Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 26 november 2001 kl.  13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop.

    Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

     

    Meddelas att landskapsstyrelsens framställning nr 6/2001-2002 med förslag till ny plan- och bygglag för landskapet Åland kommer att föredras för remiss vid plenum inkommande måndag den 3 december 2001.

    Antecknas.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2000-2001 angående upplysning om kraven och möjligheterna i det åländska avfallssorterings- och återvinningssystemet. (HM nr 7/1999-2000).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 28.11. Godkänt.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 2:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående nya belopp i lagen om ersättning av skador förorsakade av hjortdjur. (FR nr 4/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    I denna framställning föreslår vi att skador förorsakade av hjortdjur ändras så att markbeloppen som hittills har varit gällande ersätts av nya belopp i euro och också att beloppen höjs. Det är nämligen så att i 8 § LL om ändring av landskapslagen om ersättande av skador förorsakade av hjortdjur har det funnits en s.k. självrisk om 200 mark. Om den som har sökt om bidrag enligt den här lagen inte får det är han skyldig att ersätta utredningen med 200 mark. Nu föreslår vi en höjning av den s.k. självrisken till 100 euro. 200 mark har hängt med sedan 1983 och har inte justerats tidigare. En beräkning har gjorts att en skadevärdering tar ett antal timmar och kommer att kosta ca 500-600 mark. I lagen om grunderna för avgifter till landskapet står det att avgifter för offentligrättsliga prestationer skall beräknas så att full kostnadstäckning uppnås och det gör man inte med det här låga beloppet, 200 mark, som finns i dag.

     

    Vi föreslår också en ändring i 14 §. Det är nämligen så att för skador på motorfordon finns det möjligheter att få ersättning om beloppet och kostnaderna enligt gällande lag överstiger 1.000 mark, men då skall det göras en besiktning av skadorna och man skall också uppgöra en kostnadsberäkning. Summan förslås höjd från 1.000 mark till 200 euro, som blir ungefär 1.198 mark. Det har egentligen inte så stor betydelse var den nivån ligger därför att polismästaren har alltid möjligheter att på en begäran, när han anser skäl föreligga, före reparationen låta verkställa en sådan granskning. Nivåhöjningen i det här fallet har kanske mindre betydelse. Men i 8 ' föreslår vi en höjning som enligt bedömning skall motsvara de verkliga kostnaderna för utförandet av utredningar. Avgiften för skadevärdering är också till för att minimera risken för att det görs oberättigade ersättningsansökningar och därmed värderingar som inte leder till någonting.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till näringsutskottet.

    Föredras för remiss ärende nr 3:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående utökade semesterförmåner åt vissa grupper av lantbrukare.  (FR nr 5/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

    Fru talman!

    Det här är ett förslag till ytterligare en paragraf i landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare, en 9a  §. Det föreslås att lantbrukare som har stora djurenheter på lantbruk skall få rätt till fler dagars semester. Idag har en lantbrukare rätt till 23 dagars semester om han arbetar minst 20 timmar per vecka med kreatursskötsel. Nu föreslås det att de lantbrukare som är oerhört låsta vid stora djurenheter skall få motsvarande 30 dagars semester. Det föreslås att den som har minst 20 djurenheter ska få denna utvecklade semestermöjlighet. Idag finns det 17 gårdar som uppfyller dessa kriterier. Skulle alla utnyttja den här möjligheten till semesterdagar skulle det bli totalt 119 ytterligare semesterdagar till en kostnad om 90.000 mark. För att möjligen finansiera detta ges en rätt i förslaget till samma antal semesterdagar, dvs. 30 dagar, om två semesterberättigade lantbrukare väljer att ta ut semestern samtidigt som man bara kan ha en avbytare. De lantbrukare som har minst 10 husdjursenheter kan alltså få 30 dagar tillsammans. Skulle åtta gårdar utnyttja den möjligheten istället för att ta 23 plus 23 dagar, skulle förslaget också ekonomiskt gå igenom. Branschorganisationen har tagit del av framställningen och de ser positivt på förslaget.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! Jag har ingenting emot att lantbrukarna får semester. Jag vill bara förhöra mig med ministern om det principiella. Här är det synbarligen så att landskapet skall betala för någonting som andra själva får betala in. Inom allt annat näringsliv har vi väl en sådan uppdelning att arbetstagaren betalar in för sin semester och även arbetsgivaren ställer i någon mån upp, men här är det bara samhället som betalar. Betalar inte jordbrukarna in några semesterpremier eller något? Är systemet principiellt riktigt?

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman! När det gäller rätten till semester ersätter landskapsstyrelsen och när det gäller vikariehjälp betalar lantbrukarna in själva en del, men när det gäller totalfinansieringen av systemet har jag inte de fullständiga siffrorna. I det avseendet ber jag att få återkomma.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Än en gång, jag är inte emot lantbrukarnas semester, men finns det inte någonstans en principvidrighet i det här? Borde inte också jordbrukaren på något sätt delta i semestermöjligheterna för sig själv. Det känns konstigt att en grupp människor i vårt samhälle inte skall behöva betala in till sina semestrar medan alla andra skall göra det. Är det här inte någonting som man borde överväga att förändra.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    För det första är det lite olyckligt att landskapsstyrelsen i framställningen lämnar bort lagjämförelsen, som har funnits tidigare i två kolumner så att man kan se vad den exakta förändringen är. Jag hoppas att det inte är någon ny princip som landskapsstyrelsen inför. Lagframställningen innehåller en ganska stor reform, principiellt åtminstone, som redan framkom av replikskiftet. Man måste principiellt fråga sig hur långt samhällets ansvar sträcker sig för olika företagare. Inom den här branschen, som har varit under starkt hot i och med EU-medlemskapet, har det varit orsak att hålla företagarna så skadelösa som möjligt. Precis som avgående jord- och skogsbruksministern Kalevi Hemilä sade i gårdagens intervjuer har man ridit ut stormarna i huvudsak och nu är det frågan om finjustering i systemen. Då är frågan, när samhället med skattemedel går in och höjer antalet betalda semesterdagar från 23 till 30, om det är en smärre justering eller om det är en stor ny förbättringsreform.

     

    Det är viktigt att vi får mjölkgårdarna att fungera, men jag är lite förvånad över innehållet i landskapsstyrelsens förslag. Det går ut på att förbättra villkoren för mjölkbönder som inte har samarbete och ta av dem som har samarbete. Särskilt inom mjölkproduktionen är det viktigt att skapa samarbete mellan gårdarna. På det sättet kan man få flera intresserade av att sköta den här svåra uppgiften att vara mjölkbonde när man är tidsmässigt bunden, har svårt att ta semester osv. Är man två gårdar som samarbetar är det lättare och detsamma är det med EU:s miljökrav, det blir också lättare att uppfylla de kraven om man har ett samarbete. Här går man in och tar pengar från dem som har samarbete och flyttar över det till dem som inte har det. Nå, alla kan inte ha det förstås för det finns ju geografiskt placerade mjölkgårdar som inte kan ha samarbete så till den delen kan det vara förståeligt, men inte ens hälften är av den arten av dem som driver sina mjölkgårdar ensamma.

     

    Man kan också säga att ju större mjölkgården blir desto mera blir verksamheten företagarlik. Nästan alla åländska mjölkgårdar är idag drivna såsom företag och då frågar man sig också varför man går in med skattemedel i den här situationen och höjer så mycket. Jag har en fråga med anledning av detta till landskapsstyrelseledamoten Sarin-Grufberg: Jag har ett minne av att den senaste avtalsförhandlingen mellan branschen och staten resulterade i en höjning av semesterdagarna från 22 till 24 dagar eller från 23 till 25 dagar, det var alltså det som facket här på Åland ville att landskapsstyrelsen också skulle justera. Som ett resultat av det går man nu in och justerar från 23 till 30 från landskapsstyrelsens sida. Det måste förklaras och det finns säkert en bra förklaring från landskapsstyrelsens sida, jag inväntar den.

     

    För övrigt hoppas jag att näringsutskottet ser på rättvisan och logiken i förslaget utgående från det resonemang som jag här just nu förde.

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Bakgrunden är att vi är rädda om de ensamjordbrukare som har husdjursbesättningar och det är just sårbarheten därvidlag. Därför har vi utökat semestermöjligheten där. Det har varit huvudproblemet. Sedan en kommentar när det gällde lagtekniken, det är alltså en ny paragraf, 9a och därför finns inte jämförelsen med den gamla med.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Det är möjligt att tekniken är sådan, men det finns ju en reglering i dag i samma lag så det måste näringsutskottet titta på. Har man den gamla paragrafen kvar och utökar man dessutom med en ny? Vad får det för konsekvenser ur lagstiftningssynpunkt och ekonomisk synpunkt? Säkert har landskapsstyrelsen kontrollerat det. Man ser här behovet av att ha jämförelsen med även när man skriver in nya regler, hurdana var de gamla reglerna?

     

    Fru talman!

    Min fråga till ledamoten Sarin-Grufberg gällde huruvida det avtal som gjordes, jag vill minnas att det var ett år sedan, mellan staten och fackföreningsrörelsen inom jordbruket om att höja semesterdagarna med två dagar i riket vilket vi på Åland gick in för att höja med en dag vill jag minnas eftersom vi hade så mycket bättre förmåner i andra delar, hänger ihop med förslaget att nu höja med sju dagar. Är det här helt utanför det avtal som har gjorts mellan facket och skattebetalarna?

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman! Det här torde vara utanför det avtalet.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Jag tänker inte heller motsätta mig ändringen av lagstiftningen, men vill tillåta mig att se på detta lite principiellt som tidigare talare också har gjort. Vi betalar alltså semestern åt lantbrukare som har djur och det är säkert behövligt för man är väldigt fast, man kan aldrig lämna en djurbesättning, inte ens ett dygn, men hur är det med många andra småföretagare och företagare som i princip är lika fast i sitt arbete och inte har tid att ta semester. Undersökningar visar att många företagare jobbar väldigt mycket och har väldigt lite semester proportionellt sett. De får inte stöd från samhället och samhället ordnar inte semesteravbytare åt dem. Förutom att samhället bekostar semestrarna för lantbrukarna så ordnar vi det också. Vi har de som kallas ladugårdsavbytare i samhällets tjänst. Det kunde väl vara en privat verksamhet och så kunde man få ett stöd för det, privata företag, typ bemanningsföretag som kunde sköta det. Det här systemet är som en fläkt från en svunnen tid när lantbruket stod för 50 procent av BNP. Man borde diskutera hur man kunde lätta vanliga företagares situation. Enligt min åsikt bör jordbruk och lantbruk så långt det är möjligt jämställas med företagandet. Det är förstås svårt att göra det, särskilt på intäktssidan när man inte får betalt för produkterna utan tvingas leva på bidrag, men i övrigt borde man närma sig vanligt företagande. Jag har reflekterat över detta förut när vi i den förra landskapsstyrelsen förde en framställning till lagtinget om detta. Man kan i utskottet fundera på hur det slår mot andra företagare, rättviseprincipen osv.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är uppenbart att det är ganska mycket som vi måste sätta oss in i och undersöka i utskottsbehandlingen. Jag har själv glömt lantbruksuppgörelsen som ligger till grund för lantbrukarnas semester, men jag vet att det fanns en orsak till det när man började betala semesterdagarna för lantbrukarna. En skillnad när det gäller andra företag är att lantbruksinkomsten är reglerad, man kan inte ta ut de priser man vill för sina produkter, vilket egentligen andra företag kan göra. Man får det som är bestämt från högre ort. Vi kommer att gå igenom det grundligt i näringsutskottet, vi skall ta reda på dessa saker.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Alla företagsintäkter är mer eller mindre reglerade, en del av myndigheter andra av marknaden. Inte kan ett vanligt företag ta ut hur mycket som helst i intäkter utan då kommer ett annat företag och tar arbetet, det kallas konkurrens. Vad jag menar i mitt anförande är att det här känns väldigt snett för många företagare som jobbar mer eller mindre dygnet runt och kanske hinner på sin höjd ta en veckas semester i året. De jobbar halvt ihjäl sig på tio år kanske. Jag missunnar inte lantbrukarna detta, men det blir en kraftig snedvridning i samhället när en viss yrkesgrupp får semestern betald och till och med ordnad av samhället. Det var därför jag tog upp aspekten med jämlikheten.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är det jag menar att konkurrensen inte är på riktigt samma villkor, men visst finns det konkurrens. Om man konkurrera på samma villkor som övriga företag skulle det nog bli en hel del högre priser så det här innebär i sista ändan en subvention till konsumenterna också. Skulle man ha fri konkurrens inom jordbruket skulle det säkert bli högre priser på maten helt enkelt.

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att konkurrensen är tuffare på den privata marknaden för många andra företag än vad det är för lantbrukarna eftersom man där har ett väldigt reglerat system. Jag är beredd att betala tio penni/litern mer för mjölken mot att det blir mer marknadsekonomiskt inriktat lantbruk på Åland.

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Jag har bara en kort kommentar till ledamoten Sundmans frågeställning. Systemet går tillbaka till den gamla inkomstpolitiska uppgörelsen som gjordes före EU-inträdet och nu är det förvärvade rättigheter som det har lagstiftats om. Tas det nu bort blir det en kraftig försämring.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Min detaljkunskap om detta är begränsad, men är det inte så att det här inte ingår i den inkomstpolitiska uppgörelsen, så har jag fått mig till kännedom. Hur som helst är det som jag tidigare hävdade en jämlikhetsfråga mellan olika typer av företagande. Visst är det tufft att ha djurbesättning och det kräver ständig närvaro, men det är många andra företag också som kräver ständig närvaro, särskilt serviceföretag, som aldrig kan ta semester och många ensamföretagare som i princip är i samma situation. De får inte någon subvention och samhället ordnar inte semesterersättare för dem.

     

    Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman! Jag nämnde det gamla systemet, den gamla inkomstpolitiska uppgörelsen som gjordes före EU-inträdet.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!

    Vilken relevans har inkomstpolitiska avtal ingångna före Ålands och Finlands EU-inträde? Ingenting alls! Ansvariga ministern sade nyss att det här som vi nu har oss förelagt på bordet är någonting som är utöver det av facket och staten framförhandlade avtal. Det är alltså en extra dusör som vi i lagtinget nu skall sitta och ta ställning till som icke synbarligen är framförhandlat av parterna. Det är den här metodiken som vi i lagtinget många gånger har tillbakavisat. Jag kan nämligen inte tänka mig att man skulle förfara likadant med sjukskötarnas löner eller semesterlöner, det måste finnas samma beredskap där också. Vi har sagt att det är parterna som principiellt skall framförhandla resultatet och sedan vet vi att avtalen kommer och underställs finansutskottet. Det är så det skall gå till. Vad är den egentliga orsaken till att landskapsstyrelsen nu har sådan välvilja och beredskap att utöver framförhandlade avtal komma med en extra dusör visavi semestrarna till jordbruket. Det vill jag ha svar på!

     

    Ltl Erlandsson, replik:

    Fru talman! Den här diskussionen blottar en betydande okunskap inom området. Jag vill råda alla att avvakta näringsutskottets utredning och betänkande i frågan och kanske man kan återkomma med en betydligt sakligare debatt än vad vi har hört hittills.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! Jag vet inte om ltl Erlandsson syftade på min okunskap eller om det är ansvariga ministerns, det låter han vara osagt, men om vi här får information om att detta är någonting som är utöver gällande avtal vill jag ha svar på varför.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

     

    Landskapsstyrelsens vid lagtingsåret 2000-2001 enligt 32 § lagtingsordningen avgivna redogörelse för tiden 1.11.1999-31.10.2000 jämte självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2000-2001.

     

    Ärendet bordlades den 14.11. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Folke Sjölund:

    Fru talman!

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över landskapsstyrelsens berättelse presenterades av ltl Ragnar Erlandsson tidigare så jag skall inte gå in på de rena sakfrågorna i betänkande och berättelsen utan mera anlägga allmänna synpunkter. Landskapsstyrelsens berättelse gäller perioden 1 november 1999-31 oktober 2000 och idag har vi drygt ett år senare. Perioden för landskapsstyrelsens berättelse inföll alltså under den gamla landskapsstyrelsens tid, Nordlund I. Det som självstyrelsepolitiska nämnden har koncentrerat sig på är alltså mera vad som har hänt efter berättelseperiodens utgång, den 31 oktober 2000 fram till dags dato. Sakfrågorna skall jag inte kommentera eftersom de kan läsas i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, som faktiskt är omfattande och ingående, men några saker tänkte jag ändå beröra.

     

    Jag vill för det första konstatera att under den tiden som självstyrelsepolitiska nämnden behandlade berättelsen, dvs. i huvudsak under tiden efter senaste sommar, september-oktober 2001, men också något tidigare, har landskapsstyrelsen på ett föredömligt sätt informerat nämnden om den senaste utvecklingen av de olika frågor som finns i berättelsen. Det handlar t.ex. om sjöfartspolitikens utveckling, den aktuella ändringen av självstyrelselagen, relationerna till Finlands regering och till  övriga omvärlden och så vidare. Under hösten har arbetet varit frapperande, det har skett så mycket positivt när det gäller landskapet och landskapsstyrelsens relationer till omvärlden på det politiska planet. Det finns också saker som håller på att hända. Som ett antal exempel kan jag nämna att revisionen av självstyrelselagen går framåt, proposition beräknas avges av Finlands regering till riksdagen under januari månad 2002, landskapsstyrelsens möjligheter att delta i EU-möten på högre nivå, exempelvis inför nästa regeringskonferens när lantrådet är inbjudet till de diskussioner som kommer att föras i Belgien, i Laeken, ytterligare en sak är att Nice-fördraget faktiskt remitterades hit, kom i form av en presidentframställning till lagtinget och det finns också mindre saker, vissa lättnader som har kommit i gränshanteringen gentemot Sverige, överenskommelseförordningen om sjöräddningsväsendet och ytterligare en sak som är viktig är sjöfartsstödet. Vi vet vilken process det har gått igenom, men naturligtvis är det en process som fortsätter, det är inte slut med det här, men i varje fall blir avstampen ett stöd till färjsjöfarten som för nästa år är budgeterat i riksdagen till 166 miljoner mark. Man kan bara nämna att när landskapsstyrelsen Nordlund II trädde till var sjöfartsstödet noll mark.

     

    Som ett led i det hela är också det stora intresse som Finlands regering och dess medlemmar har visat gentemot Åland, med statsminister Lipponen i spetsen. Han har varit här plus ett stort antal andra ministrar, besöket av Sveriges statsminister Göran Persson, presidentens intresse för Åland osv. och inte minst den historiska aftonskola som Finlands regering höll i närvaro av landskapsstyrelsens ledning. Man kan naturligtvis fråga sig varför det här har skett. Det är helt klart att det finns en faktor som är helt avgörande. Det politiska livet i Helsingfors med regeringen i spetsen har ett helt annat förtroende för den sittande landskapsstyrelsen än för de tidigare landskapsstyrelserna. Det har omvittnats i åtskilliga sammanhang. Det tydligaste beviset på det är naturligtvis det stora intresse som från många håll, både från Finlands regering och riksdag, har visats gentemot Åland på sistone.

     

    Fru talman!

    Den här utvecklingen är väldigt glädjande. Jag emotser att den fortsätter och intensifieras därför att det ur självstyrelsens synvinkel är så att den enda framkomliga vägen för att vi skall ha framgång när det gäller utvecklingen av självstyrelsen är att vi har ett förtroendefullt samarbete med och en förtroendefull relation till det politiska livet på rikssidan. Det gäller naturligtvis att på ömse sidor odla och skapa förutsättningar för dessa förtroendefulla relationer.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Det skulle vara fint om ltl Sjölund kunde utveckla hur landskapsstyrelsen under Ragnar Erlandsson misslyckades så kapitalt jämfört med nuvarande sittande landskapsstyrelse.

     

    Vicetalman Häggblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sjölund gör sig till tolk för hur man från riket ser på Åland och anser att det har skett en sådan enorm förändring. Jag skulle vilja veta i vilket offentligt sammanhang någon skulle ha kritiserat tidigare lantråden Ragnar Erlandsson, Roger Jansson, Roger Nordlund eller Sune Eriksson och hur det i så fall har gått till samt vilka konkreta resultat nuvarande landskapsstyrelse har åstadkommit i förhandlingarna med Finland. Det är det som är det väsentliga, vad man konkret har gjort och inte att man sitter på en middag. Nämn tre konkreta saker som har gjorts under den tid som har gått sedan landskapsstyrelsen bytte senaste!

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Jag skall återkomma till den liberala mytbildningen som man med så stor frenesi och med Folke Sjölund som språkets man försöker sprida ut till det åländska samhället att det har blivit så gulligt och bra nu med riket och det har varit så uselt förut. Det här är lite löjeväckande, men jag skall avsluta mitt anförande med att berätta lite om hur det har varit, hur det är och hur det skall bli ur den synpunkt som jag har möjlighet att överblicka situationen.

     

    Fru talman, meddelandet från landskapsstyrelsen om de tunga självstyrelsepolitiska frågorna behandlas så att det går direkt till självstyrelsepolitiska nämnden som lämnar ett betänkande och då är avsikten, enligt lagtingsordningen, att vi skall föra en diskussion med landskapsstyrelsen och inom lagtinget om de stora och tunga självstyrelsepolitiska frågorna, förhållandet till riket, förhållandet till världen. Den redogörelse som landskapsstyrelsen har lämnat har inte presenterats av landskapsstyrelsen i plenum vilket är önskvärt, men å andra sidan lämnades det så väldigt sent i år, i maj, att det kanske kändes som gammal skåpmat. Utvecklingen i lagtinget har gått mot att man behandlar alla frågor utifrån dagsläget och inte från det historiska perspektivet och så är det också gjort i år.

     

    Självstyrelsepolitiska nämnden har fått en utökad roll i den omskrivna lagtingsordningens 29 '. Det är viktigt att alltmer finna formerna i det arbete som går ut på att diskutera med landskapsstyrelsen och lagtinget de konstitutionella frågorna, självstyrelseutvecklingsfrågorna och också utvecklingen inom EU. I många av frågorna är det viktigt att det finns en samordning med lagutskottet och finansutskottet. Alla tre organ har i dag liberal ordförande. Därmed är konstitutionella frågor och utrikespolitiska frågor synnerligen underställda liberal förvaltning här i lagtinget, medan det på landskapsstyrelsehåll är lantrådets huvuduppgift att hantera dem.

     

    Ödesfrågor för Åland är bl.a. sjöfarten. Efter snart sex års EU-medlemskap har vi funnit att vi lider av ett markant demokratiunderskott som måste justeras. Det är stora frågor som är på bordet där landskapsstyrelsen och lagtinget måste vara aktiva. För min del gläder jag mig åt den erfarenhet jag har både av den förra ordförande i nämnden, Ragnar Erlandsson, och också den nya ordföranden, Viveca Eriksson. Såsom talmän sitter de som ordförande i nämnden och båda har visat ett stort engagemang för att lagtinget skall utöka sitt intresse och sin behandling i dessa frågor.

     

    Vårt arbete från åländsk sida med att försöka få en bättre ställning på de olika nivåerna inom Europeiska unionen, från parlamentet över rådet till Coroper till kommissionen, regionkommittén och detta allt i samarbete med andra européer, delstater, konstitutionella regioner och särskilt det belgiska systemet som är av yttersta intresse för Åland, har ett mål och det är att få Finland att acceptera att den åländska lösningen skall fungera bra. Den skall fungera lika bra som i Europa och förhoppningsvis så småningom kunna sägas vara ett föredöme inom EU för den här typen av självstyrelses medbestämmande. Utan att få det internationella stödet och ha de internationella exemplen kommer man inte fram i Helsingfors, hur mycket skojiga och trevliga möten man än har, man måste kunna visa hur det fungerar ute i Europa.

     

    Jag skall ta några frågor som ingår i nämndens berättelse någorlunda kort. Vi har vårfågeljakten där man måste fråga sig varför lagtingsgruppernas gemensamma och enhälliga ställningstagande i samband med det jägarupprop som hade varit, inte såsom lagtingsgrupperna kom överens om har förts till kommissionen. Vi fick ett svar under remissdebatten som inte var tillfredsställande.

     

    Kalevi Hemilä var den minister i Finlands regering som har varit mest på Ålands sida och nästan den enda, faktiskt. I det regeringssammanträde jag var med i för tre år sedan, där alla ministrar var med och där sjöfågeljakten var uppe och på vilket sätt man skulle vända sig till Bryssel, var det Kalevi Hemilä som var den som förde talan tillsammans med mig som lantråd. Några ministrar kom efteråt och tackade oss båda för den insats vi hade gjort. Nu slutar Kalevi Hemilä och någon annan skall bli vår representant i frågorna. Jag beklagar att vår nuvarande landskapsstyrelse inte aktivt har använt sig av Kalevi Hemiläs vilja att göra någonting för vår sjöfågeljakt, men jag antar att landskapsstyrelsens jaktminister har en förhoppning om att vi skall komma någorlunda helskinnade ur den här frågan. Varför har man inte gjort mera med lagtingsgruppernas gemensamma ställningstagande?

     

    Följande fråga är de åländska deltagandet i ministerrådsmöten. Man har sagt att det är jättebra att de åländska ministrarna kan delta i ministerrådsmöten. Jo, det är nog bra, bara det inte blir på för låg nivå, att ledamöter av Ålands landskapsstyrelsen blir en del i gruppen finländska tjänstemän, vilket det egentligen är rent praktiskt på dessa möten, utan att man sovrar bland ärendena och verkligen ser till att när man kan vara med har man också någon betydelse politiskt. Detsamma gäller lantrådets deltagande i Laeken i december. Jag är glad att lantrådet har valt att föra en aktiv diskussion med lagtinget och också oppositionen om Laeken-mötet, dess innehåll och särskilt landskapets strategi när det gäller lantrådets deltagande där. Det viktiga är naturligtvis vad som kommer efter Laeken, hur frågan om bl.a. Ålands självstyrelse kan beaktas i de organisationsreformer som görs inom EU och inom land. Det är det som processen fram till nästa regeringskonferens skall bestämma om.

     

    Revisionen av självstyrelselagen startade 1997 och ett och halvt år senare var den gemensamma arbetsgruppen klar med sitt förslag. Sedan har det gått två år redan och det kommer antagligen att gå två år till förrän lagen träder i kraft. Det är en långsam tidtabell, den är bekymmersamt långsam.

     

    I fråga om gränsbevakningen, fru talman, vill jag tala om vikten av en överenskommelseförordning. Det är farligt att överlämna självstyrelsesystemet i överenskommelseförordningar till riket. ”Farligt” är kanske fel ord, men man skall vara väldigt restriktiv med att göra det. Vi brukar eftersträva att utveckla självstyrelsen och få överenskommelser som går åt andra hållet, men här är det frågan om en eventuell överenskommelseförordning som skall överlåta åländsk behörighet till en riksmyndighet, som dessutom har utvecklats till att vara ganska paramilitär i sin organisationsform. Särskilt om det blir tider med krig eller ofärd ändras gränsbevakningsfrågan, då blir det en del av det militära systemet. Har man då överlåtit självstyrelseuppgifter till den myndigheten kan det bli ganska knepigt. Jag hoppas att den överenskommelseförordning som landskapsstyrelsen nu säger sig arbeta med underställs lagtinget på lämpligt befunnit sätt så att lagtinget ges full öppenhet från landskapsstyrelsens sida i den frågan så att man inte går in för system som långsiktigt kan vara bekymmersamma självstyrelsepolitiskt.

     

    Internetspelet vet vi att har haft en historisk behandling i riksdagen. Aldrig tidigare har självstyrelsen från rikets parlaments sida så uppenbart körts över som i november i år. Tidigare tog man en lag som strider mot självstyrelselagen, men med presidentens hjälp fick vi högsta domstolen att konstatera att detta var fel. Sedan går riksdagen och gör samma sak igen, visserligen den här gången med en kläm till regeringen att man skall korrigera riksdagens eget beslut. Det här har kallats en seger i åländsk självstyrelsehistoria. Det är en stor förlust som till en del kunde avvärjas. Man gjorde en avvärjningsseger i en av de största förluster man någonsin har gjort. Varför det blev så här, hur det kunde gå så här kan man naturligtvis skylla på det som PAFs ledning blev fälld för i tingsrätten, för aggressiv marknadsföring, en marknadsföring som strider mot rikslagstiftning.

     

    Skattegränslösningarna är upptagna som en annan rubrik. Vi har inte fått höra att något aktivt är på gång i skattegränsen mellan Finland och Åland annat än att man har tankar om övertagande av indirekt beskattning och tull. Det är ingen lösning, dels lär den knappast vara bra för skattegränsbyråkratin och dels skulle den ta många, många år. Jag hoppas att landskapsstyrelsen kan visa på, när det gäller förenkling av systemen mellan Finland och Åland, att de har ganska mycket på gång. Vi sade när den här landskapsstyrelsen bildades att i den frågan ger vi landskapsstyrelsen sex månader så får vi se vad som kommer fram. Ingenting har kommit fram så det är kanske dags att vidtaga andra politiska initiativ i sammanhanget. De förenklingar mot Sverige som har genomförts under det här året initierades och jobbades fram under den förra landskapsstyrelsens tid.

     

    Det pågår en utvärdering på basen av ett finansministerbesök i samband med veterantennisen i fjol, sommaren 2000. Sauli Niinistö ville, före man börjar diskussioner om skatteövertagande gällande samfundsskatt och andra direkta skatter, de indirekta skatterna var inte uppe på bordet då, ha en utvärdering av det nuvarande ekonomiska systemet. Före han också på finansministeriet tar ställning till att ändra klumpsumman på grund av de förändringar som har skett i statsbokslutet, ville han ha en sådan utredning. Man var överens om att den utredningen skulle inkludera hela förhållandet mellan Åland och riket, alltså inte bara det som man direkt kan läsa ur siffrorna i budgeten och bokslutet utan helheten. Jag har förstått att den utredningen har gått i stå. Landskapsstyrelsen och lagtinget understryker nu nödvändigheten av att hela utredningen genomförs, annars har man inget underlag för att gå vidare med de övriga frågorna. Självstyrelsepolitiska nämnden skriver t.o.m. att man förutsätter att utredningen blir heltäckande. Jag hoppas att landskapsstyrelsen får det gjort.

     

    Sjöfarten har diskuterats i samband med budgeten så det finns väl kanske inte så mycket mera att säga om den än att självstyrelsepolitiska nämnden i sin text under sjöfarten väldigt tydligt har understrukit nödvändigheten av en hög prioritering i landskapsstyrelsens arbete med frågan. Det är en skrivning som inte tidigare har förekommit i lagtingets olika betänkande på detta tydliga sätt. Jag framför förhoppningen att finansutskottet den här gången skall sätta sig in i sjöfartsfrågorna så att man kan få ett likartat, på basen av utskottets kunskap baserat uttalande i sjöfartsfrågor. Här sitter vi verkligen alla i samma båt, för att använda det slitna uttrycket som kan passa i sammanhanget. Lösningarna är inte särskilt enkla och har aldrig varit särskilt enkla, men det kan möjligen finnas någon lösningen som det sade i remissdebatten. Jag hoppas att finansutskottet i den allmänna budgeten kan behandla frågan lika seriöst som jag upplever att självstyrelsepolitiska nämnden har gjort.

     

    Sedan vill jag, herr talman, avsluta med den påstådda nya mjukare linjen mot riket. Faktorn, ltl Sjölund, tror jag när det gäller det här med en ny kultur är riksdagsmannens inställning till landskapsstyrelsen. Den har ändrat. När man under flera år inte har kunnat ha ett bra samarbete så har man det nu. Det är jättebra. Det är glädjande. Det är bara fullständigt otillständigt att det inte har fungerat tidigare. Det är en myt att man nu skulle ha en mera framgångsrik politik gentemot riksmyndigheterna. Det är livsfarligt att tro att man får bättre resultat nu. Om man inte är väldigt tydlig i sina önskemål och sina resonemang utan låter riket mera styra agendan tror jag att resultaten blir sämre. Det är klart att dryga sex månader ger ett visst resultat, det ger en viss facit. Självstyrelselagsrevisionen är en sådan sak. Långsamheten efter 1999 med en mjukare linje? Nej, jag tror inte att det beror på att det har varit en mjukare linje som har gjort att det har gått långsamt utan jag tror att det är sakfrågorna och problemen med att finna gemensamma lösningar som båda parterna kan gå med på. Internetspelets behandling i lagtinget som har varit det mest allvarliga vi har sett i riksdagens hantering av självstyrelselagen någonsin. Ja, inte vet jag vad man skall skylla det på, möjligen den aggressiva marknadsföringen som vi har haft, men när det gäller de tidigare landskapsstyrelsernas samarbete med inrikesministeriet har det varit intensivt och det har skjutit upp lösningar som är bekymmersamma. Nu kom man inte längre ifrån situationen under den här landskapsstyrelsen utan det blev domstolsärende, det blev problem och riksdagen körde över självstyrelselagen. Jag vill inte skylla den här landskapsstyrelsen för att det gick så tokigt. Sedan var det bra att presidenten gick in och redde upp situationen, men riksdagen har fortfarande samma inställning till lotterilagstiftningen, till grunderna. 

     

    Sjöfartsproblemen har inte kunnat närma sig en lösning trots ny och mjukare linje mot riket. Skattegränsbyråkratin har tidigare kunnat begränsas ganska ordentligt under de tidigare landskapsstyrelserna. Det är klart att när man har nått ganska mycket resultat är det svårt att nå nya resultat, men det sades tidigare från liberalernas oppositionstalesmän, att skulle man vara med skulle man lösa det här snabbt. Vi ser ingen ny lösning, inte några nya förbättringar i handeln mellan Finland och Åland. Vi hade uppenbara svårigheter att få hit Nice-fördraget, också här var det presidenten som såg till att det kom hit, inte regeringen. Jag har ofta funderat på vad det beror på. När ny landskapsstyrelse tillträdde i landskapet så trodde man att nu borde det bli bättre förhållande till riket, när 17 ledamöter byttes ut mot 18 som står bakom landskapsstyrelsen. Förut var det ett parti som har ett systerparti i riket som heter samlingspartiet och centern som hade centern i opposition i rike. Båda hade vi svenska folkpartiet som samarbetspartner. De två viktigaste partierna heter samlingspartiet och socialdemokraterna, ingendera är företrädda av sina möjliga samarbetspartner i lagtinget, bakom den här landskapsstyrelsen. Jag har inte förstått att man inte har lyckats bättre. Jag har en förklaring och den nämnde jag inledningsvis, riksdagsmannen. Den bromsen är väl borta nu och det är bra. Jag har varit med i 20 år i lagtinget och jag har sett olika landskapsstyrelser agera gentemot riket och alla har försökt sköta det med stor diplomati. De som har jobbat nära landskapsstyrelsen kan säkert vittna om det. Det har också varit olika stora framsteg under olika perioder och vi väntar på framstegen under den här landskapsstyrelsen. Vi väntar och vi väntar. Att ställa sig upp och skryta som ltl Sjölund gjorde över de fina förhållandena båtar föga, eftersom det är resultaten som räknas. Vi är alla måna om att det skall bli bra resultat, det vill jag understryka. Jag önskar landskapsstyrelsen lycka till, men visa hellre resultat än att skryta om någonting som ännu inte har givit resultat.

     

    Vicelantrådet, replik:

    Herr talman!

    Den här landskapsstyrelsen har suttit sedan den 29 mars och för egen del kan jag vittna om många kommentarer som har konstaterat att förutsättningarna till framgångar är bättre än på länge. Jag tror att det har att göra med den diplomatiska uppläggningen av vårt arbete där vi hårt går in för sakkunskap och är med och sätter agendan tillsammans med riksmyndigheterna. Jag vill påminna om att aftonskolans agenda till stor del var ett ganska självständigt dokument från vår sida. När det gäller framgångarna är det så i politiken att om man vill ha verkliga framgångar tar det tid, det är tålamod som gäller. Den nya självstyrelselagen är på väg, lotterilagen blev i alla fall ett starkt försvar för rättssamhället, jag skulle säga att det var en stor framgång för Åland där både inrikesministern, presidenten, statsministern och andra hade sitt finger med i spelet. Sjöfartspolitiken är på sätt och vis ett problem, men däremot kan vi konstatera att stödet har ökat markant under senare tid. Det finns alltså ett tryck för att få upp stödet och det arbetar vi vidare med. Vi ser också att det är klart mycket bättre förutsättningar att delta i den kommande regeringskonferensen. Det här är några exempel på vad vi gör. När det gäller skattegränsen försöker vi också där på alla sätt. I dag har vi t.ex. en av de mest kunniga på området, Sakari Alasalmi, som råkar sitta på läktaren just nu, i fredags hade vi ett möte med finansdepartementet i Sverige och så här fortgår det. Personligen tycker jag att vi har gjort väldigt stora framsteg, jag har ingenting att skämmas för i den här landskapsstyrelsen. Jag ser heller ingen anledning att försöka hitta fel och brister som något slags retorisk självändamål utan sakfrågan är det viktiga för mig.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Orsaken till att jag tar upp frågan är att den ”nya mjukare linjen” skulle vara så mycket bättre för Åland. Man skulle nå bättre resultat med den här landskapsstyrelsen. Det gör att man undervärderar tidigare landskapsstyrelses insatser. Det blir orimligt att göra sådana jämförelser förrän ni har suttit en hel period, helst fyra år, men nu blir det två, och kan visa resultat av det. Det är det som är det viktiga, resultaten och inte att säga hur duktig man är. Tro det att motparten säger att det finns bättre förutsättningar nu. På det sätt som kontakterna Åland-Finland sköts nu så tror jag säkert att representanterna för regeringen säger så, men det är resultaten som räknas. Vi får se vad det är för slags politik som nu förs och vad det ger för resultat. Lotterilagen var en avvärjning av en orimlig situation som hade uppstått där riksdagen först körde över självstyrelselagen och sedan kör man över den en gång till. Okey, man kunde avvärja resultatet av detta överkörande genom att ärendet nu kommer upp en tredje gång i riksdagen. Det blir nu en avvärjningsseger i en orimlig förlustsituation.

     

    Sjöfartsstödet var först på 420 miljoner, diskuterat sedan på 360 miljoner, som var den korrekta siffran, för att motsvara Sverige, sedan gick det ned till 240 miljoner och nu är det nere på 166 miljoner, drygt en tredjedelen av det som är den korrekta siffran om man vill ha lika som i Sverige.

     

    När det gäller skattegränsen, tror jag säkert att ni jobbar, absolut, åtminstone vicelantrådet, det tror jag, men vi kan inte veta vad det resulterar i förrän vi får resultaten redovisade. Vad jag efterlyser är hur arbetar man, vad är det för lösningar man diskuterar på axeln Finland-Åland.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet, replik:

    Herr talman!

    Jag uppfattar inte att det är vi som talar om hur duktiga vi är utan det är nog andra som talar om hur duktiga de anser sig ha varit. För min del är det inte särskilt intressant att prata om tidigare landskapsstyrelser, vad vi gör är att redovisa vad vi håller på med och vad vi vill åstadkomma och hur vi arbetar. Ltl Roger Jansson sade själv att det inte är någon idé att diskutera det här förrän resultaten kommer, men ändå vill han diskutera ingående i detalj. Vill man se sig i backspegeln är det fritt fram för ltl Roger Jansson att göra det, men för oss är det viktigt att se framåt. Vi har en ny landskapsstyrelse som har märkt en förändring i relationerna till riksmyndigheterna. Vad man än säger om lotterilagen har det satt grundlagsutskottets legitimitet ifråga, det har stärkt Åland som självstyrande region inom Finland, intygad flera gånger av statsministern. Vi har stärkt Ålandsdelegationens roll och högsta domstolens roll i självstyrelsesystemet. Man kan säga att i allt elände så blev det en förstärkt självstyrelse. De metoder som vi använder är väl inte mjuka, utan vi ställer legitima och berättigade krav och försöker grunda det på fakta. Självstyrelselagsrevisionen är på gång, vår position i förhandlingarna är bättre, sjöfartsstödet har fått en mycket större förståelse. Motståndet i april var så starkt att man föreslog noll i stöd, det är ett faktum. Det finns papper på att man skulle undanta Åland från hela stöddiskussionen. Sedan har vi systematiskt arbetat för att få en förståelse för det här, framför allt arbetsplatserna i riket är viktiga, vi har vunnit gehör, men inte kommit ända fram än så länge.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Det bär väl inte så mycket fram att diskutera mera om historien visavi lotterilagens hantering i riksdagen, men å andra sidan måste vi lära oss mycket av det och veta vilken inställning det finns inne i regeringspartierna när det gäller självstyrelselagens status. Det har synts upprepade gånger i grundlagsutskottet. Till den delen tenderar jag att hålla med, jag tror att det var ltl Sundback som i en tidigare debatt sade att det är mycket farligt för självstyrelsens framtid och utveckling när man tvingas köra över ett sådant organ som riksdagens grundlagstutskott, som så länge vi inte har en konstitutionsdomstol i landet är den högsta instansen när det gäller tolkning av rikets lagar.

     

    Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det är vicelantrådet Olof Erland som gång på gång har sagt att det nu är en ny diplomati som man använder sig av. Därmed har han gjort en nedvärderande jämförelse av tidigare landskapsstyrelse. Det är inte jag som har hittat på det.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Herr talman!

    Det var naturligtvis väntat att reaktionen från ltl Jansson skulle bli något sådant här när jag talade om att det faktiskt har skett en förändring i de politiska relationerna mellan Helsingfors och Mariehamn, däremot är det inte särskilt bra när ltl Jansson lägger ord i min mun och börjar prata om en mjuk linje. Det har jag aldrig nämnt, det har jag aldrig sagt. Det är precis som vicelantrådet upplyste om att det handlar om att umgås på ett förtroendefullt sätt. Det är förstås så att riksdagsman Gunnar Jansson har en central roll i det här systemet och umgänget, men det är inte det enda avgörande utan det är hur man från regeringshåll, framför allt, uppfattar landskapsstyrelsen som förhandlings- och diskussionspart. Kanhända ltl Jansson har glömt det, men jag har ett förflutet med 12 år i riksdagen och jag känner naturligtvis väldigt många av de människor som nu är inblandade och jag har fått en hel del reaktioner. De går i samma riktning, det är lättare idag än framför allt med de två senaste landskapsstyrelserna, jag går inte längre tillbaka, men de i varje fall, att diskutera och att diskussionerna förs på ett mera förtroendefullt plan. (Salen: nej, då gick det bra!)

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Myten drivs hårt av liberalerna, av Folke Sjölund och några till. Myten drivs för hårt, för det är resultat man mäter politik med, inte vackra ord, deklarationer, påståenden om att den har sagt si eller så utan nu förväntar vi oss i allt snabbare takt ju längre landskapsstyrelsen har suttit, resultat, sedan kan vi diskutera huruvida linjerna har varit bra för någon annan än Åland eller om den har varit bra för Åland. Jag tar avstånd från den här typen av nedvärderande påstående här i lagtinget om hur dåliga andra har varit när det gäller att hantera Ålandsskutan, som aldrig tidigare än i slutet av 90-talet har seglat med sådan medvind som den gjorde. Nu ser det mörkare ut, ltl Sjölund, mycket mörkare.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Herr talman! Det är alldeles riktigt, det är också det som vi talar om, alltså resultatpolitiken. Min enkla uppfattning och erfarenhet från umgänget mellan olika parter är att ju jämbördigare och mera förtroendefull bas man kan diskutera och förhandla på desto bättre resultat får man. Det är lite besvärligt när jag nu försökte redovisa att det faktiskt har hänt en hel del under den gångna halvårsperioden, det har faktiskt kommit en hel del resultat redan, men väljer man, som ltl Roger Jansson, att blunda med båda ögonen kan inte jag göra något åt det. Jag vill påstå att mina uttalanden handlar inte överhuvudtaget om någon nedvärdering av någon annan, det är ett konstaterande, men vill ltl Roger Jansson skjuta budbäraren, så varsågod!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag vill för min del tacka självstyrelsepolitiska nämnden för ett mycket bra arbete och en gedigen redogörelse som väl tjänar som vägledning för landskapsstyrelsen i de viktiga frågeställningar som här tas upp. Jag vill också för min del understryka vikten av att självstyrelsepolitiska nämnden fortsätter att stärka sin roll i det här systemet. Jag har den grundinställningen av flera orsaker; jag tror att det är väldigt viktigt att man i de större självstyrelsepolitiska frågorna har någonstans dit man kan gå och diskutera på ett förtroendefullt, öppet och konstruktivt sätt med varandra.

     

    Jag tycker, herr talman, att det var väldigt talande senaste fredageftermiddag efter att vi just hade avslutat en historiskt lång remissdebatt, som tidvis var ganska hård, kunde vi ändå en kvart senare alla partier med huvudena ihop sätta oss ner i självstyrelsepolitiska nämnden och fundera hur vi på bästa sätt skulle formulera landskapets positioner inför toppmötet i Laeken. Det kändes bra och jag tycker att man också bör försöka medverka till att den bilden förs ut i det åländska samhället – inte är det så att vi bara står och strider här i lagtinget utan vi sitter faktiskt ner och pratar med varandra också om för Åland viktiga framtidsfrågor. I samband med det vill jag nämna för lagtinget att jag efterfrågade representanter till en parlamentarisk kommitté som skulle stöda landskapsstyrelsen i dess arbete med framtidsdebatten inom EU, men efter diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden har vi dock kommit fram till att det är mest rationellt och ändamålsenligt om vi samlar den diskussionen till självstyrelsepolitiska nämnden och på det sättet ytterligare stärker nämndens funktion i systemet. För min del har jag sagt att jag tycker att det är bra och jag är beredd att medverka till det, så härmed meddelar jag att den parlamentariska kommittén kommer inte att tillsättas utan vi kommer att följa tankarna att vara så rationella som möjligt.

     

    Herr talman!

    EU-arbetet fortsätter intensivt och att vi från åländsk sida har möjlighet att delta i toppmötet i Laeken är en framgång i detta arbete, det kan man inte komma ifrån, men det är också viktigt att nämna att inkommande måndag fortsätter raderna av besök hit till Åland med att den blivande EU-ambassadören Eikka Kosonen kommer att besöka landskapsstyrelsen och också lagtinget och tillsammans med honom kommer också Alec Aalto, som är chef för EU-enheten vid statsrådets kansli, så detta ger både landskapsstyrelsen och lagtinget möjlighet att diskutera viktiga aktuella EU-frågor och också framtidsfrågor med de personer som verkligen är i händelsernas centrum och har de ansvarsfullaste posterna på tjänstemannanivån när det gäller EU-frågorna. Det tycker jag är viktigt och det visar också på att det finns en positiv inställning från statsmaktens sida att medverka till att Åland skall ha bästa möjliga insyn och också möjlighet att framföra sina åsikter i dessa frågeställningar.

     

    Herr talman!

    Jag kan kort nämna den diskussion som vi hade kring våra positioner inför Laeken-mötet. Vi har i dag tagit beslut och översänt dem till statsrådets kansli. Kontentan av det vi för fram är att landskapsstyrelsen utgår från att lagtingets ställning är en naturlig del av denna granskning, alltså de nationella parlamentens granskning, eftersom det finns två parlament och två jurisdiktioner i landet, alltså Finlands riksdag och Ålands lagting. Vi vill alltså förstärka bilden av att landet är de facto uppdelat i två jurisdiktioner och det finns två lagstiftande parlament. Detta är väldigt viktigt att befästa denna grundläggande sak alltmer i EU-arbetet därför att det är sedan grunden för hur det övriga arbetet skall byggas upp.

     

    Herr talman!

    När det gäller några av de frågeställningar som ltl Jansson tog upp i sina kommentarer vill jag kommentera några. För det första landskapets deltagande i ministerrådsmöten, att det skall vara på en hög nivå och att man skall sovra. Det är helt i linje med det som landskapsstyrelsen också jobbar efter.  Det är också av praktiska orsaker det enda möjliga därför att vi har alltid inför varje ministerrådsmöte en ganska svår argumentation innan åländska representanter har givits möjlighet att medverka och vi har verkligen varit tvungna att göra vårt yttersta för att visa att det är Ålands specifika och Ålands viktiga ärenden som är med. Då blir också åländskt deltagande möjligt på det sättet. Sedan finns det också en resursfråga i det sammanhanget: Åland skulle helt enkelt knappast kunna delta i alla möten, om det skulle vara teoretiskt och formellt möjligt, så det här är en naturnödvändighet att arbetet bedrivs på det här sättet.

     

    När det gäller gränsbevakningen och det förslag till överenskommelseförordning som har arbetats fram vill jag nämna att det förslaget bygger helt och hållet på det utlåtande som kom från ÅD och som sedermera också behandlades i självstyrelsepolitiska nämnden. Den arbetsgrupp som har arbetat fram förslaget till överenskommelseförordning inväntade självstyrelsepolitiska nämndens protokoll och man hade på det sättet beaktat det som framkom från lagtinget. Det här är ytterligare ett exempel på en fungerande samverkan mellan lagtinget och landskapsstyrelsen, såsom vi försöker att det skall vara hela tiden.

     

    Herr talman!

    Det är min och landskapsstyrelsens målsättning att vi så snart som möjligt skall kunna komma med en ny redogörelse för den period som ligger efter den här perioden så att vi kommer mera i takt med tiden s.a.s., för jag tror att det gynnar den här debatten också och jag är den första att medge att redogörelsen kom i senaste laget och vi skall göra vårt bästa för att den följande skall vara bättre i fas med verkligheten. Det ger både nämnden och lagtinget bättre möjligheter att aktivt delta i de större frågorna som är aktuella och delta i debatten när de de facto pågår.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!  

    Jag vill också understryka den ytterst goda dialog som förekommer i självstyrelsepolitiska nämndens inre arbete. Detsamma gäller egentligen i utskotten också, så att det är bara här i plenum som vi har orsak att lyfta upp de frågor där vi inte är helt överens. Här är det också svårt att föra en förhandling mellan opposition och landskapsstyrelse, som känt, om hur man skall nå resultat, utan här gäller det att peka på var kan vi ha frågor som vi borde diskutera att göra på ett eventuellt annat sätt med.

     

    Beträffande Laeken-förberedelserna resulterade rimligen den goda diskussionen vi hade mellan oppositionen och landskapsstyrelsen i självstyrelsepolitiska nämnden till att Ålands synpunkt breddades och det som landskapsstyrelsen ville underströks på ett tydligare sätt. Det var allltså väldigt positivt.

     

    När det gäller gränsbevakningsöverenskommelseförordningen har Ålandsdelegationen och självstyrelsepolitiska nämnden uttalat sig huvudsakligen i behörighetsfrågan: var gränsen går mellan åländsk och riksbehörighet i det sammanhanget. Däremot har vad jag vet självstyrelsepolitiska nämnden inte haft överenskommelseförordningens innehåll till behandling och det var det jag talade om i mitt anförande. Sedan håller jag förstås med om lantrådet om att när det gäller meddelandeperioden är det bra att man ”håller sig i takt med tiden”, men det är också bra att man håller sig med takt med lagtingsordningen. Det är bra om vi inom några veckor kan få det nya meddelandet.

     

    Lantrådet:

    Herr talman!

    Tyvärr tror jag knappast att man kan få det nya meddelandet inom några veckor, men i varje fall inom en relativt nära framtid skall vi se till att det kommer till lagtinget och arbetet har som sådant pågått under en längre tid redan, men det kräver också en del arbete att sammanställa frågeställningarna på ett korrekt och bra sätt.

     

    Herr talman!

    Jag tror att det är viktigt att ytterligare understryka självstyrelsepolitiska nämndens uppgift när det gäller att samla de åländska intressena och försöka få en så enig linje utåt som möjligt. Det är viktigt därför att Åland är ett litet samhälle; vi måste alltid komma ihåg att vi är de facto bara 26.000 människor och jag brukar själv ibland fundera på för- och nackdelar med parlamentarismen, men för att parlamentarismen som system skall fungera krävs det också att vi har ett forum där vi också kan fungera tillsammans och försöka hitta de gemensamma externpolitiska linjerna och det är därför som jag tycker att självstyrelsepolitiska nämndens arbete är så ytterst viktigt i det här sammanhanget.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!  

    Om detta är vi helt överens med lantrådet och det skulle vara bra om lantrådet och regeringspartierna kunde komplettera den beskrivningen med att man lite, åtminstone, bättre än hittills, skulle ta till sig de förnuftsresonemang som oppositionen försöker föra i självstyrelseutvecklingsfrågor och i andra frågor, att man inte hela tiden möts med, ja, man lämnar salen, som vi ser här i allmänhet att sker och man bryr sig inte om att lyssna osv. Skulle vi kunna använda självstyrelsepolitiska nämndens arbete med de stora frågorna till att skapa en bättre kultur här i lagtinget vore det säkert bra för medborgarna, de som lyssnar till oss!

     

    Lantrådet:

    Herr talman!

    Jag vill för min del understryka att i självstyrelsepolitiska nämndens diskussioner är vi helt överens om att där diskuterar vi på lika villkor och det finns en bra stämning och en kreativ atmosfär. Sedan kanske debatten här i plenisalen, precis som ltl Jansson själv sade, ibland spetsas till, men för min del vill jag understryka att jag alltid lyssnar på det som sägs och jag tar det till mig och försöker alltid ha Ålands bästa för ögonen och även oppositionspartiernas goda idéer skall också förvaltas på bästa möjliga sätt. Det kanske inte alltid syns därför att det tillhör det politiska spelet på något sätt att man lite står mot varandra här i debatten och tyvärr tenderar debatterna ofta att man i stället för att man attraherar varandra slår man varandra ifrån sig och kommer längre ifrån, men jag tror ändå att det som sägs finns lagrat någonstans och hoppeligen skall det kunna förvaltas och breddas på bästa möjliga sätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf:

    Herr talman!

    Vi har sagt tidigare under remissdebatten att socialdemokraterna vill arbeta för och biträda en linje som bygger upp ett gott samarbete med riksmyndigheterna i alla avseenden. Vi vill göra det för att vi tror att när man har ett maximalt förtroende för varandra är det lättare att nå resultat. Om det är en sådan väg man arbetar med och den blir uthållig kommer vi att hjälpa till i den processen allt vad vi kan. Det gäller också relationerna till våra andra nordiska länder i den mån vi har något inflytande.

     

    Jag säger också som ltl Roger Jansson sade att det inte bara är atmosfären och stämningen som är viktigt utan det är också viktigt att det kommer något resultatmässigt ut av det hela. Tittar vi på sjöfågeljakten vet jag inte om den är någon exponent för en positiv relation till riksmyndigheterna. Det senaste beskedet vi fick i den affären var att det hade varit någon kontakt till Hemilä via Gunnar Jansson, men några närmare diskussioner hade det inte varit mellan landskapsstyrelsen och regeringen. Det är synd för nu vet vi att Hemilä är på retur och det kommer så småningom en ny jord- och skogsbruksminister. Det gäller då att omgående fånga upp honom och försöka skapa en relation som också hjälper oss i den här processen.

     

    Sjöfartens utveckling är det mest allvarliga vi har framför oss. De ca 160 miljoner som finns är knappt hälften av det som konungariket Sverige har erbjudit. När vi betänker att vi löper ett hot visavi utflaggning av 40 procent av Ålands BNP är det naturligtvis inte ett memento av vilken art som helst. Det är en jätteallvarlig fråga och skulle den frågan få en sådan lösning att utflaggningen faktiskt verkställes, vilket Gud förbjude, så kommer vi inte att kunna sitta här och tala om lyckosamma resultat. Tvärtom, då blir det jobbigt för oss alla, speciellt för landskapsstyrelsen som får göra om hela sin budget.

     

    Skattegränsen, även om den är ett resultat av ett åländskt arbete, är fortfarande olöst. Det kostar företagarna på Åland bortåt 30 miljoner i extra omkostnader, 15 säger andra, men det finns utredningssiffror som visar 30 miljoner. Det är en stor belastande faktor som man faktiskt borde komma till rätta med. Det är inte heller något lyckosamt resultat i det avseendet. Herr talman, nog bibringades jag, medan liberalerna var i opposition, känslan av att det var en fråga som man skulle expediera ganska snabbt bara man kom i regeringsställning. Nu har man chansen och jag förstår att arbetet går med full fart framåt, men resultaten lyser med sin frånvaro ännu. Vi vill se resultat. Umgänget är bra och det är viktigt, men det går inte att bara ha kul tillsammans, man måste också få något ut av det här om det skall vara seriöst.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående avdrag i kommunalbeskattningen för kostnaderna för mensskydd. (HM nr 24/2000-2001).

     

    Ärendet bordlades den 14.11.2001. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Sjöblom:

    Fru talman!

    Salen är lika tom som förra gången när det här ärendet behandlades, kanske ännu tommare. Jag har tagit upp en hemställningsmotion där jag föreslog att kvinnor mellan 12-55 år skulle få ett generellt kommunalt skatteavdrag i kommunalbeskattningen på Åland för mensskydd. Motionen har i tiden väckts i ungdomsparlamentet. Det är bra att åtminstone ungdomarna vågar diskutera dessa frågor och jag är dessutom ganska övertygad om att någon gång i framtiden kommer det här att bli verklighet, om det sedan tar 10 eller 40 år vågar jag inte spekulera i. För dagen har jag inga förhoppningar om att det skall hända så stora saker inom det här området. Jag kommer däremot att jobba vidare med frågan, kanske inte i det här parlamentet utan via andra framgångsrikare vägar. Jag är ganska övertygad om att man så småningom kanske hänger efter här på Åland när det gäller biologiska skillnader mellan könen.

     

    Vi har i dag behandlat en hel del olika frågor, från övergripande självstyrelsepolitiska frågor till smådetaljer om förlängd semester som berör ca 17 jordbruksenheter och då är det viktigt att samhället deltar i den finansieringen. När det gäller plåtskador på bilar som är föranledda av hjortdjur är det jätteviktigt att plåtskadorna ersätts, men när det gäller mellan 7.000-8.000 kvinnor och deras krav på ett kommunalt skatteavdrag är det tydligen så att tiden inte är mogen.

     

    Utskottet säger i sitt betänkande att det finns andra frågor som är av större vikt ur jämställdhetssynpunkt, att t.ex. lika lön för samma arbete är viktigare. Att få fram arbetsvärderingssystem är en bit som har pågått ganska länge, och de är nu på kommande, så till den delen är jag inte oroad över att den saken inte skall ordna sig. Som sagt, fru talman, jag återkommer en annan gång i det här ärendet.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Ja, det kanske lönar sig bättre att gå vidare i ett annat forum för ltl Sjöblom eftersom hon tycker att vi inte har tagit motionen på allvar. Jag kan dock försäkra att vi diskuterade den allvarligt, men det är skillnad i vår uppfattning om vad som hör till jämställdheten. Vi var eniga i vårt utskott om att det här inte var någon typisk jämställdhetsfråga. Jag för min del hoppas att, när ltl Sjöblom går vidare med den här frågan, man även ser till könsrelaterade kostnader när det gäller den manliga sidan, om det verkligen skall kallas jämställdhet. För mig är jämställdhet både män och kvinnor och rättvisa.

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    När det gäller rent biologiska könsrelaterade kostnader är de ganska svåra att finna för männen. De är mera socialt och kulturellt betingade än menstruerande kvinnor. Det är helt och hållet biologiskt. De kostnader som hänför sig till kön, beroende på var man bor, är vanligtvis socialt- och kulturellt betingade, inte beroende av kön.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman!

    Jag som är en praktisk man och som lovade komma tillbaka efter bordläggningen av ärendet tycker att om damerna är lite framåt ser de till att mensskydden finns att köpa på apoteket, för då får man som vanligt avdrag i kommunalbeskattningen. Det är en bra möjlighet. Man skall inte jämföra det här med den avbytarverksamhet som grundar sig på avtal om lantbruksinkomsten utan det är en helt annan sak.

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det här är biologiskt betingat och inte en sjukdom. Det är klart att det säkert går att köpa mensskydd på apoteket och på något sätt den vägen dra av i deklarationen, men det försvårar ytterligare livet för kvinnorna, eftersom de alltid måste gå till apoteket och köpa. Hur skall skärgårdskvinnorna lösa det, skall de fara in till stan eller Godby och köpa hela årssatsen på en gång? Det handlar om praktiska saker det här.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman!

    Om vi tar skärgårdskvinnorna har åtminstone en kommun det här klart ordnat. Då blir det lättare för dem som sköter apoteket i Kumlinge att få det att fungera och t.o.m. få det lönsamt. Idag finns det många saker på apoteket som definitivt inte är receptbelagda eller beror på någon sjukdom utan som folk kan skaffa sig och då finns den normala boken där de inköp man gör fylls i. Mig veterligen hinner åtminstone inte skattemyndigheterna titta så noga igenom, vad är relaterat till sjukdom och vad är relaterat till normalt inköp.

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Jag tror inte att mensskydden räddar Kumlinge apoteket, mer än aspirinen. Problemet är att det blir besvärligt för kökarkvinnorna.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras ärende nr 6:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Ronald Bomans enkla fråga om landskapsstyrelsens förfarande vid en anbudsförfrågan. (EF nr 1/2001-2002).

     

    Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

     

    Ltl Boman:

    Fru talman!

    Med stöd av 48 § 2 mom. LO ber jag att till landskapsstyrelsen få ställa följande enkla fråga:

     

    Anser landskapsstyrelsen att ett kompetent bolag skall uteslutas vid anbudsförfrågan enbart för att bolagets personal riktat kritik mot landskapsstyrelsen och att landskapsstyrelsens svar av den 6 november 2001 på en förfrågan om orsaken härtill överensstämmer med god förvaltningssed?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Som svar på ltl Ronald Bomans enkla fråga eller frågor, eftersom det är två, vill jag framför följande.

     

    Ärendet som frågorna härrör sig till är inbegärande av offerter för uppgörande av en miljöutredning för framtagande av en miljöpolicy eller miljöledningssystem för Ålands landskapsstyrelse. För uppdraget skickades offertförfrågan till tre företag som bedömdes ha möjlighet att utföra uppdraget och ett av dessa företag har antagits för det aktuella arbetet. Orsaken till att det i frågan nämnda företaget Terrana Ab inte kom i fråga vid begäran av anbud var att jag förutsåg betydande svårigheter för företaget att utföra detta arbete. Utredningen och uppgörandet av ett miljöledningssystem kräver nämligen ett nära samarbete med landskapsstyrelsens tjänstemän och i synnerhet med tjänstemännen vid miljöbyrån.

     

    Eftersom innehavaren av Terrana Ab under en lång tid har utsatt miljöbyråns tjänstemän för otaliga osakliga och kränkande telefonsamtal och dessutom många gånger offentligt i pressen förklarat deras inkompetens, förutsåg jag att ett samarbete kunde bli ansträngt eller oändamålsenligt. Som ett exempel kan nämnas att en tjänsteman av innehavaren för Terrana Ab fick långt över tio telefonsamtal på en och samma dag och de tillmälen tjänstemannen har fått vid dessa samtal kan jag inte ens inom citat nämna här i lagtinget, eftersom jag då skulle bryta mot LO:s bestämmelser om språkbruket i lagtinget.

     

    Ett flertal tjänstemän vid miljöbyrån har fått motta liknande telefonsamtal. För mig förefaller det mänskligt att ett nära samarbete under sådana förhållanden kan bli lidande och att slutresultatet riskerar att bli oanvändbart eller dåligt.

     

    Eftersom jag har ansvar för att få ut bästa möjliga resultat för de pengar som fanns anslagna för detta ändamål och som utredningen skulle kosta, pengar som ltl Boman med förkärlek benämner skattebetalarnas pengar, bedömde jag att Terrana Ab i den beskrivna situationen hade små möjligheter att utföra ett fullgott arbete. Upphandlingen som gjordes följer de principer som gäller för landskapsstyrelsen.

     

    Om svaret till Terrana Ab på frågan varför företaget inte togs med vid anbudsförfrågan överenstämmer med god förvaltningssed kan säkert diskuteras. Men jag anser att det inte är olämpligt och dålig förvaltningssed att vara ärlig och meddela de verkliga orsakerna i stället för att linda in skälen i intetsägande formuleringar.

     

    Ltl Boman:

    Fru talman!

    För mig är det totalt främmande att någon skall beläggas med ett yrkesförbud på grund av sina åsikter. Jag har alltid hävdat allas lika värde, oavsett förmögenhet, föräldrar, yrke eller annat. I ett demokratiskt samhälle bör myndigheterna behandla alla invånare och företag likvärdigt. I Finlands grundlag stadgas klart och tydligt i 6 § att alla är lika inför lagen och att ingen utan godtagbart skäl får särbehandlas på grund av bl.a. överetygelse eller åsikt. I 12 § Finlands grundlag stadgas om att var och en har rätt till yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Finlands grundlags 18 § stadgar om näringsfrihet och rätt till arbete. Det här var några paragrafer ur Finlands grundlag som jag anser att berör dagens ärende, nämligen det yrkesförbud som landskapsstyrelsen de facto utsatt Carl-Gustav Flinks bolag Terrana Ab för. Jag vill påpeka att jag kommer alltid att reagera på dylika orättvisor, oavsett vilket bolag eller vilka personer det än gäller.

     

    När man granskar de uppgifter som Carl-Gustav Flink delgivit mig i detta ärende anser jag att det är alldeles klart, att så här får varken tjänstemän eller landskapsstyrelseledamöter göra. Att utsätta en enskild person eller företag för dylik behandling gör man inte i ett demokratiskt samhälle. Däremot kan det nog förekomma i diktaturer.

     

    När den ansvarige tjänstemannen vägrar att tala med företagets representant och när avdelningschefen heller inte tar tag i detta ärende torde det stå klart för alla att Carl-Gustav Flink är utsatt för yrkesförbud. När ansvarig ledamot dessutom ifrågasätter Carl-Gustav Flinks kompetens i dessa ärenden utan att ha tagit del av nämnde persons meritförteckning, ja, då visar det på att herr Flink har uteslutits i förväg utan laga skäl. Att enbart, dessutom med fog, vara kritisk till landskapsstyrelsens handläggande av miljöfrågor får inte leda till ett lagstridigt yrkesförbud. Lag och ordning bör tillämpas även av Ålands landskapsstyrelse och dess tjänstemän.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Det yrkesförbud som ltl Boman påstår att det här skulle vara är någonting helt annat än det som har förekommit, alltså att man har haft en riktad anbudsförfrågan. För mig som ansvarig för de här frågorna gäller det att se till att få ett arbete gjort på bästa möjliga sätt och att utnyttja de medel som finns anslagna på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är givet att alla har sin yttrandefrihet, och det är inte det som jag har tagit med i bedömningen i detta ärende heller. Alla skall vi naturligtvis tåla kritik, i all synnerhet om vi är politiker, och tjänstemännen bör också tåla en viss kritik. Men när det går till rena personpåhopp och icke-nämnbara uttryck tycker jag att det här gått för långt. Jag vill också säga att av tidigare samarbete med företaget har jag fått den uppfattningen att resultaten inte har varit särskilt övertygande.

     

    Ltl Boman:

    Fru talman!

    Jag vidhåller min åsikt om att Carl-Gustav Flinks bolag Terrana Ab har blivit utsatt för yrkesförbud. Men jag skall inte längre orda om det här ärendet utan enbart konstatera att det som hänt är ingenting ovanligt i förvaltningen. Nu är det inte enbart de valda ledamöterna som utövar sin makt på ett otillfredsställande sätt; även vissa tjänstemän agerar självsvåldligt, bl.a. genom att vägra ge ut handlingar eller i övrigt obstruera. Jag tror dock att den uppmärksamhet det här ärendet har fått i bl.a. massmedia kommer att leda till att liknande incidenter undviks i fortsättningen.

     

    TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras ärende nr 7:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om miljökonsekvensbedömingen för vindkraftprojektet på Nyhamn. (EF nr 2/2001-2002).

     

    Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Med stöd av 48 § 2 mom. LO vill jag ställa följande enkla fråga till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen:

     

    Med vilka motiv har landskapsstyrelsen beslutat att fågelutredningsarbetet i miljökonsekvensbedömningen för vindkraftprojektet på Nyhamn skall omfatta minst ett år?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Som ett direkt svar på ltl Sundmans fråga med vilka motiv landskapsstyrelsen har beslutat att fågelutredningsarbetet i miljökonsekvensbedömningen för vindkraftet på Nyhamn skall omfatta minst ett år vill jag framföra att lagen om miljökonsekvensbedömningen kräver följande.

     

    Syftet med miljökonsekvensbedömningen är att identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekter som ett projekt kan medföra, dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, materiella tillgångar och kulturarv, dels på samspelet mellan dessa faktorer. Dessutom skall det göras en beskrivning och en analys av den miljöeffekt av betydelse, som projektets genomförande kan medföra.

     

    Detta säger lagen och det är landskapsstyrelsens motiv med att se till att en miljökonsekvensbedömningen görs.

     

    Ltl Sundmans fråga är kanske i det här skedet något överspelad eftersom frågan om fågelundersökningens omfattning i samband med miljökonsekvensbedömningen över vindkraftprojektet på Nyhamn har klargjorts för initiativtagarna till vindkraftssatsningen. Landskapsstyrelsen har i ett beslut klargjort för Ålands vindenergiandelslag att Nyhamn som ruggnings- och övervintringsområde är relativt väl undersökt, men att det verkar vara bristfälligt med tillräckliga inventeringar av de häckande fågelbestånden. Detta innebär med stor sannolikhet att fågelundersökningar inte behöver göras under ett helt år, utan under en kortare tid. Skrivningen i anbudsförfrågan ger också information om att redan gjorda undersökningar kan användas och inte behöver göras om på nytt. Det är det här som tydligen har misstolkats på det sättet att man skulle vara tvungen att hålla på ett helt år, men det står klart och tydligt i förfrågan att så inte behöver vara fallet.

     

    Ålands fågelskyddsförening har också fört diskussioner med Ålands vindenergi och man har, vad jag har erfarit, varit överens om hur den här frågan kan skötas.

    Avsikten är att fågelundersökningen skall omfatta en årscykel av fågellivet, vilket inte innebär att undersökningen, om man använder den redan utförda undersökningen, behöver ta någon längre tid än vad miljökonsekvensbedömningen kommer att ta.

     

    Som ytterligare ett motiv till miljökonsekvensbedömningen har landskapsstyrelsen ansett att alla intressen måste beaktas och bedömas gentemot den påverkan på miljön som det planerade företaget kan få.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Jag konstaterar att det tog tre månader exakt på dagen för landskapsstyrelsen att ta beslut om upphandling av miljökonsekvensbedömningsutredare. Jag konstaterar också att jag är nöjd med svaret som har getts här av miljöministern och att landskapsstyrelsen nu har kommit till sans med sin inställning till Nyhamnsprojektet och med kraven på dess miljökonsekvensbedömning. Man har förtydligat sitt beslut den 13 november med anledning av skrivelser som har inkommit.

     

    Däremot kan det starkt ifrågasättas huruvida landskapsstyrelsen har stöd i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning att i detta skede kräva dylika krav på fågelutredningsarbete osv. Det torde vara utredaren som utses och avgränsningssammanträdet som skall avgöra hur miljökonsekvensbedömningen skall utformas.

     

     

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Den tidsutdräkt som ltl Sundman pekar på här är kanske inte enbart landskapsstyrelsens fel utan det krävdes kompletterande handlingar förrän miljökonsekvensbedömningen kunde beslutas om och när dessa kom fattades det beslut rätt snabbt, vill jag påstå. Landskapsstyrelsen har inte desto mera ”kommit till sans”, som ltl Sundman säger, utan vi har försökt förklara det som man har missförstått – aktivt eller passivt, jag vet inte. Det står så här: ”Fågelutredningsarbetet skall omfatta minst ett år. Landskapsstyrelsen rekommenderar att den som utses till utredare tar hjälp av Ålands fågelskyddsförening beträffande redan tillgängliga uppgifter om fågelförekomster inom området.” Det betyder att man tillsammans med den förening som är mest intresserad av dessa uppgifter skall lösa frågorna. Att man har uppfattat att det här måste ta ett helt år är hart när för mig obegripligt. Jag tycker inte att det är fel om man i en sådan här anbudsförfrågan också preciserar vissa saker, eftersom ett av de områden som skall preciseras, undersökas, man skall ge svar på frågor, är hur djuren påverkas. Fåglarna kanske får räknas till den kategorin, i alla fall.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    När det står ”fågelutredningsarbetet skall omfatta ett år” är det svårt att tolka det på annat sätt än att det skall omfatta ett år. Men, som sagt, har det blivit klargjort i senare beslut vad landskapsstyrelsen menar. Däremot fick jag inte riktigt klart för mig om landskapsstyrelseledamoten Eriksson anser att det finns stöd i landskapslagen om miljökonsekvensbedömningen för att i upphandlingen av utredare kräva vissa saker av miljökonsekvensbedömningen. Landskapsstyrelsen, som sedan skall fatta beslut på basen av miljökonsekvensbedömningen, borde förhålla sig opartisk till miljökonsekvensbedömningens inriktning och innehåll och enligt lagen lämna det därhän till utredaren och till avgränsningssammanträdet.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Jo, jag anser att landskapsstyrelsen kan göra det. Möjligen har vi missat på det sättet att vi inte har räknat upp alla dem som jag nämnde här i mitt svar, alltså vilka effekter det kan ha på människor, djur, växter, mark, vatten, luft osv. Men att nämna det tycker jag inte är något större fel. Det finns i alla fall en seriös förening som har framfört åsikter om detta. Att man sedan vid ett avgränsningssammanträde kan besluta om hur man går vidare ger lagen möjligheter till och anvisningar om, och det är det som kommer att ske.

     

    TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls den 28 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.11).