Föredras

Talmanskonferensen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § Arbetsordningen att gemensam diskussion tillåts angående ärendena 8 och 9 eftersom båda berättelserna nära ansluter sig till varandra. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Talmanskonferensen föreslår att revisionsberättelsen remitteras till finansutskottet. 

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen hänskjuts landskapsregeringens berättelse till utskott om lagtinget så beslutar. Talmanskonferensen föreslår att ärendet först upptas till diskussion och att lagtinget efter avslutad diskussion tar ställning till om landskapsregeringens berättelse skall hänskjutas till utskottet eller inte.

 Om förslag om bordläggning väcks, anses förslaget avse båda ärenden. 

Diskussion.

Lantrådet Viveka Eriksson

Talman! Landskapsregeringen förelägger lagtinget landskapsregeringens berättelse för verksamhetsåret 2008.

Berättelsen är en informationsspäckad berättelse med detaljerad beskrivning om hur landskapsregeringen har arbetat för att leva upp till de mål som har uppställts till budgeten 2008. Berättelsen ligger också till grund för att lagtinget och landskapsrevisorernas ska kunna har en adekvat uppföljning av landskapsregeringens fögderi under år 2008. Berättelsen är traditionsenlig. Den ser likadan ut och har ungefär samma fakta, som känt är.

Det som är nytt med 2008 års berättelse är att vi gör ett första försök att också föra in någonting som vi kallar en hållbarhetsredovisning, som kommer i slutet av den här berättelsen. Hållbarhetsredovisningen vill vi lyfta fram därför att hållbarhetstanken och hållbarhetsarbetet är en väldigt viktig del i landskapsregeringens arbete, men också för lagtinget och landskapsregeringen gemensamt. Vi talar väldigt mycket om den hållbara utvecklingen på sikt, hur vi ska klara den ekonomiska utmaningen framöver, hur vi ska klara den ekologiska utmaningen och hur vi ska ta ett socialt ansvar.

Därför har vi också i landskapsregeringen ett hållbarhetsråd, som har jobbat med de här frågorna. Rådet har också utarbetat olika former för hur man gör hållbarhetsanalys när vi fattar beslut. I hållbarhetsrådet finns representanter från de olika avdelningarna. Rådet leds av lantrådet. Redovisningen syftar till att öka förståelsen om den interna och externa påverkan. Om vi får en ökad kunskap om de faktiska förhållandena så får vi också bättre möjligheter att agera i en bättre riktning.

Hållbarhetsredovisningen kan utvecklas. De valda indikatorerna som vi har använt jobbar vi vidare med. Vi strävar också efter att ha mera interna indikatorer.

Till revisionsberättelsen, i två år har vi haft en metod där landskapsregeringen i ett tidigt skede har få ta del av revisorernas berättelse så att också landskapsregeringen har haft en möjlighet att svara upp på de frågeställningar och de påpekanden som landskapsrevisorerna gör i sin berättelse. Problemet det här året är att landskapsregeringen fick det här på bordet samtidigt som lagtinget fick det presenterat. Landskapsregeringen har dessvärre inte haft tiden att skriva ett meddelande. Vi önskar då jobba på det sättet att vi bereder oss inför hörande i finansutskottet och svarar på så sätt upp mot lagtingets olika frågeställningar. Såsom revisionsberättelsen ska fungera så kommer vi att titta inom vilka områden vi behöver ändra inriktning. Vilka regelverk vi ytterligare bör titta över och vad vi behöver åtgärda. Det är också en sak som vi gärna återkommer och diskuterar med finansutskottet. Men tyvärr hinner vi inte producera ett meddelande så att vi kunde ha den fördjupade debatten vid det här tillfället.

Revisionsberättelsen är redskapet för lagtinget att granska landskapsregeringen. Därför lyssnar vi också väldigt noga på den debatt som förs här i lagtinget och tar till oss de synpunkter som framförs under debatten och av finansutskottet behandling.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack så mycket, herr talman! Det är mycket uppgifter i det här avsnittet, bilaga 14 om hållbarhetsredovisning. Det ju med dagens teknik möjligt att publicera hur mycket grafer och uppgifter som helst. Det intressanta är ju ändå i vilken mån landskapet uppfyller regeringens kriterier på hållbar utveckling. Det finns mycket är att ställa frågor om. Jag ska stanna vid det som gäller genomsnittlig månadslön för offentligt anställda på Åland. Det visar sig att månadslönen inom offentlig sektor, både för män och kvinnor, är högre än inom den privata sektorn. Hur ska man analysera det här i ett hållbarhetsperspektiv? Vad är slutsatsen?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! Slutsatsen är att det här är ett problem. Det är ett problem som nog har varit känt länge. Flera regeringar har försökt komma till rätta med det här genom att få igång ett arbetsvärderingssystem. Det är ju ett sätt där man jämställer löner mellan olika grupper av anställda. Så har också den här landskapsregeringen gjort. Vi har kommit så långt i det arbete att vi har utarbetat ett system som också kan sjösättas framöver när vi får bättre ekonomi. När man väl sätter det här i kraft så kommer det också att kosta ganska mycket. Den beredskapen och den ekonomin måste också finnas, så att vi kan gå in och rätta till de felaktigheter som finns i lönesättningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nu tog jag faktiskt inte upp könsskillnaden, utan skillnaden mellan privat och offentlig sektor. Men om vi ska vi diskutera könsskillnaden så säger lantrådet att det är ett problem. Man har ett system och systemets förverkligande är beroende av när man har pengar att genomföra det. Men vad är det som är hållbart i resonemanget? Så här har vi alltid resonerat. Det behövs en utjämning och den bör ske så snart som möjligt. Oberoende av konjunkturen så kan det ju ske en omfördelning, om det är regeringens syfte och mål. Det här är ju inte ett konjunkturproblem utan det är ett strukturellt problem. Min fråga är; vad har det med hållbar utveckling att göra? Hur definierar man då förändringen med stöd av den här statistiken?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik

Talman! De olika kriterier eller de olika delarna som belyses i hållbarhetsredovisningen tar också fasta på den sociala utvecklingen och välfärden i framtiden. Därav är det också intressant att titta på hur lönesättningen ligger. Dels finns här en jämförelse mellan offentligt- och privatanställda. Könsaspekten är ju verkligt intressant om man tittar ur ett hållbarhetsperspektiv. I ett hållbart samhälle finns det en jämställdhet mellan kvinnor och män. Inriktningen är att vi på sikt ska ha ett hållbart samhälle. En redovisning finns för att man ska se hur läget är och att vi ska kunna följa en utveckling på sikt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Jag kommer att uppehålla mig vid revisorernas berättelse, och inte så mycket landskapsregeringens berättelse. Vi skulle ju få behandla dem jämsides.

Revisorerna har tillställt lagtingets sin revisionsberättelse över 2008, helt enligt lagen. De har fullföljt sin uppgift väl, de ska de ha ett tack för. Jag kommer att beröra några punkter i berättelsen det är främst de här mera övergripande och framåtsyftande förslagen till åtgärder, som det egentligen finns ganska mycket av, som jag vill kommentera på Centerns vägnar. Det punkter jag berör är jordförvärvsfrågan, sjukfrånvaron, elförsörjningen, budgetförverkligandet, pensionsansvarsfrågan, klumpsumman, ÅHS organisation och grundlagen kontra självstyrelselagen.

När det gäller jordförvärvsrätten så tycker jag att det känns betryggande, för mig och den kommitté som jag satt ordförande i som skulle utreda frågorna om hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt, att revisorerna efter sin noggranna granskning har kommit till samma slutsats som den parlamentariska kommittén gjorde. I mycket korta drag, betänkande var på 72 sidor, vill jag säga det ungefär med en mening. Tydligare villkor för jordförvärvstillstånd och bättre uppföljning av givna tillstånd, det blev det viktiga när det gäller jordförvärvsrätten.

Revisorernas skrivningar sätter ytterligare ett starkt tryck på landskapsregeringen att åtgärderna som föreslogs kommer att verkställas. Jag vet att det pågår ett arbete med att åtgärda det här enligt förslag, men det är inte klart. Arbetet pågår. Jag vill gärna betona också att i jordförvärvsfrågan var kommittén helt enig, d.v.s. medlemmar ur samtliga partier här i lagtinget. Det var endast en skrivning om näringsrätten som det fanns olika åsikter om. Det blev ändå en klar majoritet i kommittén som beslöt att näringsrätten skulle kvarstå, i princip som tidigare. Det här var mycket kort om vårt omfattande betänkande.

När det gäller sjukfrånvaron specifikt inom ÅHS organisationen, men man är också lite inne på hela förvaltningen, det är ju klart att det är lite problematiskt om man har en mycket högre sjukfrånvaro än övriga jämförande organisationer. Då måste man ju fundera på varför. Det är också så revisorerna har uttryckt det och tycker att man ska kunna ringa in sjukdom och att man också ska kunna utskilja arbetsrelaterade frånvaro eller annan sjukfrånvaro. Ändå kallar man alltihop för sjukfrånvaro. Det är väl ändå så, hoppas man, att grunden ska vara att godkända orsaker till sjukfrånvaro måste vara sjukdom eller olycksfall av något slag, det vill säga oförmåga att sköta sitt arbete p.g.a. sjukdom eller skada. Det ska ändå vara grunden, tycker jag. Sedan måste man fundera över vilka arbetsmiljörelaterade orsaker det kan finnas till frånvaro, som egentligen inte är sjukfrånvaro, utan frånvaro, men som man idag sjukskrivs för. Är det så att man finner sådana orsaker så måste det naturligtvis snabbt redas ut och åtgärdas. Det här är också revisorerna inne på. Det här är väldigt viktigt. Man påpekar också att statistiken inte är helt tillförlitlig. Det är säkert viktigt om man kan förbättra det, det föreslår revisorerna också. Det tycker vi också är viktigt. Likaså att man uppmärksammar i tid om det finns något problem på arbetsplatsen. Det är ju ofta sociala problem eller ett personrelaterat problem som förorsakar de här andra sjukskrivningarna.

I landskapsregeringens berättelse, som jag sade att jag inte skulle beröra så finns det i alla fall två signaler som man kan läsa sig till. Det är företagshälsovårdens statistik, jag har inte siffrorna framför mig men de största anledningar till sjukskrivningar var stress och utmattning. Sedan var det också en stor del vällevnadsproblematik, övervikt, brist på motion o.s.v. Det här är ju två signaler som jag tycker att är ganska viktiga, som man också inom förvaltningen ska ta till sig och fundera över. Vad ska man göra åt det här? Jag har inget bra förslag här och nu.

Jag sade att jag skulle beröra elkabeln men det är egentligen så att jag bara ville konstatera att revisorerna har ju egentligen koncentrerat sig på reservkraften och huruvida man kan lösa den och hur viktigt det är att lösa den. I övrigt är det så att det här ligger i finansutskottet. De behandlar den här frågan. Vi får avvakta vad man kommer fram till där.

När det sedan gäller Finansavdelningens förvaltningsområde så är det mycket och det är en omfattande text. Det är mycket väl beskrivet. När man läser revisorerna synpunkter så kommer man till att det man egentligen vill påpeka att det lätt blir en oklarhet i boksluten, för att man ibland blandar det aktuella året med tidigare års förluster och vinster. Det som vi kan dra för slutsats av det här är att det är lätt att hålla med om att en affärsbokföring skulle ge oss en tydligare överblick av landskapets verkliga finanser varje enskilt år. Det här är någonting som diskuteras och den diskussionen fortsätter, vad jag kan förstå.

Jag sade att jag skulle säga några ord om pensionsfonden. Också här tycker jag att det var betryggande läsning när man konstatera att revisorerna har funnit att fonden uppfyller 42,8 % av pensionsansvarsskulden, medan samma tal i riket är 12 %. Lika positivt är det att landskapets fonderingsgrad ligger på 27,8 % och statens 11 %. Vi har alltså ett mer fördelaktigt läge och bättre resultat, lättare att uppfylla vårt pensionsansvar. Revisorerna pekar på den höga avgiften för att arbeta med pensionerna, det är bra. Man föreslår att landskapet ska försöka omförhandla avtalet så att man får förmånligare villkor. Det tror jag ingen av oss har någonting emot.

Det som också är intressant är deras resonemang om avräkningsgrunden. Här finns ganska mycket att ta på. Här kan man konstatera, vilket också revisorerna gör, att redan i lagutskottets betänkande 1990- 1991 så är lagtinget inne på vad som eventuellt kan hända när det gäller utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida. Det är ju den som ligger till grund för vår 0,45 %, som gavs oss i tiden för att vi skulle kunna täcka utgifterna för ålänningarnas liv och leverne. Det var grunden för avräkningsgrunden. Man kan konstatera att revisorerna anser att landskapsregeringen nu bör göra en samlad bedömning av hur förändringarna har påverkat statsinkomsten. Det är ju den som påverkar vår inkomst. Man föreslår också att man ska försöka utreda om det finns möjligheter att ändra avräkningsgrunderna om man visar på flera punkter varför det är viktigt. Man visar också på att bara nettobudgeteringen som staten har genomfört skulle ha minskat våra inkomster med 100 miljoner under de här åren. Det är vad revisorerna säger. Det här tycker vi också är så pass intressant att vi vill uppmärksamma finansutskottet på att man tar till sig det här och funderar över det och ser vad man vill göra.

Skattegottgörelsen diskuteras också, den hänger ju med här. Avräkningsgrunden 0,45 %, skattegottgörelsen får vi ju tillbaka, det som är över 0,5 %, men observera endast en tredjedel av den. Man tror lätt att vi får hela men det är de facto en tredjedel. Skulle vi få hela skattegottgörelsen så skulle det ju förbättra vår ekonomi väsentligt. Det var någon i centergruppen som kallade de här resterande två tredjedelarna av skattegottgörelsen för Ålands medlemsavgift till Finland, för gemensamma utgifter som försvar, utrikesaffärer, gränsbevakningen och vad vi vill. Det kan hända att det är så vi ska se det, en medlemsavgift till Finland. Vi vill kanske minskade den medlemsavgiften.

Jag vill ändå erinra om att det jag säger i princip är en uppmaning till finansutskottet att titta lite närmare på för att se om man behöver göra någonting enligt vad revisorerna påpekar eller någonting annat.

Det här resonemanget håller naturligtvis Centern med om också när det gäller grundprinciperna för att en persons skatter ska betalas till det samhälle som ansvarar för skola, vård och omsorg. Mycket enkelt. Det här är en utveckling som är negativ för oss just nu igenom utflaggningarna. Många arbetar utanför Åland, men har familjen på Åland. Det är i sig inget fel. Vi tycker det skulle kännas mer rättvist om också skatten skulle tillfalla Åland. Det här arbetet fortgår.

Sedan var det en hel del om ÅHS organisation. Man har ägnat ganska mycket tid åt det. Här finns också mycket intressant som jag igen uppmanar finansutskottet att titta på. Det är ju klart att vi måste tänka till här igen när det gäller ÅHS. Här finns många goda förslag som jag också tycker är bra. Man pekar på det här dubbla ledarskapet, tudelade ledarskapet, man har en vård och en medicinsk uppdelning. Trots att jag själv är sjukskötare och har jobbat inom organisationen så anser jag att det här inte är riktigt bra. Jag tror att det skulle kunna vara bättre med en enhet. Ansvaret hos den läkarledda medicinska vården och den egentliga vården blir lite luddiga. Det är ingen som tar riktigt det där ansvaret. Patienten sköts utomordentligt väl på alla sätt men det är ingen riktigt som följer upp budgeten, ingen känner sig ha ansvaret för budgeten, ingen känner sig ha ansvaret för eventuella omorganisationer. Det är sant, som någon har sagt nu ganska nyligen, att det enda man gör, när det gäller budgetarbetet, jag tror att det också står här någonstans i texten, är att man vill ha flera tjänster. Det är all utveckling man kommer med från ÅHS, det är sant. Där tycker jag att man har fångat upp att man också har använt sig av audiatur som har jobbat med den här frågan. Här finns mycket intressant, jag ska inte förlänga det här. Jag tror att finansutskottet också ska läsa det här audiators utlåtandet mer som en bilaga till revisionsberättelsen.

Några ord om hur viktigt det skulle vara att vi skulle få en bättre klarhet när det gäller förhållande mellan självstyrelselagen och grundlagen. Det pekar man också på, vi kan bara hålla med om hur viktigt det skulle vara. Jag ska hålla mig till revisorernas förslag, de förespråkar en närmare utredning för att klarlägga gränsdragningen mellan självstyrelselagen och grundlagen. Det stöder Centern och anser att det måste finnas regler i grundlagen som gör att riksdagen inte kan överskrida sin behörighet i förhållande till Åland. Vi måste få bort hotet om att riksdagen genom att ändra grundlagen kan urholka självstyrelselagen.

Vi hörde härom dagen i lagtinget ett förslag från ltl Roger Jansson, vi vet inte hur allvarligt menat det var, om en konstitutionsdomstol i riket som möjligen skulle hjälpa till med det här, kanhända det är någonting att fundera på. Hursomhelst så tycker vi det är viktigt att också revisorerna låter lagtinget säga sitt om den här frågan också gentemot landskapsregeringens fortsatta behandling i den här frågan. Jag tror det är stor enighet i den här frågan.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag ville uppehålla mig en stund vid ÅHS organisationen till den del det finns en självständighet i vårdorganisationen inom ÅHS i förhållande till läkarledda organisationen. Så som det var tänkt från början, när ÅHS bildades och så som det var i början och medlet på 90-talet, så var det egentligen inte något problem. Det var tanken med den självständiga vårdorganisationen att det dagliga planeringsarbetet skulle skötas inom vårdorganisationen, separat. Nu när jag har kommit tillbaka till ÅHS ser jag att det genom åren har skett en väldig förändring till den delen. Det tror jag man måste åtgärda. Vårdorganisationen har blivit en självgående ekonomiskt styrenhet, som ligger utanför den läkarledda delen. Det betyder att det är två icke kommunicerande kärl, det här borde man ändra.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Tack för det stödet. Jag tror att vi måste börja titta på det här. Det blir för mycket oklarheter mellan de här. Som jag sade, ingen tar riktigt ansvar. Någon tänker att klinikchefen, som ofta är en läkare, ska göra det, ta ansvar för sin klinik. Men det blir inte så. Som man säger här, det ska överbryggas det här tudelade ledarskapet, man ska försöka få ihop dem, det tror jag att vi ska försöka jobba på med.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag är dock mån om att den här ursprungliga tudelningen eller ansvarsfördelningen, separeringen, fortgår. Vårdorganisationen är så väsentlig inom ÅHS organisationen, att slopa den vore fel. Däremot borde man återgå till den modell som var avsedd från början och få ett gemensamt ekonomiskt ansvar klart uttalat i organisationen, på det sätt som ltl Gun Carlson här angav. Det är en bra modell. Men det innebär inte att man lämnar den här ursprungliga uppdelningen.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Nej, det menar jag inte heller. Det går inte, för att vårdorganisationen, vårdfolket de är så pass många, läkarna är ändå få och de har ett mer smalt ansvar i grunden för det här, så det tror inte jag heller. Jag tror att man ska försöka, det kan hända att ordet överbrygga är det rätta ordet i den här frågan, vi får se hur det går. Men vi ska inte lämna det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, herr talman! Ltl Gun Carlson har stor erfarenhet just av frågor som rör ÅHS. Det är värdefullt att hon visar på brister i organisationen, utan att nödvändigtvis försvara det genom att vården är den bästa på Åland och allt det där. Vi kan diskutera sakligt just om den här organisationen för den är problematisk.

I det tillägg vi har fått i landskapsrevisorernas berättelse tas ledningsgruppen upp. Det är ganska avslöjande när man säger att ledningsgruppen inte har kollegial beslutanderätt. Var och en i ledningsgruppen bestämmer självständigt. Om man kommer överens så kommer man överens. Det allra värsta är att ledningsgruppen inte har skyldighet heller att följa vare sig lagtingets eller landskapsregeringens beslut. Nog är det ju en organisation som är ute och seglar ganska fritt.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Ja, på sätt och vis kan man beskriva det så här. Det är sant att ledningsgruppen i sig inte har någon kollegial beslutanderätt. Det är riktigt. Var och en är chef över någonting och beslutar över någonting, som de ibland har kommit överens om i ledningsgruppen, ibland har de inte ens diskuterat det men tar beslut om ändå. Ibland kanske de har olika åsikter och så går de hem till sin kammare och gör sina beslut. Det är helt riktigt, så här är det. Men att de inte skulle ha ansvar, det är ju fel. Varje chef inom ÅHS, varje anställd, måste ju följa sin budget. Alla som har budgetansvar måste följa den budget som de har blivit tilldelad. Det betyder inte att de gör det. Men de har det ansvaret. Man kan inte säga att de inte har ansvaret, för det har de.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Nej, vi kan vara överens om att de har ansvaret även om de inte tar ansvaret, det tror jag. Det har att göra med de här organisatoriska problemen. Man måste få till stånd en återkoppling till dem som har beslutandemakten. Det är ju ytterst lagtinget och landskapsregeringen. Jag vet inte hur många gånger när t ex jag eller någon i mitt parti har framfört åsikter om äldreomsorgen, ja, ja säger man då från landskapsregeringen, ni ska komma in med de ändringsförslagen till planen. Men enligt den här utredningen så spelar det absolut ingen roll vad vi säger i planen, för det finns inte några sanktioner eller följder. Det flyter på. Det är ju nästan alltid så att vi har tilläggsbudget från ÅHS för att läkarna vet att det inte blir några sanktioner.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det är också riktigt. Nästa problem är ju planen. Den behandlas inte som den borde behandlas. Det har alltid varit ett problem, det har blivit bättre genom åren. Det är fortfarande inte bra. Nu föreslår revisorerna att det skulle vara bra om man skulle få planen som ett skilt ärende i lagtinget i form av ett meddelande, det kommer fram här på sidan 59. Det kan hända att man också måste utveckla den diskussionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Ltl Gun Carlson analys var till stora delar korrekt när det gäller ÅHS. Där tror jag att det finns ett glapp, delvis, hur teori och praktik ser ut. Det var inte så länge sedan som det var omöjligt för vårdpersonal att bli klinikchef. Där har vi tagit steget framåt. Det ställs också helt andra krav på ledarskap och chefskap idag. Man ska kunna administration, budgetering, personalärenden och rekrytering. Det finns två enheter som jag tycker fungerar väldigt bra, primärvården och rehabiliteringen. Den ena leds av en vårdpersonal, Birgitta Hermans och den andra av en läkare som heter Sheila Sundblom. Kanske man får ta upp namn, när det är positivt, ursäkta, men primärvården och rehabiliteringen och Gullåsen.

Ltl Gun Carlson, replik  

Herr talman! Det här är också en jätteviktig fråga som jag tror att vi borde våga diskutera. Det är ingen självklarhet att det är läkare som ska vara klinikchefer. Inte på någon enda avdelning, det är ingen självklarhet. Det är egentligen väldigt dumt att vi har högt utbildade specialiserade läkare, som ska sitta vända och sköta papper som de egentligen inte klarar av. De är inte utbildade för detta. Vi tar inte till vara deras kunskaper utan sätter dem bakom ett skrivbord där de definitivt inte hör hemma. Det här har jag fört fram i olika sammanhang. Man har sagt att det är omöjligt för det finns ingen annan än en läkare som kan rekrytera en annan läkare till en tjänst. Ja, det kan hända men det är en liten, liten del av administrationen. Låt det vara så då att när man rekryterar en specialist så får en annan specialist redogöra för förhållandena.

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Där kan vi konstatera att vi har tagit några steg framåt. En av de viktigaste sakerna för ÅHS är när man rekryterar klinikchefer. Det kommer också fram i olika sammanhang att det finns ett glapp där mellan förståelsen vad man är satt att göra. Det är inbyggt i systemet. Det är inte så lätt att komma åt det. Meningen är att man ska ha en översyn av hela strukturen, bara budgetprocessen är färdig. Ledningsgruppen har lämnat ett förslag till ÅHS styrelse med de här beramade inbesparingsförslagen, där har man ju varit eniga, i alla fall.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! De har åtminstone lämnat förslaget till tidningarna. Det är sant att avdelningarna, enheterna som leds av sjuksköterskor i grunden, de fungerar väldigt bra. Jag håller med om det, de klinikcheferna är väldigt duktiga. Jag tycker nog man skulle gå vidare med också den här frågan. Det är inte heller många läkare som egentligen vill vara klinikchefer. Det är klart att det kanske är en viss status. Men skulle man förändra hela klinikchefskapet till en administrativ tjänst så skulle läkarna ändå få jobba med sitt. Naturligtvis skulle de ha ett samråd med de administrativa cheferna inom kliniken. Jag tror att det här skulle rädda många arbetstimmar för läkarna på sjukhuset. Det här skulle vara väldigt viktigt idag. Detta är en besparing, verkligen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Talman! Jag brukar alltid berömma revisorernas berättelse för den innehåller mycket intressant läsning. Det är ju ett enormt arbete som revisorerna har lagt ner. Även denna gång är det mycket intressant ur revisorernas berättelse. Jag har ju förmånen att få sitta i finansutskottet och gå ännu djupare in på de här skrivningarna. Betyget är, som vanligt, mycket högt.

Jag vill börja med att beröra revisionsberättelsen och revisionen som instrumentet. Det är ju en viktig del av den parlamentariska kontrollmakten, särskilt för oss inom oppositionen som inte har nyckeln till tvåpartimötena och regeringssammanträden. Det är på andra sidan stängslet. Hela den här revisionsapparaten är ju under lupp, som vi vet. Vi fick en preliminär presentation av det den 31:e augusti. Också där har jag fördelen att ingå i finansutskottet, som ev. ska diskutera den här lösningen på revisionen. Det som jag tycker är viktigt är att man får den här kedjan av revision. För det första när man börja revidera, att inputten till revisorerna är så stor och bred som möjligt att de får tips om vad som behöver tittas på. Sedan ska revisorerna själva avgöra vad man reviderar, vad man prioriterar sina resurser på.

Sedan när de här efterrapporterna kommer är kopplingen till förändring och förverkligande väldigt viktig del. Det är tråkigt att vi inte får det här meddelandet nu, som jag har sett som väldigt bra. Där får då landskapsregeringen förklarar vad man anser om revisorernas påpekanden och hur man avser att förändra sig. Det är lite otillfredsställande, tycker jag, att man bara ska ge det muntligt vid finansutskottets möten. Man borde ha meddelandet i botten. Inte gör det så mycket om det fördröjs några veckor. Det borde vara så. Det borde också, med den här nya revisionsreformen, lagstiftas att det så ska göras. Sedan borde dessutom det meddelandet gå via revisorerna att man får säga om man tycker att åtgärderna är tillräckliga. Så här görs det ute i stora världen. Sedan kan lagtinget slutligen säga att nu har revisorerna påpekat, nu har landskapsregeringen ändrat, nu är vi nöjda. Vi har utfört vår parlamentariska kontrollmakt. Jag har tidigare varit med om att alla inte riktigt har förstått hur jag menar. Jag hoppas att få förståelse för mina idéer när det gäller revisionen.

Helt kort vill jag beröra några punkter i revisionsberättelsen. Det börjar med förvaltningschefen, där revisorerna inte har berört, min käpphäst vid det här laget, nämligen på det sätt vilket förvaltningschefen är anställd, bara på basen av förtroende. Anställningsskyddet är bara så att om landskapsregeringen förtroende är borta så kan man göra sig av med förvaltningschefen. Det här är relevant också i belysning av när förvaltningschefen utför uppgifter som senare kan granskas. Man kan ha ett politiskt inflytande på förvaltningschefen, det är inte bra med tanke på vilka uppgifter förvaltningschefen har. Jag säger inte att det är något fel på nuvarande tjänsteinnehavare eller dennes ageranden. Bara att systemet är på detta sätt så öppnar för misstanke om det. Därför skulle det tjäna funktionen att antingen lyfts vissa arbetsuppgifter bort till den nya juristtjänsten eller så ändrar man anställningsförhållandet. Det här anställningsförhållandet kan vara bra när det uttryckligen gäller de funktioner som förvaltningschefen har som gränssnitt mellan politik och förvaltning. Den funktionen är ju också viktig och ska vara tillsatt på politisk förtroende.

När det gäller sjukfrånvaron blir man nog lite bekymrad när man läser revisorernas rapport. Vi har hört tidigare att vi har väldigt hög sjukfrånvaro på vissa håll. Det är ju ett problem, som tidigare talare sade. Det är ju många olika sorters sjukfrånvaro. Det kan behövas många olika sorters åtgärder för att bringas ner. Det är aldrig så att man klarar sig helt utan sjukfrånvaro, det är ju en utopi. Den går alltid att minskas, särskilt när vi har så höga siffror. Jag tror jag föreslår det i finansutskottet att vi ska titta extra på den biten.

När det gäller stöd för främjande av bostadsproduktion, så är det alltid lika intressant särskilt när man själv är lite i branschen och känner många kollegor. Landskapet bedriver en bank som är stängd, det är lapp på luckan. Banken är stängd, man får inte veta vare sig ja eller nej, när man frågar banken någonting. Det är kanske det allra sämsta. Det är bättre att få komma in till bankkontoren och så säger någon nej. Jaha, tack och hej. Men nu är banken stängd och man får inget besked. Det är lite tråkigt. Där finns också saker att titta på för finansutskottet.

Angående avräkningsgrunden, klumpsumman, det är intressant att nu få se, svart på vitt, vad de här förändringarna i statens sätt att budgetera innebär. Dock tror inte jag att det kloka är att försöka lösa våra ekonomiska problem genom att mjölka mera pengar ur staten Finland, som har mycket, mycket större problem än vad vi har. Vi läser dagligen på nyheterna om brödköer, bostadslösa, kraftig brist på resurser i offentlig förvaltning och välfärdsproduktion. Ska vi då ställa oss i samma kö och säga att nu skulle vi vilja ha 100 miljoner till, är det okej? Vi rika ålänningar är lite fattiga tycker vi. Nej, det är inte okej. Även om vi på något vis kan anses ha rätt till de här pengarna, så kan vi inte ställa oss i den kön. Vi får tyvärr inse att de här pengarna har rullat förbi. Lösningen är inte heller att öka klumpsumman. Om ett barn har för liten veckopeng, är det inte veckopengen som ska ökas, det är inköpen av det som veckopengen går till som ska minskas. Så är det ju i vårt fall. Vi ska egen beskattning så vi får de resurser vi själva skapar så att vi framförallt ser till att vi klarar oss på de resurserna. En tidigare kollega till oss, Harry Eriksson, sade alltid att närande eller tärandet inte spelar någon roll. Om det är så att vi är tärande då ska vi omedelbart ha egen beskattning, vi ska inte leva på någon annan. Är det så att vi är närande då ska vi omedelbart ha egen beskattning, inte ska våra pengar gå till någon annan. Det spelar ingen roll egentligen. Vad jag vill säga med det här är att det intressant att se, det som revisorerna skriver, lösningen av våra problem är inte att vi ställer oss med mössan i handen och kräver ytterligare allmosor av Finland. Det är många andra som behöver pengarna, mer än oss. Vi måste i stället reda upp vår utgiftssida.

Då är det ganska intressant att komma in på ÅHS, som i den här revisionsrapporten särskilt behandlas i och med att man har haft en särskild revision av ÅHS. Det där tyvärr så att bristen på revision inom ÅHS, bristen på effektivitetsrevision och fortlöpande revision har en prislapp. Det är säkerligen så att den prislappen är större än prislappen på de inbesparingar som nu är väldigt smärtsamma att genomföra. Det är ju vanskligt att säga vad utebliven revision kostar men det finns teorier som beskriver det här. Det är ganska dyrt att vara utan revision. I rapporten som finansutskottet fick en preliminär presentation i ett tidigt skede av, så finns det mycket intressanta saker i. Framförallt är det enkelt att läsa innantill i punkt 6, där man skriver att enligt revisorns Håkans Fants bedömning så finns det goda möjligheter till politisk styrning. Däremot ger den nuvarande organisationen inte speciellt goda möjligheter till en god ekonomisk effektivitet och kvalitet i vården. Vi kunde med bättre styrning få samma sak eller kanske mer för samma eller mindre pengar. Det är vad som sägs i punkt 6. Som en utomstående betraktare, som inte alls är någon speciallist på vare sig sjukvård eller ÅHS, ser jag att ÅHS organisationen är svårt överarbetad, rentav överambitiös med allt för många nivåer. Det blir alltid administrativa överlappningar och framförallt överlappning när det gäller vem som verkligen har ansvar för ekonomisk uppföljning. Det här har jag sagt tidigare och nu kommer det svart på vitt i revisionsrapporten. Det är inte lätt att komma till rätta med sådana här problem. Det är vår skyldighet att åtminstone försöka. Jag hoppas att rapporten kan vara början på en förändring inom ÅHS som gör att man säkerligen på sikt sparar pengar i form av högre effektivitet. Det beskrivs mycket bra i den här revisionsrapporten.

Talman! Det finns mycket man kunde orda om i revisorernas rapport, men jag nöjer mig med det här. Jag har möjlighet att noggrannare granska rapporten i finansutskottet.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ltl Danne Sundman berör klumpsumman. Jag blir lite förvånad där. Jag förstår att han tycker det är bättre med egen beskattning än klumpsumma. Men att det klumpsumman idag skulle handlar om allmosor, vi har ju ett system, jag ser inte klumpsumman som någon allmosa. Det är det som Åland rätteligen ska ha. Vi betalar in skatter och vi ska ha tillbaka det vi ska ha. Menar ltl Danne Sundman att i väntan på att vi ska få utökad skattebehörighet så ska vi inte diskutera klumpsumman ifall den är fel?

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Nej, tvärtom! Nu måste nog ltl Eliasson ha missförstått. Jag har inte pratat om några allmosor. Jag har pratat om att det som har varit, det här som revisorerna räknat ihop till över 100 miljoner, det kan vi inte tro att vi får retroaktivt i klumpsumma. Jag har många gånger här sagt att vi borde se över avräkningsgrunden. Men det har inte gjorts och det går inte att göra det retroaktivt. Det finns ju anledning att under den här övergångsperioden justera avräkningsgrunden. Vad jag vill försöka beskriva, det är det politiskt känsliga att vi ålänningar i det här skedet ska ställa oss i samma kö som alla andra som har behov av statens finanser. Jag sade det här som ltl Eliasson vet redan för många år sedan. Nu är det lite ”taskigt” läge, rent av, att ställa sig i den kön och konkurrera med andra behov. Nu kanske vi får inse att det är politiskt omöjligt att göra den här justeringen.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Nej, jag uppfattade nog klart och tydligt att ltl Danne Sundman talade om allmosor. Jag fick den uppfattningen att han menade att det är ingenting som vi ska göra något åt nu utan vi ska ha egen beskattning. Det är ju en fråga som vi jobbar på gemensamt. Det kommer att ta lång tid. Landskapsregeringen har ju redan börjat diskutera de här frågorna om att få en ev. justering av klumpsumman. Vad jag förstår nu av ltl Sundmans uttalande så tycker han att det är okej.

Ltl Danne Sundman, replik

Talman! Det är okej, men det borde ha gjorts för länge sedan. Nu är den politiska förutsättningen mycket svårare att få till stånd en sådan justering. Nu förstod jag också vad ltl Eliasson missförstod i mitt anförande. Lösningen på våra problem långsiktigt är inte att man justerar klumpsumman, så är allt frid och fröjd. Man får inte göra det med syfte att det ska ersätta vår strävan efter egen beskattningsrätt. Men under en övergångsperiod kan man göra det, även om jag tror att det är politiskt svårt. På sikt så skulle det cementera våra bekymmer om vi bara justerar klumpsumman och sedan är vi nöjda.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det var också ordet allmosor jag hakade upp mig på. Man kan inte kalla vår rättmätiga avräkningsgrund för allmosor. Om det visar sig att grunden inte har följt med under den här senare tiden, det har skett många förändringar som borde åtgärdas, så är det inte fråga om allmosor. Det handlar inte om att vi ska ställa oss i någon grötkö. Tvärtom, vi ska bara ha det som tillhör oss. Det måste man alltid hävda. Att sedan en egen beskattning skulle ta bort sådana här problem, det håller jag med om. Det håller vi alla, som tycker att egen beskattning är värd att jobba för, med om. Det är en annan historia.

Kort om audiators utredningen som talar om bättre kvalitet i vården. Jag tror nog att så mycket bättre kvalitet i vården får man inte någonstans, oberoende vad revisorerna säger. Vi har väldigt bra kvalitet i vården. Det som däremot har bromsat upp det är all datorisering, som hindrar många från att jobba effektivt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! När jag nämnde ordet allmosor så menar jag att det så man ser det från finska politikers sida om vi ålänningar nu ställer oss i kö och vill ha de här 100 miljonerna som, enligt den här uträkningen, har gått oss förbi. Visst kan man säga att det är våra pengar. Men jag försökte beskriva det politiska läget för att få till stånd en sådan justering. Om man argumenterar, vilket inte är fel men det blir politiskt fel i motpartens ögon, att det har räknats fel på det här sättet. Förstår ni? Nej, det gör ni inte. Men så tror jag att det tas, därför borde man ha gjort det här tidigare. Det är fel tid att göra det nu.

När det gäller revisionsrapporten så handlar det inte om att man ytterligare ska höja kvaliteten. Man måste ha samma kvalitet till en lägre kostnad. Det är slutsatsen i rapporten, att det är möjligt.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag har aldrig trott och tänkt att man skulle kräva tillbaka de ev. 100 miljonerna som har gått vår näsa förbi. Det tror inte jag heller att vi ska försöka oss på. Men på sakliga grunder enligt ursprungsdiskussionerna, har vi rätt att kräva en höjning. Det finns uppgivet på vilka punkter man har rätt att kräva en höjning eller en ändring. Bara det att vi är flera personer nu på Åland, vi är 0,51 % av Finlands befolkning idag, skulle göra lite extra miljoner. Inte ska vi ge oss trots att vi jobbar för en egen beskattning.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Nej, där håller jag med. Inte ska vi ge oss. Jag försökte i mitt anförande bara beskriva den politiska realiteten som de här försöken att justera klumpsumman kommer att möta, Det finns andra saker man måste diskutera, förutom de här sakerna som revisorerna påpekar, andra saker med anledning av självstyrelselagen som nu har några år på nacken. Det har t.ex. nämnts när polisen utför förundersökningar, som är riksbehörighet, är det är ingen som betalar för detta. De finns en lista i förvaltningen med detaljer på sådant här, som man borde ha ekonomiska transaktioner för. Det, om inte annat, ska man ju absolut diskutera. Det är tråkigt, det här systemet var från början ganska ska sinnrikt, vilket landshövdingen brukar påpeka när han får tillfälle. Det har cementerats i 0,45 %, de här andra mekanismerna har stelnat, det är tråkigt, annars skulle klumpsumman vara mycket mera attraktiv. För ”klumpsummankramarna” är det tråkigt, men för mig som vill ha egen beskattning är det här bra att inte klumpsumman fungerar. Jag vill bort från det som ltl Sundback brukar kalla för ”hemmafrustuket”.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag sällar mig gärna till dem som tycker att landskapsrevisorernas berättelse på många sätt är intressant läsning. Det är också digert dokument. Man tar upp både svåra och omfattande förvaltningsområden och försöker verkligen penetrera dem. I vissa fall kommer man också fram till en hel del intressanta och konstruktiva ändringsförslag. Dock, herr talman vill jag säga att lite väl koncisa och stränggenta förslag tycker jag att revisorerna ska komma med. Men det är många ord som kanske, borde, övervägas och så. Det är ändå svårt för landskapsrevisorerna att ha framgång, det vet jag av har lång bakgrund i det här parlamentet, att åstadkomma några förändringar. Jag kan ta som exempel att vi inte har någon upphandlingslag, som handelskammaren nu har utrett, att det skulle vara en nyhet. Det har lagtinget åtminstone två gånger beslutat att vi skulle lagstifta om det. Men ännu har det inte kommit någon lag. Det är framförallt för att skapa rättsäkerhet i systemet. Det kanske skulle behöva finnas en revision på revisionen, för att se om det faktiskt leder till förändringar och förbättringar. Nog om detta. Här finns tillräckligt att diskutera. Vi ska väl hoppas på det bästa, att någonting också leder till positiva resultat.

Ett genomgående säkert tema de senaste 10-15 åren är ÅHS. Det som lite skiljer sig den här gången från de tidigare litaniorna, är att det finns en bilaga med en särskild revision. På sidan 3, under iakttagelser och styrelsearbete, konstaterar iakttagare att ”styrelsen inom ÅHS är ett organ som är tillsatt på politiska grunder och fungerar som ett politiskt organ. De personer som sitter i den här styrelsen, de fattar politiska beslut.” Sedan står det att ledningsgruppen inte har kollegial beslutanderätt, vilket vi bytte åsikter om här med ltl Gun Carlson. Alla topptjänstemän i organisationen, förvaltningschefen, chefsläkaren, vårdchefen, ekonomichefen och personalchefen, det har inget kollegialt ansvar. Var och en gör som den vill om den inte råkar få de andras välsignelser. Eller om denna chef inte är så självständig, så låter man bli att göra något som skulle vara nödvändigt. Det finns ingen granskning av vad som beslutas, inte inom gruppen och tydligen inte heller nödvändigtvis någon koppling till styrelsen. Det här betyder att det inom ÅHS inte finns något kollegialt organ som skulle uppfatta det som sin uppgift att i första hand se till att ÅHS på ett optimalt och effektivt sätt verkställer det mål som lagtinget och landskapsregeringen har ställt. Det betyder att allt flyter fritt. Visserligen finns det beslut i budgeten hur mycket pengar den här organisationen ska få göra av med. Vi har en plan om vad som är målet med arbetet. Men vi har märkt i tilläggsbudget efter tilläggsbudget det att det inte är någonting som man slaviskt följer utan när man har ett behov så överskrider man budgeten och så kommer man och begär mera pengar. Vi beviljar alla mera pengar, för vi tycker ju då att det är nödvändigt att vi har en bra hälso- och sjukvård. Det har vi, men organisationen fungerar inte bra. Nu när vi ska göra det omvända, så kan man ju fråga sig vad som ska hända. Det säger också den kloka revisorn att det kan bli problem när man inte är tvungen att följa lagtingets beslut, speciellt kan detta komma fram vid ekonomiskt svåra tider då styrelsen blir tvungen att fatta beslut om att strama åt ekonomin genom beslut som påverkar strukturen inom vården. Vi befinner oss nog i en mycket osäker situation om var makten sitter över hälso- och sjukvården. Egentligen bottnar allt det här i att ursprungligen fanns ett förslag att ÅHS skulle vara en renodlad utförarorganisation och landskapsregeringen och lagtinget skulle vara en beställarorganisation och en finansiär. Men någonstans på vägen ändrades det där och det blev halvmesyr, det får vi nu leva med allihop. Man kan ju tycka att det inte spelar så stor roll bara vi har bra hälso- och sjukvård. Jag tycker nog ändå att man måste vara så ansvarsfull att man kan konstatera att organisationen antagligen inte är så effektiv som den kunde vara. Produktiviteten kunde ökas betydligt om man använder resurserna på ett transparent och systematiskt sätt. Den stora frågan är vem som har makten att besluta? Idag flyter det här, det svajar betänkligt. Ytterst blir det nog i hög grad, som jag har försökt säga, en läkarstyrd organisation. Det har det problemet att de flesta människor är väldigt respektfulla och underordnar sig läkarnas åsikter. Läkarna är naturligtvis mycket viktiga och ska respekteras, men de har inte det slutliga ekonomiska ansvaret. Här hoppas jag att utskottet gör lite kraftigare markeringar.

Det som ändå är det mest intressanta är väl avslöjandet om att ingen, ingen inom finansförvaltningen, ingen finansminister, ingen revisor har kunnat konstatera att de ändringar som har gjorts i riksdagens budget och andra förändringar som negativt har påverkat den här klumpsumman, ingen har märkt det och ingen har gjort någonting åt det, inte ens Ålands delegation och landshövdingen som annars minsann har varit väldigt aktiv vad gäller det ekonomiska systemet på Åland. Under hela den tid systemet har funnits har det på sätt och vis fungerat sämre och sämre, ju mer man har förändrat riksbudgeten och nettoprincipen. Det räknas också upp andra förändringar som har gjort att det inte fungerar såsom det var tänkt. Det är väl dags att se över hela systemet och hitta ett system som gör att vi lever på egna pengar, inte på andras pengar. Också här har finansutskottet en viktig uppgift att försöka samla lagtinget till ett kraftfullt ställningstagande. Jag håller med Centern att det här inte är några allmosor, det ska beaktas i de fortsatta förhandlingarna, speciellt den här procentsatsen om klumpen. Alla klumpedunsar får nu försöka göra sitt bästa för att få till stånd en förhöjning i enlighet med det system och den rätten vi har, naturligtvis. Det här är ingen konjunkturfråga, det är en strukturfråga och den baserar sig på självstyrelselagen.

I landskapsregeringens berättelse finns det ett helt kapitel om hållbarhetsutvecklingen. Det påminner lite om stadens miljöredovisning som ingår i bokslutet. De här staplarna blir lätt lite meningslösa. Vore det inte de klokare att det här med hållbarhet var någonting som bedömdes under varje kapitel eller varje avdelning? Nu blir det ett sidoresonemang, det borde vara mainstreaming, en huvudfåra. Man borde konstatera är detta en hållbar utveckling eller är det inte. Det här resonemanget som lantrådet och jag hade om den här stapeln som redovisar genomsnittlig månadslön för offentligt anställda och privatanställda, kan vi konstatera att både när det gäller manliga och kvinnliga löner så är de privaträttsligt lägre på Åland. Är det ohållbart? Är det ohållbart, frågar jag mig, kommer man fram till att det är ohållbart, vad ska vi då göra? Inte kan vi påverka de privata lönerna. Då måste vi sänka de offentliga lönerna. Eller vad är meningen med de här staplarna? Det är lätt att säga halleluja, men att göra det. Lite mera logik och slutsatser efterlyser jag. Det finns många slagord som vi tycker är vackra och fina men när man ska göra det i praktiken så krävs det nog lite mera. Jag tycker inte att det här är tillfredsställande. Framförallt tycker jag att regeringen inte drar några slutsatser av de här tablåerna. För min del tar jag gärna emot landskapsregeringens berättelse till lagutskottet, så vi får titta närmare på det här. Jag har ingenting emot hållbarhetsgranskning, men då tycker jag att det ska ske integrerat inom de olika områdena.

Det sägs här i landskapsrevisorernas berättelse på tre ställen att vi ska motta en ny finansförvaltningslag. Det tror jag är en väldigt viktig lag. Vi hoppas att den kommer inom 2009. Frågan är vad det kommer att stå i den och vad det riktigt står i den nuvarande lagen.

Jag tänkte därför ta upp det här med jordbruksstöden. Om man under en pågående mandatperiod höjer ett stöd, t ex jordbruksstödet, är det då förenligt med nuvarande förvaltningslag? Jag tror att det är vtm Gunnar Jansson som har lärt oss att om ett beslut, som lagtinget har tagit, förändras så är det bara lagtinget som kan förändra detta. Det här är kanske någonting som vi kan få svar på? Hur har det gått till att man höjer jordbruksstöden med pengar som vi inte vet varifrån de kommer. Är det förenligt med nuvarande finansförvaltningslag? Kommer det att påverkas av den nya finansförvaltningslagen? Annars börjar det kännas lite oroväckande det här med hur man förändrar lagtingets fastställda budget. Vi har ju ett tilläggsbudgetförfarande, det är väl där man gör förändringar i budgeten.

När jag nu är inne på jordbruksstöden så finns det, under Näringsavdelningen i landskapsregeringens berättelse, tablåer som är ganska överskådliga under näringspolitiken. Det är de allmänna stödformerna och EU-stöd till företag. Sedan kommer man till jordbruksbyrån, här finns inte en enda, ja det finns en liten tablå som visar att man delat ut LFA kompensationsbidrag för 105 %, inte bara för 100 %, utan för 105 %! Miljöstödet som bas stöd har man fördelat till 100 %. I övrigt står det inte riktigt klart och tydligt hur mycket pengar man har delat ut. Jag tycker inte det är riktigt schysst mot skattebetalarna. Nu uppgår det här beloppet totalt för landsbygdsutvecklingen för 2007-2030 till just under 60 miljoner, till mindre än 600 bidragsmottagare. Det finns uppgivet hur många som gäller för det ena och det andra. Det borde framställas i en tablå så att det blir överskådligt. Att räkna upp det här i flytande brödtext, antalet gårdar och stöd o.s.v. är inte riktigt tillfredsställande. Det rör sig om så mycket pengar och gäller så få personer att det är väldigt känsligt om man inte redovisar de här stödmedlen öppet och klart.

Herr talman! Jag ser fram emot en fortsatt diskussion efter att berättelsen har behandlats av utskotten.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har ingen orsak för min del att försvara ÅHS organisationen och dess effektivitet, tvärtom. Jag har själv föreslagit för styrelsen en ordentlig organisationsanalys och ändring, men det är lite segt att få majoriteten med sig i styrelsen. Jag vill ändå framföra en korrigering när det gäller Fants text här som ltl Sundback hänvisade till. Ledningsgruppens uppgifter, enligt reglementet så är deras huvuduppgifter att arbeta för de övergripande målen. Målen fastställs av lagtinget och landskapsregeringen. Det är deras uppgift. Men sedan har det visat sig genom åren att det nästan aldrig finns på deras föredragningslistor, utan det är administrativa frågor. Då tror jag man kommer till att det största problemet är sammansättningen av den här organisationen. Golvet, verksamheten är nästan inte alls representerad, utan det är administratörer helt enkelt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tror man måste vidga perspektivet. Det är som ltl Roger Jansson säger givetvis, men det att ledningsgruppen inte har någon kollegial beslutanderätt så därför svävar det fritt. När de dessutom inte åläggs att förverkliga lagtingets och landskapsregeringens beslut så finns det ju ingen styrning på verksamheten. Det tar upp frågor och diskuterar nu det som de diskuterar. Det som de kommer fram till kanske t o m förverkligas i vissa fall. Det är alldeles för svag definition av var makten sitter i organisationen. Det måste lagstadgas, det räcker inte med ett reglemente.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Inte är det kanske riktigt så. Den makt som finns inom ÅHS så den finns i reglemente, som är lagstadgat vad det reglementet kan innehålla. Där finns den inre organisationen och den makt som också de här ledamöterna i ledningsgruppen har. Den är klar och tydlig, sedan hur man följer den är en annan sak. Att de inte skulle ha någon kollegial beslutanderätt som Fant skriver stämmer inte riktigt heller eftersom i deras reglemente i punkt 5.1 anges att de ska bereda ärendena inför styrelsen. Det ska de göra samt att de dessutom ska ansvara för att målen och det som är viktigt för den övergripande verksamheten också genomförs i organisationen. Så står det också i reglementet. Egentligen är det bara fråga om att göra såsom det står. Men nog behövs förändringar också, särskilt när det gäller sammansättningen av ledningsgruppen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag är nog av samma uppfattning som Fant, att ledningsgruppens arbete och dess relation till styrelsen ytterligare bör lagstiftas och formaliseras. Det är det här som är väldigt oklart när det inte finns ett klart samband. Jag hoppas att man går vidare. Reglementet behöver säkert också ses över men det krävs nog lagändringar för att få klarlagt var ansvaret ligger och hur det är fördelat mellan lagtinget, landskapsregeringen och ÅHS styrelsen och ledningsgruppen. Att man dessutom inte har haft revisorer är ju katastrofalt. Det finns ingen intern uppföljning utan det är mest landskapsrevisorernas skrivningar som vi har haft att följa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Att det behövs en organisationsförändring inom ÅHS det tror jag att vi är flera som kan hålla med om. Det är också under diskussion i ÅHS styrelse. Jag reagerade lite på ltl Sundbacks anförande när hon tyckte att organisationen är läkarstyrd. Jag kanske inte vet hur hon menar, men jag har i alla fall upplevt med de diskussioner man har haft, att det anser åtminstone inte de klinikchefer som är läkare. De känner sig lite bakbundna, på ett sätt, att klara den ekonomiska situationen och följa budgeten för att det är problem med två hierarkier. Vi kommer tillbaka till organisationen, hur vi än diskuterar.

Ltl Barbro Sundback, replik

När den här ledningsgruppen inte har kollegialt beslutanderätt, om man har 15 klinikchefer av vilka tydligen de flesta i alla fall är läkare så nog vet var och en, som har varit inne i sådana här organisationer, hur det går till. Det finns en formell gång och så finns det en informell gång. Jag menar att den formella gången är alldeles för otydlig och oklar och den ger inte makt åt ledningsgruppen och åt styrelsen inom organisationen. Det är ju det som man måste formalisera.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag tror säkert att det kanske finns någonting att göra där. Men sedan måste jag nog hålla med ltl Roger Jansson att det finns sagt i reglementet ganska klart hur den här ledningsgruppen ska fungera och bereda ärenden till styrelsen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Man måste ju ändå inse att det är en skillnad mellan vad det står i reglementet och vad man uppmanar folk att ta ansvar för. En annan sak om det är formaliserat i lag, vem som har både ansvaret, skyldigheten och befogenheterna, det är ju då någon kan ställas till svars för någonting som har fullföljts eller icke fullföljts. Det är ju ingen förening det här, inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tänkte hålla mig till den här hållbarhetsredovisningen och ltl Sundbacks skepticism till den. Det har hon uttryckt förut och det är hennes fulla rätt. Ursprunget är ju Brundtlandkommissionens definition på hållbarhet. Det är absolut första gången landskapsregeringen har något sådant här. Det är någon form av pionjärarbete, som vi har gjort. Det är ett levande dokument. Vi måste hela tiden utvärdera om det är ett nyckeltal vi hänvisar till. När man jämför offentligt- och privatanställda så kan man också konstatera att när det gäller offentligt anställda är löneskillnaden mindre mellan kvinnor och män än vad den är inom det privata. Det är värt att starta en diskussion om det.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker det skulle vara viktigare att veta hur man åstadkommer balans mellan det sociala, ekologiska och ekonomiska dimensionerna på den frågan. Det är ju det som är regeringens mål med hållbarheten. På vilket sätt uppnår vi balans i ekonomiskt, socialt och ekologiskt avseende vad gäller löner mellan kvinnor och män och mellan det privata och det offentliga?

Landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Specifikt när det gäller lönejämförelsen kan man konstatera att det berör den ekonomiska och den sociala delen. Det har konsekvenser för hur landskapsregeringen ska handla när det gäller arbetsvärdering, när det gäller vad kvinnor får för pensioner, när det gäller hur jämställdheten avancerar i samhället. Vi kan konstatera att vi har en bra bit att gå när det gäller den frågan.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, om det behöver konstateras igen för miljonte gången, så gärna för mig. Men hur ska vi uppnå balans? Det är ju det som är problemet. Jag tycker det är lite att kasta dimridåer. Det är, som jag ser det, en stor ekonomisk och social orättvisa när det grundar sig på kön.

Det andra problemet är det här med privatanställda, jag tycker inte vi kan ta in det i landskapsregeringens berättelse. För hur ska vi kunna påverka det? Jag ser inte det meningsfulla med de här staplarna, ur det perspektiv som regeringen själv har valt att skapa, hållbar utveckling. Tvärtom kanske, det bara förvirrar ännu mera. Eller är det att man vill säga; titta vad vi är duktiga inom offentlig sektor, där är skillnaden mellan könen mindre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Redovisningen i landskapsregeringens berättelse utgår från uppställda mål. När det gäller bidragen som ltl Sundback efterlyste, den tabell som finns på sidan 112, utgående från den kalkyl eller den bedömningen man gjorde i anslutningsarealer för olika bidragsmottagare, här blev det på det ena LFA kompensationsbidraget 622 hektar mera än det kalkylerade, därav står det 105 %. Det ekonomiska utfallet av det här finns inte redovisat i den här berättelsen, det finns i landskapets bokslut.  Det finns inom en stödram, ett stödpaket inom axel två. Det här stödpaketet, LBU programmet togs fram av den tidigare landskapsregeringen med ledamoten Sundbacks parti som delaktig i. Det har fastställts av EU och den sittande landskapsregeringen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack herr talman! Jag hör att näringsminister Jan-Erik Mattsson har läst på sedan senast vi diskuterade jordbruksstöden. Det är bra det. Det är väl det omdiskuterade PM:et. Vi kanske kan få en kopia av det? Det är väl en offentlig handling? Det skulle vara mycket intressant att ta del av det. Om man jämför med det som redovisas på sidan 109, så tycker jag att redovisningen av jordbruksstödet är otillräcklig. Det är lite förvånande att man delar ut 105 %. Jag tycker det var ganska väl tilltagna stöd i alla fall. Det går hela tiden lite mera i överkant. Det toppar över en miljon här och en miljon där till jordbruksstöd. Det borde inte göra det. Jag håller nog med vtm Gunnar Jansson, lagtingets beslut kan bara lagtinget ändra på.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! När det gäller omfördelningen mellan olika stödåtgärder så är det någonting som lagtinget inte har fastställt. Till den delen finns det inom samma ram. Däremot så är ju de ändringar, den här berömda, omtalade åtgärden, som är iväg skickade för godkännande av ändring av LBU programmet och för notifiering till den ekonomiska delen. Men det är inte några nya pengar från landskapets budget som kommer in.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det hör ju kanske inte riktigt till berättelsen, men hur kan då det totala beloppet stiga från 57 till 59 miljoner? Någonstans har det kommit mera pengar under de här anslaget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Plenum avbryts här och återupptas kl. 15.19.

Talmannen

Plenum fortsätter. Nästa anförande Johan Ehn, varsågod.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Jag vill inledningsvis börja med att sälla mig till dem som lyfte fram det positiva i att årligen har en revisionsberättelse som är omfattande och beskriver landskapets fögderi under de senaste åren, granskade ur andra ögon än landskapsregeringens, vilket är väldigt nyttigt. Samtidigt vill jag också konstatera att från Frisinnad Samverkans sida ser vi också fram emot det arbetet som nu pågår att skapa en oberoende revisionsmyndighet, rakt underlydande lagtinget. Vi ser det som någonting som ytterligare kan utveckla revisionsarbetet på ett sådant sätt att det är lättare att också få en kontinuitet i arbetet. Man får också möjlighet att kanske bedriva det ytterligare utan de politiska glasögonen. I första hand handlar ju revisionsarbete faktiskt om att granska, utgående från av lagtinget fattade beslut, och hur det sedan förverkligas av landskapsregeringen.

Jag kommer i mitt anförande att lyfta några saker som rör både verksamhetsberättelsen och revisionsberättelsen.

Till att börja med vill jag lyfta en fråga som redan har varit upp, en intressant figur på sidan 23 1. Ltl Barbro Sundback var redan inne på det när man diskuterade skillnader mellan lönenivåerna i offentlig sektor och privat sektor. Jag skulle vilja lyfta en annan sak som diagrammen på den här sidan visar, det är om den genomsnittliga lönen som vi har inom olika delar av landskapsförvaltningen. Tittar man dock på sjötrafiken, skärgårdstrafiken så har vi en medellön som ligger på över 4 000 euro per anställd. Det är en ganska hög summa. Det här aktualiserar det som också till viss del har diskuterats här tidigare, men som vi från vår sida vill lyfta upp ytterligare, behovet av att göra arbetet med arbetsvärdering och vikten av att göra det. Har inte vi förstått saker och ting helt fel här, så har man inlett ett arbete med det här, men däremot har man lämnat sjötrafiken utanför. Det ser vi som ett allvarligt problem när man tittar på hur siffrorna ser ut här. Ska man kunna få en rättvis arbetsvärdering som syftar till att faktiskt göra förändringar på sikt så behöver man nog ha med helheten. Här skulle det vara intressant att höra kommentarer från landskapsregeringens sida av vilka orsaker man har lämnat bort just sjötrafiksidan? Det är också någonting som man i finansutskottet kunde stifta lite närmare bekantskap med.

När det gäller sättet att lämna revisionsberättelse så hör vi också till dem som tyckte att fjolårets system var bra. Att lämna den tidigt och ge landskapsregeringen en möjlighet att besvara de frågeställningar, kritik och kommentarer som finns i revisionsberättelsen. Den möjligheten gavs genom att avlämna berättelsen i god tid. Det är någonting som man borde eftersträva. Det gör att debatten här i salen blir betydligt mycket enklare. Det vore väldigt bra, för diskussionen och revisionen som instrument för oss här i lagtinget att utöva kontrollmakten, att revisionsberättelsen kom i så god tid som möjligt. Det här är ju ingenting som landskapsregeringen kan göra något åt i det här skedet. Men jag tycker att man bör lyfta upp det i en sådan här diskussion och kanske också försöka påverka revisorernas arbete framåt vad gäller den biten.

När det gäller de här två dokumenten som sådana, landskapsregeringens berättelse och revisorernas berättelse, har vi idag ett system där landskapsregeringens berättelse med bokslutet omedelbart går till utskott. Revisionsberättelsen går alltid till finansutskottet medan är landskapsregeringens berättelse kan gå till lagutskottet, om vi så beslutar. Det som vore viktigt här att inse att de här två hör väldigt intimt ihop. Att fördela, mellan två utskott på det här sättet rakt av, det kanske inte är det allra mest lyckade. När man nu diskuterar en ny finansförvaltningslag och när vi tittar över lagtingsordningen och arbetsordningen så kanske vi borde fundera på hur man ska lösa det här framledes. Kanske det vore bra att man gav finansutskottet, som ett huvudutskott, de här båda dokumenten och man tittar på dem gemensamt. Sedan begär finansutskottet in utlåtanden från övriga utskott som berörs av de här frågorna. Att man får en koppling mellan de här två dokumenten som blir tydligare än vad det är i dagsläget. Nu riskerar vi att få två parallella behandlingar som kan vara olyckligt för att kunna utöva just den kontrollmakt som är så viktigt i det här fallet.

När det gäller landskapsregeringens berättelse så finns det en sak som jag vill lyfta fram här som jag tycker att utskottet kunde titta vidare på, frågan har vi diskuterat ofta i samband med budgeten, frågan har också dykt upp i samband med revisionsberättelsen tidigare. Det handlar om bostadsproduktionen och de faktorer som påverkar hur vi får en bostadsproduktion ute i vårt samhälle. På sidan 21 i revisorernas berättelse finns det en väldigt beskrivande tabell, ett stapeldiagram som visar på utvecklingen av bostadsproduktionen. Vi hade en väldig dip i mitten av 90-talet. Den dippen, enligt vårt sätt att se det, är någonting som beror framförallt på den lågkonjunktur som då kom. Sedan fick vi en liten ökning 2002, det intressanta är att just det året tog man beslut om att införa enhetslån. Däremot hade enhetslånen inte hunnit göra så mycket verkan ännu, men redan där fick vi en uppgång. Samtidigt, i det här läget, avreglerade man också bostadsmarknaden. Tittar man sedan på de följande åren 2004-2006 då går bostadsproduktionen de facto ner. Utgående från de resonemang som man för, att enhetslånen borde lyfta bostadsproduktionen så går den faktisk ner. Landskapsrevisorerna uppmanar landskapsregeringen att följa det här noggrant. Vi tror också det är viktigt att framåt följa hur man får en bostadsproduktion som fungerar bra. Det vore också intressant att utskottet faktiskt tittar lite närmare på vad det finns för orsakssamband mellan de här olika förändringarna. Här vill vi rikta en uppmaning till utskottet att jobba med den här frågan. Vi borde få fram fakta som visar på vad som är orsak och verkan. Jag vet att vi har politiskt olika syn på saker och ting. Det borde vara lätt att få fram fakta. Här talar kanske fakta lite åt båda hållen men då borde man försöka få någon typ av tolkning av det hela.

Sedan några saker i landskapsregeringens berättelse som ligger mig varmt om hjärtat och som jag hoppas på att man kunde få lite mera beskrivet vid tillfälle. Det handlar om brand- och räddningsväsendet, i det här fallet sådant som har funnits beskrivet angående polishuset och alarmcentralen. Under många år har man resonerat om att bygga ut polishuset. I samma veva ska man också lösa utrymmesbehoven framåt för alarmcentralen. När man nu tittar i landskapsregeringens berättelse kan man konstatera att det inte finns någonting noterat om vad som har hänt under det senaste året kring den frågan. Jag har förstått att den springande punkten i det hela är att landskapsregeringen måste bestämma sig för vad man tänker göra med polishuset. Det fanns inledningsvis en tanke att man skulle bygga ut nuvarande polishus eventuellt ta andra närliggande fastigheter för att få det här. Men jag har också förstått att följande steg nu är att man ska bygga nytt helt och hållet. Här vore det intressant att få lite reflexioner om vad som är på väg att hända? Det är ganska viktigt att veta vart vi är på väg vad gäller de här två sakerna.

I övrigt finns många, många intressanta frågor som kunde tas upp i det här. Jag nöjer mig i det här skedet att stanna här eftersom min tid har runnit ganska för långt.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Orsaken till repliken är att det blev lite oklart i ltl Ehns redogörelse för den viktiga bostadsproduktionstabellen på sidan 21 i revisorernas berättelse. Det var så, vi ser här att 1999 började uppgången efter den ekonomiska krisen och fortsätter 2000-2001. Sedan blev det ytterligare en uppgång 2002. Sedan blev det en nedgång, precis som ltl Ehn sade. Så det här började mycket tidigare. Avregleringen av bostadsfinansieringen hade vi 1999, det innebar den här uppgången, som vi ser av den här tabellen. Införandet av enhetslån innebar ingen ny uppgång. År 2002 var endast delvis enhetslånsberoende, men fortsatt avregleringsberoende. Vi ser att diskussionen som har förts om enhetslånens betydelse för bostadsproduktionen i landskapet har ju varit kraftigt överdriven.

Ltl Johan Ehn, replik

Det är bra, om anförande var otydligt, att vi fick det förtydligandet. Det var det som jag precis också försökte säga. Det finns tydliga tecken på att det är andra faktorer än enhetslånen som gör att vi har en bostadsproduktion som ökar i slutet av 1900-talet, för att sedan efter man har infört enhetslånen faktiskt går, åtminstone under de par tre följande åren, neråt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag har inte riktigt samma uppfattning om hur man skall läsa den här tabellen, som ltl Ehn. Den här tabellen visar ju den totala bostadsproduktionen, också den privatfinansierade. Min minnesbild är ganska klar på den punkten. När det gäller hyresbostadsproduktionen så var det just reformen av bostadsfinansieringen, via enhetslån och räntestödslån, som verkligen satte fart, då i början på 2000-talet, på den produktionen.

Ltl Johan Ehn, replik

Våra åsikter går här isär. Det som man glömmer bort att ta fram här är avregleringen av marknaden. Där tror jag att man har en väldigt stor effekt om man tittar också på antalet bostäder som produceras totalt. Även om man titta på den siffran så har man en stor uppgång just efter att man gått in för avregleringen. Frågeställningen som dyker upp gör att det blir än mera tydligt att finansutskottet har någonting att bita i vad gäller den här frågan och titta på den så att man sedan också kan följa upp det i det budgetarbete som ska göras. Den här frågan bör rätas ut eftersom vi från vår sida ser en uppenbar risk att det som har hållit på att hända, när man har gått in för att agera bank från landskapsregeringens sida så kraftigt som man har gjort, det är att man tar på sig att bygga helt och hållet. Under de senare åren har det blivit så att det inte är någon annan som vågar starta upp hyreshusbyggandet eftersom de, som får den här typen av enhetslån, är de enda som kan konkurrera framåt också.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr ordförande! Det är väl där våra åsikter divergerar mest kanske. Faktum är att före bostadsfinansieringsreformen så byggdes det egentligen inte några hyresbostäder överhuvudtaget utanför Mariehamn. De satte i gång också en regional byggnation av hyresbostäder. Det är helt klart att just den här typen av hyresbostadsförsörjning är oerhört viktigt för vårt samhälle, särskilt när vi ser på vilket sätt det har främjat inflyttningen till Åland, som är helt väsentlig med tanke på befolkningstillväxten.

Ltl Johan Ehn, replik

Det är säkert så att även utvecklingen på landsbygden har skjutit fart i slutet på 1900-talet och i början på 2000-talet. Fortsättningsvis kan man konstatera att av de hyresbostäder som finns, så finns 68 % av dem i Mariehamn, 32 % ute på landsbygden. Tittar man också på hur pengarna fördelats för enhetslånen så är det framför allt projekt i Mariehamn som har kommit i åtnjutandet av dem. Det finns också några på landsbygden, men om jag inte minns helt fel, från den statistik som fanns presenterad i budgeten för detta år, så var den övervägande majoriteten riktade mot staden och mot stadens fastighetsbolag Marstad.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik

Herr talman! Ltl Ehn tog i sitt anförande upp polishuset i revisorernas berättelse 2008. Egentligen finns det inte någon skrivelse i revisionsberättelsen om det. Men jag kommenterar gärna och informerar om hur det står till med den saken. Det är riktigt att vi har gjort en undersökning och går igenom det. Vi har också fundera på en bantad version, men det visar sig att pengarna inte räcker till. I dagsläget är det så att polishuset inte kommer att finnas med i nästa års budgetförslag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack herr talman! Ltl Ehn hänvisade till tabellen på sidan 231 i landskapsregeringens berättelse, sjötrafiklönerna. Vänder man blad och går till sidan 232 så finns det en förklaring här. Det är mycket övertid som inte finns i de andra staplarna. Det gör att det blir så här, det blir lätt på det här viset. Övertid och obekväm tid, räkna antalet timmar. Sedan kan vi gå vidare till revisorernas berättelse till sidan 70, här står det i tredje stycket om konsultrapporten som många gånger har refereras här i salen. Många har ondgjort sig över en del saker där. Sista meningen på sidan 70;" revisorerna har erfarit att utredningen är bristfällig och att vissa av de förslag som framförs är dåligt underbyggda".

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det vore bra om ltl Sundblom höll sig till vad jag har sagt i mitt anförande vad gäller den sista biten. Jag nämnde inte någonting om utredningen. Jag använde mig av det material som finns i landskapsregeringens berättelse, inte någon utredning. Till den delen tycker jag det vore bra om man kunde replikera på det som har sagts i anförandet.

Vad gäller den andra biten vore det också bra om ltl Sundblom lyssnade på vad jag sade. Jag kritiserade inte de höga lönerna, jag sade att det finns ett behov av att gå vidare i att göra den arbetsvärdering som landskapsregeringen har utlovat. Jag ställde mig mycket frågande till varför man har valt att lämna sjötrafiken utanför den arbetsvärderingen. Det var de sakerna jag lyfte fram. Tydligen var det en öm tå hos ltl Sundblom där man övertolkar eller försöker skriva in saker som jag inte sade.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack herr talman! Ja, jag ville bara försöka peka på att det går att läsa de bitarna med anledning av det som ltl Ehn sade.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! På vilket sätt har ltl Sundblom kunnat göra en arbetsvärdering utgående från att läsa de siffror som finns här? Det vore intressant att få höra. Det var arbetsvärderingen jag efterlyste. Utgående från de siffror som finns presenterade här, visar det klart och tydligt att en arbetsvärdering bör göras för hela landskapsförvaltningen. Men, vill man inte lyssna på, utan man har förutfattade meningar om vad som kommer att sägas och försöker skriva på andra var man har att säga. Då blir det på det här sättet. Men det jag sade var att det är en arbetsvärdering som behöver göras. Där ska hela landskapets förvaltning finnas med, även sjötrafiken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Det är en bra berättelse, det har de flesta sagt och det vill jag också säga. Det är alltid roligt att säga något som alla andra säger. Det har också varit en bra debatt.

Jag tänkte ta upp sjukfrånvaron, men jag tyckte att ltl Gun Carlson sade ganska långt det som jag tänkte säga, det är onödigt att upprepa det. Jag håller med om det. Det fanns en sak som ltl Carlsson inte nämnde, att sjukfrånvaron mellan enheterna kan vara så olika. Det finns byråer som har exceptionellt hög frånvaro. Det står att sjukfrånvaron kan i en del fall vara arbetsrelaterat. Det där blir lite hängande i luften, jag hoppas att finansutskottet kan titta på det. Det sägs klart ut att vid långvårdsenheten Gullåsen är personalens sjukfrånvaro oroväckande hög. Det kan säkert finnas många olika orsaker till det. Det är ett tungt jobb på alla sätt och vis. Det sägs här att det är viktigt att landskapsregeringen analyserar orsakerna till den höga frånvaron. Det hoppas jag att man redan har gjort. Det vore intressant om den kommande debatten gav svar på det, annars får vi invänta att finansutskottets betänkande kunde ta fasta på det här.

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid som nästa punkt det här med anslagsöverskridningar. Det sägs ju i landskapslagen om landskapets finansförvaltning att "i årsstat upptagna anslag må ej överskridas", det är kanske är en formulering som inte riktigt är up-to-date, vi förstår ändå var det betyder. Ändå finns en hel del överskridningar, 15 stycken har revisorerna hittat. Det överskridna beloppet utgör sammanlagt 727 000 euro, det är en del pengar det handlar om. Det vore intressant att veta hur regelverket är när det gäller överskridningar? Hur är det med varningar och andra disciplinära åtgärder för otillåtna budgetöverskridningar? Behandlas alla lika? Det enda jag känner till är prickningen av näringschefen. Om det var på politiska grunder eller på vilka grunder det var, det vet jag inte. Det är det enda fallet jag känner till. Samtidigt ser vi att det finns 15 olika överskridningar, som revisorerna har konstaterat, bara för fjolåret. Det här vore intressant att få reda på. Behandlas alla likadant? Hur tydligt och klart är regelverket när det gäller repressalier vid överskridningar?

Tittar man längre fram i berättelsen finner vi överskridning med över 200 000 i Ålands hälso- och sjukvårds verksamhetsutgifter. Det andra stora är sjötrafiken, reparation och underhåll av färjor, där har vi 145 000 i runda tal. När det gäller det sistnämnda så sägs det att det har överskridits tre år i rad. Inte tror jag det kommer som någon större överraskning för någon. Mig veterligen, har det inte lett till några disciplinära åtgärder här.

I övrigt vill jag säga att den diskussion som har varit om ÅHS, som ltl Gun Carlson initierade på ett mycket förtjänstfullt sätt och ltl Barbro Sundback backade upp, kändes bra. Jag har ju från Ålands framtids sida, ända sedan vi kom in 2003, motionerat gång på gång att man skulle ta in managementkonsulter och titta genom den här organisationen ordentligt. Jag har också flera gånger sagt att man borde ha en professionell styrelse som är bra på ekonomisk styrning av en organisation av det här måttet. Annars tror jag det blir mycket som vi ser av nu, det är ganska naturligt alla politiker är människor, alla politiker är måna om sitt röstunderlag. Om någon läkarstation i Godby ska dras in är det ganska naturligt att folk som bor i närheten reagerar. Det blir lite Töftöfärjans matpauser över alltihop. Man hoppas att man skulle få till stånd en förändring. I och med att de kloka kvinnorna ltl Gun Carlson och ltl Barbro Sundback var inne på det här så får man väl konstatera att när en karl säger något leder det inte till någonting, men om två kvinnor säger det så blir det säkert förändring, eller om det var tvärtom det brukar sägas, jag kommer inte ihåg.

När man tittar på det här med budgetöverskridningarna så säger revisorerna att; ”2008 är det inte frågan och ett överskott i budgetförverkligande utan frågan om ett budgetunderskott i bokslutet om 6 900 000 euro i runda tal, vilket är det verkliga budgetmässiga resultatet. Revisorerna finner att överföringarna av överskottet från år 2007 på såväl inkomstsidan som utgiftssidan både förskönar och gör bokslutsresultatet för budgetförverkligande otydligt”. Det här är ett ganska allvarligt konstaterande som jag också skulle vilja att finansutskottet tittar på.

När vi tittar på pensionsansvaret, som flera ledamöter har varit inne på, så är det klart att man kan säga att vi har en betydligt högre täckning här än vad man har i Finland och Sverige. Ändå kan vi konstatera att vi har en skuld på 314 000 till pensionstagarna, så kan man också räkna. Det är stora pengar det handlar om. Den skulden får man betala ränta på. Därför håller jag inte riktigt med om det resonemanget som har varit tidigare att allt är frid och fröjd för att vi har lite bättre än vad man har det i Sverige och Finland. Det finns, de facto, en pensionsskuld som är väldigt, väldigt stor.

Herr talman! Jag tänkte ta upp det här med avräkningsgrunden, som flera har varit inne på. Det sägs inledningsvis under rubriken uppföljning av förändringar på sidan 51; "landskapsrevisorerna har erfarit att någon framställning om en ändrad avräkningsgrund inte har gjorts varken från landskapets eller statens sida". När det gäller det sistnämnda tror jag inte att vi ska vänta på det alltför länge. I från landskapets sida borde man kanske titta på det. Jag vill faktiskt påminna om en finansmotion som jag lämnat in själv i fjol, 7 november 2008, med den här texten;" under året upptas förhandlingar med riksmyndigheterna för att uppnå en justering av klumpsumman för att kompensera de merkostnader landskapet fått p.g.a. övertagandet av stöd som hör till rikets behörighet". Här tog jag upp problematiken med LFA stöden, som jag har förstått att har väckt stor uppmärksamhet i delar av åländsk media. Jag hävdar fortfarande att vi betalar en hel del stöd som de facto inte hör till oss. Utöver det listar revisorerna fem punkter som har ändrats sedan självstyrelselagen infördes, som ltl Gun Carlson var inne på, så är det över 100 miljoner det sammanlagt handlar om. Det är, de facto, stora pengar. Visst, som ltl Danne Sundman sade, det är ingen lösning på sikt att försöka ändra avräkningsgrunden. Jag noterade i debatt om skatteövertagandet att man från finsk sida nu vill locka med att vi kan resonera om en ändring av avräkningsgrunden för att man synbarligen ska tappa lite fart och motivation när det gäller övertagandet av beskattningen. Det system vi har nu, det måste följas. Tar vi kostnader som inte hör till oss så ska avräkningsgrunden ändras. Jag är lite förvånad över att man inte har tagit upp den frågan dess mera. I 47 § självstyrelselagen sägs det om avräkningsgrunden så här; ” avräkningsgrunden ska höjas om landskapets utgifter har ökat genom att landskapet övertar förvaltningsuppgifter som ankommer på riket eller efter överenskommelse med riket genom att landskapet svarar för verksamheter för helt eller till betydande tjänar riksintressen.” När det gäller LFA stöden så är det definitivt på det sättet, det var ingen som sade emot det heller i den budgetdebatt vi hade. Som vanligt när det läggs fram förslag så rinner det ut i sanden, för att dyka upp så småningom. Det här är ändå så pass mycket pengar det handlar om. Jag hoppas att det ska dyka upp så småningom.

Det var de korta kommentarer som jag ville ta upp, herr talman.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik

Herr talman! Avräkningsbeloppet och 0,45 som hör ihop med det, så har den här landskapsregeringen, som noterats i media, lyft upp diskussionen på den nivå där den hör hemma, på högsta politiska nivå. I och med det som står i självstyrelselagen, att det är via lag som det här ska ändras, om man ska ändra avräkningsgrunden och 0,45, då krävs det politisk dialog och diskussion. Det torde ha noterats att statsministern har uttryckt sig försiktigt positivt om det här, även finansministern. Vi för den här diskussionen som efterlyses, också i den här berättelsen. Vad gäller LFA stödet måste jag lite grann opponera mig här. Jag vill minnas att ltl Anders Eriksson var med och såg till att vi fick över kostnadsansvaret för att betala ut LFA stödet. Jag tror att det är så. I samband med att man tog på sig kostnaderna borde man också ha diskuterat avräkningsgrunden. Det vore ha varit lämpligt just då.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Om det skulle ha varit som finansministern säger, så hade det absolut varit lämpligt då. Däremot var jag med under förhandlingarna om EU-medlemskapet. År 1995, om jag inte missminner mig, konstaterade man att, det som sägs i självstyrelselagen om att styrning av lantbruksproduktionen som hör till åländsk behörighet och priset på landsbrukprodukter som hör till rikets behörighet, här går saker och ting kors och tvärs. Då tillsattes Uronengruppen med jord- och skogsbruksministeriets dåvarande kanslichef Reino Uronen som ordförande. Där gjorde man den uppdelningen att LFA stödet, som var enbart ett arealbaserat stöd som de facto hade betydelse för inkomsten, det skulle riket ha. Miljöstödet, där man faktiskt kunde styra jordbruket till en viss riktning, mera miljövänlig, det skulle landskapet ha. Den uppdelningen gjordes. Varför LFA stödet sedermera övertagits, det kan inte jag svara på.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik

Herr talman! Håll med om, i varje fall, att det vore lämpligt att man i samband med behörighetsöverföring, diskuterade avräkningsbeloppet. De facto har vi kostnader för LFA stödet just nu vilket belastar vår budget och har varit föremål för diskussion. Man borde i samband med att man väljer att ta över de här kostnaderna också föra den här diskussionen i förhållande till avräkningsbeloppet. Nu säger man här att den här landskapsregeringen borde reda upp för det som gjordes då. Det är klart att vi kommer att försöka. Den här dimensionen kommer att finnas med. Saker och ting borde ha tagits lite mera vartefter.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller med om den saken. Jag tycker den värderade finansministern är lite onödigt känslig nu, jag har inte riktat kritik mot sittande landskapsregering. Jag tog upp den här problematiken genom en finansmotion för att det förhoppningsvis skulle leda någon vart. Det som gjorde att jag skrev finansmotionen var att jag noterade att landskapet också har tagit över tilläggsdelarna för miljöstödet som ingenting har att göra med styrning av jordbruksnäringen i en viss riktning. Det är också inkomstkompensationsstöd, som man fick till stånd i förhandlingarna. Också det var ett stöd som, de facto enligt gällande självstyrelselag, hör till riket som landskapet betalar till en kostnad på runt 600 000- 700 000 euro. Inte har jag riktat kritik mot någon överhuvudtaget, jag bara pekade på ett missförhållande som jag hoppas att kunde tillämpas. Speciellt med tanke på den ganska oinsatta debatt som pågår nu i delar av media så skulle det vara ännu viktigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag tycker ltl Eriksson, när han lyfter upp skattebehörigheten och avräkningsbeloppet som en och samma fråga, blandar ihop två skilda frågor. Åtminstone i min politiska värld så är de ihopblandade. Att föra diskussioner med den finländska regeringen om avräkningsgrunden och att se över vilka övertagande vi har gjort, vilka nya ansvarsområden vi har och reglera det. Framförallt att se vad man tar med när man räknar ut vår 0,45 %? Vi visar också på vår ökade befolkning huruvida det också inverkar. Jag tycker att det är en skild diskussion från det att sedan arbeta för ett helt eget skatteövertagande, där jag tycker att det handlar om att kunna bedriva en egen skattepolitik, att utveckla Åland och framförallt att kunna bedriva en egen näringspolitik med ett eget skatteinstrument. Jag ser det som två skilda frågor. Vi kan inte bara låta klumpsummesystemet ligga och vänta tills vi har ett eget skattesystem.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Synbarligen har jag uttryckt mig mera oklart än vad jag vill göra. Jag håller precis med minister Lundberg. Jag tycker inte att man ska blanda ihop det här. Det pratades tidigare i debatten om att man inte skulle begära allmosor från rikssidan. Oavsett om jag vill att Åland ska vara självständigt, oavsett om jag vill att vi ska ha den totala skattebehörigheten, så lever vi här och nu i ett system som ska fungera. Det ska fungera lika bra både för riket som för oss. Så ser situationen ut i dag. Jag håller helt och hållet med ministern. Det här ska redas upp, avräkningsgrunden behöver man få justerad. Det jag ville understryka, och det var kanske det som gjorde att det blev ett missförstånd, det är att det är ingen lösning på sikt för Åland. Det är inte så att man ska låta sig luras med löften från Katainen och Vanhanen, ni får lite mera klumpsumman bara ni slutar snacka beskattning, det är jag lite rädd för.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Herr talman! Jag tycker ändå inte det är vår uppgift att här tolka statsministerns eller finansministerns avsikter. Vill man veta vilka avsikter eller hur uttalanden ska tolkas så behöver man kanske föra den diskussionen med dem. Det väsentliga är hur vi diskuterar här i Ålands lagting och vilken utveckling vi vill ha. Det återkommer vi till när vi kommer med skattemeddelandet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Även om den värderade minister Lundberg gärna brukar vilja missförstå mig så tror jag att vi är ganska överens. Vad jag har pekat på, i flera exempel när det gäller avräkningsgrunden, i likhet med vad landskapsrevisorerna gör, är att avräkningsgrunden borde ändras just p.g.a. att det har skett förändringar mellan behörighetsfördelningen mellan Åland och riket och också direkta omdisponeringar i riksbudgeten. När det gäller skattedebatten så ser vi faktiskt med spänning fram emot det skattemeddelandet som regeringen har utlovat. Då ska vi ta tag i den biten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag tänkte beröra de skrivningar som handlar om dels taxi, på sidan 17, och dels busslinjer.

Idag är taxitillstånden knutna till kommungränserna, vilket är ett ganska föråldrat och svårarbetat system. Här tycker jag att landskapsrevisorerna inte riktigt har tagit ställning till vad som borde vara det bästa för dels taxiidkarna och deras företag, inte heller servicen eller miljöaspekten. Revisorerna skriver att det eventuellt kan övervägas att göra fasta Åland till en enda stationsplats, alternativ inrätta två stationsplatser, en för fasta Åland och en för Mariehamn.

Det första alternativet anser jag att skulle vara det bästa. Att fasta Åland borde vara en enda stationsplats. Då kunde t.ex. en Mariehamns taxiidkare som kör ut passagerare till flygfältet i Jomala stanna kvar där och vänta på att ta med sig passagerare in tillbaka till staden när flygen kommer från Stockholm, Helsingfors och Åbo. Nu får han eller hon inte göra det. Nu måste Mariehamnstaxin in tillbaka till staden och vänta på att det kommer en beställning från flygfältet, då kan de åka ut och hämta upp passagerare. Taxiservicen vid flygfältet i Jomala är idag urusel och håller inte måttet om vi ska vara en attraktiv turist- och konferensdestination. Lika illa är det i Västra hamnen.

Tänk nu att en grupp landsortsbor tar taxi in till någon av stadens restauranger en sen lördagskväll. Denna taxiidkare, från t.ex. Vårdö, kunde mycket väl åka ner till hamnen och ta en körning och minska på taxiköerna. Men se, det går inte. Vårdö taxi skall köra tillbaka till sin hemkommun och där invänta telefonsamtal om en ny körning.

Är detta hållbar utveckling? Är detta klok politik? Om gränserna tas bort så skulle taxiservicen för hela Åland förbättras. Ett gränslöst taxidistrikt kanske var det som gör att fler taxiåkare överlever och får fler ben att stå på. Nu är man så ytterst beroende av skolskjutsarna. Förändras linjerna eller tar man in skolbuss istället för taxi, så slås benet undan på dem som försöker överleva som taxiåkare på fasta Åland. Det som händer i Finström just nu är väl ett tecken på det här.

Farhågorna, om man tar bort gränserna att de kan leda till att det bara finns taxi att tillgå på attraktiva platser och tider på dygnet och året, de är också förmodligen obefogade. Däremot kan man ha förståelse för att människor och också taxichaufförer är oroliga för förändringar. Det betyder dock inte att förändringar alltid innebära försämring, det kan också betyda förbättringar.

Landskapsrevisorerna menar att regeringen kunde överväga att vidta andra åtgärder som skulle avhjälpa eller förkorta väntetiden under trafiktoppar.

I Stockholm hade man trafiktullar på prov under några månader innan man införde systemet på allvar. Varför inte prova med att ta bort gränserna för taxitillstånd på Åland under ett år för att se om det skulle fungera? Det är ett förslag som borde övervägas på allvar och som jag tycker att finansutskottet bör fördjupa sig i.

En annan sak som nämns i revisionsberättelsen på sidan 70 och som den nya trafikministern genast borde ta sig an, det är att samordna linje- och skärgårdstrafikens turlistor. Jag ska ge ett exempel på hur tokigt det är just nu. Mariehamn är en studieort för många av skärgårdens ungdomar medan skärgården fortfarande är deras hem, där familjen, den lagade maten, tryggheten och tvättmaskinen finns. Det är mycket viktigt för de här unga skärgårdsborna, som studerar i Mariehamn, att de har möjlighet att åka hem över helgerna. Tidigare gick det två bussturer på söndagar från Långnäs till Mariehamn via Svinö, en morgontur och en eftermiddagstur. Eftermiddagsturen var anpassad så att Kökar-, Sottunga- och Föglöbor som pendlar hem över helgen kunde åka från sin hemkommun med den sena eftermiddagsfärjan på söndag och sedan ta bussen in till staden. Nu har man dragit in en busstur på söndagar och kvar finns bara morgonturen som startar kl. 9.20 från Långnäs och 9.30 från Svinö. Den viktigaste pendlarturen är alltså indragen. Det innebär att studerande från Kökar som vill åka hem till sin familj över helgen måste åka tillbaka med färjan som går kl. 6.30 på söndagsmorgonen för att vara säker på att komma hela vägen in till Mariehamn. Från Sottunga måste man åka kl. 7.45 och från Föglö kl. 9.00.

Från Hummelvik finns det bussanslutning på söndag eftermiddag till Mariehamn. Brändö och Kumlinge ungdomarna har inte några problem att komma tillbaka till staden efter helgen. Där här är något som trafikministern genast bör se över. Det är nog så tufft ändå att flytta hemifrån vid 15 års ålder. Möjlighet att få tanka trygghet i det egna hemmet är otroligt viktigt. Jag är glad att revisorerna åtminstone i några korta ordalag tar upp det här.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Jag vill lyfta två frågor som landskapsrevisorernas tar upp i sin berättelse. Det ena bostadsproduktionen och det andra är elkabeln till Finland.

Jag tycker det är glädjande att revisorerna påpekar att bostäder behöver byggas även i framtiden med tanke på den stora befolkningstillväxten. Precis så som vi i finansutskottet konstaterade i våras, i samband med tilläggsbudgeten, är det viktigt att det finns medel för bostadslån så att man inte får en stagnation i bostadsproduktionen av hyreshus. Att ha tillräckligt med hyreslägenheter är det enda sättet för oss att kunna ta till vara den tillväxtpotential som de nya ålänningarna betyder för vårt samhälle. Arbetsmarknaden behöver fler händer och hjärnor för att Åland ska snurra. Bostadsproduktionen är därför central, även i ett integrationspolitiskt syfte. Revisorerna varnar därför för radikala förändringar i landskapsregeringens bostadspolitik, och åsyftar då landskapsregeringens förslag om att slopa systemet med bostadslånen och även ta bort de medel som var reserverade för detta. Det var bra att lagtinget där kunde komma till en annan ståndpunkt i ärendet. Man uppmanar nu landskapsregeringen att noga följa med situationen så att vi inte ser samma nedgång av bostäder, som följde då på 90-talet.

Vad gäller elkabeln till Finland så behandlas det ärendet just nu i finansutskottet. Revisorerna visar i det ärendet också en viss tveksamhet till projektet. Särskilt berörs effekterna på konsumenternas elpris. Det är viktigt, påpekar man, att det utreds och beaktas innan projektet förverkligas.

De efterlyser även en utredning för ett alternativ, nämligen en redundant kabel till Sverige. Elkabeln är på alla sätt ett välbehövligt projekt för att långsiktigt trygga elförsörjningen på Åland och även ge bättre förutsättningar för utbyggnad och export av vindkraft. Stötestenen är just prislappen, totalt 125 miljoner, 75 av de miljonerna ska betalas av konsumenterna. Det betyder 20-25 % högre elpriser än vad konsumenterna har i riket. Årsförbrukningen för en medelkonsument skulle betyda ungefär 200 euro per år. Jag skulle gärna för min del se en annan typ av finansiering av den här kabeln. Jag tycker det finns alla skäl att diskutera vad de alternativen kunde vara.

Ålänningarna lever i ett samhälle med mycket höga kostnader på nästan allting redan idag. Allt från matpriser till sopor och hyror. Att ytterligare lägga den här kostnaden på vanligt folk är väldigt tungt, tycker jag.

De här 75 miljonerna förutsätter också att för 40 % av projektet betalas från landskapet och pengar som kommer via riket. Det finns ganska mycket som ännu borde klargöras i det här ärendet, vad gäller siffrorna kring elkabeln. Om det hade det funnits ett sätt att återremittera ärenden i lagtingets så skulle jag nästan ha föreslagit det. Jag tycker nästan det klokaste vore att landskapet kunde återta den lagframställning som nu ligger och komplettera den med ytterligare kalkyler, som skulle visa på alternativa finansieringsmöjligheter. Man behöver också närmare redogöra för vindkraftens utvecklingsmöjligheter i relation till den här investeringen. Även vindkraftens ev. inkomster för kabeln borde redovisas. Det borde även finnas i den här utredningen alternativ till den här satsningen, t ex den här kabeln till Sverige. Det finns mycket i det här ärendet. Den här framställningen kom ju till lagtinget väldigt abrupt i slutet av förra sessionen, det var väl sista dagen på sessionen. Finansutskottet fick sätta sig med det här ärendet under sommaren. Nu ligger ärendet fortfarande kvar och vi har en alltför stor arbetsbörda som nu överförs till finansutskottet och lagtinget att klargöra, sådana saker som landskapsregeringen borde ha kommit med i sin framställning.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, vi behandlar elkabeln just för tillfället i finansutskottet. Vi fortsätter i morgon efter ett uppehåll. Vi har kompletterat med nya uppgifter. Det är intressant att ltl Gunell diskuterar det här och börja prata om alternativa finansieringsformer. Kan hon utveckla det? Vilken typ av alternativa finansieringsformer som skulle kunna vara möjliga?

Ltl Camilla Gunell, replik

Ja, det är svårt att säga hur man skulle kunna finansiera på annat sätt. Jag tycker att det är orimligt att lägga den här kostnaden på konsumenterna. Vilket det betyder med 75 miljoner som konsumenterna i princip ska betala under en övergångsperiod på 20-25 år. Där måste man diskutera om det finns alternativ. Om man på något sätt kunde minska den här andelen som hamnar på konsumenterna, om man kunde ha en annan typ av och avbetalningssystem eller längre avskrivningstider osv. Jag har inget direkt svar på det, men jag tycker att det vore kanske skäl att fundera på det. För mig är det en för stor investering att lägga på konsumenterna.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jovisst, det handlar om väldigt stora pengar. Det är väl den största enskilda investeringen som har gjorts, om vi gör den. Vi får väl diskutera det vidare i finansutskottet. Det var ju tänkt att vi skulle kunna komma med ett betänkande redan till den här sessionen nu i september. Men vi väntar på ytterligare siffror och utredningar och återkommer sedan då i november till lagtinget med det här, så får vi diskutera det på nytt.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag vill absolut påpeka att min kritik inte alls riktar sig mot finansutskottet och finansutskottets behandling. Snarare det att den här framställningen kom väldigt snabbt och är väldigt tunn. Det fattas mycket i den. Det är just därför finansutskottet måste sitta och jobba med den så mycket. Frågan är om vi kan ha det på det sättet? Det är ju landskapsregeringen som ska se till att det finns ett grundligt underlag. Det här är en av de största investeringar som lagtinget tar tag i. Vi kan inte bara lättvindigt ta beslut om 125 miljoner, inte i dessa tider.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, herr talman! Vad gäller elkabeln så nämnde ltl Gunell om man skulle kunna tänka på en kabel till mot Sverige. Men det finns en poäng i att ha kabel åt båda håll också, det ska vi komma ihåg i det här sammanhanget.

Ltl Camilla Gunell, replik

Det finns säkert många poänger med det här. Men vi vet att det här alternativet är mycket, mycket dyrt. Frågan är om vi har några alternativ till den här investeringen? I dagsläget upplever jag att vi bara ställs vi inför ett alternativ. Som ledamot av lagtinget skulle man gärna, innan man fattar ett sådant stort finansieringsbeslut, veta om det fanns andra vägar att gå i den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Landskapsrevisorernas berättelse remitteras till finansutskottet.

Beslut om remiss av landskapsregeringens berättelse till utskott fattas vid ett senare plenum.