För kännedom

PLENUM den 22 april 2002 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Jansson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Roger Jansson på grund av privata angelägenheter.

 

 

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga nr 11/2001-2002 kommer att avges vid plenum inkommande onsdag den 24 april. Antecknas.

 

Föredras för fortsatt första behandling ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 8 och 8a/2001-2002 angående förlängning av lånetiden i 16 § landskapslagen om bostadsproduktion. (FR nr 13/2001-2002).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Ulf Andersson:

Fru talman!

Efter alla utdragna debatter om totalförbud av vattenskotrar, mer eller mindre begripliga debatter om internationella avtal, är det dags för lagtinget att övergå till en fråga av mera jordnära betydelse, nämligen frågan om stöd för hyresbostäder.

 

Som framgår av betänkandet har social- och miljöutskottet omfattat landskapsstyrelsens förslag att ändra 16 § i bostadsproduktionslagen så att hyresbostadslån kan beviljas för en tid av 45 år i stället för nu gällande högst 35 år. Den förlängda lånetiden skall möjliggöra större intresse för byggande av hyresbostäder och en lägre och mer stabil hyresnivå för hyresgästerna. Den förlängda lånetiden är en direkt uppföljning av landskapsstyrelsens budgetförslag för i år, enligt vilket landskapsstyrelsen gått in för att landskapet skall stöda byggandet av hyresbostäder med direkta lån till byggaren i stället för att som tidigare stöda byggandet med räntestöd. Det här förslaget omfattades av lagtingets majoritet vid antagandet av budgeten för i år.

 

Det visar sig, fru talman, att landskapsstyrelsen tydligen har valt rätt linje när man övergått från räntestöd till direkta lån. Detta framgår bl.a. av det stora intresse som visats för de nya hyresbostadslånen. I budgeten för i år finns ett anslag på 8 miljoner euro, men ansökta lån uppgår till hela ca 20 miljoner euro och detta skulle medföra, om man följer ansökningarna, ca 150 nya hyresbostäder, varav ca 100 i Mariehamn. Landskapsstyrelsen har till sitt förfogande 8 miljoner euro i årets budget och ca 3,5 miljoner euro från tidigare inte utnyttjade anslag.

 

Det är också glädjande att ett flertal projekt gäller skärgårds- och landskommunerna. Landskapsstyrelsen får göra de nödvändiga prioriteringarna inom dessa budgetramar.

 

Fru talman!

Den förlängda lånetiden är att ses som en teknisk uppföljning av den politiska markering som landskapsstyrelsen gjorde i budgetförslaget när man gick in för den här stödformen.

 

Landskapsstyrelsen har visat handlingskraft och är på väg att lyckas att på ett markant sätt förbättra situationen för de bostadsbehövande i landskapet. Det är också glädjande att kunna konstatera att landskapets lånevillkor för hyresbostäder är bättre än motsvarande lån i riket, åtminstone tillsvidare. Man är i riket på väg att ta efter oss – för en gångs skull gäller alltså det omvända. Att det är förmånligare gäller såväl ur fastighetsägarens som hyresgästens synpunkt. Landskapsstyrelsen har visat ett djärvt grepp. Bostadsministern Runar Karlsson från centern är värd uppskattning för det nya greppet!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det var rysligt vad utskottsordföranden ltl Ulf Andersson öser beröm över landskapsstyrelsen!  Det har däremot framgått i utskottsbehandlingen att det kommer inte att byggas fler bostäder med det här systemet utan det kommer att byggas lika många som i det förra. Det är sedan två år tillbaka somd en stora ökningen har tagit fart när det gäller bostadsproduktionen, om man läser utskottets betänkande. Det är med stor förvåning jag tar del av ltl Anderssons försvar för den, som jag kallar, socialiseringen av bostadslåneverksamheten när man aktivt börjar konkurrera med banker och på det här viset subventionerar en typ av bostäder från samhällets sida medan de andra mer eller mindre får vara utan; en normal familj där båda arbetar får inga stöd alls medan i det här fallet de som bor i hyresbostäder stöds med över 2 euro per kvadratmeter per månad. Det är en kraftig klyfta som här uppstår mellan olika typer av boende. Det tycker jag är lite olyckligt och det har jag också framfört i utskottet.

 

Ltl Andersson, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att ltl Sundman har omfattat social- och miljöutskottets betänkande.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag sade vad jag tyckte om förslaget i samband med antagandet av budgeten för detta år. Nu har jag inte sett någon vits i att obstruera i utskottet. Det här är vad den politiska majoriteten vill; de facto är det så att skall man ha detta lånesystem måste man göra det bästa möjliga av situationen och då skall man gå in för en flexibel lånetid för att få ett bra villkor. Det är själva grundprincipen att samhället skall agera bank som jag vänder mig mot. Men nu gäller det, som sagt, att göra det bästa av en från början felaktig politisk inställning.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Inte vill jag riktigt framföra samma entusisam som utskottsordföranden herr Andersson här gjorde, men jag vill ändå säga att det förefaller som om landskapsstyrelsen har tagit någonting till sig av den kritik som vi tidigare har riktat mot det system som har byggt enbart på räntestödsprincipen. Vi tror på det här med direkta lån och till den delen är vi naturligtvis glada. Vi menar att landskapsstyrelsen har lyssnat på vår röst. Att jag ändå har skrivit en liten reservation i det här sammanhanget sammanhänger med att jag tycker att landskapsstyrelsens och lagtingets inriktning ständigt bör vara att vi skall eftersträva maximalt låga boendekostnader, så låga det bara är möjligt. Gör man det hade det naturligtvis varit att föredra att förlänga lånetiden till 45 år permanent i stället för att som nu ha den på 35-årsnivån med möjlighet att förlänga. Landskapsstyrelsens syfte, om det är det enda man s.a.s. skulle vilja uppnå, är i sig gott, nämligen att försöka hålla boendekostnaden jämn, annuiteterna på möjligast jämna nivå, oberoende av vad som händer i ränteläget, men om syftet är att man skall försöka få ner boendekostnaderna och underlätta för medborgarna på hyressidan hade jag föredragit 45 års lånetid.

 

Det är därför, fru talman, som jag har den avvikande meningen antecknad i en reservation.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Man kan tycka vad man vill om det nya finansieringssystemet, men det står i betänkandet, vilket har kommit fram under vår beredning, att det har kommit in 18 projektanmälningar som skulle innebära 180 nya bostäder; av dessa 180 finns det pengar till 100 bostäder och det är lika mycket som det har byggts hittills per år, så det är ingen ökning i den meningen. Däremot blir det en prioritering: 80 bostäder av dessa 180 får inte medel. Då skulle det vara intressant att höra om bostadsminister Runar Karlsson kunde berätta hur man tänker prioritera: tänker man prioritera bara landsbygd och skärgård eller tänker man också satsa på centralorten Mariehamn? Tänker man prioritera bara kommunala bostadsbolag eller kommer också privata att få del av dessa medel?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte gå in och svara på hur landskapsstyrelsen kommer att besluta inom snar framtid, men vi kommer naturligtvis att ge både privata och kommunala lån. Vi kommer också att försöka sprida projekten  i och med att ansökningar nu har kommit även från landsbygd och skärgård, så på det viset kommer det att byggas även i glesbygden.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag fick inget svar på min fråga. Man verk inte ha klart för sig hur man tänker göra. Jag skulle säga att det är av ganska stor vikt hur man prioriterar, att man verkligen tänker efter när man prioriterar med tanke på dessa 80 som blir utan. Vi har erfarit i utskottet att man inte har riktigt koll på hur man skall prioritera. Men vi får följa med och se hur man gör.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen är tillsatt för att göra bedömningen över de inkomna ansökningarna och ge de pengar som man har till förfogande, så i sinom tid kommer vi att ta ett beslut och ta vårt ansvar.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag tänkte passa på att beröra en fråga som är lite mer principiell som har dykt upp här lite av och till och nu senast i ltl Sundmans anförande, dvs. skall landskapet aktivt konkurrera med bankerna och skall samhället agera bank. Man kan säga precis samma sak om det räntestödslån som har varit tidigare, att samhället går in med sina medel och betalar för det som bankerna gör. Det kan man säga att är en subventionering av bankverksamhet. I det här fallet är det viktigt att påpeka att målsättningen är att rätta till en sak som är ett problem: att det inte är balans på bostadsmarknaden. Det finns en efterfrågan på bostäder, dvs. det byggs för lite bostäder och då har vi bestämt att vi skall anpassa låneformen på ett sådant sätt att det förhoppningsvis skapar ett större intresse att bygga, och det har det faktiskt gjort. Vi går in med samhällsmedel för att ge långsiktiga lån till relativt låg ränta och det kan vi göra därför att landskapet anses vara en säker källa för lån. På det sättet kan man säga att det här är ett steg i den riktningen att det är en samhällsekonomisk effektivitet, dvs. vi lägger inte bort pengar på onödig administration, utan vi sköter den administrationen inom landskapsförvaltningen, där vi har bedömt att det finns den kapacitet som behövs, så det här är ett effektivare system samhällsekonomiskt och det har väldigt lite att göra med subventioner och att landskapet skulle gå in för någon sorts bankverksamhet. Vi har alltså ingen allmän utgivning av lånepengar som vi skall tjäna räntor på, utan det är en begränsad belåning till ett visst ändamål som vi anser att skall prioriteras.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Först vill jag vända mig mot det som vicelantrådet sade om att räntestöd skulle vara en subvention av bankverksamhet. Så är det alltså inte eftersom räntan annars skulle betalas i sin helhet av låntagaren, den som bygger bostad. Då har man gått in och betalat en del av räntan och det fortsätter vad beträffar egnahemshus och sådana bostäder. Jag vänder mig den kraftiga subventionen. Det är lycksosamt för dem som bor på hyra att det blir billiga hyror, men det är inte lyckosamt att man får en klyfta mellan boendekostnader för dem som väljer att bo i egnahemshus och de som bor i hyresbostäder. Det blir alltså en klyfta på 2,34 euro per månad och kvadratmeter. Det är mycket pengar, ungefär 1000 mark i månaden som man subventionerar. Det är som sagt lyckosamt för dem som bor på hyra, men inte för de andra. När man har kalkylerat lånen har man inte räknat med den alternativa kostnden, för med det budgetläge vi har i dag måste landskapsstyrelsen låna pengar för att låna ut och då blir det ett indirekt räntestöd för landskapsstyrelsen eftersom man inte får låna pengar lika billigt som man lånar ut. Lägger man den kostnaden på kalkylen tar det bra mycket längre innan det här systemet börjar bära sig s.a.s. Jag vänder mig också mot att vid budgetunderskott börja med ett nytt system som innebär att budgetunderskottet ökar.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

För det första är det en statisk syn när man jämför subventionsgraden och jämför med hyreslägenheter och egnahemsbostäder. Det här är en sak som innefattar två olika system, där de som bygger egnahem ansvarar för hela kapitalet, också en eventuell värdestegring, så det är inte jämförbart på det sättet. Däremot vill jag igen påpeka att det här är ett sätt att lösa de problem vi har på bostadsmarknaden.

 

När det gäller behovet av lån finns det naturligtvis ett budgetunderskott men man måste också se till samhällets hela balans- och resultaträkning, dvs. vi räknar inte med att gå ut på marknaden och ta upp lån, så det här är helt enkelt det att av landskapets medel som det finns möjlighet att disponera har vi gjort det på ett väldigt rationellt sätt, som tydligen också kommer att få det resultat som vi åsyftar. Rent tekniskt innebär enhetslån att vi bidrar till budgetunderskott såsom det ser, men det är alltså rent skenbart, dvs. hela det belopp som i dag ännu inte är utlånat finns med som en del av utgifterna i budgeten. Det är möjligt att vi kan behöva budgetera det på ett annat sätt i en fondkonstruktion vid sidan av budgeten, men det är någonting som vi får återkomma till. Rent teoretiskt kan det på ett marginellt sätt bidra till ett visst budgetunderskott i och med att man kan få en räntedifferens på lång sikt, dvs. räntan som vi då skall kalkylera med i landskapsekonomin kan vara högre än den ränta som finns i bostadslånesystemet, men det har ett syfte och också en regional fördelningseffekt som vi vill eftersträva.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller subventionen är det alltså en rakt av jämförelse av vad det kostar att bo per kvadratmeter per månad som vi har gjort i utskottet och kommit fram till den här subventionen. När det gäller att lösa de bostadsproblem som finns löser det nya systemet inte problemet bättre eftersom det inte byggs flera bostäder. Det lyckosamma i det nya systemet är i så fall att det byggs lite mer på landsbygden och i skärgården, men det är i centralorten som behovet av hyresbostäder är störst. Jag har alltid hävdat att det är i staden man vill ha hyresbostäder; på landet bor man i ägobostäder, så där har man slagit någon sorts logisk kullerbytta på sig själv.

 

När det gäller landskapets medel vet vi att med de budgetutsikter vi har att kassamedlen snart är slut och då måste man de facto börja låna, om man skall ha medel att låna ut. Inte finns det någon sedelpress i källaren att veva på utan när kassan är tom är den tom och då måste man låna, då blir kapitalkostnaden större att låna in pengar än att låna ut. Så är den krassa verkligheten.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det faktum att det finns efterfrågan på hyresbostäder på landsbygden är ingen logisk kullerbytta utan det är så bostadsmarknaden ser ut i dag. Det finns behov av övergångsbostäder, ungdomsbostäder, personer som vill flytta från sitt egnahem för att bo i hyresbostäder. De ansökningar vi har om lån för hyresbostäder på landet visar på detta faktum. När det gäller jämförelserna så kanske den relevanta jämförelsen är s.a.s. livstidshyra för hyresboende och egnahemsboende. Om man bygger ett egnahemshus i dag och räknar med vad det är värt efter 45 år så blir jämförelserna betydligt svårare att göra än den statiska jämförelse som ltl Sundman gör om subventionsgraden. Men jag tror att det är resultatet som räknas i de politiska åtgärderna; vi har alltså många åtgärder som förbättrar bostadssituationen. Det här är ett exempel vi har, också annat byggande, som gör att vi räknar med en bättre balans på bostadsmarknaden. Det är absolut det viktigaste, dessutom det utan att vi slösar med medel på något sätt, utan de används i stället mycket effektivt på det här sättet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 13/2001-2002 angående ändring av landskapslagstiftningen om skatter och avgifter med anledning av övergången till euro. (FR nr 11/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapsskattelagen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om apoteksavgift i landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om resandeavgift för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 och 8 §§ landskapslagen om hundskatt för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om bostadshusreservering vid kommunalbeskattningen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 och 3 §§ landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 14/2001-2002 angående landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av 29 kap. strafflagen. (FR nr 14/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens förslag angående Open Skies-avtalet och Ålands demilitarisering och neutralisering.

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

När vi senast diskuterade Ålandskonventionen och Open Skies-fördraget blev några frågor hängande i luften och lantrådet lovade oss då med stor förtröstan att Ålandskonventionen och de åländska intressena i den här frågan skulle bli beaktade i den proposition som regeringen stod i beråd att lämna till riksdagen och Finlands tillträde till avtalet.

 

Vi har nu fått se propositionen. Den ligger i dag på våra bord, åtminstone självstyrelsepolitiska nämndens medlemmar har fått den och eftersom jag har en medlem precis bredvid mig så har jag snott hans exemplar för en stund och läst igenom det mycket hastigt! Lantrådet menade då att Ålands intressen skulle bevakas i propositionen och det såg han som en viktig framgång i sin politik när det gäller att bevaka Ålandskonventionen och det andra var att Åland enligt honom också skulle kunna bevaka sina intressen på en uppföljningskonferens som vi har fått läsa om i medierna att skall hållas inkommande höst eller i slutet av sommaren och att det troligen är landskapets en tjänsteman som skall delta där.

 

Jag skulle vilja ta upp dessa två löften till diskussion, för jag tycker att båda två är blåögda. I propositionen kan man på sidan 7 läsa att med stöd av självstyrelselagen underrättade – och det står undervisningsministeriet, men det skall väl vara utrikesministeriet – utrikesministeriet i november Ålands landskapsstyrelse om Finlands avsikter. Det står alltså ”underrättade”. Det står inte att de gav någonting för kännedom. Där har man lite förändrat i efterhand historien. Så kommer en redovisning för konventionen osv. Men det centrala är att i meddelandet uppgav utrikesministeriet att ”målen i Ålandskonventionen och fördraget om observationsflygningar harmonierar med varandra och att överenskommelserna inte strider mot varandra”.

 

Den här uppfattningen har inte självstyrelsepolitiska nämnden, åtminstone lanserar man två parallella uppfattningar. Det finns flera av oss här i salen som är för en restriktiv tolkning när det gäller Ålandskonventionen, inte just den här typen av utvidgad tolkning, där förstås utrikesministeriet har tolkningsföreträdet. Självstyrelsepolitiska nämnden säger då att man borde inte gå in på en sådan här utvidgad tolkning utan man borde påbjuda en restriktiv tolkning och att det är det som den allmänna folkrätten också påbjuder. Sedan säger självstyrelsepolitiska nämnden att de anser att Finlands regering i den proposition – den vi nu har här – som behandlar Finlands tillträde till Open Skies-avtalet också för sin del klargör att en sådan tolkning av demilitariseringskonventionernas förenlighet med Open Skies-avtalet inte skall anses prejudicerande utan att varje avtal skall bedömas för sig. Någonting sådant finns inte i propositionen. Jag tycker att man väldigt enkelt och behändigt från utrikesministeriets och regeringens sida säger, att det här är inget problem för Finland och att man också från landskapsstyrelsen har i stort sett gått med på det här.

 

Fru talman!

Situationen är inte bra. Då undrar man, med tanke på den öppna fullmakt som landskapsstyrelsen har givit till regeringen att tolka Ålandskonventionens förhållande till Open Skies på det här sättet, hur landskapsstyrelsens tjänsteman skall bete sig med sin yttrande- och närvarorätt vid kongressen. Skall hon säga, att, nej, vi menade inte alls såsom Finlands regering säger att det här är helt förenligt! Man måste vara så mycket realist att man inser att den situationen inte är möjlig. Politiskt är den i alla fall inte framkomlig.

 

Fru talman!

Jag känner mig långtifrån trygg när det gäller lantrådets hantering av den här frågan och hans utfästelser när det gäller att bevaka Ålands intressen i relation till Ålandskonventionen. Tvärtom tycker jag att det nu har kommit in ett alltför vidsynt och, om jag får uttrycka mig lite vårdslöst, slappt förhållningssätt i landskapsstyrelsen till dessa frågor. Jag ser det som mycket väsentligt att landskapsstyrelsen här markerar att den här politiken skall inte föras i dessa frågor. Det skulle betyda att vi hamnar i den objektssituation som vi har varit länge nog i, men som vi åtminstone för en viss hade förändrat så att vår åsikt om frågorna togs på allvar för att vi just höll oss till konventionerna.

 

För min del är jag alltså inte alls nöjd med de löften som lantrådet gav förra veckan och speciellt efter att ha sett vad som de facto står i regeringens proposition.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Sundback valde bara att läsa upp de delar i texten som tydligen passar hennes egna intressen, för om hon skulle ha fortsatt att läsa i texten och citerat det som står i propositionen, så står det vidare på det här sättet: ”I ett brev till utrikesministeriet anser landskapsstyrelsen det nödvändigt att påminna parterna i fördraget om observationsflygningar om att bestämmelserna angående Åland fortfarande gäller och är bindande för Finland. Meningen är att frågan skall tas upp i samband med den rådgivande kommittén för fördraget. Självstyrelsepolitiska nämnden i Ålands lagting har hört företrädare för UM i mars 2002.” Vi har alltså klart och tydligt markerat inför utrikesministeriet att Ålandskonventionen skall fortsätta att gälla på samma sätt som tidigare och det framkommer också här att det skall tas upp i samband med konferensen som skall ordnas med Open Skies-deltagarländerna. Det intressanta i sammanhanget är också den information som man där kommer att föra fram från finländsk/åländsk sida till medlemsländerna i Open Skies-avtalet. Den texten har vi fått delvis relaterad för oss i samband med hörandet i självstyrelsepolitiska nämnden och jag uppfattade att det inte fanns så mycket kritik mot det textförslaget i det sammanhanget.

 

Jag protesterar mot det sätt som ltl Sundback väljer att selektivt framföra information som passar henne och att vi på något sätt skulle ha hanterat ärendet på ett sätt som inte är tillfredsställande. Vi har gjort vårt bästa från landskapsstyrelsen för att hävda konventionen och att uppnå bästa möjliga resultat i den situation som landskapsstyrelsen och landskapet Åland blev ställt inför.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Lantrådet försvarar sig tappert, men jag tycker ändå att man har misslyckats. Grunden borde ha varit kravet på ett territoriellt undantag. Jag tror att alla är överens om att det är en fullt logisk konsekvens av Ålandskonventionen i detta sammanhang. Det förde landskapsstyrelsen aldrig fram. Sedan hamnar man i den här situationen när man skulle börja tolka och vara till lags och då hade man den skrivningen att man ställde vissa krav, men samtidigt meddelade man att om inte de kraven kan uppfyllas så tillstyrker man ändå avtalet! Nog är väl det att backa ganska långt om lantrådet tror att han gör en stor insats när han påpekar att Ålandskonventionen fortfarande är i kraft. Det är inte det som är det väsentliga i sammanhanget utan om Open Skies-avtalet står i konflikt med Ålandskonventionen eller inte. Det är den grundslutsatsen man måste göra, och landskapsstyrelsen har inte sagt att dessa två står i konflikt med varandra. Självstyrelsepolitiska nämnden anser att man kan ha åtminstone båda tolkningarna. Vad är det nu som är så märkvärdigt med att säga att det fortfarande gäller och binder Finland när det i praktiken i avtalet inte beaktas på något sätt? Det är bara tomma fraser, snälla lantrådet! Man måste ändå kunna skilja på vad som leder till konsekvenser och handlingar och vad är bara text. Det här är, vill jag säga, bara munläder. Det står inte heller att det inte får vara prejudicerande. Det står ingenting om självstyrelsepolitiska nämndens förslag, utan det står att de har hört företrädare från utrikesministeriet, men inte någon annan.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vet inte vem som kämpar tappert av oss, om det är lantrådet eller ltl Sundback därför att i frågan om territoriellt undantag, som jag förstår att ltl Sundback lägger mycket stor vikt vid, så har de facto landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden kommit fram till samma uppfattning. Vi har inte begärt ett territoriellt undantag, efter mycket överväganden i landskapsstyrelsen, och jag uppfattar på samma sätt självstyrelsepolitiska nämndens enhälliga skrivningar i det dokument som man här har förelagt för debatt, att man tillstyrker avtalet. Sedan har man gett en hel del synpunkter som man vill att skall uppfyllas, men det finns inget krav på ett territoriellt undantag. Det finns andra krafter här i samhället som har kämpat för det och som jag förstår att ltl Sundback sympatiserar med, av naturliga orsaker, eftersom hon är engagerad i fredsinstitutet. De demokratiskt valda funktionerna Ålands landskapsstyrelse och Ålands lagtings självstyrelsepolitiska nämnd har inte krävt ett territoriellt undantag. Skulle man gå in för den linjen måste man naturligtvis lägga upp det på ett helt annat sätt, så det är en ganska stor skillnad i synsätt där. Hänger man kvar vid den ståndpunkten förstår jag den kritik som ltl Sundback framför, men försöker man göra det bästa möjliga av situationen utan att begära ett territoriellt undantag är det det sätt som landskapsstyrelsen har arbetat på och som självstyrelsepolitiska nämndens förslag förstärker.

 

Saken är den att nu har propositionen kommit till landskapsstyrelsen och den fortsatta processen är sådan att när lagtinget har avslutat den här debatten och vi ser vad som har blivit resultatet av den kommer vi från landskapsstyrelsen ytterligare en gång att tillskriva utrikesministeriet i det här ärendet med de förstärkningar som självstyrelsepolitiska nämnden och lagtinget har slagit fast.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var en nyhet för mig att lantrådet inte önskar ett territoriellt undantag. Jag trodde att det var så att landskapsstyrelsen hade den uppfattningen att det inte var möjligt att få ett territoriellt undantag. Så framförde utrikesministeriet saken. I så fall har vi en spricka i lagtinget. Min uppfattning om situationen är den, och det säger också nämnden, att det är fullt möjligt juridiskt och avtalsmässigt att göra ett territoriellt undantag. Där gick landskapsstyrelsen och lantrådet på en nit när man trodde på utrikesministeriets omskrivningar om avtalets tillkomst, historia och karaktär och inte tog reda på bättre. Att det nu finns en majoritet och vi eventuellt får en konsensus om detta beror på att vi försöker rädda situationen. Skulle vi konsekvent kräva ett territoriellt undantag skulle den här landskapsstyrelsen riskera att falla. Lantrådet har faktiskt gjort bort sig i den här frågan när han inte krävde ett territoriellt undantag som var fullt möjligt. Så uppfattar jag den politiska situationen. Att så spela med Ålandskonventionen utan att ha någon makt att påverka den fortsatta behandlingen är inte ansvarsfull självstyrelsepolitik.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Nog är det väl ändå att underskatta lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd väldigt mycket om man säger att man inte i självstyrelsepolitiska nämnden har gjort ett bra arbete och kommit fram till det som är det allra bästa för Åland. Jag kan förstå att majoritetens representanter kanske känner en viss omtanke om landskapsstyrelsen och eventuellt om lantrådet, men att oppositionen skulle göra det har jag väldigt svårt att tro (Från salen, ltl Wiklöf: jättemycket) efter de debatter som jag har lyssnat till under de senaste månaderna!

 

Fru talman!

Jag sade att vi efter överväganden i landskapsstyrelsen kom fram till att det här sättet, att försöka göra det bästa möjliga av den situation som vi ställdes inför, var den linje som vi valde att arbeta efter. Jag tror fortfarande att om det här sköts på rätt sätt och man kan få en enhällighet här i lagtinget och att vi kan lyckas i det fortsatta arbetet gentemot utrikesministeriet och i förlängningen också mot de fördragsslutande parterna så kan Ålandskonventionens styrka gå oförminskad ur projektet, men mycket av det här hänger naturligtvis också på hur debatten sker här i lagtinget och eventuella sprickor som uppstår här. Det måste man också komma ihåg därför att oberoende av den debatt som vi har ute i samhället är det ändå de demokratiskt valda organen, dvs. Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse, som officiellt representerar Åland. Den debatt som förs här och det beslut som tas här skall gälla externt i den här frågeställningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

I torsdags när vi diskuterade kring självstyrelsepolitiska nämndens förslag över Open Skies lade jag följande klämförslag: 

 

”lagtinget uppmanar landskapsstyrelsen att med det snaraste formulera en åländsk policy utgående från de internationella avtal som reglerar Ålands särställning i folkrätten som ett demilitariserat och neutraliserat område, i syfte att stärka landskapets inflytande över och roll som en part i den nationella behandlingen av sådana internationella avtal som är av särskild betydelse för Åland.”

 

Jag upplevde då att det här i och för sig inte behövde vara något konfronterande mot det avtal som vi i huvudsak enigt hade omfattat från självstyrelsepolitiska nämndens sida, utan jag såg det närmast som en angelägen sak för att verkligen jobba fram en strategi för att vi inte skulle behöva vackla i de här ställningstagandena och att det skulle bli fråga om konjunkturpolitik. Jag sade också en annan sak, nämligen att fjärde stycket under rubriken ”Nämndens synpunkter” skulle utgå och som lyder: ”Nämnden anser det vidare önskvärt att Finland vid Open Skies-avtalets uppföljningskonferens tillförsäkras landskapets representanter närvaro- och yttranderätt.”

 

Jag framförde det närmast som en möjlighet att reflektera över om vi alla i vår ambition att verkligen uppnå subjektsstatus i stället för att vara ett objekt måhända hade förivrat oss i den här processen till den delen.

 

Vi socialdemokrater är mycket angelägna om att en framtida policy verkligen skall utformas med substans och hållbarhet över tid i dessa mycket viktiga självstyrelsepolitiska frågor. Vi kan inte finna oss i att en divergerande praxis till och från får bli förhållningssättet. Lika angelägna är vi också att det självstyrda och demilitariserade Ålands förhållningssätt till Open Skies uppföljningskonferens verkligen blir korrekt och att även här landskapets eventuella agerande kan ske på ett sätt som maximalt rimmar väl med demilitariseringens principer.

 

Fru talman!

I fredags hade jag förmånen att tillsammans med övriga medlemmar inom självstyrelsepolitiska nämnden delta i en studieresa till Sveriges riksdag där vi besökte EU-nämnden och också gjorde besök hos riksdagens talman Birgitta Dahl. I anslutning till den resan, som i och för sig var stimulerande, intressant och verkligen givande och som jag tror att det kommer ut mycket konkret av gavs det också tillfälle att diskutera klämmen och mitt övriga ändringsförslag ganska så grundligt. Det var uppenbart att man från majoritetsblockets sida väldigt gärna ser at vi skulle kunna uppnå konsensus i den här frågan, och det är någonting som jag själv har försökt arbeta för hela tiden. Jag tror nämligen att det har stor vikt och betydelse om vi kan gå ut enigt från lagtingets sida. Det var nämligen mitt syfte med att yrka på att föra ärendet till lagtinget.

 

Det var ganska uppenbart att innehållet i den kläm som vi har formulerat de facto har sådan substans att det finns ett brett stöd för att verkligen fullfölja intentionerna i den klämmen. Likaså fick jag klart för mig att det är angeläget att också Ålands förhållningssätt visavi uppföljningskonferensen är maximalt lämpligt och ändamålsenligt.

 

Från talmannen Viveka Eriksson, liberalernas sida, från vicetalmannen Christer Jansson, centerns sida, har vi socialdemokrater nu erhållit så definitiva löften om att den policy som vi eftersträvar skall tas upp som en särskild fråga inom nämnden och löfte har också getts om att vi skall diskutera Ålands förhållningssätt till uppföljningskonferensen.

 

Vi har fått löften om att strategifrågan senast under hösten skall diskuteras. Dessutom har vi fått löften om att det resultat vi omsider uppnår också skall kunna föreläggas lagtinget för diskussion. Formen för hur det förs till lagtinget är inte klar, men intentionerna är alldeles klara.

 

Jag vill säga för egen del och på mitt partis vägnar att eftersom vårt uppsåt egentligen eftersträvar det som vi får löften om är jag i dag mycket tillfreds med det sätt på vilket såväl talmannen som vicetalmannen Christer Jansson har agerat mot oss i den här frågan. Jag vill också säga att jag stärks än mer i den uppfattningen att de här löftena faktiskt kommer att infrias, för de torde också vara sanktionerade hos lantrådet Roger Nordlund.

 

I vetskap om allt detta och för att vi skall kunna hålla samman så har vi i vår grupp därför beslutat att vi i dag drar tillbaka det klämförslag och övriga förslaget som vi gjorde i torsdags.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det var trevligt att höra det som ltl Wiklöf sade och allra trevligast var det naturligtvis att höra att man nu drar tillbaka förslaget, även det tyvärr visar sig att det dyker upp ett nytt förslag på bordet, som jag inte hade räknat med!

 

Men, à la bonne heure, fru talman, det som ltl Wiklöf säger är helt riktigt, att vi hade en mycket intressant och givande diskussion beträffande hur vi på bästa sätt skulle komma till ett resultat som vi alla kunde vara nöjda med, både från socialdemokraternas och från landskapsstyrelsepartiernas sida. Det som ltl Wiklöf säger är också helt riktigt. Jag kan bekräfta att vi från vår sida, centerns och också från liberalernas sida, har jag förstått, är villiga att upp den här diskussionen i självstyrelsepolitiska nämnden -  det är där vi tycker den skall hållas, inte i landskapsstyrelsen -  beträffande en åländsk policy i dessa frågor när det gäller internationella avtal, speciellt när det gäller internationella avtal som rör vår demilitariserade och neutraliserade status.

 

Fru talman!

Jag är glad att faktiskt kunna bekräfta till alla delar det som ltl Wiklöf säger. När jag en gång har ordet skulle jag också så där allmänt sett tycka att det var tacksamt om det skulle finnas fler som tog efter ltl Wiklöf i hans exempel.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag har inte tidigare deltagit i debatten men följt den med stort intresse, både här i lagtinget och i tidningspressen. Jag tänkte göra några reflektioner kring frågan som har att göra med det som ltl Wiklöf tog upp, nämligen den policy vi skall ha i framtiden och också kommentera något varför den här frågan, enligt vad jag tror, har blivit på sätt och vis tillspetsad men kanske ändå inte i slutändan visar sig vara det. Jag tycker naturligtvis att det skulle vara en bra sak för den åländska politiken om vi nu kan gå vidare med det förslag som framarbetades till ett enigt förslag. Utgår man från olika åsikter från början är det ganska naturligt att alla inte kan vara helt nöjda och då är det ett ansvar i slutändan att vill man föra fram sin avvikande åsikt till en process där man har medverkat till att komma fram till konsensus så är det klart att det inte är ett lika bra resultat som enighet. Jag har för det första förståelse för ltl Wiklöfs klämförslag om en åländsk policy – det tror jag alla säkert vill medverka till – men å andra sidan tror jag att det är tacksamt för alla och för Ålands befolkning om det kan sluta i enighet i det här skedet.

 

Ställer vi frågan: Varför har Open Skies-avtalet blivit ett problem så tror jag att det har att göra med utvecklingen av alla de rättigheter och konstitutionella grunder som vi har på Åland. Jag skulle säga att ännu för tio år sedan var det konstitutionella läget på Åland ganska stabilt. Vi hade i och för sig en ny självstyrelselag, men precis som tidigare självstyrelselagar har den utformats i samråd med riksmyndigheterna och den omfattades av alla. Vi hade en grundlagsreform, men det var egentligen ingen större revolution. Det var en modernisering av den finska grundlagen och vi hade, förutom självstyrelsen och statstillhörigheten, den tredje grundläggande komponenten i externpolitiken, demilitariseringen och neutraliseringen; också den var mer eller mindre stabil och knappast ifrågasatt därför att vi hade inte dragits in i några sådana situationer.

 

Nu på senare år finns det flera komponenter som har gjort att hela grunden eller treenigheten har luckrats upp. Vi har för det första EU-inträdet och det har att göra inte bara med självstyrelsens roll, ibland som vi säger: försämrade position, det har att göra med statstillhörigheten därför att vi har inte bara tvåmyndighetsproblematiken utifrån EU, medlemsstaten Finland och självstyrelsemyndigheterna på Åland, utan vi har från åländskt perspektiv en medlemsstat Finland och så har vi en överstatlig institution som EU. Där är det alltså en mera komplicerad sak. Sedan har vi också en militär ingrediens, förutom att vi har ett militärt samarbete som blir mer och mer civilt, NATO, så har vi också den västeuropeiska unionen med militärsamarbete i EU och därmed har vi också en ny dimension på det militära fältet. På det här sättet har hela vår grund kommit in i en annan omvärld. När det gäller folkrätten säger man i dag i debatten, och det är med hänsyn till Kosovo och andra kriser, att folkrätten är inte längre en stabil, given konvention eller rätt som bygger på vissa traktat, utan det är en sedvanerätt som också vi har hävdat att vår demilitarisering och neutralisering har utvecklats till, någonting som mera ingår i självstyrelsesystemet, som jag tror att vtm Christer Jansson uttryckte sig i sin presentation. Det är så att folkrätten skapas av de stater som agerar och med denna aktion också av andra stater, som reagerar. Därför är det naturligtvis viktigt att vi från åländsk sida har en gemensam uppfattning i den här frågan som vi kan föra fram och som andra stater skall reagera på. Det är väl det som jag har förstått att är den gemensamma viljan här, att demilitariserings- och neutraliseringsrätten, vare sig den grundas på traktat eller på traktat och sedvanerätt, är någonting som vi starkt hävdar från vår sida. Det uppfattar jag som det viktigaste i processen. Landskapsstyrelsen har fört fram det här till utrikesministeriet och kanske inte till alla delar fått gehör. Självstyrelsepolitiska nämnden har manglat fram en gemensam uppfattning och den är naturligtvis stark som en kedja, lika stark som den svagaste länken. Har vi en svag länk i kedjan när lagtinget tar beslut är det naturligtvis synd på en stark kättning, som då finns i det förslag som nämnden har och som sammantaget med landskapsstyrelsens position och det landskapsstyrelsen avser att göra, kommer att vara så starkt som vi kan förmå när det gäller demilitariseringen. Vi har alltså en stark civil grund, ett medborgerligt förtroende för den här konventionen, den här rätten, så att jag tror att Ålands folk står bakom det faktum att vi hävdar demilitariseringen som en del av vår konstitution och som ett sätt att visa att det finns andra alternativ än de militära för att skapa säkerhet och stabilitet i samhället. Det är det som är vår uppgift att visa och att stå för.

 

Fru talman!

Jag tror att det finns intressanta diskussioner framöver när det gäller just en åländsk policy som ltl Wiklöf talade om och att vi skapar den bästa möjliga grundlagen för den fortsatta debatten genom att visa att lagtinget har tagit det ansvar som självstyrelsepolitiska nämnden har visat. Det är alltså en gemensam manifestation från alla partier. Sedan kan vi ha olika tolkningar och åsikter om konventionen, om säkerhetspolitiken och utvecklingen av NATO och militära institutioner inom EU, men om vi då går vidare från den här grunden så tror jag att det finns förutsättningar för att vår konstitutionella grund skall vara starkare och att den särskilt också bygger på demilitariseringstanken.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet talar i varma ordalag om självstyrelsepolitiska nämndens förslag eftersom landskapsstyrelsens utlåtande inte är i samklang med självstyrelsepolitiska nämndens, inte enligt mitt sätt att se det i alla fall. Självstyrelsepolitiska nämnden har gått ännu längre i sitt utvecklande av konventionens teori. Vicelantrådet Erland talar också om starka kättingar som eventuellt har svaga punkter. Då skulle jag vilja säga att de svaga punkterna i den kättingen utgör, som jag ser det i alla fall, landskapsstyrelsen!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden genomgång av frågorna och landskapsstyrelsens genomgång kompletterar varandra. Till vissa delar är de kanske olika, men i grunden, i själva kärnan är det samma sak, som jag har tolkat det. Jag har tolkat det som så att vi alla vill att demilitariseringen och neutraliseringen skall vara en stark del av Ålands konstitution. När tiderna förändras, när omvärlden förändras, blir det alltså problem att tolka olika avtal och Open Skies-avtalet är problematiskt på det sättet att det har syften som vi helt kan hålla med om, men när det gäller metoderna finns det gråzoner som är besvärliga och som har lyfts fram här. Min uppfattning är den att regeringen har lyssnat på det som landskapsstyrelsen har fört fram och nu kommer riksdagen att ta hänsyn till – hoppas jag – ett enigt förslag från självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tycker alltså att har man gått in i ett politiskt samarbete, som alltid betyder att man har olika värderingar och intressen men alltid strävar efter ett mål som är det bästa för befolkningen skall man också ta ansvar för det. Det var det som var min uppfattning, att kättingen är stark om alla länkar är starka.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är synd att inte landskapsstyrelsen, när den gav sitt utlåtande till utrikesministeriet, redan då hade den här fina intentionen som de tycks ha fått nu. Jag tycker att det är synd att man inte utvecklade just de här tankegångarna och stod på sig den gången också, att man inte, precis som man har gjort tidigare, läste konventionen restriktivt. Det är väl det som vi egentligen alla vill i alla fall. Det är som sagt synd att man först nu från landskapsstyrelsens sida har utvecklat den här teorin. Jag tycker också att det är beklämmande när ltl Erland säger att man nu är nöjd med den proposition som regeringen har gett till riksdagen. Jag tycker inte att det är någonting som vi från åländsk sida behöver bli så väldigt styva i korken över. 

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

 Det finns många, många frågor där man kan beklaga sig och tycka att det är synd och det är beklämmande att man inte var fullärd från början. Men jag tycker att det viktiga i de politiska processerna när det gäller externpolitiken är att det är en process som har lett till ett bra resultat för de flesta. Det finns en enighet. Jag tycker också det är ofrånkomligt att säga – man kan inte påstå något annat med bibehållen värdighet – att landskapsstyrelsen, lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden verkligen har försökt att sätta sig in i den här frågan, som är ganska komplicerad och komma fram till en hållning som jag tror att de flesta kan ställa sig bakom. Det är väl inget dåligt resultat, om man tänker på de närmaste årens olika syn på det ena och det andra, att vi från åländsk sida i den här viktiga frågan kan så gott som helt eniga, nästan alla partier, kan ställa sig bakom det här. Jag tycker att det är ett mycket bra resultat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindholm:

Fru talman!

Det har hörts röster i dag här i debatten som säger att landskapsstyrelsen har spelat högt med konventionen. Det har också sagts att självstyrelsepolitiska nämnden har försökt rädda det som räddas kan. Det här är egentligen precis sant, enligt mitt sätt att se det. Det har också från flera håll uttalats både missnöje och farhågor runt frågan. Jag tycker att landskapsstyrelsen har fått en väldigt stor hjälp i frågan från lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden, där man åtminstone mera än landskapsstyrelsen har försökt hålla sig till konventionen och dess intention.

 

Man talar väldigt många gånger från landskapsstyrelsens sida om, när det är någonting som vi inte är riktigt överens om, att det är en ”politisk process” och då skall på något vis allting vara lite lättare eller åtminstone skall vi inte filibustra så mycket därför att det är lättare att förstå att det här är en politisk process och då får man s.a.s. sälja av lite av det man har.  För mig och jag tror också för flera här i salen är dessa grundläggande saker för självstyrelsen viktigare än både enighet och politiska processer. Det är för mycket som står på spel för att man hela tiden skall tala om att det är så väldigt viktigt att vi är enig  och att det är viktigt att man i en politisk process är enig. Åtminstone för mig är en politisk process en debatt där en fråga diskuteras från olika håll och i den processen hör det också till att man har rätt att tycka olika.

 

Jag har tagit del av ltl Wiklöfs återkallande av sitt klämförslag och i det finns också att skrivningen om deltagande i konferensen i Wien senare i år skulle stå kvar. Redan i mitt tidigare anförande senaste torsdag ansåg jag att det var fel att man skulle delta från åländsk sida eftersom jag anser att vi inte har någonting där att göra.

 

Jag är också skrämd över vad vi fick höra i debatten angående militärflygplan över Åland, där man från ltl Britt Lundbergs håll tog upp att det var okej med militärflygplan över Åland.

 

Dessa frågor är divergerande från mitt sätt att se på konventionen. Jag tycker fortsättningsvis att man skall hålla en restriktiv tolkning av Ålandskonventionen. Därför har har utdelats ett klämförslag på era bord som går ut på att landskapsstyrelsen skulle verka för att ett geografiskt undantag görs beträffande Ålands territorium i samband med Finlands anslutning till Open Skies-avtalet.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det som ltl Lindholm säger är naturligtvis helt rätt, att hon har rätt att ha en egen åsikt och att den också kan manifesteras i förslaget till kläm. Det som jag däremot tycker är lite beklämmande är att dessa tankar inte kom fram i självstyrelsepolitiska nämndens behandling av ärendet. Vad jag kan påminna mig förde den obundna representanten vtm Häggblom inte fram några sådana här tankar och vi ser att det finns inte några sådana förslag heller utan självstyrelsepolitiska nämnden var helt enig. Man kan inte utesluta att hade det kommit fram i det skedet skulle det eventuellt ha funnits möjlighet att komma till en skrivning också i den här frågan. Däremot när det kommer fram i ett sådant här skede måste jag för min del säga, att jag tror inte att det är realistiskt att nu föra fram tanken om att man skall göra ett undantag för Ålands territorium när Finlands riksdag inom ganska kort tid sannolikt kommer att förklara att Finland skall ansluta sig till fördraget utan några som helst reservationer. Det hade antagligen varit för sent redan tidigare, men då hade det i alla fall funnits en chans att på något sätt diskutera sig samman i nämnden. Det tror jag icke är möjligt numera.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag personligen har inte varit med i självstyrelsepolitiska nämnden och de debatter och diskussioner som har varit där kan inte jag stå till svars för. Däremot skulle det enligt mitt sätt att se det ha varit på sin plats att vtm Christer Jansson fortsättningsvis kunde ha hållit sig till den restriktiva tolkningen av konventionen, eftersom han har förfäktat den tidigare.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt inte riktigt sant att inte ltl Lindholm inte skulle ha varit närvarande vid självstyrelsepolitiska nämndens behandling, för jag har det klara minnet att hon var närvarande vid ett sammanträde.

 

För övrigt är det så att man förutsätter ändå att det fungerar på det viset att har man en respresentant i ett så viktigt organ som självstyrelsepolitiska nämnden så räknar man med att vederbörande också skall rådgöra med sin grupp när det gäller viktigare frågor, speciellt när det gäller en sådan här mycket viktig sak, så att det är ägnat att förvåna, men jag kan inte annat göra än att beklaga att det tydligen icke är så bra kommunikationer som man hade haft anledning att hoppas och tro hos obundna, men det är deras bekymmer.

 

När det gäller det sista som ltl Lindholm sade vill jag säga att min åsikt kommer fram i det förslag som vi har lämnat i huvudsak. Sedan är det en annan sak, som flera tidigare talare har sagt, att skall man nå enighet så är man tvungen att försöka kompromissa. Jag har gjort den bedömningen att det i det här ärendet är viktigt om vi kan vara eniga utåt. Då har jag som många andra inom nämnden varit tvungen att i någon kompromissa i den här frågan.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Som information angående självstyrelsepolitiska nämndens möte och deltagande från min sida kan jag upplysa om att jag var med som hörande på ett möte med Peter Lindbäck och under det tillfället fanns det inte så hemskt mycket från min sida att klaga på, för vi var väldigt överens om sättet att tolka konventionen.

 

Vtm Christer Jansson säger att ett sätt att komma vidare och nå enighet är ett kompromissande. Det kan jag hålla med om, men vissa saker kompromissar åtminstone inte jag om.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag har redan tidigare kommenterar mitt uttalande i förra veckan som ltl Lindholm relaterade till. Jag sammanfattar en gång till att självstyrelsepolitiska nämnden tillstyrker att Finland går med i Open Skies-avtalet och att flygningar över Åland är hel onödiga. Jag har också framhållit att det är viktigt att vi företräder oss själva vid konferensen i Wien.

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

När vi diskuterade detta i torsdags och efter att över helgen ha funderat på de här sakerna tycker jag också att det är synnerligen viktigt att vi försöker bli så eniga vi kan. Om vi inte har möjligheter till det territoriella undantaget, så gjort är gjort och Finland har förhandlat och glömt bort att påpeka för de övriga att Ålands demilitarisering finns med och att man egentligen inte alls borde ha varit med i den här diskussionen. Men, som jag sade, tycker jag i alla fall att ett trovärdigt löfte bör ges, att man i fortsättningen beaktar Ålands status vid behandling av frågor som gäller neutralitet och demilitarisering. Jag är övertygad om att en diskussion från lantrådets sida med regeringen inte kan ha varit mycket svår, för jag är helt övertygad om att också i Helsingfors vet man att man har gjort en bock och då kan det inte vara några problem för lantrådet, om han vill höra på, att han skulle omedelbart i torsdags ha ringt och diskuterat och gjort upp. Då hade vi kanske i dag här haft en förklaring om saken och en försäkran från lantrådet att en diskussion är beslutad och så kunde vi ha bordlagt ärendet till den diskussionen hade varit klar. Jag är ganska säker på att man också där är så pass känslig för den här saken att man skulle ha varit färdig att föra diskussion med lantrådet.

 

Vi har varit med i självstyrelsepolitiska nämnden och jag sade i torsdags att i och med det har vi på sätt och vis varit med och godkänt förslaget, men det har kommit fram synpunkter här under diskussionen som jag åtminstone inte kände till förut och ännu mer har det kommit i dag, att det nu är en ny dimension på militära frågeställningar. Det stämmer säkert det! Man behöver inte mycket fundera på det, för när man tittar på hur utrikesministeriet och Finlands regering försöker ställa Ålands demilitarisering åt sidan så kan man väl kalla det för en ny dimension!

 

Vicelantrådet sade att sådana här saker, frågeställningar och nya infallsvinklar skapas av dem som engagerar sig och agerar. Det tycker jag är helt rätt, men var är engagemanget och agerandet? Man har inte ens försökt hävda undantaget. Min erfarenhet av Ålands folk, som jag har fått höra nu under fredag, lördag och söndag, är att många av mina gamla partikamrater är mycket kritiska och funderar vad det är man nu håller på med.

 

Däremot är jag verkligt glad att vicetalman Jansson kunde tänka sig ett geografiskt undantag. Det var verkligt trevligt att höra. Däremot är jag lite bekymrad att vicetalmannen inte har fört fram det i självstyrelsepolitiska nämnden utan bara litar på de obundna!

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag kommer inte ihåg alla detaljer i vad jag har fört fram och vad jag inte har fört fram, men som situationen har utvecklat sig har jag och många med mig – alla i självstyrelsepolitiska nämnden, vill jag påstå – dragit den slutsatsen att det åtminstone inte i detta skede är meningsfullt att föra fram ett krav på ett geografiskt undantag för Ålands del i Open Skies-avtalet. Det är möjligt att ltl Salmén har en annan uppfattning på den punkten, men jag vill i alla fall säga att jag har inte det minnet att det från de obundnas sida skulle ha förts fram ens på den här punkten någon avvikande åsikt när nämnden behandlade frågan i alla fall.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det är mycket möjligt. Jag har inte varit med, så jag kan inte säga vad som har förts fram och inte förts fram. Däremot var jag bekymrad när vtm Jansson nyligen sade att man inte har fört fram det, men det kanske skulle ha gått om det skulle ha förts fram att få enighet omkring det. Då är jag bekymrad att i en sådan viktig sak, när vtm Jansson är känd för att slå vakt om Ålands rättigheter, inte har gjort det.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det ena missförståndet efter det andra uppstår tyvärr här i salen från ltl Salméns sida! Jag måste säga, att jag har inte sagt att det skulle ha varit möjligt att komma fram till en enighet om att man i nämnden skulle begära ett geografiskt undantag. Enigheten gällde tvärtom, som jag uppfattade det, det förhållandet att det inte var möjligt att få ett geografiskt undantag.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag vill bara påpeka en sak så behöver det inte bli några missförstånd. Jag använde ordet kanske när jag hänvisade till vtm Christer Jansson. Om självstyrelsepolitiska nämnden är så pass framåt att man bestämmer sig för att det lönar sig inte ens att försöka och, tycker jag, varför har inte lantrådet försökt i Helsingfors nu efteråt när han har märkt vad det blev! .

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Jag ber för det första att få understöda ltl G-M Lindholms klämförslag å det varmaste. Det är precis de åsikter jag har haft och jag redogjorde för dem redan i början av februari och jag står fast vid dem.

 

Jag tycker att lagtinget kunde fundera över att ta klämmen eftersom vtm Christer Jansson säger att han skulle kunna tänka sig undantaget. Om jag uppfattade lantrådet rätt i senaste debatt, sade han att han skulle inte skriva samma sak i dag om han fick göra om brevet till utrikesministeriet. Det är också min övertygelse efter att i helgen flera gånger ha läst igenom självstyrelsepolitiska nämndens förslag, att skulle inte landskapsstyrelsen ha trampat i klaveret med brevet så skulle inte självstyrelsepolitiska nämndens förslag ha sett ut på det vis det gör. Det är min övertygelse. När man säger att detta inte får bli prejudicerande tar man egentligen ställning till sakfrågan och säger att man vill egentligen inte ha det här, men man är mer eller mindre tvungen i nämnden att ta detta för att stöda upp landskapsstyrelsen. Jag hoppas att man skulle våga stå för sina grundläggande värderingar för självstyrelsen.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Diskussionen om möjligheterna att komma fram med ett geografiskt undantag i den här frågan var det enda som egentligen föresvävade mig som socialdemokrat. Vår grupp deklarerade vid två tillfällen att vi ser egentligen det enda seriösa i det här avseendet ett geografiskt undantag. Dessvärre får jag konstatera att på konsensuskontot kunde vi notera att den vägen var svårbevandrad, men vårt krav var just det som ltl Lindholm nu har i sitt klämförslag. Jag tror att det är nyttigt för korrekthetens skull att det ändå framförs, eftersom diskussionen här har antytt att det inte skulle ha yppats någonting i det här avseendet.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om det sista var riktat till mig. Men det som ltl Wiklöf säger är säkert riktigt. Jag har inget klart minne av det. Jag tror det var så, om vi skall försöka penetrera det som hände i nämnden, att alla gärna skulle ha velat ha ett geografiskt undantag, men de allra flesta av oss hade konstaterat att det var mycket osannolikt att man skulle ha kunnat få ett sådant undantag och då blev det den här skrivningen, som vi enades om till slut.

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill ändå i det här sammanhanget betona att självstyrelsepolitiska nämnden ändå har konstaterat att det synes icke föreligga några juridiska hinder för ett territoriellt undantag. Möjligen hade vi kanske orkat lite längre fram i det avseendet också.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt som ltl Wiklöf säger att åtminstone han och jag gjorde den bedömningen i nämnden att det fanns inget juridiskt hinder, men däremot fanns det, tyvärr, som vi resonerade och kom fram till, ett politiskt hinder och de brukar många gånger vara svårare att forcera än de juridiska hindren, tyvärr!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag har inte uttalat mig i denna fråga tidigare och jag har också valt att vänta ända tills nu. Orsaken till att lagtinget överhuvudtaget har fått självstyrelsepolitiska nämndens uttalande är att det krävdes från majoritetsblocket att det skulle vara enighet för att det överhuvudtaget skulle gå till lagtinget. Skulle någon ha reserverat sig i det skedet skulle det aldrig ha kommit på lagtingsledamöternas bord. Således skulle inte lagtinget ha haft någon möjlighet att få uttala sig om det. Det är nog så det ligger till.

 

Beträffande geografiska undantag är vi alla eniga om att det skall vara ett sådant. Då förutsätter man också att eftersom det föreligger ett sådant förslag i lagtinget att alla också i nämnden kommer att rösta för det. Någon annan slutsats kan inte jag dra.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad jag skall säga, men jag kan i alla fall säga så mycket att det fördes en diskussion om hur man skulle förfara, huruvida meningsyttringen skulle gå till lagtinget eller huruvida den bara skulle gå till landskapsstyrelsen. Så långt har faktiskt vtm Häggblom rätt, men däremot har inte jag den uppfattningen att det skulle ha ställts någon form av ultimatum eller vad nu vtm Häggblom vill göra gällande i den här frågan. Det fördes en diskussion och sedan har jag det personliga minnet att talmannen kom med de förlösande orden, om man säger så i det här sammanhanget, som ledde till det förfarande som vi nu håller på med. Något krav från majoritetens sida att det skulle nödvändigtvis göras på det ena eller andra sättet har i varje fall inte jag något minne av.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först förslagets kläm och därefter förslagets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först förslagets kläm för godkännande.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Fru talman! Jag föreslår att den utdelade klämmen skall godkännas.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Lindholms förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl G-M Lindholm, understödd av ltl Strand, föreslagit att till betänkandet skulle fogas ett andra klämförslag i enlighet med utdelat förslag. Talmannen föreslår att det i nämndens förslag ingående klämförslaget först föreläggs, varefter omröstning verkställs med anledning av det av ltl Lindholm framlagda klämförslaget.

 

Föreläggs det i självstyrelsepolitiska nämndens förslag ingående klämförslaget. Klämförslaget är godkänt.

 

Föreläggs härefter ltl G-M Lindholms klämförslag för omröstning. De som röstar med självstyrelsepolitiska nämndens förslag röstar ja; de som röstar för antagande av ltl G-M Lindholms klämförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Strands förslag om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Dennis Jansson att biträda vid omröstningen. Omröstning sker efter upprop.

Upprop.

 

Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson: ja, Englund: ja, Dennis Jansson: ja, Roger Jansson borta, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, Lindeman: ja, Strand: nej, Per-Erik Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson: ja, vtm Christer Jansson: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: nej, Lindholm: nej, Salmén: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 24 ja-röster och 5 nej-röster.

 

Lagtinget har omfattat förslaget enligt självstyrelsepolitiska nämndens förslag.

 

Föreläggs förslagets motivering för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning  ärende nr 5:

 

Vtm Bert Häggbloms m.fl. hemställningsmotion angående utredning om utträde ur EU. (HM nr 28/2001-2002).

 

Beslut har tidigare fattats om att ärendet skall remitteras till lagutskottet. Ärendet är bordlagt den 3.4.2002. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Den 2 december 1994 beslöt ett oenigt lagting om att Åland skulle gå in med inträde i EU utgående från det Ålandsprotokoll som då fanns. Vi har nu levt sju år i EU och det finns fortfarande bland många en tro och en övertro på att man skall kunna påverka EU:s beslutsgång, att 27.000 människor skulle kunna påverka 350 miljoner. Det har visat sig att det är svårt, om inte omöjligt, eftersom mycket av det som begärdes vid EU-inträdet hade hyvlats bort. Vi fick ingen egen EU-parlamentsplats eftersom vi inte stå kvar vid kravet ända fram, vilket i det skedet kunde ha givit resultat.

 

Andra självstyrande områden med egen  lagstiftningsbehörighet står utanför EU; det går bra för dessa regioner och vad vi borde ha är en utredning om vad ett EU-utanförskap skulle innebära för Åland. Också den som tycker att det är bra i dag skulle kunna få nyttig information den vägen, hur vi kan utveckla Åland osv.

Beträffande självstyrelsens utveckling finns det inget intresse från majoritetsblocket överhuvudtaget att utveckla självstyrelsen i dag. Det finns ingen tjänsteman som i dag jobbar enbart med självstyrelsens utveckling, medan vi däremot har ett flertal tjänstemän som jobbar med EU-ärenden och försöker behandla det Niagara-fall som kommer beträffade alla olika direktiv och annat som skall följas upp från EU. Här tror jag att man måste komma fram till en syn hur man vill göra det här. Tjänstemän som har jobbat med det här har sagt att misstaget som Åland gjorde var att man gick med i EU. Det tycker jag är ett erkännande från dessa tjänstemän som har sett avigsidorna med EU för ett litet självstyrt område som Åland för att kunna hänga med och följa med och vilka resurser det krävs för detta.

 

En utredning skulle alltså vara till fördel för alla parter och det innebär inte att man måste välja ett EU-utanförskap, men däremot skulle det ge mycket input, dvs. att man skulle få mycket positiv feed-back för framtiden också när det gäller att utveckla självstyrelsen med de förutsättningar vi har.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag känner starkt för Europa och jag kallar mig gärna europé, men jag vill tillåta mig att ifrågasätta Europeiska unionen och nyttan kontra nackdelarna för Åland att ingå i densamma.

 

EU varthän? Så kan man sammanfatta den pågående debatten om EU i Europa. Vart är Europeiska unionen på väg? Är den på väg bort från folket eller närmare folket? Folket vill gärna ha den närmare, men verkligheten är en annan. EU byggde som början på i stort sett fred och frihandel. Men fred har vi haft på Åland sedan 1856. Det har vi nogsamt benat ut här i de tidigare ärendena. Frihandeln har vi ändå inte del av. Den viktigaste näringen för oss är sjöfarten och där är det viktigaste benet taxfree-handeln, alltså där står vi utanför EU. Vad är då nyttan för Åland. Kan vi inte vara européer utan att vara med i EU. Jag ställer frågan. Skall vi acceptera en överhöghet som bestämmer om bananers och gurkors vinkel, där snus är förbjudet, men knark är tillåtet, där vårjakt på sjöfågel är förbjudet, men tjurfäktning och småfågeljakt är tillåtet. Jag är ytterst  EU-skeptisk vill jag säga.

 

Det är så för mig som är relativt ny i Ålands lagting och i åländska politiken att jag har fått acceptera att utgångsläget är det att EU är med i Europeiska unionen. Jag var inte med på den tiden när det beslutades för sju år sedan att vi skulle ingå. Sanningen är tyvärr den att vi aldrig borde ha gått med utan vi borde ha följt övriga europeiska autonomiers exempel och stannat utanför. Frågan är nu vad det skulle innebära att gå ur EU. Hur skulle det gå till och vad skulle det innebära? Därför vill jag se fakta på just det.

 

Ett utträde skall inte sammanföras med en utredning, men det blir mer och mer aktuellt ju längre vi förvägras inflytande inom EU. Det faktum att Ålands folk fortsättningsvis förvägras rätten att välja en egen representant i Europaparlamentet är ett öppet sår i våra konstitutionella relationer. Det är många som kommer med plåster, men det vill inte hjälpa, såret borde få läkas. Det faktum att Europeiska unionen kommer längre och längre bort från folket märker vi tydligast här på Åland där vi inte alls har varit med - vi kanske har den längsta distansen till EU, Ålands folk kanske är det mest EU-skeptiska folket inom unionen. Som en tidning skrev häromdagen, så är det väldigt jordnära frågor som är våra EU-frågor, men där har vi inte fått gehör för våra åsikter.

 

En utredning skulle, som sagt, visa på om det överhuvudtaget är möjligt, vilket jag hoppas att det är. Är det klokt att göra det här? Har vi gjort mycket i onödan? Vad kan vi ha för nytta av att vi har varit med, om vi skulle gå ur och hur skulle man bete sig om man var utanför Europeiska unionen? Jag tror också att en utredning skulle fungera som något slags murbräcka, att man kanske skulle börja lyssna på oss om vi verkligen började utreda hur vi skulle kunna gå ur. Man skall inte förringa den betydelsen. Som sagt, någon gång får det vara nog hur mycket vi accepterar. Vi vet alla hur mycket självstyrelse vi har gett bort i och med inträdet i Europeiska unionen, självstyrelse och inflytande som våra förfäder har kämpat för att få. Nog är det dags att vi åtminstone gör en utredning, sedan får vi ta ställning till hur vi går vidare.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman hade rätt i att EU i grunden är ett fredsverk. Men, herr talman, ltl Sundman hade alldeles fel i att Åland inte skulle ha varit utsatt för krigshandlingar sedan 1856. Vi har haft Godbyslaget och vi har haft olika invaderande trupper, också bombattacker under senare krig, så jag tycker att det skulle vara bra om ltl Sundman rent allmänt skulle hålla reda på sin historia när han försöker definiera den situation som vi är inne i.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Visst är det lite kategoriskt att säga att vi har haft fred sedan 1856. Nog känner jag min historia så bra, men om man utgår från dagsläget är vi den region i Europa som är fredligast; vi är inte militärt intressanta längre, inte ens när det gäller vårt geografiska läge i samma utsträckning som tidigare. Jag vill alltså säga att vi har ingen som helst nytta av den fredsbildande faktor som EU är för Europa. Det var det jag ville ha fram.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag anser att man måste utgå från att den fred som vi har haft ganska länge i Europa, men inte överallt i Europa hela tiden fordrar att man underhåller den och understöder den. Jag tror att EU:s betydelse som fredsverk inte kan överskattas, men jag tror inte heller att man får glömma bort att det är en viktig grund för EU. Gör man det och talar om att freden är en given sak och att EU är någonting man eventuellt kan utreda att gå ur har man missförstått detta med freden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Ingen begär ordet. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 6:

 

Ltl Barbro Sundbacks hemställningsmotion angående ekonomiskt tillägg för alkoholfria evenemang. (HM nr 40/2001-2002).

 

Beslut om remiss till social- och miljöutskottet är redan fattat. Ärendet är bordlagt från den 10 april 2002. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har låtit göra en utvärdering av ett alkoholpolitiskt program som skulle gälla för åren 1996-2000. Utvärderingen har kommit i januari 2002. Det är en bra utredning och jag hoppas att alla här i lagtinget får den så att den blir tillgänglig för alla. Den innehåller mycket viktig information och en hel del fakta och slår igen fast att detta med lättillgänglighet påverkar konsumtionen av alkohol. Utvärderingen visar också hur svårt det är att driva alkoholpolitik som de facto leder till en mindre totalkonsumtion. Som en sammanfattning av landskapets politik i detta avseende säger utredarna att ”målen har varit alltför diffusa och åtgärderna följaktligen svaga och verkningslösa. Tittar man på totalkonsumtionen är den i dag runt 8 liter ren alkohol per ålänning. När man gjorde programmet, som skulle gälla från 1996-2000, hade man som mål att sänka konsumtionen med 25 procent, alltså till 6 liter per ålänning. Bl.a. vi från socialdemokraterna sade att det är ett fullkomligt orealistiskt mål med tanke på de åtgärder som föreslogs. Det är så med den här frågan att politikerna önskar att det på något vis skall lösa sig självt utan att man egentligen behöver göra inskränkningar i serveringstillstånd osv. Det är populärt att rikta åtgärder, att ha en restriktiv politik, speciellt vid sådana evenemang eller sådana verksamheter som rör barn och ungdomar, men sedan när det gäller vuxenbefolkningen är det genast svårare och speciellt är det svårt för män att ta beslut om åtgärder som skulle innebära restriktioner eller begränsningar i alkoholdrickandet. Det flesta vet vad det har att göra med, man behöver inte gå så mycket in på det, men det är centralt i den nordiska manskulturen att man skall dricka mycket när man dricker och att det absolut inte är förbjudet eller på något vis socialt chockerande om man blir berusad utan tvärtom att man kan uppträda rätt så vulgärt och bete sig på ett ganska frånstötande sätt offentligt. Det är inte alls sällsynt att man går på våra restauranger och där sitter stupfulla människor och häver ur sig lite vad som helst. Det är någonting som har ändrat också i vår kultur, det har inte alltid varit så, utan när kyrkan hade ett starkare grepp om befolkningen, vilket jag inte på något sätt vill att skall återinföras, var restriktionerna också i det här avseendet mycket starkare och normerna var tydligare. Nu finns det ett slags allmän idé att man skall få dricka överallt och alltid samt att det dessutom är någonting europeiskt över det hela, men på kontinenten anses det fortfarande väldigt chockerande att uppträda berusat i olika sammanhang.

 

Detta är alltså en grundproblematik i vårt samhälle som är svår att komma åt. I utvärderingen talas om ett mål som man hade med det alkoholpolitiska programmet mellan åren 1996 och 2000 och det var att man skulle försöka skapa alkoholfria miljöer. Det har också gjorts utvärderingar hur det lyckades. Närmast tänkte sig landskapsstyrelsen att man skulle skapa miljöerna genom att inte bevilja serveringstillstånd för alla som sökte. Man tänkte sig att på gator, torg, idrottsansläggningar, kulturinstitutioner, ungdomslokaler och platser för friluftsfester skulle man vara restriktiv. Om evenemangen enbart riktade sig till vuxenpublik skulle man kunna vara mera tillåtande. Det här gav inte något större resultat och man säger i värderingen: ”Alkoholföretagen måste arbeta enligt affärsmässiga principer, vilket innebär att de försöker hitta nya situationer och nya miljöer där alkoholdrycker passar in samt nya dricker som skall tilltala nya grupper människor. Skapandet och bibehållandet av alkoholfria miljöer är därför viktigt.” Motionen har tagit fasta på det här och jag har svängt lite på frågeställningen och i stället för att diskutera utgående från hur restriktiv man skall vara med serveringstillstånd skulle man i landskapets budget ha pengar för sådana evenemang som uttryckligen är alkoholfria. Det är onekligen så att om man ordnar ett kulturevengemang kan man genom att sälja sprit tjäna mycket pengar. Detta gör det svårt för arrangörerna att avstå från det även om man tycker att det skulle vara möjligt att genomföra arrangemanget utan att servera alkohol. Alla vi som har läst landskapets budget vet att det vimlar av bidrag för alla möjliga verksamheter och föreningar och då tycker jag att om det ligger i samhällets intresse att ha alkoholfria miljöer och evenemang så borde man uppmuntra arrangörerna genom att ha en morot, antingen ett procentuellt pålägg på evengemanget eller på något annat sätt försöka stimulera arrangörerna att skapa evenemang där man inte serverar alkohol.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Anne-Helena Sjöbloms m.fl. hemställningsmotion angående modernisering av budgetarbetet. (HM nr 12/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår remiss till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

Den här motionen handlar i princip om lagtingets inre arbete och förslag till en omorganisering. Den budgetbehandling och –ordning som vi nu följer är en kvarleva från den gamla självstyrelselagen och det gamla avräkningssystemet. Därför föreslår vi i motionen att landskapets budgetberdning borde moderniseras. Den nuvarande budgetbehandlingen i lagtinget är både stressig och ytlig och det är väldigt kort tid och tidsbrist och man känner i många fall att det finns en otillräcklig förankring av budgeten i lagtinget. Dessutom är det så att vid den tidpunkten som vi behandlar budgeten behandlar också många kommuner och kommunalförbund sina budgeter och väldigt många av ledamöterna här i lagtinget har också ett stort kommunalt engagemang så att det mesta handlar om budgeter här i slutet på året.

 

Därför föreslår vi att man skulle införa en helt ny tidsordning för budgetarbetet så att lagtinget skulle kunna få budgetramarna redan i mars månad, då lagtinget kan slå fast dem och därefter börjar budgetberedningen i landskapsstyrelsen. Den årliga remissdebatten skulle hållas under september månad och finansutskottet skulle därefter behandla budgeten; när lagtinget samlas i november skulle budgeten kunna tas ganska snabbt därpå liksom de budgetlagar som i vissa fall behövs för budgeten.

 

I dag är det många ideella organisationer och föreningar som får vänta länge på att få sina utlovade medel för sin ordinarie verksamhet, även om de är i budget beviljade har inte besluten fattats skilt för de olika organisationerna. Min förhoppning är att man skulle kunna göra en modernisering av budgetarbetet så att kanske nästa lagting skulle omfattas av en nyordning. Jag hoppas att motionen skall behandlas på ett bra och konstruktivt sätt som leder till mera engagemang också från lagtingsledamöterna för budgeten. Som en bisats kan jag säga att jag tycker att när det gäller finansmotioner i anslutning till budgeten borde de faktiskt vara finansierade, inte så att man bara får bygga på budgeten. När lagtinget fastställer budgetramar och det inte räcker till den verksamhet som man har tänkt, så har landskapsstyrelsen att berätta att den här budgetramen som lagtinget har fastställt räcker till den här hälso- också sjukvården, den här utbildningen och de här byggnationerna och vad det nu kan vara för olika saker. Då kan lagtinget på nytt ta ställning till om man måste höja eller sänka anslaget. Men vi måste ha en modernisering av budgetarbetet; i andra parlament i Norden fastställs ramarna mycket tidigare och på ett modernare sätt än vi arbetar i Ålands lagting med budgetberedningen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion angående jakttid på hare. (HM nr 1/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Det här är ingen åtgärd som det åländska samhället står och faller med utan jag ser det mera som ett sätt att ge förutsättningar åt en gammal kulturtradition på samma sätt som fågeljakten. Jag har blivit uppvaktad av medlemmar i intresseorganisationen Ålands stövarklubb som skulle vilja ha jakttiden förlängd i och med att man flyttar jakttiden på rådjur utan att beakta att harjakt kanske sker på samma områden. Jag hoppas att jaktansvarige skulle kunna ta en diskussion med stövarklubben så kanske motinen inte skulle behöva antas utan man kan titta på frågorna före motionen kommer till behandling.

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående en ny regionalpolitik för skärgården. (HM nr 17/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

En bra och aktiv regionalpolitik är faktiskt i grunden en mycket svår utmaning. Dagens regionalpolitiska former låter bra och ser bra ut men fungerar inte i praktiken. I exempelvis skärgården finns i dag på många plan en vilja till överlevnad, men de engagerade och aktiva känner inget eller mycket litet stöd från Ålands landskapsstyrelses sida. I ord låter det mesta bra, alla vill väl, men alltför många känner sig motarbetade i praktiken. Ute i skärgården tror jag att man har full förståelse för att EU-stöden har sina begränsningar, men landskapsstyrelsens egna pengar skulle kunna användas mer konstruktivt och skräddarsytt. Stöden borde gå till nyskapande i både stort och smått. I dag tycks det relativt lätt att kunna få stöd för en fiskebåt eller en stugförbättring, även om man inte är heltidsfiskare eller heltidsstugföretagare, vilket i grunden är bra eftersom så få som startar nytt därute inte startar på heltid utan många har flera olika nischer som man försörjer sig på. Men för den som vill satsa på en nyskapande nisch eller på ett bristområde ute i skärgården verkar det svårt att kunna få stöd. Man brukar raljera ibland och säga att varken bilverksktad, gravgrävare eller inte ens modernt teknikcentrum har hittills lyckats med att utverka stöd.

 

Tidigare har jag också tagit upp en annan frågeställning. Nu är det så att stöden på ett mycket avgörande sätt är beroende av var man är bosatt. Jag har tidigare sagt, och jag säger det igen, varför får inte företagare från andra områden än skärgården lika högt stöd som skärgårdsborna om de vill satsa på företagande i skärgården. Det är ändå lokaliseringen som är det viktiga, var etableringen sker. Vi vet också att de boende på många håll åtminstone redan känner att de är för få för att orka dra ökningen av arbetsplatserna själva. Vi vet också att kapitalstrukturen i skärgården och inflytandet i de kapitala kretsarna är sådant att det inte är alltför lätt att övertyga verksamheter på andra platser att etablera sig ute i skärgården. Kontaktskapandeytan är för liten.

 

Befolkningskurvan för skärgården pekar fortfarande neråt. För lite folk i de små kommunerna är ett problem. Alla talar om inflyttning, att flytta till Åland – hur skall det ske? Vem skall flytta ut till skärgården? Man måste också i en regionalpolitik diskutera: är det en assimilation som vi är ute efter eller är samhället berett på en integration? Omedvetet eller medvetet säger projektet ”Kom hem” att det är utflyttade ålänningar som är välkomna. Det krävs en aktiv politik med betoning på mångfald och inte en konstruerad åländskhet som tar avstånd från andra utan en stolthet över alla som vill bo och verka på Åland oavsett släktband, blodsband och ursprung.

 

Den offentliga sektorn sväller hela tiden inom Mariehamns stad. Skulle man titta lite mera på det också vågar jag påstå att det vore till fördel att fördela en större andel av den också ut i skärgården och även till kommunerna utanför Mariehamn. I stället skall vi bygga på och koncentrera allting hit. Offentliga tjänster skulle kunna öka i de små randkommunerna och i skärgården. Man vågar inte utlokalisera och man säger att man skall inte hoppas på det som något instrument. Inte ens när man tillsätter nya projekt går det här. Lärcenter var ett exempel. Där var det ingen som på förhand skulle behöva vara rädd för att flytta från tätort ut till skärgården, men det var omöjligt. Vad skärgården behöver är högkvalificerat jobb för att få inflyttning. Det finns redan i dag svårigheter att fylla de lågkvalificerade arbetstillfällena och folk flyttar inte ut för lågkvalificerade jobb.

 

Hur fördelar sig stöden som ges? Det saknas en översikt med regionalpolitiska aspekter vad gäller de flesta stöden, allt från näringslivsstöd, jordbruk till bildningskultur och idrottsverksamhet. Först om vi får siffror över hur skärgården och randkommunerna kan och har tillgodogjort sig sin del av resurserna kan vi säga något om det verkligen är så att skärgården får så mycket stöd per invånare som det ofta basuneras eftersom procenterna är högre i skärgården. Jag tror inte det, jag tror det är sämre. En redovisning regionvis av antalet stödtagare, summor och egen insats för olika områden, också om man vill fördelat på kön, behövs för att inte ett allmänt tro och tyckande skall få fortsätta att dominera debatten, vi behöver vetande. Det låter, som sagt, som om skärgården får mycket stöd just för att man har högre procenter. Men är det verkligen så? Vi borde se en redovisning och jag tror att det inte är så.

 

Landskapsstyrelsen har tidigare i sitt regionalpolitiska meddelande lagt stort ansvar på kommunerna. Vi vet ännu inte hur de tänker stödja att det kommunala samarbetet skall utökas och utvidgas, om det blir med morot eller piska. Vår upplevelse är att det främst är medvetet motarbetande i form av att bygga strukturer som inte är ändamålsenliga för småskaligheten i skärgården. Hela näringspolitiken borde omvärderas och i mycket högre utsträckning än hittills ta hänsyn till den abosluta småskaligheten. Den borde inte bara inriktas på olika typer av näringar, utan det centrala borde vara att inrikta den på ett arbetsplatstänkande. Är det service, är det produktion skall inte vara normen, utan det måste vara antalet arbetsplatser som kan utvecklas och det skall vara kvalificerade jobb.

 

Jag hoppas, herr talman, att min motion kan få en positiv handläggning i utskottet, för det är nödvändigt om vi skall bryta befolkningskurvans nedgång i skärgården.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Ltl Wiklöf tog upp frågan om utlokalisering som ett sätt att skapa arbetsplatser också för personer med högre utbildning i skärgården. Jag tycker att näringsutskottet skall höra sig för vad man har gjort i Sverige när det gäller utlokalisering. Den totala avsaknaden av tilltro här på Åland att man skall kunna utlokalisera arbetsplatser till skärgården tycker jag är väldigt förvånande. För inte så lång tid sedan kunde man lyssna på ett föredrag om pensioner i lagtinget och den tjänsteman, som presenterade utländska pensioner och vilka rättigheter man har om man arbetat i ett annat land, berättade om att man tidigare i Stockholm hade en institution som skötte om alla utländska pensioner. De hade ganska många anställda och det kontoret flyttades till Gotland. All service gjordes från Gotland i form av elektroniska tjänster. Det var komplicerade frågor; det inkluderade också språkkunskaper och man kan bara tänka sig vilken fantastisk arbetsplats det var för Gotland: stadiga arbetsplatser, ett område som inte kommer att minska, utan tvärtom öka ju mer rörligheten ökar bland nordbor som jobbar utomlands och utlänningar som flyttar Sverige. Nog är det konstigt att den här landskapsstyrelsen, som består av två partier som verkligen talar för regionapolitik, inte tror att det är möjligt att utlokalisera offentliga tjänster. Jag hoppas att näringsutskottet gör en studieresa någonstans dit man har utlokaliserat arbetsplatser. Det skulle vara betydligt hälsosammare än många andra resor som görs här för att knyta dessa mångomvittnade politiska kontakter!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Olof Salméns m.fl. hemställningsmotion angående uthyrning av Kastelholms kungsgård. (HM nr 20/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

Jag skall försöka att inte trötta er alltför länge. Jag läser samma sak igen som jag gjorde när vi diskuterade historien i Godby, det där lilla huset som jag föreslog att man borde hastiga tag sälja ut, där man från majoritetens sida hade sagt att landskapsstyrelsen är den sämsta fastighetsförvaltaren på Åland och man har massor med exempel, bl.a. kungsgården i Kastelholm. Det är den vi skall behandla nu. Det som jag egentligen begär av utskottet är att far nu och titta! Ni behöver i utskottet få en chock och den får ni när ni kommer till Kastelholms kungsgård. Kör in på gården och titta in genom fönstret, sedan kan ni lugnt fara hem och hålla med om att nu skall man göra någonting! Då finns det två alternativ. Det första är att man diskuterar med golfklubben, om de kan ha någon användning av den, för de har visat att de verkligen kan sköta om saker och ting och så snurr på mycket pengar in till Åland. Det andra skulle vara att hyra ut det åt någon privat med löfte om att denne rustar upp och har en verksamhet där. Då kan det bli någontong av det. Som det nu är att bredvid en synnerligen välskött golfbana ser vi en grej som det är rena skrämseln att komma till. Det står precis likadant som när fångvårdsstyrelsen slet ut prylarna och for härifrån. Visserligen körde de lite med gräsklipparen i trädgården senaste år, men det finns mycket att göra och det är en fantastisk plats.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion angående driften av kongress- och kulturhuset. (HM nr 19/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Hela frågan om kongress- och kulturhuset är en oerhört viktig fråga för Åland och naturligtvis speciellt för Turist-Åland. Satsningen behövs särskilt i belysning av den utveckling näringen nu synes vara inne i. Åland har mycket små chanser att verkligen konkurrera med lågprissatsande Baltikum, till vilket område redan mycket stora transportresurser koncentrerats och vilka ytterligare kraftigt förstärkts inom den allra närmaste framtiden. Dessutom är det klart att profilen Åland i dagsläget knappast alls syns i republiken Finland. Orsakerna ids jag inte gå in på. Vi har, som sagt, inga möjligheter att lågpriskonkurrera med Baltikum som för länge sedan passerade Åland, utan vad vi måste göra hos oss är att satsa på kvalitet. Likaväl som idrottsturismen utvecklats positivt till följd av bl.a. infrastrukturella satsningar på området som särskilt betjänar efter-, låg- och försäsong, är ett kongress- och kulturhus angeläget för de allra seriösaste av turisterna, nämligen kongressdeltagarna. Jag tror att många diskuterar så här, men i debatten har det mest handlat om den fysiska anläggningen och dess utformning. Mycket litet har nått offentligheten om hur anläggningen, om den byggs, avses att drivas, hur man skall särskilja den kommersiella biten och den mera ideellt kulturella. Driftssidan är mycket i den här frågan och borde därför ägnas minst samma omfattande diskussion som fördes kring bl.a. allhallen och driftsförutsättningarna där. Möjligen har landskapsstyrelsen något koncept, men ute i näringslivet är man frågande eftersom inga konkreta driftsupplägg ännu presenterats.

 

Jag hoppas, herr talman, att min motion kan snabba upp den här frågans lösning eller klarläggande kring den så att vi kommer till punkt också här.

 

Jag vet, herr talman, att det finns många andra som vill delta i den här diskussion och som tyvärr inte råkar vara på plats just, så därför skulle jag vilja föreslå att ärendet bordläggs till plenum på onsdag.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum onsdagen den 24.4. har väckts och ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Innan bordläggningen får ltl Salmén ytterligare ordet.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

Det här är en fråga som har varit under diskussion länge och hela frågan om vem som skall garantera driften av ett eventuellt 100 miljoners bygge tycks ha gått i stå. Nu är det betydligt mindre, det blir bara 16-17 miljoner euro. Jag måste säga att när det gäller den kulturella delen, som ltl Wiklöf tog upp, så finns det väl bara en garant och det är den kommun som i princip saknar kulturhus. Vi på landsbygden är lyckligt lottade; i Saltvik har vi flera stycken och där hjälper vi till och stöder och ser till att kulturen trivs och har det bra. Men här kan jag tänka mig att Mariehamns stad med glatt mod tar sig an driften när de får huset byggt.

 

När det gäller den kommersiella delen har vi här ett parallellfall. Det har en gång varit så sagt – visserligen ändras sådana saker – att vi skall ha två hundraprocentigt finansierade vad gäller bygget; det ena var allhallen i Eckerö och det andra var kk-huset. Likaväl som Eckerölinjen ställde upp och var den garant som åtminstone för min del gjorde det möjligt att svälja så är det väl här några storföretag i Mariehamn som säkert vill ställa upp och garantera den här delen. I och med det skulle man ha en möjlighet att verkligen komma framåt, för är det så att det inte finns någon garant här måste man ifrågasätta om det är klokt att bygga åtminstone den kulturella delen. Kongressdelen kan kanske vara nödvändig för näringen som jobbar med incoming-folk och kongresser och sådant. Där finns det alltid möjligheter att fundera om det kanske kan vara till nytta för hela Ålands framtida näringsliv och betalningsförmåga.

 

Jag hoppas verkligen att utskottet här ger direktiv åt den grupp som definitivt inte orkar ta beslut i den här frågan.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Salmén tar upp sin gamla käpphäst att det måste finnas ett driftsbolag för kk-huset. Jag håller med ltl Salmén, men det som är viktigt och som inte har framkommit på ett och ett halvt år nu, inte heller i budgeten, även om det fanns en skrivning om kk-huset, är vilka kriterier som kommer att gälla för driftsbolaget: är det en garanti på tio år, är det som med allhallen att den är maximerad till 3 miljoner mark och liknande? Det här måste landskapsstyrelsen säga till näringslivet för att näringslivet skall veta vad som gäller. Det är den springande punkten.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Det är helt klart att direktiv bör komma. Det har funnits en grupp som fortsättningsvis sitter och jobbar; det har växlat med deltagare i den. Åtminstone det som har kommit fram tyder inte på att man har närmat sig någon lösning utan det är den där vanliga lösningen: landskapet!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

 Jag ser inte lika mörkt som ltl Salmén på det här, utan jag tror att det finns möjligheter att få olika driftsbolag som kan ta hand om det, det finns olika alternativ, men, som sagt, landskapsstyrelsen måste komma med kriterierna. Jag har inte heller sett några sådana från gruppen som har arbetat sedan långa tider.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om kk-huset är utgångspunkten det som lagtinget har sagt, dvs. en hundraprocentig finansiering av ett kombinerat kultur- och kongresshus. Det står några rader om det här i förslaget till tilläggsbudget som kommer upp på onsdag. Det är egentligen information om att arbetsgruppen arbetar på olika förslag till lösningar av driften. Det är två aspekter där: för det första den kommersiella delen, hur stort inslag av kommersiellt kapital som skall komma in i driften och det andra är hur man skall kunna garantera det hela. Landskapsstyrelsen har där ett övergripande ansvar, så arbetsgruppen går nu vidare i enlighet med de planer som finns, dvs. man skall göra undan allt för att detaljplaneringen skall kunna börja och också föreslå hur driften skall lösas, så det finns alla möjligheter att diskutera den saken i samband med tilläggsbudget på onsdag.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Det är bra om det står någonting om det i tilläggsbudgeten, men med anledning av den hemställningsmotion som finns tycker jag att det är otroligt viktigt att det också från oss förs fram att förutsättningen för att bygga ett kk-hus kan inte bli att bygga en kräfta åt landskapet.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Nej, absolut inte! Det skall bli varken varg eller kräfta utan ett blomstrande kultur- också kongresshus för den åländska befolkningen och för besöksnäringen. Vi räknar med byggstart hösten 2003, under förutsättning att slutliga överenskommelser om driften nås och läget på byggmarknaden är lämpligt. Saker och ting planeras alltså i vederbörlig ordning och överenskommelser måste träffas om driften därför att det förutsätter ett kommersiellt inslag och ett övervägande om vad i hela verksamheten, byggnaderna och fastigheten som skall bjudas ut samt vad som skall prissättas på marknaden och vad som skall garanteras av andra parter.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Det är bra det. Jag får räkna det här nästan som ett löfte att det blir ingenting om man inte får ordentliga. Då hoppas jag att vi har samma uppfattning när det gäller att någon skall stå ansvarig för detta, att det verkligen inte blir såsom jag har befarat under en längre tid att landskapet kommer att få ta huvudparten också av driften.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 24 april 2002.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion angående stöd till tjänsteföretag. (HM nr 25/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl G-M Lindholm:

Herr talman!

Vi talar ofta varmt och positivt om företagsamhet också startande av nya företag. Min motion nr 25 stöder också tanken om företagsamhet. Nuvarande bidragsssystem möjliggör inte att olika typer av tjänsteföretag kan komma i åtnjutande av någon form av bidrag när man startar upp företaget. Det här har jag egen erfarenhet av och därför känner jag till att det inte fungerar. Jag tror inte att det finns någon politisk meningsskillnad i det, utan det är nog någonting som bara inte har blivit av. Min egen erfarenhet av detta gäller enskilda daghem där det inte finns möjlighet att få någon form av startbidrag från landskapet. Jag kan inte tänka mig att det var tanken när man lagstiftade om att denna verksamhet skulle vara möjlig i och med att barnomsorglagen trädde i kraft 1993 utan det måste nog i samklang med lagstiftningen finnas en möjlighet till någon form av startbidrag, eftersom det kan vara väldigt ekonomiskt betungande för privatpersoner att köpa in en fastighet för startande av daghem. Det finns också en rättviseaspekt i detta; man kan inte skilja mellan olika företag, utan varje företag skall bedömas utifrån sina egna förutsättningar och inte vilken typ av företag det är fråga om. Det här är också positivt för företagandet på landsbygden i skärgården, eftersom det är ett tjänsteföretag som du kan vara ensam om, du kan bygga upp en verksamhet som någon annan, t.ex. från en centralort, kan köpa tjänster från. Också ur ett jämställdhetsperspektiv är detta viktigt eftersom det är speciellt många kvinnor som sysslar med den här typen av verksamhet.

 

Nu sitter jag själv med i näringsutskottet så vi skall naturligtvis försöka med all kraft där, även om vi är i opposition och motionerna kanske inte är riktigt avsedda att behandlas så rysligt seriöst, men jag skall göra mitt bästa och jag hoppas på att vi skall få en god samarbetsvilja runt detta ärende i utskottet.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vill ge mitt fulla stöd till de tankegångar som finns i motionen. Ltl Lindholm kom själv in på en hel del av det som jag appellerade till i den motion som vi har skrivit om det regionalpolitiska nytänkandet. Det får inte på sikt vara det centrala att man skall vara jordbrukare eller industriellt ha någon tillverkning, utan det måste också vara så att tjänsteproducerande företag, serviceföretag och andra, blott det skapar arbetsplatser, är det centrala, förutom det att man skall ha en total skräddarsyning av allt detta. Det måste anpassas till omgivningarna och våra omgivningar är mycket små. Mitt fulla stöd alltså. Jag delar också tanken att det här är särskilt viktigt för kvinnor. Många kvinnor kunde utveckla sitt företagande om den regionalpolitiska inriktningen skulle vara lite sundare än vad den är i dag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Barbro Sundbacks hemställningsmotion angående vägbelysning i Jomala. (HM nr 36/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det här är ingen revolutionerande motion, men för dem det gäller är det av stor vikt. Vi vet att det är ett spritt boende i områdena kring Mariehamn som i stort sett uppstår ganska oplanerat. Då visar det sig rätt ofta att de boende längs huvudvägarna börjar kräva ökad trafiksäkerhet. Det man ofta efterlyser är hastighetsbegränsningar och GC-vägar och särskilt också vägbelysning. Så är fallet också här mellan Ramsholmen och Brändö på väg 1 i västra Jomala. Jag råkar för någon vecka sedan vara en förmiddag ut till Ramsholmen och då var det så att det var säkert tolv förskolebarn som var där och lekte och de skulle alla över den rätt så trafikerade vägen. Det var inte mörkt när de skulle dit, men i alla fall förstår man av antalet barn i det här området att det är många som är oroliga över trafiksäkerheten. Det finns också kollektivtrafik och hållplatser just på de här platserna som också i sig motiverar att man skulle ha vägbelysning i detta område.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. (FR nr 20/2001-2002).

 

Ärendet kommer upp för remiss vid plenum måndagen den 29.4.

 

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om Ålands sjösäkerhetscentrum. (FR nr 21/2001-2002).

 

Ärendet kommer upp för remiss vid plenum måndagen den 29.4.

 

 

Ltl Harriet Lindemans enkla fråga angående yrkesträningen vid Ålands yrkesskola. (EF nr 12/2001-2002).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det att landskapsstyrelsen mottagit den. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

 

Antecknas från tilläggslista till kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till första tilläggsbudget för år 2002. (FR nr 22/2001-2002).

 

Ärendet kommer upp för remiss vid plenum onsdagen den 24 april.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 24.4 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.45).