Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Johan Ehn.

Ltl Anders Eriksson

Den här frågan handlar om främjande av turismen vid Jan-Karlsgården.

Kastelholm slott och de omkringliggande områdena hör till landskapets viktigaste turistmål och för att helhetsupplevelsen för besökare ska bli bästa möjliga krävs det goda kringaktiviteter och bra service. Mot den bakgrunden är etableringen av Smakbyn något som landskapsregeringen borde understöda på alla tillgängliga sätt. Dock förefaller det motsatta råda, till exempel har landskapsregeringen inte velat sälja två mindre markområden för att underlätta nämnda etablering.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Varför kan inte landskapsregeringen främja projektet Smakbyn genom att på öppna marknaden avyttra två mindre markkilar i anslutning till anläggningen?

Minister Johan Ehn

Frågan innehåller i sig en, kanske i någon mån, oklar syftning. Frågeställaren skriver nämligen i en och samma mening uttrycken ”projektet Smakbyn” å ena sidan och ”öppna marknaden” å andra sidan. Med begreppet öppna marknaden förstår vi vanligen inte en redan på förhand uppgjord utgång. Så har nog knappast heller frågeställaren tänkt, när den skriftliga frågan formulerades, så jag går vidare med att svara på vad landskapsregeringen gör gällande i frågan nämnda markområden.

Som känt är en större turismsatsning, den s.k. Smakbyn, under uppförande i området. Det är att betrakta som mycket positivt och kommer säkert att gynna många målgrupper och Kastelholmsområdet särskilt. Sammantaget innebär satsningen ett lyft för turismen och för Sunds kommun.

Området kring Kastelholms slott är dock mycket känsligt och ovärderligt i såväl kulturhistoriska som ekonomiska termer. Marken har tillhört kärnan i slottets gamla kronomarker. Slottet är en genom lag skyddad fornlämning och tillsammans med den kringliggande miljön ett av Ålands och Finlands främsta skyddsvärda områden.

Ett sammanhängande landskapsavsnitt kring slottet på Slottsholmen inklusive delar av Slottssundet utgör sedan år 1928 ett fastställt skyddsområde för slottet, det vill säga en zon på vilken särskilda antikvariska varsamhetsvillkor gäller.

Inom fastigheterna, liksom även längs hela Slottssundets och Kökshavets sydvästra strandlinje, finns fasta och maritima fornlämningar i form av brygg- och husgrundskonstruktioner samt rester av de medeltida valvgravar, spärraordningar och palissader som ingick i slottets och Slottsholmens olika försvarssystem. Anläggningarna har påträffats och till en del dokumenterats under arkeologiska undersökningar på 1980- och 1990-talet.  Området omfattas därför av lagenligt skydd.

Det unika området utgör en del av före detta Kastelholms kungsgårds marker vid slottet. Under 1930-talet, i och med den s.k. koloniseringsprocessen, friköptes delar av området av torpare. I början av 1980-talet återinlöste landskapet fastigheten i syfte att återinförliva det i Kastelholms skyddsområde och därmed möjliggöra styrning av den publika och museala utvecklingen inom skyddsområdet. Markområdena hålls planmässigt öppna och oexploaterade för att skapa fri sikt genom det värdefulla kulturlandskapet mot slottet, Vita Björn och Kökshavet.

Landskapsbilden har något förändrats i och med Smakbyns huvudbyggnad.

Kastelholmsområdet markanvändning omfattas även av en pågående generalplaneringsprocess. Arbetet med Sunds kommuns delgeneralplan för området är i slutskedet och när denna är klar kommer tydliga områdesbestämmelser att slås fast som beaktar Kastelholmsområdet som helhet.

Jag antar att frågeställaren med uttrycket ”markkilar” i sin fråga syftar på markområdena som utgörs av de östra delarna av fastigheterna Kastelholm II 1:35 och Tegelbacken 2:130, båda på Slottsholmen, samt Torpängen 2:128, som tidigare brutits från Kastelholm II.

I förslaget till delgeneralplan klassificeras marken inom tomterna 1:35 och 2:130 som fornminnesområde med åtföljande skyddsbestämmelser. Området 2:128 föreslås skyddat med stöd av plan- och bygglagen i den kommande elgeneralplanen. Syftet med plan- och bygglagen är att reglera markanvändningen och byggandet så att förutsättningar för en bra livsmiljö skapas och bevaras, en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling främjas och att kulturhistoriska värden bevaras. Samtliga här aktuella områdena har dessutom ett stort landskapsmässigt värde som med hänvisning till naturvårdslagen och den Europeiska landskapskonventionen inte får skadas. Direkt citat ur Europeiska landskapskonventionen: ”vid all slags verksamhet skall förfaras så att skada undviks på naturen inklusive landskapsbilden där det är möjligt.” 

Med hänvisning till vad som nämnts anser landskapsregeringen dels att en avyttring av markområden i Kastelholms anrika landskap i dagsläget skulle stå i strid med dels de lagar som nämnts tidigare, dels den Europeiska landskapskonventionen och dessutom är det av största vikt att säkra att den unika miljön bevaras. Däremot är landskapsregeringen öppen för samarbete med olika aktörer, inte enbart Smakbyn, för att främja en hållbar och framåtriktande utveckling i området. Det kan ske utan att avyttra mark så länge parterna kan komma överens om hur samarbetet ska bedrivas med hänsyn till å ena sidan det allmänna intresset som landskapsregeringen har som uppgift att bevaka, å andra sidan aktörens intressen för att utveckla och gynna i första hand sin egen verksamhet. En sådan diskussion är och ska alltid vara möjlig.

Dessutom står landskapsregeringen i beråd att bjuda Jan Karlsgårdens värdshus till att köpas som byggnad och en arrendetomt finns för det. Tack, fru talman!

Ltl Anders Eriksson

Tack, fru talman! Det går att få det att låta men verkligheten är lite annorlunda. Ministern sade inledningsvis att det var en oklar syftning med den här frågan. Det är det ju inte. Jag är ju väl medveten om att man inte kan avyttra landskapsegendom åt speciellt utpekade företag eller personer, utan det måste ske på den öppna marknaden. Det här handlar definitivt inte om att förstöra kulturmiljön runt Kastelholms slott. De här två markområdena som vi har debatterat hittills är en sak och det ska jag återkomma till.

Den här frågan har en större principiell bärvidd; ska landskapsförvaltningen hjälpa driftiga, duktiga företagare eller ska man stjälpa? Minister Ehn sade att landskapsbilden har förändrats i och med etableringen av smakbyn.

Hur kan det komma sig att det framställs som fula hus medan det är precis samma arkitektur som landskapsförvaltningen själv har använt? Hur kan det komma sig att man förstör utsikten från slottet medan landskapsförvaltningen själv har byggt nästan vägg i väg med slottet? Hur kan det komma sig att landskapsförvaltningen själv har använt de två nu aktuella områdena som parkering många gånger när man har haft evenemang där? Jag tror att det beror på att museibyrån anser att det är deras och att inte någon ska inskränka på fornminnena och kulturvärdena, det är deras. Det är ganska vanligt inom landskapsförvaltningen att man ser på de egendomar som man förvaltar som någonting personligt. Det här tycker jag att minister Ehn, som säger sig vara en borgerlig politiker som månar om företagsamhet, måste kunna ta sig ur. Man måste kunna ta sig ur tjänstemännens garn och skaffa sig en egen uppfattning om vad som är rimligt.

Har ministern Ehn överhuvudtaget varit på plats och besiktat de här områdena och sett vad det handlar om? Jag har väldigt svårt att tro det när han pratar om hur väl man har skött områdena. Områdena är ju totalt fastvuxna med vass och alar. Jag vill utvidga den här frågan lite; ska landskapsförvaltningen hjälpa eller stjälpa driftiga entreprenörer?

Minister Johan Ehn

Fru talman! Det är en fråga som har ett självklart svar. Det är ju helt självklart att vi ska vara med och hjälpa. Det upplever jag också att landskapsregeringen som myndighet har gjort.

När man går tillbaka och tittar på hur smakbyn kom till stånd så har man från landskapets sida haft en väldigt snabb process för att göra detta möjligt. Vi har också sett till att hitta de samarbetsmöjligheter som är möjliga, utgående från det svar som jag hade här inledningsvis. Det finns fortfarande en öppenhet, vilket också har meddelats sökanden när det gäller att diskutera andra samarbeten än köp av de här markområdena.

Att jag inte skulle ha besökt området får ltl Eriksson självklart insinuera. Jag har varit dit vid ett par tillfällen och tittat på vilka områden det rör sig om, jag tror att jag har varit dit tre gånger. Jag har sett områdena. Jag kan hålla med ltl Eriksson när det gäller skötseln av områdena, vilket jag heller inte sade något om i mitt anförande, så kunde man se till att få områdena betydligt mera attraktiva och bättre använda. Det är precis just det som vi inbjuder till genom samarbete. Men det betyder inte att man automatiskt måste gå in för att sälja områdena. På många andra områden också när det gäller kulturhistoriskt värdefulla fastigheter är jag beredd att diskutera försäljning för att vi ska ha råd att på bästa möjliga sätt ta oss an det som är kärnan i värt område. Men jag och regeringen är inte beredda att sälja ut det som finns i kärnan av kanske de viktigaste områden för självstyrelsens historia. Där ska vi hitta samarbeten tillsammans med de här driftiga entreprenörerna. Vi ska se till att vi tillsammans kan bygga upp någonting som stöttar det som frågeställaren har här i sin fråga, vilket jag tycker att vi är på väg att göra bl.a. genom att få en ordentlig överblick av hela området i Kastelholm med generalplanen tillsammans med Sunds kommun. Utgående ifrån detta kan vi skapa ett område som blir attraktivt och som dessutom tar tillvara kulturhistoria både nu och i framtiden.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Planer, planer och utredningar i all oändlighet. Det är säkert viktigt det också men det måste ju fyllas med något innehåll. Det måste ju ske något konkret. Tittar vi på Kastelholmsområdet så påstår jag att det är ett av Ålands viktigaste turistmål som till stora delar av året är fullständigt dött och det är olyckligt. Man borde istället från landskapsförvaltningens sida jubla att det finns duktiga företagare som etablerar sig i området och bidrar till att det faktiskt händer något där. Jag ville absolut inte insinuera någonting, men jag uppfattade i ministerns svar att han ansåg att områdena var välskötta, då tänkte jag att han antagligen inte hade besökt områdena.

Jag har försökt titta på de förfrågningar som man från smakbyn har ställt till landskapsregeringen och de svar som landskapsregeringen har gett. Landskapsregeringen nämner som avslagsmotiv att det här är inom kulturskyddsområdet. Men stämmer det? När jag har tittat på kartor så förefaller det som det här området skulle ligga på andra sidan vägen.

Som jag noterade, så kände mister Ehn till att de här markområdena faktiskt har varit i privat ägo under många år utan att det har hänt någonting. Det var i samband med att man drog om vägen vid Kastelholms värdshus som de här områdena överfördes till landskapet. De är inte kärnområden eller uråldriga landskapsegendomar som vi pratar om. Det finns ju faktiskt två privata hus, vägg i vägg med Jan-Karlsgården, som är betydligt närmare.

När jag har sett de här breven har jag förstått att visionen från företagarna är att man vill snygga upp det här området. Man kan tydligen till och med köpa det med en klausul att man inte får vi bebygga området. Det finns ju alla möjligheter minister Ehn, om viljan finns, att lösa den här frågan. Jag vet att viljan inte finns hos tjänstemännen, men minister Ehn som ändå är ny på sin post borde kunna ta sig över det.

Minister Johan Ehn

Fru talman! I mitt svar ingick just den här historiebeskrivningen angående markområde. Fram till 1930-talet var det en del av kungsgårdsmarkerna, under 30-talet gick marken tillbaka till sådana som har brukat marken under en tid och på 1980-talet köptes de tillbaka. Om man går tillbaka och läser dokumenten om varför landskapet köpte tillbaka marken så var det för att se till att området skulle införlivas i skyddsområdet.

Tittar vi på det här området som sådant, som finns inriktade på kartor idag, så är det tydligt att det ingår i skyddsområdena för slottet, inte bara utgående där man hittade arkeologiska fynden. Det handlar också om landskapsbilden. På det här området har alltid varit ett öppet landskap, ett landskap som har dominerats av odlingar och fritt växande natur, visserligen skött. Det är här som jag ger ltl Eriksson rätt, det finns mycket att önska vad gäller att sköta området på ett bättre sätt. Det handlar om hur landskapet prioriterar sina egendomar. Jag har redan i mitt svar sagt att jag för min del är mycket intresserad av att börja prioritera om vad gäller det här. Vi måste se till att vi bara ska sköta de områden som vi absolut känner att hör till de viktigaste områdena. Det här är ett av de viktigaste områdena. I det sammanhanget ska vi hitta samarbete. Samarbete som vi har bjudit in till samarbete med den etablering som redan finns där, så med smakbyn kan man komma överens om hur man kan använda de här områdena i framtiden. Samtidigt måste ltl Eriksson också se en poäng, ska man se till att det här området också har den här attraktionskraften i framtiden så behöver man se till att planerna är på ett sådant sätt att det gynnar utvecklingen framåt. Att vi inte bygger fast oss, att vi inte låser fast oss i sådant som är ett gammalt sätt att tänka, utan att vi istället får planer som ger de här möjligheterna som ltl Eriksson och jag faktiskt vill ha. För utan en planering, utan att vi har fått en helhetsbild över Kastelholmsområdet så är jag rädd för att vi kommer att göra saker som vi kommer att få ångra mycket i slutändan.

Jag upprepar vad jag sade i slutet av mitt anförande; vi är beredda att gå in och diskutera hur man på bästa möjliga sätt ska få det här området att fungera, både precis i närheten av slottet men också i hela det område som nu är under planering tillsammans med Sunds kommun. Men, det måste också ske på att det sätt som är öppet, ärligt och att alla har samma möjligheter att vara med och ta del av de möjligheter som finns för det här området. Vi kan inte göra det riktat. Vi måste se till att vi har regelverken klara och tydliga. De regelverk som finns idag ger inte möjligheter att sälja. Ser vi på området som helhet så behöver vi heller inte sälja det. Det går att hitta andra överenskommelser om att man så vill. Jag vill söka möjligheterna och inte bara se det som ltl Eriksson försöker måla upp; omöjligheter.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.