PLENUM den  3 december 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Englund och ltl Erlandsson).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Erlandsson på grund av kommunalt uppdrag samt ltl Englund för tiden 3-4.12 på grund av SLC:s styrelsefullmäktige. Beviljas.

 

 

Meddelas att finansutskottet till ny ordförande efter Jan-Erik Mattsson, som lämnat sitt uppdrag i lagtinget, valt ledamoten Gun Carlson. Meddelas vidare att fyra landskapsrevisorer och två ersättare för finansåret 2004 förrättas vid plenum den 15 december. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 12 december.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Republikens presidents framställning angående förordningen om bringande i kraft av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt republikens presidents förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar. (RP 4/2003-2004).

 

Beslut om remiss till lagutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 1.12.2003. Diskussionen fortsätter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Detta ärende var uppe senaste måndag och jag förstod att vtm Sundback hade en fråga och jag var inte på plats, så det kan jag kanske be om ursäkt för, men det är mycket att sätta sig in i när man är ny på en plats och ibland får man prioritera vissa frågor.

 

Frågan gäller långväga gränsöverskridande luftföroreningar och den konvention som är från 1979. Målet med protokollet är enligt artikel 2 att kontrollera och minska och eliminera utsläpp och läckage av långlivade organiska föreningar. Vad är en långlivad organisk förening eller pops. Det definieras enligt artikel 1 som organiska substanser som har 1) giftiga egenskaper; 2) är långlivade; 3) bioackumuleras; 4) tenderar till långväga gränsöverskridande spridning och nedfall och 5) sannolikt har signifikant skadlig inverkan på människors hälsa och miljö nära och fjärran från olika källor.

 

Det här har man förstås försökt leva efter från landskapets sida. Detta ligger på miljöbyrån. Användningen av kemikalierna regleras i första hand av kemikalielagstiftningen, vilket är en blankettlagstiftning. Utsläppsbegränsningar regleras genom miljöskyddslagstiftningen.

 

När det gäller Kyotoprotokollet, som vi vet att inte tillräckligt många länder har godkänt och därför har man inte heller kunnat genomföra det, så har EU ändå gemensamt gått in för att genomföra det och man har nyligen antagit direktiv som heter Europaparlamentets och rådets direktiv. Det är ett gemensamt system för handel med utsläppsrätter för växthusgas inom Gemenskapen om ändring av rådets direktiv. De enda på Åland som detta har någon betydelse för är Ålands Energi, som alltså är av den storleksordningen att det kommer att ha någon betydelse.

 

Under hösten 2001 genomförde miljöbyrån i form av ett projekt en sammanställning och bedömning av utsläpp av växthusgaser på Åland; utredningen finns publicerad i Åländsk utredningsserie nr 2003:2, så om det finns ytterligare intresse att sätta sig in i den problematiken finns den tillgänglig för samtliga.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Det är ju så med miljöfrågorna att vi är säkert många som kan sätta oss in i problematiken. Den finns väl dokumenterad både lokalt och nationellt samt internationellt. Utmaningen med miljöpolitiken är att få någon slags konkreta resultat till stånd. Jag har stor förståelse för att landskapsstyrelseledamoten Lindholm kanske inte efter knappt en vecka på det nya jobbet har hunnit göra så mycket, men det har funnits föregångare på hennes stol och det skulle ha varit intressant att åtminstone å tjänstens vägnar s.a.s. fått veta om någon på avdelningen hade någonting att säga om dels de luftvårdsmål som är uppsatta i handlingsprogrammet, av vilka jag ser att inte särskilt många har blivit åtgärdade, men framför allt med tanke på den här konventionen det som står i lagtingets beslut om Kyoto-avtalet. Det sammanfaller nämligen med de krav som man har i den aktuella konvention, dvs. att man åtminstone skulle kunna redovisa för mängderna av avfall eller utsläpp och att man också skulle kunna visa på något slags program, hur man har tänkt åtgärda det. Vi vet att sådana här program väger ganska lätt efter att de har blivit producerade, eftersom det är sällan så att man följer upp dem. Nu finns det i den här konventionen ett system att de skall följas upp; problemet på Åland är ofta det att man är nog med och ger sitt bifall, men sedan sker det varken någon kontroll på hemmaplan eller att Åland skulle ingå i något slags nationellt system.

 

Därför tyckte jag att det var väldigt fräscht när social- och miljöutskottet föreslog att Åland, som har egen behörighet på området i samband med Kyoto-avtalet, anser att landskapsstyrelsen bör anta ett eget program för minskning av utsläpp och här gäller det enbart växthusgaser. Det jag är ute efter är alltså: Har man gjort någonting på den här punkten? Framställningen är från 5 november 2002. Var har hänt med miljöhandlingsprogrammet? Nu är vi så lyckliga att vi har före detta miljöministern här i salen, så vi kanske kan få en redogörelse också från det hållet. Jag har nog den känslan att det här är mycket papper, mycket information, men finns det någon här som har ansvar eller haft ansvar som kan ge något besked om någon som helst aktivitet eller någon åtgärd i de här frågorna eller är det bara papper som man vänder på i landskapsstyrelsen och på miljöavdelningen?

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning angående riksdagens skrivelse om förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP 8/2003-2004).

 

Beslut om remiss till lagutskottet är tidigare fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Republikens presidents framställning om förslag till ändring av självstyrelselagen som nu ligger på lagtingsledamöternas bord skall prövas på nytt, exakt i samma form som den låg här så tidigt som i september, då den senast avhandlades i lagtinget.

 

Lagtinget har nu precis samma uppgift, dvs. att antingen godkänna förslaget i oförändrad form eller att förkasta det.

 

I september var vi socialdemokrater redan beredda att godkänna förslaget. Det ligger ett kolossalt arbete bakom förslaget. Det inleddes redan i december 1997, exakt sex år sedan. Dessutom är ändringarna viktiga; de innebär att Ålands möjligheter att påverka Finlands ställningstagande i EU stärks, att vi får möjlighet att anta s.k. budgetlagar. Förslaget innebär också att rättssäkerheten ökar. Nu kan landskapsstyrelsen inte fungera som en domstol utan alla ärenden av myndigheter fattade under landskapsstyrelsen skall prövas i domstol – gudskelov, får vi säga att vi har kommit så långt i rättsstatsutvecklingen. Dessutom reglerar förslaget fördragsbrott som landskapsstyrelsen kan tänkas begå. Ändringarna är nödvändiga och de bör genomföras så snart som möjligt. Sedan är det nämligen dags för nästa revision.

 

Den åländska konstitutionen måste anpassas till EU:s utvidgning, men framför allt till det nya grundfördrag som den pågående regeringskonferensen behandlar. Samtidigt skall man igen titta på förhållandet mellan självstyrelsen och riket. Det är viktigt att det här lagtinget nu antar förslaget.

 

Så, fru talman, till det som har varit. I september diskuterades vi senast den här frågan på basen av lagutskottets betänkande. En majoritet i lagutskottet bestående av liberalerna Lotta Wickström-Johansson, tillika utskottsordförande, Mats Perämaa samt FS:s representant Fredrik Lindqvist ville godkänna förslaget. Centerns Christer Jansson och obundnas Olof Salmén föreslog att revisionsförslaget skulle förkastas. De föreslog inte att det skulle läggas över nyval utan de ville förkasta det. De hade framför allt två argument. Det första var att 59d § - den som också har kallats för skadeståndsparagrafen – innebar överstora risker för landskapet, dvs. att landskapet ekonomiskt skulle drabbas oskäligt vid ett fördragsbrott. Man drog den slutsatsen att Åland lätt skulle hamna att betala ett skadestånd i relation till hela Finlands befolkning, ifall Åland skulle ha överskridit sin lagstiftningsbehörighet och Finland dömts till böter för detta i EG-domstolen. Det andra argumentet var mera politiskt. Det var att man ansåg det fullkomligt oacceptabelt att riksdagens grundlagsutskott reglerade ansvaret mellan Åland och Finland eftersom man från åländsk sida inte ville ha regleringen i samband med självstyrelselagsrevisionen. Man ansåg att grundlagsutskottet hade betett sig både ensidigt och framför allt egenmäktigt.

 

Vi måste statuera exempel, skanderade man i centerleden. Riksdagens grundlagsutskott hade förfarit oacceptabelt och centerns lagtingsgrupp och hela partiet med lantrådet Roger Nordlund i spetsen lät meddela, att man inte kunde godkänna ändringsförslagen utan ville förkasta hela paketet.

 

Den 22 september beslöt lagtinget på förslag av ltl Perämaa att ärendet skulle föras till stora utskottet. Samtidigt slutade vi att ha plenum är i lagtinget och valkampanjen var mycket intensiv inför valet den 19 oktober.

 

Ärendets behandling fortsatte dock i stora utskottet under min ledning. Jag kan nog säga att intresset för att sakligt behandla ärendet i utskottet var minst sagt lamt. I alla fall hörde vi många, som jag tycker, väldigt kvalificerade experter och jag vill nämna dem: landshövdingen Peter Lindbäck och före detta riksdagsmannen Gunnar Jansson, vilka båda lämnade också skriftliga utlåtanden till ärendet. Vi hörde nuvarande riksdagsmannen Roger Jansson, vi hörde landskapets jurist Sören Silverström, expert på EU-ärenden, vi hörde lantrådet Roger Nordlund och vi hörde också Högsta domstolens president Leif Sevón. I det sista fallet hade jag, som sagt, önskat ett öppet utskottsmöte, men det var jag den enda som tyckte att vi skulle ha. I stort sett samtliga som uttryckte sig och gjorde någon slags bedömningar ansåg att vi skulle godkänna framställningen, förutom lantrådet.

 

I stora utskottet kan man nog säga att centerns påstådda hot om hur självstyrelsen var i fara, åtminstone på juridiska grunder, föll från varje möte till nästa platt till marken. Men under behandlingens gång kom man med nya invändningar som vi försökte utreda. De huvudsakliga argumenten som fanns från början visade sig inte hålla streck utan bedömdes av alla experter som vi hörde som, om inte oväsentliga, så i alla fall som väldigt teoretiska.

 

Min realpolitiska bedömning var att vi skulle godkänna framställningen och att vi skulle beakta de farhågor som fanns både från centern och från obundna i form av några klämmar till betänkandet. Men det vann inte understöd.

 

Den 20 oktober efter valet hade vi ett sammanträde i stora utskottet och det var inte beslutfört, och det visar nog på intresset för att lösa den här frågan: det var ganska så lamt. Med vid det mötet var – och jag vill gärna säga det här därför att jag tycker att det ändå är en ganska remarkabel händelse i hela behandlingen av ärendet, undertecknad, ltl Harriet Lindeman, ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Lisbeth Eriksson, ltl Ragnar Erlandsson och ltl Bert Häggblom. Frånvarande var ltl Wickström-Johansson, ltl Per-Erik Eriksson och ltl Ronald Boman. Vi var alltså inte beslutföra, vi kunde inte fatta beslut och vi var överens om att det kanske inte heller var önskvärt, utan i samförstånd kom vi överens om att ärendet skulle ligga och s.a.s. självdö i stora utskottet. Den politiska poängen med det var att då, som nu då sker, skulle det bli möjligt för det nya lagtinget att pröva frågan på nytt. Hade vi gjort såsom centern föreslog, dvs. fört ärendet hit ner till salen, vilket vi kunde ha gjort och den sista oktober skulle det ha förkastats på centerns initiativ helt enkelt eftersom det inte fanns kvalificerad majoritet för det och då hade situationen varit en helt annan i dag. Det tycker jag ändå var någonting positivt. Det blev alltså en slags räddningsaktion som utfördes i stora utskottet.

 

Så till det politiska. Centerns agerande i den här frågan är nog otroligt. Med pukor och basuner gick man ute före valet och slog fast att det här kan inte godkännas. Lantrådet Roger Nordlund gick så långt att han medgav att han varit emot förslaget ända sedan grundlagsutskottet införde skadeståndsparagrafen. Att ställningstagandet gjordes med en sådan kraft och just före valet måste ju för väljarna ha framstått så att det här var ett principiellt ställningstagande, att det var inte bara något tillfälligt infall från några ledamöter i centern. Nu, två månader efter valet, när man tydligen har ändrat uppfattning, tycker jag nog att man måste säga att det här är en av de största politiska bluffarna i hela självstyrelsens historia.

 

Ltl Britt Lundberg menade i en understreckare i tidningen Åland att hon hela tiden har varit kritisk till förslaget redan under riksdagsvalet. Hon ville väl med det visa att det här var inte något nytt som centern hade hittat på utan att man länge hade varit tveksam till det hela. Jag är beredd att acceptera all tveksamhet, all kritik som man har, men det att man knappt två månader efter totalt ändrar kurs tycker jag är remarkabelt.

 

Och det var alltför pinsamt när ltl Ragnar Erlandsson här i något slags nostalgiskt utfall från 1951 började fundera över några sorts garantier till självstyrelselagen, samtidigt som han ställer krav på ltl Carina Aaltonen att hon skall komma med vägkost för lagutskottets behandling. Nog måste väl ltl Erlandsson, som har suttit som lantråd i flera perioder, suttit länge i lagtinget och varit centerns ordförande själv ha lite hum om hur man skall lösa det här problemet! Och han har ansvaret, för det är ansvar det handlar om nu.

 

Socialdemokraterna har redan för länge sedan tagit sitt ansvar i den här frågan. Vi har ätit vår vägkost och vi är beredda på nästa skede i utvecklingen av självstyrelsen, men centern, de sitter nu och tuggar tydligen med långa tänder. Det är säkert svårt att smälta den här soppan nu, men det är hög tid att man äter upp det som man serverade inför valet. Det känns säkert nattståndet och smaklöst, men nu är det dags – vi väntar på en trovärdig förklaring.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vtm Sundback talade mycket om ansvaret i frågan. Då undrar jag vad avser socialdemokraterna med sitt ansvar? Är det att säga ja till allt som riksdagen säger, är det det som är ansvaret i den här frågan?

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Ansvaret i den här frågan är att man står vid sina ställningstaganden före och efter val.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

Vtm Sundback kommer här med stora ord och tillrättalägganden om hur centern skall bedriva sin politik. Hon tycker också att centern inte har tagit ansvar i den här frågan. I en så här viktig fråga för landskapet Åland är det visserligen att ta ansvar om man är tveksam till en lag och om man uttrycker det att man inte kan omfatta en lag. Om det sedan i senare behandling kommer fram att en sådan här lag trots allt kan befinnas vara bra för landskapet Åland, så kan man också förstås ändra sig i den frågan.

 

Den här frågan gick ju till stora utskottet, där det faktiskt kom fram klarlägganden och det var delvis vtm Sundbacks förtjänst i och med att hon kallade dit Sevón och man fick reda på att skadeståndsparagrafen kanske trots allt inte var som centern hade befarat.

 

Vtm Sundback ser i backspegeln och ser gärna tillbaka i tiden, men det är nu vi borde behandla sakfrågan och se att vi får igenom lagen. Jag tycker att vtm Sundback skall vara glad nu om det är så att det finns en sådan majoritet att man får igenom lagen.

 

Fastän centern har varit tveksam till lagen har vi visserligen kompromissat lite; för att få vara med i regeringsställningen och ta ansvar för det åländska samhället måste man vara med och kompromissa. Fastän vi kanske inte här helt nöjda med lagen och ser vissa farhågor även i framtiden har vi fått in i handlingsprogrammet vissa saker om lagen, just om Högsta förvaltningsdomstolens jämkningsinstans och även andra saker som man kanhända får klarlagda lite bättre på sikt.

 

För övrigt utgår vi från centerns sida att man behandlar ärendet i lagutskottet och beaktar de åsikter som sades i stora utskottet, som faktiskt klargjorde ganska mycket. Det vill jag säga, att där hade vtm Sundback en viss förtjänst för att det blev klarlagt i stora utskottet, trots att ärendet inte kom längre och trots att vi inte vet hur det skulle ha gått om det hade kommit till lagtinget.

 

Fru talman!

Jag hoppas att vi kan behandla lagförslaget i sak och inte titta så mycket mer i backspegeln och anklaga centern för än det ena och än det andra. Jag tycker att vi kommer inte längre med det utan nu skall vi se till landskapet Ålands bästa och försöka få igenom lagen och sedan gå vidare med nya revisionen.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag tänker inte delta i rättegången mot Åländsk Center. Här i lagtinget står var och en för sina åsikter i de beslut vi tar. Viktigare för mig är sakfrågan, också ur det perspektivet att vi redan har behandlat sakfrågan väldigt noggrant och ingående. Jag tänker i första hand prata om min egen åsikt.

 

Fru talman!

Jag har varit ytterst skeptisk till framställningen, som jag också sade i debatten som föregick stora utskottets behandling här i lagtinget, den som baserade sig på lagutskottets betänkande. Om jag får citera mig själv sade jag så här: ”I den här frågan skall man och kan man tänka med hjärnan och känna med hjärtat. På basen av produkten av dessa utformar man sedan sin slutliga åsikt. Man kan se praktiskt och/eller principiellt på den här frågan.” Det var egentligen ”grunden till pudelns kärna”, som en mångårig ledamot brukar säga här i lagtinget. Praktiskt var det en sak; principiellt var det en väldigt stor sak eftersom man hade frångått en överenskommelse som hade gjorts mellan landskapsstyrelsen och den finska regeringen. I bakgrunden fanns också andra konflikter som vi drabbades av direkt och indirekt. Jag tänker på lotterilagstvisten, där det skar sig rejält mellan grundlagsutskottet och högsta domstolen och det fick vi sedan äta upp i form av att i lagförslaget är det tilltänkta jämkningsorganet vid eventuella EU-böter Ålands förvaltningsdomstol. Det är enligt min mening att nedgradera självstyrelsen till någon sorts kommunal angelägenhet. Det som borde vara jämkningsorganet är givetvis högsta domstolen eller, som en kompromiss, Ålandsdelegationen med högsta domstolen som slutlig instans.

 

Som jag ser det är det två saker – så såg vi nog alla det – som det handlade om. Det var fråga om jämkningsgrunden för EU-böter och frågan om jämkningsorganet. När vi då i stora utskottet, där jag satt som ersättare, hörde åländska sakkunniga, också sakkunniga från Finland, så kom det tydligt fram att de åländska sakkunniga har bytt ståndpunkt såtillvida att man förut hade trott och hävdat att som nuläget är har man inga möjligheter från Finlands sida att påföra EU-böter. Den åsikten hade ingen kvar efter behandlingen i stora utskottet; den var ganska väsentlig. För om situationen är den, vilket också en majoritet av professorerna som hördes i grundlagsutskottet ansåg, att man utan den här bestämmelsen kan påföra Åland EU-böter kommer ärendet i en helt annan dager rent juridiskt. När man ser på frågan om EU-böter kom det fram under stora utskottets behandling om tidsramarna, vilket vi inte riktigt visste förut; om man utgår från att ingen av oss vill komma i en sådan situation där vi inte tar ansvar för den lagstiftning vi är satta att ta ansvar för – vi vill ju inte medverka till en sådan situation där vi får böter för att vi inte har förverkligat gemenskapsrätt – då finns det en annan situation där vi mot vår vilja inte kan s.a.s. tillrättalägga fel som vi har gjort. Det framgick tydligt under stora utskottet behandling att en sådan situation är ytterst hypotetisk, för det är sådana tidsramar. Man blir först dömd för ett fel man har gjort och till den tidpunkten har man möjlighet att ändra lagen många gånger. När man sedan blir dömd har man ytterligare en bred tidsram på sig, så som jag såg det då finns det ingen möjlighet: att om vi vill så hinner vi nog anpassa oss. Det är viktigt att komma ihåg, att ingen av oss här i Ålands lagting, det nuvarande eller det förra, vill se en sådan utveckling att vi får EU-böter, utan en stor majoritet har valt att ansluta Åland till EU och då skall vi följa de regelverk som gäller.

 

Trots att jämkningsgrunden inte är med i lagtexten fick frågan om EU-böter under stora utskottets behandling en helt annan innebörd, och det är det som är meningen med utskottsbehandling.

 

När det gäller jämkningsorganet är det samma sak där. Det skall för det första bli en jämkning innan organet träder i kraft, men det ser jag fortfarande som en större fråga. Det sträcker sig bortom den här revisionen. Det är en farlig trend om vi inte uppmärksammar det, och vi har ju uppmärksammat att så här får det inte vara.

 

När man tar en revision är det ofta så att det finns för- och nackdelar, man får kompromissa och det hade vi gjort redan när revisionen avgavs som proposition till riksdagen. Jag sade i mitt anförande: ”det var en hönsgård som sedan blev en höna när arbetet börjar”; redan då skalade man av väldigt mycket. I ett skede var det en fjäder och nu är det ett dun som sakta dalar till marken! Beroende på hur man ser på självstyrelsen är det här en väldigt liten revision; är man imponerad över den nivå på självstyrelse vi har i dag, så kan det tänkas att det här är ett imponerande tillägg, men jag är inte så värst imponerad över den mängd självstyrelse vi har i dag eftersom om man ser till andra självstyrande områden som har fullständig intern autonomi är vi långt ”baketter”. Vad vi däremot har är en ytterst stadig grund; man kan säga att vi har grund för ett bombskydd, men vi har byggt en liten stuga på det. Vi har rum med mycket större självstyrelse, mycket större autonomi.

 

I det här sammanhanget kan man aktualisera – mot bakgrund av den debatt som har varit – att landskapsstyrelse och lagting borde göra en kort tillbakablick på de tio senaste åren hur självstyrelsen har utvecklats i förhållande till omvärlden, framför allt till EU-medlemskapet och till Finlands nya grundlag. Bilden börjar klarna och jag tror att det skulle vara bra för lagtinget att ha en lite större debatt i anknytning till självstyrelseutvecklingen, framför allt kan landskapsstyrelsen ta tillfället i akt att meddela om den tilltänkta självstyrelsepolitiken under den kommande perioden. Det är viktigt att vi här i lagtinget känner till och har god kunskap och insikt i självstyrelselagen, dess historia på kort sikt och lång sikt, men också det som är aktuellt i dag s.a.s.

 

Fru talman!

Till själva sakfrågan, den proposition vi ånyo behandlar här, har jag fortfarande samma åsikt. Jag anser att det är fel att Ålands förvaltningsdomstol är jämkningsorgan och jag tycker också att man kunde föra in EU-böterna i paragrafen. Nu har vi att antingen anta eller förkasta propositionen, men vi vet också att det kommer att komma en ny revision ganska snart och då torde det vara möjligt att ändra detta, mot bakgrund av det som har sagts.

 

Jag önskar lagutskottet lycka till och med den färdkost jag har gett hoppas jag att man kommer till ett resultat som lagtinget kan anta.

 

Vtm Sundback:

Fru talman!

Förs till ltl Sundman. Jag tycker att det leder för långt att spekulera i att grundlagsutskottet skulle ha någon revanschlust på grund av lotterilagen. Den där typen av politisk agitation tror jag inte för självstyrelsen framåt. I samband med den här revisionen fanns det otaliga spekulationer i olika illvilliga uppsåt från både enskilda medlemmar i grundlagsutskottet, från grundlagsutskottet och från andra medlemmar i riksdagen. Vi kan inte göra sådana bedömningar, åtminstone inte basera våra beslut på det, speciellt om det innebär så grava konsekvenser att man skulle förkasta ett förslag till ändring av självstyrelselagen.

 

Det var tydligen först i behandlingen i september som ltl Sundman fick klart för sig hur pass långt utdraget en sådan här process som leder till ett slutligt skadeståndskrav eller böter är. Det var det inte för lagutskottet. Läs lagutskottets betänkande! Det upprepades också vid remissen, men det var det att man ville inte höra den historien utan det var ungefär som om böterna skulle kunna påföras samma dag ungefär som ett fördragsbrott har konstaterats på grund av Åland skulle ha överskridit sin lagstiftningsbehörighet. Inte har EG-domstolen eller kommissionen någon vilja av att bötfälla medlemsländerna, utan det är ett tvångsmedel för att man skall anpassa den nationella lagstiftningen till gemenskapsrätten. Det är bara en gång som det har skett och det var fallet på Kreta, där Grekland bötfälldes. Den där problematiken blev precis sned här i lagtinget och det var tokigt att centern var så totalt beroende av en eller två personers syn så att hela partiet sprang efter och nu konstaterar man tydligen, att det inte alls var så farligt som man upplevde det före valet. När vi nu hör ltl Runar Karlsson förstår man att allt det här är för centerns del ett passerat kapitel och man är villig att ta lagen, bl.a., som han väldigt tydligt sade själv, för att man skall få vara med och regera! Det är väl det som det handlar om alltihopa, att det här är en del av den kohandel som ingår för att få ihop den nuvarande landskapsstyrelsen.

 

Ltl Sundman tyckte inte att det här var någon särskilt viktig revision. Jag tycker nog för min del att den innehåller många viktiga element och att det är bra att den nu kommer till stånd så att man kan gå vidare. Det här med att högsta domstolen skulle vara jämkningsinstansen var någonting som vi kunde ha tagit i en kläm och så hade det här redan varit gjort och då, kära vänner, den här lagen som vi har om att det allmänna avdraget skall tas bort, den kunde kanske ha trätt i kraft vid det här laget utan att vi skall ta det här strulet med att vi inte kan fastställa ikrftträdelsedatum.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller tvisten mellan grundlagsutskottet och högsta domstolen om vem som är sista uttolkare av grundlagen är det nog ingenting som är på något vis hemligt eller inofficiellt; det har förekommit i massmedia och det förekom också under stora utskottets behandling att så var det. Viktigt att påpeka är att det här handlar om det förra grundlagsutskottet. Relationerna till det nu sittande grundlagsutskottet är avsevärt mycket bättre. Det var en tvist där vi egentligen inte var part, även om vi var föremål för tvisten och detta har också att göra med Finlands nya grundlag och de nya roller som skall utkristalliseras och där självstyrelselagens bestämmelser om jämkning vid behörighetstvist går före. Det har man nu lärt sig tydligt. När det gäller processen vid fördragsbrott kanske jag var lite otydligt i mitt anförande. Det nya som framkom från de åländska representanterna var att det fanns möjlighet att bötfälla Åland redan i dag och för mig klarnade det ytterligare med tidsaspekten eftersom det också var en sak som vi noga redde ut. Dessutom framkom det att EG-domstolen troligtvis redan jämkar när det handlar om en skild regions brott som Åland i förhållande till hela Finland. Dessa saker sammantaget gjorde att det inte fanns mycket sakargument kvar för att hävda att jämkningsgrunden måste vara med i paragrafen. Vad som däremot finns kvar är motiven varför man inte förde in det och varför man överhuvudtaget förde in 59d §, men däremot avstår jag däremot att spekulera i i Ålands lagting.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Det sistnämnda hänger just ihop med att man konstaterade, mer eller mindre enigt i alla fall, att Åland skulle bli ekonomiskt ansvarigt vid ett fördragsbrott och vid ett bötesförfarande. Man tyckte att det var en form av Rule of Law att detta reglerades i självstyrelselagen. Vi får ju vara glada att grundlagsutskottet var så kloka som de var. Att sedan inte alla hängde med här, speciellt inte centern är bara att beklaga, men det var en lycka att detta kom med, för den här paragrafen ger också möjligheter för diskussioner och jämkning. Men om man har den inställningen att allt som kommer från Finland är bara illvilja och att man skall misstro det, så då för man en sådan propaganda som fördes före valet. Vi skall som sagt inte ägna oss åt historia och hoppas att vi kan gå vidare.

 

När det gäller konflikten mellan högsta domstolen och grundlagsutskottet är det en konstitutionell problematik som inte är specifik för Finland utan den finns nästan i alla demokratier, och den är ganska intressant och det är ganska givet att Åland blir en spelbricka i ett sådant spel.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

 Jag tycker att det var bra när vtm Sundback sade att det som det förra lagtinget gjorde är historia. Så tycker jag också. Man skall komma ihåg att om man kritiserar dem som var emot kan man också kritisera dem som var för utan att alls granska vad bestämmelsen innebär. En så här pass allvarlig sak som en självstyrelselagsändring behöver granskas noggrant och det behöver vändas på alla stenar. Ett ordspråk som alltid pasar in är att en klok person ändrar åsikt, en dårig aldrig. Nog är jag beredd att mot bakgrund av det som framfördes i behandlingen att ändra min åsikt. Så pass klok vill jag nog vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vtm Sundback sade att centern har idkat kohandel för att få vara med i landskapsstyrelsen. Det handlar inte om att få vara med i landskapsstyrelsen utan det är det att vi visar kompromissvilja för att få vara med i landskapsstyrelsen. Tyvärr är det så att därvid har socialdemokraterna och vtm Sundback en del att lära; i annat fall skulle också socialdemokraterna i dag sitta här i dag i ansvarsställning.

 

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att man konstaterar att det här är historia och att man nu går vidare. Som sagt är det mycket tack vare hörandet i stora utskottet, där både Sevón och landshövding Lindbäck uttalade sig på ett övertygande sätt,  som centern funderade om och tyckte att det här kan man anta, fast man tvekade, och faktiskt tvekar lite ännu, men vi har en skrivning i landskapsstyrelsens handlingsprogram där man avser att rätta till en del av den här lagen.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

 Det där som står i handlingsprogrammet är ingenting nytt; de förslagen fanns i stora utskottet, men de avvisades konsekvent av centern. Det tycker jag inte är förklaring nog till att man har ändrat sig. Däremot tror jag att det är mera den här kohandeln för att kunna bilda landskapsstyrelsen som har avgjort det hela. Det är i och för sig bra att det erkänns, men nog måste det framstå som en total bluff för väljarna, att före valet är det här oacceptabelt, inte ens två månader senare är det fullt möjligt – i självstyrelselagsfrågor, som för centern är livsnerven, hjärta och hjärna och allting! Det har varit total transplantation här under två månader.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag väljer att inte ta del av anatomilektionen som verkar pågå här i salen för tillfället med organtransplantationer. Det är möjligt att jag var lite ouppmärksam tidigare, men jag önskar ett förtydligande av vtm Sundback. Hon nämnde det allmänna skatteavdraget i en koppling till självstyrelselagsrevisionen som jag inte riktigt förstår.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

 Jo, det är så att när vi stiftar lag här måste lagen kontrolleras av presidenten innan den träder i kraft. Det där brukar ta ungefär tre månader åtminstone. Men de s.k. budgetlagarna som regleras i det nya förslaget är lagar som ges i samband med budgeten och som ofta innehåller någon slags ekonomiska förmåner för medborgarna eller skyldigheter. De skall i framtiden kunna kontrolleras i efterhand. De kan alltså träda i kraft genast och det är det som vi har missat nu eftersom självstyrelselagsrevisionen inte godkändes av det förra lagtinget.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

 

Skall jag då tolka det som att socialdemokraterna har varit för ett slopande av det allmänna skatteavdraget om självstyrelselagsrevisionen hade godkänts redan på hösten?

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman! Nej, det skall inte ltl Veronica Thörnroos göra! Det är en helt annan sak.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det sägs att man inte skall titta på historien och att man skall gå vidare; det är säkert sant. Jag måste personligen säga att jag tycker att ”striden” mellan centern och socialdemokraterna kanske är lite onödig. Jag har förstått att man har samma mål, dvs. att lagen skall godkännas. Däremot är vi från Ålands Framtid – om vi i så fall är ensamma – fortfarande tveksamma till den och jag skall försöka redogöra för varför.

 

Jag vill bara kommentera en sak först. När vtm Sundback gav sin historiska tillbakablick med de gliringar som centern fick, så nämnde hon också att det var mycket politiska brösttoner om grundlagsutskottets agerande och att det var helt oacceptabelt. Jag tycker att man inte skall bara rycka på axlarna åt den kritik som riktades mot grundlagsutskottet. Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt när man diskuterar så pass fundamentala frågor som ändringar av självstyrelselagen att man har en ömsesidig respekt med riksmyndigheterna, att man har klara spelregler vad som gäller. Mig veterligen har de spelreglerna gått ut på att man mellan landskapsstyrelsen och regeringen försöker klarlägga frågorna i så stor utsträckning som möjligt; när man har gjort det går framställningarna genom respektive parlament. I det förarbete som skedde i samband med den här framställningen mellan landskapsstyrelsen och regeringen fördes det fram från regeringens sida att man ville att Åland på ett eller annat sätt skulle ta ansvar för EU-böterna. Landskapsstyrelsen framförde då att det var orimligt att landskapet skulle få skyldigheten att betala en bötessumma utgående från hela Finlands ekonomi och hela Finlands befolkning, och – märk väl – det gäller fortfarande; vi kan inte skriva om historien.

 

Jag vill också påminna mig att landskapsstyrelsen tillsatte en parlamentarisk referensgrupp med representanter från lagtingsgrupperna som också diskuterade frågan och från det sista sammanträdet den 13 november står det så här: ”Bestämmelserna borde utformas så att landskapet inte riskerar att ådömas böter eller motsvarande som baseras på medlemslandet Finlands befolkningstal.” Det här beslutet var helt enhälligt och jag tror faktiskt att detta var en stor seger för den dåvarande landskapsstyrelsen. Propositionen som lämnades till riksdagen innehöll de facto inte någon bötesklausul – det har blivit klarlagt – däremot fördes det in på grunder som man kan spekulera i, och spekulationer leder kanske inte så långt i detta forum, men det fördes in i varje i riksdagsbehandlingen. Jag tycker att man ändå kan påpeka att det var oacceptabelt. Jag tror att det är väldigt viktigt att man har klara spelregler i så här pass fundamentala frågor.

 

När det gäller själva lagframställningen som vi nu har framför oss räknade vtm Sundback upp att vi får ett utökat EU-inflytande tack vare framställningen. Jag är synnerligen tveksam till det; det är mest kosmetika. Vi är fortfarande i samma sits: det handlar om goda personliga relationer om Åland överhuvudtaget skall lyckas göra sin röst hörd. Det nämndes att det var en utökad rättssäkerhet. Det är delvis rätt. Hon nämnde budgetlagarna, som enligt mitt förmenande är det absolut största framsteget med framställningen, dvs. att man kan få lagarna att träda i kraft innan behörighetskontrollen sätter igång.

 

Men vi har fortfarande den s.k. skadeståndsparagrafen och där står vi fortfarande med olika uppfattningar. Det sägs nu från dem som vill att framställningen skall gå igenom att den kommer inte att falla ut, vi kommer aldrig att behöva betala och, om det skulle falla ut, kommer man att jämka det, men det finsn ingen risk för vi har så väldigt god tid på oss! Det är ytterst hypotetiskt! Men, kära lagtingsledamöter, det är faktiskt så att risken finns och då är det väldigt stora ekonomiska belopp som det handlar om, det måste vi ha klart för oss, men vi måste också respektera att man kan se annorlunda på detta.

 

Ltl Sundman citerade ett papper som jag gav till honom förra gången ärendet var uppe, men han glömde att citera det till punkt. Det står faktiskt: ”Jag kommer av samma orsak som tidigare redovisats att understöda ett förkastande av lagen.” Av någon outgrundlig anledning slutade ltl Sundman sitt citat just där! Nog är det faktiskt så att mina verkligt goda vänner inom centern har ett jättestort trovärdighetsproblem här, det kommer vi inte ifrån. Centerns nya gruppledare sade att det har kommit fram nya saker, men vilka dessa nya saker var nämndes faktiskt inte. Centerns nya gruppledare sade att man måste kompromissa, och det svarade han på: man måste kompromissa för att få vara med i regeringsställning! Det kan inte vara det primära inom åländsk politik att man är med i regeringsställning, man kan inte kompromissa om precis vad som helst, dvs. man kan inte kompromissa om grundläggande självstyrelsepolitiska frågor i hur stor utsträckning som helst bara för att vara med i regeringen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Den outgrundliga anledningen till att jag sade så där i mitt anförande, som mycket riktigt stämmer, före stora utskottets behandling var just att det var före stora utskottets behandling. Under stora utskottets behandling framkom en hel del nytt, vill jag säga. Dels framkom det tydligare för mig med tidsaspekten, dels framkom det att EG-domstolen redan kan jämka det här om man tydligt påpekar att det är en skild region som har utfört fördragsbrottet. Som jag sade tidigare, har det aldrig varit en stor fråga för mig eftersom jag tycker att hela revisionen är väldigt liten, men just då – om vi skulle ha kommit till avgörande – skulle jag ha understött ett förkastande för då var osäkerheten för stor för mig vad ändringen skulle innebära.

 

När det gäller budgetlagarna har det i praktiken ingen betydelse, men principiellt är det ganska intressant för nu har vi slagit en kil en gång för alla i det här att man får lagarna godkända när lagtinget beslutar. Jag tycker att lagstiftningskontrollen helt kunde tas bort, för efter 80 år av självstyrelse borde vi vara mogna att ta våra egna lagar. Vi har inte sämre lagar här än i riksdagen där man också har problem med att man har svängningar i kvaliteten på lagstiftningen. Men om vi sköter det här och får det här systemet har det stor praktisk betydelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Det kan kanske framstå på det viset att liberalerna har tagit en något tillbakadragen roll i behandlingen här i dag och senaste måndag. Men det är i så fall bara därför att vi nu anser att vi har kommit så långt att vi har en enighet bakom att lagen skall antas. Vi har tvärtom haft en synnerligen aktiv roll i behandlingen av den förra propositionen, också nu i inledningsskedet av behandlingen av den här propositionen. Vi har hela tiden haft en klar åsikt om att det här är någonting som är bra. Fördelarna överväger de eventuella nackdelar som finns i detta ärende, så för vår del har vår ståndpunkt varit klar.

 

Jag går upp här i dag därför att man får det intrycket att ärendet kanske avgörs mellan centern och socialdemokraterna. Så är det inte alls utan alla vi partier som är med här är med och avgör frågan.

 

Det som jag tycker att är allvarligt här är att socialdemokraterna hävdar att de vill att propositionen skall antas. Därför får man det intrycket att socialdemokraterna kanske driver ett politiskt spel här i det också. Man driver den här frågan på det viset, att man gräver i tidigare handläggning så att man får en uppfattning om att det har en tydlig avsikt att försöka spräcka den stora enighet som finns om att propositionen skall antas. Är det månne så socialdemokraterna? I så fall spelar också ni ett politiskt spel i en självstyrelsefråga.  Men för vår del är själva sakfrågan klarlagd och vi ser fram emot en bra behandling i lagutskottet.

 

Vtm Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det verkar vara lite sjukt det här senaste om socialdemokraterna! Vi har sagt vår åsikt en gång att vi godkänner förslaget och nu har vi sagt det en andra gång – sedan må andra göra vad de tycker att är rätt.

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag ber att få undanbe mig sådana uttryck. Vtm Sundback använder ordet sjukt, att det var ett sjukt uttalande. Det anser jag inte alls, utan om socialdemokraterna vill att propositionen skall antas, så är det kanske ändå inte ändamålsenligt att man försöker spräcka och gräva i sådana här saker för att på något vis få en annorlunda behandling. Det måste ju vara målsättningen med den taktik som vtm Sundback har haft här i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Talmanskonferensens framställning angående landskapsrevisorn Tuula Mattssons anhållan om befrielse från sitt uppdrag (TMK 1/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Talmannen konstaterar sålunda

1) att organisationschefen Tuula Mattsson befriats från sitt uppdrag som    

     landskapsrevisor för finansåret 2003 med omedelbar verkan

2) att lagtinget enhälligt med stöd av 74 § 1 mom. arbetsordningen beslutat

     att fyllnadsval till nämnda uppdrag förrättas med kandidatlistor.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Talmanskonferensens framställning angående ltla Ragnar Erlandssons, Britt Lundbergs och Veronica Thörnroos anhållan om befrielse från uppdrag som ersättare i utskott. (TMK 2/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Med anledning av de beslut om befrielse som fattats meddelas att fyllnadsval till samtliga de uppdrag som blivit lediga förrättas vid plenum den 8 december 2003. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 5 december kl. 15.00. Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 8 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.08)