Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Vicelantrådet Britt Lundberg

Herr talman! Undervisning i religion i våra grundskolor följer den religion som majoriteten av våra elever i landskapet tillhör.

Bakgrund till den här framställningen kommer egentligen från fältet, från elever och föräldrar där det har funnits ett önskemål att få delta i grundskolans religionskunskap, trots att man inte tillhör den evangeliska lutherska kyrkan. Man har framhållit argumentet att man vill lära sig om det samhället man lever i.

Det som vi för fram i den här framställningen kan vi kalla för en positiv religionsfrihet. Vår nu gällande lagstiftning kring religionskunskap i grundskolan trädde ikraft så sent som 2008. Man gjorde då justeringar i lagstiftningen i religionsundervisningen med anledning av religionsfrihetslagen. Man tog i beaktande rätten att man inte skulle behöva läsa religionskunskap om man inte tillhörde det evangelisk-lutherska samfundet. Livsåskådning ska arrangeras för dem som ej tillhör den evangelisk-lutherska församlingen om inte vårdnadshavaren arrangerar en annan undervisning.

Med nuvarande lagförslag vill vi möjliggöra för dem som vill delta i religionsundervisningen. Vi har sett det som en orimlighet att man i en skola idag skulle uppfylla en önskan ifrån föräldrarna och studerande, och att man skulle ha en verksamhet som strider mot lagen. Vi har däremot avsiktligt inte gjort några större förändringar i religionsundervisningen och religionslagen. Det pågår en hel del förändringar i samhällena runt omkring oss. I Sverige har man sedan en längre tid haft en s.k. konfessionslös religionsundervisning, en religionsundervisning som inte företräder en viss religiös inriktning. Det är intressant att följa att man i dagsläget inte alls är nöjd med den här religionsundervisningen. Jag har inte riktigt lyckats hitta kärnorna till missnöjet. Men det finns ett behov att se över den här konfessionslösa religionsundervisning och hitta en annan inriktning, vilken, vet vi inte riktig i dagsläget.

I Finland diskuterar man just nu om man ska införa konfessionslös religionsundervisning. Frågan har där aktualiserats för det finns ganska många samfund som är jämstora och man uppfattar att det finns en smalhet i att man ska erbjuda undervisning för vissa och man tycker att det skulle vara enklare att inför en konfessionslös religionsundervisning. Man har inte tagit klara steg i den här frågan, än så länge, vad jag har uppfattat i alla fall.

In för det här lagförslaget har vi inte haft resurser och det har inte funnits med i vår planering helt enkelt att vi skulle överväga en mer grundläggande förändring av vår religionsundervisning. Inom grundskolan pågår det just nu ett förändringsarbete inom många olika områden. Det pågår omfattande läroplansrevideringar. Vi håller också på att göra ett stort arbete när det gäller bedömningen.

Min bedömning, i den här frågan, är att vi inte kommer att ha möjlighet att, under den här mandatperioden, göra någon större förändring inom religionsundervisningen. Att gå in för en större förändring inom religionsundervisningen är en mycket viktig fråga och skulle kräva än noggrann analys, en bred diskussion och ett omfattande remissförfarande.

Det här förslaget till framställning har varit på remiss till kommunförbundet och till prosteriet. Båda remissinstanser välkomnar förslaget. Prosteriet efterfrågade dock möjligheten att de som är inskrivna i den evangelisk-lutherska kyrkan också skulle kunna välja att inte delta i religionsundervisningen utan begära livsåskådning. Det för oss egentligen till den här diskussionen om konfessionslös undervisning. Vi har bestämt oss för att vi nu inte har möjlighet att gå djupare in i detta. Därför, trots att vi är medvetna om att det finns många intressanta frågor att diskutera på det här området, så har vi valt att gå in för en ganska liten förändring som i alla fall gör att efterfrågan från ungdomarna som vill läsa enligt grundskolans religionsundervisning skall ha möjlighet till det. Det är också ett förslag som inte på något sätt kostar resurser, kanske tvärtom t.o.m. sparar in någon resurs. Tack, herr talman.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Jag får tacka för den snabba behandlingen av frågan när det gäller religionskunskap i grundskolan. Jag efterlyste det här i en enkel fråga tidigare i höstas. Jag tror att det är väldigt bra att alla barn i skolan ges samma möjligheter att delta i de lektioner som majoriteten har. Det är många gånger så att det är föräldrarnas tillhörighet i olika samfund som kan vara avgörande för barnen. På det här viset är det inte någon som diskrimineras eller åsidosätts, utan alla barn ges möjlighet att delta i samtliga ämnen i skolan. Jag är tacksam för det här.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik

Det är precis så som vi har tänkt. Vi tycker att det är viktigt att möjligheten ska ges. Vi tycker också att det är en viktig fråga ur integrationssynpunkt när det är främst är ungdomar, som har flyttat någon annanstans ifrån till Åland, som har efterlyst den här möjligheten att komma djupare in i samhället genom att ta del av religionsundervisningen som de andra ungdomarna har. Man vill inte ha mera utanförskap, man vill hellre vara mera med. Sedan har man ändå förstås sin fulla rätt att bibehålla sin övertygelse och religion. Det här har visat sig vara en uppskattad och välkomnad förändring i våra skolar. Vi är också glada för att ltl Mika Nordberg ytterligare förstärkt tanken på behovet, som vi har tyckt att har funnits, att göra den här förändringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Den här framställningen är ett litet steg, men det är ett positivt steg. Det är också ett steg som är intressant att sätta in i ett lite större sammanhang.

Jag kom att tänka på Ålands stora filosof, Aatos Virtanen, från Långbergsöda i Saltvik. När han var ung så ställde han de religiösa frågorna. Det fanns inte Facebook, Internet, Twitter eller YouTube. Det fanns böcker och kanske tidningar. Som alla ungdomar och barn funderade han också på de stora frågorna. Det var ganska intressant när han beskrev sin barndom att det var det han tänkte på, han, bröderna och kompisarna. Det var underligt det som finns här i världen. Det som inte finns, det kunde han förstå, men det som finns var knepigt. Detta sysselsatte honom hela livet. Han blev en känd författare och filosof och förebild till en av Tove Janssons figurer. Han var en person som dock inte tillhörde kyrkan eller var religiös, så vitt jag vet.

Den här framställningen säger att den här världen är föränderlig. När minister Lundberg säger här att det finns ett missnöje i Sverige på andra håll också med den konfessionslösa undervisningen så betyder det två saker. För det första, att man ställer frågan vad religion egentligen är. De flesta som har vuxit upp på Åland på 40-, 50- och 60-talet så vet att religion är skriftskolan, kyrkan och det är något som bara finns där och ska finnas där. Idag när vi har en stor andel personer som har andra bakgrunder och traditioner så är det inte längre så givet. Det gäller naturligtvis också särskilt i Sverige. Vad är religion? Jag tror att vi är på väg till ett utvidgat religionsbegrepp, inte bara livsåskådning som vi nu har i vår grundskoleplan, det gäller kultur, politik, historia och traditioner. Vi kommer in på ett utvidgat begrepp också i läroplanerna.

Den andra saken som gör att det här kanske är komplicerat är att det i vårt samhälle finns så många olika religioner som alla är bra och dåliga på sitt sätt och har sina historiska belastningar, som också kristendomen har i hög grad. Nästa steg blir att föra den diskussionen. Jag hoppas att kulturutskottet kan föra in lite av den debatten. Jag tänkte faktiskt föreslå för kulturutskottet att man skulle höra representanter för de stora etablerade regionerna i Finland; den ortodoxa kyrkan och den katolska kyrkan för att höra hur de anser att undervisningen är i våra skolor på Åland. De kyrkor som inte är så vanliga här, men som finns i Finland, har också sina kontakter till Åland.

I den här framställningen finns det en etablerad uppdelning. Det naturliga är att det finns en majoritet som tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan, det kallas majoritet. Det finns en minoritet som numera är flera minoriteter. I förlängningen kommer det här att leda till att majoriteten och minoriteterna växer ihop till är ett samlingsbegrepp, man kan säga att det är många olika kulturer, många olika religioner. Här gäller det för grundskolan att anpassa sig till detta faktum och denna koppling till en global värld.

Herr talman! Om vi sedan går in på själva framställningen. Den säger att minoriteten, de som inte tillhör den kyrka som majoriteten tillhör, antingen kan få undervisning på vårdnadshavarens initiativ eller kan få undervisning i livsåskådningskunskap. Det är den gällande lagstiftningen. Det nya är att de som tidigare har fått, enligt lagen, undervisning i livsåskådningskunskap nu också kan delta i majoritetens religionsundervisning. Det är ett utvidgat begrepp för religionsundervisning men det är också en utökad frihet att välja hur man vill ha sin undervisning.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det var ett intressant inlägg som ltl Olof Erland höll. Särskilt stannade jag för hans diskussion om vad religion är. Jag måste inledningsvis säga att jag inte delar hans definition. Jag tycker att han blandar ihop kyrka, församling och den gemenskap och kultur som finns inom kyrkan.

En religion, som jag uppfattar det, förutsätter ett gudsförhållande. Utan detta skulle inte kyrkan överhuvudtaget kunna ha någon grund för sin verksamhet. Detta förhållande mellan en högre makt och individen är sedan olika från samfund till samfund. Kanske inte sedan vad gäller de moraliska förutsättningarna föra att leva i enlighet med ett samfunds uppfattning. I praktiken, såsom kyrkorna praktiseras sin religion, blir skillnaderna ibland ganska stora.

Jag tror nog för min del att skillnaderna i tro kommer att bestå. Det finns heller ingen orsak att ifrågasätta dem. Däremot förändras ofta kyrkans tolkningar av vissa centrala delar i alla religioner. Där är den protestantiska lutherska kyrkan ganska modern och har ganska lätt att reformeras jämfört med många andra trossamfund. Den centrala skillnaden mellan de olika nordiska länderna är sekulariseringsgraden. Det finns mycket forskning på det här området. Man kan säga att Sverige och Danmark, vilka är gamla konungamakter där kyrkan i tiden hade stort inflytande, där är människorna i mycket högre grad utanför kyrkan. I Finland och Norge, vilka är unga stater, där är befolkningen i mycket högre grad inskrivna i någon slags statsreligioner. På Åland är ålänningarna, jämfört med många andra områden i Svenskfinland och Finland, väldigt "kyrksamma". Av det kan man inte nödvändigtvis dra slutsatsen att ålänningarna skulle vara mera religiösa än andra.

Den här framställningen är intressant på det viset att när grundskolelagens paragraf om undervisning i religionskunskap gjordes så kommer jag ihåg att vi var väldigt måna om att respektera dem som inte hörde till någon församling eller hade en annan religion än den lutherska protestantiska. Nu är det intressant att se att vi inte riktigt kunde föreställa oss att just den här reaktionen skulle komma. Jag tror inte det har så mycket med religion att göra. Det sociala samhället är starkt. Den gemenskap som kyrkan i det åländska samhället ger är fortfarande stark. Det är förvånansvärt och säkert på många sätt glädjande att så många ungdomar går i skriftskolan. Det är väl kanske i det sammanhanget som de som flyttar in till landskapet, som har andra trosuppfattningar, gärna vill vara delaktiga i både religionsundervisning och kanske sedan också fortsättningsvis. Men det vet jag ingenting om.

Sammanfattningsvis tycker jag att det här är ett intressant och ett bra förslag att ändra grundskolelagens 18 §.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.