PLENUM den 20 mars 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Torbjörn Eliasson, ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Dennis Jansson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Dennis Jansson och ltl Raija-Liisa Eklöw på grund av sjukdom samt ltl Torbjörn Eliasson på grund av privata angelägenheter.

 

Meddelas att svar på ltl Fredrik Karlströms enkla fråga nr 9/2005-2006 kommer att ges vid plenum onsdagen den 22 mars.

 

 

Landskapsregeringens svar med anledning av vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål angående regionalpolitik. (S 3/2005-2006).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelandet att svar inte ges första gången föredras ärendet bordläggas till plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 22 mars. Godkänt.

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2005-2006 om godkännande av fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2005-2006).

 

 

Först tillåts allmän diskussion, därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling gett sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland. Ärendets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2005-2006 om Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2006 och verksamhet år 2005. (M 2/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det var inte länge sedan vi stod och diskuterade ett liknande ärende i salen. Det var nämligen så att det föregående meddelandet och det betänkande som självstyrelsepolitiska nämnden hade över det behandlades under ganska sen höst här. Vi kan konstatera i år att vi ligger bra mycket bättre tid än vad vi har gjort tidigare och det är också någonting som vi vill lyfta fram som väldigt positivt från nämndens sida, att det här kommer tidigare än vad de har gjort de två senaste gångerna som meddelandet har funnits. Orsaken till det är naturligtvis det att det är här i detta meddelande som landskapsregeringen för oss här i lagtinget beskriver den politik man tänker föra i EU-frågor gentemot EU det kommande året.

 

Nu har det trots allt strax gått tre månader av detta verksamhetsår och på det sättet tappar vi lite av farten, om vi säger så, gentemot EU, åtminstone utgående från lagtingets sida. Vi har resonerat lite kring detta i självstyrelsepolitiska nämnden och vi hoppas att man kanske skulle kunna komma ännu lite tidigare med detta meddelande, men mycket beror också då på hur man väljer att lägga upp meddelandet. Som det är i år och som det har varit tidigare utgår det mycket från den agenda som EU-institutionerna ställer upp för det arbetet för kommande året, och de kommer ganska sent, de kommer i det läge när vi skulle behöva diskutera de här frågorna, dvs. under hösten. Men det som vi har konstaterat här, både i diskussionen med landskapsregeringen och internt inom självstyrelsepolitiska nämnden är mycket av meddelandets innehåll, en beskrivning av just vad som finns i dessa meddelanden. Tittar man bakåt kan man också konstatera det att de stora frågorna har en tendens att följa med också under ett flertal år och därför så kanske man kunde fundera lite på det att i stället för att göra beskrivningen på detta sätt så kanske man kunde lyfta fram de frågorna som man lägger specifik tyngdpunkt på från landskapsregeringens sida. Till det här skall naturligtvis sägas att under den här tiden som EU-meddelandet har fått växa fram tycker vi från självstyrelsepolitiska nämnden att vi är väldigt nära ett sådant meddelande som har efterlysts här tidigare. Det är en väldigt fin produkt som vi har haft att diskutera självstyrelsepolitiska nämnden den här gången därför att här finns också de politiska prioriteringarna med. Men för att skärpa till just den biten och lyfta fram de frågor som är viktiga ur landskapets förhållanden skulle vi önska om landskapsregeringen kunde överväga att ytterligare fundera vad gäller den här biten.

 

Det finns med den här gången ett antal prioriterade områden, nio stycken till antalet, och dem har ni också beskrivna i det betänkande som självstyrelsepolitiska nämnden nu har lämnat till er här i salen. Jag kommer inte att gå in och beskriva varje enskild fråga på ett specifikt sätt utan jag kommer att lyfta några av de frågor som har gjort att självstyrelsepolitiska nämnden har ägnat lite mera tid kring att diskutera just dem.

 

Den första frågan som har diskuterats rätt ingående i självstyrelsepolitiska nämnden är inflytandefrågor, av naturliga skäl. I det här fallet tog vi det steget den här gången att vi kallade riksdagens EU-utskott, stora utskottet, och deras ordförande till ett förhör i självstyrelsepolitiska nämnden, ett förhör och en diskussion angående EU-politiken. Det här visade sig mycket lyckat. Vi fick en dialog till stånd och också en del in-put för egen del om hur man kan komma vidare. Jag tror att det var början på en god dialog vad gäller inflytandefrågor gentemot den finska sidan.

 

Rent konkret vad gäller inflytandefrågor har nämnden konstaterat att turerna kring det konstitutionella fördraget går vidare och som det ser ut just nu, utan att några konkreta beslut är fattade, verkar det som om riksdagen i Helsingfors under våren kommer att ratificera fördraget. Detta gör att vi har resonerat i självstyrelsepolitiska nämnden om att det är viktigt att då också landskapsregeringen vidtar de åtgärder som behövs för att klargöra och framhålla landskapets ståndpunkter vad gäller just det konstitutionella fördraget. Här finns en bra grund. Landskapsregeringen hade en arbetsgrupp som utsågs av justitieministeriet som jobbade med de här frågorna som vi tyvärr inte kom riktigt i mål med, men det är nu viktigt att vi för dem vidare så att vi också i det skede när vi får fördraget översänt till oss kan från Ålands sida säga vad vi har för synpunkter på det här ytterligare. Det är sak som vi önskar att vi kan gå vidare med.

 

Vi har också diskuterat ett antal andra frågor vad gäller inflytande. Det har funnits önskemål framför allt från finansutskottet om förstärkningar om vad gäller EU-arbetet. Tillsammans med bl.a. stora utskottets ordförande Jari Wilén och minister Lundberg samt Andreas Backfolk har vi diskuterat olika steg som man kunde ta för att öka inflytandet i EU-frågor för Åland. Den som har funnits väldigt länge med i de här diskussionerna är en plats i Europaparlamentet. Den får vi inte släppa utgående från att trots allt skulle den ge oss ett väldigt fint politiskt nätverk för att jobba med de frågor som finns på EU:s agenda. Vi skulle få en god grund att stiga in i EU:s institutioner nere i Bryssel och i ett tidigt skede kunna vara med i beredningen också. Den här frågan kommer säkert att diskuteras betydligt mycket mera här under våren och vi får återkomma till den då. 

 

Det som vi ändå har kommit fram till i våra diskussioner med diverse människor och i nämnden under våra sammanträden är att det som man ändå ser är att axeln Helsingfors – Mariehamn i dessa frågor ändå blir väldigt viktig. När frågorna kommer till beredning i de olika ministeriernas arbetsgrupper bör vi finnas med från åländsk sida, och här är det viktigt att vi nu faktiskt visar framfötterna och försöker se om det finns ytterligare sätt att komma vidare på där. Jag vet att det i de förhandlingar som fördes i arbetsgruppen som justitieministeriet hade utsett fanns också de här frågorna med och framför allt var det språkfrågor som diskuterades, som ofta är ett problem när det gäller det här eftersom mycket av beredningen går på finska och det leder till att våra tjänstemän inte alltid då heller kan tillgodogöra sig de här bitarna. Vad jag har förstått har man nu kommit en bit på vägen där också och det finns en vilja att diskutera vidare hur man kunde komma till ännu bättre resultat.

 

Någonting som också har framkommit i de diskussioner som nu har förts är det att när frågorna har kommit så långt att man har gjort en grönbok på dem är det ett tecken på att EU kommer att föra detta vidare på ett eller annat sätt. Man föreslår där att man kommer att gå vidare med frågorna. Här skulle det vara viktigt från åländsk sida att faktiskt vara med på tåget då därför att det är i det här skedet som vi har möjlighet att på olika sätt föra in nya fakta i diskussionen och framför allt då av vetenskaplig grund som gör att vi kan få förslag som ser helt annorlunda ut än vad de såg ut från början och som kanske bättre passar oss här på Åland. Ett exempel där detta kunde ha varit en framkomlig var drivgarnsförbudet, som motiverades i mångt och mycket av att det skulle finnas tumlare, men skulle vi då i ett tidigt skede ha kunnat visa på de vetenskapliga utredningarna, att här finns inte den här problematiken, så kanske det slutgiltiga förslaget hade sett annorlunda ut. Det vet vi inte, men det fördes in i diskussionen i nämnden att här finns en möjlighet. Det var framför allt någonting som vår man i Bryssel Andreas Backfolk lyfte fram.

 

Någonting som också dök i diskussionerna här var förstärkningar dels nere i EU och dels ytterligare i Helsingfors och det dök faktiskt upp i diskussionerna med stora utskottets ordförande. Vad gäller förstärkning nere i Bryssel så skulle man kunna fundera på från landskapsregeringens sida om det fanns en möjlighet att kanske i samråd med den finska kommissionärens kabinett få någon typ av tjänsteman som kunde jobba med åländska frågor. Det här var också någonting som jag tror att diskuterades mellan landskapsregeringen och utskottet senare. Här tycker vi att det skulle vara intressant om landskapsregeringen gick vidare med detta och tittade på möjligheterna därför att här kunde vi då få en möjlighet att ytterligare skaffa oss framför allt information i ett tidigt skede för att då kunna agera.

 

En annan fråga som vi också diskuterade, som vi funnit rätt intressant, är att det skulle finnas en statssekreterare med Ålandsansvar vid statsministerns EU-kansli. Det är också en fråga som man bör ta upp i diskussioner med riket. Det är lätt att nu stå och lyfta fram frågorna på det här sättet och föra en diskussion; det är landskapsregeringen sedan som får se vilka möjligheter som finns och så får vi säkert anledning att återkomma till dem i ett senare skede.

 

Någonting annat som gäller just inflytandefrågorna som finns beskrivet i meddelandet från landskapsregeringen är att man har visst problem med implementeringen av olika EU-beslut. Vi har sett att vissa frågor förs vidare ända till domstolen och även domar där. Här skulle det vara viktigt att man tittar över systemet så att man kan undvika det så långt som det är möjligt. Vi har inga konkreta förslag direkt från nämndens sida utan vi ser fram emot att kunna diskutera det här vidare tillsammans med landskapsregeringen vid tillfälle. Vi har också noterat där att det är en minskning i antalet diarieförda ärenden vad gäller EU-frågor och det är kan ha olika orsaker, och vi vill också att man skall titta lite närmare på dem.

 

När vi är inne på frågor som skall diskuteras och som skall föras vidare till oss här i lagtinget så konstaterar vi också att de två instrument som landskapsregeringen i dag har att diskutera EU-frågor utöver EU-meddelandet är informationsärenden och samrådsärenden tillsammans med lagtingets utskott. Till vår glädje har vi kunnat se att det här året är det en svag uppgång på dem; landskapsregeringen har använt sig av flera informations- och samrådsärenden. Det här är bra därför att vi här i lagtinget har ett stort behov av att vara med och diskutera dessa EU-frågor så att det blir en del av vardagen för oss också. Vi vet nämligen att de flesta beslut som fattas kommer också på ett eller annat sätt att påverka oss. Där hoppas vi att det ytterligare kan bli mera fart på den biten, men här vi också från lagtingets sida en orsak till viss självrannsakan. Utskotten kan också och bör vara betydligt mera aktiva vad gäller EU-frågorna och följa med i den flora av EU-ärenden som rullar in och ta upp till diskussion tillsammans med berörd minister dessa frågor. Också vi här i lagtinget skall alltså fundera på hur vi kan få EU-frågorna att bli mera aktiva i vårt arbete i lagtinget.

 

Landskapsregeringen aviserar en konsekvensutredning utgående från att vi nu har varit med i EU i snart elva år och det här är någonting som välkomnas från nämndens sida. Det som vi önskar här när man har fått konsekvensutredningen gjord är att man faktiskt då också går vidare och för en bred medborgardiskussion om för- och nackdelar med EU-medlemskapet med ålänningarna samt att det kan ske i den anda som EU beskriver i plan D, precis på samma sätt som också landskapsregeringen har lyft fram i sitt meddelande att man skall diskutera frågor. Vi tycker att just konsekvensensutredningen skulle vara en god grund för den typen av diskussion. I det här fallet har nämnden inte varit helt enig om hur utredningen skall se ut, men där hänvisar jag till den reservation som ltl Danne Sundman har lämnat in i det här fallet och som han antagligen kommer att redogöra närmare för senare.

 

Till sist, fru talman, har vi också diskuterat tjänstedirektivet. Där har vi kunnat notera att direktivet nu är slutbehandlat i Europaparlamentet. Man har gjort ganska stora kompromisser mellan de olika grupperna och det har nu gått vidare till kommissionen för att få dessa förändringar som gjordes implementerade i materialet. Här har självstyrelsepolitiska nämnden och landskapsregeringen haft samråd vid ett tidigare tillfälle och där har landskapsregeringen gjort bedömningen att det här knappast kommer att påverka de åländska förhållanden på något speciellt sätt, framför allt utgående från självstyrelsen och de frågor som finns knutna till det: näringsrätt, hembygdsrätt osv. Det som vi ändå efterlyser här och ser fram emot att kommer så småningom är en fördjupad analys av just tjänstedirektivets konsekvenser för det åländska samhället. Det är viktigt att vi vet vad det här kommer att betyda för det åländska samhället innan det träder i kraft.

 

Som ni har sett i meddelandet finns också ett antal utlåtanden från specialutskotten och där finns ett antal olika frågor nämnda ytterligare . Jag kommer inte att räkna upp dem utan jag antar att i debatten kommer ytterligare de frågorna att belysas. Det man kan konstatera är att dessa utlåtanden stöder i det stora hela landskapsregeringens arbete inom respektive område. Det måste man också konstatera vad gäller meddelandet att till den största delen är det också på det sättet att det dokument som vi har på bordet i dag – självstyrelsepolitiska nämndens betänkande – är också ett stöd för den EU-politik som landskapsregeringen för, där vi nu har fört in vissa ytterligare synpunkter på hur vi från självstyrelsepolitiska nämnden vill att man driver frågorna vidare.

 

Med hänvisning till det här föreslår nämnden att meddelandet antecknas till kännedom och att betänkandet bringas till kännedom. Ltl Danne Sundman har som sagt lämnat en reservation en betänkandet.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag är glad över de berömmande orden som vi får här från självstyrelsepolitiska nämndens vice ordförande. Det är också roligt att konstatera att ni uppskattar de prioriteringar vi har gjort i meddelandet. Någonting som varje gång tas upp när vi diskuterar meddelandet är tidsplanen. Det man skulle kunna tänka sig som ett alternativ till den meddelandeuppbyggnad som vi har i dag är att man skulle komma med ett mer detaljerat meddelande i samband med kommissionens långsiktiga mål; det skulle betyda vart femte år i så fall och att man sedan varje år skulle komma med kortare årliga uppdateringar där man kanske också skulle nämna de ärenden och, om man har formulerat dem färdigt, eventuellt också de åländska positionerna i dessa ärenden. Det är en diskussion som vi för i vårt utvecklingsarbete när det gäller meddelandet. Att i den här formen kunna lägga det tidigare är i det närmaste omöjligt. Det kan röra sig om några veckor, men vi kan inte lova att det kommer och i så fall blir det alldeles i samband med budgetbehandlingen och det vet jag inte heller om lagtinget i så fall uppskattar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som vi skriver i vårt betänkande ber vi er se över detta och se vad det finns för möjligheter. Jag tycker personligen att det förslag som minister Lundberg nu lägger fram låter som en tänkbar lösning. Men det här är också någonting som får fortgå; ni får fundera från landskapsregeringens sida hur ni tycker och självstyrelsepolitiska nämnden är öppna för en fortsatt diskussion i detta ärende också vad gäller den biten under årets gång, så skall vi säkert hitta en form som så småningom ger ett resultat på det sättet att vi kan faktiskt ligga s.a.s. steget före i de här diskussionerna så att vi vet vad våra prioriteringar för det kommande året är. Det tror jag att lagtinget är förtjänt av och jag tror att debatten också blir betydligt mycket bättre när vi kan se de här frågorna årsvis.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det andra jag reagerade på var att få ner antalet överträdelser som vtm Johan Ehn önskade och vilket vi också från landskapsregeringens sida självklart önskar. Orsaken till överträdelserna är ofta det att de lagstiftningar som det rör sig om härför sig till blankettlagstiftningar och att vi egentligen av praktiska skäl gör uppdateringar på dessa områden några gånger per år på lagberedningen helt enkelt därför att vi är tvungna att jobba väldigt effektivt eftersom vi har begränsade resurser. Det är detta som gör att vi emellanåt hamnar in i den första graden s.a.s. av överträdelser. Vi har hittills gjort bedömningen att vi sparar in så mycket tid och så mycket resurser på lagberedningen genom att göra det här så att vi tycker att vi är beredda att lite få skämmas och vara med i den första överträdelsefasen. Det är aktivt ställningstagande vi har gjort så här långt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det som står i betänkandet är också det att vi har noterat den här biten och att vi ville uppmärksamma den ytterligare för att få diskussionen och vi vet också sedan höranden och också diskussionen här i salen att det finns förklaring till varför saker och ting har gjorts. Samtidigt måste man också fundera på om det finns möjligheter till att göra förändringar. Från självstyrelsepolitiska nämndens sida har vi inte tagit ställning till några förslag till förändringar utan snarare är det så att landskapsregeringen bör fundera efter vad man kan göra och inte göra vad gäller de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden har sin vana trogen gjort ett mycket bra arbete med meddelandet, man har gått in väldigt brett och hört specialutskott, man har också fördjupat sig i inflytandefrågorna bl.a. I det stora hela tycker jag att självstyrelsepolitiska nämnden har presterat ett bra betänkande, men jag är lite missnöjd till vissa delar varför jag har valt att reservera mig.

 

Jag anser nämligen att nämndens majoritet är för slutstruken i sin uppfattning att betänkandet inte tillräckligt tydligt uttalar allvaret i situationen beträffande i landskapets EU-medlemskap. Nämnden, tycker jag, bör vara tydlig i sin ståndpunkt och stöda de uttalanden som företrädare för landskapet nyligen gjort i olika sammanhang, vilket ju har fått stor genomslagskraft ute i världen. Vi fick t.ex. till lagtinget brev från Australiens minsta delstat där man ger sitt stöd till vår kamp mot politiker i den stora staden, alltså i Bryssel, man har samma problem där med Canberra och regeringen. Jag tycker att det är lite festligt att vi kan nå ut så pass här från lilla Åland.

 

Jag tycker att landskapet måste spela sina kort rätt för att få maximal nytta av situationen och för att driva de här frågorna i samband med att fokus nu sätts på Finland i och med EU-ordförandeskapets andra halvåret 2006.

 

Till det kan man också lägga att lagtinget har vid flera tillfällen, när EU har tagit sådana här steg, godkänt de stegen men i en kläm sagt att vi skall få en parlamentsplats och det är ett villkor, har lagtinget sagt flera gånger. För min del är det nu, kan man säga slut på kinden, man skall ju vända andra kinden till, men det finns ingen tredje kind, så att nu måste vi få problemen lösta och därför tycker jag att vi borde vara tydligare från lagtingets sida. Nu blir det så att landskapsregeringsledamöterna, främst Britt Lundberg, men också lantrådet Roger Nordlund, inte får stöda den armé som vi skall utgöra, man går i bräschen, men sedan kommer inte vi efter i lika stor utsträckning. Det tycker jag är synd, så till den delen stöder jag, det vill jag säga här i talarstolen, de allvarliga uttalanden som landskapsregeringen har gjort. När man får tillfälle att träffa höga politiker i Bryssel så bör man markera att vi har problem med EU av olika slag. Det skall man absolut inte skämmas för.

 

Jag föreslår att betänkandet kompletteras i min reservation, vilket jag för övrigt kommer att avisera att jag kommer att föra till omröstning. Under rubriken ”Nämndens synpunkter på inflytandefrågorna” vill jag först tillfoga ett stycke som lyder:

 

”Nämnden anser att frågan om parlamentsplatsen, talerätten och subsidiaritetskontrollen skall fått sin lösning innan lagtinget kan ta ställning till det nya konstitutionella fördraget. Skulle dessa frågor inte få en positiv lösning är det nämndens åsikt att en folkomröstning skall ordnas om frågeställningen att, trots bristerna i EU-medlemskapet, ta ställning till fördraget.”

 

Talman!

Om den här situationen mot förmodan skulle inträffa så anser jag att vi skall ta till det yttersta instrumentet. Man kan kalla det för det yttersta instrumentet, för när vi frågar Ålands folk betyder det att vi själva inte anser oss ha mandat att avgöra en fråga. Det här gör vi väldigt sällan. Det har gjorts mig veterligen bara en gång tidigare och det var i samband med att man tog ställning till EU-medlemskapet 1994. I praktiken går det till så som det gick till 1994 att man tar en lag som heter t.ex. folkomröstning om EU:s konstitutionella fördrag, där man lagstiftar om att det skall göras en folkomröstning; till stora delar kan vallagen och det systemet tillämpas. Vad som har blivit aktuellt nu är att det kan komma på ganska snabbt; om vi får det konstitutionella fördraget på vårt bord bör en folkomröstning kunna ske ganska snabbt. Ändå behöver det vara viss tid av praktiska skäl för att fastställa vallängd och hinna ordna med alla praktiska arrangemang. Jag tycker att landskapsregeringen kanske ganska omedelbart bör bereda lagstiftningen. Men det är inte i sig avancerad, det var inte åtminstone den lagstiftning man hade som grund för folkomröstningen om EU.

 

Vidare säger landskapsregeringen, vilket nämnden understöder och ser fram emot, att man skall göra en utredning över EU-medlemskapets konsekvenser, och det är både de konstitutionella, kulturella och ekonomiska konsekvenserna som skall utredas. Utredningen stöder jag varmt, den bör göras för att visa på egentligen hur EU-medlemskapet har påverkat självstyrelsen och det åländska samhället. Det är givetvis så att många positiva saker har kommit med EU; vi kan bara ta en sak: den monetära unionen, att vi har stabila och låga räntor, gemensamma pengar, när vi reser ute i Europa har vi samma slantar i fickan. Det finns också många andra saker när Europas gränser har öppnats.

 

När det gäller de kulturella konsekvenserna är det inte så värst mycket positivt. Tvärtom har vi nyligen upplevt ett stort kulturellt bakslag i och med att vårfågeljakten har förbjudits och särskilt för skärgården är det ett stort avbräck i skärgårdskulturen. Det här bör man också noggrant visa på, att det får en stor konsekvens för kulturlivet.

 

De ekonomiska konsekvenserna är både positiva och negativa, men så här spontant så den viktigaste näringen vi har är sjöfarten och det viktigaste benet där är taxfree-försäljningen, och det är någonting som vi har undantag för från EU-medlemskapet, men det är alltid intressant att se.

 

Däremot saknar jag att när man gör utredningen bör man också visa på vad den alternativa vägen kunde ha inneburit och om vi kan styra över tillbaka till ett utanförskap, hur det i praktiken skulle gå till osv. Jag föreslår ett stycke som lyder som följer:

 

”Nämnden anser att utredningen även bör ta sikte på alternativ till dagens EU-medlemskap och hur dessa i praktiken kunde uppnås, ifall de problem och brister som finns i landskapets EU-medlemskap inte kan lösas. Detta eftersom det kan bli aktuellt att överväga ett utanförskap om inflytandefrågorna inte kan få en positiv lösning. Vidare bör den konstitutionella delen också samtidigt ta fasta på vad den nya grundlagen inneburit för självstyrelsen.”

 

Obunden Samling har vid ett fler tillfällen motionerat om en sådan här utredning och nu har vi också fått stöd av det nya partiet Ålands Framtid och slutligen har vi tillsammans lämnat in en ny hemställningsmotion om den här angelägna frågan.

 

Jag tycker att oavsett vad man anser om EU borde det ligga i alla ledamöters intresse att få reda på om det här i praktiken är möjligt, vad det skulle innebära och hur det skulle kunna gå till att eventuellt lämna EU. Vi får inte vara så slaviskt hållna av överheten att vi inte vågar ens utreda detta. Från det Åland gick med i EU finns det vissa utredningar vad det skulle ha inneburit då att bli utanför och de utredningarna kan vara som bas och man kan uppdatera dem, och så gott som man nu kan så kan man försöka beskriva en verklighet utanför EU. Det tycker jag skulle göras samtidigt.

 

Varför har jag då tagit med den sista meningen om grundlagen? Jo, jag anser att mitt i den här perioden när vi har varit med i EU så kom Finlands nya grundlag och i kombination och var för sig har de här två sakerna varit de enskilt största påverkarna av självstyrelsens handlingsutrymme. I kombination med varandra har de som sagt också inneburit att självstyrelsen medvetet och omedvetet kringskurits. När man gör den här konstitutionella djupdykningen bör man också titta på vad grundlagen har inneburit när man en gång sätter sig ner med problematiken.

 

Slutligen, talman. Jag vill inte vara bland dem som i historieböckerna beskrivs som slätstrukna, de som inte tog självstyrelsen i försvar och drev ålänningarnas intresse i de här frågorna. Fortsätter vi så här att bara ta klämmar och säga, jo, men på villkor att, så kommer vi att hamna i historieböckerna, eftersom självstyrelsen på sikt kommer att vara någonting som bara existerar i historieböckerna. På den listan finns inte ltl Danne Sundman!

 

Bästa lagtingsledamöter! Som jag sade, mina kinder är slut. Jag tycker att vi skall formulera oss tydligare och ni har själva möjligheten att välja det när jag i detaljbehandlingen för detta till omröstning.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Nämndens majoritet har inte kunnat omfatta de två förslag som ltl Danne Sundman för fram. Motiven bakom skall jag kort dra. Vad gäller det första om att lägga in diskussionen om en folkomröstning i det här läget har vi valt att avvakta den diskussion som nu pågår mellan lagtingspartierna angående en lagmotion till riksdagen i vilken Ålands rätt till en plats i Europaparlamentet skulle lyftas fram. Från landskapsregeringens sida har också lyfts in de två ytterligare saker som ltl Danne Sundman nu tar fram. Utgående från att den här diskussionen fortfarande förs har majoriteten inte valt att omfatta det förslag som ltl Danne Sundman lade i detta fall. För det andra vad gäller konsekvensutredningen och att i det sammanhanget också titta på ett eventuellt utträde har majoriteten utgått från att vi först måste ha reda på: vad är för- och nackdelar med nuvarande EU-situation och EU-Åland. Kommer man därtill att minusen är de som väger starkast kan vi också tänka oss att gå vidare och titta på vad vi har för andra möjligheter än att finnas kvar, men först måste man ha minus och plus utredda. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller problemen med inflytandefrågorna så riktar sig min reservation inte mot det att dessa skall lösas. Tvärtom handlar det om en situation där de eventuellt inte blir lösta. Jag hoppas, vilket jag också sade i min presentation av reservationen att detta inte skall inträffa, men om det inträffar måste vi vara så pass på förhand beredda på den situationen och då tycker jag att vi redan nu skulle ta ställning till att vi skall hålla en folkomröstning. Det stärker också de initiativ vi tar eftersom det nog är en väg som många vill undvika. Jag kan inte säga att jag kan ta ställning till fördraget om dessa problem inte lösts, utan att Ålands folk i så fall säger att det är okej och då får vi lov att acceptera det.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! För egen del tycker jag att det är viktigt att först se vad resultatet av en dylik lagmotion kan bli och att man efter det sedan tar ställning till huruvida man kan svälja detta eller inte. Jag är benägen att sträcka mig så långt att jag tycker att det blir synnerligen problematiskt för lagtinget att kunna godta fördraget i det läget att ingenting av dessa tre frågor som ltl Danne Sundman berör i sin motion och som vi alla har tyckt att har varit viktiga att hitta lösningar på har fått sin lösning, så i det fallet håller jag med ltl Danne Sundman, men jag vill att man i första skedet skall försöka se vart man kan komma via en lagmotion och via fortsatt dialog med riksdagen och regeringen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det här handlar om hur man ser på den politiska processen, på den framtid som komma skall. Majoriteten förefaller ha sin skärm på sin skärmmössa ganska nervikt och ser bara några steg framåt, medan min är lite käckt uppvikt och jag ser fram i tiden om olika situationer uppstår. Därför vill jag redan nu förbereda mig på dem, vilket indirekt kan ge större tyngd till de initiativ som Ålands lagting nu tillsammans med landskapsregeringen tänker ta, därför har jag tagit initiativet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller folkomröstning är det en frågeställning där som jag skulle vilja diskutera. Om man tänker sig att vi skulle gå till en folkomröstning om fördraget, så är det förstås i och för sig en rimlig åtgärd, man kunde diskutera vad fördraget innehåller, vad det innebär, vad det får för konsekvenser för Åland, men det som ltl Danne Sundman talar om är att vi skulle ha en folkomröstning om vi inte lyckas uppnå de inomstatliga resultaten: talerätt, Europaparlamentsplats osv. Jag förstår inte riktigt varför man då skulle ha en folkomröstning om fördraget; egentligen är det en folkomröstning om vi accepterar de förhandlingar som landskapsregeringen har kommit överens om med landets regering. Då är det väl någon form av paketlösning som ltl Danne Sundman är ute efter. Men jag tycker att det blir en otydlighet här: vad skulle folkomröstningen syfta till?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Exakt vad folkomröstningen skulle syfta till, vilken fråga som ställs, så är upp till landskapsregeringen att föreslå i en framställning om lag om folkomröstning. Men mitt förslag är att man frågar i första hand om man kan godkänna det som, vtm Viveka Eriksson kallade paketlösningen, som består dels av frågor som fastställs i fördraget och dels av inomstatliga lösningar, om vi upplever att det är klara brister. När det gäller vad som är inomstatligt och vad som är i fördraget är det egentligen en öppen fråga eftersom fördraget i den form som det är nu inte kommer att ratificeras av alla länder, så det finns också möjligheter att backa tillbaka där och kanske lyfta in sådana saker som vi till en början ville ha i fördraget men inte fick och sedan var hänvisade till inomstatliga lösningar. Den indirekta effekten av att redan nu säga att vi måste folkomrösta kan bli att vi får en starkare förhandlingsposition just när det gäller den frågeställningen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker ändå att man måste vara väldigt tydlig här. Om det nämligen är fördraget vi talar om är det också en folkomröstning om fördraget och då kunde vi redan nu säga att då skall vi ha en folkomröstning om fördraget, punkt, och inte blanda in en massa andra aspekter!

 

När det gäller utträdesdiskussionen tycker jag precis som vice ordförande i självstyrelsepolitiska nämnden att det är väldigt viktigt att vi först får konsekvensutredningen, alltså att vi får klart för oss vilka är fördelarna, vilka är nackdelarna med medlemskapet, hur har Åland utvecklats inom EU. Också där kan man ta fram på vilka sätt det har varit negativt för Åland. Sedan kan man eventuellt diskutera och titta på hur det skulle se ut om Åland skulle vara utanför EU, men det är liksom en konsekvens av den första konsekvensutredningen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller folkomröstning om EU:s konstitutionella fördrag är motsätter jag mig inte att man kan ha en ren folkomröstning, man kan t.o.m. fråga två saker i en folkomröstning. En folkomröstning om fördraget skulle ha den positiva effekten att ålänningen skulle sätta sig in i det, liksom man har gjort i de europeiska länder som har folkomröstat. I Frankrike var konstitutionen bestseller på pockettopplistan när man skulle rösta om det! När det gäller utredningen, talman, så om man skall utreda vilka konsekvenser EU-medlemskapet skall ha måste man ha en referens, och det är om vi inte skulle ha varit med: vad skulle ha hänt då, hur skulle samhället utvecklas då och kan vi, som jag sade komma över på den vägen igen; annars behöver vi inte lista konsekvenserna om vi inte har ett alternativ, för då är det inga konsekvenser, det finns ingen parallell verklighet att jämföra med. Jag tycker att det här helt naturligt att man samtidigt utreder vad ett utträde skulle innebära och hur det skulle kunna gå till om det är praktiskt möjligt och vad också det har för negativa effekter för att kunna väga åtgärderna man kommer fram till. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När jag begärde ordet var det också fråga om inflytandefrågor överlag. Det som jag tycker att är angeläget i det här ärendet är att vi faktiskt kan få en gemensam lagmotion i brådskande ordning till Finlands riksdag, en lagmotion som redan är s.a.s. så gott som färdig, där också kravet på en parlamentsplats och talerätt samt lagtingets deltagande i subsidiaritetskontrollen kan komma till stånd. Jag tycker att det här är mycket bra, och jag hoppas också att ltl Danne Sundman stöder den här biten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är en sak som inte hör till min reservation, men den hör till ärendet. Lagtinget har varit enigt om att väcka ett initiativ om parlamentsplatsen till Finlands riksdag. Nu har initiativet utökats och det pågår som bäst diskussioner om var vi landar i den frågan, men någon automatisk enighet finns inte, utan vi måste försöka diskutera ihop oss. Fortfarande gäller min reservation inte själva det initiativet och själva de här frågorna utan det gäller den situation som kan uppstå om vi skall ställas inför att ta ställning till det konstitutionella fördraget utan att ha fått frågorna lösta. Det är i en sådan situation som jag vill att vi går till folkomröstning. Jag är absolut för att de skall få sin lösning och det säger jag också här i min reservation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Danne Sundmans anförande inställning i de här frågorna är intressant. Rent känslomässigt känner jag stor samhörighet med de synpunkter som framförs av ltl Danne Sundman. När det gäller Europeiska unionen och Åland är det på något sätt litet grand som att vi håller på och närmar oss sanningens minut, för det är lite som ltl Danne Sundman och många tidigare har sagt från den här talarstolen att vi har genom anslutningsfördraget tagit, med vissa reservationer – vi fick inte Europaparlamentet – vi har godkänt Amsterdamfördraget och vi har godkänt Maastrichtfördraget med reservationer, åtminstone majoriteten av Ålands lagting. Men vi har aldrig varit riktigt nöjda med den situation som vi har haft. Nu är det så att man försöker arbeta fram ett nytt konstitutionellt fördrag för unionen, ett fördrag som skall ersätta alla andra tidigare. Vi vet alla också att det har stött på patrull ute i de europeiska länderna, eftersom den folkliga opinionen inte är speciellt positiv till EU. Vi vet också att om det här kommer i kraft så kommer det att vara gällande för en ganska lång tid framåt. Något annat kan man inte tro. Det är i samband med det konstitutionella fördraget och dess godkännande som vi behöver få våra egna grundläggande självstyrelsepolitiska målsättningar förverkligade för att självstyrelsen skall kunna fungera inom Europeiska unionen.

 

Jag ser jag själv att det är en mycket allvarlig situation i vår självstyrelsehistoria som vi står inför nu. Som jag ser det finns det huvudsakligen tre stycken modeller vi kan använda oss av. Den första är att vi hittar en lösning inom ramen för nuvarande självstyrelsemodell och anslutningsavtal med EU, en lösning som gör att man respekterar självstyrelsens status både inomstatligt och i förhållande till Europeiska unionen. Den andra modellen är ett utanförskap, som ltl Danne Sundman pekade på och den tredje modellen är självständighet för landskapet Åland. För min del är det alternativ nummer ett som jag tillsvidare kommer att arbeta och göra mitt allra bästa och yttersta för att vi skall kunna förverkliga. Men för att det skall lyckas kräver det nog en mycket stor tydlighet här från åländsk sida, både från landskapsregeringens sida och från lagtingets sida, att den här gången kan man inte bara utgå från Åland att nog ändå sedan i slutändan godkänner det konstitutionella fördraget, om vi inte har kommit till rätta med de brister som finns.

 

Därför tycker jag att den här debatten som förs kring betänkandet och den debatt som kommer de närmaste veckorna kring det förslag till lagmotion som skall gå till riksdagen kommer att vara väldigt viktig med tanke på självstyrelsens status i det långa perspektivet. Jag tror att det finns en stor gemensam vilja i den här församlingen nog att skapa respekt för självstyrelsen, också att vi står upp för att hitta sådana lösningar som gör att självstyrelsens status också skall kunna bevaras i framtiden.

 

Jag brukar när jag är lite självkritisk, för jag har har haft förmånen att vara med under alla de olika skedena, tycka att vi från åländsk sida kanske i lite väl hög grad har prioriterat de ekonomiska värdena när vi har utvecklat vårt medlemskap i Europeiska unionen och de självstyrelsepolitiska har något fått stå tillbaka. Vi har varit pragmatiska och vi har tagit lösningar och sett till att vårt näringsliv skall kunna fungera. Vi har fått Ålandsprotokollet och vi har fått fortsätta med taxfree osv. Samtidigt har vi medgivit en viss nedvärdering av självstyrelsen, och så kan det inte fortsätta, för då får vi nog, precis som ltl Danne Sundman sade, en ganska hård dom av framtiden, av dem som tycker att det skulle ha varit bra om de generationerna också skulle ha fått åtnjuta den självstyrelse och de förmåner som det har inneburit att kunna bestämma över vår egen framtid. Då måste vi nog vara beredda att stå upp och också ta ett visst omak och säkert också få höra både det ena och det andra om hur vi är här på Åland. Men det är ändå sist och slutligen bara vi som försvarar vår självstyrelse.

 

Fru talman!

När det gäller tidtabellen för det s.k. fördraget är det precis som ltl Danne Sundman sade att den information vi har hittills säger att regeringen kommer att ge ett fördrag till riksdagen för behandling med beaktande av att Finland har ordförandeskapet andra halvan av 2006, och man vill få det godkänt i Finlands riksdag.

 

Själv, fru talman, är jag väldigt kritisk till ett sådant förfarande därför att jag tror att det motverkar sitt syfte. Huvudproblemet för Europeiska unionen generellt sett, och det gäller också för Finland och för Åland, är den dåliga folkliga förankringen som det i dag har, nämligen att folk blir mer och mer kritiska. Det visade den senaste undersökningen i Finland, att det var första gången som jag tror att flera var negativt inställda till EU än som var positiva, och det är någonting som jag tycker att vi politiker och beslutsfattare, både på nationell nivå och på regional nivå måste ta till oss och fundera: varför är det så? Jag tror inte att ett sådant här låtsas godkännande av en konstitution, som alla vet att ändå måste omförhandlas för att den skall kunna godkännas i de länder där folkomröstningen har sagt nej, bidrar till att öka människornas positiva inställning till Europeiska unionen och hur nationalstaterna hanterar Europeiska unionen. Jag tycker att det skulle vara viktigare att man skulle fokusera på att i stället omändra det konstitutionella fördraget på ett sådant sätt att det kan godkännas på riktigt i alla europeiska länder. Det tycker jag skulle vara en mera seriös approach och jag hoppas att det är detta förhållningssätt som Ålands lagting och vi här på Åland skall ha till det konstitutionella fördraget.

Det pågår just nu i Finlands riksdag en behandling av en redogörelse av det konstitutionella fördraget och i samband med den behandlingen har landskapsregeringen blivit hörd i grundlagsutskottet om vår inställning till det konstitutionella fördraget, och där har vi från åländsk sida – jag som representant för Ålands landskapsregering – framfört att när det gäller hur man har klarerat Ålandsprotokollet i förslaget till nytt fördrag så är vi från åländsk sida nöjda efter de diskussioner som vi har fört med regeringen och en delegation har också varit ner till Bryssel och det har gjorts många olika insatser, men nu är vi nöjda med den situationen. Vi anser att det är lika säkert som det var tidigare. Samtidigt har jag också framfört det att de punkter som är ouppfyllda, nämligen parlamentsplatsen, talerätten och en säkring av subsidiaritetsprincipsövervakningen, de tre punkterna är av avgörande betydelse för hur Ålands lagting i slutändan kommer att behandla det konstitutionella fördraget. De här synpunkterna har jag framfört till grundlagsutskottet i riksdagen och jag har också framfört dem till statsministern i Finland, så det är ingenting som är okänt för någondera.

 

Fru talman! Som nämndes här pågår också ett arbete med att ta fram ett förslag till lagmotion och det pågår också diskussioner med alla lagtingets grupper om hur den skall utformas. Målsättningen är att vi skall kunna uppnå största möjliga enighet kring de här grundläggande frågorna och jag tror själv, fru talman, att det är rätt tid nu att visa från åländsk sida vad vi vill.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

 Lantrådet säger att sanningens minut har kommit, och det håller jag med om, men det fanns också en sanningens minut för tio år sedan när lagtinget tog ställning till EU-medlemskapet och då var det ett parti som var emot, nämligen Obunden Samling. Vi kunde vara väldigt skadeglada för det och säga att ha, ha, vad var det vi sade, men det vill vi inte, utan vi vill vara konstruktiva och med kraft driva de här frågorna; därav mitt agerande nu när s.a.s. landskapsregeringen har gått i bräschen och verkligen varit tydliga i olika sammanhang. Mot bakgrunden av det skulle det vara intressant att höra lantrådets uppfattning, att om vi ställs inför det att det konstitutionella fördraget kommer hit för godkännande, men de problemen inte är lösta, vi har inte fått en parlamentsplats, vi har inte fått någon talerätt och frågan om subsidiaritetskontrollen är inte löst, om lantrådet då anser att det skulle vara ett alternativ att gå till folkomröstning och fråga Ålands folk hur vi skall agera?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har själv principiellt varit ganska tilltalad av tanken på en folkomröstning, men samtidigt inser jag att frågan är väldigt komplex och jag tror nog att det väldigt långt är så att folk förväntar sig av oss valda politiker att vi skall ta ställning till de här frågorna. Jag tyvärr inte ge ett klart svar på det i dag utan vill jag nog avvakta och se hur förhandlingarna med Finlands regering och riksdag fortgår förrän jag tar slutgiltig ställning. Men det kan jag säga att skulle det komma ett konstitutionellt fördrag hit i dag och ingenting skulle förbättras utgående från den situation vi har i dag, då skulle mitt förslag vara nej i sådana fall.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är glädjande att lantrådet till den här delen är väldigt tydlig i sin uppfattning och jag att vi skulle i dag redan bestämma oss att om den här situationen inträffar så skulle vi gå till folkomröstning; det skulle indirekt också stärka vår sak. En folkomröstning är ändå någonting mera, representanter för folkets beslut när hela folket går till folkomröstning. Vi har sett vad som slutligen har fått stopp på det som man från visst håll kallar vansinne i EU:s konstitution: det är nej folket har sagt nej, då kan man inte längre sätta sig över dem och därför tycker jag att vi också redan nu skall gå till det. Men jag noterade i alla fall att lantrådet inte är kategoriskt emot ett sådant förfarande.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Lantrådet säger att det kommer att bli svårt för Åland och lagtinget att godkänna det konstitutionella fördraget med de brister som finns. Det skulle vara väldigt viktigt att vi också då skulle diskutera de brister som finns i det konstitutionella fördraget och kanske lanrådet har synpunkter på det. Nog är det ändå så att de brister som vi nu diskuterar inte kommer ur fördraget utan de bristerna finns i relationen mellan landskapet och riket, eftersom man försöker hitta inomstatliga lösningar på den här problematiken. Och så är det så länge Åland inte erkänns på EU-nivå, så länge EU inte erkänner de lagstiftande regionerna utan fortsätter vara ett samarbete mellan nationalstater.

 

Det var intressant med lantrådets framtidsvision med tre scenarier: antingen är vi självstyrda inom EU, utanför EU eller så blir vi självständiga! Vad blir då vår relation i lantrådets framtida självständiga Åland till EU? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Till det sista först. Notera att jag sade att jag arbetar enligt alternativ ett: att vi skall hitta en lösning inom den självstyrelse vi har nu och med det anslutningsavtalet. Det är min grundläggande målsättning och absoluta övertygelse att det skulle vara det bästa för Åland och för självstyrelsen. Men om inte så är fallet måste man också se: vilka är de huvudsakliga alternativen? Och det var dem jag nämnde och försökte förtydliga för lagtinget och för lyssnarna. Jag anser att alternativ två: utanförskap, alternativ tre: självständighet är mycket komplicerade saker som inte heller är någonting som automatiskt blir bättre för Åland, men jag sade att de finns som teoretiska modeller när vi diskuterar de här sakerna.

 

Fru talman! Det är mycket som vtm Viveka Eriksson säger att parlamentsplatsen formellt sett inte har med de konstitutionella fördraget att göra. Talerätten är också en inomstatlig överenskommelse som man kan göra. Subsidiaritetsprincipen är däremot någonting som har att göra med det konstitutionella fördraget och hör ihop med det. Men jag tycker inte att man kan diskutera på det sättet att för att de inte formellt sett hör ihop med det konstitutionella fördraget, talerätten och parlamentsplatsen skall man inte ha dem med i den här diskussionen. Det är tvärtom så att låter vi det bara fortsätta på det sätt som det har rullat på hittills får vi inga förbättringar utan det är nu vi har momentet och tillfället när det konstitutionella fördraget skall behandlas och avgöras, det är då vi måste ställa våra krav och, som jag tycker, faktiskt berättigade krav, det är ingenting som är övermaga vare sig från mig eller Ålands lagting att framföra. Ålands lagting är ett parlament som har gett ifrån sig lika mycket relativt sett lagstiftningsmakt som Finlands riksdag och Sveriges riksdag osv., då måste man också kunna få ersättning för det. Det är en demokratiskt grundläggande rättighet som man måste erkänna om det skall finnas en acceptans för Europeiska unionen också på Åland.

 

Talerätten: Riksdagen införde i sin behandling av senaste självstyrelselag de paragrafer som innebär att Åland måste betala sina egna skadestånd eller böter; då är det också riksdagens förbaskade skyldighet att se till att man också ger oss rätt att försvara oss, någonting annat kan man inte acceptera i en normal västerländsk demokrati.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är viktigt att skilja på begreppen. Lagtinget kommer, om fördraget går vidare och det föreläggs lagtinget, att ha att ta ställning till det konstitutionella fördraget. Det är en process. Det andra lagtinget har att ta ställning till är att godkänna hur landskapsregeringen har lyckats i förhandlingar med regeringen att få igenom de för Åland viktiga frågorna: talerätten och parlamentsplatsen som två exempel. Det är alltså två olika parallella spår egentligen. Det konstitutionella fördraget föreligger såsom man har förhandlat fram det inom EU. Men att sedan Åland har sina problem som vi måste fortsätta att jobba med inomstatligt är ett parallellt spår och det är där som landskapsregeringen har det yttersta ansvaret att se till att vi kan godkänna också de frågorna när vi väl tar ställning till helhetspaketet. När det gäller subsidiaritetsprincipen har den också att göra med att EU inte godkänner lagstiftande regioner som en samarbetspartner. Därför har inte vi fått subsidiaritetskontrollmöjligheten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

För min del ser jag detta som ett helhetspaket som man måste behandla. Vtm Viveka Eriksson försöker separera det konstitutionella fördraget och, som hon kallar, landskapsregeringens förhandlingar med regeringen. Det är en helhet som man måste utnyttja för att kunna få igenom sina berättigade krav från åländsk sida. Om vi teoretiskt säger att landskapsregeringen misslyckas i sina förhandlingar. Inte hjälper det sedan om vi fäller landskapsregeringen eller byter landskapsregeringen, inte får man några flera parlamentsplatser eller talerätter utan det är i samband med godkännandet av konstitutionella fördraget som man måste klargöra för Finlands riksdag och regering att det här är förutsättningarna för att vi skall godkänna. För min del har jag valt att tala klarsrpåk i de här sakerna och det tänker jag fortsätta att göra så länge jag är lantråd därför att jag tycker att det är grundläggande för självstyrelsens långsiktiga överlevnad och den demokratiska grundrättigheten om man skall vara medborgare i den Europeiska unionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

I mångt och mycket vill jag ge centerns stöd för betänkandet och för det som vtm Johan Ehn framförde. Vi har samma åsikter om hela betänkandet och att man ännu kan förbättra vissa saker. Vi har också samma åsikt om att tidtabellen borde vara lite stramare. Vi är ändå inne i mars redan och innan det här är klart har en stor del av året gått, det år för vilket man redogör för prioriteringarna. Men det blir förmodligen bättre och bättre.

 

Den stora frågan i självstyrelsepolitiska nämnden har varit inflytandefrågorna, det är vi alla överens om. Med inflytandefrågorna menar vi naturligtvis Europaparlamentsplatsen, talerätten, subsidiaritetskontrollen. Vi tycker inom centern att det är bra att våra medlemmar – lantrådet och ledamoten Britt Lundberg – har väckt denna fråga ute i världen, har skapat uppmärksamhet åt vår stora demokratibrist eller underskott som faktiskt finns. Det här är vi inom centern mycket stolta över att de har gjort. Uttalandena har lyft våra dagliga problem till omvärlden, det har vi också fått exempel på och har verkligen satt bristen på talerätt i fokus i omvärlden, och det här borde vi utnyttja.

 

Nu talade ltl Danne Sundman om att man skall spela sina kort rätt och kräva folkomröstning nu genast, det är därför han reserverar sig och jag anser också att man bör spela sina kort rätt och därför har självstyrelsepolitiska nämnden gjort de konklusioner som man har gjort, dvs. man vill se utredningar över konsekvenserna innan går vidare. De utredningarna skall, som vi hörde, vara dels ekonomiska, de är kanske de lättaste, vi behöver få de konstitutionella utredningarna, dvs. hur har lagstiftningen förändrats, hur mycket behörighet har vi lämnat ifrån oss efter EU-medlemskapet, hur språksituationen för oss förändrats, hur mycket mer finska har det helt plötsligt krävts när vi blev medlemmar i EU och vi trodde att det skulle bli mera internationellt, så blev det mera finskt. Vi vill också ha konsekvenserna av de kulturella utredningarna: vad betyder det för våra gamla traditioner att vi inte får skjuta fågel mera som vi vill, att vi inte får snusa osv.? Det finns många exempel och de är nämnda många gånger.

 

När utredningen är klar kan vi ta ställning till om vi behöver ha en folkomröstning.

 

Jag vill också intyga att hela centergruppen är helt enig om det vi hörde lantrådet säga nu att om man inte efter utvärderingen – efter de begärda lösningarna av Europaparlamentsplats och talerätt – får igenom våra krav, så är det svårt att godkänna fördraget. Vi kommer att ta ställning till konstitutionella fördraget först när vi har våra krav tillgodosedda, dvs. vi måste ha mera inflytande. Det här är helt beroende av Finlands välvilja, det vet vi alla. Det är det gamla vanliga att Finland glömmer ”oss väl och ingen illa”, dvs. det som är bra för Åland är ingalunda dåligt för Finland utan många gånger tvärtom, men det vill man inte riktigt tro på alla gånger. Det vi nu får vänta på är om Finland verkligen kommer att ratificera fördraget, kommer regeringen att föra det till riksdagen och kommer riksdagen att godkänna det, då måste vi ta ställning till det. Som sagt, vi avvaktar därför att vi har ändå ett par gånger när det gäller Amsterdamfördraget och Maastrichtfördraget trott att man via klämmar kan garantera någonting för Ålands del, men de garantierna är inte tillräckliga, det måste vara mera tydligt innan centern kan omfatta ett kommande fördrag.

 

Betänkandet som sådant omfattar vi och stöder av dessa skäl.

 

Jag vill ändå säga några ord från finansutskottet eftersom finansutskottet är ett av de specialutskott som har lämnat ett utlåtande, där vi i ett enigt utskott konstaterar bl.a. att förstärkningen av EU:s resurser bör göras. Vi har inte sagt exakt hur, utan vi har konstaterat i utskottet flera gånger att antingen kan man förstärka inom landskapsregeringens EU-avdelning, man kan förstärka i Helsingfors eller i Bryssel. I praktiken är det på tre sätt. Vi har hört diskussionerna här, så jag behöver inte upprepa dem. Vi har också tagit upp att landskapsregeringen jobbar för tullkodexen. Så sent som i torsdags hade utskottet samråd med finansavdelningens chef och finansministern om EU:s tullkodexförändringar därför att det finns ett förslag om att man skall förändra och förenkla tullkodexen och hanteringen av ärenden så att det skall bli en papperslös miljö. Där stödde vi landskapsregeringens förslag till utlåtande. Det var i stort sett vad utskottet påpekade, vi hänvisade till utlåtande från ifjol där man diskuterade EU:s säkerhetsbestämmelser för passagerarfärjor.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag har mycket riktigt sagt att man skall spela korten rätt. Man skall absolut inte blanda bort dem, vilket jag tycker att ltl Gun Carlson delvis gjorde. Jag tycker också att det är märkligt att centern inte kan tänka sig att utreda alternativ till EU-medlemskapet. Centern är förutom Obunden Samling och Ålands Framtid kanske det parti som har sympatisörer som är mest kritiska till EU. På vilket sätt skulle kunskapen skada oss om vi skulle skaffa oss den kunskapen hur ett alternativ skulle se ut? Det skulle jag bra gärna vilja ha svar på. När det gäller frågan om folkomröstning tycker jag också att det är märkligt att jag inte fick stöd från centern. Man måste kunna lyfta blicken så pass att man redan nu har strategin klar ifall problemen inte kan lösas. Det är det jag vill göra med mitt initiativ om folkomröstning, vilket sedan har en indirekt effekt att det också stärker vår sak i den processen. Men jag förstår inte varför man skall ha kepsen så nedåtvinklad – vik upp kepsen så att ni ser fram i tiden!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Visserligen är centern kepsmänniskor i mångt och mycket och det finns mycket fina kepsar inom centern, men jag tror nog att vi har dem så riktade att vi ser tillräckligt långt framåt! Nej, det är så att det vi säger i betänkandet och det jag sade här från talarstolen är att vi tycker ändå att det är klokast att man undersöker konsekvenserna och när man har dem svart på vitt så kan man ta ställning. Vi vill avvakta, precis som vi skriver i betänkandet. När man skall spela kort skall man inte bara slå ut dem hastigt och lustigt, man skall också syna dem noggrant, och det är väl det centern mera vill göra i det här fallet.

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Vi har kommit till den, som lantrådet kallade det, sanningens minut att det enda alternativet vi har kvar är en s.k. All-in när det gäller kortspel. Det här är liksom sista tillfället vi får att lösa dessa problem, upplever jag det, sedan är det permanent och vi får lov att leva med det. Därav allvaret i situationen, som jag ser det. Det blir onekligen lite paradoxalt att det är ltl Danne Sundman och oppositionen som skall ge det stöd som jag tycker att landskapsregeringen i det här fallet är värd när man har lyft problemen på internationell nivå. Att man inte får stöd av sina egna tycker jag är lite synd och det försvagar också vår sak; vi borde stå enade bakom en tydlig markering och därför har jag reserverat mig. Förutom det tycker jag att vi skall lyfta blicken och se framåt och ha strategin klar ifall det inte går - när vi nu gör All-in i det här fallet så bör vi veta att vi har rätt kort på hand!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att både betänkandet från självstyrelsepolitiska nämnden och också centerns åsikter som jag har framfört är just ett stöd för landskapsregeringen. Jag kan inte se det på annat sätt. Vi har också sagt att vi tycker att det är väldigt bra gjort att man lyfter den här frågan. Jag har också sagt, och vi är eniga om, att det är viktigt att man utnyttjar det här nu och tar tillvara den fokus man har satt på frågan. Det har blivit så tydligt vad bristen på demokrati egentligen är. Var och en människa för står det i dag. Jag vill också säga att jag håller med om att sanningens minut närmar sig. Vi kan inte den här gången godkänna konstitutionella fördraget bara med någon kläm utan vi måste har starkare garantier, och det är det vi säger. Om vi har lite olika åsikter om hur man skall komma dit, så det är en annan sak, men vi är eniga i centern om att vi inte kommer att godkänna det konstitutionella fördraget om vi inte har tillräckliga garantier, och vi har lärt oss sedan Amsterdamfördraget att det inte räcker med en kläm där vi säger någonting; någon annan måste ha sagt någonting också, dvs. Finland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det är så att vi också, precis som ltl Gun Carlson och centern, står bakom betänkandet och bakom det som vice ordföranden Ehn i självstyrelsepolitiska nämnden presenterade. Det kan förstås finnas nyanser hur starkt eller mindre starkt vi stöder landskapsregeringens politik, men det som står i betänkandet står vi bakom. Därför tänker jag inte gå in i några detaljer i betänkandet utan jag tänkte koncentrera mig på det som blev en ny fråga under självstyrelsepolitiska nämndens behandling av EU-meddelandet, nämligen majoritetens diskussioner om att man skulle göra en lagmotion till riksdagen och att man har ändrat inriktning på lagmotionen, att den har fått en breddning.

 

Nämnden har inte några synpunkter på frågan om lagmotionen. Vi noterar att den till en början var avsedd att endast beröra parlamentsplatsen, men enligt vad nämnden har fått erfara skall motionen enligt nuvarande planer även beröra landskapets talerätt och lagtingets deltagande i subsidiaritetskontrollen.

 

Jag tycker att det är synd att landskapsregeringspartierna gör på det här sättet. I sådana här stora frågor är det så otroligt viktigt att vi har en bred enighet här hemma innan vi går vidare. Det finns en enighet om substansen i dessa frågor. Vi tycker alla att de här frågorna är viktiga att föra fram, men det är tillvägagångssättet som vi ställer oss frågande till. Det är så att lagtingsgrupperna har under en ganska lång tid diskuterat och också enats kring att man skall göra ett laginitiativ till riksdagen om parlamentsplatsen. Då vore det väldigt viktigt att landskapsregeringen och lantrådet fångade upp den här enigheten och tog tillvara den samt utnyttjade den möjligheten. När nu majoriteten har gått in för att bredda initiativet till att också omfatta talerätt i EG-domstolen och subsidiaritetskontrollen utan att ha förankrat förfaringssättet hos oppositionen så blir det förstås motreaktioner. Har man en inriktning, en bred enighet och plötsligt några bestämmer sig för en helt ny inriktning, så är det klart att man funderar och ställer sig frågande: Varför gör man på det här sättet? Det har alltså inte funnit några förhandlingar, inte några förslag när man initierade detta. Det här tillvägagångssättet kritiserar vi, vi tycker att det är fel.

 

Nu förs diskussioner, nu finns alltså ett förslag och vi i oppositionen har att tacka och ta emot: acceptera eller ha en annan åsikt.

 

För att förstå frågorna kring talerätt och subsidiaritetskontrollen behöver man kanske titta lite på bakgrunden också: hur har situationen uppstått att vi nu har utkristalliserat de frågor som är viktiga för landskapet. Frågorna har funnits med hela tiden i beredningen, men nu har det på något sätt spetsats till och då måste vi gå tillbaka till den tid när hela det här arbetet med det konstitutionella fördraget sattes igång, när konventet arbetade. Då gjorde landskapet väldigt mycket i självstyrelsepolitiska nämnden, det var ett ingående arbete som har legat till grund för förhandlingarna om det konstitutionella fördraget. Då uppgjordes landskapets positioner och vår utgångspunkt var att på EU-nivå skulle man kämpa för att de lagstiftande regionerna skulle erkännas, att vi alltså skulle bli en förhandlingspart i EU-sammanhang. Vår plan B var då: om inte det här skulle bli ett gångbart spår i EU, så föreslog vi att Åland och Finland, som är så unikt, skulle ha speciella undantag inom EU, alltså att Åland skulle erkännas. Vi fick inte gehör för detta på EU-nivå. Vi talade då om talerätten, vi talade om direkta kontakter till kommissionen, vi talade om vår särskilda ställning när det gäller demilitariseringen, men det vi fick gehör för som är väldigt viktigt att notera är att Ålandsprotokollet är tryggat, det höll på att gå snett ett tag med preamblen, men det är tryggat och det är vi alla väldigt positiva till.

 

Men det konstitutionella fördraget kom i den form som det kom, länderna framförhandlade fördraget och då återstod för Ålands del att se till att vi skulle lösa de här frågorna inom landet, genom inomstatliga lösningar. Våra frågor kvarstod: Vad kunde den säkerhetspolitiska utvecklingen i EU få för konsekvenser för demilitariseringen? Vi ville därför ha in i självstyrelselagen att landskapets inflytande över internationella fördrag skulle stärkas, att vi skulle höras, vara delaktiga. Vi påtalade från självstyrelsepolitiska nämndens sida att landskapsregeringen måste se till att vi får ett policydokument som ser till att demilitariseringen och neutraliseringen förblir vid status quo. Vi underströk vikten av kontakter direkt till EU-kommissionen. Vi talade om delaktighet i kommande konvent, om EU i framtiden kommer att ha motsvarande konvent som nu när man tog fram det konstitutionella fördraget; då borde också Åland ha en plats eller möjlighet att delta i det arbetet. Alla dessa saker var också viktiga.

 

Det som tillkom senare, som nu lyfts fram som en väldigt viktig fråga var subsidiaritetskontrollen; den infördes under konventets arbete och arbetet med konstitutionella fördraget. Subsidiaritetskontrollen innebär att nationella parlament har möjlighet att reagera på att kommissionen inte uppfyller subsidiaritetsprincipen. Då måste man samarbeta med andra nationella parlament, om jag kommer ihåg rätt är det 30 procent av parlamenten som måste reagera för att man skall få stopp på kommissionen. Eftersom vi inte är en samarbetspartner i EU fick vi inte någon röst i detta; Finland fick två röster. Åland har av formella skäl hävdat att vi borde ha den ena rösten, vilket jag tycker att vi skall fortsätta att hävda; även om jag inte är så säker på att subsidiaritetskontrollen reellt och i sak kommer att ha så stor betydelse för Åland tycker jag ändå att av formella skäl och för att hävda att det finns två nationella parlament i landet bör vi se till att vi också är delaktiga i detta arbete.

 

Alla dessa frågor som jag nu har räknat upp är jätteviktiga, det är viktigt med direktkontakt till kommissionen. Det är viktigt att fortsättningsvis bevaka Ålands status som demilitariserat/neutraliserat område i ett EU där man har mera säkerhetspolitiska samarbeten. Dessa frågor måste också landskapsregeringen bevaka väldigt hårt.

 

Jag tycker också att det är landskapsregeringens sak att jobba vidare med talerätten. Vi har ställt oss lite frågande till att lagmotionen får flera olika inriktningar. Nu skall sägas att vi har fått ett utkast och vi skall diskutera det vidare med lantrådet, vi har inte till hundra procent tagit ställning till hur vi ställer oss, men hittills har jag ställt mig mycket kritisk till att man skulle öppna självstyrelselagen på det här sättet, alltså att lagtinget går in i självstyrelselagen, gör förslag till ändringar i självstyrelselagen och skickar det till riksdagen!  Genom självstyrelsens historia har det utarbetats ett system för hur man går tillväga när man gör ändringar i självstyrelselagen. Landskapsregeringen och landets regering har på jämbördig bas förhandlat och diskuterat samt kommit överens om vilka förändringar man skall göra. Jag upplever att förfaringssättet att öppna självstyrelselagen, skicka den till riksdagen som att lagtinget egentligen ställer sig lite under riksdagen, och det vill inte jag medverka till.

 

Det är dessutom så att landskapsregeringens ursprungliga tanke här att föra in alla tre momenten i lagmotionen, också subsidiaritetskontrollen, skulle ha inneburit att man skulle gå in i tre olika lagstiftningar i en lagmotion, dels självstyrelselagen, dels när det gäller parlamentsplatsen valkretsindelningen i Finland, som är en rikslag och dels också riksdagens egen arbetsordning eller riksdagsordningen som gäller subsidiaritetskontrollen.

 

Nej, jag tycker att det skulle vara viktigt att vi går vidare med det som lagtinget har varit enigt om, vi gör en lagmotion om parlamentsplatsen. Det tar fasta på valkretsindelningen i Finland. Det är en rikslag, den underställer vi riksdagen efter att ett förhoppningsvis enigt lagting har kommit överens om att det är den väg vi skall gå.

 

Så några korta kommentarer om implementeringen och diarieföringen. Jag förde ett resonemang under remissen, eftersom det oroar oss liberaler att det har blivit alltmer vanligt att Åland är försenade med sin implementering, vi har dragit på oss en massa anmärkningar, vi har t.o.m. dragit på oss att det har gått vidare till EG-domstolen. Jag lyfte då fram en tanke att man kunde ha någon form av praktiskt samarbete med riksdagen, t.ex. ett utökat tillfälligt blankettförfarande. I självstyrelsepolitiska nämnden har jag inte drivit den frågan för målet med vårt påpekande var att peka på att här föreligger ett problem, och det har också nämnden sagt. Man säger alltså att man måste konkretisera från landskapsregeringens sida hur man tänker jobba med den här frågan. Vtm Johan Ehn sade att det finns ett visst problem med detta, men jag tycker faktiskt att det är ett stort problem att Åland inte riktigt hinner med. Vi måste försöka hitta sätt att klara upp det här. Jag vet givetvis att det är en resursfråga, men jag kan också tänka mig att det är en organisatorisk fråga hur man organiserar arbetet och hur man samarbetar mellan lagberedningen och EU-enheten. I samband med diskussion om förvaltningsreformen föreslog liberalerna att det skulle finnas en rättsenhet, där man just skulle binda ihop de olika funktionerna. Det kanske skulle vara ett sätt att gå vidare.

 

När det gäller  konsekvensutredningen tycker vi att det är mycket bra att landskapsregeringen tänker komma med den och göra en sådan. Det är otroligt viktigt att vi får svart på vitt: vad är bra, vad är dåligt. Nog upplever vi ändå att det finns positiva saker. Men i den allmänna debatten och när vi lyssnar på medborgarna är det mycket nattsvart och mycket negativt kring EU. Dessvärre är vi, som är politiskt aktiva, väldigt snara att nappa på missnöjesyttringarna och bejaka dem. Jag tycker att det är vår roll också att förklara och försöka tillrättlägga när diskussionen kanske blir överdriven och därför tycker jag att det är bra när självstyrelsepolitiska nämnden poängterar att landskapsregeringen borde gå vidare med dialogen med medborgarna, alltså plan D, där man också för ut information och diskussion till medborgarna.

 

Avslutningsvis tycker jag också att det kanske vore bra att landskapsregeringen skulle komma med ett meddelande om det konstitutionella fördraget, och det kanske man har för avsikt att göra därför att det är det som har diskuterats i riksdagen. Nog skulle det vara bra att vi också skulle diskutera innehållet i fördraget. Det vi diskuterar mest nu är egentligen andra frågor, behovet av inomstatliga lösningar som hängs upp på fördraget därför att de är viktiga för Åland men som inte egentligen innehållsmässigt hör hemma i fördraget.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson talade om att det nu har blivit en ny inriktning i frågan genom att lagmotionen inte enbart omfattar Europaparlamentsplatsen, dvs. den kommande lagmotionen som ännu inte ligger på vårt bord och som inte skall diskuteras ännu! När vi diskuterade den frågan i självstyrelsepolitiska nämnden fick vi bara nämna att vi har erfarit att det kommer en sådan; det skulle inte diskuteras i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Men varför går det att diskutera det nu då i debatten om betänkandet när vi inte kunde diskutera det i betänkandet! Det kommer att bli intressant när det blir dags att diskutera det så småningom när vi får lagmotionen och se huruvida innehållet i den kommande motionen är mera oviktigt än procedurfrågorna, det kommer vi väl att få se.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Rätta mig om jag har fel, ltl Gun Carlson! Det jag motsatte mig i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande var att nämnden skulle ta ett ställningstagande, för skulle nämnden ha uttryckt att man tycker att det här positivt skulle jag ha haft en reservation, inte diskussionen. Vi förde en ingående diskussion om det här i nämnden, eller hur?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! Vi diskuterade ja, men det skulle inte skrivas någonting om det. Därför är det intressant att det nu tycks passa bättre att diskutera det!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag har noterat att just den här passusen var väldigt intressant i det offentliga, i massmedia. Man har lyft upp den här frågan som en sak som nämnden har tagit upp. Det står i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande att landskapsregeringen avser att komma med en utvidgad lagmotion, det står vad det skall innehålla. Men däremot motsatte jag mig att nämnden skulle ha en åsikt i frågan, och det är en viss skillnad; att vi diskuterar frågan där, att vi diskuterar här är helt naturligt eftersom ändå lagmotionen omnämns i betänkandet.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det blir en litet omvänd diskussion på det sättet att vi diskuterar ett förslag till lagmotion som ännu är under beredning i landskapsregeringen och också under diskussion med alla sju lagtingsgrupper egentligen. Men vtm Viveka Eriksson nämnde att det har funnits en enighet i lagtinget om en lagmotion som skulle föra fram behovet och kravet på att Åland skulle få en parlamentsplats. Det är mycket riktigt, så har det varit och vi från landskapsregeringens sida beredde också ett sådant ärende så att en sådan motion har funnits färdig. Men samtidigt är det så, herr talman, att den senaste händelseutvecklingen med det konstitutionella fördraget, med de domstolsärenden vi har haft och andra diskussioner som har förts har visat, framför allt när det gäller talerätten, vilken brist vi de facto har och det har också öppnat ögonen på politikerna i republiken Finland, i riksdagen och regeringen och jag tror också utanför Åland.

 

Jag har själv, herr talman, blivit övertygad om att tydlighet är det som vi verkligen behöver i de här frågorna för att kunna ha någon form av framgång. Och tydligast är vi att visa att Åland är en autonomi som inom vissa områden har samma rättigheter och skyldigheter som en självständig stat genom att lyfta fram de här tre sakerna: parlamentsplatsen, talerätten och övervakningen av subsidiaritetsprincipen. Då förstår man att Åland är inte bara något lite mera utvecklat län eller landskap någonstans utan det här är faktiskt den autonomi som har den starkaste konstitutionella ställningen i hela Europa och då måste vi försöka utnyttja den situationen. Lyfter vi bara fram parlamentsplatsen så kanske vi blir jämförda med vissa andra regioner som har liknande situationer men inte heller fullt ut, lyfter vi bara fram talerätten så blir vi jämförda med andra och i fråga om subsidiaritetsprincipen ytterligare med någon annan region. Men genom att lyfta fram helheten: parlamentsplatsen, talerätten, och subsidiaritetsprincipen samt framför allt bristen, frånvaron av de här sakerna, trots att vi har en legitim och demokratisk rätt att ha de här sakerna, det är det som vi måste göra nu och det är därför som jag har kommit fram till att det är bäst att föra ihop det här med parlamentsplatsen och talerätten till ett ärende i samma motion och sedan också nämna om subsidiaritetsprincipen. Vi måste vara medvetna om att subsidiaritetsprincipen kan inte s.a.s. formellt anhängiggöras ändå förrän och om det konstitutionella fördraget träder i kraft eftersom det är beroende av dess vara eller icke vara.

 

För min del, herr talman, är detta helt och hållet med omtanke om självstyrelsen, framför allt den tydlighet som jag tycker att vi behöver visa i de här frågorna från åländsk sida.

 

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson tog upp frågan om att öppna självstyrelselagen och att vi inte har gjort på det här sättet förut. Jag tror att det är bra att komma ihåg att det fanns en arbetsgrupp som tillsattes av justitieministeriet med representanter för regeringen och representanter för landskapet Åland som behandlade just de här frågorna. Tyvärr blev det ingen enighet; rikets representanter gick inte med på de åländska kraven utan det blev en åländsk reservation, så att på ett sätt har de här ärendena behandlats i en gemensam grupp mellan staten och landskapet och eftersom man inte nådde ända fram där är det nu vår sak att ta nästa steg för att uppnå resultat.

 

Ytterligare, herr talman, kan man nämna som exempel den senaste självstyrelselagen och de s.k. skadeståndsparagraferna som kom in där. Det var inte regeringens förslag, det var inte landskapets förslag, utan det var grundlagsutskottet i Finlands riksdag som förde in de paragraferna, så nog har man hittat på egna lösningar där också som har varit politiskt anpassade.

 

Herr talman!

Jag tror att det är med tydlighet från åländsk sida, tydlighet i debatten, som vi kommer att kunna ha framgång i de här sakerna för att visa och för att vara pedagogiska helt enkelt, för att få folk att förstå på Åland och i Finlands riksdag och regering och också kanske på det sättet få en opinion på vår sida som ger ett stöd att vi kan få igenom det här. Det tror jag är det bästa sättet att lyckas.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

För att det inte skall finnas någon oklarhet vill jag poängtera att för liberalerna är det väldigt viktigt med talerätten. Därför har vi också på olika sätt, i olika sammanhang, pratat för det och jobbat för det. När det gäller gruppen som lantrådet hänvisar till var det en tjänstemannagrupp som jobbade för snart ett år sedan och hade ett färdigt betänkande. Tanken var att efter det skulle den politiska processen vidta. Det betyder att lantrådet nu har haft snart ett år på sig att förhandla, diskutera, ta upp på aftonskolor, ta upp i alla olika sammanhang hur oresonligt viktigt det är med frågorna om talerätten, parlamentsplatsen och subsidiaritetskontrollen. Lantrådet har haft alla möjligheter att under den här tiden vara tydlig mot sina politiska kolleger i regeringen. Det är alltså fortsättningsvis så att när man skall göra ändringar i självstyrelselagen så borde man gå via landskapsregeringen här i förhandlingar och diskussioner med regeringen och sedan förelägga respektive parlament ett förslag.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Lantrådet har varit tydlig i sina diskussioner med regeringen, med ministerierna och senast också med statsministern och med grundlagsutskottet. Det här är nu ett politiskt arbete som vi gör och det här är nu ett sätt som vi tror att kan vara framgångsrikt för Åland att visa att vi också har en egen politisk kraft och en egen politisk vilja här på Åland, vi har ett eget åländskt parlament som tänker stå upp för sin status den här gången.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag uppfattar det lite som att man inte riktigt har lyckats från lantrådets och landskapsregeringens sida eftersom man inte har fått gehör för det här med talerätten. För talerätten finns det en väldigt god argumentation varför man skulle kunna få det. Det har också kommit vissa signaler, som jag förstår, när lantrådet var till riksdagen att det finns en öppenhet från det politiska etablissemanget i Helsingfors. Spinn vidare på den linjen, jobba tillsammans med statsministern, försök påverka regeringen! Det är att ge upp att det är lagtinget som skall komma och göra lagmotioner. När det gäller parlamentsplatsen kan det vara logiskt för den frågan har vi jobbat med i tio-elva år och där är det också logiskt att det är partierna i riksdagen som skall ta sig an frågan eftersom det är partierna som kommer att måsta ge ifrån sig någonting.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är precis som vtm Viveka Eriksson säger att när det gäller talerätten har vi gjort ett gott grundarbete där och i dag upplever jag själv att det blåser positivare vindar än någonsin tidigare i Helsingfors och det finns en större förståelse för att där måste man göra en förändring som blir till det bättre för Åland. Skulle jag vara egoist då och bara tänka på att jag är lantråd och jag representerar landskapsregeringen så skulle jag naturligtvis med nöje ta till mig den biten och fortsätta att förhandla om den och sedan lägga parlamentsplatsen på Ålands lagting och säga att det här får ni sköta, för det är en lagtingsfråga och kanske se att lagtinget misslyckas och landskapsregeringen lyckas, så skulle jag slå mig för bröstet! Men så fungerar inte jag som politiker utan jag är en självstyrelsepolitiker som ser till helheten och jag har blivit övertygad om, herr talman, att det bästa möjliga paket vi kan göra nu är att sätta ihop parlamentsplatsen och talerätten, för då visar vi så tydligt för Finlands regering och Finlands riksdag och för det övriga EU att här finns det ett underskott som Finland de facto är skyldigt att rätta till. Det ger oss kraft att kunna lyckas tillsammans, så jag tycker att vi borde lämna det här med lagting och regering osv. och försöka skuldbelägga eller säga att det är dens ansvar. Herr talman och vtm Viveka Eriksson! Vi har ett gemensamt ansvar för att utveckla självstyrelsen och försvara dess värden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Herr talman!

Mycket har sagts i debatten redan från ledamöterna självstyrelsepolitiska nämnden och vi socialdemokrater står bakom självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

 

När vi har diskuterat meddelandet i självstyrelsepolitiska nämnden har vi diskuterat mycket hur vi skall kunna vara med och påverka frågorna redan i initialskedet. Där har vi då tittat på att grön- och vitböckerna, som är samrådsdokument som kommer från EU, att i det skedet redan skall vi börja vara med och påverka. Sådana frågor som vi kanske på ett vetenskapligt sätt borde bereda och utreda till vår förmån är frågor som är hjärteangelägenheter för oss. Här skulle vi redan vara med redan på första tåget, att t.ex. komma fram med vetenskapliga utredningar; det är en viktig sak att komma med fakta i de här frågorna.

 

Lagstiftningsåtgärder och kommande lagstiftningar omnämns ofta i samrådsdokumenten.

 

När det gäller diskussionen om en lagmotion som innehåller tre dela, en Europaparlamentsplats, en subsidiaritetskontroll och en egen talerätt inför EG-domstolen, så anser vi att det ur strategisk synpunkt nu är rätt tid att komma med en sådan här lagmotion och lyfta fram de här frågorna i riket. Det hindrar naturligtvis att vi ändå på ett långsiktigt sätt måste nationellt arbeta med de här frågorna – det ena utesluter inte det andra. Men vi har en lite gyllene situation just nu när vi tror oss veta att Finlands riksdag kommer att jobba för att EU-grundfördraget skall ratificeras och att vi då i samband med detta kan få de här frågorna mer markerade. Vi som lagting skall ändå besluta om vi accepterar grundfördraget eller inte. Vad det för med sig för juridiska konsekvenser om vi inte skulle godkänna det nya EU-fördraget vet vi inte, men troligtvis skulle det inte gälla de områden där Åland har egen lagstiftningsbehörighet.

 

Vi har också diskuterat hur vi på nationell nivå skall kunna vara med i initialskedet och påverka lagstiftningsutvecklingen inom EU och där har vi talat om att man t.ex. skulle inrätta en statssekreterare med Ålands ansvar vid statsministerns EU-enhet eller att vi skulle ha någon vid Finlands kommissionärskabinett. Det här skulle vi då vilja att landskapet undersöker och arbetar för. Det är nämligen så att man måste vara vid källan för alla olika idéer och lagstiftningen som kommer, för sedan är det för sent att påverka när det redan är beslutat. Ur den utgångspunkten är det en viktig fråga.

 

När det gäller tjänstedirektivet har Europaparlamentet förkastat det tidigare förslaget och bett att EU-kommissionen skall komma med ett nytt förslag, och det gläder oss socialdemokrat. Det är ett direktiv som har varit väldigt omdiskuterat och omdebatterat inom EU under en lång tid. Där handlar det mycket om ursprungslandsprincipen som är en viktig stötesten eller faktor i debatten.

 

När det gäller överträdelseförfaranden, att vi inte hinner med i vår egen lagstiftning, så anser jag åtminstone att det är något som vi måste titta på och se hur vi kan åtgärda för att vi skall få en snabbare implementering av EU-lagstiftning. Det här borde landskapsregeringen titta på.

 

När det gäller självstyrelsepolitiska nämnden har jag också erfarit att landskapsregeringen skall genomföra en utredning av de konstitutionella, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av EU-medlemskapet på Åland. Det tycker jag är bra. På vilket sätt har EU förändrat vardagen för den åländska medborgaren? Det är en viktig fråga. Har det verkligen förändrat den åländska EU-medborgarens dagliga verklighet på ett radikalt sätt?

 

EU klarar sig säkert utan oss, men jag tror inte att Åland klarar sig speciellt länge utan EU, så ur den utgångspunkten kan jag inte stödja ltl Danne Sundmans reservation i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande om att vi skall göra en utredning om EU-utträde. Den kan jag inte stöda. Jag tror att ltl Danne Sundman snarare har ”rejsat” iväg i den här frågan och så snabbt och utan att tänka att han har hamnat ut på åkern. Nu tror jag att det är ganska svårt att ta sig tillbaka på EU-vägen igen – det verkar som att fortsättningen kommer att ske med häst och vagn i stället! Jag tror inte att vi skall överila oss i de här frågorna utan vi skall ta det sakligt och balanserat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag konstaterar att EU-frågorna engagerar inte; jag tänkte säga att det är bara en minister, men nu är det två ministrar och sju lagtingsledamöter närvarande!

Förra gången när meddelandet debatterades i januari, alltså remissen till självstyrelsepolitiska nämnden, hade EU-minister Britt Lundberg och jag ett meningsutbyte om inflytandefrågorna och ett eventuellt utanförskap. Jag framhöll redan då att det är viktigt att man skulle få svar på hur ett utanförskap skulle se ut och jag nämnde också att den som tror att alla problem bara så där per automatik skulle försvinna förstås har fel, det är naturligtvis inte på det sättet. Men det är viktigt att man också skulle syna det här kortet.

 

När man utreder ett utanförskap innebär det inte heller att man på något sätt absolut är emot EU, utan det handlar igen om att skaffa kunskap före vi behöver kunskapen, för det har ofta varit så inom EU-processen att vi har blivit i tidsnöd, vi har inte haft svar på alla frågor, det har inte funnits så många andra alternativ än att acceptera det som föreläggs oss. Jag sade i januari att det här är ett av de absolut viktigaste utredningarna, förutom skatteövertagandet, som regeringen kan sätta igång. Jag fick inga löften då, men jag fick uppfattningen att det kanske väckte vissa tankar hos EU-ministern. Och det gjorde det och det är jag glad för, hon tog det till sig så till den milda grad att hon for ner till EU och hotade med utanförskap om vi inte får inflytanderätten och talerätten på plats! Det tycker jag i och för sig är bra.

 

Lantrådet har också tagit upp det konstitutionella fördraget och pekat på att det är någonting som man inte kan acceptera om vi inte får de här frågorna lösta. Det är viktigt att det inte blir tomma hot. Jag tror att man kan fara ner till Bryssel och framföra det här kanske en, på sin höjd två gånger, men sedan går det inte mera utan det gäller att få reda på vad det innebär.

 

Jag tyckte att lantrådet i dag hade ett bra anförande, han sade att sanningens minut börjar närma sig och jag fick den uppfattningen att alltfler börjar inse stundens allvar. Vi kan inte låta det fortsätta så här, det kan inte bara rulla på, sade lantrådet. Han pekade på tre olika alternativ: att vi är som vi är i dag EU-medlemmar, att vi är utanför eller att vi är självständiga, och jag vill också ge en eloge för att man kan diskutera dessa tre alternativ sida vid sida. Jag har också en viss respekt för att lantrådet Nordlund sade att han vill jobba vidare med alternativ ett tillsvidare, så vi får väl vänta och se!

 

Men, igen, det är viktigt att få reda på: vad betyder ett utanförskap? Det har vi motionerat om flera gånger och vi har också väckt frågan om att utreda konsekvenserna så här långt av EU-medlemskapet, och det noterar vi nu med tillfredsställelse. Det noteras också i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande att det är någonting som är på gång. Men givetvis borde man också titta på utanförskapet parallellt med det.

 

När det gäller det konstitutionella fördraget uppfattar jag att lantrådet Roger Nordlund var ovanligt tydlig i dag när han sade att skulle det konstitutionella fördraget hamna på lagtingets bord i dag skulle han rekommendera ett nej, om vi inte har inflytandefrågorna lösta. Nu har jag en nackdel när jag jobbar som politiker – jag har ett väldigt gott minne. Och jag kommer ihåg att lantrådet Roger Nordlund var precis lika tydlig när det gällde självstyrelselagens bötesförfarande i valrörelsen, absolut inte, det kunde inte omfattas! – tre månader senare var det någonting helt annat som gällde.

Oavsett det, när det gäller det konstitutionella fördraget så även där borde man i god tid ha reda på: vad betyder ett nej? Det är, som ltl Henrik Lagerberg var inne på, att inte vet vi konsekvenserna av det. Sedan är det en annan fråga att kanske ltl Henrik Lagerberg inte vill veta konsekvenserna, men det är ändå viktigt att vi får reda på: hur blir vår sits då, vad har vi för koppling till EU? Jag tycker att det är märkligt att Ålands Framtid alltid får väcka de här frågorna för att få till stånd utredningar; i normala fall borde det vara en regerings skyldighet att ta fram svar på frågorna: vad blir effekterna av de olika alternativ som diskuteras?

 

Motionen om en Europaparlamentsplats nämns i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Det är klart att det känns bra att notera efter att två och ett halvt års arbete att det åtminstone finns ett par ord till pappers! Det nämns i betänkandet att tidigare har man diskuterat om att det endast skulle beröra parlamentsplatsen. Nu kopplar man på talerätten och det har varit också diskussion om att subsidiaritetskontrollen skulle ha varit med. Men i och med att det har blivit klarlagt att det är någonting som inte kan föras in i det här sammanhanget förrän vi har det konstitutionella fördraget omfattat uppfattar jag det förslag som landskapsregeringen nu tänker förelägga lagtinget på det sättet att man har talerätten och Europaparlamentsplatsen med. De olika lagar som berörs gör att det blir en ganska omfattande framstöt, det blir en komplicerad fråga, som jag på fullt allvar tror att det finns två alternativ till vad som kan ske när förslaget kommer på riksdagens bord: för det första att frågan begravs för lång, lång tid framöver i och med att framstöten är så pass komplicerad. Det hade varit betydligt bättre om man hade haft enbart Europaparlamentsplatsen klart och tydligt, haft ett enigt lagting som hade stått bakom det.

 

Det har pratats ibland om att det är viktigt att få upp de här frågorna på bordet under den tid som Finland är ordförandeland. Så kan det vara, och det skulle vara taktiskt, men då tror jag också att det är taktiskt att man är så tydlig som möjligt. När det gäller talerätten inser man t.o.m. i Helsingfors hur oerhört orimlig den situation är som vi har i dag, dvs. att vi inte kan föra vår egen talan. Det finns enligt min uppfattning, och jag har noterat också att det från regeringens sida har sagt att det finns ganska goda möjligheter att få en lösning till stånd där. Då är vi framme vid alternativ två med den framställningsmodell som landskapsregeringen skissar på, att man från Helsingfors sida kan säga: ”men ni har ju fått någonting, ni fick ju talerätten löst”! Då står vi igen på ruta noll när det gäller Europaparlamentsplatsen.

 

Värderade, lantråd, det var roligt att ni kommer! Det finns möjlighet att få ett enigt lagting bakom den här framställningen, det tror jag är det absolut viktigaste, inte hur mycket man finlirar med texten, utan att man lyckas få ihop en enighet och det är någonting som vi gemensamt borde jobba vidare på för att få till stånd, men där ligger det tyngsta ansvaret de facto på lantrådet.

 

Till sist, herr talman, för mitt vidkommande så vill jag lyfta på hatten för den reservation som ltl Danne Sundman har skrivit. Jag tycker att det är mycket bra att man gör dessa kompletteringar, dvs. för det första att vi klart och tydligt säger det som också lantrådet Roger Nordlund har sagt här och i flera andra sammanhang att om inte parlamentsplatsen, talerätten och subsidiaritetskontrollen fått sin lösning förrän lagtinget kan ta ställning till det nya konstitutionella fördraget är risken stor att inte fördraget omfattas. Också den utredning som vi från Ålands Framtid har efterlyst och som ltl Danne Sundman tar upp i sin reservation, dvs. att samtidigt som man utreder konsekvenserna av EU-medlemskapet så här långt utreder man också vad ett utanförskap skulle innebära. Är vi tydliga är det så att problemen börjar vi nog få ganska klara för oss, men det är det vanliga: hur skall vi lösa problemen? Jag tror att vi kan hamna i en sådan sits att man förr eller senare får ta ställning till om Åland som självstyrt område skall kunna fortsätta inom EU och då gäller det att ha de frågorna noga klarlagda.

 

När det gäller ltl Danne Sundmans reservation stöder jag den till 99 procent. Det är detta med folkomröstning som jag fortfarande är lite tveksam till. Nyttan med en folkomröstning skulle vara att samtliga åländska partier skulle vara tvungna, vilket jag tror är bra, att sätta sig in i de här frågorna för att man å sin sida skall kunna presentera för ålänningarna: vad betyder ett ja, vilka konsekvenser får det, vad betyder ett nej, vilka konsekvenser får det? Det tror jag skulle vara bra och jag tror också det skulle bidra till ett betydligt större intresse för EU-debatten än vad vi har i dag. Jag har ändå en viss förståelse för de invändningar som lantrådet Roger Nordlund hade, att de här frågorna, speciellt en folkomröstning om det konstitutionella fördraget, lätt kan gå snett. Frågorna är komplicerade och det kan mycket lätt bli så att man röstar om någonting helt annat än det som frågan gäller. Jag tycker ändå att tanken är intressant och jag tycker att reservationen är mycket bra. Jag hoppas att den så småningom läggs fram som ett förslag!

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson får det att låta när han säger att vi har haft en remissdebattdiskussion och att jag på grund av den sedan skulle ha åkt iväg till Bryssel för att hota att Åland skall träda ut ur EU! Vad jag däremot har haft är en och en halvtimmes diskussion med det svenska kabinettet som i första hand ansvarar för demokratifrågorna och där vice ordföranden/kommissionären Margot Wallström var med på en del av mötet. Där hann jag lyfta väldigt många viktiga frågor och framför allt klargjordes det demokratiunderskott som råder i dag, och jag var väldigt tydlig med att förklara hur situationen ser ut, vår situation i EU, olika autonomiers olika status, olika autonomiers situation inom sina egna nationer osv. När det gäller det frågan om utträde var den initierad av en medlem i kabinettet som frågade om det finns någon rörelse på Åland som vill att man skall göra som Grönland. Jag svarade då att jag upplever att det finns ett ökat missnöje, men jag har inte framfört någon officiell ståndpunkt i den här frågan och framför allt har jag inte hotat, utan det är mera en tolkning som media har gjort. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att kopplingen mellan det replikskifte vi hade i januari och effekterna var för rak, men kanske vi lyckades så ett litet frö i varje fall, och det är jag glad för. Om jag var otydlig vill jag upprepa, att jag är definitivt inte kritisk till att minister Lundberg talar klarspråk där man behöver tala klarspråk. Jag tycker att det är mycket bra gjort. Jag tycker att det är viktigt att man också följer upp detta klarspråk, som både EU-ministern och lantrådet har talat, och så uppfattar jag också ltl Danne Sundmans reservation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag beklagar att jag inte kunde lyssna till hela ltl Anders Erikssons anförande, men om jag har förstått det rätt var ltl Anders Eriksson bekymrad över att vi nu inte går fram bara med den motionen om parlamentsplatsen utan vi utvidgar det till att gälla också talerätten och subsidiaritetsprincipen. Så ligger förslaget. Jag kan bara hänvisa till min tidigare argumentation kring varför vi har gjort förslaget till förändring. Samtidigt vill jag också understryka att det här är fortfarande ute på diskussion med grupperna och vi kommer att träffas för att diskutera. Jag hoppas fortfarande att vi skall uppnå, om inte total enighet, så i varje fall största möjliga enighet här i lagtinget kring de här frågeställningarna för jag tror ändå innerst inne att de ligger alla ledamöter här väldigt varmt om hjärtat och jag hoppas att vi kan lägga bort prestigefrågor och i stället se: vad är bäst för självstyrelsen, hur kan vi säkra självstyrelsens status på lång sikt och vad kan ge oss största möjliga förhandlingskraft? Jag har personligen kommit fram till att ett paket innehållande parlamentsplatsen, talerätten i kombination med skrivningar om subsidiaritetsprincipen ger en tydlighet som vi aldrig tidigare har kunnat uppnå i något sammanhang.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att både lantrådet Roger Nordlund och jag är precis lika bekymrade över den här frågan att vi måste få någonting att hända. Jag tror inte heller att vi kan lösa den här frågan i plenum. Jag är kritisk till att man har krånglat till förslaget på det sätt jag pekade på, och jag pekade på de två alternativ som jag tror att kommer att inträffa i riksdagen. Men vi har definitivt från vår sida ingen prestige i det här och jag tror att frågan lever fortfarande, vi skall diskutera den, men jag hoppas då att man också från regeringspartierna, för en gång skull, lägger bort sin låsning och kan lyssna på de argument som oppositionspartierna för fram med målsättningen att vi igen kan få ihop ett enigt lagting. Nu har vi inget lagting - det hade lantrådet Roger Nordlund i sin hand så sent som i januari.

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Vi får återkomma till den här frågan efter att vi fört diskussionerna med lagtingsgrupperna och hoppeligen skall vi under nästa vecka kunna fortsätta den här debatten och diskussionen. Min målsättning är att vi då skall kunna föra den utgående från hur vi skall kunna vara så starka som möjligt tillsammans.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Herr talman!

Det har varit en mycket intressant debatt som har försiggått här under större delen av eftermiddagen. En reflektion som jag gjorde är att det kanske inte ändå är det allra viktigaste vilken tidpunkt meddelandet kommer, för jag upplever att Ålands lagting i dag är väldigt engagerat generellt i EU-frågor, att det inte bara handlar om kommissionens arbetsprogram som man har fokus på och de prioriteringar som just EU har lagt i sitt program för 2006, utan det som engagerar lagtinget mest är Ålands möjlighet att påverka i EU samt Ålands situation i EU i stort.

 

När det gäller fördraget upplever jag att det är bra att utvecklingen stannade upp och att det har varit värdefullt, inte bara för oss utan för många andra med en tankepaus. Det har också givit tid och möjlighet att göra en utredning, det ger tid till att förhandla. Sannolikt kommer den finska regeringen att avge ett meddelande till riksdagen med ett förslag att man skall godkänna fördraget under våren och då kommer vi också från landskapsregeringens sida att ge ett meddelande till lagtinget. Det här är någonting vi kommer att föra överläggningar om denna vecka inom landskapsregeringen.

 

Det är så att Finland med detta mera driver en symbolfråga, att man vill vara bäst i klassen, och det finns det säkert ett värde när det gäller att man har ordförandeskapet, men jag tycker precis som lantrådet att det skulle vara bättre att man skulle lägga engagemanget och energin på ett fördrag som verkligen skulle kunna godkännas av alla.

 

I diskussionen har man tagit upp om man tycker att våra inflytandefrågor är kopplade till fördraget eller inte. Jag tycker att inflytandefrågorna för Ålands del också har en koppling till fördraget. Jag tycker att det är viktigt att vi från Ålands sida diskuterar inflytandefrågor på två parallella nivåer s.a.s., att vi både diskuterar, påverkar, förhandlar med riket, men att det också måste pågå en diskussion med EU. Visst är det så att vi kämpade från regionkommitténs sida under den tiden när konventet satt och utformade fördraget, att lagstiftande regioner skulle få talerätt, men det lyckades inte och en majoritet i regionkommittén var inte ens beredd att stöda det. Men det fanns starka krafter som ville jobba för det. Och jag tycker inte att det är någon omöjlighet än i denna dag att ge upp, att säga att det skulle också vara en väg att gå, att påverka, att man också i fördraget skall ge de lagstiftande regionerna talerätt.

 

Åtminstone av mina diskussioner som jag har haft med både Olli Rehns kabinett men också med Margot Wallströms kabinett har jag fått uppfattningen att demokratiunderskottet som vi drabbas av inte har varit så uppenbart tidigare, att det faktiskt finns ett så här stort demokratiunderskott och just jämförelsen med olika lagstiftande regioner. Man kan inte bara förvänta sig här hemma att kommissionen skall veta allting om alla, utan det är nog viktigt att lyfta upp och informera och tala om att så här är situationen och på det sättet också trycka på, vilket i sin tur också förstås påverkar Finland och sätter ytterligare press på Finland och förbättrar våra möjligheter att påverka där också.

 

När det gäller talerätten skulle Finland här ha en gyllene möjlighet att visa sig att vara bäst i klassen, att bjuda till och släppa efter och ge Åland talerätt. Jag tror också att det har blivit väldigt klart för den finska regeringen och också för politikerna i Finlands riksdag att man måste se en förändring här för att man skall kunna jobba vidare på ett demokratiskt och bra sätt. Min vision är att vi en dag skall ha ett Finland som är stolta över att man har ett självstyrt område och på det sättet har någonting som är lite speciellt i Europa.

 

Jag har med min EU-politik försökt föra en aktiv och tydlig politik. Jag har klargjort problem som Åland och andra autonomier står inför och jag tycker att EU är en politisk organisation som måste tåla kritik och som man också måste kunna förändra. Jag tror att den största möjligheten att få till förändring är av dem som är EU-positiva, vilket jag räknar mig själv som, att det är vi som har den största möjligheten att ställa krav och att också fila bort problem som finns inom EU. Jag tror att det är den effektivaste vägen att gå för att nå förändring. Att bara vara arg och tycka att det är orättvist och fel och, som sagt, sitta med armarna i kors tror jag inte att leder till så stor lycka sist och slutligen.

 

När vi diskuterar inflytande och hur det skulle vara inom och utanför EU osv. är en intressant reflektion – om man tillåts titta på vår litenhet – att vi med våra 27.000 invånare i ett sammanhang, i ett samarbete, med 450 miljoner invånare ändå har det inflytande vi har och har en så stor arena att både arbeta politiskt men också ekonomiskt och affärsmässigt, så är det kanske inte bara, som har sagts här tidigare, problem och negativt med EU utan det finns också mycket som är spännande och bra för vår utveckling.

 

Alla dessa rubriker och de nyhetströsklar vi har nått över under den senaste månaden i Europa har till vissa delar varit lite jobbiga men jag tror att de sist och slutligen har varit väldigt bra för oss, för åtminstone är det så nu att Åland har en plats på Europakartan och de allra flesta vet om att det finns en lagstiftande region som har väldigt stark lagstiftande kraft, vilket jag också tycker att jag får förklara hela tiden – man skall inte fokusera vid vår litenhet, utan det är vår konstitutionella makt och vår konstitutionella kraft som är det intressanta och att man inte kan ge vika på den bara för att man inte är så speciellt många. Skulle man alltid bara utgå från de som är många, oavsett vilken juridisk och lagstiftningsmässig kraft de har så skulle det alltid vara de stora som skulle bestämma allting, och det tror jag knappast att någon, åtminstone inte de som hör till de mindre, skulle tycka att skulle vara bra inom EU och det är inte heller ett demokratiskt sätt att arbeta. Jag kan som lite kuriosa berätta att jag i slutet av förra veckan när jag skulle introduceras i ett helt inofficiellt sammanhang, men dock, presenterades som Europas mäktigaste kvinna. Man avsåg då vår möjlighet att säga ja eller nej till fördraget. Det var förstås en skojig vinkling, men det som följde på det var en halv timmes diskussion kring just vår möjlighet att behandla fördraget, talerätten, demokratiunderskott osv. Många länders representanter var med där vilket gör att medvetenheten hela tiden ökar. Jag tror att det är viktigt att vi jobbar på det sättet.

 

När det gäller att jobba vidare inom EU tror jag att vi behöver jobba på flera plan och vi har sagt i vårt EU-meddelande, och det är också en viktig prioritering som vi för fram, att förutom att jobba nationellt skall vi också jobba tillsammans med andra lagstiftande regioner. Det här tror jag är väldigt viktigt, men samtidigt har jag lärt mig att det finns en stor skillnad i synen på inflytandefrågor och makt mellan de lagstiftande regionerna i Europa och det finns också en väldigt stor okunskap om de andra lagstiftande regionerna i Europa. Vi är väldigt många, 80 stycken, och en del har delegerad makt, andra har delad makt och det är också väldigt stor skillnad på omfattandet. Men framför allt en stor skillnad är att vi är en väldigt liten del av Finland och samtidigt talar vi ett annat språk än vad vårt moderland gör, vilket också leder till en annan situation än vad de flesta andra har. Jag tycker att det är spännande att föra en diskussion med t.ex. länder där de lagstiftande regionerna tillsammans utgör ett land; jag brukar ge en liknelse som Trivial Pursuit-spelpjäserna där man kan tänka sig att det finns flera olika små delstater och som tillsammans utgör landet. Det är klart att man har ett helt annat inflytande i en sådan lagstiftande region, där man helt enkelt kan komma överens – jag kan ta Österrike som ett exempel – att har Salzburg problem inom EU så kan man förstås komma överens mellan delstaterna, att Salzburg för sin talan. Därför tycker man inte heller från Österrikes sida att detta med talerätt är ett jättestort problem och därför tror jag att det är väldigt viktigt att man bidrar till att öka kunskapen – jag har initierat att vi i sommar skall ha en träff här på Åland nyckelpersoner från de olika lagstiftande regionerna – att vi kittar oss ihop och får informera varandra om vilka olika situationer vi har för att sedan kunna mera stöda varandra och föra fram varandras frågor, så att man kan säga att även om talerätten inte är så viktig för min nation är det viktigt att vi som lagstiftande region driver på talerätten därför att den är viktig för så väldigt många andra. Det här är någonting som jag tycker är viktigt att komma fram till.

 

Det är också många i debatten som har tagit upp utredningen av Åland i EU under tio-elva år. Det är också trevligt att konstatera att det finns en stark uppslutning bakom utredningen och att den är efterlängtad från så gott som hela lagtinget. Självstyrelsepolitiska nämnden önskar också att man efter diskussionen skall ha en medborgardiskussion av något slag. Nu kommer inte det att passa in i plan D:s medborgardiskussions planer som det finns fastställt datum för när man skulle skicka in resultaten från i slutet av april, men jag är helt säker på att man kan hitta en kanal att skicka in de här åsikterna också vid ett senare tillfälle, det är säkert fullt möjligt. Utredningsuppdraget kommer att formuleras på torsdag och jag kommer att föreslå att vi dels skall göra en ekonomisk utredning; det finns en förstudie som ÅSUB redan har gjort där man föreslår olika punkter som man tycker att man borde fördjupa och det är mitt förslag att vi helt enkelt fördjupar oss i dem samt eventuellt kompletterar dem med några punkter till.

 

Vi har också utlovat en utredning om de konstitutionella konsekvenserna och dem hade jag tänkt föreslå att vi särskiljer och att den utredningen kommer i form av ett meddelande till Ålands lagting i samband med behandlingen av det konstitutionella fördraget.

 

När det gäller de kulturella/traditionella frågorna har vi ingen klar bild ännu var och hur de i så fall skulle komma in i utredningen. Intressant är det att fundera på om EU faktiskt är på väg mot en sådan utveckling där vi alltmer skall bli likriktade. Däremot är jag själv optimistisk när det gäller den frågan, för jag tror att ju mer EU har utvidgat sig, jag tror redan vid EU 2005 att man konstaterar nu att vi är väldigt olika, vi EU-medborgare, att man kommer att vara tvungen, precis som också kommissionär Wallström har sagt, att gå in för ramlagstiftning och också kanske införa mera mål som är mätbara. Hur man sedan uppnår målen blir mera upp till nationerna och regionerna, och det tror jag är ett klokt sätt att jobba på om man vill ha ett starkt EU.

 

Det har också förts fram från talarstolen synen på utanförskap och att det skulle vara viktigt att också utreda den delen. Jag skulle vilja säga att  hittills har vi koncentrerat oss och fokuserat på att utredningen borde handla om vad EU har betytt för Åland. I fråga om ett utanförskap måste man för det första när det gäller utredningar begränsa en utredning och den förstorar också utredningen ganska mycket; jag tror också att det blir helt andra frågeställningar, men om vi bara tittar på hur Norge har det i dag med ett jättestort hus i centrala högkvarteret bredvid kommissionen med massor med människor anställda, lägger otroligt mycket pengar på att införliva och införa all lagstiftning som EU kräver för att kunna vara med i handelsbytet osv. med EU, så har de ändå ingen möjlighet att påverka någonting. Jag har lite svårt att tänka mig att en riktigt klok lösning i dag skulle vara ett utanförskap. Jag hoppas nog mera på att vi skall hitta lösningar inom det EU som vi är med i och som också de facto har givit oss mycket gott.

 

Det är också flera ledamöter som har lyft upp hur viktigt det är att vi redan i vitboks- och grönboksskedet skulle vara med och påverka innehållet i materialet. Det här är förstås väldigt långt en resursfråga. Skulle vi ha en oändlig förvaltning skulle vi säkert kunna göra det och skulle vi ha en oändligt stor högskola skulle vi säkert också kunna fabricera olika utredningar som också skulle vara på en sådan nivå att kommissionen och kommissionens tjänstemän skulle ta till sig detta. Däremot tror jag att det är viktigt att göra precis såsom har sagts här att man skall in i ett väldigt tidigt skede, man skall bearbeta redan då kommissionens tjänstemän att göra upp förslag, och de kan inte prepareras med någonting annat egentligen än fakta, det är de som biter på dem, det är de intresserade av och gärna officiella utredningar som sagt. Min ambition är nu att skärskåda organisationen som heter CPMR, som vi också är medlemmar i men inte varit så aktiva i de senaste åren. CPMR är en stor organisation inom EU som är erkänd som lobbyister, den har mycket resurser och den är duktig på att ta fram utredningsmaterial. Om vi kan påverka den tror jag också vi kan få den att föra in material i god tid till kommissionen, men här gäller det också att få in den rätta dimensionen s.a.s. CPMR har i dag en väldigt starkt Medelshavsinflytande, så det gäller att stärka den nordliga delen av Europas öar  helt enkelt och därigenom få ett inflytande. Det är mycket möjligt att B7 skulle kunna ha en ny och väldigt viktig uppgift där.

 

Till slut, fru talman, efterfrågar självstyrelsepolitiska nämnden jämställdhetsinstitutet som skall inrättas i Europa och man konstaterar också att det skulle vara spännande om det skulle komma till Åland. Sannolikt kommer detta institut att placeras i något av de nya medlemsländerna: Lettland, Litauen, Tjeckien, Slovakien och Slovien har, om jag minns rätt, anmält intresse. Finland har inte anmält sitt intresse för detta jämställdhetsinstitut. Finland har använt mycket av sin energi till att kämpa för att få kemikaliemyndigheten till Helsingfors och Finland står nog inte riktigt på tur ännu.

 

Jag skulle också vilja anföra en rättelse till lagutskottets utlåtande, om jag får göra det. Det är så att vikarierande biträdande juristen där har fått fel förnamn. Hon heter Alexandra Oksman och inte Mikaela!

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det har varit en lång och intensiv diskussion här i lagtinget kring EU-frågorna i dag. Eftersom jag i egenskap av vice ordförande för självstyrelsepolitiska nämnden var uppe och presenterade nämndens betänkande är det inte riktigt klädsamt att där lyfta fram mitt partis synpunkter på de är frågorna och därför har jag begärt ordet en gång till.

 

Naturligtvis står vi till fullo bakom det betänkande som självstyrelsepolitiska nämnden har gett. Framför allt vill jag här trycka på den diskussion som efterlyses angående för- och nackdelar med EU-medlemskapet. Det är väldigt viktigt att vi får igång den diskussionen och att diskussionen utgår från en ordentlig faktbabas. Det blir lätt så i diskussionen i dag, som många har varit inne på, att den blir för det första väldigt negativ, därför att det finns ett antal stora frågor som har berört oss negativt, men det är också så himla lätt att fastna just vid det negativa. Vi ser väldigt lite de positiva effekterna, och de skulle behöva beskrivas på ett tydligt sätt så att alla har möjlighet att också se de bitarna. Jag tänker framför allt på allt det ekonomisk-politiska samarbetet som EU har medfört, med gemensam räntemarknad osv., allt det här sådant som nog också har gett positiva effekter på det åländska samhället. Jag tänker vidare på miljöfrågorna där EU har haft en positiv inverkan på hur vi arbetar med miljöfrågorna; sådant här behöver belysas för att vi skall få en EU-diskussion som blir rättvis.

 

Vad gäller beredskapen att gå vidare, att sedan diskutera ett utträde eller inte. Jo, jag är beredd att gå vidare med en sådan utredning om det visar sig i konsekvensanalysen att det faktiskt är på det sättet att de negativa sidorna är att bedöma som övervägande. Då tycker jag att det är helt skäligt att vi också tittar vidare på det här, precis som många andra talare och som också landskapsregeringen har varit inne på. Då går man steget vidare och tittar på det här därför att jag tror att då är det också viktigt att få det. Men, återigen, vi skall koncentrera våra resurser på ett sådant sätt att vi får ut mesta möjliga av dem och man skall inte ta för många steg samtidigt framåt.

 

Jag kan inte låta bli, även om det egentligen inte hör till ärendena i dag, att beröra lagmotionen angående parlamentsplats, kanske också frågorna kring subsidiaritetskontrollen och talerätten. För egen del och för Frisinnad Samverkans del har vi tyckt att det har varit ett intressant spår att diskutera vidare. Det vill vi också göra, men vi vill också att diskussionen skall slutföras mellan de olika partierna innan man går in i ett alltför het debatt kring detta. Det som jag bara vill tillägga, när man säger att lagmotionen blir så mycket krångligare för att man lägger in flera frågor lagtekniskt, är att tillbakavisa det redan i det här skedet därför att om vi även enbart går in för att motionera kring parlamentsplatsen så tycker jag att det också kräver att vi öppnar självstyrelselagen,  för annars hamnar vi faktiskt i den situationen att det är Finlands riksdagen som ensidigt kan besluta sig för att ge eller ta bort möjligheten till parlamentsplatsen och därför måste vi också, tillika som den förändringen sker av vallagen, göra en förändring av självstyrelselagen och då är vi i samma situation som krävs med talerätten. Därför är inte jag lika rädd för den här biten, men jag hoppas att vi skall kunna återkomma dels i diskussionerna mellan partierna nu på förhand och sedan också i diskussionen som kommer kring lagmotionen. Jag är helt inne på, precis samma sätt som lantrådet har varit inne på, att vi skall passa på att spela korten när vi nu har ett tillfälle, vi skall elda under brasan, är någonting som ltl Danne Sundman har varit inne på. Den enda skillnaden jag ser på uttrycken är att vi har lite, lite olika tillvägagångssätt för att elda under brasan: vi är alla införstådda i att vi vill se till att få spotlighten att lysa på Åland och de specifika problem som vi har, så månne vi inte i den fortsatta diskussionen skall kunna hitta en väg så att vi faktiskt också får en lösning på dem. För jag hoppas att det är det som är utgångspunkten för de diskussioner vi har, så att det inte är en diskussion som enbart rör sig kring hemmapolitiken utan det är att lösa Ålands problem utåt så att vi också får en möjlighet att på ett vettigt sätt ta del av EU-problematiken precis som alla andra som är medlemmar av Europeiska unionen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter betänkandets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandes kläm för godkännande. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag förslår att två stycken fogas till betänkandet under rubriken ”Nämndens synpunkter på inflytandefrågorna”, lämpligen efter första stycket i nuvarande betänkande följande:

 

”Nämnden anser att frågan om parlamentsplatsen, talerätten och subsidiaritetskontrollen skall fått sin lösning innan lagtinget kan ta ställning till det nya konstitutionella fördraget. Skulle dessa frågor inte få en positiv lösning är det nämndens åsikt att en folkomröstning skall ordnas om frågeställningen att, trots bristerna i EU-medlemsskapet, ta ställning till fördraget.”

 

Dessutom i sista stycket, efter första meningen:

”Nämnden anser att utredningen även bör ta sikte på alternativ till dagens EU-medlemskap och hur dessa i praktiken kunde uppnås, ifall de problem och brister som finns i landskapets EU-medlemskap inte kan lösas. Detta eftersom det kan bli aktuellt att överväga ett utanförskap om inflytandefrågorna inte kan få en positiv lösning. Vidare bör den konstitutionella delen också samtidigt ta fasta på vad den nya grundlagen inneburit för självstyrelsen.”

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Gun-Mari Lindholm, föreslagit att till motiveringen under rubriken ”Nämndens synpunkter på inflytandefrågorna” skulle fogas två stycken i enlighet med den lydelse som framgår av ltl Danne Sundmans reservation till betänkandet. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkstlälas om de båda ändringsförslagen var för sig. Först röstas om ltl Danne Sundmans första ändringsförslag. De som röstar med självstyrelsepolitiska nämndens förslag röstar ja, de som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej.  Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Karlström: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen borta, vtm Viveka Eriksson: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson borta, Eklöw borta, Roger Eriksson: ja, Carina Aaltonen: ja, Grölund: ja, Dennis Jansson borta, vtm Johan Ehn: ja, Brage Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Fredrik Lindqvist: avstår, Beijar: ja, Sjöblom borta, Sune Mattsson: ja, Englund: ja,  Jan-Erik Mattsson: ja, Henry Lindström: ja, Ragnar Erlandsson borta, Veronica Thörnroos borta, Åke Mattsson: ja, Mats Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Göte Winé: ja, Fredrik Karlström: nej, Lindholm: nej, Danne Sundman: nej, Ronald Boman: nej.

 

Omröstningen har givit vid handen 16 ja-röster och 6 nej-röster. En ledamot har avstått från att rösta. Lagtinget har omfattat självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

 

Härefter röstar om ltl Danne Sundmans andra ändringsförslag. De som röstar med självstyrelsepolitiska nämndens förslag röstar ja, de som röstar med ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Peter Grönlund biträda vid omröstningen. Omröstning sker efter upprop. Upprop. 

 

Talmannen borta, vtm Viveka Eriksson: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson borta, Eklöw borta, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson borta, vtm Johan Ehn: ja, Brage Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: avstår, Beijar: ja, Sjöblom borta, Sune Mattsson: ja, Englund borta,

Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos borta, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej,

 

Omröstningen har givit vid handen att 15 har röstat ja, 6 nej och en ledamot har avstått. Därmed har lagtinget omfattat självstyrelsepolitiska nämndens förslag.

 

Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar på ltl Gun-Mari Lindholms enkla fråga angående näringsstöd till tjänsteföretag. (EF 8/2005-2006).

 

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Enligt uppgifter i massmedia faller verksamheten med cykelfärja utanför det regelverk enligt vilket näringsstöd beviljas. Lagtinget beslöt den 18 mars 2002 hemställa om ”att landskapsstyrelsen kommer med förslag för att uppmuntra ökat företagande inom tjänstesektorn”, bl.a. innefattande förnyat regelverket för näringsstöd.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Med vilka motiv har landskapsregeringen låtit bli att ta fram regelverk för näringsstöd till tjänsteföretag?

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

Mot bakgrund av att det åländska näringslivet i flera tiotals år har varit dominerat av tjänsteproduktion  - det är ungefär 80 procent, om man tar bort industrin och byggverksamheten – har även landskapsregeringens olika stödformer för företag utvecklats därefter. Huvudprincipen vid beviljande av företagsfinansiering är att varor och tjänsteproduktion jämställs, så det finns alltså till den delen. De vanligaste ändamålen för vilka stöd beviljas är investering, produktutveckling och marknadsföring utanför Åland. I hanteringen av ansökningarna görs ingen skillnad på vad som produceras. Däremot prioriteras exporterande verksamheter vid beviljande av direkta bidrag och för mera hemmamarknadsbaserade verksamheter föreslås vanligen stödformerna räntestöd, garantier eller olika låne- och garantityper som förmedlas av Finnvera. En annan generell utgångspunkt vid beviljande av näringsstöd är att stödet skall leda till någon form av utveckling, expansion eller nystart av verksamheten. Det innebär att stöd för löpande verksamhet i form av driftsstöd inte lämnas till befintliga företag. Det var fallet med cykelfärjorna. Det skulle också bli ohållbart om landskapet alltid skulle gå in för att när ett företag har problem eller problem med driften gå in med rena driftsstöd. Däremot gav landskapsregeringen i uppdrag åt vår interna grupp Tursam att se över hur man kan utveckla produkten cykelturism så att verksamhetsförutsättningarna finns för cykelfärjor. Vidare har landskapsregeringen i budgeten under turismens befrämjande åt turistförbundet tagit upp 100.000 euro för att förstärka Åland som destination och resmål. Prioriteringarna av de här pengarna skall dock göras av turistförbundet som sedan får söka dem från landskapsregeringen. Här finns en möjlighet om man vill utveckla Åland som cykeldestination att gå den vägen.

 

Mot bakgrund av det här ser inte landskapsregeringen några ytterligare behov att införa direkta driftsstöd när det gäller att stöda tjänsteföretag. Detta är mitt svar på ltl Gun-Mari Lindholms enkla fråga.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, första tilläggsanförande:

Talman!

I media i dag redogör näringsansvariga Jörgen Strand för oppositionens näringspolitik. Han resonerar som så att andra gör minsann också tokigheter och då blir mina egna lite mindre, eller hur? Anfall är bästa försvar då egna argument tryter men särskilt förtroendeingivande är det tyvärr inte. Det är däremot rätt som näringsansvariga Jörgen Strand säger att obundna har drivit frågan angående tjänsteföretag. Detta för att vi är för kvinnoföretag, småföretag och vi vill ha en mångfald på lika villkor som storkapitalens. Jörgen Strand var själv med och godkände den obundna motionen 2002. Ämnar han komma med ett regelverk till lagtinget när det gäller tjänsteföretag eller är det så att han har ändrat åsikt i den här frågan?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag har inte ändrat åsikt i den här frågan utan man har möjlighet inom ramen för det regelverk som finns och som också har förfinats under senaste år. Bl.a. har man tagit in stödet till skärgårdsföretag; 6.000 euro kan man beviljas rakt av bara man sätter igång ett företagande i skärgården. Vi har också förfinat det när det gäller skärgårdsbutikerna, men det får vi komma in på i den regionalpolitiska debatten. När det gäller kvinnligt företagande så har jag tittat ur det perspektivet och det finns möjligheter och vi har också beviljat, t.ex. när det gäller sjuk- och hälsovårdsprojektet, har vi beviljat pengar precis med de argument som ltl Gun-Mari Lindholm tar upp här. Inom ramen för de regelverk vi har så finns dessa möjligheter, men det pågår en kontinuerlig genomgång av dem och de förfinas hela tiden; varje år har vi upp dem till behandling.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, andra tilläggsanförande:

Talman!

Det har även framkommit att regeringen tänker gå in för att stödja golfspelandet på Åland. Man är beredd att satsa åtminstone 3 gånger 5 miljoner euro. Pengar har också hittats när det gäller att betala skrivhjälp för ett kulturpolitiskt program. Men när det gällde cykelfärjan, som tar turister från den ena byn till den andra, fanns det inga pengar! Cykelfärjan ger också ringeffekter för stugägare, bybutiker, caféer osv.

 

Vilka analyser, med det långa perspektivet, hade man som grund för avslag när det gällde stöd till cykelfärjorna?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm blandar här ihop äppel och päron. När det gäller golfbanorna är det fråga om att skapa en infrastruktur. När det gäller cykelfärjorna är det en verksamhet som drivs utgående från marknadsmässiga villkor och då har vi sagt att vi kommer att vara med när det gäller produktutveckling av den här produkten så att den kan få verksamhetsförutsättningar för att på sikt klara sig. Däremot är det ingen långsiktig hållbar lösning att årligen gå in med driftsstöd, oberoende om det är till tjänsteföretag inom cykelfärjbranschen eller någon annan. Den principiella skillnaden måste man ha här: i investering, produktutveckling och marknadsföring är landskapsregeringen med, men inte att gå in med driftsstöd.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

 

Landskapsregeringens framställning om miljökonsekvensbedömning. (FR 13/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 27.4.

 

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om näringspolitiken. (S 4/2005-2006).

 

Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsregeringen den 16 mars 2006. Antecknas.

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående referensgrupp för demokratiutredning. (EF 10/2005-2006).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Ltl Mats Perämaas enkla fråga angående avslag av jordförvärvsansökan. (EF 11/2005-2006).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 22 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.49).