Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Nina Fellman

Tack, fru talman! Det så kallade Ceta-avtalet mellan Kanada och den Europeiska unionen har i slutskedet av en lång, lång behandling hamnat på vårt bord, genom presidentens framställning om godkännande och sättande i kraft av avtalet.

Landskapsregeringen har på begäran av lagtinget avgivit ett yttrande i frågan, som ni säkert har läst. Jag kan säga att vi denna gång har ägnat betydligt mer tid än man brukar och ställt betydligt fler frågor än vad som är brukligt när det gäller att godkänna handelsavtal, något som i regel är en ganska rutinmässig sak där vi konstaterar att ett avtal inte strider mot självstyrelselagen eller annan lagstiftning inom vårt behörighetsområde.

Landskapsregeringen har flera gånger under avtalsförhandlingarna varit i kontakt med utrikesministeriet, särskilt i fråga om formuleringen av det undantag för offentlig upphandling som i regel ingår i handelsavtal, och frågan har lösts i samförstånd för att inte Åland ska exkluderas från offentliga upphandlingar i avtalslandet.

Det konstaterades redan 2014 att nödvändiga skrivningar om undantag för hembygdsrätt och näringsrätt ingår i avtalsutkastet.

2016 konstaterades att avtalet kräver lagtingets bifall eftersom det innehåller bestämmelser om områden som hör till åländsk behörighet.

Ceta-avtalet är det största och mest övergripande frihandelsavtal som EU förhandlat fram. Efter att TTIP-förhandlingarna har strandat så kanske det förblir det största. Förhandlingarna inleddes redan år 2009, avslutades 2014, och har till den största delen redan trätt ikraft efter beslut i Europa-parlamentet. Endast en bråkdel av avtalet har bedömts höra till medlemsstaternas behörighet, och det är de delarna som nu godkänns.

Av de delar som bedöms höra till medlemsstaternas behörighet är det två områden som berör åländsk behörighet, expropriation och skatter.

För EU, för Finland och också för Åland är Kanada en betydande handelspartner. I den bifogade statistiken kan man utläsa omfattningen av handeln. Ceta-avtalet är förstås tänkt att ytterligare underlätta och utveckla möjligheterna till handel mellan EU och Kanada.

Eftersom diskussionen kring Ceta-avtalet redan handlat om möjligheten att dels utnyttja vårt bifall till avtalet som ett förhandlingskort för att uppnå andra mål, dels om möjligheten för Åland att säga nej till avtalet pga. de delar man varit kritisk till, främst den tvistlösningsmekanism som ingår i avtalet, har landskapsregeringen särskilt tittat på dessa frågor.

Grundlagsutskottet har år 2008 konstaterat att åländskt bifall till internationella avtal inte är ett villkor för att Finland ska kunna binda sig till ett avtal, men att det kan leda till rättslig osäkerhet eftersom Finland då inte kan garantera att avtalet genomförs i landskapet till de delar det är vår behörighet, och att det finns anledning för Finland att undvika en sådan situation.

För Ålands del betyder ett nej att vi på de två områden som hör till vår behörighet, expropriation och skatter, står utanför Ceta-avtalet, men till alla andra delar bindas av avtalet.

Riksdagen har redan godkänt Ceta-avtalet med stor majoritet, och det kommer att träda ikraft oberoende av ett åländskt godkännande.

Ikraftträdande lagen tillställdes presidenten den 10 augusti i år och då godkände han avtalet. Men utrikesministeriet har meddelat att Finlands godkännandeinstrument inte har deponerats ännu, utan det görs först när utrikesministeriet har fått lagtingets bifall.

EU-parlamentet godkände för sin del Ceta-avtalet i februari 2017 och Sveriges riksdag i mars 2018.

Landskapsregeringen konstaterar i sitt utlåtande att Ceta-avtalet inte står i strid med självstyrelselagen eller annan landskapslagstiftning, och att det således inte finns några formella hinder för ett åländskt bifall.

Däremot, vilket också konstateras i utlåtandet, delar landskapsregeringen de farhågor som många, bland annat riksdagens miljöutskott och utrikesutskott gett uttryck för, att den tvistlösningsmekanism som är en del avtalet ger bort viktig beslutandemakt till en överstatlig domstol. Det är olämpligt och problematiskt att livsviktiga områden som miljö, klimat och mänskliga rättigheter underordnas enskilda bolags och investerares intressen eller att nationell lagstiftning hålls tillbaka av rädsla för att man ska dras in i kostsamma domstolsprocesser.

Jag hoppas att utskottet särskilt tittar på dessa frågor, även om det nu, enligt vår bedömning, inte längre är möjligt att genom åländskt agerande göra något annat än att ställa Åland utanför just de delarna av avtalet som alltså är väldigt små.

Tilläggas bör att Belgien och även Slovakien tror jag, som ett resultat av sin behandling, förde Ceta-avtalet till EU-domstolen i september 2017 för att utröna om det står i strid med EU:s grundfördrag. Domstolen har inte kommit med ett beslut i ärendet, man tror att det kan dröja till början av 2019 innan ett beslut fattas av domstolen. Tack, fru talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack till ministern för presentationen. Det är ett mycket intressant omfattande fördrag som nu är på våra bord.

Det är intressant att ministern konstaterar att enligt tidigare besked från Helsingfors så kan Finland hantera internationella avtal oavsett lagtingets handlande. Det är tydligt så att utrikesministeriet inte riktigt delar grundlagsutskottets tolkning av systemet eftersom de väljer att invänta lagtingets bifall, och det är bra.

Ser ministern något problem om vi skulle bordlägga den här hanteringen några veckor åtminstone eller någon vecka, för att vi skulle ha möjligheter att lite mera bekanta oss med den särskilda problematik som ministern presenterade här vad gäller EU-domstolen etc.? I så fall kommer vi att föreslå bordläggning om inte ministern ser några problem med en bordläggning.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Som jag redogjorde för så är det här slutändan av en väldigt lång process. Det uppfattas inte som att det finns någon större dramatik i om det är ytterligare dröjer någon vecka, så jag ser inga problem med en bordläggning.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Ministern nämnde att regeringen Sipilä säger att det här sist och slutligen handlar om områdena beskattning och expropriation för Ålands del. Samtidigt har landskapsregeringen i tidigare utlåtande sagt att avtalet berör annat, bl.a. hälso-och sjukvårdstjänster osv. Hur ska man tolka det? Del som man tidigare har uppmärksammat, anser landskapsregeringen att det hanteras av EUs exklusiva behörighet och att det är därför enbart självstyrelsens kvarvarande områden som kräver lagtingets bifall?

Minister Nina Fellman, replik

Så är det. Som jag sade tidigare så största delen av det som ingår i det här avtalet har man bedömt att det är i Europaparlamentet, på den beslutsnivån, som avtalet fattas. Man har också fört diskussioner i EU om att helt hållet avskaffa godkännandet från medlemsstaterna. Om EU sluter ett avtal med en annan part så skulle det räcka med att Europaparlamentet godkänner det. Så långt har man inte gått ännu men den diskussionen förs just för att det är så små delar av beslutsfattandet som finns kvar på nationell nivå. Det kan man tycka att är bra eller dåligt men så är det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ministern Fellman. Personligen ser jag den här tvistlösningsmekanismen som ett steg framåt. Tittar man på tidigare frihandelsavtal så har EU varit rädda för den s.k. ISDS-mekanismen, att den skulle urholka EU-rätten. Ser inte minister Fellman att det är ett steg framåt när det gäller den nya modellen, ICS, att just den stärker EU-rätten, den nationella rätten? Den ger ju också EU tolkningsföreträde.

Just när det gäller miljöfrågor och investeringar så tycker jag personligen att det blir en förstärkning när det gäller handelsavtal.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Man kan absolut se det som ett steg framåt. Om man jämför med hur den här tvistlösningsmekanismen var utformad när avtalsförhandlingarna inleddes och också om man jämför med hur det föreslagna systemet såg ut i avtalsförhandlingarna med USA kring TTIP-avtalet så är det här bättre om man ser det ur nationalstaternas synvinkel.

Det finns dock en problematik kring det. Det kan illustreras dels av hur utskotten i riksdagen har behandlat frågan och de tvivel som man har haft. I europeiskt sammanhang så är det många som också har varit tveksamma till det för att det är en ny form av reglering där stora bolag påverkar och får en styrmekanism på det som är nationellt beslutsfattande.

Men, ja, det är ett steg framåt från vad det har varit.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Bästa lagting, Jag kommer med en liten väckarklocka om att mitt anförande blir ganska långt, men intressant.

För alla som tror på att samarbete är en konstruktiv och produktiv väg att vandra, att gemensamma system underlättar företagandet, att mindre byråkrati och regulation förenklar, att utbyte av idéer, kunskap och teknik utvecklar, att ett ömsesidigt utbyte av varor, tjänster och investeringar stimulerar EU:s och Kanadas ekonomier. För alla oss är frihandelsavalet Ceta precis rätt väg att gå. Det gör världen lite mindre och kommer med stor sannolikhet även att ge en injektion till hela världsekonomin, vilket gynnar allt och alla.

Många av de handelshinder som finns idag kan stora företag ofta relativt enkelt komma runt, då de har de ekonomiska och juridiska resurserna som krävs för att hantera hindren. Samma hinder kan dock ofta visa sig vara helt oöverstigliga för småföretag med begränsade resurser. Det betyder att Ceta kan leda till fördelar för såväl stora som små företag men det är troligen småföretagen som gynnas mest.

Vissa delar av avtalet missgynnar automatiskt utomstående länder, såsom borttagandet av tullar. De länder vars företag inte får ta del av tullsänkningen får ett, relativt sett, sämre konkurrensläge. Andra delar av avtalet kan å andra sidan gynna tredje land, även utvecklingsländer.

När samarbetet inom det regulativa området förstärks kan det i bästa fall i framtiden leda till gemensamma regelverk, vilket kan gynna alla. Företag från hela världen behöver då bara känna till och anpassa sig efter ett enda regelverk när de exporterar till EU och Kanada.

Den ekonomiska tillväxt som Ceta är avsett att bidra till i sig, skapar ökad efterfrågan på produkter även från andra länder, vilket gynnar hela världsekonomin. För många länder står exporten av minst 30 % importerade varor.

Dessutom är det viktigt att tänka på att småföretag ofta inte själva direkt deltar i handel utan är underleverantörer till större företag som handlar. Förbättrade möjligheter till handel för stora företag får därför ofta effekter även för lokala småföretag utan egen export och import, så även på Åland.

De globala värdekedjorna kommer att stimuleras med Ceta, vilket gynnar många fler än EU och Kanada.

Kommissionen har kommit fram till att Ceta kan leda till att EU:s export till Kanada ökar med 24 %, vilket dock ska läsas med stor försiktighet. Det är nämligen svårt att förutsäga effekterna av ett frihandelsavtal innan det trätt i kraft, av olika anledningar. Analyser visar emellertid att frihandelsavtal generellt har en betydande handelsskapande effekt. Dagens handel mellan Kanada och EU ligger på en nivå kring 80 miljarder euro per år, tjänster inräknade.

I avtalet bekräftas avsikten att avtalet inte ska försämra villkoren för miljön, människors och djurs hälsa. Bestämmelserna i Ceta innebär att parterna bibehåller sin rätt att lagstifta inom sina egna territorier och den flexibilitet de behöver för att uppnå legitima politiska mål, till exempel i fråga om folkhälsa, säkerhet och miljö.

Både i EU och Kanada är trenden tydlig i riktning mot ett starkare – inte svagare - skydd för människor och miljö.

Syftet med Ceta är inte att EU och Kanada ska införa ett gemensamt beslutsfattande. Istället är syftet att formalisera samarbetet på fler plan än idag. Ingen sida tvingas på lösningar de inte vill ha.

Däremot kan man inom ramen för Ceta på vissa områden arbeta fram gemensamma regleringar. Vissa regelverk kan komma att harmoniseras, huvudsakligen då för nya teknologier som ännu inte är reglerade alls och där man vill undvika kostsam dubbelreglering som kan skapa handelshinder.

Ett samarbete för att förhindra att regler inte skiljer sig mellan länder bidrar till effektivare handel eftersom företag inte behöver anpassa sin produktion och varor till olika länders krav. Detta betyder däremot inte att EU och Kanada inte kan behålla sina egna regler. Såväl EU som Kanada kan behålla sina skyddsnivåer och behöver inte automatiskt godkänna en vara som har godkänts på den andra marknaden. Det är bara i fall EU:s och Kanadas regleringar erbjuder likvärdiga skyddsnivåer som ömsesidigt erkännande kan komma i fråga. Det betyder att endast i de fall där kanadensiska produkter anses vara lika säkra som EU-produkter kan de automatiskt få tillträde till EU:s marknad.

På en del områden, där skillnaderna i reglering mellan EU och Kanada är stora, kan det bli mindre ambitiösa åtaganden, till exempel ökat informationsutbyte och mer öppenhet mellan parterna. Det finns definitivt ingen koppling mellan Ceta och klimatpolitiken. Däremot kan Ceta leda till att nuvarande handelshinder på varor som underlättar omställningen till förnyelsebara energislag tas bort.

Ceta kan också påverka klimatet genom att bidra till att nya effektivare tekniska standarder inom energiområdet tas fram och får global spridning.

I förlängningen kan Ceta bidra till ett bättre hälsoskydd för EU och Kanada genom att vi kan utbyta kunskap i högre utsträckning och verka för starkare hälsoskyddsregler i våra respektive länder och regioner. Därigenom kan vi påverka andra länder i samma riktning.

Ofta säger man att tullar inte har någon större betydelse i den transatlantiska handeln, men när det gäller jordbruksprodukter stämmer inte det. Det beror på att tullarna i genomsnitt är högre för jordbruksprodukter i både EU och Kanada än för andra varor. För vissa produkter kan tullarna vara så höga i både EU och Kanada att det idag inte blir lönsamt att handla.

Därför kommer det att få konsekvenser om tullarna tas bort. Ceta kommer att medföra en avveckling av de flesta tullar för jordbruksprodukter och livsmedel i handeln mellan Kanada och EU, vilket kan leda till en ökad konkurrens i EU för vissa jordbruksprodukter. Tillträdet till den kanadensiska marknaden för export från EU kommer förstås också att förbättras, även för Åland, framförallt för förädlade livsmedel, vilket kan skapa nya möjligheter för livsmedelsexport.

För några produkter har EU och Kanada åtagit sig att förbättra marknadstillträdet enbart genom tullkvoter, dvs. tullen sänks eller tas bort endast för en begränsad kvantitet av produkten. Detta gäller till exempel för nötkött i EU:s fall. Dessa tullkvoter kommer endast att kunna utnyttjas för hormonfritt nötkött, eftersom Ceta inte medför någon ändring av EU:s hälsoskyddslagstiftning.

Ceta, liksom andra handelsavtal, öppnar möjligheter för företag att delta på en större marknad och dra nytta av det. Chansen är stor att nya jobb skapas, även på Åland. Företag som tjänar på möjligheten att expandera i Kanada kan komma att anställa fler medan de som har svårt att hävda sig gentemot ökad kanadensisk konkurrens kan behöva dra ner.

Avtalstexten i upphandlingskapitlet i Ceta bygger på Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om offentlig upphandling i vilket både EU:s medlemsstater och Kanada är parter. I det avtalet finns övergripande bestämmelser om miljöhänsyn i offentlig upphandling, medan sociala hänsyn inte regleras alls. Motsvarande bestämmelser finns i Ceta. Det innebär att Ceta inte går utöver vad som redan regleras i GPA.

De möjligheter som finns att ta miljö- och sociala hänsyn styrs av EU:s upphandlingsregler, som är mer långtgående än bestämmelserna i Ceta vilket är en trygghet.

Bestämmelserna i Ceta syftar även till att underlätta produktion och marknadsföring av innovativa och kreativa produkter.

Slutligen, syftet med ett investeringsskyddsavtal är att garantera att utländska investerare erhåller en lägsta nivå av behandling. Ifall investeraren anser att statens behandling inneburit ett brott mot investeringsskyddsavtalet finns en möjlighet att tvista gentemot staten där en investering gjorts. Denna möjlighet införs dels för att stater faktiskt ska implementera avtalets innehåll, och dels för att företag ska ha möjlighet att vidta rättsliga åtgärder när avtalets innehåll inte respekteras.

ISDS är en förkortning för Investor-State Dispute Settlement och är ett system för att hantera sådana tvister mellan stater och utländska investerare. ISDS har i Ceta bytts ut mot ett reformerat system, så kallat ICS som står för Investment Court System. Den största förändringen gentemot nuvarande system är att det ska gå att överklaga ett tribunalbeslut. Dessutom ändras processen på så sätt att staterna får ökat inflytande över vilka som väljs till tribunalen.

Fru talman! Allt som bidrar till att göra vardagen enklare, entreprenörskapet större, innovationerna fler och världen lite mindre och mer samarbetsvillig är bra. Frihandelsavtalet Ceta bidrar till allt detta. Tack, fru talman.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack fru, talman! Ltl Holmberg talar om skydd för människor och hur viktigt det är att jobba för detta på alla plan. Men om detta ska vara bra för alla människor i Europa och Kanada, varför var då EU-delegationen så noga med att inte låta de internationella arbetsreglerna vara kvar i avtalet? Kanada föreslog att ILOs regler skulle vara en del av föredraget, men EU sade att de måste bort.

Jag hade gärna sett att samtidigt som man pratar om frihandel så borde man ha sett till att arbetarna i EU, som gör handeln möjlig, också har de rättmätiga skydd som de i Kanada har. Eller är det bara frihandeln som är viktig, inte de arbetare som skapar mervärdet i handeln?

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Igge Holmberg. Läser man Ceta-avtalet så ser man ju att mycket är kvar av det som har varit trots att Ceta-avtalet kommer ikraft, t.ex. Reach-avtalet är kvar miljömässigt.

Den nya tvistlösningsmekanismen ICS ger ju även EU ett tolkningsföreträde. Det är inte på det sättet att storföretagen på något sätt skapar ett rättssystem där pengarna styr. Det är nog demokrati och juridisk ordning även efter att Ceta har vunnit laga kraft.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Vad gäller skiljedomstolen så ser jag fortfarande det största problemet att den bara fungerar en väg. Företagen kan stämma stater men stater kan inte stämma företag. Om man ska prata om domstolar så är det här en direkt brist i behandlingen. Så om företagen vill sälja sämre produkter så måste vi ta emot dem. Hur ser ltl Holmberg på detta?

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tvistlösningsmekanismen ICS tillsätts ju av EU, av staterna. Den har som sagt tolkningsföreträde. EU-rätten står över ICS så det finns ingen risk att en stat går förlorande ur en process år om man har betett sig korrekt.

Det här är ju ett sätt att motverka protektionism och på ett balanserat sätt öppna upp världen, göra den lite mindre och enklare att handla mellan länder.

Sett över tid kommer det här avtalet inte enbart att påverka EU och Kanada, utan det här kommer att påverka globalt.

Ser vi hur handeln och industrin fungerar idag så i snitt 30 procent av en exporterad vara består av import, även för utvecklingsländer.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Som vi hörde så har det ändrats lite grann från ISDS-reglerna till ICS, även om C som står Court har bytts ut till Tribunal av någon anledning. Det är till exempel inte parterna som ska utse domarna och domarna ska följa etiska riktlinjer. Det ska bli mer transparent och det ska bli möjligt att överklaga. Trots de här förändringarna så finns det ett massivt motstånd från konsumentgrupper, från miljörörelser och från den sociala sidan, inte minst från kommunerna runt om i Europa som ser att verksamheter som har privatiserats kanske inte går att kommunalisera. Det kan ju Finland och Åland i förlängningen råka ut för.

Jag vill bara ha ett klargörande, tycker ltl Holmberg att ICS-mekanismen är bra som den står?

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Wikström. Ja, den är definitivt ett steg framåt jämfört med ISDS.

När det gäller ltl Wikströms påstående att tidigare privatiserade sektorer inte kan återtas, det offentliga, då förstår jag inte riktigt vad ltl Wikström menar? Så har inte jag uppfattat det här. Kan ledamoten ge närmare exempel på vad han syftar på.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! På finskt håll har man varnat för Sotereformens följder att allt ska bolagiseras. Jättestora amerikanska bolag vill in på den här marknaden, det vet man. Då är det inte så lätt för politikerna att vid en annan sorts regeringssammansättning backa bandet, utan då hänvisar man till den här mekanismen och kan dras inför rätta.

Är det inte så att det är folket och staten som ska bestämma över ett land och inte företagen? Även om man förstår deras åsikter att de vill ha långsiktighet, kontinuitet och långsiktiga affärer så är det förstås folket som ska ha makten.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Marknaden kommer fortsättningsvis att vara väldigt reglerad, t.ex. inom hälsovård och utbildning så kan ju varje stat ha en självreglering, man styr själv över hur man reglerar sina sektorer.

Att det skulle komma internationella storbolag och köpa upp skolor och börja bedriva skolverksamhet och sjukhus är inte möjligt, i alla fall inte via Ceta-avtalet såsom det är upplagt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Ärade kolleger, det är ett omfattande avtal som lagtinget har att behandla på basen av landskapsregeringens utlåtande och naturligtvis de synpunkter som också framkommit och som redan nämnts i samband med behandlingen i riksdagen i Helsingfors.

Är det något som vi alla som företräder självstyrelsen, också i externa frågor, har att notera, konstatera och hävda så är det ju vikten av en åländsk egen EU-plats i parlamentet.

Ser man hur landskapsregeringen också resonerar, och som framgår också av regeringspropositionen i frågan i Helsingfors, så är det möjligt för EU, som också minister Fellman var inne på, att i princip anta ett avtal som på väsentliga områden påverkar den nationella och också i det här fallet Ålands lagstiftning.

Det här visar behovet av att ha en parlamentariker i Bryssel, och tyvärr också i Strassburg, som kan följa med och bevaka skeendena. 

Överstatlighet är bra när det leder till samordning, men överstatlighet är inte bra när man kan åsidosätta nationell lagstiftning i alltför stor omfattning.

Det faktum att man är beredd att i alla fall öppna dörren till storbolag att påverka enskilda länders miljöskyddslagstiftning är i sig en utveckling som man inte till alla delar kan applådera.

De frågeställningarna som kollegerna Holmberg och Wikström från socialdemokraterna reste här tidigare så kan man mycket långt hålla med om. Frihandel är ett jätteviktigt avgörande för en öppen ekonomi också från Åland, men priset måste man samtidigt alltid diskutera när man ser det långsiktigt.

Det faktum att EU har exklusiv behörighet, och därmed kan avgöra oerhört mycket också gällande Åland, är ytterligare ett argument för oss att ha en egen plats i parlamentet. Hur det går med den frågan får vi anledning att återkomma till inom kort.

I landskapsregeringens yttrande konstateras att bara en bråkdel berör nationell lagstiftning. Det är ren marginell påverkan som stater kan göra, för Ålands del är det en ytterst liten del som man kan säga något om. Här har vi igen ett fall.

När det gäller landskapsregeringens hantering, kommunikationer med ansvarigt ministerium i Helsingfors och hur man sedan till slut har hittat en formel för hur Ålands särställning ska beaktas i den här typen av internationella fördrag så är det en lyckad mekanism som man har utarbetat. Det möjliggör också fortsatt deltagande för åländska företag i den offentliga upphandlingen som är så oerhörd central i den mån man sedan har möjlighet och styrka att vara med. Hanteringen och hur Åland har reglerats där i övrigt så är mycket tillfredsställande.

Utgående från landskapsregeringens yttrande så har vi hört att det finns många öppna frågeställningar i synnerhet när det gäller det nya sättet att aktualisera det som landskapsregeringen kallar aggressiva rättshandlingar mot en stat. Jag anser personligen att det här är ingenting som brådskar. Finland har till och med sagt att man kan låta det träda i kraft av egen hand osv.

Jag föreslår också en bordläggning till plenum onsdagen den 19 september så att vi ytterligare har möjligheter att bekanta oss med de frågeställningar som landskapsregeringen har lyft fram här.

Som minister Fellman var inne på redan så pågår det också utredningar på EU-nivå som kan vara till fördel för finans- och näringsutskottets kommande behandling.

I första skedet då, talman, önskas bordläggning till den 19 september detta år. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Jansson. Kan ltl Jansson exemplifiera den hotbild som ledamoten känner just gällande miljön och Ceta-avtalet? På vilket sätt kan till exempel Ålands miljö bli lidande av den nya tvistlösningsmekanismens varande?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Ja, mycket långt kan man hålla med ltl Holmbergs hyllningstal till frihandel, absolut. Det var många viktiga synpunkter som kom fram, hur det befrämjar alla som är beroende av öppna ekonomier, som jag också nämnde i anförandet.

Som avtalet är upplagt idag, enligt min tolkning i alla fall och det är också en tolkning som andra har framfört, så ger det här möjligheter för ett globalt företag att förhindra nya miljöskyddsåtgärder, om de anser att det missgynnar det globala företaget. Det är ju detta som är det allvarliga med tanke på vilken utveckling vi har av miljön rent allmänt. Då är det allvarligt att man släpper in profithungriga människor att styra enskilda länders miljöskydd. Det är det som är det största frågetecknet.

(… taltiden slut).

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Men EU-rätten riskerades att urholkas enligt den tidigare tvistlösningsmekanismen, så man strukturerade upp en ny mekanism ICS just för att garantera EU-rätten och ge den tolkningsföreträde. Jag kan inte förstå hur internationella storbolag ska kunna komma till vårt vackra Åland och på det sättet inkorporera och utan hänsyn skövla vår miljö.

Uppfattar ltl Jansson att Ceta-avtalet står över EU-rätten, att det tar över EU-rätten när det gäller miljön till exempel? Så har inte jag tolkat den 491 sidor långa beredningen.

Ltl Harry Jansson, replik

Nu tycker jag att ltl Holmberg gör det lätt för sig eftersom han ironiserar om att det här inte kommer att beröra Åland. Vi är ju alla medborgare i unionen. Vi är alla beroende av att de varor som kommer också till Åland på olika omvägar och fyller de kriterier som vi anser att är vettiga när det gäller miljö- och konsumentskydd.

Jag kan nog rekommendera ltl Holmberg att bekanta sig mera med den oro som konsumenter och andra intresseorganisationer har väckt runt den här frågan och följderna långsiktigt.

Ledamoten är ju mycket väl medveten om att det räcker ju för ett globalt företag att inleda en rättsprocess som man kan bedriva i åratal, decennier, för att det gynnar de egna intressena och därmed blockerar man permanent en stat där statens egen synvinkel borde vidta. Det är ju detta som är det allvarliga, man ger dem påtryckningsmekanism. Det är därför som det också finns anledning för Ålands lagting att bekymra sig. (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen

Tack, fru talman! Bästa lagtingskollegor, tack också till kansliminister Nina Fellman för en mycket saklig och tydlig presentation av vad Ceta-avtalet kan innebära.

I det här gruppanförandet vill jag lyfta frågan om det här avtalets skiljedomstol, som enligt vår lagtingsgrupp är ytterst problematisk.

En hållbar handel behöver ingen skiljedomstol. Att bedriva handel har människor gjort i alla tider. Handel driver ekonomin och ger arbetsplatser. Socialdemokraterna har i alla tider verkat för öppna gränser för handel och sett exporten som viktig för ett lands ekonomi och som ett medel som kunnat lyfta länder ur fattigdom.

Skatteintäkterna från handeln ger styrka att skapa jämlikhet och välfärd. Vi är därför för frihandel, men bara så länge den globala handeln verkar under schyssta arbetsvillkor och med respekt för miljön. Så är det inte idag.

Människor och barn i världens fattiga länder utnyttjas, i tillverkningen av prylar och kläder som vi i våra länder konsumerar allt friskare än någonsin. Det är oacceptabelt.

Vi som konsumenter måste ställa krav på importörer att bara handla med dem som verkar på schyssta villkor och vi som lagstiftare måste sätta ramar och regler för hur handeln ska bedrivas på ett rättvist sätt.

Fru talman! Redan i flera decennier har länderna ingått olika typer av handelsavtal. Just nu ligger det s.k. Ceta-avtalet på våra bord. Det är ett handelsavtal mellan EU-länderna och Kanada. Inget dramatiskt i sig, förutom den så kallade skiljedomstolen, som är en tvistlösningsmekanism där storföretagen får en stor makt över regleringar inom nationalstaterna.

Farhågorna kring denna övernationella domstol är att den inskränker ländernas egen rätt till självbestämmande. Endast den ena parten kan stämma den andra. Detta innebär att företag kan stämma nationer men nationer kan inte stämma företag inför denna domstol. Den bevakar alltså enbart företagens intressen, inte allmänintresset.

ICS kan utdöma nationer att betala skadestånd utan en övre gräns, dvs. miljardbelopp.

Den tyska domarföreningen, med cirka 16 000 medlemmar, konstaterar i februari 2016 att EU inte har laglig rätt att inrätta en bindande skiljedomstol som ICS. Samma bedömning gör den Europeiska domarföreningen som består av 44 nationella domarföreningar.

Fru talman! I oktober 2016 gör över 100 professorer i internationell rätt från hela EU, också från Finland, ett uttalande där det klargörs att denna skiljedomstol är helt onödig i Ceta-avtalet mellan EU och Kanada, eftersom bägge parter har solida befintliga juridiska institutioner, dels att denna skiljedomstol inte är kompatibel med EUs grundfördrag. Därtill har ett stort antal miljöorganisationer och fackförbund tagit avstånd från Ceta-avtalets skiljedomstol. Belgien har genom delrepubliken Vallonien och Slovenien krävt att ICS kompatibilitet med EU:s grundfördrag ska utredas av EU-domstolen.

Fru talman! Den socialdemokratiska lagtingsgruppen anser att det bra med internationella handelsavtal som underlättar handeln mellan våra länder, men att skiljedomstolsmekanismen är mycket problematisk. Den minskar våra länders rätt att skapa en inre marknad som fungerar efter hur våra demokratiskt valda organ väljer att organisera marknaden. Våra länders krav på miljöhänsyn och krav på schyssta arbetsvillkor på arbetsmarknaden måste vara överordnade storbolagens rättigheter.

Därför hoppas vi att finans- och näringsutskottet avvaktar med behandlingen av direktivet tills EU utrett om det är förenligt med EU:s grundfördrag.

Fru talman! Jag stöder ltl Harry Janssons förslag om bordläggning till den 19 september så att lagtingsgrupperna i synnerhet kan fördjupa sig i denna fråga om skiljedomstolsförfarandet. Tack, fru talman.

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Harry Jansson, understödd av ltl Carina Aaltonen, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 19 september. Önskar någon uttala sig bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 19 september 2018.

På talarlistan finns ännu lagtingsledamöterna Axel Jonsson, Johan Ehn och Stephan Toivonen som får tillfälle att yttra sig.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! De stora frihandelsavtalen är ganska intressanta och de diskussioner som delvis har tangerats här i debatten idag vad gäller tvistlösningsmekanismer och företagens förhållande till staterna. Det visar ju på något sätt hur vi ställs inför frågor som vi kanske inte är vana med mot bakgrund av de kulturskillnader som råder på olika sidor av att Atlanten, särskilt vad gäller just tvistlösningsmekanismerna.

Jag vill passa på att kommentera några av de missuppfattningar som jag menar att ofta råder i debatten.

Före jag går in på det så ska jag diskutera det här mera ur ett åländskt perspektiv och hur vi från Ålands Framtids sida menar man borde behandla det här förslaget och det vi nu i lagtinget har att ta ställning till och om vi ska ge vårt godkännande eller inte.

Ålands Framtid har drivit en linje att vi inte ska godkänna några fler EU-fördrag före vi har en rättmätig åländsk representation i Europaparlamentet. Vi anser att det är den enda förnuftiga linje om vi ska ha någon slags tyngd bakom våra krav om en EU-parlamentsplats. Varför ska Åland vara med och utveckla en union som vi inte har möjlighet att påverka? Menar vi allvar med det kravet så borde vi ha en konsekvent linje, oavsett hur pass verkningsfull den är i de enskilda fallen. Vet man i Helsingfors att inga EU-fördrag kommer att passera Ålands lagting före man har den här frågan löst då inser man ju också att man har ett växande problem med Åland och att man måste lösa situationen långsiktigt. Vi har fört den här diskussionen många gånger i lagtinget vad gäller EU-fördragen.

Nu handlar det här är om ett frihandelsavtal. Frågan som har debatterats delvis är om man kan använda samma tankesätt också på frihandelsavtalen eller andra avtal som behöver lagtingets godkännande för att träda ikraft här inom vårt behörighetsområde. Jag menar att det är klart att man också kan göra det även om kopplingen är tydligare i fördragen, med fördragsändringarna, det är självklart.

Jag menar att i den historiska lucka vi har nu med anledning av Brexit för att få en åländsk EU-parlamentsplats så borde vi också analysera möjligheten att använda även det här avtalet som en påtryckningsmöjlighet gentemot Helsingfors, för att få gehör och synlighet för våra krav. Sist och slutligen tror jag inte att det är så många politiker i Helsingfors som vet att det här är ett viktigt krav för Åland. Man vet att Åland gnäller lite ibland om den här EU-parlamentsplatsen, men att vi verkligen prioriterar det här kravet och att det är avgörande för oss här i Ålands lagting tror jag inte att många i Helsingfors känner till och att man ser det som ett problem överhuvudtaget. Ska vi visa allvar med vår kritik och den attityd man har gentemot Åland från Helsingfors idag vad gäller EU-parlamentsplatsen så tycker jag att vi också bör analysera den möjligheten här i Ålands lagting. Helst att vi kommer överens om en linje hur vi hanterar den här typen av ärenden framöver.

I de debatter vi har haft om Lissabonfördraget och andra så där har vi först haft halva lagtinget som har sagt att vi godkänner inte fördraget förrän vi har de åländska intressena beaktade, och sedan har man svängt och godkänt dem i alla fall från flera av de större partierna.

Har vi en sådan här debatt framöver utan att vi har en konsekvent linje så kommer vi förstås inte att ha framgång med en sådan linje heller.

Så här resonerar åtminstone vi i Ålands Framtid, vi kan inte bara sitta stilla i båten och låta den här frågan förbli olöst för all framtid utan att det föranleder åtgärder. Det är ju närmast pinsamt för Ålands lagting och vår regering som driver de här frågorna. Vi lägger ingen tyngd bakom våra krav.

När det gäller Ceta-avtalet och tvistlösningsmekanismerna eller ISDS som kollegan John Holmberg här presenterade förtjänstfullt lite kort vad det innebär så får man ofta intrycket av att det här är någonting nytt inom EU. Men de facto så har EU:s medlemsstater den här typen av ISDS-lösningar i över 1 400 handelsavtal som är ikraft redan idag. Europa har en lång historia av investeringsavtal och skiljeförfarande i investeringsmål. Inte minst om man ser till utvecklingen i Östeuropa efter Sovjetunionens fall så har det varit en förutsättning för att man ska få utländska investeringar att man ska kunna modernisera industrin i Östeuropa. Det är investeringar som har lett till stora miljövinster vågar jag påstå för Europa, där man har fått betydligt mer energieffektiva industrier och fått till utveckling i Östeuropa. Det hade aldrig kunnat ske i den omfattning som sker idag om de här utländska investerarna hade behövt förlita sig på rättssystemen i de östeuropeiska länderna.

Det som man sällan kommer ihåg i den här debatten är att ISDS-lösningarna är till för att skydda rättssäkerheten. Syftet med de här lösningarna är att om jag som investerare åker över Atlanten i det här fallet och investerar mina pengar i en verksamhet där så vill jag bli garanterad en likvärdig behandling såsom företagen på andra sidan Atlanten och blir jag inte det så kan man föra en sådan här talan i en skiljedomstol. Det handlar inte om att skaffa sig några extra rättigheter, det handlar om att man kan garantera likabehandling och att man får ett skydd mot diskriminerande behandling.

Om man investerar i Kanada och låter en kanadensisk domstol pröva målet så är det klart att de har en viss partiskhet i förhållande till det kanadensiska regelverket. Det är alltså ett skydd för våra åländska företagare, som eventuellt investerar i Kanada i framtiden, att få en likvärdig rättslig behandling av det kanadensiska domstolsväsendet. Upplever man inte att man får det så kan man vända sig till en skiljedomstol och få saken prövad av ett neutralt organ. Det är egentligen ganska naturligt om man sätter sig själv i investerarens ställning och tar det perspektivet.

Det är i första hand ett skydd mot diskriminering, ett skydd mot godtyckligt expropriation, ett skydd mot ojämlik och orättvis behandling, rätt att överföra kapital som vinster till exempel och möjligheter till rättslig prövning av avtalet. Det är egentligen ingenting dramatiskt om man ser på vad det faktiskt innebär.

Kollegan ltl Tony Wikström lyfte upp att det här omöjliggör någon form av förstatligande av privata verksamheter, men det omöjliggör inte mera än för en vanlig lokal näringsidkare här. Det enda skyddet som finns skydd är ett skydd mot diskriminering. Om man förstatligar en verksamhet så ska den utländska investeraren ha samma skydd som den nationella investeraren, likabehandling helt enkelt. Det är det som avtalet och den här tvistlösningsmekanismen skyddar, inte någonting annat. Det är en vanlig i missuppfattning att det skulle omöjliggöra någon form av förändringar mellan vad vi sköter privat och vad vi sköter offentligt, för det stämmer inte. Man kan göra det men då ska det ske med likabehandling och diskrimineringsförbud så att alla behandlas lika, utländska och nationella investerare. Det är ganska naturligt och ganska enkelt.

Man menar att skiljedomstolarna skulle riskera att skapa någon slags orättvis behandling till förmån för storföretagen. Man kan alltid, vad gäller de här skiljedomstolarna, också överklaga deras beslut till de nationella domstolarna om man menar att det inte finns en rättvis och opartisk behandling i skiljedomstolarna. Man har också möjlighet att använda de nationella domstolarna för att klandra skiljedomstolsbesluten. Det finns också en omvänd mekanism, en skyddsmekanism för rättsäkerheten också i de sammanhangen.

Visst kan jag tycka att det är en bra tanke som socialdemokraterna för fram, att man inväntar den här behandlingen och ser om de här bestämmelserna bestämmer överens med EU:s grundfördrag, det har jag förstås ingenting emot. Däremot behöver man se kritiken som ofta framförs mot ett system som vi i grund och botten egentligen inte är så vana med här i Europa som man är på andra sidan Atlanten, och att man tar den kritiken med en viss nypa salt och funderar vad de här bestämmelserna faktiskt innebär. Innehåller de brister eller är vi ovana med det här sättet att tänka i investeringsavtal? Jag tror att mycket av svaren ligger i det sistnämnda. Tack, fru talman.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Axel Jonsson. Jag har lite ros och ris. Jag börjar med det tråkiga riset. Jag håller inte alls med Ålands Framtid när det gäller att göra EU-fördragen till någon form av slagträ mot Finland. Jag förstår tanken. Men ett frihandelsavtal är alldeles för viktigt för vårt näringsliv speciellt för att man ska bolla med vår åländska industri på det sättet.

Jag tycker att ltl Axel Jonsson gjorde en riktigt bra pedagogisk beskrivning kring tvistlösningsmekanismen. Det är så att utan en sådan mekanism så skulle inte investeringarna ske i något land och knappast skulle några frihandelsavtal implementeras i så många länder heller utan det är ju ett måste. Jag tycker att det är bra att ledamoten plockade upp de här goda miljöexemplen från tidigare Östeuropa som har kommit till stånd tack vare att utländska investerare har sett möjligheter att utveckla sin näring.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är förstås tråkigt att liberalerna och ltl Holmberg tycker att vi ska sitta här och skriva brev och ställa krav i skriftform till Helsingfors om att vi ska få en Europaparlamentplats, men inte är beredda att backa upp detta med de åtgärder vi ändå har. Vi kan lyfta frågan internationellt via de kanaler och de möjligheter som står till buds. Det är en av de få möjligheter vi har när vi har EU-fördrag som kommer till lagtinget, eller handelsavtal i det här fallet. Det skulle vara intressant att veta vad liberalerna tycker att man ska göra istället för att nå framgång i den frågan? Inte har det rört på sig särskilt mycket under de senaste 20 åren snart som man har drivit den här frågan med den strategi som liberalerna har förespråkat hittills.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Nej, det är en tuff kamp, det håller jag med om. Idéer och förslag mottas alldeles säkert med hjärtlighet och stora famnen av regeringarna.

Däremot är vårt näringsliv alldeles för bräckligt, alldeles för viktigt för oss för att de ska hållas som någon sorts pantfånge i ett frihandelsavtal. Tittar man på statistiken så ligger väl vår export till Kanada kring miljonen ungefär. Det är ju inte enorma summor, men det ger ju också en fingervisning på hur vi ser på vårt näringsliv. Enligt mig, och jag tror att jag talar för en stor del av liberalerna, så är näringslivet på tok för viktigt för att hållas som pantfånge.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ltl Holmberg lägger ju fram det som någon slags sanning att näringslivet skulle bli pantfånge om vi inte godkände det här fördraget. Jag är inte riktigt säker på att det förhåller sig på det sättet. Det har efterfrågats också i debatten att man går till botten med hur det förhåller sig vad gäller just det. Om vi säger nej så tror jag inte att det skulle förhindra vårt näringsliv att sälja sina produkter till Kanada, de gör ju det redan idag utan ett frihandelsavtal. Jag tycker att den debatten kan man bortse ifrån.

Däremot måste vi ställa oss frågan, som jag nyss ställde till ltl Holmberg; hur ska vi få Finland att komma till mötes med våra krav om representation i Europaparlament om vi inte lägger någon tyngd bakom de krav vi ställer? Här har vi en möjlighet. Regeringen presenterar inte några alternativa förslag om hur vi ska åstadkomma detta och det tycker jag att är beklagligt. Man fortsätter på den samma inslagna vägen, som inte ger (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Jag blir lite orolig över ltl Axel Jonssons tankar om att använda handelsavtalen som ett vapen mot Finland. Som jag har förstått det här avtalet så kan det ha en påverkan på våra lokala företag, i det här fallet t.ex. på Optinova och Guldviva. Ska jag tolka ltl Axel Jonssons utspel nu som att man är beredd att hålla Optinova och Guldviva som gisslan i den här frågan? Är det så som jag ska tolka ltl Axel Jonsson och Ålands Framtid?

Ltl Axel Jonsson, replik

Som jag sade i den föregående repliken så kan vi förmodligen inte göra så även om vi i Ålands lagting skulle vilja ställa dem utanför möjligheten att exportera sina produkter, vilket jag förstår att det är detta som ltl Carlsson oroar sig över. Jag har ingenting emot att utskottet bekantar sig med det. Men hur kan det då komma sig att man idag kan exportera till Kanada för 1 miljon om man kan göra det utan ett frihandelsavtal på plats? Den frågan skulle jag vilja ha svar på i så fall. Jag ser inte att man riskerar de här möjligheterna, skatter och expropriation, som ligger inom åländskt behörighetsområde att vi kan blockera de här företagen från den kanadensiska marknaden även om vi skulle vilja. Jag ser faktiskt inte det stora hotet. Jag vill verkligen inte använda ord som ltl Petri Carlsson använde sig av; gisslan, för det känns mycket överdrivet.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Både öster och väster om oss så har parlamenten kommit fram till att det här stärker exportindustrin. Det torde väl vara så för oss också då, att det stärker de företag som handlar med Kanada till exempel. Är Ålands Framtid trots det beredd att faktiskt försämra villkoren för våra företag gentemot andra? Det är huvudfrågan i det här fallet med tanke på att det här är ett handelsavtal. Jag är inte alls säker på att det är rätt väg att använda ett handelsavtal som vapen i de övriga diskussionerna. Det är ett ganska trubbigt instrument att använda i diskussionerna om Europaparlamentsplatsen.

Vi har däremot fått en unik öppning nu i och med Brexit och omfördelningen. Här har vi ett unikt fönster att faktiskt föra dialog på ett konstruktivt sätt och kanske få en tilldelning som också statsrådet har lovat. Jag tycker att det är den vägen vi ska vandra nu i första skedet.

Ltl Axel Jonsson, replik

Om finans- och näringsutskottet skulle komma till att reglerna om expropriation och kommunalskatter är det som är det viktiga för våra åländska företags möjligheter att exportera till Kanada så då är jag beredd att ge mig. Men jag har väldigt svårt att se att det förhåller sig så i det här fallet, att det är detta som innebär de stora möjligheterna till förbättring eller ökad export till Kanada, vilket ltl Petri Carlsson här anförde. Jag har väldigt svårt att se den risken. Men överbevisa mig gärna om det är så att jag har fel.

Jag kritiserade liberalerna här tidigare. Samma kritik vill jag rikta mot moderaterna. Vad ska man göra för att nå framåt när vi har det här historiska fönstret vad gäller Brexit, om vi inte ens nu är beredda att lägga tyngd bakom våra krav och vår argumentation? Vad ska man göra då?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Till den del som ltl Axel Jonsson tog upp det sista om det här avtalet ligger i Ålands lagting någon vecka och att det skulle hindra åländska bolag från export, så det håller jag helt med om. Det finns ingen koppling däremellan, för det rör inte de små bitar som Åland i så fall har inom sitt behörighetsområde.

Däremot tycker jag att det är väldigt bra att den här diskussionen hålls. Många av de här globala företagen, inom sjukvårds- och försäkringsväsendet med flera är enorma bolag med budgetar som är mångt större än en del nationalstaters inom EU. Om man sätter sådana krafter mot varandra så vet vi vem som vinner. Därför är det väldigt viktigt att skiljemannaförfarandet ändå ställer sig på nationers, konsumenternas och individernas sida. Många bolag ser just väldigt mycket tillväxtmöjligheter inom det som har (… taltiden slut).

Ltl Axel Jonsson, replik

Visst har de resurser, men man måste också se det ur bådas perspektiv. När våra investerare från Europa åker över Atlanten ska då skiljedomstolarna ställa sig på de amerikanska och de kanadensiska nationernas sidor, deras medborgares sidor och tillämpa deras rättsystem i de här tvisterna? Så blir ju det omvända.

Att man har möjlighet att gå till en skiljedomstol ligger i båda parters intressen, att man har en neutral instans som varken är präglad av det ena eller det andra systemet, eller åtminstone är sammansatt av parter, skiljedomare, med erfarenhet från både system. Det garanterar ju en rättssäker behandling och en neutral behandling som är bra för oss som vill bevaka våra intressen på andra sidan Atlanten.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Huruvida den är neutral, när det bara är den ena parten som kan gå åt den andra, det kan man ju diskutera. Det lyfts upp en otroligt viktig diskussion här. Jag håller helt med om att mera handelshinder behöver vi inte i världen. Handelshindren har ökat betydligt sedan Trump kom till makten. Många öststater i Europa har också lagt många handelshinder i vägen.

Just den här mekanismen när man åsidosätter nationalstaternas möjligheter och den demokratiska rätten att ordna sina samhällen, och om man har gett rättigheter på en avreglerad marknad och om sedan kommuner eller andra vill ta hem verksamheten igen - för att man tycker att det är mer lönsamt för sina skattebetalare - då måste den möjligheten finnas. En sådant här verktyg kan inte åsidosätta den demokratiska folkvalda makten i nationalstaterna. Det tycker jag att är en viktig principiell diskussion att ha.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag delar den utgångspunkten. Jag ser ingenting i de här ISDS-lösningarna som omöjliggör ett sådant agerande från en kommun eller stat. Det enda de kräver är att man behandlar utländska företag lika som nationella företag i det sammanhanget, att man inte diskriminerar utländska företag om man förstatligar eller kommunaliserar en verksamhet. Det är väl ett ganska rimligt krav kan jag tycka i de här sammanhangen. Det är ju också ett omvänt skydd för våra investerare som åker över Atlanten och investerar där, att de garanteras en likvärdig och en opartisk behandling för sina satsade pengar.

Jag håller med om att vi inte kan ha det på det sättet att vi inte kan flytta gränserna mellan offentligt och privat. Men jag är inte lika övertygad om att de här frihandelsavtalen faktiskt utgör hinder för det. Som jag förstår är det enbart så att man vill garantera (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Talman! Jag vill börja med att tacka ltl Axel Jonsson för en väldigt god beskrivning av skiljedomsförfarande som finns i detta avtal och i många andra avtal. Jag har, likt honom, varit lite bekymrad över den diskussion som pågår om det här där man blandar ihop äppel och päron väldigt friskt. Jag känner ibland att man vill använda detta som ett slagträ i nationell politik, där det handlar om hur mycket privat man ska ta in i det offentliga eller tvärtemot. Jag tycker att det är fel arena att driva den typen av politik på. Nationell politik ska bedrivas i de nationella parlamenten vad gäller de nationella regelverken. Att blanda ihop detta med internationella avtal tror jag bara blir problematiskt.

Det blir problematiskt därför att just den här typen av frihandelsavtal som Ceta är någonting som världen behöver mera av. Vi behöver mer av samarbete, vi behöver mera av möjligheter för länder att faktiskt på ett vettigt sätt bedriva handel med varandra och detta särskilt i tider där nationalistisk protektionism sprider ut sig i den diskussion som många partier på vissa håll för ute i Europa för tillfället. Jag tror inte att vi ska vara med och driva den frågan vidare.

Däremot tycker jag att det är bra att man också gör analyser på vad effekterna blir även för vår del och inte bara rakt av konstaterar att man kör på.

Jag tycker att det är bra att utskottet ska behandla det här, titta på de fördelar och nackdelar som finns, men jag blir lite skrämd när jag hör att man målar upp de här skräckscenarierna.

Det är också lite intressant att konstatera österut mot Helsingfors så har vi en blå regering som valt att säga att fördelarna överväger nackdelarna. Sedan västerut har vi en rödgrön regering som har konstaterat att fördelarna överväger nackdelarna. Det har man tydligt sagt. Jag läste bl.a. en insändare i Dagens Industri där en av de ledande socialdemokraterna i Sverige lyfte fram att det här avtalet som sådant är bra.

De partier i Europa, både österut och västerut, som har tagit ställning emot det här har funnits antingen riktigt ute på högerkanten eller riktigt ute på vänsterkanten. Det är där som motståndet mot frihandeln finns, det är där som motståndet mot att fördjupa det internationella samarbetet finns och det tycker jag inte att vi ska vara en del av i det här sammanhanget.

Vi ska, precis såsom har föreslagits från landskapsregeringen, gå vidare med det här avtalet, naturligtvis analysera det i utskottet och sedan se till att vi är med och skapar en situation där vi drar nytta av de här avtalen och är med i ett internationellt samarbete på bästa möjliga sätt. Tack, fru talman.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Jag uppfattade ltl Ehn som att utgående ifrån att man är tveksam till avtalet så är man emot frihandel. Men jag har väl inte hört någon här som har talat om att man har varit emot frihandel, däremot har det funnits en del tvivel till det här avtalet.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Ibland är det så att om man ska nå fram till frihandel så måste man hitta lösningar som man kan acceptera gemensamt.

Den här lösningen som ligger på vårt bord nu är framförhandlad under lång tid mellan EU och Kanada, den är framförhandlad under lång tid mellan de europeiska partierna och den är framförhandlade under lång tid mellan de europeiska staterna. Det här handlar om att man har hittat en totallösning som leder till frihandel.

När jag hör en del av diskussionerna västerut och österut så noterar jag att man använder sig av diskussionen kring domstolen för att fälla det här. Man säger att man står upp för frihandel, men de facto är jag inte riktigt säker på att så är fallet utan att man faktiskt argumenterar för att frihandel inte riktigt är det man vill.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Bästa lagting, ja, det här ärendet är ju bordlagt så jag hade kanske inte tänkt säga så mycket. Men några ord, ett ovanligt kort anförande och sedan får andra avgöra kvalitén.

Jag hade faktiskt tänkt börja mitt anförande med att betona att som ekonom så är jag självfallet för frihandel. Speciellt små länderna har ju nytta av frihandel, stora länder som har en jättestor internhandel är inte lika beroende. USA är inte alls lika beroende av frihandel som de nordiska länderna.

Det här avtalet berör ju faktiskt inte bara frihandel, det berör också andra delar.

Jag har inte heller läst igenom hela avtalet på 1 070 sidor. Jag tittade lite på en del kommentarer, en del var till och med väldigt skrämmande.

Jag lyssnade på ltl Aaltonens anförande som jag tyckte att var en väldigt bra genomgång av de problem som kanske finns. Ltl Aaltonen framförde att hon var för frihandel, det finns handel tidigare och det går att reglera på annat sätt osv. men det är det här avtalet som det är frågan om.

Man kunde läsa om stora namninsamlingar som konsumentorganisationerna hade gjort. Massor med jurister är mycket, mycket tveksamma till detta, vilket också gör att jag tycker att vi borde titta på det.

Vi hörde också här det ensidiga, att företag kan stämma stater men stater kan inte stämma företag. Jag funderade lite på om ett företag ska stämma någon - Sverige har gått med på det här, Finland har gått med på det här - så väljer ett företag då en stor stat eller tittar de på ett litet område som de kanske kan gå in på? Som ltl Jonsson sade, så redan att starta en process så är väldigt besvärlig. Strategiskt borde företagen då titta på de små områdena.

Jag noterar att vi någon gång ibland här har diskuterat jordbrukspolitiken. Vi vill ha väldigt rent jordbruk här och det kan ju hända att det strider mot principer som vissa företag har. Rent hypotetiskt så ett namn som slog mig var Monsanto som nämns i det sammanhanget. Det är ett företag som jag googlade på och jag konstaterade att de har en vinst på 7,3 miljarder euro. Börjar de skramla och säga; nä, det vi har här det ska vi inte få ha osv. och de tycker inte om att det, så undrar jag nog lite vad näringsministern då säger om vår jordbrukspolitik? Ska vi ha det såsom vi vill eller ska vi kanske justerad den?

Det finns många frågetecken, trots att jag, som jag inledde med, självklart är för frihandel.

 Som sagt, ju mindre man är, desto större nytta har man har frihandel när det gäller välfärden.

Vi kommer att fortsätta den här debatten, sedan kommer vi också att fortsätta den i finansutskottet och vi kommer att fördjupa oss mycket i de här många speciella frågorna som finns. Tack för ordet, fru talman.

Talmannen

Ärendet bordläggs och kommer upp till förnyad diskussion den 19 september. Diskussionen är avslutad.