PLENUM den 22 september 2006 kl. 10.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, vtm Johan Ehn, ltl Veronica Thörnroos och ltl Ronald Boman).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 21-22.9 anhåller ltl Veronica Thörnroos på grund av privata angelägenheter, ltl Ronald Boman för den 22.9 på grund av privata angelägenheter och vtm Johan Ehn likaså på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2005-2006 angående ny blankettlag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. (FR 14/2005-2006).

 

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/2005-2006 om godkännande av protokollet med Amerikas förenta stater om ändring av avtalet för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen. (RP 7/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2005-2006 om godkännande av avtalet med Azerbaidzhan för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om  ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 8/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2005-2006 om godkännande av avtalet med Marocko för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 9/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om förbud mot saluförande av snus och förbud mot tobaksrökning i restauranger. (FR 22/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Den här framställningen har vållat oss en del huvudbry i social- och miljöutskottet; till den del det gäller rökning och förbud på restauranger har det varit lätt. Vi har tyckt tillsammans att det var en bra framställning och att det förbättrar miljön för alla som jobbar inom restaurangbranschen och för dem som besöker restauranger också, så där har vi inte haft några betänkligheter utan det har gått som på räls.

 

När det gäller förbud mot saluförande av snus har det väckt lite mera frågor hos oss. Vi har tidvis varit ganska tveksamma till huruvida det här skall kunna gå igenom och då menar jag speciellt 2b §. Jag kan vara så konkret och säga att det är paragrafen hur man kan sälja på fartyg som vi har funderat på. Vi har också efter hörandet kommit fram till att det får enorma konsekvenser för den åländska sjöfartsnäringen om man skulle ta bort möjligheten att sälja snus eftersom de svenskflaggade fartygen tydligen skulle komma att få fortsätta med det. Vi har här begärt lagutskottets utlåtande, vårt organ som skall se till att lagligheten följs och att vi stiftar bra lagar. Jag måste nog helt klart säga att det svar vi fick från lagutskottet gjorde oss inte dummare men heller inte klokare – vi fick ett förslag som var ungefär som att inte vet vi riktigt! Antagligen var tanken ”inte vet vi riktigt”. Vissa som vi har hört har sagt att det är stor risk att vi åker på böter om inte det här godtas; många andra har sagt att den risken inte är så stor.

 

Det som fick utskottet att ta ställning till hur vi skulle göra – vi fattade beslut igår – var att lantrådet hade varit i Helsingfors och diskuterat frågan, och han berättade sedan för oss i utskottet hur man såg på frågan där. Han har lovat att han här i dag skall berätta vad han fick fram. Här blir det fråga om att ta ett kollektivt ansvar för någonting som man kanske i vissa fall kan vara betänksam mot. Jag tycker att när det gäller en så här viktig sak kan man inte tänka på opposition och regering, utan vi måste försöka göra någonting som är bra för hela Ålands bästa. Det har varit min utgångspunkt och jag tror hela utskottets och alla partiers också.

 

Utskottet föreslår en ändring av teknisk natur i 2b §.

 

Det finns ett fel som jag hoppas att kan antecknas. I den avgörande behandlingen deltog inte ltl Veronica Thörnroos utan det var ltl Gun Carlson.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Detta ärende är formellt ledamoten Harriet Lindemans, men eftersom konsekvenserna av olika alternativ kan bli så vittgående för Åland har jag också själv engagerat mig i frågeställningen och framför allt när det gäller snusdirektivet och implementeringen av det här på Åland. Det är väl känt att vi har i samförstånd med lagtinget under många år kämpat för att man skall kunna fortsätta att ha försäljning här på Åland och vi har inte anpassat vår egen lagstiftning i enlighet med EU:s riktlinjer. Men vi har kommit till vägs ände och konstaterar att nu kan vi inte längre förskjuta det utan nu måste vi faktiskt gå in för att se till att vi uppfyller EU:s snusdirektiv också här på Åland och inom det åländska territoriet. Vi har då från landskapets sida försökt hitta en sådan formulering som gör att vi kan säga att vi uppfyller direktivet och vi anser att vi med de formuleringar som finns i framställningen också gör det.

 

Det som har gjort att vi har jobbat ganska mycket med frågan är naturligtvis rederiernas konkurrenssituation på Ålands hav eftersom – om det värsta scenariot inträffar – det skulle kunna leda till att åländska fartyg med åländsk flagga skulle bli tvungna att byta till svensk flagga för att i fortsättningen kunna konkurrera på lika villkor på Ålands hav när det gäller försäljning av snus. Och då kan man ju tycka att snuset är en ”snussak” för vi här på Åland är inte speciellt stora snusare, men i Sverige är det en stor produkt och om man tänker vidare att resenärerna börjar välja fartyg efter var man kan köpa snus blir det helt andra ekonomiska dimensioner och volymer som vi talar om.

 

Jag för min del har varit beredd att göra det yttersta för att det skall finnas en konkurrensneutralitet på Ålands hav när det gäller åtminstone de här frågeställningarna, för vi vet att de åländska rederierna ändå har ett kostnadskonkurrensunderläge gentemot svenska och andra rederier som de konkurrerar med. Därav de ansträngningar som vi har gjort från landskapsregeringens sida i detta ärende.

 

Jag har själv varit ner till Bryssel och diskuterat de här frågeställningarna för att försöka hitta en väg som håller och som utskottsordföranden Sune Mattsson nämnde har jag också varit i Helsingfors och diskuterat och försökt få förståelse för den här frågeställningen. Svaret man har fått har varit att snusdirektivet är vad det är, det skall man inte ens i det här läget drömma om att kunna få någon förändring i, men däremot finns det stor förståelse för att försöka hitta en modell som bibehåller en konkurrensneutralitet på Ålands hav för det kan inte vara EU:s målsättning att implementeringen av deras direktiv skall leda till att det blir en ojämlik konkurrens i det här fallet mellan rederier, beroende på om man har en svensk eller en åländska flagga i aktern eftersom vardera hör till EU. Det är det som är vår styrka här. Om man tänker praktiskt på detta förstår man att en sådan situation inte är bra.

 

Därav denna framställning och de signaler som jag har fått har varit så positiva i det ärendet så att jag vågar stå fast vid den framställning och de skrivningar vi har. Den förändrade formuleringen i andra momentet som social- och miljöutskottet har gjort tycker jag att är en förbättring och det stöder jag också.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Som här har sagts av utskottsordföranden är det här en svår juridisk nöt och det har inte gått att hitta en exakt säker utsago huruvida den lagstiftning vi nu diskuterar verkligen håller i sista änden. Det finns också en annan aspekt: vi har för vår del känt det som konstigt att vi som lagstiftare gör ett arbete där vi försöker hitta kryphål i en annan lagstiftning. Det känns för oss i ryggmärgen som fel. I varje fall efter de utsagor som lantrådet har haft i utskotten och här nu så förlitar vi oss på att det här kommer att hålla. Det är med det som bas som vi kommer att vara med och godta detta. Vi är nämligen väl medvetna om de positiva effekter och den nytta det gör det åländska samhället ekonomiskt att vi har det här kvar.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Sverige förhandlade och fick ett undantag när det gäller försäljning av snus, så på ett sätt har man kunnat acceptera det inom Europeiska unionen. Därför har inte jag samma känsla att man försöker hitta ett kryphål utan min och landskapsregeringens utgångspunkt har varit att hur kan vi implementera snusdirektivet så att det uppfyller minimikravet. Och vad det sedan i förlängningen innebär, att det t.ex. kan innebära att man kan sälja på svenskt vatten tycker jag är en positiv följd av det. Det finns ingenting i mig som säger att jag måste implementera snusdirektivet starkare än nödvändigt s.a.s. Jag tycker att lagtinget kan ändå känna en viss trygghet i det att det kan inte finnas någon som kan påstå att framställningen skulle ligga utanför landskapets behörighet och de skrivningar vi har utan det är förhållandet till EU:s lagstiftning som eventuellt kan bli ett gränsfall.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi måste ändå gå tillbaka lite i historien; för ett tag sedan fick vi domen i EG-domstolen där man uttryckligen kom fram till att snuset skall förbjudas här. Och sedan har man hittat den här utvägen, så visst måste lantrådet också erkänna att man nu hittar en utväg ur det som egentligen var meningen. Men vi behöver inte diskutera det mera för vår del, vi har gått in för att vi skall anta detta och det kommer vi att göra. En annan del av kritiken som kanske finns här är det faktum att tyvärr har vi väntat så här länge med lagstiftningen, det har tagit så lång tid, att vi därigenom kanske kan riskera böter ändå. Men det är en annan sak.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsregeringens framställning och också lagtingets beslut, om det blir såsom förslaget ligger här, är helt klart och tydligt på det sättet att vi förbjuder försäljning av snus på åländskt territorialvatten och också på finskt territorialvatten. Det måste rimligen uppfylla EU:s direktiv; vi utvidgar inte på något sätt snusförsäljningen utan snusförsäljningen, om den fortsätter i Sverige är ett undantag som EU redan har givit till Sverige vid Sveriges inträde i unionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Lantrådet tar på sig ett stort ansvar inför Ålands folk när han säger att han har fått signaler om att detta skall hålla. Jag hoppas också att så är fallet. Jag har granskat detta ur juridisk synpunkt och måste faktiskt framhålla att jag har mina dubier, men lantrådet garanterar nu då att det här skall hålla i en process. Direktivet förbjuder försäljning på det område där vi har behörighet, även på båtarna; när de befinner sig på svenskt vatten skall vi alltså kunna sälja. Man måste komma ihåg att Sveriges undantag är just att de vill ha konkurrensfördelar och de får inte sprida snus till andra länder på sitt område. Det finns alltså stora dubier på det här projektet, men vi går med på det på basen av att lantrådet har garanterat att detta skall hålla vid en granskning i förhållande till EU-direktivet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Roger Eriksson säger att lantrådet ”garanterar”. Då tror jag nog att han har lyssnat lite dåligt! Jag har sagt att när man väger vågskålarna mot varandra så är jag beredd att föra fram den här framställningen, att försvara den och jag har också öppet och ärligt inför social- och miljöutskottet två gånger precis redogjort för hur situationen är samt de signaler som jag har fått både från Bryssel och från Helsingfors. Det finns en risk i det här, men det finns också en mycket stor risk om vi inte går fram på det här sättet. Jag tycker att med en logisk argumentering kan man försvara lagstiftningen och, som jag sade, den ligger inom vår behörighet helt klart och vi lagstiftar att vi förbjuder snusförsäljning på Åland, på åländskt territorialvatten och på finskt territorialvatten, men vi lagstiftar inte utanför Åland och vi går inte in och lagstiftar i Sverige på svenskt territorialvatten.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är också helt övertygad om att det är vår behörighet fullt ut. Kanske jag uppfattade det fel med ”garantera”, men lantrådet har i alla fall intygat här att detta bör hålla och då måste han också förstå att vi sätter stor tilltro till hans information. Det är så att när jag har hört förvaltningen i de här frågorna har de sagt att det är ett högriskprojekt, medan landskapsregeringen med lantrådet i spetsen har inte garantier men signaler på att det skall hålla. Det här innebär också att vi litar på lantrådet i den här frågan i och med att vi står bakom förslaget. Men jag vill bara höja varningens finger att det kan gå illa. Jag har också en förhoppning till de signaler som vi också har fått att om det är så att detta faller i EG-domstolen att vi då skall kunna ha tid att korrigera det här utan att måsta drabbas av dessa negativa påföljder som vite eller böter.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

”Att det kan gå illa” – det kan gå illa på flera olika sätt. Om vi skulle platt lägga oss och bara ha första momentet i lagstiftningen skulle det också antagligen gå väldigt illa för det skulle troligen leda till utflaggning av åländska fartyg med hundratals arbetsplatser som flyttar till Sverige osv., med de konsekvenser som det får för det åländska samhället. Därför är det så att man i den positionen som jag är har, landskapsregeringen och slutligen lagtinget har, att vi måste göra bedömningar, överväganden och i det här fallet väger det över till att jag är beredd att försvara detta och gå vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Det är med blandade känslor jag medverkar till att lagen blir till. Det är närmast till den delen tobakslagen berör den internationella snusförsäljningen som jag är mycket tveksam till att medverka till den utformning som lagen nu har fått. Jag anser även att man inte har utnyttjat lagstiftningsverktyget fullt ut för att skydda ungdomar i riskzonen från destruktivt missbruk. Man borde nu ha tagit med i lagen att innehav av tobaksprodukter för personer under 18 år skall vara straffbart på samma sätt som alkohollagen förbjuder innehav av alkohol.

 

Men för att återgå till snusförsäljningen. Åtminstone jag upplever det som den svåraste frågan vi har haft i social- och miljöutskottet. Hotet om böter från EU ligger tungt över Åland just nu och det kan t.o.m. vara så att det är för sent att åtgärda det, böterna kan falla ut oavsett vad vi gör här i dag. Men sedan är det frågan om skall man i ett sådant skede ta till en lagstiftning där det kan finnas tolkningar att den faktiskt inte helt uppfyller EU:s krav. Spontant är svaret nej på en sådan fråga. Syftet med snusförbudet är att skydda EU:s medborgare från ett beroendeframkallande gift, för ingen här kan trots allt hävda att det är någon direkt hälsoprodukt när man saluför snus!

 

Men efter att utskottet har gjort ett antal höranden och jag har personligen varit i kontakt med ett antal s.k. experter har jag liksom lantrådet övervägt fram och tillbaka och konstaterat, som han har gjort, att det väger faktiskt tyngre att det är värt att prova försöket med den här typen av lagstiftning. I grunden är jag emot den här typen av tvivelaktig lagstiftning för att ge utrymme för verksamheter av den här typen för att uppehålla vårt samhälle. Men nu är det EU:s regler som har gjort att Åland kommer att hamna i ett ofördelaktigt läge mot den svenska flaggstatusen och det kan ge väldigt stora konsekvenser för det åländska samhället, åtminstone inom närmast överskådlig tid.

 

Åsikterna går väldigt mycket isär hur EU:s direktiv skall tolkas. Det finns olika åsikter vilken rätt som gäller, om det är båtens flaggstatus eller EU-rätten. Om taxfree-snusförsäljning uteslutande får ske på svenska rederier ger det stora fördelaktiga konkurrensförhållanden för svenska båtar, och det är någonting som egentligen är helt emot EU:s anda, precis som lantrådet har nämnt här tidigare.

 

Vad som är rätt och vad som är fel vet vi inte förrän Ålandsdelegationen, Högsta domstolen och EU har sagt sitt utan det här är så pass känsliga frågor att det är ingen som kan veta svaret på dem, utan man får ana sig till vad man kan ha för tolkningar.

 

Vi har för närvarande också en positiv inställning i arbetet mot missbruk när det gäller behandling, övervakning och även till den preventiva verksamheten i landskapet. Jag är rädd för att attityden till preventiv verksamhet kan få negativa konsekvenser, negativa inställningar, om man i frågor som den här medverkar till att stoppa snusförsäljningen bara som en drogförebyggande åtgärd, så därför anser jag att effekten av den kanske inte blir så stor när det gäller det förebyggande som den negativa effekt det kan få i samhället.

 

Jag har därför full förståelse för att lagting, lantråd, näringsansvarig minister och även finansansvariga ministern samt övriga ministrar i landskapsregeringen tar ställning för att försvara snuset. Däremot anser jag inte att det är landskapsregeringsledamoten som har ansvaret för sociala frågor som skall stiga upp och försvara den här frågan till händer och tänder både i massmedia och i lagtinget utan man borde överlåta det på de övriga om man skall ha en trovärdighet i drogfrågorna längre fram. Framför allt när man framhåller vilken enorm betydelse snuset har för att Åland skall må bra verkar det som att man går ut med väldigt dubbla budskap. Trots allt är det ett nikotinpreparat som är skadligt för individen. Tillgång och efterfrågan har alltid påverkat missbruk, trots att man har hävdat annat här inne i salen.

 

 

Angående hörandet i utskottet är jag mycket frågande när det gäller hörande av vår man i EU Andreas Backfolk. När han skulle höras i ärendet visade det sig att tiden var för kort för att han skulle hinna sätta sig in i ärendet. Ja, ni hörde rätt! Jag sade faktiskt, att han ansåg att tiden var för kort för att hinna sätta sig in i ärendet. Jag är mycket frågande; om vi har en man i EU som skall jobba med EU-frågor i ett så här otroligt viktigt ärende, hur kan det komma sig att han inte är väldigt insatt i det och jobbar stenhårt med den här frågan när den är så akut här uppe? Jag vill med det bestämdaste framhålla, att ingen skugga skall på något sätt falla på Backfolk; han har mitt fulla förtroende. Jag har aldrig hört någon som någonsin har ifrågasatt hans arbete, tvärtemot, har man lyft hans prestationer. Jag tycker att han skulle ha fått tillfälle att använda sin kompetens också i det här fallet, men tydligen har han inte varit med och arbetat i den här frågan, och det tycker jag är mycket anmärkningsvärt. Man borde försöka använda alla kontaktytor som finns där nere för att sondera terrängen, för det är inte fråga om några små belopp utan det rör sig om miljoner som står på spel här, och då pratar jag om euro. Det är stor risk att ett vite kommer att utfalla om vi inte har vidtagit åtgärder före 2007 och vi har lagstiftningen i kraft. Vi vet alla här att det är i princip omöjligt för oss att få lagstiftningen i kraft till år 2007, så för den delen borde vi verkligen ha allting så bra som det bara går att ha det och ha all information med oss.

 

Det är överhuvudtaget ofattbart att landskapsregeringen är så sent ute som man är i det här ärendet. Det är klart att vi blev fällda i EG-domstolen redan 18 maj och risken för att få böter inträffade omedelbart i och med att vi blev dömda där; när böterna utfaller kan det alltså vara från den dagen som ärendet har blivit dömt i domstol, så vi kan få vite och böter som börjar rullar på från den tiden.

 

Vi vet inte hur stor summan blir, men en sak vet vi, att den kan inte bli under 1.620.000 euro, det är det minsta belopp som kan utdömas för Finland, men sedan är det alltså fritt uppåt vart vi hamnar. Man kan konstatera att lagen fanns till hands inför avslutningssessionen när vi började här, men däremot var utredningen över EU:s tolkning och framför allt hade man ingen aning om den finska och svenska inställningen till lagförslaget. Först efter att utskottsbehandlingen börjar var lantrådet till Finland och fick färdkost vilken inställning de finska myndigheterna kan ha i den här frågan. Jag tror att vi måste ha väldigt klart för oss att allt EU-arbete oavsett om vi har egen plats i EU, om vi har talerätt i EU eller om vi bara kan tala med EU via Finland är vi beroende av vad de finska myndigheterna tycker för att vi skall få ett lyckat resultat. Har vi Finland emot oss kommer vi att ha ytterst svårt att nå framgång i EU, den saken är klar, så därför borde vi verkligen se till att vi har kontakterna öppna i de här frågorna och veta var de står.

 

För att gå vidare i detta lagförslag har vi inte bara snusfrågan utan det ingår också en lagstiftning som berör tobaksanvändningen här på Åland. Jag aviserade redan i remissdebatten att jag ifrågasatte att man inte har gått längre än vad man har gjort i den här lagstiftningen i och med utskottet också har uttalat sig i den riktningen att man borde titta på möjligheten att kriminalisera innehav av tobaksprodukter.

 

Det framkom i ett tidigt skede från regeringssidan i utskottet att man inte rakt av omfattade ett försäljningsförbud till minderåriga. Jag hade gärna gått till botten med hela lagframställningen och anser att det hade varit angeläget att man i utskottet hade fått lyfta fram alla negativa effekter som tidigt bruk av nikotin innebär. Nu fanns det inte tid till hörande; det kom tydliga signaler till utskottet att EU knappast kan acceptera att lagen fördröjs i lagtinget, men det kan finnas förståelse för att hela lagstiftningsprocessen på Åland tar tid då det är ganska många olika instanser som den skall gå igenom. Det fanns alltså inte tid och vi kommer ändå att bli tvungna att ha ett extra plenum för att få igenom lagen som den är i dag. Lagförslaget klubbades av utan att övriga delar av lagen berördes och det fanns ingenting att ifrågasätta på det sättet den var skriven och ingen anledning att stoppa den, för det vill jag framhålla att till den delen man har gjort restriktioner när det gäller tobaksanvändning här i landskapet är det bra och landskapsregeringen skall ha en eloge så långt det gäller det arbetet. Men man skall veta att när det gäller arbetet mot droger räcker det inte bara att man gör utredningar, att man skriver handlingsplaner och att man pratar utan för att man skall nå framåt och nå resultat måste man också handla. Skulle det räcka med utredningar, handlingsplaner och prat skulle vi definitivt inte ha några som helst drogproblem på Åland i dag.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag har själv varit med och gått igenom lagen i lagutskottet och vi har lagt ner kanske mer tid än vad social- och miljöutskottet har gjort. Jag är lite oroad, speciellt över liberalernas agerande i den här frågan. Ibland funderar man: vill man agera för Ålands bästa eller inte? Det är så att 2003 antog vi en lag som var fel. Vi blev dömda i EG-domstolen att vi hade gjort fel: vi hade inte förbjudit snusförsäljning ombord på fartyg. Nu begränsar 2a § försäljningen av snus iland, 2b § begränsar försäljningen ombord på fartygen i de vatten där vi har rätt att lagstifta. Var är problemet? Hur skulle detta kunna strida mot EU-direktivet, som just säger att vi måste förbjuda snusförsäljning?

Det gör vi, vi gör precis så mycket vi bör göra och vi kanske lämnar en möjlighet öppen för att man i svenska vatten, där svensk lag gäller, kanske kan genomföra den här försäljningen. Jag förstår inte liberalernas linje här – vill man agera för Ålands bästa?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att om ltl Dennis Jansson hade lyssnat på mitt anförande skulle det tydligt ha framgått vilken linje vi har tagit. Vi har gjort exakt likadant som lantrådet har gjort att vi har vägt de sakerna för och emot varandra och vi står bakom det här lagförslaget. Vi har accepterat det också med tanke på lantrådets utsago. I det här fallet var ltl Dennis Jansson väldigt tydlig och menade att det går till på ett sätt, men det finns också experter och sådana i EU:s juridik som anser att risken för att vi skall bli dömda är överhängande, och man måste ta de personerna på allvar också, de kanske inte bara skojar utan menar allvar när de har gjort den tolkningen, så här finns det tolkningar åt båda hållen och det finns ingen som egentligen kan stiga fram och säga att jag vet hur det går här, för då ljuger man, den saken är klar!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Det är klart att vi kan göra som i många andra sammanhang när det gäller liberala initiativ: ta en blankettlag och göra exakt samma som i riket. Men vi har möjligheten att ta en lagstiftning här som är lite mer specificerad och då gör vi det. Och det kan gynna våra näringar, därför gör vi det på Åland.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det intressanta är att ltl Dennis Jansson och jag är helt överens i den här frågan på det sättet att vi ställer oss bakom lagförslaget. Jag är lite skeptisk till att vi på Åland måste leva på speciella undantag för allting - allt vad vi håller på med på Åland skall vi vara ensamma om. Man anser att vi kan inte ha golfbanor här på Åland på grund av att det finns hot att man bygger golfbanor på andra ställen, men vi kanske måste lära oss lite längre fram i tiden att vi inte kan leva bara på undantag utan vi måste klara oss på samma konkurrensvillkor som alla andra. Att man skall leva på snus, brännvin också spelverksamhet kan också ha sina konsekvenser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill inte medverka till att äventyra viktiga åländska arbetsplatser och jag kommer inte heller att kommentera snusförsäljningens vara eller icke vara. Jag vill dock påminna om en sak när ltl Åke Mattsson gick in på frågan om EU-böterna. ”1,6 miljoner, det kan bli mera”, sade ltl Åke Mattsson. Det stämmer! Precis samma sak sade jag från Ålands Framtids sida när böterna fördes in självstyrelselagen, märk väl, baserat på Finlands befolkningsunderlag, inte baserat på det åländska befolkningsunderlaget. Jag nämnde gång på gång att risken fanns, men, nej, debatten var ungefär som med Harrisburg, att det kunde absolut inte hända! Men nu står vi där; jag tycker att det är intressant för jag tror att det var enbart Ålands Framtid som röstade emot att detta skulle införas i självstyrelselagen, och det var en väldans miss!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det ligger mycket i det som ltl Anders Eriksson säger i detta sammanhang, men man skall också veta att man måste väga saker och ting för och emot varandra. I det fallet upplevde man att det inte fanns några alternativ utan för- och nackdelar och vi ansåg från liberalernas sida att det fanns så många andra fördelar att då godta lagförändringen att vi gick på den linjen, och det står vi fortfarande vid.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det intressanta är ändå att vi har kommit varandra så pass nära att vi kan nämna samma summor! När jag nämnde summorna var det flera talare som sade, att det där stämmer inte, de där summorna skulle det inte bli, och i den mån det skulle bli några summor överhuvudtaget skulle det aldrig vara någon risk, vi skulle alltid hinna se till att vi hade lagstiftningen i skick före det här skulle hända! Ltl Åke Mattsson säger att man vägde för- och nackdelar mot varandra, det måste man göra,  men det fanns inga fördelar i den självstyrelselagsrevisionen utan det enda det handlade om var att man ville göra riksmyndigheterna till lags – som resulterade i den här dyra prislappen för oss. Men det intressanta är, med tanke på ett tidigare replikskifte jag hade i dag med lantrådet, att nu har situationen tack och lov ändrat så pass mycket att man skulle inte göra samma dumhet i dag, det är jag faktiskt övertygad om!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson sade att han inte fick diskutera lagen om att kriminalisera för under 18 år, att regeringspartierna gick emot det. Jag tycker det låter lite intressant och jag ger ltl Åke Mattsson fullmakt att berätta vad som har sagts inne i utskottet när jag skulle ha sagt att han inte får göra det. Det skulle vara riktigt intressant att få höra det när du står uppe i talarstolen och säger att regeringspartierna inte har tillåtit ltl Åke Mattsson att ta upp den här frågan!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill hänvisa till vad jag sade i mitt anförande, nämligen att det kom signaler från regeringspartierna att man var emot det och jag tänker inte gå in på vad enskilda ledamöter har sagt i utskottet. Det var helt klart att vi inte skulle ha fått ett enigt utskott och det hade blivit problem med att få lagen igenom om vi hade gått på djupet med den; då skulle vi ha varit tvungna att göra en ordentlig behandling, tagit in höranden osv. I den här frågan anser jag att skall det vara skäl att gå vidare behöver vi ha ett enigt utskott. Det är, som jag redan framhållit, mycket bra saker i lagen när det gäller restriktionerna tobaksanvändning; det finns ingen anledning att stoppa lagen, utan jag anser att det är bättre att låta den gå vidare nu, omfatta de föreslagna ändringarna och jobba vidare när det gäller innehav. Där är det också intressant att veta: är socialdemokraterna emot att det skall kriminaliseras eller är man för det?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Än en gång frågar jag ltl Åke Mattsson: Har socialdemokraterna i utskottsarbetet varit emot att ta upp frågan om att kriminalisera? Tidigare i ditt anförande sades det att regeringspartierna inte skulle vara intresserade av att ta upp den här frågan. Du har av mig personligen aldrig blivit nekad, förutom när det skedde ett misstag och det redan var klubbat, då är det svårt. Bästa, Åke Mattsson, jag har ingenting emot att du inte vill säga någonting från utskottet, men vi måste börja se till det praktiska och ja, det var brått med lagen, men du har aldrig nekats till att ta upp det här.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan hänvisa till vad jag sade i mitt anförande så att även en ltl Göte Winé skall få möjlighet att ta del av det ytterligare en gång och det lät som följer: ”Det framkom i ett tidigt skede från regeringssidan i utskottet att man inte rakt av kunde omfatta ett försäljningsförbud för minderåriga.” Jag hade gärna gått till botten. Man skall inte lägga ord i munnen på folk här i salen – jag har inte sagt att någon har förbjudit mig. Detta forcerades väldigt mycket och det hade jag ingenting emot utan jag ansåg att det är bra att den här lagen kommer vidare; när EU-biten var utredd så fanns det inte längre möjlighet att börja ta in några höranden och fortsätta att börja jobba med den övriga biten, det vet man om, vi fokuserade på EU-biten, klubbade den och sedan var det s.a.s. färdigt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är synd att fokus blev så mycket lagt på snuset i lagen. Jag hade naturligtvis själv hellre önskat att man faktiskt kunde ha haft lite mera debatt och diskussioner runt den lagstiftning som jag tycker att är betydligt mera intressant att diskutera ur ett åländskt perspektiv, alltså själva förbudet av tobak på restauranger, skolgårdar osv. När det gäller att också förbjuda innehav vill jag minnas att vi har haft en diskussion om det i ett annat sammanhang tidigare och i sak har jag ingenting emot det och det är säkert möjligt att gå vidare i den frågan. Det som jag ändå ser som ett litet problem är tillsynsmöjligheten och övervakningen, man kan naturligtvis resonera som så att det är ändå en attitydskapande åtgärd osv., men det får inte bli för stor skillnad mot vad som gäller i lag och verkligheten, utan det måste finnas någon slags relevans. Vi vet att det också är svårt när det gäller alkohol att ha tillsynen fast det är förbudet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi är nog överens på den punkten och jag tror – för att återgå till mitt tidigare replikskifte med ltl Göte Winé – att de flesta i social- och miljöutskottet skulle ha varit intresserade av att debattera den här saken. Men för att få ett enhälligt beslut här fanns det inte längre utrymme att debattera heller, så därför föll den biten. När det gäller kriminaliseringen av detta och övervakningen är det typiskt FS-tankar här, jag menar att vi har lagstiftning på att man skall ha hunden kopplad och poliserna springer inte och letar folk som inte har hunden kopplad heller. Det finns otaliga lagparagrafer som man inte hela tiden springer och övervakar från polisens sida, men det är viktigt i attitydskapande syfte att man går ut och markerar. Man kan t.o.m. göra som i Finland att man inför ett hjälmtvång som inte överhuvudtaget kan bötfällas utan att man i allmänhet skall bära hjälm. Det viktigaste är inte alltid med lagstiftningen att man skall kunna straff folk och ta böter av dem utan attitydskapandet är målsättningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag sade också det att det kan naturligtvis ses som en attitydskapande åtgärd, men det får inte bli för mycket av den sorten så att man inte har respekt för lagen. Det är viktigt att poängtera att det är alltid en avvägningsfråga. Vi vet svårigheterna med tillsynen av alkohol; det är tyvärr alltför vanligt i dag att man kan hitta alkohol  hos sådana som är under 18 år, och det är inte bra. Det är naturligtvis inte heller bra med tobak och jag ser en framtid där det är mycket möjligt att det också blir förbjudet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte resonemanget. Jag tycker att man kan ha olika grad av lagstiftning och jag kan konstatera att vi har helt olika uppfattning i detta sammanhang. Det är också samma sak att vi kanske skall ta bort hastighetsbegränsningarna på 50 kilometer här i staden för det finns väldigt få människor som kör femtio. Kör man på utfarterna så kör man för fort, så då skall vi alltså höja till 60 kilometer för att alla bryter emot och man kan inte övervaka det osv.! Det finns vissa glidningar som man kan acceptera och i vissa sammanhang kanske man inte övervakar lagstiftningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 6:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2005-2006 angående miljöhandlingsprogram för Åland 2005-2008. (M 3/2004-2005).

 

På talarlistan finns: ltl Åke Mattsson, ltl Göte Winé, ltl Danne Sundman, ltl Anders Englund, ltl Mats Perämaa, ltl Carina Aaltonen och ltl Christian Beijar.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Efter lång väntan kommer nu Åland att få ett eget miljöhandlingsprogram. Det här påbörjades för flera regeringar sedan. Det var Sune Eriksson som startade upp det och ltl Gun-Mari Lindholm har också haft hand om det innan nuvarande ansvarig landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har slutfört det och fört det till utskottsbehandling här i lagtinget. Det har alltså varit en lång väntan på det. Men det är alltså inte den väntan som har debatterats här i salen och som har kommit upp till debatt, utan det är väl väntan på grund av att det har blivit liggande i utskottet som man har ifrågasatt, det har framförts kritik från regeringssidan och man har beskyllt bl.a. ordföranden Sune Mattsson för att ha fördröjt betänkandet. Detta är någonting som förvånar mig väldigt mycket. Jag vet inte ett enda tillfälle då ordföranden Sune Mattsson skulle ha tagit ett enda beslut för att fördröja handläggningen. De flesta höranden i utskottet har kallats in av regeringssidan. Om vi hade varit intresserade av att fördröja utlåtandet skulle vi nog ha haft en betydligt längre rad av höranden än vad vi har haft i det här sammanhanget. Det är också anmärkningsvärt att regeringsledamöterna vill höra så många då man borde vara insatt och känna till ärendet betydligt bättre än vad vi gör utifrån.

 

Den liberala gruppen har varit kritisk till att betänkandet dröjt och man har ifrågasatt både mig och ordföranden varför det inte kommer från utskottet, så liberalerna har inte i något skede haft några ambitioner att fördröja det.

 

Jag motiverade det med – som jag upplever det – att det är snarare så att det är regeringspartiernas ledamöter som håller kvar ärendet genom olika ideliga utspel. Vi hade öppna höranden t.ex. som är någonting nytt och speciellt och det var regeringsrepresentanterna som ansåg att det var viktigt att vi skulle ha sådana och det var väldigt svårt att arrangera och få ihop det. Det har varit en studieresa till en fiskodling i Finland som man har hållit på och diskuterat och försökt få fram, trots att vi har ett utlåtande från näringsutskottet. Det har också varit stora krav på att lag- och presidentframställningar nödvändigt måste gå före handlingsprogrammet. Det var uteslutande från regeringspartierna som man krävde det här och ordföranden accepterade; vad han inte gick med på var att ta flera ärenden på samma gång, och det anser jag att han måste kunna ha rätt till.

 

Det var också så att samtliga regeringsledamöter skulle förhöras vid något tillfälle, men vi fick aldrig till det, man kunde aldrig samsas så mycket och komma överens om ett datum där alla var närvarande. Anmärkningsvärt är det i det här sammanhanget att miljöansvariga ledamoten Lindeman ansåg det lämpligt att under en Östersjökonferens här på Åland stå i plenisalen och beklaga sig över att miljöhandlingsprogrammet blivit liggande i ett utskott. Har Ålands parlament någonting att vinna på ett sådant förfarande?

 

För att återgå till miljöhandlingsprogrammet kan vi konstatera att vi har en förändring i vårt liv: vi kan säga att vi håller på att går från avlopp till kretslopp. Det är ett stort steg framåt när vi har fått miljöhandlingsprogrammet och det finns väldigt många bra saker i det.

 

Det som jag upplever att skulle vara väldigt viktigt efter att jag nu fått betydligt bättre insikt i miljöfrågorna är att politikerna behöver få en betydligt bredare plattform att stå på och kanske ett annat forum att verka i. Det här är någonting som jag gärna skulle ha framfört i social- och miljöutskottet om jag hade tänkt på det då, men det är någonting som jag har kommit fram till efteråt när jag har funderat på det här anförandet. Varför finns det inte på miljösidan samma sak som vi har när det gäller kulturen att vi har ett forum, en styrelse eller någon annan form där politiker får bredda kompetensen och sätta sig in i de olika miljöfrågorna. Kulturdelegationen har i princip den uppgiften i dag, men jag tycker att inom miljön skulle det behöva vara precis likadant. Jag har pratat för att vi borde ha en polisdelegation, men i det här fallet måste jag säga att det skulle vara viktigare med en miljödelegation, en bred bas för politiker där man har insyn i olika saker och kan bereda ärenden åt landskapsregeringen och också vara ett bollplank för social- och miljöutskottet.

 

Tittar man på miljöpolitiken har den under den under senaste årtionden varit framgångsrik. Åtgärder har gjorts för att försurning och övergödning har avtagit och påverkan av förorening i miljön har helt klart minskat. Men trots det finns det mycket miljöarbete som återstår. Det här är bara en början på vägen. Vi har många svårlösta problem att ta itu med. Vattenekosystemet är ett av de svåraste områden som vi har. En bidragande orsak till det är att den negativa påverkan på miljön inte syns så tidigt i vattnet utan det är en väldigt långtgående process på väg in i föroreningen förrän man börjar märka problemet. Skall man börja åtgärda detta kan det vara fråga om otroligt stora insatser – redan bara att stanna upp föroreningen kan vara svårt. Det finns alarmerande rapporter; bl.a. finns det forskare som hävdar att ekosystemet helt har förlorat sin förmåga att hantera störningar just nu, man har passerat ett tröskelvärde och det kan vara svårt eller i princip omöjligt att återställa delar av Östersjön. När vi har tagit del av vissa resultat i utskottet känns det som om vissa områden och sjöar på Åland verkar så övergödda att det borde gå att tillverka gödselstäder redan ur vattnet.

 

Ett problem är också, som jag tidigare sade, att naturen behöver ha väldigt lång tid att återhämta sig, så många av miljösatsningarna som vi gör nu kommer vi överhuvudtaget inte att se resultatet av och det kan då vara svårt att motivera varför man skall satsa så mycket energi och kraft på det här. Det är nämligen så att det finns enorma mängder föroreningar anrikat i miljön och de måste s.a.s. komma bort för att det skall börja fungera igen. Det finns andra alarmerande rapporter. Man pratar om att antalet cancerpatienter har fördubblats; det finns gränsvärden för hur mycket fisk man kan äta och det börjar bli alarmerande om den är förgiftad. Gravida kvinnor kan på vissa områden äta fisk bara en gång i veckan osv. Det känns inte bra, men det finns också lyckade lösningar, vi har fått rapport hur man har lyckats återställa Långsjön, med väldigt gott resultat osv. Loppet är inte kört, men det måste vidtas åtgärder för att vi skall komma vidare.

 

För att vi skall kunna ha en levande kust och skärgård måste vi genomgående ha ett miljöanpassat kretsloppstänkande.

 

Det finns i miljöhandlingsprogrammet många bra saker. Man framhåller att det skall vara mindre byråkrati, och det tycker jag är bra, men jag tycker att i de fall som man har haft tillstånd borde man inte dra in dem helt och hållet utan man håller anmälningsplikten kvar. Så mycket krav skall man kunna ställa på företagare och sådana som har verksamheter att man anmäler saker och ting vad man håller på med. Väldigt många entreprenörer kan ställa till med stor skada om man inte har kontroll på vad som händer, så att man har en inblick i det. Kanske man alltså behöver titta över den omständliga byråkratin.

 

Det är väldigt bra att avloppsfrågan ställs på sin spets; det finns många fastighetsägare i dag som väntar på att man skall få ett klart besked vad som gäller, vilka krav kommer det att bli och vem kommer att betala. Där tror jag också att det är viktigt att landskapsregeringen budgeterar medel så att man kan delta i finansieringen även för enskilda avlopp från hushållen som inte kan anslutas till reningsverk; annars blir det oskäliga kostnader. Det är s.a.s. en del i miljön.

 

Det finns en skrivelse också om bilismen. Jag hade gärna lyft fram den lite mera, men jag har gjort det tidigare och alla vet min ståndpunkt där. Vi borde ha gratis buss. Vi har 26.000 bilar som passerar rondellerna i dag, 26.000 är medeldygnspassering vid östra och västra rondellen, det är inte små siffror som vi talar om. Tänker man på vilken miljöförstöring det rör sig om så är det ganska stora mängder.

 

Vi har berört naturligtvis berört fiskodlingen och där var det verkligt stora paradoxer. Det var nästan omöjligt att få klart vad som gällde eller inte. Vissa säger att vi skall odla i slutna kassar och vi skall t.o.m. odla i bassänger på land och andra säger att det är det katastrofalaste vi kan göra för vi får inte tillväxt i fiskarna om man gör det, man kan inte odla regnbåge, åtminstone på det sättet, det är fullständigt klart, utan de skall ut i öppna fjärdar och ut till havs. Det finns experter som säger att vi kan odla otaliga år i den här omfattning som vi har på Åland, det påverkar inte Östersjön någonting, så länge vi håller oss ute till havs är det av marginell betydelse. Andra säger att det har enormt stor betydelse i sammanhanget. Social- och miljöutskottet konstaterade att med den tid vi har till förfogande är det omöjligt att tolka de olika budskapen som kommer från sådana som utger sig att vara experter. Helt klart är att vi måste föregå med gott exempel. Behöver vi flytta ut odlingarna och vi fortsätter att odla som förut så har vi randområden som har potential att börja odla och man kan i de baltiska länderna och längre ner i Östersjön börja flytta odlingarna ut till havs; börjar alla odla fisk har vi väldigt stora problem. Det här behöver regleras och då kan det bli en stor bomb så det är viktigt att man föregår med gott exempel.

 

Men hur man skall klara av det här problemet och hur man skall ge skärgården möjlighet att leva vidare är en sak som det inte fanns möjlighet att ta ställning till, konstaterade vi i social- och miljöutskottet utan där måste man s.a.s. komma med tydligare planer från regeringsmakten hur man hanterar den här frågan. Det kommer nämligen att vara väldigt svårt för fiskodlaren att klara de krav som ställs i dag, men man kanske får ompröva det här och ta en annan inställning eller hur man går vidare, det kan jag inte svara på och det hoppas jag att man kommer att komma med tydligare direktiv om längre fram.

 

Det är också fråga om hur kväve och fosfor påverkar varandra. Vissa hävdar att kväve saknar betydelse, att bakterierna lika gärna kan komma ur luften som ur vattnet, så man behöver inte satssa så hårt på att rena kvävet utan det är viktigare att få bort fosforn och andra säger det motsatta. Fosforn kan mätas på olika sätt. Är det tillgänglig fosfor eller är den inte tillgänglig? Är den bunden i sediment i marken att det inte spelar någon roll, att man mäter den på fel sätt, det kan man inte ge ett klart besked om.

 

Hur skall man räkna hur mycket vi förorenar här på Åland? Man hävdar att vi kanske är de som förorenar mest i hela Östersjöområdet, men det beror precis på hur man räknar. Tittar man föglöborna så är de ännu mera förorenare, om man bara tar en liten grupp, där själva fiskodlingen finns. Man kan ta en by i skärgården, så är de ännu värre, dela in det på det sättet. Men sprider man ut verksamheten som vi har över hela landet så får man andra siffror. Vilka som är rätt eller fel, så är ganska svårt för ett utskott att ta ställning till i det här skedet, utan man får bara konstatera att det finns olika åsikter också på det här området.

Det vet vi däremot och är alla övertygade om i utskottet att vi kommer ingenstans utan samarbete. Där kan det vara bra att vi faktiskt föregår med gott exempel för Ålands miljö, skärgårdshaven kommer inte att förändras speciellt mycket om bara Åland anpassar sig utan man måste ha alla med.

 

Det kritiseras väldigt mycket från den här talarstolen att det har varit bara negativt och eländen med EU, men jag måste säga att när det gäller miljöfrågorna har vi EU att tacka för mycket. Det hade aldrig gått att få igenom de olika miljökraven som finns i dag om inte EU hade legat bakom dem, så det är en stor fördel med det också.

 

Jordbruket är väldigt frågande till vad detta kommer att innebära. Det finns egentligen ingen som kan svara konkret på det; man pratar om 20 procents nedskärning och det antyds i programmet att det kommer att finnas möjligheter till det och andra jordbrukare hävdar att det går överhuvudtaget inte.

 

När det gäller ekologisk odling tror jag att det är någonting som man måste fundera på. Jag har själv varit lite kritisk till det, men när det gäller ett kretsloppstänkande finns det en bra tanke i det. Vi skall inte ta bort mera än vad vi för dit s.a.s. Vi transporterar en fruktansvärd massa konstgödsel till Åland som sprids ut på åkrarna och en stor del av den far vidare, men om man tänker att vi inte skall föra dit mer än vad vi tar bort och om det krävs ekologisk odling för att klara delar av det, så är jag beredd att gå med på det inom vissa områden, men inte jag tror att det är en lösning för hela Åland. Jag upplever mera att man skall ha anlag och förmåga att odla ekologiskt; de som gör det i dag och lyckas bra är ungefär som konstnärer som kan rita tavlor, att vissa har anlag, kan teckna och rita väldigt bra, men har du inte anlag är det svårt att genomföra ett ekologiskt jordbruk.

 

Så har vi Agenda 21 som skulle vara en viktig del. Jag tror inte vi lyckas med att få in kretsloppstänkandet och ett ekologiskt tänkande överhuvudtaget i det här samhället om vi inte jobbar på alla nivåer. Det finns mycket enkla saker, t.ex. bara en sådan sak att man skulle byta alla glödlampor här i landskapet så skulle vi göra en väldigt stor vinst i det. Det är den vanliga glödlampan som huvudsakligen säljs här fortsättningsvis, vilket är totalt fatalt för det är endast inköpspriset som är mycket billigare för glödlampan, men ser man på brinntiden, som är x antal timmar och lägger ihop ekvationen blir det hälften billigare att använda en lågenergilampa; livslängden är längre, energiförbrukningen är lägre, men man tittar uteslutande på att den är dubbelt dyrare vid inköp, vilket slår väldigt fel. Det lönar sig i dag att skruva bort alla glödlampor och sätta in lågenergilampor i alla hushåll på Åland så ger det en stor effekt; det här är en sak som man behöver lyfta fram. Det finns mycket annat också att tänka på; vi kan lyfta byggreturen som vi har från Emmaus sida, som är ett fungerande och bra sätt att man i kretslopp tar tillbaka gammalt byggavfall. När det gäller avfall behöver vi titta närmare på den frågan så att man hanterar det på rätt sätt och ger ett stort medvetande där, att man jobbar på den frågan, men det är viktigt att man fortsätter där, att man sorterar det rätt och tittar på om det finns möjlighet att deponera avfall på Åland. Vi behöver ha en deponi för sådant avfall som inte är skadligt för miljön överhuvudtaget; då skulle man inte behöva transportera det så långa vägar utan att man har en klar lösning på det. Förbränningen bör man också se på; jag tror att det kan vara långt i framtiden innan vi lyckas få en egen förbränning, men man bör uteslutande transportera sådant till förbränning som skall göras och gå längre fram med komposteringen i stället.

 

Miljömålen har vi sist och slutligen bara för att främja vår hälsa. Det är ingenting annat som det handlar om, inte att man skall försöka sätta dit den ena eller den andra. Det är en biologiska mångfalden och att man har en levande kulturmiljö och också har kvar kulturhistoriska värden. Ren natur och miljö gör folk friska; smuts och buller gör oss sjuka.

 

Jag tycker att det i stort sett är ett bra miljöhandlingsprogram, det är definitivt inte klart utan det är en bit på väg åt rätt håll och det finns mycket att göra, men jag tror att det är bra att vi har kommit så här långt i alla fall.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Äntligen har vi fått fram ett betänkande och jag tänker inte börja debattera hur länge det har tagit i utskottet osv., det tycker jag att inte hör hit.

 

Det är intressant att vi i dag debatterar betänkandet om miljöhandlingsprogrammet på den bilfria dagen då vi skall tänka miljömässigt. Som sagt, äntligen är betänkandet framme och vi kan läsa i det att vi har ett bra miljöhandlingsprogram. I landskapsregeringens miljöhandlingsprogram är miljön den stora vinnaren. Vi måste börja agera nu för vi har syndat tillräckligt länge mot miljön och vi måste alla börja ta vårt eget ansvar. Vår miljö har fått betala mycket när vi har byggt upp vår fina levnadsstandard och nu måste vi som sagt börja betala tillbaka. För vissa kommer det att svida mer än andra.

 

Varför behöver vi ett miljöhandlingsprogram, kan man fråga sig, men man kan också fråga: Vad skall vi leva av i framtiden? Vilken näring skall dominera Åland i framtiden? Tidigare debatterade vi här och vågade visionera om turismstrategin – men till vilken nytta? Vad gör vi med den om vi inte vill eller vågar förbättra vår vattenmiljö? Och att förbättra den kommer att ta tid, men vi måste börja nu. Vi har turister som kommer och som vill uppleva vår fina skärgård, så där finns en stor framtid om vi väljer att rädda vårt vatten. Men det kommer inte att synas på två-tre år utan snarare tar det 15-20 år. I början av veckan lyssnade jag på debatten om hållbar utveckling och där ställdes frågan: Vad är hållbar utveckling? Hållbar utveckling är att det skall vara hållbart såväl ekonomiskt, socialt och miljömässigt, så till vilket pris kan en näring eller livsstil få belasta med näringsämnen i vår närmiljö? Vi har det speciellt i Östersjön med den låga vattenomsättningen. Många hörande har varit eniga om att vi måste vara noga med vad vi släpper ut i Östersjön och i vilken mängd, men, som det har kommit fram tidigare: vissa har sagt att det inte spelar någon roll alls och sedan är det vissa som säger att det är extremt, så det gäller att hitta medelvägen. Om en sak kan vi fortsätta att ställa frågan: Vad och hur mycket tål vi att släppa ut i Östersjön?

 

Fru talman!

Man säger att vi är så hårda mot fiskodlingarna och att man vill stänga dem. Men jag ställer mig också frågan om de vill ändra tillräckligt mycket själva. Ser näringen tillräckligt allvarligt på läget i Östersjön i dag? Har man vågat testa allt?

 

Så över till social- och miljöutskottets betänkande. Vi i social- och miljöutskottet har inte i stort så mycket att invända mot miljöhandlingsprogrammet, för det är som sagt bra för miljön. Äntligen kan vi nu lämna över betänkandet till landskapsregeringen och ge den hälsningen att fortsätta att jobba så bra med att utveckla för miljön. Vi har många insatser som behöver ses över och även utvecklas för miljön. Vi har flera föroreningskällor som bör åtgärdas med både piska och morot. Vi har vattenbruket, jordbruket och skogsbruket; glesbygdens avlopp behöver ses över, sjöfarten m.m. Säkert är det någonting jag har missat. Men framför allt skall ni fortsätta med att påverka de andra länderna med det otroligt fina jobbet ni har gjort här. Där säger jag lycka till och hoppas att det går bra att även få de andra med, för det heter i den kända slogan ”att skall med”.

 

Fru talman!

Nu ligger betänkandet på bordet och det har diskuterats mycket om vem som vill förhala och sådant, men nu är det på bordet, landskapsregeringen vet vad det är som gäller och med tanke på att det tidigare var sju personer inne – nu är det lite fler – och det här är en viktig fråga, så föreslår jag en bordläggning av ärendet till 8 november, men någon avsiktlig förhalning är det inte.

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Förhalning eller inte tar det de facto ett tag längre att bli färdiga med arbetet om man bordlägger det, men har socialdemokraterna så svårt med miljöhandlingsprogrammet och betänkandet att det fordras en bordläggning, så inte kommer vi att motsätta oss det av rent demokratiska skäl.

 

Sloganen ”alla skall med”. Socialdemokraterna i Sverige använde just denna slogan – och det förlorade man med. Jag uppfattar också att det finns en liten förlust för de åländska socialdemokraterna att hävda denna slogan, för alla har inte varit med i den här processen. Det tycker jag är uppenbart klart. Inte näringarna som berörs, inte kommunerna. Jag uppfattar alltså inte att ”alla är med”.

 

Ltl Göte Winé säger att betänkandet godkänner miljöhandlingsprogrammet. Men betänkandet består också av näringsutskottets utlåtande och detta har social- och miljöutskottet omfattat. Väger man ihop de båda delarna så är det inte så kristallklart som ltl Göte Winé säger.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag kanske borde ha sagt att alla länder skall med så skulle det ha varit tydligare. Men sent omsider kan även en bra slogan få en vinnare och det känner vi att vi har med här. Vad som har hänt tidigare har diskuterats och debatterats när vi tog miljöhandlingsprogrammet att näringarna skulle ha tagit större del osv. Om man nu vill gå ner och börja diskutera på den här nivån, att det är en förhalning och vem som har förhalat, vem som gör vad, då kan jag börja förstå att vissa kallar det här ibland för en sandlåda. Nu är det faktiskt så att vi måste också se till att alla har möjligheter att vara med när vi diskuterar den här frågan. Det är lite synd om en av de viktigare parterna inte har möjlighet att kunna delta i debatten, eller hur, ltl Mats Perämaa?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

”Alla länder skall med”, men inte skärgården och skärgårdskommunerna! Det är lätt för ett utpräglat stadsparti som socialdemokraterna att ha den åsikten och föra fram politiken på det viset. Det får vi respektera att man gör.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Febrilt klamrar ltl Mats Perämaa sig fast vid att försöka smutskasta socialdemokraterna för deras politik än att diskutera vad detta egentligen handlar om. Det är inte första gången som ltl Mats Perämaa påstår att socialdemokraterna är emot skärgården, men jag undrar egentligen, det känns ibland som om socialdemokraterna är mer för skärgården än liberalerna. Däremot vill jag läsa upp lite från betänkandet: ”Under beredningen har näringsutskottets utlåtande över miljöhandlingsprogrammet inhämtats. Utskottet har inte tagit ställning till utlåtandets innehåll.” Detta gjorde vi på grund av att vi tyckte att det var ett mycket vagt utlåtande. Det var inte någonting om vad det egentligen ger utan det var mest gammalt som togs upp, ingenting nytt i näringsutskottets utlåtande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Först till den omstridda tidsaspekten hur länge det här har tagit. Jag hör också till dem som tycker att det har tagit på tok för länge, men det är i så fall någonting som var och en i utskottet får ta på sig, alla har lika stor del i det, åtminstone en majoritet eftersom det är så i ett utskott att en majoritet kan säga vilka ärenden som skall behandlas och prioriteras. Visst finns det en prioritet vilka ärenden som går först, men man kan faktiskt behandla flera ärenden samtidigt i ett utskott och det är egentligen avsatt en förmiddag och en eftermiddag per vecka för utskottsarbetet. Det kan vara motiverat med en sådan här lång behandlingstid om betänkandet skulle ha innehållit det som har efterlysts i remissen, och jag kommer vidare in på det när jag tar mig an betänkandet.

 

Betänkandet från social- och miljöutskottet uppfyller åtminstone inte mina förväntningar och de svarar inte på de frågor jag hade i remissen, man har inte rettt ut de saker som jag hade förväntat mig.

 

Talman!

Man kan prata länge om programmet, men jag skall beröra endast vattenbruket. I remissdebatten förde jag ett resonemang kring många frågor angående vattenbruket. T.ex. detta med belastningen till vattnen, vad är det man skall räkna som den korrekta belastningen? Är det de utsläpp som kommer bara från Åland eller är det de utsläpp som kommer till de åländska vattnen? Det här förväntade jag mig att utskottet skulle reda ut, där finns det endast en uppfattning som är korrekt, nämligen den belastning som de åländska vattnen får ta emot spelar roll, alltså om man tar bort all belastning från Åland, varenda en bosättning, varenda en näringsidkare osv. så hjälper det ändå inte utan det är det som kommer bortifrån. Så länge ingen annan gör någonting hjälper det inte vad vi gör. Det var en ganska viktig frågeställning. Det var uppenbara fel i landskapsregeringens handlingsprogram, man baserade sitt program på felaktiga uppgifter. Vidare berörde jag olika frågor kring fiskodlingen, bl.a. långtidsutvärderingen som har gjorts av miljöarbetet inom fiskodlingen. Det förvånade mig vid tidpunkten för remissen att man inte hade väntat på den förrän man lade handlingsprogrammet och i dag förvånar det mig än mer att man fortfarande inte har fått fram den. Vad jag har förstått har utvärderingen kommit till landskapsregeringen redan i mars i år, men man har pantat på den, av för mig okända skäl. Man kan väl bara gissa att den visar på en utveckling som inte är önskvärd, politiskt, men däremot ur miljöns synpunkt. Det är mycket märkligt att vi inte har fått den till kännedom eftersom det skulle vara en viktig faktafråga.

 

Vi står nu inför den situationen i lagtinget att det egentligen inte finns något handlingsprogram, det finns ingen konkret plan för vattenbruket. Programmet och betänkandet innehåller en massa snömos, skulle jag säga, om olika miljöåtgärder, men vi vet alla vart det här programmet hamnar – det hamnar på hyllan som alla andra program som vi tar här i lagtinget och väldigt lite blir gjort. En del ledamöter tycks tro att det här är det första miljöhandlingsprogrammet, men det är de facto det tredje i modern tid. Den regering som jag själv satte med i tog ett miljöhandlingsprogram – det var under miljöminister Gun Carlsons ledning – och det programmet hade mera konkreta åtgärder än det nu föreliggande, så man kanske kunde ta fram det och titta lite vidare på det!

 

Som landet nu ligger politiskt finns det inget förslag som har någon slags majoritet bakom sig här i lagtinget. Den föreslagna lösningen med procentneddragning på den och den tiden som regeringen har föreslagit stöds knappt av tio mandat här i lagtinget, så det kommer det inte att bli någonting av. Det behöver inte någon vara orolig för, om man är orolig, man behöver inte ha några förväntningar, om man hade förväntningar!

 

Miljöhandlingsprogrammet borde alltså dras tillbaka av landskapsregeringen och så borde man på nytt försöka diskutera sig fram till en hållbar strategi, om inte annat därför att man gjorde det här helt själv på kammaren, man hade ingen kontakt överhuvudtaget med näringen och man hade ingen kontakt med regionen som skulle bli drabbad och det är väl kanske det allra allvarligaste att man gör det här själv på kammaren utan att ha det förankrat. Med tanke på just den här regeringens arbetssätt att man skall vara demokratisk och, hur var det, alla skall med – alla utom de drabbade då förstås och några till! Programmet borde dras tillbaka och göras om på basen av fakta, man borde reda ut just frågeställningarna som jag tog upp i remissen, man borde göra det i samarbete med den region och de näringar som det drabbar. Man borde framför allt se på utvärderingen av miljöarbetet som har gjorts hittills och ta med den i arbetet. Man borde starta en konstruktiv debatt på basen av fakta och föra en diskussion om det här och ta upp de frågeställningar som t.ex. ltl Veronica Thörnroos tog upp i sitt anförande. Vi skall inte avskaffa vattenbruket, utan vi skall utveckla det. Det skall bli miljövänligare och det skall ha minst den roll det har i dag för den åländska skärgården tycker jag. Det kan man absolut göra om man ser till fakta och bortser från de populistiska strömningar som finns i den här frågan ute i samhället. Så mycket kurage måste vi ha här i Ålands lagting att vi kan göra det. Det handlar bl.a. om sådana frågeställningar som tillståndstiden, hur tillstånden skall prövas, hur odlingarna skall placeras osv. Det var för övrigt mycket av det som ltl Veronica Thörnroos tog upp och det förvånar mig när det kommer ett miljöhandlingsprogram som centern, FS och socialdemokraterna har avgivit och sedan kommer centerns viceordförande upp här i talarstolen och säger någonting helt annat än vad som också har sagts av social- och miljöutskottet, så det förefaller som ett enda virrvarr och skulle jag höra till dem som detta s.a.s. gäller, alltså till näringsidkarna inom vattenbruket, så skulle jag inte förstå någonting eftersom jag inte förstår någonting när jag är här i lagtinget heller. Det motiverar också ett tillbakadragande, att man får s.a.s. reda upp detta och komma med en hållbar strategi som det finns någon sorts majoritet bakom här i lagtinget; annars blir det här en typisk sådan fråga som det inte blir någonting av och då förlorar allihopa, vi förlorar här i Ålands lagting, miljön förlorar och näringsidkarna förlorar.

 

Jag hoppas att under bordläggningstiden, som jag stöder, fru talman, så skall regeringspartierna ta en diskussion om detta och kanske komma överens om dra det tillbaka och komma med en förnyad version till den delen det åtminstone gäller vattenbruket. Det är min förhoppning.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att utskottet borde ha kunnat reda ut vad som är viktigt i princip av utsläpp, om de kommer bortifrån eller härifrån och därifrån. Alla talare från social- och miljöutskottet som hittills har talat inklusive mig som har presenterat det har kommit fram till att det lyckades vi inte med. Vi hörde alla möjliga experter, den ena sade si och den andra sade så. Det finns tydligen ingen exakt sanning. Det är som allt annat när man gör undersökningar och försöker bevisa att alla försöker bevisa att de har rätt, men sedan kommer någon och säger emot och sist och slutligen tror jag på allihopa, men någon måste ju ha fel. Det enda som samstämmigt har sagts är att det är viktigt att vi minskar på utsläppen, var det än är, alltså det är till fromma för miljön.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan till vissa delar hålla med ltl Danne Sundman i hans anförande att betänkande inte är komplett, men det har inte funnits förutsättningar till det, precis som ltl Sune Mattsson sade, oberoende vem man hörde och vem man diskuterade med så kom man inte framåt i de här frågorna som det ser ut just nu. Därför hade jag också i mitt anförande ett förslag om att man kanske skulle tillsätta en politiskt tillsatt delegation eller någonting sådant som bara jobbar med de här frågorna. Men när det gäller närmiljön är det fullständigt klart, det vill jag framhålla, och det fick vi klarlagt i utskottet att det är otroligt viktigt att vi ser över avloppsfrågorna och de inre vikarna, sjöar osv., hur vi hanterar det själva, där är vi inte så mycket beroende av föroreningar utifrån utan vi förorenar väldigt mycket själva när det gäller vår närmiljö. De stora algbältena ute till havs kan vi inte göra någonting åt, men i de inre vikarna kan vi göra väldigt mycket.

 

 

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag delar inte uppfattningen att experterna skulle vara så där diametralt oeniga vilka utsläppsmängder man skall räkna med. Jag tror att skulle man ha väntat på det s.k. bevisprojektet där man utarbetar modeller för att beräkna näringsbelastningen, skulle man ha väntat på utvärderingen av miljöarbetet inom fiskodlingen, så skulle man ha fått en mycket klarare bild av hur detta skall hanteras och vilka belastningssiffror man skall lägga till grund; man skulle ha fått mera fakta. Jag klandrar inte utskottet för det utan jag klandrar landskapsregeringen som inte har s.a.s. tagit till sig fakta utan medvetet negligerar den. När det gäller utskottets behandling kanske man tydligare borde ha skrivit vilka nyanser det finns inom vetenskapen för att vi skulle kunna ta det till oss här i lagtinget.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi tyckte att det var viktigaste att vi kommer med ett betänkande och ett enigt betänkande. Till många delar omfattar vi skrivningarna när det gäller miljön. Man hade antagligen en förväntan från landskapsregeringen att vi skulle göra deras arbete: ta strid, ta ställning och ta konflikterna i utskottet. Det är inte vår sak att ta ansvar för regeringspartierna utan är det så att man har valt att reagera skall man också ta ansvar i de här frågorna och komma med tydligare lagstiftning. Det är den känslan jag har och därför blev det så här, vi kunde ha gått ganska mycket längre, men då hade det också blivit oenigt och vi kunde inte invänta några andra utredningar utan det var hög tid att få iväg det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tror säkert att utskottet har haft en otacksam uppgift att reda upp efter fyrpartiregeringen eftersom själva ministrarna i regeringen är ett parti och sedan finns det tre partier här i lagtinget som i sig har olika uppfattningar, så det blir kanske fem eller sex olika grupper! Den uppgiften avundas jag tror att inte social- och miljöutskottet och jag förstår att det här kanske var den enda utvägen att komma fram, men jag anser att det kan ha tagit tid att hantera oenigheten och att man kanske inte kunde vara så tydlig som man skulle ha velat från dem som inte ingår i regeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Om man följer ltl Danne Sundman förhalningstaktik i samband med ifrågasättande av olika fakta osv. så skulle det här bli en hyllprodukt, som han då är rädd för att det blir. Jag delar inte överhuvudtaget den åsikten utan jag tycker att programmet är bra, det ger allmänna ramar, bl.a. när det gäller vattenbruket, sedan är det tid för att se hur man kan uppfylla kraven inom de ramar som ges, så jag tycker att landskapsregeringen har gjort ett väldigt bra arbete här och jag är övertygad om att de aktivt jobbar med de här frågorna. Man har bl.a. redan nu, som också framgår i programmet, grundat en ny miljö- och hälsoskyddsmyndighet för att faktiskt aktivt också jobba med de här frågorna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Christian Beijar lägger ut dimridåer att den nya miljöenheten skulle innebära ett bättre arbete för vattenbruket. Det handlar inte om det utan det handlar om de regelverk som ligger till grund för det som vi skall besluta om här i lagtinget. Jag delar inte heller ltl Christian Beijars uppfattning om att regeringen skulle ha gjort ett fullgott arbete; det finns klara faktafel i miljöhandlingsprogrammet som jag vill att skulle redas ut. Om det sedan tar tid, så får det väl ta tid, för vad vi inte skall göra är att skynda så att vi gör fel saker här i lagtinget. Det förvånar mig också att ltl Christian Beijar inte har den uppfattningen som jag har att man borde ha väntat på utvärderingarna, på just bevisprojektet och på utvärderingen av miljöarbetet. Det skall man negligera och det är kanske t.o.m. så att det visar på fel utveckling politiskt.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller miljöhandlingsprogrammet och de utredningar som ltl Danne Sundman talar om finns det många olika utredningar som berör dessa frågor. Det är säkert också så att ltl Danne Sundman kan finna olika utredningar som säger än det ena, än det andra, men de fakta som ligger till grund för detta program förlitar sig – som jag uppfattar det i alla fall – landskapsregeringen på. Det har också diskuterats och penetrerats i olika sammanhang och därför måste vi gå vidare i detta ärende så att det faktiskt händer någonting och där tycker jag just att miljöhandlingsprogrammet konkret visar på de möjligheter och den väg som landskapsregeringen har för avsikt att gå när det just gäller att få en bättre miljö och också i framtiden arbeta för att vi har en god miljö.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är ingen som inte vill ha en god miljö! Men vad jag vill ha är en hållbar utveckling. Vi kan inte bara strikt se till ett miljöintresse, vi måste också kunna leva kvar här på Åland; annars, som jag sade i remissdebatten, är det enkelt: vi flyttar härifrån, flyttar bort all verksamhet, alla företag, så får öarna vara här utan vår medverkan. Utmaningen är hållbar utveckling och när ltl Christian Beijar säger att man har penetrerat fakta så har penetreringen varit på tok för ytlig. Det finns en stor frågeställning om varför har man inte tagit del av utvärderingen av miljöarbetet? Den har legat på något skrivbord eller någon hylla i landskapsförvaltningen sedan mars i år. Vad är det som är så hemskt med den att man inte kan ta fram den, att man inte kan delge den till Ålands lagting för behandling. Det måste vara någonting som är obekvämt i den, eller vad är det? Kan ni berätta det! Ni känner säkert till det, ni som ingår i regeringssamarbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman brukar ha kännedom om de politiska strömningarna här i salen och gör ltl Danne Sundman den bedömningen att det inte finns en majoritet här i salen som stöder miljöhandlingsprogrammet, såsom det har förelagts är jag benägen att tro honom. Detta i sin tur är synnerligen beklämmande, också negativt för miljöarbetet om det är så att man lägger fram ett program där det egentligen inte finns en avsikt i botten att genomföra det som programmet anger. Nu har ett stort antal företagare, entreprenörer, gått i den tron att det kanske leder till att de måste avsluta sin verksamhet och detta i sin tur har lett till att investeringar under tiden inte har gjorts på även miljöförbättrande åtgärder. Kontentan av det hela blir att utspelet har försämrat för miljön.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag gör samma bedömning och därför sade jag i mitt anförande att man måste nu ta sig an den här frågan på nytt och ta fram ett program som har en majoritet bakom sig. Det är enkelt att räkna på ena handens fingrar hur många som sist och slutligen stöder detta – man får ta till både tår och fingrarna en gång till för att räkna dem som inte stöder det. Det är som ltl Mats Perämaa säger, att den som sist och slutligen drabbas är miljöarbetet eftersom ingenting görs. Nu kommer det inte att göras någonting åt något håll och det är tokigt, skapar en osäkerhet, en instabilitet som gör att näringsidkarna inte heller vågar satsa. Visst är alltså oenigheten är ett stort problem och jag vill gärna medverka till att vi skulle kunna enas kring en strategi som alla någorlunda kan omfatta.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är kanske underligt att replikera med ltl Danne Sundman om detta, men man börjar ifrågasätta majoritetens handlande genom att det är den som har föreslagit bordläggning. Detta skjuter ju på lagtingets slutgiltiga signal till landskapsregeringen hur man skall gå vidare med programmet. Alla vet vi att vi går snart in på det sista året under den här mandatperioden och i praktiken kommer det förmodligen inte att finnas tid att lägga fram lagstiftning i enlighet med miljöhandlingsprogrammet, så det blir ett slag i tomma luften.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är uppenbart att med den konstellation som nu regerar kommer det inte att komma några lagstiftningsåtgärder eftersom det inte finns någon enighet kring det här, förutsatt att man drar tillbaka programmet och försöker diskutera ihop sig om en strategi, också med oppositionen och framför allt med näringsidkarna, med den region som det här berör och inte bara sitta i kammaren och gissa sig fram till siffror och tro att det här är genomförbart. Den strategi som landskapsregeringen ursprungligen lade upp skulle ha inneburit en nedläggning av vattenbruket i den åländska skärgården, det skulle ha inneburit en fullkomligt ekonomisk katastrof, samtidigt som det inte skulle ha inneburit någon märkbar miljöförbättring mot bakgrund de verkliga belastarna, så det är just det här problemet vi står inför. Nu kommer det att fortsätta som om ingenting skulle ha hänt och det hoppas jag att man under bordläggningstiden tar till sig i regeringen och drar programmet tillbaka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Under diskussionen har ltl Göte Winé, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att ärendet skulle bordläggas till plenum den 8.11. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 8.11. De ledamöter som finns upptagna på talarlistan bereds tillfälle att yttra sig.

 

 (Kl.12.05). Plenum avbryts för lunch och återupptas k 12.50.

                                                                 

                                                                  ----------------------------

 

(Kl.12.53). Plenum fortsätter.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det mesta börjar i princip bli sagt när det gäller miljöhandlingsprogrammet, meddelandet från landskapsregeringen och utskottets betänkande, men jag tänkte ändå försöka ta några punkter som kan aktualiseras i och med att det blir bordlagt igen; då kanske det finns tid till eftertanke.

 

Lite förvirrande blev det när utskottets ordförande steg upp och presenterade ett enigt utskottsbetänkande och sedan stiger olika medlemmar upp från utskottet och ger sin egen tolkning hur man vill att handlingsprogrammet skall se ut, så jag hoppas att det är utskottets eniga betänkande som skall ligga till grund och inte några andra utspel här. Nog för att jag berömde ltl Veronica Thörnroos presentation och tyckte att hon kunde ha haft med en del i programmet, tankesättet var bra när det gällde på vilket sätt man skulle komma vidare när det gäller miljöhandlingsprogrammet.

 

Jag vill först citera en mening ur utskottets betänkande: ”Vidare är en förutsättning för en framgångsrik miljöpolitik att den bedrivs i samverkan och i dialog med olika berörda grupper och att ett aktivt attitydförändrande arbete utförs på gräsrotsnivå.” Det är egentligen det här man skulle ha haft från början när man tog fram meddelandet, dvs. att man skulle ha haft en dialog och en samverkan med de kanske mest berörda näringarna som kommer att drabbas mest. Då kanske någon ifrågasätter att varför skall just en näring bli berörd, men det är väl också den som kanske slås ut mest av miljöhandlingsprogrammet – tanken är väl åtminstone den.

 

Jag förstår fiskodlarnas frustration över att inte ha blivit hörda. De har ganska bra idéer om hur man skall komma vidare när det gäller hela tankesättet samt att näringen skall kunna ges en chans att kunna verka vidare. Jag är inte själv fiskodlare, har inte någon släkting eller någonting så att jag skulle behöver bli beskylld för någon slags svågerpolitik utan jag tycker att man måste ge alla näringar en chans att kunna verka och ge förutsättningar för att man kan förbättra verksamheten. I det här fallet tycker jag att man har tagit till drastiska förslag hur man i princip skall lägga ner fiskodlingen, men jag tror att det hade varit ärligare om man hade sagt att man ger dem en tidsperiod att inom fem år skall fiskodlingen vara borta än att man försöker på det här viset beskära dem så att verksamhetsförutsättningarna försvinner. Då tänker jag närmast på att man ställer krav på förbättringar, reducering av utsläppen osv., men tillika skall man minska odlingarna. Det betyder, som många kanske redan har varit inne på, att de ekonomiska förutsättningarna att göra insatser för att förbättra miljön försvinner i och med att man tar ner volymerna. Det här går inte riktigt ihop med mitt tankesätt. Jag tycker att man i miljöhandlingsprogrammet kunde ha haft en övergångstid där man påvisar vad man kan åstadkomma. Vi vet att tekniken inte är utvecklad. Man pratar om slutna kassar och vad jag har förstått har experimentet med slutna kassar resulterat i några spruckna kassar, men ännu har det inte varit någon fisk i de slutna kassarna; försöket har pågått i ett år. Här tycker jag alltså att man skulle ha haft en längre övergångstid för näringen för att kunna visa förbättringar innan man tar fram ett miljöhandlingsprogram som helt går stick i stäv med näringen. Det har också påpekats att man skulle hitta på andra arter som är typ vegetarianer, att man kan driva upp dem med produkter som vi kan odla själva inom jordbruket. Det är också på ett försöksstadium och det är fråga om ganska stora investeringar; då borde samhället gå i bräschen och driva en försöksverksamhet för att se om den är realistisk att driva. Man kan inte fordra att privata insatser skall göras  en sådan verksamhet med den korta framförhållningstid som nu är på odlingarna.

 

Vi vet också att den avel som finns i dag på regnbågslaxen har pågått i princip i 30 år och om inte jag har tolkat det fel så tror jag att utbytet i dag är 70 procent, alltså filéer och det är ett avelsarbete som man i princip skulle skrota ner direkt om man tar miljöhandlingsprogrammet rakt av utan att ge näringen en förutsättning.

 

Jag tänkte också beröra förvaltningssidan. Jag tror också att det står i utskottets betänkande att man bör ge en utlåtandetid på tre-sex månader. Det är litet oklart vad det är fråga om för handläggningstid, är det anmälningsärende? Jag råkade nämligen titta i stenografiska protokollen och där sade landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman – tyvärr är hon inte närvarande och kan svara – att den bör inte vara längre än en månad. Nu står det att för anmälningsärenden högst en månad men i övriga utlåtanden bör det vara tre-sex månader, så det skulle vara roligt att veta vad tanken är där egentligen.

 

Utskottet har också berört miljövänlig uppvärmning och det är ett bra påpekande av utskottet; om man skall vara föregångare i miljöfrågor bör man också ta initiativ till att i mån av möjlighet om man står i beråd att byta ut uppvärmningssystem eller bygga nytt så bör man tänka på miljöfrågorna när det gäller den biten.

 

Jag hade tänkt lite på avloppsvatten för bosättningar där utskottet skriver: ”Även om det i första hand är kommunerna som planerar och beslutar om avloppsvatten från bosättning anser utskottet att landskapsregeringen bör sammanställa en kartläggning över avloppsvatten för hela Åland. Med utgångspunkt i den kartläggningen bör en långsiktig plan antas i samråd med kommunerna.” Jag trodde att kommunerna var för sig hade påbörjat planerna. De gamla trekammarsystemen skall åtgärdas före 2008 och då tror jag att skall man få planerna klara och åtgärdsunderlag före 2008 så tror jag inte att det finns tid för den tanke som utskottet har, men att landskapsregeringen står för finansieringen tycker jag är en bra tanke; i och med att det är landskapsregeringen som har ålagt bosättningen att åtgärda detta skulle man också kunna utverka planerna.

 

När det gäller näringsutskottets betänkande står jag till fullo bakom det. Jag vet att ordföranden ltl Anders Englund kommer att presentera det lite mera, men det är en sak som vi diskuterade i näringsutskottet som jag lite skulle vilja beröra och det är allemansrätten. Jag vet att det är en känslig fråga och många tycker att man inte skall belysa den så mycket för den kan missbrukas och andra tycker att det skall upplysas om hur den fungerar här på Åland för att turisterna skall veta vad de har för rättigheter och att man inte gör intrång på privata egendomar osv. Oftast när man gör det så skyller man på att man inte känner till hur allemansrätten fungerar. Vi hade en ganska bra diskussion i näringsutskottet att man skulle göra en folder på flera olika språk för stugvärdar att dela ut. Man behöver inte gå in på detaljnivå utan mera i allmänna ordalag om huvudreglerna.

 

Hela gänget från landskapsregeringen har tagit långlunch för de är inte närvarande alls, men landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade förra gången – jag har tittat i stenografiska protokollen – att kommunalskatteintäkterna från fiskodlingarna motsvarar inte mer än 1 procent av de totala kommunalskatteintäkterna på Åland. Han var väldigt frikostig och lovade i iprincip att landskapsregeringen skall kompensera inkomstbortfallet. Han sade att inte ens 2 procent är några bekymmer, vi kan lätt kompensera bort det, sade han. Jag vet inte om det är prat om en engångssumma att tillgodogöra kommunerna och jag vet inte om det är enbart kommunerna samt på hur lång sikt han menade att de skall kompenseras, men han nämnde ingenting om företagen hur de skall kompenseras eller om de skall kompenseras. Det där skulle ha varit intressant att veta. Jag tror att det skulle ha varit intressant för kommunerna som är mest berörda. Det är klart att det kan bli 1 procent när man slår ut det över de totala kommunalskatteintäkterna över hela Åland, men om man slår den lokalt på t.ex. Föglö, Brändö och t.o.m. Eckerö kanske blir lite drabbade, så handlar det om helt andra procenter. Det skulle vara bra att veta om han fortfarande står fast vid detta och om han kunnat klargöra för berörda kommunerna och näringsidkare vad han riktigt menade.

 

Det står vidare i programmet att sportfisket skulle bli en näring och underställas fiskeriavdelningen. Jag ser inte riktigt sportfisket som någon näring; i och för sig är det väl några näringsidkare som idkar någon sorts guidning, men nog tycker jag att det hör till turismen i allra högsta grad. Jag tror inte att man skall överföra verksamheter på fiskeriavdelningen bara för att man skall visa att de har någonting att göra utan man skall hålla sportfisket kvar inom turismen där det hör hemma. Det där tycker jag att man kan tänka på nu när ärendet blir bordlagt och vilande en tid.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller utskottets betänkande som ltl Brage Eklund först var inne på har vi naturligtvis varit eniga eftersom det står att det är ett enigt betänkande och inga reservationer. Att sedan enskilda medlemmar på ett eller annat sätt för fram andra saker i debatten, kan inte utskottet som helhet rå för. När det gäller fiskodlarna har åtminstone utskottet hört dem; det står noggrant vilka vi har hört. Jag vet inte om ltl Brage Eklund menade att utskottet inte har hört fiskodlarna eller var det i landskapsregeringen? I vårt betänkande har vi alla fall skrivit: ”Utskottet omfattar de beskrivna men föreslår att landskapsregeringen dessutom startar ett direkt samarbete med representanter för de berörda fiskodlingsföretagen.”

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag menade landskapsregeringens meddelande. Det har kritiserats från näringarna att man inte har blivit hörd och fått diskutera frågan när landskapsregeringen tog fram miljöhandlingsprogrammet och därför påpekade jag detta. När det gäller ett enigt betänkande blir man dock fundersam när man har sådana här soloraider från utskottsmedlemmarna – man har alltså gått ut med ett enigt betänkande och sedan börjar man köra egna utspel börjar man fundera hur det riktigt är i utskottet.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Utan att nämna några namn blir man väl själv lite konfunderad som utskottsordförande vad det är som är grund för det, om det är något eget man är ute efter eller om det är något annat!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tänkte beröra påpekandet att meddelandet inte har varit ut på remiss. Det är någonting som vi nog var medvetna om i utskottet, men vi diskuterade det inte för den saken klargjordes här i salen redan innan utskottsbehandlingen. Ledande landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att man haft en remissrunda i samband med vattendirektivet som kom från EU strax före och sedan hade man den uppfattningen att man hade bestämt hur programmet skulle se ut, så det var onödigt att höra de andra för då skulle de bara känna sig överkörda, som man konstaterade. Det är ett främmande tänkande normalt i vår demokrati, men om jag inte missminner mig var det så man framförde orsaken till att man inte skickade det på remiss.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Det kan säkert vara som ltl Åke Mattsson säger. Men det bevisar att man inte har varit demokratisk i den här frågan när man har tagit fram programmet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jo, på den punkten är vi helt överens, i stort sett i övrigt också. Det är viktigt att man går till grunden med det här och jag tror att vi kan båda vara överens om att det är bra att direktivet har kommit och att det finns väldigt många bra saker i det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Det tror jag att vi alla är eniga om och det tror jag också att vi påpekade från Ålands Framtid i begynnelsen när vi presenterade detta. Ramarna för miljöhandlingsprogrammet var helt okej, men vi var kritiska till vissa detaljer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag vill bara meddela att landskapsregeringen inte är på någon långlunch utan de är i Vårdö på skärgårdsnämndens möte, så gott som samtliga i landskapsregeringen och därför kan de inte vara här.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det kan i och för sig vara en godtagbar ursäkt, men å andra sidan vet jag inte om det är en värdering på hur viktigt man anser miljöhandlingsprogrammet vara när man inte är närvarande eller om det är så att de inte räknar med att debatten inte skulle bli så utdragen. Det skulle ha varit bra om någon av landskapsregeringsledamöterna hade kunnat vara närvarande när vi diskuterar en så här viktig fråga i varje fall. Det är landskapsregeringens meddelande som vi diskuterar.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

I det här fallet hade landskapsregeringen tidigare beslutat detta datum och kunde inte förutse det här. Samtidigt är det bra att ärendet blir bordlagt så att de har möjlighet att vara med nästa gång det diskuteras.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Man får väl hoppas på att landskapsregeringen tar det på allvar nästa gång det kommer upp!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag får också beklaga att man råkade ha möte med skärgårdsnämnden samtidigt som diskussionen om miljöhandlingsprogrammet. Alla ledamöter i landskapsregeringen har väl farit dit, utom lantrådet som inte är med, men även ltl Mats Perämaa och skulle också vara på mötet, men vi sitter här i lagtinget och debatterar landskapsregeringens frågor.

 

Vi har nyligen diskuterat snusfrågan, där det även finns risk för böter och där vi med alla medel vill gynna våra näringar för att kunna vara konkurrenskraftiga. Vi är alla som gott som överens om det. Men när vi diskuterar miljöhandlingsprogrammet så vill vi på många punkter försvåra för våra näringar. Vi har också diskuterat miljö- och hälsoskyddsmyndigheten som skulle bli av här. Är inte snus fråga om hälsa? Men det första vi gör är att vi tycker att snus, det är bra det för både hälsa och alla kostnader som det kan föranleda. Tala om dubbelmoral! De här diskussionerna föll in på precis samma dag. Betänk det när vi diskuterar det här programmet!

 

Jag vill börja med att berätta att Fredrik Reinfeldt i Alliansen i Sverige svarade på frågor i en tidning om jordbruk, miljö och annan företagsverksamhet. Jag citerar: ”Han avvisar dagens modell med hårdare regler för miljö och djurskydd i Sverige än i många andra länder. Orsaken är att hon misstror idén med att ett land går i bräschen för andra inom unionen. Följden är snarare att vi särreglerar oss ur marknaden och i stället ser produktionen växa ut i andra länder. För mig är det bara ett sätt att lura sig själv. Visst vill också jag – säger Reinfeldt – att Sverige skall vara pådrivande för bästa möjliga regelverk för miljö och djurskydd, men det arbetet skall drivas inom EU på ett sätt så att det får genomslag för alla.” Med det menade han att vi skall ha lika konkurrensvillkor på dessa områden. Sedan kan vi säkert ha lite hårdare regler vi också ibland, men vi kan inte sätta reglerna så hårt att de byter flagg,  precis som risken vara med snuset.

 

Jag vill så gå över till miljöhandlingsprogrammet. Vi har tagit del av det också i näringsutskottet. En majoritet av näringsutskottet har gjort en skrivning, sedan har vi en reservation från ltl Carina Aaltonen. Utskottet ville i sitt utlåtande särskilt betona vikten av den ekonomiska hållbarheten som utgör en förutsättning för den framtida utvecklingen av näringarna på Åland. Det är också här enligt utskottets mening viktigt att näringarna på Åland inte blir föremål för en strängare reglering än i de omkringliggande regionerna med vilka de skall konkurrera. Utskottet vill också framhålla vikten av ett utökat och mera samordnat internationellt samarbete, särskilt i Östersjöregionen – nästan precis vad Reinfeldt var inne på många dagar efter vi hade skrivit betänkandet.

 

Så över till fiskodling. Näringen förefaller i dag vara i avsaknad av en framtidstro och det är svårt att få ihop en ekvation där lönsamheten minskar samtidigt som kraven på investeringar i ny miljövänlig teknik ökar. Det här är säkert riktigt. Enligt vad utskottet redan tidigare fått erfara ser EU vattenbruket som en framtidsnäring eftersom efterfrågan på fisk ökar samtidigt som fiskbestånden i världshaven minskar. Enligt utskottets mening bör näringen även ges framtidsmöjligheter i landskapet, eftersom den har stor betydelse i framför allt skärgårdskommunerna där skatteinkomsterna från näringen är betydande och där varje arbetsplats relativt sett är mycket värd. Beslutsfattarnas uppgift är här bl.a. att tillse att näringens miljöpåverkan framställs i en objektiv belysning mot bakgrund av adekvat forskning” och även informationen, kan man väl tillägga.

 

Jag går vidare till jordbruket. Jag citerar från utskottsbetänkandet: ”Enligt utskottets mening är det därför angeläget att även jordbruket ges rimliga verksamhetsförutsättningar och att övergången och anpassningen till det nya stödsystem som sannolikt är att vänta, blir tillräckligt långsam. Utskottet vill här särskilt framhålla att möjligheterna till en framtida satsning på energigrödor bör undersökas.” Det tror jag är mycket och det pågår det väl till viss mån också, både från privat och samhällets sida, men man kunde ytterligare trycka på här.

 

Jag skall inte nämna mera från näringsutskottets sida. Jag har anledning att återkomma till frågan också i november.

 

Som intresserad av miljöfrågor för småföretagare, för lantbrukare är det nog lite beklämmande att som privat person tvingas konstatera att landskapsregeringens meddelande om miljöhandlingsprogrammet betyder att man säger adjö till duktiga företagare som är väl förtrogna med sina företag och vill utveckla dessa och satsa på ny teknik. Tyvärr tvingas man konstatera att regeringen i det här fallet inte har tagit någon notis om de remissvar som har framförts under behandlingen. Vi företrädare för småföretag, som jag anser mig vara, som lantbruk osv. inom berörda branscher kan bara hoppas att landskapsregeringen, som tidigare, lite i alla fall, har visat att man står på småföretagarnas sida, inser vilket misstag som håller på att begås och inte bara i framtiden agerar lojalt stödparti för vattenskyddsföreningen. Nu måste man försöka tänka till, annars går det säkert så att det är flaggen som byter på många företag. T.o.m. har man hört i vårt samhälle att det är många som vill stoppa i andra länder. Man behöver ha en dialog med företagarna om hur man skall gå vidare i det åländska samhället. Jag tror vi alla är intresserade av en god miljö, särskilt vet jag själv att man är tvungen att ha en frisk och god jord för att kunna odla grödor. Vi har ganska nyligen i pressen kunnat ta del av undersökningar om kemikaliebomber som äter och vi köper i våra butiker. Vid provtagningar, även i dagsläget, är de största halterna från andra länder och då har man också transporterat dem många mil redan. Min slutsats är att antalet företag som inte klarar den här konkurrensen kommer att öka på hemmaplan. Man får maka på sig och det blir den här importen i stället; fast den totala marknaden växer så tappar de åländska företagen marknadsandelar och tvingas kanske lägga ner. Inga investeringar sker, ingen vill ta över företagen genom generationsväxlingar. Vi har en marknad som har blivit öppen runt om oss i Östersjön som är fråga om miljoner som vi säkert skulle kunna exportera, men vi tappar marknadsandelar – andra tar dem, precis som Reinfeldt sade.

 

Flera rapporter varnade också för detta redan innan vi gick med i EU, för våra höga kostnader och kanske också en låg produktivitet i många fall inom flera sektorer. Tyvärr har också de blivit sannspådda, men ytterligare med vår egen hjälp – och landskapsregeringen har inte gjort ett jota för att få någonting ute i skärgården. Det har gått många år och vi har inte sett satsningar, bara, bara nya regler hela tiden. Vi har flera kommuner, särskilt i skärgården, som kämpar på för att kunna bibehålla åtminstone sina arbetsplatser, men med ambitionen även att kunna öka dessa, att få de små miljövänliga företagen att öka, att skapa nya arbetsplatser. Många av dessa företagare, främst fiskodlarna i det här fallet, kämpar i en ständig motvind med förslag efter förslag som gör det ännu mera riskabelt att nyanställa och utveckla sitt företag under åländsk flagg.

 

Med tanke på befolkningsutvecklingen i många skärgårdskommuner behövs inte en ännu brantare uppförsbacke utan det behövs flera och stabilare arbetsplatser. Det är mot den bakgrunden högst upprörande att man inte kommer längre fram i de här frågorna med att hitta nya arbetsplatser, med att kunna lösa dessa problem utan det har blivit någon slags konspirationsteori här som gör en del företag till mer huvudansvariga än alla andra i miljöproblematiken. Jag vill understryka att alla skall vi kämpa för en bättre miljö, det är inte fråga om det, men det skall vara realistiskt.

 

Vi har också ett miljöstödsprogram som utarbetas för Åland – det är inte klart ännu – och när man började med miljöstödsprogrammet i riket kunde man konstatera att fosforanvändningen i lantbruket har minskat med 60 procent sedan början av nittiotalet inom jordbruket och användningen av kväve med 30 procent under motsvarande period. Men jordbruket har fortfarande utpekats som en stor belastare av våra vattendrag. Med sunt bondförstånd borde de minskade gödselmängderna märkas i form av en minskad belastning. Det finns därför skäl att misstänka att den s.k. diffusa belastningen, som kommer från annat håll också i samhället, har påförts jordbrukets konto; ingen annan vill tydligen ta ansvaret för den här typen av belastningar. I det första förslaget till miljöstödsprogram som man hade i riket hade myndigheterna antytt att en gård med husdjur skulle få använda högst 75 kilo lösligt fosfor per hektar åkermark under en femårsperiod. Inom landskapsgården och för den s.k. gröna sektorn, det finns mycket gröna, det gäller också golfbanor, finns däremot inga gränser för gödsling av fosfor. Jord- och skogsbruksministeriet bereder här en förordning – den kanske är färdig – där det första förslaget var att fastställa de maximala gödselmängderna för grönområden; enligt uppgift skulle användningen av fosfor på dessa områden få uppgå till 750 kilo lösligt fosfor under en motsvarande femårsperiod, dvs. tio gånger mera än vad man fick ha på en husdjursgård. Inte att undra på att belastningen på våra vattendrag inte minskar! Eftersom den här typen av belastning inte redovisas separat blir lantbruket här också lätt det som får bära hundhuvudet för de här sakerna.

 

Det finns säkert material att gå igenom under bordläggningen till november och jag tänkte återkomma då och mera gå in i detalj i programmet. Jag tycker att under tiden behöver landskapsregeringen diskutera frågan om hur framtiden skall se ut för våra näringar på Åland och hur man tänker gå vidare, fast programmet ligger i lagtinget, ingenting hindrar detta. Den uppmaningen vill jag ge och den tycker jag också att det är bra om alla kunde vara ense om. Själv har jag varit otroligt intresserad av miljöfrågor, även på min gård hemma, men efter sådana här regleringar och regler så minskat intresset säkert dag för dag att göra någonting som andra anser sig bättre vetande om. Det tror jag gäller många markägare ute i det åländska samhället i dag, det är inte bara lantbrukarna utan det är många andra, skogsägare också i det här fallet som bor på andra håll.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är ju så att vi står inför fullbordat faktum.  Varken näringar eller individer kan fortsätta vårt sätt att leva. Vi måste göra någonting för att vi skall kunna fortsätta att existera. Ltl Anders Englund tar upp en knepig fråga: miljö kontra ekonomi och byråkratisk lagstiftning, och det är en balansgång där. Personligen anser jag att miljön skall vara det övergripande, men det måste också ske i dialog med de människor och medborgare som drabbas, absolut! Lantmännen i Sverige har en kvinnlig ordförande och hon tog upp precis samma aspekter som ltl Anders Englund tar upp i sitt anförande, att nordisk djurskyddslagstiftning och livsmedelslagstiftning är ett bekymmer.

 

 

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren och jag är helt överens om att vi måste göra någonting för miljön, men vi skall inte slå undan benen för våra egna här hemma på Åland. Vi skall driva de här frågorna internationellt och i kontakter med andra stater runt Östersjön, men vi skall heller inte tillåta för mycket import från utomstående stater som inte följer vår lagstiftning på detta område. Då tror jag också att vi skapar en miljö för våra företag som har chans att utvecklas och att investera i ny teknik som fordras på detta område.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nej, så fungerar marknaden: försvårar vi det för vår djuruppfödning och vår livsmedelsproduktion så är det någon annan som stänger in grisar och kor i bilar och kör runt omkring i hela Europa. Det är viktigt att man jobbar på många plan. Men jag är ändå försiktigt optimistik. Jag ser en möjlighet i det här. I en intervju med en massa kockar och innekrogar i Stockholm så frågade man vad den största trenden är inom restaurangbranschen och då säger man ökad råvarumedvetenhet, närproducerat och ekologiska varor. Man dammsuger hela Norden på exotiska matprodukter som man kan använda i restaurangkök. Jag tror att vi står inför någon slags paradigmskifte inom hela den här branschen också. Som sagt, hela Norden måste vara stark i EU när det gäller hur vi producerar livsmedel och hur vi tar hand om våra djur.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Men det är just här som vi har grejen! Då kan vi försvåra importen från andra länder som inte uppfyller våra krav på god odlingssed och användandet av kemikalier. Bort med de produkterna från butikshyllorna! Vi är överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant och bra anförande som ltl Anders Englund höll. Jag kan bara hålla med och säga att det är den här beskrivningen som vi också har fått av företagarna här och det är bra att man lyfter fram den här sidan för det är en viktig aspekt som vi också har att ta hänsyn till. I social- och miljöutskottet tittade vi mycket på miljön och vi kan konstatera att även den biten är viktig, men det gäller att få de här sakerna att gå ihop för annars kommer vi inte att lyckas med våra miljökrav om man inte jobbar i harmoni med varandra. Det var ett viktigt anförande, men man måste ändå medvetandegöra alla på att detta är en fortgående process och frågan är hur lång tid den tar, men vi kan inte leva med de miljöföroreningar som vi har i dag utan vi måste gå ner. Hur vi skall gå ner och kanske vi inte skall ligga absolut på vågens framkant där utan vi kan hålla tillbaka lite för det slår väldigt hårt i ett så här litet samhälle.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman! Jag är helt överens med ltl Åke Mattsson att så här behöver det gå till. Det har tydligen inte skadat att programmet har legat ganska länge i social- och miljöutskottet. Jag stöder det och det kunde ha varit där någon vecka till, så hade man kanske diskuterat allt detta och fått en samstämmighet om hur vi skall sköta frågorna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Hade vi sett en sådan möjlighet vid horisonten skulle vi nog ha jobbat vidare åt det hållet, det är en uppsjö av paradoxer i det här och programmet kunde ha bearbetats lite till innan det kom, så hade man haft möjligheten, men som programmet var upplagt gick det inte komma längre än vad vi kom i samstämmighet. För den skull behöver man inte säga att det är ett dåligt program och att det är ett felaktigt program, men det kanske inte är ett tillräckligt moget program.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund pratar om att vi inte skall ha några lagsträngeringar för att göra det bättre för miljön utan man skall ge fria händer och det skall köras med lite Vilda Västern, upplevde jag ett tag. Sedan blev det intressant när ltl Anders Englund säger att vi måste ändå göra någonting för att förbättra vattenmiljön för att den inte är bra som den är i dag och vi måste göra någonting. Har då ltl Anders Englund några förslag: vad skall man göra, hur är det? Du kanske sade det i ditt anförande, om jag missade, får du chans att upprepa det!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det första vill jag svara på att det är en sak att med lag fastställa spelregler, men det är en myndighet som efter egen agenda berättar hur det skall skötas med förordningar osv. Det stämmer inte alla gånger överens med det som vi diskuterar när vi fastställer en lag eller någonting. När det för det andra gäller hur vi skall göra så är det nog en svår fråga att säga rakt ut. Det är mycket som påverkar vårt samhälle. Det är våra utsläpp från fordon, det är våra utsläpp från både åker och skog, det är ingen hemlighet att det kommer lite, men det måste vara rimliga regler för allt som man skall besluta om. Vi har möjligheter här med också annan energi och drivmedel.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det som jag har fått höra när jag har träffat folk har varit att miljöstödsprogrammet är ännu tuffare än miljöhandlingsprogrammet och att det verkligen är byråkratiskt. Vad jag förstår ifrågasätter inte ltl Anders Englund miljöhandlingsprogrammet, men om vi går vidare och börjar se möjligheterna så är inte möjlighet, ltl Anders Englund, att importen måste minskas och vi skall satsa på åländska grödor, vi skall gärna köpa åländskt så mycket det går. Men är inte det också ett steg vidare i att försöka använda ekologiskt så mycket som möjligt och verkligen stöda den näringen? Det skulle vara bra att utveckla också den, men det har jag förstått att det skall vi inte gå in och göra för då är vi på fel väg – jag ser redan nu hur det skakas på huvudet!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är helt klart att vi skall försöka tillverka så mycket produkter på hemmaplan som möjligt och ha en närhet till konsumenterna av det som vi producerar, särskilt om jag talar om jordbruket samt även från fiskodlingen och den verksamheten, allt som vi kan göra, även på energiområde. Det är otroligt viktigt med närheten till allt och den kommer att bli bara viktigare och viktigare i framtiden. Utvecklingen går mot mindre oljeberoende och import. Så borde det vara på alla områden. Vi har områden där det kan vara svårt att minska. Vi har flyg, båt, turism, resande, allt sliter på miljön.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var ett ganska känslosamt anförande som ltl Anders Englund hade och det är säkert som ltl Anders Englund sade att många känner på samma sätt, särskilt också bland jordbrukarkåren. Men om en sak skulle jag tror att vilja ha ett förtydligande, nämligen att Fredrik Reinfeldt i Sverige hade sagt att miljön är en fråga för EU och att man inte skall ha hårdare krav på ett ställe än någon annanstans. Samtidigt avslutar ltl Anders Englund sitt anförande med en känga åt landskapsregeringen med att säga men andra tror sig veta bättre om miljön! Varför skulle EU veta bättre än vi själva?

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Anne-Helena Sjöblom missförstod mig. Jag menar att vi tar en strängare lagstiftning på hemmaplan än vad EU kräver. Även om vi försöker följa EU:s lagstiftning här i lagtinget så gör man förordningarna och tolkningarna strängare ut till den som det berör. Det är där som misstaget ofta görs på hemmaplan. Vi skall, precis som Reinfeldt sade, påverka i EU där vi är med, fast vi inte har så mycket talerätt där, men med det lilla vi kan ha.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund menar alltså att kommer det direktiv från EU om hur miljöfrågorna skall skötas, så skall vi bara svälja och ta emot dem utan att vi själva här skulle ta ett ansvar för den närmiljö vi lever i!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Anne-Helena Sjöblom försöker missförstå den här frågan igen. Inte skall vi själva några regler med hull och hår! Det är mycket viktigare att man går in för EU-regler som är lika över hela Europa. När en företagare i Tyskland vill sälja produkter hit som produceras under helt andra förhållanden och med andra tillåtna kemiska preparat och allt möjligt samt kanske billigare arbetskraft, så skall vi bara svälja allt och tillåta det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund tog upp frågan om vilka varor som skulle vara tillgängliga och vilka som skulle kastas ut. Jag vill påstå att på en fri marknad är det så att om folk får reda på att de här varorna är olämpliga, de innehåller bekämpningsmedel, då köper man dem inte, man kommer att köpa de varor som man tycker är kostnads- och hälsomässigt bäst lämpade för konsumtion. Förbjuda och kasta ut kan man inte, men man kan upplysa om att så här är det, det har våra hälsomyndigheter stor orsak att göra, .tex. det som har framkommit av ltl Anders Englunds anförande att man har tagit prover i Helsingfors som innehöll mycket mera bekämpningsmedel; får folk reda på det så åker de ut av sig själva, för de varor som inte säljs kommer aldrig i något köpmannasortiment flera gånger.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är importen av varor till vårt område som konkurrerar med vår produktion när vi producerar under miljövänligare förutsättningar och med andra regler. Är jag eller ltl Sune Mattsson ägare i ett bolag i Italien och skickar hit varor, så tycker ltl Sune Mattsson att detta är okej!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Inte kan vi på en fri marknad börja förbjuda varor, men däremot måste vi upplysa om hur hälsovådliga de är och hur mycket de innehåller av gifter osv. Då köper ingen dem, så vi har ingen möjlighet, ingen människa köper någonting som vi skickar från Italien om de får reda på att det här är hälsovådligt. Så enkelt är det, men det måste i så fall komma fram. När det gäller jordbrukets belastning, som ltl Anders Englund var inne på och hur mycket man har minskat, så skriver faktiskt social- och miljöutskottet att det t.ex. inte framgår hur en 20-procent minskning av totalbelastning av kväve och fosfor skall åstadkommas och vad det kommer att innebära för jordbruksnäringen. Man har sagt i miljöhandlingsprogrammet vad som skall göras men ingenting om hur det skall åstadkommas och vi har fått fram att det är väldigt svårt för jordbruket att minska 20 procent av de siffror som ltl Anders Englund tidigare läste upp här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag uppfattade det som att ltl Anders Englund begärde ett stöd för tankegången att landskapsregeringen under bordläggningsperioden skall allvarligt överväga konsekvenserna av ett miljöhandlingsprogram. Det stöder jag och det tycker jag att man borde ha gjort för länge sedan – men bättre sent än aldrig! Ltl Anders Englund var inne på utpekade näringar och jag håller med om att demokratin här har visat sin baksida eftersom man så tydligt pekar ut vissa näringsgrenar som ensamt skyldiga till miljöproblemen. Det här är glesbygdsnäringar väldigt mycket, med få väljare. Så ser jag det som. Det verkliga problemet i världen är växthuseffekten. ÅSUB har tagit fram en rapport om att vi är tredje största koldioxidutsläppare per capita i världen, och ingen pratar om det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag har i princip samma uppfattning som ltl Mats Perämaa och kan bara konstatera många som har talat mot dessa näringar och drivit på för strängare regler, så hela det partiet är i dag inte närvarande här i salen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag skall fortsätta där jag slutade. Koldioxidutsläppen och växthuseffekten är det stora miljöproblemet för oss allihop. Östersjön kommer att påverkas av det också väldigt mycket och temperaturen stiger. Men här har vi det stora antalet väljare; här är det fråga om koldioxidutsläppen från fartygstrafiken, biltrafiken och här blir det väldigt svårt för vissa partier att komma till radikala förslag om nedskärningar. Jag vill inte gå emot någon annan näring, det gör jag absolut inte, men här ser man tyvärr hur demokratin fungerar och nu har den visat sin sämsta sida.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag kan ytterligare konstatera koldioxidutsläppen i Finland, i maktens boningar där regering och riksdag sitter, så är i Helsingfors dubbelt större än vad de är i Stockholm. Det visar att nog har man säkert någonting att göra på de platserna också. Hur diffusa utsläpp sedan redovisas i diagrammen, det är kanske svårt att få fram det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är lätt att i ett sådant här miljöhandlingsprogram söka syndabockar och då är det ofta lättast att angripa dem som är minst intressanta när det gäller val brukar jag säga. Det är de näringarna som har varit nämnda utan att jag nu nämner dem. Det märkliga i miljöhandlingsprogrammet är att man överhuvudtaget inte har tagit upp luftutsläppen som kommer från all trafik uppifrån samt nedsläppen utifrån det. Man nämner inte heller de många oljeutsläpp som kommer från all trafik som går på Östersjön i dag och angriper inte det problemet heller. Jag påpekade tidigare i ett anförande vikten av att man skulle bilda någon typ av organisation eller ett Östersjöråd som hade någon sorts beslutanderätt, för jag ser att det är slutligen dit man måste komma.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med ltl Brage Eklund att eftersom inte den här typen av belastning redovisas separat alla gånger så blir det lätt att det är andra som får bära hundhuvudet för det. Så är tyvärr fallet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är klart att det är andra, större ekonomiska krafter som påverkar de besluten om man går in och rotar i det och vill vi fara billigt på Södersemester, ingen vill angripa lufttrafiken som släpper ut och mycket annan trafik, kanske frakttrafiken också påverkar våra konsumentvaror. Man behöver lite tänka ibland när man angriper en näring och tänker på helheten i stället någon gång, så kanske det skulle vara mera förtroendeingivande.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att vi har samma uppfattning!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag kan inte heller låta bli att kommentera landskapsregeringens sätt att organisera sitt arbete. Vi diskuterar här i mångt och mycket ödesfrågor för glesbygden och skärgården, miljöpolitiken, som är väldigt viktig och därtill hörande näringspolitik och då väljer landskapsregeringen att samtidigt vara i skärgården och diskutera andra frågor – en intressant situation! Med tanke på de löften som har getts av landskapsregeringen att man skall kompensera de arbetsplatser som eventuellt försvinner i samband med att man minskar möjligheterna för fiskodlingen och jordbruket att verka och alltså skapa andra arbetsplatser kan jag konstatera att i dag kommer landskapsregeringen på skärgårdsnämndens möte att kritiseras för att man har gått in för att upphandla driften av skärgårdens biltransport och mjölkbudslinjerna med fasta åländska företag. De löften man ger överensstämmer inte med handling. Man håller igen på och förorsakar att vi kanske tappar ännu flera arbetsplatser.

 

Jag måste referera till det svenska riksdagsvalet jag också. Centerns partiordförande Maud Olofsson uttryckte sig väldigt bra i sin valkampanj. Hon pratade om morötter – morötter, morötter, det är det enda sättet att komma framåt i miljöpolitiken. Hon pratade om miljöteknik, man måste satsa på teknisk utveckling och utveckling av tekniken skapar arbetsplatser och den färdiga produkten i sista änden skapar arbetsplatser. Det är så här man skall gå tillväga. Ingen pratar om piskor mera. Landskapsregeringens sätt att driva miljöpolitik är förlegat genom att med förbud och hot dra in på verksamheten. Maud Olofsson sade också att man måste ha befolkningen med sig, och det överensstämmer med mitt sätt att se på saker. Skapar man en konflikt som landskapsregeringen nu har gjort leder det till precis vad vi håller på med här, det leder till ingenting! Man för fram ett handlingsprogram utan att ha det förankrat, utan att ha det folkliga stödet och då låser det sig och då händer ingenting. Då blir det som förut nämndes en hyllvärmare och bara en pappersprodukt. Nu är, som sagt, landskapsregeringsledamöterna inte här, men jag hoppas att budskapet går fram ändå.

 

Det miljökontrollprogram som nämndes här tidigare, ett program där fiskodlarna själva står för och betalar för att landskapets byrå utför provtagning runt fiskodlingarna på vissa referenspunkter och andra mätpunkter, det arbetet har pågått i många, många år nu och vi har med skattemedel gått in för att göra en långtidsutvärdering av mätningarna, det arbetet har i enlighet med det som ltl Danne Sundman sade varit färdigt sedan mars månad och då blir man förvånad över varför inte landskapsregeringen ännu plenum har tagit ett beslut om utvärderingen så att dokumentet kunde ha varit offentligt och vi kunde ha behandlat det här. Jag vet inte vad man har kommit fram till i utvärderingen,  men lite konstigt blir det att diskutera näringens framtid utan att veta vad den faktiska påverkan av fiskodlingarna på närmiljön.

 

Så till en behandling här i lagtinget under våren 2005. Vi lade ett miljöspörsmål från oppositionen där jag var första undertecknare. I slutet av behandlingen lade vi fram ett klämförslag om att regeringen skulle komma fram med ett lagpaket bl.a. om miljötillstånden och då tänkte jag passa på att läsa lite ur det betänkande som social- och miljöutskottet har gett. Det står så här: ”Under beredningen har längden på tidsbegränsade tillståndsbeslut enligt vattenlagen och miljöskyddslagen diskuterats. Det har bl.a. framförts att tillstånd med kort varaktighet hämmar anskaffning och utveckling av ny teknik.” Det var precis det här som vi resonerade om i samband med det spörsmålet. Då lovade ansvarige ledamoten Lindeman att under hösten 2005 skulle vi få ta del av sådana förslag – det har inte kommit. Det är nu ett år försenat. Det här visar att man kunde ha gjort en hel del under tiden. Jag hade tänkt citera ur stenografiska protokollen hur FS-gruppen bemötte vårt klämförslag och lovade att för sin del arbeta för att miljötillståndslagen skulle ändras, men nu har jag inte sett en enda person ur FS-gruppen här på flera timmar, miljöfrågor och näringspolitik tycks inte intressera FS överhuvudtaget. Men ltl Fredrik Lindqvist sade i varje så här: ”Jag kommer att jaga ansvariga ministern med blåslampa så länge jag är med.” Ingenting har hänt!

 

Fru talman!

Så tänkte jag komma med några visioner. Skolfartyget Michael Sars är ett mycket bra skolfartyg. Det anskaffades medan vi liberaler var i regeringsposition och det är vi nöjda med och vi är glada för att det utfaller väl. En vision som jag har haft hela tiden är att Åland kunde profilera sig på det marinekologiska området. Varför inte göra skolfartyget till ett kombinerat skolfartyg och miljöforskningsfartyg? Ett forskningsfartyg har det varit tidigare och det här kunde verkligen profilera oss och den åländska högskolan samt den åländska sjöfartsutbildningen. Jag tycker att det borde lämpa sig väldigt bra att kombinera elevutbildning med forskning samtidigt, alltså eleverna för fartyget medan man utför forskning.

 

En annan vision på miljöområdet. Etanolproduktion från jordbruk, skogsbruk, sockerbetor osv. har vi redogjort för tidigare och det anser vi att vi skall arbeta med vidare; det finns ett annat energiområde som är lagt under stor utveckling för övrigt i världen men inte diskuteras särdeles mycket här. Förutom bioenergi kommer vätet så småningom – vi pratar om grundämnet väte – att ha en stor roll i energikonsumtion/produktion i framtiden. Då skulle jag vilja att vi skulle förena våra vindkraftverk med en försöksanläggning där man bryter ut väte ur vatten. Vindkraften har den kanske enda negativa effekten, förutom att man kan tycka att det stör rent fysiskt, att vindkraften inte kan lagras. Kunde man då bryta ut vätet ur vatten så har man genomfört lagringen. Bränslecelltekniken kommer väldigt starkt och bränslecellen fungerar så att man för in väte i den och så får man ut elektricitet. Det här skulle jag be att landskapsregeringen kunde överväga att se om man på EU-nivå, på riksnivå, kunde åstadkomma en finansiering av en försöksanläggning i samband med vindkraften här på Åland.

 

Jag hade tänkt lägga ett klämförslag i det här skedet som slut på mitt anförande, men eftersom ärendet bordläggs avvaktar jag med det till nästa debatt i november.

 

 

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det var intressant att höra ltl Mats Perämaa. Men det var en sak som jag fundera på. Nu är landskapsregeringen till skärgården och träffar skärgårdskommunerna. Om de ansvariga skulle ha stannat hemma skulle de då ha blivit kritiserade för det. När jag var uppe i talarstolen tidigare pratade ltl Mats Perämaa om att socialdemokraterna är så skärgårdsovänliga. Jag trodde att ltl Mats Perämaa var för skärgården och jag föreslår bordläggning för att de skulle hinna med skärgården och sedan också kunna vara med när miljöhandlingsprogrammet diskuteras. Om vi är riktigt ärliga nu, så sitter vi fyra-fem lagtingsledamöter i salen, så kanske det inte var så dumt att bordlägga det, för de vet ju att det är klart.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det faktum att vi är så här några här kanske tyvärr visar hur lite den här församlingen tror på miljöhandlingsprogrammet. Det finns ingen som mera tror på att det här kommer att leda till någonting. Så uppfattar jag det. Nu är vi några flera här! Vad gäller skärgården så självklart om landskapsregeringen har bestämt sig för ett datum när man skall ha möte med skärgårdsnämnden måste man åka på det. Men man har organiserat det på det viset att man har lagt skärgårdsnämnden på en plenidag, och om man organiserar det så att man har två möten samtidigt leder det till att man kommer att vara borta från det ena. Det är en organisationsfråga och jag hade hoppats att landskapsregeringen hade bättre förmåga på det området!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ärendet bordlades för två dagar sedan till i dag. Jag trodde inte att det skulle vara så många kvar på listan. Är det inte så att man i alla fall försöker vara lite effektiv på det sättet. Oftast är våra plena slut vid den här tiden på fredagarna. Man försöker i alla fall hinna med och ger på det sättet skärgårdskommunerna lite tid. De har mycket att göra, det är så.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det här blir petitesser, men när talmanskonferensen tog ställning till den här sessionen tror jag att man i ett tidigt skede hade bestämt sig för att denna fredag skulle vara sista lagtingsdag. Det måste man ha vetat för jag när skärgårdsnämndens kallelse kom, nämligen för en och en halv vecka sedan. När man lade skärgårdsnämndsmötet visste man att det är plenidag samtidigt, man kunde förstås inte veta hur länge vi skulle diskutera. Det är alltid så att de stora ärendena kommer alltid till avgörande i slutändan på sessionstiden. Det här var ett sätt att organisera och nu har vi resultatet av det. Men miljön blir lidande genom att vi skjuter ärendet framför oss igen i en och en halv månad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Landskapsregeringens miljöhandlingsprogram har nu behandlats i näringsutskottet, där vi ingående fördjupade oss i de områden som specifikt berör näringsfrågor, nämligen fiskodling, jordbruk och turism. Jag har dock inte kunnat omfatta näringsutskottets utlåtande som överlämnades till social- och miljöutskottet utan reserverade mig följaktligen med följande motiveringar.

 

Jag understöder varmt – och här är jag enig med utskottet – att ett utökat och mer samordnat internationellt samarbete, särskilt i Östersjöregionen är av yttersta vikt, men – och här går åsikterna isär – jag vill att Åland skall vara en föregångare inom miljöskyddet i Östersjön, vilket vi de facto på många sätt och vis är i och med handlingsprogrammet.

Jag vill att vi via vår regering och våra politiska kontakter i öst och väst samt inom alla samarbeten där Åland har representation skall förmå regeringar i Östersjöregionen att förstärka miljöskyddet och strängera miljölagstiftningen i respektive land i enlighet med eller ännu större starkare än Ålands landskapsregerings miljöhandlingsprogram. Om inte, får vi väl ställa vårt hopp till EU som herrarna Reinfeldt och ltl Anders Englund förespråkar, men det brukar inte heller vara så populärt! Svåra frågor avgörs många gånger i Bryssel och som lokala politiker kan vi då skylla på överstatliga beslut långt borta från människorna, men är det att ha ansvar? Jag tycker inte det.

 

Vi som bor här mitt i havet, mitt i Östersjön, skall väl gå i bräschen för att göra allt som står i vår makt att förmå länderna runt omkring oss att minska på utsläppen till det känsliga innanhavet. Vi är bereonde av rent vatten mer än någon annan, men vi måste föregå med gott. Vi kan inte kräva av andra sådant som vi inte uppfyller själva. För åländskt näringsliv är det här en ödesfråga. Vilken näringsverksamhet vill och kan man upprätthålla på Åland i framtiden om havet är förorenat? Många företag ser faktiskt hållbar utveckling som en lönsam faktor. Utveckling på bekostnad av miljön är ett kortsiktigt agerande. Utveckling i samverkan med miljön, där man begränsar sin miljöpåverkan till ett minimum, kommer långsiktigt att leda längre. Det är min övertygelse, och jag vet att jag inte är ensam om den, även om jag var ensam i näringsutskottet om de åsikterna.

 

Utskottet har också fördjupat sig i fiskodlingen. Jag anser att fiskodlingsnäringen har ett ansvar för att åtgärda sina utsläpp samtidigt som landskapet bör ge näringen förutsättningar för en framtida verksamhet som är baserad på miljömässig och ekonomisk hållbarhet. Jag anser även att landskapet, eftersom man i tiden har medverkat till att bygga upp fiskodlingsverksamheten, har ett ansvar att föra en konstruktiv dialog med fiskodlingsnäringen i samband med genomförandet av miljöhandlingsprogrammet och den här dialogen måste börja komma igång snarast. Fiskodlarna är, som jag har förstått, också intresserade av att sträva till att verksamheten skall drivas på ett så miljöanpassat sätt som möjligt. Här måste det gå att få igång konstruktiva diskussioner och dialog, det har många talare före mig sagt och jag understöder det, men jag vill inte att man skall ge avkall på miljömålen, det är faktiskt de som måste prioriteras och som man skall sätta i första hand. Sedan kommer det att kosta pengar och det kommer att drabba enskilda, det tror jag säkert, men min övertygelse är att om miljön segrar så kommer både människor och ekonomi att bli långsiktiga vinnare.

 

Beträffande jordbruket och dess miljömålsättningar har näringsutskottet och jag olika uppfattning om möjligheterna att övergå till ekologisk odling i hela landskapet. Jag anser att en total övergång till ekologisk eller kretsloppsanpassad odling bör vara ett mål, en vision, för landskapet Åland. Jag anser att vi står vid ett vägval. Skall vi fortsätta odla konventionellt och konkurrera med allt billigare jordbruksprodukter från regioner runt omkring oss? Vi har hört ltl Anders Englund måla upp ett ganska skrämmande framtidsscenario. Skall vi konkurrera med billigare jordbruksprodukter från regioner där man har lägre produktionskostnader eller skall vi vara på vågens framkant och lägga om hela Ålands jordbruk till ett kretsloppsanpassat sådant? Här i salen finns många kunniga jordbrukare som är företagare som självfallet vill leva på och utveckla sina företag och det är självklart att om man måste lägga om sina produktionsmetoder så är det både svårt och dyrt, det är en svår process. I dag finns det många som är skeptiska till tankarna om ett ekologiskt eller kretsloppsanpassat Åland.

 

I miljöhandlingsprogrammet undre rubriken ”Jordbruk, långsiktiga mål” lyder första stycket:

”minimera och väsentligt minska belastningen av näringsämnen, partiklar och organiskt material så att jordbruket bedrivs enligt principen om ekologisk hållbarhet.” Men om ett ekologiskt hållbart jordbruk skulle ge den enskilda företagaren mer pengar i plånboken, skulle det då vara intressant? Om kretsloppsanpassning skulle ge Åland ett nytt varumärke som skulle gynna näringen långsiktigt?

 

Det finns gott om ekologiska kunder i hela Europa, främst i storstäder, där man är mån om sin och sin familjs hälsa, folk med pengar som är beredda att betala för rena hälsosamma produkter. Det här ligger definitivt i tiden. Vi hörde ltl Katrin Sjögren ta ett exempel från närområdet Stockholm. Jag har ett annat exempel. Ett stort finskt bageri beräknar att förbruka 900 ton ekologiskt råg- och vetemjöl i deras nya kravmärkta produktion under det här året och huvuddelen av brödet skall gå på export till Tyskland. Ekobrödet är dessutom nyckelhålsmärkt, det är gott och det finns i en förpackning som sticker ut – snygg design är viktigt också.

 

Ett annat exempel är barnmat på burk. Det har mina kolleger i socialdemokraterna länge pratat om. Ekologisk barnmat på burk är en snabbt växande marknad. I Norden ligger vi dock långt efter övriga europeiska länder. I Tyskland är t.ex. i stort all barnmat ekologisk och i Storbritannien är 70 procent av barnmaten på burk ekologisk. Jag ser att det finns nischer där Åland skulle kunna vara med och visa framfötterna.

 

När det sedan handlar om att öka efterfrågan på ekoprodukter har nu landskapet tagit beslut på att köpa in ekologiska lokalproducerade varor till sina skolor och inrättningar och det är mycket bra, men jag skulle vilja att man tar ett steg till och stöder de ekologiska odlarna med marknadsföring, förpackning och logistik. Det kan vara ett sätt att stimulera till att fler lokala producenter vill börja odla kretsloppsanpassat, vilket leder till att vi får ett bredare sortiment samt att sortiment som finns till avsalu skulle räcka under en längre tidsperiod än vad som nu är fallet.

 

Vad beträffar näringsutskottets utlåtande om turismen omfattar jag skrivningarna till fullo. En god miljö och framför allt en god vattenmiljö är synnerligen viktig för turismen.

 

Jag vill med dessa ord säga att jag stöder landskapsregeringens miljöhandlingsprogram.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen behöver inte känna sig ensam i näringsutskottet om att tycka att vi skall vara framme internationellt med höga miljökrav. Vi skriver också i näringsutskottets utlåtande att internationellt samarbete bör lyftas upp. Här bör samarbete var det ledande ordet. I Nordiska rådet har Åland en hög svansföring vad Östersjöns övergödning beträffar och vi kommer att nå goda resultat utan att skriva våra grannländer på näsan om obefogade eller för höga fordringar. Jag tror i alla fall att det är samarbete och gemensamma funderingar som går längre än höga krav.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det är sant att i synnerhet ltl Raija-Liisa Eklöw arbetar hårt just inom Östersjösamarbetet för att få till stånd ett gott samarbete inom miljöarbetet. Det arbete som utförs är viktigt, men jag kritiserade just utskottets skrivning om att näringarna på Åland inte skulle bli föremål för en strängare reglering än i de omkringliggande regionerna med vilka de skall konkurrera. Jag håller med om att det inte är bra på lång sikt, men jag hävdar ändå att Åland bör gå i bräschen eftersom vi bor här mitt i Östersjön. Vi är så oerhört beroende av ett rent vatten.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vi måste ta initiativ, men jag tycker också att vi måste vara realistiska med våra krav på våra grannländer eftersom det är så stora gemensamma problem som uppstår om vi går in för högre krav än vad de andra har. Vi kan inte ensamma nå de målen. Vi tar upp dem sakta i våra kontakter med våra grannländer och då når vi fram. Vi skall inte skriva dem det på näsan.

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ibland tycker jag nog att våra grannländer skulle behöva få någon liten väckarklocka och en liten puff för om man skall vara ärlig så inte har det hänt så speciellt mycket på miljöområdet i våra grannländer och allra minst längre söderut, så jag vill att Åland skall verka som en väckarklocka.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Som man märker i den här debatten är det svårt att helt ta avstånd från någons anförande. Det som ltl Carina Aaltonen har anfört är i stort sett också det som man kan hålla med om, men ändå har allt sitt pris och det är det som gör att saker och ting ställs mot varandra. Det är en komplex fråga med mycket paradoxer och naturligtvis är det roligt att ligga på vågens framkant, men det kostar enormt mycket. Det är ett fruktansvärt pris som vi kan betala för enskilda företagare och kanske för hela Åland, att skatteunderlaget försvinner osv., att det blir utflyttning härifrån, så man måste se på den biten också. Det är extremt viktigt att man använder sunt förnuft. Det kanske man också skall göra när man pratar om den ekologiska odlingen. Det finns många undersökningar som visar att de produkterna alls inte är bättre; det kan vara mögelskador osv. som gör att de här produkterna t.o.m. är farligare än sådana som är besprutade. Det är ingen självklarhet att ekologiskt är bra. Att börja prata om att hela Åland skall övergå till det är en sådan sak som kan vara ganska svårt att få befolkningen med sig.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag säger att det kommer att kosta. Vi har en landskapsregeringen som är beredd att ta det priset. Om man ser i dag vad jordbruksnäringen omsätter så är det ungefär 20 miljoner euro, varav 15 miljoner är stöd. Om vi tar fisksidan är det 15 miljoner euro, varav av ingenting är stöd. Visst handlar det alltså om pengar. De pengar som går till stöd i dag till konventionell näring borde man också kunna utöka om man vill lägga om hela jordbruket till kretsloppsanpassat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är kanske inte så enkelt att man bara lägger om det. Jag har själv diskuterat och funderat lite med min odling och har konstaterat att det gräs som jag hade för avsikt att odla ekologiskt så var det ingen jordbrukare som ens ville ta vara på om man fick det gratis, man vägrade ta det! Dagens kor mjölkar inte med den här typen av gräs och på det sättet som man vill ha i dag, man kan inte blanda ihop det. För att driva ett jordbruk och få det att fungera är det på en helt annan nivå än vad det blir med ekologisk odling. Som jag sade tidigare, de människor som gör det och odlar grönsaker på stora gårdar är väldigt få och de är enormt kunniga, skickliga och duktiga; man kan inte producera hur många sådana som helst, så det måste man vara beredd på. Stödet för att gå över till ekologisk odling räcker inte speciellt lång. När det gäller miljön är man väldigt riktad. Socialdemokraterna var inte villiga att ge ens en cent när det tidigare här gällde att besiktiga farmartankar, men nu kan man tydligen ödsla miljoner på den här grejen! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Åke Mattsson! När jag tidigare här i dag hörde Ålands producentförbunds ordförande så blir man lite förskräckt också med framtidsutsikterna för det åländska jordbruket. Jag vill att vi skall ha en levande landsbygd och ett levande jordbruk framöver och om vi då på sikt skall kunna ha det så kanske en övergång till kretsloppsanpassat jordbruk skulle vara ett sätt och ta marknadsandelar på just den växande ekologiska marknaden i stället för att komma för sent som har varit fallet på många andra områden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen och jag har lite olika åsikter på den ekologiska odlingen och framför allt har jag påpekat tidigare att ekologisk odling kan växa i den takt som konsumenterna handlar; annars står vi här med en överproduktion som vi får sälja till konventionellt pris vilket leder till att alla jordbrukare går i konkurs mer eller mindre. Det är den odlingens verksamhetsförutsättningar i dag, och det kommer inte att bli några ändringar. Det skulle vara intressant att veta hur många här i lagtinget av alla 30 lagtingsledamöter som handlar ekoodlad mat hela vägen. Jag tror att det sist och slutligen inte är så många. När det gäller ytterligare ltl Carina Aaltonens visioner om ekoodling skulle hon också kunna tala om vad vi skall göra med Chips, vad skall vi göra med ÅCA och vad skall vi göra med Ålands grönsakslager som fordrar en viss mängd produkter i dag för att kunna existera?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Den här diskussionen mellan ltl Brage Eklund och mig känns välbekant vid det här laget! Om vi börjar med hur vi skall försöka öka antalet odlare och framför allt konsumenter så vill jag att landskapet skall gå in – kanske med EU-projekt eller annat – och stöda de ekoodlare som finns i dag med marknadsföring, förpackningssystem och logistik. Vad som händer i förlängningen om hela Åland skulle bli kretsloppsanpassat? Ja, då skulle t.ex. mejeriet inte behöva ha två linjer, då skulle man kunna köra allting i den existerande linjen fast med ekologiskt; trädgårdshallens alla produkter skulle också köras ekologiskt osv. Att i dag har två system kanske inte är långsiktigt genomförbart.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! När det gäller de stöd som ltl Carina Aaltonen säger att man skall ge till ekoodlarna så vet jag ju vad socialdemokraternas inställning normalt är till stöd när det gäller jordbruket. Därför vet jag inte hur de nu skulle kunna börja öppna plånboken helt plötsligt och ösa ut ännu mera! Frågan är hur länge de orkar betala den delen förrän de drar in alltihopa och så står vi där! Plånboken styr och du kan inte påverka konsumenterna annat än med en attitydförändring och det kommer att ta lång tid. När det görs en sådan här stödform som ltl Carina Aaltonen pratar om så skall den också notifieras i EU och godkännas.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman! Jag tror att vi i så fall behöver gå in med exportstöd, marknadsföringsstöd och sådana saker som det finns system för redan i dag. Marknaden på kort sikt tror jag inte att ligger på Åland utan i Tyskland, i storstäder, där hälsofrågor, skönhet och allt det här är viktigare och där man är beredd att betala. Hur landskapsregeringen skall genomföra en sådan här satsning på ekologisk marknadsföring av produkter kan inte jag stå här och säga, men det tycker jag att de bör utreda och sätta igång med i enlighet med vad som sägs i miljöhandlingsprogrammet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag har varit förvånad under hela debatten över att hela regeringsbänken har varit tom. Nu har jag hört att samtliga ministrar är på skärgårdsnämndens möte, så då vet vi det! Skärgården har alltid varit viktig för mig, men nog undrar om den här regeringen är en lekstuga när alla ministrar skall sitta i en sådan instans. 

 

Det har varit en lång debatt, jag tänkte för att korta ner tiden inte ta upp allt som jag tänkte säga om de näringar som berörs av miljöhandlingsprogrammet utan jag kan bara säga att det som ltl Brage Eklund och producentförbundets ordförande och tillika ltl Anders Englund sade så stöder jag ganska långt.

 

Jag begärde en replik på ltl Carina Aaltonen, men strök mig och kan ta det nu för att spara lite tid. Hon sade att när det gäller ekologisk odling är det viktigt att vi skulle vara på vågens framkant, och det är alltid viktigt, men problemet är att det inte finns några konsumenter på framkanten. Frågorna löser sig absolut av sig självt den dagen det finns en verklig efterfrågan. Många landsbygdsföretagare och jordbrukare har problem med lönsamheten i dag, man söker aktivt efter nya nischer, nischer där man faktiskt ser att man kan förbättra sin lönsamhet, men den här nischen existerar inte i verkligheten tillsvidare. Visst, ltl Carina Aaltonen, är det så med de flesta människor att förändringar, inte vill man riktigt ta dem, man vill göra såsom man alltid har gjort om det går, men så är det inte inom jordbruksnäringen i dag, utan man måste leta efter nya alternativ och, visst, det kan finnas nischer. Men jag vill upprepa helt kort vad jag sade i remissen till social- och miljöutskottet om detta. Det sägs ofta hur stor ekologisk areal vi har fått, ja, på tio år har det ökat från 300 hektar till 2000 hektar. Det är jättebra! 14,5 procent av den åländska arealen odlas ekologiskt, men inte är det något jordbruk som drivs där mera, det är snart 14,5 procent som ligger i träda. Och varför är det så? Jo, därför att stödet för ekologisk odling är så pass stort. Nu pratas det från socialdemokratiskt håll om ytterligare stöd till odlingen. Det är det som är det roliga att socialdemokraterna pratar oftast i negativa termer när det gäller stöd till jordbruksnäringen, men i den här lilla, lilla smala nischen, som det de facto inte finns konsumenter för, där går det att breda på! Det är inte så där alldeles lätt att få det att gå ihop faktiskt, med all respekt.

 

Fru talman!

När det gäller miljöarbetet är det en sak - jag vill för tydlighetens skull säga att det kanske är flera saker som är bra i social- och miljöutskottets betänkande, där man pekar på att det attitydförändrande arbetet att det skall vara aktivt på gräsrotsnivå. Det tror jag faktiskt är det viktigaste att man får individen själv att ställa sig frågan: Vad kan jag göra för att förbättra miljösituationen? Det effektivaste sättet att förbättra miljön för den enskilda individen är att man tänker miljövänligt vid inköp, vid transporter osv. Den största enskilda insatsen man kan göra för miljön är faktiskt att handla lokalproducerade råvaror, med tanke på det som sades tidigare att i de stora städerna finns det stora marknader. Det är mycket större insatser att sluta köra bil helt och hållet eller sluta resa helt och hållet. Vart sjätte fordon på våra vägar är ett transportfordon och maten är en stor del av dessa transporter. Det är faktiskt ett stort miljöproblem i sig, så jag tror att det är det bästa man kan göra om man får enskilda ålänningarna att börja tänka mera miljövänligt.

 

Lagstiftning är någonting som skall användas för att stoppa direkt miljöförstörande verksamhet, men vågar samhället lagstifta när det riktigt berör breda intressen eller vågar man lagstifta endast mot små företagsnischer? Jag läste en tidningsartikel som pekade på att privata småbåtar släpper i dag ut mera föroreningar i Stockholms skärgård än den kommersiella båttrafiken, men, ändå, vågar inte politkerna lagstifta mot det utan mot lagstiftar mot företagen just på grund av att det är så många väljare som berörs? Den här farmartanksdiskussionen, som nådde "ovanjordiska" nivåer stundtals tog jag inte del i, men där hade vi precis samma fenomen igen. Vissa gick upp och sade att jo, men, det här är bara ett par jordbrukare som berörs, så det här kan vi bra ta, men när det börjar gå upp att det är ganska många som har dessa ovanjordiska tankar, också enskilda människor, så blev det inte lika intressant mera. Och lite samma är det också när det gäller fiskodlingen. Om man tittar i miljöhandlingsprogrammet säger man om utsläppen från väg- och småbåtstrafiken om de fem år som återstår att man skall minska utsläppen med 30 procent. Det kräver extremt handlingskraftiga åtgärder och det är klart att man med stort intresse läser: vad tänker man göra för att uppnå detta stora mål? Jo, man tänker stöda kollektivtrafik! Det är den enda åtgärd som överhuvudtaget finns i programmet och jag är förvånad över att man inte från social- och miljöutskottet tar upp detta desto mera. Jag menar att skulle man vara konsekvent när det gäller fiskodlingen är det klart att det är lagstiftning som skulle också där att det blev stopp för biltrafiken, man fick köra bara mellan sju och åtta på morgnarna och mellan klockan 15.00 och 18.00 på eftermiddagarna, all annan bilkörning var förbjuden! Nå, så är det inte. Varför är det så? Jo, därför att bilkörningen berör oss alla, medan fiskodlingens överlevnad berör enbart ett fåtal skärgårdsbor, det är min absoluta övertygelse att därför är debatten som den är. Därför agerar också ltl Anders Englunds stora favorit Ålands vattenskyddsförening såsom den gör, för det berör inte så många av dess medlemmar!

 

Under rubriken "Avloppsvatten för bosättning" sägs det att det stora antalet enskilda hushåll med äldre avloppslösningar som inte kan ansluta sig till Lotsbroverkets avloppsledningsnät anser social- och miljöutskottet att regeringen på liknande grunder även måste stöda dessa avloppslösningar. Det här är en bra sak om vi skall behålla en spridd bosättning kvar också ute på landet. Det är en mycket, mycket väsentlig sak.

 

Det var fyra saker som jag skickade till social- och miljöutskottet: jag ville att man skulle höra näringsutskottet, och det är jag glad för att man har gjort, jag är mindre glad för att man inte har beaktat de synpunkter som näringsutskottet överlämnade. Den första frågan av de tre områden som jag saknade i programmet var: Hur bevara det öppna landskapet? Hur bevara den artrikedom vi har? Man berör det bara i förbifarten; från social- och miljöutskottets sida berör man nästan inte alls de här frågorna. Den andra frågan, som man inte alls berör från social- och miljöutskottets sida, är avfallshanteringen - det absolut största lokala miljöproblem som vi har enligt mitt synsätt. Vi har fortfarande ingen lösning på problemet. Vi har ingen hållbar lösning, vi kan inte transportera bort det. Den tredje frågan: att arbeta för alternativa energikällor. Här är också programmet alltför tunt och social- och miljöutskottet har inte heller gjort skrivningarna desto mera fylliga.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Visst är det sant att det är en ganska stor andel som odlar ekologiskt och att huvudprodukten är vall eller gräs. Men jag skulle vilja att matproduktionsdelen skulle öka och därför tog jag upp i mitt anförande exempel som ekologisk barnmat och ekologisk spannmål som kan förädlas, och gärna förädlas lokalt. Visst inser jag också att marknaden och konsumenterna är för litet här på Åland i dag, vi måste rikta in oss utanför Åland, kanske rentav utanför Norden. Jag tror att ekomat och rena produkter från just skärgården, från Åland, skulle kunna marknadsföras i Europa.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag erkänner öppet, att jag känner inte till så bra hur situationen är när det gäller ekologiskt producerad barnmat. Det kan vara en nisch. Däremot går hela samhället ut på att maten inte skall få kosta, medborgarna skall ha råd med väsentligheter som biobesök och annat som är viktigt och maten skall vara så billig som möjligt. Det leder till att det blir bara större och större enheter, alla små slakterier, all småskalig livsmedelsproduktion har slagits ut till stora, stora enheter. Därför har vi just dessa avskyvärda djurtransporterna runt halva Europa, och det är det som är det stora bekymret, men jag kan försäkra ltl Carina Aaltonen att om hon kan peka på att här har vi faktiskt en nisch för åländskt jordbruk så kommer jag att vara den första som kommer att stöda!

 

 

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det är just det här som ltl Anders Eriksson säger, att vi har gått över till att det skall produceras allt billigare mat, det blir allt opersonligare, det är enorma supermega-affärer där maten finns, det är kilometervis långa gångar och det här skapar också en motkraft, framför allt i storstäder i Europa, där man protesterar mot den här sortens både djurhållning och matproduktion och där man väljer att handla mat som man vet att är ren och hälsosam. I Tyskland i dag växer det upp eko-varuhus och matbutiker som svampar ur jorden, så jag tror att vi skulle behöva åka på studieresa där och plocka upp en hel del nya influenser. I Norden och länderna omkring oss har vi inte samma miljöförstöring och miljöproblem som man har t.ex. i centrala Europa. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen har kanske lite olika uppfattningar om vad det är som växer upp. Det som växer upp om man tittar på försäljningsstatistik är produkter, typ Euroshopper, kedjor typ Lidl, de växer upp som svampar ur jorden. Visst finns det de som protesterar, visst finns det de som har alternativ, men det är en så väldigt liten grupp. Det märkliga är det att när man intervjuar folk är det aldrig någon som handlar Euroshopper produkter! Nej, det aldrig någon som har varit på Lidl, närproducerat vill man ha, rejält skall det vara! Men det är dessa försäljningsställen som ökar, så det är någon som inte riktigt talar sanning. När man tittar på denna 14,5 procenten ekologisk areal, så konstaterar jag att ltl Carina Aaltonen också inser att man odlar gräs där, men det värsta är att man inte ens odlar gräs, utan man odlar stöd! Detta gör att de som vill överleva i den här branschen inte har möjligheter att få tillskottsmark.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller trafiken och föroreningarna skriver faktiskt social- och miljöutskottet att man har väldigt stränga regler för de kanske förhatliga bilarna, men har det inte för småmotorer och båtmotorer några regler överhuvudtaget utan de kör precis hur de vill, men det har blivit väldigt noga med vad man får sälja i nybilsväg när det gäller personbilar och transportbilar. När det gäller det som jag tidigare hade replikskifte om med ltl Anders Englund och som ltl Anders Eriksson nu tar upp, så stöder jag också närproducerat, men jag menar fortfarande att kan man visa på att de närproducerade är bättre, mindre giftiga, så kommer det inte att gå att sälja importerat. Jag tänker bara på chips; det kom ett falskt rykte att chips var farlig av någon orsak. Redan det märktes och man gruvade sig på Chipsen och de andra fabrikerna i Sverige. Bra produkter går alltid att sälja, gör reklam för dem!  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Verkligheten är den att vintern häruppe tar död på skadedjur som längre ner söderut måste bekämpas med faktiskt ganska ampra bekämpningsmedel. Det är verkligheten. Om man tittar på det klimat vi har här och de förutsättningar detta skapar för odlande, så har vi de facto konventionella produkter som är renare och bättre än vad ekologiska produkter t.ex. från Israel är. Men många konsumenter när de ser ekologiskt tänker, ja, det där är nog bra det, det tar vi! Tyvärr finns det inte konsumenter i tillräckligt stor utsträckning för att det också skall löna sig med det kostnadstryck vi har här att få någon fart på den ekologiska produktionen.

 

 

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag ser fram emot att vi skall få en produktinformation på de flesta produkter som är mycket bättre än den vi har, t.ex. hörde jag i morse på den finlandssvenska radion att andelen av flamskyddsmedel på produkter som kommer utifrån var väldigt hög, i grönsaker, i allt mellan himmel och jord. Får vi konsumenter reda på det och att det är farligt, så kommer vi inte att köpa dem. Är det så att de produkter som jordbrukaren Anders Eriksson producerar har mindre, är bättre och hälsosammare så kommer vi säkert att köpa dem samt antagligen att betala lite bättre för dem också, för alla vill vi må bra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det borde vara allmänt känt redan att de produkterna som den jordbrukaren har är renare, men inte får han något högre pris för den sakens skull!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag reagerade på diskussionen om sophanteringen och att vi inte nämnt någonting i social- och miljöutskottet. Jag kan konstatera att det är en så pass komplex fråga, så skulle vi ha gått in för den tror jag att vi hade fått sitta betydligt längre för att komma vidare. Vi tog inte upp den överhuvudtaget utan den berörs på andra områden i det här sammanhanget, men för den skull borde det kanske ha konstaterats att vi anser att det är en angelägen fråga. Jag reagerade på det som ltl Anders Eriksson tog upp att man förutsätter att det är väldigt tokigt att köra soporna härifrån. Jag anser att det egentligen är en attitydfråga, att varför skulle det inte vara försvarbart att köra sopor när vi kör grönsaker, vi kör sten från Kina, vi transporterar runt hela världen, ingen reagerar eller lyfter ett ögonlock för den skull, men så fort man kör sopor så reagerar en hel bygd och alla ifrågasätter det, men det kanske är det mest ändamålsenliga. För den skull skall vi naturligtvis kompostera, vi skall ha en deponi här osv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Som svar på ltl Åke Mattssons fråga, att varför skulle man inte kunna transportera sopor försökte jag ju säga i mitt anförande att ett av de absolut största miljöproblemen vi har i dag är alla dessa transporter. Jag nämnde hur ofta det är transport av livsmedel, transport av annat, som vi möter; kan vi minska det, minskar vi på miljöbelastningen. Den andra aspekten är att det är en allmän princip att det man ställer till i naturen, föroreningar osv., reder man upp själv, man transporterar det inte någon annanstans till u-länder osv. Nu menar jag inte att de åländska soporna transporteras till ett u-land och ltl Åke Mattssons gamla hemland Sverige, men det är en princip och sedan är det också ett ganska osäkert system: vem vet att det här är någonting som är välkommet framöver? Det kan helt plötsligt ändra också attityderna i Sverige, att nu drar vi ner rullgardinen, vi tar inte emot något annat. Vi måste ha en deponi här och jag är förvånad över att man inte har tagit upp den här frågan.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Anledning till att vi inte tog upp den har jag redan berört. Räknar man långtradarna som far från Åland med sopor och hur många andra som kommer hit så är det kanske inte det största problemet med transporterna. Det här visar också att vi kanske behöver ha, som jag har varit inne på tidigare, någon form av miljödelegation som tar hand om de här frågorna, bearbetar dem, behandlar dem, som är tillsatt med politiska mandat och sitter året runt och hela tiden hanterar den här frågan. Det är, som vi har känt av här i dag, ett brus av kunskap, information och tyckande i de här frågorna och det är väldigt svårt att fånga det som är fakta och det som är relevant för det finns egentligen för mycket fakta i det här sammanhanget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill försäkra ltl Åke Mattsson, att det är inga självständighetsaspekter på detta  när jag säger att jag tycker att vi skall sköta det här själva, utan det är en principfråga som i miljösammanhang är ganska vanlig: var och en tar hand om de föroreningar man släpper ifrån sig. Jag tycker att det är en svaghet att vi inte har lyckats lösa det här på hemmaplan, för i dagens läge finns tekniken

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Jag skall i likhet med föregående talare säga att jag också saknar avfallshanteringsfrågorna i betänkandet och som tas upp i landskapsregeringens meddelande om miljöhandlingsprogrammet. Med tanke på den tid ärendet har legat i utskottet och de kända fakta som ändå har presenterats i media t.ex. är det nog lite märkligt. Landskapsregeringen säger att man skall arbeta för att kommunerna gemensamt senast under 2005 utarbetar en gemensam avfallsstrategi, och det kan vi konstatera att inte finns i dag fast vi skriver september 2006, annars kan man överväga att landskapsregeringen genom ändring av renhållningslagen skall ta över från kommunerna delar av renhållningsansvaret. Finansutskottet har också gjort en skrivning i senaste tilläggsbudget åt det här hållet, sedan kan man kanske tycka att det är bra eller mindre bra, men jag hör inte till dem som är förtjusta i det där, utan jag har mera sett det som en påtryckning från landskapet gentemot kommunerna att man skall lösa avfallshanteringsfrågan gemensamt på kommunal nivå. En människa börjar producera sopor när den föds och slutar när man dör. Det gör varje människa på Åland, i varje hem, i varje by, och globalt. Det är tydligen en av de absolut svåraste frågorna att lösa på Åland att ta vara på vårt eget avfall! Det har funnits när ltl Gun Carlson var ansvarig minister ett mycket bra projekt i Haddnäs och för mig är fortfarande det alternativet det som skulle ha varit det bästa. Jag har många gånger funderat på varför det inte gick och jag har nu kommit fram till att ålänningarna var inte mogna att inse att avfallet är råvara till annan industri. Nu har utvecklingen gått så långt att Haddnäs-projektet är ur tiden. Men det som ändå bekymrar mig, med det som har framkommit i media, när det gäller den kommunala avfallshanteringen och det kommunförbund som heter Ålands Miljöservice, där inte alla åländska kommuner är med, är att det tydligen är så att medlemskommunernas tjänstemän obstruerar mot ett kommunförbund som kommunfullmäktige har beslutat att överlämna ansvaret till. Det tycker jag är beklagligt, speciellt också för Mariehamns stad. Men en av bitarna när avfallshanteringen är så jättesvår och man kanske från landskapets sida tycker att kommunerna inte klarar av det och kommunerna har hela tiden flyttat fram positionerna; när man som enskild kommun inte har velat ta hand om det, har man beslutat att Ålands Problemavfall, som skall ta hand om problemavfallet, skall sköta också återvinningen och borttransporteringen av avfall. Då har man skjutit det ansvaret på någon annan. Sedan kommer det nya saker och då skjuter man igen och då blir det kommunförbundets fel - det finns många kommuner som har löst detta själva och det är alldeles bra, det säger jag inte – och om det inte lyckas skall man överföra det till landskapet.

 

När ärendena blir så här svåra att man inte på kommunal nivå, inte genom kommunalt samarbete klarar av att lösa de här frågorna, så vill man föra över det på landskapet. Det kommer att komma fler sådana frågor på Åland och jag är övertygad om att den dagen landskapet tar över den kommunala avfallshanteringen eller delar av den, då, bästa lagtingsledamöter, har en kommunreform börjat på Åland! Det är ofrånkomligt om man tillåter det när det gäller avfallshanteringen. Då börjar det! Jag tror nog att man noga måste välja väg i det avseendet.

Det har också tagits upp frågan om ekologiska produkter. Jag som i mitt yrke slutförädlar främst jordbruksprodukter måste nog säga att det är klart att man kan säga att det skall vara ekologiska produkter. Det finns inte särskilt mycket ekologiska produkter på Åland, det har också talats här om barnmatsproduktion. Jag kan stöda allt det där och att vi skall exportera. Det man måste komma ihåg är att Åland är ett så litet område att kanske all den tomatodling som vi har här äts upp på en eller två veckor i Stockholm. Vi måste veta vad vi pratar om för perspektiv. Då kan vi titta på Chips, det har varit lyckat, det har varit framgångsrikt, men inte var alldeles lätt i början, det måste man komma ihåg. Det har framkommit här att ekologiska produkter kan ha allvarliga mögelskador när man skall använda dem, speciellt när man skall ge dem till andra människor än att äta dem själv. Men när det handlar om det närproducerade och om man t.ex. tittar på vattenbruket – jag har under lunchpausen talat med en tjänsteman om detta – så är det så att åländska storköp inte accepterar att fisken är så dyr. Det är säkert så att vi på Åland har själva fiskat vår fisk väldigt länge och tycker att fisk skall vara billig och bra mat. Vi är inte beredda att betala 1,50, kanske 2 euro mera per kilo, för att få en bra och ren odlad fisk; det går säkert att lyfta upp odlingarna på land eller att ha slutna kassar, om man inser att det är rätt väg. Men så länge inte konsumenterna är villiga att betala så kommer det att vara ett problem för vattenmiljön, antar jag, även om fiskodlarna på många sätt har gjort mycket under åren för att förbättra detta. Men det har inte varit alldeles frivilligt, utan det har just varit att det är en grupp som har varit väldigt, väldigt påpassade och de har gjort vad de har kunnat och de är ännu s.a.s. väldigt påpassade. Men om man då pratar om miljön och närproducerade och ekologiska produkter så är det ekologiskt att ta hem norsk djupfrys odlad sej till Åland. Är detta ekologiskt och miljövänligt att ta hem den från Norge och tillreda den här åt ålänningar, åt barn och gamla samt sådana som jobbar bara för att den är billig? Är detta mer miljövänligt, ekologiskt och ekonomiskt att köpa på Åland upptagen abborre, filead, till ett högre pris än vad den norska sejen är? Det är sådana frågor som man måste börja fundera på. Vad är det som är ekonomi och ekologi och miljö? Jag för min del tänker alltid på det sättet i mitt yrke; jag struntar fullkomligt i om sejen är billig, om jag får tag på åländsk fisk. För mig får fisken vara mycket dyrare än köttet bara den kommer från våra vatten. Jag äter också mycket hellre korngryn än vad jag äter risgryn. Risgrynen är några cent billigare än de krossade korngrynen, men frågan är om det billigare för miljön att hit importerade risgryn än de närproducerade korngrynen! När det handlar om miljön är det många frågor och det gäller att få fram attitydförändringar. Jag tycker att när man ser på Åland och när ålänningarna går ut och äter fisk, så tycker de att abborrfilén på krogen är dyrt, medan de nog gärna kan äta norsk lax! Rent pedagogiskt för att komma åt miljöbitarna, när det gäller livsmedel, så har vi lång väg och mycket information kvar innan vi når till ett hållbart samhälle.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Det har varit en lång debatt kring betänkandet om miljöhandlingsprogrammet och mycket har under debatten hunnit bli berört så jag skall försöka att jag inte upprepar så mycket av det som redan har sagts utan försöka hitta lite nya infallsvinklar på det hela. Förslaget om bordläggning är bra; det visar bara att det behöver ytterligare en runda för att kunna få saker och ting att falla på plats.

 

Det som jag tycker att saknas i själva programmet och i betänkandet är att man i dessa dokument framhåller hållbar utveckling, dvs. miljö, ekonomi och den sociala biten, det som vi alla har fått oss till del från Natur och Miljö de senaste dagarna. Men jag tycker att i dessa dokument fokuserar man alltför mycket på miljön och det är väl det som kommer till uttryck också i de debattinlägg som vi har haft här i dag.

 

Om man tittar på det som berör jordbruket så konstaterar man i programmet att en 20 procents sänkning av näringsutsläppen behövs, men man konstatera också där att man tror att detta kommer att uppnås med det miljöprogram som vi har inom jordbruket. Där tycker jag att man från utskottets sida inte beaktar det utan man anser att man borde gå in med ytterligare skärpningar och det är inte acceptabelt utgående från näringens synvinkel. Även frågan om skyddszoner berör man och där anser jag att man har tagit intryck den debatt som sker på annat håll. När man tar del av det som har hänt i vattenskyddsområdet kring Långsjön-Markusbölefjärden – som också ltl Åke Mattsson var inne på tidigare – kan man konstatera att där har det skett en otrolig förändring. Och vad var det för åtgärder man vidtog? Jo, det var mycket av det som vi har i jordbrukets miljöstöd i dag plus ytterligare frågor kring avloppsfrågor och sådant. Där har man nu under en 20-årsperiod sett en otrolig förbättring: i ett sådant här avgränsat område ser man, med de åtgärder som vi vidtar från näringens sida, att man kan åstadkomma väsentliga förbättringar.

 

Jag tycker också man kan konstatera i social- och miljöutskottets betänkande, som flera redan har varit inne på, att man inte har en heltäckande behandling av meddelandet utan det är vissa bitar som har valt att beröra.

 

När det gäller miljöproblematiken totalt så tycker jag att det som man i många sammanhang saknar är att man skulle kvantifiera belastningen som kommer utifrån. Vi har djuphavsströmmarna från Östersjön som kommer via Finska viken och som i första hand når Kökar och Föglö, där man märker stora belastningar. Det är svårt att få kvantifierat vilka mängder av näring det är som vi får från dessa källor.

 

Det är viktigt att vi nu kan se framåt för näringarna. Jag tycker att den PowerPoint-presentation som ltl Veronica Thörnroos hade var väldigt bra. Det berör fiskodlingen, men det lyfter fram mycket av det tänkande som har funnits i jordbrukets miljöstöd, dvs. att man försöker hitta möjligheter att nå förbättringar som ändå är möjliga för näringen att bära. Det måste finnas rimliga övergångstider och rimliga krav om man vill att näringen skall finnas kvar. När det gäller beskyllningarna på skogsbruket att det läcker näring från skogen är det så att i vårt skogsbruk tillförs ingen näring; man gödslar inte skogen. Men varför läcker det? Jo, det är därför att skogen med sitt grenverk tar emot all den luftburna näringen och sedan gör vissa åtgärder som man vidtar i skogsbruket att det kan bli läckage. Men det härrör från början inte från den egentligen skogen utan det är den luftburna näringen som på det sättet kommer att belasta vattendragen.

 

De näringar som jag har nämnt här: jordbruk, fiskodling, skogsbruk, har alla verkat enligt de tillstånd och lagar som finns. Som ltl Anders Englund nämnde här så har det skett en väsentlig minskning av den användning av näringsämnen som vi använder. Men det tar tid, det tar lång tid, innan vi märker av förändringar och, som ltl Anders Englund också var inne på, det kan finnas andra belastningskällor som gör att vi tar bort den effekt som vi har åstadkommit t.ex. från jordbrukets sida när vi har minskat ner användningen av näringsämnen. Där är man starkt på gång, som vi har hört berättas från fiskodlingens sida, att väsentligt förändra, man har fått ett mycket bättre utnyttjande av den mat som man ger till fisken, och det måste man också ta i beaktande.

 

En bit som jag gärna skulle ha sett att man hade berört från social- och miljöutskottet gäller frågan om ett Naturum på Åland. Man kan konstatera att t.ex. i golfundersökningen som man gjorde för att se hur attraktivt Åland är som golfdestination och man frågade golfarna varför de reste till Åland så var det inte i första hand för att spela golf utan det är för att vi har den vackra skärgårdsmiljön, men de facto har vi fortfarande ingen plats där vi kan presentera för en besökare vad allt vi egentligen har här. Naturum finns på många ställen, ofta i anslutning till naturskyddsområden och det är en modell från England, Visitors Center. Där berättar man om området, vilken flora och fauna, vilka bergarter där finns. Här skulle man kunna ha en presentation av den marina miljön och vad som påverkar den. Man kan hänvisa till vandringsleder, miljöfrågor i stort, naturreserverat osv. Det finns med i miljöhandlingsprogrammet men inte nämnt i social- och miljöutskottets betänkande. Jag tror fortfarande att det här skulle vara en viktig sak om man vill utveckla turistfrågor där man också kunde lyfta upp miljöfrågorna på ett nytt plan.

Det diskuterades kretsloppsjordbruk här och som en parallell också ekologiskt jordbruk. Kretsloppsjordbruket är en mycket svår fråga. I kretsloppsjordbruket skulle man antagligen använda det som kommer från det vi har ätit och producerat, så där har vi en problematik med att det ofta är behäftat med föroreningar av olika slag. Ltl Sune Mattsson nämnde flamskyddsmedlen, ett problem som man inte har berört så mycket, men det får inte bli så att jordbruket blir en mottagare av icke-önskvärda ämnen. Mycket av det avloppsslam som finns i dag är behäftat med mycket andra rester som kommer från städer, gator och andra platser. Det som jag också tycker är viktigt när man pratar om efterfrågan på ekologiska produkter är - överhuvudtaget när man pratar om konsumtion – att det är konsumenten som avgör och bestämmer vad han skall köpa, men om man ser till hur det fungerar praktiskt i dag är det handeln som gör sig till talesmän för konsumenterna och handeln är oerhört stark och mycket koncentrerad. Det är kanske i den mindre butiken som konsumenten någon gång gör sin röst hörd och kan få bestämma vad för produkter, men annars är det mycket handeln som bestämmer.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var en intressant synpunkt som kom fram här i slutet av debatten att miljöplanen egentligen inte är för miljön, för då skulle det vara ganska enkelt och man slutade med all verksamhet, utan miljöhandlingsplanen är till för verksamheten: hur skall vi få en bärkraftig verksamhet utan att man gör för stort ingrepp i miljön. Det var ganska intressant att man lyfte frågan åt det hållet. Man pratar gång på gång om presentationen som har gjorts om fiskodlingen och vilka möjligheter det finns, dvs. den thörnrooska versionen, men det kan man bara konstatera att hade landskapsregeringen bemödat sig om att begära fiskodlarnas synpunkt före man gjorde handlingsplanen så hade man haft det här, då hade man kunnat presentera det redan i remissen och då hade man varit mycket, mycket längre framåt i stället för att man drar till och skjuter från höften på ett ungefär bara och ser till att det skall ta bra och gör ett ganska populistiskt och kraftig åtstramning mot fiskodlingen och visar att man kan åstadkomma saker och ting. Det är en synpunkt som man bör beakta. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Det stämmer att efter ltl Veronica Thörnrooss presentation var de flesta som uttalade sig väldigt positiva till det tänkesätt som fanns i den; även från landskapsregeringens sida mottog man den med tacksamhet, så jag tror också att det är tänkesätt som man behöver ta in i de här frågorna för att det skall bli en hållbar utveckling i det hela.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är egentligen ingenting nytt i den som inte fiskodlingen och representanterna för den har försökt presentera och framhållit långt tidigare och begärt att varför kan ni inte lyssna på oss hur vi ser på problemet, hur vi vill lösa det. Där var en lösning och det kanske finns ytterligare som inte kom med där som de har synpunkter på för att hantera problemet. Om man, som sagt, bojkottar dem från landskapsregeringen och helt ignorerar dem så kan man inte ha lösningarna heller. Det är de som arbetar med de här frågorna och är insatta i dem som måste komma med förslag till lösningar.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Jag ser också fram emot att man får en bra dialog mellan landskapsregeringen och näringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Henry Lindström talar väldigt bra om skogen, hur den tar upp näring och hur det sedan kommer ut. Men att skogen förorenar i vattendragen beror egentligen på utdikningarna som har gjorts i modern tid; de går alldeles för direkt ut. I social- och miljöutskottet har vi pratat med flera stycken och alla är överens om att det vore bättre om det tog lite längre tid, att växter och andra saker fick ta upp näringen. När det gäller sjöar som Långsjön och Markusbölefjärden har ltl Henry Lindström alldeles rätt: det har blivit enorma förbättringar. Men vi har också skräckexempel på sjöar som ligger i jordbruksmark och bosättning där man bör vidta åtgärder, t.ex. Öjviken, Vargsundet som har många, många gånger för högt näringsinnehåll, och det minskar inte heller fastän man har vidtagit vissa åtgärder.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Jag vidhåller att det inte är skogen i sig som förorenar  här. Det är inte dikningen som gör det, utan det är att skogen har belastats av luftföroreningar som har gjort att det totala näringsinnehållet i skogen har blivit för högt. Det är viktigt att man dikar skogen för det gör att man kan få en bättre tillväxt, och får man en bra tillväxt tar det också upp mera näring.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag säger absolut inte emot ltl Henry Lindström att det kommer luftföroreningar ner som gör att det blir för mycket gödning i skogen som sedan går ut i vattendragen, men det enda sätt vi har att stoppa det på är i alla fall att vi inte dikar ut på det sätt vi gör i dag, att man t.ex. gör kvävefällor, gör krokigare diken än sådana som går rakt ner. Det kommer t.o.m. mullhaltiga ämnen ner på många platser när det är snösmältning, ut i sjöarna, som man har mätt och det beror på att vattnet rinner alldeles för fort ut. Jag är överens med ltl Henry Lindström om att det kommer för mycket föroreningar över skogen, men genom att dika ut den får man ut dem i vattendragen, ut i våra hav, som vi är rädda om.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

I dag sker egentligen inte några nya utdikningar, men om man inte skulle ha dikat ut hade det gjort att man inte hade haft någon produktion från det här området, som i dag då kan producera bra skog.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Ärendet bordläggs till plenum den 8. 11.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Kulturutskottets betänkande nr 11/2005-2006 om anordnandet av ungdomsparlament. (HM 5/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Kulturutskottet har behandlat en motion – det råkar sig så att det är min motion, så det är samma person som presenterar som har lämnat in den, men inga problem med det! – och kulturutskottet  föreslår att motionen förkastas men att betänkandes motivering bringas till landskapsregeringen för kännedom. Det är ett s.k. positivt förkastande. Kulturutskottet finner det viktigt att ett ungdomsparlament skulle ordnas; man vill däremot inte ta ställning till hur, hur ofta osv., utan man vill lämna det till ungdomarna att bestämma och det tycker jag att är bra. Förslaget från min sida som motionär var för att visa på en möjlig modell.

 

Kulturutskottet konstaterar också att ungdomsrådet har fått ett behövligt tillskott i den ungdomskonsulent som nu har anställts och jag vet berätta att ungdomsparlament och formen för det är just en sådan sak som ungdomskonsulenten funderar på för att ungdomsrådet skall kunna ta ställning till det.

 

Vi har tidigare diskuterat den här frågan i lagtinget och jag kan väl säga så här att för mig betydde ungdomsparlamentet ganska mycket när jag själv var ledamot av parlamentet. Det var ett sätt att få prova på hur lagtinget fungerade och som ung politiker så visst kan det vara så att prova på lagting, det verkar väldigt stelt och ibland kan det vara lite märkligt t.o.m. vilka bestämmelser som styr arbetet, men det är ändå viktigt att man får en chans att prova på hur demokratins innersta väsen fungerar, alltså lagtinget. I ungdomsparlamentet brukar också ungdomarna stå så där och prata med varandra, så det är ingenting unikt för det här parlamentet!

 

Skämt åsido, jag tror det är viktigt att man skulle få det här arrangemanget att gå av stapeln regelbundet varje år och få ett system för hur parlamentet utses, hur det väljs och det hoppas jag att man kan fundera på i ungdområdet. Jag hoppas också, vilket kulturutskottet påpekar, att vi från lagtinget, från de olika partierna och från lagtingets personal också kan vara behjälpliga när det här skall arrangeras.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Kulturutskottets betänkande nr 12/2005-2006 om prioritering av svenskspråkig radio och TV. (HM 10/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Likaså här handlar det om en av mina motioner som kulturutskottet har behandlat. I den här motionen föreslår jag att man skulle ge sådana direktiv till Ålands Radio och TV att de frekvenser som finns tillgängliga för utsändning av TV och radio används för återutsändning av svenskspråkiga kanaler.

 

Lika som i tidigare ärende föreslår kulturutskottet att motionen förkastas, men att betänkandets motivering bringas till landskapsregeringens kännedom, alltså ett s.k. positivt förkastande, vilket jag som motionär är nöjd med.

 

Kulturutskottet konstaterar bl.a. att det argumentet som man har haft för att hålla kvar Radio Suomi på en s.k. fulleffektfrekvens inte längre är hållbart och man hänvisar bl.a. till sitt tidigare utlåtande om det etermediapolitiska programmet som det förra kulturutskottet gjorde. Utskottet resonerar vidare om att problematiken som kan uppkomma går att lösa rent tekniskt, så det argumentet håller inte längre.

 

Det som gör att jag är nöjd med ett s.k. positivt förkastande är att landskapsregeringen har i sin rambudget sagt att man har för avsikt att se hur frekvenserna används och titta över detta och i samband med det är min förhoppning då att man kommer till en annan lösning. Jag kan mycket väl tänka mig att Radio Suomi finns kvar i etern och tar t.ex. en sådan plats som Radio Extrem har i dag där man sänder ut den på lägre effektfrekvens och att vi prioriterar svenskspråkig radio i det självstyrda Åland som ju har självstyrelse för att värna om svenska språket. Det finns både public service-kanaler som står tillbaka och det finns också privata kommersiella kanaler som får stå tillbaka och sända på låg effekt och det innebär en regional orättvisa. Den som bor nära Mariehamn hör alla radiokanaler, men den som bor perifert på västra Eckerö, norra Geta eller i skärgården hör bara ett urval och det tycker jag att man borde motverka.

 

Jag är som motionär också nöjd med kulturutskottets uppfattning.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Ärende nr 9

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Katrin Sjögrens enkla fråga om kurser i svenska för inflyttade. (EF 18/2005-2006) 

 

Ärende nr 9 avförs från dagordningen och upptas till behandling måndagen den 25.9.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl.15.25.  Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.18).