Remissdebatt

Ärendet bordlades 07.11.2012 då talmannen föreslog är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Fortsatt diskussion.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Mycket sades häromdagen då frågan var upp till behandling första gången. Det finns någon sak till som jag vill komplettera och precisera för den liberala lagtingsgruppens del. För det första, essensen i det vtm Eriksson förde fram senast var att vi inte är emot en översyn och stränggering av lagen om sjukdomskostnadsavdraget. Vi vill ha det så att man fortfarande kan ge ett avdrag till 100 procent, enligt det som har varit tidigare, till folk som verkligen har drabbats av sjukdomar och i och med det får stora kostnader och kan få stora problem att försörja sig själv och sin familj och sina närstående. Däremot kan vi gott tänka oss att man inte i framtiden ska få göra avdrag för ingrepp som görs av läkare men där själva ingreppet inte är för att bota en sjukdom utan det är för att åtgärda något annat. Jag tänker på skönhetsingrepp som exempel. Det tycker vi inte att man ska få göra avdrag för eftersom rubriken för själva verktyget just är ett sjukdomskostnadsavdrag.

Därigenom förespråkar vi inte modellen som landskapsregeringen nu föreslår att man delar upp förmånstagare genom avdrag så att gränsen ligger vid 15 000 euro. Vi vill lyfta upp ett exempel som pekar på bristerna på det förslag som landskapsregeringen har gett. Vi ska alla komma ihåg att det här avdraget är ett familjeavdrag där man kan göra avdrag mellan familjemedlemmarna, mellan förvärvsinkomsttagare inom familjen. Det betyder att om båda medlemmarna, försörjarna i familjen, tjänar just över 15 000 euro per person blir avdragsförmånen annorlunda. Det blir då en sämre förmån när man kan göra bara ett 50 procents avdrag i motsats till om vi har en situation där den ena kanske förtjänar 100 000 euro eller vad som helst, medan den andra förtjänar under 15 000 euro. Då kan man föra över avdragsmöjligheterna till den som tjänar under gränsen och göra ett 100 procentigt avdrag. Jag ber att utskottet tänker på att avdragsmöjligheten beviljas familjevis.

För övrigt som jag sade tidigare framfördes det mesta gällande själva verktygets funktion under remissdebatten tidigare.

En sak som jag ytterligare vill poängtera är att jag vill att det noteras det som jag sade i en replikväxling, att den föreslagna kompensationen till kommunerna om 750 000 euro inte är finansierad i budgetförslaget för 2013. Landskapsregeringen säger att de ska ta upp anslag för det 2014. Med det kan man åtminstone så här sakligt sett konstatera att underskottet för 2013 med tanke på de kostnader som uppstår 2013 är högre än de 12,3 miljoner euro som den röda boken anger. Bara som ett förtydliggörande.

Kompensationen ska också vara bara för ett år, säger landskapsregeringen. Under 2013 ska man få en lag i kraft som upphäver kompensationsredskapet, eller kompensationsmöjligheterna till kommunerna överlag. Därutöver säger man också att den nu föreslagna modellen sannolikt bara ska gälla ett år. Till 2014 ska man överväga att införa en annan modell, ingen vet hur, men förmodligen för att kunna ge förmåner till de personer som drabbas av sjukdomar. Ingen vet idag hur den modellen ska se ut.

Där tycker liberalerna givetvis att det är den modellen som vi borde och kunde ha fått diskutera här idag. Det hade varit mycket bättre, landskapsregeringen har ända sedan i våras aviserat en förändring om detta så då hade vi kunnat komma till den slutliga modellen. Detta bland annat på grund av det faktum att denna förändring sannolikt leder till en kostnadsökning av administrationen. Jag är rätt säker på att skattemyndigheten vill ha betalt för att göra den förändringen. Det är en systemändring redan nu, det krävs faktiskt fysiskt arbete att ändra idag på systemen, och nästa år får vi förmodligen en ny ändring som i sin tur kan leda till en utökad kostnad. Vi hade hellre sett att man kan rikta pengarna till de personer som verkligen behöver förmånen istället för att rikta den till kostnader för byråkrati.

Kort, eftersom frågan hör ihop med budgetförslaget, kan vi ytterligare konstatera att avgifterna vid ÅHS föreslås höjas 2013 med en miljon euro. Budgetförslaget säger inte hur dessa höjda avgifter ska tas in, men vi ser också genom budgetförslaget, att vi kommer att få en kostnadsökning för människor som drabbas av sjukdomar. Kostnadstrycket ökar alltså för individerna.

Finansministern, det är bra att finansministern är på plats, sade senast att den modell, och nu pratar vi om helheten, överföringar mellan landskapet och kommunerna, som landskapsregeringen förespråkar, nu kommer jag inte ihåg den exakta formuleringen, men finansministern sade att den här modellen torde vara en lottovinst för kommunerna i förhållande till det som den förra regeringen föreslog för budgetförslaget för 2012. Finansministern får rätta mig om min citering är felaktig, men det torde den inte vara.

Då var det en diskussion om vilka ändringar den föregående majoriteten med liberal ledning, skulle ha gjort i finansieringen av den kommunala verksamheten i förhållande till den helhet som landskapsregeringen nu föreslår. Där vill jag tydligt och klart säga att liberalerna var inne för en minskning av finansiering av den kommunala verksamheten totalt sett, men däremot föreslog vi väldigt tydligt att kommunerna skulle få tillbaka delar av de pengarna via samarbetsunderstöd.

I budgetförslaget stod det att lagen om samarbetsstöd skulle ändras så att det verktyget skulle bli effektivare i och med morotsregeln att få kommunerna att samarbeta mera. Kommunerna skulle få pengar för kostnader i övergångsskedet. Övergångar, omställningar, kostar ofta pengar, vi förespråkade en sådan modell.

Lottovinst för kommunerna? Vad händer nu? Landskapsregeringen har inte hört kommunerna ifråga om det man kallar för omställningar, man har inte pratat med kommunerna varken ifråga om resekostnadsavdraget eller sjukdomskostnadsavdraget, även om det inte är så mycket en kommunal fråga utom ifråga om finansieringen av själva avdraget.

Man har pratat med kommunförbundet, säger man. Enligt min åsikt har inte den diskussionen varit så mycket en fråga om dialog, inte så mycket som någonting som slutar i en överenskommelse. Det torde vara korrekt att då landskapsregeringen gav sitt sista förslag, vilket avvek i hög grad från det som hade diskuterats tidigare, så presenterade man det som skulle bli landskapsregeringens förslag vid ett bestämt klockslag för kommunförbundets ledning och en halv timme senare hade man bokat en presskonferens för att informera allmänheten om resultatet av förhandlingarna. Rätta mig om jag har fel på den punkten, men jag tror inte att jag har det. Bilden av att landskapsregeringen går in i samhällsreformen, går in i finansieringsmodellen, tillsammans med kommunerna brister en hel del i det agerande som landskapsregeringen har haft de senaste veckorna.

Därutöver ser vi nu, kanske inte bara som ett resultat av detta, risken att kommunförbundet kommer att upplösas helt och hållet och ännu som möjligen ett resultat av den diskussion som försiggår inom den kommunala sektorn, så har finansministern också valt att läxa upp en kommundirektör via tidningarna. Landskapsregeringen bör anstränga sig om att återskapa en situation där man verkligen kan föra de här diskussionerna framåt på allvar. Jag är säker på att målsättningen finns, men det måste visas i verkligheten att man når den situationen, annars kommer arbetet med samhällsreformen att försvåras ytterligare, men å andra sidan så har landskapsregeringen sagt att den frågan ska skjutas över nästa val.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman! Periodiskt var det ett riktigt intressant anförande, men när det kom till att det var regeringens fel att Ålands kommunförbund ska upplösas då tyckte jag att det spårade ur ganska rejält. Liberalernas syn på sjukdomskostnadsavdraget förstår jag att man vill ha kvar som det har varit, till 100 procent ska man få dra av kostnaderna. Det betyder att det åtminstone rent teoretiskt är betydligt dyrare än det som regeringen föreslår. Tidigare har liberalerna föreslagit att kommunerna ska finansiera avdragen i framtiden. Är det faktiskt en hållbar modell, att kommunerna ska åläggas finansieringsansvaret och de här avdragen får i princip bli hur stora som helst?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig på den punkten att vi vill vara med i en diskussion om att stränggera, strama upp, sjukdomskostnadsavdraget så att avdragsmöjligheten till 100 procent skulle rikta sig till de personer som blir sjuka och får problem med sin försörjning därigenom, medan däremot sjukhus- och sjukdomsliknande ingrepp, som ändå inte är ingrepp för att bota verkliga sjukdomar, kunde vara någonting som man inte får göra avdrag för överhuvudtaget. Vi ska komma ihåg att den nuvarande regeringen föreslår att man kan göra antingen ett 100 procentigt avdrag eller ett 50 procentigt avdrag också för dessa ingrepp. Vi har inte beredningsresurser för att räkna ut exakt vad vår modell skulle kosta i förhållande till landskapsregeringens modell. Vi ska också komma ihåg att det finns stora brister i landskapsregeringens modell eftersom man inte vet vad byråkratin kommer att kosta.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Tack för det svaret. Det är väldigt lätt att ha en moraliserande inställning att alla skönhetsoperationer ska man inte ta hänsyn till. Nu är inte gränsdragningen så väldigt enkel att göra, i det här skedet är det kanske bäst att vara lite försiktig med det. Vissa av dessa operationer kan ha psykologisk betydelse för patienterna och vara väldigt viktiga för deras välbefinnande. Jag ser mycket fram emot att man från liberalt håll preciserar vad man menar med de här operationerna.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Den diskussionen är just den som vi skulle vilja föra. Vi har inte beredningsresurser att hitta alla aspekter som borde vägas in i en sådan här diskussion. Vi hade hoppats att en sådan diskussion skulle föras nu i samband med det här lagförslaget, men så blev det inte. Landskapsregeringen säger själv att det förslag som har lagts inte är tillfyllest utan man funderar på något annat inför framtiden, vad det nu är. Vi ställer upp när som helst och för den diskussionen på det principiella planet. Vi vill via kommunalskattelagen, via avdragsmöjligheten, nå de personer som blir sjuka och får allvarliga problem med försörjningen av sig själv och sin familj via sin sjukdom.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ledamot Perämaa har helt rätt i en sak, nämligen att sjukdomskostnadsavdraget finansieras i 2014 års budget. Orsaken till det är att det är först då man kan veta den exakta storleken på beloppen. Vi vill vara så korrekta som möjligt. Vinsten för de åländska kommunerna är att vi istället i 2013 års budget tar upp full kompensation för resekostnadsavdragen och de övriga avdragen, alltså 915 000 euro till, mera än vad den förra finansministern var beredd att ge till de åländska kommunerna. Dessutom har vi ett belopp upptaget för samhällsservicereformen, för digitala agendan osv., konkreta saker. Samarbetsunderstödspengarna har det de facto inte, förvånansvärt nog, varit så stor efterfrågan på, därför går vi in på konkreta projekt och arbetar tillsammans med kommunerna för att åstadkomma ett samarbete.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Förra regeringen föreslog betydligt mera anslag för samarbetsunderstöd och föreslog också en ändring av lagstiftningen just med tanke på det faktum att den nu gällande lagstiftningen var så pass stram till sin utformning, den var ett resultat av den landskapsandelsreform som kom i kraft 2008. Vi ville ändra på detta. En stor del av de pengar som vi föreslog att inte mera skulle kompenseras till kommunerna skulle överföras till detta och vår målsättning var den, nu pratar vi egentligen historia, men jag vill försöka förklara hur vi tänkte, att vi genom morotspengar i omställning kunde skapa några positiva effekter i servicefinansiering mellan kommuner och landskapet så att man totalt sett skulle man ha haft en lägre kostnad 2015.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Om jag får återgå till ltl Perämaas huvudanförande tog han också upp samarbetet med kommunförbundet. Det är en lite felaktig bild som ges, jag upplevde att vi hade ett ärligt försök att tillsammans med Ålands kommunförbund och dess ledning hitta en lösning. Vi har flera personer här, Tony Asumaa och Runar Karlsson, som faktiskt satt och räknade och lade ner ganska många timmar på att försöka hitta en gemensam lösning. Jag sade för min del och från landskapsregeringens sida att vi inte har någon prestige i vilken lösning det blir, vi vill hitta en lösning där vi kan få största möjliga samförstånd runt om på Åland. Sedan visade det sig efter många timmars arbete och mycket tankearbete att det var svårt. Därför kom modellen istället att vi fördelar det helt enkelt enligt medborgare. Det blev en förlösande lösning. Jag uppfattar att vi nådde samförstånd kring den frågan, för vi hade tyvärr inte hittat någon bättre lösning.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag är säker på att landskapsregeringen hade som målsättning att hitta en bra lösning. Jag vill inte ta det från den här landskapsregeringen att man inte har haft det som målsättning att försöka hitta en samförståndslösning mellan kommunerna och landskapsregeringen. Det har säkert varenda finansminister och varenda lantråd och regering. Ett faktum är dock att det sista förslaget, där resekostnadsavdraget tas med som inte har tagits tidigare, presenterades för kommunerna i ett hastigt påkallat möte, där man inte hade skickat ut beredningsunderlag tidigare, vid ett visst klockslag och där man redan hade bokat en presskonferens till en halv timme senare. Att sedan säga att man diskuterade och att man nått samförstånd är för mycket.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Ett principiellt resonemang kring olika avdrag och kompensationer till kommunerna har vi fört i landskapsregeringen, det som ltl Mats Perämaa nu efterfrågar. Speciellt när det gäller sjukdomskostnadsavdraget är det väldigt svårt, det är svårt att få en objektiv bedömning av när bidraget ska utgå och när det inte ska utgå. Det som ltl Perämaa efterlyser. Jag vill till och med påskina, med den kunskap jag har inom området, att det är en omöjlig ekvation att få till stånd. Det som är nödvändigt kanske psykiskt för en individ, behöver inte vara det för en annan. Det jag vill säga vad gäller avdraget för sjukdomskostnader är att det här är en kompromiss som vi har gjort. Vi vill i en ekonomisk svår tid styra avdragsmöjligheten till dem som har minst pengar att röra sig med.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Skattepolitik är komplicerade frågor, det kräver en bred kunskap, det kräver en tjänstemannakompetens, tillräckliga personalresurser. När jag under den förra mandatperioden i den regering som leddes av vtm Viveka Eriksson, hade förmånen att få lägga ett lagförslag till lagtinget, som sedermera omfattades där de åländska avdragen skulle finnas i en egen lagstiftning, hade vi den ambitionen att vi skulle skapa oss kompetens på området för att klara av att utreda vilka avdrag som är bra för ålänningarna, hur ska de kunna verkställas och genomföras så att de gynnar människorna som bor på Åland. Min ambition är att den här debatten ska leda till att den utvecklingen fortgår.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Fru talman! Vi insåg också i landskapsregeringen ganska omgående att om vi skulle följa det resonemang som liberalerna förde krävs det ett otroligt kontrollsystem. Det hade därtill krävts en alldeles ny, troligtvis övertung, administration för att kunna särskilja, jag talar fortsättningsvis om sjukdomskostnadsavdraget, vem som skulle vara berättigad och vem som inte skulle vara berättigad. Det är så när det är lite tuffare läge, att man väljer var man lägger fokus. Vi har valt att lägga fokus på dem som vi bedömer att har det svårast att klara sig i samhället just nu, alltså de som har den lägsta inkomsten, helt enkelt. I andra goda ekonomiska tider kan man gärna utveckla det här och försöka skapa bättre möjligheter för alla invånare, men i dagsläget är det dem som fokus ligger på.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det torde vara klart via det som jag tidigare anförde om att vi inte heller vill sätta pengar på administration, vi vill rikta dem till de behövande, i det här fallet till människor som drabbas av sjukdomar. I en situation där valet antingen kan vara att betala mera för en byråkratisk skatteadministration i förhållande till att skapa en egen kompetens på skatteområdet här i förvaltningen så då skulle jag våga säga att vi förespråkar det senare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack fru talman! Angående sjukdomskostnadsavdraget, det finns en enighet, alla vill ge det på ett eller annat sätt, frågan är var det ska finansieras från. Jag blev lite nyfiken när ltl Perämaa diskuterade morotspengarna för det kommunala samarbetet. Är det något nytt från den förra regeringen? Jag har för mig att de här pengarna har funnits sedan långt tidigare, men det kanske inte är så lätt för kommunerna att använda det för det skulle vara mot kostnadsökningar i samband med att man går in i ett kommunsamarbete. Är det något nytt från den förra regeringen eller är det någonting som har funnits sedan ännu tidigare?

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är en bra fråga för det ger mig möjligheten att förklara hur den förra regeringen tänkte. Sedan 2008 har det funnits då den nya landskapsandelsreformen genomfördes, ett visst belopp för samarbetsunderstöd och ett särskilt understöd, som Sottunga kommun nekades härom sistens. I budgetförslaget för 2012, som den förra regeringen lade fram, fördes en del av de pengar som togs in, genom att kommunerna inte kompenserades lika mycket, till momentet så att det blev betydligt större. Det går att läsa i den gula boken. Samtidigt sade vi att vi skulle ändra lagstiftningen så att det skulle ge ett bredare utrymme för kommunerna att utnyttja dessa pengar.

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! För tydligheten, ltl Perämaa, som jag ser det är det egentligen mest att göra om, att få det lättare. Vi ser i gula boken att det fanns budgeterat för 2012 375 000 euro för just kommunala samarbeten, men som jag ser det så var det mera att sätta dit en summa för det är ändå svårt för kommunerna att ändra fokus och faktiskt lura bort lite och säga att man vill kompensera det man tappar bort i sjukdomskostnadsavdraget, dvs. att säga att man får det i kommunsamarbetet. Det är inte riktigt jämförbart anser jag.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är min brist att jag inte kommer exakt ihåg hur summorna var lagda. Man kan inte komma ihåg varenda siffra, men jag tror att jag har rätt när jag säger att det nu i röda boken finns ett anslag om 100 000 för både särskilt understöd och samarbetsunderstöd. I den jämförelsen så är någonting mellan 300 000 – 400 000 ganska mycket pengar. Vi får komma ihåg att det som liberalerna förespråkade i samma modell är att man nu i den pågående diskussionen om samhällsreformen ändå kunde ha gått via kommunala samarbeten och skapa inbesparingar fram till 2014-2015 via övergångspengar till kommunerna. Vi tycker att det här är en modell, som kunde ha gett en större ekonomisk effekt till slutet av den här mandatperioden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Jag sitter själv i Ålands kommunförbunds styrelse och också i förhandlingsgruppen och jag känner överhuvudtaget inte igen problematiken som ltl Perämaa försöker måla upp. Ålands kommunförbund har blivit hörda och när landskapsregeringen väljer att ha sina presskonferenser är väl upp till dem. Att dessutom påstå att kommunförbundet löses upp på grund av sjukdomskostnadsavdraget anser jag att är helt orimliga påståenden. Jag skulle gärna vilja ha ett klargörande på vad ledamoten menar med det här.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Då måste det vara ett missförstånd, jag har inte sagt att kommunförbundet skulle upplösas på grund av sjukdomskostnadsavdraget. Jag sade inte heller att det upplöses enbart på grund av den diskussion som landskapsregeringen, det som man kallar förhandling, har fört med kommunerna, men det kanske har bidragit till den ganska infekterade diskussion som finns i vissa kommuner. Håll med mig om att landskapsregeringen som förhandlingspart vid en jämn timme kommer för att berätta om vilket förslag man har, men på förhand har bokat in en presskonferens till en halvtimme senare för att redogöra för förhandlingsresultatet. Då har det de facto inte funnits så särdeles mycket utrymme för en riktig förhandling.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Jag skulle vilja klargöra att vi nog hade förhandlat flera gånger, det var ingen överraskning för Ålands kommunförbund. (Mikrofonen ej på.)

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Fru talman! Jag kommer kort med några reflektioner från det förra anförandet om det kommunala samarbetet, som är en intressant fråga och verkligen aktuell och som den här regeringen har tagit i på ett otroligt bra sätt. I det kommunala samarbetet är inte stödpengarna de viktiga. Det är mer hur det fungerar operativt och framför allt hur det politiskt fungerar mellan kommunerna. Här tror jag att landskapsregeringen istället har en större roll som en tredje part som är med och diskuterar med kommunerna om vilka samarbeten som ska göras eller hur det ska se ut.

Fru talman, sjukdomskostnadsavdraget har alla behov av, men det är av extra betydelse för personer med små inkomster medan det för personer med högre årsinkomster är en välkommen summa att få, men inte alls av lika stor betydelse som för dem med låg förvärvsinkomst. Jag kan erkänna att när det pratades om att ta bort sjukdomskostnadsavdraget så kändes det inte alls bra. Även om man samtidigt sa att man skulle hitta en annan lösning för dem som verkligen behövde sjukdomskostnadsavdraget. Min fråga var då, hittar man ett vettigt system som ger rätt hjälp till rätt målgrupp. Jag anser också att man behöver göra om det, men hur är inte lika lätt.

Fru talman! När man sedan satte sig mer in i det här så såg man att någonting måste göras. Enligt de uppgifter som jag fått från skattebyrån, som gäller 2010, så drar de personer med 15 000 eller mindre i årsinkomst av 1 360 000 i sjukdomskostnadsavdrag medan personer med 35 000 eller mer i årsinkomst drar av 3,3 miljoner.

Fru talman! Det är stora siffror som vi pratar om när vi pratar om att dra av, men för de personerna med 15 000 eller mindre i nettoårsinkomst måste vi se att vi inte försämrar. Vi anser att klyftorna ökar idag i vårt samhälle och vi måste se hur vi hjälper dem som är mycket sjuka eller de som har en låg förvärvsinkomst. Genom kommunernas allt sämre ekonomi finns det också en viss risk för avgiftshöjningar.

För att kunna bibehålla den service kommunerna har idag är ett sätt att hjälpa kommuninvånarna och kommunerna att kompensera kommunerna för deras inkomstbortfall. Det är totalt 1,5 miljoner i inkomstbortfall för de åländska kommunerna.

Med det här föreslagna lagförslaget blir sjukdomskostnadsavdraget för de med nettoförvärvsinkomst 15 000 euro oförändrat, men för dem som förtjänar mer så halveras avdraget. Visst kan man sitta och fundera om 15 000 är rätt summa eller borde det vara en annan. Tyvärr är det så att oberoende var man sätter summan så kommer någon att känna att de hamnar precis på fel sida om strecket. Jag kan nog erkänna att jag gärna skulle sätta summan 20 000 som ett exempel, men det ska finansieras också. Samtidigt kompenseras kommunerna för inkomstbortfallet och med det hoppas jag att kommunerna ska kunna bibehålla så låga avgifter som möjligt.

Till sist fru talman, vill jag gå in på resekostnadsavdraget. Visst, är det en försämring för dem som pendlar, med att höja självriskbeloppet från 340 till 600 euro, men samtidigt är jag glad för att vi kan ha det kvar idag. Visst kan man vara mer progressiv att främja ännu mer åkning med kollektivtrafiken, men man får inte glömma bort att det har sina begränsningar för dem som bor på landsbygden idag genom att kollektivtrafiken kan ha mer frekventa åkturer än vad de har idag. Jag kan köpa för att öka självriskbeloppet för summan är ändå på en rimlig nivå. Jag tror inte att det gör kommuner som Geta, Lumparland och Sund som exempel mindre attraktiva på grund av den marginella försämringen, istället kan det bidra till att kommunerna fortsättningsvis kan ha en bra kommunal service, vilket jag är övertygad om att man ser mer på än vad resekostnadsavdragets självriskbelopp är.

Jag vill avslutningsvis tacka regeringen för att de ändå på ett ödmjukt sätt sätter undan prestigen och kan se att det bästa nu är att man går tillbaka till sjukdomskostnadsavdraget och där gör det som är bäst för våra invånare och kommunen.

Ursäkta, jag har lite kvar. Jag hade liksom många andra sett en optimal lösning och jag hoppas att regeringen fortsättningsvis ser på avdraget eftersom det längre fram kommer fram resultat på vad som verkligen är sjukdomskostnadsavdrag och vad som är skönhetsvård. Det är mycket att titta på innan dess så det behöver man verkligen grunna på. Man märkte i en tidigare replik vad det är som är sjukdomskostnadsavdrag och vad som är skönhetsvård.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Fru talman! För liberalernas del är sjukdomskostnadsavdraget viktigt för väldigt många grupper i samhället, för pensionärer, för flerhandikappade som är sjuka, dyrare mediciner, för alla som går till tandläkare. Därför försvårar det med det här sjukdomskostnadsavdraget. Det är bra när man har gjort ändringen för personerna med låg inkomst, men jag anser att låginkomsttagare är också den som förtjänar 17 250 euro. De grupperna som kommer över 15 000 får minskad möjlighet att göra avdrag. Det är någonting som vi inte förstår, hur man har yxat till gränsen på 15 000.

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! Jag vill poängtera att summan 15 000 är nettoförvärvsinkomst. Vad bruttolönen ligger på kan jag inte svara på, det har jag inte tittat på. Jag håller med vtm Eriksson om att man alltid kan säga en högre summa, men någonstans ska det också finansieras. Nu har den här regeringen och vi valt att också kompensera kommunerna för det här. Det är inte lätt att säga var summan ska vara, men vi måste också se vad vi har för pengar idag.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen har backat i frågan. Det har man gjort för det var en massiv kritik, en helt berättigad massiv kritik mot förslaget. Man har backat, men dessvärre har man bara backat så att man fortfarande har tagit bara ett steg tillbaka i den här frågan. Man backar två steg och nu har man tagit ett steg fram och det betyder att befolkningen fortsättningsvis ser att det är en försämring för stora grupper av människor, igen de som särskilt behöver det, pensionärer, människor som är mycket sjuka, dyra mediciner, multihandikappade. Det är grupper som har protesterat väldigt mycket mot den här åtgärden.

Ltl Göte Winé, replik

Tack fru talman! Om man backar måste man ta ett steg tillbaka för det är så att det inte går att backa och gå framåt heller. Det är en viktig sak att tänka på. Däremot behöver vi nog se på vad det här leder till. Vi fick hålla kvar det här, vi hjälper kommunerna. I ett tidigare anförande var det otroligt hur illojal man har varit mot kommunerna. Här försöker vi nu hitta ett sätt att kompensera kommuninvånarna genom att man försöker se lite på kommunernas ekonomi. Vi försöker göra det. Var summan ska vara, ska den ligga på 15 000 eller 20 000 är jättesvårt. Vi måste komma ihåg att det inte är borttaget, jo det är en liten försämring, men det finns fortfarande kvar för dem som ligger under 15 000.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! I princip är jag nöjd med sjukdomskostnadsavdraget. Gärna skulle jag ha höjt gränsen till 20 000 personligen. Då skulle 2 200 personer fler ha kunnat ta del av avdraget. Vi måste komma ihåg att detta är ett familjeavdrag och genom inkomstgränsen görs det här problematiskt. Har vi en hemmafru med 10 000 euro eller noll och en man i förvärvsarbete med 100 000 eller 150 000 euro i året får den familjen göra ett fullt avdrag. Hur ser ledamot Winé på det? Den här gränsen kan slå verkligen fel också.

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! Visst är det så att man kan leta efter fällor i allt som kommer fram. Vi var inte heller nöjda med förra regeringen, men den här regeringen har kommit fram till det här förslaget. Jag tycker att det är ett bra förslag och jag stöder det.

Ltl Tony Asumaa, replik

Fru talman! Är det rätt uppfattat att inkomstgränsen på 15 000 är okey och att det är okey för familjer som har personer som har över 100 000 och kan dra av hela avdraget till 100 procent om det bara är någon i familjen som förtjänar under 15 000. Är det så vi ska uppfatta det?

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! Som det sades tidigare kommer man att se framåt. Man kommer med förändringar och man kommer att förbättra det. Ta det här, se att vi försöker göra att det slår så bra ut som möjligt, men ändå att vi ska klara av detta. Det har sinat i skattkistan, pengarna börjar ta slut och vi jobbar mot en budget i balans.  Då måste vi se på allt vad vi kan göra. Det är en massa obekväma beslut som vi måste ta nu, som tyvärr kanske skulle ha tagits lite tidigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Ledamot Winé sade att det förra förslaget inte kändes bra när man funderade på att skrota hela sjukdomskostnadsavdraget, att det här var en kompensation och att man hade gjort det bättre nu. Jag tolkar det som så att den förra framställningen inte var riktigt beredd. Man hade inte tagit reda på effekterna på hur ett sjukdomskostnadsavdrag slår när man skrotar det. Nu påstår ledamot Winé att man har gjort det. Vi från Ålands framtid var kritiska när man lägger fram förslag som inte är beredda ordentligt utan man ändrar i efterhand när opinion och opposition kritiserar, då backar man och så börjar man ändra för att man inte klarar av att stå emot. Det är ingen bra typ av framställningar när man gör så.

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! När vi hade den första debatten förra veckan nämnde vicelantrådet och flera centerledamöter att när man gjorde de tidigare beslutet ville man kompensera dem som hade låg inkomst och de som var mycket sjuka på ett eller annat sätt. Den planen slog inte så rätt som man trodde. Då är det storsynt att man i alla fall ser att här tänkte vi fel, här ångrar vi oss och här behöver vi mer tid för att göra det hundraprocentigt. Om man vill göra en liten förändring ser jag inte det som ett stort steg, man släpper prestigen och så tar man beslutet och går tillbaka till ett system som påminner om det tidigare.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Backningen som landskapsregeringen har gjort när det gäller sjukdomskostnadsavdraget beror helt och hållet på den opinion som väcktes både från allmänheten, dem som blir drabbade och dessutom från oppositionen, inte är det någon annan orsak. Annars hade man inte lagt fram det första förslaget om man hade klart utrett hur det slår. Det är det jag är kritisk mot, man har i flera andra fall också kastat fram förslag där man har backat tillbaka på grund av att man har fått kritik och för att man inte har utrett konsekvenserna hur det slår gentemot den enskilde.

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! Nog har jag lite roligt åt oppositionen ibland. Ena dagen står man och ropar att det ingenting händer från regeringen, andra dagen får man kritik för att man kommer med oberedda förslag. Man har rätt att gå tillbaka och se vad det är och man har rätt att ta del av fakta. Vi får inte glömma att det också är konsekvenser av vad förra regeringen kom med, finansieringen av sjukdomskostnadsavdraget, som gjorde att man valde så. Jag anser inte att det är backat på det sättet för det är ändå en hel del omändringar som har gjorts i lagförslaget jämfört med tidigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Jag vill tacka vicelantrådet för revideringen av sjukdomskostnadsavdraget. Enligt de informella uppgifter jag har så var det vicelantrådet som drev den här frågan. Jag hade, fru talman, en sakändring i framställningen. Det visade sig att det hade varit ganska bråttom när det under Denna lag träder i kraft på sista sidan står ”skatteåret 2013 orsakas av det i 10 § avsedda sjukdomskostnadsavdraget”. 10 § är resekostnadsavdraget så där behöver det göras en rättelse.

Sjukdomskostnadsavdraget är en mycket, mycket intressant diskussion och det visar hur knepigt och svårt det är. När vi diskuterade omställningsbudgeten framkom det att det till stor del var ett lyxavdrag och att man kunde köpa ett tiotal glasögon, att man kunde utföra vissa skönhetsoperationer. Så är det. Jag delar den uppfattning som ltl Sundback har att vissa s.k. skönhetsoperationer är viktiga för en del människor för att man ska må psykiskt bra, men samtidigt som ÅHS har stora, stora sparbeting och säger att man ska sluta med vissa sådana operationer, bukplastik, bröstplastik och sådana saker, så kanske det också har konsekvenser på medborgarna.

När man diskuterar skönhetsoperationer kan man prata om åderbråck, ögonlock, ansiktslyft och sådana saker. Det jag tycker att är intressant i debatten och som medlemmar av landskapsregeringen sade, är att det är svårt att diskutera gränsdragningen. Att man inte var så intresserad av att göra det gör mig lite konfunderad. Precis det står det i framställningen istället för att låta avdraget bli kvar för de skattskyldiga, som kan betraktas som låginkomsttagare medan det halveras för de övriga skattskyldiga.

Förslaget ska ses som en tillfällig lösning som är avsedd att tillämpas under skatteåret 2013 eftersom det finns behov av att se över avdraget på ett mer genomgripande sätt. Exempelvis är avsikten att närmare avgränsa vilka sjukdomskostnader som ska vara avdragsgilla. Där ger liberalerna mandat till landskapsregeringen att se över det. Se över det, kom med ett nytt förslag! Vi vill gärna se hur det ska se ut, men till dess vill vi ha sjukdomskostnadsavdraget kvar. Man säger att man ska ha alternativa åtgärder. Vi har inte fått reda på vad alternativa åtgärder ska vara i debatten. Kan vi få en fingervisning, en hint. Vad planerar landskapsregeringen för nästa år? Please, snälla, kan vi få det?  

I framställningen framkom under senaste debatten att landskapsregeringen själv skriver att sjukdomskostnadsavdraget görs av fler kvinnor än män. Inkomstgränsen på 15 000 är svårbedömd och fler kvinnor än män är låginkomsttagare. Som påpekats är det ett familjeavdrag. I en familj där kvinnan tjänar 70 000 euro i året och mannen är föräldraledig, hemma med barn och har blygsamma inkomster får man göra ett hundraprocentigt avdrag. En kvinna som är låginkomsttagare och kanske ensamförsörjare som har 16 000 euro i året får göra ett femtioprocentigt avdrag. Är det mera rättvist än vad det var tidigare. Det slår direkt mot dem som har det sämre. Det är dålig socialpolitik!

Kontentan blir, liberalerna vill att sjukdomskostnadsavdraget ska vara kvar men vi ger mandat till landskapsregeringen att komma med alternativ förslag, att vi kan begränsa det. Tack!

Ltl Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det var just det som jag tänkte att jag skulle begära ett förtydligande från Katrin Sjögren i samband med hennes anförande. Vad vill då liberalerna ha istället? Det var först ett ursprungsförslag som man tittade på, gjorde om, gjorde bättre och nu kommer man med ett nytt förslag, men nu är inte det heller bra. Därför vill jag veta vad liberalerna vill ha istället?

Talmannen

Talmannen påminner om titulaturen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Vi har fått ett lagförslag på vårt bord som vi har haft i en vecka, knappt. När vi gräver i det här och försöker ta in alla parametrar ser vi att lagförslaget haltar. Det vi har sagt är att vi vill ha sjukdomskostnadsavdraget kvar tills man har en fullgod lösning. Ltl Mika Nordberg, vad kommer 2014? Kan vi få en fingervisning? Vad är det för alternativa saker som man tänker göra? Vad har man diskuterat för sjukdomsgrupper och åtgärder som man ska inskränka avdraget med? Kan vi få en fingervisning.

Ltl Mika Nordberg, replik

Fru talman! Ltl Katrin Sjögren säger nu att man vill ha det här kvar som det har varit förut. Då undrar jag vad man ska göra för att få ekonomin och budgeten i balans. Det är faktiskt det som är den här landskapsregeringens mål, att få budgeten i balans. Vi har sagt att alla stenar bör vändas på och nu har vi vänt på den här stenen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Visst ska man vända på alla stenar. När det gäller att få landskapets ekonomi i balans lär vi få återkomma till det i budgetdiskussionen nästa vecka. Där har det framkommit att liberalerna har en annan linje när det gäller att stimulera kommunalt samarbete och när det gäller att se över landskapsandelarna som inte är majoritetens linje. Det får liberalerna återkomma till i budgetdebatten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack fru talman! Det var många kommandon i det här inlägget. Landskapsregeringen får mandat av ledamot Katrin Sjögren och majoriteten och regeringen avkrävs fingervisningar för 2014. I ett tidigare inlägg fick vi höra från liberalerna ett litet annat tonläge. Man ställer gärna upp för diskussioner om det framtida avdraget. Det spricker lite här i liberalernas sätt att förhålla sig till sitt deltagande i att utveckla det här avdraget. Det här mandatet behöver inte ges. Det skulle vara viktigare att ledamot Katrin Sjögren säger vad hon tycker att skulle vara ett bra avdrag eftersom hon har haft en inflytelserik position i förra regeringen och anser sig vara väl insatt i socialpolitiken.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag är fullständigt medveten om att landskapsregeringen och majoriteten inte behöver något mandat. Det är fullständigt glasklart, men man kan väl inte vara så kortsiktig att man bara ser till ett enda år och kanske betalar byråkratiska kostnader för att ändra skattesystemet som sedan äter upp det man kunde ha gett till medborgarna. Det har vi inte heller fått svar på.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Om man upprepar mandat två gånger och anser att det är fullständigt klart att det inte behövs något mandat verkar det som ett litet cirkelresonemang. Det har också kommit svar på frågan om byråkratiska kostnader. Det svarade vicelantrådet på tidigare i debatten. Det återstår att se, men enligt regeringens bedömningar skulle det här inte innebära några merkostnader. Kom gärna med konkreta förslag. Det var intressant med diskussionen om att det här är ett familjeavdrag och hur det kan påverkas av den här lagstiftningen. Sådant är värdefullt i debatten. Domderandet klarar vi oss utan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag skulle uppskatta om ltl Barbro Sundback inte alltid i var och varannan replik använder sig av härskartekniken. När det gäller avdraget kan jag ha missat någonting, men vad jag har läst i budgetförslaget för 2013 vet man inte vad kostnaderna blir. Det finns en öppen frågeställning under finansavdelningen vad omförhandlingarna kommer att kosta. Det är väl en större omförhandling när det gäller skattelagstiftning för Ålands del, men jag har inte fått ett glasklart svar. Kan någon tala om vad det kostar så uppskattar jag det. Jag får väl kasta tillbaka bollen till ltl Barbro Sundback om det är rättvist att en ensamförsörjande mamma får dra av 50 procent medan en familj med höginkomsttagare får dra av 100 procent. Det är inte generell välfärdspolitik som socialdemokraterna har hävdat förut. Det är precis åt andra hållet.

Talmannen

Replikskiftena till ltl Katrin Sjögrens anförande är avslutade.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Det har varit en ganska lång debatt och diskussion om sjukdomskostnadsavdraget och jag tänkte att jag skulle klargöra en sak som verkar vara väldigt komplicerat för en del här i salen. Det är frågan om nettoförvärvsinkomst. I lagförslaget står det att de som har en nettoförvärvsinkomst som överstiger 15 000 euro får 50 procent av sjukdomskostnaderna avdraget.

Vad innebär det? Det betyder att man tittar på förvärvsinkomsten och så drar man av de naturliga avdragen, dvs. avdragen för inkomstens förvärvande. I dem ingår bl.a. resekostnadsavdraget, avdrag för arbetsrum, är man skogshuggare får man motorsågsavdrag, är man med i någon fackförening får man dra av de avgifterna. När alla de här olika sorternas avdrag är borta ser man på skattemyndigheten om nettoförvärvsinkomsten är 15 000 eller över eller under. Det betyder att man kan ha en förvärvsinkomst som kan gå upp emot 20 000 euro beroende på hur många övriga avdrag man har. Därför kan vi inte säga att den här summan är ett absolut belopp.

I övrigt vill jag säga att det är det här förslaget som vi kommer med för 2013, men att under nästa år måste vi se på helheten. Vad innebär att vi har kvar sjukdomskostnadsavdraget delvis, vad innebär det här när det gäller en eventuell höjning av högkostnadsskyddet vid ÅHS, vad innebär det om avgifterna vid ÅHS kommer att höjas, vad innebär det om FPA-ersättningen kommer att sänkas. Vi måste försöka få en övergripande bild över hur de olika sjukdomskostnaderna, hur de här skydden och avdragen slår mot olika grupper i samhället. Hela regeringen har varit enig om och står bakom att vi inte ska försämra situationen för dem som är sjuka och de som har ekonomiskt små inkomster.

Efter att vi gjorde analysen under hösten valde vi att hålla kvar sjukdomskostnadsavdraget till 100 procent för dem som har en nettoförvärvsinkomst under 15 000 och till 50 procent för dem som har en inkomst över. Vi är de första att säga att det finns behov av att se över lagförslaget så att det blir mer rättvist och att man inför ett tak osv. Det ska vi göra under nästa år, men vi måste få helhetsbilden klar för oss. Liberalerna vill ha en fingervisning på vilka åtgärder som ska ersätta det här. Det kommer att komma alternativ, men först ska vi alltså fortsätta att få hela bilden klar för oss.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tror inte att det är vanligt att t.ex. en ensamförsörjande mamma gör motorsågsavdrag. Man kommer också att göra förändringar i resekostnadsavdraget. Vi konstaterar att gränsen är densamma som i riket, 15 000, när vi vet att vi har högre mat- och boendekostnader på Åland. Jag måste fråga socialministern om det inte hade varit smart att vänta ett år, förrän man har hela bilden klart för sig. Nu riskerar man att det blir samma sak igen som det blev med sjukdomskostnadsavdraget, man får backa för att man inte har hela bilden klar.

Landskapsregeringen aviserar att man ska höja ÅHS-avgifterna ganska rejält, upp till 30 procent. Jag vet att det inte är så lätt att få alla grupperna på plats. Det skulle ha varit smart att vänta.

Minister Carina Aaltonen, replik

Talman! Ja, det är det som man ser att den tidigare regeringen gjorde, man väntade och väntade och utgifterna skenade iväg. Nu har vi verkligen piskan på ryggen, att få budgeten i balans till 2015. Det här var ett av förslagen som lades, att man skulle ta bort det här. Nu har vi sett att det inte är möjligt att göra det under 2013 utan vi kommer att jobba vidare med det här. Hur ska vi t.ex. nå de grupper som är ensamförsörjare, det är sådant vi måste ha med oss i bilden. Kan vi göra något åt det, kan vi t.ex. ha avgiftsfria besök för barnfamiljer? Det är sådant vi får väga in i frågan. Beträffande ensamförsörjarna har de också gett utlåtande tidigare till finansutskottet. De menar att det här inte alltid är något som berör dem eftersom de inte alltid kan dra av.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nu är det så att det är nuvarande landskapsregering som regerar, inte den förra. Jag minns också att det var ett evigt protesterande från t.ex. socialdemokraterna när vi gjorde förändringar i barnomsorgslagen för att t.ex. finansiera handikappstödsverksamheten. Det är bara att kavla upp ärmarna. Tycker socialdemokraterna att det är rättvist att man får göra ett familjeavdrag till 100 procent där det finns höginkomsttagare medan t.ex. en ensamförsörjare med låga inkomster just över 15 000 får dra av bara 50 procent. Är det rättvist?

Minister Carina Aaltonen, replik

Talman! Oj, vad det biter hårt när man säger att den förra landskapsregeringen inte gjorde så väldigt mycket. Nå, vi har kavlat upp ärmarna och vi tittar på det här. Är det verkligen så att vara ensamförsörjare på Åland idag? Det är en svår situation att vara ensamförsörjare, men vi behöver inte dra alla ensamförsörjare över en kam och säga att man ska kunna göra avdragen eftersom man inte kan gå till tandläkare överhuvudtaget. Vi måste se på helheten och se var vi kan göra insatser så att vi får en socialpolitisk fördelning som är rättvist. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Alla är vi eniga om att det krävs fortsatt arbete för att få budgeten i balans. Nu är det samtidigt så att när det gäller inkomsterna så har de också skenat iväg och stigit betydligt mycket under de senaste åren. Det betyder att man har lite mer pengar att röra sig med. Det betyder också att när man gör vissa åtgärder för att dra ner på kostnaderna måste man göra väldigt noggranna prioriteringar. Det som liberalerna förespråkar är att prioriteringarna ska göras på ett sådant sätt att de inte drabbar vissa grupper särskilt hårt, ensamförsörjande kvinnor har ltl Sjögren flera gånger lyft upp. Det är självklart att ensamförsörjande kvinnor kommer att få bära en hel del av den här inbesparande åtgärden. Är det rättvist?

Minister Carina Aaltonen, replik

Talman! En stor del av de ensamförsörjande kvinnorna är pensionärer som faktiskt kommer att dra nytta av förslaget som ligger nu eftersom man kommer att kunna dra av ett hundraprocentigt sjukdomskostnadsavdrag. Det är väl rättvist och bra?

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Den pensionär som tjänar 16 250 kommer inte att kunna dra nytta av det här förslaget. Ursprungligen var det så att socialdemokraterna och regeringen föreslog att hela sjukdomskostnadsavdraget skulle tas bort. Nu har man backat och det tycker vi att är bra, men vi tycker inte att det är tillräckligt bra. Man antyder att man under kommande år ska gå igenom hela sjukdomskostnadsavdraget, alltså man ska sätta det här i kraft för ett år och sedan ska man komma med ytterligare förändringar. Varför inte då göra hela analysen klar, göra bedömningarna klara förrän man kommer med åtgärden.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack fru talman! Det skulle vara väldigt intressant att höra vad liberalernas vtm Viveka Eriksson har för förslag, hur vi skulle ha kunnat göra det här på ett annat sätt än vad vi gör det nu. Vi har inte haft tiden på oss, det krävs verkligen långa analyser och utredningar för att få allting att stämma. Det här är så långt vi har kommit nu, vi fortsätter arbetet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Det frågas varför man kommer med en tillfällig lösning. Det handlar förstås om att ta ansvar för ekonomin och för att man från regeringsblocket har lyssnat på att det finns bekymmer med det första förslaget. Finans- och näringsutskottet tog också upp det i sitt betänkande, vilket torde ge en fingervisning om vad man bör titta på. Finans- och näringsutskottet säger enhälligt att det här drabbar multisjuka personer och personer med långvarig sjukdom. Det var det man erfor i finans- och näringsutskottet.

Det har visat sig att det här drabbar familjer där barnen oftare är sjuka, särskilt dem med multisjuka barn eller utvecklingsstörda, ofta där den ena parten i familjen inte kan jobba för fullt, man ställer upp och är hemma. Handikappade och ofta multisjuka går på dyra mediciner, fotvård är vanligt och annat som man behöver. Man har dyra kostnader som kommer att drabba dem.

Högkostnadsskyddet som finns täcker inte allt. Det finns dyra mediciner som inte finns med i de bitarna. Det här är också någonting som vi i utskottet har erfarit och det tror jag är någonting som landskapsregeringen behöver jobba med, ta till sig och fundera kring, hur man kan lindra effekterna för dessa grupper. En del har kommit redan nu. Man har föreslagit att 100 procent är möjligt att dra av för dem med en viss inkomst och 50 procent för dem med övriga inkomstgränser. Det lindrar effekterna också för den gruppen.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Då skulle jag vilja ha ett klargörande från ltl Petri Carlsson också. Tar man de familjer som har ett multisjukt barn blir det också snett på det viset att det är ett familjeavdrag, man sätter avdraget på den personen som kanske är föräldraledig eller annars är hemma medan det finns en partner som är höginkomsttagare. Då får man dra av 100 procent medan den som är ensamförsörjare och har ett multisjukt barn och har 20 000 i inkomst får dra av 50 procent. Är det rättvist?

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Det är en frågeställning som man kommer att titta på närmare. Det här förslaget kommer att gå till utskottet, det här är en lösning för 2013. Om det är rättvist kan jag väl inte säga, men man säger att det är rättvist också att de med lägre inkomst får dra av mer.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! I alla lagförslag, i all skattelagstiftning, i alla avdrag försöker man minska marginaleffekterna. Det här blir en sådan marginaleffekt att de som har låga inkomster och som är ensamförsörjare, där du har en förälder som försörjer sin familj, kommer att drabbas. Det är ingen vidare marginaleffekt när man försöker ha en samlad socialpolitik. Vi tycker inte att det här är rättvist, det slår snett.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson

Fru talman! Det handlar alltså om en remissdebatt utskottet till vägledning. Jag vill bidra med två kommentarer. Det första gäller oviljan mot ettåriga skattelagar. Till och med regeringsformen i Finland ändrades 1987 för att man uttryckligen skulle komma från ettåriga skattelagar. Jag går inte in på tekniken bakom det här, men det följer av det naturliga behovet i alla samhällen att särskilt inom skatterättens områden är de tre mest framträdande kraven på all lagstiftning mycket stort

-  Förutsebart

-  Rimligt

-  Rättvist

All ekonomisk aktivitet för enskilda familjer naturligtvis, men ännu mer och särskilt för näringslivet, är förutsebarhet och uthållighet viktiga frågor. Därför lägger jag märke till hur man från regeringssidan upprepade gånger säger att detta är ett tillfälligt arrangemang för 2013 för att bringa någonting i balans. För all del, men jag är notorisk motståndare till kortvariga och ofta oförutsebara skattelagar. Jag tycker inte att vi ska införa ett system i lagtinget med ettåriga skattelagar, när övriga Finland och mer eller mindre EU har lämnat det fenomenet. Det bådar inte gott för en utvidgad självstyrelsediskussion heller om vi nu börjar göra sådant som man för mer än 20 år sedan lämnade på annat håll.

Även om jag förstår argumenten är jag inte säker på att argumenten rättfärdigar åtgärderna. Det här är inget ställningstagande för eller mot fenomenet ifråga utan det är en principiell inställning till medborgarnas och framför allt näringslivets rätt till något som är så förutsägbara och uthålliga som möjligt, regler för ekonomisk verksamhet. Nu talar vi om ett socialt avdrag för familjer, men förutsägbarheten borde också utsträckas till enskilda människor i vårt samhälle.

Avdragets natur är min andra kommentar, som jag hoppas att utskottet lite närmare fördjupar sig i. Jag uppfattade riktigt som minister Carina Aaltonen beskrev om avdragen i beskattningen, alltså de naturliga avdragen för inkomstens förvärvarande osv. osv. men det här är inget naturligt avdrag, det här är ett socialt avdrag. Det är tveksamt, om jag uttrycker mig försiktigt, om en socialdemokratiskt ledd regering inleder med att ge sig på sociala avdrag i beskattningen.

Man katalogiserar också avdragen, som nämndes, först naturliga och sedan sociala, för att bl.a. uppnå förutom de effekter jag tidigare nämnde, också beskattningens inkomstutjämnande effekter. Det är för det som de sociala avdragen är till för medan naturliga har delvis andra ändamål. Jag tror att utskottet här får orsak att fundera lite närmare på fenomenet, ska Ålands lagting verkligen gå in för ettåriga skattelagar.

Ltl Barbro Sundback, replik

Fru talman! Ledamot Gunnar Jansson frågar om Ålands lagting faktiskt ska gå in för ettåriga skattelagar. Jag vet inte om man ska uppfatta det som en verklig fråga. Jag tror inte att ens ledamot Gunnar Jansson tror att det är regeringens politik, men nu befinner vi oss i en omställningsprocess där den här regeringen och majoriteten vill få budgeten i balans. Det försvåras av att det den förra perioden gjordes för små omstruktureringar. Man kan inte förvänta sig att den här regeringen ska ha allting klart på den här korta tiden som man har jobbat. Man har åstadkommit redan mycket.

Det här med ettåriga skattelagar är nog delvis en följd av den förra regeringens arbete. Det hände också då att man gav ettåriga förmåner som den här miljöbilspremien. Den var inte någon större rättvisefråga när det gäller medborgarnas möjligheter att nyttja den.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack fru talman! Jo, men just när den här frågan vi nu debatterar, dvs. det sociala avdraget, sjukdomskostnadsavdraget, skiljer sig ganska mycket från det naturliga, resekostnadsavdraget ingår i samma paket, finner jag det påkallat att lite djupare gå in i skatterättens problematik. Säkerligen har det förekommit problem, men ännu i april sade landskapsregeringen i omställningsbudgeten att sjukdomskostnadsavdraget ska bort, jag kommer inte ihåg att det skulle vara ett år utan det skulle väck, om jag minns rätt. I oktober när vi fick framställningen var det inte på det sättet. Någonting har hänt. Den bristen på förutsebarhet är inte bra.

Ltl Barbro Sundback, replik

Talman! Ja, i den bästa av världar skulle det vara som ledamot Gunnar Jansson sade. Ytterligare sade ledamot Gunnar Jansson att det ska vara rimligt, det ska vara förutsägbart och det ska vara rättvist. Miljöbilspremien var inte rimlig, den var inte förutsägbar att den skulle tas bort efter ett år och den var verkligen inte rättvis. Det gäller nog också att se sig själv lite i spegeln.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Fru talman! Ja, jag tror inte att talmannen tillåter mig att debattera miljöbilspremien.

Talmannen

Nej, verkligen inte. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.