Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2014-2015)

    Talmanskonferensen föreslår att en gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

    Talmannens förslag är att ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Minister Veronica Thörnroos

    Talman! Bästa ledamöter, det är stor och viktig dag idag när vi kommer att diskutera en principfråga här i Ålands lagting; produktionsstöd för el och inmatningstariffsystemet vad gäller åländska vindkraftsentreprenörer.

    Inledningsvis vill jag säga att de senaste veckorna har med all önskvärd tydlighet visat vilket sårbart samhälle vi har när vår Sverigekabel kopplas ur.

    Talmannen

    Jag ber att vi håller oss till lagstiftningen.

    Minister Veronica Thörnroos

    Fru talman! Det är nog min avsikt. I den allmänna motiveringen nämner vi landskapets stora behov av Sverigekabeln och det är därför som jag tar upp det.

    Vi här på Åland behöver höja var självförsörjningsgrad av den egna energiproduktionen. Vi behöver också säkra reservkraften. Det här arbetet har inletts, vilket ni känner till. Jag tänker närmast på den så kallade Finlandskabeln.

    I det första lagförslaget, produktionsstöd för el 2013-2015, så eftersträvar landskapsregeringen en tryggad, en konkurrenskraftig och en säker energiförsörjning. Landskapet är i hög grad beroende av elimport från riket och från Sverige, trots den utveckling av elproduktion med biobränsle och vindkraft som har ägt rum i landskapet.

    Bästa ledamöter, produktionsstöd för el är ingenting nytt. Det känner ni som har tagit del av lagstiftningsförslaget till. Redan tidigare har det utbetalats produktionsstöd för åren 2011 och 2012. Tanken var att landskapets vindkraftsaktörer kunde ingå i ett inmatningstariffsystem redan från åren 2013. Det har sedan av olika anledningar visat sig att den processen har varit avsevärt långsammare än önskvärt. Därför föreslår landskapsregeringen att vi även för åren 2013-2015 betalar ut ett produktionsstöd till våra vindkraftsaktörer under förutsättning att notifieringsprocessen godkänns i Bryssel.

    Det som skiljer produktionsstödet från det tidigare är en sänkning, nu är det sänkt till 4,90 per megawattimme. Orsaken till detta är landskapets nuvarande finansiella läge.

    Den här lagen syftar egentligen bakåt i tiden, eftersom det egentligen redan har hänt. Det som däremot är framtiden och det som har arbetats oerhört hårt med, inte bara den här landskapsregeringen utan även tidigare landskapsregeringar, är ett produktionsstöd för el enligt inmatningstariffsystemet.

    Jag vill inledningsvis säga att det är en unik överenskommelse som gjordes mellan Finlands regering och Ålands regering i det så kallade finanspolitiska ministerutskottets betänkande från den 11 juni 2013. Där står: ”Regeringen ställer sig positiv till förslaget att staten ska bidra till ett produktionsstöd som betalas för sådan el som produceras vid det vindkraftverk som ska byggas i landskapet.” Orsaken till att överenskommelsen är unik är att det i 18 § 22 punkten självstyrelselagen klart och tydligt framgår att näringsverksamhet hör till landskapets behörighet. Det är helt odiskutabelt.

    Däremot hade vi ett gemensamt intresse och en gemensam uppmaning i det mål som Finland har förbundit sig till, nämligen att öka andelen förnyelsebar energi så att den år 2020 uppgår till 38 procent. Av de 38 procenten ska 6 procent vara vindkraft. På finska sidan har man haft svårigheter att komma i mål medan vi på Åland har haft möjligheter att utveckla vindkraftverken till så pass stor del att det kan komma även landet Finland till nytta när man räknar in sin procent.

    I dagsläget har vi en självförsörjningsgrad på vindkraften som ligger mellan 20-25 procent. Efter att vi har fått inmatningstariffsystemet på plats och flera stora vindparker på gång så kommer vi att ligga mellan 60-70 procent av elförbrukningen i landskapet.

    Inmatningstariffsystemet, dvs. priset, betalas som skillnaden mellan riktpriset på el och det genomsnittliga marknadspriset på el under en period av tre månader allt enligt den mängd el som producerats vid ett kraftverk. Är priset under 33 euro per megawattimme så utgår ingen ersättning alls. Den högsta tillåtna är 83,5 euro. Det är i det spannet som ersättningen kommer att betalas ut.

    Enligt den överenskommelse som landskapsregeringen har gjort med Finlands regering så betalar landskapet Åland den första delen, dvs. i snitt 1,5 miljoner per år. Efter att det är ju utbetalt så går det finska stödet in. Det beräknas till ungefär 60 miljoner under en tolvårsperiod som systemet har tänkt vara ikraft.

    När landskapet går in med i stora drag 18 miljoner så kommer rikssidan emot med strax över 60 miljoner, allt i syfte att höja andelen förnyelsebar energi och främst med fokus på vindkraften.

    Landskapsregeringen föreslår därför att vi antar en blankettlagstiftning med vissa avvikelser. En avvikelse är antalet vindkraftverk i park där vi föreslår fyra stycken samt att effekten är minst 3 megawatt. Orsaken till det är ett beslut redan från 2003 där dåvarande landskapsstyrelse skrev; ”man prioriterar en utbyggnad av förnyelsebar energi, där vindkraftens andel avgörs av tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar”.

    Man skriver också; ”den fortsatta utbyggnaden av vindkraftverk bör ske att så minimala störningar och ingrepp uppstår med hänsyn till boende, kultur och miljöintressen samt att en fortsatt utbyggnad av vindkraftverk bör göras så att kraftverken samlas i ett fåtal vindkraftsparker. Det är allt detta nu som landskapsregeringen avser göra tillsammans med Finlands regering. Jag vill återigen understryka att det här har varit ett långt och mödosamt arbete som inleddes av den förra landskapsregeringen, vilket jag vill vara tydlig med. Den här landskapsregeringen har nu tagit stafettpinnen vidare och fört det så nära målgång som det är möjligt.

    Bästa ledamöter, samtidigt som ni diskuterar produktionsstöd för el enligt inmatningstariffsystem, landskapsregeringens lagförslag nr 4/2014-2015, så pågår också en diskussion på rikssidan där en motsvarande rikslag möjliggör för landskapet att ingå i inmatningstariffsystemet och det processas för tillfället i Finlands riksdag.

    Med dessa avslutande ord så tackar jag. Tack.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag blev lite förvirrad här i början, men det klargjordes sedan att vi diskuterar båda de här lagförslagen samtidigt.

    Min första fråga gäller produktionsstöd för 2013-2015. I förslaget står: ”Innan lagförslaget kan träda i kraft ska det ha anmälts till och godkänts av den Europeiska kommissionen”. Vad beror detta på? Kan man tolka det som någon form av olagligt statsstöd eller finns det någon risk att man inte skulle kunna få stöd för elen?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Allt stöd som betalas ut måste för det första vara lagbundet och för det andra så måste det vara notifierat av kommissionen såvida det inte ingår i de stödsystem som finns.

    När det gäller produktionsstöd till vindkraften så måste det helt enkelt notifieras. Även de stöd som betalades ut för åren 2011-2012 så notifierades först innan de betalades ut. I annat fall kan det anses som olagligt statsstöd.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack för det klargörande. Det är intressant att man inom EU förväntar sig att målet ska vara 20 procent förnyelsebar energi. Det är jättepositiv men lite märkligt med tanke på att vi nu ska bygga ett nytt kärnkraftverk i Finland.

    I det andra lagförslaget förs ett resonemang kring vindkraften och dess betydelse. Hur ser man på det stödet man ska ge i förhållande till att oljepriset nu sjunker? Det börjar bli mer och mer lönsamt att ha oljeförbränning. Hur ska vi motivera att man verkligen ska övergå till förnyelsebar energiform?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Finlands andel av förnyelsebar energi är inte 20 procent, det var det inledningsvis. Det är satt till 38 procent och där är vindkraften 6 procent. Jag tror att man ska vara försiktig med att jämföra oljepriset med vindkraft. Vindkraften är en miljöresurs som inte sliter på de naturtillgångar vi har, medan oljepriset de facto, om det sedan är lågt eller högt, ändå är en källa som kommer att sina. Vi vill bort från oljeberoendet. Därför är förnyelsebar energi viktig. Vindkraften är den naturliga möjligheten som finns på Åland och därför satsar vi på den.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Tack ministern för anförandet.

    Mellanskillnaden som betalas när det gäller inmatningstariffen så betalar landskapet den första delen och staten sedan den andra delen, sade ministern. Det betyder att 1,5 miljoner betalas alltid först och om det behövs mera så betalar staten till. Var det rätt uppfattat?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Landskapsregeringen betalar först upp till en summa av 1,5 miljoner på årsbasis. Det är å andra sidan anhängiggjort av hur prisbilden ligger. Skulle priset som vindproducenterna får ligga på 83 euro redan, att det är så pass högt, så då blir landskapets andel väldigt liten. Annars tar landskapet Åland den första andelen och därefter kommer rikssidan emot.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Nu vet vi att det garanterade priset är 83,5 euro. Det diskuteras också i riket att det ska sänkas. Det här är ikraft i riket till 2020 och eventuellt ska stödet sänkas. Idag är stödet så högt och om man skulle installera elgeneratorer på vindkraftverken så att de skulle snurra och man skulle sälja elen den vägen så skulle man förtjäna. Då förstår alla att inmatningstariffsystemet är något högt idag. Men vad händer om beloppet för inmatningstariffen sänks till 60 eller 50 euro? Då kommer vi ju aldrig att få ta del av statliga pengar i så fall när 1,5 miljoner alltid går först. Hur har landskapsregeringen tänkt när inmatningstariffen efter år 2020 är betydligt lägre än 83,5 euro?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Inmatningstariffen har varit avsevärt högre på finska sidan. För att få igång vindkraftsproduktionen var det 105 euro per megawattimme de tre första åren. Därefter har det sänks till 83,5 euro. I vår överenskommelse med Finlands regering är priset fastsatt till 83,5 euro. Som i alla andra överenskommelser så kan det inte ändras, utan de bör ändras på samma vis som de har tillkommit i så fall, dvs. att det finns en samsyn mellan Finlands regering och Ålands regering. Jag vill också vara tydlig med att den finska sidan inte på något vis har indikerat att man kommer att sänka det här stödet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Den kanske stora besvikelsen i det hela är det faktum att vi nu, om lagtinget antar det här och man antar samma i riksdagen, når upp till en vindkraftsproduktion på Åland om 65-70 procent av konsumtionen av el när ambitionen tidigare låg på höga nivåer som 150-200 procent med de andra planerade projekten.

    Det är bra så här ändå. Hur har landskapsregeringen valt ut vissa projekt? På vilka grunder kan man välja ut vilka projekt man stöder med samhällsmedel när man samtidigt helt uppenbarligen måste välja bort andra?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! I landskapsregeringens förslag finns det inga begränsningar på vad vi kommer att stöda. Däremot finns det på rikssidan en begränsning på vad de är villiga att gå med och stöda. Där finns en stor skillnad. Rikssidan har sagt att de vill ha ett klart avgränsat område för att veta vilket ekonomiskt åtagande de tar. Landskapsregeringen har däremot i sin framställning öppnat upp så att det finns möjligheter även för andra att söka. I så fall sker finansieringen helt över landskapsregeringens budget.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Är det därför som det står under rubriken Förslagets ekonomiska verkningar; ”Landskapets andel av de beloppen bedöms årligen komma att uppgå till åtminstone 1,5 miljoner euro”? Är ordet ”åtminstone” kopplat ihop med det som ministern just nu i repliken anförde?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Landskapsregeringens målsättning har självklart varit, som vid all annan lagstiftning, öppen och transparent och möjlig för alla att delta i de stöd som finns. Samtidigt är det så med alla stöd att det finns vissa begränsningar. Alla skogsägare får inte stöd och alla jordbrukare får inte stöd beroende på vad man odlar och hur stora arealer man har.

    Från rikssidan har man varit väldigt tydlig med att när man nu går in i ett näringspolitiskt område, som de facto hör till självstyrelsens behörighet, så vill man veta på förhand hur de ekonomiska åtagandena kommer att se ut. Man har också varit väldigt tydlig med att man vill veta antal projekt och hur man kommer att förverkliga dem från åländsk sida. Det är frågan om ett ömsesidigt givande och tagande mellan Ålands landskapsregering och Finlands regering.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag får för säkerhets skull säga att jag uppfattade att ministern sade att kostnaderna för det här systemet var 60 miljoner för staten och 18 miljoner för landskapet Åland.

    Det står att statens kostnader för systemet är sammanlagt omkring 60 miljoner och landskapets andel av de beloppen bedöms uppgå till omkring 18 miljoner euro. Det blev oklart för mig om det är 60+18 eller ingår dessa 18 miljoner i 60 miljoner?

    För övrigt ids jag inte upprepa ltl Asumaas fråga, men jag tyckte den var väldigt intressant. Jag hoppas att utskottet kan titta speciellt noga på den.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Till grund för lagstiftningen, dvs. finanspolitiska ministerutskottets ställningstagande, är att den åländska andelen kommer att vara 18 miljoner och den finländska andelen uppgår till 66 miljoner. Således ingick inte den åländska andelen på 18 miljoner i 66 miljoner.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är alltså det skrivna ordet som gäller och inte det som jag uppfattade att sades i presentationen.

    Bekymret som jag ser det och som jag tror att var orsaken till att det var så väldigt svårt för Åland att komma med i det här systemet från början är det som ministern var inne på. Under de första tre åren var stödet betydligt högre än idag de facto. Åren har gått, vi kan inte göra så mycket åt det och vi får ta vara på det som är. Men man kan beklaga i varje fall för om Åland har det varit med i från första början så hade vi haft en helt annan utveckling i den åländska vindkraftsindustrin än vad vi har haft nu. Vi har inte ens haft utveckling utan avveckling, tyvärr. Vi ska hoppas att det här hjälper till i varje fall.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag noterade en viss kritik från ltl Anders Eriksson för att dåvarande landskapsregering år 2009 inte var mer aktiv och klarade av att få in Åland i inmatningstariffsystemet snabbare. Jag försöker vara ganska regeringstrogen i mina uttalanden. Det är inte speciellt svårt heller för vi har en väldigt bra regering. Jag vill ändå ge kredit åt dåvarande finansminister Mats Perämaa för jag vet att han jobbade oerhört hårt för att Åland redan då skulle ingå i inmatningstariffsystemet. Det är ett arbete som jag sedermera har tagit vid och nu förhoppningsvis för i hamn. Jag tycker att den kritik som riktades mot den förra landskapsregeringen faktiskt är onödig.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Jag ska inte heller prata om elförsörjningen idag. Nu är vi tillbaka i moderlandets famn och får ström genom Sverigekabeln.

    Jag ska nämna lite saker om den här framställningen. För det första ska jag gå tillbaka lite i historien. Jag tänker inte heller klandra någon tidigare regering.

    Den som har stenografiska protokollet framför sig kan konstatera att jag redan 2007 år, eller om det var 2008 när det här blev aktuellt, sade att det kommer att bli problem när man satsar på inmatningstariffer som subventionssystem. Det härledde jag till att det är landskapets behörighet samtidigt som det inte är det. Vi såg vilka problem det blev. De problemen har man nu rett ut. Nu kommer vi att komma med, men dock på tok för sent för vi får inte del av de ursprungliga första bonustarifferna. Men det här är absolut mycket bättre än ingenting, det ska man komma ihåg.

    Det är synd att Åland, som kanske har världens bästa vindförhållanden och kanske världens högsta kunskap inom det här, inte har fått komma med tidigare. Och att vår medverkan nu också är begränsad till redan färdiga projekt, fast det finns ytterligare projekt i röret och en stor potential.

    Lite först om vindkraftsklustret. Det är ingen stor bransch inom Ålands näringsliv, antalet personer som är engagerade är däremot ganska högt. Det är cirka 1 500 personer som är aktieägare i de bolag som har satsat på vindkraft. De har satt fast ungefär 10 miljoner euro i egna pengar, i andelskapital och i aktiekapital. Mycket har därtill lånats för att göra de här satsningarna. Med dagens elpriser är omsättningen ungefär 2,5 miljoner euro. Potentialen är ungefär det dubbla med normala elpriser.

    Vi får ungefär 25 procent, högt räknat, av vår elförbrukning från vindkraft. Stundtals på året närmar vi oss 100 procent när det är lågt el last och hög förbrukning en blåsig sommardag.

    Om man backar tillbaka så när de här förändringarna gjordes i Finland så höjde man elskatten för att delvis finansiera det. Den höjningen får åländska elkonsumenter betala. Ett redan högt elpris drabbades av en skattehöjning och de pengarna kommer också tillbaka på klumpsumman, vilket gör ungefär 1/2 miljon, om jag har förstått saken rätt.

    Trots det var vi utanför systemet som vi nu ska få komma med i. Det har upparbetats lite pengar också i klumpsumman om man ska märka delar av klumpsumman under de här åren. Vi har för det första gett tillbaka lite i tidigare produktionsstöd, vilket nu delvis föreslås att ska förlängas.

    När dessa 1 500 personer gjorde sin investering och tog sina surt eller på vanligt sätt förvärvade pengar och satt fast dem, så då gjorde de det under förutsättning att det här var accisbefriad verksamhet. Deras bolag fick tillbaka el-accisen på 6,9 euro per megawattimme och under de förutsättningarna investerade dem. I de bästa av världar borde samma förutsättningar gälla som när man gjorde investeringen.

    Vi vet att många andra branscher och delar av näringslivet också har fått ändrade förutsättningar under en investeringslivstid, till exempel drabbas sjöfarten av nya pålagor hela tiden. Så det argumentet kanske inte håller hela vägen. Men vi tar i alla fall bort lite av skadan nu när vi i alla fall ger dem 4,9 euro per megawattimme i någon sorts fortsatt accisbefrielse om man backar tillbaka. Jag och moderat samling tycker att det är en schyst kompromiss att försöka ha en långsiktig politik för näringslivet samtidigt som vi måste beakta den ekonomiska situationen som råder. Vi stöder detta till fullo. Så var förutsättningarna när man gjorde de här investeringarna.

    Man ska komma ihåg att den allra största investeringen gjordes helt utan investeringsstöd eller andra subventioner, nämligen Båtskärs arkipelagen och de sex vindkraftverk som finns i Lemlands södra skärgård. Det är väldigt få vindkraftverk i världen som har de förutsättningarna. Varför gick det? Ja, därför att man delvis kombinerade den kompetens man hade och även träffade ett gynnsamt tillfälle i konjunkturen.  Ålänningarna har sedan urminnestider vetat att runt Båtskären blåser det onormalt mycket. Det är gammal segelfararkunskap och skärgårdskunskap som man har förädlat. På Båtskären ska vi ha vindkraftverk för där vet vi att det blåser, man mätte och så var det. Medelvinden var verkligt hög och där har vi byggt vindkraft. Sådana ställen har vi i den åländska skärgården.

    Jag nämnde lite om vindkraftsklustret. Vi ska komma ihåg att potentialen är ungefär gånger tio, 25 procent idag, 200 procent har vi redan på ritbordet, faktor 10. Vi har upp till 70 procent av elförbrukningen finansierad nu med den här framställningen. Sedan har vi inte är någon vidare fortsättning, det räcker inte till projektet östra skärgården, där man kan bygga 100 megawatt vindkraft. Man kan bokstavligen fiska upp Finlandskabeln, lägga på en till elstation och all den kostnaden bärs av vindkraftsbolagen. Kraftnät Åland skulle få en betydande intäkt genom att transferera el, vilket skulle säkerställa driftsläget på Finlandskabeln och en intäkt som gör investeringen på Finlandskabeln märkbart billigare samt att man får 200 procent av Ålands elförbrukning täckt med vindkraft. Alltså vi producerar dubbelt mera vindkraft än vad vi själva förbrukar el.

    Det här är än så länge bara drömmar och visioner så länge man inte går vidare med nästa steg. Trots att det här är en stor dag, när vi kommer fram en del etapp, så borde man redan nu börja fundera på hur vi ska kunna bereda möjligheter för åländskt näringsliv att göra den satsningen, dubbelt mera än vad vi redan har, 130 procentenheter jämfört med 70. Jag tycker att man redan nu ska börja fundera på detta så att när de nu redan färdiga projekten är förverkligade så kan man börja förverkliga nästa projekt. Det skulle också sätta Åland på kartan på ett mycket speciellt sätt.

    Det finns några saker i framställningen som utskottet bör titta på men det kommunicerar jag direkt till utskottskollegorna.

    En sak som jag särskilt vill nämna här är notifieringsprocessen. Är man säker på att man måste göra så här omständig notifiering också nu när man redan har gjort det en gång? Stödet är ju betydligt lägre och de yttre förutsättningarna är betydligt sämre. Kan hända formalia kväver det men så här spontant tycker jag att det inte borde vara något problem när den förra framställningen godkändes. Jag tycker att utskottet kunde försäkra sig om vi verkligen måste notifiera och om det måste fördröjas med vad det innebär att notifiera.

    Till sist, från moderat samling är detta någonting som vi gläder oss åt. Vindkraften ligger oss varmt om hjärtat. Flera av oss har en längre tid jobbat för vindkraftens förutsättningar. Nu blir förutsättningarna lite bättre även om de är märkligt dåliga med tanke på potentialen. Tack.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Tack, ltl Sundman. Vad gäller inmatningstariffen på 83,50 så betalas det faktiskt 105,30 ännu 2015. Det kanske sade lite felaktigt att det inte gäller mera, men det gäller ännu 2015. Ltl Sundman mycket riktigt att vi på Åland inte kommer att ta del av den, utan det här gäller från 2016.

    Ltl Sundman är också styrelsemedlem i Kraftnät Åland vilka också producerar el och har en energikälla på diesel eller annat. Hur är det möjligt att vindkraften, som har en råvarukälla med gratis vind, är så dyrt att producera att det måste till enorma stöd som 18 miljoner initialt? Vindkraften är ju en del av den förnyelsebara energiformen. Den måste ju på något vis vara otroligt dyr att producera när detta krävs för att överhuvudtaget kunna producera vindkraft.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Som jag ser det så är egentligen inmatningstariffsystemet ganska osunt marknadsmässigt. Det skulle vara mycket bättre att välja det systemet som Sverige har valt. Men nu har Finland valt det här systemet och vi är fast att ta det eller vara utan det.

    Produktionskostnaden marknadsmässigt är ju mycket lägre än både 105 och 83 på Åland, särskilt med vår kompetens och våra vindförhållanden. Det kommer att bli en kraftig översubvention av våra vindkraftsbolag. Man skulle klara sig med betydligt lägre nivå. Nu har det som det är.

    Onormalt just nu är det vansinnigt låga marknadspriser på el som gör att ingen produktionskapacitet är lönsam. Alla är subventionerade. Det kommer inte att hålla även om de långsiktiga priserna visar det, men man kommer inte att kunna ha så billig el eftersom man inte kan förnya kapacitet överhuvudtaget. Ingenting lönar sig idag med dagens elpriser.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag hålla med om det behov som ltl Sundman pratar om. Vi behöver gå vidare och skapa förutsättningar för de resterande planerna som finns för vindkraftsparker. För att vi ska få den viktiga positiva effekten ur detta så bör vi ut mot omvärlden gärna ge en bild att vi kan producera 200 procent av vår elkonsumtion via vinden. Om vi blir nettoexportörer av el kan vi peka på att vi verkligen är miljövänliga. Speciellt med tanke på att vid en hög produktion finns det möjlighet att till en liten del finansiera Finlandskabeln. Finlandskabeln blir en belastning för konsumenterna när den ska betalas. Utskottet bör fokusera på vilka möjligheter det finns att gå vidare från det här steget.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag kan bara hålla med. Det här har varit ett enormt arbete. Vi har hållit på med det här i över fem års tid. Nu är man i mål. Trots det är det bara att ta några djupa andetag och fortsätta. Jag håller med om att utskottet i mån av tid och möjlighet borde titta på det här och framtiden efter det här systemet och sia om hur vi ska gå vidare. Ska man fortsätta med det här systemet? Eller borde man byta till ett mera marknadsmässigt sunt system? Jag känner inte till det och jag tror inte att det finns några tankar bortom inmatningstariffsystemet. Men man borde kanske fundera på ett mera sunt system.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Om det är så att staten Finland sätter sitt absoluta tak här när det gäller att stöda åländsk vindkraftsproduktion så bör man också fundera på det som ibland i den politiska debatten nämns; plan B eller plan Centern, där man möjligen kan koppla ihop sig med andra länders stödsystem inom EU. Det tycks vara möjligt. Man kan se om man kan få en delfinansiering av fortsatt utbyggnad den vägen.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Återigen håller jag med ltl Perämaa. Man bör också titta på andra möjligheter. Nu har det varit ett rättsfall som tyvärr inte riktigt gick Ålands väg. Man har inte rätt att fritt välja. Däremot finns det frivilliga möjligheter som man redan idag använder och som man kanske kunde använda. Vad blir det offentliga Ålands del i det? Vad blir lagtingets roll och landskapsregeringens roll för att möjliggöra det? Man borde kanske ta nya tag nu och hjälpa vindkraftsbranschen att kartlägga möjligheterna och titta fram om den här tidsperioden. Det handlar kanske om ett tidsspann på fem år. Sedan måste vi ta nästa steg och då kan vi inte börja då utan vi måste börja nu eftersom det här har tagit så här länge. Det är bra om utskottet kan göra en sådan inblick i framtiden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Vi får vara glada idag att vi har kommit så här långt med vindkraften och inmatningstarifferna, men vi är förstås inte riktigt i målen ännu, men småningom.

    När man tänker tillbaka på hur lång tid som vi har jobbat med den här frågan så 2009 eller 2010 var jag med i en grupp som uppvaktade arbets- och näringsministern Mauri Pekkarinen. Då var Pekkarinen med på tåget och tyckte att vi kunde åstadkomma ett inmatningstariffsystem. Man pratade om överenskommelseförordningar och dylikt medan tjänstemännen på arbets-och näringsministeriet tydligen hade en annan uppfattning. Det betydde att det var tjänstemännen som styrde och ministern fick vika sig.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det har varit många turer i det här ärendet och det räcker gott och väl till ett kapitel bara i mina memoarer och jag har inte varit så nära det här arbetet jämfört med dem som har skött de här förhandlingarna. På vår sida har det varit två regeringar och jag vet inte hur många ministrar som vi har mött på den finska sidan. Hur det än är så ska inte vårt näringsliv drabbas av att de är innanför självstyrelsen, vilket är fallet här och det tycker jag att är tråkigt. Vi ska göra allt vi kan för att man ska gynnas av självstyrelsen och inte drabbas av den som man nu har gjort och det tycker jag att är jättetråkigt. Jag vill inte ta fram några syndabockar. Alla har dragit sitt strå till stacken och manat på det här. Nu är vi i mål och får det här genomfört, även om vi har missat en del av subventionen så är det ändå jättebra betalt, 83 euro per megawattimme.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Vår utgångspunkt till detta är givetvis positivt. Det torde knappast förvåna någon. Den nuvarande och den förra liberala lagtingsgruppen har varit aktiva i frågan och alltid förespråkat miljövänlig energiproduktion. Vindkraften, jämte några andra produktionsformer, ligger närmast till våra naturliga möjligheter som vi ska satsa på. Vår utgångspunkt är givetvis positiv.

    Sedan finns det alltid saker och ting att diskutera i de framställningar som läggs. Det finns alltid detaljer att fördjupa sig i. Jag tänker föra vår talan här för några detaljer och begär att man diskuterar de sakerna i utskottet under detaljbehandlingen av detta.

    I framställningen står att landskapet åtminstone ska stöda dessa tre vindkraftsparker med 1,5 miljoner euro per år, 18 miljoner euro under den här stödperioden. Staten ska stöda samma produktion upp till 60 miljoner. För att få det riktigt klargjort så vill vi att utskottet ser på det. Såsom det föreläggs så betyder det att landskapet alltid kommer att stöda denna vindkraftsproduktion med 1,5 miljoner euro per år, men om marknadspriset når en ganska hög nivå efter något år så kommer statens andel att då bli betydligt lägre. Landskapet ska först ut med sin del och sedan staten ifall det behövs. Så som det ser ut nu med marknadspriserna så kommer det förstås att behövas.

    Det kan uppstå en sådan situation, så som vi har fått beskrivet för oss, att om marknadspriset stiger till en ganska hög nivå så kan det bli bara landskapet som behöver lägga ut ett offentligt stöd i detta. Staten kanske inte alls behöver lägga ut.

    Hur penningströmmarna går ska väl regleras i en överenskommelseförordning. Det vore skäl för finans- och näringsutskottet att fördjupa sig lite i detta för att se om man möjligen kunde få en jämnare börda. Man kunde möjligen se på i vilken ordning de offentliga medlen ska delas ut. Vi uppfattar att utgångsläget är så här just nu.

    Tidigare i replikskiften sades det, även från min och liberalernas del, att även om detta är en framgång så har vi inte nått i mål med alla de ambitioner som finns om en vindkraftsproduktion som kan vara upp till 200 procent av vår konsumtion av elektricitet. I och med den här framställningen får vi bara konstatera att arbetet måste fortgå. Vi måste nå längre mot något som överensstämmer med våra ambitioner. Speciellt med tanke på att en nettoexport av vindkraft, vindenergi, elektricitet kunde hjälpa till att delfinansiera Finlandskabeln, inte till någon stor avgörande del men det kunde till en liten del hjälpa till att finansiera Finlandskabeln under de 30 år som kabel ska betalas. Det skulle vara en liten lindring för konsumenterna i fall vi kunde nå en ännu högre vindproduktion.

    När det ändå ska till offentliga medel för att få igång produktionen överhuvudtaget så vore det önskvärt om konsumenterna på ett eller annat sätt kunde dra fördel av de satsningar som görs. I förlängningen är det konsumenternas, skattebetalarnas pengar som vi pratar om.

    Förutom begäran att utskottet ska se på ordningsföljden när pengarna betalas ut för vindkraftsproduktionen så vill vi att utskottet ska fördjupa sig i de enskilda ålänningarnas möjligheter att i de subventionerade satsningarna kunna köpa andelar i produktionen, antingen via aktier eller via andelar. På det viset skulle man ge möjligheter åt konsumenterna att via andelarna sänka sina egna energikostnader, precis som det gjordes tidigare och det var ltl Sundman inne på.

    Tidigare när man satsade i vindkraft så kunde andelsägarna via andelarna sänka sitt eget elpris. Under det år som liberalerna hade ansvar för den här frågan och under det år som vi har varit med och drivit på detta så har vi i alla sammanhang sagt åt de nu aktuella aktörerna att detta är en viktig sak då vi går in med offentliga medel för att subventionera en produktion. Det är viktigt att alla ålänningar, elkonsumenter, kunde ha en möjlighet att via andelar sänka sitt eget energipris och vara aktiva i satsningen på det viset. Vi önskar att finans- och näringsutskottet under hörandena diskuterar med dem som är aktuella för de här satsningarna och hör om det finns möjligheter till detta, vilket vi hoppas.  

    Jag har någon liten detalj till i den här framställningen. Det kan tyckas vara lite underligt. Förmodligen är det väl svårt att ändra på detta nu eftersom det har gått en motsvarande framställning till riksdagen. Effekten på de enskilda kraftverken sägs vara exakt tre megawatt i elproduktionen. Men de någorlunda insatta i de här frågorna vet att det finns vindkraftverk som kan pendla mellan under tre megawatt och upp till lite över tre megawatt. Den här starka preciseringen gör att möjligheterna till att välja leverantörer blir något begränsad. Det kanske finns någon orsak till detta och det hör vi gärna om.

    Det torde finnas ett avkastningstak om 9,6 procent i placerat kapital för dem som kommer att satsa i dessa vindkraftverk. Det kan vara bra att det inte finns hur stora avkastningsmöjligheter som helst då det ändå är frågan om offentliga medel som ska in. En intressant fråga är vad som händer om avkastningen blir högre än detta. Vad är riktigt avsikten med detta avkastningstak? Vi vill gärna att utskottet tittar på det lite närmare.

    Efter att vi har fått svar på de här frågorna så kommer vi säkerligen att tycka att det här är ett steg i rätt riktning. Vi behöver se på de här detaljerna lite närmare för det är frågan om mycket pengar.

    Vi önskar att landskapsregeringen och kommande landskapsregeringar kommer att fokusera på att ytterligare utöka produktionen till de nivåer vi ser att vi har möjligheter till. Tack.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Att undersöka möjligheterna att privata får vara med och satsa så har vindkraftsbolagen berättat att när det gäller de cirka 1 500 andelsägarna så kommer man att möjliggöra för dem att fördubbla sin insats från idag 3 miljoner till 6 miljoner. 3 miljoner delat på 1 500 personer så frågan är om andelsägarna har så mycket intresse. Man får se när aktierna bjuds ut för teckning. Men jag vet att det finns andelsägare som väntar på att få satsa mera i andelslaget. Man behöver nog inte oroa sig för att det görs, för det måste man göra om man ska få igen de här satsningarna och kunna kapitalisera bolagen.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag tror inte heller att det behöver vara ett problem. Jag tror att det är bra om finans- och näringsutskottet kan se på detta som uppenbarligen ltl Sundman känner till och jag också via mitt intresse för frågan.

    Eftersom det ska till mycket pengar, 18 miljoner euro av landskapsmedel, så är det rätt, korrekt och riktigt att vi, i samband med att det här lagförslaget förmodligen klubbas, har det mer eller mindre svart på vitt att ålänningarna kommer att ha denna möjlighet.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Jag tycker också att man kan inhämta det under utskottets behandling. Hur det sedan går med ekonomin i de här projekten beror ju mycket på de befintliga verken och deras subvention som slutar 2016 och hur marknadspriset utvecklas. Vi vet idag att kärnkraften behöver ungefär 70 euro per megawattimme för att vara lönsam. Nya Olkiluoto 3 behöver 110 euro per megawattimme för att få det lönsamt och vi har ett marknadspris som är under 30 euro. Vart elmarknaden tar vägen är en väldigt intressant utveckling. Till den del som vindkraften inte är subventionerad efter 2016 så kommer det att vara en icke lönsam affär att ha de befintliga vindkraftverken kvar. Det är problematiskt för de här bolagen som sedan får förtjäna lite till på gungorna det som man förlorar på karusellerna. Den här avkastningsdiskussionen är litet intressant som ltl Perämaa tog upp och det kan utskottet också kan titta på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack talman! Landskapsregeringen ser det här som ett första stort steg mot framtiden. Landskapsregeringens bedömning är att det kommer att finnas avsevärt mycket mera vindkraft på Åland än vad som framkommer i den här framställningen. Vår bedömning är också att de riktlinjer som har tagits med finanspolitiska ministeriet ger möjlighet till vidare diskussioner.

    Det finns också möjlighet för Ålands lagting att besluta om stöd till olika vindkraftsprojekt. Sist och slutligen är det lagtinget själv som har avgörandet i sin hand och hur man vill använda de offentliga medel som finns att tillgå.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Förvisso är det så. I enlighet med vår behörighet har vi förstås rätten att subventionera det här hur mycket vi vill. Det säger sig självt att på lilla Åland, med 28 000 människor, blir det tufft att komma upp till en elproduktion på 200 procent via vindkraftverk och via landskapets budget när staten Finland nu strävar till att komma upp till 20 procent miljövänlig energiproduktion via stödsystemen. Att vi ska komma upp till 200 procent blir i praktiken omöjligt. Därför hela den här diskussionen och försöket till att få med Finland i de här satsningarna. Nu har vi nått en bit på vägen såsom framställningen säger.

    I den här frågan är det bra att samstämmigheten här i lagtinget har varit väldigt stor.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det har varit en lång resa. Jag tycker också att det är bra att det finns en samstämmighet här i lagtinget.  Vi som ö-samhälle är så pass sårbara att det är viktigt att vi i sådana här stora övergripande politiska frågor kan nå en samsyn både mellan regeringen och oppositionen och att landskapsregeringen kan ta ett arbete som har utförts vidare till nästa nivå. Så har också skett i det här fallet.

    Sedan vill jag komma med en kort korrigering vad gäller Finlands miljömål; andelen är där 38 procent, inte 20 procent.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! Vi från Ålands Framtid tycker att det är bra att man har fått till stånd en lösning efter många års diskussioner. Den intressanta frågan är varför det har dröjt så här länge. Det finns olika förklaringar. Den vanligaste officiella förklaringen, enligt mig, är att det här med behörighetsfördelningen har varit en så svår och komplex juridisk fråga. Man har försökt hitta en lösning.

    Den verkliga orsaken är snarare respektlös politik från finsk sida vad gäller systemskiftet och hur man har valt att gå fram med att utveckla den förnyelsebara energin. Man kan inte dra några andra slutsatser egentligen om man tittar på helheten. Jag kommer att redogöra för det inom kort.

    För något år sedan anordnades det ett seminarium i den här salen i samband med ett Nordiska rådets möte på Åland. Man fick en presentation över situationen som vi befann oss i. Det var ett långt föredrag på tavlan bakom oss som då var nedfälld och det beskrevs hur oerhört komplicerat det här var att få till stånd. Det krävdes lagstiftning på båda håll, det krävdes det ena och det andra och man såg stora bekymmer.

    Vi har lösningen framför oss på bordet idag. Det är en blankettlag som består av fem paragrafer. Det verkar oerhört komplext. Man har skrivit ner fem paragrafer och lyckats lösa det efter förvisso mycket politiska diskussioner. Den slutliga lösningen som vi har i dokumentet framför oss består av fem ganska enkla paragrafer. Det är en blankettlag som gör att samma lagstiftning, mer eller mindre, träder ikraft på Åland som den som finns i Finland vad gäller vindkraften, inte de andra energiformerna. Det är ju vindkraften som har varit målsättningen från vår sida.

    Det här visar på att vi har haft ett system med kickoff tariffer som har gällt fram till det datum när vi fick till en lösning. Tror någon att det är en slump att vi står här i lagtinget idag och diskuterar den här frågan och har ett förslag på bordet precis samtidigt som kick off tarifferna upphör och vi går in i ett lägre stödsystem? Ålänningarna slipper in i stödsystemet samtidigt som nivåerna sänks. Jag tror inte att det är en slump, tvärtom.

    Sedan det här systemet sjösattes så har Åland, enligt våra uppgifter i diskussioner med branschorganisationerna, förlorat ungefär 23 miljoner euro på grund av att vi inte kom med från början i inmatningstariffsystemet. Det kan man inte kalla annat än en respektlös politik från finsk sida när det gäller hur man hanterar självstyrelsen och de åländska strävandena att faktiskt bli ett hållbart samhälle och stärka vår produktion av förnyelsebar energi. Det är nästan ett slag i ansikte mot självstyrelsen, ålänningarna och våra ambitioner.

    Om vi tänker tillbaka till tiden före inmatningstariffsystemet sjösattes så betalade faktiskt inte de åländska vindkraftsbolagen in acciserna till staten som man gör i dagsläget. Ungefär 6 miljoner euro har vi från Åland årligen betalat in till staten för att man ska kunna upprätthålla inmatningstariffsystemet. Vi har fått tillbaka ungefär 1/2 miljon och den uppfattningen har vi också. Vi har gått back ungefär 5,5 miljoner på det här systemskiftet.

    Det politiska fenomenet måste man belysa i det här sammanhanget. På grund av att Finland sitter på skattebehörigheten och har möjlighet att påföra också våra åländska vindkraftsbolag en högre beskattning och använder ett instrument som ligger på vårt behörighetsområde, som i det här fallet är ett direkt näringsstöd, så slår det oproportionerligt hårt mot de åländska vindkraftsbolagen. Medan det snarare är gynnsamt för de finländska bolagen.

    Det politiska fenomenet är intressant ur ett självstyrelseperspektiv. Plötsligt saknar vi möjlighet att fortsättningsvis ge våra bolag, i det här fallet vindkraftsbolagen, goda konkurrensmöjligheter på grund av en förändring som görs på skatteområdet. Det är inte hållbart om vi vill driva en politik och ge våra företag långsiktiga förutsättningar att faktiskt växa och nå de ambitioner som vi alla här har gemensamt. Det pratas om 200 procent självförsörjning osv. Men vi har ju inte möjlighet att skapa de förutsättningarna om vi inte kan påverka förutsättningarna för våra företag på området.

    Idag har vi ett ganska byråkratiskt system. Systemet är omständigt, det kritiserades tidigare här från talarstolen och det är ganska stelbent. Frågan är om det faktiskt är optimalt ur åländska förhållanden att vi går in för ett sådant här system. Om vi själva hade fått utforma ett stödsystem för den åländska vindkraften hade vi då utformat det på det här sättet? Knappast! Inte på basen av diskussionen som har förts så här långt i alla fall.

    Om vi tänker på att vi de senaste åren har betalat in ungefär 6 miljoner årligen i acciser efter förändringen när accisbefrielsen upphörde och vi läser nu i framställningen att kostnaderna för det nya systemet ungefär ska motsvara 6 miljoner per år, så är det ju en oerhörd byråkrati för att åstadkomma ungefär samma sak som man hade från första början. Det var egentligen ett bättre system ur ett åländskt perspektiv eftersom det gynnar en utveckling i större utsträckning. Nu är det här begränsat i ett antal projekt. Om det är så som man påstår härifrån talarstolen att vissa projekt till och med blir översubventionerade så då hade de pengarna kunnat användas på ett annat projekt istället. Vi hade kunnat utveckla vindkraften i en större utsträckning än det här systemet, som ligger på bordet nu, möjliggör.

    Tack vare behörighetsfördelningen har vi i dagsläget visserligen behörighet över energipolitiken, men beskattningen som är det viktigaste instrumentet att styra över energipolitiken så där saknar vi plötsligt möjligheter att utveckla en för Åland oerhört viktig framtidsnäring. Det är beklagligt och det är värt att ta med sig när vi diskuterar framtidens självstyrelsesystem i olika sammanhang.

    Det är trots allt självstyrelsens utveckling på det här området som är bekymmersamt. Det slår dessutom så hårt mot våra vindkraftsproducenter vilket det har gjort de senaste åren. Vi är glada att vi har en lösning på bordet.

    Den politiska dimensionen får vi inte glömma bort. Det handlar inte så mycket om juridik och om självstyrelsens behörighetsfördelning i det här fallet utan man måste betona den politiska innebörden av det här. Det har man gjort genom att försöka locka med att vi kan bidra till att uppfylla EU:s krav på energimålen. Det har man gjort förvisso och det har varit ett bra argument. Men det viktigaste argumentet har alltid varit att på grund av den här förändringen på skatteområdet så har det medfört att möjligheterna för våra företag har slagits undan. Det är inte rimligt att vi själva ska skjuta till 5,5 miljoner euro för att kunna upprätthålla ett stödsystem utöver den halva miljonen vi fick i ökad klumpsumma.

    Man måste få till en lösning. Vi har fått en lösning, den är inte optimal men det är ett bra steg på vägen. Det är ändå anmärkningsvärt att vi accepterar en sådan här politik från Finland på det här området. Det borde vi inte göra. Tack, fru talman.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Man kan bara hålla med ltl Jonsson om att vi upplever stor brist på självstyrelse. Det är ett konkret fall som har orsakat en massa extra arbete och bakbundit oss att kunna gynna den näring som vi vill gynna. Nog blir det en helt annan situation, för dem som står här och har ålänningarnas förtroende år 2020, när vi dels kan utöka vår behörighet som sådan men också förhoppningsvis kan förhandla internationellt med något europeiskt land som behöver energi som vi kan erbjuda. Vi ska inte vara fast i att erbjuda det bara österut. Det är några år till dess och några möten i Ålandskommittén innan vi kommer dit. Nog ska det bli skönt att få ta ner verktygen från verktygstavlan och börja skruva, helt klart.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är lätt att hålla med ltl Sundman i det resonemanget. Det visar också på vikten av att vi verkligen står på oss från åländsk sida på det här området. Vi måste se till att vi får de här instrumenten i de förhandlingar vi sitter i. Jag ser inget annat alternativ om vi ska kunna utveckla den här typen av näringar framöver. Det här lagförslaget som vi har på bordet visar på ett alldeles ypperligt sätt hur det faktiskt ligger till.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Lite om framställningen som gäller produktionsstöd. Till den delen håller jag med ltl Jonsson helt och hållet. För att ha ett blomstrande näringsliv så måste man skapa trovärdiga grundförutsättningar för den verksamhet som de ska bedriva.

    Den förra regeringen var i alla fall snabb med att lägga fram ett lagförslag som i stödform ge samma förmåner som den tidigare skattelättnaden med accisbefrielse hade gett. Detta för att säkerställa sig om att inte förutsättningarna för det man redan investerat i skulle bli sämre. Den förra regeringen har rent mjöl i påsen, för vi var väldigt måna om det här. Nu har det varit turbulens under senare år när man inte har vetat om vi står fast vid det vi har genomfört förut eller om vi inte står fast vid det.

     

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Den förra regeringen hade säkert, som den sittande, goda ambitioner. Det måste ändå ha vridit sig i en finansministers hjärta när man blir av med 6 miljoner. Man betalar in 6 miljoner till den finska staten och får tillbaka 1/2 miljon och så tvingas man ta 5,5 miljoner ur egen ficka för att finansiera ett nytt stödsystem. Det är inte en sund politisk relation om statsmakten ska bedriva politik på det här sättet inom självstyrelsens ramar. Det är viktigt att belysa det i det här sammanhanget.

    Om jag själv vore finansminister så skulle jag inte uppskatta en sådan situation.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Skulle det vara så där så skulle det säkert vrida i vem som helst. Nu känner jag inte igen de siffrorna. Det kan hända att man kan räkna sig fram till dem. Det känns stort att en tidigare accisbefrielse skulle ge en så stor effekt som 6 miljoner per år, kanske inte ledamoten sade så heller. Vi behöver inte räkna på det här under replikerna i varje fall.

    Grundförutsättningar bör man också stå fast vid, det som samhället förbinder sig att man ska göra för att få företag att satsa och inte ändra spelreglerna hela tiden.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Veronica Thörnroos

    Talman! Näringspolitik hör till självstyrelsens områden, enligt 18 § 22 momenten är det vår egen behörighet. Ingen ska komma, vare sig från riket eller från någon annanstans, och tala om hur vi ska bedriva vår näringspolitik.

    Därför tycker jag att det är synnerligen anmärkningsvärt när Ålands Framtids nuvarande ordförande, Axel Jonsson, stiger fram och anklagar politikerna i Finland för att vi inte har fått vara med i systemet från början för att de har visat oss respektlöshet. Jag citerade Axel Jonssons eget anförande.

    De facto är det på det viset att det är Åland själv som har begärt att få vara med i det finska inmatningstariffsystemet, eftersom vi inte har de ekonomiska musklerna som krävs för att själva, inom ramen för vår egen behörighet, kunna hantera det.

    Det här, bästa ledamöter, är ett arbete som har pågått i många år. Jag kan personligen säga att under mina snart sex år som jag har varit minister så finns det inget ärende som har legat på mitt bord som har tagit så mycket tid och kraft som detta.

    Detta ärende som bara är fem paragrafer! Ingenting värt! Fem paragrafer, en blankettlagstiftning! Vad finns det för arbete bakom det? Det är tusentals timmar som inte bara jag utan även tjänstemännen och andra politiker här i lagtinget har lagt ner så att våra vindkraftsproducenter ska ha möjlighet att kunna ingå i det finska inmatningstariffsystemet.

    Om någon nu här tycker att jag låter irriterad så är det helt korrekt. Det är en helt korrekt analys.

    Det politiska motståndet har inte funnits på rikssidan. Det motstånd som har funnits har funnits på tjänstemannanivå. Det är där som vi har haft de stora utmaningarna och det är där som våra kolleger i Finlands regering har fått bedriva ett hårt arbete för att komma fram.

    Axel Jonsson ska inte stå här och raljera och säga att det här inte är juridik, utan det här är politik från finländsk sida när man försöker krångla till det för ålänningarna. Det är nämligen en fel slutsats som ledamoten har dragit.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! Det är alltid lätt att skylla på tjänstemännen. Det är ändå politikerna som har ansvar för att skapa lösningar. Det är det politiska ansvaret som vi ska utkräva, inte ett ansvar från enskilda tjänstemän på ett ministerium. Jag hoppas ändå att minister Thörnroos håller med om den slutsatsen att det är det politiska ansvaret som vi måste utkräva för det systemskiftet som faktiskt gjorde att de åländska vindkraftsproducenterna belastades med acciser. Det var acciser som inte kom självstyrelsen till godo.

    Enligt ministerns resonemang ska vi plötsligt, bara för att det ligger på vårt behörighetsområde, gå in och stöda på samma sätt trots att skatterna höjs för våra åländska vindkraftsproducenter. Det är ju inte hållbart om man ser det ur ett rent politiskt perspektiv. 

    Sedan kan man gå till självstyrelselagens behörighetslista och resonera om att visst är näringsstöd en åländsk behörighet.  Om de åländska vindkraftsproducenterna ska beskattas högre med acciser som uppgår, enligt våra uppgifter, till 6 miljoner euro per år, då är det klart att man måste få till en politisk lösning. Om vi vill utveckla vindkraftsnäringen kan man inte bara gräva ner sig i självstyrelsejuridik och säga att det inte går att göra någonting.

    Vi från Ålands Framtid menar att regeringen har haft goda ambitioner. Jag berömmer Thörnroos för engagemanget på det här området.

    Det är fortsättningsvis respektlöst från finskt håll att inte få till en lösning snabbare. Vi ser att lösningen består av fem paragrafer i en blankettlag. Jag säger inte att frågan är okomplicerad, men den är definitivt inte så komplicerad som man har velat framställa det under alla dessa år när man har sagt att det inte går att få en lösning. Dessutom får man till en lösning så fort kick off tarifferna upphör att gälla och det väcker åtminstone frågetecken hos oss i Ålands Framtid. Nog måste det ligga politik bakom detta. Det gör det uppenbarligen om man ser till helheten.

    Minister Thörnroos, beröm från Ålands Framtid för att man har jobbat hårt med den här frågan. Däremot kan vi inte tolerera att man leker med ålänningarnas möjligheter att utveckla en så pass viktig näring som vindkraftsproduktionen och ett sådant stort politiskt projekt som vi har valt att ge prioritet från den här salen.

    Förändrar man förutsättningarna så är det också är näringspolitik. Om man ser till skattepolitiken så är det ett instrument som vi inte har möjlighet att använda i dagsläget. Det är sant. Det förändrar obönhörligen förutsättningarna för våra åländska företag. Då kan man inte kräva att Åland plötsligt ska gå in och kompensera den förändringen om det samtidigt medför att det är den finska staten som får de största intäkterna av förändringen. Det är klart att det måste finnas någon form av politiskt förnuft i en sådan diskussion och debatt.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! I det här fallet förstår jag väl minister Thörnroos irritation över det ohemula angrepp som ltl Jonsson här gjorde sig till talesman för gentemot Finland i det här fallet. Såsom självstyrelsepolitiker och självständighetspolitiker ska vi veta att vi har egen behörighet inom det här området. Energiproduktionen är vårt ansvar och stöd till näringslivet inom den sektorn. Vårt problem är att vi inte har råd att stöda det. Då måste vi gå med mössan i hand till Helsingfors och försöka få hjälp. När vi sedan får hjälp, efter många och tunga diskussionsår, ska vi då häva en skopa ovett över dem som går in och stöder självstyrelsen i det här sammanhanget?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Bästa vtm Roger Jansson, de som går in och stöder de åländska företagen i nuläget har ju de facto fått ökade intäkter på ungefär motsvarande belopp under de här åren som våra företag de facto inte har fått ta del av det här stödet. Jag tycker inte att man behöver akta sig för att kritisera dem som faktiskt har fått ökade intäkter tack vare det här systemskiftet, för man har inte varit beredd att också stöda de åländska företagen redan från början i ett inmatningstariffsystem. Jag tycker att man med fog kan föra ett sådant resonemang och vara kritisk mot den politik som har förts från finsk sida. Det görs uppenbart nu med det här lagförslaget som vi har på bordet.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det är också ett ohemult sätt att diskutera kring hur självstyrelselagen är uppbyggd. Självstyrelselagen ser ut som den ser ut. Vi har inte behörigheten över statsbeskattningen och det får vi kritisera hur mycket som helst. Från åländsk sida har vi heller inte alltid haft någon tydlig majoritet för att överta mera beskattningsbehörighet. Vi vet inte heller hur läget är nu. Vi vill bara ha den möjligheten. För att statsskatterna går till staten och vi bara får 0,45 tillbaka - när det gäller spelskatter så får vi mera- så innebär det inte a priori att staten på andra sätt sedan ska kompensera oss inom våra behörighetsområden enligt självstyrelselagen. Det resonemanget håller ju inte. För att få förändringar så måste vi arbeta med det i Ålandskommittén.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är lätt att förstå hur vtm tänker. Samtidigt behöver man ställa sig frågan; om staten idag går in och fördubblar accisen på produktion för förnyelsebar energi, är det då befogat att vi från åländsk sida ska gå in kompensera för den här förändringen genom ett ytterligare förhöjt stöd för vindkraftsnäringen? Självklart inte, om man ser det ur ett politiskt perspektiv. Det är lätt att fastna i självstyrelsejuridiken i det här fallet. Ska vi vara ett politiskt subjekt som vi diskuterar i många fall? Ska vi visa på vilka konsekvenser detta faktiskt får för näringslivet, för ålänningarnas skattebörda och för våra företags konkurrensförutsättningar så måste vi också kunna diskutera de här frågorna. Vi måste visa på de effekter som den förändrade skattelagstiftningen får för det åländska näringslivet och på de konsekvenser det också får för självstyrelsen och den ekonomiska självstyrelsen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det är en alldeles unik överenskommelse som landskapsregeringen efter många års hårt arbete har lyckats få till stånd med Finlands regering. Det är en alldeles unik överenskommelse där Finlands regering går in och ersätter över 60 miljoner euro till åländska företag i ett ärende där de kunde ha sagt; nej tack, vi vill inte! Från finländsk sida såg man att det fanns vinn-vinn i detta.

    Jag tycker nog att det är väldigt magstarkt att stå här och kritisera och tala om respektlöshet från finländsk sida. Jag förstår överhuvudtaget inte hur Ålands Framtids ordförande kan komma till de slutsatserna, såvida det inte är valdebatten som kanske har inletts något för tidigt.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Hade vi haft möjlighet att säga nej tack till de acciser som infördes på förnyelsebar energi så hade jag delat minister Thörnroos slutsatser och resonemang fullt ut, men vi har inte den möjligheten idag. Den finska staten kan gå in och ålägga våra företag att betala högre skatter och försämra deras konkurrensförutsättningar. När man sedan endast väljer att kompensera de företag som finns på andra sidan om Skiftet så kan vi från åländsk sida inte acceptera den politiken. Det är ju en självklarhet om vi vill ge våra företag liknande konkurrensförutsättningar. Så är det. Sedan kan man mena att det finns på vår behörighetslista om man läser självstyrelselagen, men politiskt får det helt andra konsekvenser på grund av att vi kompenseras endast med 0,45 procent av de totala intäkterna. Det är bara 1/2 miljon samtidigt som vi betalar in 6 miljoner extra till finska staten.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Vi har den behörighetsfördelning som vi har. Man kan gilla den eller inte. Vi från Ålands lagting gillar den inte och därför sitter vi nu med i det arbete där ltl Gunnar Jansson har en central roll. Vi vill förändra verktygslådan, det är ju detta som vi arbetar tillsammans med. Men att nu köra ett pingpongspel och lyfta det ena och det andra som inte är bra, det är ju en helt absurd diskussion. Vi måste diskutera det vi har på bordet; att man från finländsk sida går in och betalar över 60 miljoner till ett politikområde som tillhör Åland. Det är detta som vi diskuterar här och nu och inte hur självstyrelsen kan utvecklas eller vad det finns för fel i den i dagsläget.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är ju inte mer än rätt att man går in och kompenserar för hur det förändrade stödsystemet faktiskt drabbade våra åländska företag. Om man inte hade gjort det så hade det varit ytterligare en större skandal. Man borde också ha fått med de åländska producenterna redan från början i det här systemet när vi hade kick off tarifferna. Man borde ha sett till att man inte blev utan ersättning. Nu fick vi istället använda klumpsumman till att betala mellanskillnaden trots att de ökade intäkterna kom in i den finska statsbudgeten och inte i särskilt stor utsträckning in i den åländska budgeten. Det politiska fenomenet är intressant i sammanhanget att reflektera över.

    Minister Thörnroos tycks inte tycka att den här debatten är relevant längre, men det tycker vi från Ålands Framtid. Det är klart att man också måste kunna diskutera de här frågorna och vilka konsekvenser det får för det åländska samhället när den finska staten går in och förändrar förutsättningarna för våra åländska företag genom beskattningen. Vi kan inte bara rycka på axlarna och acceptera det oberoende vilka konsekvenser det får.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Ärade ledamöter, ibland känns det politiska arbetet mer otacksamt än vad det egentligen borde få göra.

    Mycket har sagts här av minister Thörnroos. Jag vill också understryka vilket enormt stort ärende detta med vindkraften har varit. Det finns ingen politiker på rikssidan som jag i dagsläget skulle anklaga för att skulle ha förhindrat eller inte har varit behjälplig i den här frågan. En del kanske ha varit mera tveksamma till detta. Det är åländsk behörighet att sköta det här området. Nu har vi kommit med i ett stödsystem för hela landet, men med en special lagstiftning beträffande Åland.

    Den här frågan har varit på den politiska agendan sedan den här regeringen tillträdde. Från vårt första möte med statsministern, med Ålandsminister och på aftonskolor så har Ålands begäran om att få bli delaktig i det här stödsystemet för vindkraft funnits på agendan. Detta är i den frågan som man från finskt håll har förstått situationen bäst och man har verkligen försökt se vad man kan göra politiskt för att få till den här mycket unika modellen. Från åländsk säger vi; ”kom och hjälp oss med finansieringen av ett område som vi vill främja men inte har tillräckliga ekonomiska resurser för att göra”.

    Den 11 juni 2013 var en stor och viktig i milstolpe i det här arbetet då fattade det finanspolitiska ministerutskottet beslut om att Åland skulle inbegripas i stödsystemet. Man fattade beslut om vilka principer som skulle ligga till grund för utarbetande av det här systemet.

    Landskapsregeringen har inte smällt några champagnekorkar i den här frågan överhuvudtaget fast vi tycker att det var en stor och viktig politisk framgång att få det här beslutet i Finlands regering. Vi såg framför oss att det fortfarande var en snårig och törnad stig som vi hade framför oss innan vi skulle vara i mål i den här frågan. Det har varit så komplicerat både med lagstiftningen och med hela processen kring hur vi ska uppnå våra miljömålsättningar osv.

    Lagtinget debatterar denna viktiga framställning. I Finlands riksdag ligger motsvarande lag som också ska möjliggöra och öppna dörrarna till det här systemet. Framställningen ligger nu i grundlagsutskottet och i finansutskottet för behandling. Det är en normfråga som vi har kommit så här långt i och 2016 öppnar man den här möjligheten för åländska företag. Jag var nog beredd på lite mera rosor idag i Ålands lagting än att få höra att frågan skulle vara respektlöst behandlad.

    Politiskt sett finns det ingen politiker idag på finska sidan som jag skulle vilja anklaga för att ha förhindrat eller försvårat den här frågan. I den här frågan har det verkligen varit ”vind-vind”, som vi har sagt, för båda parter att verkligen vilja komma till ett resultat.

    Fast det kanske ser enkelt ut med fem paragrafer så har det krävts mycket. Det har krävts mycket arbete, kreativitet och nytänkande för att lösa den här saken. Jag tror nog att landskapet nästa gång ska fundera och överväga om man ska gå in i den här modellen igen - Ålands behörighet men i finskt stödsystem.

    Nu har vi brutit ny mark inom det här området. Jag vill inte påstå att det har varit enkelt, långt ifrån. Det är stora, stora pengar det handlar om. Att det ekonomiskt ens gjordes möjligt var just att det förlades till 2016 eftersom det då blir en ny ramperiod för ekonomin. Riksdagen antar en ny ram för nästa mandatperiod. Jag upplever att det var den politiska nyckeln till att komma vidare i den här frågan.

    Efter detta kommer det sedan ytterligare steg på resan. Vi kommer att ligga på ihärdigt ända tills vi är i mål med det här. Vi ser att det öppnar sig helt nya möjligheter för vindkraftsbolagen på Åland och också möjligheten att göra Åland till den gröna ön i det blå havet, vilket är en övergripande målsättning här.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag hoppas att jag i mitt anförande var tillräckligt tacksam och strödde rosor över landskapsregeringen. När man har följt det här på sidan om så vet jag vilket enormt arbete det varit. Det har varit många turer, resor och huvudbry.

    Det som är speciellt med detta är att vi har haft någonting att erbjuda också. Vi har inte bara begärt med mössan i handen. Vi har kunnat erbjuda hjälp med att nå klimatmålen. Det är en resurs. Ungefär som att vi på Åland har en gruva som vi har grävt ur. Nu tar vi hjälp ur vår gruva med att nå klimatmålen och exporterar den till Finland. På det viset har det varit en någorlunda jämbördig diskussion. Vi har inte bara begärt en allmosa, vi har gett någonting också. Det har varit en balans i diskussionerna på det viset.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Tack för det. Jag tror också att den här frågan har en viss del att göra med ett av slagorden bakom självstyrelselagsreformen, nämligen; mer politik och mindre juridik.  I frågan om vindkraften har man från båda sidor sett politisk nytta med att komma till en lösning. Men juridiskt har vi haft svårt att hitta vägen till det målet eftersom det har handlat av behörigheter. Om man hade tittat enbart på paragraferna så skulle man naturligtvis från finländsk sida mycket enkelt ha kunnat säga; ”nej, det här är er behörighet, sköt det nu! Ni får en klumpsumma här av oss, varsågoda”.

    Tänk er den motsvarande situationen, att finska regeringen skulle ha kommit och sagt; ”på det här behörighetsområdet vill vi komma in. Ni kan få lite pengar och kanske vi kan få bestämma lite också.” Hur skulle Ålands regering och lagting ha reagerat på en sådan arbetsfördelning? Naturligtvis skulle vi ha hävdat vår rätt och vår behörighet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson

    Lantrådet sade att hon kanske hade väntat sig mera rosor när den här framställningen kom. Värderade fru lantråd, vill man ha mycket rosor så kanske man ska söka sig till en annan bransch. Det har jag tänkt själv många gånger, om jag får skoja om en allvarlig sak.

    Jag upplever inte att vår partiordförande Axel Jonsson på något sätt sågade den här framställningen. Det har vi inte gjort. Däremot tyckte jag att det var ytterst relevanta och intressanta invändningar och synpunkter som han kom med inför utskottsbehandlingen. Jag hoppas att man kan ta det på allvar.

    Jag tyckte det var märkligt från ansvariga ministern. Det påminde emellanåt faktiskt mera om en teaterpjäs än parlamentsdebatt. Jag tyckte inte det var speciellt snyggt att göra narr av en medlem som jag tycker ställde ganska relevanta frågor.

    Ansvarig minister sade att det var en alldeles unik överenskommelse. Lantrådet sade också att det var en alldeles unik modell. Modellen kan kanske vara unik men överenskommelsen är inte på något sätt unik. Jag har själv bra många gånger varit med. Jag minns t.ex. två fall där av Ab Chips ville ha internationellt stöd fast det formellt hörde till vår behörighet. Tjänstemännen sade nej, men efter kontakter med den finska näringsministern så löste det sig med en gång. Möjligheten finns med tanke på vad som sades tidigare att det här hör strikt till vår självstyrelse. Möjligheterna finns de facto också för riket att stöda utöver det som står under Ålands paragraf när det gäller näringsstöd och det behöver man komma ihåg.

    Flera lagtingsledamöter, bland annat ltl Danne Sundman, var inne på att man de facto hjälper Finland att uppnå sina klimatmål. Där har man en ganska bra förhandlingsposition.

    Drar vi filmen tillbaka så fanns det ingenting som talade för att Åland inte skulle vara med i inmatningstariffsystemet. Men vad var det som hände? Ja, de så kallade kick off stöden skulle vara betydligt högre under de tre första åren. Om det är som ltl Asumaa sade att det blir fem år istället för tre år så det är mycket möjligt, då är jag inte uppdaterad när det gäller det.

    Orsaken till att det blev lapp på luckan var att den finländska vindkraftsindustrin såg att ålänningarna far iväg om man inte gör någonting. Då började det jobbas på ministerierna i Helsingfors. Man lobbade stenhårt för att Åland inte skulle vara med, vilket har framkommit i flera olika sammanhang.

    Vi hade ett seminarium med inbjudna gäster från både Skottland och Katalonien. Vi hade också en åländsk föreläsare som sade att ska man komma någonstans när det gäller självstyrelseutvecklingen så måste man ta bort offertröjan. Jag tänkte ganska mycket på det när jag såg de här känslomässiga utspelen. Oavsett vad självstyrelselagen säger så måste vi agera på ett sådant sätt att vi åtminstone framstår som jämbördig politisk partner, men det är klart att vi ska följa juridiken.

    Avslutningsvis, Ålands Framtid har inte sågat den här framställningen. Det är ett steg i rätt riktning. Om det ställs relevanta frågor så tycker jag att man bör ta dem på allvar, oavsett vem det är som ställer frågorna. Tack.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Kollegan Anders Eriksson, nog måste man väl säga att självstyrelsen, självstyrelsemyndigheterna och politikerna har stått på tå i det här ärendet ända sedan man insåg att det skulle införas ett stödsystem som vi inte hade egna muskler att klara.

    Man har hänvisat till många olika verkligheter. Man har också hänvisat till problematiken med acciser och mycket, mycket annat för att få stöd från rikssidan.

    Vi vet alla att när ministerierna och deras tjänstemän sätter sig på tvären i någon fråga, vi har ofta upplevt finansministeriet i det sammanhanget, så blir det lite jobbigt och det tar lite längre tid.

    Frågan är; vad finns det att kritisera i det här fallet? Finns det någonting att kritisera landskapsregeringen, finns det någonting att kritisera finska staten de facto när vi har begärt att få den här hjälpen?

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag kommer ihåg att jag sade en gång när vi debatterade den här frågan tidigare, att oavsett var man sätter ner foten så har det sagts att det här är näringspolitik punkt slut. Det hör till åländsk behörighet. Man kan lika väl hävda att det här mera är skattepolitik än vad det är näringspolitik eller miljöpolitik. Miljöpolitiken hör till oss, men skattepolitiken ser åtminstone jag som det relevanta i och med att acciser, understöd och annan går över den bogen.

    Jag hoppas att finans- och näringsutskottet på allvar tittar på de uppgifter som vi har fått. Har den åländska vindkraftsindustrin betalat 6 miljoner i acciser sedan systemförändringen men Åland har bara fått 1/2 miljon tillbaka? Då är det någonting som talar för att man nödvändigtvis inte behöver stå på tå. Man kan vara betydligt tydligare i argumentationen mot de finska kollegorna.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Talman! Nu tror jag inte riktigt att resonemanget höll ihop. Skattepolitik är riksbehörighet när det gäller statsskatter och dit hör detta. Näringspolitik är vår behörighet. Man kan inte få det till att stöd till privata näringslivet för olika satsningar och inom olika områden plötsligt skulle bli skattepolitik. Den grodan förstod inte jag. Kan jag få en bättre förklaring?

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag ska försöka ge en bättre förklaring. Jag tror att det viktigaste är att man tar bort offertröjan och att man slutar står på tå. Om vi kallar vindkraften för en åländsk industriform och den får pålagor på 5,5 miljoner på grund av att man ändrar system men man tillåter att den åländska delen av vindkraften enbart får pålagorna men inte får fördelarna, dvs. inmatningstariffsystemet, så i min värld är det betydligt mera skattepolitik än näringspolitik. Detta skulle jag hävdat stenhårt om jag skulle ha företrätt Ålands landskapsregering.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag tror att vi upplevde en mycket mänsklig reaktion här i plenisalen för några minuter sedan när ansvarig minister Thörnroos tog direkt illa upp på kritik för ett enormt arbete under många, långa dagar och månader just i den här specifika frågan. Faktum är att det handlar om hundratals timmar som har lagts ner bara av ansvarig politiker. Och då får man den här typen av kritik kastad i ansiktet på sig när man har lyckats med en prestation där motståndet har varit stenhård från början mot att åländska vindkraftsproducenter överhuvudtaget skulle få ta del av inmatningstarifferna. Jag tror att det är mycket mänskligt att ibland känna att glaset är fullt eller måttet är rågat. I likhet med vtm Jansson så förstår jag inte Ålands Framtids kritik i den här frågan, tyvärr.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller det sistnämnda kan jag inte göra någonting mera åt det. Vi har försökt förklara så gott vi har kunnat. Jag brukar sitta här väldigt ofta när debatten pågår och jag upplevde inte att det var någon specifik kritik riktad mot minister Thörnroos. Däremot tyckte jag att det inte var så speciellt klädsamt agerat från hennes sida. Jag tyckte att hon lite gjorde narr av ltl Axel Jonsson, kanske med tanke på att han är en av detta parlaments yngsta ledamöter och det reagerade jag över. Så kan det bli när det blir känslor med i diskussionen.

    Vi plockade fram hur mycket vi har förlorat när vi har stått utanför inmatningstariffsystemet och hur mycket vi har betalat in i accis jämfört med tidigare. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet seriöst kan titta på det.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Jag tror inte att någon i denna sal har någonting emot att utskottet verkligen tittar på de aspekter som ltl Eriksson lyfte fram och att det är nödvändigt att analysera.

    Vi måste ju alla komma ihåg att när vi har behörigheten över ett område då har vi också det ekonomiska ansvaret att med egna medel täcka de kostnader som uppstår.

    Landskapsregeringens insatser, i synnerhet infrastrukturministerns insats och naturligtvis hennes tjänstemäns insatser har lyckats få det här förslaget till stånd fast det är vår behörighet i grunden.

    I likhet med vtm Jansson i ett tidigare inlägg tycker jag att man inte kan blanda ihop näringspolitik och skattepolitik i det här fallet eftersom vi inte har kontrollen över beskattningen till den del el skattefrågorna är aktuella. Tyvärr, jag tycker inte Ålands Framtid agerar riktigt snyggt i den här frågan.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det sades tidigare att mitt resonemang inte riktigt höll ihop. Det är fritt att tycka det. Jag tycker att ltl Harry Janssons resonemang inte heller riktigt hänger ihop.

    Vi har ofta, ofta legat på låset i Helsingfors när det har gällt att försöka hjälpa sjöfarten, trots att det inte har varit vår behörighet. Ibland har vi lyckats, ibland har vi inte lyckats.

    I det här fallet lägger man om ett system där den åländska vindkraftsindustrin, enligt våra siffror, får 6 miljoner i merkostnader på halsen och landskapet Åland få tillbaka 1/2 miljon, men man får inte ta del av fördelarna av det nya systemet så länge de högre avgifterna är i bruk.

    Som jag har sagt många gånger; ta bort offertröjan, försök titta på detta politiskt och försök driva en kraftfull åländsk politik istället!

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack, fru talman! Vinden tillhör alla, alltså tillhör den ingen. Vi diskuterar, tror jag, frågan om produktionsstöd för el enligt inmatningstariffsystemet. Det är en gammal fråga.

    Geografin i sammanhanget kommer ju inte av vinden utan av var produktionsinrättningarna är etablerade. Därför har jag lite svårt att hänga med i de problem som här målas upp. Anledningen är att vi har en mängd exempel på arrangemang i båda riktningarna där naturligtvis självstyrelselagens behörighetsfördelning är norm men där det finns utrymme för både politik och juridik.

    Jag tar näringsverksamheten först. Vi har en användbar bestämmelse som har använts också i det här sammanhanget enligt nuvarande självstyrelselagen enligt vilken näringsrätten är indelad på det sätt som den är indelad enligt näringsrättens och näringsfrihetens principer.

    Sedan har vi en bestämmelse som säger att även om lagstiftningsbehörigheten inom en viss aktivitet är rikets angelägenhet så får lagtinget stöda den verksamheten, t.ex. tryckfrihet eller någon annan aktivitet som ligger nära grundläggande rättigheter. En sådan bestämmelse finns där och den är ju ganska odramatisk.

    Sedan vänder jag på steken och säger att aldrig har väl något sett problem i att rederier på Åland får varvsstöd av Finland? Det är ju vardaglig politik. Visst var det lite bökigt i början när det fanns tendenser som lite hade drag av det vi nu diskuterar. Ska rederier på Åland ha stöd av statsbudgeten? Hur ska det här skötas? Men det reddes upp i riksdagen under min tid. Det var en omröstning som jag sent ska glömma. Mitt förslag vann med 192 röster mot 0 röster. Det tycker jag att var bra eftersom regeringen hade föreslagit det motsatta.

    Det här förfarandet är ju känt, en aktivitet på Åland som verkar under rikslagstiftning får stödas av lagtinget. Utifrån den här principen var det enligt min mening ganska lätt för Ålandsdelegationen, riksdagens grundlagsutskott och riksdagens ekonomiutskott att unisont konstatera att en aktivitet som visserligen, enligt självstyrelselagen, normeras av lagtinget inte bara på den grunden kan förbjudas att få stöd från annat håll än från lagtinget, i det här fallet från Finlands riksdag. Detta om basen för det hela.

    Sedan när man läser lagförslaget kan man naturligtvis fråga sig om resultatet i det här lagförslaget är bra i förhållande till syftet med det hela. Jag konstaterar att det är väl så bra det kan vara under de här givna förhållandena. Jag tycker fortfarande att det är egendomligt att det ska vara så dyrt att driva generatorerna som ska ha vind för att snurra. Alla andra generatorer behöver ju också någonting. Om vi tar bort vattenkraften så behövs energi som kostar. Varför ska det vara så förtvivlat dyrt? Varför ska det vara så nödvändigt med statstöd för att få generatorer som drivs med gratis vind att bära sig? Jag har inget svar på den frågan. Många har funderat på den saken. Jag tror att det är svårt att få svar.

    Om att utskottet kan bringa ljus i mörkret så är det naturligtvis bra. Den här frågan är väldigt central, väldigt knepig och nästan omöjlig att få svar på. Varför ska generatorn uppe på spetsen vara så himla dyr att få att snurra?  I andra sammanhang behövs uran, kol, ved, flis och olja för att få generatorer att snurra och allt sådant kostar i både hantering, transport och skötsel. Vinden finns där. Vinden tillhör alla och tillhör därför ingen. Förhoppningsvis kan utskottet fördjupa sig i den frågan. Jag kan inte göra annat än att önska utskottet lycka till.

    Jag har en detalj, fru talman, som jag hoppas att utskottet lite närmare vill titta på. Det handlar om lagförslagens administrativa, ekonomiska, miljömässiga och könsmässiga effekter. Jag tycker att ekonomin är hyfsat återgiven. Administrationen är mindre välbeskriven eller kanske inte alls beskriven. Ska det vara på det sättet att energimarknadsläget ska ta hand om hela administreringen av detta komplex eller inte? Det är en fråga som jag ber utskottet titta lite på. För när vi ser på förfarandena i riksdagen så är det inte några småpotatisar. Det är inte några enkla saker som förväntas. Ska landskapsregeringens tjänstemän sköta det här? Då ser jag behov av betydande resursförstärkning. Detta behöver jag inte få svar på nu. Jag är säker på att utskottet lyckas utröna det.

    Den sista lilla detaljen är 3 § i själva landskapslagen. Jag tycker att andra momentet är onödigt komplicerat. Det handlar om avvikelser. ”Stöd kan efter prövning beviljas för ännu inte uppförda vindkraftverk trots att de inte har beviljats byggnadslov eller har kraft vunnet miljötillstånd.” I motiveringen i paragrafens sägs tvärtom. Det ska vara en viss ordning och reda innan man beviljar stöd. I andra momentet säger man att det inte behöver vara det. Dessutom tror jag att det inte finns något som överhuvudtaget heter ”kraft vunnet miljötillstånd”. Det måste vara ett misstag eller så är det fel återgivet på något sätt. I grunden tycker jag att utskottet här också skulle försöka fördjupa sig i vad detta kan tänkas innebära. Inte är det väl meningen att man kan bevilja stöd på vilka grunder som helst eller att man kan bygga lite hur som helst?

    Som vi hörde från min partikollega så har vi varit för åtgärder i den här riktningen. Ännu återstår det för utskottet att förhoppningsvis reda ut de här detaljerna.

    Avslutningsvis vill jag kommentera lantrådets välkomna bidrag just på samma sätt som lantrådet gjorde. I Ålandskommittén funderar vi i sådana här banor när hela det nya systemet ska bygga mycket mera på politik än på juridik och mycket mera på öppenhet och möjligheter i gränsdragningar i själva lagen. Det har redan förekommit diskussioner i den här riktningen. Hur hanterar man aktiviteter som uppenbart är gränsöverskridande och som är nyttiga för båda parter för att möjligheterna i sådana situationer inte ska stupa på formella grunder eller, som i det här fallet, fördröjas onödigt länge? Tack, fru talman.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Teknikaliteterna om generatorer ger jag mig inte in på. Det bli för invecklat. Vi får hoppas att utskottet reder ut det.

    Jag glad över det som kollegan Gunnar Jansson sade och som jag också vände mig emot. Inte är det är någon unik överenskommelse. Jag har flera erfarenheter och säkert har också kollegan Jansson flera erfarenheter av att det tidigare har varit på det viset. Lite förvånande är det när riktigt erfarna självstyrelsepolitiker stiger upp och också vill säga att det inte är på det sättet utan att behörighetsfördelningen skulle vara hugget i sten. Det är lite märkligt.

    Jag tycker också att det är förvånande att man från landskapsregeringens sida nästan blir personligt förolämpad för att min partikollega Axel Jonsson pekade på vad han tyckte att har hanterats felaktigt ifrån finsk sida. Det är jag ganska förvånad över.

    Det kan de facto sluta på ett sådant sätt att man från finsk sida inte behöver betala ut något stöd alls i och med att vi alltid ska stå för den första 1,5 miljonen.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Ja, så här har det varit också så långt mitt självstyrelsepolitiska minne sträcker sig eller i praktiken sedan 70-talet, under den dåvarande lagen och också in i den nuvarande lagens tid. Så här ska det också vara när man har möjligheternas system. Det får inte stupa på formalia när det gäller gränsöverskridande aktiviteter.

    Detaljerna som jag nämnde i mitt anförande är sådana som jag vill att utskottet tittar närmare på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! I mitt anförande försökte jag beröra det lite osunda i det här systemet. Att man sätter en prisnivå, det är det som man får betalt och det har inte alls har att göra med marknadspriset. Nu blir förhållandet väldigt stort mellan tariffen och marknadspriset eftersom marknadspriset är väldigt lågt. Åländsk vindkraft är ju rätt så billig att producera jämfört med kärnkraft som är betydligt dyrare. Nu är de nya kärnkraftverken nästan dubbelt dyrare än åländsk vindkraft, men ändå är åländsk vindkraft dyrare än vad marknadspriset är nu, vilket betyder att man inte kan få någon etablering av elproduktion med nuvarande marknadspris. Det är ett ganska svårt förhållande när man går in och reglerar marknaden på det här viset för en viss produktionskapacitet som helt fjärmar sig från prismekanismen på elmarknaden.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Ja, jag delar den synen. I grunden är jag en anhängare av tanken att EU borde hitta på hyfsat gemensamma system för den här typen av aktiviteter. Annars är risken uppenbar, när vi känner till de här differenserna mellan produktionspriset och stödnivån i ett inmatningstariffsystem, att systemet tjänar andra syften än vad det är till för, dvs. skydda miljön och skapa billig energi. Nu kan det i värsta fall leda till bidragskonkurrens och en osund marknad. Jag håller med.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det är betydligt sundare att ha ett prispålägg som följer marknadspriset som till exempel det svenska systemet. Frågan är vad man ska göra efter det här. Ska man alltid ha det här kvar eller ska man se det som en övergångsperiod och sedan komma till en marknadsmässig nivå om man så vill ha subvention av förnyelsebar energi så länge den behövs? Det ska ju helst bli på det viset att den inte ska behövas. Frågan är om man skyndar på det med tariffsystemet eller cementerar man en ineffektiv bransch som kan bygga lite vad som helst och ändå få lönsamhet? Det är frågor som man måste ställa sig.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Talman! Här vill jag uttala en tro som jag har. Jag tror att statsekonomin i Finland kommer att tvinga fram en ändring i det här systemet. Det är inte bra, men när det ligger på den nivå det nu ligger och när vi vet hur statsfinanserna ser ut så tror jag att en sanering kommer av tvång.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendena till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.