Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Det är bråda dagar. Landskapet har för närvarande otroligt många besök vilket jag i förlängningen upplever som väldigt, väldigt positivt. Men det är lite svårt att hinna med.

Till sak. Utvecklingen av förvaltningen är ett ständigt pågående projekt. Landskapsregeringen förfinar och förbättrar personalpolitiken, nu faktiskt genom årliga personalenkäter. Vi uppdaterar policydokument, genomför arbetsvärdering och lönekartläggning. Vi utvecklar nya personal- och lönesystem, elektronisk ärendehantering, rekryterar och kompetensutvecklar. Vi utvecklar projektstyrning och ekonomisk uppföljning. Att utveckla landskapsförvaltningen är att utveckla den praktiska självstyrelsen, helt enkelt självstyrelsens vardag.

På lagtingets bord finns nu ett lagförslag som föreslår en utveckling och viss modernisering av ledningsfunktionen vid den allmänna förvaltningen. Meningen är att göra förtydliganden och förbättringar men också att göra hela systemet och lagstiftningen mera flexibel och inte så detaljstyrd.

Laglighetsövervakningen ska inte längre vara förvaltningschefens uppgift. Förvaltningschefen ska inte vara skyldig att ge landskapsregeringen utlåtanden över lagligheter i olika åtgärder som landskapsregeringen planerar. Det är lätt att det uppstår en intressekonflikt och förvaltningschefen sitter på politiskt mandat.

Laglighetsövervakningen ska enligt förslaget ingå för en av tjänstemännen inom regeringskansliet. För närvarande fungerar det på det viset att vi har en rättschef.

Det finns också förändringar kring regeringskansliet. Regeringskansliet ska inte heller längre definieras som en regelrätt avdelning. Regeringskansliet har uppgifter som kan karakteriseras som en stabsfunktion. Vi har rättsservice, vi har EU-ärenden och vi har grundpelarna i självstyrelsen; hembygdsrätt och jordförvärvsregler. Regeringskansliet handlägger demokratifrågor, integration, ungdomsfrågor och jämställdhets- och jämlikhetsfrågor.

Meningen är också att regeringskansliets organisation ska bli närmare reglerat i en landskapsförordning.

Tanken är att förvaltningschefen fortsättningsvis ska leda regeringskansliet men ska kunna avlastas genom att göra det möjligt att regeringskansliets uppgifter helt eller delvis ska kunna överföras på en annan tjänsteman inom regeringskansliet.

Regeringskansliet handlägger nästan hela autonomiutvecklingen. Självstyrelsefrågor och EU-frågor kan ligga på förvaltningschefen, medan regelrätta personfrågor, kompetensutveckling och anställningar kan ligga på en annan tjänsteman.

Samma förfarande är det tänkt att ska kunna överföras på övriga avdelningar, man kan delegera uppgifter och delegera avdelningschefernas uppgifter på andra tjänstemän.

Dessutom föreslås att förvaltningschefens uppgifter får vissa preciseringar.  Det står i lagförslaget att en ledningsgrupp kan finnas och den kan sammankallas till stöd för samordning av verksamheten i den allmänna förvaltningen. Förvaltningschefen är landskapets högsta tjänsteman och chef över förvaltningen och det är en sak som landskapsregeringen anser att behöver tydliggöras.

Vi föreslår också att behörighetskraven ändras. Man ska inte längre behöva vara jurist för att man ska kunna anställas som förvaltningschef.

Ytterligare en sak är att personer som inte har sökt förvaltningscheftjänsten ska kunna utses. Jag vill väldigt gärna veta vad lagtinget tycker om just den frågan. Den har nackdelar och fördelar. Alltså en person som inte regelrätt har sökt tjänsten ska man också kunna utse, med personens samtycke, till förvaltningschef. Det har nackdelar, det tror jag att vi alla är medvetna om. Men vi har också en väldigt liten arbetsmarknad, man har inte rätt att vara anonym och det kan också hämma att kompetenta människor helt enkelt inte söker tjänsten.

När vi i regeringskollegiet har diskuterat detta så vill vi väldigt gärna höra vad lagtinget tycker om just den frågan. Det finns ingen prestige i den frågan, utan jag tycker att det är ett beslut som vi ska fatta gemensamt.

Det föreslås tydliga skrivningar i lagstiftningen, men sedan som en följd av lagstiftningen så följer ju förordningen. Meningen med förordningen och lagstiftningen är att lagstiftningen ska vara så flexibel och tydlig som möjligt med det som man kan detaljreglera i förordningen, t.ex. ledningsgruppens mandat och sådana saker, om det har det kommit önskemål också från förvaltningens sida.

När vi har diskuterat frågan, vänt och vridit på frågan, så har vi konstaterat att det är onödigt att skriva väldigt mycket i lagtexten, utan det måste också finnas ett visst rörelseutrymme för förvaltningschefen.

Vi håller på med rekryteringar i förvaltningen, vi har stora pensionsavgångar och snart kommer utvecklings- och förvaltningschefen också att gå i pension. Arbetet med att rekrytera en ny förvaltningschef är inledd, där har lagtingsgrupperna haft ett stort inflytande över den sociala kompetensen och nu reglerar vi den formella kompetensen. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Det är bra att lantrådet förtydligar att det inte finns någon prestige i frågan om huruvida man ska kunna rekrytera en förvaltningschef som inte officiellt har sökt tjänsten. Jag tycker att det finns många problem i ett sådant förslag, inte minst med tanke på att det här ändå är den högsta tjänstemannen underlydande regeringen. Förslaget är förvisso att det ska bli en politisk tjänsteman som kan avsättas av landskapsregeringen, men då är det ju ändå viktigt att vi har meritokrati på Åland där kunskap och kompetens styr och inte enbart den politiska boken. Det kan ju också skrämma människor från att söka tjänsten om man vet att landskapsregeringen sedan kan plocka in någon från sidan som man tycker att passar bättre in i den egna partiboken. Så jag skulle vilja varna för det och jag skulle vara intresserad av att få det resonemanget lite mera utvecklat. Varför har man gått in för en sådan lösning?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Precis de dubier som ltl Axel Jonsson räknade upp här så är ju de klara absoluta nackdelarna.

När det gäller fördelarna, som vi i regeringskansliet och i förvaltningen har fört ett resonemang om, så till underlag för hela lagstiftningen så finns en ganska omfattande rapport som är framtagen i förvaltningen. Det har också funnits olika åsikter förstås om den här frågan i förvaltningen. Men det har blott och bart varit det faktum att vi har en väldigt liten arbetsmarknad. Det finns också en viss erfarenhet att det är en hämsko på att man inte söker. Man kanske har en högre befattning och det här är ju en väldigt specifik befattning som kräver ledarskapserfarenheter och ganska hög kompetens.  Det är en hämsko att allt måste vara offentligt och en sådan här tjänst är ju av väldigt stort intresse.

 Så den argumentationen har vi fört, men det är väldigt intressant att höra vad lagtinget tycker. Tycker en majoritet att man inte ska göra på det här viset så tycker jag att vi måste ta det ad notam och fundera vidare. Men jag vill väldigt tydligt lyfta fram den här frågan för den har för- och nackdelar.

Ltl Axel Jonsson, replik

Så är det förstås. Men har man alls övervägt möjligheten att t.ex. tillåta en anonym ansökan? Sedan efter att processen är färdig och man har utsett en förvaltningschef redovisar man hur processen har gått till. På det sättet ger man alla de sökande men också folket möjlighet att få insyn i den processen och på vilka grunder förvaltningschefen slutligen har utsetts. Det kunde ju vara ett alternativ som lantrådet snuddade vid i sitt anförande.

Min andra fråga gäller laglighetsövervakningen som man nu föreslår att tas bort från förvaltningschefens ansvarsområde. Förvaltningschefen har ju fungerat lite som vår justitiekansler hittills med ett uttryckligt uppdrag att övervaka lagligheten i regeringens beslut. Den enkla frågan som jag tycker att fortsättningsvis är obesvarad i betänkandet är; vem är det då som ska utföra den här laglighetsövervakningen? Vem ska se till att regeringen håller sig till lag och ordning när man fattar beslut?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Det sista först. Jag tror att lagtingsledamöter som har varit med en längre tid vet att det har varit problem kring den här frågan. Man har suttit på politiskt mandat i princip och så skulle man vara rättschef. Det går längre tillbaks i historien. Därför har den fått den utveckling den har fått och därför har man också tyckt att det ska finnas en klar och tydlig tjänsteman, en rättschef som har den uppgiften och förvaltningschefen ska ha landskapsregeringens förtroende. Men det där går inte riktigt ihop, men ska ju vara autonom om man ska övervaka att landskapsregeringen följer lagstiftningen.

När det gäller förvaltningschefen och om man i princip ska kunna bli handplockad så har jag förstått att vi inte har någon rätt att hemlighålla de sökande. Jag tror att det har varit på det viset att åländsk media har respekterat vissa sökandes önskemål att vara anonym, men man har inte rätt att hålla ansökningar anonyma. Om man kräver att det ska redovisas så ska det redovisas.

När det gäller förordningen så har jag också sett det stora behovet att det måste finnas en biträdande förvaltningschef. Det är också en sak som vi ska reglera i förordning men som jag tycker att också förvaltningschefen ska ha ett finger med i spelet. Vi behöver absolut ha en biträdande förvaltningschef. Det har vi inte i dagsläget. Det ska vara uttalat och det ska vara bestämt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det är ju en intressant lagstiftning som verkligen berör självstyrelsens dagliga arbete.

Min fråga rör egentligen 11 §, särreglerna för tjänsterna som förvaltningschef och avdelningschef. Lantrådet sade tidigare här att det ska vara en politisk tjänsteman. Men jag uppfattar inte några skrivningar, varken i paragraftexten eller i detaljmotiveringen, där det på något vis framgår att det ska vara en politisk tjänsteman. Det skulle jag gärna vilja ha ett svar på.

Sedan vill jag också veta om ni har resonerat kring regeringskansliets organisation? Ni föreslår att den ska tas som en förordning och det är möjligen så att det är rätt och riktigt. Men det skulle vara lite intressant att veta hur ni har tänkt att den organisationen ska se ut.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Till den delen så blir förvaltningschefen en politisk tjänsteman, inte att man ska följa någon viss ideologi eller att det vid varje byte av landskapsregering ska anställas en ny förvaltningschef. Men det är ju de facto den politiska landskapsregeringen som anställer förvaltningschef, så till den delen om jag får förtydliga mig kring den frågan.

När det gäller regeringskansliet så var jag inne på det i mitt anförande. Regeringskansliet har inte samma funktion och samma system som övriga avdelningar. Det är något av en stabsfunktion och också en förvaltningschef utan personal kring sig. Man ser ändå att förvaltningschefen ska vara chef över regeringskansliet. Men sedan kan det finnas en tjänsteman som kan ha ansvaret just över de här praktiska frågorna som kommer med regeringskansliet; personalpolitik, anställningar och så vidare.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Man kan väl kanske säga att det är en kodifiering av nuvarande praxis som har rått ett antal år nu på landskapsregeringen, det är inte förvaltningschefen som står för laglighetsövervakning utan det är en annan person som gör det och det är inget fel i det, jag har ingen kritik mot det. Men jag har ändå svårt att se att förvaltningschefen, enligt det här förslaget, skulle vara en politisk tjänsteman. För om det är en politisk tjänsteman då borde man ju explicit anställas för den tid som landskapsregeringen sitter och inte låta det gå vidare. Nu står det här att man kan anställa för viss tid. Har den politiska landskapsregeringen fört något resonemang kring om man ”bara” borde anställa för sin egen regeringsperiod eller om man fortsättningsvis kommer att anställa tillsvidare? För anställer man tillsvidare, hur kan man då hävda det anställningsförhållandet om landskapsregeringen byts?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Något som jag var inne på tidigare var att det är den politiska landskapsregeringen delvis, med hjälp av förvaltningen, som anställer förvaltningschefen. Men förvaltningschefen sitter på politiskt förtroende. Har inte den politiska landskapsregeringen förtroende för förvaltningschefen så kan det få konsekvenser.

Jag ser inte heller någon sådan möjlighet att man vart fjärde år - när man byter landskapsregeringen eller modulerar om i landskapsregeringen - genast ska börja anställa en ny förvaltningschef. Absolut inte! Så mycket människor har vi inte på Åland.

Men så är det ju, förvaltningschefen måste ha den politiska landskapsregeringens förtroende om det ska fungera. Det är ingenting konstigt med det. Så har det ju alltid varit och det har varit vissa komplikationer kring den frågan också tidigare bak i självstyrelsens historia.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Jag tänker uppehålla mig, precis som några tidigare har gjort här, vid laglighetsövervakningen och den nedgradering av självstyrelse som man kan se i den här framställningen.

Här hänvisar landskapsregeringen till externa instanser som kan övervaka lagligheten vid landskapets allmänna förvaltning och då hänvisar man till riksdagens justitieombudsman, justitiekanslern i Statsrådet och EU-kommissionen. Det är ju externa organ. Laglighetsövervakningen är förebyggande, att förvaltningen har en enhetlig linje i sitt beslutsfattande. Att någon har laglighetsövervakningen är väl viktigt, att man inte - som man har sett i vissa beslut nu - tar in sådant som man råkar höra på annat håll, från någon annan avdelning. Det kallas för överskottetsinformation och får absolut inte behandlas i beslutande instanser.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Nu är jag osäker på vad ltl Häggblom hänvisade till. Det jag kan redogöra för är hur det fungerar i dagsläget. I dagsläget har vi en rättschef och en Europarättschef. Rättschefen har en mycket viktig funktion i förvaltningen när det gäller laglighetsövervakningen och när vi driver EU-ärenden och dylikt. Så det finns ett helt fungerande system.

Det var ju också komplikationer - om ni drar er till minnes - när förvaltningschefen fungerade som rättschef och skulle ha laglighetsövervakningen över landskapsregeringen. Det har funnits ett önskemål under många, många år att man skulle skilja på de här rollerna. Jag anser absolut inte att det är någon slags degradering av självstyrelsen. Tvärtom så stärker man ju autonomin för rättschefen.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Då förstår jag inte varför man hänvisar till kontrollfunktionen som ligger utanför landskapets lagstiftningsbehörighet. Varför bygger man inte upp laglighetskontrollen internt och ha det preventiva syfte som det ska ha?

Inom idrotten brukar man prata om Hawaiihockey, men jag upplever idag att förvaltningen överhuvudtaget har lite Hawaii över sig. Den är inte stabil.

Tidigare när det var kanslichef så uttalade han sig i laglighetsfrågor relativt starkt och var ett enormt stöd från förvaltningen som jag inte upplever idag. Då hade man en enhetlig linje i beslutsprocesserna och man visste hur det skulle göras och inte, som idag, har överskottsinformation i beslutet som inte lagligt ska få förekomma.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Det där tycker jag att var en mycket nedlåtande kommentar över förvaltningen. Klart att man ska vara kritisk och hjälpa till att utveckla hela förvaltningen och självstyrelsen, men detta gagnar överhuvudtaget ingen.

Jag kan ge ett exempel till ltl Häggblom på hur mycket man jobbar och hur mycket man till exempel jobbar som rättschef. Vi har berett ett ärende nu som gäller försvaret av vårfågeljakten. Det är ingen picknick, ingen promenad i parken! Det är nedlagt åtskilliga timmar och med en sådan kompetens som är i topp, i toppskiktet. Vi får till och med erkänsla från Bryssel för hur vi handlägger våra ärenden. Vi är en liten förvaltning med några få tjänstemän. Jag tar kraftigt avstånd från sådana påhopp på förvaltningen.

 Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Det är bra att lantrådet tar personalen i försvar. Det är ett otacksamt värv de har att göra, för den som inte är insatt vilken arbetsmängd det krävs så är det bra att lantrådet markerar på detta sätt som lantrådet just gjorde.

När det gäller det här lagförslaget så hoppas jag verkligen att lantrådets ord bär frukt, att man kan se det här prestigelöst i utskottsbehandlingen.

Jag tycker själv att det är ett problem om man skulle ha det så att förvaltningschef och avdelningschefer ”kan” få viss tid istället för att det skulle stå ifrån början att de ”ska”. Då kommer man ifrån det här dilemmat att man kanske utser några som är permanent medan andra sitter på viss tid. Då kanske det blir en obalans, en liten olustig känsla, i kollegiet som ska jobba tillsammans inom ledningsgruppen. Så varför inte ha ordet ”ska” när vi vet hur utmanande det är att hänga med i förändringarna i arbets-, klimat- och miljökrav etc. ?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är precis det jag har sagt eftersom det är viktigt att modernisera och reglera förvaltningen.

Nu har vi tagit fram ett lagförslag och eftersom jag vet att det är väldigt viktigt för lagtinget så har jag sagt att jag har ett öppet sinne när det gäller de här frågorna. Jag är helt beredd på att nu föra diskussionen i remissdebatten och sedan antar jag att det är lag- och kulturutskottet som handlägger den här frågan. Jag ser fram emot utskottsbehandlingen.

Som sagt var, ingen prestige utan jag vill att vi ska få en så bra och modern lag som möjligt och som så många i lagtinget som möjligt kan stå bakom.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack för det lantrådet. Jag utgår ifrån att vi kan diskutera utgående från de här orosmolnen som kan finnas om man går in för ett system där vi har olika behandlingar av avdelningscheferna som trots allt är nyckelfigurer för att systemet ska fungera.

Naturligtvis är förvaltningschefen själva dynamon som oftast har en otacksam roll för att försöka hinna med balansen att dels bistå det politiska arbetet inom landskapsregeringen och också leda tjänstemännen.

Därför landar det här ofta i behörighetskravet. Är det klokt att få en förvaltningschef i framtiden som inte har juridisk utbildning till grund? Det kan inte hjälpas, samhället blir mer och mer komplicerat och det är svårt - om man inte har en juristutbildning - att hänga med i den ständiga rättsutvecklingen.  Det är nog en fråga som man också bör diskutera. Kan vi frångå kravet på juristutbildning?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Att vara förvaltningschef i landskapsförvaltningen är ett ganska extremt jobb. Det är ett väldigt utsatt jobb och arbetsmängden är enorm. Samtidigt vet vi också att det blir mer och mer juridik och vi anställer ju väldigt många jurister i förvaltningen. Vi vet också att t.ex. på lagberedningen har vi lagberedare som inte är jurister och som är väldigt, väldigt skickliga. Jag tror att man inte ska vara så smalspårig att man de facto måste ha en juridikutbildning för att vara förvaltningschef eftersom det är väldigt, väldigt mycket mera än bara juridik.

Jag har uppfattat att det här är en stafettpinne som den här landskapsregeringen tog över efter den förra landskapsregeringen. Ett grundarbete är gjort, vi har egentligen fortsatt det arbete enligt inslagen linje där också.

Om man breddar kompetensen, att man inte behöver var jurist, så tror jag att vi kan få en större palett av sökanden.

Den formella kompetensen, den sociala kompetensen - där rekryteringsfirmor förstås hjälper till - och intervjuer ska tas i beaktande. Så det är ett grannlaga arbete och många infallsvinklar som ska tas i beaktande när man rekryterar en ny förvaltningschef.  

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Det är inte alldeles lätt att stå i ledningen eller arbeta för en förvaltning som är politiskt styrd.

Särskilt för de högsta tjänstemännen handlar det om att balansera mellan politik och förvaltning. Tjänstemännen ska se till att rättssäkerheten efterlevs, att beredning av ärenden och förvaltningen sköts enligt strikta förvaltningsmässiga principer och att beslut är lagenliga. Samtidigt har de politiker som styr och ställer och har en massa åsikter om hur ärenden ska skötas. Den knepiga situationen har var och en av avdelningscheferna och föredragande tjänstemän att hantera.

Förvaltningschefens roll är särskilt utsatt. Förvaltningschefen sitter på politikers förtroende men har samtidigt den obekväma rollen att säga ifrån när något går fel eftersom förvaltningschefen - enligt gällande lag - ska övervaka lagligheten i de beslut som fattas.

Liberalerna har en gång i tiden lämnat in en lagmotion om att förvaltningschefsrollen, på den tiden kanslichefen, skulle delas i två inriktningar. Dels en förvaltningschef med inriktningen att leda och utveckla förvaltningen och en rättschef med uppgift att övervaka lagligheten och bistå med lagtolkning vid beslutsfattande.

Därför välkomnar vi den här framställningen som nu separerar de olika rollerna. Förvaltningschefen blir en tjänsteman som inte behöver vara jurist, en som sitter på politikers förtroende. En person som kommer att fungera som en brygga mellan politisk styrning och tjänstemannaförvaltning och som kommer att ha fokus på att den allmänna förvaltningen utvecklas på ett samordnat sätt.

Liberalerna tycker att det är bra att det blir en chef över hela förvaltningen, en chef som förhoppningsvis på ett lyhört sätt ser till att landskapsregeringen drar åt samma håll.

Förvaltningen är idag uppbyggd i stuprör, avdelningarna leds av sin avdelningschef och sin minister. Om inte samordningen fungerar finns risken att landskapsregeringen blir spretig, att olika avdelningar drar åt sitt håll.

Samordning sker via ledningsgruppen och via kollegiet. Ytterst har ju lantrådet det övergripande ansvaret att alla drar åt ett håll, men lantrådet har fullt ändå och behöver ha stöd i en tjänsteman som har det övergripande ansvaret över hela förvaltningen.

Ledningsgruppen som främst består av avdelningscheferna har till uppgift att förenhetliga hela förvaltningen. Men ledningsgruppen har ingen beslutanderätt.

Liberalerna ser det som ett steg framåt att en person nu får makten att knyta samman de olika delarna till en helhet.

En svaghet i landskapsregeringens organisation är att lantrådet inte har en egen tjänsteman. Förvaltningschefen ska fungera som lantrådets högra hand men eftersom förvaltningschefen har ett brett verksamhetsfält så vill inte den resursen räcka till för allt det beredningsarbete och allt framtagande av material som lantrådet behöver.

Nu får lantrådet plocka lite här och lite där och anlita olika tjänstemän för olika ärenden. Därför borde vi nu vara mogna att diskutera att tillsätta en halvpolitisk tjänsteman, typ statssekreterare, som står mellan rena förvaltningen och politikerna. En tjänsteman som skulle serva lantrådet, men varför inte hela den politiska ministären.

Eftersom det varit hårda besparingskrav på hela förvaltningen har ingen velat ta tag i detta och ta resurser för det ändamålet. Men jag vet och fler med mig vet hur orimligt stor arbetsbörda det är att jobba som lantråd.

Och detta gäller även ministrarna, även om förstås ministrarna är i ett bättre läge eftersom de har sina avskilda ansvarsområden som hanteras av respektive avdelningschef. Det sliter ut människor som jobbar i regeringen när det inte finns tillräckligt med stödjande resurser kring de olika ämbetena.

Så inför kommande mandatperiod, fundera allvarligt på att lägga mer resurser kring lantrådsämbetet!

Vidare borde det nog också vara skäl att tänka ett varv till på rollen som rättschef i förvaltningen. Nu fördelas uppgiften på någon som är knuten till regeringskansliet. Men på sikt vore det önskvärt att utnämna en särskild tjänst som rättschef, en tjänsteman som också kunde ha uppdrag liknande justitiekanslersrollen, men kanske också rollen att kvalitetssäkra lagberedningen, ifall de rollerna går att förena, det är jag inte riktigt säker på.

Landskapsregeringen borde i varje fall ta tag i frågan om lagframställningarnas kvalitet. Och om det inte är en rättschef som har ansvaret så borde lagberedningschefen ha en mer utpekad och aktiv roll som den som ger klartecken till lagframställningar innan de skickas vidare till lagtinget.

Som jag inledde, en förvaltning som blandas av politik och förvaltning är knepig. Det handlar om att så tydligt som möjligt avgränsa de olika rollerna, tydliggöra var ansvaret ligger och när tjänstemannaberedningen övergår i politik. Den linjedragningen är särskilt svår i vårt system eftersom ministrarna också har ett tjänstemannaansvar då de är föredragande i plenum. Det var en reform som genomfördes i mitten av nittiotalet, innan dess var sakägande tjänsteman också föredragande i plenum.

I nuvarande system överlämnar tjänstemannen sitt ärende till ministern när de går in i landskapsregeringens plenisal, vilket innebär att beredningskedjan bryts. En person som inte berett ärendet ska stå till svars i beslutsskedet och får därmed ett tjänstemannaansvar. Jag har aldrig tyckt om det systemet för det gör övergången mellan tjänsteman och politiker otydlig. Och ännu knepigare blir situationen om tjänsteman och politiker inte är överens, då går beredningen i en riktning, men förslagställaren vid beslutstillfället går i en annan riktning.

Liberalerna stöder den här framställningen och hoppas att förvaltningen med den nya lagen får nya redskap att utveckla landskapsregeringen och dess förvaltning.

Jag önskar att man också funderar på det här med rättschef, om det också vore skäl att i lag skriva in att det ska finnas en förvaltningschef. Nu fungerar det genom att man ändå har en jurist i regeringskansliet som har den här rollen. Men jag tycker att det behöver tydliggöras. Tack, talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack vtm Eriksson, det var många kloka ord. Jag tycker att är synd att det har gått ännu en mandatperiod till ända och vi har inte fört en diskussion om just det som vicetalmannen särskilt lyfte fram, dvs. frånvaro av resurser som skulle stöda Ålands regeringschef i det löpande arbetet.

Jag brukar ju kalla Åland för ett politiskt u-land därför att vi har ju överhuvudtaget inte politiska resurser till vårt förfogande. Det här beror naturligtvis på den åländska jantelagen, en oro, en avundsjuka för att nu får de också stöd i den här politiska formen. Vi borde kunna lyfta oss. Kanske vicetalmannen tillsammans med mig kunde komma överens om att innan vi lämnar av den här perioden så skulle vi i alla fall ge våra tankar för hur man borde lägga upp det för att lantrådsämbetet ska fungera i praktiken.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Ja, jag har ju själv erfarenhet och jag vet hur tufft det är. Såsom det har fungerat så är ju förvaltningschefen också chef för nuvarande regeringskansli och har hela den stora förvaltningen och är den enda tjänsteman egentligen som lantrådet har att luta sig mot. Kansliministern använder också förvaltningschefen. Det blir en helt orimlig situation.

När lantrådet till exempel ska fara till Helsingfors för att förhandla i olika frågor då ligger det ofta en jättestor beredning bakom och då får lantrådet plocka tjänstemän från olika avdelningar för att få stöd i hela beredningsarbetet. Visserligen ligger det i förvaltningschefens hand, men det räcker alltså inte. Det här arbetet är jättetungt om man inte har beredningsresurser.

Ltl Harry Jansson, replik

Ja, jag tror att vi har en samsyn att vi har ett förlegat system. Egentligen begär vi för mycket av en tjänsteman som förvaltningschefen att plötsligt ikläda sig en aktiv politisk roll, för faktum är att det får han göra som förvaltningschef som också representerar landskapsregeringens direkta politiska diskussioner för det är ju inte alltid som lantrådet eller en minister är med.

Jag tror att vi har en samsyn att vi måste göra någonting. Frågan är hur vi kommer till skott utan att det återigen blir en diskussion om att man vill gynna det ena eller det andra partiet. Men kanske tiden är mogen för att vi kan se på det här avslappnat, med tanke på att vi alla vill att det politiska Åland ska fungera. Det enda sättet, som vicetalmannen var inne på, är att vi har aktörer som mäktar med den sammanlagda tyngd och utmaning som finns i arbetet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Den här frågan har ju varje gång fallit på resurser, ekonomi och att det ställs höga krav på förvaltningen att spara och hålla tillbaka på kostnadsutvecklingen. Då har också just denna fråga fallit.

Det är detsamma när vi diskuterar lagberedningen. Vi ser att vi behöver mera resurser, men resurserna är begränsade. Det har ytterst varit en diskussion om ekonomi förstås, och kanske lite att man sneglar på om politikerna på något sätt ska gynna sig själv. Det här är inte att gynna sig själv. Det här är att gynna självstyrelsen, gynna förvaltningen och hela vårt system behöver ha de här resurserna. Det vore skäl att det avgående lagtinget funderar på det här, för när man startar ett nytt är det svårare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! Jag konstaterar, när jag lyssnar på replikskiftena från tidigare, att det är en ganska bred diskussion som pågår här nu kring ledningsfunktionen i den allmänna förvaltningen.

Det som vtm Eriksson lyfte upp om en förstärkning och en kvalitetsgranskning av lagförslagen är någonting som jag verkligen stöder. Jag förstår också att liberalerna gör det. Det är lite synd att det inte fanns tydligare skrivningar om det i det föreliggande förslaget med förslag på lösningsmodeller, eftersom det finns en samsyn här i salen och tydligen också från delar av regeringspartierna att vi måste göra något för att höja kvaliteten på våra lagar. Nog om detta.

Från min tid i landskapsregeringen, sex år sammanlagt, så kan jag säga att jag tror nog att lantrådet behöver få ett utökat stöd i det politiska arbetet. Det är nog många gånger ganska tungt. Så uppfattade jag det i alla fall när jag har suttit med två olika lantråd, de har nog väldigt mycket på sina axlar. Jag tror att beredningen av ärenden och andra saker nog skulle underlättas av en tjänsteman som arbetade väldigt nära dem.

Nu går jag lite mera tillbaka till det konkreta lagförslaget som vi har på bordet.

Vi kan konstatera några förändringsförslag. Det första är att förvaltningschefen bli chef för hela förvaltningen. Jag tror att det är bra att det blir så. Hos oss som i alla andra organisationer så arbetar människor med styrkor och svagheter. Förr eller senare uppstår en situation där någon behöver ha mandat för att kunna gå in och styra upp. Därför tror vi att det är bra att vi har en chef över hela förvaltningen.

Diskussionen här i salen om att frångå kravet på juristutbildning så har vi i centergruppen inte i någon större utsträckning fördjupat oss i. Ltl Harry Jansson kommer i lag- och kulturutskottet att ha möjlighet att komplettera vidare kring detta. Jag ser egentligen inte något större problem om man gör en förändring där. Praxis de senaste åren har de facto varit att förvaltningschefen inte har haft en juridisk examen, utan man har hanterat det pragmatiskt på ett annat sätt. Min uppfattning är att självstyrelsens renommé inte på något vis har försämrats av det. När man är liten så måste man vara smart. Sist och slutligen har vi en så pass liten förvaltning så det gäller att maximera nyttan och skapa möjligheter i så stor utsträckning som möjligt.

Däremot är jag fortfarande lite tveksam till diskussionerna i 11a § om särregler för tjänsterna som förvaltningschef och avdelningschef. Det framkom speciellt här i lantrådets presentation att det är en politisk tjänsteman som behöver ha den politiska landskapsregerings förtroende och så är det säkert.

Men om den här tjänstemannen inte har den politiska landskapsregeringens förtroende, hur hanterar man det då? Jag måste be att få kompletterande information eller om lag- och kulturutskottet kan fördjupa sig i det ytterligare. Är det så då att det i samband med anställning finns vissa särvillkor inskrivna som inte finns för andra tjänstemän? Det vill säga att om man inte åtnjuter landskapsregeringens förtroende så ska man sluta inom loppet av en månad eller tre månader. Jag vet inte? Det här återfinns i ingenstans i lagförslaget. Det betyder att det måste regleras någon annanstans i så fall för annars blir det ju på väldigt lösa boliner för den förvaltningschef som anställs. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet kan ta ställning till detta.

Sedan är det så här med nästan alla lagförslag att när man läser igenom dem första gången så tycker man att det här är väl ganska självklart och enkelt. Sedan börjar man fundera lite på kammaren och så tänker man; jaha, har de resonerat så här och sedan hör man diskussionen i salen och då börjar man fundera, jaha, de resonerar så. Jag tänker på anställning av förvaltningschefen. Är det klokt att kunna rekrytera ”vid sidan av”? Eller bör alla, så att säga, lämna in sin ansökan och det ges offentlighet vem som har sökt? Det kan göra att vissa sökande väljer att inte söka tjänsten på grund av det kan bli komplikationer hos den nuvarande arbetsgivaren. Min personliga uppfattning, för vi har inte diskuterat just den delen i centerns lagtingsgrupp, är nog att man borde - likt inom det privata näringslivet - också kunna handplocka vid sidan av, inte utgående ifrån politisk syn från den man vill ha utan snarare utgående ifrån den alldeles speciella kompetens som behövs för att vara förvaltningschef vid Ålands landskapsregering. Tack.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! För det första angående politisk tjänsteman så vill jag att vicetalmannen definierar. För mig så är det en tjänsteman som är anställd på politiska grunder, men här har vi en förvaltningschef som - precis som t.ex. en kommundirektör - sitter på politikernas förtroende. Det är ju så som det är tänkt med den här personen. Det ska ju inte vara en politisk tjänsteman. Det skulle i så fall vara om vi inför ett system med någon form av sekreterare mellan politik och förvaltning, vilket vi diskuterade tidigare här.

Jag kom in på lagberedningen därför att jag pratade om en rättschef. Vi från vår sida ser att det behöver finnas en uttalad rättschef som kunde ha den rollen. Så jag kanske inte gick allt för mycket på sidan om framställningen trots allt.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Kommundirektörerna har ju ett alldeles speciellt anställningsförhållande. De sitter ju i samma anställningsförhållande som en VD för ett bolag, dvs. styrelsen eller kommunfullmäktige. I det först nämnda fallet kan man ju avsätta en kommundirektör med omedelbar verkan i princip.

Men jag noterade ingenstans i detta lagförslag om det är så som det är tänkt med förvaltningschefen. Jag noterade det inte här. Är det så att det inte är tänkt så med förvaltningschefen, så ja, då är det så. För mig blir detta lite oklart. Oklarheterna uppstod egentligen när lantrådet började prata om en politisk tjänsteman. Det var då jag kände att nu tappar jag lite greppet om det här lagförslaget. Vad vill de egentligen?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är säkert en fråga som man behöver titta på i lag- och kulturutskottet så att man har det ordentligt reglerat i lagen. Så det behöver man väl se på.

Men för mig har det varit alldeles klart så att förvaltningschefen inte anställs på politiska grunder men sitter på det politiska kollegiets förtroende. Den dagen som förvaltningschefen fråntas det förtroendet så får den personen gå, för då kan man inte jobba vidare tillsammans.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det är exakt så som jag också har uppfattat det. Den dagen förvaltningschefen inte längre har den politiska landskapsregeringens förtroende så fråntas han uppdraget. Men jag hittar inte någonstans i lagförslaget en skrivning att det är tänkt att det är så som det ska vara. För i annat fall så är det ju tjänstemannalagen som lyder och där återfinns inte ett sådant förfaringssätt som vtm Eriksson nu förde fram här i dialog med mig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Socialdemokraterna stöder det här lagförslaget och resonerar faktiskt väldigt likt vtm Veronica Thörnroos i här problematiseringarna.

Såsom vi ser det så eftersom förvaltningschefen blir chef för hela förvaltningen så har vi kunnat tänka oss att man frångår behörighetskravet att det måste vara en jurist, utan då söker man ju en ledare.

En ledare och jurist kan hänga ihop men behöver inte alltid göra det. Därför vill vi också möjliggöra att det finns andra kompetenser för att hitta den passliga ledaren och därmed så stöder vi det.

Vi har också uppfattar att man sitter på ett förtroende. Men det är bra om man är i utskottet kan förtydliga det, precis som vicetalmannen här lyfte fram. Det är ju klart att har man en så här hög position i landskapsregeringen så är det nog oerhört viktigt att man har möjlighet - om man inte klarar av uppdraget ‑ att hitta någon annan. Vi kan inte ha sådana här livslånga arbetsförhållanden. (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack vtm Thörnroos Jag håller helt med vicetalmannen om att det är ganska fiffigt, precis som i lagförslaget, att inte kräva en juristutbildning.

Precis som ltl Kemetter tog upp här så är det viktiga ändå ledarskapet, att med tydlighet kunna leda men också med entusiasm och någon form av coachning kunna stötta sina medarbetare. Lika väl som man ska kunna överbrygga utmaningar internt så ska man också kunna göra det externt. Vi vet också om de utmaningar som finns nu, via självstyrelselagsarbete och som kommer att finnas, och hur viktigt det är att den sociala kompetensen finns och den hittar man inte i en specifik utbildning. Därmed inte sagt att det inte kan vara en jurist. Men det behöver, tror jag, inte vara en speciell utbildning. Det ska vara en högutbildad person men som ändå har det där lilla extra för att lyfta hela förvaltningen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Många kloka ord, frågor och påståenden har sagts här. Det som jag tänkte tillägga här så har delvis berörts.

Först vill jag nog säga att jag sällar mig till dem som tror att varken avdelningschefer eller någon ligger på latsidan i förvaltningen.  Man brukar säga att man ”jobbar häcken av sig” och det tror jag gäller också politiskt för lantrådet.  Man har inte några lätta dagar. Vi vet alla hur jobbet med självstyrelselagen har varit. Vi har ju fått en viss insyn via självstyrelsepolitiska nämnden.

Angående hur man ska bygga upp förvaltningen så att den fungerar bäst så vi från oppositionen har ju inte den insynen som regeringspartierna har eller framförallt regeringen och lantrådet har i det här fallet.

De frågeställningar som min kollega i en replik ställde till lantrådet så är väl sådana frågor som man kanske kunde lyfta i utskottet. Det gäller meriterna och att man kan söka tjänster på sidan om en officiell ansökan. Vi har ifrågasatt om det är rätt väg att gå. Är det risk för att folk som känner till det här inte söker för man vet att de kommer att plocka folk ändå på sidan om så man ids inte söka. Det finns problem åt båda håll.

Sedan finns det andra alternativet att ingen söker, vad ska vi göra då? Då kanske det är bra att det finns möjlighet att plocka någon på sidan om.

Jag tycker att lagutskottet kunde fördjupa sig i detta.

När det gäller tidsbestämmande av tjänsterna på viss tid så är jag lite frågande. Vad står ”viss tid” för egentligen? Är det så länge man har förtroende, tjänstemannen har politikernas förtroende som gäller, eller borde man tidsbinda det i varje fall kanske? En tjänst skulle vara 8 år och sedan fick tjänstemannen söka på nytt igen då i sådant fall. Har han eller hon skött sig bra så får man tjänsten på nytt förstås. Då somnar man inte in som tjänsteman om man vet att det här har jag inte oberoende utan man ska vara ”up to date”. Nu påstår jag inte att de som jobbar inom det här är på det viset idag, men risken finns alltid framöver.

Jag tycker att det finns lite frågeställningar som lagutskottet kan fördjupa sig i. Jag har ju förmånen att sitta med själv där så jag ska försöka lyfta denna fråga. Vi har ju en ordförande här som har deltagit i debatten och i repliker och han har hört lika bra som mig vad som har ifrågasatts.

Jag tycker att det är bra att lantrådet lyfte 11 § att man med öppet sinne diskuterar det här i utskottet utan ”hard feeling” och kommer med idéer som blir det bästa för förvaltningen. Tack, fru talman.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Eklund. Jag har stor respekt för de åsikter som ltl Eklund förde fram och som också ltl Jonsson förde fram gällande tanken att man ska kunna bli rekryterad utan ansökan.

Men jag ser det också som en stor hämsko och en hög tröskel för många att egentligen blotta sig genom att söka ett offentligt jobb. Jag vet själv av erfarenhet - nu när vi har haft en viss rekrytering av förvaltningschef och rektor vid Ålands gymnasium - att det är ganska många som väljer att inte söka när de får veta att de riskerar att bli offentliga. Man sitter då på ett ganska väletablerat jobb och har en trygghet, men man vill heller inte flagga inför sin arbetsgivare att man söker ett nytt jobb. Jag förstår och respekterar er åsikt, men jag har också förståelse för att man ska kunna göra rekrytering på det här sättet.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, ltl John Holmberg har helt rätt, det är alltid risker. Om en person med en högt uppsatt ställning söker ett annat jobb så blir det kanske inte så bra taget från arbetsgivaren att han söker sig från sin tjänst. Men det borde ju vara så i sådant fall att man offentligt utannonserar tjänsten till exempel en eller två gånger, och om man inte får rätt person då så borde man söka på sidan om.

Andemeningen i lagen kommer inte riktigt tydligt fram. Jag hoppas att det inte är på det viset att samtidigt som man går ut och annonserar så kan man på sidan om söka en som är lämplig. Det måste ju gå i någon sorts turordning då i sådant fall. Detta tycker jag att vi kan titta på i lagutskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.