Remissdebatt

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts i enlighet med arbetsordningen 61 § 4 mom. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Talmannens förslag är att ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Ärade lagtingsledamöter! Det är ett mycket omfattande paket som vi har lämnat på lagtingets bord. Det innehåller både årsredovisningen och verksamhetsberättelsen och också revisionsberättelsen, som behandlar de frågeställningar som revisorn ansett är behövliga att ta upp för behandling och att informera landskapsregeringen och lagtinget om. Vi har i landskapsregeringen också diskuterat dessa frågor och ska också försöka hantera dem så ansvarsfullt som möjligt, de punkter som revisorn tar upp.

Fru talman! Jag vill inledningsvis med några ord belysa året 2014 ur ekonomiskt hänseende. Det har varit ett utmanande år, det kan man lugnt säga, med tanke på de förändringsprocesser som vi har aktualiserat i samband med den s.k. omställningsbudgeten, som den här landskapsregeringen antog när vi började vårt arbete. Slutresultatet blev att vi har ett överskott om 2,8 miljoner. Vi har också ett överskott i affärsbokföringen året före, 2013. Med tanke på det utgångsläge som vi hade när vi startade vårt arbete 2011 så har vi lyckats stabilisera landskapets ekonomi och framför allt har vi stabiliserat likviditetssituationen hos oss. Vi hade när vi började, en likviditetssituation som gick ganska stadigt nedåt. Nu har vi lyckats stabilisera den på en nivå om 45-50 miljoner. Det här har vi lyckats göra tack vare en del åtgärder som fanns med i omställningsbudgeten, men också genom att vi har tagit in tio miljoner i PAF-pengar extra och satt som en reservering i budgeten. Det har inte förbättrat resultatet i affärsbokföringen, men däremot är det en klar fördel för vår likviditet. Det ska vi öppet och ärligt säga här.

Jag vill också på det sättet, fru talman, redan nu slå hål på den myt som jag har uppfattat att man försöker sprida i det åländska samhället att det är PAF-pengar som har räddat landskapets ekonomi. Det som vi har tagit in är dessa tio extra miljoner och satt som en reservering för kommande behov och som också hjälper vår likviditet. Sedan har vi återaktiverat sex-sju miljoner gamla PAF-pengar, ingenting som har tagits från PAFs kassa nu utan det är sådana pengar som fanns inne i systemet, återbetalda lån, bidrag som inte gått åt osv. Dem har vi satt i omlopp och dem använder vi för utvecklingsprojekt enligt den lista som lagtinget har fått kännedom om tidigare och som de också har godkänt. Det är den digitala agendan, Team Åland som vi har haft på bordet här de allra senaste dagarna. Det är ca sex miljoner. De pengarna var i verkligheten under 2014 bara någonstans mellan två-tre miljoner som kom i användning. Alltid när man initierar projekt och sätter i gång det så är det en uppstart som tyvärr tar lite längre än man skulle önska. Dessa pengar används också nu under det här året för nödvändiga utvecklingsprojekt.

För övrigt har vi för avsikt att ha en stabil linje när det gäller PAF. PAF har fortfarande ca 60 miljoner i sin kassa så de har gott om utrymme för att trygga sin verksamhet och det finns också en trygghet med tanke på den s.k. tredje sektorn osv. Därmed vill jag få det sagt i detta fora.

Fru talman! Sedan är det naturligtvis så att vi har stora utmaningar framför oss för den kommande perioden. Det som vi har lyckats med är förändringsprocesser, framför allt driftsprivatiseringen i skärgårdstrafiken, som har varit ett av de stora projekten under 2014. De ekonomiska effekterna av det kommer inte vi att ha någon större nytta av i det här lagtinget och den här regeringen. Det kommer att synas i budgeten för 2016 och framåt. Den här regeringen fick ärva en reform från den förra regeringen, med den s.k. gymnasiereformen och vi har under den här perioden haft en viss ekonomisk nytta av det. Allt det jobb som vi gör i landskapsregeringen och ni här i lagtinget, måste man se på ett långsiktigt sätt.

Det som är väldigt viktigt för att vi ska ha en kontrollerad situation framöver är att vi nu måste göra väldigt starka prioriteringar framöver. Starka prioriteringar i kombination med fortsatta reformer för att kunna hålla ekonomin i balans. Det trycket har varit stort på oss hela tiden och det blir extra stort efter det regeringsprogram som vi nu de senaste dagarna har sett publicerats, det som regeringen i Finland och riksdagen har godkänt där. Finland kommer att genomgå ett stålbad, det kan man säga utan överdrift, och det kommer att märkas i vår ekonomi. Det kommer att märkas så att den s.k. klumpsumman sannolikt inte kommer att öka utan vi kan vara glada om vi kan hålla den på samma nivå som vi har idag. Vissa reformer som man gör på den finska sidan kommer vi också att känna av här på Åland. Vi kommer att få ta ett större kostnadsansvar inom vissa områden än vad vi har idag. Den analysen håller vi på att göra inom landskapsregeringen nu och vi kommer att ha en tydligare bild inom de närmaste veckorna.

Fru talman! 2014 slutade med ett litet överskott. Fortsättningsvis är situationen just nu kontrollerad, men den är utmanande för framtiden.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman!  Vi hörde vicelantrådet säga att tiderna är utmanande både ekonomiskt och kanske annars också. Vad gäller affärsbokföringen och resultatet är det odiskutabel, resultatet är 2,788 miljoner euro och det kan alla utläsa ur resultaträkningen. Däremot vill jag påpeka att det också förts in extra ordinära intäkter, kanske för att uppnå det här resultatet. Man har genom Redarnas ömsesidiga fått in 2,83 miljoner och extra PAF-medel 6,55, som inte alla har gått åt, men givetvis blir kvar i kassan. Nu slapp man öka uttag ur pensionsfonden 2,4 miljoner. Man har noterat de extra ordinära intäkterna, men utan dem har resultatet i affärsbokföringen alltså visat -9,0 miljoner euro.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Landskapsbudgeten är väldigt omfattande. Den är på närmare 350 miljoner och varje verksamhetsår innebär både positiva och negativa överraskningar. Till de positiva överraskningarna det här året, 2014, var att vi fick ett belopp som skulle tas in i resultaträkningen genom den förändring som man gjorde i ett försäkringsbolag. Det påverkade positivt. 2013 var man inte säker på de positiva och negativa saker där och samma sak för tidigare år. Det här är en del av den verklighet som vi lever med och ingenting som vi kan planera för. Naturligtvis ska vi vara glada för att det blev så för det påverkade resultatet i en positiv riktning, ja.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den här diskussionen om bokslutet och årsredovisningen för vi nu precis som vi ska göra här i lagtinget idag, men de facto har vi fått den presenterad via presskonferenser åtminstone två gånger från landskapsregeringens sida och vi från vår del har själva sagt vad vi tycker om bokslutet. Det känns som om diskussionerna har förts flera gånger redan. Bokslutet visar 2,7–2,8 miljoner plus och det är positivt i sig. Det finns extra ordinära saker som har lett till detta, men den stora utmaningen är den, precis som finansministern själv var inne på, vad händer sedan? Kommer klumpsumman att stå kvar på rekordhög nivå såsom nu eller kommer den att minska? Jag befarar tyvärr det senare. Budgeten för 2015 visar ett underskott i affärsbokföringen på nästan elva miljoner euro. Det kommer jag att ta upp i mitt anförande.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag är den första att skriva under på att ser man på framtiden så är den utmanande. Det viktigaste, om man ser den stora bilden med landet som helhet och klumpsumman, är nog att landet skulle få upp sysselsättningen och få en större skattekraft som helhet. Ser man på de prognoser som finns just nu från finansministeriet så kan man nog dra den slutsatsen att 2016 kommer att bli ett tufft år ekonomiskt för landet Finland. Det kommer också att bli det för Åland att få budgeten att gå ihop. 2017 och 2018 ska vi tro att hjulen börjar rulla lite mer och att åtgärderna börjar ge effekt och då kan vi också få ett utslag på klumpsumman. 2016 är absolut en utmaning.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det där låter förstås inte bra, men vi bör se situationen med realismens glasögon på. Det är det vi har varit ute efter i vår diskussion hela tiden. Det är ändå det sista bokslutet som vicelantrådet presenterar för lagtinget under den här mandatperioden i varje fall. Målsättningen som skrevs i regeringsprogrammet var att landskapsregeringen skulle ha ekonomin i balans. Landskapets budgetekonomi var i varje fall i balans 2015, men med tanke på den prognos vi har via tilläggsbudget, som vi har fått presenterad, hur ser vicelantrådet tillika finansministern på det löftet som gavs då, med beaktande av år 2015?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag kommer att säga att vi har balanserat ekonomin under den här perioden. Lägger vi ihop 2013, 2014 och det sannolika utfallet för 2015 ser vi att vi i stort sett har en balans i vår ekonomi. Ingen av oss kan exakt säga hur 2015 slutar ännu. Jag är säker på att det kommer att bli bättre som prognosen ser ut nu. Jag tror att det är svårt att få ett plusresultat, det ska jag ärligt säga. Med de plusresultat som vi har haft för 2013 och 2014 kommer det ändå som helhet att bli en balans i det här. Det i kombination med att vi har lyckats hålla likviditeten på en någorlunda god nivå gör också att vi har ett bra avstånd inför nästa valperiod. Landskapet Åland är skuldfritt och vi har pengar i kassan de facto fortsättningsvis.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Harry Jansson

Fru talman! Ärade kolleger! Den åländska idyllen har väl aldrig varit vackrare än nu, denna försommardag. För en liten stund sedan klubbade vi ett tilläggsanslag inom den offentliga sektorn för att ytterligare stärka barnfamiljernas situation framöver. Få parlament i Europa har möjligheten i detta nu att göra reformer som förstärker de enskildas situation. Med det vill jag påpeka att vi har kris runtom i Europa. Vi är en del av ett land där man väntar stenhårda reformplaner, särskilt om inte det s.k. samhällsfördraget går igenom. Det är en tuff resa som väntar för de beslutande i Helsingfors. Tack vare självstyrelsen, tack vare en klok politik genom decennier har vi en situation där vi kan diskutera reformutrymmen, men även vi har en situation som vi noggrant måste följa med.

Det är helt klart att den nya finska regeringens ambitioner att få samhällsskutan i skick vad gäller inkomster och utgifter och balansen däremellan kommer att påverka oss på många olika sätt. Ett påtagligt sätt är väl naturligtvis planerna i Finland att införa s.k. självstyrelseområden, 19 st. jätteregioner i ett åländskt perspektiv, som kommer att ta hand om sjuk- och hälsovårdsuppgifter. Är det så att planerna på landskapsskatt, som man kan kalla det i det här fallet, förverkligas så kommer det att innebära en överföring av statlig skatt till landskapsskatt och det kommer att påverka klumpsummans underlag i framtiden. Nu vet man med dessa reformer som har planerats länge i Helsingfors och har stött på patrull många gånger, att det är långt kvar innan den verkligheten drabbar oss, men det är en av de utmaningar som vi har framför oss.

Den åländska idyllen kan man också säga att präglas av fortsatt inflyttning. Det är väl få ö samhällen som kan uppvisa den nettoinflyttning som vi ännu är lyckliga att ha, drygt 250 personer senaste år. När vi får en stor bunt papper på våra bord och vi ska analysera vad som har gjorts, hur landskapsregeringen har uppfyllt våra förväntningar kan vi också här tala om idyll. Nog är det fantastiskt i dessa tider när vi har en värld präglad av oro och korruption etc. att vi då får ägna oss åt små detaljer trots allt i vardagen.

Jag förstår att landskapsregeringen säkert kan tycka att landskapsrevisionens synpunkter till vissa delar kan vara irriterande, kanske ibland med lite inslag av politik om vi tänker på effektivitetsrevisionen och synpunkter på kortrutt, tunnel och sådant. Det viktiga är nog att vi lär oss att landskapsrevisionen är en tillgång för oss alla, ett sätt att opartiskt granska det som har gjorts och till och med tydligen det som komma skall. Det är en tillgång och det är väl ett steg mot det som har tillämpats länge inom privata näringslivet, dvs. att revisorerna där kan vara ett stöd i den löpande verksamheten.

Vi har en situation där vi nu fortfarande klarar av att hålla oss från besök hos bankdirektörerna. Det finns pengar i kassan. Nu vet ju alla att skulle alla utlovade investeringar etc. förverkligas skulle också den reserven snabbt ätas upp, men vi har i alla fall en reserv att fortfarande luta oss mot.

När det gäller de omtalade PAF-pengarna så vill jag säga att det har varit en klok PAF-politik, om vi kallar det så, som man har gjort under två landskapsregeringar. Dels att via PAF-medel gå in och trygga en infrastrukturell satsning på geriatriska kliniken, även om besvär och annat har försenat den satsningen, och nu på senare år att ta in PAF-pengar som ett sätt att både minska behovet av att dra ned på kostnader överlag, men framför allt ändå ha utrymme i en knapp ekonomisk situation att göra vissa spetssatsningar, bland annat på ny teknik, digitalisering etc. Samtidigt som man använder PAF-pengar, som till vissa delar även är en omfördelning för att de inte har förbrukats under tidigare år, så har man kunnat förstärka den framtida likviditeten genom att se till att vi har tio miljoner för kommande investeringar. Det är en klok politik. Jag hörde tidigare till dem som var tveksam till att låta PAF-pengarna lite lätt snedvrida balansen mellan inkomster och utgifter i den åländska budgeten, men jag har helt fått tänka om. Det är en klok strategi som vi gick in för för några år sedan.

Pensionerna dyker upp med jämna mellanrum. Det är klart att man kan hålla på och skrämma oss med att vi har ett gigantiskt ansvarsåtagande långt in i framtiden, men ser man på balansen vi har mellan pensionsfondens tillgångar och den förväntade teoretiska belastningen av pensionsfonden i framtiden är det ändå en trygg situation som vi befinner oss i och särskilt om vi igen analyserar vår situation jämfört med bl.a. finska statens. Där kan jag inte ta allvarsorden riktigt på allvar. Även här måste vi se landskapsrevisionens signaler som någonting som vi ska ta i beaktande, vi måste förstärka pensionsunderlaget, höja pensionspremierna och efterhand naturligtvis förstärka pensionsfondens underlag. Förhoppningsvis har vi sådana ekonomiska tider att vi om några år kommer att diskutera om vi ska överföra pengar till en utjämningsfond eller till en ny fond, som det säkert kommer att heta, eller är det pensionsfonden som ska få ta del av de, förhoppningsfullt sett, framtida överskotten, som kommer att finnas i åländsk offentlig ekonomi. Det blir en linjedragning som måste göras. Utjämningsfonden har sannerligen fyllt sin funktion, den har sett till att vi har klarat de tuffa åren på ett bra sätt, tack vare att man under de goda åren fram till 2008 förstärkte fonden så att det faktiskt fanns en ansenlig summa på drygt 50 miljoner.

Analyserar vi allt det som landskapsrevisionen lyfter fram i sin effektivitetsrevision när det gäller ÅHS, när det gäller upphandlingssidan, när det gäller vård etc. är det något som respektive ansvarig inom organisationerna får ta till sig. När revisorn pekar på att upphandlingar inte riktigt fungerar i vardagen så är inte t.ex. ÅHS ensam i den situationen. Här är det viktigt för hela den offentliga sektorn att landskapsregeringen gör sin insats för att hela offentliga sektorn lär sig hantera upphandlingsrutiner i vardagen. Det är bra för oss alla att det finns en konkurrens när offentliga medel används.

När det gäller IT-miljön och särskilt inom ÅHS, är det för mig personligen av största intresse att ÅHS har en IT-miljö, har klientjournaler, har de stödprogram som behövs så att det finns en maximal patientsäkerhet. Är det så att det saknas pengar till den delen är det något som ÅHS-styrelsen måste kräva, det måste få kosta, de har en maximal trygghet i att alla patientåtgärder återfinns i ett och samma dokument och naturligtvis i det digitala dokumentet. Här förväntar jag mig att ÅHS-styrelsen tar det framtidsarbetet på fullaste allvar. Det får inte finnas en osäkerhet om att patientsystemen inte fungerar. Det har förekommit fall där man inom offentlig sjukvård inte har en helhetsinblick just på grund av avsaknad av helt tillförlitliga journaler.

Fru talman! När det gäller utmaningar för övrigt så här på slutrakan så tittar jag lite på våra utlovade borgensåtaganden. Vi har gett landskapsgarantier åt en hel del och jag kom fram till att summan landskapsgarantier inklusive studielån, Kraftnät osv. uppgår till ungefär 80 miljoner. Det låter mycket som vi alla tillsammans är skyldiga att uppfylla, infria ifall det går fel på det privata eller annan nivå, men ändå är summan lite i det förhållande till finska statens 50 miljarder i borgensåtaganden. I princip har alltså finska staten ett borgensåtagande som motsvarar en årsstatsbudget. På det viset tycker jag inte heller, när det gäller borgenssidan, att vi behöver ligga sömnlösa.

Sammantaget trots att vi har tuffa ekonomiska tider, kan vi lyfta på hatten för landskapsregeringens insatser under den här perioden när det gäller ekonomin. Sedan kan vi alltid haka upp oss på enskilda detaljer, men det viktiga är att vi kan säga till ålänningarna att landskapet är i goda händer och att man inte behöver oroa sig över den offentliga ekonomin när det gäller landskapets finanser.

Ltl Axel Jonsson, replik

Fru talman! Ledamot Harry Jansson funderar kring pensionsfonden och andra förändringar som man har gjort för att inte nagga landskapets likviditet i kanten, vilket man annars kanske skulle ha behövt göra. Han hänvisar till revisorerna som bl.a. skriver att om man räknar in PAF-pengar och de ökade överföringarna från pensionsfonden, som ledamot Jansson ville förstärka framöver, kan man konstatera följande: ”Totalt innebär ovanstående förändringar resultatförbättring om ca 17 miljoner euro. Utan dessa stora skillnader jämfört med fjolåret är intäktsföringen av PAF-medel avgörande skulle resultatet före reserveringar 2014 inneburit ett underskott på samma nivå som 2013”. Vad är det som landskapsregeringen har gjort för att förbättra den ekonomiska situationen utan dessa förändringar?

Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! Ålands framtids syn på det finansiella läget är lite märklig. Det är nästan så att man beklagar att vi har en situation där vi inte behöver gå till banken, en situation där vi inte behöver göra ytterligare nerdragningar i vår offentliga service, dra ner ytterligare på sysselsättningen, dvs. friställa personer, utan istället hakar man upp sig på hur landskapsregeringen har lyckats med det här. Man har ju varit fullständigt tydlig med att på detta sätt har man gjort för att se till att finanserna är i skick. PAF-pengarna är trots allt alla ålänningars egen egendom och de används till vårt allas bästa. Är det så att man på något vis skulle kritisera själva användningen skulle jag lyssna på ledamoten, men i det här fallet ska vi vara glada att vi har haft en landskapsregering som har vågat se till helheten.

Ltl Axel Jonsson, replik

Fru talman! Jag håller med om att PAF-pengar inte är som andra pengar som vi har haft på banken tidigare, men titta på när finanskrisen kom. Vi vet att vi hade över 170 miljoner i likviditet då och nu har vi en situation där vi har ungefär 50 miljoner i likviditet. Det visar på att vi är på väg åt fel håll. Vi lyfter fram det här för att vi månar om framtiden, vi månar verkligen om den framtida utvecklingen, ska vi fortsätta på den utveckling där vi närmar oss banken för varje år, vi ser att likviditeten minskar och att ett banklån blir mer och mer aktuellt. Det är den frågan vi ställer. Vi ställer oss frågan när man från revisorernas sida skriver att den enda förändring som har skett, för att inte nagga likviditeten i kanten i praktiken, är de förändrade överföringarna från PAF och från pensionsfonden. Då blir man lite bekymrad över vart vi verkligen är på väg. Kan vi fortsätta på den här kursen om det är så att vi är överens om att vi vill undvika banken.

Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! Bästa ledamot Jonsson, det här är inte en heltäckande revision som vi ser från landskapsrevisorns sida. Skulle det här vara en rättvis bild tog man också in alla åtgärder som har gjorts under resans gång så att inte underskottet skulle ha vuxit. Man har gjort strukturella förändringar. Vi vet alla hur mycket personalstyrkan inom landskapet har minskat. Visserligen ersätts en del givetvis av köpta tjänster. Man har valt att, eller tvingats snarare till åtgärder, man friställer egen personal för att köpa in tjänsterna. Sjöfacken har triggat fram en sådan förändring. Är det så att landskapsregeringen har lyckats på ett sådant sätt som förargar ledamoten? Jag kan inte förstå den argumentationen för helheten är bra och det måste vara det viktiga för alla ålänningar.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Som jag sade i en replik har vi framfört många synpunkter på det här bokslutet i många sammanhang i samband med att årsredovisningen offentliggjordes för ett tag sedan, så det kanske inte finns anledning att precis upprepa allt det vi har sagt. Jag ska ta upp några detaljer som jag önskar att utskottet kunde fördjupa sig i, speciellt i samband med behandlingen av årsredovisningen och sedan ska jag avsluta med att komma med ett konkret förslag på vad som kunde göras inför den valrörelse vi går in för här i höst. Sedan följande regeringsbildning därefter.

Det är några poster i bokslutet som jag vill att vi i utskottet diskuterar närmare och kanske fördjupar oss i. Det är för det första punkten Övrigt näringsliv. Det är möjligt att det finns förklaringar i den budget som finns mellan två bokslut, men jag vill att utskottet i varje fall tittar på varför utgifterna till de övriga näringslivet har minskat från bokslut 2013 från 15 miljoner till 10 miljoner lite drygt år 2014. En minskning på 4,7 miljoner euro. Det säger jag inte säkert, det kan hända att det finns en bra förklaring, men den diskussionen vill vi att ska föras.

Det finns en annan sak som man kan konstatera ur bokslutet, det är att förverkligandegraden av investeringsprojekt är rätt låg. Det brukar förmodligen vara så för det mesta att man inte lyckas genomföra precis allt man har budgeterat som investeringar, men här har vi en 5-10 procentig förverkligandegrad. Det finns budgetmedel, som vi har bedömt det, till ett belopp av 17,45 miljoner euro investeringar, medan förverkligande ligger på 8,97.

Jag lyfter speciellt fram de här två sakerna för jag menar att stöd till övrigt näringsliv förstås som helhet och också satsningar i infrastrukturinvesteringar är stimulansåtgärder, som man borde vidmakthålla vid lågkonjunktur så långt de ekonomiska musklerna räcker till. Sedan kan man diskutera vad som är stimulans hur mycket som helst. Man kan säga att stimulans är det att vi håller upp en offentlig sektor på samma nivå som tidigare och på det viset skapar en konsumtion via löner, personlig konsumtion. Det ligger en viss sanning i det också.

Stöd till näringslivet, investeringar, är i varje fall något som jag tror att vi alla är överens om att det är något som är stimulerande och något som bör göras under lågkonjunkturen. Det här kommer vi att fördjupa oss i.

Jag ser att infrastrukturministern har begärt ordet så möjligen kan vi få en liten kommentar om nivåerna på investeringarna eftersom många infrastrukturprojekt av naturliga skäl finns under den ministerns ansvarsområde.

Jag tror och känner att det har blivit klarlagt, eftersom vicelantrådet tillika finansministern öppet och ärligt här idag berättade om PAF-pengarnas effekt och likviditeten och jag tror också att det har blivit klarlagt via det som har sagts av många här, att bokslutet i sig påverkas i viss mån av de PAF-intäkter som man på nytt budgeterar som utgiftsposter och sedan inte har använts i sin helhet. Vi kanske inte behöver fördjupa oss i den situationen just nu.

Då vill jag blicka framåt och så småningom komma till förslaget som jag pratade om tidigare. 2014 ser ut som bokslutet visar. Vi lever nu i 2015, vi har snart levt halva året av 2015. I den prognos för resultatet i affärsbokföringen för 2015 som finns är den bästa prognos den som finns i tilläggsbudgeten som lagtinget nu behandlar. Underskottet bedöms där vara knappa elva miljoner, 10,7 miljoner euro, efter att vi har levt halva året. Om det skulle vara så att det per automatik blir bättre än så kunde landskapsregeringen i den tilläggsbudget som vi behandlar, kunna tala om i vilka delar man nu ser inbesparingar så att man kunde ha budgeterat ner moment för att visa på en möjlig annan bild i det totala resultatet efter året. Nåja, det sker ofta så ändå att bokslutet blir någorlunda bättre.

Ett trendbrott är det ändå i ekonomin. Eftersom vi år 2014 budgeterade för ett minus på tre miljoner euro och kom till ett positivt resultat om ca tre miljoner har vi ändå budgeterat för ett resultat som nu är elva miljoner euro. Trenden är tydlig, vi går in för nya stora utmaningar i ekonomin. Vi fick också under utskottsbehandlingen av en tilläggsbudget en kalkyl av finansavdelningen på likviditeten efter 2015 där den nu bedöms gå ner till 43 miljoner från 58 miljoner, alltså en likviditetsförsämring om 15 miljoner euro.

Så till förslaget. På rikshåll inför riksdagsvalet lät dåvarande finansminister Rinne, socialdemokraternas ordförande, ta fram en beräkning på anpassningsbehovet i Finlands ekonomi under de kommande åren. Alltså till vilken nivå man måste skapa tillväxt eller möjligen skära ner i kostnaderna för att balansera ekonomin eftersom Finland som känt har en löpande, nästan skenande skuldsättning just nu.

Förslaget skulle vara att vi på Åland skulle göra något motsvarande. Vi skulle låta någon trovärdig instans, det kan vara tjänstemännen vid finansavdelningen i samarbete med ÅSUB, göra en motsvarande beräkning av hur det ser ut för framtiden i att balansera ekonomin med de förväntade normala intäkterna som vi har, avräkningsbeloppet, flitpengen, lotteriskatt och så för att då beskriva för partierna inför valrörelsen hur ekonomin ser ut. Sedan må det efter det vara fritt fram för vem som helst att välja hur man finansierar det, om man vill ta PAF-pengar eller göra på något annat sätt. Det skulle vara viktigt om vi alla, då vi står inför val, skulle ha en hygglig gemensam bild av hur ekonomin ser ut.

Det här är speciellt viktigt med tanke på just det som sker i Finland. Regeringen Sipilä avser att skära ner de offentliga utgifterna, nog stimulera till en viss del genom skattesänkningar för arbete, men också skära ner. Det här kommer att påverka också den åländska ekonomin på ett eller annat sätt. Min begäran är närmast till finansministern att göra den här beställningen så att vi efter sommaren skulle kunna ha en gemensam utgångspunkt, en gemensam ekonomisk situation inför valrörelsen. Tack!

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Ledamot Mats Perämaa och liberalerna målar upp en mörk bild att lågkonjunkturen kommer att fortsätta. Jag förstår inte riktigt vad ledamoten menar med det. Såsom vi ser i berättelsen så har vi fått information om att arbetslösheten faktiskt sjunker. Vi har information om att de prognoser, åtminstone som man får till kommunerna, är att skatteintäkterna, kommunalskatterna och samfundsskatterna, ökar. Vi har fått media information i media om att det för Viking Line, Ålandsbanken, Ömsen och så vidare går det ganska bra och sedan är Åland skuldfri. Åtminstone har vi fått indikationer från den europeiska marknaden att trenden håller på att vända. Jag undrar varför man har en sådan önskan att måla upp så här mörkt.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är kanske just därför jag kommer med det här förslaget. Om vi går in för en valrörelse med så vitt skilda uppfattningar om hur det står till i ekonomin och kanske speciellt vilka utmaningar landskapet har att finansiera de verksamheter som vi via lag och budgetförslag har åtagit oss att sköta och finansiera, så kommer valrörelsen att bli synnerligen haltande. Jag vet inte, men det kan hända att om man representerar en så pass optimistisk syn som ledamot Kemetter uppenbarligen så blir det kanske lättare att börja slå på både det ena och det andra som ytterligare ökar kostnaderna, medan det blir svårare för mig som försöker ha en realistisk bild av situationen att göra detsamma. Skulle det inte vara bra om vi via oberoende utvärderingar har en någorlunda liknande utgångspunkt för valrörelsen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Absolut för vi har det de facto, fru talman, och vi har också oberoende instanser, vi har ÅSUB och vi har ett dokument från revisorerna framför oss där det klart och tydligt står att Åland har en mångårig tradition av låg arbetslöshet och god sysselsättningsgrad. Man ska också som politiker inge framtidstro och hopp. Vi har också haft ett stålbad under den här mandatperioden där vi har sparat och gjort stora förändringar som också har gett konsekvenser. Vi har minskat landskapets kostym och det betyder inte att vi omedelbart efter att vi har genomgått en bantningskur ska gå upp tio kilo igen utan tanken är nog att den ska bibehållas.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag hoppas att socialdemokraterna kunde överväga att hörsamma det här förslaget som jag har gett istället för att vi ska tjafsa om detaljer. Jag måste ändå ta en detalj eftersom vi kom in på det. Verksamhetskostnaderna, enligt det bokslut som vi alla har framför oss så ökar det med tre miljoner, alltså kostnaderna för den egna verksamheten, från 2013 till 2014. Jag kunde stå här och skrika om det när ledamoten Kemetter säger att de har sparat, men jag väljer att inte göra det, jag väljer istället att försöka hitta en gemensam ton i hur vi ska tackla utmaningarna i framtiden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Ltl Perämaa hade ett anförande som i huvudsak riktade sig mot framtiden och det är väl bra det. Samtidigt hanterar vi ett bokslut som tittar på det som har hänt. Det finns skäl till, eftersom ledamot Perämaa också nämnde resultatet, att diskutera orsakerna kring det. Jag har uppfattat att liberalerna var tveksamma till målet att spara minst 12 procent av landskapsregeringens kostnader inom skärgårdstrafiken, att det skulle uppnås. Nu har det uppnåtts och överträffats, vilket också bekräftas av revisorerna. Kan ledamot Perämaa också drista sig till att skingra den tveksamhet han tidigare hade.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Vi har för vår del sagt att vi inte har något emot privatisering av skärgårdstrafiken. Vi var för vår del också med och tog beslut i den riktningen och nu har det genomförts. Den kritik vi har haft är att risken att åländska företagare inte har samma möjlighet att bedriva trafiken som utländska eller andra inhemska företag. Kritiken kan rikta sig närmast mot det. Exakt vad kostnadsminskningarna beror på i skärgårdstrafiken kan vi gärna fördjupa oss närmare i genom utskottsarbetet. Det som är klart är att bränslet ligger betydligt lägre kostnadsmässigt nu än vad man har budgeterat. Det är bra, men det är ingenting som beror på en aktiv åtgärd från landskapsregeringens sida.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Av revisorernas skrift framgår det också att personalkostnaderna har minskat med 1,3 miljoner så det finns också annat än bränslepriserna. Det andra jag tänkte fråga ledamot Perämaa var det att jag noterade att kritiken mot att använda PAF-pengar verkar ha avtagit lite. Landskapsregeringen har använt största delen av PAF-pengarna till projekt och inte satt av pengar direkt till driften. Har kritiken avtagit för att liberalerna har insett att alternativet hade varit att gå till banken, eller vad beror det på?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Kritiken är fullt lika stark hela tiden. Jag kan upprepa kritiken eftersom ledamot Carlsson begär att få den upprepad. Vi riskerar att försätta landskapet i ett offentligt spelberoende genom att välja att sätta in PAF-pengar i rena driften. Vad gäller investeringar och fortsatt stöd till de stiftarföreningar som var med och startade Penningautomatföreningen för kultur, idrott och för miljö stöder vi fortsättningsvis. Nu fick ledamoten Carlsson mig att upprepa dessa ord och det står vi fast vid.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det finns flera positiva saker, vi har ett överskott om 2,8 miljoner och ser vi på antal anställda går det sakta nedåt inom offentlig sektor på Åland tack vare den modernisering vi gör av våra verksamheter. Nu glömde jag det tredje, men då tar jag istället det som var huvudpoängen. Den begäran som ledamot Perämaa framställde, att vi ska försöka skapa en gemensam bild av hur ekonomin och utmaningarna ser ut framöver, tar jag emot med varm hand. Jag har själv funderat väldigt mycket på det under den sista tiden, de sista månaderna, eftersom vi närmar oss slutet av den här mandatperioden och vi ska övergå i en ny mandatperiod. Vi kommer att ha fullständig öppenhet från finansavdelningen och visa på de inkomstramar som vi har att arbeta med och också de fasta kostnader och lyfta fram de investeringar som finns.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Gällande personalminskningar så jo, givetvis, det har funnits ett uppdrag från lagtinget att man ska minska personalnivån. Den förra regeringen gjorde detsamma, så det finns ingenting att säga om det heller. Det ingår i det om vi ska balansera den offentliga ekonomin. Det var bra att frågan kom upp för tittar man på personalutgifterna i bokslutet jämfört med 2013 så finns det en minskning på några hundratusen, men man har också i och för sig reserverat några hundratusen för individuell löneutjämningspotten som kom till efter strejken vid ÅHS. Å andra sidan hade vi också en strejk som minskade löneutgifterna så lönenivån ligger på ungefär samma nivå som 2013 så där i runda slängar sagt. Varför syns inte minskningen av personal i löneutgifterna?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det var bra för det var just den tredje saken jag tänkte på, verksamhetskostnaderna. Verksamhetskostnaderna, exklusive vård utom Åland, är på precis exakt samma nivå som föregående år. Då ska man också räkna in att det finns automatiska avtalsenliga lönejusteringar, i praktiken har de gått ner något. Vård utanför Åland måste vi ställa upp för, när någon behöver helikopter ska de få helikopter, det finns ingen tvekan om det. Det är en sak som går upp och ner mellan åren och det är en del av den trygghet vi har här på Åland. Så ska det fortsätta. Jag kan försäkra ltl Perämaa om att på finansavdelningen så diskuterar vi varje dag och vi söker ny kunskap om hur inkomsterna kommer att se ut under framför allt det kommande året, men också under nästa mandatperiod och vad åtgärderna som Finlands regering nu vidtar kommer att innebära för oss. Det ska vi vara öppna och ärliga med för vi vill skapa en situation där vi kan hålla en fortsatt balans.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag väljer att lämna bort detaljerna i den här repliken, jag tar det som ett löfte att vi ska kunna ha ett underlag för en ekonomisk- politisk diskussion i valrörelsen. Det är bara landskapsregeringen som kan utföra en beställning som ges härifrån talarstolen. Slutresultatet av det arbetet bör finnas på lagtingets bord i september då vi sammanträder för de sista skälvande veckorna. Att koppla ihop det med det ordinarie budgetarbetet blir för sent, den blivande budgeten för 2016 levereras från det kommande lagtinget, alltså den offentliggörs då. Att föra den här diskussionen med den ordinarie budgeten går inte eftersom materialet inte finns inför valrörelsen. Om ni uppfattar att det här kommer att göras är det ok, men om inte så bör vicelantrådet lämpligen gå upp och förneka det.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Fru talman! Bästa ledamöter! Vi lever just nu i en ganska intressant tid när vi från rikets sida får läsa om inbesparingar och vilka resultat de ska få för välfärden osv. Det är som om man inte riktigt överhuvudtaget bor i samma land när man läser om hållbarhetsredovisningen här på Åland och landskapsregeringens tankar. Jag måste ge en stor eloge till alla tidigare ledamöter som har suttit i den här salen och alltid på något sätt har haft ekonomin i tankarna. Man har lyckats skapa en fantastisk välfärd, vilket vi har på Åland. Det är helt otroligt att vi är skuldfria och att vi har en sådan bra hälso- och sjukvård, fina utbildningar, relativt snygga vägar och vi har faktiskt en skärgårdstrafik som är få förunnade osv, osv. Det är lite som jag nämnde om den här kostymen. Har man det bra vill man bevara och kanske ha det lite bättre och därav mycket av de här diskussionerna.

Själv är jag bekymrad över klumpsummans utveckling i och med att man på rikets sida diskuterar ett införande av någon form av landskapsskatt för att bekosta den här reformen. Jag vet inte vad det kommer att få för konsekvenser på vår klumpsumma. Landskapsregeringen måste aktivt bevaka den eftersom vi är så beroende av summan som kommer in. Skulle den av någon orsak på grund av skatteförändringarna som sker i riket, sjunka kraftigt så sitter vi i en situation där vi på Åland måste fundera på om vi ska införa en landskapsskatt för att garantera välfärden.

Har vi möjligheter att ha en ny diskussion med PAF, vad vi kan göra med det bolaget, vi vet att det går bra för PAF, eller ska vi göra ytterligare stora inbesparingar eller strukturförvandlingar. Det är svårt att göra strukturförändringar och hur pass lång tid de tar. ÅDA, som jag upplever som en otroligt positiv reform, har initialt kostat, men vi hoppas att det i längden ska spara in. Den stora frågan är vilken av de kommande finansministrarna ska vara den som måste gå till banken och ta lån. Vi har de facto ett stort investeringsbehov här på holmen. Under den här mandatperioden har man uppfyllt det man har satt sig för att göra. Det kommer tydligt fram i den här redovisningen, man har lyckats krympa kostymen och man har också gjort strukturella förändringar som har gett resultat.

En av de största positiva förändringarna som underlättar ekonomiskt förståelsen kring redovisningsprinciper är den nya affärsbokföringsmetoden som man nu från 2015 ska införa, en ny budgetstruktur. Det här kommer att ge en bättre förståelse i ekonomirapporteringen som är positiv.

Jag vill diskutera lite mer kring hållbarhetsredovisningen. Det är glädjande att vi har ett skilt dokument som egentligen analyserar vår välfärd. Jag upplever att hållbarhet och välfärd är nästan samma sak så jag vill döpa om det till en välfärdsredovisning. Den kommer jag kort att analysera.

Det är så att det är alldeles unikt att vi har gått in för att Åland ska vara hållbart 2051. Det är någonting som är unikt och som det här lagtinget ska vara stolt över, att vi har varit alldeles eniga. Det visar också att Åland är villig att utnyttja självstyrelsen och skapa sin egen framtid. Målsättningen är att skapa på det här sättet en god ekonomisk utveckling i samråd med samhället och sedan också miljön.

Det har gjorts en hel del åtgärder, om ni har läst hållbarhetsredovisningen. Bl. a. på miljösidan ser man att man börjar byta ut oljebaserade pannor mot andra uppvärmningsmetoder. Vi sitter i de olika bolagsstyrelserna eller som bolagsstämmorepresentanter för de här energibolagen och vet att de aktivt arbetar för mera gröna energiformer och försöker mer och mer minska användandet av olja. Också ÅCA är ett fantastiskt exempel på innovation och åländsk kunskap som jag hoppas att andra företag tar efter.

Det som är lite bekymmersamt är vindkraftsstöden. Här upplever jag att vi på Åland igen har varit i framkant under den här mandatperioden. Den förra regeringen klubbade ett jättebra vindkraftsstöd till våra bolag. Där är jag lite orolig för vad det sist och slutligen blir för utgång och vilka pengar vi får in på kontot för de här bolagen. Vad det blir för konsekvenser för Åland och landskapsregeringen att stöda. Vi vill fortsättningsvis stöda vindkraften, men där behöver landskapsregeringen analysera och bevaka situationen så att det blir ett bra slutresultat.

Man har också under det här året gått in och stött ett otroligt positivt projekt när det gäller energieffektivering. Man har lyft fram om- och nybyggnad av fastigheter. Övernäs skola är ett otroligt exempel på ett ruckel som har debatterats i hur många år som helst och nu gör man det till ett riktigt grönt energiprojekt.

Det här sättet som vi har debatterat och diskuterat har smittat av sig och de stödformer som landskapsregeringen har haft, som ni alla hittar i den här redovisningen, det leder också till att enskilda hushåll börjar se över sin egen energi. Man börjar prata om att bygga energisnåla hus, vi hade ett exempel här på Horelli där man bygger med någon form av styrox och betong i mitten och så är det silvertejp. Jag var och tittade på det och tänkte först att hur ska ett hus hålla ihop med silvertejpen, men garanterat kommer det att bli bra och det ska bli intressant att se hur det håller och om det faktiskt blir en hållbar lösning. Sedan har vi våra egna bolag, som PAF, som nu redan har börjat med sitt nybygge och kommer att vara helt energiförsörjande själv. Det har hänt massor inom det här området.

Sedan lyfter man fram ekologisk odling. Ni vet själva att det var en jättedebatt kring landsbygdsutvecklingsprogrammet, och här har man ytterligare lyft fram det ekologiska lantbruket som är en stark hållbarhetsfaktor. Det är någonting som man tillsammans med det konventionella lantbruket, där man ju mera diskuterar frågorna, väljer de miljövänliga sätt att hantera det. På det sättet får vi ett mer hållbart jordbruk. Det här är vi socialdemokrater helt övertygade om att är rätt väg att gå.

Däremot har vi haft för lite naturskyddsområden, naturreservat. I redovisningen framgår att 1,78 procent av Ålands landyta är skyddad. Då har vi en alldeles unik skärgård, något som vi på ett helt annat sätt skulle kunna ta tillvara. Det kanske är något som man i utskottet kunde fundera på om man vill ta upp en skrivning om, finns det en möjlighet att utveckla vissa områden. Vi har Natura 2000-arbetet som har körts igång, där framför allt våtmarkerna och gamla orörda skogar är någonting som man gärna kunde få diskutera lite mera.

Jag undrar sedan, det finns visserligen förklaringar i redovisningen, men det gäller avfallet. Tittar man så har det ökat ganska kraftigt. 2006 var det totalt 762 kg per år, alltså totala mängden avfall, restavfall osv. och 2012 är det uppe i 2 682 kg. Det finns en förklaring på att det beror på asfalt, jord osv, men ändå är det en för kraftig ökning. Man har arbetat på det här området.

Förutom att sortera och minska är ålänningarna kunniga på business och det finns många vinster att göra på den här avtalsbranschen. Initiativet att man ska övergå till papper istället för plastpåsar är ytterligare ett exempel på att hållbarhetstanken har börjat sätta sig in i ryggraden hos ålänningarna. Däremot är jag negativ till att man alltid lyfter fram diskussionerna om skräckscenario om att temperaturen ökar, det blir mycket varmare, vi ser att det blir mera stormar osv, osv. Jag har svårt att tro på det när man mitt i juni måste sätta på sig dunrocken för att klara av att cykla hem, på något sätt blir det inte trovärdigt. Det som är trovärdigt att just det att man lyfter fram det är den mänskliga påverkan som påverkar detta. Vi ser som ett direkt resultat att kväve och fosfor har minskat med små åtgärder så det är positivt.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram utbildningssidan som är en del av den här välfärdsredovisningen, en form av den sociala redovisningen. Där lyfter man fram att man vill börja undervisa, genomsyra allt beslutsfattande, också att skolorna skulle börja undervisa i ekologisk, geonomisk och social hållbarhet och det är någonting som jag hoppas att vi framöver kommer att se i den kommande läroplanen, det finns inte nu. Nu tror jag att min tid är slut, tack.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Man får tolka det här som ett gruppanförande för socialdemokraterna. Jag ber om en precisering. Uttalade ledamoten Kemetter det att den globala uppvärmningen som en följd av klimatförändringen kan ifrågasättas. Jag förstod det så, eftersom man måste ha dunjacka så här sent på våren. Är det den socialdemokratiska gruppens ställningstagande? Därav har vi ingen klimatförändring och global uppvärmning.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det är intressant att man pratar i över tio minuter och så stiger oppositionen upp och konstaterar att det här var det viktigaste som ledamoten Kemetter sade i sitt anförande. Nej, det är klart att jag inte säger det som ledamoten vill lyfta fram. Däremot ifrågasätter jag att man alltid ska skapa ett allmänt dåligt samvete, på grund av klimatförändringarna, och det kommer generellt i norra Europa att öka skördar och få stora effekter och oförmåga att odla mark osv. Det är inte rätt väg att gå, att måla upp en hotbild så här kraftigt. Vi ser att bara vi jobbar på rätt sätt, diskuterar positivt, finns det vinster i att göra de här sakerna, det ger resultat precis som hållbarhetsredovisningen visar.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Orsaken till min replik var vindkraften som ledamoten Kemetter nämnde. Vi hade en diskussion i den frågan inför riksdagsvalet också och jag uttalade farhågor för vad som kan ske efter en regeringsbildning. Vi har ett regeringsprogram som säger att förutom kvoten som ska begränsas, det ska komma en lagframställning till riksdagen om det, står det i regeringsprogrammet att de vindkraftprojekt som finns inne i inmatningstariffsystemet plus dem som redan har sökt om tillträde till systemet kommer att vara med i systemet, men förmodligen inte de andra. Det här är synnerligen bekymmersamt eftersom våra vindkraftsprojekt inte har sökt inträde ännu eftersom det inte finns någon lag som har trätt i kraft. Det finns ingen notifiering som ger stöd för det. Eftersom ledamoten Kemetter har direktkontakt med lantrådet också och säkerligen har diskuterat frågan skulle det vara intressant för oss att höra hur läget riktigt ligger till.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Perämaa för att ni tog en replik på faktiskt en av de punkter som jag också tyckte var en av de viktigaste i mitt anförande, vindkraftsstöden. Vi vet att under riksdagsdebatten fick vi helt klara löften från den sittande regeringen att riksdagen har fattat ett beslut och är det klubbat så håller det. Det är utifrån de premisser som Ålands landskapsregering ska gå vidare. Har man skakat hand så ska det hålla. Jag räknar med att vi har skakat hand med finska regeringen och då håller det trots att det är en ny regering idag.   

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Ledamoten Kemetter påstod att man månar om den ekologiska odlingen och att man borde övergå mer till ekologisk odling och nämner det i samband med LBU-programmet. LBU-programmet gjorde en klar försämring för ekologiska odlingar och framför allt för att gå över från konventionell odling till ekologisk odling blev det en klar försämring. På grund av det kommer det absolut att bli ett stopp. Ledamot Kemetter borde ta reda på hur mycket försämringar det har blivit och vad man har gjort för att förbättra för de ekologiska odlingarna i samband med LBU-programmet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! På sidan nio i hållbarhetsredovisningen, om ledamoten har läst den, står det helt klart att ”Ett ekologiskt lantbruk stärker och ökar även den biologiska mångfalden i odlingslandskapet, lokala efterfrågan på bl. a. ekologiskt spannmål har ökat tack vare etableringen av lokala spannmålsuppköpare”. Man lyfter också fram att det i landsbygdsprogrammet 2007-2013 infördes ett något högre krav på produktiviteten gällande areal som får stöd för ekologisk produktion. Trots de högre kraven har man ändå lyckats bra. Så tolkar jag det här. Det upplever jag som glädjande.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jo jag har sett det också, men det säger ingenting om hur stödbeloppen har minskat och om det har blivit enklare att övergå från konventionell odling till ekologisk odling.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Det här är frågan om business. Ska man förtjäna pengar ska man inte vara stödberoende. Att ytterligare 280 hektar i övergångsskedet att bli godkända som ekologisk areal, alltså vi ser en ytterligare ökning så måste man väl göra pengar på det. Då ska man väl inte säga att nej, nej jag börjar inte med det här för då får jag inte så mycket stöd. Då har vi fel diskussion. Nu ska man göra business och det tycks det vara eftersom det ökar och det är positivt.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Vicetalman Roger Jansson

Fru talman! Jag räknar procent, 33 procent av lagtingets ledamöter deltar i plenum. Det är betydligt högre procent av landskapsregeringens ledamöter, gratulerar. Det är inte acceptabelt att det slarvas med plenum på det här sättet enligt min uppfattning. Så här dåligt har det aldrig varit under mina många decennier i detta parlament.

Fru talman! Nu har vi alltså en ekonomisk redovisning på bordet. Nu har vi en redovisning som är en exakt vetenskap. För att vara en exakt vetenskap när man redovisar är det bra om man följer samma principer år för år så det är lättare att jämföra. Det är samma principer när det gäller kostnadsbeläggning, uttag för olika ändamål och insatser för olika ändamål så att man får det så jämförbart som möjligt. Texterna ska ange differenserna i jämförelsen så att det blir lätt för läsaren att ta del av redovisningen. Genom att vi övergår mer och mer till affärsbokföring nu så börjar vi nå de målen, men fortfarande är vi ännu inte framme vid det.

Budgeterna är inte någon exakt vetenskap. Budgeterna är en plan för hur man ska hantera utgifterna utgående från de inkomster som man tror att man kommer att få, som man beräknar att man kommer att få under året. Här i lagtinget har tyvärr den här perioden gått åt väldigt mycket till att tjafsa om budgetunderskott och ackumulerade budgetunderskott osv, istället för att koncentrera sig på den exakta vetenskapen som alltså är redovisning. Jag hoppas att vi ska sluta prata om det. Ackumulerade budgetunderskott är egentligen obegripligt för var och en. Redovisade resultat, redovisade kostnader och intäkter, redovisade likviditet är de tunga måtten som man använder när man tar sig framåt i livet, också inom offentlig sektor.

Det affärsmässiga resultatet i det här bokslutet är egentligen inte +2,7 miljoner mot +2,6 miljoner året före utan det egentliga affärsmässiga resultatet som redovisas är egentligen en vinst, eller överskott som vi talar om när vi talar om offentlig sektor, på 12,8 miljoner mot en förlust på 3,7 miljoner året före. Alltså tredje sista raden i resultatet. Det som förändrar de siffrorna är att man fonderar i år tio miljoner och att man i fjol tog ut det sista från gamla vinster som fanns i balansräkningen, 6,4 miljoner. Det är alltså en resultatförbättring på 16 miljoner på det sättet. Jämförbarheten är inte hundraprocentig och därför är det inte så i verkligheten.

Vi har alltså, när det gäller växlande redovisningsprinciper och växlande beslut om att belasta olika verksamheter, PAF-medlen som en sådan del som man måste beakta när man gör jämförelser mellan åren. Däremot är PAF-medlen en naturlig del av landskapets, självstyrelsens, inkomstbildning. Det där har så småningom börjat sjunka in i alla partier i lagtinget, att det är på det sättet. Däremot är de av en speciell natur, tio miljoner ungefär ska gå till särskilda lagstadgade ändamål och resten bör användas på ett ansvarsfullt sätt så att man långsiktigt kan säkerställa landskapets ekonomiska stabilitet.

Vi har för vår del talat om att det bör finnas en fondering inom ramen för balansräkningarna och också regeringsprogrammet talar om det, som ska ha klara regler för PAF-medlen. Vi har inte i det här regeringssamarbetet lyckats åstadkomma ett resultat på den punkten, men för oss som inte lever i fyraårsperioder utan betydligt längre i våra politiska liv, så fortsätter vi den här ansträngningen att få klara regler för PAF-medlens användning. Den här landskapsregeringen likaväl som föregående landskapsregering och landskapsregeringen före det osv. har skött användningen av penningautomatmedel på ett ansvarsfullt sätt. Jag förstår inte de hårda orden som används. Analysen är inte, som jag tycker som gammal redovisningsekonom, särskilt intelligent.

En annan del som inte är jämförbar är pensionsfondens användning både insättningar och uttag. Där är det väldigt viktigt att man följer fasta principer över åren. Debattörer som säger att vi är svårt skuldsatta i pensionsfonden vet egentligen inte riktigt vad de pratar om eftersom det är ett tydligt och klart fastslaget system om insättningar och uttag som är löpande och därmed stabila. Det är bra att man följer fasta principer över åren. I år skilde det, mellan de här två boksluten, två miljoner euro.

En annan del som man måste beakta när man läser bokslutet är aktivering av kostnader. Där skiljer det sex miljoner euro mellan de här båda åren. Det bör man speciellt analysera, vad det beror på att det är den differensen. Försäljningsvinst på ett ägarskap i ett försäkringsbolag har också nämnts. Det är engångsintäkter och det har man varje år och det är bra att texterna redovisar för de differenserna så blir det lättare för läsaren att analysera bokslutet.

När man kommer ner på hårdvaran, så hur går det egentligen, hur har fögderiet varit? Då ser man att lönerna är plus minus noll. De har gått ner med 0,3 procent. Om man räknar med inflationen är det en nergång i personalkostnaderna på ungefär 1,5-2 miljoner. Det är bra. Det är frågan om 30-40 årsarbeten som det är besparing på. Det är den målsättning som den här regeringen har haft, att göra sådana strukturella förändringar.

Det som är viktigt att beakta i det sammanhanget när det gäller kostnadsminskningar är de pågående reformerna i enlighet med omställningsbudgeten. Där blir det inte några omedelbara resultat, det tar några år förrän man ser det i bokslutet. Sjötrafiken, skärgårdstrafiken, är det mest lysande exemplet på det som under den här perioden har genomgått de nödvändiga och revolutionära förändringarna, som vi har tvingats till genom att vi genom åren har fått världens dyraste sjötrafik. Det finns ingenstans i världen som man har något sådant per körd kilometer som på Åland. Jag brukar skoja och säga att det egentligen är en stor turistprodukt, vi borde få hit massor med människor för att titta på hur det kan vara möjligt att ha en sådan dyr trafik, så dyra avtal som vi har. Det här är enda lösningen som den här regeringen har gått in för. Den föregående regeringen började med de tankegångarna och det är viktigt att vi fullföljer det nu. Landskapsregeringen och infrastrukturministern ska ha kredit för det som är gjort. Resultatet av det i boksluten kommer att synas först framöver successivt. Den som säger att det inte har hänt någonting i det här bokslutet förstår sig tydligen inte på ekonomi.

Utbildningen är det samma sak med, även om det är i mindre skala. Först när man bildade Ålands gymnasium hade man en viss kostnadsökning. Trots att man inte sedan fick de perfekta avtalen till stånd efter reformen har man ändå nu börjat se kostnadsminskningarna på basen av reformen.

Vad vi efterlyser inför kommande regeringsbildningar är en fortsatt ansvarsfull ekonomisk politik. De statliga förändringarna inom ekonomin vet vi inte vad kommer att resultera i, men vaksamheten bör vara stor från åländsk sida. Ledamot Harry Jansson nämnde landskapsreformen i riket som det finns en allmän skrivning om i regeringsprogrammet och den beskattningsrätt som det kan medföra. Det är ett hot mot klumpsumman som är betydande. Klumpsummeekonomin kommer vi länge att leva med.

Jag ska avsluta, fru talman, med att kort tala om revisionen. Vi har en bra revisionsberättelse, alltså huvuddokumentet. Den ger en bra bild av landskapets ekonomi och en bra bild av vår revisionsbyrås syn på läget i landskapet. Det som är intressant är när man skriver att verksamhetskostnaderna har ökat från 168,4 miljoner till 171,4 miljoner, alltså med 1,8 procent, så specar man det sedan med en tabell på följande sida med tre exempel. Av alla de är personalkostnader -0,3 procent, material och förnödenheter -6 procent, inköp av tjänster -3 procent, men sammanlagt var det +1,8 procent. Då förstår vi att det är något som vi måste analysera i den differensen. Vad berodde det på att det blev en sådan kraftig ökning? Naturligtvis måste det ha varit en engångshändelse som gjorde att verksamhetskostnaderna ökade istället för att gå ner eftersom alla de stora posterna har gått ner, några till och med riktigt kraftigt. Det här dokumentet är bra för lagtinget att hantera.

Däremot vill jag säga för framtida politiker, att vårt upplägg när det gäller revisionen, det har finans- och näringsutskottet haft många fina förslag på hur det borde förändras, och vi har praktiskt genomfört det så att vi nu får hela revisionen i ett paket. När vi som lagtingsmän läser effektivitetsrevisioner och landskapsregeringens svar på den ena detaljen efter den andra förstår vi att det här inte är någonting för lagtinget utan det är en fråga, i de här fallen, huvudsakligen mellan ÅHS och regeringen. Det är på den nivån som inte passar i ett parlament att behandla. Här finns det orsak till förändring i revisionslagstiftningen så att vi får ytterligare en rationellare behandling av revisionsberättelsen i parlamentet. Tack fru talman!

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den del av anförandet som hänförde sig till att man på ett bra sätt bör beskriva vilka extraordinära händelser som påverkar ett bokslutet i den ena eller andra riktningen håller jag fullständigt med om. Det undanröjer behovet av diskussion om det finns tydliga förklaringar varför resultatet har påverkats i den ena eller andra riktningen. Det som jag egentligen begärde replik för var det här med budget. Bokslut är en exakt vetenskap, det är ett resultat, men jag vill inte tona ner betydelsen av en budget för den är ändå den bästa tillgängliga prognosen som finns på hur man ska bedriva verksamheten. Budgetförslaget slutar med ett beslut från lagtinget, det utskottsbehandlas och i sista ändan så ges förverkligandedirektiv till förvaltningen. Det finns också en juridisk bindning där att man ska genomföra verksamheten såsom lagtinget har beslutat och följa de lagar som finns.

Vicetalman Roger Jansson, replik

Talman! Ursäkta mig, men jag har ett råd till ledamoten Perämaa till den delen. Budgeten är alltså i siffror angiven målsättningsplan för hur fögderiet ska skötas på basen av de beräknade inkomsterna, som inte får beräknas högre än vad som är rimligt. Då gör man fördelningen av driftskostnaderna och investeringskostnaderna på basen av den verksamheten. Det är en politisk handling som är rimlig att aktivt diskutera precis som ledamot Perämaa är ute efter, men när man börjar använda budgeten som något slag redovisningsresultat för hur fögderiet har skött ekonomin, då håller det inte mera. Då har man missförstått avsikten med budgeten.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag håller inte med om det. Det är den bästa tillgängliga prognosen, eller den bästa målsättningsplan om vi använder det begreppet istället, som finns. Målsättningsplanen anger vilket mål man har för ett överskott eller underskott efter ett förverkligat år. Just nu i det aktuella fallet så jämförde vi budget med budget, 2014 hade vi ett budgetförslag på -3,6 miljoner euro om jag minns rätt, och nu har vi ett budgetförslag för 2015 på -11 miljoner, lite knappt. Visst, det är bara en plan, en målsättning, men nog ger det en bild av hur utvecklingen ser ut. Det kan man ändå inte bortse ifrån.

Vicetalman Roger Jansson, replik

Fru talman! Vi är alltså överens om att det är en målsättningsplan för fögderiet, för hanteringen av självstyrelsens kostnadskostymer. Det som jag vände mig emot är att man ofta i debatten från er sida vill använda det som en resultatredovisning. Man kan ur budgeten läsa ut vad resultatet möjligen kan bli, men den erfarna ekonomen har lärt sig att allt i budgeten inte förverkligas och då måste man också beakta det när man ska bedöma hur den kommande balansräkningen ska se ut ett år senare. Då är man ute på djupt vatten. Jag tycker inte att vi ska vara ute på djupt vatten, jag tycker att vi ska ha fötterna på jorden, gärna i den åländska myllan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag vill säga tack till vicetalman Jansson för att han tog upp det här med revisonslagstiftningen. Jag har själv känt ett behov av att göra det, men känner mig lite förhindrad i min roll som finansminister just nu. Om jag skulle ställa upp och bli invald i nästa lagting så är det en av de saker som jag vill aktualisera. Det känns som om det är någonting som inte är rätt nu. Vi har något sorts mittemellanläge. Revisionen är jätteviktig. I en modern ekonomisk politisk styrning behöver varje styrelse, regering, ha en bra revisionsverksamhet som man kan lita på och som kan användas för att utveckla verksamheten. Nu har vi hamnat i ett mittemellanläge. Lagtinget är inte betjänt av just det här dokumentet, det måste vara på en mera övergripande nivå och framåtsyftande i lagtinget. Är det så att vi gör några fel är det ett konstitutionsutskott man borde ha, dit man för sådana saker. När det gäller den ekonomiska styrningen är det regeringens sak.

Vicetalman Roger Jansson, replik

Tack fru talman! Jo, revisionen är väldigt viktig, både den externa revisionen som lagtinget gör av landskapets fögderi och den interna kontrollfunktion som ni ska ha inom landskapsregeringen och dess olika delar. Det blir en grå zon emellan. Effektivitetsrevisionerna är ett exempel på sådana gråzoner, där det ibland är sådant som är absolut viktigt i effektivitetsrevisionen att hantera i lagtinget också, för det innehåller sådant där det finns kritik mot regeringens fögderi medan annat är sådant som är närmast en diskussion mellan revisionsbyrån och förvaltningen. Det här borde man göra på ett annat sätt. Den här detaljen är inte riktigt väl skött. Det är bra om vi framöver kan finna en bättre balans i revisionshanteringsfrågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos

Fru talman! Bästa ledamöter! Jag kommer att ägna mitt anförande åt effektivitetsrevisionen, som ju nämndes även här tidigare av vicetalman Roger Jansson och vicelantrådet Roger Nordlund. Först och främst vill jag säga att det är bra att vi har en extern granskning av den verksamhet som landskapsregeringen gör. I en verksamhet där många beslut fattas kan det gå fel, helt enkelt därför att det är människor som arbetar med det. Alltid när det finns människor inblandade kan saker och ting gå fel. Jag är helt övertygad om att om så sker är det inte medvetet valt från vår personal utan det är ett mänskligt misstag.

Det är också bra att effektivitetsrevisionen tittar på de system vi har. Är systemen optimala och så vidare bortåt. Läser man definitionen av vad en effektivitetsrevision är så står det: ”Effektivitetsrevisionen ska baseras på problemindikatorer samt risk- och väsentlighetsbedömningar”. Problemindikatorer och risker som motiverar granskningar ska vara av sådan karaktär att de omfattar de aktiviteter som om de fallerar innebär att verksamheten inte kan uppnå sina mål. Med väsentlighet avses verksamheter som hanterar stora ekonomiska eller andra värden.

Jag har i egenskap av ansvarig minister för infrastrukturavdelningen en del frågetecken kring delar av den revisionsberättelse, effektivitetsberättelse, som har granskats och som har lämnats till Ålands lagting. Jag kommer därför att be finans- och näringsutskottet att hjälpa mig och min avdelning så att vi bättre förstår till alla delar det som efterfrågats.

I rapporten kan man bland annat läsa att ökad effektivitet sker genom personalneddragning. Det är oklart hur landskapsrevisionen kommit fram till att en minskad personalstyrka på avdelningen skulle öka dess effektivitet. Avdelningen är inte känd som ineffektiv, men dock som högbelastad inom området. Jag skulle därför gärna ta del av den analys som ligger till grund för detta uttalande.

Jag ifrågasätter vidare i samma andemening de skrivningar som sedan tidigare finns där landskapsrevisorerna konstaterar i verksamhetsberättelsen att avdelningen är högt belastad. Det finns också en tabell med i landskapsrevisionen som omfattar avdelningens tjänstemän, såväl ordinarie som tillfälligt anställda samt arbetstagare vid lagret i Möckelö. Halva ökningen avser tillfälliga projekt, insatser inom oljeskydd och kortrutt, medan andra halvan av ökningen hänför sig till en indelning i beställare och utförare samt de ökade krav som ställs på upphandlingen. Under samma tid har avdelningen fått administrativa uppgifter från andra avdelningar utan resurstilldelning och minskat arbetstagare inom avdelningen med drygt 60 procent.

Vidare skriver, tyvärr har jag inte pappret med mig, jag får återkomma, jag tar det sista. I effektivitetsrevisionen framgår det också vilken typ av fartyg som revisorn anser att landskapsregeringen borde beställa. Jag finner det oklart var revisorn tar avstamp för att ifrågasätta den fartygstyp som nu projekteras. Det är väl känt att det finns många åsikter och för- och nackdelar med olika typer av fartyg, men till kännedom till avdelningen och till mig har inte faktamaterial framkommit. Därför, bästa ledamöter, borde det vara på sin plats att jag också, som ansvarig för verksamheten, bättre får reda på var vi har felat så att vi kan bli bättre i arbetet för det åländska folket. Tack!

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jag uppfattade ministerns kritik mot effektivitetsrevisionen som att hon försvarar sig mot revisionen, hon vill ha faktaunderlag från revisionsmyndigheten. Jag ska inte gå in i den bedömningen om det är deras skyldighet att redovisa till ministern hur de har fått fram material. Däremot vill jag ställa frågan, de påpekar i effektivitetsrevisionen angående rekryteringen av rederichef som inte lyckats trots två ansökningsomgångar, arrangemanget med tillfällig rederichef blev alltför lång och kostnaden orimligt hög, 120 euro i timmen, 18 000 euro i månaden. Man borde snabbare ha beslutat om en permanent organisation för rederienheten. Vad anser ministern i efterhand, var det rätt förfarande som man gjorde, blev det bra som det blev.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag kan konstatera att det anställningsförhållande som nu återigen för tredje eller fjärde gången åberopas är avslutat sedan ett år tillbaka och avdelningen har tagit till sig av den kritik som tidigare har framförts.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! I och med att den nu är upptagen i effektivitetsrevisionen igen så borde man ha rätt att ställa frågan och få en bedömning av ministern, vad hon anser om detta. I revisionen finns det ingen kritik mot den tjänsteman som var anställd på det här villkoret, utan möjligtvis kritik mot, ja om det är avdelningschefen eller vem vågar jag inte uttala mig om. Varför gjorde man inte tjänsten permanent fortare än att man lät den löpa på det här viset till en totalkostnad om 700 000 euro. Det var därför jag ställde frågan.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Redan i budgetprocessen för år 2010 framförde avdelningen att tjänsten som rederichef borde inrättas och permanentas, men då fanns det inget stöd för det i den då sittande regeringen.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag blev lite konfunderad måste jag erkänna. Flera har uttalat sig om det positiva i att vi har gått in för en oberoende revision. Utifrån det begreppet ska vi revidera landskapsregeringars fögderier. Det som ministern, nu får ministern rätta mig om jag har fel, nu begär är att lagtinget och sedermera finans- och näringsutskottet ska ta upp de frågor som ministern ifrågasätter i den revision som har utförts. För mig låter det som om det är det första angreppet på det oberoende som revisionen ska ha. Vi ska politiskt i utskottet börja ifrågasätta utifrån debatten här, om revisionen har gjorts korrekt. Vi ska begära fram analyser och sedan överföra till ministern. Rätta mig om jag har fel, men det här känns som en politisk påtryckning på revisionen.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag vill vara tydlig igen och säga att effektivitetsrevisionen är oerhört viktig. Det är punkt 1. Enligt punkt 2 ska den utföras av en oberoende person, eller en oberoende grupp av personer. Det är också helt naturligt. Det tredje som är självklart är att man som tjänsteman och minister ska ta till sig av den kritik som finns. Man ska ha ett resonemang och fundera på vad man kan bli bättre på och vad man kan förändra. När man sedan står inför en situation där man inte förstår exempelvis varför avdelningen blir effektivare om vi minskar ner den administrativa personalen så är det här ett sätt för mig att lyfta frågan. Utskottet behöver naturligtvis inte beakta mina synpunkter, man kan lämna det därhän om man så önskar, men jag förbehåller mig rätten att även den här vägen försöka få klarhet i de frågeställningar som jag ännu inte har fått svar på.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag ber att finans- och näringsutskottet diskuterar den här frågan, huruvida vi ska ha det på det viset att ministrar här i lagtinget i samband med behandlingen av effektivitetsrevisionen ska få genom sina äskanden om att utskottet ska fördjupa sig utifrån ett missnöje som uppenbarligen finns, fördjupa sig i den oberoende revisionens sätt att arbeta. Oberoende vad man än tycker om detta så har vi nu infört via det här, om vi går vidare med det här, en politisk dimension i det oberoende som revisionen ska ha. Utskottet bör diskutera det.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack fru talman! Jag har svårt att följa ledamoten Mats Perämaas resonemang. Ltl Mats Perämaa är heltidspolitiker. Så är jag också. Meningen med effektivitetsrevisionen är att den ska granska verksamheten så att den följer lagliga grunder, den ska inte spekulera i framtiden t.ex. om man kanske behöver två färjor under högsäsong till Föglö, kanske man borde fundera på ett annat koncept osv. Det är sådant som jag inte tycker att hör hemma i en effektivitetsrevision, men det är mina personliga åsikter och jag förbehåller mig rätten att tala för både mig och min avdelning här i lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Infrastrukturministern Thörnroos går rätt hårt åt revisionsmyndigheten. Om vi alla kommer ihåg vad vi här i lagtinget har beslutat om så beslöt vi att grunda en oberoende revisionsmyndighet som kritiskt skulle granska landskapsregeringens hela verksamhet för att kunna skriva oberoende revisionsrapporter och därav också utvärdera verksamheten så att vi ska kunna se hur den sköts. Nu går ministern faktiskt till ganska hårt angrepp. Vi ber finansutskottet reda ut saker där revisionen har skrivit en rapport över landskapsregeringens verksamhet för landskapsregeringen. Att gå åt revisionen på detta vis är lite svårt för en lagtingsledamot och också medlem av finansutskottet att förstå.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag ber om ursäkt om jag har varit otydlig i min framtoning. Jag vill igen säga att jag är för en effektivitetsrevision och jag är för att den är oberoende. Det är viktigt, det är inte mina pengar eller ledamoten Tony Asumaas pengar utan det är hela den samlade befolkningens på Åland pengar. Det är det fögderi som landskapsregering gör som ska granskas. Det är viktigt, men när jag som ansvarig inte förstår slutsatserna som har kommit i rapporten och jag själv inte har möjlighet att få fram ett material så tycker jag kanske att finans- och näringsutskottet, om man så önskar, kan titta vidare på den frågan, om det ligger i deras intresse att gå djupt in i det här.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Den oberoende landskapsrevisionsmyndigheten gjorde det för att inte politikerna ska börja blanda sig i deras verksamhet och deras rapportering. Jag kan inte tala för hela finansutskottet, men jag har svårt att tro att det ligger i finansutskottets intresse att politiskt börja blanda sig i det som rapporteras. Däremot kanske ministern själv kan fråga landskapsrevisionen vad som menas. Revisionen är gjord på basen av deras verksamhet. Att sätta så stor personlig prestige i det här kanske inte är så stor ide. Man kan ta till sig och förstår man inte så kan man låta det vara. Revisionen är också ett verktyg för att se att man är på rätt spår i verksamheten. Kanske det är onödigt att sätta så stor personlig prestige i en rapport. Rapporterna kommer att komma regelbundet framöver.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag har inte några problem att bli granskad, men jag ifrågasätter följande skrivning: ”Kanske det till och med behövs två färjor under högsäsong för att klara de ökande resandeströmmarna. Landskapets tonnage börjar bli föråldrat och investeringsbehovet kommer att vara stort i framtiden. Kanske det ur denna synvinkel skulle vara förnuftigare att investera i ett fartyg, typ en förstorad m/s Alfågeln, i nuläget. Det kostnadseffektiva konceptet som finns för rutten Korpo-Houtskär borde även övervägas”. Är detta en effektivitetsanalys eller är detta politik? Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve

Fru talman! Vårt parlament debatterar idag ett dokument med den något torra rubriken ”Redogörelse över årsredovisning per den 31.12.2014”. Jag tänkte i detta anförande fördjupa mig i en av bilagorna, nämligen hållbarhetsredovisningen för 2014.

Detta är den fjärde hållbarhetsredovisningen som gjorts och med risk för att säga det uppenbara, är en redovisning av hur utvecklingen ser ut ett av de verktyg som vi behöver för att kunna mäta utvecklingen. Utveckling vill vi ha, nämligen hållbar utveckling.

Under 2014 tog detta parlament det framsynta beslutet att Åland ska vara ett välmående, konkurrenskraftigt och hållbart samhälle år 2051. Hållbarhet handlar egentligen om en väldigt enkel princip som upprepas på flera ställen i dokumentet. Principen om att tillväxt inte bör slå undan benen på sig själv. Utfiske leder till att fisken försvinner, avloppsvatten som dras till havet leder på sikt till att ingen vill bo där, det är inte hållbart.

Talman! Det är idag trendigt att vara för eller emot tillväxt, men tillväxt och hållbarhet utesluter inte varandra. Tillväxten bör dock vara hållbar för att kunna fortsätta. Tillväxt är i sig varken av godo eller av ondo, vilket jag kommer att återkomma till i ett annat anförande. Låt oss nämna så pass mycket som att tillväxten tenderar att ske där unga kvinnor väljer att bo, enligt Norrbottens utvecklingsstrategi.

Ett enigt lagting sände redan 2014 en signal om att det är ekonomin och konkurrenskraften som bör vara i fokus för det här arbetet. Det är också det som kommer att vara vår ledstjärna i det treåriga projekt som vi har dragit igång. Projektet ska utmynna i en hållbarhets- och utvecklingsplan med konkreta åtgärder för hur vi svänger pråmen Åland i en hållbarare riktning och hur vi kan använda planeringsredskapet för att skapa tillväxt.

Sedan den 9 februari i år har vi en hållbarhetsstrateg och samhällsplanerare som arbetar under en styrgrupp. Projektet befinner sig för närvarande i en något introvert fas, dvs. det är nu som vi arbetar fram delplaner bl.a. för utbildning av förvaltningen. Det vi ska ha i handen i slutet av detta projekt år 2017 är en utvecklings- och tillväxtplan för ett hållbart Åland, en regional utvecklingsplan med fokus på tillväxt och hållbarhet. Planen ska samla visioner, verktyg och konkreta åtgärder för hur vi vill att Åland ska utvecklas.

Men hur? Här kan det vara skäl att minnas Jean-Jacques Rousseau 1762 med Du Contrat Social, vilket blev aktuellt under de finska regeringsförhandlingarna då regeringen Sipilä talade om ett samhällsfördrag. Behöver vi på Åland ett hållbarhetsfördrag? Hållbarheten är för vårt samhälle en utmaning av samma dignitet, minst, som arbetsmarknaden är för regeringen Sipilä. Varför inte? Min personliga övertygelse är att det framför allt är utbildning som kommer att vara nyckeln i det här arbetet. Jag tror också att vi inte ska göra om andras misstag, hellre göra egna. Vi har nyligen inlett ett samarbete med Blekinge tekniska högskola, som är världsledande inom forskningen kring strategisk hållbar utveckling. Det är bra för oss att ha sådana vänner.

Under 2016 är planen att projektet kommer att gå in i en mera extravert fas då vi anordnar en konferens med temat ”Ekonomin i centrum för en omställning av Åland”. Vi vill väcka ett helåländskt engagemang för vår sak och vi vill härigenom ge näringslivet, forskningen och den tredje sektorn en naturlig arena att mötas på på Åland. Det kommer mera.

Talman! Låt oss tillsammans bygga ett hållbart Åland, låt oss gemensamt arbeta mot denna vision och låt oss steg för steg ta in hållbarheten i allt vårt beslutsfattande.

Ltl Brage Eklund

Fru talman! Det är mycket som har nämnts i bokslutet, resultaträkningen och i resultatrevisionen så det finns inte så mycket mera att orda om. Jag vill ändå lyfta några saker som berör resultatet. Vi har redan konstaterat i många anföranden att alla är nöjda med att det visar ett plusresultat på 2,8 miljoner. Det är säkert rätt och riktigt enligt affärsbokföringen.

Jag vill i mitt anförande lyfta upp några saker som man bör tänka på, ledamot Perämaa var inne på samma sak, man borde titta långsiktigt på framtida finansieringar av budgeten. Därför vill jag lyfta fram de punkter som kanske är lite extraordinära och lite extra stora uttag ur vissa organisationer, PAF och Pensionsfonden.

Vi vet att vi framför allt har tagit ut en pott via Alandia försäkringsbolag, 2,8 miljoner, med den omstrukturering som de gjorde i bolaget. Ett värde som har påverkat resultatet för Ab Åland. Vi vet att vi har tagit ut ett anslag från PAF om 36 miljoner, jag tror att det är 16 miljoner mer än 2013. Många har nämnt att det är fel att använda de pengarna, men det anser jag inte. Det är inte fel att använda pengarna, men man borde ha mera struktur och plan på hur man använder pengarna. I budgeten för 2015 vet vi att det är många poster som är finansierade i driftsbudgeten med PAF-medel och det ska man inte använda pengarna till. Däremot kan man använda dem till investeringar som skapar arbetsplatser och får hjulen att rulla i det åländska samhället. På det viset vill jag att man använder pengarna.

Då fordrar det en långsiktig plan på hur man använder dem och hur mycket man i princip ska planera till sådant varje år. Nu får man den uppfattningen att man kastar in för att matcha så att resultaträkningen blir på rätt sida. Överföringarna från Pensionsfonden har gjort en resultatförbättring på 1,1 miljoner. Sådana extraordinära tilltag är sådant som förbättrar resultatet.

Tittar man på verksamhetskostnaderna som aktualiserats tidigare här i anföranden, är jag lite förvånad över, men jag fick delvis en förklaring från finansministern, att den har stigit från 168 miljoner till 171 miljoner. Då nämnde han bl.a. vård utom Åland som har varit en stor del i kostnaderna. Det är egentligen inte sådant som man kan budgetera och planera, att så här många kommer att vara i behov av vård utom Åland. Det har jag absolut en förståelse för.

Personalkostnaderna är jag lite förvånad över. Det har framförts många gånger att man har gjort rationaliseringar och neddragningar av tjänster. Man har minskat personalen, nu kommer jag inte ihåg antalet, finansministern nämnde ett ganska stort antal personer som har minskats, men ändå så är det bara 200 000 som det skiljer i personalkostnader mellan 2013 och 2014. Då blir man lite förvånad.

Man kan läsa i revisionsberättelsen att största delen av personalkostnaderna är 1,3 miljoner från sjötrafiken, däremot har man ökat personalkostnaderna på tjänstemannasidan så att det har medfört personalkostnadsminskning som totalt sett inte är så stor, 200 000 euro. Har behovet varit så stort på tjänstemannasidan att man har fyllt upp där för att behovet funnits? Då får jag inte ihop det med antalet personer som har minskat. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring. Vad är det som gäller? Med det antal människor som har minskat borde det synas mera på sista raden.

När det gäller pensionsansvarsskulden skulle jag gärna vilja få en förklaring från finansministern, varför har man lyft ut skulden av pensionsfondens tillgångar från balansräkningen och på det viset egentligen skapat ett positivt eget kapital i balansräkningen? Numera står det som en not i bokslutet vad skulden och tillgångarna är. Det har också möjliggjort att resultaträkningen på sista raden visar ett plus. Tidigare upptogs förändringarna i pensionsansvarsskulden upp i slutet av resultaträkningen. Skulle så ha skett i det här bokslutet skulle resultatet ha uppvisat ett stort underskott på sista raden. Jag vill veta om det här bara är att sätt att förbättra resultatet eller är det några andra tankar bakom det här?

Sedan några ord om Utvecklings Ab och värderingen av deras tillgångar, de aktieposter man har. Man borde rätta till det, man kan inte ha ett konstant värde på aktierna hela tiden utan den måste ju följa med deras marknadsvärde och inte på anskaffningsvärdet.

Sedan lite om effektivitetsrevisionen som man kom in på här. Man frågade om det var nödvändigt för lagtinget att ta del av den eller diskutera den. Det var mera riktat för landskapsregeringen. Det kan vara en tolkning som är riktig. Den blir inte så mycket debatterad idag heller. Det finns tydligen inte så stort intresse att debattera bokslutet och revisionsberättelsen, men åtminstone borde den ligga till grund för lagtingets information. Om man sedan ska debattera den eller om den ska vara en tillrättaanvisning för landskapsregeringen borde man kanske ta en diskussion i finansutskottet. Vi får hoppas att finansministern kommer dit så vi kan föra diskussionen där.

Det var i huvudsak de saker jag tänkte beröra när det gäller bokslutet. Det finns säkert mycket mer att nämna, men som det är så är det en historisk beskrivning av verksamheten som har varit och man kan inte tillrättalägga det bara för att man står här och ifrågasätter och diskuterar hur mycket som helst. Ändock vill jag påpeka för framtiden och det som ltl Mats Perämaa lyfte upp om att man behöver ha en långsiktig affärsplan för Ab Åland, hur man ska finansiera alla investeringar. Det är förhållandet till den kommande klumpsumman och hur man använder framtida pengar som kommer från PAF och Pensionsfonden. Det var mitt inlägg i den här debatten. Tack fru talman!

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Mycket kort, de pengar som har tagits från PAF är tio miljoner. De är satta som reservering, alltså icke använda pengar, inte budgeterade för någonting. De sex miljoner PAF-pengar som vi har använt för utveckling är PAF-pengar som redan fanns inom landskapets egen ekonomi. Det är ingenting som vi har tagit från PAF.

Med personalkostnaderna är det så att de facto är det en minskning om man räknar med de lönejusteringar som sker tack vare de avtal som finns. Sedan måste man komma ihåg att när man gör förändringar, t.ex. inom sjötrafiken, är det de facto så att det kan bli dyrare det närmaste halvåret när personer ska kompenseras på olika sätt. Man kommer att se effekterna av personalnedskärningarna inom sjötrafiken först under nästa mandatperiod fullt ut. Det är precis så det fungerar inom offentlig sektor och också inom företag.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Tyvärr hörde jag inte riktigt vad vicelantrådet sade i början, men det står i analysen för resultaträkningen från revisorerna att intäkterna från PAF uppgår till 36 miljoner mot 20 miljoner året innan. Det är de siffrorna som jag har använt och jag vet inte vad finansministern har använt de tio miljoner som har varit redovisade i fonden. Det har varit ett kapital egentligen som man har förstärkt likviditeten med, enligt mitt sätt att se. Det uttalades också från finansavdelningen tidigare. Sedan hoppas jag att det är som vicelantrådet säger att de åtgärder man har gjort inom sjötrafiken kommer att visas senare i bokslutet.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ledamot Eklund tog också upp det här med pensionsfonden, att den är utanför budget. Det har vi valt för att det är exakt samma system som staten använder sig av. Vi har då jämförbarhet i det. Det skulle vara ganska orimligt att man skulle ta in pensionsfonden som sådan och ha bara kostnadssidan. Då måste man också räkna med det att i klumpsummesystemet finns det de facto en fordran på staten som skulle balansera upp detta. Det är ett projekt som finansavdelningen har börjat titta på, men det tar lite tid att komma fram till hur det här ska läggas för att det ska bli så korrekt som möjligt. Man kan inte bara titta på kostnaderna utan man måste också titta på intäktssidan för att det ska bli en rättvis bild av det här.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Jo, det har jag full förståelse för. Jag förstår också att man inte bara kan använda det som belastar utan man måste också titta på intäktssidan. Lite undrar jag nog över varför man har gjort så här. Nu fick jag en förklaring att man gör som finska staten. Då är det väl så att man har gjort fel här förut, men resultatet av den här konstruktionen är att det blir en resultatförbättring i slutändan plus att det fria egna kapitalet i balansräkningen är på plus. Annars skulle det inte vara det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Lantrådet Camilla Gunell

Fru talman! När jag hörde debatten idag hur vi gör bokslutet över året som gick, så slog det mig att jag i morse var in till Ålands hälso- och sjukvård. Just den tiden på dagen och just idag var det väldigt många människor där. Många var sjuka, gamla och skröpliga, men där var också flera frivillighjälpare som stod i dörren och tog hand om människor och där var en personal som väntade och tog emot på bästa sätt. Hur mycket värdefullt och fint arbete utförs inte varje dag på Åland, i många verksamheter och institutioner. Hur mycket beredvillighet det finns att hjälpa andra bland både personal och frivilligarbetare.

När vi då diskuterar ekonomi så vad är stora problem och vad är små. Vad är viktigt att mäta? Nu tittar vi på siffror och mäter i siffror, men jag tror inte att jag är den enda som tycker att bokslut borde värderas i mer än ekonomiska termer. Vad har vi gjort under året som gick? Hur såg vi till att människor mådde bättre? Var det någon som under året fick det sämre och vad kan vi i så fall göra åt det? Hur har vi skött miljön? Hur har årets bokslut sett ut beträffande hur det har påverkat luft, vatten, biologisk mångfald eller havet? Vilken av välfärden, både ekonomiska och sociala aspekter, har vi tagit i beaktande? Jag tror att vi på sikt ska utveckla fler parametrar när vi gör bokslut över ett år. Vi har hållbarhetsredovisning och vi har den ekonomiska delen, men här finns också behov av flera mått i att se att har vi på ett framgångsrikt sätt skött om Åland under det här året och fått fler människor att ha det bra.

Jag skulle vilja göra en liten reflektion tillbaka några år. När den här regeringen tillträdde så var ekonomin väldigt starkt aktuell i den politiska debatten. 2011 hade vi fortfarande finanskrisen och minnen av den brännandes i ryggen och den är fortfarande mycket aktuell. Nu 2015, fyra år senare, kan man då dra några slutsatser av hur Åland klarade sig igenom den här svåra tiden.

Man kan säga att Åland ändå har klarat sig bra med tanke på hur det då kändes 2008, 2009, 2010 och 2011, när vi alla höll i oss och undrade hur det ska sluta. Vad ska det innebära för vårt näringsliv och för vår offentliga ekonomi. Nu kan vi dra en viss suck av lättnad över att det ändå gick så bra. Företagen visade sig ändå vara tillräckligt starka och stabila för att genomleva den krisen. Oljepriset var gynnsamt. Min bild av finanskrisen är fortfarande de fraktfartyg som låg i Västra hamnen, förtöjda vid kajen. Det är kanske det som blev det mest bestående minnet av finanskrisen, dvs. fraktfartyg som låg stilla till följd av färre transporter framför allt inom massa- och skogsindustrins förändringar i Finland.

Vi kan också konstatera att den offentliga ekonomin har klarat sig hyggligt. Vi hade utjämningsfonden att ta till, att vara den buffert som den var ämnad för, för att dämpa alltför radikala och negativa nedskärningar inom offentlig sektor. När vi nu snart igen firar en självstyrelsedag på Åland och flaggorna vajar i vinden och naturen är som vackrast, tycker jag att ålänningarna kan känna sig mycket tillfreds med att få leva på en av de vackraste och tryggaste platserna i världen.

I jämförelse med många, många andra och som också här idag har konstaterats, har vi det trots allt otroligt fint. Ekonomin är stabil och de offentliga finanserna goda, arbetslösheten är låg, sysselsättningen är hög och vi har inte på något irreparabelt sätt skadats av den finanskris som också har präglat året bakom oss. I Finland däremot är det nu ett stort arbete som står framför regeringen. Hårda nedskärningar väntar inom många sektorer.

Vi ska strax påbörja diskussionen om våra framtida utbildningar, jag ser att ministern ser lätt utväntad ut, jag ska släppa fram honom. Det är en av de absolut viktigaste diskussionerna som vi har att ta, hur vi investerar i framtiden, dvs. i utbildningssystemet. Det som idag ska göras och det arbete som nu ska göras i Finland hoppas jag att man är klok nog att ha minnena från 1990-tals laman med sig i åtanke när man nu skrider till verket och ska göra dessa stora inbesparingar. Att kunna skära och förändra utan att på ett irreparabelt sätt skada människorna i sitt samhälle och lämna efter sig ännu fler som blir utanför samhället i långtidsarbetslöshet och sjukskrivningar, är en mycket krävande konstart och jag önskar där regeringen i riket lycka till.

Jag tror också att vi ska vara beredda på att den här sparsleven kommer att drabba oss i någon mån här på Åland trots att vi tack och lov kan sköta mycket av de här områdena själva. Det kommer säkert att bli en tid framför oss när vi med stor eftertanke måste fundera över i hur stor utsträckning vi följer utvecklingen i Helsingfors och i hur stor utsträckning vi avstår att följa utvecklingen i Helsingfors, i den mån vi själva kan besluta. Jag tror att i dagens läge och i dagens värld, om man ska främja fosterlandet såsom man har sagt, bör man göra det med öppen hållning gentemot omvärlden. Det är bara på det sättet som vi idag kan främja fosterlandets intressen.

Här på Åland ser jag att det kommer statistik om att 250 personer blev nettoinflyttning för ifjol. Det är en bra siffra. 900 flyttar totalt till Åland per år, men många flyttar också bort, framför allt för studier. Så länge vi har fler som flyttar in än som flyttar ut så att det blir ett plusbetyg för vårt samhälle, så länge det finns människor som vill välja Åland som sin livsplats och på den ort man vill verka och leva, är det bra. Det ska vi ta som ett gott betyg till vårt samhälle, så länge det finns inflyttning.

Med tanke på den kommande utbildningsdebatten så är en bra skola och en bra barnomsorg fortfarande det allra bästa som Åland kan erbjuda om man ska få folk att flytta hit. Vi kan erbjuda världens bästa vardag. Det är ändå fem dagar i veckan som är vardag när vi vill att det ska vara tryggt och när vi vill att livet ska fungera. Helgernas glitter och glamour kan man söka i de omkringliggande storstäderna.

Den här mandatperioden går också mot sitt slut och landskapsregeringen kommer i slutet av juni att också göra ett bokslut över de här fyra åren. Vi kan glädjas åt att vi ändå nu har uppnått en ekonomisk situation som är stabil och att vi också ska glädjas åt att vi inte står inför samma akuta sparläge som man gör i riket. Vi ska också glädjas åt att Åland växer och att de tillväxtsatsningar som regeringen har gjort har burit frukt. Vi ser att det nu går igång och att det kommer att innebära en positiv utveckling för landskapet. Att vi har kunnat åstadkomma den digitala agendan, att kommunernas socialtjänst så småningom ser dagens ljus och att den tillväxtplan som minister Valve just presenterade också innebär ett nytt sätt att tänka om framtiden och hur vi ska skapa ett Åland som både är hållbart och attraktivt för människor runt omkring. Fru talman! Tack för mig!

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! En liten sak i alla detaljer. Jag har läst om, jag kommer inte ihåg om det var i effektivitetsrevisionen eller i annan revisionsberättelse, där revisorerna lyfte upp ärendehanteringen på regeringsnivå. Fortfarande konstaterade man att istället för att snabba upp ärendehanteringen så har den egentligen dragit ut istället. Vad har landskapsregeringen gjort för att påskynda det? Jag har väckt frågan tidigare och man har då hävdat att man ska göra alla insatser för att bli bättre, men ärendena ökar istället för att minska.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Jag tror att det hela har en mycket praktisk förklaring. Det ena är att det här är ett område där man från ledningshåll kontinuerligt måste påminna om att få undan ärenden och se till att det rullar på. Det är så också att vi är färre vilket innebär att ärendehanteringen kan fördröjas. Det här är någonting som vi har ögonen på och vi hörde förvaltnings- och utvecklingschefen ta upp frågan för någon dag sedan. Det här är någonting som vi igen måste sätta fokus på.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Det är bra om man har ögonen på det och man försöker åtgärda det. Det väcker allmän irritation ute i samhället hos dem som väntar på ett svar på kanske en ansökan om stöd eller vad som helst. Hanteringen måste åtminstone försöka hålla sig inom de tre månaderna. Om det bygger på så här blir det bara värre och värre. Där bör man titta på vilket sätt man kan förenkla det. Jag kan inte ge svaret, men jag hoppas att lantrådet tar det med sig och för det vidare.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Det är absolut så att ärendena ska rulla på och man ska komma till beslut och få dem från bordet. Man ska också sätta en stor ära i att följa förvaltningslagen beträffande tiden som ärendena ska hanteras. Det här är absolut en fråga för förvaltningen att jobba vidare med för att få effektivare processer. Vi kan också komma ihåg att vi har haft och har just nu många områden där vi inför nya metoder och inför också ett nytt tankesätt och nya sätt att arbeta på vilket har tagit en del kraft från ärendena, de rutinmässiga ärendena. När man ställer om, förnyar och förändrar, så får det också konsekvenser.

Talmannen

Replikskiftet är däremot avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendena till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Båda ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet.