Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 15 april 2002 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Perämaa, ltl Svensson, ltl Erlandsson, ltl Lindeman, ltl Wickström-Johansson, vtm Christer Jansson och ltl Salmén).

    23 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet för tiden 15-16.4 anhåller vtm Christer Jansson, ltla Erlandsson, Lindeman, Perämaa, Salmén och ltl Wickström-Johansson på grund av Nordiska rådets möte på Island. Beviljat.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 13/2001-2002 angående ändring av landskapslagstiftningen om skatter och avgifter med anledning av övergången till euro. (FR nr 11/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 17.1. Godkänt. Diskussion.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 2:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 14/2001-2002 angående landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av 29 kap. strafflagen. (FR nr 14/2001-2002).

     

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 17.1. Godkänt. Diskussion.

     

     

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ny blankettlag om underhållstrygghet. (FR nr 19/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Barn har rätt till underhåll. En förälder som varken bor med sitt barn eller sörjer för barnets underhåll kan enligt lagen om underhåll för barn bli skyldig att betala underhållsbidrag till barnet; om en underhållsskyldig inte betalar måste samhället ge barnet underhållsstöd och i det här fallet är det kommunerna som ger underhållsstödet.

     

    I landskapet fanns år 2000 ca 280 barn som fick underhållsstöd. Antalet varierar rätt kraftigt mellan kommunerna. I den största kommunen, Mariehamn, var det ca 120-125 barn som fick underhållsstöd det året. I de andra kommunerna finns det naturligtvis också en del barn som har fått underhållsstöd. Man har beräknat att ca 4,9 procent av barnen fick underhållsstöd år 2000. Procenten för Ålands del är något mindre än procenten i riket.

     

    I den lag om underhållstrygghet, som vi föreslår att skall antas, finns ett antal förändringar och nyheter, bl.a. sägs det att barn som kan försörja sig själva inte är berättigade till underhållstöd. Underhållsstödets storlek påverkas inte av om vårdnadshavaren är ensamförsörjare eller om denne har ingått ett nytt äktenskap eller samboförhållande. Vidare sägs det att om underhållsstöd betalas på grund av att den underhållsskyldige försummat att betala kan kommunen upphöra att betala underhållsstöd, ifall det är sannolikt att det från den underhållsskyldige går att driva in beloppet.

    Det har med tidigare lagstiftning funnits ett system – jag kallar det det gamla systemet – med två beloppsnivåer så att en ensamförsörjare har fått ett högre belopp för sitt barn än sådana som har bott tillsammans under olika förhllanden med någon annan. Landskapsstyrelsen har skickat ut ett förslag till kommunerna på remiss med det innehållet, men en stor del av kommunerna – de allra största kommunerna – har ansett att man inte skall ha ett differentierat belopp utan att man skall ha ett enda belopp som skall utgå lika för alla barn. Det finns ett par motiveringar till detta, dels uppfattar man inom kommunerna att det är mycket byråkrati att hålla reda på folks sociala ställning och dels är det så att det riktar sig till barnets underhåll och då har man ansett att det inte har någon större betydelse om det är ensamförsörjare eller om man har en annan familjesituation utan det skall utgå på samma sätt.

     

    Landskapsstyrelsen föreslår därför att vi skall sätta i kraft rikets lag och förordning om underhållstrygghet.

     

    Den tidigare lagen är inte längre tidsenlig, den är från 1977; både lagen och förordningen om underhållstrygghet, som vi nu föreslår att skall sättas i kraft och tillämpas i landskapet, är modernare och bättre anpassad till förhållandena än den gamla lagen. En del av de nya reglerna syftar också till att förhindra att underhållsstöd missbrukas av personer som egentligen inte skulle ha rätt till det. Den tidigare lagen var också en blankettlag och landskapsstyrelsen har inte funnit skäl att göra en egen lag på detta område utan föreslår att rikets lag skall tillämpas.

     

    Jag vill dessutom påpeka, att vi inte har föreslagit någon egentlig höjning av underhållsstödet. De ekonomiska verkningarna med förslaget betyder ändå att vissa kommuner, där man har haft en differentierad ersättning hittills, nu kommer att betala s.a.s. fullt. Det skiljer från 96,10 euro i månaden till 118,15 euro i månaden och detta skulle innebära en ökad kostnad för kommunerna om 264,60 euro per år för varje barn som har fått ett lägre underhållsstöd tidigare. Jag kan nämna bara som en upplysning att antal barn som för tillfället får ett lägre underhållsstöd på grund av att deras vårdnadshavare är gifta eller sambor med någon för Mariehamns del är ca 25, för Jomala är det 19, Finström och Saltvik har 10 vardera, Sund 8, Hammarland 7, Lemland 6, Eckerö 4 osv. I de mindre kommunerna är det naturligtvis färre. Om jag är rätt underrättad, finns det två kommuner som inte har något barn som har denna status.

     

    Fru talman!

    Efter det att landskapsstyrelsen har tagit del av kommunernas och Ålands kommunförbunds synpunkter föreslår vi att man skulle sätta i kraft rikets lag om underhållstrygghet och förordningen om underhållstrygghet. I lagförslagets 2 § föreslår vi att 4 § i lagen om underhållstrygghet inte skall tillämpas; det betyder att de statsandelar som nämns i 4 § inte skall tillämpas här förstås utan det är landskapslagen om planering av landskapsandel för socialvården som skall tillämpas här i landskapet.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att framställningen är bra såtillvida att det är sunt att man inte längre tänker kräva en utredning ifall en tidigare ensamstående har en sambo, gifter sig eller någonting liknande. Jag tycker att det är ganska märkligt att man skall kräva av en ny sambo att den skall försörja andras barn.

     

    Det är två saker som jag skulle vilja poängtera i framställningen. Det första är när det står att förslaget påverkar varken miljön eller jämställdheten mellan könen. Jag tycker att det skulle ha varit intressant att få reda på i beredningen hur många kvinnor det är som är ensamstående, vars barn får underhållsstöd och hur många som är män. Även om jag vet att man i framställningen utgår från att det är barnen som får stödet tycker jag ändå att det skulle ha varit intressant.

    Den andra saken jag vill poängtera är att förslaget har varit ute på remiss till kommunerna. Det är åtta kommuner som talar för det nya förslaget och de har också motiverat det, men sedan är det fem kommuner som inte vill ha den nya bidragsnivån utan de vill bibehålla två beloppsnivåer. Det skulle vara intressant att veta hur de kommunerna motiverar sitt ställningstagande.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Det är hög tid att den här lagen moderniseras. Vi har en lag som är 25 år gammal och i riket förnyade man den lag som vi fortfarande har här 1998, men hos oss har det dröjt ända tills nu. Jag antar att det delvis har skett för att det har kommit påstötar från olika håll. Bl.a. har socialdemokraterna i april 2000 vänt sig till landskapsstyrelsen för att få en förändring av lagen till stånd eller en ny lag. Vi hade då förslag om att man skulle gå in för blankettlagstiftning, så ur den synvinkeln är det här en välkommen åtgärd från landskapsstyrelsens sida. Det var så att landskapsstyrelsen först föreslog att man skulle bibehålla de graderade stödnivåerna och efter att ha hört kommunerna och kommunförbundet – socialdemokraterna tog också ställning mot det – så har man ändrat sig och kommer med det här förslaget, som inte skiljer på om vårdnadshavaren lever ensam eller har någon ny sambo, maka eller make.

     

    Det finns ett par saker som jag skulle vilja att utskottet ändå tänkte på, framför allt själva grundnivån på stödet. Det är så att den förälder som skall betala underhållsbidraget är i de flesta fall pappan. Men jag håller med ltl Britt Lunderberg att det är en mager framställning på det viset att här döljer man igen könet. Det här är inte en lag där män och kvinnor i lika hög grad är underhållsskyldiga eller är vårdnadshavare, utan det är mycket könsspecifikt i allmänhet, men vi vet ingenting av att läsa framställningen hur många män det är som skall betala underhållsbidrag och hur många kvinnor det är. Vi vet inte hur många män som tar hand om barn från frånskilda äktenskap och inte heller kvinnor. Det skulle vara viktigt att få fram den informationen för vi måste klargöra och synliggöra skillnaderna i jämställdhet när det gäller lagstiftningen; annars kommer vi ingen vart i jämställdhetsarbetet. Det hoppas jag att utskottet tar fram.

    Det är också så att de som är underhållsskyldiga och skall betala ett bidrag av olika skäl inte alltid gör det och då träder stödet in. Dels kan det bero på att den som är underhållsskyldig inte har pengar, man är arbetslös eller sjuk  eller av någon annan orsak inte klarar av att betala det eller man försummar det på något annat sätt ; då träder kommunen emellan och betalar ett stöd för att kompensera bristen så att barnet skall få underhållet och den som är vårdnadshavare skall klara av att sköta barnet. Detta innebär en betydande utgift för kommunerna. Det ligger alltså i kommunernas intresse att så många som möjligt som är underhållsskyldiga betalar sitt bidrag. Det finns inte heller någon utredning här om varför det inte betalas. Det är lite förvånande att det alltid är så tyst om just underhållsbidraget. Där går kommunen emellan och det uppfattas som att det behöver inte närmare granskas varför så pass många underhållsstöd måste betalas ut.

     

    Nu är det trots allt så att levnadskostnaderna på Åland är betydligt högre än i riket. Nivån på stödet som anges här är 112,50 euro per kalendermånad. Det betyder att de som i dag får ett stöd och är ensamstående får ett sänkt stöd, medan de som lever i ett samboförhållande får ett förhöjt stöd. På något sätt tycker jag att det inte är riktigt förenligt med god lagstiftning att man sänker ett stöd utan åtminstone borde stödet uppgå till 118,15 euro, men med beaktande av skillnaden i levnadskostnader kanske det borde höjas ytterligare. Jag tycker att social- och miljöutskottet noga skall granska just den här frågan. Sedan när vi har blankettlagstiftning blir justeringarna baserade på grundbeloppet som finns angivet i 7 §.

     

    Fru talman! Det är en besvikelse – igen – att liberalerna, som alltid har framställt sig som ett jämställdhetsparti inte använder sig av möjligheten att granska lagen ur ett könsperspektiv, speciellt en sådan här lag där det så uppenbart är en skillnad mellan män och kvinnor. Då tycker jag att om inte landskapsstyrelsen anstränger sig att verkligen börja granska lagarna i detta avseende och speciellt inte i en sådan här lagstiftning, då skall man ta bort bestämmelsen om att lagar skall granskas i ett jämställdhetsperspektiv. Det är en tom bokstav; det betyder ingenting för landskapsstyrelsen när man skickar hit lag efter lag och konstaterar att den har varken effekter på miljön eller jämställdheten. Den här lagen har stor betydelse i det avseendet. Jag tycker att det är nedslående att man inte anstränger sig mera. Och om man inte på lagberedningen klarar av att granska lagar ur ett jämställdhetsperspektiv har jag förstått att jämställdhetsdelegationen och dess sekretariat är villiga att ge utlåtanden i det här avseendet. Den kritiken kvarstår vad gäller det här lagförslaget. Men det väsentliga är nivån på själva stödet; det borde inte sänkas för någon utan det borde behandlas med hänsyn till att vi har högre levnadskostnader på Åland än i riket.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag undrar om inte ltl Sundback har missförstått lagförslaget. I 7 § står det ganska tydligt: ”Underhållsstödets belopp höjs eller sänks i förhållande till hur levnadskostnaderna ökar eller minskar så som bestäms i lagen om vissa underhållsbidrag bindande vid levnadskostnaderna.” Det betyder att nivån enligt framställningen kommer att bli 118,15 euro.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Eftersom jag är ordförande för jämställdhetsdelegationen vill jag påpeka att jämställdhetsdelegationens sekretariat inte har resurser att granska lagarna. Tanken med mainstreaming-arbetet som vi försöker implementera i allt arbete är att de som arbetar med lagarna skall ha jämställdhetsglasögonen på sig. Det fordrar ett ”envist” utbildande och ett ständigt påminnande om de här frågorna. Det har givits utbildning några gånger till lagberedarna, och jag är helt säker på att också alla politiker skulle må gott av att få utbildningen, men det är helt uppenbart att det behövs kontinuerligt och vi har också diskuterat att vi måste börja puffa på det här på nytt och mera.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Tillsvidare har vi inte sett enda lag där man skulle ha på något sätt ha noterat att lagen har några konsekvenser som skiljer sig vad gäller män och kvinnor. De berömda jämställdhetsglasögonen borde nog införhandlas i ganska stora mängder av både landskapsstyrelsen och lagberedningen samt flera avdelningar som borde ha dem på näsan hela tiden och sedan kanske gå på kurs för att kunna läsa också texter som gäller det här. Det är meningslöst att det står i lagen, att det inte har några konsekvenser för miljön eller jämställdheten mellan könen. Kan man tänka lite själv i könsbanor inser man att det har stor betydelse.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

     

    Lagutskottets betänkande nr 5/2001-2002 angående euroanpassning av vissa landskapslagar. (FR nr 10/2001-2002).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes i andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs de sex lagförslagen för antagande i tredje behandling var för sig samt de i lagutskottets betänkande ingående två klämförslagen för godkännande var för sig. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

    Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 21 § landskapslagen om offentliga nöjestillställningar för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 12b § ellagen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av  2 § landskapslagen  om befrielse från användnings- och överlåtelserestriktioner för hyresfastigheter för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av  4 § landskapslagen om parkeringsbot  för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av  landskapslagen om föreläggande av ordnings vid vissa trafikförseelser för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av  1 § om minsta penningbelopp av böter för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen.

     

    Föreläggs därefter de i lagutskottets betänkande ingående två klämförslagen för godkännande i enda behandling. Föreläggs det första klämförslaget. Godkänt. Föreläggs det andra klämförslaget. Godkänt.

     

    Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 5:

     

    Lagutskottets betänkande nr 6/2001-2002 angående godkännande av Europaavtalet med Bulgarien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 3/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 6:

     

    Lagutskottets betänkande nr 7/2001-2002 angående godkännande av Europaavtalet med Polen och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 4/2001-2002)

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 7:

     

    Lagutskottets betänkande nr 8/2001-2002 angående godkännande av Europaavtalet med Rumänien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 5/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 8:

     

    Lagutskottets betänkande nr 9/2001-2002 angående godkännande av Europaavtalet med Slovakien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 6/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 9:

     

    Lagutskottets betänkande nr 10/2001-2002 angående godkännande av Europaavtalet med Tjeckien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 7/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 10:

     

    Lagutskottets betänkande nr 11/2001-2002 angående godkännande av Europaavtalet med Ungern och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 8/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 11:

     

    Lagutskottets betänkande nr 12/2001-2002 angående godkännande av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Sydafrika, å andra sidan, samt med förslag  till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 9/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 12:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 8/2001-2002 angående förlängning av lånetiden i 16 § landskapslagen om bostadsproduktion. (FR nr 13/2001-2002).

     

    Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall överlämnas till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Ulf Andersson:

    Fru talman!

    I framställningen är det fråga om att lånetiden för hyresbostadslån skall kunna förlängas från 35 till 45 år. Vad gäller tidpunkten för när lagändringen skall börja tillämpas har man inte i framställningen beaktat att den förlängda lånetiden bör kunna tillämpas retroaktivt från den 1 januari i år och inte bara på lån som beviljas efter lagens ikraftträdande, dvs. någon gång i sommar eller höst.

     

    Detta misstag observerades först efter att social- och miljöutskottet givit sitt betänkande. Men misstaget kan repareras av utskottet på det sättet att utskottet ändrar bestämmelserna om lagändringens ikraftträdande så att den förlängda lånetiden kan börja tillämpas på lån som beviljas efter den 1 januari i år.

     

    Det här, fru talman, förutsätter att lagtinget går med på att i enlighet med 53 § 2 mom. LO inbegära ett nytt betänkande av utskottet.

     

    Fru talman!

    Jag föreslår därför att lagtinget inbegär ett nytt betänkande i ärendet av social- och miljöutskottet. Debatten i sakfrågan kan föras när det nya betänkandet föreligger.

     

    Ltl Wiklöf: Fru talman! Jag vill understöda ltl Anderssons förslag.

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Andersson, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att lagtinget enligt 2 mom. 53 § LO inhämtar nytt utlåtande av social- och miljöutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför för fattande av beslut om ltl Anderssons förslag. Önskar någon uttala sig om förslaget? Kan lagtinget enhälligt omfatta  ltl Anderssons förslag om återremiss? Ärendet återremitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 13:

     

    Ltl Jörgen Strands förslag till hemställningskläm med anledning av ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål om förmåner i statsbeskattningen. (S nr 9/2001-2002).

     

    Ltl Strand, understödd av ltl Roger Jansson, har under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 10.4, föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

     

    ”Att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen senast då riksbudgeten för år 2003 fastställs tillförsäkrat att de åländska skärgårdskommunerna ges samma förmåner i statsbeskattningen för att främja företagandet och inflyttningen som de åboländska skärgårdskommunerna ges under en försöksperiod räknat från och med 1 januari 2003.”

     

    Detta kallas ltl Strands förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att företas. Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja; den som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

     

    Ltl Roger Jansson: Fru talman!  Understödes!

     

    TALMANNEN: Öppen omröstnng har begärts och kommer att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Roger Jansson biträda vid omröstnngen. Omröstningen sker efter namnupprop. Upprop.

     

    Talmannen: nej, Eklöw: nej, Perämaa borta, Andersson: nej, Englund borta, Dennis Jansson borta, Roger Jansson: ja, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, Lindeman borta, Strand: ja, P-E Eriksson: nej, Erlandsson borta, Holmberg: nej, Sjölund: nej, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Svensson borta, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson borta, J-E Mattsson: nej, Lundberg: nej, Pehrsson: nej, vtm Häggblom: ja, Lindholm borta, Salmén borta, Sundman: ja, Boman: nej.

     

    Omröstningen har gett som resultat 7 ja-röster och 13 nej-röster.

     

    Lagtinget har sålunda förkastat förslaget till hemställan. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 14:

     

    Vtm Bert Häggbloms m.fl. lagmotion angående folkomröstning om vårfågeljakten. (LM nr 1/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

     

    Vtm Häggblom:

    Herr talman!

    Vid Ålands inträde i Europeiska unionen och de två omröstningar som föregick inträdet utlovades från ansvarigt att sjöfågeljakten inte var i fara. Jag tror att alla efter det har blivit varse om att så inte är fallet utan inskränkningarna har skett kontinuerligt från landskapsstyrelsens sida till den delen och det är vi själva som beslutar hur vi gör. Uppenbarligen har man inte stått kvar vid tidigare utlovade politiska löften. Man hänvisar till att det är EU som försöker få bort jakten och att man försöker tillmötesgå EU så mycket som möjligt samt att EU också ställer krav på landskapet. Vi vet att det förekommer jakt på många andra håll som sägs strida mot fågeldirektivet, men där EU inte vidtar några som helst åtgärder med beaktande av att det inte är s.a.s. demokratiskt gångbart att göra det därför att det är så starkt förankrat bland stora befolkningsgrupper, som då skulle agera emot.

     

    Varför är då en så drastisk åtgärd som en folkomröstning nödvändig i detta fall? Jo, därför att om ålänningarna vill ha jakten på sjöfågel kvar under våren så bör man visa att det finns en folklig opinion för detta.

     

    Det har också sagts från aktuell kommissionärs sida, inte från personen själv, utan från kabinettschefen i pressen att denne inte tror att det finns samma folkliga förankring i landskapet Åland. Hur kan vi då visa en folklig förankring eftersom det inte finns någon sådan? Lagtinget valde då, på spörsmål av ltl Wiklöf, att rösta emot spörsmålet, så landskapsstyrelsen kan inte visa på det heller att ett enigt lagting står bakom det. Då är det viktigt, om man vill ha jakten kvar, att man politiskt har ansvar för det eller om man försöker, som jag har uppfattat många gånger att man försöker skära bort jakten och kanske är medveten om, att det är den politiska inriktningen man har fastän man inte öppet talar om det, dvs. man försöker ta bort den och försöker hänvisa till EU-reglerna, även om det kanske inte är bakgrunden.

     

    Det som mera oroar mig är den debatt som fördes här i lagtinget om vattenskotrarna, när det fanns lagtingsledamöter från skärgården som från denna talarstol sade att i parlament runt om oss har man fört in den lagstiftningen, vilket vi också då måste göra! Samma sak är det med den här frågan. Parlamenten runt om oss har förbjudit dylik jakt. Är det då vår skyldighet att följa det också? Har man den inställningen till självstyrelsen, så kommer också denna jakt att försvinna. Vad som oroar mig mera är att ledamöter från skärgården sade detta från talarstolen. Det kan inte vara meningen att vi skall plocka bort den. Säg det rent ut i så fall och hymla inte om det! Det är det som oroar mig och därför tycker jag att demokratin fungerar bäst om man har en folkomröstning om frågan, eftersom det har sagts att det skall läggas ner stort politiskt arbete. Ansvarige landskapsstyrelseledamoten påstår att han har samlat 7 centimeter papper i deta ärende! Om det visar sig ge resultat skulle vara förvånansvärt, för handlingarna i ärendet borde vara mycket digrare än så.

     

    Fru talman!

    Därför är det av vikt att den här frågan förs till en folkomröstning och att man diskuterar den öppet så att envar får säga hur man vill göra i landskapet. Är man rädd för att det skall bli ett nej i folkomröstningen, att majoriteten säger att vi inte skall ha någon vårfågeljakt, så tycker jag att lagtinget också får finna sig i det och landskapsstyrelsen att förbjuda den i så fall. Men då har vi en omröstning som är folkligt förankrad. Det skulle också göra att man skulle engagera människor att rösta. Vi vet att engagemanget för EU-val i landskapet är mycket dåligt i dag. Jag tror att den här frågan skulle engagera folk, så jag tror att en kommande riksdagsman från Åland aldrig skulle komma på tanken att vi skall slå ihop med någon annan region beträffande valkretsar i Finland utan att vi fortfarande kan ha Åland som enda valkrets. Motivet för det var att vi engagerade oss för lite i EU-val. Jag tror att ålänningarna vill engagera sig i den här frågan och jag tror också att det skulle vara av vikt att den förs till folket, vilket man sedan från landskapsstyrelsens sida kan visa inför EU att detta har en enormt stor folklig förankring och således skulle kommissionen inte föra detta vidare utan skulle acceptera det som man har gjort från landskapets sida och låta jakten vara kvar, såsom sades officiellt vid EU-förhandlingarna till dem som stödde inträddet i EU. Tack och lov var jag själv en av de fyra i lagtinget som röstade emot!

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Jag tycker att den här motionen är den mest spektakulära som vi har att ta ställning till. Jag måste säga att jag har funderat över vad det är vtm Bert Häggblom vill  med förslaget till folkomröstning om vårfågeljakten. Naturligtvis är han ute efter något slags politiskt ställningstagande. Men i vilket avseende vill han påverka lagtingets nuvarande inställning till vårfågeljakten? Det är så att en folkomröstning kan vara antingen rådgivande eller obligatorisk på det viset att folkförsamlingen måste följa folkomröstningens utslag. Några sådana folkomröstningar medger inte vår lagstiftning utan den folkomröstning som det här skulle gälla skulle vara enbart rådgivande. Det betyder att oberoende av dess resultat måste lagtinget ta ställning till själva utfallet av folkomröstningen.

     

    Den fråga som vtm Häggblom vill att ålänningarna enligt förslaget skall ta ställning till lyder: Bör vårjakt på sjöfågel fortsättningsvis tillåtas i landskapet Åland? Då tänker han sig att man skall svara ja eller nej. Om man får en klar majoritet för ja, vad skall lagtinget dra för slutsats av det? Vad jag förstår har det här lagtinget tagit ställning för att man med alla medel skall försöka hålla vårjakten kvar. Landskapsstyrelsen har detta som högt prioriterat politiskt mål på sin agenda och man har förstått att landskapsstyrelsen verkligen ligger på telefon nästan dagarna i ända till Bryssel om just den här frågan för att den har så hög prioritet! Skulle folkomröstningen ge ja till svar, så skulle det inte påverka i nämnvärd grad dagens lagting och inställningen till den här frågan. Skulle svaret bli nej, så förstår jag inte vad vtm Bert Häggblom har uppnått med sin folkomröstning! Han sade nämligen att han vill ha fram en klar folklig opinion via folkomröstningen för vårfågeljakten. Men om det blir nej, skall då lagtinget hörsamma folket, vilket man bör göra om man menar allvar med folkomröstningar, då måste vi prioritera ner frågan och egentligen själva försöka bidra till att vårfågeljakten slutar så fort som möjligt! Jag antar att om majoriteten av medborgarna säger nej till att fortsätta med sjöfågeljakt, så är det just för att man vill slå vakt om fågelstammen, att den inte skall vara jaktbar.

     

    Fru talman!

    Jag måste säga att jag har svårt att se den politiska poängen med en sådan här folkomröstning när vi befinner oss i det här läget. Skulle det vara så att lagtinget skulle vara delat i den här frågan, att det var ungefär fifty-fifty, t.o.m. så att det ena veckan lät si och andra veckan så, då ser jag en mening med en folkomröstning. Men det är givet i en sådan situation att folkomröstningen kunde bli ganska jämn och då är det igen lika långt som brett. Det finns ofta en övertro på att man genom folkomröstning kan lösa politiska konfliktfrågor eller där det råder olika meningar. Jag tror att det ofta är en förenkling av den politiska verkligheten. Men, som sagt, i det här fallet tycker jag att det är ännu svårare att se vad en folkomröstning skulle bidra till politiskt. Om svaret blir ja, blir det ingen förändring; blir svaret nej har man motverkat det syfte som man var ute efter med folkomröstningen!

     

    Ltl P-E Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är en lite unik situation på så sätt att jag nästan håller med ltl Sundback i detta sammanhang! Jag tror nämligen att det är ungefär så här det kommer att bli. Vi sitter här på folkets förtroende och borde då också kunna försöka sköta den här frågan. Det görs naturligtvis också, så gott det nu går. När det gäller en folkomröstning tror jag inte att den skulle leda någon vart. Skall vi sedan ta ställning till den kan det bli ännu mera komplicerat att utreda hela den problematiken.

     

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Vtm Häggblom antydde på något sätt i sin presentation av initiativet om folkomröstning om sjöfågeljakten att landskapsstyrelsen och den majoritet som står bakom landskapsstyrelsen på något sätt försöker slopa vårjakten och skylla det på EU Jag vill nog bestämt tillbaka visa ett sådant påstående. Det är precis tvärtom. Den här landskapsstyrelsen, såväl som alla andra tidigare, landskapsstyrelser, har jobbat för att vi skall få behålla vårjakten och vad jag känner till har varje landskapsstyrelse fått lite backa i de uppfattningar man har haft om avskjutning och man har tagit fram alla tänkbara argument som finns i de här frågorna. Den insinuationen vill jag bestämt tillbakavisa. Det är inte alls så.

     

    Jag hoppas i alla fall att vi i landskapsstyrelsen har hela lagtinget bakom oss i det här arbetet. Jag blev lite betänksam när jag inför det arbete som vi gjorde i landskapsstyrelsen inför årets vårjakt ville ha en diskussion med oppositionsparti om man inte var intresserad av att diskutera förändringar jämfört med fjolåret, men jag hoppas att man i alla fall kan stå bakom det beslut som landskapsstyrelsen har tagit. Jag har testat det och jag har diskuterat med massor av jägare och också varit på flera vårmöten med jaktvårdsföreningarna och jag kan meddela att intet ont ord har sagts om det system och de nivåer som vi nu har gått in för. Jag tror själv att vi nu har kommit så långt att vi kan motivera avskjutningen på jakten art för art så att EU-kommissionen finner det mer eller mindre meningslöst att föra ärendet till EG-domstolen. Vi har goda argument förutom dem som man har tagit fram tidigare.

     

    Förslaget om en folkomröstning om vårfågeljakten som vtm Häggblom lägger fram anser jag definitivt att är att spela hazard med jakten: man lägger jakten i potten för att se vad som händer. Ett lågt deltagande i en folkomröstning och med en jämn utgång utgör en osäkerhet om vad som gäller och ltl Sundback hade ett resonemang om vad som gäller om det blir ett ja, det håller jag med om och likaså om det blir ett nej, för då är vi verkligen illa ute. Då blir vi mer eller mindre tvungna inför en folkopinion att slopa jakten, även om jag vill deklarera att för min del kommer det att ta emot otroligt att gå en sådan väg. Jag skulle verkligen vilja säga att om det genomförs en folkomröstning och hur den än går kommer jag nog, så länge jag har det här uppdraget, att arbeta för att vi skall ha vårjakten kvar i någon form, sedan får det bära eller brista politiskt.

     

    Hur är då utsikterna för att en folkomröstning skall ge ett positivt resultat? Ser vi till det upprop som fanns här för en tid sedan besvarades det av ca 1.600 personer. Det finns i alla fall ca 18.000 röstberättigade här i landskapet. När det gäller röstberättigade kan jag säga att sätter man gränsen vid 18 år finns det en hel del jägare mellan 15 och 18 år som blir uteslutna från en omröstning. Men resultatet av uppropet var 1.600 personer och det finns i alla fall något under 4.000 jägare som löser jaktkort. Alla är förstås inte intresserade av sjöfågeljakt men i alla fall. Mot den bakgrunden kan jag tänka mig att intresset inte är det allra största för en folkomröstning och är det endast ett fåtal som ställer upp är det ganska värdelöst och då anser jag att man har skjutit betydligt över målet med det här initiativet. Då har man utsatt sjöfågeljakten för en sådan negativ attitydpåverkan att det blir svårt att hålla den kvar. Jag sällar mig nog till dem som anser att det här är enbart populism och inte ett sätt att jobba för att få ha vårjakten kvar. Det tror jag att vi skall sköta på annat sätt – på det sätt som man hittills i lagting och landskapsstyrelse har jobbat för att motivera och på sakliga grunder komma fram med motiv och olika fakta som gör att vi kan ha jakten kvar.

     

    Vtm Häggblom:

    Herr talman!

    Under 99 procent av människans utveckling har vi varit jägare och samlare. Frågan är då varför man inte skulle kunna ha en folkomröstning om vårfågeljakten. Vad är man rädd för när det gäller att ha en demokratisk process till den delen? Är det inte gångbart att folk får säga sin mening? Är det så att landskapsstyrelsen är utvald av någon annan än folkets företrädare och är vi, folkets företrädare i lagtinget, några som står över folket så att vi inte kan ta till oss vad de tycker och tänker? Nej, fru talman, min åsikt är att vi skall ta till oss vad folk tänker och eftersom man vid EU-inträdet från ansvarigt håll, från landskapsstyrelsen och också från dem som röstade ja för inträde i lagtinget sade att vårfågeljakten är inte i fara, vi är garanterade den fullt ut. Det var väl att grundlura någon utgående från vad som hände sedan sedan – eller har jag fel? Det är åtminstone såsom jag bedömer läget. Vad är riktigt då? Jo, att folk får säga igen: skall vi kämpa för att ha vårfågeljakten kvar eller kan den tas bort? Det är så att Ålands lagting har stiftat en lag som gör att landskapsstyrelsen när som helst kan förbjuda vårjakten. Vi har ingenting att säga till om i detta parlament längre. Det är det som oroar mig. Landskapsstyrelsen har igen skurit kvoterna. Hur många ids fara ut och jaga med en fågel på sin kvot! Man stryper fågeljakten politiskt medvetet för att man ser till att den kommer att komma bort så småningom och det är det som jag vill sätta stopp för: antingen ett ja till vårfågeljakten, såsom den har varit eller annars tas den bort, om en majoritet av Ålands befolkning anser det. Är det så att man vill ha den kvar, så vad är man rädd? Uppropet på 1.600 som uppenbarligen ligger i ansvarig ministers låda och som han lovade föra vidare, det har inte kommit någon vart överhuvudtaget; det är klart att det finns ett engagemang om det är 1.600 som skrev på ett upprop. Det visar att frågan har en viss vidd i det åländska samhället och skulle engagera många. Då tror jag också att det är viktigt, vilket också framkom av kabinettschefen till kommissionären Margot Wallström, att kan man visa på en folklig förankring så är det någonting som också EU tar till sig. Det är det politiska och det är svaret på varför motionen har kommit till. Man måste utläsa de politiska signaler som ges av ansvariga och dra de slutsatser som finns där. Kan vi visa på en folklig förankring, en majoritet för att ha vårfågeljakten kvar, så kommer inte heller EU att göra någonting. Det hamnar nog ganska långt ner på prioriteringslistan och de högar som finns inom kommissionen. Man har många gånger lyckats med att sätta det gröna klädet över. Men i dag är vi så pass små att vi inte visat på en folklig förankring. Vi vidtar åtgärder utgående från att det finns påtryckningar från dem som vill ta bort vårfågeljakten. Glöm inte bort att man i EU är mycket känsliga för vad folk tycker och tänker, men de bryr sig inte om om det bara kommer en tjänsteman från en regering och säger att vi vill ha vårfågeljakten kvar. Det måste i så fall upp på en högre nivå, så att lantrådet och ministrarna far till Bryssel och inte några enskilda tjänstemän, men det har man inte visat från landskapets sida hittills och det är det som jag tycker att är mycket viktigt, att vi för upp frågan och visar vad Ålands folk tycker och tänker. Men om man från politiskt håll anser att det är någonting som folk inte begriper sig på gör det mig lite förskräckt, fru talman.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det är svårt att förstå hur vtm Häggblom tror att folkomröstningen överhuvudtaget skall kunna lösa några av de politiska problemställningar som han presenterar. Även om det säkert är som vtm Häggblom säger att många bedrog sig på vårfågeljaktens varande efter inträdet i EU, så vi kan folkomrösta en gång i veckan om den saken, men det förändrar inte EU:s regelverk, det är detsamma. Det andra som jag tycker att vtm Häggblom tar för lätt på är att han redan tycks veta resultatet av folkomröstningen. Men tänk om det de facto finns en majoritet som röstar nej! Det är rena rama dödsstöten för projektet, som redan är rätt hotat. Det är alltid svårt att i folkomröstningar ställa själva frågan. Det tenderar att bli för enkelt eller för komplicerat att svara antingen ja eller nej. Frågan gäller: bör vårjakt på sjöfågel fortsättningsvis tillåtas i landskapet Åland? Vilken typ av vårjakt? Är det tillräckligt att man får skjuta en ejder per jägare? Skall vi ha den kvar då också eller skall det vara såsom det var före EU-inträdet eller vad är det för sorts vårfågeljakt som åsyftas? Jag tror att det blir väldigt många frågor runt frågeställningen och det innebär tolkningssvårigheter av resultatet. Folkomröstningar kan vara bra i vissa sammanhang, men de löser inte i sig några politiska problem utan skapar ytterligare misstro.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

     

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vtm Häggblom anser tydligen att det här är enda sättet att utröna den åländska befolkningens stöd eller icke-stöd för vårfågeljakten. I andra sammanhang brukar man hänvisa till – och jag gör det nu – att vi har i alla fall en representativ demokrati där Ålands lagting skall stå för folket och folkets vilja. Jag har inte märkt någonting annat än att lagtinget är berett att föra traditioner och folkets vilja vidare i den här frågan som gäller vårfågeljakten; då tycker jag inte att det finns skäl att komma med ett sådant här initiativ. Redan det och debatten som förs runt det kan skada vårfågeljakten därför att det visar på en osäkerhet och en villrådighet om hur vi skall ha det med jakten och vad den åländska befolkningen samt Ålands lagting vill. Jag vill nog inte stöda detta initiativ. Jag tror också att vtm Häggblom har missuppfattat det hela när han säger att lagtinget kan stifta en lag som förbjuder jakten; det har man gjort för flera år sedan, men man har givit en möjlighet för landskapsstyrelsen att ge tillstånd för jakt och det är det som sker just nu, och det har vi gjort också för den här våren.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl A-M Pehrsson:

    Fru talman! 

    Jag är ingen jägare, men ändå har jag funderat mycket på syftet med lagmotionen och undrar egentligen vad syftet är. Jag håller faktiskt mycket med ltl Sundback i den här frågan, och min spontana tanke var när jag läste motionen: är vtm Häggblom inne för att försöka få bort vårfågeljakten, eftersom vi eventuellt skall rösta om en sådan fråga? Om det, som sagt, skulle bli en majoritet för sådana som inte vill ha vårfågeljakten kvar, då är det s.a.s. klippt, då är det som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson säger, att då får vi slopa den helt. Redan tidigare i dag har ltl Sundback pratat om jämställdhetsfrågor och kvinnornas påverkan. I en sådan här omröstning kan jag tänka mig, när vi är hälften kvinnor, att är det så säkert att de går och röstar i den här folkomröstningen? Jag tror inte att det finns en så väldigt stor procent jägare bland kvinnorna. Det finns säkert kvinnor som tycker om att få en fågelstek i grytan, även på våren, men engagerar man sig tillräckligt för att man skall ställa upp i en folkomröstning för att få ha vårfågeljakten kvar? Jag tycker att det ligger en väldigt stor risk i en sådan omröstning. Vi har också en stor grupp äldre människor som har slutat jaga för länge sedan, pensionärer och äldre. Det kan gå så att det blir en väldigt liten majoritet i så fall att vi får en majoritet. Vi är också eniga om att landskapsstyrelse och lagting till hundra procent står bakom tanken att kämpa för att ha vårfågeljakten kvar. Det har vi konstaterat och det tycker jag borde räcka. Vi vet ungefär vad majoriteten av folket vill, men en omröstning tror jag att kan bli väldigt missvisande just med tanke på hur populationen ser ut s.a.s., hur mycket kvinnor och män det finns och är det så att en stor majoritet går och röstar nej, så är som sagt risken stor att vi blir av med hela vårfågeljakten. Jag tycker att det skymtar fram att det är bäddat för att helt enkelt slopa jakten.

     

    Vtm Häggblom:

    Herr talman!

    Ibland tror man inte att man hör riktigt rätt alla gånger vad som sägs från den här talarstolen! Man litar inte på folket, man vet vad majoriteten vill, men man tror att folk röstar fel! Uppenbarligen är det därför vi har den majoritet vi har i det här lagtinget! Det är min slutsats. Vi har en felaktig majoritet. Det är så att minoriteten borde få överta landskapsstyrelsens fögderi; då skulle vi ha rätt, för det är det som folk vill! Är det så jag skall uppfatta ltl A-M Pehrssons anförande, så håller jag med om det; det är helt fel just i dag.

     

    Ansvarig minister sade att vi har en representativ demokrati, och det är just det jag sade, att vi har förbjudit den här i lagtinget. Det är det som jag irriterar mig över att vårfågeljakten egentligen är förbjuden av lagtinget. Det är att spela hazard om vi överlämnar till en landskapsstyrelse som inte är vald av folket utan vald av ledamöter i lagtinget av avgöra hur jakten går. Det är den landskapsstyrelsen som nu har skurit ner på kvoterna så att de är snart av noll och intet värde, dvs. slutsatsen är att man har förbjudit jakten. Det är det som irriterar mig och då skall man inte skylla på EU, för det är vi själva som håller på och tar bort jakten. Då är man rädd för en folkomröstning – för att röstningen skall bli fel mot vad man själv tycker. Men frågan är vad man tycker i majoritetsblocket. Som jag upplever det är man till för att ta bort jakten och skär bort den. Det är så att en folkomröstning kanske kommer att ge ett annat besked till nu sittande majoritet att vi vill ha vårfågeljakten kvar. Då hamnar man säkert i ett politiskt dilemma med vilka beslut man har fattat och i synnerhet lagtingsledamöterna som sitter på folkets förtroende får ett och annat att fundera över, att har vi valt rätt personer till Ålands landskapsstyrelse som sitter och håller på och skär ner jakten. Det är någonting som man bland majoritetsblockets lagtingsledamöter bör fundera över. Därför är det intressant att ansvarig minister har tagit del i diskussionen om en lagmotion som behandlas av lagtinget. Tidigare har majoriteten sagt att landskapsstyrelsen blandar sig inte i motioner utan det är lagtinget som gör det. Nej, all heder till ansvarig minister för att han har deltagit i diskussionen. Jag tycker att det är rakryggat och bra att vi får en öppen diskussion om jakten. Däremot kan jag inte förstå hans demokratiska syn, en syn som avviker betydligt från vad liberalerna tidigare har sagt att man skall ha en öppen debatt om allting. Att huvudmotionären skulle spela hazard med vårjakten för att jag vågar ta upp den här diskussionen i Ålands lagting! – vad är det för demokratisyn som den ministern företräder! Det är åtminstone främmande för mig. Nog skall vi väl öppet våga diskutera det i Ålands lagting som man påstår att man jobbar så enormt mycket med i Ålands landskapsstyrelse! Det är mig främmande att vi har fått en sådan landskapsstyrelse som anser att vi i lagtinget skall hålla tyst. Vi skall inte få ifrågasätta vad som sker, vi skall inte få uttrycka våra åsikter överhuvudtaget! Nej, motionen är till för att folket skall få säga sitt. Jag tror också att det skulle engagera och visa att man är mer politiskt intresserad än det som sker vid EU-valen annars, då vi har en mycket låg röstningsprocent. Här tror jag att det är ett sätt att få upp demokratisynen i vårt landskap. Vad har vi som politiker att dölja? Absolut ingenting! Låt folket få säga sin mening, sedan får vi fatta besluten utgående från den! Som tur är har folket möjligheten, om inte landskapsstyrelsen nu kommer med något förslag från majoritetsblocket, att vi har val vart fjärde år och det tror jag är ganska bra, men för den skull kan vi nog ha en folkomröstning här emellan.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag undrar vem som kommer med underliga uttalanden! Här säger vtm Häggblom att det är minoriteten som skall ta över, det är det som folk vill! Min uppfattning är nog att folket har den majoritet som de vill ha eftersom det är de båda största partierna som är i majoritet och det är dem som folk har röstat på och visat att de vill som styrande. Hur vtm Häggblom kan få det till att folket vill ha oppositionen att ta över kan jag inte förstå. När det gällde folkomröstningen kanske jag uttryckte mig lite oklart. Jag tror att det finns en majoritet, men jag är lite orolig för att inte alla som är för vårfågeljakten går och röstar i och med att de kanske inte direkt är engagerade. Vtm Häggblom säger att vi sedan urminnestider har haft jägare. Det håller jag helt med om, men jag tror inte att det räcker med bara de aktiva jägarna för att vinna en folkomröstning; vi har också miljökämpar osv. som kanske har en annan syn på detta. Om alla som är för jakten går och röstar tror jag säkert att det finns majoritet, men där har vi också kvinnor och äldre som kanske inte vill engagera sig aktivt på det sättet och då är risken att vi får ett negativt resultat även fast det finns en stor majoritet.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vtm Häggblom säger att beslutet att förbjuda jakten och att landskapsstyrelsen kan ge tillstånd är olyckligt. Den här landskapsstyrelsen har inte givit den framställningen att jakten skulle förbjudas och att landskapsstyrelsen skulle kunna ge tillstånd, men vi tillämpar den lagen och, tycker jag, tillämpar den framgångsrikt. Tilldelningen för vårfågeljakten betecknar vtm Häggblom som av ”noll och intet värde”. Jag vill bara informera om att i den jakt som hölls senaste vår kunde en jägare om man sökte maximalt få 21 fåglar; med nuvarande system och det beslut som landskapsstyrelsen har tagit för den här jakten betyder det att maximum är 18 fåglar, så att den skulle vara av noll och intet värde skulle jag verkligen inte vilja hålla med om. Jag börjar mer och mer undra vad vtm Häggblom syftar till med lagmotionen. Är det möjligen så att vtm Häggblom vill få bort vårfågeljakten för att ha ytterligare ett argument för att vi skall gå ur EU eller vad är han ute efter? När det gäller att Ålands folk skulle få säga sitt i den här frågan vill jag säga att det gör de nog vart fjärde år. Är vårfågeljakten så betydelsefull kommer den naturligtvis att synas i valresultatet 2003 när vi har val nästa gång.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet?

     

    Vtm Häggblom:

    Fru talman!

    Det alarmerande här är att ansvariga ministern inte hörde på vad huvudmotionären sade. Bakgrunden till motion är att folket skall få ge sin mening om vårfågeljakten. Blir det ett klart och entydigt ja till vårfågeljakten är det ett starkt stöd i förhandlingarna med EU-kommissionen. Då visar man på den folkliga förankringen som finns. Är det så att det blir ett annat resultat får vi också ta de politsika konsekvenserna av det. Det är helt naturligt. Det är väl inget fel i det att folket får säga sin mening. Vem säger att Ålands lagtingsledamöter eller ännu mindre de som sitter i Ålands landskapsstyrelse skulle ha rätta åsikter i förhållande till folkets majoritet? Vem är det som skall bestämma i en demokrati? Är det folkt eller är det de få utvalda som sitter i landskapsstyrelsen? Jag sätter min tilltro till folket till den delen, oberonde vad resultatet av folkomröstningen blir. Det är viktigt om man skall lägga ner energi på det här. Då visar man på det som man också har lyckats med ute i Mellaneuropa, dvs. att EU inte bryr sig om jakten, man låter den gå fastän den går mot fågeldirektivet som finns också i Mellaneuropa. Eftersom landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson också säger att det är en viktig fråga och att man jobbar mycket med den bör man också ta reda på hur det fungerar på andra håll och att man har kartläggningen klar till den delen. På det viset tycker jag att man har tagit lite lättvindigt på frågan och inte undersökt alla möjligheter. Viktigt när man förhandlar med EU är att ansvariga ministrar, i synnerhet lantrådet, också¨engagerar sig i den här frågan och far ner till Bryssel. Det gjorde också den tidigare landskapsstyrelseledamoten som hade ansvaret för vårfågeljakten. Jag tror att det är viktigt att visa vilken dignitet frågan har. Det som oroar mig är att lagtingsledamöter har uttalat härifrån talarstolen att man vill ha samma regler som i omgivande regioner som gällde beträffande vattenskotrar. Det var konungariket Sverige ett föredöme. Jag hoppas att inte konungariket Sverige är föredöme i den här frågan; då har vi ingen jakt, om det är så man tänker och det är det som oroar mig, i synnerhet i det parti som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson representerar har man ofta tagit reglerna utifrån och vill s.a.s. föra över dem till landskapet. Nu har jag också förstått att centern har anammat denna teori och det oroar mig, för det betyder att jakten kommer att försvinna med landskapsstyrelsens bistånd.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    I diskussionen om lagmotionen förs enbart argumentationen varför vi skall ha en folkomröstning, inte argumentationen att vi skall ha vårfågeljakten kvar! Det står inte ett ord om att vi skall ha jakten kvar. Ändå är andemeningen, vad jag förstår, att vtm Häggblom ifrågasätter att vi inte skulle skulle vilja ha jakten kvar. Ingalunda! Vi vill ha jakten kvar, så mycket som vi bara orkar, och vi har förtroende för den landskapsstyrelse som vi har tillsatt. Det är intressant att höra att det skulle vara så nödvändigt med en folkomröstning. Men hur skulle kampanjen bedrivas? Det är en bra fråga. Vem skall vara företrädare för jakt och mot jakt? Jag vet vem som kommer att vara företrädare och där finns det plenty med pengar att satsa på att se till få bort jakten även här. Det är också lite märkligt att jämföra med Sverige, att man vill ha det likadant som på andra ställen. Inte vill jag ha vårfågeljakten på något annat sätt än såsom vi själva vill ha den och klarar av att ha den. Jag tycker att vtm Häggblom skulle ha en viktigare fråga att folkomrösta om, nämligen vårt fortsatta medlemskap i EU. Det kunde vara en intressant fråga, för där kanske det kunde vara tveksamt hur utfallet skulle bli. Men när det gäller vårfågeljakten tror jag inte vi skulle vinna någonting på att ha det som en folkomröstning i det här skedet. Om man däremot vill ta den med i det ordinarie valet 2003 och låta de personliga kandidaterna till Ålands lagting få förklara sig om man är för eller mot vårjakt och samla röster på det, så skulle det vara okej.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Fru talman!

    Vtm Häggblom har rätt till den delen att han var en av de få ledamöterna som röstade emot EU-medlemskapet, men då ställer man sig givetvis frågan – den åländska vårfågeljakten ifrågasattes i ett rätt tidigt skede – om det inte var då som vtm Häggblom skulle ha kommit med folkomröstningsförslaget. Då tror jag att det skulle ha funnits ett visst stöd för den. Men i dag har jag nog samma inställning som den ansvarige ministern har för det här att det är mera att skada jakten. Jag skulle vilja ställa den frågan då: Varför tog inte vtm Häggblom det här initiativet vid den tidpunkten som jag anser att skulle ha varit lämplig?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag blir lite bekymrad när vtm Häggblom argumenterar att om man skulle genomföra en folkomröstning och det blir nej så skall vi ta de politiska konsekvenserna. Som jag sade, jag anser att det här är en rådgivande folkomröstning och jag tror att den majoritet som finns i dag och som står bakom den landskapsstyrelse som finns i så fall skulle ta det som en rådgivande folkomröstning. Jag tror att det finns tillräckligt starka känslor för att bibehålla vårfågeljakten för att göra ett sådant här omröstningsresultat ganska värdelöst. Det verkar också som om vtm Häggblom inte skulle få speciellt mycket stöd här i lagtinget för sitt initiativ och det är jag verkligen glad för. Jag är glad på de åländska jägarnas vägnar att vi kan hålla vårfågeljakten kvar på – det tror jag med bestämdhet – den nivå som vi har den i dag därför att vi kan, som jag sade tidigare, motivera nivån och den avskjutning vi har på ett bra sätt och också med siffror, en viss utökad forskning och inventeringsverksamhet visa hur vi kan bibehålla jakten och fågelstammarna på en gynnsam skyddsnivå.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Vtm Häggblom underströk hur viktigt det var att landskapsstyrelsen far ner till Bryssel, framför allt ansvarig ledamot och lantrådet, för att argumentera för en bibehållen vårfågeljakt. Jag vill först klargöra att jag tror att jag är en av dem i de olika landskapsstyrelserna som är mest intresserad av jakt och har ett eget intresse som en drivkraft i den här frågan, men den viktigaste drivkraften är ändå det uppdrag som jag upplever att ett enhälligt Ålands lagting har givit oss, nämligen att göra allt vad vi kan för att bibehålla vårfågeljakten för oss och för kommande generationer. Jag kan meddela vtm Häggblom att jag har argumenterat och diskuterat på den absolut högsta politiska nivån i det här landet för bibehållande av vårjakten och jag tror också att de diskussionerna har varit väldigt nyttiga för att hitta rätt nivå och rätt form för att, såsom landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson redan här har sagt, kunna motivera och argumentera för en fortsatt vårjakt. Jag har också utnyttjat varje tillfälle som har givits i stort sett för att träffa EU-människor här på Åland, i Helsingfors och också nere i Bryssel för att argumentera för bibehållande av vårjakten samt i de sammanhangen naturligtvis använt alla de sakliga argument som man kan framföra för sakfrågan, men jag har också när jag har träffat EU-människor talat om de övriga dimensionerna som den här frågan de facto har för oss här på Åland därför att det handlar egentligen inte bara om vårjakten utan det handlar också väldigt mycket om ålänningarnas inställning till EU och förmågan att tro på det systemet och det systemets förmåga att flytta besluten så nära dem som de berör. Jag tror att vi har haft en viss respons på alla dessa diskussioner och jag, i likhet med landskapsstyrelseledamoten Eriksson, vågar hoppas och tro att vi kommer också i att fortsättningen kunna bibehålla vårfågeljakten ungefär på den nivå som vi har nu.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Lantrådet beskriver här hur intresserad han är av vårfågeljakten  och det betvivlar jag inte, jag har själv ett stort gemensamt intresse med lantrådet. Det som jag gör mig lite fundersam är då varför lantrådet har tillåtit ansvarige minister att sitta passiv i över ett års tid. Kan du beskriva varför du har tillåtit det, om du har detta djupa intresse och engagemang som du just har bedyrat inför Ålands folk. Att man då låter sin ansvariga minister sitta med jägaruppropen i skrivbordslådan, träffar inte ansvariga personer, nu har det tillkommit en träff efter det att vi i lagtinget låg på, men att som lantråd passivt se på och låta det fortgå, kan du förklara varför?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Min uppfattning är att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, som i likhet med mig, är en av de absolut ivrigaste jägarna på Åland nog har gjort allt vad som har stått i hans makt för att kunna bibehålla vårfågeljakten. Man kan arbeta på olika sätt. Ett sätt är att arbeta med stora rubriker här på hemmaplan och då tro att man har på något sätt skapat bästa möjliga förutsättningar för bibehållen vårfågeljakt; ett annat sätt är att försöka utnyttja de möjligheter vi har till diskussioner med människor som kan påverka och kan hjälpa oss i detta sammanhang för att på det sättet försöka hitta ett system som är försvarbart. Den vägen har vi kommit rätt så långt och jag har, som jag sade redan tidigare, stora förhoppningar på att det system vi har nu kan försvaras och bibehållas.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman!

    Jag håller med lantrådet till den delen att det är inte några stora rubriker här på hemmaplan som skapar bevarande av vårfågeljakten, men vid gruppledarträffen som vi hade med den ansvarige ministern ställdes frågan från min kollega Wiklöf: Vilka kontakter har man haft med Helsingfors, vilka kontakter har man haft med EU och liknande? Svaret på samtliga frågor var: inga kontakter! Att lantrådet sedan står upp här och säger att man jobbar i det tysta och man jobbar si och man jobbar så, det är ju ren lögn det! På uttryckliga frågor av ltl Wiklöf sades det att man inte har haft några kontakter. Lantrådet borde lite tänka på vad han för fram här!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag tror att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson själv är bästa personen att svara på vilka kontakter han har haft och vilka diskussioner som har förts, men jag vet vilka diskussioner jag själv har varit med i tillsammans med t.ex. statsminister Lipponen. Jag har diskuterat med många nere i Bryssel och i många olika sammanhang fört fram de argument som vi har försökt slipa fram här under årens lopp från Åland. Det har varit väldigt svåra överväganden det här året, liksom det har varit de tidigare åren som jag har varit med i landskapsstyrelsen, för att hitta det system och den modell som är försvarbar. Jag tror att vi är ungefär där det vi kan försvara. Vi har ett relativt starkt stöd från högsta nationella nivå för det systemet nu och det tror jag att kommer att ha en avgörande betydelse för att vi kan bibehålla vårjakten.

     

    Vtm Häggblom:

    Fru talman!

    Ltl Holmberg undrade varför inte initiativ togs när det var omröstning angående inträdet till EU. Det var så då att de som ansåg att man med alla medel skulle gå in i EU påstod att det inte var någon fara överhuvudtaget med vårjakten. Den var försäkrad, det hade man fått försäkringar om i förhandlingarna och det anfördes också när jag och flera med mig påstod att det inte var säkert så länge det inte fanns något undantag. Samma som Grönland hade t.ex. när man gick in i EG, nuvarande EU. På det sättet flaggade man fel för det helt enkelt. Med facit i hand var det vi som var i minoritet som hade rätt och de andra hade fel. Därför kvarstår frågan, den skulle ha varit utagerade, det skulle aldrig ha funnits någonting om man skulle haft den med i förhandlingarna, vilket också framfördes från vår sida.

     

    Beträffande landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons undran varför folkomröstningen är viktig är att frågan om vårfågeljakten inte är garanterad på något sätt. Har man en folkomröstning får man också en garanti att man har folkets stöd bakom sig. Inte tror jag att ansvarig minister kan stiga upp och säga att den är garanterad för all evighet utgående från nuvarande regelverk. Är det så, så gör det gärna då, men det tror jag inte på! Jag förstår inte varför man är rädd för att folket skall få säga sin mening. Uppenbart är att initiativet har kommit från fel håll och den demokratisyn som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson uttrycker, att han hoppas att det inte skall vinna något gehör i lagtinget visar på hans åsikt i den riktningen, men vi har helt divergerande åsikter och jag tycker att vi också skall vara medvetna om det och acceptera det.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman! 

    Lagmotionen går till lagutskottet trots att jaktfrågor brukar behandlas i näringsutskottet, men eftersom det är ett förslag om folkomröstning är det så och jag kommer att ha möjlighet att behandla frågan där, så jag skall inte säga så mycket nu. Men jag noterar att visst  har jaktens och vårjaktens folkliga stöd förändrats, och det är troligen det största problemet vi har, vi som vill ha jakten långsiktigt kvar och att den inte skall inskränkas, utan att den snararst skall utökas därför att det är olyckligt för fåglarnas bestånd om man inte från jägarnas sida tar hand om möjligheterna att förbättra fortplantningen och att de små växer till vuxna fåglar, att predatorer och annat hålls efter, att man har fågelholkar och andra befrämjande insatser. Ju färre vi vårfågeljägare blir desto sämre blir det med den saken. I lagutskottet är det bara en som är vårfågeljägare och det här är ganska symptomatiskt för utvecklingen när det gäller vårfågeljakten att det blir allt färre och färre aktiva. Det här tror jag att är största hotet och jag har kommit till under de här fem åren när vi har börjat införa dessa inskränkningar i åländsk vårfågeljakt att det här är största hotet att vi inför begränsningarna och att de fortsätter att införas samt att det är osäkert huruvida det kommer att bli ytterligare inskränkningar. Det viktiga är nu att vi får stopp på processen, på nedrustningsprocessen av skötseln av fågelstammarna men också av vårfågeljakten samtidigt. Osäkerheten gör att ungdomarna, åtminstone här mera i centrum av Åland, alltmer förlorar intresset att bli vårfågeljägare. I skärgården finns det inte så där rysligt med ungdomar eftersom det är bara 10 procent av befolkningen som bor där. Jag tror att det allra största hotet är att vi håller på och tappar en tradition, vi håller på och gräver ner en tradition någon tum under jorden själva. Därför måste landskapsstyrelsens uppgift vara att så snabbt och effektivt som möjligt jobba med frågorna så att man får bort hotet. Det är klart att det har tagit alltför länge redan. Tidigare landskapsstyrelse har inte nått resultat så snabbt man borde och inte den här heller sannerligen, utan nu har det gått ett år igen och vi är möjligen i den situationen att inte ärendet förs till EG-domstolen, men vi vet inte och därför valde den här landskapsstyrelsen att minska maximikvoten ytterligare från 21 till 18 fåglar och det betyder att intresset för jakt för alla former av fåglar samt därmed också skydd för alla former av fåglar avtar. När jag rör mig runt om på Åland och bland jägare tycker jag nog att det här är största hotet och därför måste vi snabbt få besked från EU: hur skall det vara. Det tar länge att ändra fågeldirektivet, så vi får försöka leva efter det fågeldirektiv vi har och helt enkelt kräva ett besked om att vi måste få fortsätta med den fågelvårdande verksamheten som vårfågeljakten är. Sedan skall vi nog lite kunna återgå till det gamla systemet att inte ha kvotering på allting, att ha fritt på vissa saker. Vi kan visa med den erfarenhet och de siffror som finns att det har varit bra för vårfåglarna och stammarnas fortbestånd, medan de i Stockholm, när man tog bort vårfågeljakten, det nästan inte finns några fåglar mera.

     

    Oberoende av folkomröstning eller inte är det nog verklig brådska med att vi igen kan få börja med att sköta vår egen politik när det gäller fåglarna och deras fortbestånd. Runt om i Europa finns det många besserwisser som sitter vid sina skrivbord, men ut i den åländska skärgården och se på verkligheten, se  vilka åtgärder som gör att stammarna växer till sig! Så mycket fåglar som vi har haft de senaste åren har vi väl inte haft i mannaminne. Därmed finns det också en risk med folkomröstandet, att vi s.a.s. redan har kommit så långt i ointresse för vårfågeljakten på grund av att vi själva har varit med och inskränkt att det kan vara en farlig väg, utan det viktiga är nog brådskan och effektiviteten i landskapsstyrelsens hantering av frågan.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman! 

    Ltl Roger Jansson säger att vi måste få stopp på nedrustningen. Jag håller med! Men jag anser att den totalkvot som fanns tidigare i jämförelse avskjutningen – och det har landskapsstyrelsen också ansett – är inte försvarbar när man i runda tal beviljade 50.000 och det fälldes 21.000. Det måste finnas en massa luft i den kvoten, och det visade sig att det fanns det. Vi kom ner till ungefär 37.000 fåglar med att dra ner bara tre per jägare på maximibeloppet. Jag är den första att beklaga att man måste gå in på det här systemet. Jag var en av dem som försökte trycka på att man skulle förhandla om undantag, men så blev det inte och vi skall inte gräva ner oss i det utan försöka göra det bästa möjliga av situationen. Jag tror inte att vi kommer att få något besked från EU att, okej, man godkänner det här, men jag tror att vi kan få sådana signaler att man lägger det åt sidan och inte för det till EG-domstolen. Det finns en arbetsgrupp tillsatt som skall arbeta med frågorna inom fågeldirektivet och försöka komma till förslag där länderna själva skall få större möjligheter att förfoga över jakten. Jag väntar med tillförsikt på resultatet i det arbetet. Det har i debatten framkastats att man borde initiera en ändring av fågeldirektivet. Detta har gjorts från politiskt håll, men det blev tummen ner i Bryssel.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Jag är fullständigt övertygad om att jaktministern Sune Eriksson inte heller är intresserad att diskutera den märkliga avskjutningen i landskapet och det mörkertal som finns i de siffror som vi hanterar, men vi för alltså en hållbar statistisk diskussion med kommissionen i de här frågorna. Det är bra och vi skall hålla den på ett vetenskapligt plan. Hur det sedan är i praktiken är det kanske bäst att vi inte diskuterar så mycket. Det största bekymret är nog den osäkerhet som finns bland jägarna och den kraftiga nedgång i antalet jägare som är nästan större än nedgången i antalet skjutna fåglar. Jag håller med om att vi kommer inte att få ett besked om att kommissionen inte kommer att driva frågan emot oss vidare, men däremot kommer vi att kunna få ett besked om att man i det här skedet, skede två – i skede ett backade man från att föra det till domstol – också gör det och sedan är vi mera fria att hantera frågan själva. Sedan kan vi ha förhoppningar om ändringar i fågeldirektivet därefter.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är precis så här som ltl Roger Jansson och från landskapsstyrelsens sida har vi också beslutat att vi skall göra en ”skötselplan” för vårfågeljakten, där vi kontinuerligt följer upp stammarna och där vi framöver med den planen som grund skall kunna se på den årliga avskjutningen med ökningar eller minskningar. Det är precis såsom ltl Roger Jansson säger att för vissa arter, kanske för alla utom svärtan, har vi mycket starka stammar i dag. Svärtan är tyvärr något vikande i sin population, åtminstone på vissa platser här i landskapet, där man säger att här är det faktiskt dåligt med svärta. Den måste vi naturligtvis hålla ett extra öga på framöver också.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Ltl Strand framför här med sin aggressiva och provoktativa stil att jag har varit passiv, inga kontakter och liknande. Jag skulle kunna räkna upp massor av kontakter jag har haft, namn också och vad jag har sagt och inte sagt t.o.m. samt en mängd diskussioner och redovisa många initiativ och tillfällen där jag har informerat, bjudit in folk, haft dem med ut på jakt och också i andra sammanhang ställt upp och diskuterat och informerat för att få förståelse och för att acceptans för vårfågeljakten i breda kretsar, någonting som jag tror att på ett ganska avgörande sätt har kunnat påverka att det runt om oss i dag finns en rätt stor förståelse för att vi vill ha vårfågeljakten kvar. Jag kan bara som ett exempel nämna att jag i lördagsmorse informerade ca 60 medlemmar av Svenska jägareförbundets Stockholmskrets om sjöfågeljakten och om den åländska jakten överhuvudtaget och där förstod man nog att vi ville ha den kvar och man såg naturligtvis lite avundsjukt på att vi har den kvar fortfarande. Men att komma och säga att det inte har varit några kontakter överhuvudtaget och att politiker skall fara ner till Bryssel och diskutera med politiker, de har inte hänt förut, varför skulle det hända nu! Den enda politiker som har varit ner och diskuterat frågor är landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson och då var hon mer eller mindre med som sakkunnig; det finns ingen politiker som har diskuterat med politiker där. Inte tycker jag att ltl Strand skall spänna ut bröstet alltför mycket och försöka tillintet göra alla de ansträngningar som jag har gjort för att bibehålla jakten.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag ville lyfta fram de här frågorna när lantrådet ville ge en bild av att man skulle ha varit aktiva från landskapsstyrelsens sida. Det är bra att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson nu har vaknat till liv! När vi på gruppledarträffen frågade vilka politiska kontakter har landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson haft med EU-kommissionen och Finlands regering i denna fråga under föregående år så svaret helt tydligt: inga kontakter och det står jag för och det tror jag att de övriga gruppledarna som var närvarande då kan intyga. När det gäller politiska kontakter som tidigare landskapsstyrelse har haft vet jag åtminstone att min kollega Roger Jansson träffade Finlands regering, jag tror att det var minister Sasi, diskuterade dessa frågor och avstyrde att det gick till EG-domstolen. Jag vet också att min kollega Roger Jansson var ner till Bryssel med vitboken och argumenterade för detta. Det var lite mera tag än vad nuvarande minister kanske har, men det är bra om ministern har vaknat till liv och tar detta enhälliga beslut som man hade i samband med jägaruppropet som ligger i lådan ännu. Då var man eniga om att det skulle göras någonting, så det är bra om man vaknar till liv i landskapsstyrelsen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är fortfarande samma nedlåtande uttalanden: ”vakna till liv”. Jag kan berätta för Ålands lagting att den enskilda fråga som jag har arbetat ojämförligt mest med under mitt dryga år i landskapsstyrelsen är sjöfågeljakten. Jag får lägga ihop bra många andra för att komma till samma antal timmar, diskussioner, kontakter, som jag och vi i landskapsstyrelsen har haft beträffande sjöfågeljakten. Jag kan säga att med de allra flesta av de finländska ministrarna har det sköts diskussioner eller så har de informerats om sjöfågeljakten inklusive den nya jord- och skogsbruksministern, som jag besökte för lite över en vecka sedan. Det som alltså ltl Strand för fram om passivitet och att man nu har vaknat till liv och sådana saker, det är enbart smutskastning, ingenting annat.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Att landskapsstyrelseledamoten Eriksson jobbat mest med sjöfågeljakten vill jag påstå att säger nog ingenting det om mängden och hur mycket man har jobbat med frågan. Jag sade faktiskt att jag tycker att det är bra om man har tagit tag i frågorna och verkligen jobbar med dem på det sätt som gruppen som överlämnade uppropet ville och som ligger där underst i lådan. När man överlämnade det hade man faktiskt en vilja att komma vidare och det är som sagt bra och det skall jag ge en eloge för om du har tagit tag i det.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman! 

    När samtliga lagtingsgrupper överlämnade uppropet var man överens om att ett enigt lagting och en enig landskapsstyrelse skulle föra frågan om sjöfågeljakten vidare. Om det skulle bli förändringar skulle gruppledarna kallas till sammankomst för att diskutera dem. Jag har följt detta till punkt och pricka. Jag sammankallade samtliga gruppledare till diskussioner. Jag vill bara redovisa det att Frisinnad Samverkans gruppledare ltl Jörgen Strand inte alls var intresserad av att diskutera hur man skulle lägga upp jakten inför kommande vår, utan han var intresserad av att försöka få fram om jag har gjort någonting överhuvudtaget för att han skulle kunna stå här i lagtinget och påstå att jag är passiv, att jag ingenting gör, att jag har inte haft några kontakter osv. Det var tydligen enda syftet trots den politiska överenskommelsen vi hade.

     

    TALMANNEN: Innan debatten går vidare vill jag påminna om att ärendet handlar om en folkomröstning om vårfågeljakten.

     

    Ltl Strand:

    Fru talman!

    Naturligtvis är jag medveten om det, men eftersom talmannen har tillåtit en bred debatt måste jag få stå till svars för de beskyllningar som kom. Det var precis så, som landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson sade, att man har kallat till ett gruppledarmöte om det kommer att ske några förändringar. Visst blev vi kallade och informerade om att så här har centern och liberalerna bestämt att vi skall göra. Det var diskussionen, hemskt demokratiskt!  ”Att inte ltl Strand skulle ha några förslag”. Jag hade flera förslag, bl.a. att vi skulle föra fram att vi kunde ha regionala skillnader, att man kunde ha lika avskjutning beroende på var det fanns mycket svärta och lite svärta. Men det ville man inte lyssna på för man hade redan bestämt i de slutna rummen att så här skall det vara! Centern och liberalerna hade bestämt att det är en svärta som gäller, vi sänker kvoterna och det informerade man om. Det kallar inte jag diskussion utan det är att makten har rätt, vi bestämmer i slutna rum och sedan får ni haka på om ni vill! Det är så det går till när liberalerna och centern regerar.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!  

    Jag lade fram förslag. När landskapsstyrelsen tar beslut är det för sent att påverka. I det här skedet hade ltl Strand alla möjligheter att diskutera eller påverka förslaget, men det var inte någonting som på något sätt var framtaget i ”slutna rum”, men självklart är det så i en demoraktisk process att man diskuterar sig fram till en möjlig lösning och lägger fram den och ser om det finns acceptans för den eller om det finns något annat man kan göra. Men det var inte ltl Strand villig att diskutera överhuvudtaget utan det var någonting annat han var ute efter, som jag beskrev i min förra replik.

     

     

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman! Ltl Strand var ute efter att diskutera konstruktiva lösningar. Däremot fick jag besked om att centern och liberalerna har beslutat om att det skall vara en svärta. Det är någon slags skendemokrati som liberalerna håller på med.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 15:

     

    Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående ett idrottsgymnasium i Godby. (HM nr 13/2001-2002).

     

    Beslut om remiss till kulturutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 10.4.2002. Diskussion.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Utbildningsfrågor och utbildningspolitik är säkert det viktigaste ett samhälle kan syssla med;  speciellt i högt utvecklade samhällen som de västerländska står och faller hela samhällsutvecklingen med, kan man säga, att man har en befolkning som har en hög utbildning. Socialdemokraterna för nu fram tanken på ett andra gymnasium i Godby. Det är i och för sig inte vår tanke ursprungligen utan den kommer från centern, men vi tycker att det är värt att ta upp den frågan och ge den liv igen. Det finns som vi ser det ett flertal argument som talar för att man skulle gå in för ett andra gymnasium på Åland. Jag vill nämna fyra typer av argument, dels regionalpolitiska, utbildningspolitiska, jämställdhetspolitiska och idrottspolitiska argument.

     

    Låt mig börja med de regionalpolitiska. Under den här perioden har vi flera gånger från socialdemokraterna påpekat vikten av att utlokalisera landskapsverksamheter för att skapa bestående arbetsplatser också utanför Mariehamn. För oss har det blivit alltmera uppenbart att det är det verkligt starka medlet för att få till stånd arbetsplatser som inte försvinner utan som verkligen blir bestående. Inom utbildningen kan man knappast tänka sig att de institutionerna minskar och arbetet inom utbildningssektorn minskar inte, utan det ökar, men det måste omstruktureras för att möta tidens krav och framför allt framtida behov. Ett decentraliserat skolsystem är redan väldigt utvecklat på Åland och av erfarenhet vi vet att utlokaliseringen och decentraliseringen av grundskolan var en av de viktigaste förutsättningarna för att förhindra en avfolkning av speciellt skärgården. Men sedan stoppade det hela upp. Sedan har allting mer eller mindre lokaliserats till Mariehamn och dess omnejd, så det är dags att igen ta upp frågan om att utlokalisera utbildningsinrättningar.

     

    Ett annat regionalpolitiskt motiv är att spontat utvecklas ett centralort på Åland som inte bara omfattar Mariehamn utan den breder ut sig i stort sett mellan Godby och Mariehamn i nordsydlig riktning och mellan Kattby i Hammarland och Söderby i Lemland. Det är ett centralortsmönster som blir allt tydligare. Nu sker utvecklingen väldigt spontant eftersom vi inte har landskapsomfattande planering på Åland och det är risk för att det spridda boendet inte följs åt av medvetna och verkligt väl övervägda framtidssatsningar i infrastruktur och offentlig service. Att det omfattar många kommuner gör inte saken lättare utan här skulle det behövas ett medvetet samarbete mellan kommunerna. Det som ändå är uppenbart är att Godby som en centralort vid sidan av Mariehamn kommer att växa och därför är det naturligt att tänka sig att ett gymnasium i Godby skulle kunna fylla en viktig funktion.

     

    Vi har tagit upp idén med ett idrottsgymnasium, och det faller sig rätt naturligt mot bakgrund av de investeringar som man nu planerar i Godby där många kommuner på norra Åland är med. Det är många idrottsanläggningar som man tänka sig att ha i framtiden och då är det rätt så logiskt och konsekvent att tänka sig att har man ett gymnasium här så skulle ett idrottsgymnasium passa bra eftersom anläggningarna ändå inte kommer att utnyttjas fullt ut dagtid och de som idrottar på sin fritid gör det framför allt på helger och kvällar.

     

    Tittar man på vilka utbildningspolitiska motiv som skulle motivera ytterligare ett gymnasium på Åland är det så att om man jämför andelen ungdomar som går till gymnasium på Åland – då tänker jag på teoretiskt gymnasium – så är det landets lägsta. Det är under 50 procent från höstens intagning och om man jämför med runt 70 procent i Svenskfinland, t.o.m. på vissa orter ända upp till 80 procent, så inser vi att den allmänna utbildningsnivån på Åland är förhållandevis låg. Det här har naturligtvis konsekvenser för möjligheterna att studera vidare på högre nivå. Det visar sig att när det gäller kvalificerad utbildad arbetskraf, också många inom offentlig sektor, rekryteras dessa utifrån Åland för vi har inte ålänningar här på hemmaplan som har en tillräckligt hög utbildning. Den låga andelen som går till Ålands gymnasium begränsas också av att man skall ha ett rätt så högt medelvitsord i läsämnen, minst 7,5, och det är högt jämfört med övriga regioner i Svenskfinland. Det finns t.o.m. platser där man inte har något fastställt medelvitsord. Det är ett sätt att sålla bort dem som inte är så starka just i läsämnen och det gynnar flickorna och missgynnar pojkarna. Samtidigt kan vi konstatera att Ålands gymnasium nominellt är en stor skola om man jämför med övriga Svenskfinland. Det har att göra med att speciellt i Österbotten gick man för drygt 15-20 år sedan in för att starta landsbygdsgymnasier. Det finns ett tiotal gymnasier i Österbotten; de stora traditionella som är ”årskamrater”  med Ålands lyceum fanns i Jakobstad, Vasa, Kristinestad och kanske i någon annan av de mindre kuststäderna, men nu finns det i Korsholm, Pedersöre, Petalax osv. Dessa gymnasier är förhållandevis små; de har runt 200 elever. Detta har använts som ett argument mot att de har en kvalitativt sämre utbildning, men inte när man ser till studentbetygen; då presterar eleverna i dessa landsbygdsgymnasier lika bra som i de traditionella skolorna i städerna. Det betyder att om vi skall flera elever i gymnasium på Åland så finns det fog för att ha en skola till, för den som vi har är redan rätt stor.

     

    Om man har en större andel åländska ungdomar som har student- eller gymansieutbildning kommer det naturligtvis också att vara en bredare rekryteringsbas för den planerade högskolan på Åland. Såsom det är nu är basen ganska liten och särskilt med tanke på att av hävd reser de allra flesta studenterna och de som har gymnasieexamen från Ålands lyceum bort och får högre utbildning utanför Åland.

     

    Fru talman!

    Frågan om kön och jämställdhet är intressant i det här avseendet. Som jag tidigare sade är Ålands lyceum med sina 400 elever ett teoretiskt allmänbildande, mera klassiskt gymnasium. Det gynnar särskilt flickorna eftersom den formen av utbildning passar för flickors socialisering in i samhället, dvs. att sitta stilla och arbeta självständigt och prestera, medan pojkar som har en mera expansiv utveckling har svårt att klara av just den här typen av skolgång under en viss tid av sin utveckling. Det märks i den procentuella andelen flickor och pojkar i gymnasiet. Nu föreställer vi oss att ett idrottsgymnasium skulle inte bara intressera flickor utan också pojkar och alldeles särskilt om man satsar på lagsporter som innebandy eller fotboll och varför inte också friidrott. Men man skall ändå inte diskriminera flickorna i det här sammanhanget utan en viktig sport som man skulle beakta är hästsporten. Det är också någonting som det åländska samhället har satsat mycket på, men kanske inte tänkt sig att det här också har en sida i fråga om vårt utbildningsväsende. Nu har man satsat på hästutbildning på naturbruksskolan, men den är kanske inte så målmedveten och inte särskilt inriktad på sportsektorn. Där kan man också tänka sig att göra en överenskommelse mellan naturbruksskolan och ett gymnasium i Godby; det är mera en organisatorisk fråga.

     

    I alla fall tror jag att man skall satsa brett när det gäller idrottspolitiken. Det finns de som i diskussionerna har hävdat att Åland inte kan satsa på elitidrottare och det är säkert sant, det finns så många idrottsgrenar och beroende på vad man har läggning för och är intresserad av så söker man sig utanför Åland för att få just den utbildningen som man vill ha. Men det finns å andra sidan ett stort intresse för amatöridrott och sportare på Åland och det finns också lagsporter där man har goda resultat. Från idrottsrörelsen har man kanske framför allt nämnt fotboll och innebandy. Men det är en fråga om hur man prioriterar och man måste noga utreda den saken innan man bestämmer sig och det finns säkert otroligt mycket åsikter just om vad man skall satsa på. Ett som i alla fall är säkert är att idrott i allt högre grad kommer att bli ett yrke, idrotten professionaliseras, precis som man ser inom kulturen i dag på Åland, att det sker alltmer och mer en övergång från ren amatörism till professsionalism och vi måste tänka oss att alltflera åländska ungdomar i framtiden kommer att välja en professionell karriär inom idrotten. Då kan ett idrottsgymnasium utgöra en väldigt bra miljö för att fånga upp begåvningar som sedan kan gå vidare, om de inte har möjligheter att förverkliga sin karriär här på Åland.

     

    En sak som jag vill sluta med, fru talman, är att det talas ofta om att vi skall hålla kvar de åländska ungdomarna genom att utveckla vårt utbildningssystem här på Åland. Det är bl.a. ett av huvudmotiven för yrkeshögskolan och det var i tiden också när vi grundade Ålands högskola. Om man litet mera funderar på det så tror jag att det är på gymnasialstadienivå som man skall hålla kvar ungdomarna. De som reser bort efter högstadiet och får sin gymnasialutbildning eller börjar jobba utanför Åland när de är så unga etablerar sig i högre grad utanför Åland än de som stannar hemma också i gymnasieåldern. Jag vet inte om jag håller med om att det är så viktigt att hålla kvar ungdomarna när det gäller yrkeshögskolenivån. Där tror jag nog att det är bra att många kommer utanför Åland och får både erfarenheter och kunskaper som de har tillägnat sig utanför Åland. Men på den här nivån är det viktigt för det är en sådan period av en människas liv när ens identitet utvecklas mycket och jag tror att just ungdomsåren är sådana som är avgörande för var man sedan långsiktigt kommer att slå ner sina bopålar.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det finns säkert mycket i det som ltl Sundback sade. Vi har just fattat beslut om att bygga ut lyceet. Menar då ltl Sundback att det finns ekonomi i att vi skall ha två gymnasier? När det gäller det som sades om skärgårdens högstadieskolor är det en helt annan sak. Skärgården är helt avskild. Barnen måste bo borta och det drog faktiskt i föräldrarna; att i åldern 13,14, 15 bo borta är faktiskt en helt annan sak. Det var en regionalpolitisk åtgärd. Tänker vi oss att vi hade ekonomi för att bygga ett gymnasium i Godby skulle både lärare och elever bo var som helst runt hela Åland. Naturligtvis har det en viss betydelse lokalt, men i alla händelser mycket liten jämfört med vad högstadieskolorna har haft för skärgården.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag har en känsla av att vad än jag säger om regionpolitik lär det inte falla ltl Lisbeth Eriksson på läppen! Hon vet hur det skall vara i det avseendet. När jag nämnde om skärgårdsgrundskolorna och högstadiet var det närmast för att visa på att vi har en tradition när det gäller att utlokalisera och ha ett decentraliserat utbildningssystem. Jag tycker att det är en bra tradition och ville på det här sättet försöka lägga in en aspekt som gäller gymnasieutbildningen. Det grundläggande argumentet för oss är att vi vill höja gymansiebenägenheten så att den är minst lika hög som i resten av landet eftersom vi tror att en hög allmänbildning är bra för samhällsutvecklingen. Då är Ålands lyceum för litet. Det går inte att bygga till det så att man skulle få in så många hundra elever i den skolan, utan man måste ha ett till. Det är en praktisk omständighet, men framför allt tror jag att det skulle vara bra både för att öka antalet elever från landsbygden och skärgården och också för att skapa bättre balans mellan andelen pojkar och flickor att ha ett gymnasium till på Åland. Dessutom har jag gått i ett gymansium i en stad där det fanns flera skolor och det var bra både med konkurrens mellan skolorna och det skapade också ett utbildningsklimat som var spännande när det fanns olika skolor. Jag skulle gärna unna åländska ungdomar valmöjlighet också i det här avseendet.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 16:

     

    Ltl Anne-Helena Sjöbloms m.fl. hemställningsmotion angående en utredning om avbrott i studier. (HM nr 14/2001-2002).

     

    Beslut om remiss till kulturutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 10.4.2002. Diskussion.

     

    Ltl A-H Sjöblom:

    Fru talman!

    Den här motionen har kommit till när jag har studerat landskapsstyrelsens berättelse. Det framgår också i motiveringarna. Det har visat sig att de år som är redovisade i berättelsen 1999-2000 är det ett förhållandevis stort antal elever på gymnasialstadiet som har avbrutit sina studier. Man vet egentligen inte varför. Går man sedan in i årsberättelserna på de olika gymnasialstadierna blir man mycket betänksam eftersom elever kan avbryta tidigt på hösten, och det kan jag ha förståelse för, man kanske har sluppit in på någon annan utbildning som man har prioriterat högre redan vid första terminen, men när man avbryter under det andra och tredje året blir jag mycket betänksam vad det är som har gått snett i utbildningen. Jag är inte säker men jag får i alla fall en känsla av att det kan vara fler pojkar än flickor som avbryter sina studier på gymnasialstadiet, men det finns inte någon riktigt bra statistik och utredning på detta. Det finns inte heller någon statistik och utredning om det är ungdomar från staden, landsbygden, skärgården, ungdomar utanför Åland osv. som avbryter sina studier och inte heller varför man avbryter studierna. En upplevelse som i närmare 40 år har förföljt mig som en riktig traumatisk upplevelse var när jag gick i Strandnäs skolas lågstadium. Då gick man i skolan på lördagarna och det var morgonsamling i gymnastiksalen. En lördagmorgon när vi kom till gymnastiksalen stod det fyra ungdomar uppradade framför alla andra elever, tre pojkar och en flicka, och de blev relegerade från skolan. Anledningen framgick inte, men de fick inte gå kvar i skolan. De stod alla och grät inför de övriga eleverna och ännu i dag kan jag känna hur jag blev upprörd över hur man hanterade barn på den tiden. I dag relegeras ingen från skolorna utan man försöker åtminstone hitta på andra lösningar. Men jag har funderat mycket genom livet på det där och jag har kommit fram till att utbildning, både grundskola och utbildningen på gymnasialstadienivå, är på något sätt ett avtal och ett kontrakt med skattebetalarna, där skattebetalarna står för kostnaderna för undervisningen och undervisningen är en dyr sak, den kostar skattebetalarna mycket pengar. På något sätt är jag förvånad över att man låter det fortgå att man får en studieplats och av en eller annan orsak tillåts man avbryta; det är både ett misslyckande för eleven och det är ett misslyckande från samhällets sida. Ju fler ungdomar som avbryter sina studier desto dyrare blir utbildningen.  Med tanke på alla de utbildningsplatser som finns på Åland måste man börja kartlägga, studera och komma åt problemet.

     

    När man pratar med ungdomarna om detta förefaller det som om flickorna redan från början efter grundkolan skulle vara mera målinriktade och medvetna om vad det är de vill bli och vad de skall studera, medan pojkarna är lite omognare och mindre målinriktade. Pojkarna är egentligen ganska trötta och vill inte hålla på med så mycket teori utan de vill nog hålla på med praktiska saker. Vad åtminstone jag har upplevt så är att pojkarna på gymnasialstadiet har en jättestor ångest inför det skriftliga slutarbetet. Det är som om det skulle vara en stor plåga; man slutar hellre än att göra detta skriftliga slutarbete, där man i detalj skall beskriva hur någonting går till i praktiken s.a.s. Jag vet inte vad det beror på, om det är så att flickor är bättre att uttrycka sig i skrift och pojkar någonstans på vägen har missat att lära sig, i grundskolan, på gymnasialstadiet, att uttrycka sig i skrift. Det tycks vara en jättestor plåga för väldigt många och jag tycker att det är en katastrof om man nästan har gått en utbildning på gymnasialstadiet färdigt och ger upp och slutar för att man inte klarar pressen med att skriva slutarbetet.

     

    Därför tycker jag att man måste börja titta och undersöka problemet. Det är för många ungdomar som avbryter sina studier utan att vi vet varför. Det enda sättet att få reda på det är att fråga ungdomarna själva varför de avbryter. Vet man inte det, så vet man inte heller vad man skall göra åt det. Vi tror att utbildningen är bra, den kanske inte passar alla, men i största allmänhet är den bra. Vi har mycket utbildning på Åland för många, både för pojkar och för flickor, men någonstans går det snett när upp till 100 elever per år avbryter sina studier på gymnasialstadiet. Det är jättemycket pengar som skattebetalarna skjuter till och det är jättevärdefullt att utbildningen är avgiftsfri för eleverna på gymnasialstadiet, men det kan inte betyda att man hoppar på en utbildning och sedan bara om den inte passar så hoppar man av. Någonstans måste man också ta ett ansvar gentemot skattebetalarna som erbjuder den generösa utbildning som vi har här. Därför hoppas jag att kulturutskottet tittar närmare på motionen, där jag hos landskapsstyrelsen hemställer om att en utredning görs om omfattningen och orsaken till att studerande avbryter sina gymnasialstadiestudier och vilka åtgärder som krävs för att minimera detta problem.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Om det är faktiskt så att upp till 100 elever årligen avslutar sina studier utan att ha fått examen, så är det ett kolossalt problem. Könsfrågan är relevant i sammanhanget. Jag hörde representanter för yrkesskolan diskutera den för inte så länge sedan och en förklarling som man presenterade var att när yrkesskolan blev treårig ökade också den teoretiska utbildningen och det skulle ha bidragit till att en del elever inte orkar med utbildningen. För min del tror jag att det är väldigt centralt just att pojkar i den här åldern inte orkar sitta stilla så mycket som den teoretiska utbildningen för med sig. Också i den belysningen är jag ganska övertygad om att ett idrottsgymnasium skulle vara viktigt. Men, fru talman, jag tycker att det skulle vara nödvändigt att lagtinget fick höra utbildningsministern i den här frågan. Hon måste rimligen känna till problematiken och ha några slags tankegångar om vad det beror på. Det är viktigt att vi får höra hennes synpunkter och vad som eventuellt ligger bakom och vad man kunde göra, så jag föreslår att ärendet bordläggs till torsdagen den 18 april.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Fullt medveten om att jag inte har rätt att på något sätt sätta mig emot bordläggningsförslaget vill jag säga att när det gäller motiveringen att man skulle höra utbildningsministern är detta lite förvånande. När det är en motion som skall remitteras till kulturutskottet hade jag tagit för givet att vi i så fall i utskottet skulle höra utbildningsministern och det inte är nödvändigt att vi i samband med remissen skulle höra henne.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag förstod att ltl Britt Lundberg inte hade något emot bordläggningen och motivet för min del är att det här är en allmän politisk fråga av stort samhällsintresse och att de synpunkter som skall läggas till grund för behandlingen bör komma fram offentligen. Vi har remisser för att de olika aktörerna skall kunna framföra sina åsikter. Den som har ansvar för detta område har naturligtvis mycket att tillföra debatten så jag hoppas att vi kan enas om att ärendet bordläggs till den 18 april för att få höra utbildningsminister Gun Carlson sysn på saken.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet?

     

    Ltl Wiklöf: Fru talman! Jag understöder ltl Sundbacks bordläggningsförslag.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundback, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att ärendet bordläggs ytterligare en gång. Enligt 52 § LO kan ärendet vid detta plenum inte längre bordläggas om inte lagtinget beslutar om ytterligare en bordläggning. Önskar någon uttala sig om förslaget om bordläggning?

    Ltl Sjöstrand: Fru talman! Jag föreslår fortsatt behandling av ärendet.

     

    Ltl Pehrsson: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning.

     

    TALMANNEN: Omröstning kommer att företas om bordläggningsförslaget. Omröstningspropositionen ställs så att de som omfattar fortsatt behandling röstar ja och den som omfattar ltl Sundbacks förslag om bordläggning till plenum den 18 april röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Ja för fortsatt behandling och nej för bordläggning. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig.

     

    Lagtinget har beslutat att ärendets handläggning skall fortsätta. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet? Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

     

    Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

     

    Finansutskottets redogörelse angående behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2001.

     

    Ärendet upptas till behandling onsdagen den 17.4. Godkännes.

     

    Självstyrelsepolitiska nämndens förslag angående Open Skies-avtalet och Ålands demilitarisering och neutralisering.

     

    Ärendet upptas till behandling vid ett extra plenum torsdagen den 18.4.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 17.4. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.54).