Remissdebatt

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.(Frånvarande ltl Johan Ehn, Raija-Liisa Eklöw och Jan Salmén.)

27 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Johan Ehn för sjukdom och lagtingsledamot Jan Salmén för deltagande i Svenska Lantbruksproducenternas styrelsemöte i Vanda. Beviljas.

 

Herr landshövdingen:

Värderade herr talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna Republikens presidents framställning till Ålands lagting om bifall till förordningen om ikraftträdande av ändringar av bilaga 3 till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö.

 

TALMANNEN:

Herr landshövding! Framställningen kommer att behandlas i vederbörlig ordning.

 

Remiss ärende 1

Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslagstiftning om underhållsstöd. (FR 5/2008-2009). /Smu/

Ärende 1 avförs från dagens lista och upptas till plenum inkommande måndag den 24 november. Därmed blir ärende 2 på dagens lista ärende 1.

 

Landskapsregeringens framställning angående ny lag om landskapsbidrag till bildningsförbund. (FR 4/2008-2009). /Ku/

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkännes? Godkänt. Diskussion.

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Landskapsregeringen presenterar idag ett förslag till landskapslag om landskapsbidrag till bildningsförbund. Den tidigare landskapslagen om studiecirklar föreslås därmed att upphöra. Jag tror att den lagstiftningen är så gammal som från 1965. Framställningen består av 19 paragrafer och reglerar bidrag för studiecirkelverksamhet, kursverksamhet, olika projekt o.s.v. för medlemmar och medlemsföreningar som i första hand hör under bildningsförbunden. Arbetet med den här framställningen grundas på ett kommittéarbete och det har haft utgångspunkt i när vi har formulerat framställningen. Förslaget till landskapslag möjliggör att bildningsförbunden nu kan arbeta på ett modernt sätt som moderna studiecentraler.

Bildningsförbunden är också en viktig del av det fria bildningsarbetet och en del av det arbete som skall främja livslångt läranden. Också med betoning på aktivt medborgarskap och demokrati. En av de större förändringarna i denna lagstiftning är den att bildningsförbunden och dess styrelser får ett större ansvar för de tilldelade medel som landskapsregeringen föreslår och lagting fastställer varje år. Det betyder att landskapsregeringen och lagtinget beslutar om de övergripande målsättningarna för bildningsförbunden medan bildningsförbunden och dess styrelse mer självständigt ansvarar verkställande av målen och användandet av medlen. Landskapsbidraget föreslås att kunna beviljas årligen och beloppet kan uppgå till högst 85 procent av mottagarens godtagbara kostnader.

Jag vill ytterligare säga herr talman, att den här formen av bildning som ges via bildningsförbunden är den mest flexibla utbildningsformen som finns i vårt landskap och är ett viktigt komplement till de delar som finns inom vårt utbildningsväsende. Vi har också försökt genom den här lagstiftningen, genom att säga att man bör vara medlem i någon av bildningsförbundens medlemsföreningar för att räknas som stödberättigad av den orsaken, att vi strävar till att tydliggöra gränsdragningen mellan Medborgarinstitutets uppgifter, bildningsförbundens uppgifter och också Öppna högskolans uppgifter.

Herr talman! Jag tror att det här räcker som presentation av framställningen. Tack för ordet!

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! En intressant fråga skulle vara, vad är det som återstår när Medis verksamhet och även Öppna högskolan har gjort sitt? Vad är det för typ av studiecirklar som man har tänkt sig att den här lagstiftningen skall täcka in? Kan ministern ge några exempel på vilken typ av verksamhet bedrivs idag? Själv deltar jag i ett mycket givande seminarium för någon vecka om just värmefrågor som Ålands bildningsförbund ordnade. Är det någonting specifikt man har tänkt sig att de här förbunden skall engagera sig i eller är det en helt öppen fråga upp till förbunden att formulera internt och för styrelsen att fastställa?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! I lagförslaget lyfter vi fram att bildningsarbetet skall vara fritt och frivilligt. Vi lägger ett ansvar på bildningsförbunden både de som arbetar inom bildningsförbunden och då också fungerar som föredragande i styrelserna, att komma med förslag till utbildningar som man upplever att medlemsföreningarna efterfrågar. Det kan vara allt från fackliga utbildningar till olika typer av informationskurser. Det är verkligen fritt. Vi styr inte vilken typ av verksamhet det har. Det skall finnas en koppling på något sätt och det är väldigt brett, till det bildningsförbund som ansöker om pengarna. Det som är skillnaden här och som vi försöker ha som skiljelinje är att detta är för föreningar. Det kan vara ungdomsföreningar, andra föreningar och fackföreningar beroende på vilket bildningsförbund det är.

Ltl Harry Jansson, replik:

Tack för den förklaringen vicelantrådet! När det gäller pengarna som förs över från landskapsbudgeten, är det upp till förbunden själva att avgöra hur stor del av dem som går till verksamhetsledarnas kostnader och vad återstår i så fall d.v.s. andelen för den fria utbildningen? Finns det något angivet där eller är det upp till förbunden att avgöra hur mycket som går till administration och hur mycket som går till själva egentliga verksamheten?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Här har vi en fördelning i budgeten och jag skulle säga att det är en ganska blygsam summa av det här beloppet som går till verksamhetsledarna. Om jag minns rätt var beloppet i budgeten för 2007 15 000 som går till två verksamhetsledare, en inom vart av bildningsförbunden. Det är kanske en av de billigaste administrativa utbildningsformerna som vi har. Jag vill också säga att bildningsförbunden utgör, som jag sade inledningsvis, kanske den mest flexibla utbildningsformen och har också gjort flera insatser när det gäller olika yrkesgruppers krav på certifiering och har också gjort insatser när det gäller integrationsfrågor. Man kan utan läroplan och utan särskilt lång framförhållning på ett flexibelt sätt tillfredsställa ett behov som finns i samhället som är ett väldigt viktigt komplement till det som finns. 

Ltl Ulla-Britt Dahl:

Herr talman! Vicelantrådet inledde med att prata om lagens innehåll. Det jag tänker gå in på är varför det är viktigt att ha det här fria bildningsarbetet.

Det fria bildningsarbetet skall främja livslångt lärande, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i medborgarsamhället. Bildningsförbunden skall fungera som ett viktigt komplement till det övriga bildningsarbetet och till de övriga utbildningarna. Det är centralt att verksamheten är fri och frivillig. Rätten till ett livslångt lärande handlar om människors möjligheter att leva ett rikt liv i en levande demokrati. I ett föränderligt samhälls- och arbetsliv är det livslånga lärandet en avgörande jämlikhetsfråga. Allt fler får tillgång till högre formell utbildning. Det är utmärkt men det räcker inte. De ökade kraven på allt längre formell utbildning riskerar att skapa ett tudelat samhälle och en delad arbetsmarknad mellan dem som får en högre utbildning och dem som hamnar utanför utbildningssystemen. Vuxenutbildning är ett av politikens mest kraftfulla redskap för att överbygga kunskapsklyftor och skapa ett jämlikt samhälle. Vuxenutbildningen kan bidra till att stärka demokratin och utveckla den enskilda människan, arbetslivet och samhället.

Därför anser jag att vuxenutbildningen måste inriktas på att ge mest till dem som har fått minst. Bildningsförbunden är viktiga aktörer inom vuxenutbildningen, dessa har ett varierat utbud, som redan nämndes här, av olika utbildningar, kurser, studiecirklar och med en tillgänglighet och flexibilitet som kan utvecklas ytterligare. Rätten att lära i jobbet är en grundbult i att förverkliga rätten till ett livslångt lärande. Arbetslivet blir mer kunskapsintensivt och lärorikt för allt fler. För andra kanske råder det motsatta förhållandet. Allt för många får aldrig chansen att komma in på arbetsmarknaden. Arbete och fritid hänger samman. Arbetslivets villkor påverkar människors användning av medier och deltagande i kulturliv och föreningsengagemang. Vid sidan av ett lärorikt arbetsliv måste finnas goda miljöer för lärande och upplevelser.

Därför anser jag att det är bra att det i den framställning som nu ligger på bordet föreslås förenklingar när det gäller landskapsbidrag till bildningsförbunden för studiecirkelverksamhet och kurser. Landskapsbidrag för studiecirkelverksamhet har i praktiken beviljats två i landskapet verksamma bildningsförbund d.v.s. Arbetarnas bildningsförbund och Ålands bildningsförbund som anordnar kurser och studiecirklar i samarbete med de föreningar som är anslutna till förbunden.

Under 2007 deltog drygt 700 personer i den verksamhet som bildningsförbunden arrangerade. Detta visar att bildningsförbunden bedriver en viktig verksamhet och att det finns en efterfrågan. Vid sidan av det bildningsarbete som Ålands folkhögskola och Medborgarinstitutet tillhandahåller bör således också fritt bildningsarbete via bildningsförbunden fortsättningsvis stödas i sitt arbete med att stärka och utveckla demokratin i vårt samhälle. Tack!

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Vi har ett mycket aktivt föreningsliv på Åland. Många föreningar har bra idéer också om olika kursverksamheter. Jag har själv tidigare blivit kontaktad av Mångkulturella föreningen som gärna vill ordna kurser i modersmålet för invandrare, vuxna alltså. Som jag nu har förstått borde det inte finnas något hinder för det, bara föreningen går med i bildningsförbundet. Har jag rätt?

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag tror att det skulle vara möjligt att ordna en kurs om jag tolkar det här rätt.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Gun Carlson:

Herr talman! Jag börjar där förra anförandet slutar. Jag anser nog att all undervisning som bedrivs med samhällsmedel på Åland är på svenska också kursverksamheter.

Den här ändringen från studiecirkelverksamhet till bildningsförbund som nu görs, är länge efterfrågad. När man började det här så hette det att man skulle främja unga och vuxna medborgares utveckling genom att erbjuda dem möjligheter till planmässiga studier och uppfostrande användning av fritiden. Det här var år 1965. Detta bör enligt lagen ske enligt pedagogiska principer utan partiagitation. Det var ursprunget till den här lagen. Nu har vi redan hört lagändringarna presenteras och jag har ingenting att ändra. Inom centern tycker vi att det här är bra för det behövs ett klarläggande och som jag säger har det funnits brister och oklarheter i det här. Det jag närmast vill säga är att det är viktigt att den här utbildningen som de här kurserna ger, på de villkor som ställs i lagen, inte skall blandas ihop med Medis eller Öppna högskolan och inte skall dubblera kurserna. Det tror jag är viktigt och jag hoppas att man hittar någon form av samordning. Sedan är det sant att kurserna och studiecirklarna kan handla om allt från aktiva fackföreningar som är med. Det kan också vara en mycket aktiv folkdräktsförening och allt möjligt där emellan. Det är inget fel i det. Jag hoppas att kulturutskottet när man jobbar med detta synar att man inte skapar en dubblering med det här systemet utan att man tittar lite på Medis och Öppna högskolans utbud. Eftersom vi är överens i texterna och lagförslaget så behöver jag inte orda mer om det här. Tack!

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Det är klart att man skall försöka se till att det inte blir dubbleringar. Jag tror att man försöker undvika det men ibland händer det ändå, tror jag. Det kan bero på att det finns en jättestor efterfrågan och att man inte slipper in på Mediskurser. För det andra vill jag ge replik till att man anser att all utbildning skall gå på svenska. Ja, visst. Men sen kan det finnas föreningar, och där tolkar jag det så, som inom sig vill anordna en kurs där det gäller mera integration i samhället än något annat så anser jag att den också skall kunna gå på ett annat språk.

Gun Carlson, replik:

Om man har undervisning i privat regi, alltså en förening som bekostar sin undervisning själv, då är det helt klart att det kan gå på vilket språk som helst. Inget tvivel om saken. Men när det är samhällsunderstöd anser jag att det är svenska som gäller.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag anser att föreningarna har frihet att använda vilket språk de vill. Inte kan man från landskapets sida begränsa språkliga friheten i föreningarna. Ahveniset, den finska föreningen har t.ex. haft boboll för barn på finska. Det har inte varit en riktig kurs, men ändå.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Jag sade det redan att föreningar får ha vilka regler som helst inom sig och bedriva sin verksamhet på vilket språk man vill, men skall man ha samhällsunderstöd då är det annorlunda.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Jag anser att ltl Gun Carlsons mening om att språket skall vara svenska betyder att ingen förening på Åland kan ha språkkurser alls. Tack!

Gun Carlson, replik:

Naturligtvis kan de ha språkkurser hur mycket som helst så länge de betalar det själva, utan samhällsmedel. Privat får man göra vad man vill.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman det är en efterlängtad reform av landskapslagstiftningen om det fria bildningsarbetet som regeringen nu lägger fram. Lagstiftningen som vi nu har tillkom i mitten av 1960-talet, som sades här men det fria bildningsarbetet det förekom på Åland ända sedan slutet av 1800-talet och från 1900-talets början. Men det gjordes i stöd av Finlands svenska bildningsförbund, kanske t.o.m. finska vad vet jag. Det fanns finska arbetarföreningar här på tidigt 1900-tal också på Åland, men det var alltså inte bildningsförbund som åländska och det fanns ingen egen åländsk lag. Den lagstiftning som vi har nu den reviderades en gång 1979. Det är alltså hög tid att se över lagstiftningen eftersom den gällande lagen är både ålderdomlig och inte beaktar samhällsförändringarna och Ålands småskalighet. Den förra lagen var mycket en direkt kopia av rikets lag och den tillkom under en tid när vi hade ett annat ekonomiskt system som i stort förutsatte att vi skulle ha likadan lagstiftning. Kravet på deltagandet i studiecirklar var ganska högt. Det har bidragit till att verksamheten har haft svårigheter att utvecklas. I det framlagda förslaget anpassas kravet på antalet deltagare i studiecirklar till minst fem personer vilket är väl avvägt och beaktar landskapets särförhållanden. Dessutom har man ett krav på att kursdeltagarna skall ha fyllt minst femton års. Detta kunde utskottet titta närmare på. Jag tänker på om man vill ordna t.ex. studiecirklar i skärgården, så är femtonårsgränsen onödigt hög. Om man också vill underlätta för poporkestrar och band att också verka inom ramen för studiecirkelverksamheten så kunde den här åldersgränsen vara lägre, i alla fall inte så absolut. Det som inte finns i den här lagstiftningen är att man skulle kunna ha verksamheter på nätet, vilket man har i omkringliggande regioner. Det underlättar att anordna studiecirklar där de som bor i glesbygden har möjlighet att delta. På den här punkten är inte lagen modern som ministern framställde den som. Tyvärr är lagen ett pinnhål efter utvecklingen i det avseendet. Det är en stor förbättring mot den vi har idag och det är ett framsteg.

Man säger i framställningen att man vill komma bort från den nuvarande lagens detaljstyrning vilket är en lovvärd ambition och framställningen har många förtjänster i det avseendet. De allmänna motiveringarna och detaljmotiveringarna är fylliga och beskriver på ett ingående sätt det fria bildningsarbetets starka förankring i den nordiska folkrörelsen och idéburna folkbildningsverksamheten. I den andra paragrafens detaljmotiveringar på sidan 11 slår regeringen fast att det är genom den nordiska folkbildningstraditionen i folkrörelser som demokratin fått en stark förankring i hela vårt nordiska samhälle. Landskapsregeringen fortsätter så här: "Vid sidan av det bildningsarbete som Ålands folkhögskola och Medborgarinstitutet tillhandahåller bör således även fritt bildningsarbete via bildningsförbunden fortsättningsvis stödas i sitt arbete med att stärka och utveckla demokratin i vårt samhälle." Dessa tankegångar har framförallt stötts av ledamot Ulla-Britt Dahl.

Bildningsarbetet skall vara fritt och frivilligt, detta sägs entydigt i lagförslagets 1 §. Bildningsförbunden står för förverkligandet av det fria och frivilliga bildningsarbetet och regeringen stöder verksamheterna med bidrag som ges till studiecirklar, kurser, öppna föreläsningar och seminarier samt för en del av bildningsförbundens administrativa kostnader. Bildningsförbunden är tillsvidare två på Åland, ABF eller Arbetarnas bildningsförbund på Åland som ingår i ett nordiskt samarbete och Ålands bildningsförbund som också eventuellt ingår i något nationellt eller internationellt samarbete. Det känner jag inte till. Förbunden är takorganisationer för olika medlemsföreningar och anordnar kurser och studiecirklar och allmänna föreläsningar.

Studiecirklarna är, som här sades, den mest fria bildningsform man kan tänka sig. Några personer i det här fallet minst fem slår sig samman och studerar något ämne som man valt själv. Man läser och diskuterar tillsammans, kanske gör man en studieresa eller något annat därefter också tillsammans. Verksamheten har aldrig haft samma spridning Åland som t.ex. i Sverige. Det beror nog mycket på att kraven och normerna inte har varit anpassade till de åländska förhållandena. Men nu med ett krav på endast fem deltagare kommer det säkert att bli mycket lättare.

Herr talman allt det här verkar väldigt bra. Men tyvärr följer inte hela lagstiftningen den här principen om frivillighet och fri verksamhet. Jag kommer att överskrida min taltid, men jag hoppas att talmannen har överseende eftersom vi inte har flera ärenden idag.

Det måste stå utom allt tvivel att fritt och frivilligt bildningsarbete innebär att de som deltar i en studiecirkel eller kurs anordnad av ett bildningsförbund måste ha rätt bevara sin personliga integritet. Den som vill bilda en studiecirkel med fyra andra rättrogna medborgare på Åland skall inte behöva vara tvångsanslutna till någon av Bildningsförbundens medlemsföreningar. Då är inte bildningsarbetet mera fritt och frivilligheten är villkorad.

Herr talman det här är inte alls bra. I lagförslagets 6 § 2 moment om studiecirkelverksamhet bestäms att för att erhålla landskapsbidrag bör minst fem av studiecirkelns deltagare vara medlemmar i någon av bildningsförbundets medlemsföreningar.

Bör är förvisso inte detsamma som skall men skrivningen är dock en allvarlig inskränkning av det fria deltagandet i studiecirkelverksamheten d.v.s. motsatsen till syftet med hela framställningen. Syftet är ju att fler studiecirklar skall kunna anordnas genom ett krav på färre deltagare . Regeringen ger med den ena handen och tar med den andra.

I fråga om kursverksamheten 7 § krävs, med några undantag, att samtliga deltagare skall vara medlem i någon av bildningsförbundens medlemsföreningar. Detta är för mig en obegriplig begränsning om man vill främja det fria och frivilliga bildningsarbetet på Åland.

Till detta Herr talman måste man ifrågasätta lagstiftarens rätt att kräva in och kontrollera kurs- och studiecirkeldeltagarnas medlemskap i fria föreningar. Enligt det EU-direktiv som låg till grund för en omfattande lagstiftning i lagtinget 2004 om behandling av personuppgifter, är en av hörnstenarna i den lagstiftningen skyddet av enskilda personers integritet. Som känsliga uppgifter som myndigheter inte får behandla är uppgifter såsom etnisk tillhörighet, religion, politisk åsikt, medlemskap i fackförening och hälsotillstånd.

Om Ålands bildningsförbund eller någon annan förening som är medlem i någon av bildningsförbunden ordnar en kurs i svenska t.ex. för personer som saknar kunskaper i språket finns det, som jag ser det, ingen orsak att fråga deltagarna om de hör till en av bildningsförbundets medlemsföreningar och i så fall till vilken. Ingen som helst orsak eftersom det är fråga om en frivillig kurs. Att landskapsregeringen som övervakande myndighet i stöd av lag om fritt bildningsarbete vill registrera till vilka medlemsföreningar kursdeltagarna hör påminner om regimer som jag innerst inne tror att inte någon här vill förknippas med.

Herr talman, skulle jag inte vara så luttrad vad gäller galenskaper i den här församlingen skulle jag möjligen bli upprörd. Nu nöjer jag mig med att konstatera att detta inte kan vara regeringens avsikt. Tyvärr förbli avsikten fördold för världens blickar. Man kan säga att i sin iver att ta bort detaljstyrningen i nuvarande lag och istället införa personregistrering och politisk prövning av verksamheterna i det fria bildningsarbetet och regeringen hamnar därför ur elden i askan eller tvärtom hur man vill se det.

Kulturutskottet som jag hoppas har både vidsynthet och klokskap att justera den här lagen. Det gäller framförallt 6 § 2 mom. och 7 §. Lagförslagets motiveringar är delvis motstridiga och begreppet fri jag upprepar fri i bemärkelsen, fri för alla, tillgänglig för alla

och frivillig i bemärkelsen utan tvingande bestämmelser. Det måste vara grunden för den här lagstiftningen.

Det är upp till kulturutskottet att se till att lagstiftningen följer de grundvärderingar jag tror att vi alla slår vakt om i det här samhället, för att den här lagstiftningen skall leva upp till sina ambitioner om livslångt lärande, aktivt medborgarskap och demokrati. Tack!

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag kan delvis hålla med ltl Barbro Sundbacks åsikter om begränsningen att man skall vara medlem i ett bildningsförbund. Jag vet inte om jag skall kalla det begränsning. Ser man det från ett annat håll kan det vara en fördel. Har man studiecirkeln genom ett bildningsförbund i stället för en fri studiecirkel så har man mycket hjälp av förbundet. Det i sin tur blir enklare för landskapsregeringen när man skall värdera och ge bidrag. Detta är klart en sak man skall fundera på.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är ofta så i lagstiftningsarbetet att många vill goda praktiska ting. Men de får inte arrangeras med risk för att man ödelägger annan viktig lagstiftning som vi har. Att vara medlem i en förening hör till fri- och rättigheterna enligt grundlagen och de uppgifterna är inte allmänt tillgängliga. Det är mycket farligt när regeringar börjar kräva information om vilka människor som går på kurser och vilka föreningar de tillhör. Ett sådant samhälle, herr talman, tror jag inte vi vill ha.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag ser det som så, att om man hör till ett bildningsförbund så registreras inte de medlemmar som går på studiecirkeln direkt till landskapsregeringen utan det är totala kostnader för olika kurser och olika studiecirklar som beviljas bildningsförbundet. Jag kan inte tänka mig att varenda en person skall registreras. Det är bildningsförbundets sak att se till att antalet medlemmar finns med på studiecirkeln om den går genom ett bildningsförbund. Där tror jag inte man behöver registrera någon person.

Ltl Barbro Sundback, replik:

I sådana här frågor, bästa ledamot Dahl räcker det inte med att tro, man måste veta hur lagstiftningen fungerar. Bara att lagen ger en sådan möjlighet är tillräckligt för att man skall avskräckas. Det är så att rent lagmässigt är landskapsregeringen övervakande myndighet. Varför kräver de i den här lagen att minst fem skall vara medlemmar i en medlemsförening. Det är inte så på andra ställen. Jag vet inte varför det görs här. Det måste ju kunna kontrolleras. Hur skall det kontrolleras? Jo, de som går på kurs eller i studiecirkel måste anteckna till vilken förening de hör. Bildningsförbunden är skyldiga att kontrollera att inte någon ljuger och sedan skall det redovisas för landskapsregeringen. Det menar jag att är ett grovt brott mot lagen om personuppgifter.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Man anser att de grundläggande rättigheterna inte gäller juridiska personer utan de fysiska personerna i de juridiska personerna. Det som kollegan Sundback pekar på är viktigt, nämligen omfattningen av den s.k. positiva och den negativa föreningsfriheten. Det betyder att ingen skall lida av att man inte är med någonstans, men ingen skall heller kunna tvingas med någonstans för att få någonting som man ändå har rätt till. De här frågorna är väsentliga. Det förbryllar mig i någon mån när man läser på sidan 9 i avsnitt fem under ärendets beredning. Där har bildningsförbunden medverkat. Det är möjligt att någonting har gått snett här. Det är möjligt att kollegan Sundback kan besvara den frågan utan möjligen vicelantrådet. Men det framgår rätt så föredömligt under ärendets beredning att samverkan är rätt så god och har så förevarit enligt texten. Detta tål att tittas på ifall det inte finns en god förklaring redan nu.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, herr talman, att de har blivit hörda behöver inte betyda att de har samtyckt till den här typen av regleringar.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Det framgår av texten under avsnitt fem att i den arbetsgrupp som berett den här lagstiftningen har förbunden haft sina representanter med och därefter ytterligare hörts. Man kan väl kanske tycka att den här delen av medverkan förefaller hyggligt tillgodosedd. Hur det i praktiken har utfallit vet inte jag. Men en sådan här dubbelroll framträder i texten och det kan mera tyda på att någonting inte har riktigt lyckats här än att deltagandet inte har varit tillräckligt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Det är upp till utskottet att höra bildningsförbuden och det kommer man väl att göra. Men jag tycker att det är att glida bort från den stora frågan. Hur skall landskapsregeringen kontrollera vilken medlemstillhörighet, människor som deltar i kurser och studiecirklar har? Det kan jag säga redan att det samhället vill jag inte leva i som har sådan personregistrering. Det finns en annan reglering här och det är, på något konstigt sätt, att när man vill komma bort från detaljregleringen så vill man samtidigt från regeringens sida bedöma vilka kurser som är av allmänt intresse och vilka inte. Alltså, risken finns att verksamheten politiseras på det sättet.

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Jag uppskattar att den här lagframställningen väcker debatt och att det finns ett engagemang för den. Beträffande den påstådda begränsningen och att den här lagstiftningen skulle vara omodern genom att den inte skulle ta hänsyn till möjligheten att arrangera studiecirklar i form av en datakonferens, telefonkonferens eller i kontakt över bild mellan t.ex. Saltvik och skärgården eller hur man önskar, så ser inte jag att den här lagstiftningen har en sådan begränsning. Tvärtom har vi försökt att inte ta ställning till på vilket sätt man arrangerar studiecirklarna. Däremot kan man uppfatta det som en begränsning i.o.m. att man säger att de skall omfatta ett visst antal timmar. På något sätt behöver man även mäta kursverksamhet, studieverksamhet som går i form av distans eller något liknande. Det gör man också inom den mera reglerade studieverksamheten. Vår avsikt har inte varit att på något sätt begränsa så att man måste sitta ned i ett bestämt utrymme på Ålandsvägen eller var det oftast brukar vara, utan det skall finnas en öppning för olika möjligheter. Hittar man någonting som stänger den dörren är jag intresserad av att ta fram de delarna och titta på dem på nytt.

När det gäller föreningsfriheten har jag stor respekt för den och det skall man också ha därför att det är en grundläggande rättighet i vårt samhälle. Vi har ändå haft en balansgång mellan att landskapsregeringen står för 85 procent av de godtagbara kostnaderna. Resten av kostnaderna uppbärs av föreningarna. Vi har tänkt att det handlar om en positiv föreningsanslutning. Det är inte tvingande att man måste vara medlem eftersom vi är fullt medvetna om att det finns en föreningsfrihet. Däremot tycker vi att de är juste mot de föreningar som betalar att det faktiskt är verksamhet som föreningarna också stöder. Det är så som tanken har varit här. Därför har vi ordet bör här. Ingen kommer någonsin att avkrävas eller registreras som en medlemsförening utan därför detta bör. Man kan tycka att det är en god lagstiftning eller inte, men det är en intention att vi tycker att det är juste att göra så. Annars kan det sluta med det att fackföreningarna kanske anser att det här är en totalt ovidkommande verksamhet som bedrivs men de skall delta i finansieringen av den.

När det gäller begränsningen för språkundervisningen och man tittar på 7 § så står det att "målsättningen med medlemskap i någon av bildningsförbundens medlemsföreningar behöver inte eftersträvas för kurser som gäller arbetarplatsskydd, allmän beredskap och kurs av särskilt samhällsnyttigt slag samt påbyggnad av yrkeskompetens." Påbyggnad av yrkeskompetens handlar om sådana fall där certifiering behövs och av särskilt samhällsnyttig slag kan vara de insatser som bildningsförbunden har gjort för integration tidigare och andra kurser som man på ett flexibelt och ganska snabbt sätt kan tas in. Det är ambitionen.

När det gäller bildningsförbundens deltagande i framställningen, har bägge förbunden plus en tjänsteman inom landskapsregeringen har tagit fram ett kommittébetänkande och ingått i den kommittén som är grund för detta. Det har funnits en diskussion kring exakt den här punkten som ledamot Sundback tar fram, huruvida man skall ha tvingande eller inte tvingande när det gäller medlemskap. Diskussionen slutade vid att önskemålet var att det skulle stå i lagstiftningen att verksamheten i huvudsakligen skulle rikta sig till medlemsföreningarna och där blev det bör i stället. Jag anser att det är i linje med det vi har kommit överens om. Tack herr talman!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tycker att minister Lundberg blandar ihop saker och ting. Hon vill alltså med begränsningen, d.v.s. att minst ett antal deltagare skall vara medlemmar i en medlemsförening på något sätt skydda fackföreningsrörelsen för att de skall vara med och finansiera några kurser, som tydligen minister Lundberg inte tycker att de skall vara. Vad är det för principiell hållning till fritt och frivilligt bildningsarbete? Nog är det väl bildningsförbundens styrelser som i den plan de gör upp fritt besluter vilka kurser, studiecirklar och föreläsningar man skall ha? Problemet är inte bara det att man skall vara medlem, utan hur skall det kontrolleras av myndigheten? Hur har minister Lundberg tänkt kontrollera medlemskapet?

TALMANNEN: Tiden är ute.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Föreningarna deltar i finansieringen av bildningsförbunden. Därför har vi tyckt att det är rimligt att också sätta in en skrivning att man bör vara föreningsmedlem. Man skall i huvudsak rikta sig till föreningsmedlemmar. Så har tanken varit genom hela lagstiftningen. Det är klart att det inte är bra lagstiftning när den inte är tvingande men grundlagen ger oss inte den möjligheten att ha det tvingande och vi kanske inte vill ha den tvingande heller. Samtidigt tycker vi också att det är klokt att inom vårt bildningsarbete ha gränser mellan vad är Medborgarinstitutets roll, vad är bildningsförbundens roll, vad är Öppna högskolans roll? Detta för att undvika att de lappar över varandra, eftersom det ändå är en begränsad summa pengar som vi har för vår bildningsverksamhet så tycker vi det är klokt att var och en koncentrerar sig på det som de är bäst på och den samhällsgruppen, så att säga.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är en helt annan sak då att reglera verksamheten för att det inte skall överlappa någon annans verksamhet. Det här är väl en fri marknad det också, att människor skall få bilda studiecirklar oberoende av vilka föreningar de hör till. Det konkurrerar inte med Medis om några aktiva fiskare på Kökar vill ha en kurs eller en studiecirkel om vattenföroreningar. Skall de vara tvungna att ansluta till någon förening eller bildningsförbund? Jag förstår över huvudtaget inte varför man i lag reglerar en sådan sak. Det hämmar utvecklingen av det fria bildningsarbetet, vilket måste vara det primära syftet med den här lagstiftningen.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Det som skiljer vår lagstiftning från den som finns på finska sidan är att den som erbjuder den fria bildningen, är ett bildningsförbund, alltså ett förbund för föreningar. På rikssidan har man studiecentraler som sköter om det här. Detta är den stora skillnaden och det är där vi har haft balansgången. Det handlar om bildningsförbundet, en takorganisation för föreningarna, kan man säga.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag vill ännu fråga vicelantrådet Britt Lundberg om det här med kurs. Kan föreningarna ha kurser i språk? Det var oklart.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Enligt mitt sätt att tolka självstyrelselagen och vår enspråkiga svenska status, kan man självklart ha språkkurser inom bildningsförbundet men undervisningsspråket är svenska.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Tack herr talman! Undervisningsspråket kan naturligtvis vara svenska. Det är det också i skolorna men på kurserna pratar man ju det andra språket man lär.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Visst. Jag uppfattade i det tidigare replikskiftet att ledamoten Eriksson frågade efter modersmålsundervisning. Undervisning i främmande språk är möjligt och då är undervisningsspråket svenska.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Det är på sätt och vis en historisk dag. Åland har haft sin lag om studieförbunden och studiecirkelverksamheten ända sedan 1965. Det är hög tid att den moderniseras och förnyas. Den här framställningen har länge varit på agendan med den arbetsgruppen som började jobba med den här lagframställningen för några år sedan. Jag är glad för att den nu kan läggas fram för lagtinget för behandling.

I går kväll råkade jag läsa lite om den här tiden då studiecirklar uppstod bl.a. i Sverige. Första gången man talade om studiecirkel var 1902 och de första studieförbunden bildades runt 1910. Det var folket, allmogen och arbetarna som själva ville ha kunskap och bildning i många olika ämnen. I den lilla by som jag kommer ifrån och är född i, så var man väldigt tidigt ute med den här typen av folkbildande verksamhet. Man startade tidigt ett bibliotek, redan 1882. Man hade 100 böcker och finansieringen till dem kom från Svenska bildningens vänner i Åbo och resten kom från försäljning av rödrävsskinn. Också ungdomsföreningen som hade som ursprungligt uppdrag att vara en bildnings- och kulturinstans bildades där mycket tidigt, redan 1895. Det är väldigt intressant om man tittar tillbaka vilka ämnen, teman, debatter och studiecirklar som man hade och som väckte människors intresse. Redan år 1920 kan man säga att det fanns en studiecirkel om "Är det nödvändigt att röka?". Det fanns också en som handlade om, huruvida romanläsning var skadligt? Man kom fram till att romanläsning var att föredra framom kortspel, men då skulle litteraturen vara av författare som Selma Lagerlöf och Heidenstam.

Jag vill med det här visa att Åland har en väldigt stark folkbildningstradition. Den är stark i hela Norden, men den är också stark på Åland. Jag tycker att studiecirkeln är en väldigt bra modell för våra småskaliga samhällen. Det är precis där som det är viktigt att man så fritt och frivilligt som möjligt kan bilda en studiecirkel eftersom människorna är få och det finns väldigt begränsat utbud av andra kurser, bildning och kultur, så är det viktigt att man på så fria grunder som möjligt kan skapa en studiecirkel.

Om det här lilla samhället fortsättningsvis också skall kunna utnyttja den här möjligheten, då tycker jag att man måste se över åldersgränsen på 15 år. Om man tänker att man i en liten by i skärgården startar en studiecirkel kan det vara möjligt att också ungdomarna i högstadieålder vill delta, eftersom de unga efter 16 års ålder förmodligen har flyttat bort redan för studier på annan ort. Just mot bakgrund av detta är det viktigt att man betonar friheten och frivilligheten i det här arbetet. Därför är det svårt att förstå hur det kan vara kombinerat med så många restriktioner som den här lagen nu ger.

Jag tycker det är bra att de två bildningsförbunden som finns på Åland, ABF och Ålands bildningsförbund att de behandlas likvärdigt, att man har slagit vakt om att de i bidragsbeviljandet skall ges lika mycket.

En ny målgrupp som jag tror kunde ha mycket nytta av studiecirklarna är de nya ålänningarna, alltså som de står i framställningen, det kan vara ett led i integrationssträvandena. Det betyder att man måste kunna tillåta studiecirklar på olika språk. Vi vet att det fanns ett exempel från några år tillbaka, en grupp kurder som ville ha en studiecirkel i kurdiska men kunde inte beviljas bidrag för detta. Om vi tänker på integrationen i lite bredare mening så vet vi att de som kommer till Åland har väldigt olika grad av utbildning. En del är analfabeter, medan andra kanske har doktorsexamen inom något ämne. Då är detta väldigt viktigt om man kan sitt eget modersmål bristfälligt. Om man inte kan sitt eget modersmål så kan man inte heller lära sig svenska. Kan du inte bokstäverna i ditt eget modersmål, kan du inte heller lära dig bokstäverna på svenska. Därför är det otroligt viktigt att man också med samhällets hjälp kan gå en kurs i sitt modersmål, t.ex. i det här fallet kurdiska för att lägga en grund för att senare tillägna sig svenska. Man måste förstå innan man begränsar människors rättigheter att skapa studiecirklar som faktiskt kunde vara till reell nytta för dem för att kunna integreras i det åländska samhället. Dessa kurser bör studieförbunden kunna ta in under sina paraplyer och de skall också vara bidragsberättigade.

Det är en mycket viktig princip som ledamoten Sundback tar upp angående rekommendationerna om att man måste tillhöra en särskild förening. Som jag ser det är det omöjligt att kontrollera och följa upp det här. Jag tycker att det är mycket viktigt att kulturutskottet tittar noga på den här problematiken så att inte den här framställningen på någon punkt strider mot andan och meningen i lagen om personuppgifter eller strider mot grundlagens föreningsfrihet. Jag tycker också att det är väldigt svårt att förstå med vilka motiv man har den här skrivningen om målbeskrivningen. Vad ger den för fördelar? Blir studiecirklarna fler? Blir de bättre? Blir de billigare? Nä, det blir de inte. Argumenten som hittills har anförts som motiv till detta tycker inte jag är tillräckliga och jag hoppas också att kulturutskottet noga går igenom det här.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Det är ändå så att lagen bygger på bildningsförbund. Alltså ordet bildningsförbund i sig, säger att det är ett förbund, en förening av något slag och då utgår man ifrån att det är föreningsfolk av något slag, vad det än må vara som söker om det här. Det är det första. Det betyder att det inte kan vara vem som helst från gatan när som helst utan tillhörighet till någon förening eller grupp som söker. Utgångspunkten är att det är en förening eller grupp som också ltl Camilla Gunell talade om. Det andra är när ltl Camilla Gunell hänvisade till två viktiga lagar om datainspektion eller registrering och om grundlagen och då vill jag också påminna om självstyrelselagens stadganden om språket.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Naturligtvis är det förbund som består av föreningar och där man i framställningen säger att fem bör vara medlem av en förening. Men tänk nu i en liten bygd, där man kanske maximalt kan få ihop fem till en studiecirkel i något ämne. Skall inte de ha rätt att hålla sin studiecirkel under studieförbundets paraply? Kanske bara en av dem är medlem, men man har försökt locka med folk i stugorna för att få ihop tillräckligt många. Jag tycker att den här regeln bara sätter hinder den öppnar inga möjligheter. Det här är fritt bildningsarbete.

Gun Carlson, replik:

Herr talman! Ja, det är fritt bildningsarbete men det är ändå enligt lagframställningen som vi alla är överens om bildningsförbunden som det handlar om. Det säger i sig själv tydligt och klart att det är någon som är ansluten till någonting ett förbund eller en förening. Jag förstår inte riktigt att man kan bli en studiecirkel eller ett förbund om det bara är en som tillhör ett förbund. Resonemanget är lite inkonsekvent.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Nej, jag tycker inte det. Har man en ungdomsförening, t.ex. Lappo ungdomsförening, medlem i Ålands bildningsförbund så har en medlem där rättighet att starta en studiecirkel om ett särskilt tema. För att få med tillräckligt många, fem stycken, vilket är ganska många på en ort där det bor bara 60 personer, då kan man inte kräva att de andra skall tvångsansluta sig också till föreningen för att kunna skapa den här cirkeln. Det är där som felet uppstår.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag håller helt med ltl Camilla Gunell om hur viktigt det är att man inte begränsar kursspråket. Undervisningsspråket är svenska. Detta betyder att t.ex. Ahveniset, deras föreningsspråk är finska, den föreningen kan alltså inte få bidrag alls till någon kurs, t.ex. matlagningskurs. Föreningsspråket är finska, alla pratar finska där. Borde vi prata svenska då när man har den här matlagningskursen. Det är helt orimligt. Jag tycker att det är rent diskriminerande mot vissa föreningar. Tack!

Ltl Camilla Gunell, replik:

Jag tog för några år sedan upp t.ex. PAF-bidragen och hur det skall fördelas framöver. Jag tycker att man där också inom PAF-bidragen borde öppna upp möjligheten ytterligare för etniska föreningar att söka och erhålla bidrag. Skall vi vara ett mångkulturellt samhälle med andra människor som lever och bor här så måste vi behandla dem likvärdigt. De måste också ha rätt att få stöd för sin verksamhet oberoende om den är kurdisk eller finsk eller någonting annat. Jag kan inte se att det strider mot självstyrelsens anda och mening. Hur kan självstyrelsen på något vis hotas om en grupp kurder sitter och har en studiecirkel i kurdiska? Det blir absurt för mig.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Jag kan bara säga att jag håller helt med ledamot Gunell.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Danne Sundman:

Herr talman! Eftersom det kommer så få lagframställningar får vi göra som när man har för lite bröd och vin, man delar upp det på fler tillfällen så räcker det längre. Idag delar vi upp dagens ärenden mellan idag och måndagen. Om det här ärendet kan man säga att jag inte har läst den här framställningen så noga men det finns några intressanta saker som lockar min uppmärksamhet nu när jag har lyssnat på debatten. Rent övergripande om bildningsförbund och studiecirklar kan man säga att det på sätt och vis är en relik från forntiden, när bildning och utbildning var en klassfråga när inte alla hade tillgång till utbildning som man har idag. Idag står alla på samma startlinje och alla kan bli professorer oavsett vilken samhällsklass man kommer ifrån. Det oaktat så har vi mycket sådan bildningsverksamhet och när det gäller Medborgarinstitutet t.ex. är det också sådana saker man bra klarar sig utan. Man får det dåliga ändå, men det är en fritidssysselsättning som många har stor behållning av även om det har ifrågasatts vilka kurser man går. Jag tycker att man kan ifrågasätta också all annan fritidssysselsättning som hallar o.s.v. som ingen ifrågasätter. Vad jag vill säga är att jag också försvarar den här typen av fritidssysselsättning, att man vill förkovra sina kunskaper i sådant som man är intresserad av. Om man ser på den här lagen måste jag säga att jag reagerar på samma sätt som socialdemokraterna att man har ganska stela krav på studiecirklarna i just 6 §. Om jag och fem andra motorintresserade vill ha en studiecirkel i hur man justerar in kamaxlarna på en motorcykelmotor för att få en viss karakteristika på den, så varför skulle vi vara tvungna att ansluta oss till ett bildningsförbund och därigenom söka? Vi borde få söka direkt. Det skulle vara en fri bildning. Om man menar att vem som helst, en grupp på vissa villkor får söka, skall det inte stå så här i lagen som det gör nu att man "bör vara medlem" men man behöver inte säger ministern här. Man skall inte men man bör. Jag tycker att kulturutskottet tittar på det här och i så fall skriva lagen efter verkligheten. Nu verkar det inte bara vara själva grejen som är lite relik, utan själva resonemanget och lagens utformning. Det här skulle jag säga att är en svunnen tid. Jag stöder socialdemokraterna till den delen.

Däremot stöder jag inte det resonemanget att man inte i lagen skall ha krav på att sådan här verksamhet skall ske på svenska språket. Jag tycker att man skall ta en titt i självstyrelselagen 40 § om undervisningsspråket där det står att undervisningsspråket är svenska om inte annat i landskapslag stadgas. Nu är vi på väg att stadga att det inte är så när vi inte säger någonting i lagen. Man behöver absolut stadga att studiecirkelverksamhet skall ske på svenska språket. Jag kan endast tänka mig att man av synnerliga skäl skulle kunna få undantag t.ex. för en sådan kurs som ltl Camilla Gunell tog upp, att det kommer kurdiska invandrare som är analfabeter och först måste lära sig sitt eget språk och sina egna bokstäver för att kunna lära sig svenska sedan. Det kan jag tänka mig. Men allehanda sådan här verksamhet på olika språk som kinesiska, thailändska, finska eller vad det kan vara, tycker jag inte att självstyrelsen skall finansiera. Vi skall komma ihåg att Åland är ett fritt land till alla delar, förutom när det gäller just de saker självstyrelsen reglerar där bl.a. undervisningsspråket är svenska i av landskapet finansierade skolor och utbildningar. Det här bör absolut tas in i lagen och endast en mycket snäv undantagsmöjlighet i så fall med hänsyn till integrationsfrågor.

Jag hoppas herr talman att utskottet kan titta på dessa frågor.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är trevligt att många deltar i diskussionen och de som kanske inte har läst på så noga har kanske haft annat att göra, så kan efter den här diskussionen fördjupa sig i den här framställningen och vi får till stånd ändringar som jag tror att vi alla är överens om för att den här lagen verkligen skall främja ett fritt och frivilligt bildningsarbete. Att införa eller antyda om begränsningar på basen av medlemskap strider helt mot min rättsuppfattning. Någon praktisk välvilja och en önskan från regeringens sida att stödja vissa medlemsföreningar och skona dem från verksamhet som de eventuellt inte tycker om, det tycker jag inte man kan ha som motiv utan lagstiftningen måste vara en principiellt normgivande och försöka uppfylla lagens syften. Syftet i detta fall är att det skall vara så många som möjligt som utnyttjar möjligheterna till studier och kursverksamhet. Det är också lite absurt om man tittar närmare på framställningen så står det att medlemsförbunden nog skall kunna hålla öppna föreläsningar och seminarier och man skall kunna annonsera ut det i tidningarna. Då skall inte vara någon medlemsregistrering utan det är bara för studiecirkelverksamhet och kursverksamhet.

Man vill att bildningsförbunden skall administrera alla studiecirklar som t.ex. den studiecirkel ltl Danne Sundman ordnar för motorintresserade så skall den, redovisningen m.m. gå via ett bildningsförbund. Det är kanske mera en administrativ fråga. Det har ingen betydelse för dem som går på cirkelverksamheten utan huvudsaken är att de själva får bestämma vad de vill studera och i vilken form.

Det för mig in på nästa principiella fråga och det är när man hävdar att undervisningsspråket i, nu vet jag inte exakt hur det står i lagen, men står det generellt "undervisningsspråket" eller står det "utbildningsanstalter" som landskapet stöder skall vara svenska? Men den här lagen, ltl Danne Sundman, den begränsar inte Ahveniset att ha matlagning och kalakukko produktion på finska någonstans i Mariehamn eller i hemlighet någon annanstans på landsbygden. Det är fullt möjligt. Nu framhåller man att det är självstyrelselagen som begränsar det. Det betyder i praktiken att minister Lundberg kommer att sätta tummen ner när Ahveniset söker om landskapsbidrag för den kursen. Då konstateras att den har gått på finska och därför kan det inte beviljas bidrag.

Det blev många missförstånd i kursen för kurder som skulle få lära sig kurdiska. Jag var också involverad i den. Det är inte så att kurderna på Åland är analfabeter utan det är så att det kurdiska språket är helt förbjudet. Människor som har det till modersmål har aldrig fått lära sig att läsa och skriva det. De tvingas att lära och läsa persiska. Till och med deras namnskick är sådant att de inte får ha kurdiska namn utan de måste ha persiska namn. Jag måste säga att vi som har fått ett så starkt språkskydd inte skall vara så missunnsamma att vi inte låter dessa människor, som mer eller mindre tvingats flytta från sina länder och slagit ned sina bopålar på Åland, kunna få en liten slant för att bilda en kurs och lära sig det modersmål som de aldrig har fått lära i sitt hemland och kunna få stöd för att lära sig det på Åland. En sådan begränsning känner jag att inte är rätt vare sig rent medmänskligt enligt självstyrelselagen eller enligt några andra lagar. Det borde vi i solidaritetens namn på alla sätt understöda.

Det är klart att det här finns en ideologisk skillnad i lagtinget. Problemet är att det blir svårt att tillämpa självstyrelselagen eftersom den fria bildningsverksamheten inte leds av något undervisningsspråk utan det är fritt för studiecirklarna att säga hur man gör det här. Skall det också börja kontrolleras? Skall man uppge vilket språk man har talat på kursen eller hur skall myndigheten kontrollera detta eller blir det samma tomma bokstav som när man bildar tillfälligt näringstillstånd och man säger att språket på arbetsplatsen skall vara svenska? Nästan på varje byggarbetsplats hör vi att det är det inte. Man kan tänka sig att man beslutar att kursspråket skall vara svenska men sedan i praktiken följer man inte upp det bara för att man har ett behov att tillämpa självstyrelselagen. Här finns en ideologisk skillnad men själva lagen om fritt bildningsarbete som jag ser det, sätter inga hinder, utan i så fall blir det politiskt en styrning av verksamheten. Men är vi lika negativa till om ålänningar i en studiecirkel vill lära sig engelska, riktiga ålänningar från Jomala, Finström, Saltvik och Lemland bildar en studiecirkel och så läser de engelska, för de vill lära sig engelska? De måste också få nej antar jag. Eller finns det något annat sätt att argumentera där?

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det finns andra sätt att argumentera. Det är nämligen, för det första, Ålands lagting som avgör vilka begränsningar som skall vara och inte vara för bildningsarbete och studiecirklar. Det håller på med just nu och det begär vi att kulturutskottet skall titta på, så att när vi tar beslutet så gör vi såsom vi finner för gott. För det andra skall man komma ihåg att självstyrelsen i första hand är ett nationalitetsskydd mot finska språket, finsk kultur och finskt inflytande, inte så mycket mot annat eftersom det var den situationen som var bakgrunden till självstyrelsens uppkomst.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tror att det blir svårt att tillämpa självstyrelselagens paragrafer för undervisningsspråk i bildningslagen, åtminstone beträffande studiecirklarna och kursverksamheten. Det sägs uttryckligen någonstans att det här är en undervisning som inte följer läroplansgrunder och på det sättet undantagen just begreppet undervisningsspråk i den bemärkelsen att det ligger under självstyrelselagen och våra utbildningspolitiska lagar. Det skall bli en intressant att få höra hur man resonerar i utskottet i det fallet.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Huruvida självstyrelselagens 40 § skall tolkas så att den är tillämplig här eller huruvida vi skall ha dessa bestämmelser ändå, avgör Ålands lagting och ingen annan trots att förklaringsbegreppet är struket. Jag anser att det tolkningsföreträdet har vi kvar här i lagtinget och det är en majoritet av oss som avgör det.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det där var kanske mera retoriskt än lagberedningsmässigt grundat. Det är klart att vi avgör det, men vi kan inte göra det i strid med våra egna lagar. Kulturutskottet kommer säkert på något klokt så vi får vänta och se.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Vi tar språket först. Jag delar helt den uppfattningen att med utformning lagförslaget har idag så är det fritt fram för vilket språk som helst att bedriva kursverksamheten på. Vill man från lagstiftarens sida markera att det är svenska så krävs det en korrigering av lagstiftningen i kulturutskottet. Jag tycker att det är synd att det här skall behöva bli en språkfråga och då får jag återkomma till min inledande replik i samband med vicelantrådets anförande, att vi har instanser som Medis och Öppna högskolan som kan stå för den avancerande, trots allt, verksamhet det handlar om när vi pratar om språk och språkinlärning. Jag tycker att det är synd att man gör detta till en stridsfråga på grund av språket. Det är självklart att verksamhet som bedrivs med understöd av landskapsmedel är det svenska som är det grundläggande instrumentet. Men ta Medis och andra instanser till hjälp vad gäller den, i och för sig oerhört angelägna uppgift att få kurder och andra inlemmade i samhället.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Inte tror jag att språkkurser är bildningsförbundets främsta uppgift men för mig är det ganska givet att det finns människor i vårt samhälle som har så bristfällig utbildning och som har så pass dålig självkänsla vad gäller sina kunskaper, att till och med Medis kan vara ett stort steg. Jag ser ingen skada i att det finns ett alternativ där tröskeln är ytterst låg. Det kan vara första steget till en vidare utbildning. Det här vet man ganska väl från olika studier av bildningsförbundens verksamhet. Jag tycker inte att ledamot Harry Jansson skall oroa sig över det här. Det är fråga om väldigt lite pengar och vi har nog råd med det här alternativet också.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Vi har säkert råd med ett och annat men om vi nu har andra rätt dyra instanser som kan sköta den här typen av verksamhet så varför inte nyttja dem? Ser man på effektiviteten och räknar på sidan 8 vad bildningsförbunden får i stöd och hur många deltagare som har medverkat på senare år, så blir det en ganska vacker nettotimkostnad även i det här fallet dividerat med antalet deltagare. Om vi hypotetiskt tar det här fallet med kurderna, är det inte långsökt att tro att de som är helt nya i samhället skulle förmå sig till föreningsmedlemskapet som enligt lagstiftningen är en förutsättning att få ta del av den här verksamheten. Skulle det inte vara mycket lättare för dem inom ramen för Medis som är öppet för alla, att få den här vägledningen in i samhället och språket.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! I ett fritt samhälle är det inte jag eller någon annan som bestämmer på vilket sätt kurderna vill ha sin språkundervisning ordnad. I den Mångkulturella föreningen är kurderna medlemmar och väldigt aktiva. De har inom ramen för den här föreningen valt ett sätt att ordna sina kurser. Jag är säker på att det också finns sådana som går på Medis. Jag tycker inte att det är lagstiftarens uppgift att börja ta ställning till hur den ena eller andra gruppen skall ordna sina utbildningar utan det är ett fritt och frivilligt bildningsarbete.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Herr talman! Jag håller igen helt med ltl Barbro Sundback. Jag blev själv mycket upprörd över att kurderna inte fick läsa kurdiska. Det var just den Mångkulturella föreningen som initierade till den kursen. Hur skulle de ha kunnat läsa kurdiska på svenska eftersom svenska är undervisningsspråket men de kunde inte svenska? Jag förstår inte hur det över huvudtaget skulle ha varit möjligt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, det framstår nog som lite knepigt minsann. Det förutsätter att man först kan svenska och sedan via svenskan lär sig sitt egentliga modersmål. Men beträffande kurderna är det alldeles exceptionellt att deras språk är helt förtryckt. De har inte fått lära sig i Irak, Iran eller Turkiet eller varifrån de kommer, men de får inte heller lära sig på Åland. Man vill helst inte att Åland skall hamna i samma fack som de nyss nämnda länderna i det här avseendet.

Ltl Roger Jansson, replik:

Tack herr talman! Skyddet för det svenska språket och kulturen är basen för Ålands självstyrelse. Man får dock inte göra för långt gående tolkningar av självstyrelselagen, vilket jag har upplevt att ha gjorts av ministern och andra. I 40 § självstyrelselagen stadgas att "undervisningsspråket i skolor bekostas" etc. Bildningsförbund kan inte inordnas under den gruppen. Min uppfattning är att om man vill förbjuda studiecirklar på andra språk än svenska så bör man stadga det i den här lagen såsom ltl Harry Jansson redan sade i en replik eller alternativt att man skapar en skild språklag under självstyrelselagen. Jag tror att det är viktigt att utskottet klart och tydligt anger hur man tolkar.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Jag, tycker att det var bra att ledamot Roger Jansson förtydligade debatten på den här punkten. Jag hade också på känn att det fanns en begränsning till, inte bara begreppet undervisningsspråk, utan att det fanns ännu ett tillägg och det är skola. Det fria bildningsarbetet är inte skola utan det är helt fritt. Den mest fria formen är att man sitter hemma hos någon och under trevliga former läser och diskuterar. Det är många som anser att det inte är värt någonting, att det är bortkastad tid. Det är antagligen människor med en god protestantisk uppfostran som anser att hårt kroppsarbete är att föredra framför romanläsande och andra sådana nöjen som det kan vara att bilda sig.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! När det gäller tolkningen av självstyrelselagen på den här punkten går den väldigt långt tillbaka i tiden. Det här ärendet har i förarbetena varit aktuellt ända sedan 1919. Jag har inte varit med så länge men bra länge. Under den tiden har det uttryckligen varit skolorna som man har ägnat sig åt i diskussionerna. Det förefaller nu som det skulle vara en breddning av det här begreppet, vilket kan vara självstyrelsepolitiskt bekymmersamt för oss och för många. Det är viktigt att vi för en öppen diskussion om det. För min del har jag inget problem med att bildningsförbunden sköter det så att kurderna får den tilläggsundervisning som behövs, inom ramen för bildningsförbundets uppgifter.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, herr talman som slutsats efter den här diskussionen tror jag att man måste se det ur föreningsperspektivet. Inte ur undervisningssynpunkt. Vi har föreningar, språkföreningar, mångkulturella föreningar o.s.v. och de är till för att de som är medlemmar skall kunna ha vissa kulturella rättigheter på Åland också. Det vill säga att under former som man själv ordnar prata sitt eget språk. Om en sådan förening är med i ett bildningsförbund och de arrangerar någonting på sitt eget modersmål, skall de vara berättigade till bidrag? Jag tycker att man måste komma fram till att de är, annars förfaller hela diskussionen om medlemsföreningar. Då är det bara vissa föreningar som skall få vara medlemmar i bildningsförbundet. Det kan väl ändå inte vara avsikten.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Jag hade bara två små randanmärkningar till framställningen. Utbildningsministern sade i sin presentation att man kan arbeta på ett modernt sätt när den här lagen träder i kraft. Det blev oklart på vilka sätt. Ett svar var att allt inte skulle vara så detaljstyrt mera och det tycker jag är bra, samtidigt som jag håller med om de invändningar som har kommit fram främst från den socialdemokratiska bänken. Kontrollen av deltagarna på det sättet som det står i 6 §, vill jag också att kulturutskottet speciellt tittar på .

En sak som jag också har tänkt på, är att när vi pratar om kommunstruktur pratas det om svunnen tid o.s.v. och man skall ha större och effektivare enheter. Den diskussionen förs inte alls när det gäller de två bildningsförbunden. Frågan är om man behöver både ABF och ÅBF eller om man kunde göra någonting åt det också. Jag tänker inte lägga något förslag om det eftersom jag vet att det finns en hel del känslor också i den biten.

Herr talman! Det som jag reagerade på var den diskussion som främst de liberala lagtingsledamöterna Sirpa Eriksson och Ulla-Britt Dahl startade. Jag får också säga trots att vi inte har någon här från regeringen, att jag också uppfattade det på det sättet att tack vare språkstadgandena i 40 § självstyrelselagen, så är inte det här ett bekymmer. Med bekymmer menar jag att man enbart tillhandahåller undervisning på svenska. Men jag har tittat på paragrafen och det är viktigt som flera har sagt att det stadgas uttryckligen om undervisningsspråket i skolorna om inte annat stadgas i landskapslag.

Jag drog mig till minnes när det var en ganska högljudd diskussion om språkbad i dagis och då tror jag att på basen av den diskussionen, märk väl herr talman, att jag tror att det infördes ett speciellt stadgande i barnomsorgslagen att arbetsspråket är svenska. Jag tycker också att den här diskussionen har visat att det nog kanske är någonting som skulle vara väsentligt när det gäller den här framställningen. Det är klart att man tycka att det är diskriminerande, det är inte fråga om annat, men nu har vi ett självstyrelsesystem. Man får också tycka vad man tycka vill om det, som är diskriminerande just på grund av att vi har ett system som går ut på att bevara vårt svenska språk och vår kultur.

Jag är lite förvånad att dessa frågor väcks av ett regeringsparti. Är det ingen beredning i lagtingsgrupperna mera bakom regeringen, när framställningarna kommer upp? Man blir lite fundersam. Man kan inte som ltl Sirpa Eriksson säga att man anser och anser. Det är mycket jag också anser, men om man pratar om en lagframställning så är det ändå det som står i lagen som skall vara det vägledande och inte vad vi anser. Hela minoritetsskyddet går ut på att man skall kunna verka och fungera på Åland på svenska. Jag kommer ihåg att ledamoten Ulla-Britt Dahl i remissdebatten sade att det inte är något problem med det 38 procenten av infödda ålänningar som studerar i Sverige och som upplever att man inte hittar sin plats. På den åländska arbetsmarknaden är det inga problem för dem bara de går en kurs på finska som ledamoten Dahl sade, men det är just det som är själva problemet. Vi kommer allt längre bort ifrån själva grundtanken med självstyrelsen. Man skall inte behöva gå på kurs för att man skall kunna verka och fungera på Åland på svenska. ¨

Jag vill också att kulturutskottet och den här diskussionen har om aldrig förr, visat att det är väldigt viktigt att man tittar igenom den här biten.

Ledamoten Gunell sade, att om en liten grupp kurder vill ha en kurs så måste man förstå, att om de inte kan sitt språk ordentligt från början av olika orsaker, måste de få gå en kurs på sitt eget språk. Det är klart att man kan ställa sig frågan, hotar det självstyrelsen? Hotas det svenska språket? Troligtvis inte. Men om vi kommer in på den väldigt känsliga frågan om den här kursen hålls på finska, hotar den då självstyrelsen? Hotar det då det svenska språket? Svaret på den frågan är troligen. Jag tror att man glömmer en sak. Minoritetsskyddet har vi enbart, oavsett hur roligt ledamoten Sirpa Eriksson tycker att det är, har vi enbart av en orsak. Det vill säga att förhindra att Åland inte skall förfinskas, att det svenska språket och den svenska kulturen skall leva vidare. Det är själva grunden för självstyrelsen. Det tycker jag att vi allt oftare glömmer i diskussionerna här i lagtinget när tycker att det skall vara på ett visst sätt.

Till sist ändå herr talman om vi drar tanken lite vidare, att man från Ålands lagting eller någon annan landskapsinstans skulle säga, jo, det går bra att ha kurser på kurdiska, absolut. Det hotar inte självstyrelsen, men det går inte bra att ha kurser på finska. Är det någon som kan se rubrikerna i finsk massmedia framför sig? Det kan vara ett intressant tankespel. Jag tycker helt klart att man i kulturutskottet bör titta på detta med tanke på den oklarhet som råder är det klart att man bör stadga klart i lagen vad som gäller att det inte skall bli en ansvarig minister som av olika orsaker skall neka understöd till föreningar som vill ha utbildning på finska. Vi glömmer en sak. Vi pratar om undervisning i främmande språk, det är en sak, men undervisning på främmande språk det är någonting helt annat. Jag tror att 40 § i självstyrelselagen är någonting som har levt med länge. Det kanske var enbart skolor som tillhandahöll olika former av utbildning då, men nu vet vi att det finns olika utbildningsvägar så också det här är någonting som man kunde titta på i kulturutskottet.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag tycker inte det hotar självstyrelsen om man har kurser på kurdiska. Jag tycker heller inte att det hotar självstyrelsen om man har kurser på finska. Barn i vårt samhälle lär sig språk idag. De lär sig också finska i skolan eftersom det finns en beställning, ett behov av det. Vi har också föreningar som verkar på finska. I församlingen finns det verksamhet på finska. I mångkulturella föreningen har man antagligen verksamhet på många olika språk. Där skiljer sig Ålands framtids uppfattning mot min. Jag tycker att självstyrelsen har fungerat som den skall, i alla fall någorlunda väl under de år som vi har haft den som ett språkskydd. Jag vet att ledamoten Anders Eriksson har en annan uppfattning och det respekterar jag.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Om man tittar på undervisningsspråken i landskapet, jag har ingen siffra på det, men kan tänka mig att mellan 95 till 98, 99 procent av ungdomarna i femte klassen, när man börjar man med det andra främmande språket, väljer finska. Den absoluta majoriteten läser finska. Man tragglar på och man har svårt med språket, men vad händer sedan. Jo, vi har över 70 procent av våra högskolestuderanden som söker sig utanför Finland för att studera. Den absolut största majoriteten far till Sverige. De genomför sin utbildning på svenska, glömmer den lilla finska man har tragglat med och kommer fram till att det inte finns någon plats för oss på den åländska arbetsmarknaden. Märk väl inte generellt, men ändå. Det sades från början att Ålands framtid tyckte och tänkte, man hade inte fakta. Nu har vi fakta på bordet tack vara ÅSUB:s undersökningar som entydigt visar vart utvecklingen är på väg.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Den här frågan håller på att bära iväg åt ett annat håll. Vi skall komma ihåg att vi talar om det fria bildningsarbetet och vi talar om de här språken i den formen att vi ser studiecirkelverksamheten som någonting som kan vara ett led i integrationssträvandena. I den bilden så tycker jag att vi skall komma ihåg att vi har en arbetsmarknad som kräver att vi får människor till Åland. Vi måste vara öppna åt alla möjliga håll. Jag tror att det kan vara synnerligen värdefullt att den här kursverksamheten hålls så fri och öppen som lagen i sin anda och mening vill och i stället tar bort de begränsningar som gör att det här inte kan fungera ultimat.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Ledamoten Camilla Gunell och jag har alltid haft olika åsikter när vi har diskuterat de här frågorna och det respekterar också jag. Det är därför vi lever i en demokrati att det är tillåtet att ha olika åsikter och driva e frågor man brinner för och de som man oroar sig för. Ledamoten Gunell säger att den här debatten håller på att bära iväg lite från framställningen och det kan jag hålla med om. Men enligt mitt förmenande håller det också på att bära iväg från vårt svenska språk. Jag brinner oerhört mycket för att man skall kunna verka på den åländska arbetsmarknaden var som helst i det åländska samhället på vårt svenska språk. Det är själva grundtanken med självstyrelsen. Där känner jag mig ganska orolig faktiskt och jag har känt mig orolig en längre tid.

Ltl Sirpa Eriksson, replik:

Tack herr talman! Jag tycker att lagen är bra som den är skriven. Jag har inte kritiserat den skrivna lagen.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag vill tacka för de anföranden ledamoten Sirpa Eriksson hade. Jag får öppet och ärligt erkänna, vilket aldrig känns roligt att göra öppet, att jag tog för lättvindligt på den här framställningen. Jag tänkte att det här är någonting som är stadgat i självstyrelselagen och det är inga bekymmer. Men jag noterar att det är ganska stora bekymmer. Jag tycker nämligen inte att framställningen är bra såsom den är formulerad. Jag tolkar det ansvariga ministern Britt Lundberg sade, att också hon tolkade med hänvisning till självstyrelselagen, att man inte kan ha kurser på något annat språk än svenska. Mot den bakgrunden tror jag att också regeringspartierna kan tänka sig att titta på den här framställningen ordentligt i kulturutskottet. Så än en gång, tack för att frågan väcktes.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman! Talman först när det gäller lagtingsgruppernas uppvaktning av landskapsregeringen är den inte given på förhand även om vi är med i beredningsarbetet. Det är klart att landskapsregeringen kommer med ett förslag som skall diskuteras i parlamentet. Parlament betyder parlamera, alltså att debattera och därför gör vi det. Jag tycker att det är viktigt att man också skall kunna anse till och med tycka om man står bakom ett regeringsparti. I den här frågan anser jag att man skall titta på definitionerna i utskottet. Här talar vi t.ex. om undervisning, lärande, man kan vara autodidakt alltså lära sig själv, ha sin självständiga studiecirkel. Det är utbildning. Historisk kan man säga att på Åland är det inte bara skolor och folkskolan på 1800-talet som är av betydelse utan också läsförhör, bibelstudier t.ex. Martharörelsen var en mycket aktiv bildningsrörelse i början på 1920-talet. Begreppet undervisning, utbildning, skola, kurser det skiljer sig mellan Finland och Sverige. Sedan har vi bildning som är en tysk tradition från Humboldt, som är en annan sak än bildningsarbete. Bildningsarbete är en speciell form av rörelse i Sverige och Finland som bygger på bildningsförbund. Här kommer vi in på sådant som studiecirkel och sådana saker. Sannolikt är det så att självstyrelselagen 40 § bygger på utbildning i skola och dessutom skola som är offentligt finansierad. Det är alltså ganska begränsat. När grundskolelagen behandlades och barnomsorgslagen var det ungefär en sådan debatt man idag sade om "att håller på och bär iväg", d.v.s. vad kan man använda i lärandet när det gäller språk. Om jag minns rätt står det i grundskollagen att när man undervisar om andra länder och när man undervisar i andra språk kan man använda de respektive främmande språket i landet. Om det behövs tillstånd för det minns jag inte. I barnomsorgslagen står det nog, om jag minns rätt, i motiveringarna att det är klart att man måste få ägna sig åt ramsor och sådant. Min finska är dålig och jag vet inte vad man får yttra här i lagtinget men "hämä, hämä, häkki" var på den tiden ett exempel på vad man kan tillåtas göra om jag minns rätt.

Oberoende är det viktigt att utskottet klargör dessa saker när det gäller definitionerna. Gäller begreppet skola, gäller begreppet utbildning på studiecirklar? Om det är så måste man bestämma i lagtinget om man vill reglera språkanvändningen. Studiecirklar borde vara någonting tämligen inåtvänt och internt.

För övrigt vill jag återkomma till det som jag har sagt tidigare när det gäller språket. Alltså finska språket på Åland är ett dilemma, om man säger att det är ett problem så är det så i många situationer därför att man har en diskrepans mellan det man kan och det borde kunna i affärslivet o.s.v. Det som är intressant med ltl Anders Eriksson som alltid, naturligtvis reagerar på det här, är att han reagerar på samma sätt d.v.s. genom rädsla. Rädsla är inte särskilt konstruktivt och kreativt. Jag skulle gärna se att man såg språkproblemen som ett sätt att försöka hitta lösningar dels genom lag, dels genom information och dels genom utbildning och skilja på språket som ett samhälls- och kulturspråk där vi har svenska som utgångspunkt och ett funktionellt språk där främmande språk alltid är av nytta och då måste man också sätta in det i studiecirklar t.ex. Särskilt med tanke på att vi har en växande grupp inflyttade. Många lär sig snabbt svenska andra behöver hjälp och den hjälpen tycker jag personligen kan vara i studiecirkelform. Ofta är det så att det viktigaste för dem som flyttar till Åland är att snabbt lära sig svenska så att de kommer ut i samhälls- och arbetslivet. Det är viktigt att man har kvar sitt modersmål och underhåller det, men svenska är det språk som används i samhället och i kulturlivet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det var nostalgiskt när ltl Olof Erland hänvisade till barnomsorgslagen och "imse, vimse, spindel" ramsan på finska. Jag tror att det var på ett dagis i Jomala där man hade en kvart i veckan som något slag av liten språkdusch och det blev en stor tidningsdebatt och samtidigt behandlade lagtinget barnomsorgslagen. Jag tror att det var på förslag av ledamot Folke Sjölund som det infördes ett begrepp att "verksamhetsspråket" skulle vara svenska. Så står det i den lagen eftersom det inte är undervisning på dagis, möjligen på förskolenivå men man kunde inte tillämpa självstyrelselagen direkt. I det fallet blev det på det viset och det blev slut på "imse, vimse, spindel" på finska också i samma veva.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Ledamot Erland anser att Ålands framtids Anders Eriksson hyser rädsla för den här lagframställningen och allmänna språkutvecklingen. Man skall inte blanda samman rädsla med den omtanke som särskilt Ålands framtid har för den språkliga förbistringen om vi ser svenskans tillbakagång på vissa samhällsområden. Vad gäller specifikt den här framställningen är det faktiskt en ledamot från liberalerna som har aktualiserat just språkets roll i verksamheten. Det är faktiskt från regeringslägret som det har kommit ett inlägg och det har fått ett mycket tydligt svar från regeringsbänken, från vicelantrådet som ansåg att det är svenskan som styr i och med att det finns landskapsbidrag med i bilden. Det är kanske inom regeringslägret man bör klarlägga dessa frågor.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Den här frågan är så pass komplicerad att den behöver diskuteras av alla som har omtanke om det svenska språket. När det gäller detta påpekade jag att utskottet bör reda upp begreppen i första hand och sedan skall lagtinget välja om man vill se det här som ett problem eller en lösning eller hur man skall göra. Det viktiga är att man ser att självstyrelselagen och den här lagen stämmer överens och att lagtinget säger vad som skall gälla. Beträffande studiecirklar är det en annan sak än skolor som bekostas av landskapet. Det är det som självstyrelselagen gäller. Jag inser att det är ett problem men tycker inte att man skall blunda för problemet utan hitta lösningar.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag hoppas att ledamot Erland som är en förnuftig karl, inser i och med att vi har en diskrepans här mellan självstyrelselagen och även den tolkning som vicelantrådet förde fram, finns det ett behov att inom kulturutskottet titta på lagframställningen till den här delen så att vi får en överensstämmelse med grundtankarna i vårt system. Jag hoppas att ledamot Erland kan föra det vidare till sina medkolleger i den liberala gruppen. Det här är en fråga som man sannerligen bör gå på djupet med i och med att vi tydligen har mycket stora åsiktsskillnader om hur det här systemet bör fungera.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Det är klart jag för det vidare till gruppen och de som sitter här och lyssnar intresserat och de som har missat den här debatten.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Jag skulle vilja föra in en ny dimension i den här diskussionen. Det står i framställningen att det fria bildningsarbetet skulle kunna vara viktigt i integrationssträvandena på Åland. Om vi ser på begreppet integration så är det en ömsesidig process. Det betyder att de som flyttar till Åland, som jag tycker är ett demokratiskt samhälle, har vissa kulturella rättigheter. Detta är en diskussion som har förts internationellt ganska länge och det finns numera konventioner av alla de slag också om kulturella rättigheter. Som jag tolkar det eller om man tillämpar det i en åländsk kontext så betyder det att bland de över 30 procent som idag bor på Åland och är födda någon annanstans, att den gruppen har kulturella rättigheter utgående från sin etniska tillhörighet, sin kulturella bakgrund och sitt språk. Den lägsta nivån är den här att man har rätt att bilda föreningar. Den möjligheten kan ingen frånta en och att man inom ramen för sin föreningsverksamhet tillåts fördjupa sig i frågor om sin egen kultur eller vad det nu kan vara. Det kan också handla om det samhälle man lever och bor i. Det är inte ensidigt det och att man för det skall få stöd på samma villkor som en hel åländsk förening som syr folkdräkter eller lär sig dansa åländska folkdanser. Bägge är kulturella uttryck för det samhälle vi lever i idag. Man kan inte säga med bästa vilja i världen att det ena kulturella uttrycket är mera värt än det andra och att det enligt lag är så att det bara är det första slaget av kulturellt uttryck som samhället skall stöda, resten är någon privat angelägenhet. Då har vi inte integration i det här samhället utan då lämnas de som inte har en åländsk bakgrund eller är födda på Åland utanför det här samhället. Man skapar alltså utanförskap medan man i Europa i samband med en diskussion om integration hela tiden talar om "inclusion". En inkluderande kultur skall vi ha i Europa som bejakar mångfald och som stöder alla kulturella uttryck. Det är det som är integration. Den traditionella politiken på Åland är assimilation. Det vill säga att det bara är ett språk, det är bara en kultur som gäller. Detta lever kvar att de som flyttar hit skall leva här på så att säga det gamla samhällets villkor, och passar det inte är det bara att sticka iväg. Det fungerar inte heller utan om man ser på samhällets behov av arbetskraft. Även om man vill att det bara skall bo enspråkigt svenska ålänningar här så är det inte möjligt idag eftersom de åländska ungdomarna flyttar bort i ganska stor omfattning och den ökning av befolkningen vi har haft är nästan enbart beroende av att vi har inflyttning. Jag tror att om man ser på den här frågan i ett större perspektiv och fortsättningsvis vill ha det harmoniska och på många sätt föredömliga samhälle vi har, så skall man också bejaka de inflyttades önskemål om att åtminstone i sina föreningar kunna bedriva verksamhet på sitt eget språk.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! I och med att vi tillåts att ta ut svängarna vill jag kommentera ltl Barbro Sundback vad gäller talet om att vi skulle bedriva en assimileringspolitik av de finskspråkiga på Åland. Det är inte på grund av ålänningarna, oss själva som vi gör det, utan vi gör det till följd av internationellt beslut om att detta skulle vara den ordning som gäller beträffande undervisningsspråket. I övrigt är det faktiskt som så att Åland på alla sätt hanterar den finskspråkiga minoriteten ytterst föredömligt. Man har tillgång till tv och radio på eget språk, man kan få hit egen finskspråkiga tidningar samma dag som de publiceras, man har rätt att vända sig till myndigheter på sitt eget språk, man har rätt till domstolsspråk på finska. Man är till och med så föredömligt behandlad att man har rätt till hembygdsrätt bara om man besitter finskt medborgarskap, så talet om att vi skulle bedriva en assimilering, ltl Barbro Sundback det tillhör det förgångna. Idag är vi ett oerhört öppet samhälle så att vi till och med diskriminerar andra.

Ltl Barbro Sundback, replik:

I mitt inlägg bästa ltl Harry Jansson så talade jag inte om de finskspråkiga vad jag kan påminna mig. Jag talade generellt. Det är problematiken i den diskussion som ledamot Harry Jansson för, att han riktar sig enbart till de finskspråkiga. Han kastar ut barnet med badvattnet. Alla andra som också har annan etnisk tillhörighet och flyttar hit, skall inte heller ha några kulturella rättigheter, vilket jag uppfattar att man ändå skulle vara beredd att acceptera från t.ex. den ideologi ltl Harry Jansson tillhör för att de grupperna är så små. Det är rädslan för de finskspråkiga på Åland för de är ändå ganska många och man vill inte att den gruppen skall växa.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag vill påstå att Åland är ett föredöme vad gäller hanteringen av minoriteter. Det vill jag påstå. Vi har vissa brister vad gäller integrationen att ta hand om nyinflyttade i det första skedet. Där måste vi alla hjälpas åt att bli bättre. Vi har förväntningar på en integrationslag utgående från den kommitté som har tittat på den här frågan under senare år. Då får vi verkligen gå på djupet med dessa frågeställningar. Jag vill verkligen understryka att ålänningarna är mycket öppna till sinnelag och tar emot inflyttade med en varm hand så den propaganda som ledamot Sundback torgför att vi inte skulle vilja erbjuda nyinflyttade rättigheter och kulturell föreningsfrihet och annat. Det stämmer inte alls. Det är tvärtom med ålänningarna, vi är mycket internationellt benägna.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Nu var nog ltl Harry Jansson ut och cyklade, seglade eller någonting. Jag uttryckligen utgick ifrån att alla har föreningsfrihet och rätt att bilda de föreningar man vill men om föreningarna i likhet med Ålands litteratursällskap eller Jomala IK anhåller om pengar tycker jag att de föreningarna också skall har rätt till ett visst samhällsstöd. Om det bildas ett finskt fotbollslag, skall inte det heller få förekomma? På den nivån tycker jag att man skall vara generös. Det hjälper integrationen och det gör att många kommer att prisa Åland ännu mera.

TALMANNEN: Därmed var denna något utvidgade debatt avslutad om ingen begär ordet. Replikväxlingarna är därmed avslutade.

 

Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 24 november 2008, kl. 13.00.

Plenum är avslutat.

 

(Plenum avslutades kl. 15.01.)