PLENUM den 16 november 2007 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Viveka Eriksson, ltl Carina Aaltonen, ltl Barbro Sundback, ltl Johan Ehn, ltl Katrin Sjögren och ltl Roger Slotte).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Carina Aaltonen för annat förtroendeuppdrag: Emmaus-Europas styrelsemöte, ltl Johan Ehn också annat förtroendeuppdrag: medlem i Finlands Svenska brand- och räddningsförbunds höstmöte och ltl Barbro Sundback likaså för annat förtroendeuppdrag: deltagande i seminarium Minority policies in transition i Uppsala.

 

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 1/2007-08 kommer att avges vid plenum onsdagen den 21 november detta år.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland 2008. (FR 1/2007-2008 jämte finansmotionerna nr 1-52/2007-2008).

 

Till diskussion upptas nu budgetförslaget avseende utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde. Begärs ordet?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman, bästa lagtingsledamöter.

Det är tufft, för att inte säga omöjligt, att beskriva budgeten för utbildnings- och kulturavdelningen och en budget som omspänner mer än 55 miljoner euro på sju minuter. Jag skall göra ett försök och ber att få återkomma i de frågors om lagtinget sedan vill ha mer information om. 55,4 miljoner, en ökning med 5,7 procent från föregående år. Ökningen består, förutom i allmänna löneökningar i en ganska personaltät verksamhet, också av det nya landskapsandelssystemet som slår ut vad gäller grundskolan och kommunal, kultur-, idrotts-, ungdoms- och medisverksamhet.

 

Också de nya EU-programmen finns med och det är alltid framtunga i en ny stödperiod. Vi förslår att förvaltningen kommande år också skall kunna utnyttja EU-medel för finansiering av sådana projektet som på olika sätt är angelägna, bl.a. inom integrationsområdet, validering, vuxenutbildning, IT- och nätpedagogik. Kollegan minister Harriet Lindeman brukar alltid säga att EU-medlen används bäst om man använder dem till sådant som man ändå skulle behöva göra än att man bara hittar på nya projekt på grund av att det finns EU-pengar. Det här har vi alltså tagit fasta på och försöker kanalisera in EU-medlen i sådana projekt som annars också är av nöden att genomföra. För bl.a. Bomarsundsprojektet har vi i flera år redan kunnat utnyttjas pengar.

 

Jag är glad för att kunna efterlämna betydande förbättringar i studiestöden och jag hoppas att lagtinget och godkänner den framställning som nu ligger i kulturutskottet, där även dagpenningen för läroavtalsstuderande förbättras.

 

Ett särskilt område som jag gärna vill lyfta fram är elevvård och skolhälsa, särskilt mot bakgrund av den stora olycka som har skett i Jokela i Finland så kan vi även på Åland konstatera att behoven vad gäller elevvård och skolhälsa har varit större än vad landskapsregeringen har kunnat erbjuda. Därför förstärktes elevvården 2006 med en skolkurator och i årets budget föreslås en skolpsykolog till. Det gemytliga lilla samhället Åland har också många ungdomar som mår illa, som kommer från trassliga familjeförhållanden och vuxit upp i miljöer av våld och missbruk. Illamåendet syns i skolan och prestationerna och då behövs elevvården.

Jag anser att man på Åland, ifall vi ser ett ytterligare ökat behov av elevvård, inkommande år måste utreda orsakerna till varför behovet ökar. Kanske skolan i dag får ta hand om problematik som borde ha lösts på ett tidigare stadium och kanske även inom andra myndigheter.

 

En annan viktig förändring som vi också föreslår i budgeten är att skolhälsan samordnas till en gemensam enhet för alla studerande på gymnasialstadiet så att alla studerande, oberoende vilken skola man är inskriven i får en likvärdig tillgång till dessa kuratorer, psykologer och hälsovårdare och att man då följer elevernas behov snarare än vilken enhet man är inskriven i. Flera rektorer och skolhälsovårdare har påpekat vikten av att skolhälsan lokaliseras nära skolorna i campusområdet. Därför är landskapsregeringens förslag att skolhälsan samordnas i nuvarande byggnaden Ålands vårdinstitut och att dessa lokaler restaureras så att man därmed får bukt med den inomhusproblematik som har funnits. Vårdutbildningen skulle fortsätta att verka i de lokaler de nu befinner sig i fjärde våningen i Ålands handelsläroverk. Elevvård och skolhälsa är en mycket viktig fråga och jag hoppas att kommande regering prioriterar den högt.

 

Mycket, mycket arbete har under den här mandatperioden lagts ner på den reform som skulle ge Åland en gemensam åländska gymnasieskola. Jag har personligen och tillsammans med representanter från regeringspartierna målmedvetet arbetat i den riktning som regeringspartierna överenskom om 2005, en fråga där vi också förde många ingående överläggningar och som bekräftades av lagtingets majoritet i flera olika budgetar. Strax innan lagen skulle skulle föras till omröstning i stora utskottet ville centern bromsa och lägga den omtvistade framställningen i ”valpåse”, då med avsikten att framställningen skulle gå en ljusare framtid till mötes än om den skulle röstas ner här i lagtinget. Det är inte spänning jag och många andra väntar på vad som skall ske med denna fråga i kommande handlingsprogram.

 

Efter att landskapsregeringen återtagit lagframställan befann vi oss i ett märkligt vakuum. Vi valde då trots allt att jobba vidare under rubriken Reform-08. Lagtingets syn var trots allt att något måste ske inom gymnasieskolorna. Vi har ett sjunkande elevunderlag att hantera. Vi kommer inom några år att ha en för stor kostym i förhållande till elevantalet. Vi har en skolstruktur som är för stor i relation till dess innehåll. Vi har kostnader som ökar, utan att fullt ut kunna få den flexibilitet i organisationen som man önskar och vi har inte heller kunnat erbjuda tillräckligt många goda valmöjligheter. Processen har varit lång, den har varit viktig och mycket nytänkande har kommit på vägen. Målet har också varit att skapa ett bättre utrymme i förvaltningens arbete så att man någon gång på utbildningsavdelningen skulle kunna få tid att jobba betydligt mer framtidsorienterat med prognostisering, statistik och det framtida behovet av utbildningsinsatser.

 

Det samarbete som skolorna emellan eftersträvar, både politiskt och från avdelningens sida i många, många år, det måste utökas. Flera funktioner som vi i dag betalar mångdubbelt för skall samordnas. Det arbetet pågår nu. Nya utmaningar väntar: yrkesprov skall införas i yrkesutbildningen. Det sker nu successivt och målet ära tt yrkesprov skall finnas inom alla yrkesutbildning. På finska sidan har man också satsat kolossala belopp på lärande i arbete, dvs. yrkesinlärning direkt på arbetsplats. Det här är också någonting vi måste överväga att införa på Åland för att hålla yrkesutbildningen fräsch och modern. Inom hela Europa satsas för fullt på yrkesutbildning. Alla länder lider brist på kvalificerad arbetskraft inom olika branscher.

 

För grundskolans del stiger landskapsandelarna för driften emd 3,2 miljoner euro. Jag hoppas att kommunerna nu med dessa medel tillgodoser grundskolornas behov, särskilt inom specialundervisning. Den rapport som en landskapsregeringskommitté har jobbat fram visar att behoven är stora ute i kommunernas barnomsorg och skola. Det är viktigt att barn med särskilda behov tas väl om hand och får den professionella handledning som behövs i god tid, annars tenderar problematiken att växa och gymnasialstadiet får sedan ta hand om svåra fall, som i den ändan kräver stora resurser.

Grundskolorna skulle också få ett bättre stöd om Ålands läromedelscentral kunde omformas till ett pedagogiskt och specialpedagogiskt resurscentrum. Särskilt skärgården har efterlyst en kompetenscentral att få vända sig till. Landskapsregeringen föreslår i budgeten att landskapsregeringen och landskapet tillsammans år 2008 utarbetar ett nytt avtal kring nuvarande läromedelscentral och uppdaterar den till det behov som skolorna har.  Många skolor får också fler och fler barn med annan språklig bakgrund som kräver särskilda kompetenser.

 

Jag är glad för att eleverna i årskurs 4-6 kommer att ha ett nytt läromedel i historia som ligger på deras skolbänk i höst och att vi nu inleder arbetet med ett läromedel i hembygdskunskap. En stor satsning på jämställdhet har också inletts och föreslås fortsätta två år framåt.

 

Skärgårdsungdomarnas situation har gåtts igenom; rapporten kom tyvärr så sent att man inte kunde få in åtgärder i denna års budget, men jag hoppas att kommande regering förvaltar rapporten väl och att vi får se resultat framöver. Jag är också glad över att vi på skärgårdens område har kunnat inleda ett särskilt kulturprojekt för skärgården som 2008 går in på sitt mest aktiva år.

 

Även ungdomspolitiken väntar på reform och förändring. Utan en resurs i förvaltningen som jobbar med ungdomspolitiska frågor så står utvecklingen tyvärr ganska still. Därför föreslår vi att ungdomskonsulenten på 60 procent som infördes 2006 även fortsätter 2008. Vi hade avsikter att komma mycket längre än vi har kommit på ungdomspolitikens område, men det är inget lätt område att få in ungdomars medbestämmande i politiska processer.

 

Vad beträffar kulturarvet är det bra att arkeologiska fynd och etnologiska föremål nu för en långsiktig och säker förvaring i det nya museimagasinet i Ribacka. Både ett besökarcentrum i Bomarsund och sjöfartsmuseets utbyggnad är klara för att inleda ett förverkligande under 2008. För Bomarsund finns reserverat 1 miljon euro, vilket gör att man kan inleda förverkligandet, om viljan så finns inom nästa regeringen, redan hösten 2008.

 

Sjöfartsmuseet föreslås byggas i enlighet med det vinnande arkitektförslaget från 2003 ”Till havs”, en bantad version där man har satt ett kostnadstak på 8,3 miljoner euro. Därtill kommer Nautical Clubs åtagande på 1,5 miljoner euro för att iordningställa det gamla huset. Det är alltså dags för sjöfartsnäringen att damma av sin miljon och öka på den med lite god ränta; sedan kan ett förverkligande starta.

 

Det här är projekt som har utlovats länge och i likhet med den golfbana som har diskuterats är det löften till turismnäringen och alla de entreprenörer som där är involverade.

 

Jag hoppas att kultur, utbildning, idrott och ungdomspolitik skall vara progressiva, prioriterade och starka utvecklingsområden även framöver och få en framträdande roll i den kommande regeringens handlingsprogram.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det är sant att utbildnings- och kulturavdelningen är stor och omspänner mycket. Jag vill ända säga när det gäller det som nu heter Reform-08 att fortfarande anser centern att man skall sträva till en samordning. Men precis som utbildningsansvariga själv sade fanns det inte stöd i lagtinget då och jag tror att det är bättre den här vägen. Det finns många saker att säga om det, men jag hinner inte det.

 

Jag undrar lite när man läser om hantverksutbildningen; först säger man att hantverksutbildningen skall underställas landskapsregeringen, som skall ha huvudmannaskapet, sedan säger man att man ytterligare söker driftsaktör. Är inte detta motsägelsefullt? Så läser jag det.

När det gäller teaterstöd till Åbo Svenska Teater tycker jag för min del att det borde vara bättre att ge teaterföreningarna på Åland det stödet och så får de söka samarbete.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det var många frågor. Vad gäller Reform-08 så litar jag på att centern fortsätter att förvalta frågan på bästa sätt även framöver och att man står fast vid det som man också tidigare har överenskommit om.

 

Vad gäller hantverket, där det står om landskapsregeringens åtagande, hänvisar det till den kommitté som landskapet tillsatte i samband med lagtingets beslut. Kommittén visar på en utveckling där man anser att utbildningen skulle övertas av landskapet och drivas i landskapets regi.

 

Den rapporten blev klar ett ögonblick före budgeten skulle vara färdig och då gick landskapsregeringen in för att inte i det här skedet gå in för det utan snarare eftersöka ytterligare någon villig driftsentreprenör för den kommande utbildningen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Det är okej på det viset, men det viktiga tycker jag fortfarande naturligtvis är att vi får en hantverksutbildning, det inte så viktigt var och hur den är.

Det stöd som nu ges till ungdomsverksamhet innefattar väl också ungdomsförbundet såsom tidigare?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag delar åsikten att det är viktigt att hantverksutbildningen kommer. Det har visat sig vara en mycket svår fråga. Man har jobbat med det här i 15 år och jag beklagar att vi inte heller under den här mandatperioden kom till en fullödig lösning. Jag trodde att vi var där redan i våras, men tyvärr inte. Den andra frågan gällde ungdomsfrågan. Stödet finns inom ramen för ungdomsmedlen ja.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman, bästa ledamöter!

Visst är det fantastiskt, visst är det spännande, visst är det alldeles utmärkt hur väl vi kan förvalta självstyrelsen när vi verkligen ges möjligheter därtill. Inom utbildnings- och kulturområdet har vi egen behörighet och jag tycker att vi visar i budgeten att vi verkligen kan förvalta självstyrelse och utveckla självstyrelse om vi så önskar. Jag skall nämna tre stora frågor i mitt anförande. Det första är Struktur-07, Reform-08, Projekt-09, vad det kan tänkas heta. Det andra är hantverksutbildningen och sedan tänker jag sätta fokus på sjöfartsutbildningen.

 

När det gäller Struktur-07, numera Reform-08, är vi i centern helt överens – tro det eller inte! – om att ett reformarbete är nödvändigt. Vi säger så här, att när det gäller strukturella reformer av den här digniteten kräver det att det finns en omfattande acceptans ute på fältet. Vi vet när högskolereformen genomfördes, först yrkeshögskola och sedan högskolereform, att man från landskapsregeringens sida kanske inte fullt ut lyckades implementera de goda tankegångar och intentioner som fanns. Det känns lite liknande när det gäller Struktur-07. Jag tror att det är väldigt viktigt för att man skall få en acceptans på fältet att den som berörs av en reform vet: hur kommer den här reformen att påverka mitt liv, hur kommer det att bli för mig sedan?, dvs. att man har det stegvis framtaget hela vägen ända fram till målet. Då känner folk trygghet och är beredda att vara med och arbeta för det. Men när det kommer en rädsla och en osäkerhet: vad kommer att hända med mig, kommer jag att finnas kvar, hur påverkar den här reformen mitt liv? så tycker jag att det är ganska naturligt att man sätter sig på bakhasorna och inte vill vara med.

Landskapsregeringen har gjort ett bra jobb, men det var uppenbarligen inte tillräckligt och nu är det då dags att jobba vidare. Jag tycker att den skrivning som finns under allmänna motiveringen: ”Från till att en reviderad lag antas arbetar landskapet och de sju skolorna med de delar som går att förverkliga genom ett intensifierat samarbete.” Jag tror att det är absolut den rätta vägen som man skall arbeta framåt. Vi skall också komma ihåg att landskapets skolor på gymnasialstadiet i dag verkar under samma lag, så det är ingenting nytt att man vill ha dem under samma lag. Det måste man också komma ihåg; problemet med Struktur-07 har varit acceptansen.

 

När det gäller hantverksutbildningen på Åland har det varit ett antal turer och piruetter precis som ledamoten Camilla Gunell sade – i 15 års tid har vi försökt få till stånd en hantverksutbildning. Och visst är det ganska otroligt att vi inte har lyckats, eftersom ju alla vill ha en hantverksutbildning! Man bör ställa sig frågan: Vad är det som är det viktiga? Är det viktiga att vi får igång en hantverksutbildning eller är det viktiga att vi får igång en hantverksutbildning i Kastelholm? Är det så att vi sätter hantverksutbildningen i fokus, så är det fullt möjligt att starta upp den vid folkhögskolan i Finström. Jag säger inte att den bör bli kvar där permanent, men jag säger att vill man komma igång med projektet är det fullt möjligt att starta upp det. Som förslaget ligger nu skall man avvakta till år 2009. Det känns som om vi förlorar tid, och kunskap. Jag ser en del huvudskakningar från landskapsregeringens bänk, så jag tolkar det som att de kanske inte är helt eniga med mig i den här frågan.

 

Sjöfartsutbildningen har varit och är oerhört viktig för Åland. Det som har varit positivt de senaste åren är att antalet sökande, främst till sjökaptenslinjen, har ökat markant. Det negativa är att det är svårt att få tag i lärare. För er som är någorlunda insatta i sjöfartsbranschen så vet ni att för att behålla behörigheten i kraft måste du ha x antal månader seglats under en viss period. Detta gör att de nautiska lärare som verkligen skall vara attraktiva och som skall vara uppdaterade och känna till dagsläget måste ut och segla emellanåt. Vårt utbildningssystem är inte riktigt uppbyggt så. Där har vi någonting som vi behöver jobba vidare med. Vi bör nog se över arbetsavtalen speciellt när det gäller de lärartjänster vid högskolan som kräver, för att hålla behörigheten, att de också slipper ut i arbetslivet.

 

Jag vill också lyfta några frågor kring sjöfartskommitténs rapport som förelades för landskapsregeringen i augusti 2006. I rapporten pekar den av landskapsregeringen utsedda kommittén på ett antal olika frågor som bör tas tag i för att man skall komma framåt. Jag har själv noterat att det är ytterst svårt att få till stånd en förändring. Men det oaktat skulle jag vilja lyfta upp rapporten på bordet igen och påpeka det som framkommer i den, dvs. sjöfartsskolorna måste börja samarbeta bättre. Det är ett resursslöseri som vi har det i dag. Vi måste få en enhetligare profil för att kunna lyfta sjöfartsnationen Åland utåt. I dag har vi olika marknadsföringsansikten för olika skolor och jag ifrågasätter om det är det rätta.

 

Vi har också Mikael Sars som är väldigt viktig för sjöfartsutbildningen och som nu av någon anledning skall överföras till trafikavdelningen. Jag hoppas att landskapsregeringen noggrant har tittat på den här frågan för jag tror att man annars kan förvänta sig en kulturkrock mellan trafikavdelningen och kulturavdelningen.

Jag slutar här i och med att min tid har gått över med 21 sekunder!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Veronica Thörnroos nämnde i sitt anförande om Struktur-07 att det måste finnas en acceptans på fältet och samtidigt nämner hon att man skall tänka på hur påverkar det mig, kommer jag att finnas med i framtiden? Just så tänker också Ålands naturbruksskola. Redan 2004 hörde jag att naturbruksskolan pratade om att de vill ha ett samarbete med Ålands lyceum. Ingenting har hänt! Här såg vi en möjlighet att kunna få en samverkan mellan skolorna. Den ena skolans inställning har vi läst om i media, så det skall vi inte gå in på här, men är det så att centern som parti nu vill vara med och bromsa en utveckling av naturbruksskolan? Vi ser att någonting måste vi göra för att rädda den utbildningen. Är då centern det parti som kommer att bromsa naturbruksskolans utveckling?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman! Jag finner kopplingen något märklig! Jag sade i mitt anförande att vi är för ett reformarbete. Naturligtvis ingår alla skolor i det, inklusive vuxenutbildningen. Vi har aldrig från centerns sida sagt att naturbruksskolan inte skall få ta del i den här processen. Jag förstår egentligen inte frågeställningen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag tror att det mera är så att ltl Veronica Thörnroos inte vill förstå! Jag nämnde överhuvudtaget inte vuxenutbildningen utan jag nämnde ett samarbete mellan Ålands lyceum och naturbruksskolan, men det ville inte ltl Veronica Thörnroos alls nämna, däremot att det skulle bli en enhetligare utbildning i sjöfartsutbildningen. Orsaken till att centern drog sig ur Struktur-07 var väl just att Ålands lyceum ingick i Struktur-07, det måste även centerns partiledare förstå!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag tycker nog att ltl Göte Winé går händelserna i förväg! Centern har aldrig i det regeringssamarbete som vi har haft tillsammans med socialdemokraterna sagt att Ålands lyceum och naturbruksskolan inte skulle få samverka. Jag förstår inte varifrån det kommer. Jag tror att ltl Göte Winé försöker plocka ut någonting och skapa ett mönster som egentligen inte finns. Vi har sagt att vi är för ett samarbete. Om naturbruksskolan och dess ledning finner det mest naturligt att samarbeta med Ålands lyceum, så inte kommer vi från centerns sida och säger, att, nej, det får ni inte göra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tror att det som ltl Veronica Thörnroos är inne på visar ganska tydligt, vilket jag också har upplevt under den här perioden, att ett reformarbete i skolvärlden är mycket komplicerat och mycket svårt. Det är problematiken och balansgången mellan att få en acceptans för en förändring, samtidigt som jag förstår att ltl Veronica Thörnroos i sjöfartsfrågan efterlyser ”någon gång måste man bara bestämma hur det skall bli”! Det är väl den balansgången vi har gått. Vad gällde strukturprocessen vid gymnasialskolorna har det varit svårt med opinionen och acceptansen. Jag vädjade också i flera sammanhang till alla regeringspartier att hjälpa till med den acceptansen och informationen. Jag tackar för den goda assistans och hjälp jag fick av ltl Henry Lindström i den frågan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Veronica Thörnroos säger, att det går inte att genomföra en reform, såvida man inte har fotfolket med sig. Jag tycker ändå att hennes anförande andades att det eventuellt skulle gå att göra det vad gäller hantverksutbildningen. Vill man så kan man! Men nu är det så att fotfolket vill inte ha utbildningen till folkhögskolan. Blir det för långt uppehåll mellan avslut och nystart kan det vara svårt att faktiskt få t.o.m. elever till utbildningen i fråga. Det skulle alltså vara väldigt väsentligt att veta vilken linje centern tänker gå in för avseende hantverksutbildningen.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Vtm Gun-Mari Lindholm säger att fotfolket inte vill. Jag har full förståelse och den största respekt för det engagemang som föreningen som ville driva hantverk i Kastelholm har. Samtidigt säger jag också att är det så att vi vill ha igång hantverksutbildningen inom år 2008 är folkhögskolan det enda tillbudsstående alternativet, om man ser på det rent praktiskt. Då måste lagtinget välja väg: skall vi flytta dit den, trots att vi vet att en del av fotfolket inte är med på tåget eller skall vi lämna det?

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att den här saken är ganska klar. Det är därför som det har hållit på och valsats på i säkert 15 år. Vi från vår sida har genom olika representanter drivit på hantverksutbildningens framtid och vi har ganska långt inne på lokaliseringen av den. Återigen upplever vi att det är placeringen som vi skall diskutera och debattera. Vi har levt i den tron, ända tills vi läste budgeten, att det här kommer att förverkligas i Kastelholm. Nu hör vi igen från det ledande partiet, som förmodligen kommer att handha utbildningsfrågorna, att man på nytt tänker fundera på lokaliseringen. Jag tycker att vi skall sätta punkt och så går vi in för att förverkliga hantverksutbildningen under 2008.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Vtm Gun-Mari Lindholm och jag har en enighet i den här frågan att visst borde vi sätta ner foten, visst borde vi få ett klartecken, visst borde vi komma igång under år 2008. Det finns en enighet här, men tittar vi rent praktiskt på det är enda sättet att få igång utbildningen under år 2008 att starta upp den vid folkhögskolan i Finström. Mig veterligen finns det inga andra lokaliteter tillgängliga som man får fram i ett nafs.  Det är möjligt att jag har fel. För övrigt när det gäller textskrivningarna i budgeten om utbildningsavdelningens område och den eventuella frustration som ni känner där uppmanar jag er att rikta frågorna till ansvarig ledamot.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Under detta utgiftsområde har jag några saker som jag vill beröra, några av Obunden Samlings finansmotioner samt lite åsikter om sådant som ingår i det här momentet, som ju är ett av de största i budgeten och kanske bland de viktigaste, framför allt för framtiden. Utbildning är väldigt viktigt för den åländska framtiden. Jag har fem saker, närmare bestämt.

 

Först till strukturreformen, som heter 0 någonting, inom gymnasialstadiet. Den berörde jag tidigare i gruppanförandet, där Obunden Samlings uppfattning är klar att visst kan man effektivisera och reformera, men man måste se till att det är förankrat och att man framför allt ser till de utbildningspolitiska målsättningarna och gör det på rätt sätt. När det gäller att effektivisera och skapa stora enheter skall man göra det där det är motiverat och där det blir bättre. I denna reform, vad man nu kallar den, finns det många goda inslag som vi hoppas att man kan gå vidare med, men inte på det sätt och med de metoder som tidigare gjordes, så det gläder oss att det satts p för den reformen. Det skall bli intressant att följa med och se hur den nya regeringen hanterar detta. Vi har varit ganska långt överens med liberalerna i frågan hur man skall förfara här. Den huvudsakliga ingrediensen är att man skall inte med våld slå ihop teoretisk och praktisk utbildning utan kunna skilja på dessa två men där det är befogat ha ett samarbete.

 

När det gäller investeringen i ett besökscentrum i Bomarsund är vi, samtidigt som vi är tilltalade av idén och intresserade av möjligheterna, lite skeptiska till att vi nu sätter igång ytterligare ett landskapsägt projekt där landskapet skall äga och driva besökscentret. Vårt förslag är att man drar ner anslaget lite och åker lite saktare i backarna, genomför sjöfartsmuseet först eller får åtminstone spaden i marken där och under tiden försöker man utarbeta ett litet förändrat koncept där man upphandlar driften av besökscentret av en privat aktör. Vi har erfarit – än så länge icke-offentliga planer – att det privata funderingar också i Bomarsund och jag hoppas att de kan komma till allas kännedom så småningom. Det skulle vara viktigt att besökscentret drivs av en entreprenörer, om det bara är möjligt. Men, som sagt, vi är inte helt emot det där, vi tror också på att man genom att exploatera kulturhistorien kan gynna turismen, men det måste göras på rätt sätt.

 

När det gäller högskolan på Åland, som är ett stort budgetmoment, är det viktigt att man skulle lediganslå rektorstjänsten. Meningen med att ha en femårsperiod är att rektorn skall åtminstone prövas vart femte år. Om den som innehar tjänsten kan få den igen, det är fullt möjligt, men meningen är att den skall lediganslås. Det här är nog en väldigt viktig princip. Med tanke på hur det gick till när nuvarande rektor tillsattes, ingen skugga må falla på den person som innehar tjänsten, men på processen kring det finns det mycket övrigt att önska och därför bör man lediganslå tjänsten. Det skulle vara av största vikt att man inte har någon slags automatik i det . Det är en viktig sak.

 

Ett område som har rönt stort intresse här är museibyrån, där det enligt vårt förmenande också finns mycket övrigt att önska, och det tillåts igen då växa med nettokostnaden 8,2 procent, så där har man helt lämnat den viljan att effektivisera och rationalisera. Det ökar alltså med 8,2 procent netto.

 

När det gäller hantverksskolan är det fantastiskt. Det berättades om en norsk pojke som hade legat i koma i sex år och vaknade nu. Det här projektet har legat i koma i tio år utan att det har hänt någonting. Det var 1997 som Obunden Samlings minister Bengt Häger föreslog att det skulle byggas en ny hantverksskola på den gamla platsen. Sedan har det valsat runt på, snart på hela Åland, höll jag på att säga! Vi är fortfarande inte klara med det. Nu är det igen lika öppet som det var för tio år sedan och för ett år sedan. Det är beklagligt att vi inte får till det här och jag hoppas verkligen att det här är en av de evighetsfrågor – och det har jag hoppats länge – som skulle få sin lösning. Det är tråkigt att det privata alternativet har kastat in handduken, om man nu har gjort, vilket vi inte skall hoppas. Där vill jag nog dra en djup politisk suck över att det här gått så här återigen. Jag tycker att  hantverket är en väldigt viktig del av kulturarvet också och det är viktigt att de hantverkstraditioner som finns på Åland förs vidare. Jag brukar i de sammanhang kalla mig son till en bysmed. Det är viktigt att det finns en skola som utbildar folk i hantverk.

 

Det kan tyckas vara en detalj, men vi har lite retat upp oss på momentet 46.11.52 där man föreslår 57.000 euro till projektet Husbil, en husbil som är någon slags ambulerande ungdomslokal. Varför vi har retat upp oss på det är inte att vi inte skulle vara tilltalade av idén, tvärtom, tycker vi att det är ett kreativt sätt att bedriva ungdomslokal. I stället för att Mohammed skall komma till berget, så kommer berget till Mohammed, men att satsa 57.000 euro så där bara utan något vidare jämfört med vad man kunde göra med 57.000 euro på andra håll. Jag vill bara nämna ett exempel: det stora intresseområde som jag själv företräder, nu talar jag delvis i egen sak men framför allt för dem som delar mitt intresse, nämligen motorsporten. Ålands Motorklubb får varje år 5.000 euro i PAF-bidrag och får till 95 procent finansiera sin egen verksamhet. Tänk vad vi kunde göra inom Ålands Motorklubb med 57.000 euro! Ålands Motorklubb är en av de största idrottsföreningarna på Åland, men väldigt njuggt behandlade och får finansiera sin verksamhet själv, så verksamheten består oftast av att hitta finansiering för sitt intresse, både i föreningens regi och också privat. Därför föreslår vi att det här dras ned med 50.000 euro och det finns ändå 7.000 euro kvar, nästan 50.000 gamla mark som avgående finansministern skulle ha sagt, till att genomföra projektet. Man kan väl hyra bilen i stället för att köpa den; jag antar att det handlar om ett köp eftersom det är så mycket pengar.

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag skall beröra två av de frågor som ltl Danne Sundman tog upp: Bomarsund och museibyråns utgifter. När det gäller Bomarsund kan vi dra oss till minnes att man redan i början av nittiotalet gjorde en delgeneralplan för hela området som öppnade stort för alla möjliga privata investorer att investera i Bomarsundsområdet. Hittills har vi inte sett någonting av de investeringar som där skisserades upp. Besökscentret är nog ett projekt som samhället måste ta tag i om det skall komma till stånd. För mig känns det främmande att privatisera kulturarvet på det sätt som ltl Danne Sundman föreslår. Däremot kommer kaférörelser, eventuellt shop och sådant att handhas av en privat entreprenör och kommer att upphandlas. Men själva administrationen, hela kunskapsbasen, det som Bomarsunds besökscentrum skall beskriva vilar på 30-åriga arkeologiska utgrävningar, kunskap och forskning som har tagits fram inom förvaltningen. Det är det som skall komma till uttryck i det kommande besökscentret.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag har i flera omgångar fått höra om privata satsningar i Bomarsund och stämmer precis som minister Gunell säger att det har gjorts en plan för 15 år sedan, men alla dessa satsningar har skrämts bort av det tänkande man har inom museibyrån, att man får knappt böja ett grässtrå på det här området. Det har varit på tok för strama tyglar för de tilltänkta satsningarna och jag tror också att för ett besökscentrum skall bli attraktivt måste man få in lite rätt tänkande. Det är klart att det skall ske i samarbete med museiförvaltningen, det är väldigt viktigt för det är där sakkunskapen finns, men när det gäller att attrahera besökare och knyta ihop själva konceptet runt besökscentret så tror jag mycket mer på en privat entreprenör. Därför bör man upphandla driften, inte bara av dem som kokar kaffe, utan hela det turistiska konceptet – men det är nog inte museibyråns styrka att göra det.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!  När det gäller vad man får till stånd i Bomarsund är nog väldigt beroende av hur mycket man är villig att satsa för att få ett bra projekt. Hittills har vi försökt jobba med väldigt goda konsulter på ett professionellt sätt och likaså blir det också med utställningsdelen. Det är min förhoppning att den också skall vara modern och intressant. Jag skulle vilja höra lite grand hur ltl Danne Sundman mera skulle vilja gå in på museibyråns verksamhetsutgifter, som nu ligger på 2.741.000 euro. Det enda som har tillkommit där vad gäller tjänster exempelvis är den som lagtinget insisterade på: den arkeolog som skulle omregistrera fornminnesregistret ända sedan 1600-talet. Det är den ökning som finns.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det stämmer säkert att man har varit professionell och på alla sätt och vis metodisk eftersom man, vad jag har förstått, har bränt nästan 900.000 euro på projektet i Bomarsund redan, så det har investerats otroligt mycket i utvecklingen: 850.000 euro för att vara exakt. I den summan ingår allt som har skett under åren i Bomarsund. Det är viktigt att ta vara på det på något sätt, annars har vi kastat bort de pengarna. När det gäller museibyrån är nettoökningen över 8 procent och det borde ju inte tillkomma tjänster på museibyrån utan här borde man kunna prioritera. Den tjänst som nämndes som har tillkommit är ju viktig för markägarnas rättssäkerhet, men i andra ändan borde man kunna fortsätta företa strukturella förändringar för att åtminstone hålla nettokostnaden på samma nivå och inte få en ökning vid museibyrån.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Jag skall uppehålla mig vid ett reflektoriskt tänkande. De första gäller Bomarsund, där ltl Danne Sundman säger att man från Obunden Samlings sida är intresserad av det, men samtidigt finns det privata intressenter som har någon form av planer som åtminstone inte för mig och även för en del andra här är kända. Jag tycker att det är svårt att föra en debatt om budgeten för Åland om vi inte har alla fakta på bordet. Ettdera säger man ut eller så tiger man!

 

Så vill jag passa på att ge mitt stöd för Danne Sundmans resonemang kring rektorstjänsten vid högskolan. Jag håller med om att det är en principfråga. Tjänsten skall lediganslås. Där har ltl Danne Sundman mitt fulla stöd.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller Bomarsund och de privata satsningarna kan jag tyvärr inte lämna mera upplysningar, men jag har bett de privata intressenterna att ta kontakt t.o.m.  med den nya tilltänkta regeringsmajoriteten och jag kommer också att föreslå att de hörs i finansutskottet eftersom jag ingår som ledamot i utskottet. Men av respekt till det som har berättats för mig i förtroende vill jag inte vara den som offentliggör planerna utan det får de i så fall göra själva. När det gäller högskolans tjänst kan vi åtminstone vara överens om att det här är ett så pass viktigt politiskt ställningstagande att en expeditionsministär inte skall ta beslutet utan det skall lämnas till den nya regeringen. Där är min förhoppning att man har en lite annan syn på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman har mycket intressanta synpunkter på Struktur-07 och hantverksutbildningen, inte enbart för att de sammanfaller med mina synpunkter, utan för att det visar att man kanske har varit ganska snäv och inrutad i båda dessa frågor. Struktur-07 är kanske på väg att försvinna och ersättas av en mera probleminriktad realistisk verklighetsförankrad reform, åtminstone hoppas jag på det. När det gäller hantverksutbildningen tror jag att denna långvariga koma beror på att vi inte har satt sig in tillräckligt in i hur mycket hantverket har betytt, betyder och framför allt kommer att betyda i framtiden. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Till de här delarna är ltl Olof Erland och jag rörande överens och jag hoppas att den nya landskapsregeringen kan tag i de här två bitarna och komma till avslut. Speciellt överens är vi om hantverkets nuvarande, framtida och historiska betydelse. Där tror jag precis som ltl Olof Erland att man inte har riktigt klart för sig hur otroligt stor betydelse det har haft för den ekonomiska utvecklingen och för all samhällsutveckling egentligen, kanske inte morgondagens när hantverket görs på ett annat sätt, men just att kunna designa och kunna få till saker och förverkliga sina idéer. Det är också hantverk i dag när man gör ett Internetspel, ett banksystem osv. Det har sin grund i design som man förr gjorde med släggan i smedjan.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag tror att den senaste utvecklingen när det gäller hantverksskolan var att det var en intressegrupp som var mycket entusiastisk, och det är alltid bra, men det är också alltid så att man får försöka bedöma: hur skall man föra det här vidare? Jag tror att det var ett misstag att säga att det här skall skötas av en intressegrupp som skall ha intern finansiering. När det gäller all utbildning på Åland, som är framtidsinriktad, har landskapet huvudmannaskapet på alla områden, utom när det gäller hantverksskolan; där skulle det s.a.s. vara en utbildning på sidan om. Jag tycker att man skall ta in hantverksskolan i vårt utbildningssystem som en särskild enhet som man kan profilera, precis som sjöfartsutbildningen borde göras. Med det vill jag säga att jag naturligtvis stöder ltl Danne Sundmans tankar i den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det har gått så långt att vi nästan gör vad som helst från Obunden Samlings sida för att få den här patienten ur sin koma. Vi hade dock varit beredda att ge de s.k. entusiasterna en ganska stort förtroende och handlingsutrymme, men samtidigt är det klart att man kanske inte orkar ända fram. Vi är också beredda att delta i en sådan diskussion att man skulle s.a.s. förlandskapliga detta totalt. Det är inte riktigt som vi har tyckt hittills, men om det krävs för att få till stånd någonting så är vi beredda att diskutera t.o.m. det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Vi är nog rörande eniga här i lagtinget om hantverksutbildningens stora betydelse. Det är tråkigt att den, som ltl Danne Sundman sade, har legat i koma så här länge, faktiskt 15 år. Det är alltför länge. Men från centerns sida har vi faktiskt haft lösningar på detta, senast i finansutskottet när vi behandlade frågan var ltl Gun Carlson och jag hårt inne för att utbildningen skall föras till folkhögskolan, detta av den anledningen att vi insåg att det andra projektet inte kändes ekonomiskt stabilt, inte heller organisatoriskt stabilt. Hade vi gjort som vi förespråkade hade vi kunnat ha utbildningen igång faktiskt redan, åtminstone tillfälligt i folkhögskolan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det finns säkert någon slags minsta gemensamma nämnare som ltl Torbjörn Eliasson och jag är överens om när det gäller hantverksutbildningen. Men att föra den till folkhögskolan att till stora delar applicera det tänk som folkhögskolan har, som i sig är väldigt gott, när det gäller hantverksutbildningen skulle inte befrämja den utveckling som jag och kanske också andra ledamöter som uttalat sig här skulle vilja se när det gäller hantverksutbildningen, nämligen fokus på vad hantverket har för roll i framtiden och fokus på design. Därför var det koncept som presenterades senast väldigt hand i handske för våra tankar, men jag tror inte att ett sammanförande med folkhögskolan skulle ha möjliggjort det. Det är klart att visst blir det ”vvdvi”, vad var det vi sade, från centerns sida när vi i alla fall skulle ha haft någonting då, om vi skulle ha gjort så, men jag tror inte att det är det spåret vi skall ta upp igen, utan vi kanske skall fundera på ytterligare nya spår.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Det är trevligt att höra att vi åtminstone delvis är av samma uppfattning för vi tycker i centern att det är mycket värre för hantverksutbildningen när den ligger i träda. Det händer absolut ingenting! Vi vet att i folkhögskolan – finansutskottet var och inspekterade den – finns det massor med möjligheter att få igång många delar av den utbildning som är väsentlig. Det fanns inte möjligheter till allt; man kunde också bygga till där, men man kunde ha varit igång med hantverksutbildningen redan nu. Nu är 2008 också ett förlorat år.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Hantverksutbildningen innehåller två väsentliga delar: det är vilka lokaliteter och vilken kommun man skall befinna sig i med verksamheten, men den andra, mycket mer väsentliga delen, är vilket koncept man skall gå in för, hur man skall bygga upp hantverksutbildningen. Inom Obunden Samling har vi inte så stor skillnad vilken kommun den är i, bara det kommer till. Vi har större fokus på vad hantverksutbildningen skall kunna bidra med i det åländska samhället. Jag hoppas att man kan fortsätta att diskutera, så att situationen inte fortsätter med hantverksutbildningen liggande i träda. Det är trevligt att se på åkrar som ligger i träda, men det är beklagligt att det inte odlas någonting. Visst bör man plöja upp hantverksåkern och harva och så samt kunna skörda.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman jämförde 57.000 euro för en husbil med 5.000 euro till ÅMK som en ideell förening. Jag har all respekt för ÅMK som förening men att börja jämföra med vikten av att ha en ungdomsgård eller detta alternativ som är bäst för skärgården med en ungdomshusbil tycker jag är att ta sig för stor kostym. Vi måste se till vad som är det mest optimala för skärgården. Man märker att man måste börja satsa på ungdomsgård eller alternativt och det här är skärgårdens möjlighet. Själva husbilen är en engångsinvestering. Vi håller inte andra stora lokaler uppvärmda osv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Vi är delvis, återigen, tilltalade av konceptet och håller med om den kreativa lösningen att man har en ambulerande ungdomsgård, men man måste inte köpa en ny husbil och ha den bara till det här, utan man kan hyra en husbil eller t.o.m. få låna en för detta behjärtansvärda ändamålet. Man kanske kan skaffa en sponsor som står för husbilen. Vi kan förmedla kontakt. Vi hade en jättefin buss i valet som skulle vara alldeles utomordentlig som ungdomslokal, till en betydligt billigare penning. Man skall inte bara slå till och budgetera 57.000 euro, jämfört med andra behov som finns och där sådana här pengar skulle vara väldigt väl mottagna, det är det vi vill säga.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Nu har jag fått det bekräftat som jag många gånger har upplevt, att ltl Danne Sundman pratar om ungdomsinitiativ och det är bra, men sedan när ett ungdomsinitiativ kommer så sågar man det totalt. Här har ungdomar och en förening, med mest ungdomar, lyft fram en idé som de vet att skulle fungera för dem, men man ser ingen möjlighet med det utan man vill bara såga det. Att börja jämföra det med Obunden Samlings valbuss! Jag tror, med all respekt, att de vill ha något som är mer anpassat för dem och inte för de obundna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller ungdomsgårdar finns det sådana i varje kommun, t.o.m. flera, som kunde komma till betydligt bättre användning. Trots det sågar vi inte projektet utan vi tycker att det är en kreativ idé som väl kunde genomföras, men lösningen är inte den att det flyger stekta sparvar i munnen, att man köper en bil för det här ändamålet, utan stöd i stället projektet så att man kan hyra en bil eller kanske ungdomarna själva kan skaffa sponsorer. Då tänker jag på alla de ungdomar som själva tar initiativ och genomför sin verksamhet, t.ex. Ålands Motorklubb, där man får lov att se till att man har finansiering för sitt intresse, både när det gäller föreningens aktiviteter och sina privata aktiviteter. De motorburna är de som betalar allra mest för att få utöva sitt intresse. Skall det sedan finnas gräddfil för att man har goda socialdemokratiska kontakter? Nej, det skall det inte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Socialdemokraterna vill ha en bra och kvalitativ utbildning för alla elever och anpassade just till deras behov samt att de fortsättningsvis får tillgång till den fina utbildning som vi har på Åland. Det är inget tvivel om att Ålands status inom utbildningen är hög eftersom Finland ligger i topp i PISA undersökningen, så är Ålands siffror inom Finland också något som vi kan vara stolta över här på Åland. Trots det skall vi inte bara sitta här och känna oss tillfreds med den åländska utbildningen. Tvärtom, vi skall fortsättningsvis vara på utbildningens framkant och visa att vi vill utveckla oss fortsättningsvis inom utbildningssidan. Vi skall alltså även i fortsättningen vara stolta över vår åländska utbildning. Det är viktigt att den är till för alla elever och med det vill jag säga att också elever med inlärningssvårigheter eller de elever som inte har det fulla stödet hemifrån skall få möjlighet till en rättvis och likvärdig utbildning.

 

Här vill ge en stor eloge till ledamoten Camilla Gunell. Jag är imponerad över hur mycket arbete hon har fått till stånd på sin stol för just denna målgrupp. Kanske det är t.o.m. så att ledamoten Gunell har åstadkommit för mycket och att det ledde till det massiva motståndet mot Struktur-07, som tyvärr inte ledde ända fram.

 

Fru talman!

I dag har vi kuratorer, psykologer och skolhälsovårdare i våra gymnasiekolor på s.k. strötider som alternerar mellan skolorna, dvs. vi kan inte garantera att vi täcker upp i alla skolor för alla veckodagar. T.ex. en psykolog, två kuratorer kan omöjligt täcka upp och finnas till hands alla vardagar i veckan i gymnasieskolorna. Men med en gemensamt placerad studerandevård borde man kunna täcka upp varann bättre och kunna ha en jämnare bemannning. Samtidigt kanske eleven går till skolhälsovårdaren som märker att den här eleven borde få kontakt med en kurator eller psykolog. Skulle de vara  lokaliserade på samma plats kunde de överföra ungdomen på ett smidigare sätt och få den till skolhälsovården än som är fallet i dag. Samtidigt tror jag att man för framtiden borde se över flera möjligheter, vilka som kunde finnas i ett s.k. skolungdomens hus eller, som det nu pratas om, studerandevården. Om en elev mår psykiskt dåligt och vill ha tag i kurator så är det till fördel om man kan få göra det samma dag. Ungdomar har svårt med tålamodet att vänta en-två dagar när de mår dåligt, man känner att det är nu jag behöver, har man väntat en-två dagar så finns risken att, nej, jag vill inte ha det längre, men man mår ändå dåligt inombords och borde ha fått det. Med en gemensamt placerad studerandevård kan ungdomar söka hjälp.

 

Yrkesprov utvecklas inom åländska  utbildning, dvs. ett examansprov i praktiskt yrkeskunnande. Det här är något som är jätteviktigt. Jag anser att skolan i dag är alltför teoretisk och det är så att i skolan finns det personer med läs- och skrivsvårigheter som har svårt att göra sig själv rättvisa i skolan samt även inom gymnasieutbildningen. Men i och med det här erbjuder man personer med läs- och skrivsvårigheter att lättare kunna ta sin examen. Utbildningen blir på det här sättet mer rättvis och mer tillgänglig för alla.

 

Ser man på hela befolkningen hur man bäst tar emot ny information så är inlärningsprocenten: 40 procent audiativt, 40 procent visuellt och 20 procent genom praktisk inlärning. Med ett praktiskt examensprov är det ett viktigt sätt att ge fler redskap till en fortsatt god yrkesutbildning och med det kan man ge större möjlighet att just hitta sin utbildning. Vi anpassar alltså utbildningen efter individer och inte att individerna måste foga sig efter utbildningen.

 

Jag vill fortsätta med att berömma ledamoten Gunell. Det har hänt mycket under kultur- och utbildningsavdelningen. Vi har också fått en kommitté tillsatt om specialundervisning inom barnomsorg och skola. Jag hoppas att den nya regeringen jobbar vidare med de åtgärder som  gruppen nämner i sin slutrapport, för de är verkligen viktiga frågor som gruppen har lyft upp. Vi är äntligen, hoppas jag, igång med besökscentret i Bomarsund, att det utvecklas och att man inte lägger det i malpåse. Det är någonting vi behöver. Det är viktigt att vi satsar ute i randkommunerna och inte allting innanför stadens gränser. Men inom stadens gränser har vi också sjöfartsmuseets om- och tillbyggnad. Det är viktigt att det kommer igång. Ö-spelen 2009 är någonting som ledamoten Gunell har varit med och bidragit starkt till att vi har, så det får idrotten tacka mycket för. Det är en jättestor sak för idrotten att man får hit det, inte bara ur besökssynpunkt utan att vi får så pass mycket idrott hit under en så pass kort tid gör att våra unga barn som i dag är intresserade kommer att få titta på högklassig idrott och kommer med stor sannolikhet att testa på någon ny idrott och det är någon ungdom som där hittar sin sport. Här tycker jag att man har uppfyllt mycket av de frågor som togs upp i näringsutskottets betänkande om turismstrategin. Där nämndes en satsning på sjöfartsmuseet, besökscentrum i Bomarsund, satsning på idrottsturismen.

 

Jag skulle kunna prata länge om allt arbete som har gjort inom den här avdelningen, men tiden tilåter inte det så jag avslutar med att säga att jag tycker det är synd att hantverksskolan har bromsats upp och hur man skall gå vidare med hantverksutbildningen. Det hade varit bra om den skulle finnas i Kastelholm, så jag hoppas att den kommer att finnas där. För turismen skulle det ha varit en otroligt bra samordningseffekt med golfbanan och de övriga turistattraktionerna i Kastelholm. Hantverksskolan skulle alltså ha stor betydelse turismmässigt och därför hade jag hoppats på det privata initiativet, men det blev väl lite så att det kom för mycket politiska klåfingrar in i bilden! Det kanske inte går, det kanske är politiker som styr oss som vill bromsa oss.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag skall hålla mig till tre frågor: skolhälsovården, högskolans maritima utbildning och sjöfartsmuseet kontra Bomarsunds besökscenter.

 

I den första frågan vill jag uttrycka en mera personlig tro och konstatera att ofta nuförtiden är det liktydigt med att vara progressiv att samtidigt vara konservativ. Vi har mycket att lära av våra misstag och en utveckling som inte till alla delar har varit bra inom vissa sektorer.

 

När det gäller skolhälsovården är basen för det att finns en hel del problem för det uppväxande släktet och det tar sig uttryck i vuxen ålder på många olika sätt Samtidigt vill jag säga att vi har fantastiskt bra ungdomar och en fantasiskt bra skola på alla nivåer, men det är några som faller emellan och några som inte klarar av det tryck som det innebär att leva i vår värld i dag, i den lilla världen främst men också i den stora världen. Jag tror på den gamla metoden med skolhälsosyster, en trygg person som man kunde vända sig till när det gäller allt, kroppsliga bekymmer, mentala bekymmer, psykiska bekymmer i omgivningen, hemförhållanden, mobbning i skolan, allt. De enda personerna som egentligen klarar av det här är sådana som har en sjukskötarutbildning som också kan kroppens funktioner. Skolhälsosystersystemet var ett fantastiskt system i folkskolan, sedan grundskolan. Hur den här diskussionen sedan kan överföras på gymnasialstadiet kan man diskutera, men jag antar att det är precis samma princip som gäller där, det är samma människor det är fråga om, det är samma kunskapsbehov det är fråga om. Vi ser i hälso- och sjukvården att egenvården fungerar inte särskilt bra. Den förebyggande hälsovården försöker vi satsa mera och mera på, men det vill inte lyfta. Jag tror att mycket beror på att man börjar för sent. Man måste börja i grundskolan, kanske redan på daghemmen med den förebyggande hälsovården och då måste det vara folk som kan det och det är egentligen bara de somatiskt utbildade sjukskötarna. Jag lägger stor vikt vid deras kunskap när det gäller den kommande hälsan i vårt samhälle. Där har man väldigt mycket att hämta.

 

Det har talats mycket om tandvård också från socialdemokraternas sida. Vi har de senaste tio åren på Åland haft en väldigt negativ utveckling när det gäller tandhälsan. Också på den här punkten tror jag att ett sådant här nygammalt resonemang vore bra. För övrigt är den offentliga tandvårdens huvuduppgift faktiskt att syssla med förebyggande tandvård.

Den andra frågan gäller Ålands högskola och den maritima utbildningen. När högskolan började gjorde man jättemisstag när det gäller den maritima utbildningen. Man förstod inte betydelsen av den enhetliga profilen, av ett gemensamt varumärke för sjöfartsutbildningen på Åland. Det skedde faktiskt en nedgång och i viss mån en nedrustning, och det är inte många år sedan. Efter det har det varit en positivare utveckling och det har kommit goda utredningsförslag på vad man skall göra. Men precis som ltl Veronica Thörnroos tidigare sade erfordras ett betydligt bättre samarbete mellan skolorna och det fordras en betydligt mera enhetlig profil för den maritima utbildningen. Jag hoppas att den nya landskapsregeringen skall åtgärda det här och att det skall vara en del av regeringsprogrammet. Vi behöver inom sjöfartsutbildningen våra egna ungdomars intresse för utbildningen och vi behöver folk utifrån för vår egen sjöfart. Den maritima utbildningen på högskolan skall vara ett kraftcentrum för den bransch där Åland har de bästa förutsättningarna, sjöfarten. Det är den enda bransch där vi inom flera sektorer är världsledande när det gäller kunskap. Det är den bransch som är en av de mest expansiva i världen. Vi har det otroligt välbäddat för oss, bara vi förstår det här och då måste det också synas i utbildningen när vi har lyckan att ha nästan alla former av maritim utbildning som erfordras, kanske lite för lite när det gäller logistikutbildningen på kvalificerad nivå. Men för övrigt har vi nästan allt och det måste vi tydliggöra och satsa mera på. Jag har skojat och sagt att skulle Åland utnyttja sin resurs när det gäller sjöfartskunnandet och den utvecklingspotential som finns inom sjöfarten skulle vi inte bara vara 30.000 människor på Åland utan vi skulle vara tiodubbelt flera! Nåja, det har vi inget intresse av, men den här branschen och utbildningen är alltså ett enormt kraftcentrum för Ålands utveckling framöver.

 

Avslutningsvis, fru talman, sjöfartsmuseet, faktiskt kontra Bomarsund. Det står i budgeten att sjöfartsmuseet skall börja byggas ut 2009. Det står i budgeten att Bomarsunds besökscenter skall börja byggas ut 2008. Det står i budgeten, i bilaga 7 över investeringarna, att det inte finns några pengar planerade för sjöfartsmuseet, inte ens 2009, när man samtidigt skriver att byggstart skall vara 2009. Vad är det för lurendrejeri!  Det står i budgeten att för 2007-2008 satsas 2,7 miljoner euro för besökscentret i Bomarsund. Landskapsregeringarna och lagtinget har givit löften om att efter att kk-huset är färdigbyggt, och det är det 2008, skall sjöfartsmuseet börja byggas. Nu bryter man det löftet, enligt budgeten, enligt investeringsplanen i bilaga 7. Men sätter annat före. Här har talats om löftesbrottet när det gäller golfbanan. Har vi ett nytt löftesbrott här? När det gäller golfbanan har socialdemokrater och Frisinnad Samverkan hållit löftet. När det gäller sjöfartsmuseet tycks socialdemokraterna vara på väg att bryta löftet. Jag hoppas jag får tydliga svar här av ledamoten Camilla Gunell på dessa frågor. När det gäller besökscentret i Bomarsund måste man ändå ställa frågan varför man inte har tagit med Telegrafen, alltså tegelhuset på Prästö i planeringen. Det är ett stort hus, det är större än det planerade centret, det är ett vackert hus, det är väl beläget för att ha en sådan funktion osv. Det är outnyttjat nu. Varför var inte det ett alternativ?

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Sjöfartsmuseet är sagt enligt tidigare beslut i lagtinget att det skall sättas igång då kk-huset står klart, och kk-huset står förhoppningsvis klart i årsskiftet 2008-2009. Därför budgeterar vi nu 10 procent, alltså det som är projekteringsmedel för 2008 för att igångstarta sjöfartsmuseets utbyggnad enligt den plan som finns. Vi har jobbat under dessa år med kostnadskalkyler. Den första modellen vi fick var ett projekt på 13 miljoner. Det ansåg landskapsregeringen att var för mycket, vi satte ett tak på 8 miljoner euro. Det är nu 8,3 miljoner euro. Där krävs också, som jag sade att det kommer in pengar från sjöfartsnäringen vad gäller Nautical Clubs hus. Avsikten är nog ett förverkligande.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Tack för det tyvärr något oklara beskedet. Jag hoppas att landskapsregeringsledamoten Gunell har tillgång till bilaga 7, uppe på sidan 2, ”Ålands sjöfartsmuseum: pengar år 2007 100.000 euro, pengar år 2008 800.000 euro, pengar år 2009 0 euro.” Det saknas alltså 7,4 miljoner euro i förhållande till den summa ledamoten nämnde, om byggstart skall ske 2009, alltså var svaret otillfredsställande.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Lantrådet hjälper mig att komma ihåg resonemangen i den här frågan! Vi har avsett att man skall nyttja PAF-medel för utbyggnaden och därför finns summan inte med där. Men avsikten är givetvis, om vi börjar projektering för 800.000 euro nästa år, att man förfärdigar projektet sedan i enlighet med lagtingets beslut, nämligen att projektet förverkligas efter det att kk-huset är klart.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill påstå att det resonemanget då inte heller håller, eftersom 800.000 euro i nästa års budget är under PAF-medel. Det finns upptaget i bilaga 7 som pengar för det här projektet. Att man skulle fortsätta att ta PAF-medel utesluter inte det att det skall finnas i bilaga 7, eftersom man också har PAF-medlen med där. Det kan uppenbarligen vara något misstag eftersom jag gärna litar på orden från ledamoten Camilla Gunell. Jag antar att de ändå stämmer, men i så fall är det ett misstag i bilaga 7.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Vi liberaler är fullt medvetna om det löfte som lagtinget har gett om att sjöfartsmuseet skall förverkligas, renoveras och byggas om efter kk-huset. Vi ser ingen anledning för vår del att ompröva det beslutet. Det är sedan en annan sak att det diskuteras också andra intressanta projekt, men vi är väl medvetna om de löften som har getts.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Tack, ltl Mats Perämaa, för det mycket klara beskedet från liberalernas sida! Vi är medvetna om att det finns en del ägoförhållandeproblem i sammanhanget som skall lösas under 2008 ännu. Jag hoppas att man med full kraft tar i dem omedelbart när man kommer i regeringsställning så att det sedan inte blir den tuva som stjälper lasset. Det är klart att det inte är lätt när man har att göra med en motpart som man inte vet hur kommer att agera, men jag är rätt säker på att det finns ett sådant enormt stort intresse hos intressenterna i den motparten att få det här genomfört så att det finns lösningar under 2008 säkert.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Jag delar ltl Roger Janssons uppfattning om skolhälsovårdarnas betydelse. Siffror visar, om jag har förstått saken rätt, att våra skolhälsovårdares elevantal ligger långt över Stakes rekommendationer. Elevvården förstärks, har jag förstått med en extra psykologtjänst, men det är också viktigt att utveckla skolhälsovården som ett led i de ungas välmående.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det här är min personliga uppfattning efter ett långt liv, ofta att själv ha varit i skolan och haft barn i skolan, att det är nog på hälsovårdarsidan det skall satsas. Det kan vara bra med andra tjänster också här och där för specialproblem, men när det gäller hela människan, hela eleven, hela ungdomen och hela barnet, så är det faktiskt på skolhälsosystersidan, som det hette förr i tiden, skolhälsovårdaren som det borde satsas. Det borde bli ett regimskifte där till förmån för hur det har varit tidigare när det fungerade bättre.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det står att läsa i motiveringarna för utbildningsavdelningen att utbildningen inom sjöfartsområdet har gått in i en förnyelsefas. Det är intressant. Ltl Veronica Thörnroos var också inne på sjöfartsutbildningen och sade att sökandena bl.a. till kaptenslinjen har ökat, och det är någonting som är bra. Jag håller också med hennes resonemang om att man borde samordna marknadsföringen. Det som ändå har gjort mig lite betänksam, är när en person som skulle gå vidare till kapten men har valt Göteborg, berättade för mig att när han tog kontakt med högskolan här på Åland fick han inställningen att det är problem, det var ganska komplicerat och det ena och det andra skulle först falla på plats, men när han ringde till Göteborg var det en helt annan inställning, att kom bara, det där fixar vi, det är inga problem! Man skall kanske inte dra alltför stora växlar på vad en person säger, men jag har nu hört det här från tre olika håll och är det så här så tycker jag att det är lite olyckligt. De flesta här i lagtinget är väl överens om att just sjöfartsutbildningen är den utbildning som vi absolut borde vara bäst på i Östersjöområdet. Det är alltså bra om det sker en förnyelse här. Jag noterar också någonting som vi har motionerat om tidigare från Ålands Framtids sida och som vi också har fört upp bl.a. i debatten om Struktur-07, dvs. att nu kan man utläsa att en extern utvärdering av högskolans verksamhet förbereds 2008 för att kunna genomföras år 2009. Jag får lov att säga att bättre sent än aldrig!

 

Tyvärr är inte utbildningsministern närvarande, men en sak som jag lite fäste mig vid så är just EU-programmen, där vi har det nya programmet Regional konkurrenskraft och sysselsättning. Jag noterade att utbildningsministern i sin presentation sade att finansieringen var framtung, och den är onekligen framtung, men i bokslutet 2006 fanns det 75.000 euro upptaget, i årets budget har vi 840.000 euro summa utgifter och i budgetförslaget för nästa år är det plötsligt 1,8 miljoner euro. Det handlar de facto om ganska stora pengar. När det gäller sysselsättningen på Åland tror jag att vi faktiskt har ett större bekymmer att hitta arbetskraft många gånger än vad vi har problem med arbetslösheten. I programmet sägs det att det finns fyra tematiska insatsområden. Det är investeringar i humankapital, det är innovativa former av arbetsorganisation och den typen av formuleringar. Jag ids inte ta de två sista. Det finns ingen möjlighet för en lagtingsman att få reda på vad dessa 1,8 miljoner skall användas till! Där skulle jag gärna se ett litet förtydligande.

 

Fru talman!

Jag noterar att med den här budgeten trycker man på startknappen igen för utbyggnader inom museiområdet på hela 11 miljoner euro. Så måste man läsa budgeten. Det är 2.850.000 euro för besökscentret i Bomarsund och det är 8 miljoner euro för sjöfartsmuseet. I grund och botten är vi väldigt positiva till satsningen på Bomarsundsområdet och vi har inte velat föreslå att pengarna skulle strykas för jag har lärt mig en sak åtminstone, om jag inte har lärt mig något annat inom politik, att det är svart eller vitt! Är man för någonting men man vill förverkliga det på ett annat sätt, så är man automatiskt emot, det är svart eller vitt! Därför har vi inte tyckt att pengarna skall strykas när det gäller Bomarsundsområdet. Men jag hoppas att man i finansutskottet går igenom det här och sätter någon sorts prioritering mellan besökscentret i Bomarsund och sjöfartsmuseet. Från Ålands Framtids sida prioriterar vi sjöfartsmuseet, det är dags för det. Som ledamoten Camilla Gunell nämnde var det en arkitekttävling redan 2003. Man anslår nu 800.000 euro; det är egentligen bara 10 procent av det som kostnaden skall vara. från Ålands Framtids sida prioriterar vi sjöfartsmuseet, men notera att vi är inte emot ett besökscentrum i Bomarsund. Jag tror faktiskt att Bomarsundsområdet är en av de få historiskt intressanta områden på Åland som är internationellt känt. Här kan man göra någonting bra.

 

Vi har en motion där vi pekar på att museibyrån inte har varit speciellt framgångsrikt på det affärsmässiga planet, och det tror jag är naturligt, man har inte riktigt den kompetensen inom en organisation som skall handha förvaltning och undersökning av minnesmärken. Vi nämner i vår motion att i Skottland har man separerat den här biten, att myndigheten, i vårt fall museibyrån, bör ha hand om förvaltning av fastigheter och minnesmärken samt tillse att föremålen bevaras på bästa sätt och nya undersökningar görs. Däremot bör den turistiska verksamheten skötas av en annan aktör som besitter den specialkompetensen. Vi föreslår i en motion att driften av besökscentret separeras från museibyråns övriga verksamhet, och detta borde det finnas tid för i och med att vi tycker att man nu koncentrerar sig i det här skedet på sjöfartsmuseet och sedan tar vi besökscentret när det finns tid för det.

 

Den sista frågan jag vill ta upp handlar om gymnasieutbildningen. Jag noterade att det sades i ett anförande att Struktur-07 inte gick igenom just på grund av att man inte fick acceptans hos dem det berörde. Jag tror inte att det är så väldigt lätt att alla gånger - det erkännandet vill jag landskapsregeringen – att få acceptans av alla när man försöker göra förändringar, utan, tvärtom, det är oerhört svårt. Det är inte det som har varit vägledande för oss att vi fortfarande är skeptiska till en sammanslagning av gymnasieutbildning enligt Struktur-07, och man kan utläsa att med de planerna skall man gå vidare. Jag vill säga att den sämsta analysen jag har hört av det här står ltl Göte Winé för, för det har definitivt ingenting att göra med att utbildningsminister Gunell skulle vara för duktig och därför har det blivit ett sådant massivt motstånd, åtminstone inte från vår sida. Jag känner en respekt för personer som driver frågor som man tror på så pass hårt som minister Gunell har gjort; däremot tror inte vi på Struktur-07 på samma sätt. Jag satte mig in i detta ärende ganska noga och jag har blivit alltmera övertygad om att Ålands lyceum inte passar in i sammanslagningen av den yrkesutbildade gymnasieutbildningen. Vi skriver i en motion att den kommande reformen bör ta sikte på att samordna de yrkesinriktade gymnasieskolorna medan Ålands lyceum formellt lämnas utanför Ålands gymnasieskola; däremot bör de elever som vill förkovra sig teoretiskt ha möjligheter att läsa ett fjärde år vid Ålands lyceum.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är intressanta tankegångar kring kulturarvet, vem som skall förvalta och vem som skall driva osv. Jag känner för min del att det skulle vara lite främmande för landskapet, såsom man har tidigare tänkt åtminstone, att viktiga kulturarvselement skulle privatiseras. Det är svårt att tänka sig att Kastelholms slott, i likhet med Bomarsund, skulle drivas privat. Jämförelsen med Skottland har jag själv tyckt att vara intressant och därför har vi gjort ett studiebesök. I hela Storbritannien har man någonting som heter National Trust; National Trust förvaltar hälften av kulturarvet i både Skottland, Wales och England. Det här är någonting som är en väldigt spännande tanke och som man borde fundera över på Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är enig därvidlag. Inte är jag heller i min iver att privatisera landskapsförvaltningen så ivrig att jag också skulle kunna tänka mig att vi säljer ut t.ex. Kastelholms slott så att det blir en privat inrättning. Där går nog gränsen också för mig. Däremot tror jag att skötseln definitivt kunde bli ännu bättre i privata händer. Vi säger i motionen: ”Däremot bör den turistiska verksamheten skötas av en annan aktör som besitter den specialkompetensen. Det skulle handla om driften av besökscentret, inkluderande marknadsföring, försäljning, bokningar m.m.” Den här delen av verksamheten skulle finansieras med biljettintäkter, sponsorpengar samt bidrag både från allmänheten och från landskapet. Vi tror att det här skulle vara rätt väg att gå. Nu ids inte jag i det här skedet gå in på och räkna upp alla fadäser som museibyrån har gjort när det gäller den turistiska verksamheten, men den listan är ganska lång och vi måste någon gång börja lära oss någonting av det.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag är inte alls främmande för att tänka i nya banor. Jag tror att vi skall göra det också på kulturarvets sida. Det som vi har märkt är att offentliga myndigheter är dåliga på försäljning, dåliga på externa bidrag osv. Därför har vi också förespråkat hantverkssidan i mera privat-ideell regi. Visst finns det alltså delar som kan läggas ut privat, framför allt Ålands guidernas verksamhet osv. osv. Men vad är det vi skall sälja och förmedla i besökscentret? Jo, det är den kunskap som vi har tagit fram om Bomarsund, dess historia, dess arkeologi osv. osv. Allt det som vi kan sälja finns i dag bevarat hos museibyrån, så museibyråns involvering i projektet är nog mycket viktig.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Involveringen i projektet från museibyråns sida är definitivt viktig, det är inte fråga om annat. Men jag uppfattade ändå att minister Gunell gav stöd relativt långt för de här tankarna, att man kanske kunde få den turistiska verksamheten bättre om det är någon annan som sköter den. Tittar man på den organisation som nu finns på museibyrån och bildar man en ny organisation – jag hoppas i och för sig att det är en privat aktör som skulle ta hand om driften av besökscentret – så de som är som mest intresserade av att jobba med de frågorna, att jobba mot människor osv. ser jag som ganska naturligt att man söker sig dit, medan de som gör de arkeologiska undersökningarna  och följer upp det historiska – och de har lika stor respekt från min sida – stannar kvar vid museibyrån. Däremot tycker jag inte att det behöver bli något museiverk, men den saken glömde jag att ta upp i mitt anförande!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka ltl Anders Eriksson just för att jag känner att Ålands Framtid ger sitt stöd för besökscentret. Det är viktigt och jag tycker det är bra. Däremot borde man komma till skott, för hur länge skall det behöva vänta! Jag känner att vi måste titta hur vi går vidare. Visst skulle det vara bra om man hittar en privat drift, men det får inte vara så att besökscentret strandar på det just nu utan vi måste få det här till stånd och vi måste kunna satsa även i randkommunerna på näringslivet. Får vi dit ett besökscenter kommer också annat att leva upp där. Just nu är Bomarsund folktomt på evenemang. Vi har Bomarsundsdagarna, men vi skulle behöva flera kaféer, erbjuda turisterna mera.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror vi är ganska eniga om att tankarna på ett besökscenter vid Bomarsund är bra. Området är folktomt, och det är nog folktomt ganska mycket just på grund av att museibyrån inte har tillåtit någon privat verksamhet där överhuvudtaget. Det har funnits både kaféer och det ena med det andra tidigare, men allt har motats bort, som jag ser det. Vi skall också ha satsningar i randkommunerna, också där är vi helt eniga, men budgetförslaget med den blåa pärmen – den borde kanske vara röd – innehåller absolut allt. Det finns väldigt få prioriteringar och när det gäller sjöfartsmuseet och Bomarsunds besökcenter prioriterar vi sjöfartsmuseet; vi tycker att det är dags att det kommer igång.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan Salmén:

Fru talman!

Jag skall också prata om museibyrån. Det är ju sådant som man alltid får prata om nästan året runt; man skulle hoppas att man någon gång skulle slippa att ta upp den här byrån och deras görande och icke-görande. Då börjar jag med museibyråns fortsatta planering för sin expansion, fast jag tycker själv att den är världens största redan. Man har fullt upp med det man skall göra och syssla med nu, för det är mycket som är ogjort, gamla problem som behöver redas upp. Då skall man inte syssla med nya projekt som man inte riktigt klarar av. Det är bra att implementeringen av den nya fornminneslagen, som jag läser om i budgeten, kommer igång – ”kommer igång”, den borde ha varit klar redan. Den kommer att kräva ett stort arbete, och det är på tiden. Den s.k. fornminnesinventeringslistan, som egentligen inte fanns, men fanns, hur man nu skall säga, bör bli verklig och laglig; det är faktiskt på tiden.

 

En sak som jag saknar i budgeten är ersättning till markägarna. Det tycks man inte oroa sig så mycket över för man har inte tagit upp något anslag. Man kanske har tänkt att det skall skjutas fram som vanligt, man skjuter problemen framför sig. Jag tror att det kommer att behövas lite medel för att ersätta markägarna med alla fornminnen. Vi vet hur mycket det finns överallt.

 

Så skall jag till ett ämne som har varit uppe här redan, nämligen besökscentret i Bomarsund. Det är ett fint projekt som jag tycker att är både intressant och lite häftigt. Det var roligt att de själva byggnaden. Men som vanligt när man har projekterat blev det ett EU-projekt och då växte det på alla håll och kanter, så det svällde väl, jag vet inte riktigt vad det var från början, men nu har det blivit nerbantat till sin rätta storlek. Jag tycker att det är ganska bra som det är nu, inte något jätteprojekt. EU-projekten blir så dyra när man börjar och inte har någon riktig klarhet i hur stort det får vara utan man bygger på bara med allt möjligt. Jag tycker att alla projekt skall vara klara innan man startar. Det är ganska typiskt landskapets politik att man kör igång och sedan är projektet inte riktigt klart, i alla fall har jag fått den uppfattningen, med driften, vem skall göra vad och kostnaderna för framtiden. Själva byggnaden är klar, men jag vill också ha innehållet klart före man sätter igång. Där håller jag inte riktigt med ledamoten Camilla Gunell om att Bomarsundsprojektet är riktigt klart. Själva huset kanske är klart, men kostnaderna för driften är inte riktigt realistiska, det verkar lite enkelt att det inte skall kosta så mycket. Jag har sett förut vad det kostar och med facit i hand med alla turistsatsningar som museibyrån har varit involverad i blir man lite förskräckt. Man kan inte gå igenom alla, hellre skulle man gå igenom dem som har lyckats riktigt bra, men det finns inte så många av dem heller. T.ex. Stenåldersbyn i Långbergsöda var ett fint initiativ, men sedan glömde man bort att underhålla det, man satt där och väntade mellan olika grupper i stället för att man skulle ha haft jobbande guider där som skulle ha hållit igång och byggt det. Då hade underhållet skött sig själv medan man var där. Man lät det alltså förfalla och vi vet resultatet: man lade ner för sen var det inte roligt mera! I landskapets verksamhet skall inte allting vara roligt, man skall faktiskt också jobba lite för befolkningen, skolelever och saker som kommer dit, så det hela är lite bedrövligt. Jag såg att man skall bygga något nytt igen där, men entusiasmen tycks ha farit någon annanstans. Det är inte sådant som man önskar att få uppleva igen. Jag hoppas att man håller sig till det man skall syssla med i fortsättningen och låter andra ta över turistiska projekt, med turistisk personal som har lite idéer och kanske jobbar själva lite mera.

 

Till sist önskar jag att museibyrån skulle få lite lugn och ro och att den duktiga personalen som finns där skulle få jobba med det som de verkligen är till för att jobba med och reda upp alla de grejer som är eftersatta. Museibyrån skulle nödvändigt behöva få höja sin status och sitt anseende bland befolkningen. Det har misslyckats de senaste åren och det har inte så bra klang bland folket.

 

Jag såg också att det finns skrivet i budgeten om lösdriftshallen för dikor på lantmannaskolan. Det är en typisk byggnad; när det blir överhettning vill ingen bygga den och så blir kostnaderna så våldsamma att man inte har råd att bygga den, så då blir det ingenting gjort, men man har köpt djur och driver på där men man vet inte var man skall sätta dem. Det finns inte några nya pengar och förslag vad man skall göra åt problemet. Jag hade väntat mig att man skulle försöka åtgärda det. Jag hoppas att man inte tänkt sälja bort djuren för då är det att börja om från början igen. När jag är inne på naturbruksskolan önskar jag att man kunde stärka vidareutbildningen för olika landsbygdsnäringar. Nu är det så dåligt med medel att man har dragit ner på den verksamheten och sysslar mest med skolans ordinarie verksamhet, men vidareutbildningen är verkligt viktig för alla landsbygdsnäringar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Jan Salmén lyfter upp de budgetanslag som finns för att genomföra den lagstiftning om fornminnen som togs här i lagtinget under den förra perioden. Vi tycker att det är väldigt bra att man nu har kommit igång med det här och det var nödvändigt för att trygg markägarnas rättigheter ute i vårt samhälle, helt i enlighet med självstyrelsens andemening. Det visar också vad man kan göra i budgetsammanhang, också ur en oppositionsroll, vilket vi var under den förra perioden. Det var en liberal motion som ledde till lagstiftningen och efter många turer i stora utskottet och andra sammanhang lyckades vi också övertyga centern om behovet av reformen.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

I Saltvik har vi drivit denna fråga hela tiden, t.o.m. inom centern, för att få någon ordning på det här. Jag är tacksam för att det äntligen har kommit igång att vi får reda på det och får lite klarhet i våra stora kulturarv som vi har överallt här i byarna. Jag får väl tacka då för att liberalerna har rett upp detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Jan Salmén och även ltl Danne Sundman var tidigare inne på museibyråns expansion. Jag skulle nog tycka att man kunde vara lite mera nyanserad när man påstår att den har expanderat. Totalt så minskar anslagen med 8,3 procent vad gäller hela museibyrån, både investeringar och konsumtionsutgifter. Konsumtionsutgifterna enskilt ökar med ca 70.000 euro. Jag skulle vilja säga, när det gäller med museibyrån, hur den skall verka och fungera, Långbergsöda och alltihopa, att centern har ju haft ansvaret för det här området så länge jag kan minnas, så varför har man inte jobbat mera med de här frågorna så att man nu skulle ha fått det så där som man önskar! Det är en gåta för mig det är nu som allt skall lösas, de här tre sista åren skall allting lösas, fast man själv har ansvarat för det sedan självstyrelsens begynnelse!

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att problemen i Långbergsöda har funnits hela tiden. När museibyrån var bra mycket mindre vara det inte så stora problem, då tror jag det löstes mycket problem när den var av den storlek som den borde vara. Men jag har inte varit med förut här, så jag kan inte uttala mig riktigt om hur centern har jobbat inom dessa dörrar. Problemen tror jag dock att var och en har sett och de problemen tror jag inte att man löser under en fyra års period, utan överlag borde det vara bättre ordning och reda på museibyrån.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att under de här åren har jag nog fått det intrycket att det är nästan så att det är jag personligen som skulle ha ställt till allt elände och några enskilda tjänstemän på museibyrån. Men jag är tacksam för att ltl Jan Salmén erkänner att det här är någonting man har jobbat med i många, många år och det kommer man att fortsätta att få göra. Jag är glad att man nu själv får ta ansvar för fornminnesinventeringen som man har satt igång, och så får vi se var det slutar. Långbergsöda är ett projekt som sattes igång med sysselsättningsmedel i början av nittiotalet när det var angeläget. Men sedan måste man förvalta saker och ting också på ett långsiktigt sätt. Jag tycker att man måste vara lite mera konkret och realistisk och inte så känslomässig i frågan om just Stenåldersbyn. Vi har mård- och rävbon inne i hyddorna som vi måste ta bort. Det är rent hälsovådligt, så nog är det dags att restaurera området.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

Jag håller nog med ledamoten Camilla Gunell att man måste ta ansvar och underhålla, och det är just det som man inte har gjort. Ledamoten Camilla Gunell skall inte ta det personligt för det är inte bara den här perioden det har varit problem, det är ett långvarigt problem, så jag ser inte det så att det är ledamoten Camilla Gunell som har ställt till alla problem. Det är kanske inte sedan begynnelsen av självstyrelsen, men det har varit problem här i långa tider.

 

Ltl Göte Winé, replik: Avstår.  TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Sjöfarten som näring är både historiskt och som det är nu den viktigaste näringen för Åland, den är absolut väldigt viktig. Då måste vi komplettera med en sjöfartsutbildning som motsvarar de krav som sjöfartsnäringen med all rätt skall ha på oss. Många ord har sagts om det redan så jag tänker inte uppehålla mig alltför länge vid den frågan, men jag vill i varje fall betona, att vi måste profilera och marknadsföra sjöfartsutbildningen, vi måste lyfta upp den på nivå som den bör vara på. Vi kanske måste samarbeta med andra skolor i vår omgivning för att skapa ett utbyte och göra vår utbildning så synlig som det bara är möjligt. Jag brukar ofta här i talarstolen i samband med de här frågorna tala om Michael Sars och jag tycker att vi borde klara av att profilera vårt skolfartyg ännu mer så att det blir internationellt känt, gärna ihopkopplat med marinekologisk forskning så att man kunde utföra forskning i Östersjön, samtidigt som elever i sjöfartsutbildning för fartyget. Jag skulle gärna att Michael Sars skulle nämnas i media, både i Finland och i Sverige, lika ofta som fartyget Aranda nämns.

 

Hantverksutbildningen är en följetong. Den har här i talarstolen i dag jämförts med att vara i koma, så har vi hanterat hantverksutbildningen! Nu är vi ännu inte heller framme vid en lösning som är klar och entydig. Men när vi behandlade ärendet senast här i samband med en tilläggsbudget så satte vi oss i den frågan väldigt noga. Vi diskuterade frågan i vårt parti många gånger och vi kom fram till den slutsatsen att Kastelholm är en väldigt lämplig placering för hantverksutbildningen. Det förslag som då lades av landskapsregeringen kunde vi inte omfatta i sin helhet för vi såg vissa farhågor med det koncept som ledamoten Camilla Gunell presenterade för oss eftersom man då gick in för att renovera andra byggnader före kungsgården; då ville vi ändra på konceptet att vi skulle säkerställa att också kungsgården i det sammanhanget blir renoverad. Vi hade den uppfattningen att det kompromissförslag som vi lade för lagtinget var möjligt att förverkliga och vi hoppades att de intressenter som var aktiva i frågan skulle ha kunnat fortsätta att driva på sina hjärtefrågor utgående från det. Det kan förstås hända att vi gjorde rätt när vi ändå satt vissa tyglar på hanteringen. Jag tycker att det nästan visar det eftersom vi nu i dagsläget står utan intressenterna, men då är vi tillbaka till det som vi också sade under debatten att hantverksutbildningen är så viktig att landskapet måste ta ett stort ansvar för att se till att det blir en långsiktig lösning. Nu är vi kanske framme vid just det. Gruppen som tillsattes utgående från lagtingets beslut har kommit fram till precis det här. Kanske vi ändå hittar den här lösningen utgående från det som står i budgeten och det som presenteras för oss just nu. Om lagtinget tar ett ansvar för utbildningen och vi renoverar kungsgården, vi slår två flugor i en smäll, vi får en hantverksutbildning, vi får kungsgården renoverad och om vi verkställer som det nu är framlagt för oss, så kanske vi har den här lösningen. Jag vågar nästan tro att det är på det sättet. Att nu igen vrida runt rodret och igen börja prata om att nu skall vi föra utbildningen till folkhögskolan leder till att det med all säkerhet blir fördröjningar igen. Även om man kan säga att vi kommer igång med utbildningen lite fortare om den skulle ske vid folkhögskolan. Det är en stor risk att frågan kommer att rulla flera varv före vi har en bra utbildning. Vi vill inte bara ha en bra utbildning, vi vill göra Kastelholmsområdet till ett  hantverkscentrum. Vi var tydliga i debatten senaste vår och vi vill vara tydliga i den här frågan nu också. Jag tror personligen att ett hantverkscentrum passar väldigt bra in i Kastelholmsområdet. Jag börjar tro mer och mer att landskapet måste ta ett stort ansvar för utbildningen om det skall bli bra.

 

Så till en annan fråga som delvis har nämnts här i debatten. Det gäller förslaget till budgetmoment för understöd till föreningar och ungdomsverksamhet, där husbilen finns med. När lagtinget behandlade budgeten för ett år sedan var husbilen också aktuell. Då vill jag minnas att lagtinget beslöt, i enlighet med vad finansutskottet sade, att man skall utreda om inte ungdomsgårdarna och hembygdsgårdarna ute i kommunerna kunde funktionera på samma sätt för ungdomar som man tänker sig att husbilen skall göra.  I motiveringarna till momentet står det att anslaget skall användas dels för husbilen, dels förstås för understöd till föreningar som bedriver ungdomsarbete och organisationer som bedriver motsvarande men också till grundrenovering av ungdoms- och hembygdsgårdarna. Jag skulle önska att ansvarige ledamoten Camilla Gunell kunde spjälka upp momentet och anslaget lite för oss här i lagtinget, annars bör finansutskottet göra det. Finns det ett löfte inbakat i detta om att landskapet skall medverka till att renovera i princip samtliga ungdomsgårdar eller finns det något annat inbakat i detta? Om 275.000 euro skall räcka för ungdomsarbete och det skall räcka för husbilen om 57.000 euro, så finns det inte så särdeles mycket kvar för att renovera ungdomsgårdarna. Det behöver alltså redas ut. Jag tycker inte heller att det är särdeles ändamålsenligt att man renoverar ungdoms- och hembygdsgårdarna just för ungdomverksamhet samtidigt som man införskaffar en husbil. Det känns som att det blir lite tårta på tårta. Jag skulle personligen föredra den varianten att man kunde skapa permanenta utrymmen för våra ungdomar att vistas i, att utföra det som ungdomar utför och för att kunna förverkliga sina intressen. Jag skulle vilja skapa någon sorts små minikulturhus ute i alla kommuner. Det är mitt önskemål att finansutskottet tittar på detta.

 

Så till Bomarsundsprojektet. Jag deltog själv i den förevisning av byggnaden som planeras på området häromdagen. Jag måste säga att jag blev själv fascinerad av de tankar som arkitekterna förevisade oss. Jag tycker att huset var lagom stort, välanpassat i naturen, välplacerat med tanke på ruinernas placering för övrigt, så det väckte väldigt mycket intresse för den här frågan. Jag är glad att jag kunde delta. Mina frågetecken finns inte i själva huset och inte heller i behovet att vi kan profilera Bomarsundsområdet. Mina frågetecken finns vid driften, såsom många har sagt här tidigare. Jag skulle önska att man skulle kunna hitta ett sätt att samarbeta mellan landskapet och museibyrån med privata intressenter i den här frågan. Jag tycker att det finns väldigt mycket att göra på området för övrigt med kringaktiviteter. Jag skulle gärna se att man kunde ha en bra gästhamn vid detta område, kanske annat också, vad som helst. Jag tror att det skulle vara bra om vi skulle ge utrymme för privat kreativitet för att utveckla området, så om man kunde hitta en sådan här lösning skulle det här intressanta projektet intressera mig ännu mera.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag ville ge en eloge till ltl Mats Perämaa för att han och hans parti verkar hålla fast vid Kastelholms kungsgård vad gäller hantverket. Jag tror att det är klokt att gå vidare på det spåret och slå de två flugor i en smäll som man där ville åstadkomma.

 

Vad gäller ungdomsmomentet finns det både bidrag och lån att söka för ungdomslokalerna, men detta görs på anhållan från den enskilda ungdomsföreningen,om behov av restaurering föreligger. Någon total renovering finns inte inbakat i det här momentet. Ungdomsförbundet tar en stor, stor del av det här beloppet, sedan finns det till husbilen, som ju är ett sätt att investera för alla skärgårdskommuner på ett och samma ställe, annars skall man restaurera och förse sex ungdomslokaler med TV-utrustning osv., vad det nu är som ungdomnarna önskar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Det jag inte nämnde om husbilen i mitt anförande var att husbilsprojektet förutsätter enligt motiveringarna under momentet att kommunerna skall ta ett ansvar för driften. Det behöver redas ut i finansutskottet ordentligt vad detta verkligen innebär. Jag har kännedom om trafiken i skärgården, och det har förstås många med mig, och det tar ganska mycket tid att förflytta sig där också, så anställer man personal för att köra husbilen, betyder det att man anställer personal som bedriver ganska mycket tid med att köra fordonet fram och tillbaka. Man bör titta ordentligt på det här. Som jag sade tidigare, så skulle jag hellre föredra de permanenta lösningarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Husbilen är tänkt att vara ambulerande. Det finns en utredning som är väldigt grundlig och den tror jag att finansutskottet väl kan läsa och ta till sig. Där finns väldigt mycket information. Men i och med att landskapsandelarna höjs rejält vad gäller kommunal ungdomsverksamhet, idrott och kultur, så menar vi att kommunerna behöver gå in och ta ett aktivt ansvar för den här biten också. Därför har vi ställt kravet på en viss delaktighet från kommunernas sida. Någonting skall väl kommunerna också göra för sina ungdomar och då tycker vi att det här är sammantaget ett bra förslag. Så har vi projektet kultur i skärgården som jobbar med ungdomslokalerna, med innehållet i ungdomslokalerna. Jag delar ltl Mats Perämaas mål om att det här skall vara levande kulturhus i bygderna, det är väldigt viktigt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Vi tycks vara eniga om behovet av att upprätthålla byggnaderna för ett brett kulturbehov i skärgården och glesbygd. Lite grand om de ökade landskapsandelarna för kommunerna för ungdomsverksamhet.  Det ter sig något underligt för mig att man ger ökade anslag, vilket är positivt i sig, men så kommer man samtidigt från lagtinget och landskapsregeringen och säger att de pengar ni har fått skall användas just för det här! Jag tycker snarare att man kunde låta kommunerna, åtminstone en viss tid, fundera på hur man själv vill utveckla ungdomsarbetet. Jag förstår hur landskapsregeringen har resonerat i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är så trevligt att en liberal tar del i årets remissdebatt och speciellt ltl Mats Perämaa, man har inte riktigt känt igen ltl Mats Perämaa i årets remissdebatt, jag vet inte om det är något annat han har funderat på! I varje fall är han här nu och det är roligt! Vi är överens om husbilen och jag hoppas att finansutskottet kan titta på den frågan. Jag uppfattade att ltl Mats Perämaa efterlyste någon typ av minikulturhus och jag tycker att de minikulturhusen finns redan – ungdomsgårdarna. Vi skall inte heller glömma de kommunala biblioteken. När det gäller de sistnämnda finns det definitivt ett kulturellt innehåll, men när det gäller ungdomsgårdarna finns det en del övrigt att önska. Själva byggnaderna och faciliteterna finns de facto redan – det gäller att fylla dem med någonting!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är väldigt trevligt att ltl Anders Eriksson har saknat mig i debatten, men jag har i viss mån deltagit nu också, men jag har en ny slips på som kanske gör att ltl Anders Eriksson inte känner igen mig! I fråga om de små kulturhusen ute i skärgård och glesbygd tror jag att vi har väldigt samma åsikt om de sakerna. Jag är inte ute efter några nya hus utan jag är ute efter att hitta sätt att upprätthålla de befintliga fastigheterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill naturligtvis kommentera det som ltl Mats Perämaa sade om hantverksutbildningen och var den skall vara. Den blivande regeringens målsättning bör vara att få igång en hantverksutbildning en gång för alla. Då har fortfarande möjligheterna i folkhögskolan, att ombilda den nuvarande hantverksutbildningen, satsa på design och form, om det är det man önskar, samtidigt som jag anser att vi skall bygga ut kungsgården, mangårdsbyggnaden, som anses vara en flygel. Detta helt i enlighet med den förra tilläggsbudgeten. Visar det sig när man har byggt upp det och planerat färdigt att det fortfarande finns intresse för det, så kan man ju flytta den utbildning som man har i folkhögskolan. Jag tror att det här skulle vara en juvel i kronan för en ny regering om man skulle lyckas få detta till stånd.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Vi får hoppas att den nya regeringen kan ha just den här juvelen i sin krona, och jag utgår från att så skall bli. Jag tycker att vtm Gun Carlson inte är fullständigt klar i argumentationen när hon säger att man kanske tillfälligt borde flytta utbildningen till folkhögskolan för att sedan flytta tillbaka till Kastelholm. Flyttoperationerna är inte heller helt kostnadsfria och de är inte alltför lätta. Det skall ändå anställas personal och det skall byggas och renoveras i viss mån. Jag tycker att ltl Gun Carlson skulle kunna säga klart och tydligt om det är så att man överhuvudtaget vill ha det till Kastelholm eller föredrar man egentligen helt entydigt folkhögskolan?

 

Vtm Carlson, replik:

Fru talman!

Jag anser så här, att man måste se nu vad en utvidgad, förändrad hantverksutbildning innebär, var intressena finns. Vi vet inte ännu om det ens finns elever som är intresserade av det här. Jag tycker nog att man måste ta det stegvis. Nu har vi möjligheten att få igång en hantverksutbildning som kanske till viss del har blivit eftersatt, trots att vi har det redan i Ålands folkhögskola. Jag tycker inte att man i dag måste säga att det aldrig skall bli i Kastelholm, det kan hända att det visar sig att det är det bästa, men man kan ändå bygga upp ett hantverkscentrum där aktiva hantverkare finns i Kastelholm, det är ingenting som hindrar det, medan utbildningen förläggs till folkhögskolan

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi har lite divergerande uppfattning i denna fråga, och det är inget ont i det. Samma argumentation hade vi tidigare. Jag tror ändå att det är bäst om vi kan enas om det som vi siktar in på oss är den lösning som skall vara. Att ha någonting tillfälligt för att det kanske skall flytta kommer att ge utrymme för många nya debatter här i lagtinget och det finns en risk att allting rullar på så att vi aldrig kommer till beslut. Jag är beredd för min egen del – jag har inte positionen i vår grupp längre att uttala mig för den – och jag hoppas att vi gemensamt skall driva på att vi skall få en bra hantverksutbildning i Kastelholmsområdet och att vi skall  få ett hantverkscentrum som motsvarar de förhoppningar som finns.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag noterar att ltl Mats Perämaa har en samsyn när det gäller sjöfartsutbildningen och det gläder mig. Däremot kände jag en stark oro när jag hörde ltl Mats Perämaas anförande angående minikulturhus i skärgården också såg i min fantasi x antal nya byggnader komma upp som svampar ur  jorden, medan ett stort antal står och förfaller! Jag fick förstås svar på det via repliken till ltl Anders Eriksson, så det gläder mig att vi också där har en samsyn. Vi skall nyttja det vi har. Vi skall inte skapa nytt bara för att skapa nytt utan vi skall använda det som står tillbuds så gott det går.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag säger det igen, om jag var otydligt på den frågan, att min absoluta avsikt var att hitta ett sätt att bevara de byggnader som redan finns.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Några synpunkter på detta ämnesområde tänkte jag även komma med. Jag tänkte börja med min nr 20 som handlar om Ålands verkliga framtid, nämligen våra ungdomars utbildning. Vi kan alla vara överens om att de senaste årens framgångsbransch är bl.a. IT-sektorn. Ingenting talar för att det skulle ändras under de kommande åren. Vissa företag på Åland är t.o.m. världsledande inom sina områden och då tänker jag bl.a. på Crosskey som skapat Ålandsbankens Internet-bank och Eget som skapare av PAF:s Online-spel. För att säkerställa att den här branschen skall ha engagerade och kunniga människor även i framtiden behöver vi se till att personerna som visar ett intresse redan i grundskolan får tillgång till kunniga lärare och aktuella dataprogram i sin undervisning. I dag får våra skolungdomar utbildning  i multimedia och IT på dataprogram som inte används i det verkliga näringslivet, så jag tror att det är otroligt viktigt att ungdomarna som visar intresse för bl.a. databashantering, webb-design, film, ljudredigering, redan i grundskolan får tillgång till lärare med kompetens samt tillgång till de dataprogram som används i förvärvslivet i dag. Det är oerhört angeläget för mig att skolornas datorer som används för multimedieundervisning innehåller de senaste programmen för skapande av musik, film, hemsidor och design. Lika viktigt som dataprogrammen är förstås att lärarna kan dessa program och har rätt kompetens. Fortbildning för lärarna i mjukvaruprogram måste också genomföras.

 

Med hänvisning till detta föreslår vi obundna bl.a. i kapitelmotiveringen under 46.15 under tredje stycket att följande skall komma in: ”att landskapsregeringens målsättning under budgetåret är att stärka och utveckla skolornas undervisning i IT så att skolorna tillser att elever som väljer IT-multimedia som tilläggsämne skall erhålla undervisning av lärare med hög kompetens i dataprogrammen som används i näringslivet i dag, exempelvis Potoshop, RingRiver, Premier, samt att datorerna är utrustade med dessa mjukvaror.” Det var min motion nr 20.

 

Jag kan inte låta bli att ta upp ett annat ärende som före detta lagtingsmannen Boman brukar ta upp i budgetdebatten, nämligen moment 46.44 och det handlar om naturbruksskolan. De senaste två åren har ungefär tio personer utexaminerats per år från den skolan. Kostnaderna för driften av skolan är ungefär 1 miljoner euro, vilket betyder att varje utexaminerad elev kostar samhället ca 100.000 euro plus de studiesociala förmånerna. Det här är mycket pengar för en utbildning och jag kan inte låta bli att jämföra kostnaden med exempelvis den utbildning jag själv gått, och för den delen också själv finansierat via banklån och det handlar om att bli kommersiell flygplanspilot. 

 

För ca 60.000 euro på den privata marknaden, alltså 40.000 euro billigare än en examen från naturbruksskolan. Jag vill med det här inlägget uppmärksamma lagtinget på detta. Jag har inget ändringsförslag i det här skedet, men jag anser att fler borde utexamineras i framtiden, annars måste man se över denna skolas kostnader. Jag återkommer nästa år med en motion i detta ärende, om inte kostnaderna per utexaminerad elev minskar.

 

En sak som jag också skulle vilja att finansutskottet skulle titta närmare på är Ålands hotell- och restaurangskola. Till skillnad från naturbruksskolan som kostar 100.000 euro per utexaminerad elev utexaminerar hotell- och restaurangskolan 6 gånger fler elever med en kostnad som är på bara 23.000 euro. Vad jag skulle önska att finansutskottet tittar närmare på är hur många av de ungdomar vi utexaminerar som börjar arbeta i restaurangbranschen; jag tänker bl.a. på att det fanns restauranger i somras som var tvungna att hålla stängt mitt i högsäsongen i brist på personal. Utexaminerar vi för få eller väljer de som är färdigt utbildade att jobba med något annat? Det skulle vara intressant att få reda på det här: utbildar vi folk i en bransch som eleverna i fråga inte vill jobba i men gärna vill ha en utbildning i? Är det samhällsekonomiskt förnuftigt att bedriva utbildning på det sättet? Jag kritiserar absolut inte hotell- och restaurangskolan i sig, utan tvärtom vill jag ge den en stor eloge och beröm för den nyskaparanda den har och den kvalitet den håller. Det är en riktig mönsterskola. Men, som sagt, får vi valuta för pengarna om eleverna som utexamineras inte väljer jobba i den branschen?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag kanske inte skall kommentera de traditionella linjerna vid naturbruksskolan, men jag tycker tt naturbruksskolan har gått i rätt riktning när det gäller den nya utbildningen till naturföretagare. Tittar man på läroplanen och vad man kommer att utbilda där är detta en utbildning som kommer att passa mycket bra när det gäller att hitta nya inkomster i form av diversifiering ute på våra lantbruksgårdar. Däremot tycker jag att man första gången misslyckades att marknadsföra utbildningen, men tittar man på läroplanen tror jag att man är på rätt väg att strukturera om också utbildningen i förhållande till de behov vi har ute i vårt samhälle, så till den delen vill jag försvar naturbruksskolan.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag är inte emot en sådan satsning och det är det jag försöker säga att vi måste eventuellt marknadsföra utbildningen mera för att få flera elever som utexamineras per år. I dag är det tio stycken per år och 100.000 euro per elev. Det är en väldigt dyr samhällskostnad för väldigt få personer. Som sagt, kan landskapsregeringen göra någonting åt det här så att det blir fler utexaminerade personer så kommer jag inte att lämna in en motion nästa år, men annars kommer jag att göra det.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Fredrik Karlström om detta. Men jag tror att man har bitit sig fast vid det traditionella, gammalmodiga, för länge. Nu tycker jag att man har tagit en ny inriktning som passar in med den politik som vi driver inom andra områden när det gäller utvecklingen av den landbaserade turismen, diversifiering av lantbruk och liknande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är så att inte är vi blinda vad gäller naturbruksskolan och det antal elever som där utexamineras. Det man har stått inför är ungefär att lägga ner utbildningen eller att förnya den. Vi har valt att jobba med ett förnyelsekoncept, liknande det som vicelantrådet var inne på med ny utbildningslinje ”naturföretagare”. Vi har lagt ut kunskapen att vara i mjölkladugårdar hos mjölkbönderna. Vi har infört en tydligare profil vad gäller ekologisk odling. Vi har utfört ett utvecklingsarbete vid naturbruksskolan. Det andra alternativet skulle helt enkelt vara att i så fall avsluta utbildningen. Men den här landskapsregeringen har valt att jobbat med förnyelse.

 

Vad gäller hotell- och restaurangbranschen tror jag inte vi utbildar för många; däremot tror jag att branschen har svårt att bibehålla personal, kanske på grund av arbetsvillkor och annat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Förra året i budgetremissdebatten stod jag och pratade emot den satsning som landskapsregeringen ville göra på ett lösdriftsstall. Jag ansåg att man eventuellt kunde försöka hålla ner kostnaderna genom att köpa tjänster av befintliga jordbrukare, naturbrukare och bönder, men man har valt att fortsättningsvis ganska mycket bygga vidare på det traditionella. Återigen, jag är inte emot satsningen man gör på att gå in på lite mera naturbrukarföretagare och utbilda våra ungdomar i det, det jättebra, utan jag vill bara försöka få ner kostnaderna per utexaminerad elev i framtiden. Är det så att det fortsättningsvis kommer att kosta 100.000 euro per elev så är det dags att börja titta på det här. Som sagt, nästa år den här tiden kommer det att finnas en motion om inte summan har gått ner per utexaminerad elev.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Lantbruksutbildningen är kolossalt dyr, inte bara på Åland, den är dyr också i omvärlden. Det är en av de dyraste utbildningar du kan ge. Jag håller med om att kostnaderna är för stora i relation till vad man får ut i utexaminerade elever, så det är klart att man måste jobba vidare med den saken, framför allt borde man jobba med rekrytering, att få in fler elever i den här branschen. Lösdriftsstallet fungerar egentligen som ett skolfartyg. Inga mjölkbönder vill ha elever i sina ladugårdar som aldrig har träffat en kossa förr, de vill att de har en viss grundkunskap i umgänget med kreatur före man kommer ut i skolan. Det är samma som med skolfartyget. Vi får heller inga elever direkt ut i sjöfartens båtar och sitta och köra dem i bryggorna osv. Det krävs en viss grundutbildning innan man får komma ut till de privata.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström ställde sig frågan om vi får valuta för pengarna när det gäller restaurangutbildningen med tanke på att vi har haft dåligt med personal sommartid. Det största problemet är egentligen att säsongen varierar så kraftigt; det är stor efterfrågan på personal sommartid och liten efterfrågan på vintern. Vi skall komma ihåg att vi har en stor, stor restaurangnäring på Åland om man räknar in rederinäringen, där vi har extremt mycket restaurangpersonal som den sväljer. Vi utbildar folk på Åland som sedan får jobb där och som sedan i sin tur spenderar sina skattepengar här. Däremot är problemet att det inte finns någon gemensam organisation för restaurangägare som kan bedriva kursverksamhet i hur man tar hand om personal osv. Där är det en förändring på gång. Valuta för pengarna när det gäller restaurangutbildningen får vi och det är en fantastiskt bra restaurangutbildning och –näring vi har på Åland vad gäller kvalitet och utbud.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Vi är fullständigt eniga. Skolan i sig ifrågasätter jag inte. Det är en mönsterskola med nyskaparanda också de driver verkligen utbildningen på ett modernt och framgångsrikt sätt. Jag kom in på frågan därför att jag personligen känner väldigt många som har gått linjen men som inte längre arbetar i den branschen. En liten sådan tendens har jag sett att man nog gärna går utbildningen för att eventuellt ta extraknäck någonstans under en vidareutbildningstid till någonting annat och vi behöver vara alerta och följer efter att vi verkligen använder resurserna på rätt sätt samt att vi utbildar folk där det behövs. Så länge det behövs restaurangpersonal skall vi naturligtvis utbilda dem i landskapets regi.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Orsaken är nog snarare att det är så säsongbaserat. Man får jobba under två-tre månader och sedan har man inget jobb längre – då är säsongen slut! Där har vi orsaken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat 

 

Plenum avbryts för lunch och återupptas kl. 13.00. (Kl. 12.04).

 

 

 

                                                                 ----------------------

 

 

 

(Kl. 13.03). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.

 

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Jag vill börja med att kommentera Medis. Flera partier har i valkampanjen sagt att Medis måste få en annorlunda roll. Medis måste bli en tillgång för alla. Hur det skall se ut framdeles vet jag inte, men jag tycker att vi kan konstatera att det har inte fått sin lösning i den framlagda budgeten så det här är ett kommande problem som vi måste åtgärda. Ett exempel som finns med i budgeten nu är att man har ett öronmärkt anslag på 5.000 euro för datorundervisning för seniorer. Då undrar jag: hur många och var bor de? Hur skall man fördela dessa 5.000 euro till seniorer över hela Åland? Det är en viktig fråga hur modellen skall se ut i det kursurvalet som Medis har.  Det är inte bara datoranvändningskursen som är viktig, men jag tror att det skulle vara väldigt viktigt att den äldre och de i lite högre ålder skulle få lära sig datorer, för det är en stor tillgång, man har det som mötesrum, man kan umgås, precis på samma sätt som ungdomarna gör.

 

Så kommer jag till Kastelholms kungsgård. Den är angiven att äntligen renoveras. Det har varit på gång länge, som jag sade i mitt första anförande och det är viktigt nu att få den i någon form av funktion. Jag tycker att det är lite njuggt eller korttänkt att bara rusta upp kungsgården. Det är trots allt bara en flygelbyggnad till den ursprungliga kungsgården. Man borde kanske sätta upp ett högre mål; det här är en process som kan pågå under många, många år och jag hoppas att man får igång den nu. Man kunde ha som mål att hela kungsgården skulle återställas som en fin logianläggning/kursgård.

 

På ungdomssidan, moment 46.09.30, har jag lyft ut som ett speciellt gott exempel på vad den nya landskapsandelsreformen innebär för ungdoms-, idrotts- och kulturverksamhet. Jag har noterat att vi har ett anslag som är nästan tredubblat och jag hoppas verkligen att det här kommer att synas på ungdomssysselsättning och ungdomsarbete osv., framför allt på idrotten.

 

Det känns för mig lite konstigt att vi skall köpa in en husbil och börja köra runt på Åland. Det verkar som om man skulle ha gått tillbaka till den gamla tiden när man hade en traktor i en by eller en skördetröska, men det var ingen som hade ansvar för den, så den fungerade aldrig när man skulle använda den. Jag tycker inte att det här är en bra utveckling. Jag tror att det här är någonting som man borde ändra på för man måste ha en huvudman för bilen som har ansvar för drift och underhåll, annars blir det en flopp, den kommer att stå någonstans med punktering och antagligen utan bensin.

 

När det gäller Ålands sjöfartsmuseum tycker jag att det är nödvändigt att vi kommer vidare där. Det är väldigt bra att veta att vi har åtminstone ett projekt där det finns en fungerande huvudman som tar hand om driften. Det måste vi notera. Det är ett projekt som går att köra igång med så fort utrymme finns.

 

Anslaget till grundskolorna har jag också konstaterat att är ordentligt höjt med anledning av landskapsandelsreformen, men här är det skäl att notera för alla dem som har hand om driften i kommunerna och skolorna att i det här anslaget ingår pengar för framtida investeringar och för avskrivningar av redan gjorda investeringar, så hela det här skall man inte låta ätas upp i driften. Det är väldigt viktigt att påpeka det därför att höjningen är väsentlig.

 

Läroavtalsutbildningen kan aldrig undervärderas utan bör ha en absolut viktig roll, man måste lyfta fram. Jag hoppas att den framdeles kan få ännu större betydelse. Vi hörde ltl Fredrik Karlström som var fundersam om de som gick hotell- och restaurangskolan faktiskt jobbade i det yrke de har blivit utbildade till och tydligen är det inte så. Man kanske måste använda sig av läroavtalsutbildning längre ner. Jag tror att vi har en stor potential när det gäller att utveckla den.

 

Så till sjöfartsutbildningen. Jag tycker att det är sent att nu komma med pengar till de simulatorer som finns i sjöfartsläroverket när tidpunkten för användande i princip går ut vid årsskiftet, dvs. man har en månad eller mindre på sig nu att datera upp det här. Nåväl, det fungerar väl under en tid framåt, men jag tycker att här borde man ha fokus på att se till att simulatorerna uppdateras och förnyas i den takt som utvecklingen av sjöfarten fordrar. Man måste faktiskt säga att skall vi ha en kvalitativ utbildning för sjöfolket, och det skall vi ha, anser jag, måste vi också ha de resurser som behövs för att man skall kunna upprätthålla den.

 

Så till museibyrån. En intressant ny sak som nämns är Märkets fyr. Jag ser fram emot att Märkets fyr skall bli en besökspunkt. Det kommer inte att bli särskilt många, men jag tycker inte att museibyrån skall ha den under sina vingar utan jag tycker att det måste finnas en huvudman som åtar sig ansvaret för att se till att fyren hålls i sådant skick att den går att besöka under den del av året där det är möjligt. Huvudmannaskapet borde alltså klargöras. Sedan skall vi nog se till att vi får pengar till den. Fyren är en symbol för sjöfarten på Åland.

 

Det är viktigt med skötsel och vård av sevärda kulturmiljöer i landskapet. Det har tydligen legat i träda, kan man väl kalla det. Jag ser att det är samma behov som vi har med landskapets skogar att man håller dem öppna, det finns vandringsleder och det finns skyltat vad man ser på kulturmiljöerna.

 

Så till besökscentret i Bomarsund. Det får absolut inte bli en halvmesyr som så många gånger förr med saker som vi har gjort. Jag nämnde allhallen häromdagen. Den saknar sina rundbanor. Den saknar också alla dessa intressenter som låg bakom tillblivelsen att vi skulle ha en allhall på Åland. Alla 30 lagtingsledamöter ville ha den, hela näringslivet, men när den blev i Eckerö så, som jag sade häromdagen, det kanske blev fel ställe. Tydligen måste det ha blivit fel ställe, för hälften eller mer av näringslivet ville inte längre veta av driften av allhallen.

 

Så en liten bagatell till sist men ändock väldigt viktig och det är bidraget för renovering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det är mycket viktigt att vi har tillgång till den rådgivning som finns och erbjuds i samband med detta. Momentet var nere på en så låg nivå för ett antal år sedan att det var knappt värt att nämna det. Jag skulle gärna se att det fanns lite mera pengar under detta moment.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson tar upp frågan om husbilen. Om jag har förstått saken rätt är det här en idé som kommer från skärgårdsungdomarna själva. Det är problem med ungdomslokalerna ute i bygden; de fungerar inte: det är problem med underhåll, det är problem med verksamhet och framför allt är det svårt att få loss pengar till ungdomsledare. Jag uppmanar genom den här repliken finansutskottet att höra skärgårdsungdomarna själva i frågan.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det kan hända att en husbil i någon form skulle kunna lösa problemet, men, som jag sade, att om man inte får lokalerna som finns – det finns massor med ungdomslokaler ute i skärgården, t.ex. Kökar har tre lokaler, Föglö har två osv., det finns också skolsalar, gymnastiksalar och andra utrymmen – och inte det fungerar tror jag att husbilen kommer, som jag sade, att stå med punktering och utan bensin någonstans när den borde användas. Det är alltså viktigt med huvudmannaskapet även här, och det är inte löst med den modell som nu är sjösatt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att finansutskottet kan sätta en ekonomisk dimension på den här frågan, se vad man får för pengarna och vad en husbil innebär samt vad det faktiskt skulle innebära att ha ungdomslokalerna med ungdomsledare. Man kan definitivt ha en ekonomisk dimension på den här frågan också.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är viktigt att fundera på helheten. Kanske man kunde göra en insats och att man i praktiken kan säga att man hade en husbil i alla kommuner i stället för att den skulle fördelas mellan kommunerna till och från. Jag tror att det skulle vara mycket viktigare att få ungdomslokalerna att fungera, precis som ltl Katrin Sjögren säger. Borde vi satsa mera pengar på fritidsledare? Det finns, som jag sade, mera pengar för ungdomsarbete i budgeten. Man borde titta på om man borde öronmärka mera pengar direkt för en fritidsledare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson var osäker på huvudmannaskapet för den omdiskuterade husbilen. Det är en förening som drivs av skärgårdsbor och skärgårdsungdomar som ansöker om en husbil och då är det också de som skall sköta om den. Jag tror att de sköter den betydligt bättre än om den skulle ligga under kommunen. Tycker inte ltl Jan-Erik Mattsson att det är bra att inte allting drivs av kommunen utan här är det en förening som tar initiativ och vill göra någonting som kommunerna annars har ansvar för. Här vill de erbjuda ett samarbete och vill erbjuda saker till kommunerna eftersom det också är ett samarbete mellan kommuner; i stället för att alla skärgårdsbor skall ha varsin fritidsledare eller ungdomsledare så delar man på den.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Kan man formalisera det i en förening som sköter den med ett huvudmannaskap? Men nu blir jag ännu mer fundersam eftersom vi har konstaterat i replikväxlingen med ltl Katrin Sjögren att det är ungdomsföreningarna, inte kommunerna, utan kommunerna ger dem pengar, och tydligen klarar inte ungdomsföreningarna av att bedriva den ungdomsverksamhet som ungdomslokalerna skall användas till. Skall vi nu ha en förening ytterligare? Tror ltl Göte Winé att det blir bättre att skapa en ny förening för att driva bilen? Det tror inte jag, jag tror att det skulle vara bättre att få en input i de föreningar som redan existerar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Javisst, är det fråga om föreningar som redan existerar. Föreningen Skunk har funnits sedan början av nittiotalet. Det trodde jag nog faktiskt att centern hade vetskap om eftersom man vill vara ett skärgårdsparti och pratar mycket för skärgården. Att man inte har vetat om att Skunk bedriver ungdomsverksamhet tycker jag är mycket märkligt. Att man vill dra alla över samma kam tycker jag också är synd.  Det finns ungdomsföreningar på Åland som gör ett otroligt bra jobb. Det finns förstås föreningar som inte orkar lika mycket och därför måste man se hur man kan stötta. Men vi måste tillåta lite förnyelse och lite nya tankar och kanske uppmuntra sådana som föreningen Skunk.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag känner mycket väl till att Skunk har funnits, men jag var kanske inte informerad om att det var den föreningen som skulle hålla i bilen. Det är ändå så att det är en förening och huvudmannaskapet i en förening brukar bestå i att man har en ordförande som får jobba häcken av sig och sedan brukar det inte bli så mycket mera. Det är lite illavarslande om det är så att det är Skunk-projektet som har gjort att de övriga ungdomsföreningarna inte fungerar. Då förstärker man ju den effekten. Jag tror faktiskt att det i det stora hela är njugga tilldelningar av pengamedel till ungdomsföreningarna, på grund av de åländska kommunernas svaga ekonomi, fram tills den kommunandelsreform som vi nu har fått sjösatt och som kan bibehålla alla våra 16 kommuner levande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson nämnde Eckeröhallen. Jag och liberalerna var en gång i tiden mot placeringen. Nu säger ltl Jan-Erik Mattsson att den möjligen var felplacerad, men det intressanta är att han också säger att näringslivet har dragit sig ur. Jag tycker att finansutskottet verkligen borde se på den här typen av investeringar: kommunen har haft hallen placerad, landskapet äger, landskapet betalar fastighetsskatt, nu kommer hallen i händerna på landskapet och näringslivet, som då pressade på och var med, är nu inte lika entusiastiskt. Vi har andra projekt i röret som har lika osäkra uppläggningar. Jag säger inte att det är fel att ha en allhall, men jag tycker att det som borde finnas framöver är klara, tydliga principer för den här typen av investeringar, vem som har ansvaret på lång, lång sikt s.a.s. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt. Alla 30 lagtingsledamöter var för en allhall på Åland. Sedan blev den, genom den omröstning som kan jämföras med någon annan 15-15 och talmannens röst avgjorde, placerad i Eckerö. Därmed försvann en väldigt stor del av näringslivets intresse för Allhallen. Man kan verkligen ställa sig frågan: Skall man investera i så här riskfyllda projekt? Arrendeavtalet med driftsbolaget Eckeröhallen Ab går ut inom två år. Det skall bli intressant att se vem som ligger in ett anbud på driften av Allhallen. Ansvaret är Ålands lagting och regering för att huset står där. Det har ställts frågan om den går att flytta. Svaret på den frågan är: den går säkert att flytta, men det är inte ekonomiskt försvarbart.

 

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

En reflektion. Jag tycker själv många gånger att det finns en princip för vårt samhälle när man använder allmänhetens pengar och när man ser på hur ekonomin fungerar. Det är att när man skall göra stora projekt, anläggningar osv. som skall generera verksamhet, så är det väldigt bra att utgå från marknadsprincipen: är näringslivet, affärsmännen, företagarna med, så är det också bundna till projektet men också intresserade av att generera lönsamhet. Min retoriska fråga är att skulle det inte vara bra om man säljer Eckeröhallen till någon som kan driva den, flytta den, göra någonting av den, ta ansvar för den? Jag tror på det privata näringslivet också i det här fallet.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det tycker jag var en sund tanke. Jag tror nämligen att skulle man äga hallen, precis som ltl Olof Erland säger, så skulle man också ikläda sig det ansvaret och jag tror att det finns en sundhet i det tänkandet. Det här ser vi fram emot, men det skulle intressant att se vilket anbud vi får på hallen samt användningsändamålet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Jag var inte på plats när ltl Mats Perämaa tog upp frågan om ungdomskulturhus, så nu kunde jag inte hålla mig utan begärde ordet för att få kommentera det lite. Jag tycker att det är ett bra initiativ. Jag tycker det är jättefint! I samma veva diskuterar man också om ungdomsgårdar och byggnaderna. Det som jag känner är att vi måste få ett litet förtydligande när vi pratar om ungdomshus, ungdomsgårdar och ungdomslokaler, att för vem är lokalerna? Är det så att vi skall ungdomens hus, vi skall ha ungdomsgårdar och vi skall utveckla det så måste de vara till för ungdomarna. Nu har vi jättestora fina byggnader. Varje gång det ordnas älghippor och andra fester så tvingas ungdomarna att stiga åt sidan. Varför det? Jo, de bedrivs av föreningar som måste ha ett ansvar för att föreningarna går ihop. Men när man ordnar det här så måste man börja fundera på när man gör någonting: är det här för ungdomarna eller är det för s.k. supfester? Jag börjar tröttna på att ungdomarna alltid tvingas kliva åt sidan när det ordnas någonting på helgerna.

 

Själv ser jag nu att vi måste börja agera för ungdomarna på landsbygden och även i skärgården. Jag är inte lika insatt där, men jag har i alla fall lärt mig en del av landsbygden. Där måste vi nu se till att vi kan erbjuda drogfria alternativ att vistas i. Vi har det inte så bra. Jag vill ge en stor eloge till Mariehamn. Jag var senast igår på en av Mariehamns ungdomsgårdar och det bedrivs otroligt bra arbete av en utbildad personal. Jag tycker att det är synd att inte ungdomarna på landsbygden och i skärgården får samma erbjudande. Här kommer det ett erbjudande från en förening som försöker göra det så billigt som möjligt, så enkelt som möjligt, men då skall det sågas och då skall man börja ifrågasätta en husbil. Det vi måste göra är att fundera på vad vi vill göra för ungdomarna.

 

Jag vill göra ett förtydligande – det har kommit fram i insändare och också här utanför – att jag har ingenting emot ungdomslokaler och inte mot ungdomsföreningar, utan, tvärtom, jag har i sommar suttit med i en arbetsgrupp som har diskuterat en gemensam ungdomsgård på norra Åland. Jag har sagt att ungdomsföreningarna är en viktig samarbetspartner därvidlag. Vi måste alltså diskutera: för vem har vi ungdomslokalerna och var skall de vara. Vi måste börja agera nu.

 

I replikskiftet med ltl Jan-Erik Mattsson nämnde han att skärgårdsföreningen Skunk skulle vara orsaken till att ungdomsföreningarna t.ex. på landsbygden inte fungerar. Det är nog lite att ta i. Däremot måste vi se på: hur mycket skall människor orka dra? Det finns föreningar som gör jättebra jobb på Åland, men det finns också sådana som inte orkar. Det är oerhört vinklat. Vilka eldsjälar finns i föreningarna och vilka gör någonting? Ltl Jan-Erik Mattsson nämnde att kommunerna nu för höjda landskapsandelar och att det bör satsas på ungdomar. Jag håller jättemycket med där, men samtidigt måste vi våga tänka efter, att vi har en viss skillnad på fritidsledare och ungdomsledare. Fritidsledarna säger att vi vill jobba med idrott, vi jobbar med ungdomar upp till 12-13 år, men efter det måste det finnas någon som tar efter när ungdomarna blir tonåringar och är ute.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag håller med om mycket av det som ltl Göte Winé säger. Min avsikt när jag pratar om minikulturhus ute i glesbygd och skärgård var att inte använda de gamla beprövade begreppen som ungdomslokal, ungdomsgård och hembygdsgård för att mans skulle kunna se på husen på ett annat sätt som multifunktionskulturhus. Där måste man helt klart också utgå från ungdomarnas behov på ett annat sätt än vad man har gjort i dag. I dagens system har det varit mycket så att ungdomar har förväntats ingå i styrelser för att hålla igång föreningen och väldigt mycket fokusera på fastighetsunderhåll också. Jag har själv varit styrelsemedlem i en ungdomsförening i säkert tio år. Det här är inget dåligt arbete och det är bra att man kan ta ansvar för sådana här saker i en förening, men det måste finnas annat också i huset för ungdomarna, så jag tror at vi är eniga där.

 

Göte Winé, replik
Fru talman!

Jo, ltl Mats Perämaa, vi är helt eniga och det är kul att höra. Jag ser fram emot dessa minikulturhus för jag tror att det kan göras mycket med dem och gillar namnet också.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag vill hänvisa till det som skedde ifjol i samband med budgeten. Då sade finansutskottet och lagtinget när frågan om en husbil också då var uppe att man vill gärna se att landskapsregeringen tittar på alternativet med permanenta lokaler för ungdomarna i stället för husbilen, så satsningen sköts framåt. Jag efterhörde i anförandet om man har gjort utredningen och vilka bedömningar man har gjort, men det framgår inte ur motiveringarna under momentet. Jag utgår från att finansutskottet kan ta del av det utredningsarbete som har gjorts.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Angående husbilen fick jag häromdagen en 60 sidor lång utredning om varför den skulle behövas och till vilken nytta, så jag tror det är gjort. Jag har själv inte hunnit sätta mig så mycket in i utredningen ännu. Jag sitter själv i finansutskottet och får gå igenom ärendet. Jag ser husbilen som ett mycket bra komplement just för skärgårdens villkor. Det kanske inte är lika lätt att ta sig emellan; när jag pratar om en gemensam ungdomsgård på norra Åland är det lite lättare att ta sig mellan kommunerna, men det är det inte i det här fallet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Den största delen av ltl Göte Winés anförande verkade vara direkt riktat till ltl Mats Perämaa, men jag tar mig ändå friheten att bryta in i diskussionen. Jag noterar att ltl Göte Winé och jag inte alls har samma syn på ungdomslokaler. I min värld är ungdomslokalen en integrerad del i samhället där man träffas, där man umgås och där man ibland kanske får stå tillbaka för att någon annan behöver den. Jag tycker att det är fel av ltl Göte Winé att säga att ungdomsföreningarna hyr ut lokalen till supfester när ungdomsföreningarna hyr ut sina lokaler för att därigenom försöka stärka ekonomin. Ute i glesbygden och skärgården är vi vana att samsas och dela på saker och ting – så funkar det i verkligheten!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det är så det funkar i verkligheten i glesbygden och skärgården, säger ltl Veronica Thörnroos. Vi ger riktlinjer till ungdomarna att så fort det skall ordnas någonting så får inte de vara där; då skall de ta vara på sig själva, då skall de sysselsätta sig själva och framför allt: varför slipper de inte dit? Jo, oftast är det för att det är arrangemang med en hel del alkohol. Jag vet själv hur ungdomar säger just nu när man går där: ja, men, vi får ändå inte vara där för de super ju bara där! Vi måste börja titta nu vad vi kan göra, vi har i ungdomsvärlden just nu en situation där vi måste börja agera, vi kan inte längre bara stå och titta på och säga att det är så det är på landsbygd och skärgård och vi skall samsas! Vi måste också börja se hur vi kan handla för att göra någonting åt den situation som vi har i dag.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det där resonemanget var lite svårt att följa. Jag säger så här, att de gånger som ungdomslokalerna hyrs ut är det en privat person som står som ansvarig och serveras det då alkohol där är den som hyrt lokalen ansvarig för den. Då skall ungdomarna inte vara där, det är en privat fest. Det tycker jag är helt naturligt. Vi måste lära oss samsas. Vi kan inte bara ha isolerade företeelser i samhället där en skall ha ett hus för någonting och en annan skall ha ett hus för någonting annat osv. Nog måste vi kunna samarbete! Jag förstår inte alls den här problematiken.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Veronica Thörnroos förstår inte den här problematiken. Jag har jobbat så mycket ute med ungdomar. Jag ser problematiken. Jag har träffat så många för  vilka jag vet att möjligheten till ungdomsgård skulle ha hjälpt. Däremot har jag aldrig sagt att jag är emot ungdomsgårdarna eller  föreningarna, utan jag sade – om ltl Veronica Thörnroos hade lyssnat ordentligt – att jag förstår att man måste få in pengar men att vi måste börja se på för vem husen skall vara. Vi måste också ge ungdomarna plats i samhället. Det är faktiskt så att det är lätt att bli undanträngd när man är tonåring.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag måste protestera mot att ltl Göte Winé sade att jag påstått att Skunk har förorsakat problemen för ungdomsföreningarna. Så sade jag inte, utan jag hoppades att det verkligen inte var Skunk som var orsaken till att ungdomsföreningarna inte fungerar. Vad gäller husbilens varande eller inte varande är det så att en bil blir ambulerande och kommer att finnas på olika platser hela tiden i princip medan ungdomslokalerna finns där hela tiden och jag tycker att det är en mycket större resurs att lyfta fram och bygga upp.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det kan hända att jag missade ordet ”inte”, men det är bra att det blev förtydligat i alla fall. Jag håller med ltl Jan-Erik Mattsson att visst är det bra om ungdomarna kan nyttja ungdomslokalerna, det är helt rätt, men då måste vi veta: för vem är lokalerna? Det var därför jag ville ha igång den här diskussionen. Det är en viktig sak och jag har själv jobbat en hel del med ungdomar. Jag vill att de skall få detta utrymme. Det är så många so inte håller på med idrott och även de måste få sin beskärda del.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller ungdomslokalerna är inte jag så ensidig att det är bara ungdomarna som skall få vara där utan jag tycker faktiskt att de utgör en grund för att det finns ett kulturhus i dem i varje kommun där de finns placerade. De finns där hela tiden och de skall användas så mycket som möjligt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Visst, skall de användas! Fortsättningsvis, så det jag egentligen ville förtydliga var en liten frustration som jag har märkt, nämligen hur många som säger att de inte har tillträde till lokalerna och det är det jag vill att man skall tänka på. I en tidigare replik påpekades det att jag egentligen hade replik till en viss ledamot här i salen, men det här är till alla politiker som sitter i kommunerna och styr: tänk på ungdomarna! Just nu är det Mariehamn; jag vet att Finström är på väg, men det är betydligt fler kommuner än så som behöver följa med på tåget, för vi måste börja göra någonting nu. Det har hänt mycket de senaste 30 åren, tro mig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag har också ett förflutet som ansvarig för utbildningsavdelningen, det är ganska många år sedan dess, men redan då hade jag åsikter om naturbruksskolan och de tankarna var antagligen alldeles för tidigt väckta då. Frågan är om de inte är lite för tidiga ännu, men jag vill ändå lyfta fram dem. Jag tror att naturbruksskolan skulle hitta sitt naturliga område som ett aktivt kurscentrum, där bönder, jordbrukare, landsbygdsnäringar överhuvudtaget, får aktuell utbildning inom de områden som r aktuella just då. Jag tror att det finns inte så många 16-åringar i dag som börjar i ett gymnasium och som är övertygade om att jag skall bli jordbrukare, jag skall bli bonde eller någonting annat. Men sedan när man är 25-30, 35-40 år, då är man mitt i det här och då behöver man utbildning inom de här områdena. Vi vet också att i och med EU krävs det utbildning för att få vara jordbrukare och för att få de stödformer som de är berättigade till. Då skall de få den utbildningen, här och nu när den är aktuell. Då jag första gången väckte förslaget kändes det lite som om det var dödsstöten för jordbruket om vi skulle lägga ner naturbruksskolan - jag tror att vi bytte namn på den i stället – men det var ingalunda så utan jag ser det mera som att vi skulle anpassa det till ett aktivt näringsliv på landsbygden och koppla det ännu närmare till Landsbygdscentrum, som ju finns där och som fungerar väl redan nu, men det skulle bli ännu mera ett delat ansvar för landsbygdsnäringarna med ett aktivt kurscentrum.

 

Detta som mitt testamente för framtiden - när det kan bli aktuellt med det här. Skulle Struktur-07 ha förverkligats så kanske man i samarbete kunde ha sett det som en normalare gymnasieskola. De har länge närt en förhoppning om att ha ett nära samarbete med Ålands lyceum, så det är möjligt att den vägen också kan gå, men själv tror jag mera på ett kurscentrum.

 

Så till kungsgårdens framtid. För ett tiotal år sedan gjordes det en utredning. Ltl Jan-Erik Mattsson var själv ordförande i den grupp som skulle fundera på vad vi skulle göra med kungsgården och det kom många olika alternativ, bl.a. ett centrum för konst. Vi bjöd ut det, vi hade ett öppet möte, vi bjöd ut till olika näringsidkare om det fanns intresse att utveckla det här området; då fanns det egentligen inget annat utan det var en som erbjöd sig och ville ta hand om boendeformen och det fanns moduler på gården som ett gästhem, men det var det som vi egentligen ville ha bort för det passade inte in i den miljön. Men jag tycker att det är viktigt nu innan man börjar renovera kungsgården – jag tror att vi alla är överens om att den måste renoveras – att vi vet till vad vi renoverar den, så att man inte först renoverar, har väggar och tak och rum och saker och sedan passar det inte in i den framtida verksamheten utan då skall man börja riva igen. Tak, fönster och dörrar och sådant måste var intakt så att inte husen förstörs, men var försiktiga så att ni inte renoverar för någonting som sedan inte blir verklighet, man måste veta vad man renoverar för.

 

Den tredje frågan som jag tänkte ta upp är Märkets fyr som har blivit väldigt aktuellt, och många har redan besökt den. Det är en intressant tanke att skapa möjligheter att komma dit ut, inte någon massturism, men ändå som en liten nisch inom turismen. Det har aldrig varit tänkt att landskapsregeringen och museibyrån skall driva det här. Den här landskapsregeringen har diskuterat utgående från modellen som t.ex. finns mellan ÅSS och Nyhamn, att någon förening som engagerad i frågorna skulle ta hand om driften när vi väl har fått den i skick. Vi har ännu många saker som måste lösas: förhållandet till staten, ägande, vem som skall göra vad osv. Men om vi kommer en bit på vägen med det, så skall det naturligtvis inte vara så att det är landskapsregeringen och museibyrån som skall ha någon sorts turistverksamhet där utan då måste vi hitta någon lösning, typ som ÅSS har Nyhamn för att komma vidare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag blev lite förvånad när jag uppfattade att minister Lindeman sade att naturbruksskolan kanske borde göras om till ett kurscenter och när ungdomar är 16-17 år så vet de kanske inte om de skall bli jordbrukare eller inte, och allt det där är helt sant. Hon pekade också på utbildningskraven i dagens EU-värld. Ålands Landsbygdscentrum finns redan i dag sedan tio år tillbaka. Det är ett kurscenter i dag, varav naturbruksskolan är en liten del. Det är möjligt att jag missförstod henne, men jag blev lite förvånad, jag uppfattade det skulle vara som ett litet politiskt testamente att man borde göra om det till ett kurscenter!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag är medveten om att det delvis är ett kurscenter redan i och med samarbetet Landsbygdscentrum. Jag skulle vilja utveckla det. Om det fortsätter som jag åtminstone trodde att det var då, så blev det treåriga gymnasiet på något sätt en konstgjord andning för att man fortfarande skulle ha det kvar och kostar, som sagt, mycket pengar. Man skulle i stället utveckla också de delarna som i dag kanske t.o.m. är inom gymnasieskolan till längre kurser, men att man skulle vara bunden till en utbildning som kanske är ett helt år, inte tre eller sex veckor. Men när vi talar om en gymnasieskola är det tre år. Jag skulle helt enkelt vilja göra det frikopplat, att verkligen ge utbildning åt dem som efterfrågar utbildningen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Är det någonting jag gillar så är det frihet! Men de har tankarna tillgodoser man ändå ganska långt redan i dag. Ålands Landsbygdscentrum är försöksstationen, naturbruksskolan, det är en massa olika instanser som är där som just bildar detta kurscenter. Jag är inte hundraprocentigt uppdaterad, men jag tror nästan att vuxenutbildningen är mera omfattande och t.o.m. lika viktig som den traditionella naturbruksutbildningen. Jag tycker som sagt att mycket av det här redan är på gång, men däremot återstår det säkert en hel del att göra. Det har inte varit så mycket politisk styrning på Ålands Landsbygdscentrum nu på sistone och jag tror att det finns en hel del att göra där, men det är en annan femma. Kurscenterfunktionen finns de facto redan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Fru talman!

Det är några frågor som jag på grund av debattens svallvågor gärna skulle vilja återkomma till. Det ena är hantverksutbildningen. Jag tror att vi börjar vara rätt trötta på den här frågan, men den måste nu föras i hamn på något sätt. När den här regeringen tillträdde fanns det en hantverksutbildning i Tosarby som jag upplevde att var både svältfödd och utarmad. De hade skulder och de huserade i dåliga byggnader. Då hade man under en lång, lång tid diskuterat olika lokaliseringar för utbildningen. Om man då redan hade en väldigt klar bild av att utbildningen skulle föras in under offentligt, så varför gjorde man inte det redan för länge, länge sedan. För min del har jag ända sedan 2004 när jag kom till lagtinget varit övertygad om att Sund har varit och är en bra kommun och plats för placeringen, att man skulle fortsätta med ett koncept med en viss del offentlig finansiering och lokaliteter men inom en privat drift. Jag har också otaliga gånger framhållit den ökade flexibilitet som finns inom den privatideella sektorn med bättre förutsättningar att få externa stöd och att kunna bedriva försäljning av olika slag. Jag tycker att vi har goda exempel i Mariehamns stad på fördelningen av ansvar: staden köpte bl.a. ÅCA-huset för några år sedan och där bedrivs i dag en god verksamhet av en förening. Vi har också Kobba Klintar som drivs av en förening, närmare bestämt en hel folkrörelse. Vi har också uppdelningen mellan offentligt och privat i kommersiella projekt, som Alandica. Landskapsregeringen har byggt, det är en privat driftsentreprenör. Samma koncept skulle gälla för den kommande golfbanan.

 

Under dessa år har väldigt mycket arbete lagts ner inom den ideella föreningen kring konceptet: hur skulle utbildningen utformas för att vara modern och tilltalande i dagens värld. Det arbete och den marknadsföringsprofil som man har byggt upp tycker jag att det är viktigt att man tar vara på och för fram och använder när man nu tar nästa steg i långdansen.

 

För min del trodde jag att vi hade kommit till vägs ände och att frågan i någon mån var löst redan i våras, då lagtinget beviljade 570.000 euro till Kastelholms kungsgård och dess restaurering av mangårdsbyggnaden. Lagtinget tilltalades då av placeringen därför att man skulle då slå två flugor i en smäll. Dels skulle man få ett innehåll i kungsgården som är i landskapets ägo och förmodligen kommer att förbli det under en lång, lång tid. Jag trodde att det skulle gå att förverkliga trots att lagtinget ändrade rätt kraftigt på det som var landskapsregeringens förslag. Men föreningen som då var villig att ta driftsansvaret upplevde sig starkt ifrågasatt och även i viss mån motarbetad, framför allt det att man frångick behovet av att inrätta först verkstäderna, som de såg som det nödvändiga, till att satsa på själva mangårdsbyggnaden.

 

Därför står vi nu i dag på den punkt vi gör och jag önskar kommande landskapsregering lycka till. Jag hoppas att ni lyckas få det här nu för en gångs skull och slutgiltigt fört i hamn på ett bra sätt.

 

Vad gäller byggnadsarvet tycker jag att man kan konstatera att vi har tre kungsgårdar i landskapet: Haga, Grelsby och Kastelholm. Alla förvaltas nu i landskapets regi, om man kan tala om förvaltning - vi kan också säga att de förfaller i landskapets regi. Frågan är om det här är en bra utveckling. Jag tycker vi står inför ett vägval att antingen förvalta och inte låta förfalla. I så fall måste man överväga att gå en annan väg. Den nya plan- och bygglagen som har getts till lagtinget ger landskapet rätt att byggnadsskyddsförklara sina egna byggnader. Det betyder att man kunde, om den politiska viljan finns, byggnadsminnesskyddsförklara Haga och Grelsby samt avyttra dem till någon som vill ta hand om dessa byggnader och odlingsmarker och göra någonting konstruktivt där. Då skulle man behålla Kastelholms kungsgård som en del av en helhet, av kungsmarkerna runt Kastelholms slott och verkligen satsa på den i stället, ta de 570.000 som redan är beviljade, investera dem klokt i mangårdsbyggnaden och de övriga byggnaderna. Men jag skulle vilja säga, att restaurera inte förrän man vet vilken verksamhet man restaurerar dem för. Där tycker jag att landskapet genom tiderna har gjort sina misstag. Vi har t.ex. Tosarby stenhus som restaurerades med stora, stora summor under många, många år utan att ha destinationen klar för sig, vad huset skulle användas till. Nu har vi byggt om det så att det har blivit ett bostadshus, det är nu utarrenderat.

 

Jag vill tacka ltl Roger Jansson för att han lyfte upp investeringsplanen för sjöfartsmuseet. Jag har ägnat lite tid tillsammans med mina kolleger att vi skulle tillsammans dra oss till minnes varför vi lämnade en lucka för 2009. Vi konstaterade att vi skall nu för första gången använda PAF-medel till ett museums utbyggnad. I och med att det var första gången måste vi se över regelverken något, men jag tycker att frågan väl kan diskuteras i finansutskottet och, om man tycker det är lämpligt, även sätta in en summa för 2009. Då är det klart och tydligt att projektet skall gå vidare såsom det är tänkt.

 

Sjöfartsutbildningen har också varit uppe till diskussion. Där kan vi konstatera att det finns utmaningar. Jag tror att vi alla anser att sjöutbildningen är synnerligen viktig för Åland, att den bör profileras starkt och vara någonting som attraherar elever både på Åland och utifrån. Vi har under den här perioden gjort en omfattande utredning, vi har fått förslag från en kommitté hur man tycker att man kunde gå vidare. På det sätt som vi har tänkt gå vidare i snabb takt är att sjösäkerhetscentret skulle få en ny driftsform. Vi förstärker också högskolans sjöutbildning med en ny simulator. Det är en investering på en halv miljon och så överför vi redaransvaret för skolfartyget Michael Sars till trafikavdelningen, dock så att skolorna bestämmer över båtens nyttjande, eftersom den i första hand skall komma sjöskolornas studerande till del. Att Michael Sars förs över till trafikavdelningen har vi fått fullt stöd för hos både alla involverade instanser. Det är dels för att vi tror att där kan man bättre klara upp de svåra bemanningsfrågorna genom den bemanningspool som trafikavdelningen handhar. Det har varit ett mycket, mycket tungt uppdrag för skolornas enskilda lärare och rektorer att administrera fartyget, med allt vad det har krävts från sjöfartsverket och dylikt. Därför föreslår vi att redaransvaret åläggs trafikavdelningen medan beslutanderätten över användningen av fartyget fortfarande ligger hos ledningsgruppen som består av representanter för sjömansskolan, högskolan och sjösäkerhetscentret.

 

Det som också har diskuterats kring hur man bättre och starkare skulle profilera sjöfartsutbildningen har varit diskussioner kring en gemensam organisation. Det har dock varit svårt att åstadkomma eftersom sjöutbildningen i dag till en väldigt stor och avgörande del är en del av högskolan. Skulle man separera sjöutbildningen från befintlig högskola skulle vi inte ha så mycket högskola kvar. Den skulle bli alltför, alltför liten plus att det också har funnits motsättningar mot att placera in två olika utbildningsnivåer i samma organisation, dvs. sjömansskolan som är gymnasial och högskolans sjöfarts- och befälsutbildning. Här finns utmaningar som vi gärna skall anta och fortsätta att bearbeta, men det kommer även på det här området att krävas investeringar.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Tack för beskedet beträffande sjöfartsmuseet. Jag fick samma besked av nuvarande finansminister också och det är uppenbart så att det i den här landskapsregeringen finns viljan att göra investeringen efter att kk-huset är färdigt. Det skulle vara värdefullt om finansutskottet faktiskt skulle bekräfta den här situationen för lagtingets del genom den brist som finns i bilaga nummer 7.

 

När det gäller sjöfartsutbildningen tror jag inte heller alls på en sammanslagen ny organisation på något sätt utan det är varumärket som är det viktiga, att man får en stark känsla av att man är ett marint utbildningscenter på både gymnasialstadienivå och högskolenivå i bästa möjliga samarbete, inklusive sjösäkerhetscentret. Det är det som är det viktiga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill rätta landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell när hon talar om hantverksutbildningens långvariga och sorgliga historia. Vi måste ändå komma ihåg att Slöjd- och konsthantverksföreningen drev skolan länge, det är bara ett par år sedan man tog sin Mats ur skolan och beslöt att man inte klarar av det mera på grund av skulder och besvärligheter. Det var egentligen då som problemen började, när det uppstod andra konstellationer, när det gäller föreningar, lärare och allting som ville driva den vidare. Jag vill ändå erinra om att lagtinget i flera beslut har gett sitt förtroende för dessa olika föreningar som bestod av olika människor, men ingen av dem hade någonsin ork eller kraft att fullfölja det, och så är det inte nu heller. Det visar ju på det som jag åtminstone har hävdat hela tiden, att det inte har funnits tillräcklig kraft bakom de tänkta föreningarna, trots att man har många väldigt goda idéer.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att det skulle vara aningen överdrivet att säga att historien var fullkomligt lycklig före 2005. Nog vet vi alla att det fanns stora bekymmer att hantera även under den tidigare driftsoperatören. Det som det hela tiden har handlat om hur mycket pengar är landskapet villigt att ge som en grundplåt till utbildningen. Det är naturligtvis så att nog kan en förening bedriva det här hur framgångsrikt som helst, om medlen är tillräckligt stora, men de har under många, många år legat på ca 140.000-150.000 euro och det var långtifrån tillräckligt. En så billig utbildning går inte att upprätthålla.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, det kan jag hålla med om, men det jag ville säga är att de tilltänkta föreningarna, som har funnits i många olika modeller, de har haft goda idéer, goda tankar, intressanta tankar, men de har inte haft tillräcklig kraft att fullfölja det, trots att lagtinget i olika beslut har beviljat dem förtroende på olika sätt och möjligheter att fortsätta. Därför är jag också av den åsikten att det är landskapsregeringen som skall sköta det här. Det har visat sig att det finns inte den kraft man behöver.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag för min del ser det så att föreningen hann inte ens börja pröva vad de var kapabla till att åstadkomma, den chansen blev inte möjlig. Däremot tror jag att jag har ett större förtroende för vad de ideella föreningarna klarar av att åstadkomma eller inte, bara förutsättningarna är tillräckligt goda. Vi som är politiker skall skapa förutsättningarna, vi skall se till att det finns lokaliteter och att grundplåten är tillräckligt stor. Har man de förutsättningarna tror åtminstone jag på att ålänningarna kommer att klara av att driva det här, nästan i vilken form som helst.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

När det gäller hantverksskolan är det väl en självklarhet att skapar man tillräckliga förutsättningar så blir det också tillräckligt bra, men frågan är hur gör man det? Det har prövats många former och många föreningar har gjort sitt och har gjort ett bra arbete, det har funnit en entusiasm som fortfarande finns kvar, men jag tror att en läxa på senare tid är att det inte är enbart frivilliga krafter som kan sköta det här, om det inte är kommersiellt och har en egen drivkraft, och till det har det inte räckt till. Därför tror jag att den avgörande frågan är, som jag tycker att finansutskottet skall ställa, att är hantverksutbildning, formgivning, design någonting som hör till vårt ordinarie utbildningssystem eller bör höra i framtiden? Då skall det vara en utbildning som liksom all annan regleras, kontrolleras och har tillsyn från landskapsregeringen, som i och för sig inte behöver befatta sig med verksamheten desto mer. Jag är helt övertygad om att det finns många personer, goda formgivare, goda hantverkare, entusiaster som kanske inte alla är med i samma förening men som har möjlighet att driva den här frågan vidare. Jag hoppas att en kommande landskapsregering skall kunna hitta en form för det här för det är i alla fall på gång. Det är så att frågan har luft under vingarna i debatten.

 

Herr talman!

Utbildnings- och kultursektorn är stor, det är fråga om mycket pengar, 50 miljoner euro. Det är en strategisk sektor för hela samhällsutvecklingen. Under de senaste åren har jag med bävan följt Struktur-07-processen och konstaterat att det finns någon slags ideologisk uppfattning om att reformen Struktur-07 är nödvändig, den måste göras därför att det är nödvändigt. Ja, vad är det som är nödvändigt? Det är ett effektivt system för gymnasieutbildningen, det gäller hälso- och sjukvården, det gäller IT-sidan, det gäller fastighetsskötseln, det gäller läraravtalen. Men det är inte nödvändigt att alla skolor skall vara i samma hierarki. I Sverige har man vänt på hela resonemanget och konstaterat att yrkesutbildning och studieförberedande utbildning är utbildningar som har helt olika förutsättningar, helt olika sätt att jobba på, olika sätt att tänka. Då kan man ju säga att varför skall det behöva vara så? Jo, det är så att de flesta individer har en läggning åt ena eller det andra hållet. Jag läste häromdagen en mycket intressant artikel från Nerikes Allehanda om IT-utbildningen och unga pojkar, också flickor, som tyckte att de vill hålla på och mixtra och greja och göra saker men också lära sig sådant som de har nytta av i det sammanhanget. Blir man en mekaniker i dag skall man kunna lite marknadsföring, man skall kunna en hel del IT, man skall kunna en hel del av de system som finns bakom hela reservdels- och verktygsindustrin. Man skall kunna lite personaladministration, lite ledarskap osv.  Skillnaden mellan det studieförberedande och yrkesutbildningen är att yrkesutbildningen har en direkt koppling till näringslivet; man kommer snabbare till ett jobb, man tjänar mer pengar. Studieförberedande elever är ofta sådana som kanske inte har läggning för ett särskilt yrke men har andra egenskaper, som man så småningom kommer fram till.

 

Det som borde ha varit problematiken med Struktur-07 är att hur skall man lösa dessa kombiutbildningar? Hur skall man lösa detta med ett andra val, då man har varit ute i arbetslivet, jobbat några år, är kanske 25-26 år gammal och vill gå från yrke till studieförberedande eller högskola, eller tvärtom. Där har vi den problematik som det gäller och då är inte det första man säger, att för att vi skall likadana utbildningsmöjligheter, vi skall ha likadana avtal, vi skall ha samma hälso- och sjukvård, då skall vi slå ihop allting! Det är möjligt att man kommer fram till en sådan lösning, men jag tror att utgångspunkten är den att vi har olika utbildningar, olika organisation, i nära samarbete för att klara av kombiutbildningen.

 

När det gäller utbildningens inriktning strategiskt på Åland drar jag mig till minnes en historia i dataålderns början som gällde praktisk verksamhet. Ta t.ex. i dag de flesta butiker där man handlar, så där sticker man in sitt kreditkort, slår in en kod och så får man allting klarerat; i butiken finns det ett system där allting går direkt till redovisning och hela systemet går in till skatteverket, ibland hela vinsten! Det är alltså systematiserat. Vid den tiden vara det en historia som jag tycker är belysande för den åländska utbildningen och handlaget, dvs. när företagen kom och installerade kassasystemen och inte fick dem att fungera så kom det en klok ålänning och sade, att, jo, men skall man inte stoppa i elkontakten! Det gjorde man och så fungerade det! Det var den praktiska kunskapen att kunna se var problemen; det gör yrkesutbildningen, den viktigaste av all utbildning på hela Åland, och man kan kombinera och man kan välja om och man kan göra det ena och det andra. Men yrkesutbildningen på Åland är det grundläggande för många och för näringslivet.

 

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller form- och designutbildning är min klara uppfattning, enligt den erfarenhet jag har av de senaste åren, att vi behöver ha en form- och designutbildning på Åland. Vi har haft ett projekt inom ramen för innovativa åtgärder som pågår fortfarande som heter Åland Form, där näringslivet och formgivarna tillsammans jobbar med ett försök för att höja kvaliteten på olika former av produkter för att kunna ta ut ett mervärde. Detta har rönt stort intresse och näringslivet är nöjda. Formgivarna hade en stor utställning inom ramen för Nordens institut, Form.ax, i Helsingfors och där fanns det också en stor samsyn med näringslivets representanter, men samarbetet mellan formgivarna och näringslivet bör utvecklas och förädlas ytterligare. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag vet att ltl Olof Erland har kapacitet att både läsa och förstå. Därför förvånar det mig väldigt mycket att man har odlat så kraftigt de missförstånd som de som ltl Olof Erland nu för fram i sitt anförande om Struktur-07. Det som allting har gått ut på har hela tiden varit en organisation med två inriktningar: den yrkesutbildande inriktningen och den studieförberedande inriktningen. Det handlar inte om ideologi; det handlar om pragmatik varför inte dessa två kunde ha samma lagstiftning och samma administration.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det är mycket möjligt att det som jag har läst har jag inte förstått, och jag har inte förstått idén med Struktur-07, att man så mycket från början bestämmer sig för en färdig lösning och säger att här kör vi. Lärarna, eleverna, jag själv, många ute i samhället, har inte förstått det här, så jag är inte helt ensam om att inte kunna läsa och förstå! Men eftersom det är så att man läser och förstår på olika sätt måste man föra den här debatten, och jag försöker förklara hur jag argumenterar för att man måste skilja på studieförberedande teoretisk utbildning och varför yrkesutbildningen som sådan är så viktig. Jag ser mönstret att yrkesutbildningen är kanske inte så bra, vi måste ha kombi, vi måste ha ytterligare utbildning, dubbelexamen. Yrkesutbildningen i sig skall vara värdefull. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamotem Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Men, bästa ledamoten Erland, jag håller med om allt det där, det ligger till grund för hela framställningen! Sedan tar jag på mig den lärdomen hur man skall kunna kommunicera ut till ett samhälle där man redan från början har bestämt sig att det här är inte bra och där många, många människor av politiska skäl också hjälper till att odla både myter och vanföreställningar så att opinionen svänger åt både det ena och det andra hållet. Därför skall det bli mycket spännande att se hur fortsättningen i den här historien skall gå vidare. Det har varit valfriheten, det har varit elevernas och de studerandes bästa som vi hela tiden har haft för ögonen, det kommande elevunderlaget och den kommande situationen för de anställda samt läraravtalen. Allt detta ligger i potten och vår bedömning har varit att den strategi som man har haft har varit klok för att gynna alla dessa bitar i helheten.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Det finns ingen anledning för landskapsregeringsledamoten Gunell att försvara sig inför mig. Jag försöker säga inför finansutskottet att så här ser jag på saken, det här är en oerhört viktig sak. I dag står vi där vi står. Struktur-07 har inte fått den stora uppbackning som man behöver ha för att göra en stor reform, i alla fall inte så här långt. Nu står saken och väger och då måste lagtinget ta ställning, nästa landskapsregering måste ta ställning. Om landskapsregeringsledamoten Gunell alltså håller med allt vad jag säger, så får väl saken gå vidare! Det är i så fall bra att argumenten klarnar åtminstone varför reformen behöver diskuteras före den sjösätts.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Wine, replik:

Herr talman!

Det är egentligen en intressant debatt om Struktur-07 för alla vill ha en bra yrkesutbildning och en bra studieförberedande och vi vill se vad vi har för samordningsvinster. Där är vi alla överens. Det intressanta med Struktur-07 är att det är ett vidareuppdrag från den förra regeringen som utredde SURA-rapporten och vilken liberalen ledde i form av dåvarande Lars Selander. Vad är det som har gjort att det här nya har kommit och att vi därigenom har blivit så mycket sämre nu när det byttes minister?

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om jag skall blanda mig i ministerbyten överhuvudtaget. Jag har försökt klargöra vad som är finessen med Struktur-07 och jag har inte hittat det annat än i systemeffektiviteten: man samordnar saker, man ordnar upp saker. Det intressanta är den pedagogik som förs fram och jag tycker att debatten i Sverige är oerhört intressant, där man har vänt och sagt att, ja, men, det är så stor skillnad på yrkesutbildning och teoretisk utbildning, det måste vi acceptera. Jag tycker att en intressant tanke också skulle vara att titta lite mer på detta treårig yrkesutbildning för många ungdomar är för lång, det är för länge att sitta på skolbänken; kunde man göra det sista året till ett praktikår där man är ute och jobbar och lär sig på någon sorts läroavtalssätt? Då skulle man göra yrkesutbildningen ännu mer flexibel.

 

Ltl Göte Wine, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med ltl Olof Erland att det blir långt för vissa elever att gå tre år, men om man ser på hela utvecklingen som Struktur-07 ville göra var det att det skulle finnas två olika: för dem som ville ha en mere studieförberedande linje och för dem som vill ha den mer praktiska linjen kvar, men om man också ville ha studieförberedande skulle man t.ex. kunna gå i naturbruksskolan eller yrkesskolan. Vi ville egentligen ge en större valmöjlighet till eleverna. Jag kan hålla med ltl Olof Erland att det är intressant med det som händer i Sverige just nu och utvecklingen där. Det är någonting som vi skall följa med och titta hur vi kan göra. Samtidigt är det jättebra med praktisk yrkesexamen som man har fått där och som gör att de som inte alls vill läsa har möjlighet att ta yrkesexamen på sitt sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Under rubriken ”Utbildningsavdelningen” vill jag ge en eloge till minister Gunell för det arbete som har utförts med Bomarsundsprojektet. Eftersom jag passerar Bomarsund egentligen alla dagar när jag kommer hit till lagtinget kan jag se hur det har gått under den här tiden sedan jag började. På sjuttiotalet kunde man tälta inom fästningsområdena och då var där mycket aktivitet. Landskapet ägde också Grenadjären där man kunde beställa kaffe, ta en öl osv. när man besökte området. Grenadjären har nu rivits och det har kommit till ett privatkafé under tiden, Furulundsgården, där man även har matservering och det är givetvis bra, men under hela den här tiden har det egentligen bara blivit försämringar på Bomarsundsområdet vad gäller den turistiska utvecklingen. Vi vet att det har en otrolig internationell dragningskraft på turistgrupper som läser just om Bomarsundstiden. Åtta-nio av tio guidebussar vill fara till Bomarsund från Mariehamn.  Därför stöder jag varmt det byggande som har föreslagits i en nedbantad version, om vi kan se på det från början. Då tog man kanske till lite väl vidlyftiga projekt för området. Det är utan vidare en mycket bra satsning.

 

Vad gäller naturbruksskolan anser jag att finansutskottet borde höra rektorn för skolan. Vidareutbildningen på naturbruksskolan bör diskuteras i finansutskottet, hur det är finansierat och hur det kommer att fungera i framtiden, likaså varför man inte har kunnat bygga lösdriftshallen för köttdjur, fast det finns anslaget upptaget sedan tidigare. Det här är frågor som jag anser att kan diskuteras i finansutskottet.

 

Jag vill också passa på och stöda minister Gunells och ltl Mats Perämaas åsikter om hantverksskolan samt hur man kan utveckla Kastelholms kungsgård i samband med det, förutsatt att intresset finns kvar.

 

Det har också varit diskussion här om ungdomslokalerna kontra en ”rullande lokal”. Ungdomslokalerna är otroligt viktiga för ungdomarna, men jag anser nog att det är viktigt för både äldre och yngre att kunna samsas om en del tillställningar, åtminstone i min  hemkommun brukar ungdomarna vara jätteglada när de får gå på älghippa också. Däremot kan man kanske anslå pengar eller få till stånd en skrivning om att man kan använda och rusta upp s.k. trivsamma rum i ungdomslokalerna, vilket har gjorts redan på många ställen. Dessutom är det ungdomsföreningarna som hyr ut lokalen till andra intressenter som vill hålla tillställningar där.

 

En annan sak som jag tycker att finansutskottet behöver titta på gäller respekten för det privata markägandet och äganderätten när man diskuterar fornminnen och utfärdade begränsningar som inte har lett till ersättning för olika markägare. Det kanske skulle vara lämpligt att finansutskottet skulle höra någon person där.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka ltl Anders Englund för ”värmande orden”, som kollegan Wiklöf brukar använda nu och då! Jag vill bara kort säga om lösdriftsstallet att det var så att vi budgeterade för 2007 280.000 euro för lösdriftsstallet som i princip skulle bli ett golv och ett tak. Med rådande byggkonjunktur har det dock inte gått att hitta en entreprenör utan projektet ligger i kommande tilläggsbudget, som jag antar att  den nya landskapsregeringen kommer att lägga så fort den tillträder.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Det är glädjande besked om det kommer upp i den kommande tilläggsbudgeten. Vi vet att den blir i stort sett ganska lika behandlad som den ordinarie, det skiljer inte så mycket tidsmässigt. Vi vet att när man skulle bygga stallet så begärde man också en högre summa, man drog ner det till 280.000 euro, och det var kanske inte fel på det tankesättet då,  men vi vet att det är lätt att gå in och titta vad landskapet har anslagit för summa och så tittar man om det är intressant eller inte att bygga för de kostnaderna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Debatten har varit lång och det är heller inte så konstigt när det gäller ett så brett och vittomfattande område som utbildningsavdelningens område. Jag skall till att börja med be att få tacka utbildningsansvariga Camilla Gunell för det samarbete vi hade i samband med att försöka reformera gymnasieutbildningen. Trots att det lagförslag som lades fram drogs tillbaka kan jag med tillfredsställelse konstatera att mycket av det arbetet fortsätter och beträffande den jämförelse som har gjorts med Sverige kan man bara konstatera att mycket av de tankar som finns i Sverige nu är egentligen samma saker som vi har diskuterat när det gäller att reformera gymnasieutbildningen på Åland och att vi nogsamt har poängterat yrkesutbildningarnas viktiga roll, men vi kan också konstatera att vi kanske inte har nått ut med det budskap som reformen vill åstadkomma. Jag hoppas dock att det kan fortsätta.

 

Jag skall så med några ord beröra naturbruksskolan och även det lösdriftsstall som skall byggas där. Det är så att verksamheten på Jomala gård, som hör till naturbruksskolan, har stått och stampat i och med att man först ville bygga en ny ladugård för mjölkkor, vilket sedan har ändrats till detta lösdriftsstall för dikor och jag tycker att det är mycket angeläget att man i den sista tilläggsbudgeten för detta år kan få ett anslag så att det här blir möjligt och att man faktiskt kan komma vidare i verksamheten. Ltl Fredrik Karlström förde fram att det har varit väldigt få utdimitterade från skolan under de senaste åren, men de facto har det varit ett betydligt större antal helårsstuderande. År 2006 hade vi 55 stycken och 2007 är det nu 46,5 stycken, ett medeltal av utbildningarna, och beräknat för 2008 är det 54 stycken. Därtill kommer ett mycket omfattande kursutbud; som mycket riktigt ltl Anders Eriksson påpekade här är det naturbruksskolan som har haft hand om kursutbudet vid Ålands Landbygdscentrum, i samarbete med de övriga aktörerna på området. Det har varit både de obligatoriska kurserna som har hört till för jordbrukarna att förkovra sig i i samband med olika landsbygdsprogram, men det har också varit en hel del frivilliga kurser ägnade att vidareutbilda de redan aktiva jordbrukarna. T.ex. kan man framhålla att naturbruksskolan i sin utbildning har varit en föregångare med det som vi efterlyser att borde genomsyra större delar av vårt utbildningssystem, nämligen entreprenörskapet. Det finns klart uttalat i det kursutbud som finns vid Ålands naturbruksskola.

 

Herr talman!

Det som också har varit en viktig bit när man har pratat om en reform av gymnasieskolan har man redan nu anammat när det gäller naturbruksskolan och hotell- och restaurangskolan. De nappade på idéerna först och man har ett samarbete och tanken där är att man skall få ett system som täcker ”från jord till bord”. Det hoppas jag verkligen att man skall kunna fortsätta med här.

 

Ser man vidare på naturbruksskolan och dess verksamhet hörde jag att Ålands Natur och Miljö hade haft sitt möte och där talade man för en naturskola, att man skulle kunna möjliggöra för skolorna på Åland att bättre bli informerade om natur och miljö. Det kunde vara en tanke som väl skulle passa in på en landsbygdsskola som naturbruksskolan att ta in i sin verksamhet, om man vill gå vidare.

 

 

Diskussionen är till denna del avslutad.

 

 

Diskussionen fortsätter avseende näringsavdelningens förvaltningsområde  .

Begärs ordet?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

Rent generellt kan man säga att det går bra för åländskt näringsliv, vilket bekräftas i ÅSUB:s nyligen utgivna konjunkturrapport. I denna rapport noteras att sjöfarten igen har en positiv tillväxt. Livsmedelsindustrin och primärnäringarna samt bank och försäkring har en positiv utveckling och det kanske mest glädjande är att våra tjänsteproducerande företag är de som har den absolut bästa tillväxten. Omsättningen i de tjänsteproducerande företagen har tredubblats under det senaste decenniet och ifjol hade man en årlig tillväxt på 15-20 procent. I rapporten framkommer också att nettotillskottet av nya företag senaste år var på en nivå som inte tidigare under 2000-talet; efter att år 2003 ha sjunkit till lite över 40 var antalet 2006 över 80, alltså en dubblering på tre års sikt.

Undantaget i rapporten är näringar kopplade till den landbaserade turismen.

 

Landskapsregeringen har antagit målsättningar och riktlinjer för näringslivspolitiken 2007-2013, då en betydande del EU-finansiering kanaliseras till genomförandet. Ledorden är utveckling och förnyelse. Stöd är berättigat när samhällsnyttan blir större än nyttan för det enskilda företaget och mål i form av ekonomisk tillväxt, ökad produktivitet, export, förnyelse eller regional spridning av sysselsättningen uppnås.

 

Arbetet med att främja olika typer av tjänsteföretag, kunskapsintensiva, innovativa, tekniska och företrädesvis baserade på den kunskap som redan finns i landskapet kommer att betonas de kommande åren. Politikerområden som bidrar till att skapa gynnsamma omständigheter för företagen är bl.a. utbildning, kommunikationer, bostadsförsörjning samt integrations- och arbetsmarknadspolitiken.

 

Inom näringsavdelningens förvaltningsområde består kärnan i det näringslivsutvecklande åtgärderna om projekt och företagsfinansiering, finansiering av företagsrådgivning, destinationsmarknadsföring, riskkapital via Utvecklings Ab, Företagsinkubatorn, ”Växthuset” samt affärs- och innovationssystem inom ramen för Ålands Teknologicentrum.

 

I mitt anförande kommer jag förutom dessa branscher även att beröra behovet av arbetskraft, vilket är vår största utmaning just nu och i framtiden. Jag kommer också att nämna några ord om utvecklingen i ”Växthuset” och samordnad företagsrådgivning.

 

Som jag tidigare har sagt är Ålands näringsliv traditionellt uppbyggt kring sjöfarten, bank och försäkring, livsmedelsindustrin, kopplat till primärnäringarna och turism, på senare år kompletterat med speltjänster i olika former.

 

Vår politik går ut på att utveckla dessa näringar och nya tjänster kopplade till den kunskap som finns i dessa näringar. Beträffande sjöfarten har politiken på senare år gått ut på att tillsammans med riksmyndigheterna och näringen skapa jämbördiga konkurrensvillkor för vår viktigaste näring, vilket nu genom rikslagstiftning om nettolöner ser ut att genomföras år 2008, och det är bra. Under året kommer inriktningen att vara införande av gynnsammare långsiktiga förutsättningar för rederierna att göra investeringar. Man vill alltså hitta lösningar på reserveringsmöjligheterna.

 

Herr talman!

Landskapsregeringen har under senaste år jobbat med nya LBU-programmet; mycket av tiden har gått åt till att sjösätta det. Min övertygelse när det gäller LBU-programmet är att vi den här perioden måste ta tillvara de resurser och möjligheter som programmet ger, eftersom alla signaler i de diskussioner som jag har haft med andra pekar på att tilldelningen under kommande period, efter 2013, kommer att minska på grund av att överskotten kommer ner och att det blir mera länder inom unionen.

 

När det gäller lantbruket och en levande landsbygden samt tillhörande livsmedelsindustri är nyckeln enligt min åsikt att vi kan upprätthålla livsmedelsindustrin i form av Chips, ÅCA, trädgårdshallen och slakteriet. Det är i huvudsak mervärde skapas i form av förädling och utveckling av nya produkter.  Vår politik går ut på att säkerställa råvaror till denna förädlingsindustri kombinerat med insatser för diversifiering av lantbruket. Det är med beaktande av detta som vi nu lägger tyngdpunkten på första åren när det gäller investeringsstöden. Vi har med anledning av detta i regelverken fokuserat på insatser som kan göra vårt lantbruk mer konkurrenskraftigt, marknadsanpassat och miljömässigt hållbart, samtidigt som vi säkerställer råvaror till vår livsmedelsindustri. Exempel på sådana insatser är insatser investeringar till investeringar i rationella ladugårdar, ny odlingsteknik, nya lagringsmetoder i form av s.k. ULO-lager m.m. I dag kommer lantbrukets inkomster, som omfattar 35-30 miljoner till hälften från bidrag och till hälften från försäljning av produkter. Målsättningen för den kommande perioden är att stödet skall minska med 25 procent så att inkomsterna till 75 procent skall komma från försäljningen.

 

Inom den traditionella primärnäringen, fisket, har också här tagits fram ett nytt strukturprogram med fyra prioriterade områden: småskaligt kustfiske, hållbart vattenbruk, ökad förädling samt utveckling av fisketurism. Vad gäller hållbart vattenbruk, som det har varit mycket debatt om, har landskapsregeringen tillsammans med näringen tagit fram ett underlag för en hållbar utveckling av fiskodlingen. Arbetet har utförts av vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Det här är en bra grund för kommande landskapsregering att jobba vidare på.

 

Landskapsregeringen har också, tillsammans med fiskodlarföreningen, Ålands teknologicentrum och Guttorp, studerat landsbaserade odlingar i Danmark, där man just nu bygger nya anläggningar i rasande takt. Den största odlingen var på 1.200 ton. Uppfattningen från delegationen var att detta även skulle gå att förverkliga på Åland och målsättningen är att tillsammans med näringen och investerare komma vidare med landbaserade odlingar på Åland.

 

När det gäller fisketurismen har vi också lyft in den i strukturprogrammet därför att vi tror att det går att utveckla vidare, speciellt med beaktande av att resurserna – fisken – är relativt låga medan man kan få ut ganska mycket pengar ur ett fisketurismbesök i förhållande till om man tar upp och slaktar fisken.

 

Landskapsregeringen har också tagit ställning när det gäller sälskador. Landskapsregeringen är övertygad om att sälen kommer att finnas kvar i våra regioner och att man måste leva parallellt med sälarna för i stort sett all framtid. I stället för att gå in för sälskadebidragen vill vi satsa pengarna på att tillsammans med fiskarna utveckla nya metoder, sälsäkra redskap och liknande. Det tror vi att är den rätta vägen, tillsammans med ett större jaktuttag.

 

Herr talman!

Som jag nämnde inledningsvis är det de tjänstebaserade företagen som har haft den största tillväxten på Åland de senaste åren. Det fina med denna utveckling är att det är företag som utvecklar tjänster baserade på den kärnkunskap som finns inom våra traditionella näringar sjöfart, bank försäkring, spel, logistik m.m. Denna kunskap ihop med ny IT-teknik gör att våra företag blir konkurrenskraftiga och framgångsrika. Exempel på sådana företag är Crosskey, Eget, Anite Systems, PBS m.fl. Det intressant här är att det finns ett stort antal liknande företag som just nu är i uppbyggnadsskedet; jag tänker på Quedro, ACS m.fl. Det här tror jag är en framtid, det baseras på kunskap ihop med ny teknik samt relativt välbetalda jobb.

 

Jag nämnde i inledningen av mitt anförande att den landbaserade turismen i ÅSUB:s konjunkturrapport var den bransch som har haft den sämsta utvecklingen. Landskapsregeringen har dock noterat att det finns en hel del positiva signaler och framtidstro i branschen. Jag tänker då på de investeringar och generationsskiften som har skett i branschen. En ny Ålandsfärja är på kommande, samtidigt som nya ägare tagit över anläggningar som Käringsund, Degersand, Havsvidden, Övernäsgården m.fl. Ledstjärnan i den förda politiken har varit den turismstrategi som jobbades fram av näringen tillsammans med tidigare landskapsregering under ledning av Ritva Sarin Grufberg. Min övertygelse är också att denna strategi bidragit till att skapa framtidstro åt näringen. Utgående från strategin har den här landskapsregeringen jobbat med att få i hamn de investeringar som fanns med eller förda framåt. Idrotts- och motionscentret togs det beslut om under tidigare period, kk-huset byggs som bäst, medan det för besökscentret i Bomarsund och golfbanan i Godby/Ämnäs finns pengar i årets budget. I strategin finns ytterligare en investering, nämligen sjöfartsmuseet, där planeringen går vidare för att sjösättas då kk-huset är klart.

 

I strategin fanns inte enbart investeringar utan också mycket annat. Nämnas kan en tydligare marknadsföring av destinationen Åland, kvalitetshöjning, höjd nivå på service och värdskap, paketering av nya produkter, stimulans till flera evenemang, förnyande av fiskelagstiftning m.m.

 

Herr talman!

Inom de flesta områden som jag har nämnt här har åtgärder vidtagits, vilket inte betyder att man inte skall jobba vidare med dessa, utan tvärtom bör det kontinuerligt jobbas med dessa områden. Jag skall nämna några åtgärder som har genomförts.

 

Beträffande marknadsföringen har turistförbundet också i den här budgeten fått ett tydligare mandat och resurser för att bl.a. genomföra TV-reklam, projektet Service och värdskap genomförs som bäst tillsammans med näringen och hotell- och restaurangskolan. Nytt regelverk kopplat till det nya EU-programmet har framtagits i samråd med näringen; regelverket har fokus på att höja kvaliteten i form av nyinvesteringar. Evenemangsstöd finns till ideella organisationer, som ofta står som arrangör för olika evenemang med stor turistisk betydelse. Även PAF, och har vi haft en diskussion med dem, utvecklar ett partnerskap med olika evenemangsarrangörer, dock så att man har ömsesidig nytta. Produkterna utvecklas kontinuerligt. Just nu vet jag att speciellt kk-huset gjort att man jobbar med flera nya koncept, men även inom jakt och fiske och inom må-bra-konceptet kommer nya produkter.

 

Landskapsregeringen har under året gjort en mellanutvärdering av strategin. Eftersom utvärderingen visade att det mesta var genomfört eller på gång aviserar vi i budgeten nu en uppgradering av strategin det kommande året. Som ett led i detta har landskapsregeringen tillsammans med turistförbundet besökt Göteborg för att studera Göteborg & Co. Det upplägget går ut på att hela näringslivet i samarbete med samhället jobbar för destinationen. Nyckeln att få alla med sig är att man kan se nyttan även om man är ett byggnadsföretag, handelsföretag, bank eller någon annan bransch. I Göteborg drar alla åt samma håll för att göra orten till en ledande destination i Europa. Man har också fått pris för det. Man hade där utvecklat olika mätinstrument där alla branscher kunde se nyttan av en attraktiv destination. Det här är något som vi har diskuterat och kan göra i samarbete med högskolan och ÅSUB. Vidare jobbas det nu med ett projekt kallat Attraktiva Åland inom ramen för det innovativa programmet för att hitta nya segment för vår destination. Ytterligare är ett jobb påbörjat med att se möjligheterna för en dykpark och en aktivitetsby med djur och kulturella inslag för barnfamiljer. Dessa saker hoppas jag att den kommande landskapsregeringen skall beakta vid en uppgradering av turismstrategin.

 

Jag skall ännu när det gäller turismen säga några ord om den planerade golfbanan eftersom det har varit en hel del debatt kring den. Jag vill för det första säga att för mig personligen är det ingen prestige i frågan. Jag äger inte frågan mer, den äger den planerade center- och lib-regeringen. Kort om historien.  En golfbana i Grelsby inititerades första gången i budgeten lagd hösten 1999. Den behandlades i lagtinget; inget parti sade på något sätt emot. I budgettexten står det den skall ägas av landskapet och det skall vara en privat driftsentreprenör; däremot krävde man ingen avkastning, inga bankgarantier eller liknande. Som vi alla känner till blev det problem med församlingen, man fick inte ihop mark och detta ältades i många, många år. År 2004, under regeringen centern, FS, liberalerna och obundna, tog min företrädare Kerstin Alm upp ärendet och förklarade att man skulle byta plats och att man skulle byta markerna. Det redogjordes också för i budgeten 2004-2005. Även här var alla eniga om att detta skulle vi gå vidare med. Efter det formaliserades markbytena, vilka avtal hade tecknats under av mig och lantrådet Roger Nordlund. Personligen hade jag tagit upp ärendet på fyra överläggningar för att säkerställa att det inte skulle vara något bekymmer. Samma princip som när man skulle byta till sig mark i Grelsby användes i samband med detta markbyte, dvs. värderingar utgående gjorda av fristående värderare och en 20-procentig tilldelning till dem som bytte bort sin mark, det plussades alltså på med 20 procent.

 

När det gäller läget nu finns det markavtal som går ut sista december. Driften är utbjuden. Det finns villkor. Anbudet skall komma in den 23 november och det kommer att bli den nya landskapsregeringen som får ta ställning till det. Däremot kan jag säga att upplägget är gjort så att vill man hitta lösningar på de problemställningar som har framförts i debatten, i valrörelsen, så finns det möjligheter. Det handlar bara om politisk vilja – vill man genomföra det eller inte. För mig och mitt parti har det inte alltid varit lätt helt ideologiskt, men driver man en fråga måste man våga hålla en linje fullt ut, och detta har vi gjort. Speciellt socialdemokraterna har också hållit en rak linje. Sedan kan man ha diskussioner om ideologin.

 

För att anförandet inte skall bli för långt får jag återkomma till några frågor i ett tilläggsanförande när det gäller produktiviteten, arbetskraften och vår demografiska utveckling.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja fråga minister Strand, att finns det något av de andra tänkbara golfprojekten som ni som ansvarig minister bedömer att är möjligt att realisera inom loppet av en tre-femårsperiod?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det är en fråga som den kommande landskapsregeringen får ta ställning. Finns det en vilja finns det en väg i de flesta frågor. Utgående från lagtingets beslut om en marknadsundersökning har landskapsregeringen tagit ställning för det här projektet. Det beskrivs också vissa möjligheter och vissa problem med andra i den marknadsundersökningen, men det är kommande landskapsregering som får ta ställning till det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

Min situation just nu är lite speciell. Jag är nämligen fortfarande avdelningschef för näringsavdelningen och jag skall som lagtingsledamot – jag gick till val med ”återupprätta respekten för tjänstemännen” – kommentera budgeten. Jag skall göra det i sju punkter som riktar sig till finansutskottet, men jag skall först säga vad min utgångspunkt har varit när det gäller näringspolitik:

 

• Att utveckla nya affärskoncept.
• Att utnyttja ny teknologi

 

Dessa två plattformar skall utnyttjas för det första att fokusera på upplevelseindustrin, för det andra att utveckla kunskapsföretag inom tjänstesektorn och för det tredje att samverka inom sjöfartsnäringen med omgivningen och naturligtvis med riket som har hand om beskattningen.

 

Upplevelseindustrin fokuserar på många saker, men jag tror att det är oerhört viktigt i näringspolitiken att välja större områden där man kanaliserar stöden. I dag är stödformerna fortfarande väldigt spräcklig och jag kan här säga att jag har ägnat min tjänstledighet åt att hjälpa företag att fylla i blanketter. Skall det behövas extra folk för det utöver dem som finns på näringsavdelningen så är det någonting som är fel.

 

Herr talman!

1. Finansutskottet borde för det första titta på projektet Innovativa åtgärder, ett 2 miljoners projekt där det var tänkt att man skulle lägga plattformen just för upplevelseindustrin, kk-huset osv. Det var inriktat på design, form, ny teknologi och det borde utvärderas samt framför allt borde finansutskottet se på: vad är nästa steg?

 

2. När Ålands landskapsdagar initierades av näringsavdelningen var tanken att också här skulle man fokusera på upplevelseindustrin; landskapsdagarna skulle bli ett gästabud i Helsingfors, som skulle påminna om det som bör kunna finnas i kk-huset. Det borde man utvärdera och se hur man kan utnyttja den kunskapen för vidareutveckling.

 

3. När det gäller golf tycker jag att särskilt finansutskottets ordförande har en viktig roll att försöka sätta sig in i hela ärendets vidd, och det gäller inte bara att få en golfbana, utan det det gäller hela förvaltningens roll, politikernas roll och hur man hanterar ett ärende. Golbanan initierades i slutet av nittiotalet; de stödformer som då var aktuella och som gällde Eckerö golf var 15 procent stöd, senare kom man in på ett erbjudande från Alandia-bolagen att bygga golfbanan helt och hållet, sedan justerades stödmöjligheterna upp till 23 procent, därefter tog politikerna själva över hanteringen och erbjöd 40 procent till golfklubben, vilket inte var möjligt, enligt regelverket. Regelverket är till för att det skall följas. Därefter har man erbjudit en 100-procentig finansiering, i ett skede till golfbanor i Brändö, Föglö och Ämnäs; senare gjordes en marknadsundersökning, som jag inte anser fyller fordringarna. Som en parentes tycker jag att det är mycket intressant när ltl Harry Jansson frågade om andra golfprojekt, t.ex. i Jomala. Detta bör finansutskottet alltså titta på. Jag hoppas att man kan ge lite perspektiv på just den här frågan. Det är väl att märka att när Grelsby-projektet var aktuellt var det fråga om att landskapet till största delen bygger på egen mark.

 

4. Vi introducerade för några år sedan ett affärs- och innovationssystem där meningen var just att ta vara på affärskoncept och ge utvecklingsmöjligheter för dem med inriktning på rådgivning, finansiering och teknologi: Hur utvecklas systemet? Vad har hänt med den tekniska utvecklingssidan och vad har hänt med tjänstemannaföretagandet?

 

5. Till finansutskottet introducerade vi ett kunskapsnätverk där alla betydande teknologi- och utvecklingsorganisationer i riket ingick i ett nätverk med kontaktpersoner i varje organisation. Arbetet pågick med att göra motsvarande sak på svenska sidan med de innovationsorganisationer som finns där. Finansutskottet bör kunna redogöra för vad utvecklingen är på det området.

 

6. Regelverket. Jag har mött på sådana problem som gäller åldersbegränsningar som infördes här i början av året för t.ex. dem som har hand om stugbyar. Där är det så att de som överlåter sina jordbruk men skall fortsätta med annan affärsverksamhet inte får det stöd som andra får på grund av ålder. Det här bör i alla fall belysas. Det finns också en problematik att företag som ägs av utlänningar på Åland inte får stöd på samma sätt som andra företag, dvs. bedriver man forsknings- och utvecklingsverksamhet här så betraktas det som ett bidrag till koncernen, en intern sak, men där borde näringspolitiken vara den att det som är bra för Åland skall man stöda på lika villkor, oberoende vem som är ägare.

 

Fru talman!

Till sist den viktigaste näringen. Sjöfartspolitiken har varit en aktiv del av politiken på Åland överhuvudtaget sedan 30-talet, men då har det gällt förhållandet till riksmyndigheterna och rederibeskattningen i allmänhet. Nu har vi så småningom efter hand kunnat få en lösning där EU:s möjligheter till nettolöner är fullt utnyttjat både för last- och passagerarfartyg. Vad återstår då att göra? Jo, för det första ö-cabotage, möjligheterna att få stöd för inrikestrafik i utrikeskonkurrens. För det andra källskatten, dvs. oberoende var man kommer från i Europa skall rederiet kunna utnyttja den skatt som man betalar för det stöd man får. Ytterligare när det gäller sjöfarten finns det ett löfte från regeringen från november 2004 att samverka med klustret i Åbo; det borde utvecklas och det bör finansutskottet belysa.

 

Jag ser att min tid har gått och jag skall avrunda med att säga att sjöfartspolitiken är fortsättningsvis av allra största betydelse och där hänger utbildningen och beskattningspolitiken ihop med det som näringspolitiken borde fånga upp, dvs. det maritima sjöfartsklustret.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Olof Erland hade många punkter som han vill att finansutskottet skall titta på, och det skall vi förstås göra. Vi är emellertid inte någon landskapsregering utan vi är enbart ett utskott, men vi skall göra vårt bästa. Det var en sak som jag fäste mig vid och det var att ltl Olof Erland framför allt riktade sig till utskottets ordförande, dvs. till mig, med uppmaning att jag bör sätta mig in i hela golfärendets vidd och skötsel. Jag skulle gärna vilja få lite mera kött på benen vad ltl Olof Erland menar där.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Jag har inte sagt att finansutskottet skall göra någonting, vilket landskapsregeringen förväntas göra, utan höra dem som kan det här området så att vi får en uppfattning om de frågor som jag nämnde. När det gäller golffrågan kanske jag uttryckte det lite väl begränsat därför att det är allas skyldighet i utskottet att sätta sig in i frågan och bilda sig en uppfattning utifrån fakta. Det jag möjligen tänkte på är att häromdagen gav ltl Torbjörn Eliasson starkt uttryck från en intresseposition, och det är givetvis helt fritt att göra det, men jag tror också att när man i ett finansutskott skall försöka göra en bedömning av helheten bör man försöka göra det från miljöintressen, kulturintressen, golfintressen, landskapsintressen. Jag försökte peka på hur en förvaltning hanterar ett ärende där samhället går in med 100-procentigt stöd och det kommersiella inslaget är helt osäkert. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag förstår nu lite bättre! Men ltl Olof Erland riktade sig faktiskt direkt till mig och att jag skulle sätta mig in mera i ärendets vidd. Vi kommer självklart att titta på det här från alla olika aspekter. Vad gäller mig själv vill jag påstå att jag är mycket seriös och har arbetat med detta i tio år och tror att jag vet rätt mycket om det.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson, jag betvivlar inte det ett dugg, men jag försökte säga att det finns en annan aspekt på detta ärende som har att göra med hur landskapsregeringen som förvaltning hanterar stödärenden. Jag ser nämligen en mycket, mycket stor fara i detta, dels gentemot EU, dels gentemot näringslivet, att man framställer det som att landskapet alltid har möjligheter att ta över finansieringen av ett projekt, också till 100 procent, om ingen annan gör det! När den signalen går ut, vem investerar då? Och vad säger EU om ett 100-procentigt stöd på en golfmarknad som faktiskt finns? När det gäller Visby Strand gjorde man en förfrågan till kommissionen och fick ett svar, att det här är möjligt att göra men ge akt på det och det, och jag vet inte om det har gjorts. Finansutskottet kan titta på det.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Eftersom vi är flera från centergruppen som har begärt ordet väljer jag här att närmast uppehålla mig vid primärnäringarnas betydelse, i synnerhet jordbruket. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att EU i sin jordbrukspolitik inte håller sina löften s.a.s. att det skall vara möjilgt att bedriva ett aktivt jordbruk i hela EU-området. Naturligtvis tänker jag här på sockerbetsodlingen. Det är förstås fritt fram att odla sockerbetor, men sockerbetsodlingen är kvoterad så att det finns kvoter för länderna och för gårdarna. Det är nu en stor risk för sockerbetsodlingen med det förslag som finns och de kvotnedskärningar som görs och som man har påtvingat länderna och som även drabbar oss. Det är en odling som från början har haft en mindre betydelse; sockerbetsodlingen har hållit på Åland sedan början av 1900-talet, så vi talar om en hundraårsperiod och en större betydelse fick sockerbetsodlingen på 60-och 70-talet för att sedan öka fram till 80-90-talet och som sedan dess har haft en mycket stor betydelse på så sätt att många odlare har specialiserat sig på odlingen och nu har maskinparker och kunnande som egentligen hör samman enbart med sockerbetsodlingen. I reformfördraget uttrycker man från EU tankar kring att detta skall vara möjligt i hela området.

 

Allmänt är det viktigt att det vi producerar produceras för lokala uppköpare och förädlare samt att produkterna även kommer ut till våra konsumenter. Vi vet att över hälften av den tillverkningsindustri vi har är livsmedelsindustri och där finns ett ömsesidigt beroende. Vi har Chips, ÅCA, Dahlmans, Ab Lantbruk, Ålands grönsakslager osv., företag som till allra största delen, till många delar helt, är beroende av de åländska producenterna.

 

Tittar man på olika trender i konsumtionsmönstret så har det funnits strid mellan dem som förespråkar vegetariskt, dvs. herbviorerna och sådana som förespråkar kött, karnivorerna. Jag vill här föra fram ett nytänkande. Det finns en trend där man pratar för lokaviorerna, dvs. man gynnar det närproducerade. Det är en rörelse som har vuxit fram i Kanada och sedan spritt sig, där man har som målsättning att allt skall vara producerat inom en radie av högst 160 kilometer. Skall man titta på miljöfrågor och sådant så måste man också tänka på var produkterna är producerade, vilken miljöpåverkan produkterna får av transport. Detta talar också för att vi har ett bra samarbete mellan producent, uppköpare och förädlare samt konsumentledet. Tyvärr är det så att handeln många gånger har gjort sig till talesman för konsumenterna och styr därmed mycket av det vi äter. Men är konsumenten tillräckligt tydlig och efterfrågar närproducerat så kan man också få det.

 

När det gäller budgeten för nästa år har vi landsbygdsutvecklingsprogrammen som är mycket viktiga och där är det väldigt olyckligt att man från EU:s sida ännu inte har har godkänt vårt landsbygdsutvecklingsprogram. Där är det återigen så att man från EU:s sida måste klargöra de regler som skall gälla för programmen i så god tid att alla länder och områden har möjlighet att lämna in de nya programmen före programperioden sätter igång. Det är fel mot jordbrukarna som nu har haft kostnader för åtgärderna men som i värsta fall kanske måste vänta på pengarna till nästa år. Det måste vi försöka förbättra till en kommande programperiod. Nytt är också Leader-projektet i programmet och det är viktigt att olika företagare kan se vilken nytta man kan ha av det.

 

Fru talman!

Ett stort problem inom både primärnäringarna och småföretagandet är generationsväxlingar. Det finns upparbetade företag som har en bra företagsidé men problemet är att få någon att ta över verksamheten. Då är det viktigt att man som näringsidkare, vare sig man är primärproducent eller småföretagare, trivs med det man gör och att man också kan unna sig fritid så att man kan visa åt den kommande generationen, gärna någon i familjen eller någon annan, att det också ryms med ett privatliv i företagandet.

 

Fru talman!

Viktigt är också att vi får reglerat möjligheten att få ersättning för skördeskador. När det kommer sådana problem som vi hade under det här året med skyfallen som till största delen drabbade Eckerö och Hammarland måste det vara möjligt för dem som drabbas att få ersättning för skördeskadorna. Någonting som också har varit långvarigt och som vi behöver få en lösning på är att man kan få ersättning för stöd för energivirke från första gallringarna.

 

För övrigt anser jag att golfbanan i Godby/Ämnäs nu bör förverkligas.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var i sedvanlig ordning ett bra och initierat anförande ltl Henry Lindström hade om jordbrukets verksamhetsförutsättningar. När det gäller skördeskadorna är jag helt enig med honom. Det är faktiskt flera unga odlare som jag tror att kan få verkligt stora problem om man inte gör någonting åt situationen. Tror ltl Henry Lindström att det kommer att gå bättre i den nya landskapsregeringen att få någonting att hända, så att det inte bara blir tomt prat igen! När det gäller stödet för energivirke hoppas jag inte att man kära tidigare kollega Brage Eklund lyssnar för han har hållit på och kämpat med detta i fyra år men absolut förgäves! Vad är det som gör att det nu skall bli en ändring?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

För min del kommer jag att kämpa för att det skall bli ersättning för skördeskador och att vi skall få stöd för energivirke. På lite längre sikt för skördeskadornas del tror jag att vi behöver titta på om vi kan hitta något fondsystem eller liknande. Som vi vet har det varit ganska mycket kritik mot det system vi har haft och det är väl det som har förorsakat den problematik vi nu har med skördeskadorna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda är det sant och det har också sagts från landskapsförvaltningens sida att skördeskadesystemet inte har varit bra därför att de inte har stimulerat till initiativ, man har inte försökt skörda. Det är delvis sant. Det hänger ihop med att man från myndighetshåll inte har kontrollerat upp ordentligt utfallet av skördeskadorna. Jag tycker definitivt, om vi t.ex. tar potatisodlingen, så inte är det något större bekymmer om man tar ett femårsmedeltal hos en odlare och ser vad de t.ex. har fått i år när det gäller skadorna och skördenivån. Det är ganska enkelt bara viljan finns. Till sist vill jag säga att jag är glad för att ltl Henry Lindström kommer att kämpa för de här frågorna, men jag tror ändå att min före detta kollega Eklund skulle bli lite snopen för han motionerade tre gånger om stöd för energivirke, men det fanns aldrig något stöd då, men bättre sent än aldrig och an jag hjälpa till på något sätt så skall jag göra det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag har tänkt dela upp mina anföranden därför att jag har insett att jag behöver flera gånger 7 minuter för att få rum med allting inom det viktiga området näringslivet. Jag skall nästa gång gå in på generationsskifte, energivirke och skördeskador. Det här anförandet tänkte jag att skulle handla om golfbanan i Ämnäs.

 

Först vill jag säga, att jag absolut inte är emot någon golfbana. För mig får det byggas en eller flera i varje kommun, hur många som helst. Golfbanor är kanske det absolut bästa tänkbara vi kan göra ur en företagsmässig och skattebetalarmässig synvinkel av den skogs- och åkermark vi har jämfört med det vi många gånger annars betalar ut i bidrag för en jord- och skogsbruksproduktion vi inte alltid behöver. Jämfört med det är golf ett betydligt bättre alternativ än jordbruk, och golf är på något sätt ett primitivare sätt av jordbruk.

 

Vägar, broar, sjukhus och skolor samt tunnlar är sådant som jag kallar infrastrukturella satsningar, gemensamma satsningar som vi politiker skall bestämma och styra över. Badhus, allhallar, IT-byar, kongress, dansbanor och golfbanor anser jag inte vara infrastrukturella satsningar på det viset.

 

Ltl Torbjörn Eliasson frågade häromdagen hur det kan komma sig att någon skulle kunna tänkas vara emot en golfsatsning med skattepengar när näringslivet lovar ställa upp i driften. Det är självklart och helt naturligt, tycker jag, att näringslivet vill att landskapet skall bygga en golfbana. Det vore underligt om de inte vill att någon annan skall ta en investering som de själva kan skörda frukterna av och inte behöva ta någon risk i. Att fråga näringslivet på Åland om de anser att samhället skall bygga en eller flera golfbanor är som att fråga ett barn om den vill ha godis. Man vet vad svaret blir, och inget fel i att barnet eller näringslivet vill ha det här, men felet kommer och problemen uppstår när föräldrarna eller samhället ständigt uppfyller önskningarna. Om lagtinget godkänner att samhället skall finansiera satsningen på en golfbana tror jag att vi går in i en ny tidsålder där politiker inte längre inser hur samhället bör fungera. Politiker skall sköta det som vi behöver sköta gemensamt, såsom just vägar, broar, sjukhus och skolor. Efter de senaste tio årens ofantliga offentliga utökning av ansvarsområden, såsom allhallsägare, kongresshusägare, eller efter de senaste årens byggande av flertalet badhus och IT-byar har jag svårt att förstå hur kommande satsningar som Åland behöver skall komma att genomföras av någon annan än samhället. Om golfbanan i Ämnäs går igenom så vet näringslivet att lobbar man tillräckligt mycket och tillräckligt länge så behöver man inte stå för investeringskostnaden själv! Det gäller bara att ha goda kontakter till politikerna och vänta några år, så gör de satsningen i stället och näringslivet behöver inte ta risken. Om investeringen i golfbanan görs kan jag inte förstå varför någon privat någonsin skulle satsa sina egna pengar på en motorbana, en nöjespark, en dykpark eller någon annan turistsatsning heller för den delen. Om någon mot förmodan i framtiden vill satsa hus och hem, fru och barns framtid i en satsning som på något sätt kan kallas vara infrastrukturell, enligt de nuvarande politikernas sätt att se, alltså gå under kategorin, kontor, badhus, kongress, kultur, golf eller sporthallar, ja då skall den entreprenören vara medveten om att efter några år kommer en eller flera politiker och anser att samhället skall bygga samma sak, fast lite bättre, lite dyrare, lite mer kvalitet. Jag vill bara varna den eventuella entreprenören att han eller hon skall vara medveten om att möjligheten är relativt stor att han kan bli utkonkurrerad av samhället, alltså av sina egna inbetalade skattepengar.

 

Ett annat problem är de dubbla roller som uppkommer när landskapet både är domare, bestämmer regler och samtidigt agerar som en spelare på marknaden. Det blir ganska svårt att upprätthålla rättvisa konkurrensvillkor för övriga aktörer i landskapet eftersom den samhällsägda investeringen i praktiken agerar med skattemedel som eget kapital – bara hämta mera! Hur skall landskapsregeringen förhålla sig till de privata golfbanesatsningarna som redan har gjorts när man nu planerar att agera på samma marknad? Vem skall våga satsa på någonting nytt, banbrytande när man bara efter några år kan få konkurrens av sina egna skattepengar. Jag anser att samhället är dåligt lämpad att driva företag. Det har ofta inneburit ett betydande slöseri med allmänna medel när samhället har agerat näringsliv. En renodling av kommunernas och landskapets roll där man inte agerar domare och spelare på samma gång skapar förutsättningarna för fler livskraftiga företag. Jag kan inte låta bli att ta upp likheten med allhallen, även om ltl Torbjörn Eliasson häromdagen inte tyckte om när jag jämförde dessa projekt. Men jag anser att om man inte vill ta lärdom av historien skall man inte heller sia om framtiden. I allhallsprojektet var alla som var för det projektet lika övertygade om att det var det absolut bästa tänkbara man kunde göra för pengarna, på samma sätt som golfbaneförespråkarna är i dag. I bägge fall är det faktiskt politikers drömmar och idéer, och inget fel i det. I allhallsprojektet fanns det också privata som var villiga att investera i driften, men åtta-tio år senare kan vi bara konstatera att det blev inte så bra som man trodde. Problemet när politiker går in och agerar riskkapitalist med skattebetalarnas pengar är att det inte finns någon som bär ansvaret sedan när satsningen inte blir lyckad.

 

Jag vill säga det igen, att jag är absolut inte emot golfbanor och jag kan mycket väl tänka mig att stödja projekt till en viss del med våra gemensamma pengar, men absolut inte till 100 procent. Jag anser också att politikerna på Åland måste sluta agera näringsliv och bli politiker igen. Naturligtvis skall samhället och näringslivet arbeta tillsammans och gemensamt, men samhällets uppgift är att skapa förutsättningar för näringslivet så att näringslivet kan investera i det som de tror på. Samhället kan ställa upp med mark, lånegarantier, förenklade miljöprocesser och minskad byråkrati. Näringslivets uppgift är att investera i det de tror att genererar avkastning och också ta förtjänsten om risken lyckas.

 

Mitt förslag är att samhället kan g med i infrastrukturella investeringar och satsningar till uppemot 23 procent, vare sig det sedan är golfbanor, motorbanor eller dykparker. Där sätter jag gränsen. Det är nämligen så att när det privata näringslivet är med och satsar, vilken investering det än må vara, så arbetar de hårdare för att satsningen skall bli lyckad. Med rätta människor på rätt plats kan t.o.m. tokiga och galna idéer lyckas. Se bara exemplet Ishotellet i Jukkasjärvi!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det var en rejäl salva som ltl Fredrik Karlström sköt av! Naturligtvis måste han ta upp allhallen igen. Jag tänker inte gå in på det nu för det redde vi upp för två dagar sedan. Ltl Fredrik Karlströms pratar om politikers drömmar. I det här fallet är det faktiskt ett ovanligt enat näringsliv som tycker precis lika och som verkligen tror att den här satsningen är den bästa om Åland kan göra i dag när det gäller turismen. Det är man mycket övertygad om ute i näringslivet. Det är alltså inte bara politiska drömmar. Det har faktiskt visat sig att det kommer ingen golfbana till. Det är inga privatkapital som satsas i en golfbana till, trots att vi behöver den, så det skulle vara intressant att höra hur ltl Fredrik Karlström, som tydligen ändå stöder att det behövs en golfbana till, tror att den här kommer att åstadkommas och hur många år det kommer att ta?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Orsaken till att det privata näringslivet inte har gått in och satsat i en golfbana tror jag är just det jag nämnde, att man vet att samhället kommer att komma emot och tar satsningen till 100 procent om vi bara väntar lite till! Skulle vi ha haft klara riktlinjer från första början och sagt att vi går in med 23 procent på de projekt som näringslivet tror att det vill satsa på, så vet näringslivet förutsättningarna. Nu är det från dag till dag lite olika hur ärendet går vidare, beroende på vilken konstellation av landskapsregering som sitter. Jag anser  att det är fel och det har det här ärendet visat: näringsliv anser att det finns ingenting viktigare att satsa på, men varför skall samhällets pengar då satsas till 100 procent på det? Det borde finnas ett intresse att vara med och investera i någonting man verkligen tror på.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag respekterar till 100 procent ltl Fredrik Karlströms uppfattning och överhuvudtaget känns det ibland som om president Bush är en skugga av ltl Fredrik Karlström! Det är nyliberalt så det bara visslar om det! Det är ingen nya era som vi går in i. Åland har stött näringslivet på liknande sätt i många, många år. Vi har inte de instrument som man har på andra ställen, vi kan t.ex. inte med skatterna reglera detta, så det här är ett sätt. Jag skulle sedan be ltl Fredrik Karlström att sätta sig in i detaljerna varför vi gör på det här sättet. Det finns en massa orsaker som vi har upprepat många gånger. Det privata kapitalet går inte in därför att det finns inga stora pengar att förtjäna och då satsar man inte pengar på det, men däremot är det en neutral plattform för hela Turist-Åland. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det finns pengar att tjäna på det man tror och är villig att jobba för. Vem trodde att det fanns pengar att tjäna på ett ishotell i Jukkasjärvi! Jo, det fanns en entreprenör som hade sin idé som han drog igenom. Men jag vill säga en sista gång att om det är så att man går in för att finansiera det här till 100 procent, så måste man finansiera motorbanan också till 100 procent! Man måste finansiera en dykpark till 100 procent och man måste finansiera alla tänkbara infrastrukturella satsningar som det finns politiska drömmar om och som näringslivet tror på. Var skall man annars sätta nivån och hur skall man behandla de redan gjorda investeringarna, exempelvis golfbanan i Eckerö? Jag förstår inte hur man resonerar. Jag känner mig ibland som den enda borgerliga högerpolitikern i det här lagtinget, särskilt med tanke på att centern kallar sig borgerlig många gånger, men varje gång det finns ett borgerligt alternativ så väljer man någonting annat och det tycker jag är tragiskt. Det har blivit kontentan av att man nu vill finansiera en infrastrukturell satsning till 100 procent av skattemedel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Åland blomstrar just nu med flera växande företag som det går bra för. Men tyvärr är det allt fler turistföretagare som säger att turistsäsongen blir allt kortare och turisterna färre. Tittar man på statistiken från ÅSUB så bekräftas den. Jag satt själv och tittade igårkväll:

 

• Inresande till Åland sjunker
• Inkvarteringsstatistisk på hotell sjunker

 

Nu måste vi börja vakna och agera. Sjöfarten är viktig för oss både som arbetsplats och framför allt som färdmedel till våra grannländer. Rederierna gör nog sitt för att få hit turisterna. Men sedan måste vi börja ha någonting här på landbacken för att erbjuda turisterna. De kommer inte hit längre för att köpa Lördagskorv eller för att titta på solnedgången. De vill ha mer än så, och visst har vi nu äntligen kommit en bit på vägen om vi bestämmer oss för att satsa på golfbanan i Ämnäs, vi har besökscentret, vi har sjöfartsmuseet och kk-huset växer upp och kommer också att få hit en hel del turister. Det är en bit på väg, men sedan kommer man alltid att fråga sig: Är det rätt att samhället skall stå för satsningarna? Jag håller med om att frågan är befogad. Men vi på Åland är trots allt 27.000 invånare och som jag nämnde i min inledning talar inte turiststatistiken för att vi har några guldgrävardagar framför oss inom turismen om vi inte agerar. Men vi kan inte heller bara ge upp utan att reagera eller agera. Det har nämnts ett antal gånger från den här stolen att vi är opinionsbildare och vi måste nu gå in och hjälpa. Vi skall ge förutsättningarna att man vågar satsa. Man säger i dag att ingen vill satsa eftersom samhället går in och finansierar investeringarna hela tiden. Men de investeringar vi pratar om är turistsatsningar och med en sjunkande turiststatistik måste vi in och agera nu så att trenden vänder. Om man vill satsa på något nu så bör vi se hur vi kan hjälpa dem på olika sätt. Det blir en hel del stora investeringar och då måste vi hjälpa på det sätt vi kan; då visar vi att vi är beredda att satsa för att vända trenden.

 

Samtidigt måste vi dock se hur vi kan hjälpa småföretagarna. Visst blir det med de här satsningarna ringeffekter i närområdena, t.ex. i Godby och Bomarsund. Det har också sagts under åren att det inte finns några entreprenörer längre. Jag tror att det finns entreprenörer, men vågar de satsa just nu? Man måste ta lån och räntorna är på väg upp. Vågar man riskera då? En eloge till dem som vågar, men skall vi få flera unga att våga satsa bör vi nog hjälpa på det sättet vi kan och där har vi nu vår motion 38 om att ett nytt moment upptas under kapitel 47.03 med syfte att en lånegaranti för företagare införs samt att ett regelverk utformas under år 2008. Med det här förslaget skulle vi stimulera till nyföretagande. När en person vill satsa och starta ett företag och det krävs investeringar så vill man ha borgen. Kan vi då hjälpa företagarna här är det bättre än direkta stöd. Om landskapet dessutom garanterar en borgen, så kommer man högst  troligt att få en lägre och förmånligare ränta. Men framför allt behöver inte den företagaren satsa hus och hem för att få lånet; därigenom främjar vi nyföretagandet.

 

Vi bör även se hur vi kan hjälpa till med att öka företagandet på landsbygden men framför allt i skärgården behövs det satsningar. Vi tror att man nu måste gå in och satsa på skärgårdens egna engagemang och att man kan garantera föreningen Företagsam Skärgårds fortsatta verksamhet. Därför föreslår vi i motion nr 40 att anslaget höjs under moment 47.03.47 Finansieringsstöd för företag med 40.000 euro för att garantera föreningen Företagsam Skärgårds fortsatta verksamhet.

 

Fru talman!

Med bl.a. dessa motioner vill vi visa att nu är det dags att börja stöda och hjälpa personer med företagsidéer att våga satsa och hjälpa så att vi har mer att erbjuda på Åland som en attraktiv turistort.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker lite synd om ltl Göte Winé som måste stå och prata för två lagtingsledamöter, resten av bänkarna är tomma! Ltl Göte Winé säger att det är många som frågar om det finns entreprenörer, och han svarar själv jo, men vågar de? Det var det han trodde var orsaken till att det inte startas företag och för att starta företag så ville han ha någon typ av samhällsfallskärm, alltså en garanti. Själva drivkraften med att starta ett företag är att man ser en möjlighet att tjäna pengar, och för att göra det måste man också ta risker. Jag tror, som jag sade i mitt anförande tidigare, att det är den bristande självtilliten i det åländska samhället. Vi går ut i alla sammanhang från politiskt håll och pratar om trygghet, trygghet, trygghet; man försöker skapa trygghet överhuvudtaget i alla sammanhang. Nu skall man också börja skapa trygghet inom företagandet och jag tror att förslaget kan få motsatt verkan.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag ser det inte som att det är bristen på självtillit som är problemet utan när du kommer med idén, så vad är det du satsar? Man har oftast en hel familj att tänka på, att det finns en viss sorts trygghet, man tror på idén och man känner det, men man måste ändå se, ifall det inte går, och vad är det då? Som jag sade i inledningen är det trots allt ett sådant läge nu att vi sjunkande siffror inom turismen och det är de entreprenörerna jag tänker på. Inom IT-sektorn växer det och där går det framåt, men här inom turistnäringen känns det som om vi måste in och agera och hjälpa nu.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är just det som ltl Göte Winé sade sist, att vi måste in och hjälpa, som jag har varnat för under de senaste åren. Detta att man skall in och hjälpa, man skall skapa trygghet överallt får motsatt verkan, det är min absoluta tro. Ltl Fredrik Karlström brukar säga att när man satsar hus och hem tar man också ansvar och ser till att det blir någonting, och det ligger väldigt mycket i det. Skall man vinna någonting måste man också våga ta risker, det är bara så. Jag noterade i valrörelsen att vi hade ett syskonpar i respektive parti och den som var med oss sade att, jo, men man måste våga ta risker om man skall vinna någonting, medan den som var i ltl Göte Winés parti bara pratade om hur otryggt det var, och det var viktigt att man hade säkerhet osv. Jag vill till sist säga att när det gäller Företagsam Skärgård är vi eniga, det var ett bra projekt, det var synd att landskapsregeringen inte stödde det. Det var bra därför att det var en person som var driftig. Sådana här projekt står ofta och faller med vad det är för personer som upprätthåller dem och jag är enig med ltl Göte Winé om att det är synd att det rann ut i sanden.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Om ltl Anders Eriksson skulle ha lyssnat på allt jag sade i mitt anförande så sade jag faktiskt att all heder åt dem som är beredda att ta riskerna, men tyvärr lever vi i ett samhälle där du ganska tidigt skall skaffa hus, du tar på dig ansvar. Har du då möjlighet att satsa också på företagandet? Tittar vi på näringsavdelningen så ger vi otroligt med stöd och bidrag. Är inte detta att kunna ge en liten borgen och säkra lite, att man vågar göra det här och vågar ta steget? Oberoende om du är företagare och gör stora investeringar så funderar du nog många sömnlösa nätter före du tar beslutet, oberoende om du har en bankgaranti eller inte. Det här är att hjälpa lite och är ändå bättre än ett stöd eller bidrag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Det pratades i föregående anförande om företagande och nya företag. Det som jag tänkte ta upp nu rör en motion som jag har skrivit under och lämnat i samband med budgeten som rör näringsavdelningen. Det handlar om skattegränsproblematiken och ett nytt moment som skulle kompensera småföretag för de kostnader som uppstår i samband med deras skattegränsklarering, som i dag är en betungande uppgift för alla småföretag.

 

Inför ålänningarnas val och medlemskap i EU framfördes argumentet förenklad handel mellan EU-länderna som det starkaste argumentet för att rösta ja. De åländska företagarna har dock inte erhållit förenklade handelsmöjligheter utan i stället ålagts extra kostnader för gränshanteringen, både mot öst och väst. På grund av den uppkomna skattegränsen kan den åländska rederiernäringen fortsätta sin skattefria handel ombord på fartygen och mycket goda kommunikationer finns därmed till Åland. Rederinäringen genererar stora överskott till landskapets kassa, varför finansieringen av detta förslag också skall komma från dessa intäkter.

 

De företag som drabbas värst är de småföretag som ej har egen ekonomiavdelning utan måste köpa klareringstjänsten av en speditör. Utöver denna extra kostnad finns även problemet att inget företag i EU känner till att Åland räknas som tredje land, på samma sätt som utanför EU, då vi utåt av nationalmakten alltid presenteras som Finland, vilket skapar många timmars förklarande. Det blir en misstänksamhet från andra företag utanför, speciellt inom EU, så att man måste förklara för varje ny leverantör och företag som man börjar samarbeta med varför och hur det kommer sig att vi står utanför skatteunionen och inte har något VAT-nummer.

 

Exempel på problem som uppstår för företag som är på Åland, speciellt småföretag, är att man bl.a. nekas handla produkter och varor på webben, för du hamnar att betala moms på moms eftersom man inte har något VAT-nummer. Man har stoppat möjligheten att förhand fylla i SAD-dokument i tullen; en felaktigt ifylld SAD-handling innebär en kostnad på 10 euro för ett litet småföretag. När det gäller reklamationer och garantiåtaganden som småföretag i dag har då de handlar med åländska vanliga privatpersoner och får en reklamation och skall föra den till ett lager till huvudkontoret eller  något annat inom EU hamnar de på en klareringskostnad för denna garanti eller reparationstjänst, en skyldighet till kunden, som ibland kan vara högre än vad varan från början kostade. För kurirpost, då utlänningar beställer varor från ett åländskt företag, hamnar man också på en klareringskostnad som ibland faktiskt kan vara högre än vad själva produkten i sig kostar. Detta gör att man är diskriminerad gentemot resten av EU på Åland, om man då bedriver företag, som vi varmt har pratat om. Kostnaden för import kan vara mellan 20 och 50 euro beroende på storlek och vikt på det du köper in. Likadant är kostnaden för företaget på export mellan 23 och 60 euro.

 

Under de senaste åren har flera finansansvariga i landskapsregeringen lovat att lösa problemet med avsaknad av VAT-nummer utan framgång. Vi har hört löften av vissa lagtingsledamöter som senare har blivit finansministrar att man på en lunchrast skulle lösa detta problem!  Eftersom vi inte har lyckats lösa detta på åtta år, så är det hög tid att vi nu tar ansvaret och börjar kompensera dessa småföretag som är värst drabbade för merkostnaden för gränsklareringen. Kompensationen skall ske kvartalsvis med redovisning till näringsavdelningen i efterskott. Kostnaden för detta beräknas till 250.000 euro och skall finansieras genom moment 49.95.90 Överföring till utjämningsfond som är beräknade intäkter för att vi har vår skattegräns och att vi också har en fördel av att våra rederier tjänar goda pengar på vår skattegräns.

 

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att ett nytt moment 47.03.50 med ett anslag om 250.000 euro för kompensation av merkostnader för småföretag till följd av klareringskostnader förorsakade av Ålands utanförskap i EU samt att momentet 49.95.90 minskas med 250.000 euro.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag ville bara säga att det var ett bra anförande och jag håller fullständigt med. Det är en jätteviktig fråga som trots allt väldigt sällan debatteras här i lagtinget. Det är mycket mera om jordbruksstöd osv. Det här är en av de viktigare frågorna där vi borde ta en större diskussion och därför är det är tråkigt att det var så pass få närvarande i salen när ltl Dennis Jansson höll sitt anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

De fyra-fem som är inne salen skall ha en eloge för att de är här, men det känns lite så där knepigt att diskutera frågorna, speciellt som jag tänkte ta upp sjöfartsstödet och diskutera med ltl Olof Erland, som hade ett långt anförande om just den frågan. Nu är han inte här, så jag tror inte att jag skall ge mig in på att analysera hans anförande. Jag bara säger så här, att ltl Olof Erland sade när han debatterade de här frågorna att när han kom hem var han förvånad över att det var en sådan begreppsförvirring om vad som gäller beträffande sjöfartsstödet. Den tanken är helt befogad, det är inte fråga om annat. Sjöfarten är vår absolut viktigaste näring, men i landskapsregeringen har man faktiskt inte en susning om vad som är vad när det gäller sjöfartsstödet. Under tidigare landskapsstyrelse, bl.a. när jag var med, så hade vi en speciell sjöfartsutvecklare, men nu finns det ingen som jobbar med de här frågorna. Det tycker jag är lite beklagligt. Jag har förstått att också handelskammaren har börjat fundera i de här banorna, speciellt om vi skall prata om att ta över beskattningen måste vi veta vad sådana här elementära saker som sjöfartsstödet betyder. Är det att vi tar över en kostnad på 30, t.o.m. 40 miljoner euro, som en del pratar om, eller vad är sjöfartsstödet?

 

I och med att ltl Olof Erland inte är närvarande skall jag inte gå in på och analysera hans anförande, men jag vill säga att stödet handlar om en återbetalning till rederierna av de skatter och sociala avgifter som sjömännen först betalar in till beskattaren, i dag finska staten. Men om Åland skulle överta beskattningsrätten skulle inbetalningarna från fartyg med hemort på Åland, märk väl, naturligtvis tillfalla den åländska ”skattekistan”. Då skulle Åland beskatta samtliga ombordanställda, oavsett bostadsort på precis samma sätt som t.ex. svenska staten beskattar de ålänningar som jobbar ombord på den svenskflaggade Ålandsfärjan. Den åländska skattekistan skulle därmed förstärkas med över 43 miljoner euro, och de flesta är ganska överens om att det är den summan vi pratar om, varav de på Åland bosatta sjömännens andel utgör ca 10 miljoner euro. Eftersom den åländska budgeten skulle förstärkas med exakt samma belopp, 43 miljoner euro, som sedan utbetalas till rederierna, har jag sagt i ett tidigare anförande att det blir i praktiken ett nollsummespel. Men det finns två saker här som komplicerar detta. Det är för det första pensionssystemet och för det andra kompensationen till kommunerna. När det gäller kompensationen till kommunerna handlar det inte om några stora pengar.  bl.a. i vår budget för ett självständigt Åland estimerade vi kostnaden till 2 miljoner euro. Vi har nu fått ny kunskap om att den summan är för låg, men det finns väldigt olika bud om vad som riktigt gäller. Finska statens tillskott – ”subventionering” – av Sjömanspensionskassan är ganska betydande. Hela systemet skulle de facto klappa ihop utan denna subvention. När jag alltså säger att systemet i praktiken är ett nollsummespel, så är det ett nollsummespel mellan skatter och socialskyddsavgifter som rederierna betalar först in till staten och som staten sedan betalar tillbaka. Det sades också att Finland har ett nettolönesystem, men det har man de facto inte. Sverige har däremot ett rent nettolönesystem och det innebär att det inte går några betalningsströmmar överhuvudtaget mellan rederierna och svenska staten. Så är inte det finska systemet.

 

Det intressanta är då: när börjar det kosta för den åländska samhällsekonomin? De kostnaderna uppstår när även ålänningarnas skatter betalas tillbaka till rederierna. Som jag sade tidigare kan den kostnaden beräknas till drygt 10 miljoner euro, som ekon.dr Agneta Karlsson har kommit fram till. Det är alltså den kostnad som Ålands Framtid hela tiden har hävdat att gäller. Det betyder att de åländska sjömännen inte betalar någonting för den samhällsservice som de konsumerar, och det är den kostnaden som man har kommit fram till att är 10 miljoner euro. Det är inte 30-40 miljoner euro som man har pratat om emellanåt. Det är så att inte skulle Åland bli ekonomiskt ansvarigt för i Finland eller överhuvudtaget någon annanstans i världen i bosatta sjömän. Inte är det heller tal om att den svenska staten ekonomiskt skulle kompensera Åland eller Finland för de skatter som man erhåller från på Åland bosatta sjömän. Pengarna återbetalas i stället till rederierna och vice versa. Inte kompenserar heller den finska staten Sverige för denna ofinansierade offentliga konsumtion som kommer från svenskar som är anställda ombord på finskregistrerade fartyg. Det intressanta är att här betalar staten inte ens tillbaka beloppet till rederierna utan stoppar det i egen ficka, och det är någonting som i praktiken mer eller mindre omöjliggör anställning av i Sverige bosatt sjöpersonal inom den åländska färjflottan. Det här är bl.a. någonting som Birka Line har haft bekymmer med. Det som är ett ännu större bekymmer här är den finska källskatten på 35 procent.

 

Jag försöker alltså säga att den dag Åland övertar skattebehörigheten får inte Åland något offentligt kostnadsansvar för de ombordanställda som är bosatta utanför Åland, vare sig det är Finland, Sverige eller någon annanstans på jordklotet. Så fungerar inte dagens internationella system och det är det här som jag tror att skapar den stora begreppsförvirringen när det gäller sjöfartsstödet: ibland pratar man om kostnaderna för samtliga ombordanställda på de åländska färjorna, oavsett var de bor och ibland när det gäller intäktssidan pratar man bara om de intäkter som skulle härröra från de åländska sjömännen. Jag ser att näringsministern nickar instämmande! Det är det här som skapar den stora begreppsförvirringen som jag ser det.

 

Jag slutar med att säga att det är beklagligt att man inte från landskapets sida kan klargöra de här frågorna. Detta borde man ha kunnat svara på med en gång. Systemet är oerhört komplicerat och därför blir det mycket turer fram och tillbaka, men jag tror också att det är bra, om det är landskapets näringsavdelning eller handelskammaren, det spelar inte så stor roll, men att vi får en neutral part som tar fram vad de verkliga kostnaderna är när det gäller detta.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Detta anförande är ett stöd för den planerade golfanläggningen i Finström som jag följt med och jobbat för i snart tio år, från tre håll faktiskt:

• Först som oavlönad rådgivare till landskpasstyrelsen
• som marknadsförare av destination Åland
• och nu som lagtingsledamot sedan år 2003

 

Innan jag går in på en kort historik vill jag understryka att jag under hela resan trott på projektets betydelse för åländsk turism och att jag fortfarande litar på att det finns en konsekvens i det politiska engagemanget och att givna löften hålls.

 

Fru talman!

För min del började allt med ett telefonsamtal från dåvarande talmannen Ragnar Erlandsson. Det är snart tio år sedan. Han förklarade att det fanns två politiska intressen som sammanstrålade i Grelsby kungsgård. För det första att man ville att någon skulle ta hand om den anrika kungsgården så att den inte skulle förfalla, för det andra att man kände till att det fanns turistiska och ekonomiskt intressanta behov av flera golfanläggningar på Åland. Redan då hade alltså en ny golfanläggning högsta prioritet i landskapets turismstrategi!

Ragnar undrade helt enkelt om det var möjligt att anlägga en golfbana på Grelsby kungsgårds marker. Efter en första positiv besiktning en vacker påskdag 1998 bjöd vi in svenska golfarkitektförbundets ordförande Tommy Nordström. Han blev stormförtjust och skissade mellan Getavägen i öster, Långsjön i väster och de vackra träsken i norr och söder en naturskön och konkurrenskraftig 27-hålsanläggning med ett för  golfvärlden unikt övningsområde.  Förverkligandet av anläggningen förutsatte dock markbyten eller införlivande av privata markområden.

Detta bedömdes emellertid som möjligt varför landskapsstyrelsen, med dåvarande näringsminister Anders Eriksson i spetsen, på ett mycket framsynt och förtjänstfullt sätt gick vidare med projektet och i budgeten för år 2000 föreslog 5 miljoner mark för utvecklande av Grelsby kungsgård. På det blev det också ett enigt lagtingsbeslut.

 

Jag citerar från budgetmotiveringen år 2000: ”Det finns idag ett uttryckligt behov av mer golfkapacitet på Åland. Golfbanan i Kastelholm utnyttjas idag maximalt och det finns inga möjligheter till att utöka verksamheten där … De totala kostnaderna för projektet är beroende av markfrågornas lösning och banans utformning men uppskattas i detta skede till 20-25 miljoner mark vari dock inte ingår behövliga servicebyggnader … Landskapsstyrelsen avser sålunda att genomföra investeringen som en infrastrukturell satsning varvid landskapet står som ägare till banan. Driften av golfbanan avses att läggas ut på privat basis. Målet är att banan skall vara förverkligad under år 2002.”

 

Redan då var det många turistföretagare som med förväntan och tillförsikt började tro på att politikerna skulle realisera sin egen turismstrategi.

 

Det är viktigt att komma ihåg att initiativet kom ifrån politikerna vilka visste att turismbranschen behövde större kapacitet och fler attraktioner för att hänga med i den allt hårdare konkurrensen. Ålands golfklubb hade och har inget behov av fler golfhål för sina medlemmar. På Åland har vi redan nått samma penetration som i Sverige eller 6,5 procent av befolkningen. Det är också förklaringen till att det inte går att bygga fler medlemsfinansierade golfanläggningar här. Men golfklubben har haft beredskap att ta hand om driften,  förutsatt att klubben inte ensam skulle bära risken.

 

Men, hur som helst, som ni minns så gick det inte att lösa markfrågorna i Grelsby. En ny golfanläggning bedömdes emellertid som så viktig att landskapsregeringen sedermera sökte nya alternativ för placering – och fann det nu aktuella området i Godby/Ämnäs. Förhandsavtal om markbyten med flera markägare gjordes upp och presenterades för lagtinget som godkände förslaget. Däremellan hade ett val hållits, år 2003, då nästan alla politiker med en mun förklarade att golf i Finström hade högsta prioritet inför valperioden 2003-2007.

För att göra en lång historia kort kan vi konstatera att förhandsavtalen förlängts, en marknadsundersökning och en intresseförfrågan har utförts och att upphandling av driftsentreprenör i enlighet med lagtingets beslut nu pågår. Landskapsregeringen väntar svar från Ålands golfklubb senast den 23 november, dvs. nästa fredag.

 

Upphandlingen är villkorad så att landskapets investering skall ge en marknadsmässig avkastning och vara driftsgaranterad i 15 år. Jag ser gärna att näringsminister Jörgen Strand, om det behövs, redogör närmare för detaljerna i upphandlingsförfarandet.

 

Fru talman!

I mitt anförande i onsdags motiverade jag mitt stöd till förslaget i moment 47.52.77, Anläggande av golfbana i Godby/Ämnäs om 3.500.000 euro. Jag hoppas att en majoritet av lagtinget kommer att ge sitt bifall under förutsättning att Ålands golfklubb, med ekonomisk uppbackning från näringslivet, lämnar in ett anbud som uppfyller landskapsregeringens kriterier.

 

Som centerpartist är jag stolt att tala varmt för detta projekt. Satsningen stöder inte bara regionen norra Åland utan hela Åland. Golfanläggningen är en plattform för att utveckla turismen och har ett i praktiken 100-procentigt stöd från näringslivet. Och sist men inte minst, det planerade paketet ger till resultat att Grelsby kungsgårds marker kommer att brukas professionellt av ett ungt och framåtsatsande jordbukarpar. Det om något är centerpolitik, alternativet att vi går miste om denna goda kombination vore en, jag vill inte använda ett så starkt ord som katastrof, men trots allt ett

stort steg bakåt för Åland och för vårt näringslivsbejakande parti!

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson efterlyste att vi skulle redogöra för upphandlingen. Det är kanske för kort tid i en replik och det är inte så många på plats, men jag kommer gärna till finansutskottet med alla handlingar som ligger till grund för upphandlingen. Det har varit ett utbjudande och ett nytt förfarande som möjliggjordes i och med den nya upphandlingslagstiftningen. Jag vill också påpeka att anbudsförfarandet har publicerats i EU-tidningar för att göra allting rätt. Vi har haft tre jurister som har tittat på statsstödsproblematiken och alla har rekommenderat att man skulle gå den här vägen för att hitta de här klara lösningarna, där vi får en avkastning, ger alla möjlighet att fritt bjuda för att slutligt få in ett anbud.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det. Jag kan också konstatera att golfanläggningen inte kommer att drivas av samhället utan det blir en driftsentreprenör som kommer att betala marknadsmässig hyra och faktiskt ta driftsrisk. Det finns risk i det här projektet för den som åtar sig det. Risken kommer förhoppningsvis att täckas upp av näringslivet. Landskapsregeringen får en avkastning på 1,5-2 procent. Som jag sade i onsdags, tycker jag att det här faktiskt är det bästa PPP-projektet som någonsin gjorts på Åland.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Förutom att entreprenören Ålands golfklubb, uppbackad av Ålands näringsliv, skall betala en ganska rejäl hyra om man t.ex. sätter det i förhållande till Allhallen, där jag  tror det var en symbolisk summa om en mark, tycker jag att näringslivet i det här läget verkligen tar en risk när det ställer upp. Vi skall också veta att det finns investeringar i maskiner och mycket annat som kommer att åligga entreprenörerna. Då måste man också gå in och ta vissa risker för det är ganska stora pengar också i maskinparken samt eventuella tilläggsinvesteringar, vilket anbudsförfrågan möjliggör.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det och väntar på att näringsministern utvecklar det vidare i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tänkte gå in på lite andra saker under näringsavdelningens förvaltningsområde, men när vi kom in på golfdiskussionen så kanske jag i det startar med det! Det verkar lite som om ltl Torbjörn Eliasson refererar från dagens ledare i Tdningen Åland, så jag skall passa på att referera från tidningen Nya Åland för den 15 november om informationen från ett visst rederi, en information som jag tog del av i våningen här under samt flera med mig. I Nya Åland skriver man ordagrant så här i referatet från rederihåll: ”Vi har tagit ansvar för vår andel genom investereingen i ADCC och nu är det viktigt för oss att landskapet tar ansvar för sin. Vi säger inte var, när eller hur en golfbana skall byggas, men finns den med i strategin kan man inte på grund av oenighet nu säga att det inte blir något. Vår förhoppning är att på samma sätt som vi har gjort vårt bästa för marknadsföra Åland skall landskapet göra sitt.” Jag har själv varit med ganska många år här i parlamentet när vi har diskuterat turismstrategin och för den redogjorde också ltl Torbjörn Eliasson för, och det stämmer så långt det gäller Grelsby kungsgård. Det har jag varit med om och de sakerna har vi diskuterat och vi vet vad det stötte på för problem där.

 

Sjöfarten investerar här och säger att man tar sitt ansvar på basen av turismstrategin. Det har också de andra gjort som  har hållit på och utrett golfbanor och anmält sitt intresse att vilja bygga i landskapet. Men utav någon anledning har man gått för bara den här banan, man har inte velat betala utredningarna vad gäller de övriga banorna, fast man kanske har kommit lika långt i den planeringen. Jag är övertygad om att det finns krafter inom näringslivet som vill satsa kapital också i golfbanor om inte den här planen skulle gå att förverkliga. Man måste kunna bistå med relevant information till lagtingsledamöterna hur detta är upplagt, och vi har kanske inte fått en fullödig information här. Jag vet att man i det tidigare finansutskottet diskuterade avtalen, hur de var uppgjorda och jag skulle önska att de kunde tillställas lagtingets grupper; avtalen torde vara offentliga när man diskuterar att avyttra och byta mark från landskapet.

 

Det framgår också i massmedia att man är för eller emot golf. Jag tror att ingen i salen är emot golf, åtminstone inte jag, fast det ibland enligt en del rubriker har varit så. Men jag är emot hur man har uppgjort bytesaffären; vi skall likvärdigt behandla alla som vill satsa på golf. Jag stöder härmed också vissa tankar som ltl Fredrik Karlström framförde i detta sammanhang. Kommer också de andra intressenterna in med ansökan – landskapet bygger – om att få byta mark mot annan landskapsmark, vi har flera gårdar, vi har Haga, vi har i Bomarsund och vi har i Kastelholm samt kanske andra markskiften som är intressanta som andra ägare vill byta till sig för att kunna få golfsatsningarna gjorda, så måste alla behandlas lika! Det är inte fråga om vem det är och vilka personer och företag utan vi skall ha en likvärdig behandling av medborgarna när vi diskuterar skattemedel. Det är det som är det viktiga. Då vet näringslivet också att det här gäller nu. Man har tidigare också blandat in Bomarsundsgård via en markägare; en tidigare landskapsregering tog beslut om att den som har arrende på gården inte skulle få förtur. Men här har man också infört det, i behandlingen i det tidigare finansutskottet, om man inte har ändrat på något under tidens gång.

 

Det är likabehandlingen som är viktig i det här sammanhanget, det skall man inte frångå. Jag tror säkert att banan blir bra i Godby/Ämnäs-området och jag tror att vi säkert skulle ha goda förutsättnngar att ha också golf ute i skärgården, både i Brändö och i Föglö. På den over-head som visades i våningen under på informationsmötet, som jag tidigare nämnde, framgick det tydligt och klart att golfen ökar i Finland rätt mycket. Man har en input av ryska spelare från S:t Petersburgsområdet som söker sig västerut. Då kanske man också kommer skärgårdsvägen och man vill kanske fara tillbaka på de stora färjorna. Vi har en otroligt bra erfarenhet av fisketurismen, vi kan egentligen inte ta emot så mycket som vi kanske kunde bli erbjudna. Om vi vill ha det eller inte, det kan man förstås ställa sig frågan, men en stor potential finns.

 

Satsningen på golf borde nog diskuteras mycket ingående i finansutskottet för vi vet att vi skall inte fatta sådana beslut som lämnar ett stort missnöje – det kommer säkert att synas också i handlandet framöver. Vi vet att vi hade en namnlista som överlämnades hit till lagtinget med ett stort antal underskrifter, som man egentligen inte har brytt sig så mycket om, tillika som man har lagt de andra golfprojekten åt sidan.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Detta var intressant! Jag tycker förstås att man kan lämna tidningarna utanför. Jag tar inte min information från tidningarna utan jag tar den från egna dokument och protokoll. Ltl Anders Englund och jag är överens i flera frågor, exempelvis att det finns en stor potential och jag tycker också att man måste behandla alla likvärdigt. Det är mycket viktigt. Det är viktigt att lagtingsledamöterna har relevant information, att de får alla de papper som finns, det är för mig en självklarhet. Det skall vara fullständig öppenhet. Jag tycker att man inte skall sätta golfprojekten mot varandra. Jag har sagt att min vision i 10-15 års tid har varit att vi 2015 skulle åtta golfbanor.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det betyder att ltl Eliasson vill försätta de andra banorna i en sämre situation.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag har fått en vision att vi kan ha åtta golfbanor på Åland och det tror jag att det så småningom kommer att bli. Nu har nog tiden runnit lite för långt att vi skall hinna till år 2015, men jag tror på att vi kommer att bygga fler golfbanor och jag har sagt, när vi har diskuterat skärgårdsbanorna, att det är absolut ingen omöjlighet, utan, tvärtom, man utformar dem rätt, i rätt miljö, med rätt logistik och då tror jag att det kan bli riktigt bra anläggningar, både i Brändö och i Föglö. Men varje projekt måste ha sin tid och det här har faktiskt varit i röret i tio år; sedan får vi titta på de andra. Jag är fullständigt öppen för det. Med en fin arkitekt som kan rita en spännande bana ute i skärgården bland holmar och skär blir det någonting unikt – jag tror på det!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag konstaterar att ltl Eliasson inte riktigt svarade på frågan. Undermedvetet förstår jag att ltl Eliasson kan föreslå här i lagtinget att alla får byggas på samma premisser som den som  han nämnde i sitt anförande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Englund frågade om avtalen. De är offentliga och det var de tidigare också. Jag hade uppfattningen att man redan hade tittat på dem i utskottet när frågan behandlades. Likaså är värderingarna är offentliga, så det är bara att hämta ut dem på avdelningen. Jag vill påpeka att i upphandlingen och i frågan som har gått ut, så är man i övrigt nöjd med entreprenören kan man ta en diskussion om man inte är nöjd med det jobb som avdelningen och som lantrådet Roger Nordllund och jag gjorde när det gäller avtalet med markägarna. Det är uppbyggt på det viset att om entreprenören lämnar ett gott bud så kan avtalet vara i kraft till 2011, så det finns tid att diskutera frågorna om man vill och det har jag ingenting emot.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är säkert så att man kan diskutera olika möjligheter i den här situationen, det är jag helt införstådd med. Men det skulle vara jättebra om näringsministern kunde leverera avtalen till de olika partikanslierna så att vi får titta på dem. Det här behandlades före man gjorde det nya avtalet och man förlängde dem i utskottet också, så det skulle vara jättebra om vi kunde få dem, för jag tycker mig se i pressen också att det inte är relevant information när man i det ena fallet uttrycker sig som att ena skiftet har sjöutsikt och värdefulla tomter och på det andra finns det inte, fast det egentligen finns precis samma sak! Det skulle vara bra om alla skulle få det här klart för sig.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är så att det är ledamoten Englunds parti, tillsammans med den tilltänkta regeringskumpanen liberalerna, som äger frågan. Jag har ingen makt i den, så ni kan göra precis vad ni vill. Jag ville säga att vill man hitta en politisk lösning är anbudsförfrågan så uppbyggd att man kan göra det. Om man är missnöjd med lantrådets och min underteckning av avtalen finns alla möjligheter att diskutera detta i kommande regering. Ni äger frågan, ltl Englund, tillsammans med era regeringskumpaner.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det var ett mycket bra svar av vicelantrådet Strand. Det är precis så som väljarna har önskat att liberalerna skulle få ta tag i det här och reda upp situationen. Det angav senaste valresultat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Fru talman!

Ltl Englund sade att alla skulle behandlas lika, men så är inte inte riktigt fallet för trots stora löften för den bana som planerats i Föglö har vi inte fått några pengar ännu för att kunna betala de utgifter vi hade.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Tack för en relevant upplysning!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Vtm Gun Carlson:

Fru talman!

Den viktigaste, åtminstone nästan viktigaste delen av lagtingets arbete, är att fördela samhällets resurser. Det är det vi håller på med just nu när vi diskuterar budgeten. Det är också det svåraste många gånger. Man måste fördela rättvist, likvärdigt, konsekvent, genomskinligt, förståeligt, dvs. folk skall förstå vad det är vi håller på med och helst också acceptera det, men det kommer aldrig alla att göra.

 

Vi har hört flera anföranden här i dag och jag stöder speciellt ltl Olof Erland och ltl Fredrik Karlström och i många fall nu också ltl Anders Englund för jag tycker ganska lika i många av frågorna. Vi har också hört en bra historiebeskrivning över utvecklingen när det gäller golfbanan i Godby, så jag behöver inte upprepa det. Jag vill bara säga en sak som inte riktigt har nämnts så mycket, nämligen att marknadsundersökningen visar för all del plus för Godbybanan, det är sant, men den visade också minus för de existerande banorna. Jag tycker att där har vi ett mycket stort problem. Det är klart att man har sagt åt mig när jag har diskuterat och varit tveksam, mycket, mycket länge, ja, men, det är så att golfspelarna vill ha nya banor att spela på, man tycker inte om de gamla banorna, man vill ha nybyggda, moderna, intressantare osv. Det är säkert riktigt – nyhetens behag är det som gäller. Då måste jag erinra om att om vi bygger en ny bana i Godby så blir den också gammal om några år, om 10 år, 15 år, så vad skall man göra sedan då? Skall det vara ännu en bana? Skall vi bygga den också med samhällspengar? Eller skall vi kanske med samhällsstöd försöka hjälpa till att förbättra och förhöja standaren i de existerande banorna, dvs. Kastelholm och Eckerö? I Kastelholm har vi golfklubbens bana som är både samhällsstödd och privat, hur man vill se det, och vi har Eckeröbanan med en aktiv och intresserad entreprenör. Annars kan det gå så att vi nu med skattemedel sätter banorna i konkurs, och det är någonting som jag aldrig kan acceptera och vara med om. Jag vill som sagt se de befintliga banorna hellre utvecklas till hållbara, attraktiva banor med ett stadigt spelunderlag. Det är det första och det viktigaste tycker jag, från vår sida sett. Man  har kritiserat centern, underförstått säkert mig också, för kovändningar och lappkast i den här frågan, och det kan man kanske tycka. Vi hade en avgörande omröstning som slutade 15-15 där talmannens röst avgjorde för att bygga en bana i Godby. Det var ingen stark majoritet precis, får man konstatera.

 

Men nu har vi ett nytt lagting med nya konstellationer och det lagtinget skall så småningom avgöra det här ärendet. Många i lagtinget, dvs. alla, har olika väljare med olika åsikter som vi som är valda skall förväntas stöda: vi skall alltså företräda våra väljare. Valresultatet för flera partier och också för enskilda talar sitt tydliga språk.  Det kan vara så att vissa ärenden vinner på att passera nyval; det finns t.o.m. vissa frågor som enligt grundlag måste passera nyval. Med det vill jag inte säga att Godbybanan är ett sådant ärende, men å andra sidan är det en väldigt stor fråga när vi talar om Grelsby kungsgårdsmarker som är en av de gamla kungsgårdarna med många förtjänster, fördelar och värden.

 

Jag är av den åsikten att de partier, som har visat tveksamhet när det gäller att stöda golfbanan, har haft framgångar i valet och vice versa. Valresultatet har visat riktningen och folkets röst har talat.

 

Den andra frågan jag tänkte ta upp är skördeskadersättningen. I budgetförslaget talar man fortfarande bara om ”räntestöd för skördeskador som uppstått oberoende av odlaren på oskördad gröda till följd av onormalt ogynnsamma väderförhållanden”. I våras  hade vi ett i allra högsta grad onormalt ogynnsamt väderförhållande när regnet spolade bort många potatisland. Många odlare fick då sin arbetsinkomst förstörd, till stora delar åtminstone. Jag vill jämföra detta med arbetslöshetsunderstöd. Det ger man till alla dem som utan egen förskyllan blir av med sin arbetsinkomst. Jag tycker att man kan se en liten parallell här. Vi lägger över 3 miljoner euro på arbetsmarknadsfrågor. I det här fallet vet jag att det finns en liten försiktig skrivning i budgeten om en framtida skördeskadefond eller utvärdering, men jag vill redan nu säga att jag hoppas på att man i tilläggsbudgeten kommer att anvisa medel för det här årets skador som skördeskadeersättning.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag säger som jag sade till tidigare talare, att ledamoten Gun Carlsons parti äger frågan. Det var en sak som jag inte uppfattade riktigt ordentligt, nämligen att det i marknadsundersökningen skulle ha stått minus för de andra banorna. Det känner jag inte igen eller har jag missuppfattat det? Min uppfattning är att får man flera banor spiller det över på de andra så att de får ett uppsving.

 

Vtm Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag har inte marknadsundersökningen framför mig, men jag har för mig att man ansåg att det kunde bli en minskning på de existerande banorna, och det tror vi alla att är fallet. Jag tror att det nämndes, men jag har den inte framför mig. Man sade också att de planerade skärgårdsbanorna inte skulle ha lika många besökare, det kommer jag ihåg och det har sagts här förut idag. Jag har nog för mig att det var någon skrivning om det, men jag erkänner att jag inte har den framför mig.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det går att kolla upp. Det stora problemet med skärgårdsbanorna i marknadsundersökningen var tillgängligheten för trafik, dels fanns det inte kapacitet under de årstider som banorna är mest attraktiva, men däremot sades det att blir det aktuellt med en tunnel till Föglö finns det enormt goda förutsättningar för den banan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan Salmén:

Fru talman!

Ett initiativ på näringsavdelningen som ltl Jörgen Strand startat är att föra samman de olika kontoren i vår EU-byråkrati. Det tycker jag var ett verkligt gott initiativ; om man skulle kunna få landskapet, länsstyrelsen och kommunerna på samma ställe skulle det avsevärt underlätta byråkratin för jordbrukarna. Nu skall man springa på tre ställen, ibland vet man inte vart man skall. Det hoppas jag att den nya ministern får fortsätta att förhandla för det skulle verkligen vara ett lyft för hela byråkratin, fast den helst skall minska. Det här skulle i alla fall innebära förenklingar.

 

Jag understöder det som vtm Gun Carlson tog upp om skördeskadeersättningarna. Jag behöver inte gå in så mycket på det. Jag tycker att man skall använda den lag som nu gäller till dess att man har fått ett nytt regelverk som fungerar bättre än det som är i dag åtminstone. Jag hoppas att energivirket äntligen skulle komma vidare, att vi skulle kunna få igång det och få lite energivirke ut på marknaden så att vi skulle kunna spara lite olja och bli mindre oljeberoende. Kommunerna skulle få möjlighet att sätta igång lite pannbyggen osv.

 

En annan sak är Ålands landsbygdscentrum. Man tycks ha glömt bort att det är fullbelagt och om man skall fortsätta med kurser och annan utveckling där så borde det både utvecklas och byggas ut lite, i varje fall renoveras så att vissa delar går att använda. Men det är väl samma där som med ladugården att det är överhettat, så det finns väl inte några byggare.

 

Jag skall slutligen övergå till dagens ämne: golf. Jag måste förklara, att jag spelar inte golf, men jag är inte heller emot golf. Avtalet om markbyten är jag inte så förtjust i och i likhet med föregående talare är jag för att det skall vara lika för alla. Är det så att man skall avyttra Grelsby kungsgård så borde det vara lika för alla, alla skall ha rätt att bjuda om det skall säljas eller avyttras. Det har kommit fram andra spekulanter som också är intresserade, unga jordbrukare som är intresserade av att driva gården, så de borde ha samma rättigheter om de har intresse för kungsgården. Jag skulle alltså önska, i likhet med ltl Anders Englund, att man skulle få alla fakta på bordet, alla kostnader, så att hela projektet skulle kunna belysas, inte bara själva golfbanan utan kostnaderna för alltihop runt hela Godbybanan, vägar, parkeringar, restauranger och allt som skall finnas i samband med denna infrastruktur. Vi kan inte spela golf om vi inte har vägar och det skall handlas, ätas och drickas och då behövs det många anläggningar. När man en gång utreder tycker jag att man också skulle titta på om det inte skulle kunna gå att bygga ut Kastelholmsbanan. Ibland läser man att det skulle gå att sätta dit nio hål till, men ltl Torbjörn Eliasson sade att det var färdigt byggt där, det går inte att bygga mera, så det där borde man klarlägga före man går vidare så att man vet om det finns några alternativ för utbyggnad.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller skördeskador kontra fond var det ett förslag som Ålands producentförbund framförde till landskapsregeringen i samband med en uppvaktning. Jag har uppfattningen att den lösningen är någonting som näringen själv har förordat.

 

När det gäller flisstödet förstår jag inte uttalandet överhuvudtaget. Det var diskussion om det när oljepriset låg på 35-40 euro. I dag ligger oljepriset på närmare 100 dollar per fat. Det finns ett incitament i stegringen i oljepriset. Vidare borde ltl Jan Salmén titta i Mariehamns Bioenergis verksamhetsberättelse: man köper oljebaserad energi för 4,07 och bioenergi för 3,11 euro. Det finns ett marknadsutrymme på 30 procent där, om man kan förhandla.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

Oljepriset är i dollar och den är inte så där rysligt värdefull! Pratar man om Mariehamns Bioenergi så borde man inte ha gått in med stöd för att bygga en panna i Mariehamn – om det var en så där god affär, förstår jag inte varför man stödde den så mycket! När det gäller att stöda själva energiframtagandet är det tveksammare, så jag tycker att det är lite samma där att det skall vara lika villkor. Ser man på vedpriset på Åland har vi de lägsta priserna i Finland, så det skulle nog behöva stimuleras att få fram mera flis. När det gäller skördeskadan vill jag påpeka att vi skall använda den lagen som gäller.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller principen om värmeverket var det en princip som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson fastslog när han var energiminister, dvs. att vi skall vara med och finansiera infrastrukturen. Det intressanta är att vid diskussion med flisleverantörerna sade de, att bara ni är med och stöder infrastrukturen, sedan kommer vi att klara produktionen. Man hinner inte mer än få det klart så skall produktionen också stödas, i ett läge där det inte behövs! Sätter man sig in i frågan så ser man att det här klarar sig med råge på marknadsmässiga villkor. En annan sak är att Finland försökte omnotifiera eftersom man har oklarheter när det gäller det här stödet. Finland fick motstånd i EU från statsstödsenheten och har nu dragit tillbaka sin notifiering. Vi har alltså inget lagrum för att betala ut sådana här stöd, det blir direkt olagligt. En sista fråga är: Skall vi också gå in och stöda pelletsproduktion med samma antal euro? – annars snedvrider vi konkurrensen gentemot den.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

När det gäller flisstödet har jag haft en diskussion förut och då sade man att det skulle bara gå till aktieägarna, antagligen de som bor i staden skulle då få billig värme, för man skulle bara sänka priset på grotveden. Jag kan inte förstå att man skulle kunna sänka den när den var noll. Man kan väl inte börja betala för att bli av med den! Marknaden har alltså inte fungerat och stödet var till för att få marknaden att börja fungera. När den sedan hade kommit igång kanske man hade kunnat avveckla den. Det var syftet med hela energistödet för s.k. flis.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Eftersom ltl Jan Salmén nämnde mitt namn och sade vad jag har sagt vill jag säga så här. Jag har faktiskt aldrig sagt att det inte går att bygga nio hål till i Kastelholm. Däremot har jag sagt att det inte är rätt, om man ser det marknadsmässigt, att bygga nio hål till i Kastelholm därför att det vi nu behöver är en ny golfattraktion, en ny 18-hålsbana på ett litet annat ställe och med lite annan utformning än den vi har i Kastelholm. Däremot skall den naturligtvis ligga vid vatten. Visst kan man trixa in nio hål till  i Kastelholm, men det är 18 hål som gäller och en ny attraktion på ett nytt ställe, det är det som Golf-Åland behöver.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

Ursäkta mig om jag missuppfattade ltl Torbjörn Eliasson! Jag uppfattade honom så att det inte skulle gå att bygga. Det var bra att vi fick klart för oss att det går att bygga i Kastelholm.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tänkte fortsätta med att säga att det fina med att få en ny golfattraktion, att få flera golfbanor är att då blir vi ett mycket, mycket intressantare resmål för golfspelare och –resenärer. Vi behöver ha några banor till för att kunna konkurrera med exempelvis Gotland och flera andra ställen. Man kan lite jämföra det här med hur det är exempelvis inom IT-branschen, där många samlas, där man bildar s.k. kluster. Det blir intressanta områden som på ett helt annat sätt kommer på kartan. En ny golfanläggning i Godby skulle hjälpa både nuvarande anläggning i Kastelholm och i Eckerö. Eckerö behöver lyftas lite grand för att den skall komma upp till rätt nivå.

 

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman!

Jag är lite av den åsikten att markbytet har förorsakat så mycket problem, så hade näringslivet riktigt varit på hugget så skulle man ha löst frågan och köpt bort marken. Då hade man varit ett stort steg framåt i stället för att hålla på med dessa konstiga markbyten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag har följt debatten och vi diskuterar nu näringsavdelningen och jag konstaterar, att jag tänker inte tala om golf! Det har talats tillräckligt om de frågorna! Timmen är ganska sen och det är fredag kväll, men det är tacknämligt med ledamöter närvarande. Jag tänker  hålla mig lite mera på ett principiellt plan och diskutera vad som eventuellt är det viktigaste här i lagtinget, nämligen frågor som berör näringsrätt och dithörande jordförvärvsfrågor. De här frågorna har debatterats, delvis också i valrörelsen och frågorna måste också i framtiden debatteras i kommande landskapsregeringar och man bör då ha ett helhetsgrepp på frågorna. Nu har vi vid utarbetande av program haft ett ganska stort hörande. Vi har hört näringsliv, banker, handelskammaren, företagarföreningen m.m. vad de anser om näringsrätten. Är det ett konkurrenshindrande instrument eller hur skall det uppfattas? Det också talats här i lagtinget om vårt behov av entreprenörer, etableringar, idéer och jag håller med om dessa tankar, vi behöver nytänkande och lite fart i samhället. Tanken var i tiden att förhindra en osund konkurrens utifrån liksom också ett språkskydd. Jag har tittat på ÅSUB:s bok som vi har fått, bl.a. om hembygdsrätten. ÅSUB konstaterar att vissa stora utomåländska företag tycker att det är bra med begränsningen, så att det inte kommer in annan konkurrens utifrån. Det här kan, om man tolkar det tvärtom, innebära att mindre företag, kanske enmansföretag, upplever det här som svårt. Dessa tankar har alltså Bjarne Lindström fört fram i sin rapport 2002.

Enligt Jouku Kinnunens doktorsavhandling upplever man detta ”som ett konkurrenshinder utklädd som ett språkpolitiskt instrument”. Då tycker jag att om det upplevs så här av företagarna så kanske vi måste titta på frågan. Det här är grunden för hela vårt näringsliv. Vi måste i framtiden kritiskt granska lagstiftningen om näringsrätten. Hur skall den utformas för att uppfylla grunden? Tanken var som sagt när den infördes att förhindra osund konkurrens. Det har också framkommit av ÅSUB att det är för att förhindra etablering av nya företag och investeringar. Dessa två intressen måste vägas mot varandra. Det här är en synnerligen delikat politisk fråga som vi måste avgöra. Jag håller med och stöder grundtankarna för reglerna. ÅSUB sade att en modernisering skulle underlätta nya investeringar och även underlätta generationsväxlingar av företag, dvs. just de problem som vi har pekat på att vi har här i det åländska näringslivet och i det åländska samhället. Jag kan också påpeka att i nuvarande handlingsprogram står det ungefär att man måste se över och överväga ändringar om det är så att näringsrättslagstiftningen förhindrar etableringar av nya företag. Frågorna är befogade och viktiga.

 

Personligen säger jag så här, att etableringsrätten bör vara grunden i vårt samhälle och när man beviljar undantag eller avvikelser skall man beakta olika faktorer. Själv betonar jag åtminstone den språklig balansen, kanske skydd av vissa områden och man bör undvika spekulation. Om man tittar på rättsfall har det kommit kritik att det blir avgöranden från fall till fall, och jag anser och strävar till att man bör få ett regelverk som är ganska klart så att det blir en förutsägbarhet i systemet. Dessa frågor är, som sagt, inte lätta, men vi måste i alla fall tackla dem i framtiden för att vi skall kunna driva en näringspolitik som befrämjar dessa två till synes åtminstone motstridiga intressena.

 

Jag försvarar också och står för grunden i jordförvärvsreglerna, att jorden skall vara i åländska händer. Det här är våra undantag också. Det är en enormt viktig fråga. Vi har hört från debatten i fastlandet i Nagu att stora intressen, ryska kapitalstarka köpare, har köpt upp områden. Man kan tyvärr kringgå regelbandet – Havsvidden – man köper upp det, har ett bolag, styckar upp tomten och har det som aktier och då kommer kapitalstarka krafter in i vårt samhälle, kanske med de negativa effekter som jag just nämnde. Även här är min personliga åsikt att man kan ha undantag på planerade områden, som vi redan har, det bör vara året-runt-boende och inte i spekulationssyfte.

 

Med detta vill jag bara väcka dessa tankar, för jag har inte härifrån talarstolen några klara svar på frågorna, men om vi i framtiden – och det måste vi – tar ställning till detta skall det helt klart vara en parlamentarisk diskussion att alla politiska partier måste få uttala sig. Jag har en liten fundering om att man i den kommande konstitutionen för Åland skulle ta in de här sakerna och att det inte skulle vara så lätt att ändra dem; det skulle vara kvalificerad majoritet när man har fått ett regelverk, så att det inte blir en politisk dagsform ? som kan ändra allt detta. Just nu är det nämligen bara jordförvärvslagen som kräver kvalificerad majoritet. När det gäller näringsrätten kan vi här med 15 personer ändra den. Den debatten måste föras vidare och vi måste tänka på de här frågorna också.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är inte lätt att veta vad liberalerna vill med nationalitetsskyddet och jordförvärv samt näringsrätt. På basen av valrörelsen vet man ännu mindre eftersom det kom vitt skilda budskap från olika liberala kandidater och det verkade inte finnas någon central linje. Nu ställer ltl Roger Eriksson mer frågor än vad han kommer med svar. Jag tar fasta på den parlamentariska diskussionen som utlovades. Som det är i dag är det tyvärr så att landskapsregeringen kan ändra ganska mycket av sina principer själv genom ett landskapsregeringsbeslut och det är egentligen olyckligt. Det borde vara i lag och jag håller med ltl Roger Eriksson att man skall ha sådant här ”trögändrat”, det skall inte gå som situationen blir nu när liberalerna får egen majoritet i regeringen att man egentligen kan ändra de här principerna, som ju grundläggande för hela självstyrelsens existens. Jag hoppas att det här var ett löfte att vi kommer att förstärka skyddet och att vi får diskutera det här i lagtinget.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det som diskuterades i valrörelsen är kanske inte så intressant mera, den har varit och farit! Vi har alltid från liberalernas sida varit öppna för diskussion och förslag samt funderat på hur man skulle göra det här flexibelt. Som jag nämnde inledningsvis har vi haft ett omfattande hörande och det finns en uppriktig oro ute i näringslivet om svårigheterna att kunna etablera nya företag och få hit nya investeringar. Det här intresset skall vägas mot detta ”skyddsintresse”. Jag är också glad över att ltl Danne Sundman tar allvarligt på de här frågorna och jag avser att det helt klart skall vara på parlamentarisk nivå, så grundläggande saker skall inte avgöras av en tillfällig majoritet, utan vi skall hoppeligen ha en enhetlig syn på dessa frågor – det är faktiskt grunden för hela vår självstyrelse, i alla fall en stor del av den.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag tackar för att ltl Roger Eriksson har kommit till insikt i samband med hörandet av näringslivet. Det är så att näringsrätt och jordförvärv i huvudsak är de viktigaste ingredienserna i språkskyddet som vi har för självstyrelsen. Jag tar det som sagt som ett löfte att de här sakerna inte ändras utan en parlamentarisk diskussion här i lagtinget. Det lugnar mig betydligt inför den nya regeringsbildningen, där man från centerns sida låter liberalerna få en egen majoritet i regeringen, vilket kan vara politiskt riskabelt om man inte har tydligt reglerat hur man gör med självstyrelsens grundvärden. Det lät i alla fall positivt att vi får ta ställning till detta i lagtinget före eventuella ändringar sker. Tilläggas bör att det behöver inte bara avregleras, det behöver också förtydligas. Språkskydden fungerar inte till alla delar utan man bör strängera upp just den delen av näringsrätt och jordförvärv, anser vi.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Både som politiker och framför allt som jurist är jag för att regler skall vara förtydligande och inte lämna ett stort rum för spekulationer och ad hoc-lösningar. Man skall ha en förutsägbarhet och reglerna som jag nämnde är verkligt viktiga. Att liberalerna har majoritet i landskapsregeringen är faktiskt inte vårt fel, det är väljarna som har sagt att vi skall vara så här stora. Ltl Danne Sundman nämnde att det är bra att vi har hört olika företrädare för näringslivet och många andra, och det är väl ett bra koncept som visar på ett nytt ledarskap, hur vi ser på sakerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Med all respekt för juristen Roger Eriksson, men jag tyckte det var lite otydligt, så jag kom inte riktigt till klarhet vart ltl Roger Eriksson strävade. När det gäller näringsrätten tror inte jag att det är något större bekymmer i näringslivet för det finns möjligheter till dispens osv. Det fungerar nog ganska bra. I valdebatten var det också någon i en radiodebatt som sade att man eventuellt skulle ta bort näringsrätten. Från centerns sida säger vi bestämt nej till det. Näringsrätten skall hållas kvar; det är ett instrument som vi aldrig får tillbaka om vi lämnar bort det.

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Vad enskilda ledamöter har sagt i någon radiodebatt kan inte jag stå till svars för. Jag bara diskuterar hur vi ser på det från liberalernas sida. Jag håller med om att detta är viktigt. Jag vet faktiskt inte vad som blev oklart för ltl Torbjörn Eliasson, jag har bara lyft upp frågorna och sagt att dessa måste vi debattera och ta ett helhetsgrepp på. Frågorna blir mer och mer aktuella i framtiden. Jag har också läst lite HD-fall där vi har fått kritik för ad hoc-lösningar, t.ex. i fråga om stadigt varande boende på Åland, det har varit lite si och så när det gällt att avgöra de frågorna, hur man skall värdera språkkunskaper i samband med diskussion om t.ex. hembygdsrätten. Dessa saker hänger ihop och jag anser att vi skall få ett regelverk som är förutsägbart och som folk kan lita på att fungerar. Skulle man lägga in reglerna i en kommande konstitution är detta en ganska bra tanke för då stärker det skyddet så att det inte kan ändras av en tillfällig politisk majoritet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas då att jag oroade mig i onödan! Det kan vara så när man ställer frågor och inte ger något svar själv att det kan upplevas på det sättet. Vi får sätta det på det kontot!

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson får se fram emot ett kommande regeringssamarbete med oss, så kan vi också diskutera de här frågorna på djupet i den konstellationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller våra grundläggande instrument i självstyrelsen: näringsrätt, jordförvärv osv. är det ganska komplexa frågor och rent ytligt blir man frestad att göra någonting åt detta. Men ju längre man tränger in i detta, ser på konsekvenser och liknande så blir man mer och mer övertygad om att det här skall vara kvar i stort precis som det har varit. Det är precis som ltl Torbjörn Eliasson sade, att det finns möjligheter till undantag. Jag skulle förstå resonemanget om det skulle vara misär och dåligt på Åland. Men vårt nuvarande system har varit oerhört framgångsrikt för självstyrelsen. Från Frisinnad Samverkans håll är vi inte beredda att ändra på regelverken i dag.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Liberalerna anser att systemet är bra. Det kan hända att vi kommer fram till att det inte behöver ändras, men vi måste i alla fall ha ett regelverk som är konkret. Och undantagsreglerna som nämndes av vicelantrådet bör vara klara och lika för alla. Vi har också tagit fasta på näringslivets funderingar, att det kanske hindrar etableringar. Vi får se och avväga för- och nackdelar och se var vi landar. Det kan hända att det är som vicelantrådet Jörgen Strand säger att det inte behövs några ändringar, men då har vi i varje fall försökt få ett system som fungerar. Det är också så att undantagsreglerna har varit föremål för diskussion därför att det har upplevts som att det har varit från fall till fall. Sedan har Strand rätt att detta är ett svårt och komplext område och jag har börjat läsa på och sätta mig in i det mer och mer. Det är i alla fall så att Ålands folk har rätt att vänta sig att vi håller ett helhetsgrepp om dessa frågor.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

En fråga som ltl Roger Eriksson själv tog upp gäller aktiehandel kopplat till fastigheter och liknande. Det är en fråga som vi just har haft på bordet i landskapsregeringen och den är också komplex och ni får antagligen ärva den, men där är det en jätteutmaning hur man hanterar det här utan att det blir som ltl Roger Eriksson sade. Det rullar faktiskt på en del, kanske mot andan och meningen i självstyrelselagen. Den frågan är inte heller lättlöst. Själv har jag kommit fram till att vi har plan- och bygginstrumentet som vi kanske måste börja använda centralistiskt – tvärtemot vad jag har ansett förut.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är just dessa farhågor som vicelantrådet Jörgen Strand nämnde som jag också har, just när det gäller att kringgå jordförvärvsreglerna på ett ganska grovt sätt, vilket strider mot andan i självstyrelselagen.  Just undantagsmöjligheterna som Strand nämnde påpekade jag i mitt anförande på planerat område, året-runt-boende och icke i spekulationssyfte. Det här är bara ingredienser som jag lägger till grund för mina egna värderingar, det kan finnas något annat. Jag har inte hela sanningen, men om vi har en parlamentarisk grupp plus kunniga tjänstemän så skall vi hoppeligen få till stånd ett regelverk som i alla fall är stabilt och som håller granskning samt att alla behandlas lika utgående från det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Personligen är jag inte för att ändra jordförvärsreglerna eller näringsskyddet på något sätt, men med tanke på diskussionen om satsningar på golf och byggande av bana så kanske ltl Roger Eriksson tänker tillbaka på det lite. Kanske det är en intressant tanke om man behöver marknadsföra möjligheten, hur man kringgår det här på ett bättre sätt om vi skall få någon att bygga banorna utan att de åländska skattebetalarna skall betala allt, om det inte är någon här hemma på Åland som vill göra det.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om ltl Anders Englund var allvarlig eller om han skämtade, men jag kan i alla fall inte gå ut och marknadsföra hur man skall kringgå grunderna för vår självstyrelse. Det är mig synnerligen främmande!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att lagtingsledamöterna i en tidigare replik var lite inne på hur lätt det gick att kringgå de här sakerna. Det kanske var lite ironiskt sagt, men man kanske måste fundera på sådana här saker i framtiden!

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag håller precis med. Det är därför jag tycker att vi skall fundera på de här sakerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Det var ganska få inne i salen när jag höll mitt anförande, så jag tänkte jag skulle ta det en gång till – jag skojade bara! Det finns några frågor som jag har antecknat under anförandena och som jag vill ställa rakt ut till de berörda. En fråga är den som ltl Torbjörn Eliasson nämnde. Han hade en vision om att det skulle kunna finnas åtta golfbanor på Åland. Det måste betyda, som jag ser det, att de kommande efter eventuellt Ämnäs, också skall finansieras till 100 procent av landskapet. Jag kan inte tänka mig att det skulle vara någon som är så dum i alla fall att efter att landskapet har finansierat en golfbana till 100 procent skulle man börja satsa på en i egen regi. Det är en fråga som i alla fall kräver en tanke.

 

Vtm Gun Carlson sade att marknadsundersökningen har visat att Godbybanan kommer att gå plus medan de andra två kommer att gå minus. Det är ett otroligt intressant tankeexperiment man måste göra att hur ställer man sig till att en hundraprocentigt finansierad golfbana går på plus och en eventuell privatfinansierad golfbana går minus, eventuellt t.o.m. konkurs. Den hundraprocentigt finansierade golfbanan med samhällsmedel kan inte gå i konkurs. Jag tog upp upp i mitt anförande att man använder skattemedel som eget kapital och det betyder att man aldrig någonsin kommer att kunna göra en konkurs på Ämnäsbanan därför att den är hundraprocentigt skattefinansierad. Det kan man göra på de andra. Hur blir konkurrensvillkoren då? Det är väldigt underligt om vi går in i den hundraprocentigt finansierade infrastrukturella satsningsbanan; jag är väldigt rädd för hur det skall gå. Finansierar man den här till 100 procent måste man väl i rimlighetens namn också finansiera motorbanan till 100 procent eller vem är det som bedömer vad som är viktigt att satsa på? Är det politikerna som beroende på hur väl man kan argumentera för sin sak och vilken konstellation man sitter i kan driva de frågor man brinner för och är intresserad själv av? Det blir så otroligt fel om man går in och satsar på någonting till 100 procent med samhällets medel. Däremot kan samhället vara med och stödja, ja, det tycker jag, och mitt förslag är 23 procent. Finns det någon som sätter 70-77 procent själv så finns det ett incitament att saker och ting förhoppningsvis gå bra, och går det inte bra går det i konkurs, och då följer det den traditionella marknadsekonomin. Problemet blir när landskapet kommer in och agerar spelare på den här marknaden, där man helt plötsligt inte spelar med samma spelregler. Man kan inte gå i konkurs, men de privata banorna kan göra det. Det är en väldigt viktig fråga att ställning till.  De kommande fem banorna efter Ämnäsbanan skall behandlas lika, finansieras till 100 procent med samhällspengar, jag kan inte se någonting annat. Det intressanta var också det som vtm Gun Carlson tog upp om plus och minus beträffande marknadsundervisningen.

 

Jag skall övergå till min motion nr 17 som handlar om sälskador. Det åländska laxfisket som vi känner till det i dag är snart över. Framgångssagan om ett fiske som varit ett betydelsefullt tillskott i det åländska landskapet i nästan 70 år närmar sig slutet och resultatet av ett starkt entreprenörskap från fiskarkåren och en utvecklingsvilja hos Ålands landskapsstyrelse är över. Som vi alla känner till har EU förbjudit våra yrkesfiskare att använda drivgarn. Drivgarn är väldigt effektivt sätt att ta tillvara den ekonomiska resurs som havet runtomkring oss erbjuder. Förbudet kom till, som ni vet, för att skydda ett djur – tumlaren – som inte finns i våra vatten. Den europeiska gemenskapens lagstiftning har alltså förbjudit fiske med drivgarn fr.o.m 2005 enligt en plan som går ut på att man får fiska fram till 1 januari 2008, och där är vi snart. I ett slag har man alltså utraderat de åländska investeringarna som är gjorda, både privata och samhällsmässigt ända sedan sjuttiotalet samt all den åländska kunskap om hur man effektivt fiskar med drivgarn är egentligen värdelös. Värdet på utrustningen är relativt lätt att mäta, däremot är det desto svårare att värdera kunskapen om fisket med drivgarn.

 

Förutom detta horribla beslutet från EU och det sätt som landskapsregeringen har behandlat frågan finns det andra problem som hotar fisket och fiskeriets framtid. Det är det min motion nr 17 handlar om. Inom fiskerinäringen råder i dag nästan klar konsensus och det är nämligen att sälarna är de klart största enskilda hoten mot utnyttjande av den fiskeriresurs som de stora produktiva åländska vattenområdena ställer till förfogande. Nämnas bör att det finns yrkesfiskare som anser att den nuvarande landskapsregeringen är det absolut största hotet mot fiskerinäringen, men det problemet är snart på väg att lösas, så därför fokuserar jag anförandet på sälen!

 

Landskapsregeringen tillsatte i mars 2005 en arbetsgrupp som skulle ta fram ett åtgärdsprogram för att förebygga och minska skadorna på fiskerinäringen förorsakade av säl. Arbetsgruppen fokuserade enligt rapporten på målsättningen att skapa sådana verksamhetsförutsättningar för fiskerinäringen att den kan fungera på ett lönsamt sätt inom ramen för den jakt- och skyddslagstiftning som i dag gäller för säl inom ramen för EU:s fiskeripolitik. Landskapsregeringen tillsatte också 2006 en arbetsgrupp för att utarbeta en åländska förvaltningsplan för gråsäl och gruppen avslutade sitt arbete under 2007. Dessa båda grupper bedömde att sälen och de skador den förorsakar är det största enskilda hotet mot det åländska fisket, och avsaknaden av ett åländskt stödsystem innebär snedvriden konkurrens med främst Sverige som betalar ut ersättningssummor till yrkesfisket för de direkta skadorna sälen åstadkommer på fångst och redskap. Inför 2008 har det finska jord- och skogsbruksministeriet meddelat att de kommer att lansera ett åtgärdsprogram för sälskador i Finland och de har föreslagit ett stödprogram och ett anslag om 13 miljoner euro som också gradvis skall fasas ut under de åtta kommande åren. Nu står då den åländska fiskaren i den paradoxala situationen att kollegorna i Sverige får ersättning för de skador sälen förorsakar och kollegerna i Finland kommer att få en viss kompensation för sina skador, men på Åland som har över 65 procent av Östersjöns gråsälbestånd på sitt område, lämnar man sina fiskare helt utan. Dessutom har EU-kommissionen konstaterat att Finland och Sverige får betala ut sälskadeersättningarna inom ramen för deras respektive strukturprogram. Det betyder att det är en femtioprocentig gemenskapsfinansiering, alltså hälften av ersättningen till fiskarna kommer utifrån, men det har den nuvarande landskapsregeringen tackat nej till.

 

Jag har en större förhoppning och tilltro till den nya landskapsregeringen att den kommer att ta ett större ansvar för de åländska yrkesfiskarna än vad den nuvarande har gjort. I och för sig går det inte att yrkesgruppen sämre än man har gjort de senaste åren, så all förändring kommer att bli till det bättre. Jag ber finansutskottet titta närmare på motionens kläm och uppmanar landskapsregeringen att ta till sig den, nämligen att landskapsregeringen under 2008 implementerar ett system för ersättning av sälskador inom ramen för det åländska strukturprogrammet för fiskerinäringen. Jag kan inte ens tänka mig tanken hur man kan vara för skördeskadeersättning om man inte är för sälskadeersättning.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Först när det gäller golfbanan är det ett minst sagt hett ämne, men det finns kanske inte något rätt och fel i det hela utan det är fråga om vilket perspektiv man har. Jag vill säga att det perspektiv som ltl Fredrik Karlström tar upp är värdefullt, dvs. vad händer med de andra golfbanorna om vi satsar på en ny. På marknadsföringsspråk kallar man det här för kannibalism, dvs. man lanserar en ny produkt som äter upp de andra. Jag påstår inte att det är så, men det perspektivet borde man ha. Därför är det också intressant att diskutera skärgårdsbanorna för de vänder sig till andra marknader och de kan vara nischade. Jag tar med detta inte ställning utan jag vill säga att det är ett värdefullt perspektiv att ltl Fredrik Karlström uppträder här som en av marknadsekonomins kyrkstötar, och de behövs i det här lagtinget.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Ltl Karlström tar ställning och tycker att det är väldigt fel att man finansierar någonting till 100 procent. Det har med min ideologiska tro att göra och på det sätt jag är uppfostrad på att tänka. Jag vet att det finns inga pengar som kommer av sig själv någonstans utan alla måste jobba hårt för de pengar man skall förtjäna. Problemet uppstår när landskapet försöker agera näringsliv att gnistan, glöden och viljan till att se till att någonting blir en succé inte finns. Jag ser det som ett stort problem om landskapet börjar gå in och agera på den här marknaden. Ämnäsbanan kan inte gå i konkurs men det kan de andra.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Jag skall också passa på att säga om sälskadorna att jag tycker det är väldigt viktigt att inse att fiskeriet är en viktig näring för Åland av bl.a. regionala skäl. Därför tycker jag att den kommande landskapsregeringen skall försöka införa att det är samma ersättningar, samma stöd som i omgivande regioner, samtidigt som man skall hitta de långsiktiga lösningarna att skydda mot sälskador. När det gäller den kommande landskapsregeringen är det också viktigt att påpeka, att det finns inget sälskinn att sälja och inte heller något björnskinn!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag säger också att vi är på en gemensam marknad och måste ha samma förutsättningar som våra konkurrenter och kolleger på östra och västra sidan om oss. Sälskadeersättningen är tänkt att vara en tillfällig lösning, också från fiskarnas sida, tills man har kommit till problemets botten s.a.s. där man kan få lönsamhet i sitt fiske igen. Det är inte ett kontinuerligt stöd som man vill ha utan för att råda bot på den enorma sälpopulationen kring Åland just nu med 65 procent av Östersjöns sälar; då kan vi inte lämna vår yrkesgrupp utan ersättning när både svenska och finska yrkesfiskare får del av den. Då hamnar de i en sämre sits och det blir en snedvriden konkurrens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström ställde så många frågor att det är omöjligt att klara ut att svara på dem i två korta repliker. Jag kan konstatera att vi har ingen ren ekonomi, det finns inga klara gränser mellan det offentliga och det privata. Det finns faktiskt många projekt historiskt som ligger på gränsen någonstans, så vad det handlar om är att man gör bedömningar från fall till fall. Det är också det vi håller på med nu. När det gäller frågan om åtta golfbanor hade jag en sådan vision ja. Jag kommer inte ihåg vad ltl Fredrik Karlström frågade, men min tid är ute, så återkom gärna!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Själva poängen och den viktigaste av alla i min fråga var att tror ltl Torbjörn Eliasson att någon någonsin kommer att satsa på att privatfinansiera en av den femte kommande golfbanorna, om landskapet går in och finansierar den här till 100 procent? Finns det någon som kommer att privatfinansiera de kommande fem i ltl Torbjörn Eliassons vision eller är det helt självklart att de skall finansieras av landskapsregeringen? För mig finns det en väldigt klar gräns. Har man finansierat någonting till 100 procent har man inte bara stigit över den, utan man har hoppat långt förbi den! Man måste ha privata intressenter med och de satsningarna kan jag också ta en diskussion om när det gäller nivån. Jag tycker att det skall vara 23 procent och vi kan säkert nå en kompromiss men absolut inte en hundraprocentig finansiering. Jag var emot det för kk-huset och de andra hundraprocentiga finansieringarna från landskapet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

På det svarar jag, att jag vet faktiskt inte det. Tänk nu om vi gör den här investeringen och på det sättet lyfter upp golfnationen Åland till en ny nivå. Då kommer vi att få mera lönsamhet i hela turismen, vi kommer också att få mera lönsamhet i golfprodukten, tillfälligt måste man stöda, men det är inte sagt att man behöver göra det for ever för den saken skull! Jag svarar, att jag vet inte. Däremot tycker jag att det här är ett PPP-projekt och jag kan gott och väl tänka mig att på de här premisserna som vi nu diskuterar kan jag vara med och stöda en bana till, absolut! Hela samhället förtjänar på det, så länge man har en totalekonomisk vinst för samhället och vi får ränta på pengarna är det okej.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag skulle igen vilja gå tillbaka till mitt huvudanförande där jag sade att om man inte kan titta tillbaka på historien hur det har gått skall man inte heller sia om framtiden. Tittar vi på allhallen så gick det inte så bra. En fråga som jag inte fått svar på var om motorbanan. Efter det här projektet med 100 procent finansiering, skall landskapet finansiera motorbanan, dykparken, nöjesparker också till 100 procent? Jag har svårt att se hur man inte skall göra det samt varför någon förståndig person skulle vilja satsa hus, hem, fru och barns framtid i ett projekt när man vet att landskapet förmodligen kommer att göra det om man lobbar tillräckligt mycket med de politiker man har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det pratas ofta om att vi skall jämföra oss med omkringliggande regioner. Det har pratats om åtta golfbanor som finns på Gotland och hur stort uppsving det har varit i Sverige. Jag har aldrig hittat någon samhällsfinansierad golfbana i Sverige, men det kanske finns! 

 

Också när det gäller sälskadeersättningarna är ltl Fredrik Karlström och jag eniga: man skall satsa på redskap osv. för att undvika sälskadorna, men det kommer inte att finnas några fiskare kvar om man inte gör någonting åt det under tiden. Till sist sade ltl Fredrik Karlström att han inte förstår hur de som är för skördeskadeersättningar kan vara emot sälskadeersättningar. Svänger vi på det så konstaterar jag att också ltl Fredrik Karlström är för skördeskadeersättningar, och det gläder mig!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

I fråga om golfbanorna är vi helt överens. När det gäller det omsvängda förhållandet behöver vi ta en till diskussion. I så fall borde man kunna säga att då skall alla företagsförsäkringar bort och landskapet skall stå för alla risker, även för det privata näringslivet vad gäller bilverkstäder och plåtverstäder osv. Det här handlar om en tillfällig ersättning i sälskadan som skall vara på några års tid på grund av att vi har så enormt mycket sälar runt vår region och därför kan vi inte behandla våra yrkesfiskare annorlunda än på svenska och finska sidan. Jag tycker att när det gäller skördeskadeersättningen att man får som alla andra företagare skaffa sig en försäkring.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är just så att när det gäller skördeskadorna säger vissa,  att inte finns det heller någon turistföretagare som får ersättning när det regnar! Man måste ha klart för sig att det inte finns någon turistnäring som är så genomreglerad som laxfisket och jordbruksnäringen är, de båda näringarna, ltl Fredrik Karlström, är jämförbara här. Ltl Fredrik Karlström har en kunskap när det gäller fiskerinäringen på grund av sitt ordförandeskap för yrkesfiskarna och jag kan försäkra, för jag vet att ltl Fredrik Karlström är en klok karl, att skulle han ha samma kunskap när det gäller jordbruksnäringen skulle han vara helt enig om att skördeskadeersättningarna och sälskadeersättningarna skall jämföras!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutad. Begärs ordet?

 

Diskussionen är till denna del avslutad. Debatten fortsätter vid lagtinget nästa plenum.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Armenien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2007-2008).

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Australien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för att förhindra kringgående av skatt samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2007-2008).

 

Framställningarna upptas för behandling vid plenum den 19 november.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 19 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.17).