Andra behandling

PLENUM den 14 september 2001 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Jansson, ltl Wiklöf och ltl Salmén).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Salmén och ltl Roger Jansson på grund av privata angelägenheter.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2000-2001 om ikraftträdande av överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon. (RP nr 8/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande måndag den 17.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2000-2001 om godkännande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer och med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet. (RP nr 9/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande måndag den 17.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2000-2001 om partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. (RP nr 10/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande måndag den 17.9. Godkänt.          

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2000-2001 om godkännande av avtalet med Malta för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 12/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande måndag den 17.9. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2000-2001 om godkännande av avtalet med Makedonien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 13/2000-2001).

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande måndag den 17.9. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna. (FR nr 14/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag skall i mitt anförande helt kort presentera de bakomliggande principerna för denna framställning om fördelning av näringsskatterna mellan kommunerna. Jag återkommer vid behov i den här debatten eller i utskottsbehandlingen till hur principerna konkret skall genomföras.

 

Landskapsstyrelsen utgår i sin politik från att de 16 åländska kommunerna består och att alla skall ha en ekonomisk bas för att trygga välfärden och de kommunala åtaganden som lagtinget bestämmer genom lagstiftning. Det gäller den sociala sektorn, äldreomsorgen, skolorna osv. Men kommunerna skall också ha ett ekonomiskt handlingsutrymme och ett regelverk som medför en aktiv näringspolitik.

 

Kommunernas grundläggande förutsättningar och fördelningen mellan de enskilda kommunerna och fördelningen mellan kommunsektorn som helhet och landskapet kommer att regleras i första hand i samband med den reform av landskapsandelssystemet som är under beredning.

 

Den här framställningen behandlar den andra sidan av vår finansiella politik som berör kommunerna, nämligen det att de skatteinkomster som genereras av näringsverksamhet i kommunerna skall fördelas på ett sådant sätt att det blir tydligt och klart hur de genereras och vad kommunerna själva har rätt att få av dessa skatter.

 

När det gäller samfundsskatten är den en del av behörigheten. Det finns tre komponenter: samhällsskatten, församlingsskatten och kommunalskatten, och kommunalskatten är åländsk behörighet. Skatteprocenten är densamma som i riket och den fördelas enligt vårt system till kommunerna. Inom parentes sagt kommer också där förändringar att ske, så den skatteandelen kommer sannolikt att sjunka från 10,85 procent till 6,9 procent, vilket innebär nya problem som kanske behöver behandlas i ett annat sammanhang, nämligen det att den åländska skattekraften urholkas.

 

Kanske ändå en liten kommentar till den utveckling som finns i riket och den som finns på Åland. När det gäller den här framställningen har den en helt annan inriktning. Det är fråga om en helt annan politik än den man bedriver i riket. I riket gör man så att man tar in mer och mer från kommunerna; man inskränker mer och mer på den kommunala självständigheten och för mer och mer medel via statsbudgeten och fördelar sedan till kommunerna. Den här landskapsstyrelsen har valt att inte följa en sådan linje; tvärtom är vår utgångspunkt att kommunerna skall ha en bastrygghet, men kommunerna skall också få en flexibilitet när det gäller vissa verksamheter, i detta fall näringspolitik.

 

Som sagt, en del av näringsskatten är en samfundsskatt, den andra delen är en kapitalskatt som infördes i samband med en reform av skatterna i riket 1991-92, alltså ungefär samtidigt som man lade grunden till den fördelningsnyckel som har gällt ända tills i dag. Vi har alltså levat på Åland med en fördelningsnyckel som bygger på näringslivet för tio år sedan, och det är klart att det leder till en dålig koppling mellan kommunernas verksamhet och de skatter som man får tillbaka. Kapitalskatten, som infördes på den tiden, togs in som en komponent i landskapsandelssystemet, men utvecklingen efter den perioden har varit sådan att flera kategorier av näringsidkare har överfört sina tidigare förvärvsinkomster   till kapitalbeskattningen och på det sättet har kommunerna gått miste om förvärvsinkomstskatten. I och med den här framställningen kan man säga att det är en slags kompensation till kommunerna därför att den näringsverksamhet som genererar skatter har genererat skatter till staten och därmed också till landskapet via klumpsummesystemet. Den grundläggande principen för hur vi föreslår hur detta skall regleras är att kapitalskatt från näringsverksamhet skall betraktas som om det vore en samfundsskatt och på det sättet har vi alltså utformat förslaget rent tekniskt, som jag inte skall gå in på här, men det är alltså principen. Systemet bygger på att kommunen skall erhålla det som näringsverksamheten i kommunen ger; sedan finns det vissa gränsdragningsproblem som kan vara svåra att tekniskt reglera. Det gäller rörliga arbetskraft, det gäller koncernförhållanden, det gäller också statistikuppgifter och sådana saker, men det tänker jag inte gå in på i detta anförande. Jag utgår från att utskottet går in i detta i detalj och då utgår jag från att en diskussion förs i utskottet, men jag har ingenting emot att svara på frågor när det gäller de aspekterna på framställningen.

 

I detta system blir det kommunerna som får mindre inkomster och kommuner som får mer inkomster. Det är klart att den som är verksam i en kommun är väldigt angelägen om att kommunen skall kunna förutse sin ekonomi och veta vad som händer; samtidigt försöker naturligtvis kommunerna se till att de får så mycket inkomster som möjligt. Men i detta fall har landskapsstyrelsen, som den instans som har ett helhetsansvar, kravet på sig att komma med principer som är rättvisa och då kan man säga att de kommuner som nu förlorar har gynnats av att systemet inte har förändrats årligen, som vi nu föreslår, utan att en tidigare näringsverksamhet har varit till grund för fördelningen. Å andra sidan kan man säga att de kommuner som nu vinner skulle ha vunnit mycket mera om vi hade haft en årlig fördelning och för att ”fasa in” det systemet från det gamla till det nya har vi föreslagit en buffert, en övergång, för dels de kommuner som förlorar och dels de kommuner som vinner egentligen på det sättet att vi föreslår att reformen genomförs först år 2002 och inte år 2001 som lagtinget har föreslagit i sitt beslut i samband med ordinarie budget. Det beror på att vi bedömer det som så att man inte skall införa en retroaktiv fördelning och det beror också på att reformen kommer senare än vad lagtinget förutsåg i sin behandling, nämligen att det här skulle vara klart i mars detta år.

 

Jag vill också påpeka att för min egen del har det arbete som vi utfört i förvaltningen med lagen krävt sin tid; det är en noga genomarbetad framställning. Vi har försökt tänka igenom alla aspekter och också sett till att det grundläggande statistikuppgifter som finns skall vara korrekta - vi hoppas i alla fall det. Men det viktiga var när vi satte igång arbetet de grundläggande principerna vi kom överens om och jag har min förhoppning att lagtinget skall kunna omfatta de grundprinciperna. När det gäller utfallet i detta skattesystem har det gjorts beräkningar, men man måste beakta att de beräkningarna är prognoser som bygger på ungefär de förhållanden som varit de senaste året, medan ingen kan säga någonting om utfallet och då bör man också beakta att vi sannolikt går in i en ny ekonomisk fas där det blir ett kärvare ekonomiskt klimat; det krävs alltså stora ansträngningar för kommunerna att dels klara av att hålla basservicen och dels kunna bedriva en aktiv näringspolitik. Båda saker är nödvändiga: man måste kunna ge medborgarna det de har rätt att kräva och som bygger på lagtingets vilja, men man måste också se framåt och kunna försöka hitta olika sätt att generera ny affärsverksamhet, ny näringsverksamhet, och detta är alltså en reform i den riktningen att stimulera till en aktiv kommunal näringspolitik.

 

Herr talman!

Det här är de grundläggande principerna. Att stimulera kommunen att föra en aktiv näringspolitik som också skall avspegla sig i inkomsterna och att fördela skatteintäkterna från näringsverksamheten mera rättvist mellan kommunerna är vad den här reformen handlar om. Många har då trott att reformen skall fördela hela skatteinkomstkakan mellan kommunerna, men det är alltså inte så, utan det handlar om näringsskatterna. Den andra delen av vår reform i den här landskapsstyrelsen, landskapsandelssystemet, är minst lika viktig, men den är också komplicerad och jag hoppas att vi under hösten här skall kunna bereda den reformen så att den kommer i kraft så snart som möjligt. Vi har den möjligheten att också  före helhetsreformen kommer till lagtinget göra delreformer. Det kommer vi då att överväga på olika sätt i ordinarie budget, men för min del vill jag till slut säga att arbetet har varit mycket stimulerande och intressant och jag tror också att det är en liten förändring i åländsk politik därför att nu använder vi faktiskt skatteinstrumentet medvetet, tydligt och klart med ett mål - och det är den vägen vi måste gå om vi skall ta ytterligare steg när det gäller skattebehörighet och liknande, så jag tror att det här är också en prövning till den delen, att vi kan ta ansvar för en reform som ger kommunerna rättvisa men samtidigt stimulerar till aktiv näringsverksamhet.

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Jag hade tänkt börja med att på ett lättsamt sätt beskriva de turer och konsekvenser detta ärende medförde för ca ett halvt år sedan. Men jag avstår från detta då lagtinget i dag uppmärksammar de fruktansvärda händelser som har ägt rum i USA.

 

Landskapsstyrelsens förslag till fördelning av skatteintäkter från företagssektorn följer de önskemål som i åratal har framförts av kommunerna. Grunden i önskemålen har varit att den kommun som genererar samfundsskatt även skall komma i åtnjutande av densamma.

 

Det nuvarande systemet gällande fördelningen av samfundsskatten med en fördelningsnyckel baserad på beskattningsåren 1991-92 är förlegat och även orättvist, då förhållandena i kommunerna kontinuerligt genomgår en förändring, som t.ex. att invånarna pendlar mer till sina arbeten eller att även mindre företag i dagens läge registreras som aktiebolag och därför beskattas som ett samfund. Kommunerna har ändå inte förlorat någonting som grupp med det nuvarande fördelningssystemet av samfundsskatten, men det är en rättvis fördelning vi diskuterar här i dag.

 

Däremot har det föråldrade fördelningssystemet medfört att kommunerna har förlorat intäkter vad gäller kapitalinkomstbeskattningen. Kapitalinkomstskatteintäkterna har ökat under nittiotalet på ett sätt som nästan kan kallas dramatiskt. Intäkterna av denna ökning har endast kommit staten och därigenom landskapet till godo, via 0,45 procentsregeln. Landskapsstyrelsens förslag ger tillhanda att även kapitalinkomsterna skall komma den kommun till godo där dessa genererats.

 

Nu har vi närmat oss kärnan i detta förslag. Geom att tydligt och klart binda ihop den genererade samfundsskatten med vad en kommun erhåller i samfundsskatteintäkter ger vi en tydlig signal till kommunerna att det lönar sig med en aktiv näringspolitik. Det här tror jag att i många fall har varit en nästan bortglömd del i kommunernas förvaltning. Resursrna är knappa samtidigt som kommunerna har fullt upp med sina lagstadgade förpliktelser. Detta förslag medför ändå på lång sikt att företagsklimatet ytterligare kan förbättras ute i kommunerna och detta gynnar förstås även hela Åland.

 

Vi får ändå inte glömma bort de kommuner som av den ena eller den andra anledningen inte blir vinnare i och med den föreslagna nya fördelningsmodellen. Skattekompletteringssystemet kvarstår naturligtvis. Under en övergångsperiod kommer även de kommuner som direkt enligt den nya fördelningsnyckeln får mindre intäkter att kompenseras.

 

Vissa frågetecken och synpunkter har framförts av Ålands kommunförbund om kommunernas beskattningsrätt och en eventuell begränsning av densamma. Detta gällande kapitalinkomstbeskattningen. Det tycks finans vissa tolkningsskillnader mellan Ålands landskapsstyrelse och Ålands kommunförbund i denna fråga.

 

Jag utgår från att näringsutskottet vid behandlingen av detta ärende kommer att räta ut dessa frågetecken.

 

Man kan tycka att framtagandet av detta förslag kunde ha betydligt fortare. Men som alltid: det som ser lätt ut kan visa sig vara hur svårt och tungt som helst, i detta fall så svårt att det fick en landskapsstyrelse på fall.

 

Liberalerna uttrycker sitt stöd för detta förslag.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är inte överraskande att ltl Perämaa ställer sig bakom förslaget, men jag tycker att han går som katten kring het gröt när det gäller kapitalinkomstskatten. Varför inte säga rent ut att Ålands komunförbund inte omfattar det här förslaget utan att man anser att alla inkomstkällor när det gäller kapitalinkomstskatten skall läggas till grund för fördelningen mellan kommunerna. Nu vill jag veta om ltl Perämaa tycker att Ålands kommunförbunds förslag är fel och att man inte skall följa det och om det är hela den liberala gruppens uppfattning att kommunförbundet har missat och inte har fattat galoppen?

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Enligt min uppfattning omfattar Ålands kommunförbund detta förslag. Men det finns, som jag sade i mitt anförande, vissa tolkningsskillnader i denna fråga.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är ett intressant påstående om ltl Perämaa har fått den uppfattningen att Ålands kommunförbund omfattar förslaget! I deras pressmeddelande står det klart och tydligt att de inte gör det. Såvitt jag vet leds Ålands kommunförbund av en liberal och centern har vid sidan av liberalerna makten i förbundet. Det kanske gäller att ha bättre kontakt med sina representanter i kommunförbundet för att riktigt veta vad de har för uppfattning! Det står klart och tydligt i pressmeddelandet. Om ltl Perämaa har andra informationer tar vi gärna emot dem!

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

Det är en efterlängtad framställning om fördelning av samfundsskatten och tillika kapitalskatten. Målsättningen med lagförslaget är att varje enskild kommun får del av skatteintäkterna som genereras av näringsverksamheten i respektive kommun (även Lemland).

 

Vad beträffar att fördelningsnyckeln skulle fastställas årligen är det ett bra system. För varje enskild kommun kan skatteintäkterna som känt öka eller minska olika från år till år. Ur den synpunkten borde systemet vara rättvist.

 

Fördelningsgrunden för kapitalbeskattningen och grunderna för den omfattar jag i stort, men som jag nämnde om fördelningsnyckeln för samfundsskatten kommer också kapitalbeskattningsfördelningen att fastställas årligen. Det är säkert också bra.

 

För övrigt har man önskat att lagen skulle träda i kraft redan från detta år, men med det förslag landskapsstyrelsen kommer med i framställningen om tillämpningen av lagen och kompensationen till kommunerna utgående från år och procentsats borde det vara tillräckligt i detta skede. Jag tror att man får dra den slutsatsen att lagen träder i kraft. Vissa justeringar kommer säkert att vara nödvändiga när lagen har varit i kraft en tid.

 

Jag önskar alltså näringsutskottet lycka till med sitt betänkande och också att utskottet fördjupar sig i framställningen och kommer med ett betänkande som ett enhälligt lagting kan omfatta.

 

Vicelantrådet:

Herr talman!

När man har jobbat med en sådan här fråga en längre tid är man väldigt angelägen om att debatten skall vara konstruktiv och jag vill därför kort kommentera vad kommunförbundet enligt vår uppfattning har tagit för ställning i frågan. Det är inte en liberal som styr kommunförbundet, som säkert alla inser, utan det är en styrelse som har ställt sig bakom yttrandet.

 

Kommunförbundet utgår från det här i ett längre tidsperspektiv. Jag förmodar att man går tillbaka till grunden 1991-92 och de närliggande åren därför att när kapitalinkomstskatten förhandlade man i den dåvarande landskapsstyrelsen om landskapsandelarna och då bakades det in i hela paketet. Det kommunförbundet säger i sitt resonemang i yttrandet är att man har under beredningen av det här ärendet överhuvudtaget påpekat det faktum – jag förmodar sedan 1998 – att kommunernas skattebehörighet är en viktig sak. Det är ett annat system som har naggat det i kanterna. Jag tolkar det som så att kommunerna vill att vi skall hävda samfundsskattens betydelse för att vi skall kunna ha kontroll över detta. Det är helt i enlighet med vad landskapsstyrelsen har för politik. Vi vill alltså ha kontroll över samfundsskatten och vi är mycket angelägna om att försöka komma bort från att staten bestämmer genom lagstiftning att den kommunala andelen minskar, vilket man nu igen är på väg att göra, så där hoppas jag att lagtinget skall kunna ha en enighet om att det här är en viktig fråga att vi har som målsättning att man inte skall beskära beskattningsbehörigheten för kommunerna, vilket det i praktiken blir fråga om när vi måste anpassa oss till den allmänna samfundsskatten.

 

När det sedan gäller kommunförbundets yttrande står det så här: ”Kommunförbundet har med stor tillfredsställelse konstaterat att de från kommunsektorn framförda synpunkterna i stort har beaktats i förslaget till ändring av kommunalskattelagen.” Hur man än läser pressmeddelandet står det så här i yttrandet. Kommunförbundet förordar förslaget till denna del och ställer sig även positivt till  den i förslaget till ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna framförda principen om kompensation för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomst. Det vore naturligtvis värt att ha en särskild mässa från landskapsstyrelsens sida om vi skulle ha helt gått emot kommunförbundets principer. Så mycket samspel måste vi ha med kommunernas samlade organ och landskapsstyrelsen. Däremot är det helt riktigt att kommunförbundet i, som jag tolkar det, detta helhetsperspektiv fortfarande ser på att den totala effekten för kommunerna av hela den här utvecklingen är att det är ett problem när beskattningsbehörigheten förändras. Men det viktiga är här, som särskilt bör understrykas när man blandar ihop skattepolitik och fördelningspolitik, att fördelningen mellan landskapsstyrelsen och kommunerna inte är så entydig därför att vi i lagtinget har bedömt att landskapet tar på sig all utbildning utöver grundskolan, landskapet tar på sig hälso- och sjukvården, så att man måste se hela fördelningssystemet som helhet för att man skall kunna bedöma denna reform, som uttryckligen avser skatter från näringsverksamhet. Vill man blanda ihop det är det en annan princip, helt andra utgångspunkter. Som jag sade tidigare avser landskapsstyrelsen att i reformen av landskapsandelssystemet också göra en rättvis fördelning mellan kommunerna och samtidigt trygga grundförutsättningarna för de åtaganden som kommunen har genom bl.a. lagtingets reglering av den kommunala verksamheten.

 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet tog upp att man blandar ihop olika saker. Då tycker jag att landskapsstyrelsen just i den här framställningen är oklar när det gäller principerna om kapitalinkomstskatten. Det som är oklart är att man bara beaktar vissa kapitalinkomster, dvs. de som kommer från näringsidkare, yrkesutövare och jordbrukare, medan man lämnar bort kapitalinkomstskatten på dividender, hyresinkomster och ränteinkomster. Det kan inte vara så att i det ena fallet är det fråga om skatter som genereras från kommunen och i det andra fallet inte utan det är en ren politisk bedömning som landskapsstyrelsen har gjort och försökt konstruera det som någon slags näringspolitik. Jag håller inte med om den bedömningen och det gör inte heller Ålands kommunförbund.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Man kan väl läsa framställningen och kommunförbundets yttrande på olika sätt, men det vi behandlar här är framställningen och om den är oklar hoppas jag att näringsutskottet förtydligar den. Men det var tydligen tillräckligt klart för att ltl Sundback skulle förstå att det här handlar om dem som är näringsidkare, enligt vår definition. Om man har en sådan politisk utgångspunkt att man också i den här lagen skall blanda samman alla inkomster och ha en fördelningspolitisk utgångspunkt, då är det en annan politik. Det här är det som vi föreslår och det är lagtinget som bestämmer.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Kärnfrågan är om kapitalinkomsterna ursprungligen tillhör samfundsbeskattningens fördelningsnyckel, och landskapsstyrelsen säger själv uttryckligen i sin framställning på första sidan att så var det ursprungligen. Det är det som kommunförbundet fortfarande hävdar när man anser att alla kapitalinkomster skall beaktas. Jag tycker att det är en ganska logisk och konsekvent analys av de önskemål man sedan lägger fram.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Nu har äntligen förslaget till lag om fördelning av skatteintäkter från företagssektorn kommit. Denna lag, vars försening under våren föranledde lantrådet Roger Nordlund att utan varsel kasta ut Frisinnad Samverkan ur landskapsstyrelsen samt säga upp den politiska vänskapen med sina mångåriga medarbetare ledamöterna Harriet Lindeman och Roger Jansson. Nog om detta.

 

Herr talman!

När det gäller innehållet i lagen är vi från Frisinnad Samverkans håll mycket nöjda. Denna fördelning följer i stort sett det som vi skissade på så länge vi var med i landskapsstyrelsen. Enligt vår mening är det bra att kommunernas andel bestäms utgående från de skatter som näringslivet i kommunen genererar. På så sätt får de kommuner som aktivt främjar näringslivet en morot för sina satsningar. Grunden för att olika kommuner skall överleva och kunna verka självständigt är nämligen att man har egen skattekraft och inte blir beroende av centralstyrda landskapsbidrag i olika former. Att fördelningsnyckeln justeras årligen är också bra, eftersom man då direkt till kommunerna kan se resultatet av sin förda näringspolitik. Vad gäller kompensationen för uteblivna intäkter från beskattningen av kapitalinkomsten har jag hört lite olika åsikter vad beträffar nivån. Man kan ha olika åsikter om detta, men enligt vår mening skadar det inte att i dag vara lite ekonomiskt försiktig. Totalt sett ger detta förslag ändock kommunerna mera pengar. Ibland jämförs även åländska kommuner med kommuner i Finland. Man får då inte glömma bort att kommunerna här på Åland inte betalar för sjukvården och gymnasialstadiet på samma sätt som kommunerna i Finland. Några kommuner kommer efter att övergångskompensationen blir mindre än 100 procent att förlora på förslaget. Sammantaget kommer det att leda till större skillnader mellan kommunerna, vilket dock kompenseras av skattekompletteringar. Vad dessa skattekompletteringar kostar landskapet framkommer inte i förslaget, men det kanske finansministern kan reda ut.

Sammantaget, herr talman, är vi dock, som jag tidigare påpekade, mycket nöjda med förslaget.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Det är intressant att höra debatten om fördelningen av skattemedel i det åländska samhället. Vem är det som genererar skattepengarna till samhället? Jo, det är företag och det är enskilda. Det vi diskuterar nu är samfundsskattningen. Om vi ser resultatet av fördelningsnyckeln betyder det att alla landskommuner är förlorare, alla skärgårdskommuner är förlorare. Det är det som är den nya centerpolitiken i det åländska samhället. Man tar pengar från lands- och skärgårdskommunerna och för till Mariehamns stad. Eller visar det att liberalerna är de som har den verkliga makten nu i landskapet? Den enkla analysen kan man göra genom att titta på vilka kommuner som är vinnare och förlorare i den fördelningsnyckel som har framställts för lagtinget i framställningen.  Den största vinnaren är Finströms kommun, därifrån också finansministern kommer, som får ett tillägg på 1 miljon. Den största förloraren är Eckerö kommun med minus 800.000, i vars fullmäktige det sitter högst en liberal, jag tror inte det sitter någon liberal överhuvudtaget där,  utan det är bara center och obundna.

 

Man frågar sig bara om det här är bevekelsegrunden för fördelningsnyckeln. Jag tycker att det bästa skulle ha varit att man skulle ha ruskat om hela kastrullen med samfundsskatt, kapitalskatt, finansieringsstöd till kommunerna, skattekomplettering till kommunerna och delat det lika över hela Åland. Delar man samfundsskatten lika över hela Åland skulle Mariehamns stad vara förlorare med 20-30 miljoner. Vi ser nu att Mariehamns stad enligt fördelningsnyckeln kommer att få 82 procent. Är det faktiskt så att det är innevånarna i Mariehamns stad som genererar dessa pengar? Svaret på den frågan är nej. Vi alla i det åländska samhället, var vi än bor på Åland, ser till att försäkringsbolag går bra, betalar våra premier, vars hus byggnader och sådant finns på landsbygden och skärgården. Samma sak är det med många företag. Varför skall de pengar som rederinäringens företag genererar alla gå till Mariehamns stad? Det är det som slår så fel i det här systemet att Eckerö kommun förlorar. De har ett stort rederibolag som också har ett bussbolag och för att de har så många anställda i sitt garage i Jomala kommer Jomala kommun att få mer pengar än Eckerö kommun genom detta system. Är det rättvist? Mariehamns stad får mera. Därför förlorar Eckerö kommun enormt: 800.000. Tycker ni som politiker att det är ett rättvist system? Det har centern föreslagit inför detta lagting. Kanske! Jag tror inte att man har tänkt efter. När jag betalar räkningar och anlitar ett företag i Mariehamn är det ofta någon från landsbygden som jobbar på företaget. Samma är det med samhällsinrättningarna, de är placerade i en stad. Det här systemet kommer totalt att utarma skärgården på sikt, om vi inte börjar tänka om. Titta på de sista årtiondenas befolkningsutveckling! Skärgården avtar kontinuerligt. Det är ett faktum. Det är ingen här i denna sal som någonsin tar upp det i debatten, vad skall vi göra åt det? Jo, man stiger upp här från Kumlinge, deras lagtingsledamot Perämaa säger att detta är ett bra förslag, trots att man ser i förslaget att skärgården förlorar 320.000 mark, samtidigt som befolkningsutvecklingen är negativ! Snälla lagtingsledamöter från skärgården, vad tänker ni på! Skall vi få en levande landsbygd och skärgård, hela Åland levande, måste vi se det som en helhet och frågan är om vi inte borde börja titta på en sammanslagning av kommunerna till den delen. Vad kan kommunerna som sådana göra? Vad kan ni som kommunpolitiker göra i näringspolitik i dag? Titta på era kommunala budgeter! 75-80 procent går till den sociala sektorn. Största delen av resten går till skolväsendet för att hålla igång det. Det finns inget ekonomiskt utrymme nu eller med den nya fördelningsnyckeln att bedriva näringspolitik överhuvudtaget. Jag vill ta ett exempel. Vi har Norra Ålands Industrihus som bygger olika anläggningar och där man har gått ut med en aktieemission till kommunerna på norra Åland. Nu hjälps man åt för att bygga industrianläggningar i Finström, också till viss del i Saltvik och Sund; Vårdö deltar också, men Vårdö kommer inte att få någonting i fortsättningen, Vårdö får ingen nytta av det enligt fördelningsnyckeln. Det kommer etableringskommunen att få. Vad man slår man sönder? Jo, man slår sönder samarbetet mellan små kommuner. I framtiden kan ingen kommunpolitiker i Vårdö anse att man skall satsa flera hundratusen i Finström och veta att man inte kommer att få någonting tillbaka. Däremot skulle man ha ett intresse att göra det om man fördelar det enligt befolkningstalet. Varför det? Jo, för då ser man till att man har folk som jobbar i Vårdö kommun som får jobb på närorten. Tänk efter ni som är lagtingspolitiker och glöm bort era kommunala uppdrag nu, ta och titta i vår landskapsbudget vem som bedriver näringspolitik! Jo, det är landskapet och landskapsstyrelsen genom fördelning av lån och bidrag. Inte är det någon kommun på Åland som bygger en industri, som t.ex. ett stort bolag på Åland, Chips, som har etablering i Sverige, där en hel kommun ställde upp och byggde en industrianläggning. Vilken kommun på Åland skulle ha råd med det? Absolut ingen! Vi har så små förhållanden. Här är det landskapet som bedriver näringspolitiken genom fördelning av lån och bidrag. Det är landskapet som ser till var det etableras. Skulle vi tänka på det här sättet skulle vi inte få en så dålig planering som vi har i Jomala att man sätter industriområdet på bästa bostadsområde bara för att inte Mariehamns stad skall komma åt det! (Från salen, ltl Christer Jansson, det är helt berättigat) En sådan politik slår ju så snett. Därför tror jag att man borde fundera om lite. Det är inte kommunen eller kommunala politiker som bedriver näringsverksamheten. Få är de företagare som sitter i detta lagting, få är de som sitter i de kommunala organen. Det är privata människor  som har initiativkraft och att de råkar vara boende i en viss kommun har ingenting att göra med någon fördelningsnyckel eller för att något kommunfullmäktige har varit extra smart.

 

Sådana här fördelningsnycklar splittrar det åländska samhället i det långa loppet. Det utarmar åtminstone skärgården. Jag tror att vi på fasta Åland kommer att klara oss eftersom vi har Mariehamns stad på kort avstånd. Men vi har sett utvecklingen – skärgårdskommunernas befolkningstal är på väg att gå ner hela tiden. Skulle vi skaka om allt det här, så skulle inte heller Mariehamns stad bli förlorare. Nu bröstar man sig över att fördelningsnyckeln är jättebra; det är någon kommun som är vinnare medan andra är förlorare. Men slå ihop skattekomplettering och finansieringsstödet till kommunerna så är det plus minus noll. Där får Mariehamns stad inte ett penni. Men slår man ihop allt är det enkelt. Systemet med fördelningsnyckeln är också ett byråkratiskt system, så det är ingenting positivt, men har du enligt befolkningstalet är det enkelt, varje år så vet man. Det skulle också göra att kommunerna skulle bygga bostäder. Vad har vi brist på i dag? Jo, bostäder. Då skulle det bli en tävling var man får befolkningen att bo.

 

Jag hoppas att jag har sått något frö som kan gro om 10-15 år. Jag tror inte att jag kommer att få någon att gå in för det här. I min hemkommun har alla grupperingar i kommunstyrelsen tyckt att detta skulle vara det enda rätta och också sagt det i ett tidigare utlåtande till landskapsstyrelsen. Men det är ingen annan som vill ta upp den kastade facklan och fundera i de här banorna. Man är så indoktrinerad i det finska systemet som bygger på stora kommuner och det här är typiskt för hur man på Åland använder sin lagstiftningsbehörighet – man kopierar!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Vtm Häggblom är tydligen påläst i det här ämnet. På något vis får han det till att det här förslaget i sig skulle vara ett hot mot skärgårds- och glesbygdskommunerna. Om jag läser i tabellerna står det bl.a. för Föglös och Kumlinges del att de kommunerna är vinnare. Hur kan då vtm Häggblom förklara att det skulle vara bättre för Föglö och Kumlinge att kvarhålla den gamla fördelningsnyckeln?

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det är inte lätt att få fram sitt budskap. Man kanske borde ha en speciell utbildning för att få fram det på rätt sätt, så kanske alla skulle gå med på de förslag man kommer med. Jag har inte sagt att den gamla fördelningsnyckeln är bra. Tvärtom framförde jag kritik också mot den. Jag sade att när man en gång lagstiftar nu borde man fundera om överhuvudtaget och göra det. Tyvärr gör ltl Perämaa det felet när han replikerar mig att han ser på sin egen kommun bara. Kumlinge kommun får med det nya förslaget 88.000 mera, medan Sottunga kommun får 100.000 mark mindre. Så långt såg han när han såg på helheten! Jag trodde att han var en representant för skärgårdskommunerna. Rätta mig om jag har fel, men enligt kolumnen blir det ett minus för skärgårdskommunerna på 322.000 mark! Ser man bara till sin kommun, som var mitt budskap, nämligen att alla bara tittar på sig själva. I Saltvik tyckte man att mitt förslag var bra, för oss skulle det nämligen inte spela någon roll. Nej, jag tror att alla borde fundera i de riktningarna så skulle vi få ett enkelt system som inte skulle vara så byråkratiskt utan samhällsekonomiskt förnuftigt.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag måste kommentera vtm Häggbloms jämförelse med Eckerö eftersom jag råkar vara bosatt där och kanske representerar den kommunen. Den modell som har diskuterats och som Saltvik vill ha, att man skulle fördela enligt befolkningsunderlaget skulle för Eckerös del inte ha medfört någon förändring överhuvudtaget. Det bor ganska få där. Däremot skulle det ha en väldigt stor Robin Hood-effekt för företagarna i Mariehamn och det är lite förvånande att man här tar upp det på det viset. Jag tycker att det är ganska kännspakt att samtliga talare egentligen framför sina åsikter med tanke på sina egna kommuners intressen!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte riktigt budskapet från ltl J-E Mattsson om hans egen kommun, om det var orättvisa och Robin Hood-effekten. Kunde han kanske förklara vad han menar eftersom Eckerö kommun går back på över 800.000 enligt förslaget. Jag förstod inte budskapet.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Budskapet var att var och en tydligen ser till sin egen kommuns bästa och i vissa fall också till andra kommuners bästa!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag såg bort från kommunerna och såg till individerna i landskapet Åland eftersom det ofta är de som har sett till att det finns skattemedel, så att man rättvist för varje ålänning fördelar skattemedlen enligt detta. Vi är inte så många på Åland. Vi är en mycket, mycket liten region. Varför skall vi hålla på och försöka skapa tävlan mellan Sottunga och Mariehamn om näringspolitik? Alla kan inse vilken kommun som är förlorare!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Vtm Häggblom är missnöjd med det mesta också i den här frågan och man kan konstatera, med tanke på debatten, att han knappast kan ha läst betänkandet, om man ser på den utgångspunkt han har att spela ut vinnare och förlorar: skärgården förlorar och Mariehamn vinner osv. Varje enskild medborgare som betalar skatt skall lovas guld och gröna skogar med det frö som sås av vtm Häggblom här i dag. Men missnöjesyttringar är inte att så ett frö. Det är faktiskt att så missnöje och motsättningar. Det är klart att en landskapsstyrelse kan sitta och vänta och låta bli att rätta till de orättvisor som finns i det nuvarande samfundsskattefördelningssystemet och säga åt medborgarna att det blir säkert bättre om 15 år om vi inte gör någonting alls!

 

Ser man på kapitaltskatten, som är en kompensation och som är någonting nytt, får Brändö 394.000, Föglö 185.000, Kökar 50.000, Sottunga 97.000 osv., men det väsentliga är att för landskapsstyrelsens del – jag hoppas att också en majoritet i lagtinget ser det så – är det en grundläggande princip att man fördelar skatteinkomsterna i enlighet med var de genereras därför att det är i alla fall vår uppfattning att näringspolitiken kan bedrivas på många olika plan. Det är inte meningen att en kommun skall ägna sig åt näringsverksamhet, men min erfarenhet från kommunalpolitiken är att det finns många små saker man kan göra inom en kommun för att förbättra förutsättningarna för näringsverksamhet. Inte är det i princip någon skillnad på Sottunga och Mariehamn annat än att det är fråga om helt olika skalor. I Mariehamn finns det enskilda människor och företagare som försöker sig på affärer och det finns det också i Sottunga, så vi tror i alla fall att man skall utgå från att medborgarna i kommunerna har ett gemensamt intresse av att göra förutsättningarna i kommunen så bra som möjligt.

 

Det var väldigt mycket i det som vtm Bert Häggblom sade, men jag skall inte gå in i sakfrågorna för det blir hela tiden ett tillrättaläggande. Det kanske inte är det som är det viktiga, men på en punkt vill jag ändå säga att det är så uppenbart att här är syftet att så ut missnöjet, spela på motsättningar och kanske det att det här systemet är svårt att förstå. Detta system är absolut inte en kopiering av rikssystemet. Det är helt tvärtom: det är en anpassning till åländska förhållanden. Det är en anpassning till det att vi - med rätt så stor enighet i lagtinget, tror jag – fortfarande anser att våra små kommuner har ett berättigande och har på stora områden möjlighet att utnyttja sin självständighet. Sedan finns det andra problem när det gäller kommunsamarbete osv., men det är en annan sak. Det finska systemet är precis det som vtm Häggblom säger: slå ihop allting i en enda klump! Staten tar och staten ger! Det är exakt det som det är fråga om. Landskapet tar allt och landskapet ger allt, dvs. ett systemskifte av stora mått. Det må vara hänt om det skall införas om 15 år, men med den här landskapsstyrelsens mandat och hur vi tolkar lagtingets vilja skall kommunerna kunna ha ett ekonomiskt handlingsutrymme och en ekonomisk trygghet. Den här reformen är ett led i det, dvs. man kan göra en hel del på  kommunal nivå och visar det sig att kommunerna inte kan bedriva en aktiv näringspolitik bör medborgarna i kommunerna reagera på det. En tydligare skattepolitik, en klarare koppling, mellan det man gör och utfallet är i alla fall, som den här landskapsstyrelsen ser det, en bättre politik än att smeta ihop alla skatteinkomster, landskapsstyrelsen centraliserar det hela och fördelar ut till alla. Kanske det låter väldigt bra, men det om någonting är väl byråkrati och centralisering samt kopiering av det finska statsandelssystemet. 

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Om man ställer frågor och har visioner beträffande landskapsstyrelsens framställning är det bara kritiskt osv., men jag tror att Olof Erland skall titta i de stenografiska protokollen när det gäller vem som har varit kritisk mot landskapsstyrelsen!  Jag kom med ett konkret förslag. Jag tackar för det förtroende som vicelantrådet gav mitt förslag, för det var egentligen inte en enda kritik mot det förslaget utan det var så att landskapsstyrelsen har jobbat med förslaget och funderat i de här banorna, dvs. man cementerar gamla system där man fördelar samfundsskatten, man fördelar kapitalskatten, man har finansieringsstöd kvar till kommunerna, man har skattekomplettering till kommunerna kvar och sedan har man olika fördelning av landskapsandelarna. Jag sade att man skall se Åland som en helhet och titta på det där. Slutresultatet i det system som har varit och i det system som kommer är att slutresultatet egentligen är plus minus noll! Man försöker föra över hit och dit, men det blir ändå aldrig riktigt rättvist, alltid är det någonstans man i sina byråkratiska irrgångar och tankegångar har gått fel och därför tog jag också fram konkreta exempel med olika företag som finns i vårt landskap. Därför borde man förenkla det därför att skattepolitik har inte varit någonting lätt och skall vi ta över mer kompetens tror jag att vi bör fundera lite mera på det också, men göra det enkelt och klart så att alla förstår hur det fungerar. Konjunktursvängningarna märks mindre om man fördelar lika. Landskapsstyrelsen har byggt ett system som skall minska de eventuella svängningar som sker så att man skall kunna planera i kommunerna, men det blir ändå svängningar. För en liten kommun kan ett par hundratusen mark slå jättemycket, inte i Mariehamns stad men för en kommun som Sottunga.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag har ingen anledning att ta visionerna från vtm Häggblom, men det att jag inte kritiserar eller för fram mina egna visioner betyder inte att jag uppfattar dem, utan tvärtom tror jag inte på den totala rättvisan genom att staten tar och staten ger eller i vårt fall att landskapet tar och landskapet ger lika till alla. Det vi behandlar är vårt förslag, som faktiskt innebär någonting nytt. Det är inte en cementering av det gamla systemet. Det är en ny fördelning. Det är ett nytt inslag med kapitalskatten och det är en renodling där avsikten är att vara tydlig, dvs. det kommunen genererar med sitt näringsliv kommer tillbaka för att stimulera en aktiv näringspolitik i kommunen. Vill man fördela andra pengar, tror man inte på kommunernas förmåga att föra näringspolitiken och ändra förutsättningarna för näringslivet, ja, då är det helt legitimt. Men det är det här förslaget som nu ligger och vi kan inte i dag behandla ett tänkt förslag om 15 år. Det måste ett annat lagting ta ställning till. Har man invändningar mot förslaget är det helt legitimt, men invändningarna kan inte vara att det här duger, vi kommer igen om 15 år! Vi har ett ansvar för vad som händer under perioden 15 år framåt och då måste vi ta ställning till frågorna i dag. Vår utgångspunkt är att det system som har funnits inte är rättvist. Då försöker vi göra det mera rättvist. Vår utgångspunkt är också att vi vill stimulera kommunerna när vi har 16 kommuner som alla har behov av att kunna föra en näringspolitik. Det är vårt förslag och det är det som lagtinget skall behandla.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag vill säga till vicelantrådet att mitt system skulle jag vilja införa omedelbart. Men jag sade att med den tröghet som finns i parlamentet och i landskapsstyrelsen kommer det inte att förverkligas förrän om 15 år. Jag har varit med tidigare och framfört förslag. Jag har kunnat se skörden av de förslagen 15 år efteråt, och jag är tacksam för att förnuftet någon gång efter några val och lite byte i högsta ledningen blivit annorlunda. Då behöver man inte gå upp i talarstolen och säga: ”Vad var det jag sa”! Tvärtom sitter man nöjd i sin bänk och är glad för att förnuftet har segrat! Då ser man bara att man före sin tid, men det är ju positivt. ……..…. Jag hoppas att ltl Christer Jansson kan begära ordet i stället för att sitta och snacka i bänken här!

 

Vicelantrådet sade att det var kommunerna som genererade skattepengar. Då glömmer han bort varför det åländska samhället är så rikt. Det är för att vi har vår självstyrelse, för att vi har försäkringsbolag och banker samt anda institutioner som regering och parlament i vår omgivning. Därför är vi rika. Det är i alla länder så att alla pengar dras till huvdstadsregionen och för Åland har det blivit så att vi har behållit våra pengar på Åland; annars skulle vi ha varit i en helt annan situation, om vi skulle ha hört till ett större land. Jag menar alltså att vi skall se Åland som en helhet och att den som betalar en försäkringspremie på Kökar också skall få tillbaka det. Enligt vicelantrådets synsätt skall bara Mariehamns stad invånare dra nytta av det och få återbäring på det, enligt de skattenycklar han har.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag måste säga att det låter nog ganska anspråksfullt att säga att man har haft rätt förr och kommer säkert att ha det igen. Då behöver vi inte lagting eller någonting utan en Bert Häggblom som sköter butiken, men så är det inte. Jag måste ändå påpeka att det är så helt fel att påstå att den här landskapsstyrelsen med det här förslaget skulle föra över pengarna till Mariehamns stad. Det här är en fördelning som gäller varje enskild kommun och ser man då på var pengarna genereras, så genereras de av alla ålänningar som arbetar och betalar skatt, också på Kökar, i skärgården i övrigt och på landsbygden. Man arbetar med både det ena och det andra som behövs, också för staden, och man arbetar i företag som är i staden och företag som finns i Saltivk. Vår utgångspunkt är att vi har det här helhetsperspektivet 16 kommuner och en landskapsstyrelse som skall tillse att kommunerna har ekonomiska förutsättningar och tillse att det finns ett ekonomiskt handlingsutrymme för näringspolitiken. Jag vet inte om det finns behov av att upprepa det här så många gånger, men jag tycker att vtm Häggblom i alla fall skulle kunna omfatta vad som står i betänkandet och utgå från det. Alla världens problem har vi att brottas med och alla världens problem kommer att följa oss också om 15 år, men i lagtinget har vi den ordningen att vi lägger fram förslag och det är dem vi borde behandla. Är förslaget dåligt kommer man med alternativ och det förväntas väl att de som har andra åsikter kommer med alternativ. Men alternativet att vänta därför att man själv anser att man har så lätt att det inte behöver göras någonting, att utvecklingen är fixad om 15 år, det tycker jag är att dra sig undan det politiska ansvaret.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Socialdemokraterna har ägnat denna framställning mycket intresse och vi har t.o.m. i vår styrelse behandlat den och skrivit till landskapsstyrelsen om vissa synpunkter som vi har på den. Den här lagens betydelse är väldigt stor för kommunernas ekonomi. Jag tror nog att man måste se det mot den verklighet som kommunerna befinner sig i inför framtiden. Jag vill alltså säga några ord om den realitet som gäller.

 

Trots att vi nu har levt rätt så länge i högkonjunktur klarar inte alla kommuner av sina åtaganden. Vi har flera kommuner som för 2000 visar ett negativt resultat efter räkenskapsperioden, alltså trots högkonjunktur klarar man inte av sin ekonomi så att man skulle kunna säga att man har en trygg framtid. De kommunerna är Saltvik, Geta, Finström, Eckerö, Brändö och Kökar. Jag vill inte påstå att dessa kommuner är sämre skötta än någon annan kommun, utan det är generellt, det är mera en fråga om när de övriga kommunernas ekonomier kommer att visa negativa resultat. Enligt de prognoser som både landskapsstyrelsen och kommunförbundet har presenterat skulle hela den kommunala sektorn visa negativt resultat år 2004. Då skall vi hela tiden koma ihåg att nu har vi levt i högkonjunktur och vi har ett för högt kostnadstryck i kommunerna. Det beror i första hand på att den sociala servicen i kommunerna har vuxit väldigt mycket under nittiotalet och det gäller särskilt anställning av personal inom barnomsorg och en del andra sociala tjänster, främst äldreomsorgen. Den expansion som vi alltså har haft inom ekonomin har inte inneburit att kommunerna har kunnat klara ut motsvarande expansion som man har haft inom den sociala sektorn. M.a.o. finns det inte några enkla lösningar för kommunerna när det gäller den ekonomiska framtiden och den ekonomiska bas för att trygga välfärden som vicelantrådet talade om är viktigt att diskutera.

 

Kommunförbunder säger i sina rapporter att ekonomisk tillväxt inte automatiskt tryggar intäkterna för att svara mot de kostnader man har. Då kan vi föreställa oss hur det blir under en lågkonjunktur. Och allt tyder på att konjunkturen mattas av hela tiden på grund av händelser i vår omvärld men också hemma på Åland. Det finns alltså många orosmoln på himlen för den ekonomiska utvecklingen i kommunerna. Vi har svagare konjunktur, kostnadstrycket kommer knappast att minska. Kommunmedborgarna kräver barnomsorg, äldreomsorg, alla möjliga sociala tjänster. Lönerna kommer knappast att gå ner. Vi vet att det framför allt är kvinnor som jobbar i de här sektornerna. Det är känt att löneklyftan mellan män och kvinnor är för stor. Det som man skulle förvänta sig är att lönerna skall gå upp för dessa yrkeskategorier, inte sjunka.

 

En annan sak som är klart negativ är att sjöfartens utveckling, hur den nu än blir, sannolikt kommer att innebära att kommunernas ekonomier påverkas negativt av den utvecklingen.

 

En fjärde faktor som jag vill lyfta fram är att under nittiotalet, sedan vi fick skattereformen, har kapitalskatteinkomsterna ökat kolossalt jämfört med förvärvsinkomsterna. Landskapsstyrelsen säger själv i sin egen framställning att under tiden 1993-99 ökade kapitalskatteinkomsterna med 340 procent, medan förvärvsskatteinkomsterna ökade enbart med 14 procent. Då är det viktigt att komma ihåg att det är på förvärvsinkomsterna, de inkomster som framför allt löntagare och pensionärer betalar, som kommunerna uppbär sina skatter, medan kapitalskatteinkomsten oförkortat på 29 procent går till staten. Men då skall vi komma ihåg att landskapsstyrelsen tar in 0,45 procent av det. Kapitalskatteinkomstökningen har utökat landskapsstyrelsens klumpsumma. Det är inte pengar som helt har farit bort från Åland utan de har kommit landskapsstyrelsen till del men inte kommunerna.

 

Det talas också här om att man skall förändra landskapsandelssystemet och jag förstod vicelantrådet som så att därför skall man godta detta förslag därför att allt annat skall regleras då. Men jag tror att det blir en ganska svår uppgift. Om vi ser på kommunernas kostnader är det som vtm Häggblom säger att de stora kostnaderna finns inom socialtjänsten. Det är där som kommunerna fortfarande har sitt ansvar. Då är det de facto så att den ökning vi har haft inom socialtjänsten i kommunerna har varit så stor så att landskapsandelarna sackar efter. När man 1994 trodde att landskapsstyrelsen skulle kunna täcka 37 procent av driftskostnaderna för socialtjänsten med landskapsandelar och staden 24 procent, så är det de facto så att 1999 var det bara 13 procent av dessa kostnaderna som landskapsandelarna täckte i staden och 29 procent i landskommunerna. Redan om man skall justera detta till den nivå som man hade som mål 1994 när landskapsandelsystemet konstruerades innebär det redan en hel del.

 

Hur man än vrider och vänder på det här, så om inte kommunernas skatteintäkter ökar, vilket jag här har försökt visa på olika sätt att är ganska osannolikt genom någon slags intensivare näringslivsverksamhet, så kommer det att bli svårt, allt tyder på det. Om kommunernas ekonomi drastiskt försämras måste vi komma ihåg att det som vanligt är de svagaste grupperna som drabbas. Det är inom socialtjänsten, det är äldre och barn. Det betyder att man inte kan bygga ut denna sektor i den takt som man kanske önskar. Personaltätheten kan inte öka. Lönerna kan inte stiga. Det är alltså kvinnor och barn och äldre som drabbas av det här. Därför är det lite ledsamt när man läser en sådan här framställning och det sägs att den har absolut inga konsekvenser för jämställdheten. Man kan naturligtvis vara av den uppfattningen, men då tycker jag att man borde få en analys av det, för jag tycker att det finns mycket som tyder på att om den här framställningen genomförs blir effekterna inte tillräckliga för att upprätthålla den välfärd som vi önskar ha och som vi framför allt önskar utveckla.

 

Fru talman!

Jag skulle vilja övergå till lagens innehåll. Som här har framhållits består den av två delar. Det är  den långvariga politiska diskussionen om fördelningsnyckeln, hur den kommunala andelen av samfundsskatten eller bolagsskatten eller företagsskatten skall fördelas mellan kommunerna på Åland. Där finns det två politiska ideologier, där den ena, som nu är klart i minoritet, representeras av vtm Bert Häggblom som vill se mera regionalpolitiskt på allting, en helhet och man skall inte göra någon större skillnad varifrån skatterna kommer osv., så finns den andra som landskapsstyrelsen nu presenterar och som socialdemokraterna också omfattar, dvs. att bolagsskatten eller företagsskatten skall gå till den kommun där den genereras och att det inte är ett verktyg att utjämna skillnaderna mellan de enskilda kommunerna, utan där har vi andra system, bl.a. landskapsandelar och skattekomplettering. På den här punkten har vi tyckt att landskapsstyrelsen kommer med ett förslag som kan godkännas.

 

Men sedan kommer vi till det nya förslaget, dvs. att landskapsstyrelsen skulle börja betala en viss kompensation till kommunerna på basen av den kapitalinkomstskatt som staten tar, dvs. 29 procent . Det finns inte beaktat i förslaget. Det är fråga om dividender, hyresinkomster och ränteinkomster. Det är helt borta ur landskapsstyrelsens förslag. Man vill på något vis komma fram till att man skall ta den kapitalinkomstskatt som betalas av jordbrukare, näringsidkare, enpersonsföretag och yrkesutövare som tandläkare, arkitekter, advokater osv. Här har vi inte samma uppfattning som landskapsstyrelsen. Skall man vara principiell måste man beakta alla dessa olika inkomstkällor. Det betyder att man borde räkna med den kapitalskattt som betalas på dividender, på hyresinkomster och på ränteinkomster. Vi ser inte något skäl att lämna bort det här. Landskapsstyrelsen säger också själv, och det sade jag redan tidigare här i en replik,  att ursprungligen när denna skattereform kom ingick kapitalskatten som en komponent i fördelningsnyckeln. Det sägs på första sidan i första stycket, sista meningen.  Trots att kapitalinkomstbegreppet som det ser ut i dag inte existerade 1991-92 när den nya lagen om samfundsskatt kom, var det i stort sett de inkomster som i dag omfattas av begreppet som beaktade när nyckeln fastställdes. Ålands kommunförbund har ocskå samma uppfattning, att detta skall beaktas fullt ut när man fördelar kapitalinkomstskatt via landskapsbudgeten tillbaka till kommunerna. Det här beror på det att om man skall vara principiell borde man inte göra så här krångliga konstruktioner som man nu gör. Landskapsstyrelsen medger själv i sin framställning att det är svårt att räkna ut yrkesutövarnas kapitalinkomst av näringsutövningen. Hur skall man skilja det från deras personliga kapitalinkomster? Det är alltså ett byråkratiskt system. Det är inte enkelt att räkna ut det. Det är förstås teoretiskt begripligt, men man borde i stället diskutera nivån på själva kapitalinkomsten, om man tycker från landskapsstyrelsen att det blir för mycket. Och skillnaden är stor mellan det som landskapsstyrelsen föreslår och Ålands kommunförbund. Landskapsstyrelsen vill fördela 6 miljoner, men kommunförbundet vill fördela 32 miljoner, så det är en stor skillnad mellan vad kommunförbundet tycker och vad Ålands landskapsstyrelse tycker. Det är ju så att kapitalinkomsten har blivit så väldigt stor. Jag hade en uppgift här som jag skulle vilja relatera, dvs. 1995 betalades det 16 miljoner i kapitalinkomstskatt från Åland, 1999 var det 56 miljoner och vi förstår att ur kommunernas synvinkel är det väldigt viktigt att få tillbaka en del av kapitalinkomsten, helst så mycket som möjligt. Deras resonemang bygger på det att om man tar detta som en del av samfundsskatten vill de ha sin skatteprocent på det här. Det är onekligen så att om man tittar på kommunernas ekonomi skulle det här ha en väldigt stor betydelse och det skulle också följa den allmänna princip som vicelantrådet har upprepat många gånger, att de skatteinkomster som genereras från kommunen skall tillbaka till kommunen. Men nu gör landskapsstyrelsen så att man tar bort en del av kapitalinkomsten. Det är onekligen så att kommunerna skulle behöva den. Att kapitalinkomsten har vuxit så här mycket betyder, kan vi säga, att landskapsstyrelsens budget har spätts på ganska rejält genom 0,45 just i det här avseendet. Nu är det så att den samfundsskatt som finns här troligen kommer att minska i betydelse. Allt tyder på det. Däremot är kapitalikomsterna inte lika sårbara utan där kan man nog tänka sig att nivån kan bibehållas och kanske t.o.m. stiga.

 

Ur kommunal synvinkel är nog detta en oerhört viktig fråga och jag tycker att näringsutskottet måste noga höra Ålands kommunförbund och representanterna därifrån. Jag tycker att de har gjort ett väldigt bra utredningsarbete och det är inte några missförstånd som måste utredas här; man kan inte bagatellisera deras uppfattning utan den är klar och tydlig och den bygger på ett logiskt resonemang som åtminstone jag har stor förståelse för.

 

Till sist vill jag lyfta fram att i och med att kapitalinkomsterna har ökat väldigt mycket blir det så i kommunerna att de personer som får en hel del av sin försörjning via kapitalinkomster inte bidrar till den finansiering av den kommunala servicen, som alla löntagare och pensionärer hela tiden måste göra på basen av sina förvärvsinkomster. Jag tror inte att de som betalar mycket kapitalinkomst vill undandra sig sitt ansvar när det gäller kommunens service, utan jag tror att de flesta skulle vara nöjda med att deras skatt ograverat gick tillbaka till kommunen, att också de människorna vill vara med och ta sitt ansvar för barnomsorg och äldreomsorg. De kan inte välja, systemet är som det är, men här finns en viktig politisk markering som jag tror att lagtinget skall göra. Det kan inte vara så att de som har möjligheter att placera pengar skall slippa billigare undan när det gäller att betala kommunalskatt och att det är löntagarna oh pensionärerna  som hela tiden skall betala mer och mer. Det är en viktig solidaritetsfråga som jag ser det och en jämlikhetsfråga.

 

Fru talman!

Socialdemokraterna vill att man i näringsutskottet tar upp frågan om kapitalinkomsten och helst att man redan i den här framställningen korrigerar det i enlighet med med kommunförbundets önskemål. Det är klart att den rättvisa som man talar om i och med att man säger vem som får mera och vem som får mindre enligt tabellen, den är intressant och den gör alla, men långsiktigt kommer inte det här att lösa kommunernas ekonomiska problem.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Ltl Sundback gjorde en intressant och insiktsfull analys som hon återgav som emanerar i huvudsak från Ålands kommunförbunds utredning. Jag håller med om det mesta. Det finns en problematik där som dock inte kommunförbundet har berört särskilt mycket och som väldigt i förbigående också berördes av ltl Sundback, nämligen att dessa samfundsskatter och kapitalinkomster är väldigt konjunkturkänsliga. Det är en stor risk för de kommuner som har en stor andel av sina skatteintäkter som kommer från just den här kategorin av kapitalinkomster att de när konjunkturerna är väldigt dåliga tappar väldigt stor del av sitt skatteunderlag och på det sättet blir utsatta för betydligt större effekter av konjunktursvängningarna än andra kommuner, som kanske har en jämnare och en större andel av skatteintäkterna från löntagare, pensionärer osv. Det här är nog en aspekt som är mycket viktig att ta i beaktande, om man börjar diskutera en utvidgning av kapitalinkomsterna som bas för den andel som landskapet skulle betala tillbaka. Jag är inte alls övertygad om att det är riktigt bra att göra på det sättet. Vi ser faktiskt hur oerhört snabbt kapitalinkomsten från dividender osv. har stigit, de kan sjunka lika snabbt och gå ner till noll.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Visst är det så. Det ligger liksom i sakens natur. Men som vicelantrådet upprepade gånger har sagt här skall samfundsskatten vara en stimulans för kommunerna när det gäller att utveckla sitt näringsliv. Jag tror, som vtm Bert Häggblom, att i många fall är detta en chimär; de flesta kommuner har ändå inte resurser och möjligheter att bedriva någon riktigt långsiktig näringslivspolitik. Därför är det så väldigt viktigt att Mariehamn faktiskt har en hög samfundsskatt, för skattekompletteringen är relaterad till den och det drar upp inkomsterna i form av skattekomplettering för de övriga kommunerna. Konflikten mellan stad och landsbygd är verkligen destruktiv för alla parter i detta sammanhang. När det gäller själva skatten så visst är den osäker, men det är hela näringslivets natur. Det är ändå bättre att få skatter från näringslivet än att inte få någonting och min poäng är att kapitalinkomsterna inte är lika känsliga som samfundsskatten.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är alldeles riktigt när det gäller sambandet mellan Mariehamns stads totala skatteintäkter och de övriga kommunernas lägre tilläggsfinansiering via skattekomplettering. Det är naturligtvsi så att de kommuner som har de lägsta skatteintäkterna i landskapet verkligen behöver be sin aftonbön, som går ut på att ”hoppas att Mariehamns stad får så mycket skatteintäkter som möjligt så att vi får en större skattekomplettering” – för att lite tillspetsa det hela.

 

Om dividendinkomsterna och övriga kapitalinkomster som inte är med i beräkningen som underlag för landskapsstyrelsens framställning kan man säga att de måhända är mindre konjunkturkänsliga. De är nog inte mindre konjunkturkänsliga, särskilt inte dividendinkomsterna, utan det är snarast på det sättet att det sker en eftersläpning. Det är inte tidsmässigt exakt samma perioder därför att dividendutbetalningarna baserar sig på föregående års inkomster och där sker en eftersläpning. Men den eftersläpningen syns nog som ett utslag av konjunkturen. Det är inte så att det finns en automatik i att dividend- och andra kapitalinkomster stiger fortsättningsvis hur mycket som helst. Det är alldeles klart att viker konjunkturen kommer också de att gå ner.

Ltl J-E Mattson:

Fru talman!

Jag vill lägga fram några synpunkter på fördelningsnyckeln för samfundsskatten. Samfundsskatten började betalas ut till kommunerna någon gång 1993 och har sedan dess haft en statisk fördelningsfördelningsnyckel. Det har dock inte näringslivet varit, näringslivet har varit dynamiskt och förändrats. Det kan man också utläsa ganska klart av den föreslagna nya fördelningsnyckeln, framför allt för en kommun, nämligen Lemland, som var helt utan samfundsskatt och som nu kommer att få sin beskärda del enligt den föreslagna modellen.

 

Jag skulle vilja till att börja säga att jag tycker att det är skäligt att den kommun där skatten uppstår också skall få del av den. Till den delen stöder jag förslaget starkt. Det måste finnas en rättvisa i skattekraft. Att man sedan kan ha olika åsikter om hur de skall användas tycker jag också att kan vara skäligt. När det specifikt gäller Eckerö kommun, som har påtalats här, har vi en kalkylerad försämring av samfundsskatten som år 2001 skulle uppgå till drygt 836.000 mark. Sedan vet vi att det här är en summa som förs över till andra kommuner; man kan säga att största delen förs till Mariehamn, men en del förs också till Jomala. Detta kan man utläsa helt klart av ett företag som redan har nämnts, nämligen Rederiab Eckerö och dess koncern, där Ålandsresor och Williams Buss ingår, som vid den tidigare nyckelns sammanställning inte ingick i Eckerölinjens koncern utan var skilda bolag. I dag ingår de och t.ex. Williams Buss är beläget i Jomala och därmed förs en del av samfundsskatten över från Eckerö till Jomala. Med den modell som man nu har valt måste ändå anses skäligt. T.ex. Saltvik får sin stora kapitalskatt/samfundsskattedel av ett företag, nämligen Chips, som också har en hel hög anställda i placeringskommunen Saltvik.

 

Jag vill ta upp något av det som har berörts av ltl Sundback och delvis också av andra, nämligen just detta föränderliga i samfundsskatten, att i en högkonjunktur genererar den höga skatteintäkter, under en lågkonjunktur kan den t.o.m. generera överhuvudtaget ingen samfundsskatt alls. Det här skall då kommunernas ekonomi vara beroende av och det är kanske det som vi egentligen borde diskutera mera:  hur säkerställa kommunernas utgifter? Det har varit på tapeten här och jag tycker att med den modell som man har valt och med den modell som landskapsstyrelsen tillämpar med skattekomplettering till kommunerna skulle den totala effekten med en en fördelning enligt befolkning förmodligen ge de åländska kommunerna kanske 20 miljoner mindre i pengar eftersom skattekompletteringen utgör en så stor del för vissa kommuner. Man säger att för Eckerö kommuns del har skattekompletteringen varit lika stor som samfundsskatten, drygt 1 miljon per år. En fördelningsnyckel som  helt rättvist skulle kunna garantera kommunerna en jämn och säker skatteinkomst är antagligen fullständigt omöjligt att åstadkomma eftersom företagen genererar så olika skatter. Man har ändå sytt in ett system som kommer att beakta en förändring under ett flertal år innan den slår ut och det tycker jag att är ett steg i rätt riktning. Jag har dessutom en stor oro och det är att innan övergångsstadgandet har slagit fullt ut för kommunerna kanske staten har lagt rabarber på all samfundsskatt, allt tyder på det. Det om någonting kommer att föranleda en ganska stor omvälvning. Vi vet i dag att Mariehamns stads samfundsskatt drar upp skattekompletteringarna för resterande del av Åland. I princip alla och övriga åländska kommuner får komplettering. Här ser jag det största problemet när det gäller att säkerställa kommunernas inkomster. Man påför mera och mera utgifter och inkomsterna försvinner. Det här är någonting som borde ge näringsutskottet en tankeställare. Jag tror att det finns siffror i dag som skulle kunna visa vad det skulle innebära om man lyfter bort samfundsskatten och hur den påverkar skattekompletteringen för de åländska kommunerna.

 

Ltl A-M Pehrsson:

Fru talman!

Eftersom jag kommer att behandla framställningen i näringsutskottet har jag med intresse följt debatten i dag och jag tycker att det har kommit fram många intressanta synpunkter som har vi har att ta itu med i näringsutskottet och granska närmare.

Som helhet omfattar jag den princip som man har gått in för i landskapsstyrelsen när det gäller fördelningsnycklarna och jag tycker att det är en rättvis princip att skatterna skall fördelas till de kommuner där de genereras, även om det finns kommuner som blir på den förlorande sidan jämfört med vad man i dag har fått när det gäller samfundsskatten.

 

Jag tycker också att den diskussion som vtm Bert Häggblom förde in var en frisk fläkt och ett intressant resonemang. När jag tänker närmare på det tycker jag ändå att det finns en ganska stor svaghet, nämligen att det överhuvudtaget inte stimulerar näringslivet i kommunerna. Det är vad man förr brukar kalla en socialistisk tanke att fördela lika åt alla, men om man fördelar enligt ”prestation”, enligt de skatter näringslivet genererar stimulerar det kommunerna att vara aktiva när det gäller näringspolitiken. Det är helt sant som han sade att det finns många som jobbar inom företag i Mariehamn men bor på landsbygden och det finns säkert också vice versa, så det kan nog vara svårt att gå in på de aspekterna och se var befolkningen är placerad. Jag tror att man med det här förslaget kan stimulera till att aktivera företag på landsbygden och kanske få duktiga företagsledare från Mariehamns stad som kan driva dessa företag. Det vet man aldrig! Men jag måste ändå säga att det var ett intressant inlägg i debatten.

 

Ltl Sundback tog upp kapitalinkomstskatten eftersom inte hela kapitalinkomstskatten föreslås fördelad. Det är någonting som vi nog kommer att titta på i näringsutskottet, det är jag övertygad, och den frågan kommer säkert upp i samband med att vi skall höra kommunförbundet. Det är en självklar sak att vi gör det och jag tror att vi också kommer att diskutera frågan med finansministern och med landskapsstyrelsen. Även om det inte är föreslaget i nu föreliggande framställning tror jag att detta kommer att bli någonting som man framdeles måste titta på. I det här skedet tar man kanske ett steg i taget.

 

Det har också förts fram insinuationer om att skärgården blir lidande när det gäller fördelningen och att det t.o.m. skall utarma skärgården. Då har man förstås tittat ensidigt på samfundsskatten, där det faktiskt är ett minus totalt sett, men om man ser totalt på båda fördelningsnycklarna ligger skärgården i alla fall på plus med drygt 1 miljon, så inte är det någon utarmningspolitik som landskapsstyrelsen för fram. Nog tycker jag att man precis som tidigare landskapsstyrelser, som har haft ett stort ansvar för hela Åland, för regionerna, i den här landskapsstyrelsen fortsätter också med den politiken och ser till att de svagare regionerna får komplettering så att det inte skall bli på minus. Jag säger det därför att det nu säkert sitter radiolyssnare och tror att det nya förslaget kommer att förfördela de små regionerna, men så är det inte totalt sett.

 

Men det skall bli intressant att fördjupa sig i ärendet och höra beröra samt att ta en diskussion om det nya förslaget. Vi återkommer i vårt betänkande.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman! Ltl Pehrsson säger att man kommer att stimulera näringslivet med det nya förslaget om samfundskatt. Då skulle det vara intressant att få ett exempel från de kommuner som kommer att gå back på förslaget, t.ex. Sunds kommun som får 150.000 mark mindre. På vilket sätt kommer förslaget att stimulera näringslivet i Sunds kommun? T.ex. Eckerö kommun förlorar 800.000 mark. Jag får inte den ekvationen att gå ihop med samma resonemang som fördes att kommunerna går back och att man skall få skattekomplettering. Hur avviker det här förslaget från mitt ”friska”, som ltl Pehrsson uttryckte det?

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Ja, skulle jag i dag kunna säga vad  Sunds kommun skall göra för att stimulera näringslivet eller vad vi skall komma med för förslag till nya satsningar och nya företag tror jag att skulle hamna ganska högt i hierarkin inom politiken, för det är nog det som många kommuner kämpar med: hur skall vi stimulera? Det aktiverar i alla fall kommunerna och det utgör en morot för dem. Vi har i Sund bildat en företagarklubb som hela tiden jobbar med just frågor att försöka etablera företag. Vi har företag på kommande. Vi har industritomter som vi marknadsför osv. Den kampen kommer åtminstone att fortsätta och jag tror att om man går in för en jämn fördelning åt alla är det risk för att man slår sig till ro och tänker att, okej, det går bra med utdelningen ändå så länge det går bra för Mariehamn! Men det här är ett sätt att aktivera alla kommuner att göra sitt bästa. Men så länge man inte har denna höjning av samfundsskatten och inte detta utfall från näringslivet i kommunerna är det naturligt att man måste få en skattekomplettering så att man kan hålla den service som är ålagd kommunen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Av ltl Pehrssons uttalande ser vi vilken analys det kommer att bli av förslaget. Inte kommer det att innebära att det blir någon bättre företagsamhet i Sund eller någon annan kommun. Ltl Pehrsson kom inte själv med något förslag hur man skall göra utan hon hänvisade till företagarföreningarna som finns i olika kommuner, men deras intresse och deras jobb bygger på den enskilda individens initiativkraft. Det är den enskilda iniativkraften som sätter igång ett företag. Var det sedan hamnar beror ofta på var man bor. Där är det viktigt att man skapar bostäder i kommunen, att det bor människor där, så kommer det också att skapas företag, men utarmar man skärgården och landsbygden kommer det inte att finnas företag där utan då får Åland ett stort huvud med en slak kropp!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Man kan säkert hålla på med det här ganska länge, men jag ser det som ytterligare en morot för företagarklubbarna att lägga på ett extra kol för att verkligen etaböera företag i kommunerna just genom att man drar mera skatt till kommunen. Det kan i alla fall inte vara en nackdel när det gäller att stimulera företagsamheten och näringslivet inom kommunerna att man får tillbaka den skatt man genererar.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det var intressant att höra centerns ledamöter här i lagtinget hur man bedriver regionalpolitik och decentralisering i samhället. Vi har sett att man glatt understöder ett lagförslag som ger sämre fördelning beträffande samfundsskatten till landsbygdskommunerna och skärgården. Det har man stått och hejat på från denna talarstol. Det är en ny centerpolitik som vi i dag har fått höra i detta parlament och det är intressant att höra. Man påstår att man kommer att skapa mera företag för att man får mindre samfundsskatt till kommunerna – det är en ekvation som absolut inte fungerar! Man försvarar på alla sätt landskapsstyrelsens framställning, där jag måste gratulera liberalerna för att de lyckats övertyga centern att understöda och hurra för förslaget här i lagtingets plenisal. Det är en ny centerpolitik, en ny decentraliseringspolitik, som kanske visar att man inte har tittat på lagförslaget och analyserat det fullt ut. När en kommun som Eckerö, som förlorar 800.000 mark, med centerordföranden står och hejar och säger att detta är ett bra förslag, som mycket bygger på att man får en sned fördelning för att man har en stor koncern i kommunen med många busschaufförer som gör att fördelningen far över till en annan kommun, så är det uppseendeväckande. Men det är den nya åländska politiken och därför är det intressant och jag ville bara konstatera det.

 

Det här är ett så intressant lagförslag att jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum på måndag.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum måndagen den 17.9 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 17.9. Innan ärendet bordläggs bereds de på talarlistan  anmälda talarna möjlighet att uttala sig. På talarlistan finns ltl Sundman, ltl Sundback och vicelantrådet.

 

Ltl Sundman: Fru talman! Jag avstår i och med att ärendet bordläggs.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att det är intressant och bra att den här frågan vidgas och att själva förslaget blir en del av resonemanget om de åländska kommunernas ekonomiska framtid. Jag tyckte att näringsutskottets ordförande ltl Pehrsson hade ett balanserat och bra inlägg och att hon också visade intresse för oppositionens synpunkter, vilket jag hoppas skall resultera i en produktiv dialog med resultat. Den stimulans för de åländska kommunernas näringsliv som man räknar med från majoritetens sida med lagförslaget är svår att bedöma, åtminstone kan inte jag göra det, men det som är alldeles klart är att sådan effekt kan det inte ha att det motverkar den urholkning av de kommunala ekonomierna som nu pågår. För år 2000 var det så att ekonomierna inom kommunerna försämrades med över 20 miljoner. Kostnaderna ökade med ungefär 30 miljoner och inkomsterna var ungefär 14 miljoner. Det är fråga om kolossala summor och det förändras snabbt. Man kan också se i kommunförbundets redovisningar att i de åländska kommunernas budgeter för 2001 budgeterade man minus 5 miljoner mark, men enligt kommunförbundet borde man budgetera plus 37 miljoner för att klara ekonomierna. Även om man är jätteoptimistisk när det gäller förslagets näringspolitiska effekter har jag väldigt svårt att se att man med det kan möta de svårigheter som kommunerna står inför. Det finns säkert flera olika sätt att försöka möta de här ekonomiska problemen, men ett är givetvis detta att ta hela skattebasen för kapitalinkomsterna. Det är klart att kanske kommunförbundet tar i, men det är väl för att visa vad det kunde betyda; kommunförbundet utgår från 1999 års beskattning och kommer fram till 32 miljoner. Det motsvarar ungefär det man inte har klarat av i budgeterna för år 2000; man försöker alltså själv anvisa en väg för hur man skall kunna klara sina ekonomier. Man måste naturligtvis från lagtingets sida bedöma om det är rimligt, men jag tycker ändå att principen är korrekt att alla kapitalinkomstskatter borde räknas som bas. Som landskapsstyrelsen också säger är det ett problem och det är svårt att separera den personliga kapitalinkomstskatten från den kapitalikomstskatt som hänför sig till näringsverksamhet för jordbrukare, närindsidkare och yrkesutövare. Det är ett inexakt mått som man nu har, det är byråkratiskt och det tar en massa arbete att räkna ut det. Då är det väl bättre att ta hela basen och sätta nivån där man i lagtinget tycker att det är rimligt och inte att försöka komplicera till det mer än nödvändigt. Då har man i alla fall hållit en principiell linje och volymen på överföringen till kommunerna kan lagtinget naturligtvis alltid själv bestämma. Då har man också följt principen att alla de skatter som genererar från kommunerna skall i någon form kunna återgå till kommunen.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

När det gäller den allmänna ekonomiska situationen för kommunerna är det ett viktigt ärende, men det är, som jag ser det, inte direkt kopplat till det här. Vi för nu förhandlingar med kommunförbundet om ekonomi, vad vi kan göra på kort sikt och vad vi kan göra i landskapsandelsreformen samt vad vi kan göra på längre sikt. Om man däremot betraktar det här som en fördelningspolitisk framställning är det en annan sak, men så har inte vi gjort, bortsett från att man skall lägga märke till att vi höjer nivån med drygt 6 miljoner och dessutom kan man räkna in en höjning av nivån därför att vi har en buffert på båda sidor s.a.s.

 

Om vi först ser på beredningen av ärendet och kommunernas roll, som här har tagits upp, så är det nio kommuner som uttryckligen är positiva till förslaget, och kommunförbundet har jag tolkat som positivt när det gäller grunden, kanske inte den långsiktiga helheten. Två kommuner, Brändö och Eckerö, tar upp detta med rörliga arbetsplatser. Det problemet har vi försökt lösa, men det är alltid så att tar man in nya komponenter i det här systemet så blir det svårare och svårare. Det finns alltid vissa statistiska problem, men jag tycker att vi har löst dem på ett tillfredsställande sätt. I stort sett ger kommunernas yttrande stöd för det här förslaget. Vi har alltså anpassat vissa smärre delar till det, men i stort sett kan man tolka att det finns ett stöd för.

 

Med tanke på den tidigare debatten är det tydligen någon radiolyssnare som har ringt och frågat, på grundval av vtm Häggbloms inlägg, att vad skall vi göra nu med skärgårdskommunrena som förlorar. Det är synd att debatten till den delen har gett så vilseledande information. Ser vi på skärgårdskommunerna och tar både samfundsskatten och kapitalskatten: Brändö plus, Föglö plus, Kumlinge plus, Kökar plus, Sottunga något minus, men i stort sett jämnt, (Från salen: titta på Vårdö!), Vårdö är en kommun som går på minus därför att man när fördelningsnyckeln gjordes upp hade en helt annan ställning för näringslivet. Man kan säga att Vårdö har fått ett stöd via samfundsskatten under den här perioden, medan Lemland och andra inte har fått det. Den principiella utgångspunkten är fortfarande att fördelningen skall vara rättvis. När det gäller de kommuner, som Eckerö och Vårdö, så skall man också konstatera att skattekompletteringen kommer in som en annan komponent i det andra systemet. Det är också fråga om en fyraårig övergångsperiod – jag tror att det var Eckerö kommun som ville ha en ändring på övergångsperioden, och vi gjorde såsom man önskade - och där kommer också en höjning av nivån, så man kan inte säga att kommunerna i allmänhet förlorar på det här. Nivån är som sagt 6 miljoner till plus detta tillskott. Sedan är det så för de kommunerna som har negativa och positiva siffror att det kan ändra de närmaste åren.

 

En annan fråga som har diskuterats väldigt mycket är kopplingen till näringspolitiken, om det här skulle kunna vara någon stimulans. Det var också någon som sade att kommunerna konkurrerar med varandra om företagen, och det är kanske en ideologisk fråga, men också en fråga om hur man ser på näringslivet. Som jag ser det är näringsverksamhet på Åland inget nollsummespel, att om en företagare är framgångsrik, så måste det nödvändigtvis vara på någon annans bekostnad, utan tvärtom visar hela Ålands att företagen stimulerar varandra och är den ena framgångsrik stimulerar det den andra. Sedan kanske man också kan säga att det ibland påstås att det finns avarter, att den åländska avundsjukan gör att man inte kan samverka, men det är en annan sak. Frågan ställdes här om vad Sund kan göra, vad Eckerö kan göra när det gäller näringspolitiken och det är klart att det finns ingen alldeles enkel given sak, men om jag skulle bedriva näringspolitik i Sund t.ex. skulle jag tillse att det finns en direkt koppling till en person, till handelskammaren eller  företagarförening som alltid kan rycka in och hjälpa företagarna och att utnyttja den enorma potential som finns på Bomarsunds- och Kastelholmsområdet, där det finns en stor massrörelse av människor som söker olika aktiviteter och då se till att det finns lokaler för företagsverksamhet, industriområden möjligen, men framför allt bostäder. Bostäder kan vara en avgörande faktor för näringslivet, om man lyckas sköta det på rätt sätt. Det här skall naturligtvis skötas i respektive kommun som känner de lokala förhållandena. Men jag tror att det vär viktigt att man är medveten om att det finns en koppling till skattefördelning, att Sunds kommun kommer att sätta sig ner i näringsnämnden, eller vad det är, och känna att det här är en positiv signal från landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen och lagtinget har naturligtvis budgeten i sin hand och fördelar pengar, men jag tror också att det är viktigt att vi ger den signalen till dem som sysslar med affärer och företagsamhet att vi ser att det är en viktig del, att det är absolut avgörande. Vi har som målsättning att vi skall trygga välfärden och den sociala sektorn i kommunerna, men i andra ändan har vi alltid det att det är människor som arbetar; det är kompetent arbetskraft som lyfter lön och konsumerar och det är företagare som tar initiativ och risker. Det är vi tydliga med i vår politik här: det är både en fråga om att trygga kommunerna, de svaga kommunerna behöver komma in i ett kompletterings- och fördelningssystem, men det är också en stimulans till att man skall bli belönad, personligen om man tar initiativ, samt också att kommunen skall hjälpa till. Jag tror att en näringspolitik, om vi ser det i stort, är bättre om det finns ett stöd på lokalplanet som kan hjälpa till med pappersarbete och sådant än att det växer här i landskapsförvaltningen, dvs. det är bättre att vi har stadigt på markplanet och inte så stor midja.

Fru talman!

När det gäller frågan om hela kapitalskatten skall fördelas är det många som har påpekat det. Jag har förstått det så att här blandar man ihop två principer. Det är helt legitimt. Jag tycker att det finns ett motiv för att säga att nu kan vi ge kommunen mera pengar, då tar vi hela potten på 32 miljoner och inte bara 6 miljoner. Men samtidigt har landskapsstyrelsens utgångspunkt varit den att den här framställningen handlar om det aktiva näringslivet, som man vill stimulera. Skulle vi då fördela resten av pengarna, så fördelas de till kommunerna beroende på vem som då har dividendinkomsttagare osv. i stället för att vårt fördelningssystem skall se på behovet hos kommunerna, dvs. behovet av att få friskvård för att klara de sociala åtagandena. Fördelningssystemet har vi hittills utgått från. Det är en annan del och det här skall vi då försöka renodla och man måste också gå tillbaka och konstatera att fördelningsystemet bygger på den principen. Det är klart att vill man vara renlärig och säga att kommunerna skall få tillbaka sina skatter, som ltl Sundback vill, så säger man att kommunerna får ta sina skatter, men kommunerna skall också ta sina åtaganden: hälso- och sjukvården 300 miljoner, en stor del av skolväsendet, ett par hundra miljoner, pengarna räcker inte till. Vi måste gå in och göra en omfördelning mellan landskapet och kommunerna. Den delen har vi gjort här i lagtinget och i tidigare landskapsstyrelser, ÅHS-reformen och 3,5 penni på skatteöret, hela skolfördelningen. Det är också möjligt att man i framtiden blir tvungen, på grund av utvecklingen, att ta över andra delar till landskapet, men det kräver en diskussion här i lagtinget därför att det är i alla fall en grundläggande princip att kommuner som finns i dag skall kunna ha både trygghetsnivån och handslingsutrymme. Det kanske inte är värt att ta någon större debatt om renlärigheten, men jag tycker ändå att jag vill föra fram den ideologiska frågan som jag tycker att är intressant därför att jag är faktiskt förvånad över att det kommer från socialdemokratiskt håll, dvs. skatterna i allmänhet i de nordiska välfärdssamhällena är allmänna skatter som betalas enligt bärkraft eller förmåga och som fördelas i det politiska demokratiska systemet. Ltl Sundback för in en ny princip och säger att de som är rika vill känna att deras skatter går till kommunerna. Jag tror säkert att det finns sådana som vill känna det, men drar man lite, lite längre högerut faktiskt i det ideologiska resonemang hamnar vi på nyliberalism, thatcherism, reaganism osv. Det är mycket intressant att en socialdemokrat kan hamnar där. Kanske den ideologiska skalan är en cirkel där ytterligheterna flyter ihop,  nämligen på det sättet att den som betalar skatt säger inte bara att min hemkommun skall få mina skatter, utan den person som betalar skatt säger att jag vill ha mina skatter, jag känner för min kommun, men kommunen kanske inte gör som jag vill, då vill jag själv ha mina skatter. Då har vi det fulländade libertanska eller nyliberala samhället: var och en betalar sin egen skatt, dvs. ingen skatt, var och en sköter sina åtaganden, var och en sköter sina skola, var och en sköter sin utbildning. Den ideologin är inte obekant i världen. Men jag undrar om ltl Sundback faktiskt har tänkt igenom det som hon förde fram till den delen. (Från salen: ltl Sundback: det kan du vara säker på)  ”Det kan jag vara säker på” – det är bara att beklaga i så fall!

 

När det gäller konjunkturkänsligheten skall man komma ihåg att huvuddelen av skatten kommer från förvärvsinkomsten. Konjunkturkänsligheten är inte minst lika stor när det gäller dividendbeskattning, så där tycker jag att det finns ett argument för att vara lite försiktig när man skall bygga upp kommunernas ekonomi på en större andel av kapitalskatten. När det gäller den kapitalskatt som vi här föreslår är det näringsidkare, jordbrukare och yrkesutövare, personer som kan tänkas vara någorlunda stabila Ett företag kan spela med avskrivningar, vinstföringar osv., så att till den delen tror jag inte att det här förslaget är på något sätt negativ ur konjunkturhänseende för kommunerna.

 

Fru talman!

Vtm Häggblom sade att det här ger en sämre fördelning. Det är precis tvärtom, om man ser på fakta. Fördelningen är mera rättvis. Den som får minus kan säga att man har fått plus tidigare som skulle ha varit minus och tvärtom. Alla kommuner kan inte vara nöjda när man gör en omfördelning därför att man har vant sig vid vissa inkomster, men den här fördelningen är precis vad lagtinget har efterlyst till den delen. Näringsutskottet sade redan 1997-98 att man skall göra en omfördelning som är mera rättvis, dvs. samfundsskattens fördelning skall inte vara statisk utan flexibel. Till den delen har alltså de obundna varit med om det här. När man säger att det här är en ny centerpolitik så inser naturligtvis alla att det är ett försök till att göra politiska markeringar, men ser vi på den faktiska diskussionen, såsom den har varit, har Frisinnad Samverkan och också socialdemokraterna till en viss del ställt sig bakom den här principen. Och jag har för mig att de obundna sade, när detta lanserades i den nya landskapsstyrelsen, att det här var precis vad vi höll på och jobbade med, det var ju nästan färdigt! Enda skillnaden var, om jag minns rätt, att tidigare vicelantrådet Salmén sade, att vi skulle inte ha gett så här mycket till kommunerna, dvs. sämre, sämre, sämre – om man räknar upp det 16 gånger, så kan väl alla fundera på varför vtm Häggblom säger det han säger!

 

Men, som sagt, detta är ett förslag som har förelagts lagtinget och jag hoppas att näringsutskottet gör en ingående behandling. Det är också värt att gå igenom de tekniska sakerna och hur det här i praktiken skall fungera smidigt, bortsett från det principiella ställningstagandet, men jag hoppas för min del att detta skall vara ett steg framåt i den åländska skattepolitiken överhuvudtaget, att det är ett slags mognadsprov om vi kan hålla en någorlunda redig skattepolitik och samtidigt säkra kommunernas ställning för att trygga den sociala sektorn och annat.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill kommentera det som vicelantrådet säger. Jag delar hans syn att samfundsskattefördelningen inte är fördelningspolitik utan det är rent matematiska fakta att fördela de influtna skatterna där de har uppstått. Det har även den obundna ledningen i Eckerö ställt sig bakom i sitt utlåtande från kommunen – ganska intressant att notera!

 

Den skattekomplettering som däremot kommer på s.a.s. och som kommer i stället för samfundsskatt för Eckerös del är fördelningspolitk, och den står centern för.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Fördelningspolitik kan man definiera på olika sätt, men det är klart att också när landskapsstyrelsen lämnar bort vissa inkomstkällor, som dividen, hyresinkomst och ränteinkomster, så kan man se att det antagligen har fördelnings- och regionalpolitiska grunder. Någonting måste finnas för att man inte tar med det, om man vill följa resonemanget att de skatter som genereras skall tillbaka till kommunen. När det gäller förhållandet mellan landskapsstyrelsen och kommerna om ansvaret för välfärden är det ändå så att under 1900-talet har kapitalinkomstskatterna ökat kolossalt och samfundsskatten har hela tiden ökat. Staten har beslutat att kommunernas andel av samfundsskatten skall minska. Ltl Erland var inne på att man tänker sänka den ytterligare. Men det här drabbar inte landskapet utan i 0,45 av statens skatteintänker har det här hela tiden betytt att landskapsstyrelsen har kunnat räkna med ökade inkomster. De åtaganden som landskapsstyrelsen har i form av utbildning och ÅHS kostar förstås mycket pengar, men man har också via förändringarna i skatteintäkterna i riksbudgeten kunnat lyfta betydande belopp. Det är alltså en komplicerad sak, men skall man se på kommunernas framtid och säkra bl.a. socialtjänsten, som vicelantrådet så vackert slutade med, bör man nog titta på hur inkomsterna till kommunerna skall kunna garanteras, för med det här räcker det inte.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Det är ett helt riktigt konstaterande, att med det här räcker det inte. Det är helller inte meningen, utan det här är bara en liten del av de skatteinkomster som kommunerna behöver. En viktig utgångspunkt för den här landskapsstyrelsen är att vi skiljer på fördelningssystemet och den här reformen som är till för att göra en mera rättvis fördelning. Det är klart att rent statiskt just nu är det en del av kapitalskatten som inte är med, men på lång sikt är hela systemet uppbyggt på det sättet att landskapsstyrelsen påtar sig uppgifter som kommunerna annars skulle ha och skall finansiera dem. När det gäller det som är ganska oroväckande – sänkningen av kommunalskatteandelen i samfundsskatten – är det helt riktigt att vi alla här i landskapet får 0,45 av samfundsskatteinkomsterna, men det har varit så tidigare att när kommundelen sänks kompenseras det via landskapsmedel, och det utgår jag från att kommer att ske också den här gången. Förhandlingen mellan kommunförbundet och landskape tar hänsyn till olika avdrag, förändringar i momsåterkravssystemet och liknande. Det är ganska komplicerade saker när man ser på den fördelningen mellan landskapet och kommunerna, men min  utgångspunkt i dag när det gäller den här framställningen är att inte blanda in alla andra stora komplicerade frågor därför att dem återkommer vi till.

 

Ltl Sundback, replik:

Frul talman!

Visst kan vicelantrådet resonera och handla så, men för oss i oppositionen är det otillfredsställande att se vilka andra åtgärder som skall vidtas för att stärka de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna. Man talar här om att man skall revidera lagen om landskapsandelar, men som jag försökte påpeka i mitt anförande släpar man redan betydligt efter när det gäller landskapsandelarna till kommunerna. Skattekompletteringen ökar, så den är redan över 20 miljoner. Det är fråga om det är rätt väg att gå. Så länge vi inte får se helhetsbilden, utan den finns någon annanstans och inte är offentligt tillgänglig måste vi argumentera för att kommunernas ekonomi skall tryggas så väl som möjligt inom de ramar som vi här diskuterar i dag.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Det låter på ltl Sundback som att lagtinget skulle vara en liten filial till landskapsstyrelsen som snällt sitter och väntar på att vi skall ge besked i alla frågor, i varje ärende. Här har vi gjort en framställning efter mycket arbete och för den till lagtinget och när det gäller kommunernas ställning är ramarna det som har tagits i ordinarie budget av lagtinget. Den utgångspunkten finns. Det är de ekonomiska ramarna finns. Nu håller landskapsstyrelsen på med förhandlingarna inför budgeteringen och ordinarie budget för att komma fram med nya förslag. Det är klart att var och en får i varje fråga lufta sina problem, men ärendet gäller just framställningen om skattefördelningen och jag kan naturligtvis räkna upp alla frågor som påverkar kommunernas ekonomi. Det är momsåterkravsystemet, mervärdesskatteredovisningen, räkenskapssystemet, tonnageskattefrågan, sjöfartens eventuella utflaggning osv. men jag tror att betar vi nu av den här framställningen kanske vi får bättre underlag för att diskutera de här frågorna vid ett senare tillfälle.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Framställningen är fördelningspolitisk, där man fördelar skatten. Det står i rubriken på framställningen. Oaktat vicelantrådet försöker räkna upp kommuner som går plus och minus, så står det faktiskt i den framställning som vicelantrådet har avgivit att landbygsskommunerna beträffande samfundsskatten förlorar 234.000 mark och skärgårdskommunerna 322.000 mark. Säg till i så fall om siffrorna i framställningen är fel! Sedan kommer det fram att de andra frågorna skall diskuteras senare. Som jag tog upp i mitt huvudanförande borde man se helheten, att man någon gång skulle ta ett helhetsgrepp och kanske komma med en framställning om allting. Det kanske kan uppfattas som för häftigt eftersom man inte tycks behärska den här delen. Men se på den kommunala ekonomin totalt sett! Vi vet att kommunerna har det svårt i dag. Vi skall ta lite nu och lite då och vänta och se! Det är det som är felet i all skattepolitik. Det är ett totalt lapptäcke i dag. Det tror jag att varje medborgare vet om. Nu har vi inte behörigheten för annat än kommunalbeskattningen, men ett sådant här förslag kan innebär att kommunalskatten på Åland kan stiga, vilket strider emot vad den finska regeringen och riksdagen har gått in för: att försöka få ner skatterna i samhället så att vi får igång produktionen, så att vi får igång näringslivet och konsumtionen på hemmaplan. Vi kan få enorma samhällsekonomiska konsekvenser som blir negativa för Åland och därför skulle det vara intressant att veta helheten och inte att vi måste vänta och se, vilket uppmaningen var här senast.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

För en stund sedan ville vtm Häggblom att vi skulle vänta och se hur hans totala slutlösning på skatteproblematiken skulle bli verklighet om 15 år. Jag vill inte påstå att jag har dåligt tålamod, men jag tänker inte vänta så länge på den slutlösningen. När man läser ett betänkande räcker det inte att titta på en siffra och en sida. Om vtm Häggblom vänder blad, så ser han lite plussiffror som sammantaget gör att alla skärgårdskommuner, utom Vårdö, får ett tillskott, men om man sedan lägger till bufferten och övergången blir det en positiv nivåhöjning för kommunerna totalt. Den här framställningen handlar inte om fördelningspolitik. Fördelningspolitik betyder att man med hänsyn till sociala behov fördelar mellan kommunerna. Den här framställningen är mera fråga om en fördelningsnyckel av de skatter som tas in på olika sätt. Med tanke på att de obundna har en viss erfarenhet i landskapsstyrelsen och där sytt på landskapsandelstäcket själva tror jag att det är en lärdom man skall dra att vill man ha någonting gjort, så sätter man igång och gör det. Vill man inte ha någonting gjort, så kan man drömma om att efter 15 år hade jag säkert rätt i att jag inte gjorde någonting! Men det är inte den politik som den här landskapsstyrelsen sysslar med, utan vi är utsedda av lagtinget och vi lägger fram konkreta förslag. Om lagtinget vill ändra på dem är det helt okej. Men att fara runt med alla möjliga stora problem som skall få sin lösning just nu leder ingen vart, det måste var och en inse.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det är uppenbart att vicelantrådet inte vill höra på vad jag säger. Jag sade att mitt förslag kommer säkert att bli förverkligat, men det kommer säkert att ta 15 år, för sådana bromsklossar som vicelantrådet kommer att se till att det aldrig blir förverkligat! Jag tror att om 15 år finns varken vicelantrådet eller vicetalman i detta plenum och då tror jag också att en rättvis fördelningsgrund kommer att ske. Jag vill genomföra det i dag, men jag sade också i mitt anförande att jag kanske är ensam i detta parlament i dag som har den här åsikten. Men det hindrar inte vicetalman Häggblom att föra fram det i talarstolen och få en debatt om det här, för vi behöver en debatt om fördelningspolitiken i det åländska samhället, om landsbygden och skärgården skall leva vidare på rättvisa grunder. Jag förmodar att landskapsstyrelsen i plenum skulle ha kunnat läsa igenom sin framställning och gått igenom paragraferna. Rubriken heter ”fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna”, så visst handlar det om fördelningspolitik! Det står ingenstans att man inte får använda dem för socialpolitik i kommunerna. I kommunen är allt skattepengar, inte är det så att det här skall till det ena eller det andra. 70-80 procent, beroende på kommunerna hänförs till sociala sektorn, till barndagvård och åldringsvård. Det är den som kommunen skall trygga plus skolsektorn. Det är det mesta vi gör i dag. Att börja tro att vi skall kunna börja driva företagspolitik i kommunerna! Jag tror ingen vill socialisera det, utan det utgår från de enskilda människorna som driver ett företag och som skapar nya företag.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

De åländska kommunerna har självständighet. De skatteintäkter som fördelas på ett rättvist sätt till kommunerna använder man med sin egen interna fördelningspolitik. Den skall inte lagtinget lägga sig i, den skall inte landskapsstyrelsen lägga sig i, medan landskapsandelssystemet är fördelningspolitik där man tar hänsyn till kommunernas ekonomiska situation.

 

TALMANNEN: Ärendet är bordlagt till plenum den 17.9.

 

Föredras för andra behandling ärende nr 7:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2000-2001 angående ikraftträdande av ändringar i den europeiska överenskommelsen som utgör tillägg till konventionen om vägtrafik. (RP nr 6/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående förordningsförslaget för lagtingets bifall. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Förordningsförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2000-2001 angående ikraftträdande av överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP nr 7/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående förordningsförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Förordningsförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 9:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2000-2001 angående ändring av naturvårdslagen. (FR nr 8/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående Nicefördraget. (M nr 3/2000-2001).

 

Tidpunkten för remiss meddelas senare.

 

Ltl Roger Janssons enkla fråga om motiven för tillsättande av nya styrelsemedlemmar i Ålands penningautomatförening. (EF nr 16/2000-2001).

 

Svar på den enkla frågan avges vid plenum inkommande måndag den 17.9.

 

Antecknas från tilläggslista till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till andra tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 15/2000-2001).

 

Talmannen meddelar att ärendet upptas till behandling måndagen den 17.9.

 

Lagtingets nästa plenum hålls den 17.9. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 12.14)