantbrukare. Tycker inte ltl Holmberg att det finns en logik i det resonemanget?

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ja, det skulle finnas en logik i det, ltl Jonsson, om det skulle finnas olika sorters stöd. Om det skulle finnas stöd för en stugbyägarna som har drabbats av en regnig sommar, eller för en sportbutik som har drabbats av en mild vinter och står med hela sitt skidförråd osålt, då skulle det finnas logik i det. Nu finns det ingen logik. Här finns ett stöd att söka för en speciell grupp. Enligt mig så finns det ingen rättvisa i att vissa ska betala avgifter och andra ska inte betala avgifter.

Ltl Axel Jonsson, replik

Man måste ju se till vart och ett ärende och den stödordningen var för sig. Det är klart att man kan jämföra och säga att alla ska betala avgifter och generalisera. Men när vi har ett förslag på vård från landskapsregeringen om att göra så mycket vi kan för lantbrukarna i det här sammanhanget - det är den gruppen som vi riktar oss till i det här fallet - då är det väl klart att vi också ska göra så mycket vi kan. Även om det handlar om en liten avgift på 200 euro så kan den vara betydelsefull i ett sådant här sammanhang, det är åtminstone vårt budskap från Ålands Framtids sida.

Men det är klart, om liberalerna vill lägga straffavgifter på lantbrukarna i det här sammanhanget så må de stå dem fritt att ha den åsikten. Det respekterar jag förstås.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag är lite förvånad, liksom min kollega Holmberg. Ålands Framtid är alltid tydlig med att de är ett borgerligt parti, och nu vill man rent socialistiskt införa skattefinansierad hjälp för lantbrukarna. Det är många avgifter som är kontraproduktiva för dem som behöver hjälp.

Jag förstår mig sällan på Ålands Framtids politik. Idag förstår jag mig ännu mindre på den. Men det är ju bra att ni ser lite mer socialistiskt på samhället.

Ltl Axel Jonsson, replik

Man kan väl konstatera som så, att med eller utan den här avgiften som vi diskuterar så är det här ett skattefinansierat stöd för de åländska lantbrukarna. Det är ju ingen som privat skulle gå i borgen för den här typen av åtaganden och göra det utan ersättning. Jag tycker att vi kan lägga ner den diskussionen, det är det som det handlar om. Vi vill stöda en viss yrkesgrupp och vi vill lägga skattemedel i blöt för att göra det, oavsett om man gör det genom stöd eller som i det här fallet med lån. Den diskussionen blir lite på sidan om.

Om vi en gång har bestämt oss för att gå in och stöda lantbrukarna så mycket vi kan, med tanke på den situation de har, då ska vi väl göra det på ett så enkelt och på ett så kraftfullt sätt som vi kan göra och inte krångla till det med den här typen av avgifter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson för inlägget. Jag är också lite förvånad över viljan att skilja olika näringar åt och hur man ska behandla dem. Vissa ska bli befriade från avgifter. En regnig sommar när glassförsäljarna i sin lilla kiosk påförs avgifter så då ska man ta ut dem fast pengarna har regnat bort.

Jag undrar om ledamoten har läst 7 § ordentligt i lagen? ”För att kunna bevilja landskapsgaranti enligt denna lag måste produktionsverksamheten inom jordbruket hos den som erhåller garantin har förutsättning att vara kontinuerlig lönsam”. 200 euro kan inte skapa förändringar i en kontinuerlig verksamhet! Ser man det som en risk då kanske man behöver titta över sin egen verksamhet en gång till innan man går in i ett sådant här förfarande.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag håller med om att avgiften på 200 euro inte är avgörande för de allra flesta. Det är självklart. Men jag tycker att vi ska försöka undvika den här typen av kontraproduktiva inslag i en stödordning som riktar sig till att lägga skattepengar i blöt för enskilda lantbruksföretagare. Jag förstår inte varför vi ska krångla till det mer än nödvändigt med den här typen av avgifter. Den här typen av avgifter ska också administreras. Min fråga är; varför behövs den här avgiften? Det bör utskottet svara på före man går vidare.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det är väldigt uppenbart varför den behövs. Det är ett likaberättigande för alla företagare. Jag har själv varit företagare och jag vet att avgifter svider vid sådana här situationer. Man tar ett steg tillbaka och funderar ytterligare en gång om det här är rätt väg att gå eller om man måste göra någonting annat. Dessa 200 euro kan faktiskt vara någonting som försätter en i större bekymmer.

Ltl Axel Jonsson, replik

Om den här avgiften nu, enligt ltl Staffas resonemang, kan leda till att lantbrukare inte tar del av det här stödet så då är det ju ett problem. Jag menar ju att det inte är ett problem av den digniteten. Jag tycker att vi kunde vara enkla, tydliga och rediga i våra stödsystem när vi lägger fram dem och inte krångla till det mer en nödvändigt. Vi ska komma ihåg att det här är också en form av byråkrati som vi skapar. En tjänsteman ska sitta där och skicka ut den här avgiften, administrera den och se till att den har betalats in. Är det verkligen värt det systemet när vi nu försöker med krisåtgärder av det här slaget? Det är en liten fråga i sammanhanget.

Min ödmjuka lilla uppmaning till utskottet var att fundera om det verkligen är nödvändigt, inte att skapa någon slags linjedebatt i lagtinget om den här avgiften.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.