Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 9 januari 2006 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Henry Lindström).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

     

    Landskapsregeringens framställning angående ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (FR 8/2005-2006).

     

    Ärendet föreslås remitteras till lagutskottet. Ärendet är bordlagt den 4.1.2006. Diskussion.

     

    Vtm Viveka Eriksson:

    Talman!

    Majoriteten har åter visat sin makt, tar till hårda nypor och visar musklerna om en bordläggningstid! Det är ett svaghetstecken av majoriteten att rösta ner en mycket moderat önskan av oppositionspartierna liberalerna, Obunden Samling och Ålands Framstegsgrupp om att få bordlägga ärendet ytterligare två, alltså TVÅ vanliga vardagar.  Den tiden ville vi ha eftersom människor då efter alla klämdagar och helger är tillbaka på sina jobb och eftersom åtminstone vi ville lyssna på olika berörda parter, tjänstemän och fack. Den möjligheten ville inte majoriteten ge oss.

    Vi frågar oss vad är majoritetspartierna centern, fs och sossarna rädda för?

     

    Svaret kanske ligger i att majoriteten tycker att det är bortkastad tid att lyssna på olika grupper och intressen. För varför har inte landskapsregeringen under beredningen gjort det som liberalerna önskade mera tid för, nämligen berett ärendet så att olika grupper fått medverka och ge sin syn på förslaget?

     

    Jag har gått tillbaka i självstyrelsens historia och granskat tidigare reformer och de diskussioner som har föregått reformerna av det politiska systemet och förvaltningen och jag kan konstatera att våra föregångare alltid har tagit god tid på sig, har haft en ingående beredning och diskussion innan slutgiltiga ändringar genomförts. Det har nästan alltid tillsatts kommittéer, och anställda i förvaltningen har alltid involverats. När det gäller den här reformen har den framtagits i landskapsregeringens slutna rum biträtt av enstaka tjänstemän. Ingen har hörts, ingen djupare diskussion har förts, ingen genomgående analys av följderna har gjorts, ingen remissrunda har gjorts vare sig till fack eller andra sakkunniga och berörda.

     

    Vi från liberalerna noterar åter och igen att landskapsregeringen inte behöver fråga någon,  möjligen för att de besitter all visdom eller möjligen för att de åter har konstaterat att inga frågor behöver ställas till olika grupper eftersom de redan vet vilka svaren blir.

     

    Den här landskapsregeringen talar i sitt handlingsprogram om demokrati, rättssäkerhet och ”good governance”, som bl.a. står för öppenhet samt respekt för lagtinget. Bästa landskapsregering och majoritet, ni borde sätta er ner och fundera på hur ni skall omsätta de fina formuleringarna i ert handlingsprogram i praktisk handling!

     

    Vi förväntade oss från liberalernas sida att vi i lagtinget nu skulle få ta ställning till ett genomarbetat förslag om en utveckling av förvaltningen, ett förslag som beretts enligt vedertagen praxis och som inriktade sig  på hur ledningen inom förvaltningen kunde utvecklas i relation till övriga förvaltningen. Från liberalerna sida har vi nämligen rätt länge varit övertygade om att en reform måste genomföras.

     

    Det som landskapsregeringen nu lägger fram kan knappast påstås vara en reform. Vi ser det mer som en konstruktion som gjorts för att komma tillrätta med det egna tillkortakommandet, bristerna i det politiska ledarskapet. Majoriteten har under den här diskussionen talat mycket om ledarskap, men jag noterar att det är endast vicetalmannen Ehn som berörde det politiska ledarskapet och att han ser brister där. Det gör också liberalerna; vi har varit öppet kritiska till lantrådets ledarskap, och lantrådet bär en hel del ansvar för de problem som finns inom förvaltningen. Det s.k. ministeransvar som infördes 1995 innebär att landskapsregeringsledamöterna i landskapsregeringen har ett verkligt stort ansvar. Det ansvaret förpliktar och det borde inte längre vara möjligt att gömma, eller kanske glömma, det egna ansvaret och skylla på någon annan om det går snett.

     

    Landskapsregeringens förslag har fyra syften:

     

    För det första skall tjänsten som kanslichef dras in och  samma arbetsuppgifter utföras av en förvaltningschef.

     

    För det andra skall anställningstryggheten luckras upp för ledande tjänstemän.

     

    För det tredje överförs lantrådets ansvar för revisionen på förvaltningschefen.

     

    För det fjärde skall det inte längre vara möjligt för ledande tjänstemän att få ledigt för politiska uppdrag.

     

    Liberalerna har en hel del synpunkter på de olika punkterna och vi har också arbetat intensivt med den här frågan och därför har vi också skrivit en lagmotion där vi ger vårt förslag på hur vi tycker att landskapslagen om den allmänna förvaltningen borde se ut. Självfallet kan inte vi på kort tid presentera ett färdigt berett förslag och alldeles särskilt understryker jag att en förändring skall föregås av en bred diskussion där förvaltning och andra sakkunniga är involverade. Vår motion anger dock en annan riktning än landskapsregeringen och skall ses som ett inlägg i debatten och jag hoppas lagutskottet noggrant analyserar de olika linjerna.

     

    Vi kommer under debatten i dag att granska de fyra huvuddragen i framställningen och ge liberalernas alternativa syn på frågeställningarna. Vi har granskat de fyra förslagen med mycket kritiska men konstruktiva ögon.

     

    Landskapsregeringen föreslår att en tjänst som förvaltningschef inrättas och samtidigt dras kanslichefstjänsten in och de uppgifter som utförts av den tjänstemannen skall överföras på förvaltningschefen.  Av 2a § framgår förvaltningschefens uppgifter. Det märkliga är att motsvarande uppgiftsbeskrivning återfinns för dagens kanslichef i 6 §, som föreslås upphävd. Det som har ändrat i de två texterna är för att det första har man gjort ett förtydligande om förvaltningschefens förhållande till avdelningscheferna, att det finns en tydligare över-underordning. Det är någonting som egentligen redan har funnits, men här gör man det alltså tydligare. Det enda nya moment som förs in i texten, när man gör en jämförelse görs mellan kanslichefens uppgift och förvaltningschefens, är att landskapsregeringen kan utse en ersättare för förvaltningschefen vid behov. I övrigt är uppgiftsbeskrivningarna exakt desamma och också då uppenbarligen arbetsuppgifterna, åtminstone det som framkommer av lagtexten.

     

    Av motiveringen däremot kan vi utläsa mycket mera, bl.a. att landskapsregeringen avser att delegera eller överföra beslutsfattandet från landskapsregeringen och då särskilt från lantrådet till förvaltningschefen.  Jag frågar mig: Borde inte detta i så fall,  såsom också sägs i motiveringen på sidan 5, avspeglas också i lagstiftningen och innebär då inte det här resonemanget att landskapsregeringen har ”glömt” landskapsregeringslagen, eftersom det sägs i motiveringen att detta är en av de lagar som måste ändras för att beslut skall fattas på rätt nivå? Jag frågar mig: Kan den här glömskan möjligen sammanhänga med att landskapsregeringslagen kräver kvalificerad majoritet i lagtinget och att det uppstod en risk att hela lagpaketet kunde ha fällts? Jag antar att lantrådet kan redogöra för oss i lagtinget om man överhuvudtaget har övervägt detta med lagen om landskapsregeringen och varför man i så fall inte öppnade den lagen.

     

    Jag uppmanar lagutskottet att mycket noga granska just den här frågan, för om syftet är att tydliggöra beslutsnivåer bör all lagstiftning som krävs för sådana åtgärder tas med i den här reformen.

     

    Det som också skiljer mellan  nuvarande kanslichef och den föreslagna förvaltningschefen är att den nygamla tjänstemannen inte skall ha ansvar för någon byrå och att revisionen överförs från lantrådet.

    Så vad får vi i förhållande till vad vi har, vari består förnyelsen? Jo fortsättningsvis en tjänst med ett alldeles för brett verksamhetsfält, en tjänst som kan vara problematisk för vilken person som helst att sköta till hundra procent till alla delar.

     

    I liberalernas förslag i lagmotionen som så småningom kommer upp på lagtingsledamöternas bord

    överförs kanslichefens ansvarsområde på två olika tjänster: en förvaltningschef och en rättschef.

    Förvaltningschefen skall vara inriktad på utvecklingsarbete, samordning och personaladministration. Vi tror, precis som många tidigare talare, att vår förvaltning behöver en tjänsteman som helhjärtat kan ägna sig åt det uppdraget. Det är en otrolig arbetsuppgift.

     

    Vi kan också tänka oss att den tjänstemannen mycket närmare kan bistå lantrådet, för det behövs säkert förstärkning därvidlag och ledamöterna i arbetet med att bl.a. förverkliga handlingsprogrammet.

     

    En av framställningens stora svagheter är förslaget om att förvaltningschefen, som av landskapsregeringen föreslås närmare kopplad till den politiska ledningen, också skall upprätthålla rättschefsfunktionen. En rättschef skall övervaka laglighet och bistå förvaltning och ledamöter i rättsfrågor då beslut fattas. Om landskapsregeringen vill ha en mer politisk inriktning på sin högsta tjänsteman bör rättskontrollfunktionen inte upprätthållas av förvaltningschefen utan av någon annan tjänsteman. Liberalerna föreslår där och i enlighet med vad vi framfört vid många tidigare tillfällen att en tjänst som rättschef behövs i förvaltningen.

     

    Det är ur rättssäkerhetssynpunkt oerhört viktigt att skiljelinjen mellan tjänstemannaansvaret och politiken är tydlig. I och med den sk ministeransvarighetslagen infördes utökat ansvar för ledamöterna, något som i sig kan vara en naturlig följd av att vi införde det parlamentariska systemet. Gränsdragningen mellan tjänstemannaberedningen och det politiska beslutsfattandet blev som en följd av den reformen otydlig. Då handlar det särskilt om när ett ärende avgörs vid plenum, där tjänstemannen inte längre finns med på samma sätt som man gjorde innan lagen infördes. Det kan finnas en otydlighet var sakframställningen slutar och var det politiska övervägandet tar vid. Också revisorerna pekade i sin senaste rapport på att man måste granska det här systemet och se hur man kan tydliggöra beslutsgången.

     

    I en reform om ledningsstrukturen för förvaltningen skulle det finnas skäl att klarlägga strukturerna och eventuellt också omforma systemet i syfte att förbättra öppenheten i beslutsprocessen. Det skall vara möjligt för vem som helst att förstå vad som är faktaunderlag och vad som är politiska beslut,  var tjänstemannens beredning slutar och den politiska bedömningen vidtar. Trots det kan man ur framställningen utläsa att landskapsregeringen snarare tvärtom vill ta ett steg vidare och föra in mera politik i i förvaltningen, alltså på förvaltningsnivån. I framställningen föreslås nämligen att förvaltningschefen och avdelningscheferna skall ha från övriga tjänstemän avvikande uppsägningsgrunder. Motivet enligt motiveringarna är att dessa tjänstemän skall arbeta med utvecklingsfrågor, att  de skall ha en roll i ”utförandet av politiken”. Så står det!  Det intressanta är att förvaltningschefen skall syssla ”litet mera” med politik och andra avdelningschefer ”lite mindre” och därför skall förvaltningschefens uppsägningsgrunder vara lite hårdare eftersom förvaltningschefen skall sitta på landskapsregeringens förtroende och kan sägas upp om det saknas, medan avdelningscheferna kan avskedas ”då det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen”.

     

    Vi har funderat väldigt mycket på vilka skäl som då kan komma ifråga?  Vi anser att om man inte tydligare anger vilka uppsägningsskälen är så öppnar ett sådant här uttryckssätt förstås upp för olika möjligheter till ett godtyckligt förfarande.

     

    Min slutsats är att eftersom den politiska ledningen är uppenbart osäker i sin roll klarar man inte av orädda tjänstemän som är trygga i sin roll. Den politiska ledningen behöver ett redskap för att styra den administrativa ledningen.

     

    Landskapsregeringen skapar ett system med grumliga uppsägningsgrunder, ett system som riskerar att fyllas med lojala ja-sägare med rätt ideologisk hemvist, kanske till och med rätt släkt och bakgrund. Många farhågor har faktiskt dykt upp i våra diskussioner när vi har funderat på vad uppsägningsgrunder kunde ta fasta på.

     

    Tjänstemannaställningen är och skall fortsättningsvis vara stark eftersom det är en garanti för att den offentliga makten leder till lagliga, enhetliga och objektiva beslut. Om landskapsregeringen strävar till att tjänsterna inom förvaltningen skall tillsättas av politiskt böjliga tjänstemän är man inne på en farlig väg, sett ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Befintliga uppsägningsgrunder bör därför gälla alla tjänstemän, enligt vårt sätt att se.

     

    Vi kan däremot tänka oss att införa visstidsanställning med möjlighet att teckna särskilda avtal, åtminstone för tjänsten som förvaltningschef och åtminstone om den tjänsten kopplas bort från rättschefsfunktionen. Det är inte heller orimligt att för framtiden tänka sig att landskapsregeringen kan ha behov av att anlita politiska medarbetare. Landskapsregeringens arbetsbörda har vuxit och det kan kanske finnas skäl till det. Det viktiga är att det är tydligt vad som är politik och vad som är tjänstemannarollen.

     

    Så till frågan om den interna revisionen. Det föreslås i framställningen att ansvaret för revisionen överförs från lantrådet till förvaltningschefen.  Månne det kan finnas något problem här när man överför den typen av ansvarsområden? Det är alltså någon form av delegering också från lantrådet till en tjänsteman.  Man borde också här se om det får konsekvenser för  landskapsregeringslagen. Jag tycker också att lagutskottet kan granska den frågan. Således borde hela paketet antas med kvalificerad majoritet, vilket vi faktiskt inom liberalerna har diskuterat att är väldigt ingripande; reformen är inte så mycket nytt, men det som avses är väldigt ingripande i vårt nuvarande system och det borde kanske också övervägas om man skulle ta helheten med kvalificerad majoritet så att det finns en bred enighet bakom.

     

    Vi föreslår i vår lagmotion, som jag hoppas kunna presentera lite mera ingående när den kommer upp till behandling, förhoppningsvis på onsdag, att det inrättas en ny enhet inom förvaltningen som skall vara fristående och ha en rättsgranskande och kontrollerande roll. Där skulle också revisionen kunna ingå. Där skulle rättschefen vara ansvarig och på så sätt skulle man upprätthålla revisionsbyråns oberoende ställning, fristående roll. Det är också en tveksamhet i det som landskapsregeringen föreslår, sett ur ett EU-perspektiv. EU kräver att revisionen skall vara fristående. Nu föreslår landskapsregeringen att man placerar revisionen under den ledande tjänstemannen; samtidigt tänker man sig att förvaltningschefen skall få en roll som är mera kopplad till den politiska ledningen. Hur går det här ihop? Vad blir konsekvensen av det? Förvaltningschefen skall egentligen vara den politiska ledningens förlängda arm och förvaltningschefen skall göra upp revisionsplanen tillsammans med revisionsbyrån. Kan man här anta att det kommer att bli en politisk styrning av revisionsarbetet också, vilka ärenden man kommer att granska? Det är också inkonsekvent när man i framställningen säger att det är bara till vissa delar som förvaltningschefen skall ha hand om revisionen; till andra delar skall den vara helt fristående. Hur skall man konstruera det? Är det då fortsättningsvis lantrådet som är ansvarig eller hur har man tänkt det?

     

    Det är också väldigt viktigt att komma ihåg att också förvaltningschefen och landskapsregeringen skall granskas av revisorerna.

     

    Liberalerna är som känt också mycket kritiska till förslaget om att ta bort möjligheten att vara tjänstledig för politiska uppdrag för de ledande tjänstemännen. Vi har ställt oss frågan huruvida detta är förenligt med grundlagen och andra regelverk som tryggar enskilda individers rättigheter och som garanterar att diskriminering inte uppstår. Ltl Roger Eriksson och jag har delat upp det så att ltl Roger Eriksson kommer att fördjupa sig lite mera i den här frågan och jag antar också om revisionsbyråns roll.

     

    I 3 § 2 mom. finns en sak som jag ställer mig mycket frågande till. Här föreslår landskapsregeringen att de behörighetskrav som finns för övriga tjänster i förvaltningen skall beslutas i landskapsregeringen. I nuvarande läge är det så att det görs en landskapsförordning och nog tycker jag att behörighetsfrågor för tjänstemännen borde vara på minst förordningsnivå, så jag tycker att det här är en fråga som lagutskottet skall granska ganska nog. Kanske också lantrådet kan beskriva övervägningarna som ligger till grund för detta förslag.

     

    Som jag sade tidigare är det kanske inte så stora ändringar om man tittar på lagstiftningsbiten, men reformen griper in i vår förvaltning eftersom man egentligen inför en ny syn på tjänstemannarollen. Tjänstemännen kan nämligen börja bli lite politiska och jag tycker att det här kräver otroligt stor noggrannhet, att vi måste verkligen noggrant överväga ett sådant här steg. Åland är en bra modell för omvärlden, vi har mycket besök bortifrån och vi marknadsför oss också som en god modell för andra områden. Men då är det inte bara självstyrelselagen, de internationella besluten och garantier, utan det är också vårt sätt, hur vi sköter våra interna angelägenheter, hur vi har byggt upp vårt civila samhälle med ansvar för enskilda medborgares behov. Vi har alltså en god förvaltning som bygger på parlamentarismens, demokratins och rättssamhällets grunder. Vi har en god förvaltning som garanterar rättssäkerhet, stabilitet och kontinuitet.  Vi har alltså ett förvaltningssystem som utvecklats under hela vår självstyrelsetiden som grundlades av Björkman och som har förstärkts av många kloka åländska politiker genom åren. Vår roll här i salen i dag är att trygga en fortsatt utveckling men också med hänsyn tagen till stabilitet  och till fortsatt vaktslående om rättssäkerhet och god förvaltning.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Eftersom det var jag som ställde förslag om ett annat bordläggningsdatum är jag förvånad över den stora upprördhet som vtm Viveka Eriksson visade, att man ifrågasätter att majoriteten kan ha en annan åsikt om bordläggningstiden – eller möjligen får ha en annan åsikt. Jag förbehåller mig den rätten. Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att vtm Viveka Eriksson åberopar att hon måste ha mera tid. Ärendet har varit anhängiggjort i lagtinget den 21.12, dvs. 19 dagar till i dag och det är en längre tid än vad lagtinget t.ex. behöver för att tillgodogöra sig hela budgeten med 82 finansmotioner. Jag har inte kunnat konstatera att vtm Viveka Eriksson har anfört någonting av att man hade hört någon – den stora orsaken vid bordläggningstillfället var nämligen för den liberala gruppen att höra någon i ärendet!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Den liberala gruppen har använt de arbetsdagar som har funnits här i mellandagarna för att komma i kontakt med olika människor, diskutera med olika människor. Tyvärr har det, som jag sade i mitt anförande, varit klämdagar och människor har varit mycket borta. Liberalerna har hört dem som vi har kunnat nå och det var just för att få möjlighet att under vanliga vardagar jobba mera med frågan som vi önskade två dagar till i bordläggningstid. Landskapsregeringsmajoriteten säger sig i sitt handlingsprogram respektera lagtinget. Jag tycker att det är väldigt viktigt när man sitter i majoriteten att man beaktar en minoritets önskemål och det är därför ett stort svaghetstecken att man skall visa sin makt i en bordläggningstidsfråga för två dagar.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är helt uppenbart att vi har olika åsikter beroende på vilken sida vi sitter, och det är trevligt att vtm Viveka Eriksson har suttit på båda sidor och anpassar sin åsikt därefter! Till saken hör att jag också har hunnit skumma igenom liberalernas lagmotion och man har ett uns av modern förvaltningstanke inom liberalerna också, eftersom man tar ett litet steg med att man kan anställa förvaltningschefen på viss tid. Det finns tydligen numera en andemening hos liberalerna att man också vill modernisera. Det var lite skrämmande att höra att vi måste ha starka tjänstemän, för det är tydligen de som skall styra! Men det är det vi inom majoriteten inte tycker att vi vill ha, vi vill om möjligt försvaga den makt som en tjänsteman utövar när han inte är av samma åsikt som sin arbetsgivare. Det kallas modern förvaltning, såsom de flesta företag av modernt snitt sköts. Jag hoppas att vår offentliga förvaltning på Åland också skall ha som målsättning att vara modern i sitt utförande av förvaltningen.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Liberalerna eftersträvar starka tjänstemän och starka politiker. I den brytningspunkten mellan sakframställan och politiska omdömen skall det bli goda beslut. Det är liberalernas syn. Centern och ltl Jan-Erik Mattsson efterlyser svaga tjänstemän därför att han ser att svaga politiker inte klarar av starka tjänstemän!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Jag reagerade också på samma sak som ltl Jan-Erik Mattsson om de hårda nyporna och att det var svaghetstecken för att man inte fick bordlägga ärendet i två dagar till just för att liberalerna ville lyssna på olika tjänstemän och berörda fack när det gällde den här frågan. I det avseendet litar jag ganska mycket på att lagutskottet kommer att höra olika berörda tjänstemän och fack. Min erfarenhet är ganska gedigen när det gäller att höra facken; jag har varit med sedan 1976 och många gånger har jag fått uttala mig om både det ena och det andra genom åren, men, vtm Viveka Eriksson, det är så att ytterst sällan har det som facken har sagt beaktats.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Varken ltl Jan-Erik Mattsson eller ltl Anne-Helena Sjöblom har gett mig en förklaring varför det var så viktigt för majoriteten att bordlägga ärendet tills i dag. Det är väl inte en så konstig begäran om den liberala gruppen vill sätta sig in i en så här stor och viktig fråga väldigt noggrant! Den liberala gruppen lyssnar på folk, lyssnar på olika sorters grupper, försöker bilda sig en uppfattning utifrån det och tar till slut ett politiskt beslut. Så har vi jobbat i gruppen; trots att vi inte fick de två extra dagarna har vi ändå jobbat intensivt och lägger i dag fram en lagmotion med en annan inriktning än den som landskapsregeringen förespråkar. Jag håller med ltl Anne-Helena Sjöblom om att lagutskottet skall höra facken. Det är lagutskottets skyldighet eftersom landskapsregeringen så kapitalt har missat den beredningsaspekten.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det är först i dag det har kommit fram att ni ville höra tjänstemän och berörda fack i frågan. Det framkom faktiskt inte när ärendet skulle bordläggas och inte såg jag någon anledning till att förhala och bordlägga ärendet utan det är klart att den här framställningen, liksom många andra lagar, skall remitteras till lagutskottet före vi går på vinterledigt. På något sätt börjar jag nog få en känsla av att liberalerna helt enkelt vill börja politisera förvaltningen, och det tycker inte jag att låter så trevligt.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det är precis det som jag vänder mig mot, att landskapsregeringen för in politik i förvaltningen, så jag förstår inte riktigt tolkningen som ltl Anne-Helena Sjöblom gör att vi politiserar. Däremot vet jag att förslaget från ltl Mats Perämaa om bordläggning just var för att vi skulle få lite mera tid på oss att lyssna på olika berörda grupper. Jag hörde någonting om att förhala. Det här handlar om att vi har två veckor kvar på oss att remittera ärendet till lagutskottet; lagutskottet kommer förhoppningsvis att sedan jobba så att vi får det tillbaka i början av mars. Att bordlägga ärendet två dagar till skulle inte på något sätt ha förhalat ärendet.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det skulle finnas mycket att kommentera i vtm Viveka Erikssons anförande. Jag vill klart och tydligt säga att jag uppfattar åtminstone lagframställan som en delreform och inte som vtm Viveka Eriksson säger som en konstruktion. När det gäller möjligheten till tjänstledighet för politiska uppdrag ifrågasatte vtm Viveka Eriksson lagligheten. Jag har lite svårt att förstå detta därför att man har motsvarande i kommunerna; kommunallagen omöjliggör t.ex. att ledande tjänstemän, kommundirektörer och förvaltningschefer, kan ställa upp i kommunalvalen, så det torde nog vara fullt möjligt att ha den av landskapsregeringen föreslagna konstruktionen.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Kort om den sista frågan om tjänstledighetslagen, som ltl Roger Eriksson mera kommer att gå in på. Det går inte att jämföra kommunalförvaltning och ett lagstiftande organ. Vi måste jämföra oss med riksdagen. Om en kommundirektör ställer upp till val i kommunfullmäktige, skall man då vara tjänstledig från sitt jobb som kommundirektör för att någon kväll per år sitta i fullmäktige? Här i lagtinget är vi alltså tjänstlediga för att sköta vårt uppdrag på helt andra grunder, det går inte att jämföra.

     

    När det gäller framställningen och att det kommer ytterligare reformer så undrar jag hur ltl Christian Beijar läser framställningen. Vilka saker är det egentligen som förbättrar nuvarande ledningssituation och vad är det som man skall komma vidare med från majoritetens sida som ytterligare skall förstärka förvaltningen?

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker nog, i motsats till vtm Viveka Eriksson, att hela förslaget faktiskt andas en tanke om att göra en effektivare förvaltning. Det är det som det går ut på. Jag delar inte alls hennes åsikt i den här frågan.

    När det gäller frågan om tjänstledighet har jag förmånen att sitta med i lagutskottet, där vi närmare kan penetrerar den saken.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Landskapsregeringen föreslår i lagtexten i framställningen att kanslichefen skall bli en förvaltningschef. Samma uppgifter skall utföras av en ny person med ett nytt namn! Det är nyheten. Vidare kommer man med grumliga uppsägningsgrunder för de ledande tjänstemännen. Jag förstår inte på vilket sätt det här skulle andas en förnyelse. Nog måste man gå in i de ärenden som kanslichefen har att hantera och fundera på: hur kan man förbättra situationen rent strukturellt. Men det har man inte gjort från landskapsregeringens sida.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Det blir lite svårt att emellanåt hänga med i vtm Viveka Erikssons kritik och var man tänker sätta ner foten i kritiken till det förslag som ligger. Några exempel. Å ena sidan sägs att det finns ingenting nytt i förslaget och det är på gränsen till att man inte gör någonting överhuvudtaget utan det är bara en ommöblering av paragrafer, men å andra sidan säger man att den är så ingripande att den skulle kräva kvalificerad majoritet. Var ställer vtm Viveka Eriksson ner foten? Det fortsätter sedan också när man diskuterar den interna revisionen där kritik framkommer om att man har lyft bort den interna revisionen från lantrådets ansvarsområde och i stället lagt in den på förvaltningschefen och så för man ett resonemang om att den interna revisionen verkligen skall vara fristående. Ja, den blir åtminstone mer fristående från det politiska livet om man lägger den på förvaltningschefen, vilket också har varit en del av den kritik som riktas av bl.a. vtm Viveka Eriksson. Det är lite svårt här att följa med i diskussionen. Vad jag vet är det på det sättet att det är landskapsrevisorerna som sköter granskningen av landskapsregeringsledamöterna.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Förvaltningschefen skall, såsom landskapsregeringen resonerar i sin motivering, alltså vara en politisk förlängning av landskapsregeringen. Då kan det inte vara bra att man också sätter rättsgranskningen under den tjänstemannen. När det gäller att vi inte ser någon ändring förde jag ett resonemang hur man har fört över uppgiftsbeskrivningen från kanslichefen till förvaltningschefen, man har inte tittat på komplikationen i alla de uppdrag som den tjänstemannen skall klara av. Därav säger jag att man inte har förnyat förvaltningen, det har man faktiskt inte gjort. Samtidigt innebär ingripandet att man för in ett nytt tänkesätt i tjänstemannarollen och det är det som jag vänder mig mot och därför bör man verkligen ha en bred uppslutning bakom.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    I fråga om rättsgranskningsfunktionen är det på det sättet, vilket jag också var inne på i mitt anförande senaste gång ärendet diskuterades, att vår rättschef har i första hand en rådgivande funktion. Den fungerar inte som en funktion som i efterhand likt JK eller JO granskar huruvida ett beslut har tillkommit i rätt ordning eller inte, utan rättschefen i förvaltningen har till huvuduppgift att se till att kunna fungera som en rådgivare till dem som är satta att fatta beslut: landskapsregeringsledamöterna, landskapsregeringen som kollegium eller i de fall där besluten är delegerade till tjänstemännen och man skall kunna anlita sig av rättschefen som ett bollplank för att faktiskt få reda på hur lagen skall tolkas. Det som vtm Viveka Eriksson pratar om liknar mera en JK-funktion, och är det det vi skall skapa är det en annan diskussion vi skall föra än en den som nu har gjorts. TALMANNEN: Tiden är ute!

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Vtm Johan Ehn återkommer till detta med JK. Det har aldrig liberalerna talat om. Vi pratar om en rättschef som bistår ledamöter, tjänstemän, för att föra dem rätt i den snåriga juridiska djungeln. Vi föreslår också i vår motion en alldeles fristående enhet som skall ha ett kontrollerande och granskande ansvar, där rättschefen finns och där revisionsbyrån skall finnas, alltså en enhet som är oberoende av den politiska styrningen, som finns lite på sidan om. På så sätt hoppas vi att man kan garantera en oberoende tjänstemannautövning som garanterar rättssäkerheten gentemot medborgarna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det är med stort intresse jag har sett fram emot hur liberalerna och framför allt liberalernas partiordförande Viveka Eriksson skulle närma sig den framställning som landskapsregeringen nu har lagt på lagtingets bord om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. Med stort intresse menar jag de diskussioner som jag tidigare har fört med vtm Viveka Eriksson om att man skall och bör införa en förvaltningschef inom landskapsförvaltningen och att kanslichefsfunktionen därmed dras in. Så långt är vi helt överens och det tycker jag att är glädjande att kunna slå fast i den diskussion som vi nu för.

     

    Det, fru talman, som vi däremot inte är överens om är det som vtm Viveka Eriksson ytterligare för fram här, nämligen att det skall inrättas en rättschefsfunktion och att det ytterligare skall inrättas en informationschefsfunktion, dvs. det här är ganska belysande för hur olika vi kan se på förvaltningen och utvecklingen av förvaltningen. Den här regeringen lägger fram ett förslag där vi försöker klara ut situationen med att omvandla och därmed inrätta en ny tjänst för att kunna klara utvecklingen av förvaltningen, medan liberalerna föreslår att det inrättas tre nya tjänster för att klara samma sak.

     

    Fru talman!

    Det finns anledning att fundera över vad som är effektiv förvaltning i det här sammanhanget.

     

    Fru talman!

    Jag konstaterar, efter att ha lyssnat på vtm Viveka Eriksson och också snabbt hunnit ta del av den lagmotion som har delats ut på våra bord, att det blir minsann inte lätt att vara tjänsteman i framtiden, för när man skall fatta beslut kommer man att ha möjlighet att ha en förvaltningschef sittande på ena sidan om sig för att övervaka en och på andra sidan kommer det att sitta en rättschef och övervaka en. Samtidigt skall man vara fullt medveten om att de beslut man fattar man under sitt eget tjänstemannaansvar. Jag tycker inte heller att det är att ge rätt signal ut till förvaltningen; vi har kompetenta och duktiga tjänstemän som skall arbeta utgående från ett eget ansvar.

     

    Den modell som vtm Viveka Eriksson på liberalernas initiativ för fram som alternativ till vårt förslag skulle naturligtvis vara en bra modell om vi hade hur mycket resurser som helst att röra oss med, men vi försöker faktiskt i den här regeringen också arbeta så kostnadseffektivt som möjligt. Då har vi, med de ramar som vi har givits av lagtinget och som vi också har givit oss själva, kommit fram till att det förslag som vi har lagt är det mest rationella i dagsläget. Det kan säkert finnas orsak att också gå vidare och vidareutveckla det förslag som vi har lagt i framtiden. Det här är inte den sista reformen utan jag anser att landskapsförvaltningen bör kontinuerligt kunna utvecklas och växa med den tid vi lever i så att vi på bästa möjliga sätt skall kunna motsvara de förväntningar som ålänningarna har rätt att ha på landskapsförvaltningen.

     

    Jag tycker själv, fru talman, att i stället för att föra in den här diskussionen om förvaltningschef, rättschef och informationschef – framför allt förvaltningschef och rättschef – borde man i stället, den dagen vi anser oss ha ekonomiska resurser till det, fundera på en s.k. justitiekanslersfunktion inom förvaltningen för det skulle vara till större nytta både för beslutsfattandet i landskapsregeringen och för beslutsfattandet i förvaltningen som sådan och också gentemot ålänningarna. Det skulle innebära en statushöjning och vara en kraftfullare åtgärd för att åstadkomma större rättssäkerhet i vår förvaltning och i vårt samhälle. Men det ser jag som en eventuellt kommande reform efter att den här har genomförts.

     

    Fru talman!

    Vtm Viveka Eriksson frågade varför vi inte har gått in i landskapsregeringslagen för att på det sättet kunna tydliggöra beslutsnivåerna på ett bättre sätt och kritiserade oss för att vi inte hade gått längre än vad vi egentligen gör i det här förslaget. Jag håller med vtm Viveka Eriksson att det skulle ha varit bättre om vi kunde ha gjort så, men vi gjorde den bedömningen i landskapsregeringen att det är viktigt att vi kommer fram med ett reformförslag som våra tre partier står bakom som vi kan garantera att går igenom lagtinget och därför valde vi att lägga oss på den här nivån i det här skedet, men det är ingenting som hindrar, utan tvärtom anser jag att det kan vara t.o.m. nödvändigt, att i framtiden också ta ytterligare steg i den här riktningen när lagtinget är moget för det och man kan uppbåda en kvalificerad majoritet för de här frågeställningarna.

     

    Fru talman!

    Vtm Viveka Eriksson sade också att vi vill ha mera politik i förvaltningen. Det är precis det som vi försöker undvika med framställningen. Vi försöker klargöra att det skall finnas en skiljelinje mellan den politiska landskapsregeringen och förvaltningen som skall kunna hantera de ärenden som kommer in och processas i förvaltningen. Sedan finns det ett skikt av ärenden som initieras genom handlingsprogram och på annat sätt av landskapsregeringen som är av politisk natur och där skall naturligtvis politiken få genomslagskraft som finns utstakad i handlingsprogrammen. Jag vill för min del och för centern säga – jag vågar faktiskt säga för hela landskapsregeringen – att vi vill ha starka och kompetenta tjänstemän som kan argumentera logiskt och kunnigt för sin sak och kan hantera sakfrågorna som förs genom förvaltningen på ett korrekt sätt men som också respekterar att det finns frågor som är av mera politisk natur och att i de fallen är det den politiska viljan som skall vara avgörande för i vilken riktning frågorna skall beredas och utvecklas. Desto svårare är det faktiskt inte!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Intressant reflektion! Ltl Jan-Erik Mattsson sade för en stund sedan för centerns del att ni önskar försvaga tjänstemännen. Lantrådet säger att man vill ha starka tjänstemän. Lantrådet önskar att tjänstemännen skall se till att politiken får genomslag. Jag anser att det är ledamöterna som skall se till att politiken får genomslag. Det är de politiska beslutsfattarna som har det ansvaret. Tjänstemännens ansvar i vårt system är att se till att det finns en saklig beredning, att man efterlever lagar och förordningar, att man håller på rättssäkerheten. I brytningspunkten mellan tjänstemän med sakkunskap och politiken skall det finnas utrymme för att fatta goda beslut och därför är det så oerhört viktigt att man inte börjar blanda ihop dessa två begrepp – och det är det som landskapsregeringen faktiskt föreslår. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Man kan uttrycka saker och ting på olika sätt. Jag tror att vtm Viveka Eriksson och jag egentligen ganska långt menar samma sak, men eftersom vi har olika roller, vtm Viveka Eriksson är oppositionsledare och jag är lantråd för tillfället så försöker man hitta skiljaktigheter i stället för att kunna saker på samma sätt. Jag tror att vi båda är besjälade av att politiken skall finnas i landskapsregeringen och det är ledamöterna i landskapsregeringen som skall se till att den verkställs med hjälp av framför allt avdelningscheferna och de närmaste tjänstemännen där. Den övriga förvaltningen har till allra största delen till sin uppgift att hantera alla de tusentals ärenden som kommer in i ena ändan av förvaltningen och kommer ut i andra ändan. Det skall man göra helt enligt det regelverk och den lagstiftning som finns på ett kompetent och kunnigt sätt.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Även om vi, som lantrådet säger, ser lika på det i sak, så öppnar framställningen upp ett nytt sätt att se på tjänstemannarollen därför att man tänker sig att de tjänstemän som anställs till vår förvaltning också skall vara lite politiska. Det är jag väldigt rädd för, jag ifrågasätter det väldigt mycket. Jag återkommer i ett anförande för jag har så många kommentarer till lantrådets anförande.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Vtm Viveka Eriksson har säkerligen läst framställningen noggrant och då kunnat konstatera att de kompetenskrav som vi ställer på de ledande tjänstemännen, avdelningscheferna, lagberdningschefen och förvaltningschefen, är, när det gäller avdelningscheferna, exakt de som vi har i dag, det finns ingenting om politik där. Det är kompetensen som är avgörande om man kommer att bli anställd till Ålands landskapsregering som avdelningschef i framtiden. När det gäller förvaltningschefsuppgiften är det exakt samma uppgifter som tidigare plus det tillägget att det krävs dokumenterad  erfarenhet av framgångsrikt ledarskap. Det är förändringen, ingenting om politik. Och jag försäkrar att varje landskapsregering och varje kommande lantråd kommer säkerligen att försäkra sig om att de närmaste medarbetare som man har kring landskapsregeringen kommer att vara så kompetenta och sakkunniga som möjligt inom sina områden plus att de kommer att vara duktiga ledare. Det som det väldigt mycket handlar om i dag och i framtiden, också i förvaltningen, det är management: att se till att verksamheten fungerar så bra och effektivt som möjligt. På det sättet måste man säga att offentlig förvaltning och det privata näringslivet faktiskt håller på att närma sig varandra lite grann. Det tycker jag är bra, det kan vi vara stolta över och jag tycker att vi till allra största delen kan vara väldigt stolta över den verksamhet som vi bedriver i den offentliga sektorn, om vi jämför oss med det privata näringslivet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Lantrådet säger i sitt anförande att vårt tanke om en rättschef eller, som lantrådet säger, en position som  justitiekansler – vad det innebär vet jag inte eftersom det inte har diskuterats – vore viktig, men det är en resursfråga. Det kanske viktigaste ankaret för att man skall uppfatta när en förvaltning är en rättssäker förvaltning är en resursfråga! Det tar man kanske sedan, den politiska delen är viktigare – det måste vara konklusionen av vad lantrådet sade. Lantrådet säger också att vi vill sätta mera pengar på det här, vi vill ha tre tjänster i stället för en, men vi skall komma ihåg att lantrådet under processen har erbjudit nuvarande kanslichefen diverse olika roller, bl.a. tror jag att informationschef har nämnts, kanske någonting annat också. Otydligt har det varit, men där har vi en tjänst till! Sedan skall vi komma ihåg att landskapsregeringen i budgeten har föreslagit att en annan tjänsteman skall köpas bort. Där har vi en tjänst till! Skillnaden är inte särdeles stor i kostnader, men vi skulle på det här viset få tre rena tjänster, medan landskapsregeringen bara får en.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Vi kan naturligtvis hålla på och laborera med tjänster fram och tillbaka, men det var intressant att ltl Mats Perämaa sade ”en tjänst till”. När det gäller att hantera nuvarande kanslichefsfunktion skulle det vara intressant att veta hur liberalerna har tänkt hantera den situationen när man drar in kanslichefsfunktionen och inrättar förvaltningschefsfunktionen, men det kanske ni återkommer till längre fram.

     

    Herr talman!

    Det som jag är lite kritisk mot när det gäller liberalernas förslag om rättschef i det här läget, såsom jag har uppfattat lagmotionen och det som har sagts från talarstolen, är att denna rättschef får ingen ytterligare befogenhet utöver vad kanslichefen de facto har i dag och förvaltningschefen får i framtiden; det blir bara att man delar på sig egentligen och på det sättet lite fördubblar kostnaderna och att tjänstemännen får en förvaltningschef sittande på ena axeln och en rättschef sittande på den andra axeln för att övervaka att man handskas rätt med saker och ting. Det tillför ingenting nytt i systemet.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag är av den bestämda åsikten att det tillför mycket för Åland och ålänningarna ifall vi har en rättschefsfunktion där vi kan trygga att vi har ett rättssäkert förfarande i förvaltningen. Jag anser att det tillför väldigt mycket. Det var en frågeställning i en replik från lantrådet hur vi ser på övergången från kanslichef till förvaltningschef vad gäller personen, uppfattade jag det som, som arbetar nu som kanslichef. Det som vi beskriver är i varje fall en ny tjänst som är annorlunda, så där kan ett normalt förfarande vara enligt de normer som finns; om inte tjänsten finns kvar blir det någonting annat. Men det som landskapsregeringen föreslår är en förvaltningschef med exakt samma uppgifter som den tidigare kanslichefen. Det betyder att det naturliga blir att det blir en övergång att samma person erbjuds följande syssla.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag kan återigen konstatera att vi har egentligen samma situation med liberalernas förslag som med landskapsregeringens förslag, att det skall bli en förändring när det gäller funktionen som sådan, nämligen att det inte går att överföra kanslichefsfunktionen direkt på förvaltningschefsfunktionen också i liberalernas förslag, så man måste försöka hitta en annan lösning. Det är egentligen samma sak som vi gör också med vårt förslag. Vi anser för vår del att de ytterligare kompetenskrav som vi ställer på den blivande förvaltningschefen att det skall finnas dokumenterad ledarskapsförmåga är av så stor betydelse när det gäller den tjänsten att det också går att argumentera för det. Där anser vi egentligen helt lika, så liberalerna och landskapsregeringen arbetar egentligen på samma sätt men med lite olika infallsvinklar.

     

    Herr talman!

    Jag hoppas att ltl Mats Perämaa och jag kan hjälpas åt att hela tiden informera ålänningarna om att rättschefsfunktionen faktiskt finns, den finns i dag och den finns i landskapsregeringens framställning, så det är ingenting som liberalerna skapar med sin lagmotion, det är bara det att ni har en separat tjänst och vi har den som en del av förvaltningschefstjänsten. Ålänningarna kan alltså känna sig precis lika trygga oberoende av vilken man väljer.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag väntade med spänning på lantrådets anförande. Jag höll ett ganska långt anförande för fem dagar sedan då jag pekade på en del av de oklarheter och otydligheter som finns i framställningen. Jag hade ett flertal kommentarer som det var intressant att höra regeringens syn på och jag hade också sex konkreta frågor. Därför väntade jag med spänning när lantrådet sade att han skulle svara på frågorna i ett senare skede, men det kom inget svar! Skall jag tolka det på det sättet att det inte finns svar eller att jag representerar ett så litet parti att man överhuvudtaget inte behöver svara? Hur skall jag tolka de uteblivna svaren?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Ltl Anders Eriksson skall tolka mitt inlägg här som ett svar på vtm Viveka Erikssons anförande. Som lantråd har jag rätt att begära ordet och komma in i debatten, och den chansen utnyttjade jag på det här sättet och jag tycker att det skulle vara oartigt gentemot de övriga om jag i samma anförande också skulle ha gått in och besvarat ltl Anders Erikssons frågor, som jag mycket väl har förberett mig för och kommer att återkomma till senare i debatten.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    När det gäller denna framställning måste man ändå till en början konstatera att det inte är någon förvaltningsreform av det slaget som kan anses nödvändig inom landskapsförvaltningen. Det är ett desperat försök att försöka bli av med en tjänsteman som man kommit på kant med och inte lyckats skaka av sig på annat sätt. Jag tänker inte närmare beröra den bakomliggande orsaken dess mer eftersom berörda tjänsteman inte har säte och stämma i lagtinget.

     

    Inom Obunden Samling har vi varit, och är, starkt kritiska till att man inte använder sig av de instrument som finns i tjänstemannalagen om en tjänsteman anses ha begått fel. Innan denna lag träder i kraft har det dessutom förflutit närapå  ett år där självstyrelsens förvaltning haft sin högsta tjänsteman i avgång vilket ju liknar ingenting. Detta är dessutom det andra exemplet efter att lagtingets majoritet tidigare beslutat förse en annan tjänsteman med fallskärm och sedan knuffa ut denne ur regeringsflyget.

     

    Talman!

    Till framställningen. Det är väldigt lite som ändrar konkret i uppgifter för den nya chefen jämfört med den gamla. När jag sade detta replikväxling tidigare i debatten så fick jag mothugg. Uppgifterna för den nya förvaltningschefen beskrivs i 2a § i framställningen; i den nu gällande lagen är samma uppgifter listade i 6 §. Det är i praktiken litet som skiljer vilket också konstateras i motiveringarna.

     

    Den ”nya” förvaltningschefen föreslås sitta på lika löst förtroende som uttryckligen politiskt tillsatta tjänster i Finland. Att förvaltningschefen sitter lika löst som en ministers specialmedarbetare eller en statssekreterare innebär total lojalitet med regeringen och i praktiken med lantrådet eftersom vad jag kan förstå, utgående gällande lag och denna framställning, kan uppsägandet av förvaltningschefen ske på enskild föredragning av lantrådet eller dess ersättare. Så kan vi väl i alla fall inte ha det?  Rätta mig om jag har fel till denna del.

     

    Talman!

    En av de få detaljerna som är nya i framställningen skall samråd ske med förvaltningschefen om vad interna revisionen skall ägna sig åt. Det här har tidigare inte varit i lag, det har funnits i motiveringarna till framställningen om den förra lagen.  Den juridiska tolkningen av samråd är att parterna skall vara överens om samrådets resultat vilket betyder att interna revisionen i praktiken underställs förvaltningschefen. Detta innebär dels att förvaltningschefen inte kan granskas och att förvaltningschefen indirekt avgör vem och vad som granskas. Detta är knappast heller en lösning som tilltalar t.ex. EU som har krav på tillräckligt oberoende revision.

     

    Detta gör förvaltningschefen till ett slags torped som har regeringens förtroende att göra vad som helst utan att granskas, det är närmast maffialiknande inslag i organisationen. Detta är en återgång till systemet före parlamentarismen; skillnaden är att lantrådet inte själv utgör förvaltningschef men att förvaltningen lyder minsta vink från lantrådet.

     

    När det gäller frågan om rättschef sade lantrådet Roger Nordlund i budgetdebatten att ”kanslichefen är ingen domare” – som rättschef då - och hänvisade till att rättsäkerheten upprätthålls av domstolar. Detta visar tydligt på okunnighet hos lantrådet om vad begreppen rättsäkerhet och rättssamhälle står för - ”Rule of Law” eller på svenska ”Land skall med lag byggas”. Det är korrekt, somlantrådet sade, att det är ministrarna som har det juridiska ansvaret för beslut som tas i plenum, men det är bara drygt 700 av över 16.000 beslut  årligen (enl. lr:s berättelse 2004). Över 15.000 beslut tas alltså med tjänstemannaansvar och tjänstmännen behöver ha tillgång till en rättschefsfunktion som kan bistå i förvaltandet. Denna rättschefsfunktion kan inte vara politiskt styrd - det säger sig självt med sunt förnuft.

     

    Talman!

    Detta förslag har också verkningar för parlamentarismen. Klart är att förvaltningen kommer att sluta sig allt mer och att regeringsmajoritetens inflytande över förvaltningen ökar på bekostnad av oppositionens, massmedias och allmänhetens möjligheter att ta del av förvaltningen och kritiska granska den förda politiken.

     

    Detta går stick i stäv med den önskvärda utvecklingen om ett mer öppet och demokratiskt samhälle på Åland. Varför gör man det här då? Jag tror det helt enkelt har att göra med denna regerings inställning till demokrati. Utåt sätt är man iklädd en rumsren kostym och talar sig varm med ansträngda leenden i bankettal och här i lagtingets talarstol om just dessa värden. Innerst inne verkar en annan uppfattning vara den riktiga. Kanske lantrådets visioner som han redovisade i en debattartikel tidigare nu har blivit rådande. Lantrådet drömde sig tillbaka till den tid när Åland i praktiken var en enpartistat, centern var totalt dominerande, landskapet hade endast en tidning och den politiska diskussionen fördes i slutna rum.  Visst kan man säga att ”det var bättre förr när det var sämre”. Demokrati och rättsäkerhet innebär en större utmaning och mer arbete. Att behöva bilda opinion, söka stöd i fler partier än ett och dessutom följa lagar i det politiska arbetet innebär mycket mer begränsningar än om man bara bestämmer sig rakt av och slipper bli granskad.

     

    Talman! Att ha en förvaltningschef enligt föreslagen modell passar bra in i denna dröm!

     

    En annan anmärkningsvärd sak i detta sammanhang är nyordningen som denna regering har infört, inte bara i det här ärendet utan också tidigare, att inte höra parter som påverkas av beslut som tas. Detta förfarande är direkt olagligt enligt 19 § landskapslagen om ärendes handläggning i landskapregeringen som lyder:”[Landskapsstyrelsen] får ej avgöra ärende utan att sökande, klagande eller annan part underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och tillfälle beretts honom att yttra sig över det.” Av framställningen framgår att ingen hörts om detta lagförslag; landskapets berörda fackföreningar riktar en genensam skrivelse till lagtinget där man beklagar sig över detta. Likaså har inte kanslichefen eller interna revisionen hörts, inte heller de andra, typ posten, högskolan osv. som påverkas. Återigen får lagutskottet reda upp regeringens fadäser. Hur mycket sådant här extra arbete skall lagtinget tåla? Framställningen borde mot bakgrund av detta tas tillbaka av regeringen.

     

    Talman!

    Det allra mest politiskt spektakulära med denna framställning är nog ändå det sätt på vilket socialdemokraterna lånar sig till denna politik och detta förfaringssätt. Socialdemokraterna har alltid hållit fanan högt när det gäller demokrati och rättsäkerhet och  jag trodde faktiskt att man var genuint intresserad av dessa värden, men tydligen inte! Det var bara barlast som man kunde kasta över bord så att ballongen stiger än mer. Månne inte verkligheten skall komma ikapp socialdemokraterna snart? Jag har grubblat mycket på socialdemokraternas inställning av rent politiska empatiska skäl. Den enda slutsats jag kan dra är att man nu fått sånt korn på makten och att tänker göra hela landskapsförvaltningen till ett socialdemokratiskt nätverk och införa samma struktur i förvaltningen som i partiet. I så fall passar det alldeles utmärkt att kunna rekrytera en socialdemokratisk förvaltningschef så småningom. Kanke man sneglat för mycket på Sverige och den presidentliknande makt Göran Persson tillförskansat sig med hjälp av den utmärkningsmakt Sveriges statsminister har, vilken nu också kritiseras och kommer att ändras om de borgerliga vinner valet.

     

    Talman!

    Det var flera ledamöter, främst från centern, som talade om ledarskap tidigare i debatten. Det som saknats under center-lantrådet Nordlunds tid är övergripande politiskt ledarskap. Den politiska turbulens med fyra regeringar på fem år och dessa alla ”affärer” – kan inte räkna dem alla - kan ytterst tillskrivas Nordlunds icke-förmåga till övergripande politiskt ledarskap. Jag tror inte att centern till den delen är lämpliga läromästare att stå här och predika vad gott ledarskap är.

     

    Talman!

    Till den del kritik från vår sida, nu till det positiva i framställningen.

     

    Obunden Samling stöder inte att förvaltningen reformeras så att förvaltningschefen sitter på så lösa boliner som föreslås i framställningen, men vi är däremot i grunden positivt inställda till de tankar på reformering av förvaltningen som framförs i framställningen, bara dessa skulle genomförts i framställningen. Men eftersom syftet är det som det är, att bli av med en tjänsteman, så kan man inte göra det.

     

    Det som saknas i framställningen är bl.a. frågan om ledningen för kansliavdelningen, förslaget haltar betänkligt när förvaltningschefen också skall sköta avdelningschefen för kansliavdelningens sysslor. Tjänsten som förvaltningschef borde vara en ny tjänst och tjänsten som avdelningschef vid kansliavdelningen borde kvarstå, vilket skulle lösa många problem, men i denna situation fungerar ju inte det eftersom man då inte blir av med kanslichefen vilket ju är framställningens huvudsyfte. Vidare borde man ha anammat de tankar som finns på att införa konkret resultatansvar för förvaltningschefen och i viss mån för avdelningscheferna. Det skulle vara ett effektivt sätt att uppnå de politiska mål som lagtinget sätter upp och det skulle också öka lagtingets politiska kontrollmakt. Samtidigt som denna reform borde man också tagit bort ersättarsystemet i lagtinget och använt de frigjorda resurserna till att förstärka det politiska ledarskapet, t.ex. genom att förstärka regeringen med ett antal vad man kunde kalla ”landskapssekreterare”.  Jag hoppas att vi kan återkomma till vidare reformarbete med dessa frågor som ingredienser, vilket också sades här tidigare.

     

    Talman!

    Vidare stöder vi ändringen att begränsa rätten till tjänstledighet för ledande tjänstemän inom förvaltningen. Detta förslag har flera, enligt vårt sätt att se, positiva följder. Det är idag en överrepresentation av offentligt anställda i lagtinget. Detta på grund av att det är förmånligare och enklare för en offentligt anställd att ställa upp val. Vi har s.k. representativ demokrati och då är det viktigt att lagtinget i största möjliga mån utgör en avbild av folket. För att det skall bli så skall vi inte en ojämlik situation som beror på var man är anställd. Att på detta sätt begränsa rätten till tjänstledighet för ledande tjänstemän gör att man inte ”får tillbaka” kraftigt politiserade tjänstemän i förvaltning vilket också har visat sig vara problematiskt. Det motverkar också den situation vi hade tidigare med en omfattande vikariecirkus i förvaltningen. Vidare tror jag att det gör att avdelningscheferna ser på sitt jobb på ett annat sätt om man vet att det inte lönar sig att ha politiska ambitioner.

     

    Vidare kan vårt stöd inräknas när det gäller att visstidsanställa tjänstemän. Denna fråga har Obunden Samling drivit i alla år utan att få stöd, men nu genomförs det vilket visar att trägen vinner. Det är en bra lösning att visstidsanställa med olika grad av möjlighet till förlängning, t.ex. på 5 år; det är betydligt bättre för kontinuiteten än den modell av förtroendeberoende som framställningen föreslår gällande förvaltningschefen. Vi skall komma ihåg att om vi går in för detta med regeringens förtroende och så byter vi regeringar lika ofta som vi har gjort hittills så blir det väldigt många personer på den här posten, så någonstans behöver det vara en viss stabilitet mot bakgrund av verkligheten.

     

    Talman!

    Jag vill avsluta med att konstatera att lagutskottet har ett gediget arbete framför sig av orsaker som jag nämnt och det kan inte nog poängteras hur viktigt utskottets arbete är när det kommer dylika framställningar.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Jag skulle först vilja trycka på att det är viktigt att se på skillnaden att sitta på förtroende eller att vara politiskt tillsatt. Jag tycker att ltl Danne Sundman talar som om förvaltningschefen skulle tillsättas politiskt och det här är en mycket stor skillnad. Jag har en fråga som jag till viss del har fått svar på men som jag skulle vilja ha lite utvecklad. Ltl Danne Sundman säger att framställningen inte ger den reform som han hade hoppats på. Det skulle vara intressant att veta vad den reformen skulle innefatta. Jag har förstått att man skulle vilja ha en separat avdelningschef för kansliavdelningen, man skulle vilja ha en förvaltningschef, men sedan skulle man också vilja ha ett antal ”landskapssekreterare”. Det skulle vara intressant att se var anställningskarusellen, som det låter som, slutar, det är fråga om väldigt många tjänster.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    När det gäller begreppet politiskt tillsatt eller, som man nu föreslår att man har förtroende som bara bygger på förtroende, så är det samma sak i praktiken, även om man inte rekryterar personen med partibok blir man i praktiken så beroende av förtroendet i regeringen att man inte kan göra något annat än att vara helt lojal mot i det här fallet lantrådet och lantrådets uppfattningar. Det är alltså följden. När det gäller reformerna som vi skulle vilja genomföra när det gäller lagtingets ersättare, som minister Britt Lundberg nämnde, så är det kostnadsneutralt i och med att man sparar in sju lagtingsarvoden och dem kan man använda eller låta bli att använda eller använda till viss del, så det handlar inte om extra resurser som måste till utan man sparar in också. 

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Som jag ser det är det stor skillnad med att vara politiskt tillsatt än att man sitter på någons förtroende. Jag har själv svårt att se ett fungerande ledarskap utan förtroende. Jag tror inte att det fungerar någonstans. Om jag tolkar Obunden Samling rätt skulle man egentligen vilja ha den reformen att man vill ha situationen som den ser ut i dag, men man skulle också vilja anställa en förvaltningschef till plus att man önskar den här reformen när det gäller lagtinget. 

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Minister Lundberg har uppenbarligen svårt att se – som hon mycket riktigt konstaterar! När det gäller de förslag som jag förde fram är det en del av en större reform som man borde göra. Att införa en förvaltningschefsfunktion är helt okej, att få en övergripande ledning som inte s.a.s. begränsas av de gränser som avdelningen har i dag. Det är mycket bra. Den reform som vi pratar om när det gäller lagtinget är på sätt och vis skild, men den borde göras samtidig, för det ställer också större krav på ministrarna att göra mera, att vara mera lagtingsledamöter, så därför måste man göra den samtidigt. Jag tycker att det är fel att kansliavdelningen får en del av en avdelningschef i stället för att få en egen avdelningschef, vilket jag tycker att de frågor som är på kansliavdelningen förtjänar. Därför skall det vara en tilläggsresurs, men det går inte nu eftersom syftet med framställningen är att få bort vissa tjänstemän – vi får väl återkomma.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    För det första kan jag säga att jag stöder ltl Danne Sundmans resonemang när det gäller ersättarsystemet i lagtinget. Det har jag säkert framfört tidigare också. När det gäller socialdemokraternas inställning till var, vad vi har lånat oss till och vad det var för strukturer i partiet, så förstår jag inte alls vad ltl Danne Sundman menade. Jag försvarar den offentliga sektorn, men den offentliga sektorn måste alltid ha fungerande ledande tjänstemän så att förvaltningen kan vara rättssäker, rationell, funktionell och att förbättringar och förändringar kan komma till stånd. Allt annat är för mig främmande. En offentlig förvaltning kan inte fortsätta i årtionden att vara statistik.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är just det som vi kritiserar att man nu vill ha en tjänsteman som är tillsatt uttryckligen på politiskt förtroende och som dessutom ansvarar för förvaltningens rättssäkerhet - precis det som ltl Anne-Helena Sjöblom vill ha anser vi att man inte får med den i framställningen föreslagna reformen. Det verkar som om socialdemokraterna inte riktigt förstår vad de har gått in för, och det är beklagligt i så fall, men jag hoppas att man i utskottet kan ta reda på det här och få klart för sig vad man håller på att ställa till med.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    För mig finns redan i dag kravet när det gäller ledande tjänstemän på ledande poster, både i landskapet och i kommunerna, att de måste ha politiskt förtroende. Det är bara det att det inte står tryckt i text, det är den skillnaden, att nu står det tryckt i text. Om man inte har sin politiska lednings förtroende är det ytterst svårt att sköta sitt arbete. Att man nu från oppositionens sida försöker politisera det så att det skall vara politiska tjänstemän som skall anställas är för mig totalt främmande.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Så blir följden i praktiken. Man får en sådan makt över tjänstemannen att man är helt beroende av politikerna, som man har sitt förtroende hos. Därför finns den grad av förtroende skapad för att man skall kunna ha sådana som specialmedarbetare för ministrar osv. - de skall ryka tvärt om ministern tappar ansvar. Det är att lägga sig på fel nivå att lägga sig på den nivå som man har föreslagit i framställningen; man borde ta den andra nivån. Det är många som har tänkt mycket kloka saker när nivåerna har tagits fram för tjänster inom finska staten, men sedan kommer ålänningarna in och tar fel nivå helt klart. Allting i framställningen blir fel när man tar den modellen, det är det vi försöker säga, men, som sagt, det finns tid ännu att ta reda på saker och ting, så sedan när framställningen kommer hit tillbaka kanske vi har en annan uppfattning.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Det ligger i hela Ålands intresse att ha ett dynamiskt lagting. Det skall vara olika kön, etnicitet, ålder, men jag vill ändå påpeka det som ltl Danne Sundman ofta kommer fram till och det är att det är en överrepresentation av offentligt anställda i Ålands lagting. Det stämmer inte. En grov uppskattning är att det är ungefär 50-50 procent. Här finns det nöjesentreprenörer, storbönder, radiostationsägare, bankdirektörer, fackföreningspampar och verkstadsägare, förutom sjuksköterskor, lärare osv. osv. Jag tror att det är en ganska lagom mix!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är så att folket kan aldrig ha fel. Folket kan aldrig rösta in ett lagting och säga att det var fel, så blir det aldrig. Folket har alltid rätt. När det gäller att se fifty-fifty eller vad det är så borde det vara 70 privatanställda-30 offentliganställda eller ungefär 35-65. Det där kan man säkert tvista om, men det viktiga är att man inte uttryckligen har begränsande faktorer för en viss grupp och inte för en annan.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Men det är så att det är väldigt svårt att vara offentlig anställd samtidigt som man sitter i lagtinget. Man kan kanske göra sina värv när lagtinget har uppehåll. De facto funkar det att vara storbonde, att vara bankdirektör, att vara radiostationsägare samtidigt som man sitter i lagtinget.

     

    Jag skulle vilja kommentera en annan sak, nämligen argumentet som man ofta hänför till att man vill stoppa vikariecirkusen. Det är ett argument som fullständigt faller samman i och med att man har begränsat att du har rätt till fyra års tjänstledighet, så någon vikariecirkus är det inte fråga om mera.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det stämmer att man har begränsat vikariecirkusen. Men när det gäller ledande tjänstemän som är så nära den politiska exekutiven bör det begränsas ytterligare. Därför understöder jag detta. När det gäller sammansättningen i lagtinget tycker jag att det är viktigt att om det är någon grupp som skall vara överrepresenterad är det i så fall företagare som ju genererar skattepengarna som vi bränner här i lagtinget och som kanske har lite bättre känsla för dem. Jag har tidigare kritiserat t.ex. svenska staten; där blir det socialdemokratiska partiet som en stat i staten och demokratin är nästan hotad. En sådan utveckling vill inte jag ha här utan jag vill att folket väljer lagtinget och lagtinget bestämmer. Det skall inte bli någon intern rörelse så att oproportionellt många blir offentligt anställda, därav min uppfattning i den här frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    Såsom ordförande i lagutskottet kan jag konstatera att vår redan ansträngda arbetsbörda kommer att bli ännu mer stressad. Det har kommit ganska mycket direktiv och färdkost här och som alltid skall vi till oss den färdkost som kommer härifrån salen.

     

    Vi har nu landskapsregeringens framställan på vårt bord angående ändrad ledningsstruktur inom regeringens centralförvaltning. Liberalernas ståndpunkt torde vara klar för alla här i salen. Vi har en lagmotion och jag tänker inte desto mera prata om den motionen och kort uttala mig om framställan som vi har här.

    För det första gäller det processen vid framställans tillkomst. Som jag ser det är synnerligen att de som berörs av lagändringen inte har hörts på något sätt; jag avser närmast de åländska facken. Lagframställan berör t.o.m. tjänstemannalagen för landskapet Åland, i och för sig bara en paragraf, men detta är helt klart på fackets område. Jag återkommer senare i mitt anförande till juridiken kring detta.

     

    I vår grupp har vi hört facken och det har väl inte förbigått någon i det åländska samhället att de har haft åsikter och de var mycket upprörda och besvikna över att de inte hade blivit hörda i beredningsprocessen. Det är fråga om ett lagförslag. Lägger man till att framställan kom vid julhelgen och skall nu pressas fram blir förfaringssättet lite annorlunda. Det har inte heller kommit fram hur framställan tillkom, bara att ledningsstrukturerna föreslås ändrade.  Ingenting om varför och speciellt varför man så radikalt vill avvika frn den normala beredningsprocessen. Jag avser då hörande i normal ordning. Nu har man bar kört på.

     

    Jag har skrivit en underrubrik ”juridik”, om det förvånar någon. Här finns ganska mycket att säga, men jag har några små kommentarer. Det mest uppenbara är som jag ser det, att man vill undvika att ”röra”, öppna landskapslagen om landskapsregering. Lantrådet sade tidigare i dag att man har dragit slutsatsen att man kanske inte behöver göra det i detta skede men nog i framtiden för att kunna få en bra utveckling av förvaltningen. Det håller jag med om, så bör det vara. Tittar man lagtingsordningens 55 § krävs det kvalificerad majoritet. Om man skall tolka landskapsregeringens agerande räknar man tydligen med att man inte skulle få denna majoritet i lagtingssalen i dag. Här har nog regeringen gjort en rätt bedömning av den frågan. Läser man sidan 7 i framställan har landskapsregeringen en diskussion kring lagstiftningsordningen. För mig är det ganska klart, om man granskar framställan ur ett helhetsperspektiv, att det är uppenbart att motsvarande anpassning bör göras i landskapslagen om landskapsregeringen, dvs. nyssnämnda kvalificerade lagstiftningsordning, speciellt den föreslagna 2a § jämfört med den tidigare.

     

    Ett annat problem är revisionsbyrån, som tidigare har tagits upp i flera anföranden, så jag skall nämna det bara kort. Om vi håller i minnet att förvaltningschefen föreslås bli politiskt tillsatt, följer det politiska förtroendet och då kan man på goda grunder anta att revisionsbyråns opartiskhet, oberoende ställning, är satt ur spel, i alla fall kraftigt ruckad. Jag vet att det har diskuterats ett samrådsförfarande, det är en annan sak hur vi ser på det, men hur man i värsta fall också i EU kan se på detta. Det är nämligen så att med en EU-revision har detta betydelse och det kan leda till att kravet på en oberoende ställning inte har uppfyllts. I förlängningen kan det leda till att landskapsregeringen måste upphandla EU-revisionen externt och det blir antagligen mycket dyrt. En annan sak gäller lagstiftningsordningen till den här delen, men det har jag tyvärr inte hunnit kolla upp ännu.

     

    Det har i debatten framförts att man jämställer statstjänstemännens uppsägningsgrunder, 26 och 26a §§ i statens lagstiftning om statstjänstemännen. Dessa har man jämfört med förvaltningschefens uppsägningsgrund, dvs. saknar förtroende och då har förvaltningschefens uppsägningsgrund här på Åland blivit jämställd med statssekreterarnas uppsägningsgrunder. Som jag ser det haltar jämförelsen åtminstone på ett par punkter ganska kraftigt. I riket har facken deltagit i beredningen – det är viktigt att veta att det är lagstiftningsberedningen – man har det t s.k. trepartsförfarandet där arbetsgivare, arbetstagare och statsmakten deltar i en lagberedning. Här har detta tyvärr helt negligerats.

     

    Om det här är ett nytt förfarande – jag hoppas att det inte är det – att man helt avser att slopa den s.k. trepartsmodellen kan detta ha mycket långtgående konsekvenser för landskapet Åland. Om jag tänker tillbaka, t.ex. på ILO-konventionerna, är principen central att fackföreningarna skall ha rätt att delta i lagstiftningsarbetet, i beredningsskedet. Jag vet att Åland har bifallit konventionerna, men med detta förfarande kan man på ganska goda grunder fråga sig om vi agerar rumsrent i ljuset av vad vi har lovat och vad vi har förbundit oss till, det kan i alla fall bli ifrågasatt. 

     

    Vi skall också komma ihåg när det gäller statssekreterarna att det är inget normalt anställningsförhållande. Det är ministrarnas egna privata sekreterare, om vi säger så. Det finns nämligen inget lediganslående av tjänsten, inte utnämning och ingen besvärsrätt. Man får verkligen hoppas att det inte är landskapsregeringens avsikt att tillsättandet av förvaltningschefen skall jämföras med riket, för då blir jag nog mycket bekymrad över utvecklingen.

     

    Tjänstledigheten har nämnts i många anföranden här i dag. Det blir tyvärr lite upprepningar, men jag skall försöka ta det kortfattat.  För det första vet jag inte det lagförslaget har i det här paketet att göra överhuvudtaget. Huvudframställan berör en reform av förvaltningen och så hoppar det upp en sådan här grej också! Som jag ser det har man alltså sammanblandat två helt olika ärenden. Min åsikt om detta torde vara klar för alla, men kortfattat då.

     

    Förslaget innebär att man vill inskränka en viss, mycket snäv grupp av landskapets tjänstemäns rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag jämfört med övriga tjänstemän inom landskapet Åland. Man försämrar villkoren för en grupp inom sitt eget kollektiv, dvs. tjänstemän. Det är mycket viktigt att förstå det här. Som jag ser det strider en sådan här konstruktion mot grundlagen, man kan inte behandla en viss grupp avvikande, t.o.m. sämre, dvs. att man inte skall ha denna tjänstledighet. Det har tidigare jämförts med de kommundirektörerna. Men det här är för det första en lagstiftande organisation, dvs. lagtinget och för det andra tillsätts kommundirektörerna och avskedas av de folkvalda i kommunerna, dvs. kommunfullmäktige. Som jomalabo vet jag minsann att det fungerade så, vi hade ett sådant fall för några år sedan, så det går inte att jämföra med det lagstiftande Ålands lagting.

     

    Tittar vi politiskt på detta försvårar vi deltagandet i samhällsbyggandet, medan grundlagen tvärtemot säger att det allmänna skall befrämja deltagandet i samhällsbyggandet. Tittar vi i regeringens handlingsprogram så säger man att landskapet skall bidra till att deltagandet i samhällsarbetet skall öka, men med facit i hand – med det som vi nu har framför oss – kan vi konstatera att det enbart rör sig om läpparnas bekännelse.

     

    Fru talman!

    Jag har en liten underrubrik: ”Politik och följder”. Vad innebär förslaget om det går igenom? Då var min första fråga: Varför? Varför vill vi nedmontera den nordiska välfärdsmodellen med en  början av anställningstryggheten för landskapets tjänstemän? Denna sektorvisa – eller nivåvisa, som lantrådet tidigare nämnde – uppluckring av anställningstryggheten visar på en mycket oroande tendens som jag ser det. Vi befinner oss obönhörligen på det sluttande planet och då rullar kulan enligt naturlagarna neråt och nästa steg kan bli byråchefen, kontorschefen, kanslisten, ja, kanske ända ut i kommunförvaltningen; tendensen är i alla fall mycket skrämmande, som jag ser det.

     

    Jag återkommer senare med exempel på vad det kan innebära om lagframställan går igenom.

     

    I förslaget har man också diskuterat avdelningschefer. Jag vet faktiskt inte hur många det finns i landskapet; det finns i regeringsbyggnaden och i ÅHS finns det flera avdelningschefer. Men varför? Landskapsregeringen säger i framställan att främsta orsaken är att ”chefskapet över förvaltningen inte har varit ordnat på ett bra sätt”. Jag begriper inte hur man tror att det skall bli bättre genom att luckra upp anställningstryggheten för de anställda, just när det gäller de nämnda arbetsplatserna.

     

    Fru talman!

    Det torde vara uppenbart för alla ålänningar att, om an vill förenkla lite, man vill ”bli av med” vissa personer och när man inte kan komma åt dem på ”normalt sätt”, man har inte någon grund för varning, uppsägning, anmärkning eller disciplinärt förfarande så tar man till lagstiftning och ändrar den för att, på vanlig svenska, kunna ge dem sparken. Det har varit personer som har varit berörda i tidningspressen, jag tänker inte nämna dem, men som jag just sade, för alla ålänningar torde det vara uppenbart vad som ligger i botten.

     

    Förvaltningschefens uppsägningsgrund: ”saknar landskapsregeringens förtroende” är så nära godtycke man kan komma och kan som sagt jämföras med statssekreterarna. Allt tyder på att man, om inte sätta munkavle, men att man skall ha dem under tummen så att man kan ge dem sparken när som helst, om man så önskar. Det här är en politisering som jag ställer mig synnerligen skeptisk till. Man kan inte acceptera detta.

     

    Så till några exempel hur det kan gå i förlängningen. Om en kvinnlig förvaltningschef blir gravid eller en manlig önskar vara pappaledig med hemvårdsstöd, så kan landskapsregeringen bara ge sparken genom att säga att du har förlorat vårt förtroende! Förfarandet skulle vara helt lagligt om man skulle granska det enligt de regler som finns. Det är självklart att det skulle vara politiskt förkastligt och inte tror jag heller att landskapsregeringen här på Åland skulle göra sådana här beslut, men problemet är att misstanken alltid skulle finnas kvar hos den drabbade tjänstemannen. Man säger bara att förtroendet är borta – that’s it! Det kan vara andra orsaker också. Vi kan raljera och säga att du har blivit invald till fullmäktige i kommunen och så säger regeringen att förtroendet är borta. Det är det som jag ser som den stora risken med det här. Hos den drabbade som får sparken på det här sättet kommer misstankarna alltid att finnas kvar. Med tanke på det sluttande planet som jag inledningsvis nämnde blir det som ltl Fredrik Karlström brukar säga, ”man blir mörkrädd”! Det här är lite spekulationer hur det i värsta fall kan gå, och inte tror jag heller att det är så, men tendensen är tyvärr ganska klar; om detta kryper ner i förvaltningen blir det en osäkerhet och de landskapsanställdas anställningstrygghet luckras upp. Om det blir sektorvis eller nivåvis kan man diskutera, men helt klart är vi ute på det sluttande planet.

     

    Det finns flera problem, men jag skall ta upp bara ett. Det har tidigare berörts av främst ltl Danne Sundman. Det är förslagets 2a § jämfört med gällande 6 §, dvs. uppgifterna för den planerade förvaltningschefen, som är så gott som identiska med den nuvarande kanslichefens uppgifter.

     

    Det har diskuterats i salen vad regeringen är beredd till för att bli av med kanslichefen och hur mycket detta kommer att kosta skattebetalarna. Svaret är 24 månaders full lön i två års tid. Det är nämligen så att regelverket fungerar på det viset att om en tjänst indras och en ny inrättas, så har den tidigare tjänsteinnehavaren ”förhandsrätt” till den nybildade, speciellt om uppgifterna är likartade, och, i det här fallet, nästan identiska. Men om detta inte sker är det fråga om en olaglig uppsägning, vilket leder till att tjänstemannen har rätt till 24 månaders lön. Av min arbetserfarenhet blir bedömningen att full ersättning är mycket sannolik. Jag kan inte se någon grund till att det skulle bli lägre, kanske 22 månader i och med att domare är ovilliga att döma till mini eller maximi. Jag skulle vilja se den domare som inte skulle våga döma så här nära 24 månaders ersättning som möjligt. Är det här priset som landskapsregeringen är beredd att betala för att bli av med en kanslichef? Jag håller med om att det är lite spekulationer hur det här kan gå, men det är den här signalen vi ger utåt i det åländska samhället.

     

    Avslutningsvis, fru talman, vill jag påpeka det som fackföreningsmänniskorna berättade när vi hörde dem. De sade så här: ”Om avdelningschefernas tjänsteförhållande blir så här lösa leder det obönhörligen till att lönerna skjuter i höjden samt att någon form av fallskärmssystem kommer att uppstå.” Jag måste säga att jag vet inte riktigt vad det här betydde, men detta sade facken till oss. Jag vet inte om man funderar på några ”tacksamhetsposter” eller några andra yrken i bakgrunden som man kan falla tillbaka på, men citatet lät lite skrämmande, speciellt som vi vet att avdelningscheferna vid ÅHS har närmare 7.000 euro per månad. Det här är en sak som man kan kontrollera upp, jag har inte gjort det, måste jag säga, men det är i alla fall den kategorin det rör sig om. Hur detta skall sluta vet ingen.

     

    I stället för att bara kritisera har vi från liberalerna lämnat in en lagmotion om hur vi ser på saken. Med dessa ord, fru talman, vill jag avsluta mitt anförande och kan nog säga att jag ser fram emot ett mycket intressant utskottsarbete i lagutskottet.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det sista som ltl Roger Eriksson tog upp om tidsbundna avtal och fallskärmar för de ledande tjänstemännen delar jag den uppfattning som facket har framfört till den liberala gruppen. Så tror jag att det kommer att gå. Jag sade i mitt anförande att jag hör till tvivlarna när det gäller viss tidsanställningen därför att folk vill helst ha långvariga och säkra jobb och själv besluta om när de skall sluta. Men i början av sitt anförande tog ltl Roger Eriksson upp att i riket bereds lagstiftningen i ett s.k. trepartssamarbete. Min uppfattning är – och jag har ganska lång erfarenhet – att något trepartssamarbete i lagberedningsarbetet inte har förekommit på Åland över tid på något annat sätt än att man har blivit hörd i saken. Facken har blivit hörda. Något riktigt beredningsarbete i grupper är någonting som jag inte desto mera känner till.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det gläder mig att höra att ltl Anne-Helena Sjöblom delar vår lite skeptiska tankar om fallskärmssystemet. När det gäller trepartsförfarandet har man det i viss mån i riket och det viktiga är att man får delta i beredningen. Om facket har hörts eller inte vet jag inte, men jag ser det i alla fall som en stor brist i den här framställan, att visst vore det bättre, som ltl Anne-Helena Sjöblom säger att man också skulle delta i beredningen fullt ut. Hörandet har i alla fall helt uteblivit.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det är beklagligt för i vanliga fall brukar framställningar gå till alla som är avtalspart med landskapsregeringen. Men den här framställningen berör i första hand ett fack. Av de skrivningar som fanns i budgeten hörde finansutskottet det berörda facket.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det som ltl Anne-Helena Sjöblom säger stämmer säkert. Jag kan bara konstatera att enligt de uppgifter som vi fick fanns det på avdelningschefsnivå folk som tillhörde olika fack i alla fall, men det är riktigt att problemet kvarstår.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Jag delar också lagutskottets ordförande ltl Roger Erikssons åsikt att det kommer att bli en mycket intressant behandling av detta ärende när det så småningom kommer till lagutskottet. Det jag lite grann reagerade på ltl Roger Erikssons anförande var när han sade att det skulle innebära en nedmontering av den nordiska välfärdsmodellen. Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter en stabil offentlig sektor som också stöder den övriga samhällsutvecklingen och möjliggör en likvärdig service för medborgarna. Att då göra den offentliga sektorn, som vi socialdemokraterna väldigt gärna värnar om, effektivare och förändra den kan väl inte innebära att man nedmonterar den nordiska välfärdsmodellen!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag avser att genom att man luckrar upp anställningsskyddet för de offentligrättsligt anställda nedmonterar man den nordiska välfärdsmodellen. Det är klart att inte betyder det fullt ut, men det är, som jag sade, början till ett sluttande plan, för om det här sprider ut sig i förvaltningen blir det ett osäkerhetsmoment för att bli offentligrättsligt anställd. Folk kanske väljer det yrket med tanke på långsiktigheten och säkerheten för att kunna grunda sin framtid på det viset

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    För att kunna motivera en stabil och god offentlig sektor måste man vara beredd att också göra förändringar.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är riktigt och det är vi också beredda till. Vi har också en lagmotion om hur vi ser på den här saken.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson var inne på frågan om anställningstryggheten. Jag tänkte på att förvaltningschefen vid ÅHS sitter under viss tid och kan avsättas när som helst av styrelsen. Den här personen kommer då i en helt annan ställning än förvaltningschefen i liberalernas ”tappning”. Varför sätter då ltl Roger Eriksson dessa två personer i helt olika ställning gentemot varandra när det är fråga om anställningstryggheten?

     

    När liberalerna satt vid makten och vi behandlade den kommunala tjänstemannalagen hördes inte i beredningen överhuvudtaget landets största centralorgansation FFC, utan då valde liberalerna att avstå att höra centralorganisation. Ni är inte konsekventa på något sätt, kan man beskylla er för!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Uppsägningsgrunderna för ÅHS:s förvaltningschef känner jag inte till. Det har inte framkommit den här lagframställan. Vi protesterar mot att uppsägningsgrunderna under den här tiden, om man är anställd för fyra-fem år, det må vara, om förtroendet är förbrukat och de yttre omständigheterna kan vara det ena som jag nämnde i mitt exempel och så blir misstanken kvar.

     

    När det gäller det som ltl Henrik Lagerberg sade om den kommunala tjänstemannalagen när liberalerna satt vid makten måste jag säga att det ärendet känner jag inte till. Jag vet inte ens om jag var med i den här salen, men om det är såsom du beskriver det är jag inte heller nöjd med det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson medgav själv att hängav sig lite åt spekulationer, och det tyckte jag verkligen att han gjorde. Jag skulle vilja kalla det skrämselpropaganda det han bedrev, eftersom han kallade förändringarna i anställningstryggheten för uppluckring, urholkning och nedmontering och jag vet inte riktigt vad. Då vill jag ändå påminna om att det vi nu talar om är tjänstemän, för det första förvaltningschefen, som har ett arbetsgivaransvar, ett husbondeansvar och vi talar om avdelningscheferna, som också skall företräda arbetsgivaren. Det är inte lika med alla andra anställda. Jag tycker att det är ett stort fel om man nu försöker utbreda det till att handla om alla i förvaltningen. Man kunde gärna också tänka på att det finns krav som man med rätt kan ställa på de anställda och speciellt på dem som har ett arbetsgivaransvar – det är lite annorlunda.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det uttryck jag använde var enbart uppluckring, inte något annat. Det är just så jag ser på det, att nu går man på en viss nivå, enligt lantrådets vokabulär. Det är avdelningscheferna och förvaltningschefen. Då kan man fundera vad som är nästa steg. Jag beskrev det sluttande planet, att man luckrar upp det för ett visst antal tjänstemän och nästa gång kan det bli så och så beroende på vad den politiska makten vill. Det är det jag menar är risken och farozonen. Visst kan man ställa krav på anställda, det skall man också göra från landskapsregeringens sida, men tryggheten i att vara anställd, speciellt när det gäller förvaltningschefen, kan bli ifrågasatt när man på så här lösa grunder är anställd.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade är det viktigt att man också för en organisations skull skall kunna ställa krav på att det utförs ett gott arbete eftersom en enskild person kan göra att en organisation går lite på hälft. Därför är ledarskap så viktigt, därför är chefskap så viktigt ur arbetsgivarens synpunkt. Jag vill också erinra om att i det här fallet har de enskilda berörda hörts, åtminstone de som berörs mest i den här frågan. Frågan berör heller inte facken generellt, så jag tycker ändå man skall skilja på det här. Det är många gånger så att vi skulle behöva lära oss lite av den privata sektorn när det gäller krav på anställning, krav på resultat.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag håller också med ltl Gun Carlson att kravet på chefskap är stort och bör vara så, arbetsgivaransvaret är viktigt. Jag är själv offentligt anställd och chef för ett ämbete och jag vet hur svårt det kan vara många gånger. Det vi diskuterar här är grunderna för att bli av med chefskapsjobbet. Det nämndes att en enskild person i en organisation kan göra så att den inte fungerar; det kan också vara sant, men då ställer vi ännu högre krav på att chefskapet skall fungera, både det juridiska och det politiska.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson talade om det sluttande planet och att det rullar vidare neråt, nästa gång kan det gälla byråchefer osv. Jag kan för min del och på landskapsregeringens vägnar säga att vi kommer inte att gå längre när det gäller den här förändringen. Om liberalerna har sådana planer tycker jag att man skall redovisa dem här naturligtvis, för det intresserar nog förvaltningen att veta. Den här regeringen tänker inte göra några sådana förändringar utan det här är den nivå som vi har gått in för och det står vi fast vid.

     

    Fru talman!

    Viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget är också det att jag tycker att vi går ändå ganska varsamt fram, för förändringen att ta bort rätten till tjänstledighet för de ledande tjänstemännen, avdelningscheferna, förvaltningschefen och lagberedningschefen gäller inte nuvarande innehavare av tjänsterna. Detta kan vara en process som tar många, många år innan den är genomförd eftersom vi har duktiga innehavare på avdelningschefsplatserna och sådana som har många år kvar.

    Fru talman!

    Väldigt viktigt i bedömningen av lagen när den går vidare i olika instanser, laggranskning osv. är förutsägbarheten; de människor som i framtiden kommer att söka jobben som avdelningschef, förvaltningschef, lagberdningschef, de vet vilka villkor de ger sig in i och på vilka villkor de får de arbeten som de söker. Jag tror – det är en personlig reflektion – att det här är mera i takt med tiden än det system som vi har i dag. Jag tror att de människor som kommer att söka till förvaltningen om 5, 10, 20 år mera är intresserade av att jobba på den här sortens villkor, att man ställer starka krav, man jobbar och genomför vissa uppgifter och man får antagligen ganska bra betalt för det jobbet också, men man har en mindre anställningstrygghet i det här sammanhanget. Jag tror att det här är det som gör att offentlig sektor och privat näringsliv närmar sig varandra och att man har denna förändringsprocess igång tror jag faktiskt att gynnar framför allt offentlig sektor i förlängningen.

     

    Fru talman!

    Förutsägbarhet är viktigt, de kommande tjänstemännen vet vad de ger sig in i, de kommer att veta villkoren och det finns inget sluttande plan, åtminstone för den här landskapsregeringen. Liberalerna får tala för sig när det gäller den fortsatta verksamheten, om liberalerna kommer med i kommande landskapsregeringar.

     

    Fru talman!

    Revisionsbyrån sätts ur spel när det gäller EU-revisionen, om jag förstod ltl Roger Eriksson rätt, på grund av att det blir på något sätt mera beroende om man flyttar den från lantrådet till förvaltningschefen. Jag har svårt att tro att det blir så. Vi skall vara medvetna om att det har funnits diskussioner genom åren redan med dagens situation s.a.s. om det är rätt, men jag tycker faktiskt att det är mera befogat att ifrågasätta oberoendet såsom det är i dag med tanke på att revisionsbyrån är underställd lantrådet, som är en politiskt tillsatt person, än om det blir under förvaltningschefen, som ändå är en del av förvaltningen också. Vi är inne i en gråzon i dag och vi kommer att vara inne i en liten gråzon i framtiden också om vi fortsätter att arbeta på det här sättet, det blir varken bättre eller sämre.

     

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson tog upp också upp vilket pris är vi beredda att betala för att bli av med kanslichefen och hade en utläggning om detta med 24 månader. Jag kunde kontra med frågan: Vilket pris är liberalerna beredda att betala eftersom liberalernas förslag också är indragning av kanslichefstjänsten, inrättande av förvaltningschefstjänsten och inget annat alternativ föreslås där? Är det så att liberalerna vill gå ännu hårdare fram än vad landskapsregeringen gör? Vi försöker faktiskt fortsättningsvis hitta positiva lösningar när det gäller den här funktionen.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra att lantrådet lovar att man inte har tänkt gå vidare på det sluttande planet. Vi liberaler har inte ens tänkt starta det sluttande planet utan vi skall hållas på den nivå vi redan har. Det är viktigt med förutsägbarhet i förvaltningen, det står vi också bakom, men det här innebär att det inte blir så lätt att säga vad som kommer att hända i framtiden. Vi förstår att det här är en delreform och osäkerheten bland de anställda ökar ännu mera. När det gäller de politiska tjänsterna förvaltningschef, rättschef osv., som lantrådet nämnde, så jag själv skulle kanske vara intresserad av dem, men om det ser ut så här skulle jag vara direkt diskvalificerad i och med att jag är politiskt aktiv!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson är absolut inte diskvalificerad för att han är politiskt aktiv i dag. Välkommen att söka vilka tjänster som helst! Det går tyvärr inte att kombinera med att vara aktiv lagtingsledamot eller landskapsregeringsledamot samtidigt och det hoppas jag och tror att ltl Roger Eriksson och alla andra också har full förståelse för.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det var ju trevligt att höra att det ligger till på det viset. När det gäller revisionsbyrån sade jag att den kan sättas ur spel. Jag är inte säker på hur det kommer att gå, det är fråga om hur EU i Bryssel ser på den här saken, men det är i alla fall att risktagning, man öppnar en lucka som kan innebära en viss risk för det här. Det är också så med revisionsbyrån, att om förvaltningschefen, enligt 9 § skrider till åtgärder, så kan förvaltningschefen komma till att kanske någon ledamot har gjort något felaktigt och då kan landskapsregeringen säga, nej, du har icke vårt förtroende. Det är också en ologiskhet i det tredje lagförslaget.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag tror det är bra om lagutskottet tittar på detta om man känner en osäkerhet när det gäller de här frågorna. Det är bra om man reder ut och försöker bringa största möjliga klarhet i dessa frågeställningar. Jag tror att rent generellt är det väldigt bra om lagutskottet inhämtar lite information och kunskap från omkringliggande regioner också när det gäller hur olika regeringstjänstemän är anställda både väster och öster om oss. Det har nämligen skett en stark utveckling under åttio- och nittiotalet på dessa områden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Lantrådet säger att lagförslaget är förutsägbart. De kommande aspiranterna på de ledande tjänsterna i landskapsförvaltningen kommer att veta på vilka villkor man ger sig in på tjänsterna. Jag håller inte riktigt med; jag tycker att 11a § där uppsägningsgrunderna framkommer inte är klar. Var någonstans kan man läsa? Det hänvisas inte till på vilka grunder man kan ha godtagbara motiverade skäl till uppsägningen. Det kommer att vara ett godtycke som avgör huruvida man vill säga upp en ledande tjänsteman.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det är inte utan orsak som vi har valt dessa tre olika nivåer, om vtm Viveka Eriksson tar del av framställningen. Det är samma tre nivåer som man har valt på rikssidan och det är för att det skall finnas en bredare referensram och en bredare praxis än vad vi kanske kan skapa här på Åland när det gäller den här typen av tjänster. Därför har vi valt att ha det som grund när vi har lagt upp de olika nivåerna i vår egen förvaltning: förvaltningschef å ena sidan, avdelningscheferna å andra sidan samt övriga tjänstemän som den tredje kategorin. Jag är övertygad om att det kommer att utvecklas en praxis som är bra och så tydlig som möjligt. Man kan aldrig få en total tydlighet när det gäller den här typen av frågeställningar.

     

    Med förutsägbarhet, fru talman, menade jag just det att det finns en viss osäkerhet när man ger sig in i detta, man har inte samma anställningstrygghet som en normal tjänsteman har i dag, men däremot har man kanske andra fördelar eller möjligheter.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Lantrådet säger alltså att man kommer att utveckla en praxis. Det betyder att man på godtyckliga grunder kommer att, kanske ibland si och kanske ibland så, eftersom man har valt att inte på något sätt hänvisa till vare sig någon förordning eller någonstans där man beskriver uppsägningsgrunderna. Skall jag tolka det så när man har valt rikets system att vi på Åland skall gå till rikets statstjänstemannalag för att få klarhet i vad uppsägningsgrunderna skulle kunna vara beroende av? Borde vi inte ha det själva – om man inför en sådan här sak i en paragraf borde man också ha tänkt vidare. Man måste också tänka på rättssäkerheten för de kommande tjänstemännen som skall besitta dessa poster.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det är just därför som vi har valt dessa tre olika nivåer eftersom det finns tre motsvarande nivåer också i rikslagstiftningen och inom den förvaltningen och på det sättet är det inte så att vi tänker utveckla någon godtycklig praxis här utan det är precis tvärtemot, vtm Viveka Eriksson, att vi vill inte använda oss av godtycke, utan det är bra om man också kan ha en bredare referensram än den som vi själva skapar här på Åland. På det sättet tror jag att vi kan säkra att också våra tjänstemän blir behandlade på ett korrekt och rättvist sätt i enlighet med den lagstiftning som gäller här på Åland och i landet i övrigt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Lantrådet avslöjade sig själv när han i anförandet ställer frågan till oss liberaler om vi vill gå hårdare åt nuvarande tjänsteinnehavaren på kanslichefsposten än vad landskapsregeringen vill göra. Då avslöjar sig lantrådet och det blir uppenbart att det är enbart för att bli av med den här personen som han lägger förslaget på det här sättet. Ltl Roger Eriksson lyfte på ett tydligt sätt upp att det helt klart blir på det viset; eftersom uppgifterna för den nya förvaltningschefen skall vara exakt desamma som för nuvarande kanslichefen blir det med all sannolikhet fråga om en hel del pengar via ett domstolsförfarande då landskapet kan bli skyldigt att ersätta. Det här igen ett sätt att köpa bort en tjänsteman. Det förslag som vi har gett i form av lagmotionen är någonting helt annat. Det är skilda tjänster. Den förvaltningschef som vi föreslår är en annan förvaltningchef än den kanslichef som finns nu; nuvarande person har sin fulla möjlighet att söka någon av de tre olika tjänster vi har föreslagit.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag reagerade på det som ltl Roger Eriksson anförde och jag fick den uppfattningen att han ansåg att förändringsprocessen som vi är inne i skulle kosta åtminstone 22 månadslöner. För min del och för landskapsregeringens del är vi fortfarande inne på den linjen att vi skall hitta en annan lösning som är positivare för nuvarande tjänsteinnehavare så att man kan fortsätta på något sätt också inom landskapsförvaltningen i någon funktion som känns rätt och riktig.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Då blir det som lantrådet tidigare sade ännu märkligare. Det som liberalerna föreslår skulle kosta mycket pengar, men det som landskapsregeringen föreslår är bara en förvaltningschefstjänst – nu blir det helt klart här att det finns andra, dolda, eventuella tjänster som ingen vet vad är, men som skall konstrueras för att den här konstruktionen skall kunna gå igenom!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Ingenting skall konstrueras för att den här framställningen skall gå igenom. Framställningens öde är beroende på om det finns en majoritet här i lagtinget eller inte som kommer att godkänna den. Men, fru talman, vi har försökt föra en sådan personalpolitik att vi också tar hand om dem som har jobbat och jobbar inom förvaltningen på ett så bra sätt som möjligt och det gäller också den nuvarande innehavaren av kanslichefsfunktionen. Det är både vår formella skyldighet och vår personalpolitiska skyldighet att försöka hitta också där en långsiktig lösning. Om vi lyckas återstår att se och i så fall återkommer vi till lagtinget med framställningar i det ärendet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

    Fru talman!

    Jag har lyssnat och tagit del av det som har sagts här under den ganska långa debatten i dag och jag har tagit fasta på några saker som jag skulle vilja kommentera.

     

    För det första ställer jag mig frågande till, t.o.m förvånad, att man anser att framställningen skulle föra politik in i förvaltningen. Vår förvaltning har och har alltid haft, vad jag kan säga, att tjänstemännen har en dubbel uppgift, de skall fungera både som myndighetsutövare men sedan har de också ett utvecklingsarbete att bedriva. Det här är vardagen för de allra flesta tjänstemän här i huset, åtminstone de som är föredragande. När det gäller utvecklingsarbete är det handlingsprogram och budget som skall förverkligas. Om detta skall fungera på ett bra sätt så att alla vet åt vilket håll man skall och hur man skall arbeta, så är det mycket viktigt att man har en förvaltningschef som är tydligt chef för hela centralförvaltningen och som är överordnad alla avdelningschefer. Jag tror att det var vtm Viveka Eriksson som sade att framställningen bara förtydligar att det finns en överordning och underordning; som sades är det ett väldigt viktigt förtydligande men också en förutsättning för att det här skall fungera på ett riktigt bra sätt.

     

    För att det skall finnas ett gott och fungerande ledarskap som tryggt och tydligt skall föra förvaltningen framåt mot uppställda målsättningar, så räcker det inte, som jag såg att det står i liberalernas lagmotion att man har erfarenhet av ledarskap, utan vi har i landskapsregeringen ansett att det är viktigt att man har en dokumenterad förmåga, alltså att man faktiskt har en skicklighet att hantera människor, man är skicklig på relationer, man har en god social kompetens, man behöver kunna visa att man kan det för att kunna få det här jobbet.

     

    Så till diskussionen om lojalitet. Lojalitet handlar inte om politisk åsikt, utan lojalitet handlar om att arbeta i handlingsprogrammets riktning och att förverkliga budget.

     

    Det gäller att driva på inom förvaltningen och därför är det så viktigt att man skiljer på om man är politiskt tillsatt eller om man sitter på förtroende. Som jag sade tidigare i ett replikskifte så förstår jag inte riktigt hur ett ledarskap utan förtroende skulle fungera. Jag tror inte att det ens finns ett sådant. Det finns ingen motsättning i att man, då man fungerar som en ledare som har styrelsens förtroende, inte skulle kunna ge korrekta bedömningar om vad som är juridiskt rätt och inte rätt. Jag ser inte motsättningen överhuvudtaget. Det är viktigt, och jag ser mig tvungen att ytterligare en gång betona, att våra tjänstemän fortsättningsvis har sitt tjänstemannaansvar. Det är viktigt för oss att våra tjänstemän balanserar upp våra politiska idéer, kommer med alternativ och, som jag också har sagt tidigare, det är helt okej att ha en avvikande åsikt.

     

    Vi strävar inom landskapsregeringen inte efter att få följsamma tjänstemän,  utan självklart, vi vill göra rätt och vi vill göra bedömningar utgående från underlag så att vi kan fatta korrekta beslut. Med detta förslag vill vi utveckla en effektiv förvaltning.

     

    Jag har också hört helt för mig främmande tankar om att släktskap, partibok och liknande saker har lagts fram här. Jag tror inte att man kan ta fram ett exempel där man skulle ha anställt någon människa efter släktskap eller partibok, utan när vi anställer, åtminstone gäller det vårt parti; under alla dessa år som vi har varit makten kan jag garantera att det aldrig har frågats efter någonting sådant utan det handlar nog om vilken kompetens man har. Som jag redan sade i mitt tidigare anförande finns det i den här förvaltningen människor som tillhör samtliga politiska fraktioner som finns representerade här i lagtinget och det tycker jag är en rikedom. Det hoppas jag också att liberaler och obundna, om ni någon gång kommer till makten, fortsätter med den traditionen.

     

    När vi diskuterar de obundnas syn på reformen och också hur reformen skulle se ut tycker jag att det är väldigt viktigt att för att man skall kunna utveckla en förvaltning måste man också våga göra förändringar. Om jag har tolkat Obunden Samling rätt skulle man vilja ha en reform som endast skulle pytsa på med en förvaltningschef helt enkelt; man vill ha kanslichefen kvar i dag som en chef för kansliavdelningen och sedan vill man ha en förvaltningschef till. Vi har tyckt att det inte har varit det rätta att bara gå en sådan väg utan vi vill utveckla och ha en förvaltningschef och vi har sett att det finns utrymme också för att vara avdelningschef för kansliavdelningen, dock utan byråchefsansvar.

     

    Viktigt att lyfta fram är det som kom fram tidigt i debatten och som också har kommit fram i olika anföranden, nämligen att vi borde vid uppgörandet av framställningen ha lyssnat på olika grupper. Jag tycker att ni som har framfört det har rätt, det är en svaghet att vi inte har hört facken. Jag kan tala om att personalen har varit kontinuerligt informerad i processen. Jag vet inte om man kan kalla det för ett regelrätt hörande, för jag tycker att man i en sådan här framställning, som är ett så klart och tydligt politiskt förslag, så skulle jag inte ens vilja tvinga fram personalens åsikt utan vi har informerat dem om att så här tänker vi göra och jag tycker att det känns rätt att göra så. Det finns som sagt fog i kritiken att man skulle ha hört facken, men däremot har alla berörda varit informerade och man har också läst och tagit del, åtminstone om man har varit på avdelningschefsnivå så har man också fått förslaget i sin hand och man har kunnat följa med utvecklingen. Men min bedömning är att skulle man ha velat rådfråga facken osv. hade man haft sin fulla möjlighet till det. Jag har i alla fall förstått att lagutskottet kommer att höra facken och det tycker jag är bara bra. Personalen har åtminstone varit informerad, men vi har som sagt inte begärt eller krävt att man på det sättet skall ta ställning.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Ledamoten Britt Lundberg tar upp detta med dokumenterad förmåga att leda arbetet och säger att man skall kunna visa att man kan leda samt att det är viktigt med social kompetens. Jag frågar mig vilka mätinstrument som landskapsregeringen tänker använda. Många människor har på papper ledaregenskaper, men jag tycker att ledamoten Britt Lundberg talar om någonting vidare. Ledamoten Britt Lundberg säger också att man anställer personal på kompetensgrunder. Det vi kritiserar är uppsägningsgrunderna, som inte baserar sig på kompetens utan faktiskt,  kan man tolka det, om man så vill, att det finns en öppning här för ett visst godtycke. Därför mina reflektioner: vilka grunder kan vara uppsägningsgrunder i framtiden? Kan det t.ex. vara just sådant som har förts fram i debatten under dagen? TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    När det gäller dokumenterad förmåga, som det står i framställningen, så tolkar jag det som att man skall till skrift, man skall alltså ha arbetat tidigare, det skall inte vara den första arbetsplatsen, utan man skall ha arbetat tidigare men också ha det styrkt att man har fungerat på ett bra sätt som ledare och lett ett större antal människor, gärna en grupp större än en. Det är min tolkning av lagen. Säger man bara att man har erfarenhet av ledarskap kan det verkligen ha gått dåligt, så när man får in referenser och också gärna skriftliga intyg och det är så viktigt med betoningen på ledarskap så det kommer man nog i både intervjuer och i referensarbetet osv. att lägga stor vikt vid och det kommer också att ge många poäng och vara en grund för att man överhuvudtaget skall vara kompetent för tjänsten.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Men ledamoten Britt Lundberg var inne på en mycket vidare tolkning därför att man skall kunna visa att man kan leda och man skall ha social kompetens. Till pappers kan man förstås ha dokumenterat att man har lett en förvaltning eller att man har lett någon form av organisation, det behöver inte alltid säga så mycket, utan det är just den praktiska hanteringen som är väldigt viktig. Jag ser faktiskt inte så stor skillnad på detta med dokumenterad och erfarenhet. Står det i lagen att man skall erfarenhet av ledarskap så förutsätter man nog att man får någon form av referenser på personen i fråga.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Men vi har velat lyfta fram att det här är en så väldigt viktig del. Vår förvaltning behöver det här och därför har vi skrivit just ”förmåga”, och är man en förmåga är det någonting positivt, alltså att man har skött det på ett bra sätt, man har inte bara erfarenhet utan man har verkligen en förmåga.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Ledamoten Britt Lundberg sade ungefär att det vore bra om liberalerna bl.a. fortsätter traditionen att anställa personal utöver hela partifloran. Det är så vi har gjort; enligt det system som gäller ännu i dag har vi varit med i regeringar och gjort precis på det viset. Men den traditionen bryts nu genom att man går in för ett annat system. Visst måste ni väl erkänna att det är självklart på det viset om uppsägningsgrunden kan vara rent allmänt att man skall ha landskapsregeringens förtroende, man kan hitta på vilka skäl som helst under det. Det kommer självklart att styra anställandet också. Nog blir det på det viset att en sedan tidigare kanske aktiv centerpartist, socialdemokrat eller fs:are kommer att ha något bättre möjligheter än kanske en tidigare politiskt aktiv liberal att bli anställd på en sådant här post. Visst är det så!

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Kanske det är så med liberalernas sätt att se på det här! Men för mig är det åtminstone en väldigt stor skillnad mellan om man har ett förtroende eller om man är politiskt tillsatt. Det här handlar inte om ens politiska åsikter eller om ens partibok eller om ens släktskap, som det var någon som nämnde tidigare, utan det här handlar om man arbetar i den riktningen som står i handlingsprogrammet, om man tar fram de juridiska dokument som behövs för att ge en god grund för den fortsatta behandlingen osv. Det handlar om att man skall arbeta i den riktningen som handlingsprogrammet anger och då har man ett förtroende. Jag vet, som sagt, fortsättningsvis inte hur ett ledarskap utan förtroende ser ut. Det kan inte gå att bedriva ett gott ledarskap utan att ha förtroende, men däremot går det alldeles utmärkt att ha en annan politisk åsikt och ändå driva ett arbete mot ett mål med förtroende.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Ledamoten Britt Lundberg säger om man arbetar på ett visst sätt eller inte gör det, men det kommer först efter att man har blivit anställd. Frågan är vilka bedömningsgrunder man har innan man anställs och då hävdar jag bestämt att om man inför detta kommer en centerpartist, en sosse och en fs:are att ha större möjligheter än en tidigare aktiv liberal att bli anställd. Det är nog självklart för oss allihopa.

     

    Så till en helt annan sak. Personalens möjligheter att vara med i processen för att ta fram förslaget. Enligt de uppgifter som vi har, efter höranden, så är det på det viset att utkast i ett tidigt skede av behandlingen har avdelningscheferna, också andra, kunnat ta del, men inte det slutgiltiga förslaget, där möjligheterna att avskeda avdelningscheferna också finns med. Det som ledamoten Britt Lundberg tidigare sade om personalens medverkan är inte helt korrekt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    När det gäller att anställa en förvaltningschef – om den här landskapsregeringen får sitta vid makten – kommer det att handla om kompetens och ledarskap. Om sedan liberalerna tycker att det skulle vara bra att ha tagit med en politisk bedömning i det kommer vi absolut inte att göra det, och det står ingenting om det i lagstiftningen. Anställer vi en förvaltningschef så kommer vi att följa de kriterier som står i förslaget till lagstiftning: kompetens och ledarskap. Ledarskapet hör till en viktig del av kompetensen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Med god tro och stora fötter kan man gå på vattnet, brukar man säga! Det är bra att ledamoten Britt Lundberg tror på förslaget. Minister Lundberg säger att vi obundna vill ”pytsa på med en förvaltningschef”. Det handlar inte om det utan det handlar om det reella behovet som förvaltningen har. Man kommer att komma till det att skall man ha en förvaltningschef av den här modellen måste man också ha en chef för kansliavdelningen som sköter vissa funktioner, framför allt därför att förvaltningschefen kommer inte att vara närvarande i förvaltningen hela tiden, om förvaltningschefen skall sköta de externpolitiska uppdrag som självstyrelsen har fått alltmer. Samma problem kommer att kvarstå med den här modellen; annars måste man göra avkall på just den verksamheten, och det vill vi inte heller. Man kommer att komma fram till att vi har rätt, men som framställningen nu är upplagd och som den bakomliggande situationen är kan man inte göra som man borde göra.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Det är på ett sätt två separata frågor. Det handlar i första hand om betoningen på att vi behöver ett fungerande ledarskap inom förvaltningen, vi behöver en person som är överställd, som tar ansvar över hela centralförvaltningen, vi behöver en person som är chef över de andra avdelningscheferna osv. Att sedan kansliavdelningen skulle behöva en helt separat kanslichef kan man tycka, men det är i det här skedet -  tyckte vi i alla fall – att gå för långt att direkt skapa två tjänster. Självklart skall kansliavdelningen ha ett gott ledarskap, men, om man tar bort alla de byråchefssysslor, alla de föredragningar som finns i dag på kanslichefen, så tror vi att förvaltningschefen skall kunna fungera som chef för kansliavdelningen eftersom förvaltningschefen och också kansliavdelningen långt har väldigt mycket stabsfunktioner som passar väl ihop. Därför valde vi att förvaltningschefen också kan vara chef för kansliavdelningen. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    För att få ett fungerande system kan inte rättschefen sitta på politiskt förtroende. Det har vi hävdat tidigare. Hade man kanslichefen kvar eller en kanslichefsfunktion kvar så kunde den vara rättschef och då skulle problemet vara löst; då kunde man kanske ha en förvaltningschef, kanske t.o.m. med det här förtroendet. I stället borde man ha funderat på att införa resultatansvar för att öka den politiska kontrollmakten; samtidigt kunde allt detta finansieras genom att man tar bort lex-Gunnar, man tar bort ersättarna från lagtinget och tar den modell som vi förespråkar. Då skulle det här bli kostnadsneutralt på riktigt, för det kommer bort sju lagtingsarvoden och man kanske behöver använda fem av dem, så man sparar t.o.m. fast man får en förbättrad förvaltning. Därför borde också det ha varit med nu. Då skulle förvaltningschefen kanske vara en av dem som jag föreslår : landskapssekreterarna, som skulle kompletteras med kanske en per parti till, så att man skulle få avlastning för ministrarna och att inte ministrarna skulle lida av tidsbrist när det gäller det övergripande politiska arbetet.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Den diskussion som vi också har haft i en parlamentarisk grupp där vi båda har varit representerade och där vi långt kom till den ohållbara situationen för ersättarna och att man skulle kunna utveckla den på ett bättre sätt är intressant och kan delvis höra till den här debatten, men det viktiga är nu att man får ett gott ledarskap inom förvaltningen och en kommunikation uppifrån och ner. Detta får vi inte med hjälp av politiska tjänstemän på det sätt som ltl Danne Sundman nu förespråkar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    På det demokratiseminarium som landskapsregeringen anordnade i höstas var det en sak som fastnade speciellt hos mig och det var professor Drude Dallerup som sade att demokrati är samtal, och samtal är tvåvägskommunikation. Det är landskapsregeringens skyldighet att ta oppositionens oro på allvar och jag tycker att det är slående att hur rättskaffens man än anser sig vara så tycker jag att landskapsregeringen har svårt att se sammanhang och ta hela frågan ur ett helhetsperspektiv – det tycker jag är allvarligt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår inte riktigt var ltl Katrin Sjögren ville komma med den här diskussionen kring samtal. Självklart lyssnar regeringen på vad oppositionen säger. Att oppositionen sedan till vissa delar för en propaganda och kanske också för den här frågan mycket längre än vad vi själva gör i lagstiftningen tycker jag att vi har rätt att påepeka och lyfta upp.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Lundberg anser sig ha tolkningsföreträde när oppositionen bedriver populism och propaganda. Jag tycker också man skulle kunna försöka hålla diskussionen på en principiell nivå.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Det är inte att ta sig något tolkningsföreträde när man kommenterar det som andra säger i debatten och det är självklart att jag inte tänker gå och fråga liberalerna om jag får säga att jag tycker ni går för långt att det här är skrämselpropaganda, utan jag anser att jag i ren demokratisk anda borde ha den rätten.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Vtm Viveka Eriksson:

    Talman!

    Först till den sista debatten. Läser man framställningen kan man utläsa vissa saker ur själva lagtexten, men det finns väldigt långtgående resonemang också i motiveringen som vi har dragit våra slutsatser av. Därav kan vi också bl.a. läsa in att det finns en åsikt om att också tjänstemän skall arbeta politiskt, och det vill vi varna för, vi vill ha en klar skiljelinje mellan tjänstemän och politiker i förvaltningen.

     

    Jag hade flera frågor som aktualiserades av lantrådets inlägg. Diskussionen kommer ju att fortsätta på onsdagen då lagmotionen antagligen tas upp till behandling och flera av de frågor som jag ville diskutera med lantrådet tror jag att jag sparar till onsdagen.

     

    Den enda fråga jag nu vill ventilera gäller frågan om huruvida det skulle krävas kvalificerad majoritet och på vilka grunder landskapsregeringen bedömde att man inte tog upp lagen om landskapsregeringen som alltså kräver kvalificerad majoritet. Det som förvånade mig var det – jag hoppade lite till – att lantrådet stod här och sade att man valde bort att öppna den lagen därför att man insåg att det kommer att krävas kvalificerad majoritet och att man då kanske inte skulle få igenom det i lagtinget. Jag hoppade till därför att jag tycker att när det är en så ingripande sak i förvaltningen bör man verkligen försöka hitta en så bred majoritet som möjligt bakom. När jag pratar om att det griper in i förvaltningen handlar det just om att vi ser det som att man börjar  ompröva tjänstemannarollen – det är ingripandet. När vi tittar tillbaka i handlingar kan vi konstatera att alla sådana här stora reformarbeten har diskuterats ofta i parlamentariska kommittéer, inte alltid, men man har haft breda diskussioner. Lantrådets företrädare, tidigare lantråd, har lagt sig noga vinn om att se till att man har bred majoritet i lagtinget bakom viktiga förändringar. Därför förvånar det mig att vårt lantråd i dag säger att man valde bort att ta med lagen om landskapsregeringen just för att den kanske faller i lagtinget!  I stället borde lantrådet ha kontaktat oss i oppositionen och fört en diskussion, dragit in oss i den här diskussionen, oss, och som vi har påpekat många gånger tidigare, också andra grupper.

     

    På den här punkten är jag inte riktigt nöjd med lantrådets förklaring och jag vidhåller att det är oerhört viktigt att lagutskottet ser på det här: förutsätter just den här delegeringen, som anges i de allmänna motiveringarna, att man också öppnar landskapsregeringslagen, då måste man ta in också den lagen i den här reformen. Det blir lagutskottets sak att granska detta.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Som lantråd har jag gjort den bedömningen att det är nödvändigt att vi får reformen genomförd inom en så snar framtid som möjligt och att den kan behandlas i lagtinget på ett normalt sätt med det majoritetsbeslut som finns. Jag tror att det är en effekt av det parlamentariska systemet att jag också måste göra mina bedömningar när jag är lantråd: är det här en sådan reform och sådana förslag som vi kan diskutera med oppositionen och som det finns utrymme för kompromisser och förhandlingar kring eller är det det inte eller finns det alternativa sätt att komma fram? Mitt primära ansvar är att se till att vi har en så effektiv och välordnad förvaltning som möjligt. Det är mitt ansvar gentemot ålänningarna. Då har jag gjort den bedömningen att den politiska situationen är sådan nu i lagtinget att det antagligen kommer att bli fördröjningar om man skulle försöka hitta en ännu bredare lösning än den som landskapsregeringen i sig själv representerar. Min åsikt och landskapsregeringens åsikt är reformen är tillräckligt långtgående i det här skedet. Man skulle ha kunnat dra in lagen om Ålands landskapsregering också och gått ännu längre i dethär arbetet, men vi valde att inte göra det den här gången. Det kommer säkerligen flera reformer; nästa landskapsregering efter nyval kommer antagligen också att ha åsikter, för vi lever i en dynamisk situation där vår förvaltning hela tiden behöver lite utvecklas och förbättras för att kunna fungera så bra som möjligt. Men vi diskuterade den här saken i landskapsregeringen och vi kom gemensamt fram till att nu lägger vi den här reformen på den här nivån så att den klarar normalt enkelt förfarande i Ålands lagting. Det är de bevekelsegrunder vi har haft för att gå fram på det här sättet.

     

    Debatten som fördes här i onsdags och i dag tar vi till oss i landskapsregeringen och jag tror alldeles säkert att lagutskottet tar den till sig också och det kommer säkerligen att förekomma ett ganska brett hörande i samband med genomgången av lagstiftningen i lagutskottet. Jag hoppas och utgår från att vi alla är kloka och intelligenta människor som försöker göra det bästa och om man ytterligare kan förädla den här produkten med den kunskap man får under hörandet är det naturligtvis bara bra.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman! Om avsikten med framställningen är att man skall reformera förvaltningen på ett sådant sätt att man kommer till rätta med problem och på ett sådant sätt att det är hållbart på sikt, så måste det få ta lite tid. Men varför har landskapsregeringen så bråttom i så fall? Varför inte under moget övervägande fundera ut hur man reformerar förvaltningen? Ja, då är det väl så som flera här har sagt att det som är väldigt brått här är att man ändrar på kanslichefstjänsten.

     

    Lantrådet Roger Nordlund, replik:

    Fru talman!  Det är min och landskapsregeringens uppfattning att det är viktigt att vi så snart som möjligt kan komma fram till en ny situation där vi har en funktion som förvaltningschef ja, det är sant, men det är också viktigt att vi försöker leva upp till det som jag uppfattar att en bred grupp här i lagtinget vill åstadkomma, nämligen att rätten till tjänstledighet för avdelningschefer skall begränsas. På det här sättet gör vi ett paket som är bra och det är viktigt att det kommer i god tid före nästa val så att alla vet vad som gäller så att det finns en förutsägbarhet också i det här sammanhanget.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman! Lantrådet har ett ansvar att se till att vi när vi reformerar förvaltningen det faktiskt är hållbart, att det är ett bra steg framåt vi tar. Då hjälps det inte, då måste man låta det ta en viss tid, man måste låta alla olika grupper, alla olika åsikter föras in i en sådan här reformprocess. Det är det där som jag tycker att lantrådet och landskapsregeringen slarvar bort processen bara för att man är så angelägen om en enda punkt. Man kanske skulle ha tagit den tid som behövs för att också diskutera med parlamentet för att kanske få en kvalificerad majoritet så att man skulle kunna göra en helhetsreform.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Vi har sett och tagit del av liberalernas lagmotion som ligger på våra bord i dag och i själva kärnfrågan verkar vi att ha exakt samma uppfattning, att kanslichefsfunktionen dras in, det bildas en ny funktion som förvaltningschef. Det som vi däremot inte i landskapsregeringen har ansett vara möjligt i det här läget är att inrätta en separat funktion som rättschef och informationschef. Alla de här sakerna vill jag försäkra, vtm Viveka Eriksson, har varit under diskussion under hela beredningen som har pågått ända sedan månadsskiftet april-maj i samband med att rambudgeten förelades lagtinget för godkännande. Vi har fört ingående diskussioner med lagberedningen och lagberedningen har diskuterat med berörda funktioner inom förvaltningen, så jag vill påstå att det har varit ett mycket stort tänkande bakom det här och det har funnits förslag som sedan har förkastats och så har man börjat på nytt i den här processen, en normal beredningsprocess där man testar olika modeller och sist och slutligen är det den här modellen som vi har fastnat för i landskapsregeringen: det är den här nivån som vi går fram med nu till Ålands lagting och ber om godkännande för.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Johan Ehn:

    Fru talman!

    Eftersom jag satt talman vid tillfälle när de obundnas gruppordförande ltl Danne Sundman var uppe och höll ett anförande angående de obundnas syn på förslaget till förvaltningslag kunde jag inte replikera och vill därför nu delge mina kommentarer på hans anförande i ett anförande i stället.

     

    Det som slår mig när jag lyssnar på ltl Danne Sundman är att tidigare har ltl Danne Sundman vid många tillfällen liknat Åland vid ett företag; han har pratat företaget Ab Åland och att det då skall styras på ett sätt som liknar på det som vi har ute i näringslivet. Sedan uppfattar jag ltl Danne Sundmans anförande – det kan hända att jag har fel – att mycket av kritiken går ut på att man nu sätter ett förtroende mellan styrelse och det som jag ser som VD då i företaget Ab Åland, alltså förvaltningschefen. Det skulle vara lite intressant att höra vart den här dimensionen försvinner när vi diskuterar ledningen av landskapet Åland. Det har vid många tillfällen, och där har ltl Danne Sundman och jag likartade åsikter,  från honom framförts att vi måste tänka i företagsvärldens termer och i företagsvärlden när vi ser på hur ett samhälle skall skötas, dvs. det skall vara effektivt, det skall vara kostnadseffektivt osv. Det var den ena saken som jag hakade upp mig på i anförandet.

     

    Det andra var att genom den här reformen säger ltl Danne Sundman att insynen i beslutsfattandet skulle minska. Det exemplifieras sedan inte desto vidare utan det blir en sak som blir hängande i luften s.a.s. Vad är det då som gör att insynen i beslutsfattandet med föreliggande förslag skulle göra att insynen minskar? Jag förstod att man hängde upp det på någonting utgående från att rättschefen inte var en fristående del och framför allt att den satt på ett politiskt förtroende, men fortsättningsvis hänger det lite i luften på vilket sätt som insynen i beslutsfattandet skulle minska.

     

    Det blir ännu mera oklart var de obundna står sist och slutligen på det sättet att man säger att man är positiv till tidsbundna anställningar. Som jag läser det är man positiv också till att säga att en tjänsteman kan anställas för en viss tid och när det tjänstemannaförhållandet går ut vid den tiden finns det ingenting som säger att man kommer att få en fortsättning. Men det blir för mig samma sak som att man då provar förtroendet för tjänstemannen. I det läget checkar man av huruvida man tycker att tjänstemannen har landskapsregeringens förtroende och väljer då att antingen återanställa eller så väljer man att icke återanställa. Enda skillnaden mellan att skriva in som landskapsregeringen gör i sitt förslag att man ständigt och jämt skall ha förtroendet är att man drar ut på det här i stället – just det som också ltl Danne Sundman har kritiserat landskapsregeringen för att ha gjort. På det sättet tycker jag också att det blir något oklart.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    Vtm Johan Ehn säger att jag brukar prata om Ab Åland, det brukar jag inte göra, jag tror att jag aldrig har nämnt den terminologin. Jag ser inte Åland som ett aktiebolag; i så fall måste man se det som så att det finns i aktiebolaget ca snart 27.000 aktier, och alla aktieägares intressen skall tillvaratas! Man kan inte förenkla det när det gäller att styra ett samhälle som att styra ett aktiebolag där det är så att vinnaren tar allting, majoriteten bestämmer, det ser vi i flera åländska aktiebolag. Det är alltså en för förenklad modell; däremot kan man ta många ingredienser från näringslivet och effektivera det politiska livet med dem, men just till den här delen kan man inte göra det.

     

    Detta för mig in på nästa punkt som ltl Danne Sundman tog upp, att insynen minskar. Jag tror att om man har tjänstemän som sitter på politiskt förtroende är de inte lika benägna att ge information och upplysningar till främst oppositionen, kanske också till allmänheten och till massmedia. Det här kan vara en hypotetisk situation, men jag tror att möjligheten är mycket större när man har s.a.s. ett nära förtroende. Man är rädd för att lämna vissa upplysningar för att det kanske kan uppfattas som att man går emot sin regering och så får man kanske sparken i sista ändan. Vi har under min tid sett flera exempel på där tjänstemän har gått emot politiker också i jobbiga politiska frågor; det kanske man inte skulle ha vågat då, man skulle inte ha vågat hålla med oppositionen på samma sätt. Det här är, som jag sade i mitt tidigare anförande, ett steg tillbaka till det vi hade före parlamentarismen, nästan rakt av. Den enda skillnaden var att då var lantrådet tjänsteman och var förvaltningschef egentligen; nu blir det en förvaltningschef som är s.a.s. fast i regeringen och i praktiken i lantrådets klor som precis gör som lantrådet säger. Det beror precis på vad vi får för regering i framtiden. Det här systemet kan fungera jättebra också, det skall sägas, men jag har vissa farhågor att man kan överutnyttja det för att driva politik på ett icke rättssäkert sätt. Vi har hört från framstående företrädare i landskapet att det är bara jobbigt med lagarna som vi måste följa, man gör på ett annat sätt i stället.

     

    När det gäller att det är okej med tidsbundna anställningar sade jag i mitt anförande att vi tycker så. Där kan man ha för det första olika längd på förhållandena; första gången det prövas är det på ett visst sätt och andra gången på ett annat sätt så att man får en längre tid. Varför jag föredrar det framom det föreslagna sättet att ha förtroende är att det blir kontinuitet i det på det viset att om vi skall byta regering fyra gånger på fem år och så tar varje regering en ny förvaltningschef som sin förvaltningschef så blir det ingen kontinuitet i förvaltningen. Då blir det etter värre än vad det påstås vara i dag! Därför tycker jag att det är bättre att ha t.ex. på fem år; om man säger att det är fyra års valperioder skall det överlappa, det är bara vart tjugonde år som det råkar sammanfalla med val och därför är det bättre än att ha den här graden av förtroende.

     

    När det gäller de olika graderna som har beskrivits som kommer från statsförvaltningen så den grad av förtroende/anställningstrygghet som man nu föreslår för förvaltningschefen är lämplig om vi här skulle ha vad man i Finland och Sverige kallar statssekreterare eller ministers specialmedarbetare, uttryckligen sådana som sitter på förtroende, då är den helt okej, då är den att föredra framom tidsbundet. Om man skulle införa landskapssekreterare kan man inte ha sådana som sitter längre än regeringen utan de måste sluta samma dag och likadant om man skulle ha någon typ av politiska tjänster. Men det man nu föreslår som förvaltningschef är en sådan tjänst som egentligen borde ha det förtroendet fast man har funktioner på den som inte fungerar med den grad av förtroende. Det är så man måste så och det var så jag också sade i mitt anförande.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Det kan hända att mitt minne sviktar, men det skulle vara intressant att gå tillbaka i stenografiska protokoll och titta på det här med diskussionen kring Ab Åland. Jag tycker själv att det är en bra bild av hur man ändå kan, precis som ltl Danne Sundman är inne på, beskriva förvaltningen av också offentlig sektor. Det är naturligtvis så att man inte kan ta modellen rakt av, men jag tycker ändå att det har varit en beskrivande benämning som jag tycker mig ha hört att ltl Danne Sundman har sagt, men det kan hända att jag har fel där.

     

    Vad gäller insynsfrågan vet jag inte om vi fick desto mera svar på vad ltl Danne Sundman menar mer än att det är en hypotetisk fråga att man kanske inte vågar gå ut och berätta osv. Jag ser inte det där som ett insynsproblem. Insyn är att förvaltningen skall vara öppen så att var och en av oss kan komma in och se vad det är som pågår där. Jag ser inte att den lagen på något sätt slår fast den möjligheten för vare sig medborgare eller opposition osv. I så fall begår man rena rama lagbrott, och det uppmanar definitivt inte den här lagen till.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    När det gäller att insynen minskar så har vi sett att om det kommer en minister som är väldigt tydlig med att tjänstemännen inte skall förse oppositionen med information – vi har sett sådana exempel ganska nyligen – så är tjänstemännen rädda att göra det, de är rädda att komma med på möten osv. Det är som vtm Johan Ehn säger helt förkastligt, för det är fullständigt offentligt det som man gör när ärendena är beslutade och färdiga.  Vi har också sett problem att få offentliga handlingar osv. Det har dock blivit bättre. Jag jagade i flera år offentliga handlingar när det gäller ett visst ärende som jag sedan fick. Problemet kan eskalera om man får en tjänsteman som känner att man är väldigt hårt kopplad till regeringens förtroende; då vågar inte den tjänstemannen förse oppositionen med känslig information, jämfört med om tjänstemannen sitter tryggt och vet att man kan göra det här och det är rätt ur rättssäkerhetssynpunkt att göra det. Därav mina farhågor att det kan bli en försämring till den delen.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    För min del tycker jag att ltl Danne Sundman blandar äppel och päron. Han blandar ihop det som gäller öppenhet och korrekt förvaltning med ett sätt hur man har förvaltningen organiserad. Jag för min del ser inte att den här på något sätt skulle leda till att man sluter fast förvaltningen, utan snarare är det på det sättet att fortsättningsvis skall man följa de lagar och de bestämmelser som finns. Sedan kommer det insinuationer om att så skulle ha skett. Det får kanske stå för ltl Danne Sundman själv i så fall att det skulle ha skett att man har försökt mörka information. Det framhärdas fortsättningsvis att regeringsbyte alltid är liktydigt att vi får en ny förvaltningschef. Så är ingalunda fallet eftersom det som vi försöker säga i förslaget är att man sitter inte på det politiska förtroendet, utan förtroende för det arbete man utför.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det blir nog så i praktiken att man utnyttjar chansen att byta förvaltningschef. Det verktyget ger vi framtida regeringar. Säg att det har varit en regering med tydlig vänsterprofil och så bestämmer folket att nu skall vi byta lagting och det blir en stor högermajoritet, det blir tydliga block, inte några regnbågsrödgrön röra som vi har nu! Nog tror jag att om den förra regeringen har anställt en förvaltningschef tar tillfället i akt att byta eftersom förvaltningschefen enligt framställningen skall vara den som driver igenom politiken och då är den personen bränd av tidigare politik. Inte kan man byta uppfattning hur som helst, även om vi har sett att de i regeringen ingående partierna byter uppfattning friskt! En förvaltningschef kan inte fungera på båda ytterligheterna när man fungerar på ett politiskt mandat, så det blir i praktiken så att man byter

    ut förvaltningschefen när man byter regering. Gör man det fyra gånger på fem år blir det ingen kontinuitet inom förvaltningen, vilket sedan drabbar förvaltningen i övrigt eftersom förvaltningschefen har bl.a. rättschefsfunktionen på sig.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Om man tillåts skämta lite så här i debattens slutminuter så är det så att ltl Danne Sundman flera gånger har återkommit till att det har varit fyra regeringar på fem år och att det skulle vara ett dåligt exempel på hur mycket det kan förändras med tanke på förvaltningschefen. Men han glömmer att berätta att det har varit samma lantråd i sex år, så den förvaltningschefen kanske skulle ha suttit ganska säkert i varje fall!

     

    Fru talman!

    Jag tog till orda för att försöka svara på några av ltl Roger Erikssons frågeställningar som han tog upp senast i debatten. Ltl Roger Eriksson tog bl.a. upp frågan om beslutsnivåer som inte är ändamålsenliga och i vissa fall t.o.m har lett till oklarheter, rättsosäkerhet, som vi skriver i vår framställning. Det här har att göra med att det blir att fatta beslut om behörighetskraven med två olika beslut. Först ett på enskild föredragning när man inrättar en tjänst och sedan skall det ytterligare tas upp en gång till i förordning. Vi försöker förenkla det här så att det skall räcka med ett beslut där. Det är ett exempel på den här saken som vi tycker att är lite krånglig i dag och som vi kan göra lättare.

     

    Fru talman!

    Ltl Roger Eriksson tog upp frågan om lojalitet. Vi skrev att förvaltningschefen skall vara hundraprocentigt lojal och då frågade ltl Roger Eriksson hur är det då med de övriga tjänstemännen, skall inte de också vara hundra procent lojala? Den här graderingen, om man kallar det för det, bygger på det som jag sade i ett tidigare anförande att de ledande tjänstemännen, avdelningscheferna, lagberedningschefen och framför allt förvaltningschefen är de som arbetar närmast landskapsregeringen och kommer att hantera de frågeställningar som finns i handlingsprogrammet, alltså de politiska frågeställningarna. Men det finns tusentals och åter tusentals ärenden i vår förvaltning som kommer in från enskilda medborgare som skall behandlas, helt enligt lag och gällande regelverk och de ligger ganska långt från den politiska landskapsregeringen; deras lojalitet skall vara till hundra procent mot den lagstiftning och det regelverk som finns. Det är ett försök till en gradering och jag kan väl förstå om den kan verka lite märklig, för i grunden skall alla visa lojalitet och i grunden gäller det för alla att följa den tjänstemannalagstiftning som vi har och de regelverk som där finns och som är tydliga på det här området.

     

    Det var de frågeställningar som jag kommer på så här på rak arm, men ltl Roger Eriksson får upprepa om det var flera frågeställningar som jag har missat; annars får vi återkomma i samband med behandlingen i lagutskottet.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Detta med att det har varit fyra regeringar på fem är tyvärr inget skämt. Det är verklighet. Det som lantrådet sade i början av sitt anförande visar på att förvaltningschefen sitter bara på lantrådets förtroende, kan få sägas upp på enskild föredragning av lantrådet, vilket bekräftar våra farhågor att det här är en slags lantrådets statssekreterare som lantrådet s.a.s. styr över. Det här får väl ses som ett kvitto på att vi hade rätt i vår kritik att man tänker fel när man sedan påför förvaltningschefen sådana funktion som inte skall påföras en tjänsteman som sitter på politiskt förtroende.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag försökte bara hänvisa till ltl Danne Sundmans egna uttalanden. Förvaltningschefen anställs utgående från de kriterier och de kompetenskrav som finns i den föreliggande framställningen. Där är det väldigt svårt att förbi någon på grund av politisk bakgrund. Det är helt och hållet de kriterier som finns i lagstiftningen som man måste utgå från; annars har de som blir förbigångna rätt att besvära sig om man anser sig ha blivit orättvist behandlad, precis som det gäller i dag, så det är ingen skillnad på det området.

     

    Fru talman!

    Det är någon sorts konstig inställning att lagen skulle vara olika för olika människor. Det är så att oberoende om man är anställd som kanslichef i dag eller förvaltningschef i framtiden eller som avdelningschef eller avdelningschef i framtiden så är det lagen som alla är satta att följa; det spelar ingen roll om, det här ändrar inte på någonting av det och det tycker jag är väldigt viktigt att man skall komma ihåg i det här sammanhanget.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Först en ordningsfråga. Är det inte så att lantrådets repliker också skall vara en minut när lantrådet replikerar? Jag hoppas att inte det här drabbar min repliktid.

     

    När det gäller att gå förbi osv. när man anställer är det inte problemet utan det är om man byter majoritet och byter lantråd, mot förmodan, så då är det klart att man också byter förvaltningschef eftersom man inte behöver desto mera motivera varför man sparkar förvaltningschefen utan det räcker med att säga, att vi har inte längre förtroende. Därigenom blir tjänsten indirekt politiskt tillsatt. Det är problemet. Men jag tror att det här kommer nog att klarna i lagutskottet när man får sätta sig ner och beta i de olika förtroendemodellerna och då kommer det nog att framkomma vad vi menar, varför man har fel när man i framställningen sätter den här graden av förtroende, som ju är menad för ministerns specialmedarbetare och statssekreterare.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Min erfarenhet säger mig att ltl Danne Sundman gör en felbedömning när han tror att det skall vara någon sorts automatik att när det tillträder en ny landskapsregering och ett nytt lantråd det då också skall bli en ny förvaltningschef. Varje lantråd och varje landskapsregering har som ett av sina största önskemål att man skall ha en så kompetent ledning som möjligt. Det underlättar väldigt mycket deras arbete och förmåga att åstadkomma resultat. Är det så att det har varit en duktig förvaltningschef som har fungerat under ett antal år och som har intresse att fortsätta att arbeta och förverkliga det handlingsprogram som den av lagtinget demokratiskt landskapsregeringen har som målsättning att göra tror jag inte att det kommer att vara några problem att kunna fortsätta med det arbetet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Det var inte min mening att förlänga debatten, men när jag gick igenom framställningen för fem dagar sedan ställde jag ett par frågor som jag tyckte att var berättigade i och med att det fanns en hel del oklarheter i den framställning som har lämnats. Den uppfattningen stärks av att lantrådet måste fundera fem dagar på de sex frågor jag ställde. Jag fick ändå bara svar på en och en halv av mina frågor! Jag vill inte upprepa allt jag sade utan jag försöker ta det helt kort, men det är så med dessa en minuters repliker vi har nuförtiden att man egentligen inte hinner säga någonting, så därför begärde jag anförande.

     

    För det första när det gällde att förvaltningsreformen från 1998 inte var helt lyckad i flera avseenden som regeringen säger så nämnde lantrådet bl.a. behörighetskrav vid anställningar som ett exempel. Men det som står här, dvs. ”Det förstärks av att det i förvaltningsreformen valdes och fortfarande skall tillämpas beslutsnivåer och typer som inte är ändamålsenliga och i vissa fall lett till oklarheter och rättsosäkerhet.” Det här med rättsosäkerhet måste handla om någonting helt annat än det exempel som lantrådet gav. Men det som var det mest olyckliga med förvaltningsreformen från 1998 var den otydliga rollfördelningen mellan minister och avdelningschef och byråchhef. Det var jag synnerligen intresserad av att höra lantrådets syn på.

     

    Den andra frågan jag ställde var den olyckliga formulering som finns att ”det ständigt pågående rationaliseringsarbetet inom förvaltningschefen bör skötas på tjänstemannanivå”. Det tror jag faktiskt inte att lantrådet tror själv på, att tjänstemännen skulle rationalisera bort sig själva eller sina egna kolleger, så också det ville jag ha regeringens synpunkter på – om man riktigt tror på det man har skrivit här.

     

    Det som jag fick ett delsvar på och som jag, tyvärr, får vara nöjd med är när jag frågade om att man pratat om att ledande tjänstemän, avdelningschefer och lagberedningschefen skall ha ett visst mått av lojalitet. Jag undrar vad man menar med ett ”visst mått av lojalitet” och jag undrade också vem som skulle mäta det. Lantrådet sade ju själv nu att det var lite märkligt och det var därför jag ställde frågan. Det är inte bara lite märkligt utan det är synnerligen märkligt. Det här är någonting som lagutskottet kanske kan titta på.

     

    Följande fråga hänger ihop med att vad har landskapsregeringen för förväntningar på resten av förvaltningen när det gäller lojalitet och där är jag nöjd med det svar som gavs.

     

    Jag frågade också om revisionen, där det sägs att om en medlem av landskapsregeringen har gjort sig skyldig till brott eller om förvaltningschefen har gjort sig skyldig till brott – det är faktiskt synnerligen allvarliga saker – så säger regeringen själv i sina motiveringar att det här är någonting som inte har varit möjligt att utreda: ”i detta sammanhang har det inte bedömts vara möjligt att utreda frågan”. Nog är väl det om någonting en fråga som är synnerligen viktig att få svar på från regeringens sida när man lämnar en sådan här framställning.

     

    Den sista frågan i min korta repetition är när man pekar på de ekonomiska konsekvenserna och att reformen skulle vara kostnadsneutral. Det tror jag inte att majoritetspartierna själva tror på och det har också debatten visat. Vi kommer att få se fallskärmar och betydligt högre lönenivåer framöver med den här typen av anställningstrygghet.

     

    Det var de här frågorna som jag med spänning i fem dagar har väntat på lantrådets svar, men kanske han kommer med dem nu!

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Jag tror ändå att den pågående debatten har gett svar på några av frågeställningarna, åtminstone har det berörts i viss mån under de tidigare debattinläggen också mellan olika ledamöter.

     

    På fråga nummer ett om 1998 reform och rättsosäkerheten, om jag fattade huvudpoängen i frågan, är det just det jag försökte relatera till i mitt föregående anförande, att om man fattar två beslut om egentligen samma sak så kan det uppstå – i värsta fall – att det blir någon sorts diskrepans mellan besluten, och det är det som avses med rättsosäkerheten. Då är det mycket bättre om man fattar ett beslut vid själva anställandet.

     

    När det gäller den otydliga rollfördelningen som ltl Anders Eriksson talar om så är det ett problem som vi har levt med ända sedan 1995 när ministeransvarighetslagstiftningen infördes och vi har försökt med olika rollspel, det har varit olika seminarier och efterhand försöker man utveckla olika praxis. Min erfarenhet är den att det inte är så lätt att hitta en entydig praxis för varje landskapsregering har egentligen sin egen profil och varje ledamot i de olika regeringarna har också sina egna profiler och att få det här likartat och likriktat är väldigt svårt och sist och slutligen kanske inte ens önskvärt. Jag tycker att det har en viss charm också att det finns olika personligheter och olika sätt att arbeta på. Jag tror att en viss ”harmonisering” är bra för effektiviteten, men jag tror ändå att varje människa måste få jobba enligt sin egen stil också för att kunna åstadkomma bästa möjliga resultat.

     

    Det ständigt pågående rationaliseringsarbetet att man kanske inte är så intresserad som tjänsteman att gå in och rationalisera bort eller förändra verksamheter som berör en själv eller runt omkring en, så är riktigt, det finns ett motstånd där, det är mänskligt, men det är det här som vi försöker peka på i framställningen att är lite av kärnan i ledarskapet: en duktig ledare måste kunna förändra, även om det ibland kanske är lite obekvämt. Det är därför som de ledande tjänstemännen, avdelningscheferna faktiskt är de högst betalda i förvaltningen också, de skall ha kunskap och också ha förmåga att se till att verksamheten som sådan skall fungera, så effektivt som möjligt.

     

    Om jag hoppar över de frågeställningar vi har klarat ut om lojaliteten så går vi till revisionen, landskapsregeringsmedlem och förvaltningschef. Där är det så att vi lever i dag med lagstiftning och är det så att jag som lantråd bryter mot lagstiftningen kan jag bli polisanmäld, vilket jag de facto har blivit också, t.o.m. anonymt. Vi måste alla följa lagen i samtliga sammanhang, annars kan vi ställas inför skranket. Samma sak gäller också den blivande förvaltningschefen. Däremot kanske man internt bör diskutera hur det skall fungera med interna revisionen och sådana saker samt förhållandena där. Den saken kan jag hålla med om att inte är fullt genomtänkt.

     

    Den sjätte frågan gällde de ekonomiska konsekvenserna. Jag kan hålla med om att det är till viss del beroende på hur situationen löses med nuvarande innehavare av kanslichefsfunktionen, så den frågan är i viss mån öppen ja.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte om jag skall säga att jag är nöjd med det svar som gavs. Jag är nöjd så långt att jag har fått ett svar och jag konstaterar att de flesta invändningar som jag hade mot framställningen håller de facto lantrådet med om. Det visar att regeringen har lagt en framställning som man faktiskt inte riktigt själv vet konsekvenserna av, bl.a. när det gäller revisionen, när det gäller de ekonomiska aspekterna. Det som jag ändå vill peka på som vi har olika uppfattningar om är den otydliga rollfördelningen som finns mellan minister och avdelningschef, byråchef och tjänstemännens benägenhet att ta del i rationaliseringsarbetet; där säger lantrådet att det är en ”viss charm” att det är så otydligt som det är, att de olika personligheterna kan göra sig gällande. Men inte vet jag om det är så charmigt, för man får inte till stånd någon förändring utan. ledarskapet måste komma uppifrån och nog måste också politikerna, om ingenting händer, kunna gå in och se till att man verkligen effektiviserar den offentliga sektorn.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det är precis det som den här landskapsregeringen har gjort och gör: vi har gått ganska långt in i förvaltningen och vidtagit åtgärder. Vi har följt upp den tidigare landskapsregeringens beslut, speciellt när det gäller den museala verksamheten. Min uppfattning är den att om vi får den här reformen godkänd i lagtinget och ”sjösatt”, så tror jag att politikerna skall kunna dra sig lite tillbaka, dra bort fingrarna; om man har en fungerande förvaltningschef, man har fungerande avdelningschefer, så skall det räcka med att ge de politiska signalerna vilken riktning man skall gå och förvaltningen skall kunna sköta det arbete som ankommer på de ansvariga tjänstemännen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 2:

     

    Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslag om studiestöd. (FR 11/2005-2006).

     

    Talmannen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

    Fru talman!

    Landskapsregeringen har överlämnat till lagtinget ett förslag om ny lag om studiestöd. Lagförslaget togs till vissa delar fram under den förra regeringens tid och gick i den formen också på remiss. Efter det har en del ändringar gjorts på basen av remissvaren men också förstås på basen av den nuvarande regeringens utbildningspolitiska mål.

    Motivet bakom en översyn av studiestödet var i första hand den kostnadsökning som har skett för studiestöd under 2000-talet. För min del tycker jag att det är viktigt att inte bara ha ett sparkrav som motiv för en översyn utan också se på vilka sätt studiestödet kan förbättras där det behövs.

     

    Runt omkring oss har det också hänt en hel del inom studiestödslagstiftningen. I riket trädde den 1.11.2005 i kraft ett lagförslag där bostadsbidraget höjdes. Landskapsregeringen har i det här förslaget också följt den utvecklingen med principen att förmånerna för de åländska studerande inte skall vara sämre än för studerande i riket och föreslår därför en förhöjning av bostadstilläggsbeloppet, vilket jag återkommer till närmare.

     

    Likaså har vi på Åland övergått från studieveckor till studiepoäng i enlighet med Bolognaprocessen och nu återkommer poängsystemet i den här lagstiftningen.

     

    Studiestödet är till för att trygga utkomsten under studietiden till den del som inte är föräldrarnas skyldighet. Studiestödet skall ge alla, oberoende av ekonomisk hemvist, möjlighet att skaffa sig mer än studier på grundskolenivå. Det här är en av grundpelarna i den nordiska välfärdsmodellen och ett system som under årens lopp gett många människor möjlighet till utbildning. Det var inte länge sedan det också i våra länder var omöjligt för barn från fattiga förhållanden att studera, och studiestödet är fortfarande i många familjer avgörande för om man skall kunna studera eller ta ett arbete. Därför är det fortfarande viktigt att beloppen hålls på en sådan nivå att de verkligen ger reella möjligheter för de studerande att klara sig.

     

    Det är bra att samhället fortfarande prioriterar studiestödet, men vi har också sett problem av en annan karaktär och det är vissa bekymmer med ett mer ovarsamt nyttjande av studielånen, vilket har gett oss anledning att se över villkoren för borgensbeviljning. Gruppen unga som har lyft studielån så att de hamnat i betydande betalningssvårigheter har ökat under årens lopp. En skuldfälla skapad i ungt oförstånd kan göra att man får kämpa långt fram i livet för att komma på fötter igen. Här har vi ansett att det är anledning att se över våra egna villkor för borgensbeviljning och föreslår en skärpning i fråga om kontroll av kreditvärdighet.

     

    För att skapa en större medvetenhet om skillnaden mellan lån med kapitaliserad ränta och bidrag föreslås också att en 1-procentig återbetalning av räntan införs redan under studietiden, också så att raterna av studielån regleras så att studerande på högskolenivå lyfter sitt lån i två rater, höst och vår, och på gymnasialstadienivå i fyra rater. Det här är ett önskemål som kommer ganska starkt från bankerna men också från Folkhälsans ekonomiska rådgivning, som vi träffat ett par gånger under året för diskussion.

     

    De allra flesta sköter förstås sin ekonomi alldeles utmärkt och de medel som samhället beviljar för studiestöd och lån är en god investering i en stor grupp välutbildad befolkning, vilket är en resurs för hela samhällsutvecklingen.

     

    I enlighet med den nya grundlagens stadganden om att de bestämmelser som berör individens rättigheter bör vara på lagnivå förs nu beloppen också från förordningsnivå till lagnivå.

     

    Studiestödet består i huvudsak av tre delar. Det är studiepenning, det är bostadstillägget och studielånet. Det ges i huvudsak till tre olika grupper: högskolestuderande, som är den största gruppen, till studerande på gymnasialstadiet och till vuxenstuderande.

     

    För att beviljas studiestöd på Åland måste man ha Åland som stadigvarande bosättningsort, dvs. ha bott här i minst 185 dagar och vår lagstiftning följer i övrigt EG-rätten och de överenskommelser som gjorts inom Norden och EEC-området.

     

    Minimigränsen för studier som nu föreslås är 13 veckor. Där har det skett en viss skärpning för att undvika kortkurser och att man hellre prioriterar större studiehelheter. Jag kommer kort att gå igenom de tre olika studiestödsformerna.

     

    När det gäller studiepenningen föreslås för högskolestuderande att summan 266 euro behålls såsom tidigare. Beloppet är säkert någonting man behöver titta över i samband med nästa reform. Det här är också det belopp som kommer att utgöra den största ekonomiska ökningen, ifall man går in för en förändring. Summan bibehålls eftersom den fortfarande är 7 euro bättre än beloppet i riket.

     

    För 17-åringarna ger förslaget en höjning av minimibeloppet från 85 euro till 105. Därtill föreslås en inkomstprövad tilläggsdel som beviljas familjer med en sammantagen årsinkomst under 35.000 euro samt ytterligare en tilläggsdel för familjer med en inkomst under 29.000 euro. Grundbeloppet, ett generellt belopp för alla, plus en inkomstprövad tilläggsdel följer rikssvensk modell. Även i riket har man ett inkomstrelaterat stöd till 17-åringarna, även om stödbeloppen där är betydligt lägre än på Åland.

     

    Framställningen ger alltså ett fortsatt bra stöd för 17-åringarna. Beloppet 105 euro motsvarar barnbidraget 105 för första barnet. I princip kan man se det så att tiden när man får detta samma belopp förlängs tills den studerande fyller 18 år, då inte längre inkomstprövning gäller. En familj har rimligen samma kostnader för en 17-åring som för en 16-åring, har vi resonerat.

     

    När det gäller bostadstillägget föreslås att studerande som går i högskola, bor självständigt, har rätt till bostadsbidrag, 80 procent av hyran eller till ett maxbelopp som tidigare har varit 189 euro, men som i detta förslag höjs till 201 euro. I och med den lagstiftning som trädde i kraft i riket 1.11.2005 höjde man också beloppet till 201,60. Vi har avrundat till 201 euro eftersom vår studiepenning fortfarande är högre.

     

    För studerande på gymnasialnivå får man bostadstillägg om man som 17-åring bor självständigt. För att få stöd för eget boende krävs dock att man har en resväg på sammantaget 2 timmar tur och retur; i praktiken innebär det här skärgårdsbor, alltså unga på gymnasialstadiet som inte kan åka hem till föräldrarna efter skoldagens slut. Om det finns andra sociala skäl till att man inte kan bo hemma torde man i så fall kunna få bistånd från de sociala myndigheterna.

     

    När det gäller studielånet beviljar landskapet borgen för lån motsvarande max. 360 euro för 18-åringar och 170 euro för under 18 år. Här införs nu en kreditvärdighetskontroll. Det ger landskapet rätt att kontrollera om en studerande har haft eller har betydande betalningsanmärkningar registrerade i kreditupplysningsregister. Landskapsregeringen kan på dessa grunder i så fall avslå borgen, ifall förseelser finns. Mindre förseelser i ungdomligt oförstånd skall inte utgöra ett hinder för att beviljas landskapsborgen. Man skall också som studerande få rätt att göra en förklaring och möjlighet att reda upp sin situation och efter det kunna beviljas landskapsborgen för lån.

     

    Som jag tidigare nämnde kommer nu en utbetalning i rater samt att en procent av räntebeloppet betalas redan under studietiden. Detta för att skapa en medvetenhet om vad som är lån och alltså skall betals tillbaka och vad som är bidrag.

     

    Ändringar i den arbetsföra befolkningens åldersstruktur håller också på att leda till ett nytt arbetsmarknadsläge där gruppen som träder ut från arbetsmarknaden är större än den som kommer in. Det leder till att det är önskvärt att tidigarelägga ungas inträde på arbetsmarknaden. Därför föreslås att tiden för hur länge man skall få studiestöd med detta förslag förändras så att max-tiden för normal högskoleexamen blir 55 månader från tidigare 70 månader. Jag kommer själv ihåg när det här infördes i riket; jag studerade som bäst själv och minns den oro som studenterna kände för vad det här skulle innebära i förändring, att man tidigare hade 70 månader till förfogande och sedan hade 55. Jag tror att det då var vanligare att studerandena var vid universiteten betydligt längre än i dag. 55 månader är sex år.  De absolut flesta klarar av att ta sin högskoleexamen under den tiden. Vi ser i statistiken att det under de senaste åren är en handfull elever som har behövt mer tid än dessa 55 månader. Därför tycker jag inte att det är någon drastisk förändring att Åland nu också övergår till detta.

     

    I en förordning reglerar man därefter vilka examina som direkt ger ytterligare stödmånader; som extra krävande examina inom det finländska utbildningssystemet kategoriseras bl.a. veterinärmediciner, licentiat, asiatiska och afrikanska språk och kultur, arkitekt, psykolog osv. som direkt ger 65 studiemånader.

     

    Åland går också in för att man skall kunna få extra studiemånader för mera krävande examina utöver de 55. I riket finns för dubbelexamen ytterligare möjlighet till 15 studiemånader. Ett extra studieår ges också till studerande som har haft fördröjningar i sina studier på grund av en svår livssituation, nära anhörigs död eller liknande giltig orsak.

     

    Landskapsregeringen har inte för avsikt att i den här förordningen sänka studiemånadens antal från 55, såsom man i riket gjort där vissa utbildningar i dag skall göras på 45 studiestödsmånader.

     

    Ett annat arbetsmarknadspolitiskt mål är att stöda äldre att bli kvar längre i arbetslivet; då behöver den gruppen också få möjlighet att vidareutbilda sig under sin livstid för att orka hålla på att arbeta. Då är det viktigt att ge förbättrade möjligheter till vuxenstudier och också en förbättrad vuxenstudiepenning. Åland har haft sämre villkor för vuxenstudiepenning än i riket, där stöd utbetalas via utbildningsfonden. Därför föreslår framställningen ett förhöjt belopp för studiepenningen som tillsammans med försörjartillägg och bostadstillägget sammantaget kan bedömas vara jämförbart och likvärdigt som stödet i riket. Antalet vuxenstuderande kan antas öka i takt med att möjligheterna till vuxenutbildning och distansstudier utvecklas på hemmaplan.

     

    Landskapets kostnader för studiestödet uppgår i dag till ungefär 5,5 miljoner euro. Kostnadseffekterna för lagframställningen gör att kostnaderna på kort sikt ökar något, ca 120.000 euro. Kostnadsförhöjningen utgörs i huvudsak av den förhöjda vuxenstudiepenningen och ett förhöjt bostadstillägg. För 17-åringarna, där minimibeloppet höjs för studiepenningen från 85 euro till 105, skärps gränserna så att den åtgärden generellt ändå slutar med en inbesparing på ca 25.000 euro. På fem års sikt görs ändå inbesparingar i och med att minimitiden för studier höjs något. 70 månader blir 55, genom skärpta regler för bostadstillägg för 17-åringar, för kreditkontrollen av landskapsborgen och införandet av den 1-procentiga räntebetalningen, så att lagförslaget på lång sikt gör att landskapets kostnader för studiestödet ökar med ca 30.000 euro, såvida att antalet studerande är detsamma som i dag.

     

    Landskapsregeringen föreslår att lagen lämpligen träder i kraft i samband med en ny termin, alltså den 1.8.2006. Vi föreslår också en övergångsbestämmelse, att regeln om 55 månader gäller för nya studerande som inleder sina studier till hösten.

     

    Det skall bli intressant att höra lagtingets synpunkter och jag önskar också kulturutskottet lycka till i sin behandling.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Vi har nu fått en bra beskrivning över förslaget till ändringar i studiestöden, egentligen en ny lagframställning. Vi har också sett och hört vissa jämförelser med hur det ser ut i omvärlden.

     

    När det gäller centerns inställning till studiestöd tycker vi att det här är en mycket viktig sak därför att det är viktigt att alla skall ha möjligheter att få utbildning. Att man nu förbättrar stödet för de vuxna är helt i sin ordning, det tycker vi bara att bra. Det här betyder att centern omfattar stöden; jag kommer inte att gå in på några speciella summor eller extra stöd utan vill mera allmänt säga några saker.

     

    Det som jag tycker att är bra att man har krav på motprestationer, dvs. att man skall uppnå tillräckligt höga studiepoäng för att erhålla fortsatt studiestöd. Det är nog bra. När det gäller gymnasieungdomarna vill jag ändå ha en fråga som jag tycker att inte finns riktigt klart utsagt här. Vad händer när ungdomar i gymnasiet byter utbildning? Det är ganska vanligt, det är ganska många av våra ungdomar som börjar på en utbildning och så hoppar de av efter ett halvt eller ett år eller så startar de nytt, vad blir det då? Får de fortsätta med fulla stöd hela gymnasiet tills de har en gymnasieexamen eller tillåter man rentav flera gymnasieexamen? Det kommer inte riktigt klart fram.

     

    Jag tycker i övrigt när det gäller tidsbegränsningarna och där vi hörde att högskolan helst inte skall få stöd i mera än 55 veckor tycker jag att det är väldigt bra. Under mina år som utbildningsansvarig har jag många gånger erfarit att det finns en viss kritik från de övriga nordiska länderna gentemot Finland för att vi har en så lång utbildning, man tycker att vi har släppt efter för mycket, så jag tycker att det är helt korrekt att det förändras lite grann.

     

    Jag kan konstatera, med tanke på tidigare diskussioner, att i detta ärende har det åtminstone varit tillräckliga remissrundor. Det är bra. Jag får också lov att erinra mig själv, och kanske någon annan, att jag har stått här i talarstolen en gång och lagt fram ett förslag om att man skulle få ta kreditupplysning innan landskapet beviljar ansvar för landskapsborgen; då fick jag minsann inte många rosor för det, utan, tvärtom, det blev ingenting av det förslaget! Nu får jag väl säga som många andra här, att till sist så når man resultat! Jag är glad för det här, för det har visat att det ändå är nödvändigt. Det är synd om ungdomarna på gymnasienivå som tar stora lån och så blir de så bedårade av pengarna de kan lyfta på en gång – nu får man inte det mera och det är också bra – så jag vet att många köpte bilar, de for och reste, de skaffade sig hästar, utackorderade hästarna och man sade: men hur har du råd med det här när du går i lyceet? Jo, svaret var att de får studielån! Därför är det bra att man kan få kreditupplysning, dels att lånet betalas ut i alla fall i fyra rater. Pengarna kommer ändå ut. Vi har fått alldeles för många överskuldsatta ungdomar under den här tiden och det är inte avsikten, det förbättrar inte studiemöjligheterna. Men för de allra flesta är det bra, så jag tycker att det är bra.

     

    En sak som jag hade hoppats att man kunde ha haft med här, som ligger lite utanför, men som jag ändå vill påpeka som en så viktig sak är att jag tycker att landskapsregeringen borde åstadkomma ett system där de ungdomar som lyfter studiestöd och studerar utanför Åland inte skulle mista sin hembygdsrätt, dvs. tiden för förlorad hembygdsrätt skulle inte börja ticka så länge man studerar och lyfter studiestöd, även om man måste registrera sig i Sverige för att kunna ha bankkort, studerandekort och övriga saker.  Det är lite utanför ärendet, men jag tycker att det är så viktigt att det är värt att nämna det.

     

    I övrigt vill jag bara stöda förslaget och hoppas att kulturutskottet kommer igenom framställningen ganska snabbt så att vi får detta att fungera.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Vad jag vet finns det ingen maxtid för studier på gymnasialnivå utan strävan är nog den att studerandena skall nå en examen, helst på tre år förstås, men är det så att det har blivit något fel eller man har valt fel, så har jag inte sett att det finns någon reglering för att man inte skulle beviljas ytterligare studieår. Jag måste ta reda på detta närmare och får kanske återkomma i samband med utskottsbehandlingen.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra för det är ganska vanligt att man börjar och så slutar man och så söker man ny utbildning. Det kan naturligtvis vara bra, man kan också resonera så att det är bättre att man slutar tidigt och skaffar sig en ny, rätt utbildning än att man går igenom en hel utbildning som man ändå inte kommer att trivas med. Det oaktat behöver det inte vara alltför lättvindigt att göra det. Det är säkert bra att man undersöker det här.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    När det gäller frågan om att de åländska studerandena skall få behålla sin hembygdsrätt har faktiskt lagtinget blivit lovade av lantrådet att vi skulle få ett förslag, för ungefär ett år sedan. Jag tror att det var Ålands Framtid som ställde en sådan fråga, så det väntar vi på!

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra om det är fler än jag som tycker samma sak för jag tycker det är lite synd om våra ungdomar när de blir av med hembygdsrätten för att de är borta och studerar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill också understryka det som sades om hembygdsrätten. Det är väldigt viktigt, det är en bra synpunkt och det är bra att ltl Gun Carlson tar upp den frågan i talarstolen. Hembygdsrätt och att studera borta är en viktig sak för ungdomar, de vill gärna ha den kvar, trots att det kanske går över de stipulerade fem åren.

     

    Det är också bra med kreditupplysning, men det har tagit en lite annorlunda vändning. När ledamoten Camilla Gunell presenterade förslaget sade hon, att man skall inte vara så noga, man skall kunna förklara hur de har fått betalningssvårigheter osv. Man skall se till att det inte är fråga om små förseelser. Det får inte bli en så noggrann kreditupplysning av våra ungdomar att inte ens alla lagtingsledamöter t.ex. kunde få det på grund av att de har haft betalningsanmärkningar som fortfarande är registrerade.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller det sista om borgensansvar skall naturligtvis det också användas med sunt förnuft. Man hoppas alltid att det finns sunt förnuft, trots att man stiftar lagar! När det gäller ungdomar som studerar borta förlorar de naturligtvis inte sin hembygdsrätt så länge de borta, men speciellt i Sverige måste de många gånger skriva sig där för att få bl.a. bankkort och andra sjukförsäkringskort osv. Då börjar per automatik tiden för förlorad hembygdsrätt att ticka, och det vi vill ha bort. Men vi är tydligen helt överens om det, så det är bara bra.

     

     

     

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det som ltl Gun Carlson sade nu är också helt riktigt: om man av olika orsaker måste skriva sig på ett annat ställe. T.ex. en ung familj där båda studerar och har ett barn blir nästan tvungna att göra det om de skall få barndagvård osv. Det är alltså viktigt att titta på den frågan så att man inte slår undan hembygdsrätten på dem, för de är säkert trogna ålänningar trots att de studerar i ett annat land.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det här blir tydligt och klart vägkost från lagtinget till landskapsregeringen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren:

    Fru talman!

    Vi diskuterar i dag ett förslag till landskapslag om studiestöd. Det är för omväxlings skull ett omfattande och heltäckande förslag från landskapsregeringen. Redan i 2004 års budget ingick ett uppdrag att komma med förslag bl.a. till förändrade lagstadgade bestämmelser om utbildningstiden och studiernas längd. Vidare skulle studiestödsbelopp ses över och kontrollåtgärder av de studerandes kreditvärdighet vid beviljande av landskapsborgen för studielån införas.

     

    Prognoser visar att antalet studiestödsansökningar kommer att fortsätta att vara högt och det är mycket glädjande. Antalet åländska ungdomar som studerar är också högt, utbildningsmöjligheterna ökar i landskapet och det gör också antalet vuxenstuderande. Ålänningarna har en genomsnittligt sett lägre utbildningsnivå än vad som är normalt i ett nordiskt sammanhang. Studiebenägenheten bland åländska ungdomar har under lång tid varit ett bekymmer, men under senare år har den klart förbättrats. Det är ett faktum som delvis politiker som drivit utbildningsfrågor men också tjänstemännen får ta till sig. En progressiv åländsk utbildningspolitik är en viktig framtidsfråga.

     

    Det torde finnas en bred majoritet i lagtinget att minska de studiestödsberättigande månaderna från 70 till 55. Det är ett faktum som studerande ålänningar har kritiserat. Man påpekar att det gäller att inte ha några anpassningssvårigheter på den eventuella nya studieorten, att man väljer rätt ämne från början, vet exakt vad man vill studera, inte sysslar med utlandsstudier eller engagerar sig i olika studentföreningar eller jobbar vid sidan av studierna. Engagemanget är en viktig del av universitetslivet, förtroendeuppdrag ger nyttiga kontakter och värdefulla erfarenheter. Därför tycker vi att det är bra att förslaget innehåller möjlighet till förlängning, om man t.ex. tar dubbelexamen eller om livssituationen så kräver.

     

    Det förra förslaget om förändring av studiestödet som den tidigare landskapsregeringen sände ut på remiss fick massiv kritik för att det inte fanns övergångsregler att ändra den studiestödsberättigade delen från 70 till 55 månader, och det var med all rätt.

     

    Har man följt debatten bland de studerande har det framkommit bl.a. ett sådant önskemål att studiestödet skulle följa konsumentprisindex; det tycker jag är en intressant tanke och det hoppas jag att kulturutskottet skulle kunna titta lite närmare på vad det skulle ha för konsekvenser för landskapets budget t.ex.

     

    Det finns några förhållanden som ändrar sig ganska radikalt för de studerande. En möjlighet är att arbeta vid sidan om vid lov och på det viset få en ekonomisk buffert. Den möjligheten har minskat ganska radikalt. De allra flesta som studerar lever på marginalerna och det har visat sig att det är svårt att få både extra jobb och sommarjobb. I hela Norden är tyvärr ungdomsarbetslösheten mycket hög.

     

    En annan som upprepade gånger framkommit i media är att unga människor tenderar att få betalningsanmärkningar. Flera talare har redan varit inne på att det inte kan vara rätt och riktigt att om man har en betalningsförbindelse som ung så sätts hela ens framtid ur spel för att man inte har rätt till studielån. Därför tycker jag att detaljmotiveringen i 17 § har en väldigt humanistisk vinkling också på det problem.

     

    Studiestödet är en av grundbultarna i den nordiska välfärdsmodellen, som det mycket riktigt påpekas i inledningen av framställningen. Det stipuleras också i grundlagen att alla skall ha möjlighet enligt sin förmåga och sina särskilda behov att få även annan än grundläggande utbildning. Det stöder liberalerna.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Timmen är sen, så jag får lite förkorta det som jag tänkte säga. Utbildning är viktigt och det krävs hela tiden at vi på olika sätt utvecklar den och stöder studerande att möjliggöra sig en utbildning genom ekonomiskt stöd. Därför är det riktigt av landskapsregeringen att under rubriken regler om studiestöd bl.a. hänvisa till grundlagen där det framgår att enligt 16 § 2 mom. Finlands grundlag skall det allmänna, enligt vad som bestäms genom lag , säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning. För att alla skall ha samma möjligheter att studera måste samhället ge studiestöd åt de studerande.

     

    Fru Talman

    Vårt åländska samhälle som alla andra samhällen behöver utbildad arbetskraft och idag krävs att alla på något sätt utbildar sig efter grundskolan för att i fortsättningen kunna försörja sig och få ett drägligt liv, men också möjliggöra för dem som av olika anledningar inte haft möjlighet att tidigare kunna skaffa sig en utbildning .

     

    Socialdemokraterna är tillfreds med Landskapsregeringens förslag till ny lanskapslag om studiestöd. Det är bra att man lyfter upp de vuxenstuderande och förbättrar deras villkor. För det bästa lagtingsledamöter det finns en stor outnyttjad resurs bland den lite äldre befolkningen och med tanke på brist på kompetent personal i framtiden måste denna resurs motiveras och stimuleras till studier och vidareutbildning. Därför är det nu bra att landskapsregeringen genom lagförslaget förbättrar villkoren för vuxenstuderande genom höjning av beloppet för vuxenstudiepenning och att försörjartillägg skall kunna utbetalas till studerande med vuxenstudiepenning. Vi har de facto legat efter när det gäller vuxenstudiestöd i jämförelse med riket och nu borde vi komma upp på samma nivå. Därför är det också viktigt att våra skolor följer upp det här och är alerta att ta till sig vuxenstuderande.

     

    Överlag är vi nöjda med landskapsregeringens förslag till lag om studiestöd.

     

    När det gäller den yngre delen av studerande möjliggör förslaget att alla 17 åringar studiepenning höjs från 85 euro till 105 euro, som minister Gunell mycket riktigt påpekade och att mindre bemedlade har möjlighet att beviljas ett extra tillägg till studiepenningen. Bostadsbidraget höjs också.

    Man vill också möjliggöra för landskapsregeringen att lämna avslag på ansökan om landskapsborgen i samband med studielåneansökan om den studerande har betalningsanmärkningar i kreditupplysningsregistret och det tycker vi att är en motiverad och rimlig åtgärd.

     

    När det gäller tiden för studier som skall berättiga till studiestöd  motsvarar förslaget riksnormerna att tiden för studier skall uppgå till sammanlagt 13 veckor för att berättiga till studiestöd och att normalt längsta tidsgräns för studieberättigande högskolestudier föreslås till 55 månader mot tidigare 70. Det har de facto visat sig att de flesta klarar sina studier på 55 månader och att om det finns särskilda skäl har studerande möjlighet till ett extra studieår. Dessutom kan förlängning med 9 månader ges för att slutföra en examen om den studerande bl.a. bytt studieinriktning under studietiden. Jag kan villigt medge att jag tidigare haft en annan åsikt när det gällt tiderna för studier som berättigar till studiestöd, men jag har blivit övertygad om att de föreslagna tiderna är realistiska och att ingen minskning av den studiestödsberättigande tiden görs för dem som började studera enligt det gamla systemet och lade upp sina studier efter det genom en övergångsbestämmelse. Reformen motiveras också med arbetsmarknadens behov av arbetskraft och att få folk att stanna längre i arbetslivet.

     

    Slutligen, fru talman, stöder också socialdemokraterna ltl Gun Carlsons resonemang om diskussionen att landskapsregeringen bör se över att inte ungdomarna går miste om sin hembygdsrätt i samband med studier utomlands.

     

    TALMANNEN:. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

     

     

    Näringsutskottets betänkande nr 1/2005-2006 angående nya arbetslöshetsförmåner för arbetssökande. (FR 5/2005-2006).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslagen för beslut var för sig. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 och 7 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs motiveringarna för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringarna godkända i enda behandling.

     

    Ärendet är slutbehandlat.

     

     

     

    Föredras för fortsatt första behandling, efter bordläggning ärende nr 4:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ändring av renhållningslagstiftningen. (FR 3/200 5-2006).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsregeringens meddelande angående Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2006 och verksamhet år 2005. (M 2/2005-2006).

     

    Ärendet upptas till behandling den 16.1.

     

    Antecknas från tilläggslista för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Vtm Viveka Erikssons m.fl. lagmotion angående ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (LM 2/2005-2006).

     

    Ärendet upptas till behandling den 11.1.

     

     

    Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 11 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.17.05).