Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Landskapsregeringen presenterar sitt förslag till lagstiftning om offentlig upphandling över EU:s tröskelvärden. Sedan Åland anslöt sig till EES år 1994 så har lagtinget därefter valt att tillämpa rikslagstiftning på detta område, dvs. för upphandling över EU:s tröskelvärden. Några korrigeringar av lagstiftningen har gjorts därefter utgående från de direktiv som har tagits på europeisk nivå. Som en kuriosa eller en intressant detalj kan man nämna att efter den senaste ändringen 2007 fördes det en behörighetsdiskussion om huruvida landskapet har behörighet över upphandlingslagstiftning eller inte. Vissa bedömare ansåg att frågan har en stark konkurrensaspekt så att frågan möjligen borde höra till rikets behörighet. Det är t.o.m. så att högsta domstolen, efter omröstning, ansåg att den borde höra till rikets behörighet medan Ålandsdelegationen, och småningom presidenten, fastställde att det är landskapet som har behörighet över frågan.

Nu krävs det en ändring av den lagstiftning som vi har med anledning av att nya EU-direktiv har utformats per år 2014 detta årtusende, för tre år sedan. Till saken hör att direktiven skulle ha varit implementerade i nationell lagstiftning redan våren 2016, men landskapsregeringen har valt att fortsätta den praxis som vi har haft, dvs. att vi implementerar rikslagstiftningen. Vi har avvaktat och inväntat rikets lagstiftningsprocess och riksdagen har antagit nya lagar för detta ändamål detta år per den 1.1.2017. Nu föreslår vi att lagtinget ska sätta motsvarande lagar i kraft också på Åland.

Intressant i detta sammanhang är förstås vad de nya direktiven kan leda till i praktisk upphandling. De målsättningar som fanns med hela arbetet är intressanta. Jag ska nämna några av de målsättningar som man hade på europeisk nivå då arbetet satte igång.

Man ville effektivera beaktandet av miljöaspekter och sociala aspekter i upphandlingen. Man ville främja små och medelstora företags möjligheter att delta i anbudsförfaranden. Det här tycker vi i landskapsregeringen att stämmer väl överens med de hållbarhetsambitioner som vi har och med det faktum att vi i många fall har företag som på europeisk nivå får betraktas som små eller medelstora. Det här är ju förstås bra.

Det finns inte särdeles stora möjligheter att avvika i nationell lagstiftning i förhållande till de direktiv som styr arbetet. Möjligheterna att avvika från det kommer att gälla närmast i den kommande lagstiftningen som ska gälla under EU:s gränsvärden, vilket landskapsregeringen kommer att återkomma till och ge förslag till i lagtinget sedan detta lagpaket först är i hamn.

I Sverige har man gjort på motsvarande sätt som i Finland. Man har tagit en nationell lagstiftning och har satt direktivet i kraft på det sättet. I Danmark har man valt en annan väg. Direktivet är så pass detaljerat så man har fattat beslut om en ramlag i det danska parlamentet som sätter direktivet i kraft. Landskapsregeringen fortsätter på det sätt som jag tidigare har beskrivit.

Gränsvärdena för vad som är över EU:s gränsvärden och vad som är under står nämnda i de tabeller som finns i framställningen. Dessa gränsvärden kommer att ändra efter tid och ändringarna kommer att ske med kommissionsförordningar framöver.

Det finns beskrivet i framställningen närmare om vad miljöaspekter och sociala aspekter kan vara i detta sammanhang. Det står också beskrivet, på sidan 12, vad fördelarna för små och medelstora företag kan vara i och med detta lagförslag och direktiv i förhållande till de direktiv och lagar som vi har följt tidigare. Det kan säkert var och en läsa.

De ekonomiska aspekterna. Det är självklart så att samhället förtjänar på om offentlig upphandling fungerar väl så att få frågor ska avgöras i domstol, efter och under pågående upphandlingar, där det mesta kan läggas väl på förhand. Därav finns det krav i direktivet att man i nationell verksamhet och i lagstiftning inför rådgivning för de offentliga upphandlande enheterna, samt också inför en tillsynsverksamhet, ytterligare säkerställer alla parter om att upphandlingar sker så väl som möjligt och leder till ett så gott resultat som möjligt.

I lagförslaget står det beskrivet om den tillsynsmyndighet som måste inrättas i detta sammanhang. Tillsynen kommer att kosta en del pengar. Vi räknar med en kostnad om 140 000 euro för det första året. Till den delen finns det också anslag i det budgetförslag som lagtinget kommer att remittera så småningom. Det finns också behov av att äska om anslag för den rådgivning som ska till. Till den delen behöver förhandlingarna mellan landskapsregeringen och de eventuella rådgivande parterna ännu föras i hamn innan vi kan äska om anslag för att finansiera den verksamhet som direktivet säger att landskapet ska finansiera i det här fallet.

Vissa kostnader uppstår för det här men målet är ändå att upphandlingsverksamheten ska bli bättre och tydligare för alla parter och att det ska kunna spara pengar också i förlängningen. Tack.                     

Ltl Brage Eklund

Tack fru talman! Tack för en bra presentation! Min fråga gäller när det kommer direktiv och förordningar hit som vi ska anpassa vår lagstiftning efter. När vi var på resa till Bryssel och Julia Lindholm presenterade och förklarade hur det här går till, så sade hon att det ofta är så att vi övertolkar direktiven. Vi har ofta strängare regler och förordningar än vad direktivet innebär. Hur är det med den här framställningen? Har man tolkat det den svåraste vägen eller har man försökt bryta upp direktivet så att man kan göra det lindrigast möjligt?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Min bedömning är den - det står också i framställningen - att det finns väldigt lite utrymme för att göra nationella tolkningar i den process där man implementerar direktivet i nationell lagstiftning enligt de olika metoder som jag här har beskrivit som möjliga. Vilket utrymme det finns i det här fallet, om offentliga upphandlingsenheter på Åland, att tillämpa direktivet och lagstiftningen i förhållande till hur andra tillämpar det, det kan jag inte uttala mig om. Men när man stiftar själva lagen så torde det inte finnas särdeles mycket utrymme att göra någonting annat än det som nu görs.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Man har oftast den tolkningen att man ska följa direktivet bokstavligt. Då vet man att man inte gör något fel. Men vi vet att det i andra sammanhang ofta har varit diskussioner - om lokal kännedom, miljöaspekter och sådant - då man överväger anbudshandlingar för att man ska försöka gynna åländska företag så mycket som möjligt. Det är det jag menar. Öppnar det här förslaget upp för sådana tolkningar eller är det en helt annan sak?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag skulle snarare säga så här. I och med att lagtinget förhoppningsvis antar den lagstiftning som föreslås, som grundar sig på direktivet, så klargörs möjligheterna till upphandlingar som torde ligga i vårt intresse.

Gällande t.ex. socialt hållbar offentlig upphandling så står det klarlagt i den handbok som finns till förfogande, för att hjälpa till vid upphandlingar, att sådana saker som t.ex. sysselsättningsmöjligheter ska kunna ligga till grund då man gör upphandlingen. Vad gäller små och medelstora företag nämns det att man inte ska kunna kräva en för hög nivå på omsättning hos ett företag för att det ska kunna godkännas. Man ska också kunna dela upp upphandlingar i flera stycken så att mindre företag ska kunna vara med och bjuda. I förhållande till det tidigare direktivet så menar jag att det finns fördelar med det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack talman! Tack för redogörelsen! Jag hade egentligen bara en fråga, ifall jag har förstått allting rätt, inför den fortsatta behandlingen. Vi gör samma som i Finland, vi använder samma tröskelvärden när det gäller olika upphandlingar och vi använder samma hantering efteråt, vi gör i stort sett exakt likadant. Då är frågan om man på något sätt har undersökt möjligheterna till olika former av lokala avvikelser, lite i stil med det som ledamot Eklund var inne på? Finns det möjligheter till undantag, vilket vi brukar tala varmt om här på Åland? Sådana skulle vi gärna ha där det går och där det passar oss bättre.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är klart att landskapsregeringen har ställt sig den frågan. Det ställer sig landskapsregeringen alltid då EU-direktiv ska implementeras, ifall vi kan hitta någon lättare metod att implementera någonting. Men i det här fallet menar vi att direktivet i sig är så specifikt. Vi anser att det inte finns möjlighet till några materiella avvikelser i förhållande till det. Sedan blir det en fråga om hur lagstiftningen tillämpas i praktiken. Det som jag menar att är väsentligt är att det här direktivet i sig anger fördelar för vårt småskaliga samhälle och för våra strävanden till hållbarhet i jämförelse med det tidigare. Men vi ser ingen metod där vi skulle riva bort varannan sida ur det här och få en lättare variant på det sättet.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Det är kanhända rimligt. Man ska väl undvika att göra på det sättet. Det här är ju lagstiftning som är anpassad för länder med andra behov än vad vi har. Där bör man rimligen lägga ribban betydligt högre än vad vi är vana vid i vår offentliga upphandling. Har man fört något resonemang kring om vi oftare kan flyga under radarn med hjälp av den här lagstiftningen än den lagstiftning som vi tidigare inte har haft men som vi i varje fall följt genom EU:s upphandlingsdirektiv. Ger den här möjlighet till att vara lite mera flexibel eller är det samma som tidigare?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Som jag sade i en tidigare replikväxling gällande det nya direktivet, som nu förhoppningsvis implementeras på det här sättet, ger det mera utrymme för små och medelstora företag vilket borde passa vårt samhälle bättre. Det finns klargöranden för hur vi ska kunna vidta upphandlingar med syfte att miljömässigt förbättra samhället och där sociala aspekter kan vägas in. Jag menar att inte bara vi kan ta steg mot någonting som ändå är något positivt, utan kanske hela Europa. Också med tanke på det småskaliga så är det här ett steg i rätt riktning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Vi har nu ett lagförslag på bordet från landskapsregeringen om offentlig upphandling som i huvudsak rör små och medelstora företag i ett EU-perspektiv. Hur många företag har vi på Åland som har fler än 250 anställda och som har en årsomsättning som överstiger 50 miljoner? Hur många företag har vi på Åland som har färre än 50 anställda, som alltså är ett litet företag, med en årsomsättning om 10 miljoner? Jag erinrade mig att den tidigare näringsministern, Fredrik Karlström, brukade säga att vi har ett stort antal företag på Åland, flera tusen, men att de flesta har bara en eller två anställda.

Vad vill jag då säga med det? Jo, jag vill säga att dels förstår jag att landskapsregeringen har haft bråttom med den här framställningen eftersom det ligger ett motiverat yttrande och pyr. Det får vi lov att respektera. Förklaringen till det är att man har inväntat hur man gör i Finland och så vill man göra samma sak som där.

Jag vet inte om någon av er såg på nyheterna i morse och såg resultatet från primärvalet av president i Frankrike. Då stod den kandidat upp som hade fått mest med röster, 24 procent, i förhandsröstningen och så sade han ”Viva la France!” (Leve Frankrike!) och han sade det med stolthet, riktigt så här, och folk jublade. Jag tror att det kanske är lite den känslan som vi behöver ta till oss här på Åland också. Att vara lite stoltare, vara lite tuffare, vara lite rakare, våga vara lite mera pro-Åland. När vi kommer in på hur vi kan vara lite mera pro-Åland, om vi absolut måste implementera detta. Man kanske kunde ha fått ett undantag med tanke på hur väldigt få företag vi de facto har som uppfyller kriteriet för små och medelstora företag, så tycker jag att målsättningarna med de nya EU-direktiven borde kunna ge oss möjligheter att vara litet mer åländska. Jag tänker främst på punkt 4.3 Effektivera beaktande av miljöaspekter och sociala aspekter. Här borde det finnas med lite - jag säger inte kreativ bokföring men jag säger kreativt tänkande – så borde våra åländska företag kunna se möjligheter inom ramen i så fall för detta direktiv. Jag tycker också att det är bra att man nu också försöker stödja Ålands näringsliv så att de blir rådgivare till den som lämnar in en ansökan om en offentlig upphandling.

Jag tycker också att det är bra att man går in för ett elektroniskt förfarande som ska vara i full kraft 2018, vilket jag dock hyser ett visst tvivel om att landskapsregeringen de facto kommer att hinna verkställa. Men det kanske vi kan få klargöranden kring.

Sedan är det vissa saker som jag inte riktigt förstår här.  Jag förstår inte riktigt de tröskelvärden som finns angivna under 5.2.1 Tröskelvärden, där det i framställningens allmänna motivering står att man i rikslagstiftningen har nationella tröskelvärden fastslagna. Jag är lite osäker på om landskapsregeringen avser att sätta tröskelvärdena på en förordningsnivå eftersom de inte finns med i lagstiftningen längre fram, vad jag har kunnat se.

Det som jag också stöder är det resonemang som landskapsregeringen har med alla dessa små myndigheter som nu blir fler och fler och ifall man skulle kunna hitta någon annan lösning kring det. Det känns klokt att resonera vidare kring det.

Däremot måste jag säga att jag är lite tveksam över det sätt som landskapsregeringen nu väljer att skapa en ny myndighet, den s.k. upphandlingsinspektionen. Det är en skild lagstiftning bestående av i princip elva paragrafer. Men det som är det intressanta med den lagstiftningen, det är vad den här myndigheten får göra och vad den inte får göra. Den här myndigheten får en otroligt stark makt. Otroligt stark! Men den får ingen styrning. Det finns ingen styrelse och det finns ingen ledningsgrupp. Tittar man på vad lagstiftningen säger så säger den att den ska skriva en verksamhetsberättelse och den ska lämna in budgeten till landskapsregeringen.

Om man tittar på andra myndigheter som vi har så har vi ÅMHM som har en styrelse som egentligen inte har någon funktion, därför att lagen är så utformad. Det ser vackert ut på pappret men de har inget reellt inflytande. Tittar man däremot på Ålands hälso- och sjukvårds styrelse, så har de ett helt annat inflytande såsom lagen är utformad. Det tycker jag är bra. Men den här myndigheten kommer verkligen - tro mig - att bli en utsatt myndighet. Här finns det troligtvis bara en person. Det finns ingen annan att resonera med heller. Den här myndigheten kan t.ex. förbjuda verkställighet av ett upphandlingsbeslut. Den kan göra framställning hos marknadsdomstolen och bestämmande av ogiltighetspåföljd, den kan begära en upphandlad enhet av andra parter som deltagit i upphandlingsförfarandet över alla uppgifter och handlingar som behövs för att utreda ett upphandlingsförfarandes lagenlighet. Den ska övervaka att upphandlingslagen iakttas, den ska ta emot och begära åtgärder för att utreda upphandlingsförfarandets lagenlighet etc. etc. Otroligt stor makt! Och den av er som följer med i dagspressen vet med säkerhet att nio av tio EU-upphandlingar slutar i marknadsdomstolen. Nio av tio! Det här är en uppskattning som jag gör. Nio av tio är det någon sorts form av problem med. På något vis ligger det i sakens natur att man vaktar ganska mycket på varandra. Här finns det nämligen pengar att tjäna, speciellt vid större projekt är vi uppe i miljonbelopp.

Jag ska ta en kommun som exempel. Jag läste i tidningen att en kommun hade betalat nästan 450 000 euro bara på juristkostnader som vägledning för några projekt. Det var för övrigt inte upphandlat men det är en annan sak. Den här myndigheten kommer med största sannolikhet att bestå av en person som kommer att få en otroligt stor makt och det vill jag varna för.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag uppfattar det ändå som att det i det stora hela var ett stöd för att vi ska modernisera upphandlingslagstiftningen och det tackar jag för. Frågeställningarna som lyftes fram av vicetalmannen har givetvis funnits under övervägande också hos landskapsregeringen.

Gällande tillsynsmyndigheten så är det klart att med bara en person, med den makt som här beskrivs att den personen ska ha, kan man tycka att det är en stor makt bara hos en. Men grunden i hela tillsynsmyndigheten och den funktion som krävs i upphandlingsdirektivet är att det ska vara oberoende, det ska inte vara påverkningsbart. Det är svårt att kombinera något som skulle vara oberoende med någon form av styrelse som mer eller mindre politiskt kanske kan bedöma situationen och ge sina råd. Det här är ingen lätt uppgift att lösa.

För att en tillsynsmyndighet ska fungera och att alla parter ska uppfatta det som seriöst och trovärdigt, så måste det vara oberoende.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Ja, finansministern uppfattade det helt korrekt jag stöder den här framställningen till stora delar. Men jag hyser ett starkt tvivel kring att organisationen av tillsynsmyndigheten verkligen är den mest lämpade. Självklart ska en myndighet vara oberoende. Vi har andra oberoende myndigheter, såsom energimyndigheten t.ex. Men även där finns det en ledningsgrupp och en styrelse. Jag kommer i samband med arbetet i finans- och näringsutskottet att påtala det här igen. Jag tror inte att det här är rätt väg att gå. Här kan vi verkligen få ett tjänstemannastyre som vi inte har sett maken till tidigare. En person som i princip kontrollerar upphandlingarna. Det är inte okej.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Man ska ändå komma ihåg att det kommer att finnas en lagstiftning i botten som grundar sig på ett direktiv som ger tydliga riktlinjer på vad som tillsynsmyndighetspersonen ska grunda sitt arbete på. Så särdeles mycket utrymme för godtycke tror jag inte att det kommer att finnas.

Det är just av den här anledningen som landskapsregeringen samtidigt nu ser på möjligheterna att reformera våra tillsynsmyndigheter. Vi tittar på möjligheterna att samordna det på något sätt för att bredda kunskapen så att det inte blir så sårbart. Det finns en sårbarhet om man bara har enpersonsmyndigheter också.

Det arbetet är i sin linda. Det har just påbörjats och det går inte att säga desto mera om det just nu. Men landskapsregeringen har ambitionen att vi förhoppningsvis ska kunna presentera ett resultat av det här som skulle leda till att arbetet till många delar kunde bli ännu bättre.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Problemet är att just det som finansministern nu säger inte finns i lagstiftningen. Det finns elva paragrafer som talar om vad upphandlingsinspektionen ska göra. Det finns vissa förtydliganden i detaljmotiveringen, precis så som det ska vara. Men det finns ännu saker som är väldigt öppna. T.ex. hur ska inspektionen göras? EU-direktivet ger ju valmöjligheter där. Vilket val har landskapsregeringen gjort? Det borde ha framkommit i samband med presentationen.

Jag stöder grundtanken i det här, något annat kan vi väl knappast göra. Men jag är mycket tveksam till den här myndigheten och utformningen av myndigheten i dagsläget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson

Tack talman! Det här är en lag som jag har väntat på ända sedan direktivet kom. Väntat och längtat! Jag tänker fokusera i anförandet på den del som jag väntat på, nämligen hur lagstiftningen möjliggör att de upphandlade enheterna kan främja hållbar utveckling. Avsikten är att effektivera miljöskyddet och ge möjlighet till att beakta sociala faktorer.

I och med lagförslaget kommer upphandlande enheter ges möjlighet till att ta hänsyn till flera sociala aspekter såsom sysselsättningsmöjligheter, sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter, social integration, lika möjligheter, tillgänglighet, hållbarhetskriterium, etisk handel och frivilligt iakttagande av företagens sociala ansvar samtidigt som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och upphandlingsdirektiv kan efterföljas.

Talman! Det här ser jag som ytterst viktiga åtgärder och möjligheter. Låt mig ta ett exempel från det vardagliga livet. Det är otroligt enkelt som upphandlande enhet att bara kryssa i rutan ”ja” på krav på svenska när man t.ex. upphandlar städpersonal. Varför i all fridens namn ska all städpersonal kunna behöva prata svenska? Är inte det en utmärkt möjlighet för språkintegrering? Oavsett huruvida man i upphandlingsskedet kommer att beakta de här möjligheterna till utökad delaktighet så hoppas jag att lagstiftningen som sådan kommer att fungera direkt normerande så att man funderar mera på vilka val och krav man ställer på de leverantörer man upphandlar.

Jag ser också stora möjligheter att belöna företag som anställer socialt marginaliserade grupper. Vi vet idag att det som anses vara normalt i samhället inte alltid är det mest effektiva för att utföra olika tjänster. Det finns många människor med olika diagnoser som är mycket bättre på att utföra vissa tjänster än de som anses ”normala” om jag får använda det uttrycket. Vi har tagit en hållbarhetsagenda där vi har sagt att alla människor ska kunna blomstra. I det finns ett ansvar och i det är sysselsättning en viktig grund.

Några ord om miljöaspekterna. I tider där fri konkurrens lyckligtvis gynnas och vi upphandlar stora delar av den offentliga sektorn är det viktigt att ställa krav på hållbarhetsarbetet. Om vi ska uppnå ett hållbart samhälle 2051 så behöver vi aktivt omställa samhället. Då är det ett grundkrav att våra upphandlade tjänster också ska följa hållbarhetsprinciperna.

Slutligen talman, konstaterar jag att liberalerna, liksom alla andra också beklagar kravet på att vi ytterligare måste ha en ny myndighet inom landskapet. Vi skulle, tror jag, som varenda en här inne hellre lägga resurserna på innehåll i stället för nya myndigheter.

Ltl Bert Häggblom

Tack fru talman! När den här framställningen kom med rubriken Offentlig upphandling, så hade man faktiskt hoppats på att det handlat om offentlig upphandling. Men det här är bara godkännande av ett EU-direktiv som har gällt i landskapet. Rätta mig om jag har fel, finansministern! Tröskelvärdena som finns på sidan 5 i framställningen, byggnadsentreprenader 5 225 000, varu- och tjänstekontrakt 135 000, offentliga varu- och tjänstekontrakt som tilldelas av upphandlande myndighet 209 000 och tjänstekontrakt 750 000.

Bästa landskapsregering! När ska det här tillämpas? Inte kommer det att tillämpas något ytterligare i landskapet än vad som har varit gällande idag. Finska staten däremot är mycket tuffare. Där har de, som framgår på sidan 11, nationella tröskelvärden. 60 000 för varu- och tjänsteupphandling, 100 000 för upphandling av vissa utbildningstjänster, 150 000 för byggentreprenader och 400 000 för social- och hälsovårdstjänster och 300 000 för vissa andra tjänsteupphandlingar samt 500 000 för offentliga koncessioner. Det gäller i Finland men det kommer inte att gälla här. Här kommer bara EU:s tröskelvärden att gälla. Det som ltl Ingrid Johansson hade önskemål om på en lagstiftning, det var ju bara nys! I vilket sammanhang skulle det kunna tillämpas i landskapet med de tröskelvärden som landskapsregeringen föreslår?  Det är falsk marknadsföring av framställningen. Vad som har efterlysts i landskapet är att kommunerna har tuffa krav beträffande tröskelvärdena. Där borde vi få en lagstiftning som gäller. Mariehamns stad har haft ganska låga värden, vilka man nu höjde. Sedan visade det sig i en utredning att man överhuvudtaget inte har tillämpat upphandlingsreglerna, som fullmäktige har fastställt, vilket ju är felaktigt. Det är det som alla kommuner och kommunförbund borde ha, att lagen skulle gälla också dem. Men nu tar man bort det. Man har inte ens de lägre tröskelvärden som man har i Finland, utan EU-direktiven ska gälla, och de är enormt höga. Det är mot mygel och korruption som man har en sådan här lagstiftning. Det är därför som den varit efterlyst hos många i landskapet, att vi ska få in det. Varför går vi inte med på det? Varför ska vi ha den här osäkerheten? Man har ingen trygghet alls som företagare i landskapet. Man säger att ”det begåtts ett fel” när det är under tröskelvärdena. Då är det de vanliga förvaltningsreglerna där någon myndighet har missat att höra någon. Det är bara då man kan vinna i domstol.

Samma sak är det med marknadsdomstolen. Det är bara när tröskelvärdena gäller som man kan få något skydd och få det kontrollerat.

Jag reagerade också över om svenska språket är viktigt för vår landskapsregering längre? Svaret är nej!  Man hänvisar till ”Hilma” och en finsk sajt, som man ska skriva in sig på, när man ska ha tröskelvärdena i fortsättningen. Landskapsregeringen bör väl se till att sajten blir på svenska och inte ska hänvisa till finska. Det här är viktigt när man från landskapsregeringens sida börjar ha krav på regeringen, att man från myndighetens sida har hemsidor på svenska, precis som Finlands riksdag har. Det är riksdagen.fi. Man bryr sig inte om det. Det är första gången som jag har sett det i en framställning, att man hänvisar direkt till en finsk sajt. Tack.

Minister Mats Perämaa, replik

Talman! Annonseringsfunktionen ”Hilma” tror jag har nämnts av infrastrukturministrar många gånger i denna talarstol - eller i talarstolen där borta - under diskussioner om upphandlingar. Det tror jag inte är någonting nytt.

Vad gäller den här lagframställningen så gäller den uttryckligen för hur saker och ting ska ske över EU:s tröskelvärden. Som jag sade under min presentation, som jag hoppas att både folk och lagtingsledamöter uppfattade, så inleds arbetet med att ta fram en lagstiftning under EU:s tröskvärden som kommer att beröra alla de punkter som ltl Bert Häggblom här berörde, så att vi äntligen får ett rättssäkert samhälle i förhållande till upphandlingar också på lägre nivåer. Där finns det mera utrymme för nationella avvikelser.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack fru talman! När kan vi förvänta oss att den kommer? Det har varit diskussion i lagtinget under många perioder att det ska komma en sådan lagstiftning, men det har inte kommit någon. När kan vi förvänta oss att den kommer? Det är ett mycket rättsosäkert samhälle som vi har till den här delen.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Att ge någon exakt tidpunkt är knappast ändamålsenligt. Under den här mandatperioden ska vi ha det på plats. Jag tänker inte klä skott för en kritik över att landskapsregeringen skulle bromsa till den här delen. Under flera mandatperioder har det inte funnits en enighet i lagtinget över att vi skulle ha en sådan här lagstiftning. Jag minns väl den tiden, och det är inte särdeles många år sedan – jag behöver inte nämna några partier över huvudtaget – där majoritetspartier som haft regeringsansvaret inte har velat ha en lagstiftning under EU:s gränsvärden. Det är först nu på senare år som vi uppenbarligen har nått den mognaden, om vi kallar det så, att vi vill ha ett rättssäkert samhälle också på detta område.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack talman! Om jag förstår minister Perämaa rätt så är landskapsregeringen enig i det här. Man kommer att komma med ett lägre värde under den här mandatperioden. Är det korrekt uppfattat?

Minister Mats Perämaa, replik

Så är det!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Tack fru talman! Vicetalman Thörnroos hade i sitt anförande ett påstående att det i nio av tio fall av EU-upphandlingar går till prövning i domstol. Det här är kanske igen ett fall av alternativt fakta. Jag är förvånad över att man påstår en sådan sak om man inte ha fakta bakom sig. Jag undrar var vicetalman Thörnroos får sina fakta ifrån? När man tittar på de fall som gått till domstol, när det gäller EU-upphandlingar, så har Finland 500 fall år 2015, Sverige, som toppar listan över prövade fall i domstol har 1 400. De toppar listan i EU. De har tre gånger så många fall som Finland. Det är ändå ”bara” tio procent av alla annonserade EU-upphandlingar som är direktivstyrda. En av tio i Sverige som toppar listan i EU, tre gånger mer än Finland. En av tio! Här påstår vicetalman Thörnroos att det är nio av tio som går till domstol. Vad är det för fakta? Jag skulle gärna ta del av dessa fakta. Jag hoppas att utskottet tittar på det.

Man kan också nämna att i sju av tio av de fallen så är det den offentligt upphandlande myndigheten som vinner dessa fall. Man har alltså inte gjort något fel. Det är väldigt, väldigt få fall som det är fel i och väldigt få fall som går till domstol, åtminstone enligt den statistik som finns tillgänglig. Jag skulle gärna ta del av de fakta som vicetalmannen för fram här i talarstolen. Annars hoppas jag att finans- och näringsutskottet granskar den här frågan.

Ltl Axel Jonsson

Tack fru talman! Jag ska bara ge lite kort vägkost till utskottet om en tanke som vi från Ålands framtid har haft under en längre tid och tidigare motionerat om.

Man borde upprätta en åländsk upphandlingsportal dit företagare och andra kan vända sig för att se vilka upphandlingar som är aktuella för tillfället. Frågan är, när man diskuterar upphandling både över och under EU:s tröskelvärde, om man inte borde ålägga kommunerna och myndigheterna, i den här typen av lagstiftning, att publicera sina upphandlingar på en sådan portal. Man borde ge ÅDA i uppdrag att utarbeta förutsättningar för att få en sådan publicerad. Det skulle vara att utveckla upphandlingen på Åland på ett enkelt och transparent sätt för alla och se till att det fungerar bra.

Jag hoppas att utskottet kan titta på frågan och fundera över hur man bäst kunde se till att alla företagare och alla intresserade, på Åland och utanför Åland, enkelt kan tillgodogöra sig information om aktuella upphandlingar på Åland.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.