För kännedom
Leaderprojekt EF 5/2009-2010
Utdrag ur protokollet
1 Undantag från kravet på skyddsrum
Landskapsregeringens svar (S 2/2009-2010-s)
Ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål (S 2/2009-2010)
2 Godkännande av avtalet med Gibraltar om upplysningar i fråga om skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 7/2009-2010)
3 Godkännande av avtalet med Singapore för att ändra avtalet för undvikande av dubbelbeskattning
Republikens presidents framställning (RP 8/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 9/2009-2010)
Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 5/2009-2010)
6 Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2008 - 31 oktober 2009
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2009-2010)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande. Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Ulla-Britt Dahl på grund av sjukdom. Beviljas.
Meddelande
Talmannen meddelar att landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2008-31 oktober 2009 (RS 1/2009-2010) har dragits tillbaka den 8 jan 2010 varför den inte upptas på dagens föredragningslista. Däremot finns, för kännedom, redogörelse nr 2 som till sitt innehåll motsvarar nr 1 kompletterad med ett avsnitt om finansavdelningen.
Meddelas att det troligen även är plenum nästa vecka tisdagen den 12 januari.
Enda behandling
1 Undantag från kravet på skyddsrum
Landskapsregeringens svar (S 2/2009-2010-s)
Ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål (S 2/2009-2010)
Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson
Herr talman! Det här gäller behovet av skyddsrum på Åland och det gäller även om det finns föreskrifter på svenska. Det här är en fråga som har varit aktuell i många olika repriser. Senast hade vi en enkel fråga om detta i september i fjol. Det har visat sig vara stort intresse i den här frågan.
Herr talman! Inledningsvis kan jag poängtera och att vi bör hålla i minnet att det här är ett område som inte tillhör vår behörighet. Det är rikets behörighet, det måste man ha helt klart för sig. Vi kan alltid i från landskapet Åland påverka, initiera och försöka få en lagstiftning i riksdagen att gå i den riktning som vi själva önskar. Man får inte alltid alla gånger som man vill, förstås. Så är det, det är ju två parlament. Vi har också en ledamot i riksdagen som också kan bevaka de här frågorna, och också i det här fallet har hon samarbetat med oss.
Herr talman! Det framkommer i spörsmålet att vi inte har varit i kontakt med tjänstemännen på inrikesministeriet. Jag kan påstå att det har vi varit. Landskapsregeringen och våra tjänstemän har varit i täta kontakter och är fortsättningsvis i täta kontakter med ministeriets tjänstemän. Från vår sida är det närmast brand- och räddningsinspektörer som håller den här kontakten. Frågan har även i tidigare skede varit upp och frågan har också diskuterats och berörts med minister Holmlund under lantrådets ledning. Jag har också deltagit.
Närmare till sak, herr talman. I det här spörsmålet hänvisar man till social- och miljöutskottets betänkande. Jag citerar, de hemställer om att: "Landskapsregeringen dels vidtar omedelbara åtgärder i samverkan med berörda myndigheter i riket för att samtliga anvisningar för byggandet av skyddsrum finns tillgängliga på svenska, dels uppta förhandlingar med Finlands regering för att få till stånd ett generellt undantag från kravet på skyddsrum på Åland för enskilda fastigheter." Så här har social- och miljöutskottet framfört sitt betänkande.
Herr talman! Man kan inledningsvis konstatera att jag nu just har fått bekräftat att anvisningarna finns utarbetade på svenska. De går i tryck vilken dag som helst. Det har lovats mig att vi ska ha tio exemplar på kansliavdelningen nästa vecka. Det här arbetet har gått bra. Vi har också lyckats.
Herr talman! Vi har fått den här propositionen på svenska. Jag har själva lagtexten här. Det finns också en detaljmotiveringsdel som jag tyvärr inte har hunnit gå igenom ännu.
Det framkommer, enligt det här förslaget, att det ingår möjlighet att få generella undantag för kravet på skyddsrum för enskilda fastigheter. De här två slutsatserna ser jag helt enligt social- och miljöutskottets betänkande.
Som jag sade inledningsvis, herr talman, så är det inte säkert att man får allting som man vill. Det här är, som sagt, inte vår behörighet. Vi har i alla fall arbetat i den här riktningen. Om jag tolkar den här propositionen rätt så motsvarar det våra intentioner.
Propositionen har jag, som sagt, inte hunnit analysera desto närmare ännu. Den här frågan är inte klar ännu. Nu har landskapsregeringen fått möjlighet att ge ett utlåtande som vi ska ge här nu under vårvintern, januari-februari. Jag tror att remisstiden gick ut i februari, eller i början på mars kanske. Vi kan fortsättningsvis, även på politiskt nivå, se till att det här lagförslaget motsvarar våra yrkanden och krav.
Det kan också i det här skedet, herr talman, påpekas att det generella undantaget, enligt mina snabba genomläsningar i kapitel 11, paragraferna 71, 72, och 73, motsvarar utskottets betänkande och är gällande över hela landet. Slutresultatet blir att det även ges möjligheter till undantag för Åland. Men det kräver en närmare analys, speciellt av detaljmotiveringarna. Är det så att det visar sig att det inte motsvarar vad vi önskar, så har vi det här utlåtandet från landskapsregeringen kvar att ge och påverka med.
Sedan kommer det vidare fram i utskottets betänkande att man har diskuterat att skyldigheten att bygga skyddsrum bör knytas till märkbart större våningsytor. Samma sak konstaterade vi från landskapsregeringen i vårt utlåtande i mars 2008. Jag konstaterar i 71 § att man har höjt gränserna för när det behövs byggas skyddsrum, för bostadshus och arbetsplatser upp till 800 kvadratmeter och för industribyggnader till cirka 1500 kvadratmeter. Enligt de uppgifter jag har fått innebär det att det egentligen inte så ofta kommer i fråga på Åland, det kan vara i vissa fall. Jag har fått information om att det beviljas ungefär 1-2 dispenser per år.
Det här var kanske omfattningen av den här frågan. Det nämndes också i utskottets betänkande om 600 kvadratmeter. Man har också resonerat att det totalekonomiskt, funktionsmässigt och underhållsmässigt är mest fördelaktig. Även här har landskapsregeringen och utskottet samma syn på saken.
Herr talman! Här var kort om själva bakgrunden till det här arbetet. Som jag tidigare nämnde är det inte färdigt ännu, landskapsregeringen ska ge ett utlåtande. Lagen är avsedd att träda ikraft 1.1.2011, så det är ett år kvar. Med detta vill jag avsluta det här anförandet.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Några kommentarer och lite funderingar kring det svar som nu har avgivits. I punkt 2 i spörsmålssvaret skriver man att landskapsregeringen har hållit täta kontakter med inrikesministeriet. Jag citerar: "Detta arbete har resulterat i ett förslag till ny räddningslag i Finland där regleringar för undantag i Finland ingår." Menar landskapsregeringen att det arbete, som landskapsregeringen nu har gjort, är det som har lett fram till att regeringen och inrikesministeriet nu har jobbat fram en ny räddningslag? Det var ett ganska brett uttalande ifrån landskapsregeringens sida.
Det skulle också vara intressant att höra ministern beskriva vad det här generella undantaget skulle innebära, som finns i det förslag till proposition som nu ligger från den finländska regeringens sida. På vilket sätt skulle de generella undantagen skilja sig ifrån dagens regler?
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Vi har förstås hög ambitionsnivå från regeringens sida. Men det här om skyddsrummen regleras faktiskt i 11 § rikets räddningslag. Som jag tidigare sade så är det här rikets behörighet.
Det här som jag nämnde inledningsvis i 71 §, skyldighet att inrätta skyddsrum i samband med nybygge, där finns det ganska många moment. Jag kan inte redogöra för dessa nu. Jag har spontant den uppfattningen att det här innebär möjlighet till undantag från generella krav. Läser man 73 § finns det också undantag för skyldighet att inrätta skyddsrum. 75 § gäller beviljande av lättnader. Det finns en hel massa verktyg i arsenalen för att kunna styra den här frågan.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Den enda lättnad, som man föreslår, handlar om kravet på när man ska inrätta skyddsrum, d.v.s. att kvadratmetrarna har höjts. Tittar man på de undantagsmöjligheter som ges i förslaget är det ingen skillnad, vad jag kan se. Det vore kanske bra om ministern vid ett senare tillfälle kunde återkomma och redogöra för den biten. Jag uppfattar inte att det finns någon som helst skillnad vad gäller undantagsmöjligheterna.
Det som sedan beskrivs i det beslut som lagtinget tog, vad gäller den hemställningsmotion som fanns inlämnad tidigare, handlade det om att man skulle få ett generellt undantag att helt och hållet slippa att bygga skyddsrum.
Det hade också varit intressant att få ut ytterligare funderingar från landskapsregeringen kring huruvida det är önskvärt att få det här eller inte. Vi har också uppfattat i diskussionens gång, informellt mellan raderna här i korridorerna, att det har funnits funderingar om att det inte är önskvärt att avskaffa byggandet av skyddsrum.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! I betänkande från social- och miljöutskottet står det, nu tar jag det här ur minnet; generella undantag från enskilda fastigheter. Vi har gjort tolkningen att det här motsvarar det, i alla fall. Som jag tidigare inledningsvis nämnde, ska vi analysera detaljmotiveringarna. Landskapsregeringen ska ju också ge ett utlåtande i det här lagförslaget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mika Nordberg, replik
Talman! Det kom fram i replikväxlingen att det inte är önskvärt att avskaffa dessa skyddsrum. Jag undrar om det är så att minister Roger Eriksson, efter att ha tolkat Lissabonavtalets försvarspolitiska åtaganden, anser att Ålands demilitarisering och neutraliseringen har försvagats? Att det är en orsak till varför vi behöver ha skyddsrum i framtiden?
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! I den bästa av världar skulle ju förstås demilitarisering och neutralisering innebära att man i all framtid skulle vara fri från väpnat angrepp. Det är också min förhoppning och tro att så ska det vara även här. Vi har inte från regeringens sida diskuterat att man helt ska avstå från skyddsrum. Om man tänker så finns det alltid ett behov av civilt skydd. Vi har också konstaterat att i utskottets betänkande har man tagit ställning till att behovet av skyddsrum bör finnas kvar vid civila hot. Utskottet nämner i sitt betänkande miljöhot, naturkatastrofer, kärnkraftsolyckor och kemikaliekatastrof m.m. Det här har vi också haft bakom örat.
Ltl Mika Nordberg, replik
När det gäller det generella undantaget som har diskuterats. I de kontakter, som har skett med Finlands regeringsrepresentanter i de här frågorna, så undrar jag om det från Ålands sida har framförts att hela Åland skulle vara ett geografiskt undantagsområde i och med vår litenhet och behovet är inte samma som i storstäder på finska fastlandet.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Vårt arbete har tagit fasta på det som social- och miljöutskottet skriver i sitt betänkande, där det står; generella undantag för enskilda fastigheter. Vi har tryckt på till finska regeringen att det här vill vi ha. Som jag snabbt här har tolkat lagtexten i det här fallet, så innebär det att undantaget finns för hela landet, inte bara specifikt för Åland. Slutresultatet är ju samma sak, som vi ser det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det är parlamentariskt illavarslande när minister Roger Eriksson, som representant för hela landskapsregeringen, står här i spörsmålsdebatt om kraven på skyddsrum och den regleringen, och säger att han inte har hunnit ta del av den framställning som har funnits i snart två veckor på svenska från rikssidan, och som vi här debatterar. Vi, som har hunnit ta del av den, noterar att hans information är felaktig. De två paragraferna som berör undantag är 73 § och 75 §. I detaljmotiveringen i 73 § anges att den är ungefär likadan som nuvarande räddningslag 62 § när det gäller undantagsmöjligheterna. 75 § är mera användbar i den riktning som social- och miljöutskottet önskade. Den formuleringen, som nu föreslås, är ungefär densamma som i 66 § då gällande räddningslag. Det är överhuvudtaget ingen utveckling.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Det här är ett ärende som är rikets behörighet. Vi har framfört våra synpunkter. Som jag tidigare sade, man kanske inte får alltid som man vill alla gånger. Men, landskapsregeringen ska också ge ett utlåtande i det här. Vi har all tid i världen att noggrant analysera det här, även detaljmotiveringarna, och framföra våra synpunkter. Utgångspunkten är i från social- och miljöutskottets betänkande.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Nu är det faktiskt så att landskapsregeringen ska svara och försvara sig inför lagtinget i en fråga där lagtinget har gjort en enhällig hemställan till landskapsregeringen om åtgärder. Då står minister Eriksson här inför lagtinget och säger att de föreslagna undantagen torde i stort sett uppfylla lagtingets beställning och önskemål, när de är kongruenta med den situation som gällde då när lagtinget skrev sin hemställan till landskapsregeringen. Det är noll utveckling och det hänvisar ministern till att landskapsregeringen har läst att det är en utveckling. Samtidigt säger han att han inte har läst detaljmotiveringarna, där det klart står att det är samma som i nu gällande räddningslag. De här upplever jag som väldigt allvarligt måste jag säga.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Ltl Jansson säger att det är noll utveckling. Det är klart att man kan ha den åsikten. Lagtinget får också tycka hur man vill att det ska vara, där har vi fallit till fog från landskapsregeringens sida och vi har fört det vidare till Finlands regering. Men sedan vad som händer där kan inte vi bara säga att är fel eller rätt, vi måste jag acceptera detta. Men vi har i alla fall försökt påverka.
Angående utvecklingen så fick vi kvadratmetrarna ändrade, helt enligt landskapsregeringens och lagtingets betänkande, från 600 kvadratmeter upp till 800 kvadratmeter. Bestämmelserna för anvisningarna av byggandet av skyddsrum kommer på svenska. Visst har det skett framsteg.
Sedan hur man ska tolka det här med generella undantag, den saken lever ännu. Det är inte säkert att vi har lyckats fullt ut. Det vet jag inte ännu. Men vi måste analysera texten och titta vad det här innebär.
Som sagt, med risk för tråkig upprepning, landskapsregeringen ska fortsättningsvis ge ett utlåtande till Finlands regering om detta. Vi har alla möjligheter att, på politisk nivå, fortsätta det här arbetet om det visar sig att det inte riktigt har gått som vi har tänkt.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! En journalist skrev en gång om mig: Kom med något nytt, så skriver jag. Därför säger jag inledningsvis att detta är inget nytt, tvärtom. Jag önskar att det var det. Jag är otroligt trött på att hålla på och tjata om samma sak om och om igen. Men tack vare landskapsregeringens senfärdighet kommer de som bygger här på Åland att drabbas av stora merkostnader år efter år om inget görs. Landskapsregeringens senfärdighet leder också till att byggbranschen om och om igen får kämpa med finskspråkigt regelverk. Så kan vi inte ha det, därför återkommer jag till detta igen. Också den totala nonchalans som landskapsregeringen och kansliminister Roger Eriksson visar inför lagtingets enhälliga beslut kan inte få stå opåtalat, enligt mig.
Redan den 13 mars 2008, för snart 2 år sedan, lämnade Ålands framtid in en hemställningsmotion för att få ordning på de oklarheter som rådde runt byggandet av skyddsrum i landskapet och för att få byggnadsanvisningarna på svenska. Det som var så ovanligt var att motionen behandlades i snabb ordning i social- och miljöutskottet och godkändes. Redan den 28 maj 2008 hemställde lagtinget om att landskapsregeringen dels vidtar omedelbara åtgärder, notera omedelbara åtgärder, i samverkan med berörda myndigheter i riket för att samtliga anvisningar för byggandet av skyddsrum finns tillgängliga på svenska, dels upptar förhandlingar med Finlands regering för att få till stånd ett generellt undantag från kravet på skyddsrum på Åland för enskilda fastigheter.
Orsaken till att det gick så snabbt var att social- och miljöutskottet insåg att rikets räddningslag höll på att revideras och i samband därmed utreddes också behovet av byggandet av skyddsrum. Därför var det angeläget att få upp hemställningsmotionen på bordet så snart som möjligt och få detta processat. Skall man få saker och ting åtgärdade gäller det att se till att man är med tidigt i processen. Det går inte att få några större förändringar till stånd mera när en proposition är ute på remiss. Det vet alla som lite har kommit i kontakt med finsk lagstiftningsprocess. Just mot den bakgrunden agerade social- och miljöutskottet och lagtinget snabbt, så snabbt det går här i dessa sammanhang.
Men, efter det har inget dess mera av värde hänt, tyvärr. Helt i motsats till vad landskapsregeringen anger i sitt svar på spörsmålet. Det ska jag återkomma till.
Herr talman! Det kan vara värt att först konstatera att byggandet av skyddsrum, med de stora merkostnader det medför, är en rätt typisk finsk företeelse dvs. nästan ingen annanstans i Europa byggs det mera skyddsrum på detta gammalmodiga sätt. Om det är rysskräcken eller vad det är vågar jag inte svara på. Men så värst up to date är det inte. Utöver det så talar Ålands demilitariserande status ytterligare för ett permanent undantag för Åland när det gäller kraven på skyddsrum. Ett undantag som Åland förstås inte kan få så länge landskapsregeringen inte gör något.
Jag har flera gånger blivit uppmärksamgjord av branschföreträdare om just detta att landskapsregeringen förefaller att inte göra något när det gäller detta.
Byråingenjör Pekka Rajajärvi från inrikesministeriet som var här på Åland då den finskspråkiga kursen angående skyddsrum hölls i Ålands lagting den 14 mars 2008, sade på en direkt fråga han fick om hur Åland skulle kunna få undantag, att det är viktigt att man nu så snabbt som möjligt får in en skrivelse till inrikesministeriet. Detta har minister Eriksson otaliga gånger erhållit vetskap om via kontakter med företrädare för branschorganisationerna på Åland.
Vid spörsmålsdebatten den 28 januari 2009, om ett annat ärende som kansliminister Roger Eriksson "råddat" till lite dvs. byggnaders energiprestanda, fanns det företrädare för branschen på läktaren. Efter debatten pratade de med minister Roger Eriksson om skyddsrumsproblematiken. Kansliminister Roger Eriksson lovade att han skulle skicka brevet med anhållan om undantag för Åland så fort han kom till rummet.
I och med att det fortfarande tyvärr inte gått iväg någon skivelse om denna för Åland så viktiga sak, så undrade en av personerna som pratade med kansliministern, om han fortfarande inte har hittat till sitt rum. Den frågan var förstås omöjlig för mig att svara på.
Herr talman! Om vi går över till landskapsregeringens svar, som jag tycker att med klar tydlighet visar att de inte tar den här frågan på allvar. Under näringslivsspörsmålet noterade jag att lantrådet tog aktiv del i debatten och försökte styra upp landskapsregeringens agerande lite. Vi förväntar oss samma sak här. Det här är mycket sämre skött. Vi förväntar oss faktiskt att lantrådet också tar del av det. Hon har faktiskt skrivit på svaret. Det är viktigt att de från landskapsregeringens sida kommer med mera förklaringar hur man innerst inne riktigt ser på den här problematiken.
Landskapsregeringen skriver för det första: ”Landskapsregeringen vill inledningsvis påpeka att ärenden som rör befolkningsskyddet hör till rikets behörighet.” När det gäller befolkningsskyddet i sig är det korrekt. Men mycket av det som ansluter till befolkningsskyddet så som brand- och räddning och hälso- och sjukvård hör till åländsk behörighet. Så man kan gott säga att det är delad behörighet. Just därför finns det också en samrådsdelegation mellan landskapet Åland och länsstyrelsen, där man kan diskutera de här frågorna.
Därför kan inte regeringen bara säga att det här är riksbehörighet och slå sig till ro med det. Vi har indirekt en betydande behörighet när det gäller det här. Och notera, även om vi inte skulle ha det är det inget som förbjuder regeringen att vara aktiv ändå. Så det där är bara bortförklaringar.
I svaret står det ytterligare att: ”Landskapsregeringen har arbetat för att inrikesministeriet skall ta fram anvisningar på svenska för byggande av skyddsrum. Enligt uppgift skall de gå i tryck i januari 2010.” Detta är nog en liten sanning med modifikation. Den 11 september i fjol, precis som kansliministern sade, så svarande han på en enkel fråga från mig angående det här. Han sade så här: ”Vi har nu fått de här byggnadsbestämmelserna på svenska. De finns här nere hos oss. Räddningsinspektören har dem, de sitter i mappen ännu, han har inte gått igenom pappren. Där måste jag säga att vi har lyckats riktigt bra.”
Verkligheten var den att om räddningsinspektören skulle ha öppnat mappen och gått igenom pappren skulle han ha sett att allt var på finska. Eller ännu hellre, om kansliministern Roger Eriksson orkat bemöda sig lite själv skulle han snabbt ha insett det, istället för att stå och slå blå dunster i ögonen på lagtinget.
Det kansliministern Roger Eriksson kallade byggnadsbestämmelser på svenska, var troligtvis en "byggnadsguide för byggandet av skyddsrum”. Meningen var att den skulle ha översatts till svenska i december i fjol. Nu noterade jag att ministern sade att den ska översättas i januari. Vi får se hur det är med det. Var man kan erhålla den på svenska har inte jag lyckats få reda på, trots att jag har ägnat ganska mycket tid på det här projektet. Landskapsregeringen har ännu inte meddelat branschen att denna ”byggnadsguide för skyddsrum” finns att erhålla och än mindre meddelat var man kan erhålla den ifrån.
Ytterligare angående språkproblematiken kan nämnas att propositionen under hösten funnits på forumet för att en medborgardiskussion skall kunna föras. Men, problemet som vanligt var att medborgardiskussionen på nätet enbart var på finska och upphörde före den svenskspråkiga versionen släpptes. Visst är det härligt i detta tvåspråkiga land. Vad gör landskapsregeringen åt dylikt då räddningslagens kapitel angående skyddsrum även berör Åland, men översättningen dröjer så länge att medborgardiskussionen upphör? Det finns faktiskt ålänningar som har försökt ta del av detta.
Herr talman! Landskapsregeringen skriver vidare: "Landskapsregeringen har hållit täta kontakter med inrikesministeriet och arbetat för att få till stånd ett generellt undantag från kravet på skyddsrum på Åland för enskilda fastigheter. Arbetet har resulterat i ett förslag till ny räddningslag i Finland där regleringar för undantag ingår. Förslaget kommer för utlåtande till landskapsregeringen under januari 2010. Landskapsregeringen kommer då att bevaka att de av landskapsregeringen föreslagna undantagen beaktas i propositionen." Det här stämmer ju inte alls. Som jag sade inledningsvis så är det väldigt svårt i ett så sent skede att få ändringar i en proposition.
Den 11 september, besvarade ansvarig minister Roger Eriksson den enkla fråga, jag tidigare nämnde, så här: ”Det har nu kommit fram en regeringsproposition om en ny räddningslag. Den ska träda i kraft 1 januari 2011, där framgår det klart att det finns undantag för kravet på skyddsrum på Åland för enskilda fastigheter.” Det sades vidare: ”Vi har varit i täta kontakter med berörda tjänstemän på inrikesministeriet.” Vid kontakter med inrikesministeriet har det framkommit att inget av dessa påståenden stämmer.
Nu noterade jag att kansliminister Roger Eriksson sade att han inte har hunnit analysera det här tillräckligt noga. Men i september ifjol då visste han att undantagen fanns. Inte är det så där alldeles lätt att hänga med alla gånger. Kansliminister Roger Eriksson avslutade sitt svar i september i fjol med att säga: "Det kan också nämnas i det här fallet att under arbetets gång, när vi började med den här frågan framkom det ganska tidigt, via denna tjänsteman som nämndes här Pekka Rajajärvi (som inte har haft dess mera att göra med själva propositionen) och vår riksdagsledamot, att det är ingen idé att kasta in en sådan här ansökan i och med att den här lagstiftningen just kommer, som ska reglera det här förhållandet."
Herr talman! Det har aldrig varit lagtingets tankar att man skulle kasta in en ansökan, utan hövligt, enligt lagtingets beslut, sända en dylik anhållan till ministeriet så att detta kunde behandlas av inrikesministeriets räddningsavdelning vid utarbetande av den aktuella propositionen. Det var detta som det handlade om, inte att man skulle kasta något hit eller dit.
Det är en fullständig gåta för mig varför landskapsregeringen inte ens fått in en skrivelse på nästan två års tid. Det är fullständigt obegripligt. Är det faktiskt så, till skillnad från vad som sägs från kansliministen Roger Eriksson, att det inte finns något undantag för Åland när det gäller byggandet av skyddsrum?
Herr talman! Låt mig återge en mailkorrespondens jag hade med lagstiftningsrådet Mika Kättö, vid inrikesministeriet, som har utarbetat propositionen till ny räddningslag. Här är slutet av min förfrågan per mail.
Jag skrev så här: "Det har kommit till min kännedom att det skulle finnas ett specifikt undantag för Åland när det gäller kraven på anläggande av skyddsrum i utkastet till proposition med förslag till ny räddningslag. Känner Ni till om det förhåller sig på det sättet?" Undertecknat av mig.
Det svar jag fick lät så här: "Bäste lagtingsman Anders Eriksson. I utkastet till ny räddningslag föreslås att det i nya byggnader endast ska byggas skyddsrum om byggnaden eller byggnadsgruppen har en våningsyta på minst 800 m². För industribyggnader kommer gränsen att höjas till 1 500 m². I dag måste skyddsrum byggas i byggnader som är över 600 m² stora. I gamla byggnader behöver man inte längre bygga skyddsrum i samband med ombyggnad. Avsikten är att effektivisera reparationen av gamla skyddsrum i samband med omfattande reparations- och ombyggnadsarbeten i byggnader. Skyldigheten att bygga allmänna skyddsrum kommer helt att överges. Bestämmelserna om byggande av skyddsrum kommer liksom idag att röra även landskapet Åland. Med vänliga hälsningar, Mika Kättö.”
Det är förvånande minst sagt, och det som är ännu mera förvånande att ovanstående korrespondens fick också kansliminister Roger Eriksson till kännedom. Han har både fått frågan jag har ställt och svaret som man har fått. Ändå kommer landskapsregeringen med ett sådant svar som man levererar. Det är fullständigt obegripligt, värderade landskapsregering.
Det här gjorde mig rätt förvånad så jag ringde upp Mika Kättö och gav bakgrunden till lagtingets beslut. Jag frågade hur det här riktigt hänger ihop, och om det har kommit någon skrivelse från landskapsregeringen? Han svar var; ”jag har hört ingenting”. Vi diskuterade vidare. Jag ville få reda på om det kan finnas någon annanstans. Men han sade att han disponerar över det här ärendet. Skulle det ha kommit några framstötar från landskapsregeringens sida skulle jag ha vetat, som han uttryckte sig.
En snabb check visar att landskapsregeringen har gjort noll, när det gäller det här.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker det är synnerligen allvarligt, så pass allvarligt att jag övervägde att rikta ett misstroende. Men oppositionen vill en sista gång höra varför landskapsregeringen agerat, eller rättare sagt låtit bli att agera, innan vidare åtgärder vidtas.
Min förhoppning är att lantrådet, som också undertecknat svaret på spörsmålet, ger sin syn på landskapsregeringens bristfälliga agerande.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Ltl Eriksson framför skarp kritik här och citerar även diskussioner som har föregått här uppe på läktaren, mellan privatpersoner och honom själv, mitt namn nämndes också där. Sådant hör inte riktigt hemma i en saklig debatt.
Jag kan konstatera att de signaler som vi hade fått, och fortsättningsvis har, var att det här generella undantaget för enskilda fastigheter ingår i lagstiftningsförslaget. De uppgifterna har i alla fall givits åt mig. Om det är så att det inte har lyckats i den frågan så har vi i alla fall lyckats i två-tre andra frågor; kvadratmetrarna och att vi fick byggnadsanvisningarna på svenska.
Är det så att ltl Eriksson vill att Åland ska stå skilt, att det generella undantaget ska gälla enbart för Åland, men inte för övriga fastlandet? Jag fick den uppfattningen att undantaget gäller hela landet, där även vi ingår, alltså generella undantag för enskilda fastigheter.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Med all respekt, det här blir mer och mer svårbegripligt. Vi tar det här riktigt från basic; om man gör en hemställan här i lagtinget är det väldigt svårt att ha en hemställan som ska gälla hela republiken Finland. Det är åländska angelägenheter som vi kan ta ställning till. Det var därför hemställan var utformad som den var.
Kansliminister Roger Eriksson säger att det är de signaler man har fått i från inrikesministeriet. Han har genomgående upprepat att man har haft täta kontakter. Svara mig då på frågan; vem har man haft täta kontakter med? Den person i lagstiftningsrådet, som har utarbetat den här propositionen, känner inte till någonting överhuvudtaget. "Jag har hört ingenting", är det svar man får när man diskuterar med den personen.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Som jag nämnde i mitt anförande, från vår sida har det varit främst brand- och räddningsinspektören. Han har varit i kontakt med ansvariga tjänstemän på inrikesministeriet som just bereder dessa lagar.
Ltl Anders Eriksson, replik
Men igen, det här är så typiskt för den landskapsregering vi har just nu. Det är inte brand- och räddningsinspektören som ska sköta de politiska ärendena. Det är inte han som ska se till att han håller kontakten med inrikesministeriet när det kommer en politisk hemställan.
När det gäller snacket om att landskapsregeringen på något sätt har fått ned de här kvadratmetergränserna så är ju det generella gränsdragning för hela riket. Hur skulle det kunna vara landskapsregeringens förtjänst, när de som disponerar över det här ärendet inte ens vet vad landskapsregeringen vill? Nu får ni komma igen lite!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Ärendet som ligger på bordet idag har sitt ursprung i en hemställningsmotion och gäller byggandet av skyddsrum. Lagtinget tog ett beslut om att vi skulle anhålla om ett generellt undantag för byggandet av skyddsrum i enskilda fastigheter, det tror jag att tanken var.
Det som förvånar mig nu lite i den här debatten är att det tycks råda en viss förvirring om vad ett generellt undantag betyder. Därför tycker jag att det skulle vara intressant att landskapsregeringen förtydligar på vilket sätt landskapsregeringen ser vad generella undantag är, så att vi får jämföra det med det beslut som lagtinget tog. Jag skulle vilja ha ett förtydligande från landskapsregeringens sida; vad är det man har anhållit om? För det är helt oklart för mig i det här skedet.
Som jag nämnde i en replik så ser man också i svaret att arbetet, som man har gjort, har resulterat i en helt ny räddningslag. Den nya räddningslagen kanske inte bygger på att Åland har tagit initiativ i den här frågan.
När den förra räddningslagen i riket stiftades, sade man när den hade kommit på plats och den nya organisationen hade kommit på plats, att man skulle göra en översyn av räddningslagen. I regeringen Vanhanens regeringsprogram skriver man att den här översynen ska göras. Det här har gjorts oberoende om Åland eventuellt har gjort framstötar om att få förändringar.
Det kanske kan tyckas att frågan kring skyddsrum är en liten fråga, som vi kanske inte borde ägna så mycket tid åt här i lagtinget.
Om man tittar i förslaget till proposition, som regeringen nu har gett ut på remiss, så kan man konstatera att det värde som de redan idag bygger skyddsrum för totalt är i Finland 4 miljarder euro. 4 miljarder euro har vi alltså plöjt ner i skyddsrum! Årligen i nya projekt tillkommer i medeltal 80 miljoner. Ni förstår att det här inte är små pengar när det gäller byggnation. Att överföra det här till åländska mått har jag i det här läget inte hunnit ta reda på i siffror. Jag är helt medveten om att det här är en av de saker som drar iväg när det gäller många byggnadsprojekt, i och med att man måste bygga de här skyddsrummen.
Vad ska vi ha skyddsrummen till? I debatten, och från minister Eriksson framkom här är att vi kan behöva skyddsrum t.ex. vid kemikalieutsläpp och liknande. Vad säger lagen om skyddsrummen? Ja, de ska tömmas på 72 timmar. 72 timmar, kemikalieutsläpp! Det säger sig självt att den logiken inte stämmer. Finland har dessutom haft, och har, en mycket sträng kvalitetsnorm, på de här skyddsrummen. Man bygger dem för bombangrepp. De ska klara det direkt. Det är det här som det handlar om. De skyddsrummen är direkta bombskydd. Att använda dem för att skydda civilbefolkningen för andra typer av olyckor är ganska långsökt, tror jag. Skyddsrummen är till för om vi hamnar i en väpnad konflikt, om vi hamnar i den situationen att Åland skulle bli attackerat med bomber eller någonting liknande.
Skyddsrummen är inte byggda för att man ska kunna vara där speciellt länge heller. Hur många av er vill befinna er speciellt länge på en yta av 0,75 kvadratmeter per person? 0,75 kvadratmeter, det är lite mindre än vad den här talarstolen är. Jag tror att vi måste ha de här bitarna klart för oss.
Om vi går vidare och tänker oss in i den situationen att vi får någon typ av radioaktivt utsläpp, som jag också har hört som ett argument för att man ska bygga skyddsrum. Pratar man lite med dem, som har lite mera kunskap i de här frågorna, så kommer man ganska snabbt fram till att det absolut viktigaste är att gå inomhus, stänga dörrar och fönster och stänga av ventilationen. Då har du det skydd du behöver inledningsvis för detta. Får vi ett större nedfall är det en evakuering från Åland som gäller. Inte på det viset att vi kan fortsätta att bo i ett skyddsrum med 0,75 kvadratmeter per person.
Att landskapsregeringen inte verkar ha gjort speciellt mycket i den frågan är ju en fråga i sig.
Jag vill också lyfta den här frågan, herr talman, till en liten annan dimension. Vi har här ett exempel på en behörighetsfråga som är ganska besvärlig. Som ltl Anders Eriksson var inne på så har vi idag behörigheten över hela räddningsväsendet. Räddningsväsendet är en åländsk behörighet. När man går in och tittar på hur Finland har byggt upp sin räddningstjänst och också sitt befolkningsskydd kan man ganska snabbt konstatera att målsättningen är att det som fungerar i fredstid, i normal tid, också ska fungera under undantagsförhållande. Man har vävt ihop räddningstjänst och befolkningsskydd som ett nät.
När vi, för några år, sedan stiftade en räddningslag här, hade vi att ta i beaktande det som är finsk behörighet d.v.s. befolkningsskyddet, men samtidigt försöka skapa en räddningslag som gäller på Åland. Det här är någonting som gör att vi inte får ett optimalt system. Hade vi haft behörigheten inom det här området så hade vi haft den här frågan löst på ett mycket mera konstruktivt sätt.
Jag tror att det vore viktigt att nu faktiskt också fundera på huruvida det är bra med de här behörighetsfrågorna. Tidigare kanske krig var en av de frågor som man mest hade på näthinnan när man funderade kring stora samhällsproblem och samhällskatastrofer. Utvecklingen idag har ju gått till att det handlar om brist på el, andra naturkatastrofer och liknande saker som kan hända. Det är olyckor som inte kommer att betraktas som befolkningsskyddsfrågor. När man gör planeringen av saker och ting så borde det här går hand i hand. Man borde kunna planera för de här sakerna utgående från att det ska ske precis på samma sätt som vi hade under ett normalt förhållande.
För Ålands del skulle det betyda att vi skulle få göra två olika planeringar i och med att vi dels har den egna räddningslagstiftningen och dels ska vi också uppfylla planeringen för befolkningsskyddet. Det här är inte tillfredsställande. Från frisinnad samverkans sida lyfte vi, i vårt framtidsavtal, fram den här frågan för x antal år sedan. Jag vill på nytt lyfta frågan om att här borde vi nog fundera på detta. Vi har dessutom, när det gäller befolkningsskyddsfrågan och framför allt frågan omkring skyddsrum, hela lagstiftningsbehörigheten kring byggandet. Vad skulle inte passa bättre än att kunna väva samman de här bitarna, också när det gäller byggandet av skyddsrum.
Herr talman! Jag skulle vilja höra landskapsregeringen redogöra för vilka de är, de generella undantag som man har sökt om? Så att vi får en rimlig möjlighet att göra bedömningen, som ltl Roger Eriksson nu gör, i frågan om att man har kommit tillmötes.
När jag läser förslaget till lag och de motiveringar som finns så hittar jag två förändringar, vad gäller undantag, som är positiva. Det ena är produktionsbyggnaderna för gårdsbruk som undantas. Det andra är när man utför reparationer och utbyggnader så slipper man undan. Något annat generellt undantag, som skulle skilja sig i från den situation som vi har idag, hittar jag inte. Där får gärna minister Eriksson rätta mig om jag har fel.
Sedan skulle jag vilja ha klargjort vad har lagtinget begärt och vad landskapsregeringen i sin tur har begärt från finsk sida?
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack herr talman! Det var närmast det här med lagstiftningsbehörigheten som gjorde att jag begärde replik. När vi satte oss in i det här från social- och miljöutskottets sida så tyckte jag att det här var någonting som man verkligen borde se över. Jag brukar vara ganska rigid i den frågan och inte tycka att vi ska ta över mer lagstiftning än vad som är nödvändigt. Men här är kanske en sådan sak som skulle vara nödvändigt. Jag är personligen helt emot bombskydd. Det behöver vi inte ha på Åland. Däremot kan det finnas en annan typ av skyddsrum som kan vara befogad. Det kan jag inte uttala mig om i det här skedet. De skyddsrummen borde vara strategiskt placerade t.ex. i Eckerö Mariehamn, Långnäs och kanske skärgårdshamnarna, så att man hade dem bra placerade och ändamålsenligt byggda. Det är just med tanke på transporten av befolkningen härifrån. Händer det någonting är det ju så att vi måste få bort invånarna om det blir väldigt hotfullt och akut. Det är ju Ålands behörighet, i och med det skulle det ha en väldigt nära koppling till det.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Vi är i mångt och mycket helt eniga ltl Åke Mattsson och jag. Vi kan konstatera att det som händer i den förnyade lagstiftningen är precis tvärs emot. Man går mot detta att det blir mer och mer skydd och mindre skydd mot andra typer av olyckor. Man förlänger tiden som man har på sig att ställa skyddsrummen i ordning från 24 timmar till 72 timmar, vilket visar på att det inte är den akuta olyckan som man är ute efter. Det är någonting som man kan förutse, typ ett angrepp eller någonting liknande. Man tar också bort kravet på att bygga allmänna skyddsrum, det som jag uppfattade att ltl Åke Mattsson också pratade om. Det går precis i motsatt riktning till det som är den önskan ltl Åke Mattsson har. Vi delar också tydligen synen på att de här olika områdena, där vi har delad behörighet, ställer till mycket problem som gör att vi också missar mycket av samordningseffekter som man kunde ha av saker och ting.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Ltl Ehn är kunnig på brand- och räddningsområdet och i behörighetsfrågan. Jag håller med honom om den här delade behörigheten, det är ofta om problem inom dessa områden.
I det här fallet, när det gäller hemställningsmotionen och social- miljöutskottets betänkande, så har regeringen utarbetat vår strategi från detta. Vi har framfört kraven på att få undantag för enskilda fastigheter, förhöjningen av kvadratmetergränserna och att vi ska få anvisningarna på svenska. Som jag tidigare sade; det här är inte vår behörighet, man kanske inte får igenom alla saker. Men i alla fall, två av tre saker har vi fått igenom i det här fallet. Eventuellt kan man titta på det här generella undantaget, hur det är skrivet och hur våra synpunkter har tillmötesgåtts.
Herr talman! Som jag tidigare sade, från regeringens sida ska vi också analysera det här.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Om jag minns social- och miljöutskottets betänkande rätt, jag har tyvärr inte det med mig här uppe i talarstolen, så skrev man ingenting kring kvadratmetrarna där överhuvudtaget. Man pratade om det generella undantaget från att bygga skyddsrum.
Höjningen av kvadratmetrarna, eller gränsen för när man måste börja bygga skyddsrum, torde härstamma från beredningsskedet av den här lagstiftningen där det här framkom väldigt, väldigt tidigt. Vad jag minns var det heller inte i debatten här i lagtinget någon diskussion om just kvadratmetrarna. Det handlade om att kunna skapa det generella undantaget eftersom vi ansåg, som jag uppfattade det när vi tog beslutet, att byggandet av bombskydd inte var nödvändigt på Åland.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Det som social- och miljöutskottet hade i sitt betänkande, själva klämtexten citerade jag tidigare idag. I själva texten framgår det just bl.a. detta med 600 kvadratmeter. Social- och miljöutskottet har nämnt just den gränsen. Jag kan också upplysningsvis berätta att landskapsregeringen i sitt utlåtande redan i mars 2008 hade samma åsikt. Jag vet inte om man ska ta åt sig äran för att man i den nya lagen just har ändrat gränserna. Vem som har initierat detta kan man väl diskutera. Slutresultatet är i alla fall det som vi räknar. Här har man då gått på vår linje.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Naturligtvis ska landskapsregeringen också ha erkänsla för arbetet med att få bestämmelserna på svenska. Det är väl en framgång i sig. Det kvarstår nog att den andra delen av beställningen inte närmelsevis ens är påbörjad, som jag skulle vilja påstå, med det resultat som nu ligger. Jag tror det skulle ha varit viktigt att trycka på långt mycket mera i argumentationen varför man ser saker och ting på ett visst sätt. Man har stödet i ryggen från lagtinget och ett enigt lagting i denna fråga. Det borde man ha utnyttjat på ett betydligt starkare sätt, än vad man nu har gjort. Det är lite beklämmande att ansvariga tjänstemän i de här frågorna på finska sidan svarar att man inte har hört någonting. Om det stämmer så är det ett väldigt, väldigt beklagligt. Då har inte landskapsregeringen inte skött sina kort rätt i de här frågorna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Efter de här sakliga genomgångarna, bakgrunden och underlaget i den här frågeställningen av kollegorna Anders Eriksson och Johan Ehn, vill jag för min del uppenbarligen avrunda debatten. Jag hoppas att vi får den att fortsätta lite utgående från det som jag nu kommer att säga. Jag avrundar debatten med det parlamentariska ansvaret och en diskussion kring detta.
I det här ärendet är situationen är väldigt allvarlig. För regeringspartierna och för landskapsregeringen som verkställande kollegium av vår politik.
Bakgrunden till det här ärendet är lagtingets enhälliga hemställan som utarbetades av social- och miljöutskottet. Där finns inte angivet några kvadratmetergränser. Det är helt enkelt ett önskemål om ett generellt undantag. Det generella undantaget motiveras, i social- och miljöutskottets betänkande och därmed av lagtinget, på ett väldigt tydligt sätt. Det ifrågasätts huruvida man har någon nytta av den här typen av anläggningar under krigstid. Det ifrågasätts huruvida man har någon nytta av den här typen av anläggningar vid civila olyckor av olika slag. Det konstateras att det nog är mycket sällan, precis som resten av Europa har konstaterat, och som man sedan mycket lång tid tillbaka i Sverige har konstaterat.
Eftersom vi huvudsakligen har små byggnationer på Åland så blir den procentuella belastningen på de byggnader och därmed byggnadskostnaderna totalt mycket, mycket högre på Åland än vad det blir i förhållande till stora Finland. Därför var hemställan från lagtingets sida väldigt väl motiverad.
Vi har nu fått en redogörelse från landskapsregeringen vad de säger sig ha gjort. Vi har fått en annan redogörelse av ltl Anders Eriksson som har gjort ett forskningsarbete över vad landskapsregeringen har gjort. Skillnaden är enorm. Skillnaden är total.
Att leverera osanningar från landskapsregeringens sida inför lagtinget är parlamentariskt mycket allvarligt och kan inte pågå så som det har gjort gång efter gång.
Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till inkommande måndag, 18 januari, så att vi ordentligt, alla partier helst, får resonera i lagtinget hur en kläm i det här ärendet bör se ut. För situationen är allvarlig. Det är en liten sak sammanlagt i den stora politiken. Men så här får det bara inte gå till, att vi förs bakom ljuset av landskapsregeringen. Jag hoppas att lantrådet väljer att komma upp här och redogöra för sin uppfattning i det här ärendet eftersom det baserar sig på en enhällig hemställan från lagtingets sida och det resultat som landskapsregeringen har försökt åstadkomma i anledning av lagtingets enhälliga hemställan.
Vi har alltså de osanningarna som har levererats inför lagtinget. Det förefaller klart att det är på det sättet när det gäller kontakterna till inrikesministeriet och beredningen där.
Det var nämligen väldigt bråttom i social- och miljöutskottet med det här ärendet, av det skälet att vi hade bred politisk enighet om att man borde göra någonting. Då fick vi information i från riket att i lagberedningen skulle vara klar under hösten 2008. Landskapsregeringen hade då inte varit i kontakt i den här frågan och nu brann det i knutarna. När propositionen är klar och går till riksdagen så då är det för sent. Det var det viktigt att man i beredningen skulle hålla kontakterna, därav den här brådskan.
När man i efterhand ser hur landskapsregeringen har hanterat den här frågan som vi ändå, trots dess litenhet, upplevde i lagtinget att var väsentlig för landskapet. Det fanns också neutraliserings- och demilitariseringsparalleller som man resonerade om i social- och miljöutskottets betänkande, vilket gör frågan lite större dessutom. Vi tyckte att det var väldigt bråttom att få betänkandet klart. Det var vi enhälliga om och det var sedan lagtinget enhälligt om. Sedan har det skett det som vi har hört här.
Vi har fått information om att ansvarig tjänsteman, som ministern hänvisar till att ha gjort hela det här påstådda arbetet, själv inte alls tycker att det här ska göras, att lagtinget hemställning ska beaktas. Vad vet jag? Det är landskapsregeringens som får svara på den saken. Men sådan är informationen till oss.
I en sådan situation, oberoende när lagtinget har gjort en hemställan, så måste det bli en klar politisk ledning. Det är där som lantrådet kommer in i bilden. Hur har den politiska ledningen varit när man tydligen i uppförsbacke på hemmaplan, både när det gäller tjänstemannasidan det vet jag inte, och möjligen också på ministersidan, finner ett motstånd och en uppförsbacke för att komma framåt? Då måste naturligtvis lantrådet ta ett särskilt ansvar i det sammanhanget.
Det kan ju landskapsregeringen väldigt enkelt svara på hur man har tagit ansvaret genom att berätta för lagtinget idag när den här skrivelsen har skickats till inrikesministeriet i anledning av lagtingets hemställan och hur dess innehåll se ut? Och huruvida innehållet stämmer överens med lagtingets hemställan. Och sedan vilka ytterligare kontakter som har varit i anledning av skrivelsen? Samt hur diskussionerna har gått i förhållande till inrikesministeriet i den här viktiga frågan, som vi har funnit här.
Sedan kort om det här, som kollegan Johan Ehn var inne på, om undantagsbestämmelserna. Det är precis som han sade i 75 § i lagen föreslår man en upprepning av det som finns i 62 § gällande räddningslag, om skyldigheten att inrätta skyddsrum. Man gör en liten utökning när det gäller gårdsbruksfastigheter eller lägenheter, men det är allt. Det är det generella undantaget som finns och ingenting annat. Det finns alltså inte något generellt undantag för landet i övrigt när det gäller bostadshus, ämbetsverkshus och kommunala byggnader o.s.v. Det finns ingenting sådant överhuvudtaget. Där är vi vid en Status Que.
Sedan finns det i 75 § som anger beviljande av lättnader, det finns i nuvarande räddningslagen i 66 §. Där har det under åren hittills beviljats i medeltalet 110 befrielse per år, varav endast 3-4 har gällt bostadshus i hela landet. Den här möjligheten till lättnader föreslår man nu att tas in i den nya räddningslagen oförändrad. Ni förstår att det här, som minister stod här och sade om dessa undantag, inte stämmer överhuvudtaget.
Herr talman! Jag hoppas att lantrådet redogör för sin uppfattning i den här frågan. Det kommer att underlätta vår formulering till förslag av kläm i ärendet.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Tack herr talman! Ltl Jansson har ganska grova anklagelser när han påstår från talarstolen att vi från landskapsregeringens sida framkommer med osanning. Om jag förstår det rätt så anse han att vi inte har varit i kontakt med tjänstemän på tjänstemannanivå. Det är väldigt grava anklagelser. Man bör verkligen styrka det då. I alla fall har vår förvaltning haft täta kontakter, personliga besök, telefon och e-mail. Jag kan säkert redogöra för det också. Jag tycker nog att man bör utgå ifrån att det stämmer när man säger så från vår position i alla fall. Våra tjänstemän har också varit i kontakt med Rajamäki, som personen heter som man närmast varit i kontakt med. Han har just förberett de här ärendena från inrikesministeriets sida. Så kontakterna finns nog.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! I och med att social- och miljöutskottet föreslog i sin kläm, för lagtinget som sedan godkände, så var det ärendet politiserat. Det politiska ansvaret på landskapsregeringen ökade betydligt i och med detta. Visar det sig att man på tjänstemannaplanet inte kommer framåt så är det varje landskapsregerings sak att politiskt försöka nå resultat i stället. Här har vi alltså uppgifter, direkt eller indirekt i från inrikesministeriet att våra kontakter från Ålands landskapsregering inte har förekommit. Jag vill för min del, när det gäller det här parlamentariska ansvaret, hålla mig bara på det politiska planet och det arbete som har gjorts politiskt. Det är också därför jag ber att lantrådet ger sin version av den här frågan, i den mån hon har någon uppfattning. Eller om hon helt och hållet har litat på sin minister, då förstår jag att hon inte kan sitta på mera information.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Herr talman! Landskapsregeringen har arbetat utgående från det här betänkandet som social- och miljöutskottet gav tidigare. Det har citerats många gånger här idag. Den information som fanns där har jag, som ansvarig minister, gett till tjänstemännen på vår avdelning. De har läst igenom det här och de har tagit kontakt med sina kollegor på finska sidan. I och med att vi fick grönt ljus, att det här var helt okej redan vid kontakterna på tjänstemannanivå, vi tyckte att vi hade bra motiveringar och bra grunder, så hade vi fått uppfattningen att det hade löst sig redan där. Att det inte har funnits behov av några större politiska diskussioner, förutom det jag nämnde tidigare, att lantrådet och jag har träffat minister Holmlund. Vi kan förstås i framtiden också eventuellt fortsätta med de här politiska kontakterna. Men i och med att ärende på tjänstemannanivå visade grönt ljus så har man arbetat från den hypotesen.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det är ju konstigt att ansvariga beredningstjänstemännen i riket inte känner till kontakterna. Men de kanske har extra dåligt minne, vad vet jag? Men vi håller oss inte på den sidan nu eftersom det här ärendet är ganska gammalt. Beredningen i riket har försenats med ett år. Det har på det sättet funnits goda möjligheter till politiska ansträngningar. Då kvarstår den obesvarade frågan; har vi något dokument på att landskapsregeringen har gjort det, som man bör försöka göra, efter att lagtinget har kommit med en enhällig hemställningskläm? Den frågan är fortfarande obesvarad här i debatten.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Många tycker säkert att jag höll ett tillräckligt långt anförande första gången. Det hade jag säkert, men jag tycker den här frågan är så pass allvarlig. Nu noterade jag att lantrådet begärde ordet och det är jag tacksam för. Jag tycker att frågan är så pass allvarlig att jag ändå ville lite återkomma till den.
I det muntliga svar som landskapsregeringen gav, genom kansliminister Roger Eriksson, så var det rätt svårförståeligt. Men stundtals pratades det om behovet av skyddsrum. Jag menar att det är enbart är fördyrande. Jag gick igår igenom, väldigt noggrant, hur det är på andra ställen. Jag vet, herr talman, att det far iväg alltför långt om jag börjar läsa upp allt som jag fick fram.
Jag kan i varje fall nämna att när det gäller Sverige så utvecklades befolkningsskyddet kraftigt från 1940-talet med tanke på krigstida hot. Befolkningsskyddsarrangemangen och finansieringen av dem har krympt sedan mitten av 1990-talet. Inskränkningarna har särskilt riktat sig mot inrättande av skyddsrum som har upphört nästan helt och hållet. Det är vad som händer på den svenska sidan.
I Norge har inrättandet av skyddsrum upphört genom beslut i stortinget.
I Danmark kan kommunerna, utgående från sin riskbedömning, besluta om de ska inrättas skyddsrum i kommunen. Under senare tid inrättas det inte speciellt mycket skyddsrum just p.g.a. riskbedömningarna. I Danmark har man i stället under senaste år prioriterat utvecklande av system för att varna befolkningen. Det enda land som jag kan hitta, utöver Finland som satsar på skyddsrum, är Schweiz. Där sägs det att man har satsat starkt på befolkningsskyddet och på att skydda befolkningen. Målet har länge varit att hela befolkningen ska ha en skyddsplats nära boningsorten. Man fortsätter att inrätta skyddsrum och även enskilda fastighetsägare är skyldiga att inrätta sådana. Det är det enda som jag hittat som kan jämföras i Europa med situationen i Finland.
Det är klart, herr talman, att det här med skyddsrum är viktigt. Jag tror det är väldigt svårt att få det på rätt nu i detta sena skede. Jag är fortfarande så oerhört förvånad varför man inte från landskapsregeringens sida har kunnat få in en anhållan på det sätt som lagtinget enhälligt hemställde om?
Man säger så här i punkt 2 i sitt svar på spörsmålet: ”Landskapsregeringen har hållit täta kontakter med inrikesministeriet och arbetat för att få till stånd ett generellt undantag från kravet på skyddsrum på Åland för enskilda fastigheter”. Nog måste man väl ändå kunna berätta för lagtinget på vilket sätt man har hållit de här täta kontakterna? Istället för att komma med helt obegripliga svar.
Jag har ändå åtta års erfarenhet av att jobba i landskapsstyrelsen, som det hette då. Ett sådant här politiskt ärende har jag nog aldrig drömt om att jag helt skulle kunna ställa mig på sidan om och tro att tjänstemännen skulle sköta allt. Till på köpet tjänstemän som faktiskt inte förefaller vara så speciellt intresserad av det. Det är oerhört märkligt.
För att korta ner det här anförandet, den 26 januari hade vi en spörsmålsdebatt om byggnadens energiprestanda då sade jag så här; "verkligheten är den att lagtinget och dess social- och miljöutskott varit synnerligen tydliga i sin beställning, en beställning som minister Eriksson igen inte brytt sig om att hörsamma." Här börjar listan faktiskt bli ganska lång. För det första är det beställningen om undantagen från skyddsrumsbestämmelserna, som kostar landskapet miljoner i onödan.
Vi har en beställning om en egen profil för det åländska polisväsendet, en verkligt viktigt självstyrelsepolitisk markering och nu en egen förordning om energiprestanda som är heltäckande samt att utbildnings- och informationsmaterialet ska finnas på svenska. Här riktar jag faktisk en fråga till båda gruppordförande bakom landskapsregeringen, liberalerna och centern; hur länge anser ni att detta ska få fortgå? Vi har en minister som ettdera inte förstår att lagtinget enhälligt bestämmer, eller annars medvetet struntar i vad lagtinget enhälligt bestämmer. Var och en kan fundera på vad som är mest allvarligt.
Där tycker jag att de båda grupperna också kan diskutera. Därför understöder jag ltl Roger Janssons förslag om bordläggning. Då tänkte jag också att lantrådet skulle få mera tid på sig att återkomma. Nu noterade jag med stor tillfredsställelse att hon är beredd att svara på det här. Det är faktiskt en väldigt allvarligt parlamentarisk fråga.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Tack herr talman! Med risk för upprepning, regeringen har utgått från social- och miljöutskottets betänkande. Vi har framfört på tjänstemannanivå, som jag tidigare nämnde här i replikskiftet, våra åsikter. Våra åsikter har tagits emot positivt.
Sedan om man ser den här textdelen kan man förstås analysera och se vad det är. Vårt budskap har varit klart. Som jag sade tidigare, det här är rikets behörighet. Man kanske inte får igenom allting i alla frågor, men landskapsregeringen ska analysera det här och ge ett utlåtande.
Man kan också ha i minnet att social- och miljöutskottet också sade i sitt betänkande, i textdelen, att det bör finnas någon sorts form av skydd vid civila hot, man räknade upp olika exempel på detta. Hela den här landskapsregeringen anser att vi har ett ansvar för vår befolkning för eventuella katastrofer som kan komma.
Man har också i debatten jämfört med Sverige. Jag har kollat upp att det i dagsläget i Sverige är så att man har färdigt utbyggt skyddsrum åt alla sina medborgare. Man har en koefficient på 1,2 d.v.s. på 10 invånare har man 12 platser skyddsrummen.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! När det gäller det här vad landskapsregeringen riktigt har gjort så inväntar jag lantrådets svar. Vi får hoppas att det ger mera.
När det gäller byggandet av skyddsrum, som jag gick igenom ganska noga, så är det riktigt som kansliministerns säger. Det finns en stor kapacitet. Skyddsrummen i Sverige har plats för ungefär 7,2 miljoner människor. Enligt den riskbedömning, som gjordes år 2000, så saknades det ungefär 30 000 platser, enligt vad det sades. Men det här har man ändrat helt och hållet nu, och inskränkningarna, när man drar ner anslagen för det här, är mot inrättande av skyddsrum, som har upprört nästan helt och hållet. Nu måste vi se hur situationen är idag. Om Sverige, Norge och Danmark och nästan alla övriga länder i Europa har kommit fram till att det här med skyddsrum, på det sätt de byggts hittills inte är up to date, då ligger det säkert en hel del i det, kansliminister Eriksson.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson har föreslagit bordläggning till måndagen den 18 januari och det har understötts av ltl Anders Eriksson. Ärendet kommer därför att bordläggas till måndagen den 18 januari. De som finns upptagna på talarlistan, lantrådet och ltl Barbro Sundback beredas möjlighet att uttala sig ännu.
Lantrådet Viveka Eriksson
Herr talman! Ledamoten Roger Eriksson har redan avgivit ett svar på de olika kontakter som varit till regeringen. Det efterfrågades de politiska kontakterna och huruvida de också har tagits. Till den del jag har varit involverad så har vi haft ett sammanträffande med inrikesminister Anne Holmlund. Den här frågan har också ständigt varit på agendan när vi haft våra månatliga sammanträden med riksdagsledamoten.
Framtagande av propositionen har dragit ut på tiden väldigt långt. Den var då redan 2008 aktuell när landskapsregeringen också i det sammanhanget gav ett utlåtande, vilket också social- och miljöutskottet hänvisar till i sitt betänkande.
Landskapsregeringen har tagit fasta på det som lagtinget har hemställt om. Dels att jobba för att samtliga anvisningar för byggandet skyddsrum ska finnas tillgängliga på svenska. De uppgifter jag har fått så här långt är att de är på kommande i tryckeriet. Det återstår att se när vi har dem i handen. Vi har dem inte idag i handen. Det är de uppgifter vi har.
När det gäller de generella undantaget tycker jag att det är komplicerat. Därför att det har vi inte. Vi har inte ett generellt undantag. Det undantag, som har diskuterats väldigt mycket, är storleken. Att man höjer kravet på kvadratmetrar av byggnadsyta för att man ska ha ett skyddsrum.
Den ena aspekten, som jag tycker ltl Johan Ehn sorterade väldigt bra upp, är den här problemställningen. Jag ser att det är en ekonomisk fråga för det handlar om ekonomi för dem som bygger, om man då måste med väldigt liten byggnadsyta göra ett skyddsutrymme. Därför är det bra att den delen ändå har kommit till i den här propositionen, att man går vidare med det. Det är den ekonomiska biten.
Sedan finns det den här biten som säkert diskuterades då när motionen vara aktuell. Det generella undantaget för landskapet på grund av vår särskilda status, det är kanske där man ytterligare borde trycka på genom att Åland är demilitariserat och framförallt neutraliserat. Behövs det faktiskt ett bombskydd i vårt landskap? Där ser jag en argumentation som jag tror att vi ytterligare behöver förstärka. Faktum är att det här alltså inte är ett färdigt resultat, utan det är en pågående process. Nu har beredningen tagit så här lång tid. Nu fortsätter beredningen genom att landskapsregeringen har, idag eller igår nej igår kan inte ha varit, det var söndag, precis nu fått förfrågan i från inrikesministeriet om att ge ett yttrande på den här propositionen. Då går ju förstås den politiska processen vidare. Nu har det varit på beredningsskedet, det har varit på tjänstemanna nivå och kontakter. Våra tjänstemän har varit i kontakt och försökt påverka beredningen. Nu är den politiska beredningen i gång. Nu finns det ett utkast. Vi har faktiskt inbokat redan ett möte, med inrikesminister Anne Holmlund, som också kommer att handla om andra frågor men vi har meddelat att vi även kommer att lyfta upp den här frågan. Så den politiska kontakten kommer också att tas.
Ltl Ehn lyfte också upp behörighetsfrågan. Den behöver vi också fundera vidare på. Den har dimensionen av att det blir alltid problematiskt med områden där olika behörigheter går in i varandra. Det är också någonting som åtminstone jag tar till mig och ska fundera vidare på hur vi skulle komma vidare med den frågan.
Ärendet är bordlagt till måndag. Jag kan säkert ytterligare gå in och titta på mera detaljer. Nu är det så att i detalj kan inte jag vara med överallt men till den här delen så har jag en bild av att det finns ytterligare politiska frågor att sköta. Det kommer vi att göra på olika sätt.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller den första delen, den här frågan hur man ska få byggnadsanvisningar på svenska, så sade lantrådet att det återstår att se när vi har dem i handen. Det har jag full förståelse för att det kan vara så. Medan däremot kansliminister Roger Eriksson sade redan i september att allt det här var klart. Tycker lantrådet att det är ett bekymmer eller inte?
Medborgardiskussionen, som har skett, runt den här viktiga propositionen som berör många medborgare har varit enbart på finska, trots att en hel del av det här berör oss på Åland. Är detta ett bekymmer?
Sedan pratar lantrådet ofta om att det är en pågående process. I en sådan här process är det min absoluta uppfattning att det gäller att vara med från början. Man kan inte ställa sig på sidan och tro att tjänstemännen ska sköta alltihop. Det är väldigt svårt i ett sent skede, i en formell remissrunda att få till stånd en konkret förändring.
Min sista fråga är; varför har man inte under ett och ett halvt års tid haft konkreta politiska förhandlingar i enlighet med vad lagtinget hemställde om?
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Som svar till det sista är att man förutsätter att när man först har haft politiska kontakter att det sedan ska skötas i diskussionerna mellan tjänstemän. Så går beredningen till. Nu har vi sett ett resultat av det. Utifrån detta måste vi nu jobba vidare. Beredningen har nu nått det här skedet. Nu finns det ett förslag till en proposition. Då har vi möjlighet att agera och reagera utifrån den.
Den andra frågan huruvida det är okej, det som ltl Eriksson sade på hösten att det är på gång. Det här är alltså ett dilemma. Jag måste understryka att det är ett dilemma när man ska försöka påverka andra att agera i en viss riktning, när man inte själv sitter över beslutandemakten. Då handlade det just om det här som tyvärr, ltl Anders Eriksson, är en process som för saker och ting framåt.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag tycker väl mera att det är ett dilemma när man står och säger något här inför lagtinget som visar sig att inte stämmer överhuvudtaget. Byggnadsbestämmelserna var på svenska i december, det fanns ett generellt undantag för Åland i propositionen och ingenting av det har ju stämt överhuvudtaget. Det tycker jag nog faktiskt är mera allvarligt än ett dilemma.
När det gäller det här med politiska kontakter. Hur kan det komma sig att de som disponerar över ärendet på inrikesministeriet skriver i ett mail, som lantrådet kan få en kopia på om hon vill, vilket kansliminister Roger Eriksson har fått, att det finns inget undantag för Åland? När man ringer upp och är förvånad så säger man att man inte har hört någonting överhuvudtaget i från Åland. Är inte detta märkligt? Det är ju också ett dilemma.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det kan ju förstås vara så att det är olika tjänstemän som har kontakt med olika tjänstemän. Om ledamoten Anders Eriksson diskuterade frågan med en person så kanske det finns också andra personer i systemet som man kan diskutera med. Jag vet inte exakt var de här kontakterna har varit. Det kan jag inte påstå, men så kan det vara.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag är tacksam för att lantrådet nu ger sig in i diskussionen om det här ärendet. Jag tycker då att det börjar artar sig sakta men säkert. Det som man svarade i från första början så kan man lätt få det intrycket att landskapsregeringen tycker att det är okej såsom det har artat sig. När vi sedan kom vidare till att minister Roger Eriksson pressades lite så konstaterade han; vi kanske inte har nått hela vägen fram. Nu tycker jag det blev ännu tydligare när lantrådet kommer upp och säger att det generella undantaget saknas fortfarande. Det var det som var min grund i mitt första anförande. Att man faktiskt inte har uppfyllt det som jag uppfattade att lagtinget tog beslut om d.v.s. att få det här generella undantaget. Det stämmer också som lantrådet säger att båten inte har gått ännu. Det finns en möjlighet ännu.
Under förra veckan kom det här ärendet som en remissförfrågan till landskapsregeringen. Där har man nu då möjligheten. Det som bekymrar mig här är att det ärendet har varit aktivt längre. Nu måste vi nog komma till att vi är väldigt klara med att vi förstår varandra mellan lagting och regering om vilka målen är.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det fördes också en del diskussioner kring kravet på skyddsrum med anledning av kvadratmeter. Det kan där finnas ett missförstånd med vad man menar med generellt undantag. Nu tolkar jag ltl Johan Ehn på det sättet att man mer ska titta ur landskapets särskilda neutraliserade status att det därför inte behövs bombskydd på Åland. Att det är ett sådant generellt undantag som ltl Johan Ehn uttryckligen talar om. Det har funnits lite olika nyanser i vad man menar med generellt undantag.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Det är precis rätt uppfattat från lantrådets sida, det sätt som jag resonerade på. När jag läser social- och miljöutskottets betänkande så tycker jag nog att det finns där. Visserligen är det så att man också diskuterar kvadratmetrarna. Sedan finns också en passus där som trycker på att man bör jobba för rätten att ge undantag skulle finnas hos åländska myndigheter och inte hos finländska myndigheter. Det är någonting som vi heller inte har hört något om i den här debatten.
Sedan vill jag ytterligare passa på att säga att jag tycker att det är bra att vi får den diskussionen nu, att vi faktiskt måste diskutera behörighetsfrågorna vad gäller det här området kring räddningsväsendet och befolkningsskyddet. Jag upplever mer och mer när jag funderar kring detta att här finns det en konflikt som inte går att lösa rakt av om vi inte får helheten i det hela.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Rätten att meddela undantag har också lite med den här behörighetsdiskussionen att göra, så som jag uppfattar det. Nu är det på länsstyrelsen som de här undantagen behandlas. Det skulle vara logiskt att det ändå var landskapsmyndigheterna som skötte det. Men det har förstås att göra med behörighetsfrågan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Jag tycker att det här handlar om det politiska ansvaret för lagtingets beslut. Det var en väldigt tydlig hemställan till regeringen, som också regeringspartierna omfattade d.v.s. ett enigt lagting. Nu verkar det politiska ansvaret och den politiska synen på den här hemställan något vackla. Vi har hört ansvariga ministern och vi har hört lantrådet. Jag tycker att de har olika uppfattningar och inställningar till den här frågan.
När jag lyssnade på ansvariga ministern Roger Eriksson så förefaller han nöjd med det resultat till proposition som man nu har kommit med i riket. Han talade någonting om att man inte kan få allt, men om man får två av sina önskemål uppfyllda så får man vara glad och nöjd.
Medan lantrådet säger att processen går vidare, nu ska landskapsregeringen ta ställning till den här propositionen. Jag förstår på lantrådet att hon var beredd att ta upp den här frågan om ett generellt undantag för privata fastigheter.
I alla fall verkar regeringen inte riktigt veta vad de tycker i den här frågan heller. Det är bra att vi får en bordläggning. Jag hoppas att regeringen nu till måndag har bestämt sig för hur man har hanterat den här frågan och vad man tänker göra i framtiden. Det är ju väldigt mycket upp till majoritetspartierna att säga vad man tycker i den här frågan. Är man nöjd med regeringens arbete? Är det detta som ni ville ha? I oppositionen tycker vi inte riktigt att det här är så bra. Eftersom det här med skyddsrum för privata fastigheter kan man på Åland avisa med hänvisning till landskapets speciella ställning, om det nu är såsom ltl Johan Ehn säger. Vi har väl ingen orsak att betvivla att de här skyddsrummen handlar om krigstrauma och rädslan för ryssen, att man fortfarande ska hålla på att bygga skyddsrum. Det är mera känslomässigt, än att det faktiskt finns ett reellt behov av dem. Då finns det ju ännu större anledning för oss att se till att vi inte ska tvingas att bygga sådana. Jag förstår att ministern är beredda att acceptera den här lösningen. Det är tillräckligt för honom att man höjer kvadratmetermåttet för krav på skyddsrum.
Politiskt är det nog oklart vad regeringen vill med det här. Lagtinget har varit väldigt tydligt. Parlamentariskt finns det inte något absolut krav att regeringen i varje minut måste uppfylla lagtingets bokstav. Men om man blir tillfrågad varför man inte har gjort något så måste man ha bärande argument. Det viktigaste är väl nog att regeringen har en egen enig uppfattning. Det saknar vi tillsvidare.
Parlamentarism, som jag brukar säga, är inte samma som kommunalpolitik. Där är det så att när kommunfullmäktige har beslutat att man ska flytta på en rishög från norr till söder i kommunen så ska man göra det. Det finns inget utrymme för ett parlamentariskt ansvar. Men här finns det. Regeringen kan till och med vägra att uppfylla hemställan. Men då måste man förklara med rimliga motiv varför man gör det, om man vill bibehålla majoritetens förtroende. Inte kan ju någon någonsin veta precis hur saker och ting ska gestalta sig i framtiden. I det här fallet förefaller det kanske närmast vara att man inte har lyckats med det här generella undantaget i sina kontakter med riket. Man nöjer sig, som minister Roger Eriksson säger, med att två av tre önskemål har blivit uppfyllda.
Det som för mig är något oklart är att man hänvisar till ett politiskt möte inledningsvis med inrikesminister Anne Holmlund. Men vad sades där? Vad beslöts? Eller var det igen någon slags kaffebjudning där man kommer glada och pigga från Åland och vill ha vänskapliga diskussioner med representanter för regeringen? Eller beslöts det någonting?
Jag får ofta det intrycket, av den här regeringen, att visst åker man till Helsingfors och vist träffar man ministrar, men fattar man något beslut? Kommer man med önskemål lite underifrån och önskar ena det andra och sedan vet man inte vad som händer.
Minister Eriksson har om och om sagt att kontakterna har framförts på tjänstemannanivå. I en sådan här fråga är det inte tillräckligt. Den ansvariga ministern och lantrådet måste hålla i saken. Som jag uppfattar det, är det orsaken till att vi inte har svar på frågorna varför inte det generella undantaget har beaktats. Om det inte har beaktats, varför? Vad har man i riket emot att Åland skulle ha ett generellt undantag för privata fastigheter. Det har vi inte fått någon förklaring till.
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Tack fru talman! Ltl Sundback frågar varför man inte har följt Ålands åsikt i de generella undantaget. Frågan är befogad. Inte vet vi det ännu. Som jag tidigare nämnde här, när man läser texterna och paragraferna, så kanske man måste ha en tolkning och se om det faktiskt är det som lagtinget har begärt. Jag kan framför här att vi absolut har arbetat enligt social- och miljöutskottets betänkande och framfört alla de här åsikterna. Inte är man nöjd om man inte får som man vill. Men vi har en omgång till här. Vi ska träffa regeringen och ge ett utlåtande. Det finns mycket möjligheter kvar att arbeta.
När vi träffade ansvariga ministern, under lantrådets ledning, så diskuterade vi många frågor, inte bara den här frågan. Då diskuterade vi och framförde våra synpunkter. Sedan kontaktade våra tjänstemän hennes tjänstemän, som visade sig vara med där. De hade inte något att säga som motargument till våra synpunkter. Man tyckte att det var befogat. Nu måste man analysera paragraftexten och se om det verkligen motsvarar det som vi har efterfrågat. Om inte så måste den här politiska processen fortsätta. Jag återkommer.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Talman! Jag tror precis att det har gått till så där, att man har framfört sin åsikt och sedan har man sagt att det här ska våra tjänstemän diskutera. Så har de kanske diskuterat. Men problemet är att minister Eriksson, som har ansvar för den här frågan, inte kan förklara varför inte det åländska önskemålet eller kravet på undantaget har blivit beaktat? Man kan ju också förstå om det finns åsikter som att hela landet ska ha bombskydden. Det kan jag tänka mig att man diskuterar utgående från finländskt perspektiv. Man har ansvar för territoriet. Just mot bakgrund av Finlands historia kan det finnas synpunkter som baserar sig på sådana värderingar och tankar. Problemet är att minister Eriksson inte kan svara på frågan varför. Nog vet jag att det går att läsa i propositionen. Men varför inte ta kontakt med minister Holmlund?
Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik
Fru talman! Ltl Sundback har rätt i sina funderingar i det här replikskiftet. Jag har samma åsikt. Jag kan inte svara på varför riksmyndigheterna inte har beaktat det här fullt ut. Det kan bara de själva göra. Men den politiska processen fortsätter. Vi har fortsättningsvis alla möjligheter att arbeta med den här frågan.
Jag kan också nämna att vi har diskuterat de här frågorna med riksdagsledamoten ganska många gånger. Hon har också knutit kontakter för att vi ska kunna få det här att fungera.
En övergripande fråga, som man kanske bör ta ställning till i något skede, är om vi överhuvudtaget ska har något skyddsrum på Åland eller inte? Social- och miljöutskottet har sitt betänkande i alla fall diskuterat det här och det bör finnas kvar vid så kallade civila hot. Man har uppgett en lista på vad man ansetts som civila hot; miljöhot och naturkatastrofer etc. Det är den principiella stora frågan.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack fru talman! Som sagt var så anser jag fortfarande att ledamot Eriksson inte har svarat på lagtingets frågor på ett tillfredsställande sätt. Om ärendet nu blir bordlagt så förväntar åtminstone jag mig att nästa gång kan ledamot Roger Eriksson klart och tydligt redovisa varför man på rikssidan inte vill beakta det här åländska kravet om befrielse för skyddsrum för privata fastigheter. Det är ju det som diskussionen gäller.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till måndagen den 18 januari.
För kännedom
2 Godkännande av avtalet med Gibraltar om upplysningar i fråga om skatteärenden
Republikens presidents framställning (RP 7/2009-2010)
Ärendet upptas till behandling 13.1.2010.
3 Godkännande av avtalet med Singapore för att ändra avtalet för undvikande av dubbelbeskattning
Republikens presidents framställning (RP 8/2009-2010)
Ärendet upptas till behandling 13.1.2010.
4 Bifall till förordning angående avtalet om ändring av överenskommelsen mellan de nordiska länderna om tillträde till högre utbildning
Republikens presidents framställning (RP 9/2009-2010)
Ärendet upptas till behandling 13.1.2010.
5 Leaderprojekt
Ltl Carina Aaltonens enkla fråga (EF 5/2009-2010)
Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen 04.01.2010.
6 Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2008 - 31 oktober 2009
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2009-2010)
Ärendet upptas till behandling 13.1.2010.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 13.1.2010 klockan 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 14.45).