Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Harry Jansson

Tack, fru talman! Det här är det sista ärendet idag som jag har äran att presentera på lag- och kulturutskottets vägnar. Det här är en synnerligen viktig fråga för bas- och kärnverksamheten i vårt örike, när det gäller att ta hand om våra yngre på bästa möjliga sätt inom barnomsorg och grundskola. Jag vill redan här uttrycka min glädje över att utskottet i den här frågan också kunnat nå en enighet om betänkandets innehåll. Trots att den innehåller frågeställningar som är utmanande och i vissa avseenden oklara, att se konsekvenserna och framförallt kostnadssidan inför framtiden. Det är positivt att vi trots stundande val, kunnat hitta en enighet i den här synen på hanteringen av otroligt viktig verksamhet på våra öar.

Utskottet välkomnar förslaget om att samordna barnomsorg och grundskolan. Vi kan här konstatera att, som ersättaren i utskottet Runar Karlsson brukar säga, som vanligt har Saltvik varit en föregångare också på det här området. Det är drygt 15 år sedan Saltviks kommun gick in för exakt samma samordning. Då hette det, vi som kommer ihåg, att det till och med var olagligt, men Saltvik framhärdade och fick till slut samordna grundskola och barnomsorgen. Man har visat vägen för det nu föreliggande lagförslaget.

Det här lagförslaget innehåller oerhört många detaljer, det går inte att gå in på allt här. Det finns goda motiveringar för att vi stärker sambandet mellan grundskola och barnomsorgen. Administrativt, men framförallt de fördelar som det ger att få en pedagogisk helhetssyn. Det gäller då arbetet med omsorgen för barnen, fostran, utbildning osv.

Utskottet har konstaterat att det har varit en gedigen bakgrund för detta lagförslag, via parlamentarisk arbetsgrupp och en sakkunnig grupp inom landskapsregeringen, även om vi kunde konstatera att landskapsregeringen avslutningsvis fick ett bekymmer med den juridiska sidan. Tyvärr kan det uppstå den typen av bekymmer i en liten förvaltning. Jag får tacka alla inblandade att vi kommit såhär långt i processen.

De frågeställningar som vi haft på bordet, och som också säkert väcker vissa frågetecken hos en del, är t.ex. begreppet hemspråksundervisning och svenska som andra språk. Allt detta har utskottet processat och kommit fram till att det går att försvara lagtexten utgående från att vår primära uppgift som lagstiftare är att säkerställa omsorgen om de små. Då måste vi framförallt ta de glasögonen på oss här, kanske titta bort lite från de ursprungliga tankarna för hur vårt Åland skulle ha saker och ting reglerade utifrån språkfrågan. Det är dags att blicka framåt. För er som idag tagit mot den senaste rapporten från ÅSUB, fick vi under år 2018 in 35 st. olika språk i det åländska samhället, också ifrån en otrolig mängd ungdomar och barn. Alla dessa ska våra skolor klara av att hantera, då måste vi också ge dem instrument för att se till att dessa individer så fort som möjligt får en trygghet i sin språkliga miljö, så att de kan bli en del av vårt samhälle. Alla vet vad det innebär att känna sig utanför gemenskapen. Sedan finns en annan problematik vad gäller de vuxna, men vad de gäller de små har vi här ett redskap.

I lagförslaget finns det många bitar som kommer att skapa visst huvudbry för de som är ansvariga för skolsektorn i synnerhet, i och med att man sätter helt nya uppgifter på dem. Bland annat de som redan passerat läropliktsåldern och flyttar Åland, så ska de ändå ha möjlighet att avlägga delar av eller hela grundskolans lärokurs. Det här sådant som kan leda till slumpvis höga kostnader för en särskild kommun, det är något som landskapsregeringen måste ta hänsyn till. Det finns också skäl, som vi skriver i betänkandet, att man tittar över landskapsandelarna. Sammantaget gör den kostandsosäkerhet som lagförslaget präglas av att utskottet betonar nödvändigheten av att det görs en genomgripande utvärdering av lagförslagets konsekvenser. Förslagsvis efter 5 fem år, när man kan göra en bedömning om vad det här innebär.

Övrigt som kräver landskapsregeringens särskilda uppmärksamhet, så fort lagförslaget har trätt ikraft, är exempel det omtalade fallet med papperslösa, inflyttade barn och hur de ska få en trygghet medan de vistas på våra öar. Det får inte uppstå situationer där kostnader gör att barn utsätts för en tillvaro som inte är acceptabel.

Vi har valt att betona att det är en självklarhet för det här lagtinget när det gäller rätten att reglera undervisningsväsendet, att det är en rättighet som omfattar allt som berör undervisning. Det är därför som det under rubriken lagstiftningsbehörighet på sidan 3 i betänkandet finns en mycket klar markering att vi har rätt att reglera frågeställningar kopplade till läroplikten och om och när vi anser att det kanske finns problem.

När det gäller religions och livsåskådningskunskapen kan vi konstatera att vi lyckats hantera också det inom utskottet. Vi har till den här delen haft omfattande höranden, som ni sett i den omfattande sakkunniglistan, och kommit fram till att förslaget om att föra samman religion och livsåskådningskunskap ligger helt i tiden. Vi väljer att från utskottets sida betona att det inte påverkar möjligheten att utöva kulturella handlingar som är kopplade till Åland som det samhälle det är idag. Det ska inte uppstå några tveksamheter kring den delen ute i våra skolor.

Avslutningsvis, behörighetsvillkoren har som alla kunnat notera, varit en källa till diskussion de senaste åren på Åland. Här välkomnar utskottets mycket tydliga skrivningar att om man har en svensk lärarutbildning ska den vara gångbar på Åland. Den typen av behörighet, svensk utbildning, ska automatiskt leda till en rätt att undervisa i de årskurser som de är specialutbildade för. Det här är helt i linje med det budskap vi fått ifrån självstyrelsepolitiska nämnden tidigare i år. Det är välkommet att utskottet också går på nämndens linje, så vi har en konsekvent hantering av frågan från lagtingets sida.

Jag svarar gärna på frågor och återkommer lite närmare om behörighetsfrågan i ett senare anförande. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det är väldigt glädjande att vi nu har en ny landskapslag om barnomsorg och grundskola på våra bord för klubbning. Det tror jag att vi alla sett fram emot, framförallt de som jobbar i verksamheten. Det är en fråga jag undrar om utskottet har diskuterat närmare kring och det är möjlighet att uppbära avgifter inom grundskolan. Har ni problematiserat och diskuterat den frågan? Vi är, åtminstone jag personligen, är väldig bekymrade över att man möjliggör uppbärandet av avgifter i skona. Har man sett det på ett annat sätt? För oss ska grundskolan vara helt och hållet avgiftsfri.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag antar att ltl Sara Kemetter avser när man gör olika former av insamlingar. Är det som ledamoten menar? I övrigt måste vi betona att grundskolan är avgiftsfri. I och med landskapsregeringens förslag blir förskolan också helt avgiftsfri över hela Åland, medan det har varit lite varierande inom kommunerna tidigare.

När det gäller frivillig aktivitet inom skolorna har vi konstaterat att det finns anledning att diskutera i vilken mån eleverna, och därmed deras familjer, ska kunna bidra till att man har gemensamma aktiviteter som egentligen ligger vid sidan av skolans vardag. Vi har inte velat sätta stopp för den, utan uppmuntrat till fortsatt aktivitet, men dock att man uppmärksammar att det kan bli ett bekymmer om det bli för omfattande.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack för det svaret. Det är kanske något som man i kommunerna måste börja bevaka mera. Det finns inom tredje sektorn att, Rädda Barnen är väldigt bekymrade över de dolda avgifterna som finns i vårt samhälle. Klassresor, fickpengar, hobbyverksamhet osv. för en fattig familj kan dessa små avgifter bli ganska dyrt. Här är det viktigt för oss att man garanterar att de evenemang som skolan organiserar ska vara helt avgiftsfria, så att alla har möjlighet att delta, att man inte måste hitta på någon orsak. Alla barn ska ha rätt till en avgiftsfri skola så det är glädjande att man tittat på det, men det är kommunpolitikerna som måste bevaka det ännu mer i och med det här.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror att det här är en fråga som man nog tar på allvar inom skolvärlden idag, man förstår att olika familjer har olika förutsättningar att göra något utöver det som tillhör vardagen. Det är bra att ltl Kemetter tar upp det och det är bra att vi kanske får ut det till en större krets. Det måste finnas en försiktighet när det gäller den här typen av extra kostnader som man påför, i sista hand, föräldrarna. Jag tror att vi alla fasar inför en situation där barnen känner att det inte kan bidra till gemensamma, eller utsätter sina föräldrar för ett för stort engagemang. Det här är något vi måste ta på allvar och se till att alla känner sig inkluderade i allt som skolan står för.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Tony Asumaa, replik

Jag vill personligen tacka ordföranden för lag- och kulturutskottet och hela utskottet, samt utbildningsavdelningen, för ett utsökt arbete och ett enhällig betänkande på en mycket kort och pressad tid. Det finns alla anledningar att framöver utvärdera det som skrivs i den nya lagen, och framförallt de nya uppgifterna som påförs kommunerna. Vi måste också se det som en investering i hela vårt åländska samhälle. Då utgår jag också från att landskapsregeringen tar det ansvaret på sig, vad gäller de ekonomiska påföljderna framöver.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag kan återgälda det tacket på det viset att ni och er avdelning varit oss behjälpliga. Det har funnits en sidoprocess som varit värdefull för oss, vad det gäller att titta över de brister som fanns i det ursprungliga lagförslaget, och som vi också ser att avspeglar sig i utskottets förslag till lagtext. Det är, som ministern var inne på, inte några större saker utan sådant som vi tycker att man ska värna om. Jag kan passa på att nämna att markera kommunernas rätt till självstyrelse i och med att de kan själva, i lite högra grad, reglera hur förvaltningen ordnas inom respektive kommun, eller inom respektive högstadiedistrikt som det är idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tage Silander, replik

Det har gjorts ett jättebra jobb med den här lagen, den har varit efterlängtad och det finns många goda saker i den. Det har vi också noterat i utskottet, till den del jag har varit med. En fråga som jag vill ställa är organisatoriskt. Det är en stor sak att slå ihop barnomsorg och grundskola i en och samma lagstiftning. Praktiskt, organisatoriskt handlar det om att de två verksamheterna ska inordnas under en nämnd, men det är ungefär det enda. Har jag uppfattat den saken korrekt?

Ltl Harry Jansson, replik

I sak har ltl Silander helt rätt, det är så det kommer att ske organisatoriskt i de flesta fall. Om vi tar min egen hemkommun Jomala, har vi egentligen inga nämnder utom byggnämnden som är obligatorisk enligt lag. De beror lite på de förutsättningar som finns, som redan nämndes har Saltvik det här redan på plats. Det kommer dock att kräva en samordning och en förnyelse av de avtal som styr högstadiedistrikten. Idag är det en samordning som sker inom norra och södra högstadiedistrikten. Det är klart att det kommer ställa vissa krav, idag kan man se att högstadiet och dess förbundsledning ansvarar för skolorna i sin helhet inom hela distriktet. Det är ganska omfattande, nu kommer också barnomsorgen in. Här måste man, så fort lagen är antagen och klar, sätta sig ner och se hur man ordnar att man får det formella på plats när, det gäller den samordnade verksamheten.

Ltl Tage Silander, replik

Det var inte ett överraskande svar, försåts. Jomala har inga nämnder, då är det istället kommunstyrelsen istället för den här enda nämnden som man t.ex. kan hantera de här frågorna i Mariehamn. Det enda som kan hända om man vill göra det enkelt är att möblera om med cheferna, det kan hända att en chef får rapportera till två nämnder, men egentligen behöver det inte bli någon ändring överhuvudtaget. Annat än att det är en nämnd för just de här båda sakerna.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror att vi har en samsyn om vad som förväntas inom respektive kommun och respektive kommunalt samarbete. Det viktiga är samordningen i den praktiska vardagen. Så att de som ansvarar för barnomsorgen och har hand om våra barn faktiskt utnyttjar lagstiftningen som möjliggör att man i ett tidigare skede kan se till att relevant information om elevers hälsa etc. förs vidare på ett helt annat sätt. Därför att de kan känna att de har rätt att informera fullt ut om ett barns utmaningar och särskilda behov som måste tillgodoses inom det som skolan senare ger efter att barnomsorgstiden är slut.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Talman! Äntligen har vi en ny grundskole- och barnomsorgslag som ligger på lagtingets bord för godkännande. Det som jag vill börja med att lyfta upp är något som utskottets ordförande också gjorde, jag vill från min sida tacka också hela utskottet för att vi lyckades skapa en enighet när det gäller skolfrågor. I mitt remissanförande lyfte jag upp att en av de viktigaste bitarna i en lyckad skol- och utbildningspolitik handlar om att man inte använder den i för stor utsträckning som ett politiskt slagträ mellan de olika partierna, och där man får tillfälligt hattande med majoriteter och liknande mellan olika mandatperioder. Det har varit ett av de stora problemen i den svenska utbildningspolitiken och det är något vi lyckats med att inte behöva se här, det är jag glad för. Att vi nu trots att det kan finnas synpunkter i marginalen där vi tycker lite olika, ändå kan prata ihop oss till att få något som gäller utbildningspolitiken som gör att vi kan vara eniga, vilket jag tror är väldigt viktigt. Därför vill jag utöver ett tack till utskottet också passa på att rikta ett stort tack till minister Asumaa, landskapsregeringen och de tjänstemän som har jobbat med det här. Utan att ha det material som grund hade vi inte kommit någon stans. Arbetet började tidigare än så. Det började egentligen under föregående mandatperiod när vi satte ihop ett utbildningspolitiskt program, som lade grunden för många av de diskussioner och som sedan blev att föras vidare med skolledare ute i skolorna, i expertgrupper. Utan ett engagemang från de som jobbar ute i skolorna, hade vi heller inte nått det här goda resultatet som vi kan presentera idag. Stort tack till alla som engagerat sig där. Sist och slutligen ett jättestort tack till alla de remissinstanser som har engagerat sig i den här lagstiftningen. Tack vare det har vi i utskottet kunnat förfina de bitarna som finns i det här lagförslaget, på ett sådant sätt att det blev ännu bättre än vad det var när det presenterades här första gången. Man kan jobba med en sådan här lag hur länge som helst, för varje dag som går kommer det nya bitar att förändra, förbättra och utveckla, men det återkommer jag till lite senare.

Den absolut viktigaste delen i det här lagförslaget som nu ligger är att vi får en modern, och en till dagens samhälle anpassad, utbildningslagstiftning, på området från barnomsorg upp till årskurs 9. Det är något som vi inte haft under den senaste tiden, men ändå klarat av att leverera väldigt goda resultat i skolan. Det är klart att om ska kunna fortsätta med det behöver man få de verktyg som man förtjänar i skolorna. Det får man nu en grund för i det lagförslag som nu ligger på plats här. Moderniseringen är A och O i det här sammanhanget.

Man kan se att vi gör satsningar på ett antal områden som jag också vill lyfta upp i det här sammanhanget. För det första är den här lagstiftningen en satsning på individens rätt att lära och utvecklas. Något som också lagfästs väldigt starkt den här gången. Framförallt gäller de dem som har behov av särskilda åtgärder i skolan, för att man inte klarar av det som är den tänkta tidslinje, eller annan linje, som man ska följa. Nu sätter man i lag det som varit det praktiska genomförandet under många år, därmed säkrar man individens rätt i det här sammanhanget. Det är inte bara de som har de svårast i skolan som man säkrar, med samma skrivningar som finns i lagstiftningen säkrar man också de som har förutsättningar att tillgodogöra sig ännu mer kunskap. Även deras möjlighet ska skolan, med de skrivningar som finns i det här lagförslaget, se till att man tar vara på. Det här är viktigt eftersom att i dagens värld behöver vi en skola som dels ser till individen, men också hela tiden ser till att man kan få en utbildning som ger alla möjlighet att få de grundläggande färdigheterna för att sedan kunna gå vidare ut i samhället.

Den andra punkten jag vill lyfta upp är satsningen på det svenska språket. Det var något som debatterades ganska rejält i remissdebatten här. Som utskottets ordförande var inne på, kan vi med tydlighet säga att både med det som står i lagförslaget, och det som nu står i utskottets betänkande, visar på att de satsningar vi har på språket hela tiden syftar till att stärka allas möjlighet att kunna lära sig svenska. Den förändring vi haft i samhället under de senaste åren är att det har kommit fler och fler människor till Åland varje år, tack och lov, som vill komma och sätta ner sina bopålar här och kanske inte haft svenska som modersmål, men behöver få den grunden på bästa möjliga sätt. De förslag som nu finns i den här lagen om hur man ska jobba med svenska språket, kommer att stärka deras möjligheter att språkligt bli en stark del av det åländska samhället.

Den tredje frågan jag vill lyfta är att vi tar steget till att ge en starkare möjlighet för eleverna att lära sig om varandras världsbild. Jag tänker då på förändringen av religionsundervisningen, som nu blir en religions och livåskådningsundervisning. Där samtliga elever som finns i skolan går in i samma undervisningsgrupp. På det här sättet kan vi faktiskt på allvar gå in och möta upp de eventuella utmaningar som vi har med att nya människor flyttar in i vårt land. Genom att se till att vi ger möjlighet för våra barn och ungdomar att på ett tidigt skede faktiskt mötas och diskutera utgående från sina respektive perspektiv. Det här betyder på inga sätt att man lämnar det som är grunden för vårt samhälle. Dvs. vårt samhälle har byggts utgående ifrån en kristen grund, men under årens lopp har det här också varit något som mera än att tillhöra en trosåskådning, handlar om de grundläggande värderingarna. De ligger fortfarande väldigt tydligt fast i grundskolan.

En fjärde fråga jag vill lyfta är hemundervisningen, något som mer eller mindre har exploderat under de senaste åren. Något som man kan se på med olika ögon. Det finns de som ser det här som det absolut bästa tänkbara, därför har vi också många som flyttar hit för att kunna ta del av det, framförallt från Sverige där det här inte är möjligt. Det finns de som har framfört en stor oro för hur barnet, individen, ska få möjligheten att lyfta sina kunskaper på ett sätt som gör att de även i framtiden ska kunna ta del av samhället. Här går man i lagen in och styr upp det så att det blir tydligt. Om man använder sig av hemundervisning måste du också följa vissa förutsatta regler och man följer upp det från skolans sida. Det finns också en möjlighet för samhället att konstatera att det här inte fungerar, då måste man gå in och ta del av den ordinarie skolundervisningen som finns från samhällets sida.

Följande punkt jag vill lyfta är behörigheten, som också ordföranden var inne på. I mitt remissanförande beskrev jag att en av de bitarna som jag ser som en av de största framgångsfaktorerna i åländsk skola, är att vi haft lärare och personal som kommer med olika bakgrund, från sina utbildningar och erfarenheter. Vi har en blandning av ett svenskt och ett finskt skolsystem. Det här ska man ta väl vara på, därför att i bägge system finns goda saker. När man låter dessa människor jobbar tillsammans kan de smitta av sig, dela med sig av sina kunskaper, sina färdigheter på ett sätt som kommer att gynna barnen, ungdomarna, eleverna och deras framgångar, både i skolan och i det fortsatta livet. För att det här ska vara möjligt måste det finnas en tydlighet i att vi välkomnar människor med olika bakgrund på utbildningsområdet att bli behöriga. Här tycker jag att vi har lyckats mycket väl med en skrivning i utskottet nu. För att det här ska bli praktik krävs det ett steg till. Ett steg som de åländska skolorna och kommunerna måste ta. Det är att se till att det också finns tjänster som är anpassade utgående från det här. Dvs. om det finns lärare som är behöriga för att undervisa i t.ex. F-3, eller 4-6, måste det också finnas tjänster som man kan söka till på ett bra sätt. Sedan ska vi också se till att de lärare som har ett intresse av att få en ännu bredare behörighet, har ett system där man på ett smidigt, rättssäkert och bra sätt kan få tillgodoräkna sig tidigare erfarenheter och andra kunskaper som kan göra att man senare kan bli att betraktas som behörig i även andra utbildnings stadier än de som man haft i sin grundexamen. Det blir följande fråga, det viktiga nu är att utskottet har visat på att den utveckling som vi haft i det åländska samhället, den situation vi haft i samhället, där vi har ett samarbete mellan det svenska och finska. Vi ska vi fortsätta att se till att det blir så lätt som möjligt.

Fru talman! Det här blir mitt sista anförande från den här talarstolen för den här 16-årsperioden, och jag måste säga att det känns roligt att göra det i ett ämne som varit det som byggt min politiska karriär under de här åren, dvs. utbildnings- och kulturfrågorna. Jag har haft möjligheten att vara med och behandla en gymnasielag här i lagtinget, se den sjösättas och sedan förverkligas ute i skolorna. Jag har fått varit med och diskuterat hur vi ska utveckla högskolan, där finns ännu lite kvar när det gäller lagstiftnings biten, för att nå fram till det som är målen. Här vill jag igen säga det att när det gäller högskolan, och kopplingen till den lagstiftning som nu finns, har jag faktiskt fortfarande min dröm. Att Åland, med de goda förutsättningar vi har, skulle vid högskolan kunna ha en utbildning som riktar sig till lärare, det tror jag skulle vara riktigt bra för det åländska samhället och för den åländska skolan. Slutligen fick jag möjligheten att, tillsammans med er här, få vara med och revidera grundskolelagen. Vi har gått igenom det som är utbildningsväsendets alla tre områden. Det är jag jättetacksam för att jag har fått göra och jag vill rikta ett stort tack till er alla för att jag har haft möjlighet att få göra de bitarna. Sedan får vi se ifall det kommer en annan gång där man också får fortsätta diskutera de här frågorna. Tack.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack tidigare utbildningsminister Johan Ehn för ett arbete som kanske inte syns här, men som också pågick under ett helt år i den parlamentariska gruppen. Vi har haft glädjen att ha med tidigare utbildningsministern med all sin sakkunskap. Vilket lagt grunden till hela det lagstiftningsarbete och lag- och kulturutskottet betänkande som finns presenterat på bordet idag. Tusen tack för all den kunskap och input som ltl Johan Ehn har bistått med i denna process under tre och ett halvt år.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack ltl Ehn för det anförandet och samarbetet i utskottet i den här frågan. Vad gäller den omtalade behörighetsfrågan, är jag en av de starkare kritikerna av det system som tillämpats inom vår egen utbildningsavdelning under de senaste åren. I och med att man, enligt mig, inte har stöd enligt regelverket att påföra den typen av krav på kompensationsåtgärder eller anpassningsperiod. Det viktiga är det som ltl Ehn säger, att det ska vara upp till kommunerna själva att avgöra huruvida de vill ta specialutbildade, svenska lärare inom de speciella årskurser de har, eller om de väljer att hålla fast vid årskurs 1-6. Det här kanske ytterligare måste förtydligas att kommunerna har den möjligheten att agera som arbetsgivare.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag tror att det viktigaste i politik alltid är att lära av det man gjort, även om det alltid är lättare att i ett senare skede, när man ska revidera och se vad som fungerat och inte. Jag ser att vi lägger grunden nu för vad som ska kunna ske framåt. Där tycker jag att vi tillsammans i utskottet nu har gjort ett bra jobb vad gäller den biten. Jag delar det som ltl Jansson säger, att mycket ligger i händerna på kommunerna, hur man kan ta emot de som studerar F-3 eller 4-6 genom att inrätta de här tjänsterna. Jag inser att det i vissa skolor kan bli en utmaning, men å andra sidan tror jag att de som har bäst möjligheter att se vad som går att göra, hur man kan göra det, är de ute i skolorna i respektive kommuner. Där kan man skapa den bästa möjliga förutsättningen för att vi ska kunna ha korsbefruktningen mellan det finska och svenska även i framtiden.

Ltl Harry Jansson, replik

Vi vill ta det bästa från två världar och vi har den möjligheten, som eget utbildningsland, att tillfullo tillgodogöra oss. Ser man nu samordningen av barnomsorg med grundskolan, har vi sett ur det pedagogiska perspektivet en perfekt sits, med tanke på att vi från svenska sidan har sådana som är utbildade från förskolan till årskurs 3. Det är en perfekt kombination, därför måste vi lagstiftare ge kommunerna möjlighet att ta tillvara på det. Sedan kan man komma ihåg att utbilda årkurs 1-6 är ett ålderdomligt sätt att tänka för hur man ska hantera dagens individer med alla de utmaningar. Det är till fördel för alla om man kan byta lärare efter en viss period, dock en utmaning för de mindre skolorna.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag vill för min del inte recensera de olika utbildningarna på det sättet, vad som är bättre eller sämre. Jag tror att bägge inriktningarna, 1-6 eller om man delar upp de tidigare årens utbildning på F-3 eller 4-6. Det där tror jag är en smaksak. Det som jag grundar det på är om vi ser till de resultat som man ser i utbildningsvärlden idag, ser vi att den finska skolan också har levererat väldigt goda resultat om vi tittar till Pisaundersökningar och liknande. Mycket där handlar om att man lyckats hålla statusen på läraryrket på en väldigt hög nivå. Jag tror att där har utbildningen och sättet man utbildar en betydelse i det sammanhanget. Som ltl Janson var inne på tror jag att vi ska ta chansen och ta det bästa från dem bägge, därför att det finns goda inslag i bägge två som vi kan göra något av. Det skulle vi kunna göra bäst om vi faktiskt hade en egen lärarutbildning också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Två frågeställningar. Ltl Ehn pratar om korsbefruktningen som är positiv för Åland gällande lärarkompetensen som kommer till Åland. Man kan utbilda sig både väster- och österut, så får man en synergi i våra skolor av båda delar, som sedan smittar av sig och sedan blir en väldigt bra variant. Det jag däremot blir lite förvånad över att ledamoten så starkt är för en åländsk lärarutbildning. Är det inte då vi tappar den möjligheten till korsbefruktning. Vi kanske har den initialt när vi bygger upp den, men med tiden får våra studerande inte möjlighet att göra praktik och arbeta i andra skolor utanför Åland, det som är väldigt viktigt enligt mig.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag delar inte att det blir ett problem, i min värld skulle en högskoleutbildning till lärare inom ramen för högskolan på Åland inte vara en soloshow för Åland. Där skulle vi bjuda in till samarbete mellan det svenska och det finska. Vi kommer inte att ha all den sakkunskap som vi behöver här på hemmaplan, utan då hittar man samarbete med både svenska och finska universitet och högskolor för att bygga det här tillsammans. Den utbildning vi bygger ska inte sträva till att bara göra de som går ut Högskolan på Åland behöriga på Åland. Precis på samma sätt som EU erbjuder möjligheten att få en behörighet som är bredare än så, ska också en tilltänkt åländsk behörighet kunna vara en sådan som används både i Sverige, Finland och i övriga Europa. Dessutom finns möjligheten när det gäller praktik, att kunna göra den både på Åland, i Sverige och Finland, om vi spelar våra kort rätt.

Ltl John Holmberg, replik

Jag ska inte skugga ner ltl Ehns dröm om en åländsk lärarutbildning desto mer. Jag går vidare med den andra frågeställningen som gäller kompetenskraven för årskurs 1-6. Blir inte det en mer svårhanterlig situation för skolorna om man inte har årskurs 1-6. Jag tänker på flexibiliteten som finns idag, att kunna hantera lärarsituationen på ett lättare sätt om man har behöriga lärare till årskurs 1-6 än om man har två olika kategorier av lärare.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag var lite inne på det i mitt anförande. Det finns en del utmaningar om man gör på det sättet som man nu föreslår. De som har den bästa möjligheten att faktiskt se hur det fungerar i praktiken är inte lagstiftarna i det här fallet, utan det här de som jobbar ute i verkligheten, dvs. skolledarna och den skolmyndighet som finns ute i kommunerna. De kan tillsammans se den här biten. Min erfarenhet när jag går ut i skolorna och ser hur det ser ut i verkligheten är att man många gånger redan har en ganska tydlig uppdelning mellan de som oftast finns i årskurserna 1-3 och de som oftast finns i årskurs 4-6. Det blir naturligt på det sättet. I grunden är inte det här ett så stort problem som vi kanske ibland tror. Rätten att fatta det beslutet ska vi inte förbehålla oss i den här salen, vi ska ge möjligheten att kommunerna och skolorna kan fatta det här beslutet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack fru talman! Det var ett otroligt tackande från den här talarstolen, jag vet inte om han har kommit långt österut eller vad det är. Jag tänkte inte uppehålla mig vi det.

 Jag har suttit i lag- och kulturutskottet, jag var inte med sista dagen när det lämnades öppna paragrafer som vi tidigare inte varit eniga om, jag har i synnerhet vänt mig emot hemspråksundervisningen. Man borde inte ha infört den, man ska ta politiskt ansvar och ta bort den istället för att föra ut det till kommunen där man säger att det ska vara.

Redan vid inledningen i behandlingen av det här ärendet föreslog jag att hela lagförslaget borde förkastats. Eftersom att det till mångt och mycket är oläsligt, på grund av hur man har indelat paragraferna. Det är första gången man delar in i fyra olika delar. Sedan har man gjort det i kapitel, som är oläsligt för gemene man. Denna lagstiftning är den som läses mest i landskapet. Jag blev besviken på slutresultatet för vi diskuterade att paragrafindelningen omedelbart skulle göras om så att den här lagen så ska den blir läslig för var och en. Det hoppas jag att utbildningsministern gör som sin sista åtgärd. Att han ger uppdrag till lagberedningen att ändra paragraf numreringen och att den kommer tillbaka till det nya lagtinget så att den bli lättläst för alla. Nu ska den träda i kraft 1 januari 2021. Jag tror att det under tiden, när man ska gå igenom allt, kommer att komma fram att allt inte är så bra som det sägs här idag. Det har kommit kritik till utskottet, när man har hört olika, som man kanske bör beakta också under resans gång. Det finns anledning till att inte lägga sig till ro, utan titta på hur man kan göra den här lagstiftningen ännu bättre. Den ska tillämpas av många.

Utskottsordföranden tackar också för att man följt Saltvik, när man slog ihop barnomsorgen med skolan. Jag var själv med i Saltvik när vi införde det här. På den tiden fick vi kritik från landskapsregeringen för att vi gjorde det, nu är det roligt att se att det faktiskt har genomförts. Däremot tycker jag att det också har kommit önskemål från vissa kommuner att man skulle få ha kvar det som man har idag. Då tycker jag att vi inte borde hindra det, lagstiftningsmässigt. Det finns kommuner som vill ha det systemet, man tycker att man har byggt upp ett bra system och vill ha det kvar. Lagstiftningen ska ge möjlighet till alla att ha den organisation man själv anser att är bäst. Här bör man från landskapsregeringen, eller kommande landskapsregering, titta på om det är möjligt att ändra lagstiftningen tills den träder i kraft. Eftersom det var ett starkt önskemål från vissa kommuner bör man titta på det.

Beträffande ersättning i skolorna tycker jag att man skulle lite njugga i kanten beträffande finansieringen och nu löses inte detta med den här. Jag hade nog föreslagit att landskapet själva skulle ta ansvaret för den delen och ersätta dem, så att det möjliggör för de ersättande att göra det. Där menar jag i synnerhet den som finns i landskapet idag, Waldorfskolan, att man möjliggör för den att verka i landskapet. Jag tror att det är gynnsamt för det åländska samhället att man har olika pedagoger, och det finns också en beställning ute bland allmänheten till det. Då tycker jag att man ska möjliggöra och finansiera det på ett bättre sätt än det som har varit nu. Som omöjliggör att den kan verka, eftersom kommunen har varit njugga och sett till sin egen skola i första hand. Det är något som kommande landskapsregering bör titta på och som kanske finns i kommande regeringsprogram.

Hemundervisningen tycker jag att är det bästa som Åland har. Nu är det inte många länder som har skolplikt som man t.ex. har i Sverige, Tyskland, Nordkorea och Spanien. Här har vi bara läroplikt som gör att hemundervisning är möjlig. Det gör att vi idag har 70 personer som flyttat till Åland tack vare det här. Det är de som har svenska som modersmål, som integrerats enkelt i vårt samhälle och som gynnar hela landskap. Det är en positiv sak för vårt samhälle och de är det som jag tror att vi inte ska vara sena med att marknadsföra, också utanför Åland. Det finns de som har andra åsikter, men det må man ha. Så länge vi bara har läroplikt så ska vi ha det, vi ska inte gå in för det andra. Tack.

Ltl Johan Ehn, replik

När det gäller tekniken för hur man byggt upp lagen delar jag ltl Häggbloms syn på det hela. Den gör den svårläslig, men den är inte på något sätt oläslig för den skull. Innehållet är den samma, det är bara att man behöver hålla tungan rätt i munnen när man läser den. Att man på den grunden skulle välja att inte godta lagstiftningen känns inte vidare ansvarsfullt, med tanke på de behov man har ute skolorna. Det kommer alltid att finnas saker man behöver utveckla i en grundskolelag. Det var jag också inne på i mitt eget anförande och det tror jag fortsättningsvis kommer finnas. Det kommer alltid finnas saker man kunde göra bättre eller på samma sätt.

När det gäller hemspråksundervisningen så är det ett specifikt instrument för att lära sig svenska språket. Att då inte kommunerna skulle kunna ha det som ett ytterligare verktyg känns lite märkligt.

Ltl Bert Häggblom, replik

Beträffande paragrafnumreringen och hur man kan läsa den ska vi komma ihåg att det här är en lagstiftning som de flesta läser, också föräldrar och elever. Därför skulle det vara fördelaktigt att man vet till vilken paragraf man hänvisar till. Redan i utskottsbehandlingen tror jag att alla erfor att inte ens de hörande visste var man var, utan man hänvisade till sidan i framställningen. Det är väl inte den lagstiftningen vi ska efterträda.

Ltl Johan Ehn, replik

Som jag var inne på tror jag också att det skulle gått att göra mer överskådlig med en annan teknik. Det går också att säga ”del 4 § 3”, så kommer man långt till rätta med. Det bekymmer som ltl Häggblom hade när det gällde möjligheten för respektive kommun att faktiskt planera upp sin barnomsorg på bästa möjliga sätt. Den förändring som gjordes i del 6 § 3 är just en sådan som hjälper till. Där ger man möjlighet för kommunen att på ett annat sätt än vad som står i lagförslaget, lägga ansvaret på andra tjänstemän som klart och tydligt hittills har jobbat med barnomsorgen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag vill också passa på att hålla med ltl Häggblom om att det är givet att den tekniska utformningen av lagförslaget lämnar mycket i övrigt att önska. Vi kunde inom utskottsarbetet konstatera att trots det kan vi inte begära av 2 av våra utskottssekreterare, som gjort ett alldeles utmärkt jobb som vanligt, att det där sker en förändring av upplägget. Det skulle blivit övermäktigt med tanke på tidsbrist. Jag hoppas att det här är något som blir en engångsföreteelse. Att vi slipper se den här typen av teknisk utformning av lagförslag. Det är sorgligt att mycket kraft och tid går åt till det och som ledamoten nämnder, att det leder till missförstånd i samband med hörandena vi har genomfört.

När det gäller ersättande i skolorna vill jag understryka att det trots allt handlar om avtalet mellan etableringskommunen och den ersättande skolan. Hur man väljer att föra över pengar, som man bl.a. får av landskapsandelar för att ge den möjligheten till (… taltiden slut).

Ltl Bert Häggblom, replik

Där tror jag att det är viktigt att man ser på den ekonomiska biten, hur man kan möjliggöra det här, eftersom det är många kommuner. Man bor i olika kommuner och om man ska ersätta en skola, att man möjliggör för det. Det systemet vi haft idag har gjort att den försvunnit och man har bara inom barnomsorgen idag. Det tycker jag är beklagligt, för det är politiska beslut det handlar om. Tyvärr är den ekonomiska delen också lite oklar i den här lagförslaget, eftersom att vi inte vet vad den blir att kosta landskapet.

Ltl Harry Jansson, replik

Sistnämnda hör till den delen av det hela som måste genomgå den utvärdering som utskottet anser att är given efter förslagsvis fem år och se vad som har hänt. Vad gäller ersättande skolor hade det nog varit svårare att hitta pedagogiska krafter, för att kunna ha en finansiering.

När det gäller hemundervisningen är det viktigt att konstatera att utskottet tycker att den här verksamhetsformen ska fortsätta, men det är viktigt att komma ihåg att det också där gäller att ha en tillsyn som är värd namnet. Så att vi faktiskt vet att de individer som får sin huvudsakliga undervisning i hemmet kan följa med samhällsutvecklingen, och har den sociala miljön som är bra för den personliga utvecklingen. Där har Åland idag ett oerhört stort ansvar för de 72 barn som undervisas i hemmet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Jag har haft förmånen att sitta med i lag- och kulturutskottet och behandlat det här lagförslaget. Tyvärr hade jag förhinder när beslutet togs, men jag har en klok ersättare så det var inte några bekymmer.

Det lagförslag som rör grundskola och barnomsorg, som i det stora hela egentligen bygger på att förbättra möjligheterna och omständigheterna för barnens bästa. Det gäller barnomsorg och skolväsendet. I stora drag, med de förändringar som finns i de paragrafer där vi har förbättrat och förstärkt paragraferna i utskottet, är det ett bra förslag.

Det som är oklart, som ltl Häggblom tog upp, är vad det innebär i kostnader för kommunen och hur det praktiskt ska genomföras i de kommuner där man inte gjort det tidigare. Vi hörde av minister Asumaa i remissen att lagförslaget kommer att kompenseras med landskapsandelar. Han höll inte heller undan med att det kommer förorsaka vissa ökade kostnader för kommunerna. Landskapsandelarna finansierar bara en del, resten ska kommunerna stå för fortfarande. Om vi säger att landskapsandelarna i snitt ligger på 30 %, det är i alla fall målet, så ska kommunerna stå för 70 %. Det nämndes också i samband med remissen att hemspråksundervisningen vet man egentligen inte vet vad det innebär. Ministern sade att det kunde handla om 2-3 fall, och i höranden har vi hört att det, i synnerhet inom barnomsorgen, kan handla om flera fall, beroende på var gränsen ska gå. Nu står det i lagförslaget att hemspråksundervisningen är upp till kommunerna. Öppnar man upp för ett språk, måste man också fortsätta med de andra språken. Då är vi ganska osäkra på vad de här kostnaderna blir.

I Ålands Framtid är vi lite bekymrade vad gäller del 5, personal inom barnomsorg och grundskola, som man redan diskuterat, andra kapitlet, särskilda bestämmelser. Vi kommer att komma med ett tillägg till paragraf 5, när det gäller behörighetskraven. På grund av det föreslår jag en bordläggning så att vi kan lägga fram ett ändringsförslag, eller tillägg till paragrafen. För att stärka upp den, när det gäller behörigheterna. Jag föreslås att ärendet bordläggs till nästa plenum. Tack.

Ltl Tony Wikström, replik

Att det föreslagna avgiftsfria förskoleundervisningen kostar pengar har väckt en del oro ute i kommunerna, och det är förståeligt. I höranden har det talats om att så mycket som 1/3 av intäkterna kan försvinna om förskoleundervisningen görs avgiftsfri. Det blir en del pengar, men jag tycker att fokuset blir lite fel. Eftersom, som ltl Brage Eklund själv säger, vi har barnens bästa för ögonen. Nu gör man något som blir bättre för brukaren, invånarna och framförallt barnen. Då tycker jag att behovet ska få styra, inte bara plånboken i detta fall. Det är en annan debatt, men med de kommande fyra större kommunerna blir det lättare att organisera det här också.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag har varit väldigt kritisk till kommundebatten som ska blandas in i varje lagförslag, så jag tänker faktiskt inte bemöta det där påståendet igen. Jag håller mig till det första som nämndes i repliken. Det kommer att bli en ökad kostnad, men det är väldigt ospecificerad vad det kommer bli. Det är på grund av att man kanske inte exakt vet vad kostnaden kommer att bli. Det kanske finns möjlighet att också spara in i den här delen. Det är klart att om man ökar med 20 h till i veckan, så blir det en ökad kostnad. Det får vi återkomma med kommande landskapsregeringen, vad de tänker göra när det gäller tilldelningen av landskapsregeringen.

Ltl Tony Wikström, replik

Vi lämnar kommunerna därhän. Jag undrar ändå om ledamoten ändå inte ser det här som en bra sak att man har en socioekonomisk insats som man kan göra till de här barnen och garantera att en förskoleundervisning? Redan idag deltar de flesta och på många ställen är den avgiftsfri redan. Är det inte bra att man får en mer jämlikt Åland och att alla barn garanteras den här rätten? Sedan, om några sekunder finns kvar av svaret, hör jag gärna ltl Eklund berätta om Ålands Framtids invändningar mot behörighetskraven. Vilka ändå också garanterar en bra kvalitet i omsorgen av våra barn.

Ltl Brage Eklund, replik

Ledamoten borde titta på lag- och kulturutskottets betänkande och underskrifterna. Det finns ingen reservation i betänkandet, så vi omfattar lagförslaget. Efter klubbningen har vi diskuterat behörighetskraven och tycker att vi vill stärka det. Texten kommer på onsdag, då får ni ta del av den.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag börjar där förra replikväxlingen avslutades. Det är lite märkligt att man i sista minuten kommer med ett förslag. Efter att vi har suttit i tiotalsmöten med utskottet och diskuterat framförallt den här frågan, och kommit fram till en lösning som jag uppfattade att alla var överens om. Att man nu kommer med förändringsförslag till behörighetsparagrafen är synd. Det gör att vår möjlighet att på ett seriöst sätt kunna diskutera de frågorna minskar ganska radikalt när man ska göra det här i salen och inte sittandes i ett utskottsrum där man kan behandla det på ett lite annorlunda sätt. Det är ett märkligt förfarande med tanke på hur mycket tid som getts för att behandla den här biten.

Sedan en randanmärkning. Det skulle vara intressant att höra vad ledamoten menade när man pratade om hemspråksundervisning i barnomsorgen. Vad jag kan se i det här lagförslaget finns hemspråksundervisningen bara när det gäller valfritt ämne i grundskolan.

Ltl Brage Eklund, replik

Om jag uttalade mig inom barnomsorgen blev det ett misstag i så fall, om det går att rätta till på det viset?

När det gäller det övriga, att ltl Ehn tycker det är synd att vi kommer med ändringsförslag i slutet, efter att man klubbat den - ja, det kan hända. Men jag förstod att man har försökt föra en diskussion via min kollega i utskottet, och hon kanske inte fick det gehör som hon ville och därför kommer det här förslaget. Jag tycker inte det är märkligt, det här är inte en försämring. Det är en förbättring.

Ltl Johan Ehn, replik

Det är svårt att veta om det är en försämring eller förbättring eftersom vi inte vet exakt vad det här alternativet handlar om. Det blir jättesvårt att diskutera den nu, och det får vi ta i samband med att vi har återupptagit behandlingen efter bordläggning. Eftersom jag inte vet vad det kommer att innehålla. Genom de diskussioner vi hade i utskottet mellan samtliga partier och en stor enighet kring det hela, hittade vi en lösning i skrivningarna som levererar det som är grunden för det hela. Att ytterligare göra förändringar av lagparagraferna, återstår att se vad det handlar om. I grund och botten, som jag försökte beskriva i mitt anförande, handlar det om att för att få det här att fungera i praktiken så är det inte bara en skrivning i lagen som behövs till. Utan det är också en praktisk förändring. Hur kommunerna kommer att inrätta sina tjänster för lärare i framtiden. Då kan en förändring av lagparagrafer till och med bli till ett bekymmer.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag får hoppas att ltl Johan Ehn har tålamod och vänta till onsdagen, så får han diskutera tillägget i paragrafen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Ltl Eklund har lite bekymmer i att kommunerna ska ta del i kostnaderna för en utveckling av sin grundskola, som är något som kan få en inflyttning. Ett konkurrensmedel gentemot andra kommuner, om man väljer att göra si eller så. Att man då inte ska ta det ekonomiska ansvaret i den frågan verkar märkligt. Att man ifrån Ålands Framtid önskar att man ska få allt finansierat från landskapsandelar. Har jag uppfattat frågan rätt på det viset?

Ltl Brage Eklund, replik

I ett lagstiftande organ är det lagtinget som påför kommunerna att upprätthålla servicen. Ökar man kostnaden för kommunen och inte själv är med och delfinansierar i landskapsandelar, är det en märklig sitts. Minister Asumaa sade själv i sitt remissanförande att det kommer öka kostnaderna och landskapet kommer vara med och finansiera via ökade landskapsandelar.

Ltl Mikael Staffas, replik

Vid allt där finansieringen framgår så tar man del i det. Men det står också att kommunerna kan göra lite grann utifrån lagförslaget. En annan sak som jag noterar här är att det är andra gången, när vi behandlar den här lagen, man inte har deltagit i det här arbetet för att man har prioriterat andra stolar att sitta på. Man är inte delaktig. Nu får vi ett förslag om att vi ska bordlägga det här bara för att vi inte tagit del i det arbetet som gör att utskottsarbetet och pleniarbetet ska fungera på det bästa sättet. Jag vänder mig emot att man prioriterar bort lagtingsarbetet.

Ltl Brage Eklund, replik

Ltl Staffas börjar närma sig val hör jag. Eftersom att han angriper andra som inte kanske varit borta vid utskottstillfälle. Kanske ltl Staffas själv borde titta när han varit borta och prioriterat bort lagtingsarbetet för annat arbetet. Jag har haft ersättare alla gånger jag har förhinder. Kasta inte sten i glashus.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Inledningsvis vill jag stöda förslaget om bordläggning som lades av ltl Brage Eklund.

Bästa ledamöter, den av er som hann titta igenom nyheterna från Sverige i morse vet att det nu ligger ett kompromissförslag från den svenska regeringen, framtaget tillsammans med centerpartiet och liberalerna, där man nu överväger en 10 årig grundskola. Man har också avsatt 190 miljoner kr i budgeten för år 2021 för att vidareutbilda förskolepersonal, så att de blir behöriga att undervisa i grundskolans tidiga årskurser. Det är vad ett av de lokala medierna i Sverige rapporterar. Det är ganska intressant eftersom det egentligen är precis det som vi håller på att göra här nu. En reform inom grundskolan. Jag vill lyfta fram några saker som jag tror kommer väcka lagtingets gillande, och några saker som kommer att irritera er grovt.

För det första när det gäller förundervisningen i barnomsorgen, föreslås den bli avgiftsfri. Från centerns sida tror vi att det är bra för barnet. Därför att det samhället vi har här på Åland nu, och som vi sett utvecklats de senaste åren, tyder på en ökad segregation och ökade möjligheter, speciellt för barnen. Det som däremot är tragiskt är att även det här lagförslaget dels saknar seriösa ekonomiska analyser från landskapsregeringens sida, och dels inte heller någon indikation på att man skulle vara beredd att komma emot. Vi ska komma ihåg att landskapsandelarna är ett regionalpolitiskt stöd till kommunerna för att de ska kunna producera välfärd till sina invånare. Är det så att man nu vill ha en mer utvecklad service kan man tycka att det också vore rimligt att landskapsregeringen skulle komma emot. Åtminstone hade man kunnat, som ungdomarna säger, hinta om det att man tänkt komma emot.

När det sedan gäller rätt till tillfällig barnomsorg och skolgång för barn och elever som tillfälligt vistas på Åland så föreslås lagregleras. Jag förstår den goda intuitionen i just det förslaget, men jag är osäker på om det går att förverkliga fullt ut. Det finns vissa dagis som nästan är överbelastade redan, och sedan finns det andra där det kanske finns plats. Det finns anledning att noggrant granska det.

Ytterligare att man ökar upp språken från två till fem språk, det är bara bra. Språk är berikande oberoende vilket språk det är. Språk är inte heller tungt att bära. Men att vidbli svenska som andra språk och hemspråk ger mig kalla kårar. Tidigare lantrådet och talmannen Roger Nordlund brukar emellanåt säga till mig ”När fakta och känslor blir att strida mot varandra ska du veta att det alltid är känsloargumenten som vinner. ”Jag har ingenting emot att barn som kommer hit lär sig svenska, oberoende hur det sker. För mig har hemspråk en negativ klang, helt enkelt för att jag kopplar det till den svenska hemspråksundervisningen som infördes redan år 1966 tror jag. Då blir hemspråk något annat än svenska. Det substantiella i det tycker jag är bra, men jag skulle verkligen uppskatta om det kunde heta något annat och att svenska sedan blir andra språk. Jag kan helt enkelt inte med den formuleringen. Jag tyckte jag var ganska tydlig i remissen, men det har uppenbarligen inte beaktats någonstans.

Det som också är bra nu när kommunernas KST kommer på plats, är att det är barnomsorgen och äldrevården som blir kvar i kommunerna. Det föranleder också att den lärarutbildning som man kan få i Sverige, som alternativt är från förskola till årskurs 3 eller årskurs 4 till 6, kommer helt till sin rätt. Speciellt i lite större skolor där man kan anställa lärare att undervisa från förskolan till och med årskurs 3, det tycker jag är intressant.

Jag tror också det är bra att ungdomar har möjlighet att avlägga en del eller hela grundskolans lärokurs. Om man har råkat strula bort det i de tidiga pubertetsåren är det bra att man får en andra chans att göra det. Skulle det bli alldeles för betungande för kommunerna, har man alltid möjlighet att vända sig till landskapsregeringen och begära ekonomiskt stöd. Det är ändå bättre att ge en ungdom möjlighet till en ordentlig grundskoleutbildning. Det är en investering för resten av livet, och också för samhället. I dag finns den möjligheten vid Ålands Folkhögskola, om jag är rätt informerad.

Det som förbryllar mig mest av allt i det här är att man jämställer religions och livsåskådningsämnet. Jag förstår det inte alls faktiskt. Jag håller mig inte som djupt religiös, jag är ganska vanlig, jag går i kyrkan ibland men är inte djupt religiös. Jag förstår inte hur vi som sitter här ens kan lägga fram ett förslag att det inte är den evangelisk- lutherska tron som ska ligga till grund i skolan. Utan att för den sakens skull bedriva något större religiösa ceremonier. Jag är mycket förundrad. Med tanke på när jag ser vem som funnits på höranden listan och att det tydligen finns en acceptans för den är skrivningen borde man kanske vara tyst. Men det känns bara så fel att jag måste få säga det. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Skolfrågor väcker alltid känslor, det är viktigt för att det är så pass stora saker som formar våra unga och för dem vidare till en hoppeligen bra framtid. Därför är det för oss också väldigt viktigt med den avgiftsfria förskolan. Just ur de aspekterna som vtm Thörnroos lyfter fram, att man möjliggör för alla barn att få en bra start i livet. Det är de tidiga insatserna som är A och O. Däremot anser jag att vi har en väldigt bra förskolelärare utbildning på fastlandet, också i Sverige där man i samband med daghemsverksamheten kan bedriva den. Jag ser inte att man måste få det här som en del av skolan, utan det är något man kan göra på dagis med de små barnen där.  Att utveckla den här verksamheten, att man inför småbarnspedagogiken där och inte blandar ihop det med skolan. Det är såklart upp till kommunen hur de organiserar sig.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Gärna ett förtydligande från ltl Sara Kemetter. Jag förstår inte riktigt, finns det något problem med de som utbildar sig i Sverige eller finns det inte?

Ltl Sara Kemetter, replik

Inte finns det något problem med lärare som utbildar sig i Sverige, det kan du inte missförstå mig. Utan att man börjar ha förskoleundervisning i skolan, det finns det mycket diskussioner om. Är det okej eller ska förundervisningen ske på dagis? Bara för att vi nu inför en gemensam barnomsorg och grundskolelag menar jag att det betyder inte att 5 och 6 åringar ska ta sig till skolan och få förundervisningen där. Jag tycker det är bra att den är på dagis. Det betyder att om man utbildar sig i Sverige som förskolelärare 1, 2, 3, kanske man har möjlighet att få jobb på dagis.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Hur man rent praktiskt ordnar det måste vara en fråga för respektive kommun. Många kommuner har byggt upp sin infrastruktur väldigt olika. Många har dagis, eftis och skolan geografiskt sida vid sida, och andra har det spritt. Där måste man hitta pragmatiska lösningar som passar respektive kommun.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Vtm Thörnroos lyfter fram de ekonomiska konsekvenserna av det här förslaget. Jag kan dela synen att det hade varit bra om man kunnat komma längre i de analyser som finns. Vtm Thörnroos säger också att det inte finns några utfästelser från landskapsregeringen att man ska möta upp för de ökade kostnaderna. Jag ber vtm Thörnroos läsa på sidan 17 i framställningen, under ekonomiska konsekvenser. Där finns ett stycke som jag tro kommer ge svar på de frågorna. När det gäller religionsundervisningen skulle jag vilja höra hur vtm Thörnroos ser på religionsundervisning. Är det meningen att skolan ska bedriva någon typ av religiös fostran? Eller hur tänker vicetalmannen där? Med tanke på det hårdnande klimatet, hur ska vi jobba med de frågorna om inte i ett sådant här ämne?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag kände redan i mitt anförande att jag kanske ger mig ut på svag is. För mig är det åländska samhället uppbyggt dels av vår självstyrelsepolitik, men också kring vår evangelisk-lutherska religion. Vi har våra kyrkor, vår religionsundervisning osv. Det är ett av grundfundamenten i mitt Åland. Jag hade gärna sett att det fortsatt vara så. Det betyder inte att andra religioner inte är välkomna hit, men min åsikt är att det borde förblivit så som det varit nu i skolan.

Ltl Johan Ehn, replik

Vicetalmannens svar väcker ytterligare frågor. Man vill att det ska förbli så som det är i skolan och hänvisar till kunskapen om kyrkor och de grundläggande värderingar vi har haft. Det skulle vara intressant att höra hur vtm Thörnroos ser på religionsundervisningens roll i dagens skola och också på värdet i det här sammanhanget i samhället, i förhållande till det som nu föreslogs. Det finns inget förslag i lagen som skulle förändra de värderingsgrunder och grunder till vilka vårt samhälle är uppbyggt på. Vicetalmannen visar ganska tydligt på att det finns en grund i vår i historia och därmed också vår religion. På vilket sätt skulle en fortsättning med det som vi har idag ytterligare säkra den biten? Hur är det med frågorna om de ökade splittringar vi har i samhället idag när det gäller åsikter, hur ska vi överkomma dem om inte i det här ämnet?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag tror att i ett öppet samhälle, som vi ändå måste säga att vi har på Åland, finns det plats för den traditionella religionsundervisningen och också den så kallade konfektionslösa undervisningen. Sedan tycker jag att var och en av de studerande eller föräldrarna i grundskolan väljer vad man vill att barnen ska lära sig. Det som jag vänder mig emot är att mitt Åland nu ska förändra sig så att allt här ska vara jämställt och allt ska vara likadant. Jag känner att den åländska traditionen och kulturen naggas i kanten och jag känner att jag faktiskt blir utskrattad av utbildningsministern, det känns inte helt okej.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Tony Asumaa, replik

Det var inte alls det jag skrattade åt, vtm Thörnroos har rätt till sina åsikter och det respekterar jag fullt ut. Däremot vill jag påpeka, vad gäller ekonomiska konsekvenser så framgick det av lag- och kulturutskottets ordförande Harry Jansson att det tydligt framkommit under utskottsarbetet att landskapsregeringen ämnar kompenserade ökade kostnader. Det finns ett helt stycke, 4:4:1, där detta reds ut. Vtm Thörnroos begärde en liten hint om vad gäller alla kostnader. Det hittar man på sidan 17 i stycke två, där det står såhär: ”De kostnadsförändringar som lagförslaget kan komma att medföra för kommunerna beaktas inom landskapsandelssystemet.” Det var den lilla hinten.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag är medveten om det stycket och jag vet också att utbildningsministern är medveten om vad som står i remissutlåtandena som kommit in. Där det finns en oro från den kommunala sidan, att man inte kommer bli kompenserad fullt ut för de extra åtaganden och utgifter som kommer. Det var närmast det som jag ville få fram.

Minister Tony Asumaa, replik

Vi är alla oroade över alla möjliga saker, det är helt rätt och riktigt. Det hör till människans natur. Vad gäller språken, nämnde vtm Thörnroos hemspråksundervisningen och svenska som två, som kanske fick hjärtat att slå lite extra varv på henne. Det här är vedertagna begrepp. Hemspråk är det språk som barnet lär sig först när det föds, det som mamma och pappa pratar. Det andra språket blir det man lär sig efter det. I det här fallet, på Åland, är det alltid svenska som blir det andra språket. I Sverige har man andra språk i nivåer 1,2,3, de har till och med gardera i tre nivåer som andraspråk. Det är helt vedertagna begrepp. Jag förstår att det väcker känslor, men konstigare än så är det inte.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Just ordet hemspråksundervisning finns det så mycket känslor och förknippat till, som egentligen inte berör oss här men som jag kopplar västerut mot Sverige. Jag tror till och med att man år 1996 slutade använda ordet hemspråksundervisning i Sverige och gick över till modersmålsundervisning, säkert av olika anledningar. Därför blir det svårt för mig. Jag tror inte att det substantiellt händer något här på Åland, men jag kan inte i mitt hjärta och min själ tycka att det är en bra idé att i en lagstiftning på Åland skriva att svenska är andraspråk.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Jag blir aningen fundersam när vtm Thörnroos vill ha allting som det här, att det ska inte finnas någon utveckling. Världen runt om oss är i ständig förändring och det är nog bra om Åland också rör på sig framåt lite nu och det. Det gör faktiskt det här lagförslaget. Jag ska följa upp det tidigare replikskiftet om svenska som andraspråk. Jag vet att vi tog upp den här frågan också i remissdebatten. Det finns en liten kunskapslucka att fylla igen. Har man ett annat modersmål än svenska, har man svenska som ett andra språk. Det är inte mer infekterat än så. Ett helt vedertaget uttryck, precis som utbildningsministern just sade. Det finns i Sverige, Finland och på Åland.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Självklart behövs det utveckling för att samhället ska drivas vidare, annars förutsätter det att allt annat står stilla. Det är mycket i det här lagförslaget som jag omfattar och tycker är bra, jag lyfte upp några saker. Jag har också sett skrivningarna, jag har läst lagförslaget och alla utlåtanden som har kommit, men jag förbehåller mig rätten att tycka att det inte känns okej i mitt hjärta när det i åländska lagstiftningen står att svenska är andra språk. Jag förstår precis förklaringen till det osv, men för mig känns det ändå inte okej.

Ltl John Holmberg, replik

Det som förvånar mig väldigt mycket är att partiordförande Thörnroos nu står och tar ett anförande kring lagförslaget. Ett från utskottet enhälligt lagförslag, med önskemål om flera ändringar. Jag förstår inte riktigt. Vtm Thörnroos är partiordförande, det verkar som att ni inte överhuvudtaget diskuterat de här sakerna i gruppen under betänkandets framtagande. Det blir väldigt märkligt att det här, precis när vi ska klubba det här lagförslaget så kommer ifrågasättanden från en person som är partiordförande.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag ser inte att det här är ifrågasättande. Jag ser att det här är påpekanden som jag vill göra. Jag vet att lag- och kulturutskottet verkligen har försökt att nå en samförståndslösning och få fram ett enigt betänkande, all heder för det. Jag vill ändå lyfta fram mina känslor kring det här. Jag förstår att vår ordförande i lag- och kulturutskottet, Harry Jansson, har haft ett styvt jobb för att få alla eniga kring det här betänkandet. Jag har en möjlighet att här säga vad jag tycker, och det gör jag. Jag kommer inte att reservera mig mot det här, men jag ville åtminstone föra fram min åsikt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Vicetalman, och tillika centerns ordförande, Veronica Thörnroos blir mest upprörd över det nya ämnet religion och livsåskådningskunskap. Vtm Thörnroos har varit länge inom politiken och borde känna till hur skollagen och läroplaner har ändrats sedan jag och hon gick i skola. Indoktrinering och religionsutövning hör inte till religionsundervisning idag heller. Det skiljer rätt lite, det här tar sikte i det samhället som vi faktiskt lever i idag, att bredda upp och möta upp mot polariseringen och främlingsfientligheten. Där vi och den övriga västvärlden tror att kunskapen är en viktig väg att komma framåt. Jag tror att jag hörde rätt när det talades om olika religionsutövningar, men det står i detaljmotiveringarna att handlingar som kan förknippas med religion, såsom psalmer, firande av högtider (… taltiden slut).

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Det har aldrig varit skolans roll, mig veterligen, att använda sig av indoktrinering. Enligt mitt sätt och se det ska grundskolan sprida kunskap och också ge eleverna möjlighet att utvecklas som individer. Någon indoktrinering har mig veterligen inte förekommit tidigare. Som jag sade i tidigare repliker och mitt huvudanförande, jag tycker inte om det här helt enkelt. Jag hade gärna sett at man hade löst det här på ett annat vis, men nu finns det en majoritet som vill något annat och då får man accepter det.

Ltl Tony Wikström, replik

Jag är förvånad. Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande av centerns ordförande att hon inte håller med om detaljmotiveringarna. Där det står att det nya ämnet religions och livsåskådning kunskap är avsett att utformas att alla elever ges likvärdig utbildning, oavsett kulturell eller religiös tillhörighet eller bakgrund samt att skapa utrymme för elever att tillsammans diskutera existentiella frågor oberoende av bakgrund. En konfektionslös religionsundervisning ökar således allmänbildningen och möjlighet till inkludering i samhället. En konfektionslös undervisning med för intet förbud mot att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion såsom psalmer, firande av högtider och besök till kyrkor. Håller inte vtm Thörnroos med om det här? I så fall är det ganska anmärkningsvärt.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Som jag sade tidigare i mitt huvudanförande har jag min syn klar på hur jag vill ha det. Jag vet att jag heller inte är ensam. Jag skulle kanske rekommendera ltl Wikström att diskutera med sina ledamöter i socialdemokraterna, om alla faktiskt står bakom det här lagförslaget. Tack.

 

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Brage Eklund, understödd av vtm Veronica Thörnroos, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till nästa plenum. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 25 september.

Ltl Tony Wikström

Fru talman! Som socialdemokrat så finns det mycket att glädja sig över i den här lagen. Avgiftsfri förundervisning i barnomsorgen är alltid välkommet, även om vi socialdemokrater på kommunnivå även vill att den övriga barnomsorgen blir avgiftsfri. Jag vill i synnerhet ändå lyfta upp det jag tycker det allra bäst med den här lagen, nämligen att barn i behov av särskilt stöd i barnomsorgen och grundskolan nu får dessa rättigheter stipulerad i lag. Med allmän pedagogisk, special pedagogiskt och mångprofessionellt stöd. Även tillgängligheten ska förbättras för barn med funktionsnedsättning, bra. Man pratar ofta om tidiga insatser, barnomsorgen och grundskolan är just det. Många barn skulle gynnas av att börja i dagis tidigt. Speciellt de från socioekonomiskt utsatta familjer, det finns en hel del forskning på det. I och med att man nu får samma huvudman för barnomsorgen som grundskolan så kan övergången bli sömnlös. Man kan följa och följa upp barnen mycket bättre och de tidiga insatserna får mycket större effekt. Man slipper helt enkelt börja om från ruta ett i årskurs ett.

Våra äldre barn mår sämre än barnen i riket. Det visar undersökningen ”Hälsa i skolan” år efter år. På punkt efter punkt så ligger vi efter. Men siffrorna för de yngre barnen, åtminstone här i stan, är desto hoppfulla. Framförallt har nästan alla en fritidsaktivitet som de ägnar sig åt. Nu när lagen också stärker rätten till elevhälsans kurator och psykolog tjänster, även för barnen i barnomsorgen, hoppas jag att vi i framtiden kommer att se en stadig kurva uppåt gällande ungas välmående. I ett sådant här stort lagpaket får man ibland vara villig och kompromissa, inte för mycket förstås men en del. Vi socialdemokrater har ju länge kämpat för en helt avgiftsfri skola. Men jag kan som förälder mycket väl förstå att det också är en nyttig lärdom att ta till exempel, tillsammans med sina klasskompisar, att sälja rabatt häften, kakor eller ordna evenemang. För att med pengarna kunna åka på en gemensam resa eller äta ute på restaurang. Förbehållet från min sida har varit att man får iaktta stor försiktighet och hänsyn till föräldrars olika sociala och ekonomiska förhållanden när verksamhet ordnas utanför skolan. Det skall skötas på ett inkluderande sätt så att alla elever har samma möjligheter att delta. Det här läser jag ordagrant från utskottets betänkande, och jag är glad att vi har en samsyn där. Vi socialdemokrater brukar skämtsamt säga att det är okej att tycka olika om alkohol, sex och religion, kanske vi ska lägga till Gripö bro till listan. Vi visste redan från början att vi kommer att ha lite olika syn på detta, med det nya ämnet som alla nu ska delta i livsåskådning och religions kunskap. För egen del så anser jag att så som världen ser ut i dag, med ökad polarisering, fake news och fördomar så är det bästa botemedlet kunskap. Här ligger ett stort ansvar och möjlighet hos lärarna i detta nya ämne. Det får aldrig någonsin bli fråga om någon sorts religionsutövning eller indoktrinering. Det ska snarare handla om att ge redskap för att kritiskt kunna förhålla sig till kristen religion och andra trosuppfattningar. Att förstå symboliskt språk, metaforer, historisk kontext osv. Summa summarum, jag är väldigt nöjd och stolt att vi har kommit så här långt och hann med att få en ny grundskola i lag på plats. Det var verkligen på tiden. Peppar peppar, ta i trä. Tack.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Det är spännande tider och det är glädjande att vi nu har det sista skedet i en så här stor förändring för våra lärare, elever och för vårt samhälle. Det är väldigt bra att man nu får en sammanhållen utbildningsverksamhet, som stöder samsyn mellan pedagogerna och samverkan mellan skolan och barnomsorgen. Att man underlättar det administrativt och praktiskt. Vi har redan fört diskussioner i Mariehamns stad kring hur vi ska synkronisera det här på allra bästa sätt. Det har visat sig att det inte är helt lätt. Det kom fram här i en replik som ltl Tage Silander tog upp, förbinder den här lagen oss till att överföra barnomsorgen till bildningsnämnden eller inte. Här blev det klart och tydligt från utskottets ordförande att det är kommunerna själva som bestämmer hur de ska organisera sig. Rimligtvis borde det vara så att barnomsorgen och grundskolan skulle vara under samma budgetmoment för att man ska kunna få använda medlen på det mest optimala sätt och också med tanke på att man inför tidiga insatser. Här ser vi framför allt de här stödformerna, att man ger dem så tidigt som möjligt så att barnen utvecklas och tar ikapp så snabbt som möjligt.

Det är en sak som har diskuterats ganska mycket, det är behörighetskraven på lärarna. Det hade jag egentligen inte tänkt ta upp ett anförande, men sedan så blev jag och funderade på vad det är som gör att det där bekymrar mig så mycket. I Finland läser man en lärarutbildning för att vara behörig för klasslärare, det som är magisterutbildning. Det är väldigt svårt att komma in, få blir antagna, och de som blir färdiga är väldigt högt och gott utbildade. Det är också en stor orsak till att vi har såpass bra Pisaresultat till Finland. Sverige har också en lärarutbildning, men har en helt annan lärarutbildning som jag anser att inte är helt jämförbar med den finska lärarutbildningen. Det är mycket lättare för att komma in för att studera till lärare, och sedan har man också ett annat förfarande. Man läser inte som i Finland att man lär sig alla ämnen och man har möjlighet att undervisa i allt från musik till matematik till svenska, utan man specialiserar sig. Det är som gjort för ett annat skolsystem. Det glädjande är, precis som det har kommit fram under debatten, är att vi kan ta vara på båda sidorna, både från Finland och från Sverige. Det är något jag hoppas vi fortsättningsvis kan göra. Att man ska ge en lärare som har gått en årkurs 1-3 utbildning samma behörighet en årskurs 1-6, det tycker jag inte är okej. En av orsakerna är att vi håller på som lärare med myndighetsutövning. Vad betyder det? Vi utövar makt på individen. Vi ger dem vitsord. Alltså lärarna som egentligen bestämmer hur barnen har klarat sig gentemot läroplanen, och på det sättet är med och utövar makt över det här barnets framtid. Vilken skola kan den söka till, har den möjligheter att komma vidare till Lusse osv. Det är bekymmersamt om man luckrar upp ett sådant här system. En lärare som är utbildad i årskurs 1-3, på samma sätt skulle ha lika mycket maktutövning över en elev i årskurs sex, trots att man inte är utbildad inom den branschen. Där ser vi nu att obehöriga lärare får undervisa men rektorn har ju ett väldigt stort ansvar att stöda och hjälpa till, men också att skriva namnet under själva betyget. Rektorn tar sedan det slutliga ansvaret för vitsord som ges. När jag har jobbat i branschen så har man ofta som behörig lärare suttit och handlett obehöriga när vitsord skall ges, för att det skall bli så pass rättvist och bra som möjligt. Man har till och med jobbat i sitt arbetslag, diskutera kring vilka vitsord eleven ska ha. Den här dimensionen har inte alls kommit fram i debatten.

Inte heller att går man en lång utbildning har man också rätt till en högre lön. Idag är det så att du får lön baserat på vilken utbildning du har. Är du utbildad kandidat från Sverige får du en löneklass lägre än en lärare som är utbildad i Finland och har magister. Det är bra att det blir en ändring i det här och det är bra att det diskuteras, men att man inte politiserar för starkt. Tjänstemännen som ändå ska göra den här bedömningen tycker jag har gjort bra bedömningar och baserar ändå sitt kunnande på den lagstiftning och kunskap som finns.

Slutligen så reagerar jag precis som vtm Veronica Thörnroos, och det handlar bara egentligen om känslor för min egen del, om religions och livsåskådning kunskap. Jag accepterar majoritetens beslut, det är så man gör i ett demokratiskt samhälle. Utskottet har tittat väldigt noggrant på den här frågan, men jag är personligen fortfarande av annan åsikt. Inte med samma grunder som vtm Veronica Thörnroos utan egentligen av helt andra grunder. Det har egentligen att göra med läroplanens innehåll. Vad kommer det att stå i läroplanen för det nya ämnet? Det vet ingen av oss här i salen. Vad är det egentligen som ska undervisas? Då ska vi komma ihåg att lärarnas styrdokument är läroplanen. Det vet vi inte, och det är det jag menar blir problematiskt. Det är därför som jag har haft väldigt svårt att säga att vi nu ska plocka bort det här, för jag vet inte vad vi får i stället. Jag vet i alla fall att med den religionsundervisning som jag själv har gått när jag har gått i grundskolan, men också som jag har tillåtit mina egna barn att välja livsåskådning eller religiös åskådning, vissa av dem har valt religionsundervisning och andra har valt livsåskådning, för oss handlar religionsundervisningen, alltså trosundervisningen, om en helt och hållet hemma fråga. Det är något man sköter hemma. Däremot har jag och mina barn måsta stå till svars i skolan för vad allmänhetens åsikter är om en annan religion. Det finns alltså en uppfattning om vad katolicismen är, och så måste det här barnet, som nu råkar vara inskriven i den här kyrkan vare sig den vill eller inte, stå till svars för sina klasskamrater men också ibland för lärare. Det är det jag inte tycker att är okej. Det är det jag anser att man ska ha rätten att välja bort, och det är därför det väcker känslor. Nu har jag sagt det, nu finns det finns det i protokollet, men jag accepterar alltså så klart majoritetens beslut. Jag har varit av den åsikten att religionsundervisningen i våra grundskolor är konfessionslös. Jag har själv undervisat religionsundervisning i grundskolorna i alla tre distrikt på Åland. Den är enligt mig och har alltid varit konfessionslös, åtminstone de här 25 åren som jag har bott på Åland. Det har funnits kulturella inslag, och ålänningarna är väldigt traditionella, vi är väldigt konservativa vad gäller de här frågorna och de kommer igenom i undervisningen. Vilket de delvis ska göra, men nu sätter det vissa elever i en svår situation under detta ämne. Beroende på hur läroplanen nu skrivs. Det blir inte intressant att se hur man sedan sätter upp det nya det nya ämnet, är det copy paste av den nuvarande religionsundervisningen är vi på fel väg. Det måste bli kanske närmare där vi har livsåskådning i dag. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Det är viktigt att understryka att varken självstyrelsepolitiska nämnden eller utskottet har tänkt att de som är utbildade från årskurs 1-3 enligt det svenska systemet, skulle ha behörighet för årskurserna 1-6. Det finns inte på kartan, det har aldrig diskuterats. Utgångspunkten har hela tiden varit att de som är specialutbildade för respektive kategorier, skulle automatiskt ha behörighet för just de årskurserna. Det är viktigt att markera.

Vad gäller läroplanens innehåll, håller jag till fullo med ltl Kemetter. Det är ett otroligt avgörande instrument om den här lagstiftningen ska bli framgångsrik på det sättet som vi hoppas på från utskottets sida. Här finns det kanske anledning till lite kritik över hur man har berett lärarkåren möjligheten att vara med. Dvs. att de på sin fritid ska bekanta sig med det här materialet. Det får vi återkomma till.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det som ltl Harry Jansson lyfte upp till sist tycker jag är väldigt bekymmersamt. Det symboliserar på något sätt hur vår autonomi är väldigt liten, och vi har väldigt få tjänstemän. Om man tänker utbildningsministeriet på finska sidan tror jag det är över 1000 anställda, här är de fem tror jag. Det är klart att man måste engagera in lärarna som ska göra det inom sin fritid osv, jag har själv varit engagerad inom utvecklingen av specialundervisningens läroplan. Jag tycker inte det är riktigt rätt. Lärarna har sin tjänst, de jobbar 100 % med det, men samtidigt har vi ingen annan yrkesexpertis på Åland än just den branschen. Åtminstone borde man satsa ordentligt med medel om man ska engagera lärarna att vara med. Att de faktiskt får betalt för det de gör. Den andra frågan som ltl Jansson lyfte upp var just att man inte är behörig från årkurs 4-6. Det kanske fungerar i en jättestor skola där man som rektor kan säga att du bara behöver undervisa i 1-3, men små skolor blir det mycket svårare för.

Ltl Harry Jansson, replik

Vad gäller behörighetsfrågan, det är därför vi måste överlåta det till kommunerna att göra bedömningen. Är det till fördel för kommunens elever, personal etc. och man gör bedömningen att man vill ha den här möjligheten till årskurs 1-3, 4-6. Det är där det ska avgöras hur man vill tillgodogöra sig kompetenta krafter i övrigt. Vad gäller läroplanen, trots att det varit brister under uppstarten vad gäller att ha lärarkåren som bollplank, utgår jag från att man kommer avsluta med, när man vill ta slutlig ställning till läroplanen, att faktiskt ge lärarna möjlighet då. Är det någon gång man behöver ha en planeringsdag, ledig, betalt i övrigt för lärarna, är det väl när vi lägger grunden för den framtida skolan på Åland.

Ltl Sara Kemetter, replik

Jag tror inte att en dag räcker, men absolut håller jag helt med ltl Harry Jansson. Det är något det måste satsas mycket tid och resurser på. När det gäller små skolor på landsbygden, är det ganska svårt att hitta personal. Du får sökanden som alla har utbildning för årskurs 1-3, några har årskurs 1-6. Det blir det ganska mycket större belastning på den som är utbildad i årskurs 1-6. Plötsligt säger den som är utbildad i årskurs 1-3 ”Nej, jag kan inte ha musik, jag kan inte ha gymnastik, bild kan jag absolut inte ta, jag har inte läst svenska”. ”I vår skola ska vi undervisa alla läroämnen, du är klasslärare.” Då få du problem med att hitta duktig, behörig personal. Jag hoppas att de ålänningar som utbildar sig i Sverige fortbildar sig vidare och gör sig behöriga så att man kan få så bra jobb som möjligt, men också så att våra små skolor ska finnas kvar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag noterar att ltl Kemetter och jag har samma mål när det gäller undervisningen kring religion och livsåskådning. Det är ingen som ska behöva stå till svars för sin livsåskådning. Min väg framåt, för att vi ska slippa det, är att föra samman människor av alla olika typer av livsåskådning. Att lära sig om det här tillsammans. Precis som ltl Kemetter är inne på så är den religiösa fostran ingenting som skolan ska syssla med. Det är trossamfundet som ska göra det. Däremot att lära om världsreligioner och också om andra livsåskådningar som finns. Det ska inte vara skillnad på om jag är lutheran, katolik, ateist eller buddist när jag kommer till skolan. Jag ska oberoende bli bemött med respekt. Det tror jag att man kan skapa med det här nya ämnet, genom att ge förutsättningar att mötas, diskutera och lära sig.

Ltl Sara Kemetter, replik

Vi är av samma åsikt, det är det jag hela tiden försökt säga. Eftersom att många färdigt har fördomar i att jag är katolik så tror man att jag tycker massa saker, så blir det ofta missförstånd. Jag är jätteglad att ltl Johan Ehn ser att vi faktiskt ser på saken på samma sätt. Mitt problem är det att om jag ställer mig framför en klass och ska undervisa religion, vilket jag har behörighet till, och ska undervisa om buddism, vad vet jag om buddism? Annat än vad som står i böcker eller det jag kan ta reda på. Jag vet inte vad det betyder att vara buddist, jag vet egentligen inte vad de överhuvudtaget sysslar med, utan jag läser av och undervisar det material jag har. Om det materialet inte är det som eleven som är buddist upplever att ens religion är. Det är då du får en sådan här konflikt.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag förstår den beskrivna problematiken. Det måste ändå vara lättare att kunna övervinna den skillnaden under ett ordnat samtal. Ett ordnat samtal där det finns en pedagog utbildad för att föra den här typen av samtal. Ett ordnat samtal som har en pedagog som har mycket mer kunskap kring andra religioner än just den specifika. Som vi båda har varit inne på, det är inte frågan om att lära sig att utöva buddism eller katolicism. Det är att få en kännedom om vad det här handlar om. Skulle vi ha en fortsättning på det vi har i dagsläget kommer det att vara samma bekymmer. Bara det att allting då utgår från att man på något sätt ser det som att den kunskap som läraren besitter när det gäller den lutheranska läran, alltid är tillräcklig och effektiv för att göra det här. Det är därför jag vill föra samman det här. Vi borde vara överens om att det är just religions och livsåskådning vi ska ha.

Ltl Sara Kemetter, replik

Jag tror faktiskt att många lärare inte egentligen vet vad lutherismen är när de står där. Fastän de hör till lutherska kyrkan tror jag egentligen inte att de vet vad det på riktigt är, vad det står i katekesen och vad det är de ska undervisa. Det man undervisar när man pratar om den lutherska tron är om sin kultur. Man berättar om traditioner, man pratar om seder, vad man gör i kyrkan osv. Min poäng är att man kanske inte vet hur det är i t.ex. hinduismen. Det finns säkert 1000- tals olika inriktningar i hinduism. Om vi pratar om den muslimska tron, den är väldigt mångfacetterad och helt beroende på i vilket land du vuxit upp i, med vilka kulturer och traditioner. Vad är muslim eller något annat? Det är väldigt komplext eftersom (… taltiden slut).

Talmannen

Ärendet bordläggs till nästa plenum.