Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 30 maj 2002 kl. 9.30.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ulf Andersson, ltl Wickström-Johansson, ltl G-M Lindholm och vtm Häggblom). Ltl G-M Lindholm infann sig efter uppropet.

    26 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av sjukdom, vtm Häggblom på grund av uppdrag vid domstolarna och ltl Andersson på grund av hälsonämndens sammanträde. Beviljas.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 1:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ny lagstiftning om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen. (FR nr 25/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Vicelantrådet:

    Fru talman!

    Den tekniska utvecklingen medför att det i trafikövervakningen finns avancerade system för att kontrollera trafiken. Samtidigt som polisen, som har som uppgift att övervaka trafiken, kan utnyttja systemen finns det också möjlighet – och det har utvecklats avancerade system för privatbruk som är till försäljning  och som då används som s.k. detektorer – att man kan kontrollera när polisen övervakar trafiken på ett visst sätt. Det här är då fråga om en blankettlag som förbjuder användningen av s.k. detektorer men också import och tillverkning och försäljning av anordningarna. I framställningen finns det en teknisk förändring som behöver göras, men den är av sådan karaktär att jag utgår från att utskottet kan göra justeringen. Det är fråga om en paragrafangivelse som har fallit bort i hanteringen och det är alltså en helt teknisk ändring.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Detta är säkert en nödvändig lagstiftning. Det är säkert viktigt att man lagstiftar om att man inte kan gardera sig mot hastighetsövervakning, men när man läser framställningen får man en lite otäck känsla; det verkar som om det här brottet är bland de absolut grövsta man kan göra. Polisen har rätt att kroppsvisitera, att göra husrannsakan och dessutom blir man av med körkortet direkt om man har en detektor. Helheten gör att det verkar vara ett väldigt grovt brott. Skulle man jämföra med vad narkotikainnehav t.ex. ger för straff och för tvångsmedel, så undrar jag om inte det här är grövre. Jag vänder mig särskilt mot det straffet som är direkt frihetsberövande, nämligen att bli av med körkortet för en sådan här förseelse. Det tycker jag utskottet borde titta på för det är faktiskt ett grovt straff att ta bort körkortet från en individ. Det kan drabba ens näringsverksamhet osv. Jag tycker att det är att ta i att ge så här mycket tvångsmedel för en sådan här sak, men jag ber utskottet titta på det.

     

    Vicelantrådet, replik:

    Fru talman!

    Som det står i framställningen är det både en trafikmoralisk fråga och en trafiksäkerhetsfråga. Jag tycker att man skall se allvarligt på sådana åtgärder där man försöker komma undan det system som man via polisens arbete bygger upp i allmänhetens intresse. Jag tror att man skall se det här som en säkerhetsfråga som ligger i allmänhetens intresse och varje individ som försöker sabotera detta system gör någonting som i alla fall i mina ögon och landskapsstyrelsens ögon är trafikmoraliskt klandervärt. Naturligtvis är det här en fråga som utskottet skall bedöma, men jag är nog förvånad över att man här från lagtinget närmast har ett ideal att ett samhälle med anarki är det bästa. Körkort är en rättighet, men det är samtidigt ett ansvar att man skall följa trafiktrafikreglerna. Om ltl Sundman vill gå in i det här systemet och göra det lättare att sabotera samhällsintresse tycker jag att det är illavarslande.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Ingen här i Ålands lagting förespråkar någon fullständig anarki. Det är säkert så som vicelantrådet säger att det här är en sak som behövs, men det är viktigt när vi lagstiftar att straff och tvångsmedel står i proportion till vad ett eventuellt lagbrott innebär. Det är det jag säger att när man läser detta blir helheten sådan att det verkar lite överdrivet, men, som sagt, det är svårt att bilda sig en uppfattning på en kort stund när man läser framställningen så jag ber utskottet fördjupa sig i den här känslan jag fick.

     

    TALMANNEN:  Begärs ordet? Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 2:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av 2 § blankettlagen om utkomststöd. (FR 26/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Här har vi nu den framställning som delvis berördes igår i ett annat sammanhang, alltså det problem som uppstod för vissa försörjare när man höjde barnbidraget med 10 procent. Landskapsstyrelsen har funderat på hur man skulle lösa dessa frågor och vi har också begärt utlåtande från kommunerna, som inte har varit odelat positiva till den lösning som vi nu föreslår, det kan jag säga. Det finns någon kommun som har sagt sig kunna godkänna systemet att undanta 10 procent från den inkomst som skall beräknas när man får utkomststöd och i någon kommun har socialnämnderna kunnat omfatta det medan styrelserna inte har varit på samma linje.

     

    Landskapsstyrelsen har i alla fall diskuterat frågan och kommit till att vi lägger förslaget att undanta barnbidragshöjningen från den inkomst som beräknas som disponibel inkomst när utkomststödet räknas ut. På så sätt reder man upp den här biten s.a.s. Det har föreslagits andra lösningar så att man kanske skulle gå in på att höja grunddelen, men då får man ytterligare en komponent som man inte riktigt kan greppa.

     

    Man har också hänvisat till att det ställer till lite problem när man räknar ut stödet. Men i och med att vi i lagen om utkomststöd föreslår exakta belopp borde det inte vara något större problem att räkna ut vilken nivå inkomsterna skall ligga på för att man skall få utkomststödet.

     

    Detta innebär en viss ökning av kostnaderna för några kommuner. Men då har kommunerna det tillgodo från tidigare som landskapsstyrelsen har betalat med det nuvarande systemet, så det  kanske inte på sikt är så betungande i alla fall. I utredningen har vi konstaterat att ur jämställdhetssynpunkt torde detta gynna flera kvinnor än män eftersom statistiken visar att ensamförsörjare med barn som beviljas utkomststöd till övervägande del är kvinnor, så att den tidigare efterlysta redovisningen ur jämställdhetssynpunkt har landskapsstyrelsen nu i det här förslaget beaktat.

     

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Det är i och för sig positivt att landskapsstyrelsen kommer med förslaget till ändring av utkomststödet. Det är en socialdemokratisk påstöt som ligger bakom; vi har fört fram de problem som uppstod i och med att barnbidraget höjdes. Det betydde att de som har barn och som lyfter utkomststöd inte kommer att få ta del av höjningen på tio procent. Men det som landskapsstyrelsen nu föreslår känns inte riktigt hållbart och långsiktigt. Är tekniken ”nästa gång vi höjer barnbidraget”, så känns det väldigt konstigt. Det är mera matematik än att det handlar om ett socialt system och jag tycker för min del att utskottet skall överväga det andra alternativet, dvs. att man höjer utkomststödets grunddel för barn. Det är ändå så att det är där som effekten kommer in när det gäller barnen. Det finns dessa två vägar att gå och för min del tycker jag att den andra vägen, som också flera kommuner har föreslagit, är mera hållbar. Att börja sitta och räkna ut 17,32 euro och 15,31 och 12,11 och 9,59 euro verkar väldigt byråkratiskt och krångligt för en så pass liten sak som det sist och slutligen gäller.

     

    Det som jag önskar tillägga är att utskottet också i det här fallet borde överväga en höjning av utkomststödet generellt så att det svarar mot de höga levnadskostnader som vi har på Åland. Det gör det inte i dag utan de som måste lyfta utkomststöd och är de som har det sämst ekonomiskt ställt, de skall alltså också betala de höga matkostnaderna på Åland. Här har många gånger gjorts jämförelser med de offentligt anställda där man har gjort Ålandstillägget för att kompensera för de höga levnadskostnaderna. Det borde också synas i utkomststödet.

     

    Ltl Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    När det gäller blankettlagen om utkomststöd är jag glad att den kom. Jag skall ärligt säga att när vi höjde barnbidraget var det faktiskt ingen som riktigt tänkte på effekten av det. Där tror jag att vi alla är överens om att vi kan förbättra situationen. Till stora delar sammanfaller det som jag tänkte säga med vad ltl Sundback just var uppe och sade att det blir lite invecklat med att den del som är större än i riket inte skall tas i beaktande när man fastställer utkomststöd. Man har gått in för att exakt i lagen säga euro och cent osv. Vi vet man på rikshåll diskuterar en höjning av barnbidraget; sker det så blir inte mellanskillnaden lika stor mera. Barnbidraget i Finland kanske blir lika stort som på Åland så småningom. Är tanken att man automatiskt skall hålla tioprocentsgränsen? Då förstår jag det lite bättre, men då sammanfaller i alla fall inte summorna som står här i lagen, så man kanske då borde ha satt summorna i en förordning som lättare hade gått att justera än att man måste gå in i lagen varje gång det sker en liten justering. När jag läste igenom framställningen tyckte jag också att man i stället skulle ha övervägt möjligheten att höja utkomststödets grunddel att det skulle ha varit ett enklare sätt. För min del skulle jag förorda att man i utskottet åtminstone tittar på också den möjligheten grundligt. För övrigt tycker jag att det är bra att lagen har kommit.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag har ingenting emot att man i utskottet noga går igenom dessa frågor. Det kan också uppstå, som jag försökte antyda i presentationen, en sådan situation att man kolliderar med någonting annat om man höjer utkomststödets grunddel. Det är inte så enkelt att reglera de här bitarna eftersom de alla hänger ihop och griper in i varandra och påverkar situationen i andra sammanhang. Då har landskapsstyrelsen resonerat så här att, okej, nu undantar vi denna tio procent; det är redigt på det sättet att då inverkar det inte på någonting annat, man riskerar inte en kollision med andra transfereringar, avgifter och sådant.

     

    Ltl Lindeman sade att man skulle sätta summorna i förordning. Jag ifrågasätter om man kan göra det; enligt den nya grundlagens bestämmelser tror jag att man måste hålla sig till lagstiftning i dessa frågor.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det är möjligt att den nya grundlagen är på det sättet, men med vårt lagstiftningssystem och den långa tid det tar att få en lag så kan det bli problem eftersom jag är nästan säker på att siffrorna knappast kommer att hålla i det långa loppet utan det kommer att bli andra siffror. Jag skall passa på att säga att i samband med gårdagens diskussion, när vi också talade om sociallagstiftning och båda de här frågorna, så var jag frestad att man helt enkelt i stället skulle ha satt hela barnbidraget utanför och helt enkelt lyft ut det i sin helhet, men då måste man göra en kostnadsberäkning och det är kanske stora kostnader. Vi vet hur situationen är i dag, så det var bara en tanke utan utredning i bakgrunden!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    När det gäller frågan om vilken teknik man skall använda för att lösa problematiken kan jag bara referera till diskussionen och det som jag har utrett med socialförvaltningen i Mariehamn och diskussionen med socialnämnden i Mariehamn, där en majoritet av socialnämnden gick in för just den lösning som nu är föreslagen. Jag har också kollat detta med handläggaren i Mariehamn om det är någon skillnad och han säger att det är samma jobb. Ingendera ger varken mer eller mindre byråkrati. Men hans bedömning var att vill man verkligen vara på den säkra sidan att man når precis exakt det syfte som man är ute efter, nämligen att barnbidragsförhöjningen inte skall påverka någonting annat, så skulle man göra på det nu föreslagna sättet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Jag vill börja där minister Eriksson slutade och pratade om jämställdhet. Det är glädjande att höra landskapsstyrelsen uttala sig om jämställdhet efter att mig veterligen åtminstone tre gånger ha brutit mot jämställdhetslagen. Nu har man då insett att man skall se till att jämställdheten utvecklas. Det vill jag ge en eloge för.

     

    Fru talman!

    Jag hör till de tacksammas skara över att denna framställning har kommit. Vi skall komma ihåg när vi tittar ut – det är fint väder och i morgon sjunger vi om den blomstertid som komma skall med lust och fägring stor – är det inte för alla som den här lusten och fägringen är så stor, särskilt inte för de föräldrar som lyfter barnbidrag och samtidigt är beroende av utkomststöd, så det är ytterst behjärtansvärt att det här blir tillordnat, att man verkligen får del av det höjda barnbidraget.

     

    Fru talman!

    Ministern nämnde också att den här framställnignen hade berörts i ett ärende igår, nämligen ärendet om en ny blankettlag om underhållstrygghet, där samma problem kan komma att uppstå; om man får ett förhöjt underhållsstöd kan det drabba utkomststödet. Då borde vi väl ta tillfället i akt och reda upp det samtidigt. Då är min fråga till landskapsstyrelsen om man kunde tänka sig att ta tillbaka framställningen och ta med det i denna framställning, att när det gäller underhållsstödet skulle det också fråntas den delen som är högre här på Åland. Alternativt kan vi göra det i social- och miljöutskottet, det är en mindre ändring; vi börjar nästan bli experter på stödsystem efter många sådana här ärenden och det är ganska intressant att se hur de hänger ihop. Men enklast och redigast skulle det som sagt vara om landskapsstyrelsen tog tillbaka och i brådskande ordning tog med också detta.

    Ltl Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Det är väldigt intressant att höra att ltl Sundman i dag inser att det kommer att bli problem med blankettlagen om underhållstrygghet som vi diskuterade igår. Just på samma sätt som med den framställning som vi nu behandlar i dag använde jag som motiv igår att vi inte ad hoc skulle behandla dem utan ha ett helhetsgrepp. Därför är det glädjande att ltl Sundman i dag medger att det blev problem med gårdagens lag.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Inte är det någon nyhet att jag inser att i vissa enskilda fall kan det bli så här med ett höjt underhållsstöd. Det har vi också skrivit i social- och miljöutskottets betänkande. Men jag hade räknat med att detta problem kunde lösas snabbt, t.ex. genom denna framställning, varför jag nu frågar landskapsstyrelsen om man är villig att ta den tillbaka. Alternativet är att vi reder upp det här i utskottet så att problemet är ur världen och då handlar det bara om några dagar och ingen torde någonsin drabbas av det eventuella problemet.

     

    Ltl Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Jag anser att det inte är utskottets sak att gå in och göra utredningar hur de olika bidragen slår i familjepolitiken, utan jag anser att vi kan vänta på landskapsstyrelsens utredning som tar ett helhetsgrepp på problematiken.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag håller med ltl Raija-Liisa Eklöw om att det i första hand är landskapsstyrelsens uppgift att bereda framställningar, men om det behövs kan lagtingets specialutskott göra detta. Inte behöver vi ta finansutskottets exempel och göra ingenting utan vi kan nog anstränga oss lite i utskotten. Det får man ofta göra med lagstiftning osv. Det är också lagtingets roll att kolla igenom en gång till; annars skulle vi inte ha utskott. Det har också föreslagits att vi skulle lägga ner vissa utskott, men social- och miljöutskottet tror jag nog att har viss beredskap att göra det här.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Jag skulle önska göra en precisering av min kritik av landskapsstyrelsens förslag. Landskapsstyrelsen anser, precis som lagstiftaren i riket, att barnbidraget skall räknas som en inkomst när man fastställer utkomststödet. Det blir en del av den disponibla inkomsten. Det är grundprincipen. Men, säger man sedan, då skall man inte beakta 10 procent. Det är väldigt dålig lagstiftning; man har en princip, men sedan skall man nagga den i kanten till 10 procent. Det är inte hållbart i längden, utan då är det nog bättre att höja grunddelen för barn. Det är just där som man skall kompensera för att barnet skall få det underhåll som det är berättigat till också när vi har höjt barnbidraget.

     

    När det gäller den allmänna diskussionen om man i lagtinget skall göra någonting eller inte göra någonting och vänta på landskapsstyrelsens eventuella någon gång övergripande insats tror jag nog att det behövs både och. Ltl Raija-Liisa Eklöws kritik är för generell. Utkomststödet är inte ett permanent stöd, inte heller underhållsstödet. Det är de två som också påverkar varandra i viss mån, men antagligen väldigt marginellt och i ytterst få fall. De som lyfter utkomststöd är inte enbart de som har barn utan tvärtom är stora delar pensionärer och studerande, eftersom vi inte har så hög arbetslöshet eller egentligen ingen alls på Åland, så är det ytterst få i arbetsför ålder som lyfter utkomststöd. Underhållsstödet fås av dem som har barn, i första hand kvinnor och de är inte heller särskilt många, medan barnbidraget ges till alla. Det betyder att alla kvinnor med barn som lyfter underhållsstöd påverkas av det och också alla kvinnor som får utkomststöd och har barn påverkas av det samt dessutom om de uppbär underhållsstöd påverkas dessa tre stöd av varandra. Men det är en ytterst liten grupp. Jag tycker att för att komma vidare – och det är inte så komplicerat – så skulle social- och miljöutskottet också kunna korrigera grundbidraget i relation till det underhållsstöd som man just har behandlat, för det är i utkomststödslagen som man skall göra kompensationen, inte genom att säga att vi skall inte ha högre underhållsstöd och vi skall möjligen inte ha högre barnbidrag, utan det är i fråga om just utkomststödslagen som korrigeringarna skall göras. Annars får man den effekten att för att de som eventuellt inte fullt ut kan dra nytta av de enskilda höjningarna av barnbidraget och underhållsstödet, så skall inte någon annan heller få någon förhöjning! Då tycker jag att det som ltl Raija-Liisa Eklöw föreslår blir väldigt destruktivt.

     

    Ltl Eklöw, replik:

    Fru talman! Ltl Sundback säger att det är få barn. Jag kan informera dem som inte vet att det år 2000 fanns 280 barn som på Åland fick underhållsstöd. Det är inte fråga om bara några barn. Efter att skilsmässostatistiken hela tiden ökar kan det i dag vara flera barn, men de senaste siffrorna är som sagt från år 2000 och då gällde det 280 barn på Åland, varav 125 bara i Mariehamn, ltl Sundbacks egen kommun.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! Det är precis så där. Men det är inte så att alla dessa föräldrar lyfter utkomststöd. Det  är där som ltl Eklöws argumentation faller platt till marken. De kvinnor som får underhållsstödet är faktiskt rätt många och därför vill vi i oppositionen höja stödet för att de skall få ett bättre stöd.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 3:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 9/2001-2002 angående ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd. (FR nr 18/2001-2002).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helt. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 4:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 10/2001-2002 angående ny blankettlag om underhållstrygghet. (FR nr 19/2001-2002).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw:

    Fru talman!

    Eftersom jag anser att den tioprocentiga förhöjningen som föreslås från social- och miljöutskottet inte kommer att ha den effekt för alla bidragstagare som är avsett och eftersom framställningen  i så fall kommer att ha återverkningar både för kommuner och även för de pappor som betalar detta, så aviserar jag här att jag under detaljbehandlingen kommer att föreslå att lagen antas i den form den har i landskapsstyrelsens framställning samt i enlighet med min reservation.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Det här ärendet diskuterades mycket igår under första behandlingen och som ledamot av social- och miljöutskottet var det intressant att höra argumenten för och emot. Jag kan nämligen inte förstå att vi i lagtinget inte skulle kunna göra denna ändring just nu eftersom vi dessutom har ett tillfälle, vilket vi hörde i det förra ärendet, att snabbt återställa de eventuella problem som kan uppkomma enligt utskottets betänkande, de få fall där den föreslagna höjningen kan komma att påverka utkomststödet. Jag kan inte förstå hur man i det här fallet kan sätta politisk prestige framom en ändring som skulle gynna de allra svagaste i samhället, de barn vars föräldrar är beroende av underhållsstöd. Jag har svårt att prioritera sådant framom den grupp detta berör.

     

    Ltl R-L Eklöw säger att det inte har den effekten som social- och miljöutskottet avser. Visst har det det i de allra flesta fall, och i de få enstaka fall det inte har det, så har vi som sagt möjlighet att snabbt återställa det. Varför kan vi inte då ta denna ändring? Varför måste det vara så att minsta lilla politiska kursändring som kommer måste komma från landskapsstyrelsen! Varför kan inte Ålands lagting och dess specialutskott ibland lägga sin politiska prägel över ärenden? Det är som om landskapsstyrelsen skulle vara något eget parti som har all initiativrätt här i Ålands lagting! Inte tycker jag att det skall vara så. I första hand är det landskapsstyrelsen som bereder framställningar, men nog måste vi här kunna lägga vår prägel. Detta har social- och miljöutskottet gjort nu, visserligen en majoritet; det är en behjärtansvärd sak och det är ingen stor kostnad för de åländska kommunerna. Det här måste man kunna prioritera framom annat som vi har hört att kommunerna satsar på.

     

    Jag vill ge en eloge till dem i majoritetsblocket, nämligen centerns Uffe Andersson och Per-Erik Eriksson, som har stött detta, som har satt sakfrågan framom politiska motiv. Jag hoppas verkligen att lagtinget kan anta utskottets betänkande i denna fråga.

     

    Det är dock så att vi behöver vänta med den avgörande behandlingen och därför föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum på måndag.

     

    Fru talman!

    Ltl Sundman talar om att landskapsstyrelsen är ett parti. Det är landskapsstyrelsen de facto inte. Jag sätter inte heller i mitt ställningstagande så stor förhoppning till själva landskapsstyrelsen, utan jag har en väldigt stor tilltro till den förvaltning som finns bakom landskapsstyrelsen och som faktiskt kan ta ett helhetsgrepp om hela problematiken. Vi har just diskuterat underhållsstödet och utkomststödet samt barnbidraget; det är bara tre olika samhälleliga transfereringar som vi diskuterar och för att undvika olika svårigheter som uppstår, så att vi sedan på följande plenum måste ta ett annat beslut om någonting som lindrar för någonting annat är  helt absurt. Låt förvaltningen och landskapsstyrelsen tillsammans komma med ett helhetsgrepp och sedan kan vi vara eniga om förhöjningen. 

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag håller med ltl Eklöw att man inte kan ha så stor tilltro till och förhoppning på landskapsstyrelsen!

     

    När ltl Eklöw säger att vi behöver ha ett ”helhetsgrepp”, så har vi erfarit i utskottet att inte är det så stora problem att det omkullkastar hela stödsystemet och därigenom motiverar helhetsgreppet, utan nog har jag gjort bedömningen i utskottet att vi gott och väl kan ta ändringen och de små detaljproblem som kommer till på grund av det här kan vi reda upp efteråt. Inte är det någon större skillnad på det. När det gäller att reda upp det här förenklas det ytterligare av att vi nu har ärendet om utkomststöd i social- och miljöutskottet och kan göra det, eftersom landskapsstyrelsen inte ville göra det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag funderade om inte ltl Sundman lite oroar sig i onödan här. Liberalerna har genom ltl Eklöw sagt att man inte kommer att stöda detta. Det har jag respekt för. Däremot har jag läst utskottsbetänkandet och centern står bakom förslaget. Centern har också varit i kontakt med vår grupp och vi har sagt att vi står bakom förslaget – det är just en politik där man driver en stram budgetpolitik så att man kan hjälpa dem som har det svårt i samhället. På samma sätt har socialdemokraterna och obundna sagt att man står bakom förslaget. Ltl Sundman borde inte vara orolig – det finns ju 20 ledamöter som står bakom förslaget. Det torde t.o.m. vara kvalificerad majoritet!

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det där har jag faktiskt inte tänkt på. Det är faktiskt rätt som ltl Strand säger, att det finns faktiskt 20 av 30 som står bakom förslaget, så jag behöver kanske inte oroa mig!

     

    Ltl Salmén:

    Fru talman!

    Det är ett litet problem i dag genom att utskottsordföranden, som verkligen kan den här frågan, inte är här. Jag kommer att stöda bordläggningen till nästa plenum så att han kommer att ha möjlighet att lägga ut texten. Att hela tiden höra detta mantra upprepas att, ja, ja, alla kan inte få det här, gör att det skulle vara intressant att ännu en gång fråga av utskottsordföranden hur det verkligen ligger till, (från salen, ltl Eklöw: det var det fräckaste) för han är  tydligen den enda som har satt sig in i ärendet. Om jag har förstått det rätt, har de allra flesta nytta av ändringen. Ingen förlorar, och det måste väl vara det viktigaste, men de allra flesta har nytta av ändringen.

     

    Därför stöder jag förslaget om bordläggning till plenum på måndag så att ordförande Andersson har möjligheter att lägga ut texten och verkligen rätta till de saker som tydligen nu snurrar runt här.

     

    Ltl R-L Eklöw, replik

    Fru talman!

    Hur kan ltl Salmén stå här och säga att ingen förlorar! Får jag ta ett exempel. En familj som får underhållsstödet kommer upp i trappan för barnomsorgsavgiften och måste betala högre barnomsorgsavgift än tidigare, kanske högre avgift än vad höjningen på drygt 11 euro per månad utgör. Den matematik jag har lärt mig i skolan gör att det blir minus i familjekassan.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman!

    Jag har verkligen lyssnat noga på ordförande Andersson. Så har jag lyssnat på dagens diskussion där utskottsledamöter har sagt att om det är så att varenda en skall ha nytta av det så kan man ordna det i samband med ett annat ärende som är på kommande till social- och miljöutskottet. Därför säger jag att jag vill gärna höra utskottsordförande Andersson. Jag tror inte – så bra känner jag utskottsordföranden – att sådana finter som nu försöker köras fram går han inte på!

     

    Ltl R-L Eklöw, replik

    Fru talman!

    Vi får väl se vem som är mera trovärdig, utskottsordförande Andersson eller jag! Jag tog ett exempel och jag ljuger inte – om man tänker efter är det bara så.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara säga, att jag har inte beskyllt någon för lögn, men jag tror på Andersson, som inte ändrade sig under den diskussion vi hade här i lagtinget.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen, har ltl Sundman, understödd av ltl Salmén, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 3 juni. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? 

     

    Ltl Sjöstrand: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum.

     

    Ltl J-E Mattsson: Fru talman! Jag understöder förslaget om bordläggningstid till nästa plenum.

     

    Ltl Roger Jansson: Fru talman! Nu är det återigen en diskussion om bordläggningstiden  (från salen: utskottsordföranden körs över) och majoriteten önskar köra över oppositionen, återigen! Nu är Ålands folk medvetna om hur vi behandlas i lagtinget. Det är utskottsordföranden som är frånvarande i dag. Det är skäl att bordlägga ärendet till måndagens plenum. Detta är enbart en diskussion om bordläggningstiden. Jag säger ingenting annat. Jag hoppas verkligen att majoriteten i lagtinget skall vara mera rakryggade än så här; annars är det ingen orsak för oss att överhuvudtaget vara med i lagtinget. Lagtinget må bestå av 19 ledamöter då – resten kan gå hem!

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller ltl Roger Janssons funderingar kring bordläggningstider si eller så tycker jag att han har lite bråttom. Voteringen om bordläggningstiden har ännu inte skett och eftersom det har framkommit här av flera ledamöter tidigare att det torde finnas 20 för det förslag som utskottet har kommit med, så kan jag inte förstå varför det finns en sådan oro på förhand. Än en gång, jag tycker att det är lite märkligt att en grupp personer i lagtinget inte kan få ha sin åsikt om en lämplig bordläggningstidpunkt kontra oppositionens eller en annan grupps åsikt om bordläggningstid och dess lämplighet.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag är som sagt på sjätte perioden i detta lagting och så här har det aldrig varit tidigare. Det här är en ny stil som den här majoriteten c-lib har lagt sig till med och den är väldigt ful. Nu var det ordföranden i den liberala lagtingsgruppen och ordföranden i centerns lagtingsgrupp som föreslog detta, så det var ett mycket tungt beslut, vi kan bedöma vad resultatet blir utgående från det.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Huruvida det har varit något system under de sex perioder som har varit tidigare vet jag inte. Jag har deltagit i den här och den föregående och systemet med att styra bordläggningstider för majoriteten är fullständigt identiskt.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Centerns gruppordförande ltl J-E Mattsson levererade just en grov osanning inför lagtinget.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker också att diskussionen om bordläggningstiden är lite märklig. Eftersom det finns möjlighet för båda grupper att ha önskemål när det gäller bordläggningstiden borde man kunna få föra fram förslag utan att på det sättet bli nedvärderad. Senast igår hade vi en diskussion där vi kompromissade om en bordläggningstid från majoritetens sida. I dag kommer det igen samma gnäll och då är det bara vi som bestämmer; ger vi efter i dag är det mycket möjligt att det kommer ett nytt förslag i morgon och då är det samma sak igen. Jag tycker att det är lite barnsligt att hela tiden hålla på och bråka om bordläggningstider. Båda har rätt att lägga förslag och vi har rätt att rösta om dem och röstningen avgör vilken tid det blir.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att varje lyssnare till den här diskussionen kan avgöra vem som är barnslig! Grundönskemålet om bordläggningstiden är det som genom åren i lagtinget har accepterats, om det inte har varit oöverstigliga hinder som har talat emot det. Från majoritetens sida, från förslagsställarnas sida och från tidigare talares sida har vi inte fått någon motivering till varför inte det förslag som ursprungligen lades skulle passa. Det är nog det minsta man kan kräva i ett parlament att ändringsförslag till framlagda förslag motiveras. Vänligen kom med en motivering nu! Annars är det verkligen barnsligt att hålla på och lägga ändringsförslag till önskemål om bordläggningstider!

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    En skillnad mot tidigare oppositioner är väl att det aldrig har varit så mycket förslag om bordläggningar som det är nu och det är också en rättighet man har, men den motivering som jag har fått från oppositionens sida är att utskottsordföranden skall vara närvarande och det skulle han vara på måndag. Vi vet dock i majoritetsblocket att han också är närvarande i morgon, så den motiveringen håller inte när det gäller bordläggningstid, utan är det så att man vill höra utskottsordföranden finns han också här i morgon.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Pehrsson, det kan ju vara på det sättet att vi som önskar föra diskussion i plenum med utskottsordföranden också önskar vara närvarande! Då kan måndagen vara den gemensamma tiden.

     

    Ltl Sjöblom:

    Fru talman!

    Jag vill ta upp den frustration som man upplever i oppositionen när det gäller bordläggningar. Sedan den nya majoriteten kom till röstas alltid oppositionens bordläggningstider i princip bort; det kan vara någon enstaka bordläggning av  motion som går igenom. Nu säger ltl Pehrsson att det är så många bordläggningar. Det är klart att ju fler ärenden vi har i lagtinget desto mer finns det att diskutera här. Just nu har det varit en ganska stor ansamling av ärenden och framställningar som vi behandlar. Det är orsaken till begäran om flera bordläggningar. När ltl Pehrsson säger att man skall ha respekt för åsikter, så kan inte jag, sedan den nya majoriteten tillträdde, komma på en enda gång där majoriteten skulle ha visat respekt för bordläggningsförslagen. Det är ofta så att det skall röstas om bordläggningstiden och jag måste säga att jag tycker att det är barnsligt att politiken skall gå ut på att rösta om bordläggningstiden. Jag kan ha respekt för att det ibland finns olika åsikter om den, men inte varje gång vi behandlar en framställning, så jag stöder förslaget om bordläggning till den 3 juni.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är intressant att höra åsikten om det stora antalet ärenden. Det är inte länge sedan som oppositionen hade långa och  många anföranden om de få ärenden som lagtinget hade att behandla

    TALMANNEN: Bordläggningstiden! Ltl J-E Mattsson: Det är replik till ltl Sjöbloms anförande. Nu vill man motivera alla bordläggningar med att det är så mycket ärenden. Det är helt uppenbart att oppositionen inte klarar av att hantera denna mängd av ärenden!

     

    Ltl Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det är ju så att man inte vill diskutera sakfrågan från majoriteten: bordläggningstiden. Jag har inte sagt att ansamlingen av ärenden är stor, utan att det just nu har samlat sig fler ärenden och vi behandlar fler framställningar under den här perioden. Det behöver inte gälla alla bordläggningar, men det börjar bli så besvärligt att oppositionen kanske måste föreslå att varje ärende skall gå till stora utskottet.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är tydligen så att minnet är väldigt kort i oppositionen. Senast igår tillmötesgicks ltl Strands önskan om att bordlägga högskolelagen till lämpligt datum, till måndagen. Det förekom inte ens ett motförslag utan talmannen föreslog det efter överläggning och majoriteten ansåg detta acceptabelt, med ett muntligt intygande om att lagen skall vara klar när den här sessionen är klar.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det känner jag ingenting till om. Min uppfattning är att det är talmannen som har föreslagit och någonting annat känenr inte jag till. Ltl J-E Mattsson säger att det är ”vi” som har gått med på det, majoriteten, men det är en nyhet för mig. Jag har endast hört att talmannen har sagt det.

     

    TALMANNEN: För fortsättningen: det är dagens bordläggning vi diskuterar!

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Fru talman!

    Det är mycket riktigt som talmannen påpekar det här ärendet vi diskuterar och det är fråga om bordläggningstiden. Majoriteten har naturligtvis ett visst ansvar att lagtingsarbetet flyter. Diskussionen i detta ärende är avslutad. Det enda som återstår är en omröstning. En omröstning, på fredag eller på måndag, har ingen betydelse och tillför ärendet varken plus eller minus. Det finns ingen anledning vad jag kan få fram att man borde bordlägga det till måndagen i stället för fredagen, så jag kan inte förstå vad diskussionen gäller i det här ärendet. Diskussion är ju avslutad.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Diskussionen om bordläggningstiden är ingalunda avslutad. Det behöver inte bli en omröstning om ärendet. Så enkelt är det. Det är inte jag som har fört in diskussionen på så mycket andra saker – det får majoriteten ta på sig.

     

    TALMANNEN: Vidare om bordläggningstiden:

    Ltl Strand: Fru talman! Eftersom talmannen tillät att ltl J-E Mattsson drog in mig och gamla ärenden måste jag åtminstone få redogöra för min situation. Det är helt riktigt att jag hade lovat att vi skulle jobba igenom högskolelagen och det står jag för gentemot landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, mot de övriga utskottsmedlemmarna, men när jag planerade mitt lagtingsarbete och behandlingen av det ärendet utgick jag från det papper som talmannen skickade ut att vi skall reservera två veckor. Det betydde att den skulle komma till kännedom på onsdagen. Det hade jag sett till, vi skulle kunna ha första behandling på måndag nästa vecka, onsdag och fredag. Att sedan talmannen mot min vilja försökte få det på fredagen kan inte jag göra någonting åt. Men jag står för det jag har lovat och det kommer jag att fullfölja.

     

    TALMANNEN: Ltl Danne Sundman, understödd av ltl Olof Salmén, har föreslagit bordläggning till plenum den 3 juni. Ltl Sjöstrand, understödd av ltl J-E Mattsson, har föreslagit att ärendet bordläggs till nästa plenum. Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden. Den som röstar för ltl Sundmans förslag röstar ja; den som röstar för ltl Sjöstrands förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej. Ärendet bordläggs till nästa plenum. På talarlistan finns ännu ltl Sundback, som bereds tillfälle att yttra sig.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Hela det här spektaklet rör sig om 70 mark i månaden för ensamstående mödrar. En sådan maktteater som vi har sett här skall ställas i relation till att liberalerna vill rösta emot i princip 70 mark i månaden för de ensamstående mammor som lyfter underhållsstöd. Mamma till det är ltl Raija-Liisa Eklöw; med liberalernas stöd och antagligen numera också största delen av centern får vi alltså en så här stor maktspänning i lagtinget. Jag tycker att det är futtigt och jag tycker verkligen att parlamentarismen igen har skördat ett av sina större nederlag här i lagtinget. De flesta har i någon slags vredesmod, hopplöshet eller allmän trötthet redan lämnat salen efter omröstningen om bordläggningstiden. Visst är det så att det numera är bordläggningstiden som är de stora politiska avgörandena här i lagtinget, inte några sakfrågor.

     

    Någon större förändring i fråga om den politiska parlamentarismen och det politiska arbetet i lagtinget har inte skett i och med landskapsstyrelsebytet.

     

    Jag tycker fortfarande att social- och miljöutskottet kommer med ett rimligt förslag till förändring när det gäller underhållsstödet. Ltl Eklöw var emot förhöjningen på i stort sett 70 mark för att hon har ett fall som hon hänvisar till: att det i så fall kan innebära att den kommunala barnomsorgsavgiften, i de kommuner som har trappstegsformade avgifter, kan försämras, den kan bli höjd. Det är mycket möjligt att det är på det sättet. Det blir väldigt svårt för lagtinget att genomföra några som helst förbättringar i underhållsstödet om vi skall ta hänsyn till att det påverkar någons barnomsorgsavgift i kommunen. Samma sak händer om mamman får en löneförhöjning. Skall vi försöka avstå från det också för alla som jobbar inom vården, ltl Eklöw? – det påverkar ju deras barnomsorgsavgift! För man den logiken måste man vänta och se vad löneförhöjningarna innebär för alla som jobbar inom vården i fråga om barnomsorgsavgiften.

     

    Det finns en logik också i ltl Eklöws resonemang att bidragen inte skall ta ut varandra för dem som är i behov av dem. Men det är orimligt att kräva att vi här i lagtinget skulle kunna kontrollera alla de variabler som påverkar ett hushålls inkomster innan vi ens vågar oss på en 70 marks förhöjning i månaden för dem som har rätt till underhållsstöd.

     

    Jag ser inte egentligen att det finns någon substans i ltl Eklöws invändning mot social- och miljöutskottets förslag. De som stöder henne har inte givit några närmare förklaringar utan jag förstår att det är majoritetspolitik. Man behöver inte ens veta vad problemet handlar om, utan man kommer hit och röstar först om bordläggningstiden och så röstar man igenom landskapsstyrelsens förslag. Det är den proceduren som gäller! Det är faktiskt så att underhållsstödet, oberoende om man höjer det eller inte, kan ha precis samma effekt som ltl Eklöw är rädd att en förhöjning till 70 mark skall leda till.

     

    I sitt handlingsprogram skriver liberalerna och centern på första sidan att landskapsstyrelsen skall verka för sammanhållning, solidaritet och minskade ekonomiska och sociala klyftor i det åländska samhället. Det här förslaget är ett litet, litet steg mot att just få till stånd det som sägs på första sidan, och det är väl bara att konstatera att ltl Eklöw tillsammans med liberalerna och centerns vanliga tysta stöd inte är beredda att ta ens detta lilla steg!

     

    Ltl R-L Eklöw, replik

    Fru talman!

    Ltl Sundback har nu presenterat en politisk smutskastning av högsta rang. Det är just på det här sättet som politikerförakt uppstår: att ifrågasätta att vi inte har satt oss in i ärendet, att ifrågasätta kunskapen i ärendet inom liberalerna, utan att jag bara i ”vrångmål” har bestämt mig att familjerna inte skulle få denna 11 euro. Nå, det får stå för ltl Sundback. Det är absolut så. Jag står för den åsikt jag har fört fram under hela behandlingen, ända sedan social- och miljöutskottets behandling, att jag anser att det är så viktigt att alla transfereringar går ihop med varandra och att inte någon familj skulle behöva bli på minussidan eller plus-minus-sidan. Därför har jag valt den här vägen och då behöver man inte ha denna politiska smutskastning. Ltl Sundback talar om ensamstående mammor. Det kan likaväl vara fråga om ensamstående pappor som det gäller. Det är också mammor som lever i ett nytt förhållande som i det här fallet kommer att få högre. Det finns faktiskt vinnare också och det är de mammor som hittills inte har fått denna höjda avgift på grund av de har levt i nytt förhållande, de får det bättre i dag. Efter utredningen kommer alla att få det bättre, hoppas jag.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Politikerförakt kommer när man lovar saker som man sedan inte håller. Jag menar att liberalerna har lovat att minska på de sociala klyftorna i vårt samhälle. Nu avstår man från ett sådant förslag med hänvisning till att man tror att en förhöjning av underhållsstödet skall drabba någon enskild, men man kan inte påvisa att systemet genom en förhöjning skulle drabba någon. Det är nog makt det handlar om, inte om socialpolitik, för 70 mark i månaden kan inte drabba någon.

     

    Ltl R-L Eklöw, replik

    Fru talman!

    Det är onödigt när vi har fört fram våra sakargument att börja argumentera med ltl Sundback om vad vi menar med vårt förslag. Det verkar inte gå hem. Hon menar att det är bara utkomststödet. Det är många andra av dessa transfereringar som det också kommer att påverka, som jag också har argumenterat för. Så enkelt och så fint som det låter i ltl Sundbacks argumentation är det inte!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det är faktiskt rätt så enkelt om man har den politiska viljan att komma överens; om man vill söka konsensuslösningar är det betydligt lättare än vad ltl Eklöw vill göra gällande. Men det har gått prestige i frågan och därför vill man problematisera det på ett övergripande plan. T.ex. barnomsorgstaxan kommer lagtinget aldrig att kunna påverka i de enskilda kommunerna. Det argumentet håller helt enkelt inte. Det måste lösas genom att barnomsorgstaxan inte har den trappstegsformade strukuren som man tydligen har i vissa kommuner. Det har vi tagit bort i Mariehamn, så det har inte samma effekt här. Ltl Eklöw får problem med att argumentera t.ex. för höjda löner för de offentligt anställda och där är det fråga om många kvinnor som i vissa situationer har rätt och kommer att lyfta det här underhållsstödet. Det är makt! Ltl Eklöw kommer antagligen att få rätt i omröstningen, men jag vill mena, att ingen hade förlorat på detta om vi hade kommit överens – men det är makten i den här frågan som ännu gäller.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sundback säger att det bordläggningsbeslut som nyss fattades är ett stort nederlag för parlamentarismen! Det, fru talman, finner jag vara ett osakligt påstående. Man måste ha klart för sig att parlamentarismen inte betyder att oppositionen bestämmer och att minoriteten för politiken. Så värdefull för oppositionen är faktiskt inte parlamentarismen som system. Givetvis har både majoritet och minoritet rätt att ha synpunkter på bordläggningstider. Parlamentarismen i sin mogna form möjliggör olika typer av förhandlingar som kan nå kompromisser. Oppositionen i Ålands lagting har inte valt parlamentariska metoder utan någonting annat. Därför blir situationen som den blir; det ligger mycket aggressivitet bakom, man är inte intresserad av att förhandla, man menar att parlamentarismen borde betyda att majoriteten inte har rätt, att majoriteten inte har makt, men så är det inte!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det var vackert sagt! Jag menar att nederlaget i det parlamentariska systemet vi har är att de stora maktkamperna gäller bordläggningstiden numera och inte sakfrågor. Det gäller inte i den här debatten hur man skall förbättra situationen för dem som är i behov av underhållsstöd. Det handlar om bordläggningstiden och att landskapsstyrelsens förslag skall drivas igenom. Sedan finns det förutsättningar för förhandlingar i utskottet och det har skett en viss kompromiss i utskottet genom att en medlem från centern, som också är ordförande i utskottet, har gått med på en förändring, t.o.m. två centrar. Det är liberalerna som inte vill ha det här kompromissförslaget med hänvisning till att det kan drabba någon, t.ex. att barnomsorgsavgiften  blir förhöjd och då får underhållsstödet i det fallet ingen effekt och att man måste se över hela systemet. Dessa argument är klassiska: vi skall se över hela systemet eller landskapsstyrelsen har redan det här på gång! Det är två argument med vilka man avfärdar möjligheter till kompromisslösningar eller överenskommelser, vad man vill kalla det, som i det här fallet att höja underhållsstödet med 70 mark i månaden för dem som har rätt till det. Det är det som är det parlamentariska nederlaget. Om liberalerna ens hade velat höja det till 50 mark hade det varit en diskussion, men nu är det liksom allt eller intet, precis som majoritetsstyret fungerar.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Svensson, replik:

    Fru talman!

    Jag måste erkänna att jag inte riktigt hängde med i ltl Sundbacks resonemang. Hon blandar och ger friskt här när hon skall agitera. Hon har hållit på länge med att agitera, i många perioder, så det är klart att hon är snitsig på det. Men nu är det så att i demokratin har man rätt att ha olika åsikter. Det är själva det fundamentala i demokratin. Parlamentarism är någonting annat; det är ett system för att jämka samman, så hyggligt som möjligt, olika åsikter (från salen, ltl Wiklöf: just det!) och det förutsätter något slag av samförstånd och diskussioner. Nu säger  ltl Sundback, ivrigt påhejad av ltl Lasse Wiklöf, som inte väntar på sin taltur, att en kompromiss har åstadkommits i utskottet i den här frågan, och det undrar jag, för det har inte vad jag vet varit föremål för några som helst parlamentariska överläggningar om någon sådan kompromiss. För min del måste jag säga att ltl Sundback, förmodar jag, avsiktligt, blandar ihop saker och ting för att det skall låta så hemskt som möjligt, att det skall vara någon slags komplott mot fattiga mödrar osv. Det är inte alls det det handlar om, utan det är frågan om en värdering, på vilket sätt skall den här frågan göras så att resultatet blir bästa möjliga.

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ltl Svensson har snabbt antagit stora proportioner i det här parlamentet. Allt jag har av erfarenhet används bara i onda syften, enligt honom! Jag lämnar de personliga påhoppen, för det leder inte någon vart, men jag fäste mig vid ett uttalande av ltl Svensson, nämligen att parlamentarismen skall leda till att man jämkar åsikter. Det är det som nästan aldrig sker i det åländska parlamentariska systemet. I det här fallet kom oppositionen med ett förslag, de centerrepresentanter som finns i utskottet var tydligen beredda att gå med på det, liberalernas representant var inte. Att osynliggöra henne så till den grad att tydligen frågan inte överhuvudtaget har fastnat i ltl Svenssons minne under deras partiöverläggningar är inte mitt problem, utan det är ett partiproblem och inte det parlamentariska systemets fel. Det är alldeles klart att vi under nuvarande förhållanden kan kompromissa och jämka hur mycket som helst, men vi har en majoritetskultur, där majoriteten inte överhuvudtaget vill diskutera. Många går ut från plenum när det börjar; stora delar av majoritetsblocket är ute och resten deltar inte i diskussionen – hur skall vi då kunna jämka här i salen!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till nästa plenum.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

     

    Finansutskottets betänkande nr 6/2001-2002 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2002. (FR nr 22/2001-2002 och FM nr 57-58/2001-2002).

     

    Ärendet bordlades den 29.5.2002. Diskussionen fortsätter. 

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Också detta ärende debatterades länge igår och ganska snabbt kom debatten in på processfrågor. Vi kände alla att det blev en viss rundgång till slut, men jag vill sälla mig till den skara som känner lite frustration över betänkandet. Jag hade gärna diskuterat de sakfrågor som ingår i landskapsstyrelsens framställning om förslag till första tilläggsbudget för år 2002 och jag hade också gärna sett att de ledamöter här i lagtinget som har ställt frågor skulle ha fått svar på dessa frågor i betänkandet. Min och många andras förvåning kom när vi läste att trots att så många frågor ställts så står det: ”Vidare har utskottet efter omröstning beslutat att ytterligare direktiv till landskapsstyrelsen i denna fråga inte erfordras.” Det som landskapsstyrelsen kommer med är alltså precis perfekt!

     

    Fru talman!

    Låt mig ge lite bakgrund till min frustration. Det är så att Ålands folk väljer ett lagting, man ger 30 personer ett förtroende att förvalta sina angelägenheter till den del de faller inom självstyrelsens behörighet. I huvudsak är detta förtroende uppdelat på två ben: det är lagstiftningsmakt och utövande av budgetmakt. För att det skall vara lite smidigt utser lagtinget en regering, landskapsstyrelsen, som sedan får komma med förslag till lagtinget, som lagtinget antar. Oftast utses regeringen inte av ett enigt lagting utan av en majoritet, så funkar, så skall det vara enligt lagen. Oftast är det så att den politik som majoriteten för skiljer sig från den som minoriteten för, vilket är helt naturligt och helt okej. Men när det kommer till det att den här landskapsstyrelsen utsedd av en majoritet föreslår en budget och minoriteten vill ha svar på frågor – å sina väljares vägnar, om vi säger så; landskapsstyrelsen har visserligen en majoritet av folket också bakom sig, men en stor minoritet har man inte bakom sig, om man ser till att minoriteten i Ålands lagting också representerar en viss del av befolkningen – då har den här delen av befolkningen och den här delen av Ålands lagting rätt att åtminstone få svar på frågor och kräva av majoriteten att man motiverar sin politik och förklarar varför man för en politik. Jag ser att vicelantrådet begär ordet, men jag avkräver inte av vicelantrådet att han och landskapsstyrelsen motiverar sig mera, för det har man gjort framställningen, men sedan har det med anledning av de motiveringarna uppkommit frågor och de skall lagtingets finansutskott ta tag i, höra sakkunniga och svara på. Vi skall komma ihåg att det är lagtinget som beslutar på förslag av landskapsstyrelsen och för att det beslutet skall bli så väl underbyggt som möjligt måste man vända på varje sten, även om man inte vill det, även om det är lite jobbigt och man har föreslagit en sak och minoriteten kanske har kommit upp med någonting att det borde ändras, så måste man ändå kunna motivera eller så kan lagtinget också ändra i en budget. Man kan komma fram till att landskapsstyrelsens förslag var kanske inte till hundra procent perfekt, det var kanske bara 95 procent och vi ändrar det här. Det är ingenting konstigt med det och det är ingenting som majoriteten behöver skämmas för. Så har ofta skett tidigare. Under min korta period i åländsk politik har lagtinget ändrat mycket i landskapsstyrelsens budgetförslag. Det är ingenting märkligt med det.

     

    Det som oroar mig när finansutskottet tar korta formuläret, pang, och hör en massa sakkunniga men inte skriver någonting är enligt min uppfattning allvarligt för finansutskottets dignitet. Finansutskottet har enligt min uppfattning alltid varit ett utskott som man kan säga att är politiskt omutbart. Finansutskottet uppdagar alltid felaktigheter och säger till, oavsett vem som är i majoritet står man liksom lite över det dagliga politiska och påpekar felaktigheter, framför allt svarar man och reder ut frågor. Det är det här som jag finner mycket märkligt. Skall man göra så här också med huvudbudgeten är det katastrofalt. Jag förstår de lagtingsledamöter som t.o.m. föreslog att vi skulle lägga ned finansutskottet. Vad gör vi att få ett sådant här papper och varför hör vi sakkunniga som sätter ned sin tid på att sätta sig in i ärenden och komma till utskottet och berätta när vi utnyttjar deras sakkunskap! Visserligen tillhör jag den del av lagtinget som är i minoritet och som kanske känner lite frustration, men ändå måste det vara berättigat att hävda att man måste få svar på frågor. Jag respekterar absolut majoritetens rätt att föra sin politik och driva sina frågor, men jag yrkar på att lagtingets finansutskotts majoritet skulle tänka om.

     

    På tal om parlamentarism och hur den skall fungera är det här nog grunden till pudelns kärna, som en av lagtingsledamöterna sade en gång.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Jag skulle som replik till ltl Sundman vilja säga att finansutskottets betänkande är absolut ingenting nytt. Även under den tidigare regeringen, där de obundna medverkade, var det samma dåliga motiveringar och icke-svar, kan man väl säga. Jag har varit den som har varit den mest kritiska till både ordinarie budgeten och i synnerhet till tilläggsbudgeterna, som jag anser att är ett otyg. Jag har haft motioner, jag har haft många frågeställningar, det är ytterst sällan jag har fått svar på dem, så det är ingenting nytt för den nuvarande landskapsstyrelsen och det nuvarande finansutskottet att man får dåliga svar. Jag förenar mig med ltl Sundman i att jag skulle vilja ha mycket mera motiveringar, jag skulle vilja ha motiveringar till alla mina frågeställningar. Den här gången hade jag ingen motion, men de gångerna jag har motioner skulle jag vilja ha svar på dem. Det är lite att kasta sten i glashus av ltl Sundman, för det var precis lika dåligt under förra landskapsstyrelsen och under det förra finansutskottet.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag håller med ltl Raija-Liisa Eklöw om att det i första hand är landskapsstyrelsens uppgift att bereda framställningar, men om det behövs kan lagtingets specialutskott göra detta. Inte behöver vi ta finansutskottets exempel och göra ingenting utan vi kan nog anstränga oss lite i utskotten. Det får man ofta göra med lagstiftning osv. Det är också lagtingets roll att kolla igenom en gång till; annars skulle vi inte ha utskott. Det har också föreslagits att vi skulle lägga ner vissa utskott, men social- och miljöutskottet tror jag nog att har viss beredskap att göra det här.

    TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Herr talman!

    Det är så att finansutskottet också i den här frågan har haft en helt normal behandling av ärendet, dvs. av tilläggsbudgeten och dess innehåll. Då har majoriteten i finansutskottet funnit skrivningarna och motiveringarna som landskapsstyrelsen har kommit med i tilläggsbudgeten till fyllest, också i de frågor där vi har hört sakkunniga. Under behandlingen i finansutskottet har samtliga förslag som oppositionen väckt behandlats i helt normal ordning. Finansutskottets uppgift är att behandla landskapsstyrelsens budget och andra framställningar samt lite andra ärenden i vederbörlig ordning. Det har vi också gjort i det här fallet. Däremot är det inte finansutskottets uppgift att fungera som ett frågeinstitut som skall kunna ge svar på alla frågor som ställs överhuvudtaget i alla ärenden som berör budgeten. Så har det inte varit tidigare heller. Det är inte heller utskottets uppgift att fungera som något slags utredningsinstitut. Jag kan lite förstå ltl Sundmans frustration eftersom Obunden Samling inte har en ordinarie representant i utskottet och det betyder att Obunden Samling kanske inte har samma insikt i arbetet i utskottet som man andra grupper har.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Visst finns det i teorin en chans att landskapsstyrelsens framställning till alla delar är 100 procent perfekt, som jag också sade i mitt anförande, men väldigt sällan är det så när minoriteten kommer med sina frågor. Visst är det så att finansutskottet skall försöka få svar på de här frågorna och till den delen det är motiverat skriva i betänkandet om det (Från salen:det står i lagtingsordningen) Det står i lagtingsordningen! Efter vad vi har hört från representanter från finansutskottets minoritet finns det absolut sådana saker som borde ha skrivits om till information i betänkandet. När ltl Sjölund säger att finansutskottet inte skall utreda och inte vara något frågestund, så varför har vi då en remissdebatt! Då kan vi väl göra så att landskapsstyrelsens framställning går direkt upp till finansutskottet och så kan man dessutom delegera beslutanderätten till finansutskottet, så slipper vi uppta vår tid här i Ålands lagting med det! Nej, ltl Sjölund, läs i lagtingsordningen hur det skall fungera i utskotten!

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Herr talman!

    Det är naturligtvis fullständigt meningslöst att föra en sådan här diskussion med oppositionen i dag. Jag kan bara konstatera att finansutskottet på normalt sätt har följt arbetsordningen och andra regler som berör arbetet i utskottet till punkt och pricka. Inte är det någonting onormalt som har skett i den här frågan heller. Om det är så att vi inte har gjort det kräver jag nog att oppositionen pekar exakt på vilka regler som vi inte skulle ha följt.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Lagstiftning har både bokstav, anda och mening. Det är andan och meningen i lagtingsordningen jag åberopar. När ltl Sjölund säger att Obunden Samling inte har någon representant i finansutskottet så stämmer det – och det skall väl inte vara ett motiv till att Ålands folk skall undanhållas information som finansutskottet har fått. Vi inom Obunden Samling kan ju efterhöra med våra kollegor om vad som har sagts och gjorts i utskottet. Men Ålands folk som läser lagtingets handlingar får inte veta någonting, utan beslut tas i slutna rum. Det är det som är det allvarliga. Jag menar inte att utskottet skall bena i varenda detalj, men de frågor som är berättigade skall utskottet utreda. Det står också i lagtingsordningen och det är meningen med en remissdebatt där lagtinget får ställa frågor och be utskottet att ta reda på saker och ting och förtydliga vid behov. Det behovet finns, det har vi hört av de ledamöter i finansutskottet som har uttalat sig.

     

    TALMANNEN:  Replikskiftena är avslutade.

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman!

    Jag finner det inte meningsfullt att delta i diskussionen om utskottsbehandlingen. Jag gjorde i mitt anförande i samband med remissen en ordentlig genomgång på de obundnas vägnar och som jag konstaterade igår har ingenting behandlats i utskottet. Vi fick varken besked i det skrivna betänkandet eller från ordföranden. Jag är inte säker på om vtm Häggblom redan aviserade en omröstning om moment 47.17.74 Utgifter för verkställande av program för landsbygdens utveckling, men om det är så  att han inte har gjort aviserar jag. TALMANNEN:  Det är redan aviserat. Ltl Salmén: Okej, då stöder jag en omröstning om den saken.

     

    Vicelantrådet:

    Herr talman!

    Det är så i det parlamentariska systemet att det finns en landskapsstyrelse som skall komma med förslag till lagtinget och landskapsstyrelsen skall ha lagtingets majoritet. Därför talar man i lagtinget om majoritet och opposition. Man kan konstatera att parlamentarismen fungerar på det sättet att majoritet och minoritet kan växla. Vi har också nu fått en mera samlad opposition och då finns det två linjer i landskapspolitiken. Det intressanta är när man från oppositionens sida i flera olika sammanhang säger att nuvarande majoritet tillämpar begreppet makt är rätt. ”Makt är rätt” är ett mycket belastat begrepp med dåliga associationer och vi har anledning att ta det på allvar. Huruvida vi skall ta oppositionens användning av det begreppet på allvar är jag mera tveksam till, för om vi analyserar situationen nu när det är fråga om olika påstådda övergrepp, har de gällt behandlingsordning, bordläggningar osv. Jag blev väldigt förvånad ltl Sundmans uttalande. Det är naturligtvis viktigt att veta det därför att från landskapsstyrelsens sida ser vi det som en sammanhängande länk att vi kommer med ett budgetförslag till lagtinget, det behandlas i finansutskottet och eftersom det är två partier som har diskuterat bakgrunden till budgetförslaget är det sannolikt att det kan omfattas till stora delar. Jag tycker alltså inte det är onaturligt på något sätt, utan det ingår i parlamentarismen att två partier i olika sammanhang kan vara ganska överens. Det var säkert mycket svårare med tre partier och därför fanns det utrymme för både motioner och olika skrivningar i finansutskottet. Det som är lite remarkabelt, och jag vill gärna att ltl Sundman ställer sina frågor och jag skall för min del besvara dem därför att jag anser att det är vår skyldighet att försöka, som han sade också, ”motivera sin politik”. Det är vår politik i landskapsstyrelsen och de partier som stöder som vi skall redogöra för, så ställ gärna frågorna, det är absolut inte så som har sagts här att det går inte att föra en debatt. Jag var mycket förvånad själv i samband med ordinarie budget, där jag hade ett långt förberett inlägg om den ekonomiska politiken, prioteringarna och linjerna, att det inte då blev debatt. Då valde många i oppositionen att diskutera sina egna motioner, och det säger jag ingenting om, det är ett fritt val.

     

    Men tar vi begreppet ”makt är rätt” betyder det, som jag tolkar det -  för det är väl ingen som vill förneka att politik är fråga om makt, makten innehas av dem som har stöd i lagtinget och skall utnyttjas på ett ansvarsfullt sätt och det finns en maktbalans – att man är utestängd från rättssamhället, lagar, förordningar och regler gäller inte. Det betyder också att man utestänger vissa grupper från representation. Den diskussionen har vi haft under många år när det gäller vissa av landskapets inrättningar och bolag: skall alla vara representerade eller skall de inte? I Ålands hälso- och sjukvård har det länge varit diskussion om det. Vi hade en gång ett system med proportionella val, också till landskapsstyrelsen, man fick representation i förhållande till sitt mandat. I ÅHS har vi t.ex. gått från den principen och berett socialdemokraterna en plats i styrelsen och frågan är om man skall ha representation från alla partier.

     

    När det gäller ”makt är rätt” i lagtinget har finansutskottet sin proportionella representation, majoriteten är representerad och minoriteten är representerad. Om man skulle utestänga någon eller någon grupp eller oppositionen, minoriteten, från ett utskott, då skulle man ta ifrån dem rätten att föra fram argument och man skulle ta ifrån rätten att föra fram argument i lagtinget, om man inte skulle ha ett allmänt val där befolkningen utser sina representanter. Jag påstår att begreppet makt är rätt är ett begrepp som används väldigt slarvigt. Skulle det vara så skulle oppositionen som enda utväg ha att gå till offentliga massmedia och där kan man diskutera hur mycket makt och rätt som finns där osv. Det handlar alltså om demokratins grundläggande principer. Därför skulle jag säga att det är mycket förvånande att debatten här handlar om procedurer: hur har det gått till i finansutskottet, vad har man skrivit, vad har man inte skrivit? Men vad har oppositionen sagt om innehållet? Jo, det finns ett konkret förslag: det kontrollprogram som skall utföras när det gäller jordbruksstödet skall inte utföras. Det tycker jag är fullt legitimt att föra fram, men då bör vi också se på argumenten. Jag skall upprepa kort vad jag sade igår. Genom att föreslå att det inte budgeteras pengar för uppföljningen, så går vi emot – i alla fall som jag ser det – rådets och kommissionens förordningar och riskerar hela stödprogrammet. Det ingår i alla EU-stödsystem att pengar kan återkrävas och myndigheten kan göras ansvarig för att man inte följer kontrollprogrammet. Ltl Salmén bör vara medveten om att han riskerar stödet till jordbruket. Detta stöd har sitt pris i de kontrollsystem vi är tvungna att hålla oss till. Finns det andra alternativ, billigare alternativ, så vem som skulle inte vara mer tacksam än landskapsstyrelsen att få höra det!

     

    Ltl Sundman säger att han inte får svar på frågor och motiveringen till landskapsstyrelsens politik och den budgetframställning som vi har gjort och som finansutskottets majoritet tydligen omfattar. Vilka frågor? Vilka motiveringar? Tilläggsbudgeten innehåller ovanligt mycket motiveringar och resonemang för att vara en tilläggsbudget; det är medvetet för att föra underlaget till lagtinget för att möjliggöra debatt.

     

    För det andra frågar jag: var har debatten på något sätt kvävts eller tystats ner? Jag hade tidigare inte desto mer satt mig in i reservationen, men en reservation är någonting där man får tala om att man vill någonting annat än vad de övriga i utskottet vill. Den enda egentliga substantiella frågan som hör till tilläggsbudgeten i den ena reservationen handlar om industrihusinvesteringar, hur mycket lokaliseringskommunen skall betala. Den procentuella del som etableringskommunerna i olika projekt har bidragit med har under senare tid varierat kraftigt. Praxis efterfrågas här. Jag svarar på det. Praxis är den att i alla projekt är det en förhandlingsfråga. Man har talat om 10 procent, det har varit mera i Hammarland, det är olika procenter i Finström, Sund och Saltvik, som man nu diskuterar. Man har en diskussion med Mariehamn, en förhandling som ännu inte är slutförd, såvitt jag vet som talar om 20 procent av projektkostnaderna, 10 procent av aktiekapitalet. Jag är inte helt säker på siffrorna, men det är en sak som man har förhandlat om och Mariehamn har varit med på en sådan här procent i diskussionerna med Industrihus därför att man anser att det här är ett angeläget projekt för staden. Det är alltså frågan, reservationen och det substantiella svaret. Skall ni i lagtinget rösta om reservationen? Den har fått ett sva. Vill Mariehamns stad ha någonting annat, vill lagtingets minoritet här föreslå att Industrihus skall ha andra principer? Vill man binda Industrihus i förhandlingarna? Jag utgår från att Mariehamns stad kan man inte binda i förhandlingarna.

     

    Den andra substantiella frågan som har förts fram här är huruvida Kung Karls Jakt skall få projekteringsanslag. Det kommenterade jag också igår och sade att landskapsstyrelsens prioritering har varit att ta det smärtsamma beslutet att inte låta uppföra den till de kostnadsförslag som vi har fått in. Då anser jag att det vore fel att ge ett projekteringsbidrag där man pengar från ett moment och för till ett annat. Det ger felaktiga signaler. I den frågan har ltl Harriet Lindeman argumenterat på ett annat sätt och förhoppningsvis har det belyst den här frågan. Försöker man se de här olika ståndpunkterna och jämka samman dem, så finns det en tolkning av den här processen tidigare: har landskapsstyrelsen gett ett löfte? Svaret är nej. Har det uppfattats som om landskapsstyrelsen har gett löften? Ltl Lindemans svar är ja. Det är alltså en tolkningsfråga. Vi har gått igenom frågan i landskapsstyrelsen och sett på alla dokument och det framgår helt klart ur vår synvinkel hur det är, så det är ingenting märkligt.

     

    Men, som sagt, oppositionspartierna, minoriteten i utskottet, har precis samma möjligheter som alla andra medlemmar i utskottet att föra fram sina synpunkter, antingen i betänkandet som reservation, om man inte har fått gehör för sina förslag eller här i lagtinget, så vad är frågorna som är oklara? Vilka prioriteringar vill man göra som är annorlunda än landskapsstyrelsens, dvs. undvika lån på öppna marknaden, balansera budgeten under en konjunkturcykel, trygga den grundläggande välfärden, satsa på samhällsekonomiskt lönsamma projekt för tillväxt. Vilka andra prioriteringar gör man? Som jag sade igår, tog jag mig friheten i utskottet att kommentera de frågor som ltl Strand gjorde och i sammandrag kan man säga att ltl Strand i utskottet frågade efter budgeten för 2003 och jag svarade att den budgeten processas på ett sätt som den alltid har gjort i förvaltningen, den läggs fram för lagtinget 2003. Men det är där vi har det: varför ville inte oppositionen lägga ner mer arbete på det här och visa sina annorlunda prioriteringar, visa sina förslag? Jag frågade ltl Roger Jansson igår att den lista på besparingar som han har kan han väl komma och diskutera med landskapsstyrelsen – nej, se det gick inte, för då skulle det vara ett slutet rum! Men presentera då listan här i dag i ett öppet rum! (Från salen: vi har inget finansutskott) Den makten har faktiskt oppositionen i ett parlamentariskt system, man har makt och man har rätt att använda den, man har rätt att skriva en lång reservation och tala om sina förslag, man har rätt att begära ett anförande i lagtinget där man förhoppningsvis inte talar om hur det har gått till i diskussionerna och hur bordläggningarna skall vara utan innehållet i det man vill: vad vill den samlade oppositionen lägga fram som alternativ till landskapsstyrelsen. Hur skulle landskapsstyrelsen Wiklöf-Strand, om det blir en sådan, vilja göra? Det är det som är alternativet, som medborgarna måste få se. Den landskapsstyrelse som sitter i dag kan vara hur bra eller hur dålig som helst, men det är alternativen som gäller och alternativen skall förankras i lagtinget och det är härifrån man väljer. Då måste vi få veta – en tänkt landskapsstyrelse Wiköf-Strand – vad är alternativen i tilläggsbudgeten? Att det är alternativa procedurer och andra bordläggningar man skulle föra fram, det är en sak, men vad är innehållet i den finanspolitik som man vill föra. Det får vi inte veta. Man vill ändra på Kung Karls Jakt och man vill diskutera etableringskommunens insats för Industrihus, men kan det faktiskt vara allt! Skall vi ha en annan landskapsstyrelse för dessa två saker. Jag frågar igen: Vilka frågor och vilka alternativ, vilka prioriteringar och vilka riktlinjer vill man föra fram? Det är en öppen debatt här. Varför då tala om makt och rätt i slutna rum osv. Jag förstår det inte, därför att det stämmer inte.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Vi har orsak att rikta ett tack till vicelantrådet för det mycket klargörande anförandet visavi hans och c-libs demokratisyn. Den har väldigt tydligt kommit fram i det här anförandet. Han säger att landskapsstyrelsen har svaret på alla oppositionens frågor. Det är bara att invänta landskapsstyrelsens svar så har vi dem, vi behöver inte fråga någon annan. Det här är en mycket märklig demokratisyn. Vi hör här att vicelantrådet, finansansvariga Olof Erland är landskapsstyrelsen, han är centern i lagtinget, han är liberalerna i lagtinget. Vi sitter i lagtinget och vill diskutera med lagtingsledamöterna från regeringsblocket; vi har hört Olof Erlands motiveringar. Vi tror inte på alla. Vi vill också höra andra sakkunniga. Vi tror ibland mera på dem och då vill vi föra en diskussion med majoriteten. Är det inte rimligt att söka alternativa svar och synpunkter till Olof Erlands åsikter? Det är en fråga till Olof Erland. Är det inte lagtingets uppgift att söka sådana alternativa svar när landskapsstyrelsen har lagt fram sitt och kan vi inte för vår del få begära att parlamentarismen fungerar även inom lagtingsarbetet, utan vi skall nöja oss med landskapsstyrelsens svar i alla frågor! Jag har själv nämnt tio stycken sakfrågor i samband med den här lilla tilläggsbudgeten, men det är svårt att diskutera dem när de inte är utredda i utskottet och då måste vi först diskutera skötseln av finansutskottet. Här har ifrågasatts om vi alls behöver detta finansutskott under nuvarande ledning, eftersom Olof Erland helt och hållet sköter politiken för lagtingsgrupperna i majoriteten.

     

    Vicelantrådet, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundman efterlyste svar på frågor och frågor kan besvaras av landskapsstyrelsens ledamöter eller av någon i lagtinget, men man kan också säga - rätten att begära och tvånget att försaka – att också minoriteten måste kunna försöka svara själv på de politiska frågor man vill diskutera: vad är alternativet? Det var det jag frågade. Vårt alternativ har vi lagt fram i budgetdokumentet. Finansutskottet har granskat detta alternativ och en majoritet har konstaterat att på vissa punkter kommenterar man, men man är nöjd och går vidare. Det är ändå fråga om en tilläggsbudget. Det är ett komplement och en justering av den ordinarie budgeten som är huvudriktlinjerna, och vi har redogjort för de politiska riktlinjerna i det här. Det är naturligtvis så att landskapsstyrelsen tar beslut som helhet om budgeten, de olika ledamöterna kan svara på olika sätt, lantrådet har ett övergripande ansvar för förvaltningen och politiken; han har inte möjlighet att vara här i dag eftersom det är viktiga frågor i riksdagen också som måste skötas. Det viktiga som jag ser sakpolitiskt är väl ändå att frågorna diskuteras och jag har sagt att kommer det en fråga här skall jag för min del ta frågan på allvar, kanske inte jag kan besvara den, men kanske andra kan göra det. Det är ingenting märkligt med en sådan demokratisyn som jag ser det. ”Slippdemokratin”eller vad det var som myntades här är någonting som jag inte förstår, men kanske det är någonting väldigt viktigt. Men, som sagt, frågor diskuterar man; om de kan besvaras så får vi se, så kom igen nu i oppositionen, lägg fram alternativen, lägg fram frågorna så har vi en diskussionsmöjlighet.

    TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

     Den nya center-lib-demokratin klargörs väldigt av vicelantrådet. När oppositionen har lagt fram sina många i samband med denna relativt lilla tilläggsbudget så har vi velat ha andra svar också än landskapsstyrelsens svar. Landskapsstyrelsens svar har vi fått upprepade gånger, det finns i framställningen, det gavs i remissen och nu när vi debatterar inom lagtinget finansutskottets synpunkter på de frågorna, då är det också Olof Erland som stiger upp och svarar, samma svar hela tiden i alla tre sammanhang! Det är inte den demokratisynen vi har utan när vi ställer våra frågor är vi tacksamma för att vi får landskapsstyrelsens svar, men sedan vill vi höra sakkunniga och så vill vi föra en diskussion med våra kolleger i lagtinget. Nu har vi lärt oss väldigt tydligt här att det skall vi inte göra, med våra kolleger i lagtinget kan man inte diskutera, för de säger nej tack, men de kastar sedan fram här i sin debatt med oss Olof Erland, och han har svaret på alla frågor! Men det är inte den demokratin vi vill ha, vi vill diskutera de alternativa svaren och vi har också alternativa svar och vill diskutera dem med våra lagtingskolleger. Det är två stycken som sitter inne i salen just nu, tre med talmannen, men han kan inte begära ordet. De är tysta, de säger absolut ingenting i de här frågorna. När det gäller alternativ så för första gången i Ålands politiska historia lade Frisinnad Samverkan fram en alternativ budget i samband med ordinarie budgeten för hela året 2002 inklusive det som täcks in av den relativt lilla tilläggsbudgeten. Vi har verkligen lagt ner det arbete som Olof Erland efterlyser.

     

    Vicelantrådet, replik:

    Herr talman!

    Jag anser att det har varit min uppgift att vara tillgänglig i budgetdebatterna, också den här. Om det finns alternativa svar, så varför inte lägga fram den till diskussion? Jag har hört svar på två punkter från utskottet: det är Kung Karls Jakt, den argumentationen har förts, det gäller etableringskommunernas insats, den diskussionen har förts och så har obunda fört fram ett förändringsförslag, diskussion om detta har förts. Jag tycker att ltl Roger Jansson borde vara nöjd om jag kan svara. Varför skall alla andra svara om de håller med! Jag tycker att det är oppositionens sak att föra fram de alternativa svaren. Jag är mycket intresserad och jag är säker på att andra här också är intresserade. Men jag förstår att intresset för debatten inte blir så stort när det handlar om procedurer och inte innehåll. Jag tror att de flesta människor i lagtinget och hos allmänheten vill veta vad är det som landskapsstyrelsen gör och kan göra och föreslår när det gäller tilläggsbudgeten, vilka satsningar vill vi göra? Hur skall vi klara den grundläggande välfärden och tillväxten? Hur skall vi klara budgetunderskottet? I den här tilläggsbudgeten har vi flera förslag som har diskuterats. Om det finns alternativa svar, alternativa besparingslistor, varför inte föra fram dem i debatten i stället för att låtsas att det här skulle vara något maktspel och någon ny lib-c-demokrati. Budgeten diskuteras alltid öppet i lagtinget, alla får yttra sig som vill. (Från salen:vi har ingen att diskutera med) Vi diskuterar väldigt gärna, ltl Eklöw, ltl Sjölund, ltl Svensson. Kommer det en sakfråga om alternativa budgetlinjer, så kommer säkert folk instörtande för att höra de intressanta nya alternativen!

    TALMANNEN:  Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tyckte i och för sig att det var en bra inledning till en diskussion om maktförhållandet mellan opposition och majoritet i lagtinget. Begreppet ”makt är rätt” är en ganska bra utgångspunkt. Jag uppfattar det som så, åtminstone för min egen del när jag använder det, att det är ett sätt att uttrycka den frustration man känner i oppositionen när man inser att det bara egentligen finns en åsikt i en fråga här som skall drivas igenom, dvs. landskapsstyrelsens förslag som sedan stöds av majoriteten och det skall dras igenom här i lagtinget. I den belysningen blir det lite av underordnad betydelse det som ltl Erland tog upp här, nämligen det att det skulle gälla att majoriteten begränsade någons möjligheter att uttrycka sin åsikt. Det är det inte fråga om. Vi uttrycker hela tiden från oppositionen vår åsikt i olika sammanhang, i utskott, här i salen, i media osv., men det har ingen som helst påverkan på majoritetens inställning. Det är det som jag menar att makt är rätt. Oberoende av vilka argument man kommer med påverkar det inte lagtingets majoritet och vi får inte till stånd kompromisslösningar som kunde vara bra för alla. Det här är ingenting nytt. Så här var det också under den tid som liberalerna var i opposition och förväntningarna på en förändring var stora, inte bara bland socialdemokraterna utan också ute i samhället att en förändring skulle komma till stånd. Vi har alltså, när det gäller ”makt är rätt”, fortfarande ett ensidigt majoritetsstyr;  att liberalerna gick in i landskapsstyrelsen har inte förändrat situationen och det tror jag att fortfarande är en olycka för Ålands lagting.

     

    Vicelantrådet Erland frågar: Vilka frågor vill oppositionen diskutera i det här specifika fallet? Jag får vänta på min nästa repliktur för att ta upp just ett sådant exempel.

    TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    Ltl G-M Lindholm, replik:

    Herr talman!

    Eftersom landskapsstyrelseledamoten Erland själv inledde diskussionen på området om procedurfrågor kommer jag också att uppehålla mig runt dem. Det är ett myntat uttryck att ”makt är rätt” och det är nu personifierat hos liberalerna. Det kan förstås kännas lite pinsamt för liberalerna att det här talas om att liberalerna nu står för det uttrycket eftersom liberalerna i opposition var väldigt noga med att föra diskussioner om demokrati och demokratiska processer. Det är inte klädsamt för någon att bli kallad att man för en politik där makt är rätt. Det skulle nog vara mera klädsamt för liberalerna och också centern att man i de här diskussionerna tog till sig argument och motiv från ett annat håll, bemötte dem i en diskussion och eventuellt också kunde ändra kurs, inte stånga för sin egen åsikt utan ta till sig den här diskussionen, som faktiskt oppositionen bjuder in till. I stället kommer landskapsstyrelseledamoten Olof Erland in och tar över finansutskottets betänkande. Remissen har redan gått, där landskapsstyrelseledamoten Erland hade sin roll. Hans roll i det här sammanhanget är redan utspelad. Nu är det parlamentet som skall diskutera och den diskussionen är obefintlig.

    TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet, replik:

    Herr talman!

    Man kan naturligtvis föreslå en lagtingsordning där jag inte skulle få yttra mig och t.o.m. så långt att en landskapsstyrelseledamot inte skulle få yttra sig, men nu är det så att det här handlar om sakfrågor och jag har pålagt mig uppgiften att svara på sakfrågor när de kommer upp. ”Makt är rätt” skulle betyda att oppositionen inte har rätt att vara representerad, rätt att argumentera, men det har de ju bevisligen. Vi sitter här i ett parlament; då kan man inte tillämpa makt är rätt-begreppet. Hur pinsamt det än påstås vara för liberalerna så ansluter vi oss till den öppna demokratin och parlamentarismen. Svaret på jordbruksstödet är att det är en stor risk. Svaret på Kung Karls Jakt är att det är en kostnad som vi i landskapsstyrelsen inte har råd med. Svaret på etableringskommunernas insats är att det är en förhandlingsfråga. De frågor som oppositionen här har tagit upp har fått ett svar. Om svaret inte är tillfredsställande, kom då med ny argument! Men det jag efterlyser är att oppositionen skall utnyttja sin makt och sin rätt att komma med reservationer, alternativa förslag, alternativa riktlinjer, så kommer säkert alla här i lagtinget att diskutera dem.

     

    Ltl Lindholm kom igen här med procedurfrågorna och använde begreppet makt är rätt på ett sådant sätt att det är helt enkelt dåliga argument. Kom igen, oppositionen och ltl Lindholm, med sakfrågorna, med innehållet, med den ekonomiska politiken, det som är till för samhället och medborgarna, det är väl det vi skall diskutera, inte de interna procedurerna och frustrationerna och problemen.

     

    Ltl G-M Lindholm, replik:

    Herr talman!

    Vi diskuterar mycket procedurfrågor, men det var inte vi från oppositionen som inledde procedurfrågediskussionen nu, utan nu var det faktiskt så att det var landskapsstyrelseledamoten Olof Erland som själv tog upp dem i början av sitt anförande. Han tyckte tydligen att det var väldigt viktigt att diskutera procedurfrågan – annars skulle han själv inte ha nämnt det! Han säger att man skall komma med frågor och inlägg. Det har vi gjort i remissen och de svaren på frågorna i remissen som vi saknar. I presentationen från finansutskottet kom inte det fram. Det är det vi vänder oss mot. På grund av avsaknad av de svaren måste vi diskutera procedurfrågorna, för att få igång ett aha! hos majoriteten. Det är förstås inte lätt att komma i en maktposition när den är ny för någon, men man måste tänka att det här är en demokratisk process där allas yttrande måste komma till sin rätt.

     

    Vicelantrådet, replik:

    Herr talman!

    Återigen procedurfrågor!  Allas yttranden skall komma till sin rätt och ett yttrande var precis det som ltl Lindholm hade. Får man inte svar på sina frågor men ändå påstår sig ha svar, så redogör då för svaren. Jag har sagt att finns det frågor som har kvarblivit efter behandlingen så kan jag och andra försöka besvara dem, men vad är frågorna, vad är innehållet, vad är alternativen? Kom igen i oppositionen och lägg fram alternativ så att folk får se vad alternativen är! Demokrati betyder att välja, och folket skall kunna välja, vad är alternativen? Vad är det ni vill göra? Lägga ner kontrollprogrammet för jordbruk så att man riskerar hela EU-stödet för jordbruket? – det är ett alternativ! Räcker det verkligen för en annan politik?

     

    TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat. 

     

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman!

    Jag kan bara först konstatera att centern tydligen har lagt hela sin politik under Olof Erlands vingar.

    Om det är så att landskapsstyrelseledamoten Erland vill ha in Frisinnad Samverkan i sina slutna rum och ställa beredningsprocessen till förfogande, så ställer vi upp, det är bara att säga till. När det gäller de övergripande målen som Olof Erland pratar om är vi överens: inga budgetunderskott, tillväxt och liknande. Vi skall visa på alternativ till prioriteringar för att uppnå målen när landskapsstyrelsen visar sina! Vi vet inte vad alternativen är! Det finns inte några sådana i tilläggsbudgeten. I samband med ordinarie budgeten lade vi fram olika förslag och det är så, herr talman, att i den här tilläggsbudgeten kan vi inte öppna moment som inte är öppnade, så det är en orimlighet som landskapsstyrelseledamoten Erland begär av Frisinnad Samverkan. Men vill landskapsstyrelseledamoten Erland ha oss med, så ställer vi upp.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Begreppet ”makt är rätt” associerar de flesta av oss till Olof Erland, som under sin tid i opposition ofta myntade uttrycket. Vi skall komma ihåg att det är liberalerna med Olof Erland i spetsen som har satt ribban för hur det parlamentariska umgänget skall fungera. Orsaken till den frustration många känner i dag och den kultur som har uppstått är när man har rivit dessa självuppsatta ribbor. Jag har inte kritiserat landskapsstyrelsen och vicelantrådet i mitt anförande. Jag kritiserade finansutskottet, vilket enligt 36 § lagtingsordningen skall bereda landskapsstyrelsens förslag till budget, uttryckligen bereda. Det kan man inte säga att finansutskottet har gjort nu. (Från salen: nej!) Man kan inte kritisera vicelantrådet för den position han har skaffat sig inom åländsk politik. Det är nästan så att vicelantrådet Olof Erland i dag kan säga som Ludvig XIV ”landskapet Åland, det är jag det”! Det är bara att berömma när det gäller vicelantrådet, det gjorde vi igår från Obunden Samlings sida, utan det är finansutskottets metoder och betänkande som jag kritiserade.

     

    TALMANNEN:  Replikskiftena är avslutade. Diskussionen avbryts nu för lunchpaus och återupptas kl. 12.30. (Kl. 11.50).

     

                                                                      ---------------

     

    (Kl. 12.33). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    I en replik försökte jag ge mig in på en diskussion med vicelantrådet om begreppet makt är rätt och särskilt hans sätt att definiera det. Makt är rätt kan också betyda att man går ut! Man behöver alltså inte försvara sin ståndpunkt utan man räknar med att det finns en tillräcklig majoritet för den ändå. Som jag uppfattar hans sätt att definiera begreppet ”makt är rätt”, som ofta används av också oppositionen, är det att man från majoritetens sida medvetet skulle utesluta någon från att säga sin åsikt, dvs. genom att begränsa representation för olika partier i organ, utskott. Här nämndes ÅHS:s styrelse. Det är säkert en form av maktövergreppet som avses med uttrycket makt är rätt. Där drabbades socialdemokraterna särskilt hårt under den förra landskapsstyrelsen. Det fanns ingen principiell hållning utan man sade bara att sossarna skall inte vara med. Nu menar man att man från den nuvarande landskapsstyrelsen har rättat till detta. Det stämmer och i det avseendet har det skett en demokratisering. Men för min del är inte det den största frustrationen här i lagtinget när man åtminstone från mitt partis sida använder uttrycket makt är rätt. Det är inte det att vi inte känner att vi inte har möjlighet att uttala vår åsikt eller att vi inte får skriva reservationer eller att vi inte får höra sakkunniga. Allt det här fungerar ändå förhållandevis bra, utan problemet är att det spelar ingen roll vad vi har för åsikt, även om den s.a.s. vore välformulerad, väl underbyggd och också om den skulle tjäna majoritetens syften, så har det alltså ingen betydelse. Jag kommer ihåg under tidigare perioder när man i utskottet försökte ha en kritisk åsikt. Det är klart att för majoriteten blir allt det här bara tröttsamt ju mer oppositionen kräver att få säga sin åsikt, när man samtidigt har inställningen att den inte skall påverka och då har man fått till svar, att, jo, jo, det är klart att ni får säga er åsikt, men inte kommer jag att ändra min majoritetsståndpunkt. Då blir hela debatten väldigt tung för båda parter naturligtvis. Avsikten för oppositionen är att försöka påverka, medan majoritetens avsikt med hela den demokratiska diskussionen är att låta bli att bli påverkad av diskussionen. Ibland lyckas oppositionen – och då blir ofta en spricka i majoritetsblocket, eftersom någon inom majoriteten plötsligt tycker att det som minoriteten eller oppositionen kommer fram med faktiskt är värt att tänka över eller att det berör ens vitala politiska intressesfär, en skärgårdsfråga eller en regionalfråga av annan karaktär. Då känner den enskilda representanten i majoriteten att det här kan jag inte gå emot, för det är emot mina väljare och då spricker majoriteten. Då blir det igen en ny maktdiskussion och man skall se till att alla är på plats när det röstas, man räknar huvuden osv. Det är i viss mån en del av hela maktspelet som man aldrig kommer ifrån, men det vi kunde komma ifrån är att det alltid skall vara på det här sättet. Det är liksom ett nederlag för majoriteten om man skapar kompromisser här i lagtinget, och de kompromisserna kan skapas med ett oppositionsparti, med flera och det kan också komma fram konsensuslösningar. Jag tror inte att någon skadas av en sådan politisk utveckling. Det blir så nu att debatten i lagtinget inte är parlamentarisk. Den blir mellan oppositionen och landskapsstyrelsen i allt högre grad, inte mellan oppositionen och majoritetspartiernas representanter. Det är alldeles uppenbart att just i frågan om finansutskottets betänkande ser vi tendensen att man skall skriva så lite som möjligt; även om man har hört många skall man skriva så lite som möjligt och det är inte heller viktigt att majoritetens representanter deltar i debatten utan ytterst är det landskapsstyrelsen som försvarar sin tilläggsbudget.

     

    För min del skulle jag vilja säga att när det gäller ”makt är rätt” borde vi egentligen säga, för att vara tydliga gentemot majoriteten, att ”makt går före rätt”. Det är någonting som vi alla bär ansvar för i den situationen här i lagtinget. Det är inte fråga om att uppnå det bästa tänkbara politiska resultatet eller att åstadkomma kompromisser, utan det är att majoriteten skall lotsa igenom landskapsstyrelsens politik. Så skall det också vara. Men det förhindrar inte att man gör kompromisser. Om det förbättrar resultatet, också ur majoritetens synvinkel förstås, och det måste ändå vara rimligt att tänka sig att majoriteten inte alltid har rätt och inte oppositionen heller, utan att det finns kompromisser som är bra för båda parter, inte alltid, men någon gång. Men nu har vi precis det motsatta läget att det är aldrig bra att kompromissa.

     

    Jag tyckte det lät nedsättande ner vicelantrådet sade flera gånger ”kom igen, oppositionen”! som om det skulle vara någon idrottstävling som vi håller på med här. Då vill jag ta upp det som jag tycker att framkommer ganska bra i reservationen, dvs. det som sägs om budgetsituationen från oppositionens sida. Det är klart att i alla enskilda frågor kommer inte oppositionen och majoriteten någonsin att kunna ha samma åsikter, inte ens inom oppositionen kommer vi att ha samma åsikter i enskilda detaljfrågor, men i sådana grundläggande frågor som att vi har ett växande underskott att se fram emot i vår budget och att det måste för alla ansvarskännande partier vara en viktig uppgift att försöka förhindra att det ökar, för en sådan fråga borde vi hitta mera konsensuslösningar här i lagtinget. Det blev ingenting av det i samband med att vi diskuterade budgeten och inte nu heller i tilläggsbudgeten utan man säger från landskapsstyrelsens sida att man skall förbättra budgetläget genom att under de närmaste åren föra en mycket återhållsam budgetpolitik. Vad är det då? En återhållsam budgetpolitik måste i visst avseende innebära att man förhindrar att underskotten växer; annars har väl inte återhållsamheten varit särdeles kraftig. Men här vill inte majoriteten söka gemensamma lösningar och en linje som kanske skulle bära inför nästa budgetbehandling. Om jag får göra en sådan utvidgning, skulle jag säga att det skulle ju gynna majoriteten. Vi har ett valår nästa år och då kommer alla politiska partier i samband med budgetbehandlingen att favorisera sina väljargrupper eller visa så tydligt som möjligt vad man vill satsa på efter nästa val. Det är väldigt svårt att kombinera med en återhållsam budgetpolitik. Om man från majoriteten inte vill diskutera just en sådan övergripande fråga och inte gör några djupgående analyser eller skrivningar i tilläggsbudgeten  utan majoriteten säger att de stöder det som står i landskapsstyrelsens framställning, dvs. de närmaste åren skall man syssla med en återhållsam budgetpolitik, så det för allmänt sagt. Betyder det att majoriteten vill se till att det inte finns något underskott i nästa års budget? Är ni beredda på en sådan återhållsam budgetpolitik eller är det bara prat? Det är väl ingen som skulle skriva: vi kommer att föra en slösaktig budgetpolitik!

     

    Man borde alltså formulera målen för denna återhållsamhet och det skulle man göra här i lagtinget för att strama upp budgetbehandlingen inför hösten. Här missar inte bara majoriteten utan hela lagtinget en chans att nå grundläggande överensstämmelse inför det fortsatta arbetet.

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Eftersom ltl Sundbacks anförande så lite berörde budgeten kan jag inte låta att kommentera det hon sade. Hon hävdade, som vanligt, att majoriteten aldrig lyssnar på oppositionen vid behandling av olika ärenden. Därför dristar jag mig att lägga fram två exempel när vi har gjort precis tvärtom. Ena gällde kultursatsningar där utskottet redan gick på socialdemokraternas linje, och det omfattade också kultursatsningar i skärgården. Det omfattades också av lagtinget. Det andra var också en socialdemokratisk motion om hälsovårdarberedskapen i skärgården, där utskottet och lagtinget omfattade motionen. Det som ltl Sundback säger stämmer inte riktigt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det är klart att det finns undantag och dessa två är väldigt positiva undantag. Nu har vi inte sett om de faktiskt leder till resultat. Frågan om hälsovårdarberedskapen i skärgården har stort stöd i lagtinget och jag hoppas faktiskt att det i fortsättningen syns i ÅHS:s styrelse, så det tycker jag är positivt. Det andra är motionen om fördelningen av kulturmedel till skärgården. Det var också ett bra exempel. Jag talade om hela systemet med majoritetsparlamentarism. Om ltl Perämaa bara vill skratta till det jag hade att säga så kan vi inte föra diskussionen vidare. Jag tyckte nämligen att vicelantrådet hade ett intressant inlägg och att begreppet ”makt är rätt” är intressant att diskutera. Det skulle vara roligt att veta vad ltl Perämaa anser om det – han har vuxit mycket under den period han har suttit i lagtinget.

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker inte att vi skall utvidga debatten desto mera. Jag ville bara påvisa, att det är inte såsom ltl Sundback säger, att majoriteten alltid kör över oppositionen. Hon omfattade det jag sade att vi hade två bra exempel då vi har tagit till oss det som oppositionen har sagt, så därför tycker jag att det är fel att säga att man alltid kör över oppositionen. Så är det inte.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Om det känns bättre för ltl Perämaa att jag utbyter ”alltid” mot ”i regel”, så kanske vi är överens. För visst är det så traditionen är att majoriteten försöker köra igenom landskapsstyrelsens förslag och vi ser att debatten lider av det. Det är klart att det skall göras så, men om det finns alternativa förslag som skulle göra att vi nådde konsensuslösningar, t.ex. med underhållsstödet eller frågan om hur man skall hantera budgetunderskottet långsiktigt, då tycker jag att det finns fog att fösöka förbättra den parlamentariska situationen och uppnå fler kompromisslösningar, precis som de två som nämndes, men därvid är debatten ännu för liten i salen, speciellt är centern ute mera än de är inne i salen och debatterar väldigt lite.

     

    TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar, sedan betänkandets  klämmar och slutligen dess allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel:

     

    Ht 42. Godkänd.

    Ht 43. Godkänd.

    Ht 44 Godkänd.

    Ht 45. Godkänd.

    Ht 46: 

     

    Ltl Lindeman: Fru talman! Under moment 46.09.24 föreslår jag att anslaget Utgifter för Ålands konst- och arkitekturhistoria sänks med 37.000 euro. Under moment 46.09.59 Övrig kulturell verksamhet föreslår jag att man tillför 37.000 euro för att möjliggöra fortsatt projektering Kung Karls Jakt.

     

    Ltl Roger Jansson: Fru talman! Jag ber att få understöda det av ltl Lindeman framlagda föslaget.

     

    TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Lindeman, understödd av ltl Roger Jansson, föreslagit att anslaget under moment 46.08.24 sänks med 37.000 euro enligt till betänkandet fogad reservation. Vidare har ltl Linde4man, understödd av ltl Roger Jansson, föreslagit att anslaget under moment 46.09.59 höjs med 37.000 euro i enlighet med till betänkandet fogad reservation. Är redogörelsen riktig? Riktig. Omröstning kommer att verkställas om de båda ändringsförslagen var för sig. Först upptas till omröstning ltl Lindemans första ändringsförslag under moment 46.09.24. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja; de som röstar med ltl Lindemans ändringsförslag röstar nej.  Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen godkänd.

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

     

    Ltl Lindeman: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Dennis Jansson att biträda vid rösträkningen. Omröstning sker efter upprop. Upprop.

     

    Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson borta, Englund borta, Dennis Jansson: nej, Roger Jansson: nej, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf borta, Lindeman: nej, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson: ja, J-E Mattsson borta, Lundberg borta, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: avstår, Lindholm: nej, Salmén borta, Sundman: nej, Boman: ja.

     

    Omröstningen har gett som resultat 14 ja-röster och 8 nej-röster, medan en ledamot avstått från att rösta.

     

    Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets förslag.

     

    Därefter upptas till omröstning ltl Lindemans andra ändringsförslag (moment 46.09.59). De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Lindemans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen godkänd.

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Öppen omröstning har föreslagits men icke vunnit understöd. Jag ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

     

    Ht 46 är därmed godkänd.

     

    Ht 47.

     

    Ltl Boman: Fru talman! Jag föreslår att anslaget, som kommer att medföra en socialiseringsby utgår, nämligen 47.03.88 Aktieteckning i bolag 2.100.000. Anslaget bör utgå.

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att följande skrivning under moment  47.03.88: ”Den insats som etableringskommunen skall gå in med vid investeringar i industrihusbolagen skall procentuellt vara densamma för åländska kommuner.”

     

    Vtm Häggblom: Fru talman! Jag föreslår att anslaget under 47.17.04, 370.000, utgår. Samtidigt vill jag ge mitt understöd till det av ltl Boman gjorda förslaget.

     

    Ltl Dennis Jansson: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Jörgen Strands förslag om likvärdig behandling.

     

    Ltl Sundman: Fru talman! Jag ber att få understöda det av vtm Häggblom framlagda förslaget.

     

    TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Boman, understödd av vtm Häggblom, föreslagit att anslaget under moment 47.03.88 utgår. Vidare har ltl Strand, understödd av ltl Dennis Jansson, föreslagit att  detaljmotiveringen under samma moment 47.03.88 ändras enligt den lydelse som ingår i ltla Strands och Sjöbloms reservation till betänkandet. Ytterligare har vtm Häggblom, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att anslaget under moment 47.17.04 utgår. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas om ändringsförslagen var för sig..

     

    Först röstas om ltl Bomans ändringsförslag. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Bomans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen godkänd.

     

    Jag ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

     

    Därefter röstas om ltl Strands ändringsförslag. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja; de som röstar med ltl Strands ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Ltl Roger Jansson: Fru talman! Jag ber att få föreslå öppen omröstning.

     

    Ltl Dennis Jansson: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber därför ltla Eklöw och Dennis Jansson att biträda vid rösträkningen. Omröstningen verkställs efter upprop. Upprop.

     

    Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson borta, Englund borta, Dennis Jansson: nej, Roger Jansson: nej, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf borta, Lindeman: nej, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson: ja, J-E Mattsson borta, Lundberg borta, Pehrsson: ja, vtm Häggblom borta, Lindholm: nej, Salmén borta, Sundman: nej, Boman: avstår.

     

    Omröstningen har gett som resultat 13 ja-röster och 8 nej-röster, medan en ledamot avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

     

    Därefter röstas om vtm Häggbloms förslag. De som röstar med finansutskottet röstar ja; de som röstar med vtm Häggbloms förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

     

    Ht. 47 är därmed avslutad.

    Ht 48. Godkänd.

     

    Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande enligt avdelningar.

     

    Föreläggs avd. 37:

     

    Ltl Boman: Fru talman! Jag protesterar på det bestämdaste att landskapets aktier skall överföras på Ålands Utvecklings Ab och därför föreslår jag att under inkomster 37.03.88 Försäljning av aktier att anslaget om 1.500.000 utgår.

     

    TALMANNEN: Eftersom det av ltl Boman framförda förslaget inte vunnit understöd tas det inte upp till behandling.  Avd. 37 godkänd.

     

    Föreläggs  Avd. 38. Godkänd.

    Föreläggs  Avd. 39. Godkänd.

     

    Inkomsterna är därmed godkända.

     

    Föreläggs de till betänkandet fogade två klämförslagen var för sig.

     

    Föreläggs det första klämförslaget. Godkänt. Föreläggs det andra klämförslaget. Godkänt.

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår följande hemställning till landskapsstyrelsen: ”lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen senast i samband med andra tilläggsbudgeten för år 2002 visar på åtgärder och prioriteringar som bringar 2002 års budget i balans och som också underlättar för att uppnå en rimlig balans i kommande års budget.”

     

    Ltl Sjöblom: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Strands klämförslag.

     

    TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Strand, understödd av ltl Sjöblom, föreslagit att lagtinget godklänner en tredje kläm, vars ordalydelse framgår av ltla Strands och Sjöbloms reservation till betänkandet. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas.

    De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Strands ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen godkänd.

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

     

    Ltl Sundman: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Strands förslag om öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och understödd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Dennis Jansson att biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

     

    Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson borta, Englund borta, Dennis Jansson: nej, Roger Jansson: nej, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf borta, Lindeman: nej, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson: ja, J-E Mattsson borta, Lundberg borta, Pehrsson: ja, vtm Häggblom borta, Lindholm: nej, Salmén borta, Sundman: nej, Boman: avstår.

     

    Omröstningen har gett som resultat 13 ja-röster och 8 nej-röster, medan en ledamot avstått från att rösta.  Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

     

    Föreläggs slutligen betänkandets allmänna motivering. Allmänna motiveringen godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 6:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål angående språkpolitik. (S nr 10/2001-2002).

     

    Ärendet avförs från föredragningslistan och upptas till behandling inkommande plenum på fredag.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 7:

     

    Lagutskottets betänkande nr 14/2001-2002 om initiativ till riksmyndigheterna angående begreppet ”Ålands län”. (HM nr 1/2000-2001).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    I utskottsordförandens frånvaro är det ändå skäl att från utskottets sida säga något om detta ärende som utskottet har behandlat mycket ingående som vi ser av betänkandet, där vi har varit överens om att ordentligt reda ut frågeställningarna i en enda fråga, vilket kanske kunde göras i flera frågor.

     

    Motionärerna föreslår att lagtinget hemställer om ett initiativ till Finlands riksdag i detta nog både praktiskt och symboliskt för självstyrelsen ganska väsentliga ärende om att man använder begreppet Ålands län i rikslagstiftning. Fram till självstyrelselagen 1920 var Åland ett län, men i självstyrelselagen 1920 infördes begreppet ”landskapet Åland” med definitionen att det var motsvarande område som det dåvarande Ålands län. Vid självstyrelsens införande ombildade man helt enkelt Ålands län till självstyrelseområdet landskapet Åland och det motsvaras då av det tidigare förvaltningsområdena Ålands härad och Ålands län. Det här var inte föreslagit i regeringens proposition utan det var i riksdagen man kom fram till att det var en korrektare hantering. Denna korrekta hantering har i riksdagen sedan upprepats i samband med självstyrelselagarna 1951 och 1991. Under Finlands självständighet kan man säga att Åland har varit i praktiken ett län endast under åren 1918-1922.

     

    Dessvärre har under årens lopp en hel del felaktigheter gjorts i övrig rikslagstiftning så att i viss lagstiftning begreppet Ålands län har använts eller återinförts, trots att en statlig kommitté 1987 noterade att Åland står utanför den allmänna länsindelningen. Däremot är det klart att den länsstyrelse vi har på Åland bör lyda under samma lagstiftning som övriga länsstyrelser och därmed har man i det sammanhanget problem med benämningen ”län” för det åländska territoriet när det gäller länsstyrelsens förvaltning, så den inre statsförvaltningen har ett visst behov av att det skall finnas någonting i det sammanhanget som kunde kallas Ålands län. Men, som sagt, när det gäller länsfördelningen explicit i landet är det felaktigt att använda det.

     

    Utskottet har försökt gå igenom var de felaktiga regleringarna förekommer, och vi har förstås inte kunnat göra en heltäckande genomgång av det, men det huvudsakliga missgreppet finns alltså i länsstyrelselagen, senast upprepad 1997, där man minskade antalet län i Finland och noterade att ett av länen var Ålands län. Sedan finns detta felaktiga begrepp i en del statsrådsbeslut och andra handlingar och särskilt i information från statens sida.

     

    Lagutskottet har enhälligt gjort bedömningen att ärendet inte är av den arten att ett initiativ i enlighet med 22 § i självstyrelselagen skulle vara motiverat. Det är ändå Finlands regering som skall förelägga, efter att landskapsstyrelsen har önskat det, propositioner till Finlands riksdag i sammanhanget, så vi har i utskottet kommit fram till att det kan vara en svårframkomlig väg. Däremot har vi tyckt att landskapsstyrelsen har en hel del arbete sig förestående här för att korrigera den felaktiga situation som råder i landet till den här delen, så att man ur länsstyrelselagen och ur myndighetsdokument samt informationsmaterial skulle få bort den felaktiga informationen och benämningen. Därför anmodar utskottet via lagtinget landskapsstyrelsen att gentemot riksmyndigheterna påtala den felaktiga användningen och försöka få det avlägsnat och att också den felaktiga benämningen i länsstyrelselagen – den kanske viktigaste åtgärden – skulle åtgärdas. Lyckas landskapsstyrelsen med det torde detta problem i stort sett därefter inte existera.

     

    Lagutskottet föreslår att vi förkastar hemställningsmotion nr 1/2000-2001 men bringar betänkandets motivering till landskapsstyrelsens kännedom, naturligtvis då för lämpliga åtgärder.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för redogörelsen över utskottsbehandlingen. Jag undrar varför detta ärende inte är av en sådan dignitet att man kunde godkänna motionen. Enligt min mening är det en ganska allvarlig symbolfråga och motionen borde absolut ha godkänts. Hur har man kommit fram till det i utskottet?

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Min uppfattning är att man kunde ha godkänt motinen eller välja den här vägen. Det är sedan en bedömningsfråga i förhållandet mellan Åland och riket hur man upplever att man prioriterar frågorna. Här måste jag gå in på min personliga bedömning. Jag kan inte uttala mig för de övriga i utskottet till den delen, men jag har i min lista över ärenden som skall behandlas med Finlands regering så många mycket större frågor som är mycket brådskande: samfundsskatten och kapitalskatten är de mest brådskande. Sjöfartspolitiken är en annan och när jag för min del har vägt det här ärendet gentemot de andra har jag kommit till att låt oss försöka få landskapsstyrelsen att agera i de andra frågorna; pressar vi landskapsstyrelsen att agera i den här frågan kan de skada de andra viktigare frågorna, både när det gäller landskapsstyrelsens ansträngningar och när det gäller regeringens uppfattning om skötseln av åländska frågor.

     

    Vtm Christer Jansson:

    Fru talman!

    Jag är en av undertecknarna av motionen som syftar till att avveckla begreppet Ålands län. Jag får först säga att jag känner mig mycket nöjd med den kartläggning av de olika historiska skeendena och vad som har hänt i den här frågan, som lagutskottets sekreterare har gjort för utskottets räkning. Utredningen visar helt tydligt, tycker jag och det var ltl Roger Jansson inne på redan, att avsikten från början har alldeles tydligt varit den att det autonoma området landskapet Åland skulle ersätta det tidigare Ålands län, som i mer eller mindre oklara syften, kanske man kan säga, inrättades så sent som år 1918 genom ombildningen av Ålands härad till ett län.

     

    Att begreppet Ålands län trots detta senare återkom i rikslagstiftningen, trots att det hade försvunnit genom 1920 års självstyrelselag genom tillskapande av det autonoma självstyrande området landskapet Åland, så är troligen en form av misstag. Såvitt vi har rett ut det var det i samband med en lagmotion 1956 som det första gången kom med. Det är klart att mot den bakgrunden kan man tycka att det är litet förvånande att det har dröjt kvar så här länge därför att det har ändå förekommit olika propåer om att det skulle tas bort, bl.a. förra riksdagsmannen Evald Häggblom hade en motion i den här frågan och den ledde tyvärr inte till något resultat.

     

    Man kan säga att den här frågan har både en principiell och en praktisk sida och den principiella sidan gäller självstyrelsens status. Ett självstyrande autonomt område är någonting helt annat än ett län. Ett län är enbart en enhet för den statliga förvaltningen.

     

    Om man ömsom talar om landskapet Åland och ömsom om Ålands län för att beteckna ett och samma område, såvitt jag har förstått, så är det klart att det kan vara ägnat för en utomstående betraktare särskilt att fördunkla och kanske t.o.m. helt och hållet dölja det faktum att vi faktiskt här har att göra med ett område som har en rätt långtgående, även om inte tillräckligt långtgående, tycker vi många gånger, inre självstyrelse.

     

    För min egen del brukar jag känna t.ex. ganska stor irritation när jag på officiella EU-kartor som sprids över hela unionen och även här på Åland, bl.a. av statens EU-enhet och den kartan finns uppe i lagtingsbiblioteket också, ser att Åland med stora bokstäver på både finska och svenska betecknas som ett helt vanligt län bland alla andra finska län. Det står inte ett ord om att det skulle vara någonting annat än ett län. Det känns faktiskt lite frustrerande när man, som jag och många andra gör, arbetar för att Åland skall bli känt som ett självstyrande område och självstyrelsen skall utvecklas på många olika sätt. Det här är någonting som helt motverkar våra strävanden. Samtidigt vill jag ändå i rättvisans namn säga att jag också har sett exempel på motsatsen, dvs. EU-publikationer där man helt korrekt anger Ålands status som en självstyrande region med ganska omfattande inre självstyrelse, bl.a. vet jag att det finns dokument som har upprättats inom ramen för EU:s regionkommitté.

     

    Sedan finns det också en praktisk sida av saken. Dels är det så att de som inte är riktigt bekanta med våra förhållanden, och det gäller ju de flesta människor som bor utanför Åland, blir förvirrade när de ser att Åland betecknas på olika sätt i olika publikationer. Så finns det också en risk, kanske inte stor men den finns ändå, att det kan uppkomma praktiska konsekvenser som har större betydelse än att folk blir förvirrade. Det står t.ex. i självstyrelselagen att landskapet Åland är enspråkigt svenskt. Men då frågar man sig vad gäller då i det avseendet för länet Åland, ett begrepp som bl.a. finns i rikets språkförordning och i rikslagstiftningen. Finns det kanske en risk, frågar man sig, att Ålands språkliga status kan ändras om man i rikslagstiftningen håller fast vid begreppet Ålands län, t.ex. så att Ålands län, hur det sedan definieras, blir tvåspråkigt? Och vilka konsekvenser har då en sådan förändring i praktiken?

     

    Jag tror att det här är en frågeställning som vi knappast skulle vara betjänta att få en diskussion kring, så även av den här orsaken skulle det vara tacknämligt om man kunde få begreppet län att försvinna.

     

    Fru talman!

    Det finns många goda skäl här att försöka att en gång för alla utmönstra begreppet Ålands län ur den nationella lagstiftningen och jag kan inte tänka mig att det skulle bli några menliga följder vad gäller den statliga administrationen på Åland. De klarar säkert sina uppgifter utan att det här begreppet finns kvar i lagstiftningen.

     

    När det gäller det rent tekniska förfarandet, som ltl Sundman frågade ltl Roger Jansson varför man inte kunde gå fram på det sätt som vi ursprungligen hade tänkt oss i motionen, har jag böjt mig för den typen av argumentationen som har kommit fram att det möjligen i riksdagen skulle väcka intresse av den arten som vi möjligtvis inte vore betjänta av i en fråga som tyvärr ändå kanhända har en viss politisk anstrykning och kanhända i vissa grupper i riket känns som i viss mån grannlaga. Jag tror alltså vid närmare eftertanke att det är bättre om den nuvarande landskapsstyrelsen får sitta kvar och att den vid lämplig tidpunkt, ganska snart, föreställer jag mig, tar upp den här saken med Finlands regering och förklarar hur det ligger till och då tror jag att man når de snabba resultat i den här frågan som vi alla säkert vill eftersträva.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Det är en viktig sak, även om det är enbart en symbol som vi diskuterar, men vi hörde här på vtm Janssons inlägg att det kan också få praktiska konsekvenser. Jag ställer mig lite tveksam till utskottets förslag att förkasta motionen därför att utskottet föreslår samma sak som motionen. Visserligen håller jag med ltl Roger Jansson om att för det dagliga brödet kanske det finns viktigare frågor att diskutera mellan Åland och Finland, men om vi skulle godkänna motionen skulle det ge landskapsstyrelsen flankstöd när man skall förhandla i den här frågan, så jag ser det som att det skulle hjälpa landskapsstyrelsen. Det skulle inte på något vis vara till nackdel för dem. Men kanske jag är ensam om det här resonemanget, för jag vet inte hur man riktigt i detalj har tänkt sig.

     

    Vtm Christer Jansson:

    Fru talman! Det är närmast fråga om ett metodval i det här sammanhanget. Som jag sade i mitt anförande har jag vid närmare eftertanke kommit fram till att troligen når man snabbare resultat om man låter det gå via landskapsstyrelsen. Jag ser att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson är här, så hon är medveten om vad vi tycker här, tydligen enhälligt, att detta behöver åtgärdas och i den mån landskapsstyrelsen, mot förmodan, inte är medveten om det kommer man att få beslutet för kännedom, så nog tror jag att budskapet går fram till landskapsstyrelsen. Jag tror inte att de behöver ha ett ännu starkare stöd än det de har; de uppfattar säkert att de har stöd från både ltl Sundman, mig och ltl Roger Jansson samt troligen alla andra också här i salen. I det avseendet tror jag nog inte att det föreligger något problem.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag delar inte riktigt vtm Janssons förhoppningar på landskapsstyrelsen. Vi har sett att de påstådda väldigt goda relationerna i andra frågor inte har lett någon vart, så det är risk att det sker samma sak med den här. Men jag kan ge landskapsstyrelsen en chans och om det inte åtgärdas får vi väl återkomma med ett likadant initiativ som lagtinget måste godkänna.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Av vtm Christer Janssons anförande här fick man uppfattningen att han skulle ha talat för att vi i utskottet skulle gå in för det initiativ som finns i motionen. Det är någonting som helt har undgått mig. Diskussionen har under behandlingen givit det resultatet för oss alla i utskottet att vi skulle förfara på det här sättet. Jag hörde ingen som anförde några andra synpunkter, men däremot kan jag hålla med de motiveringar, som vtm Jansson anförde, att han hade för sin personliga del mot en sådan åtgärd. Naturligtvis är det på det sättet när man från utskottens sida föreslår att betänkandets innehåll skall lämnas landskapsstyrelsen till kännedom att det är för åtgärder, och det brukar i allmänhet inte resultera i åtgärder. Det borde naturligtvis resultera i att man tar upp det som ett ärende i landskapsstyrelsen och beslutar vad man skall göra. Men eftersom vtm Christer Jansson har motionerat i frågan och sitter i utskottet och är dessutom vicetalman i Ålands lagting, har åtminstone jag räknat med att det kommer att bli åtgärder i det här fallet och att han kommer att tillse att landskapsstyrelsen tar upp det som ett ärende och driver frågan vidare. Då är man ungefär lika långt framme som vid ett godkännande av motionen. Vtm Jansson angav hur det ser ut på kartfronten bl.a. i Europeiska unionen och jag har just här en karta från fjolåret som Europeiska unionen har givit ut över Europa inklusive medlemsstaterna och Finland och den är mycket klargörande i den här frågan. Här står det Lapin lääni, Oulun lääni, Länsi-Suomen lääni, Etelä-Suomen lääni och Ahvenanmaan lääni. Med liten stil står det under Ålands län. Då ser jag också att vår kära stad som vi nu befinner oss i faktiskt skulle heta Maarianhamina på internationellt språk. Jag såg en annan karta från unionen där de svenskspråkiga städerna i landet – det är inte så många kvar, men det finns några särskilt i Österbotten  och i Ekenäs – stod på svenska överst och sedan på finska på EU-kartan. Men för Mariehamns del stod det Maarianhamina och så Mariehamn under. Nog har landskapsstyrelsen en tung uppgift sig förelagd här och naturligtvis kommer vi i oppositionen att noga följa med vtm Christer Janssons ansträngningar i den här frågan.

     

    Ltl Strand:

    Fru talman!

    Jag omfattar till alla delar det resonemang som vtm Christer Jansson och min partikollega Roger Jansson för. När det däremot gäller att vi skall lita på landskapsstyrelsen har jag varit tveksam i många andra frågor, men vtm Christer Jansson, som har kontakten och rimligen borde ha diskuterat frågan med landskapsstyrelsen, kan du ange tidtabellen så att vi kan följa upp detta? Jag vill ha en tidtabell så att jag kan följa upp ärendet. Annars blir det som med de andra ärendena att man utreder och man tittar på det och liknande.

     

    Vtm Christer Jansson, replik:

    Fru talman!

    Det är naturligtvis mycket svårt för mig att ange någon tidtabell i det ena och det andra avseendet, oavsett vad saken gäller, för någonting som landskapsstyrelsen skall syssla med. Det måste avgöra själva vilka ärenden de tycker att är viktiga att föra fram. Jag har inte någon makt över dem, utan det bedömer de själva. En annan sak är naturligtvis att jag är en av de många här i lagtinget som står bakom landskapsstyrelsen och i den egenskapen är det möjligt, som ltl Strand tycks förutskicka, att landskapsstyrelsen lyssnar mera på mig än vad de lyssnar på ltl Strand! Så långt kan jag i alla fall hålla med. Jag kan säga att i den här frågan är det på det sättet att jag har redan tagit upp särskilt kartfrågan, som ltl Roger Jansson gav ett så belysande exempel på, med lantrådet för ett tag sedan och jag lever i den föreställningen att man redan håller på att försöka åtgärda åtminstone den frågan. Sedan när det gäller länsfrågan kan jag lova ltl Strand att om ingenting händer så kommer jag att fråga landskapsstyrelsen hur frågan fortgår, så får vi väl småningom se om det händer någonting positivt eller inte.

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för det svaret. Det var utmärkt att vtm Christer Jansson inför parlamentet säger att man inte har så mycket inflytande över landskapsstyrelsen. Om inte vi som opposition, som visar den här stora kompromissviljan, inte har det, men nog måste vtm Christer Janssons eget parti ha någon form av inflytande över landskapsstyrelsen.

     

    Vtm Christer Jansson, replik:

    Fru talman!

    Det är så här, om vi skall diskutera de principiella frågorna, att lagtinget står för den lagstiftande makten och budgetmakten och landskapsstyrelsen står för verkställigheten av det som lagtinget har beslutat i fråga om budget och i fråga om lagstiftning. Inte kan jag som en enskild lagtingsledamot komma och kräva att landskapsstyrelsen skall fungera på det ena eller det andra sättet i de uppgifter som landskapsstyrelsen har laglig rätt att oavsett vad jag eller ltl Strand tycker sköta efter eget förgottfinnande. Så fungerar nu en gång vårt system s.a.s.  Håller han med mig om att vi skall ha ett lagbundet system och inte låta makt vara rätt, så tycker jag att vi håller fast vid det.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag håller helt med vtm Christer Jansson att det är på det här viset, men vi fick en annan beskrivning igår av finansutskottets ordförande. Då nämndes att besluten togs i slutna rum, men annars håller jag med vtm Christer Jansson.

     

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsstyrelsens enligt 32 § lagtingsordningen avgivna redogörelse för tiden 1.11.2000 - 31.10.2001 jämte självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2001-2002.

     

    Ärendet upptas till behandling måndagen den 3.6.

     

     

    Av ltl Jörgen Strand jämte tio lagtingsledamöter undertecknad skrivelse med yrkande att lagtinget skall förklara att lantrådet och landskapsstyrelsens ledamöter inte åtnjuter lagtingets förtroende.

     

    Yrkandet har delgetts medlemmarna i landskapsstyrelsen, som enligt 64d § LO bereds tillfälle att avge förklaring vid lagtingets plenum inkommande fredag den 31 maj.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls fredagen den 31 maj kl. 9.30. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 13.37).