För kännedom
Slopande av investeringsstöd för värmepump EF 13/2002-2003
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 25 april 2003 kl. 09.30. + Frågestund
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl J-E Mattsson, ltl Häggblom, ltl G-M Lindholm, ltl Lindeman och ltl Ulf Andersson).
24 lagtingsledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Andersson, ltl Häggblom och ltl J-E Mattsson på grund av privata angelägenheter samt ltl Lindeman på grund av deltagande i nordiska demensdagen på Island. Beviljas.
Herr landshövdingen:
Ärade fru talman!
Jag ber att till lagtinget för fortsatt behandling av saken få överlämna republikens presidents skrivelse med anledning av riksdagens svar av den 21 april 2003 på regeringens proposition med förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland.
TALMANNEN: Tack, herr landshövdingen. Lagtinget kommer i vederbörlig ordning att behandla ärendet.
Lagutskottets betänkande nr 11/2002-2003 angående ändring av blankettlagen om statens pensioner. (FR 19/2002-2003).
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 28.4. Godkänt.
Föredras för bordläggning ärende nr 2:
Stora utskottets betänkande nr 3/2002-2003 om godkännande av konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen och med förslag till lag om ikraftsättande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2002-2003).
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 28.4. Godkänt.
Föredras för tredje behandling 3:
Stora utskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående ändrad lagstiftning som rör landskapsandelarna för grundskola och socialvård samt betalningsansvaret för grundskolelärarnas pensionspremier. (FR 10/2002-2003).
I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts i andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet, därefter föreläggs de i framställningen ingående fem lagförslagen för antagande i tredje behandling var för sig, slutligen föreläggs motiveringen i enda behandling samt det i stora utskottets betänkande ingående klämförslaget i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Jag vill i det här sammanhanget bara erinra om det faktum att man från utskottets sida har talat om den 1.8 som deadline för den nya sammanställning över landskapsandelssystemet som skall komma och som är utlovat. Jag vill också betona att det är verkligen viktigt för trovärdigheten i en uppgörelse att den framställningen verkligen kommer vid utlovad tidpunkt och inte så, som det möjligen kan antydas av lagtingets fortsatta arbetsperiod på hösten, att det här inte skall tas itu med vid den tidpunkt som är utlovad. Jag betonar det därför att vi från vår sida är angelägna om att hålla överenskommelser och jag förväntar mig att motparten också gör det.
Vicelantrådet Erland, replik:
Fru talman!
Den viktigaste överenskommelsen som landskapsstyrelsen har att ta hänsyn till är vad lagtinget säger i sitt beslut. Besluter man i lagtinget att man vill ha en framställning till 1.8 så kommer alla ansträngningar att göras för att komma med en framställning. Det är en den överenskommelse som jag tänker på i alla fall.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Strand:
Fru talman!
Eftersom vi inte har fått gehör för våra synpunkter och vi inte på något sätt från majoriteten har sett någon vilja att kompromissa i den här frågan kommer jag i detaljbehandlingen att föreslå att lagarna förkastas.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamhet i tredje behandling. Begärs ordet?
Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.
Vtm Salmén: Fru talman! Jag stöder förslaget om förkastande.
TALMANNEN: Vid behandlingen har ltl Strand, understödd av vtm Salmén, föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de röstar för lagens antagande röstar ja; de som röstar för ltl Strands förslag om att lagförslaget måtte förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.
Lagtinget har beslutat att anta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs därefter landskapslag om temporär ändring av 5 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamhet för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?
Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.
Vtm Salmén: Fru talman! Jag stöder förslaget om förkastande.
TALMANNEN: Vid behandlingen har ltl Strand, understödd av vtm Salmén, föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de röstar för lagens antagande röstar ja; de som röstar för ltl Strands förslag om att lagförslaget måtte förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.
Lagtinget har beslutat att anta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av 11 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?
Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.
Vtm Salmén: Fru talman! Jag stöder förslaget om förkastande.
TALMANNEN: Vid behandlingen har ltl Strand, understödd av vtm Salmén, föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de röstar för lagens antagande röstar ja; de som röstar för ltl Strands förslag om att lagförslaget måtte förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.
Lagtinget har beslutat att anta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om temporär ändring av 8 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?
Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.
Vtm Salmén: Fru talman! Jag stöder förslaget om förkastande.
TALMANNEN: Vid behandlingen har ltl Strand, understödd av vtm Salmén, föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de röstar för lagens antagande röstar ja; de som röstar för ltl Strands förslag om att lagförslaget måtte förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.
Lagtinget har beslutat att anta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs slutligen landskapslag om ändring av 7 § landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?
Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.
Vtm Salmén: Fru talman! Jag stöder förslaget om förkastande.
TALMANNEN: Vid behandlingen har ltl Strand, understödd av vtm Salmén, föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de röstar för lagens antagande röstar ja; de som röstar för ltl Strands förslag om att lagförslaget måtte förkastas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Ltl Lindqvist: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.
Ltl Sundman: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.
TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer att verkställas jag ber ledamöterna Eklöw och Dennis Jansson att biträda vid rösträkningen. Omröstning verkställs efter uppropp. Ja för antagande av lagförslaget och nej för ltl Strands förslag om förkastande.
Upprop.
Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson borta, Englund: nej, Dennis Jansson: nej, Lindqvist: nej, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, Lindeman borta, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson: ja, vtm Christer Jansson: ja, J-E Mattsson borta, Lundberg: ja, Perhsson: ja, Häggblom borta, Lindholm borta, vtm Salmén: nej, Sundman: nej, Boman: ja.
Omröstningen har gett som resultat 19 ja-röster och 6 nej-röster. Lagtinget har i tredje behandling beslutat anta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen.
Föreläggs därefter det i stora utskottets betänkande ingående klämförslaget för godkännande i enda behandling. Klämmen är godkänd. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för andra behandling ärende nr 4:
Näringsutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående ändrad lagstiftning om skogsodlingsmaterial. (FR 14/2002-2003).
Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av 10 och 11 §§ landskapslagen om skogsvård för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om skogsodlingsmaterial för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Ärendets andra behandling är avslutad.
Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats
Landskapsstyrelsens framställning angående förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning. (FR 23/2002-2003).
Ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 28.4.
Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av landskapslagen om renhållning. (FR nr 24/2002-2003).
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 5.5.
Landskapsstyrelsens framställning angående ändrad lagstiftning om behandling av rörliga arbetsplatser vid fördelningen av samfundsskatten mellan kommunerna. (FR 25/2002-2003).
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 5.5.
Landskapsstyrelsens enligt 32 § lagtingsordningen givna redogörelse för tiden 1.11.2001-31.10.2002 jämte självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. (RS 1/2002-2003).
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 5.5.
Ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens utbildnings- och skolpolitik. (S 4/2002-2003).
Meddelande om när landskapsstyrelsens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsstyrelsen inte avser besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avlämnas inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsstyrelsen den 23.4. Antecknas.
Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående AX-kod för bruk i Internet- och vägtrafik. (EF 10/2002-2003).
Ltl Jörgen Strands enkla fråga angående nyttjande av köksutrymmen. (EF 11/2002-2003).
Ltl Fredrik Lindqvists enkla fråga angående övertagande av beskattningsbehörighet. (EF 12/2002-2003).
Ltl Fredrik Lindqvists enkla fråga angående slopande av investeringsstöd för värmepump. (EF 13/2002-2003).
Svar på fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.
Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 10.05. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl. 9.56).
PLENUM den 25 april 2003 kl. 10.05. – Frågestund
TALMANNEN:
Plenum börjar.
Talmannen konstaterar samma närvaro som vid föregående plenum.
Vid i 48 § 3 mom. lagtingsordningen avsedd frågestund behandlas de frågor talmanskonferensen beslutat tillställa landskapsstyrelsen för besvarande. Enligt talmanskonferensens beslut upptas vid denna frågestund sammanlagt fyra frågor, vilka inlämnats av ltl Lindqvist, ltl Sundman, ltl Sundback och ltl Boman. Frågorna har på förhand överlämnats till landskapsstyrelsen. Ordet ges först till lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen, varefter frågeställaren bereds tillfälle att yttra sig. Talmannen kan härefter tillåta övriga lagtingsledamöter samt annan medlem av landskapsstyrelsen att yttra sig. Frågeställaren får yttra sig sammanlagt högst tre gånger och övriga talare endast en gång, dock så att den medlem av landskapsstyrelsen som besvarat frågan får yttra sig efter varje annat anförande. Replikrätt tillämpas inte vid frågestunden. Svaret på frågan får räcka högst fem minuter, alla övriga anföranden högst två minuter. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.
Först upptas följande av ltl Lindqvist ställda fråga:
Vilka åtgärder avser landskapsstyrelsen vidta med anledning av den negativa ekonomiska utvecklingen som framgår av bokslutet 2002 och budgeten 2003?
Vicelantrådet Olof Erland:
Fru talman!
Frågan handlar om vilka åtgärder landskapsstyrelsen avser att vidta med anledning av den negativa ekonomiska utvecklingen. Då tolkar jag det som så att det är utvecklingen i landskapet i allmänhet och inte enbart inom landskapsekonomin eftersom vi nyligen har haft en budgetdebatt och också en tilläggsbudget där de frågorna aktualiserats. Men jag utgår i alla från att det är också den delen av den ekonomiska utvecklingen som ltl Lindqvist vill diskutera.
Jag vill i alla fall först ge en allmän bakgrund till ekonomin på Åland och i frågan huruvida det är en negativ ekonomisk utveckling eller inte. Jag kan föreställa mig om ltl Lindqvist tar en promenad runt i staden att han noterar en hel del aktiviteter. Det byggs bostäder, det byggs tekniska verk, det byggs en teknikby, vägar upprustas osv. De flesta av den befolkning som bor här har arbete. De som inte har det, barn och äldre, har en mycket god omsorg och äldrevård. De som bor här har helt enkelt en väldigt hög levnadsstandard. Ungdomarna har tillgång till högklassig utbildning. Den som råkar bli sjuk har också en mycket god vård. Det finns funktionshindrade som får hjälp, kanske borde få det i större utsträckning, också med tanke på att det är handikappår i år. Det finns alltså brister i välfärden, men det finns en standard som är mycket hög. Fortsätter ltl Lindqvist sin vandring ut i bygderna på landsbygden så varierar det mycket mer, men där finns också en aktivitet och en känsla av att Åland är värt att bo på och att välfärden är hög, trafiken fungerar; det byggs också bostäder på landsbygden numera. Vissa kommuner har det kärvt ekonomiskt, det finns ett system för att hjälpa upp genom fördelningspolitik. Vi ser att fördelningspolitiken är en av de svåraste frågorna i den åländska politiken: ingen vill bli av med någonting och alla vill ha. Men det är ju det som lagtinget tampas med. Också i regionalpolitiken finns det metoder för att försöka hjälpa upp dem som har problem. Inom utbildningen utvecklas också en ny högskola som skall finna sina former. Det finns alltså en verksamhet i samhället som är, inte på fullt varv, men i alla fall på högvarv. Det är alltså i grunden en marknadsekonomi där vi har duktiga företagare, entreprenörer, där vi har duktiga arbetstagare inom sjöfarten, inom hotell- och restaurang, inom hälso- och sjukvården osv. När man talar om ekonomiska problem är det knappast detta som är negativt i vårt samhälle.
Går vi däremot in på en annan sektor, den offentliga sektorn, som till stor del upprätthåller många av välfärdsfunktionerna, så har trenden visat sig som på overhead-bilden:
OH-bilden
.att det finns ett trendbrott när det gäller inkomsterna. Vad vi har att göra inom landskapets ekonomi är att dämpa utgifterna, och den trenden anser vi att vi har brutit; vi skall ytterligare få utgifterna att sjunka fram till 2006. Samtidigt vill jag hänvisa till alla de investeringar som görs, trots att vi har en kärv ekonomisk utveckling. Vi kan alltså inte räkna med att klumpsumman ökar mer än kanske 5 miljoner under överskådlig tid. Vi har alltså i budgetprocessen ett jobb där många just nu sitter i olika möten för att få budgeten i balans under de närmaste åren.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Lindqvist:
Fru talman!
Jag vill börja med att tacka finansministern för redogörelsen och jag vill instämma i att levnadsstandarden och levnadsförhållandena på Åland är nog ännu väldigt goda. Vi har ännu ingen arbetslöshet att tala om och folk mår allmänt bra. Där är vi överens. Men det som bekymrar mig är att finansministern Erland och jag ser lite oroväckande på framtiden samt våra möjligheter att tackla den ekonomiska utveckling som vi just såg på overhead-bilden. Landskapets utgifter har gått över våra inkomster; jag såg på bilden att det finns möjligheter att krympa ihop glappet igen, men det är vad vi tror och antar. Ännu har vi inte sett några konkreta åtgärder från landskapsstyrelsen som verkligen ger oss i oppositionen anledning att tro att det här kommer att lyckas.
Fru talman!
Det som jag skulle vilja höra från landskapsstyrelsen är vilka prioriteringar och vilka konkreta åtgärder är man beredd att göra för att uppnå de mål, som vi tydligen har gemensamt, dvs. att återfå landskapets ekonomi skick, få budgeten i balans? Vad är man beredd att prioritera? Finansutskottets ordförande gjorde ett uttalande för ett par veckor sedan i tidningen då han sade, att låt oppositionen komma och berätta vad vi skall göra! Min uppfattning är nog den att det är inte oppositionen som ansvarar för att landskapets ekonomi skall komma i balans här, utan det är nog landskapsstyrelsen själv som måste komma med förslag till åtgärder. Sedan kan vi tänka oss diskutera tillsammans.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Vicelantrådet:
Fru talman!
Visst är det så att landskapsstyrelsen skall komma med förslag till åtgärder, men det är också så att när vi för de åtgärderna till lagtinget har oppositionen alla möjligheter att uttala sig om åtgärderna och förslagen och prioriteringarna. Kommer jag ihåg rätt var knappast ltl Lindqvist med i budgetbehandlingen, men i budgeten, som finns tillgänglig, finns det en bilaga 1, där vi går igenom alla enheter och verksamhetsområden för att visa vad man kan göra, hur man skall vända trenden. Det är alltså i budgetförslagen som landskapsstyrelsen lägger fram sin samlade bild av vad vi vill göra. Det var det jag försökte säga här under den korta tiden att just nu sitter – såg jag själv – många grupper och går igenom förberedelserna för budgeten för 2004. I budgeten för 2003 står det att vi måste få ner konsumtionsutgifterna och detta för att skapa investeringsutrymme. Vår politik bygger alltså på att vi skall ha ett investeringsutrymme i storleksordningen 10 miljoner över en längre period och det betyder att vi måste få ner konsumtionsutgifterna. Där är det så att många verksamheter bygger på att det är lagstadgat och andra bygger på att man måste avveckla det i en ordnad form s.a.s. Vi har alltså inom det personalpolitiska området, inom prioriteringarna av verksamheter på hela fronten, inom området att tidsbestämma investeringar, en hel rad instrument som vi lägger fram när vi lägger fram budgeten.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Lindqvist:
Fru talman!
Jag vill fortsätta att hävda, att jag tycker inte att vi har kunnat läsa några direkta konkreta förslag. Det är klart att det vidtas åtgärder. I alla kommuner och i alla kommuners verksamhetsplaner skriver man nu att vi skall se över kostnader, vi skall effektivisera osv. Det är en självklarhet när kommuner och landskapet har det tuffare än förut. Men det som de flesta i oppositionspartierna skulle vilja se är de konkreta strukturella förändringarna, prioriteringarna, var är man beredd att minska på verksamhet, var är man beredd att lägga ner olika verksamheter, en avgiftsfinansiering eller någonting liknande. Vi vet alla att bara tro att man kan lösa det här med naturliga avgångar utan andra åtgärder vet vi alla att är omöjligt på sikt. Det jag skulle vilja se är att landskapsstyrelsen kommer med olika konkreta åtgärdsförslag så att vi verkligen får ekonomin i balans. Utvecklingen är ingen nyhet. Vi har vetat i flera år att den ekonomiska utvecklingen går neråt. Därför tycker jag att landskapsstyrelsen borde ha kommit för länge sedan med åtgärdsförslag. Just nu tycks vi inte få ett svar av landskapsstyrelsen och finansministern, men det är min förhoppning att man verkligen tar den situation vi nu har på allvar och kommer med konkreta förslag, förslag som i många fall kommer att vara mycket obekväma, men nu har liberalerna och centern regeringsmakten på Åland. Det är er uppgift att komma med konkreta förslag och åtgärder.
Vicelantrådet:
Fru talman!
Landskapsstyrelsen har ett verksamhetsår som bygger på en ekonomisk plan, dvs. budgeten. Tiden räcker helt enkelt inte till för att återupprepa budgetdebatten, men jag kan hänvisa till bilaga 1, där det står kommentarer för större politikområden under respektive avdelning och det är alltså fyra sidor där vi går igenom varje område, så det här avser vi att göra under året för att få en budget i balans under de närmaste åren. Vi har också t.ex. i processen förhandlingar med kommunförbundet där vi just nu går igenom en lång rad av lagar och förordningar för att se vilka som är kostnadsdrivande. Det är alltså ett väldigt tålamods- och tidskrävande arbete som vi har inlett med en målsättning för den ekonomiska politiken att ta ner utgifterna i den offentliga sektorn på olika sätt, men där vi också skall stimulera investeringarna. Det tror jag att är den stora poängen, att vi kan alltså inte lämna investeringarna, den långsiktiga samhällsekonomiska balansen, för då lurar vi oss själva. Det är klart att vi kan mycket väl få en budget med överskott genom att sälja ut t.ex. fastigheter osv., men det är en väldigt kortsiktig lösning. Vi hade senaste år ett bokslut på minus 300.000 euro och i prognoserna i budgeteringen hade vi ett prognostiserat underskott i storleksordningen 20 miljoner. Det är alltså en process med många olika komponenter där man också kan nämna att vi har dragit ner på investeringar, skjutit dem på framtiden för att. …
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Lindqvist:
Fru talman!
Jag avundas inte finansministerns uppgift och jag är övertygad om att ambitionen är god och att ambitionen är den att åter få landskapets ekonomi i balans. Men jag tror inte att de hittills föreslagna åtgärderna är tillräckliga. Jag skulle vilja se mera konkreta förslag till åtgärder därför att underskottet, hur man än ser det, om man ser det ur ett kommunalt perspektiv eller ur ett affärsbokföringsmässigt perspektiv, är stort och det finns ingenting som tyder på att kostnaderna kommer att sluta att skena, kanske inte skena i samma takt som tidigare, men att kostnaderna skulle hållas igen har vi inte någon möjlighet till med avsaknaden av åtgärder som det är i dag. Skall vi begränsa kostnadsutvecklingen, vilket är det enda vi kan göra med den begränsade självstyrelse vi har, så måste vi prioritera och välja vilka verksamheter som vi skall satsa på. Det är det som jag önskar att landskapsstyrelsen skulle kunna så snart som möjligt komma med konkreta åtgärdsförslag till.
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
Frågan gällde vilka åtgärder som landskapsstyrelsen avser att vidta. Jag har nog besvarat den frågan några gånger. Allt det som finns i bilaga 1 i budgeten har ltl Lindqvist möjlighet att kommentera och svara på: är de möjligheter som vi anger här tillräckliga eller inte? Vad landskapsstyrelsen gör är en förtroendefråga. Om ltl Lindqvist inte har förtroende för landskapsstyrelsens förmåga är väl en sak, men i budgetbehandlingen var det inte många invändningar mot denna bilaga 1. Det fanns alltså lösningar, s.k. quick fix, liksom med enkla handgrepp så fixar vi det här. Men det är alltså inte så i verkligheten när man ansvarar för landskapets ekonomi och den offentliga sektorns alla anställda och att verksamheten också skall fungera på den höga nivå, som jag sade att ltl Lindqvist skulle se om han vandrade runt i staden och i bygderna. Vi skall också se till att vi bevarar det som är bra, kärnan i välfärden och då jobbar vi ihärdigt för att skapa det utrymmet. Det är det utrymme vi skapar genom att spara i den offentliga sektorn och genom att satsa på investeringar som skapar tillväxt. Det är så att det tar tid, men i varje bokslut och i varje budget har vi konstaterat, i de treårsöversikter som har varit, har vi dragit ner på utgifterna och närmar oss en balans, som kräver väldigt mycket och hårt arbete för de närmaste fyra åren. Jag tror att vi har stakat ut den väg som gör att det finns möjligheter.
Ltl Sundback:
Fru talman!
Inledningsvis berättade vicelantrådet om hur mycket aktivitet som är på gång när man vandrar runt i staden och han antog också att välfärden fördelar sig någorlunda väl bland olika samhällsgrupper. Det är ett antagande som man gärna vill göra här i lagtinget. Men de facto vet vi inte helt och hållet hur inkomstfördelningen mellan olika grupper ser ut. Jag tror för min del ändå att det finns en hel del grupper i samhället som på grund av den höga prisnivån och bristen på bostäder, höga hyror och andra höga levnadskostnader har det rätt svårt på grund av att inkomsterna ändå knappast är särskilt mycket högre än motsvarande gruppers i riket. Nu har landskapsstyrelsen i sitt handlingsprogram utlovat att vi skulle få närmare utrett, både om hur inkomsterna fördelar sig och hur man skall garantera den ekonomiska bastryggheten för alla i samhället. Jag undrar om det är någonting som vicelantrådet överhuvudtaget har haft tid att fundera på när det finns så många andra svåra problem i ekonomin. Det som man också har lovat är att se över den höga prisnivån och komma med konkreta åtgärder för att levnadskostnaderna inte skall vara så höga på Åland. Det här drabbar förstås dem som har låga inkomster och bland dem är många ensamförsörjare och många är pensionärer, inte alla naturligtvis, men en hel del äldre kvinnor som har låga pensioner drabbas av det här, också personer med funktionsnedsättningar som nämndes här; de har höga vårdkostnader och också de kostnaderna är i vissa fall högre på Åland än i riket. Hur är det egentligen med fördelningspolitiken?
TALMANNEN: Tiden är ute1
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
Det kanske vore någonting att fundera på, som i andra parlament, att man också skulle ha en utfrågningsstund riktad till landskapsstyrelseledamöterna. Det här är alltså en frågestund där ltl Lindqvist har aktualiserat frågan: Vad avser landskapsstyrelsen att göra med anledning av den negativa ekonomiska utvecklingen? Den frågan har jag försökt besvara. När det gäller välfärdsfrågorna gav jag en exposé över vad man ser i samhället i fråga om den ekonomiska utvecklingen och jag nämnde i förbifarten, på den korta tiden, de regionala problemen och att det också finns de som inte kommer i åtnjutande av samma välfärd som alla, t.ex. funktionshindrade, där vi i landskapsstyrelsen har det som vår uppgift att se till att inkomstskillnaderna utjämnas med gropjusteringar, jämlikhetspotter och liknande, där vi försöker hitta olika sätt att göra särskilda insatser för de funktionshandikappade. I den ekonomiska utvecklingen är det en självklarhet för den här landskapsstyrelsen att man tar hänsyn till fördelningen, den regionala fördelningen och fördelningen mellan olika grupper, där kärnan i välfärdssamhället är att de grupper som inte finns s.a.s. på den ordinarie arbetsmarknaden och har en hög inkomst, att det är de grupperna som vi skall måna om. Vi som landskapsstyrelse skall inte stärka makten för dem som har makt utan möjliggöra för dem som har olika förmågor att på lika villkor kunna delta…
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sundman:
Fru talman!
Det är uppenbart så att det är landskapsstyrelsepartiernas och landskapsstyrelsens sak och ansvar att komma med en politik hit till Ålands lagting. Sedan är det oppositionens roll att granska, kritisera och komma med alternativ politik. Det här har man uppenbart svårt med i landskapsstyrelsen, troligtvis på grund av den oenighet som ofta råder mellan centern och liberalerna när det gäller ekonomiska prioriteringar. Obunden Samling har i budgetdebatten hjälpt till med att föreslå inbesparingar på hela 20 miljoner euro. Ingenting av det antogs av majoriteten.
Fru talman!
Trots att det är kärva tider måste man göra satsningar för framtiden och då måste jag fråga vicelantrådet: Hur menar man när man stöder ett badhus med 80 procent som är dömt att gå back för all framtid, medan man stöder en golfbana som är en verkligt vinstgivande och sysselsättningsgivande investering med endast 23 procent? Var är logiken i det? Är det verkligen rimligt att förfara så här?
Ett annat stort problem är budgetprocessen, där vi från oppositionen gång på gång har påtalat att den borde revideras. Lagtingets majoritet ”chikaniserar sig” ur ansvaret när processen är på det här viset. I stället borde vi få ta ramarna här på våren, att vi får ta ett ansvar, att lagtingets majoritet eller lagtinget som helhet får ta ett ansvar för ekonomin. Då tror jag att landskapsstyrelsen skulle ha det lättare att säga att här har givit ramarna och då skulle inte bli denna vulgärdebatt in i det sista när vi tar en budget. Dessutom borde budgeteringen vara tydligare, att lagtingsledamöterna skulle förstå vad man egentligen budgeterar. Om man jämför lagtingets budgetprocess med den kommunala är den kommunala mycket tydligare. Man ser större skillnad mellan driftskostnader och investeringskostnader, man ser vad budgeten resulterar i i verkligheten, så jag tycker att man borde kunna ta en modell från den kommunala budgeteringen och revidera budgetprocessen ordentligt en gång för alla. Från oppositionen har vi fått positiva reaktioner på detta hos landskapsstyrelsen, men avser man att komma med en framställning om det här?
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
När det gäller oppositionens roll att komma med alternativ är de möjligheterna fortfarande öppna och trots att vi har tagit budgeten för 2003, nämligen treårsöversikten, bilaga 1, kan alltid kommenteras. Jag ställer då frågan, eftersom det är en frågestund, motfrågan till ltl Lindqvist och ltl Sundman, Ja, jag ställer inte frågan just nu, utan jag ger möjligheten till att komma med synpunkter på bilaga 1 och treårsöversikten. Det här är en del av budgeten bara och visst är det svårläst, men det finns ju partier i budgeten som drar upp riktlinjerna för framtiden. Det går mycket väl att komma med synpunkter på det, för det är är vad vi gör i förvaltningen och landskapsstyrelsen för att bereda vägen för verksamheten under det här året. (Från salen: svara på första frågan!) När det gäller budgetprocessen är det klart att vi kan dra tillbaka budgetbehandlingen till en budget i mars eller april, men då blir kvaliteten sämre. Att vi sätter ramarna är en tanke som jag anser är värd att ta vara på, men under nuvarande budgeteringssystem så tror jag inte att det gör budgeten bättre därför att vi har en budgetrprocess där vi i förvaltningen jobbar fram alla underlag under den process som är på våren och i början på hösten. Det är alltså en ganska stor omställning som inte skulle ge så mycket bättre kvalitet och ge mycket extra arbete när vi har så mycket annat som vi skall göra.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Vicelantrådet har rätt att konsumtionsutgifterna måste ner. Jag tror att det finns ingen som inte är medveten om att vi också har många strukturella problem inom hela vår budgethantering. När det gäller investeringsprogrammet som är lagt som bilaga till budgeten fram till 2004, både för landskapets egna investeringar och när det gäller de transfereringar i form av olika investeringsstöd och sådant som vi skall bidra till när kommunerna satsar, så båda de sektorerna har vi ingen chans i världen att förverkliga inom stipulerad tid, om vi skall klara den åländska samhällsekonomin. Jag vill fråga om vicelantrådet anser att vi påtagligt måste revidera investeringsprogrammet såväl för landskapet som att med kommunerna diskutera också en vidare tidsutdräkt av kommunala projekt, om vi skall klara det här. Själv tror jag att det såväl ur kommunal synpunkt som ur landskapssynpunkt till den sista delen är oerhört angeläget. Och framför allt: är landskapsstyrelsen och speciellt vicelantrådet införstådd med att vi inte i framtiden kan driva en investeringspolitik som så till den milda grad driver fram en överhettning, prisförhöjning och till sådan nivå att vi t.o.m. i vissa projekt inte överhuvudtaget får någon som räknar på dem. Här måste det bli radikala förändringar!
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
Det ingår i landskapsstyrelsens uppdrag att se över hela investeringsverksamheten och särskilt byggnadsinvesteringarna. Det är kanske lite paradoxalt att vissa byggen räknar man på, andra byggen får många anbud och håller sig också någorlunda inom kostnadsramarna. Det varierar som sagt, men det viktiga är att för det första det som finns i budgeten är en planering där landskapsstyrelsen inte tar ställning till kostnaderna och landskapsandelarna. Jag anser att vi under de här åren i högre utsträckning skall styra projekten, och det har vi också förberett på det sättet att vi sätter upp normer för byggandet, dvs. det finns ett tak för vad landskapsstyrelsen kan bidra med. Vi har redan infört den principen att när vi beviljar för ett projekt så gör vi det utifrån ansökan och sedan kommer inga tilläggskostnader. Delvis blir det en styrning på det sättet att man vet vad man får stöd för och avstår från projektet om det blir för dyrt. Det är alltså en reglering av marknaden. Men jag tror också att den kommunala investeringsvolymen är så pass stor att vi där måste ha ännu kraftigare instrument. I detalj finns det inte möjligheter att redogöra för detta, men investeringar måste fördelas jämnare över en längre tidsperiod. Kommunerna har sin frihet att bestämma om en investering, även om landskapsstyrelsen anser att det rubbar samhällsbalansen måste vi acceptera kommunernas självständighet.
TALMANNEN: Diskussionen i denna angelägenhet förklaras härefter avslutad.
Härefter upptas följande av ltl Sundman ställda fråga:
Vilka nya icke tidigare tagna initiativ och åtgärder har landskapsstyrelsen tagit med anledning av det IT-politiska programmet som antogs av lagtinget den 31 maj 2002?
oh
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
Det känns alltid lite tryggare att ha en overhead-bild när man skall svara på en fråga. Det här är alltså dagsläget när det gäller bredbandsutbyggnaden på Åland och här kan man gå in på detaljer och teknikaliteter, men jag tycker att bilden ändå visar att Åland är ganska väl täckt när det gäller möjligheterna att koppla upp sig till höghastighetsförbindelser. Det här är också en medveten satsning på en utveckling där vi vill göra Åland till ett tämligen integrerat IT-samhälle på det sättet att vi skall utnyttja möjligheterna, som det står i vårt handlingsprogram, att använda tekniken. Nu är det inte alla som använder bredband, men det ökar hela tiden och när möjligheterna finns skapas det också produkter.
Fru talman!
Frågan är alltså: Vad har landskapsstyrelsen vidtagit för åtgärder med anledning av det IT-politiska programmet som antogs av lagtinget den 31 maj? Ja, vidtagit för nya åtgärder? Om vi har vidtagit åtgärder på grund av programmet så är det väl någonting som vi har gjort på grund av det. Så tolkar jag frågan. Ser vi på programmet säger man då att landskapsstyrelsen avser att bl.a. genomföra följande åtgärder.
I samband med Ålands Industrihus genomföra projektet en utvecklingsby på Klinten. Det är igång. Det var ett beslut som togs i flera steg för att komma framåt, köp av tomt, planering, val av lokalisering osv. Åtgärden har kommit så långt att det nu skall genomföras.
Fortsatt stöd till projekt inom Wheelit-processen. Där är det vissa projekt som går vidare, andra har avslutats, det tillkommer nya projekt.
Informera om utvecklingen och möjligheterna inom området för mobilkommunikation och Internet. Där finns det inom utbildningsprogrammen och inom Ålands Utvecklingsab olika projekt.
När det gäller Ålandsportalen, landskapsstyrelsens hemsida, så är det genomfört eller på god väg att bli genomfört. När det gäller portalen har vi utvidgat den diskussionen till ett utvecklingsprojekt om en gemensam åländsk portal som skulle vara unik för en region i världen. Vi har också initierat en telemedicinutredning där vi har haft seminarium med uppkoppling till Norrbotten och Åboland och planerar att gå vidare i den här processen genom att föra in tekniken i ÅHS på olika sätt.
När det gäller det digitala lärrummet har det varit en försöksperiod som nu avslutas och man går vidare enligt vissa riktlinjer i ett nätverkssamarbete. Där har vi organisationen som kallas Navigare.
Vi har också projektet Arkivalier på nätet, utveckling osv.
Vi har fört en diskussion med olika skärgårdsföreträdare. Vi har införskaffat en videokonferens-utrustning till det är huset.
När det gäller teknikbyn har vi också i landskapsstyrelsen omorganiserat så att Ålands teknologicentrum skall få ett ansvar för det och olika projekt inom Wheelit.
Som jag nämnde i föregående fråga har vi särskilda åtgärder för att ta fram hjälpmedel för funktionshindrade. Vi har moderniserat datorutrustningen i huset. Vi har ett projekt som är långsiktigt som handlar om elektronisk dokumenthantering, vilket betyder att lagtinget och landskapsstyrelsen samordnar sin tekniska grundstruktur på lång sikt. Det finns oändligt mycket på gång i vår decentraliserade IT-värld.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sundman:
Fru talman!
Jag fick det svar jag väntade. Landskapsstyrelsen har inte tagit några initiativ sedan den förra landskapsstyrelsen slutade. Bredbandsutbyggnaden som visades här utformades och startades av den förra landskapsstyrelsen, det är helt de idéerna. Den nuvarande landskapsstyrelsen har enbart fördröjt det här, särskilt i skärgården, där man inte gjorde någonting på ett helt år av någon orsak, likaså IT-byn, en portallösning för hela Åland, det digitala lärrummet, videokonferens, elektronisk dokumenthantering, 24 timmars myndighet, allt är gamla idéer. Givetvis är det bra att man för de goda idéerna som initierades vidare, men det är inget nyskapande i politiken och man kan bara konstatera att den av vicelantrådet tidigare aviserade höjningen av ribban helt har uteblivit. I stället har man mer eller mindre nedrustat IT-politikområdet och stuvat undan det. Det är mycket olyckligt. Åland skulle ha haft möjlighet att ta del av den här nybyggarandan som fanns när informationssamhället tar vid. När man har valt att göra så här sätter man Åland på efterkälken.
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
Det överraskar inte mig att ltl Sundman för fram de här synpunkterna. Det är alltid roligt med idéer, det är alltid spännande med visioner, men, som ett talesätt bland företagsledare, visioner är okej, det är intressant, men det kostar för mycket. Vi måste genomföra saker. Vi måste bygga ut vår infrastruktur. Vi måste ge möjligheter för dem som är företagare, entreprenörer och aktörer att göra någonting. Det är det som är vår roll i landskapsstyrelsen. Jag skulle kunna ägna timmar åt idéer och intressanta apparater, nya tekniska finesser osv., men vad hjälper det, det är inte jag som skall göra IT-samhället, utan det är många andra människor, vi skapar möjligheterna genom en teknikby, vi skapar möjligheterna genom att puffa på bredbandsutbyggnaden, vi skapar möjligheterna genom att föra ut det här i utbildningssystemet, som jag dessvärre inte har tid att gå in på, utan det kan andra bättre, biblioteksverksamhet, skolor osv. Vi skapar möjligheter i förvaltningen genom att uppdatera våra system, skapa tekniska möjligheter för framtida dokumenthantering genom att bygga in de koder i systemet som bör finnas för att man skall utnyttja den digitala tekniken. Vi deltar i det nordiska samarbetet och internationellt samarbete för att hänga med i den här utvecklingen och vi ligger inte efter, vi träsar på, vi kanske inte har så stora att köra ut, men vi genomför, vi tar beslut och vi ser till att det som vi har sagt i programmet, så långt det är möjligt med knappa resurser, förverkligas. Det är det jag har redogjort för.
Ltl Sundman:
Fru talman!
Det är nog bra det man gör, men det går för trögt och det förs inga nya initiativ in i processen. Vicelantrådet pratar om att det kostar. Jo, det kostar att låta bli att effektivisera med h jälp av IT. Det är det som kostar. Det är många år som har gått utan att man har tagit de här stegen som skulle ha gjort förvaltningen effektivare. Det kostar på längre sikt att låta bli att skapa nya affärsmöjligheter för det åländska näringslivet. Det kanske allvarligaste man har gjort är att man helt har avslutat Wheelit-processen i den form den hade under förra landskapsstyrelsens tid. Landskapsstyrelsens näringslivsfrukost härom morgonen handlade om Vinnova – Verket för innovationssystem i Sverige och var man på det föredraget fick man ett kvitto på att Wheelit-processen var helt rätt väg att vandra och vi var t.o.m. före vår tid. Vi var ett föredöme. Att rusta ner den innebär att många företag har satsat pengar i onödan i den processen. Nu är det så att branschen och associerade aktörer har återgått till sina egna bakgårdar och styrelserum i väntan på en ny landskapsstyrelse med mer initaitivkraft i de här frågorna.
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
Man kan ju fråga sig hur den skulle se ut! Vi har utgått från att drivkraften finns ute bland enskilda människor som är intresserade av det här, är kunniga, har kompetens och är entreprenörer. Det finns ingen utvecklingskraft i att sitta inne i landskapsstyrelserummen och fundera på sina egna idéer och apparater, utan saker och ting måste ut i samhället, ut i näringslivet. Wheelit-processen var en bra igångsättare för många projekt, många lever vidare, andra övergår i andra former. Vi har fört ut IT-ansvaret till olika avdelningar och samordnar genom en ledningsgrupp. Det är ett träsande som redan visar att då kan man genomföra åtgärder, då blir det resultat. Det är många som har försökt motarbeta teknikbyn, och ingen vet vad som kommer ut av det, men vi skapar möjligheter; där finns det företag inom det här området. Landskapsstyrelsen skall inte påta sig en roll att pumpa ut pengar till IT-företag och teknikföretag utan vi skall skapa möjligheterna för dem att utvecklas. Jag tycker igen att ltl Sundman sitter här med sina personliga visioner om den egna rollen, men det är inte det det handlar om. Det finns alla möjligheter att vara en egen IT-företagare i dag. Men landskapsstyrelsen skall bereda marken och så och skapa möjligheter, det är det som är det viktiga. Jag såg situationen när vi kom till landskapsstyrelsen, där man inte kunde ta beslut i frågorna, och nu har vi tillsammans i landskapsstyrelsen stakat ut vägen också i de här frågorna.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sundman:
Fru talman!
Utvecklingskraften finns i ett samarbete mellan politik och näringsliv där båda parter har en rätt och aktiv roll; i en process där dessa ingredienser skapas finns möjligheten. Det är så med landskapsstyrelsen och särskilt med vicelantrådet att man säger en sak – man gör en annan, man har alltför lite prioritet på det här området, man låter projekten rulla på med den kinetiska energi de hade när den förra landskapsstyrelsen släppte gasen, man för inte in någon ny energi i processen, utan lågan får falna, och det är väldigt synd, för det är nu som branschen har stabiliserat sig, det är nu man verkligen ser framtiden, vad man kunde göra på Åland i den här branschen och där skall politik och näringsliv samarbeta för att komma till nya initiativ och möjligheter. Det är ofta så att näringslivet behöver den hjälpen från samhället att man är en samordnande kraft och man behöver också från samhällets sida veta näringslivet behöver för hjälp, för vi har en näringspolitik som är till för att stöda och skapa nya möjligheter. Det är därför vi för näringspolitik. Nu är det så att näringspolitiken förs ofta för att bevara det gamla, och det är tyvärr lite synd.
Vicelantrådet Erland:
Fru talman!
Jag tycker att det låter lite beklagligt att ltl Sundman har fastnat i den här oppositionsretoriken att allt är eländigt här i samhället. Det är ändå så att om vi ser på det politiska programmet som vi lade fram för ett år sedan har vi förverkligat teknikbyn, vi har byggt ut bredband, vi har satt igång många olika processer inom utbildningen och samordnat och bygger ett nätverk för distansutbildning. Vi har plockat fram mycket intressanta saker när det gäller telemedicinutvecklingen och fått igång den processen, reellt, i verkligheten. Vi har skaffat en videokonferensutrustning som ger möjlighet att samordna olika delar av samhällsverksamheten. Vi har börjat bygga ut infrastrukturen, grundtekniken när det gäller dokumenthantering och den framtida elektroniska möjligheten till 24 timmars förvaltning. Där måste man lägga en grund för att skapa möjligheterna. Vi har också projekt när det gäller funktionshindrade, dvs. göra olika människor delaktiga i den här processen. Det är en sådan distans i det vi gör och det som ltl Sundman säger: det skall vara idéer, det skall vara visioner och apparater och grejer och manicker, men vi genomför projekt för befolkningens bästa. Där finns det möjligheter. Också ledamoten Sundman kan bli en entreprenör inom IT-området och utnyttja allt detta goda som landskapsstyrelsen bygger upp.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen i denna angelägenhet förklaras avslutad. Landskapsstyrelsens svar antecknas till känneodm. Frågan är slutbehandlad.
Härefter upptas den av ltl Sundback ställda frågan:
Hur mycket pengar kommer landskapsstyrelsen att uppta i 2003 och 2005 års budgetar för att som planerat inleda byggandet av kk-huset 2005 så att det kan tas i bruk 2007?
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:
Fru talman!
På ett sätt är det lite svårt och lite för tidigt att svara på den här frågan vilka anslag vi skall ställa upp i 2004 års budget. Ännu svårare är det att säga någonting om 2005. Det är inte vanligt att landskapsstyrelsen går i förväg och ger förslag i den här frågan. Nästa års budget diskuteras; den är inte klar, så där finns egentligen inte några speciella förslag, men jag kommer att berätta om vilka alternativ man kan tänka sig och hur det skall kunna se ut.
Först vill jag erinra om budgetskrivningen, som lagtinget godkände i samband med senaste budgetbehandling, alltså för några månader sedan, där man säger att planeringen av kongress- och kulturhuset fortgår så att beredskap skall finnas för att förverkliga projektet, då förutsättningarna på byggmarknaden och inom budgetekonomin det medger. Det här vill jag poängtera därför att det ansluter egentligen till dagens första fråga om den ekonomiska utvecklingen.
Jag vill erina om finansutskottets betänkande där man också godkände det föreslagna driftsavtalet egentligen osv. Utskottet efterlyser tidsplanen, som man anser att inte har funnits, och det var riktigt. Då vill jag ännu påminna om att planeringskommittén för kultur- och kongresshuset har tagit ett beslut efter budgetberedningen, för vi kunde inte ta det beslutet tidigare, där vi angav en tidsplan för kk-husets förverkligande och där kommittén säger att under 2003 kommer man att genomföra upphandlingen av konsulterna för detaljplaneringen och man kommer att påbörja detaljplaneringen. Kommittén påpekar att byggmarknadssituationen och budgetekonomin skall vara i balans för att kunna gå vidare. Då går man vidare på det sättet att efter detaljplanering kan man gå ut med entreprenadförfrågan, som kan göras någon gång på våren 2004 och entreprenadanbuden kan efter upphandling inkomma någon gång hösten 2004, varefter man kan teckna kontrakt och verksamheten kan eventuellt påbörjas årsskiftet 2004-2005.
Det vi i dag har till förfogande för projektet är nästan 3 miljoner euro. Det kommer att räcka för detaljplaneringen och det kommer förmodligen att bli lite kvar. Det kan vi inte ännu säga eftersom intresseanmälan just har gått ut när det gäller detaljplaneringen. Vi har fått in 14 anbud på att planera och det bereds nu av kommitténs tjänstemän och kommer att tas beslut så småningom i maj när man vet vilka konsulter man skall teckna kontrakt med. Då vet man också vad detaljplaneringen kommer att kosta, det kan vi inte veta i dag ännu.
Vi vet inte heller i dag vad huset kommer att kosta. Vi har rört oss med siffror mellan 12 och 15 miljoner euro. Vi har alltså 3 miljoner; så återstår då 9-12 miljoner euro som kan budgeteras på olika sätt och det alternativ vi anser att finns för det här är antingen att budgetera det via landskapets budget och att dela upp det på tre eller fyra år. Skulle man dela upp det på fyra år och anse att det kanske behövs 12 miljoner till t.ex., så kommer det att ta ungefär drygt 1 procent av totalbudgeten, dvs. 2-3 miljoner euro per år i fyra år; då pågår anslagsbehovet ända till 2007. Det andra alternativet, som också diskuteras och som också nämndes i budgeten, är att försälja fastighetsbolaget Turisthotellet och det tredje alternativet för en finansiering är att skapa ett fastighetsbolag där man grundar finansieringen på aktiekapital och lån.
Ltl Sundback:
Fru talman!
Vi har tidigare i dag hört här att landskapsstyrelsen har fått skrinlägga en hel del investeringar redan på grund av bristande ekonomiska resurser. Samtidigt inleder man en omfattande detaljplanering av kk-huset och är beredd att lägga ner ganska mycket pengar för att få projektet i sådant skick att det kan bjudas ut under våren 2004. Men det som är förvånande med tanke på att projektet är så stort och därför kommer att kräva en hel del investeringar är att det inte finns någonting upptaget i budgeten för 2004 och därför känns det som om hela projektet fortfarande är i det blå. Det intrycket förstärks av att ledamoten Gun Carlson nu för in andra finansieringsmodeller än att det skulle finansieras till 100 procent av landskapsstyrelsen. Tidigare har planen åtminstone varit att dessa 12-15 miljoner som kanske behövs till skulle landskapsstyrelsen ställa till förfogande för att projektet inte skulle belastas av kapitalkostnader.
Det förefaller m.a.o., fru talman, som om landskapsstyrelsen fortsätter planeringen, lägger ner stora pengar och prestige i projektet, men man har inte någon klar finansiering och inte heller någon egentlig finansieringsplan.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:
Fru talman!
Anledningen till att landskapsstyrelsen fortsätter planeringen trots vårt trängda budgetekonomiska läge, som vi alla är medvetna om och som vi också har angivit i både budgetbeskrivningar och kommittébeslutskrivningar, är att vi ändå anser att samhällsnyttan och nyttan för näringslivet kommer att bli stor att det är värt en stor uppoffring från landskapet. Det hela tiden från början när man har diskuterat kk-huset varit tänkt att det skall finansieras av landskapet till 100 procent. Det avser vi också nu; även om konstruktionerna kan se olika ut är det fortfarande en hundraprocentig finansiering för landskapets del. Men kan också göra det på olika sätt. Den stora nyttan för näringslivet är via ringeffekterna och den nytta man kan beräkna i pengar, om man utgår från det antal besökare vi hoppas att skall nyttja, gör att man kan komma upp i en summa av 7,4 miljoner euro. Det här är en icke oväsentlig årsinkomst till åländska näringslivet och samhällslivet. Det är det som skall balansera emot den stora kostnaden.
Ltl Sundback:
Fru talman!
Om man har den uppfattningen, och det är många som har den, att det här är ett viktigt projekt för att skapa just tillväxt i den åländska ekonomin, dvs. att kk-huset kommer till stånd, så borde väl finansieringen vara tydligare, eftersom man tänker sig att det skall kunna börja byggas redan 2005; annars kommer besöksnäringen och alla andra att leva i en ganska stor ovisshet om projektet skall sjösättas eller inte. Det tror jag är väldigt illa för samhällsekonomin, för alla parter. Ett sådant här stort projekt borde vara medveten om, både inom det privata näringslivet och i det övriga, för att kunna göra bedömningar av andra investeringar. Jag tycker fortfarande att det är en stor svaghet att landskapsstyrelsen inte anger under vilka år man kommer att uppta medel i budgeten för att förverkliga projektet. En annan negativ följd på grund av den bristande finansieringsplaneringen är att det krävs att projektet marknadsförs åtminstone två år före för att det skall kunna ge utdelning när det står färdigt. Det betyder att man borde veta senast 2005 vad man kan erbjuda marknaden. Det är alltså inte någon lång tid som landskapsstyrelsen har på sig att staka ut vägen för hur projektet skall förverkligas. Jag tycker att det är tråkigt att man fortfarande vacklar och inte har klart för sig hur detta skall gå till.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:
Fru talman!
Vi vacklar inte alls inom landskapsstyrelsen utan vi följer helt den budgetskrivning som också lagtinget har omfattat, dvs. att vi skall förverkliga projektet då förutsättningarna på byggmarknaden och inom budgetekonomin det medger. Vi måste inom landskapsstyrelsen ha det ansvaret och vi måste ta det ansvaret. I budgeten för 2004 kommer man åtminstone att kunna säga om man tänker förverkliga det enligt kk-huskommitténs förslag, som också bygger på hur budgetekonomin ser ut. Men jag vet att vi kommer att ha anledning att kommentera det och där eventuellt ta upp anslag som behövs, även om jag sade just att jag inte tror att det egentligen behövs stora anslag under 2004 genom att det gamla nästan 3 miljonerna euro finns för det arbete som kommer att pågå under 2004. Vi hörde just i samband med IT-frågan att det kostar samhället att inte göra saker och jag vill säga också att det kostar samhället att inte fullfölja ett sådant här projekt. Det kommer att kosta näringslivet pengar också, uteblivna inkomster, om man inte genomför det.
Ltl Sundback:
Fru talman!
Jag håller helt med om det att det kostar samhället, också det privata näringslivet, hela Åland kostar det en massa pengar att hålla på med ett sådant här projekt år ut och år in och lägga ner en massa pengar. Det kostar direkt i kostnader som man inte får täckta med några sorts inkomster. Men det kostar också i trovärdighet, framför allt kanske det att de som är ekonomiskt intresserade av det här avvaktar och gör ingenting annat i stället eftersom man vill veta hur det går med det här projektet. Men summa summarum kommer jag fram till det att landskapsstyrelsen egentligen inte alls har klara planer för att förverkliga kk-huset. Man kommer först i budgeten för 2004 att ta ställning till om man skall följa kommitténs tidsplan och man har inte bestämt sig för om man skall ta upp några pengar för investeringen, varken i 2004 eller i den ekonomiska treårsöversiktsplanen för att förverkliga projektet. Man vet inte heller riktigt hur finansieringen skall ske, om det skall ske med direkta landskapsmedel, om man skall tro sig kunna sälja fastighetsbolaget Ålands Turisthotell eller om man skall bilda ett nytt bolag. Det är m.a.o. så att projektet fortsättningsvis är helt i det blå och varken turistnäringen eller kulturvärlden kan vara säkra på att det blir någonting av det här.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:
Fru talman!
Det jag just sade är inte precis det som ltl Barbro Sundback nu säger. Jag har sagt att vi kommer att fullfölja tidsplanen från kommittén när det gäller detaljprojekteringen, för det är beslutat att det skall vi göra och den processen har sin gång. Det har tidigare sagts här i dag, att vi är beroende av den hur ekonomiska utvecklingen ser ut för landskapet. Vi kan inte negligera den frågan. Därför kan vi inte säga någonting exakt i dag annat än vad jag har gjort; jag har angivit vilka alternativ man kan använda sig av. Däremot har jag också sagt att i budgeten för 2004, som den här landskapsstyrelsen kan lägga förslag till, kommer det att synas hur vi kommer att lösa detta, men jag kan ingalunda föregå och säga någonting om det i dag. Våra regler är inte sådana, det skulle inte vara rätt; då skulle man kunna börja anklaga mig för ministerstyre eller någonting sådant, om jag på förhand skulle säga att så här mycket skall vi ta upp 2004 eller 2005, där inte den här landskapsstyrelsen kommer att kunna säga någonting. I långtidsbudgeten eller treårsplanen kommer vi naturligtvis också att säga någonting, men vi måste ändå komma ihåg att i grunden beror det på vilken totalekonomi landskapet kommer att ha när vi kommer in i budgetberedningen lite närmare; det gör vi nu om några veckor när vi diskuterar rambudgeten. Då kanske vi kan börja se lite klarare linjer på vad som skall hända i framtiden. I dag kan jag inte svara på det, för då skulle jag göra fel.
Vtm Salmén:
Fru talman!
Jag tänker på de ekonomiska utsikterna som har det diskuterats här. Kommer landskapsstyrelsen verkligen att anställa konsulter för slutplanering före det är klart att staden plus turistföretagare garanterar för alla driftskostnader under en tioårsperiod? Det var de premisserna som låg till grund för beslut om byggande av allhall och kk-hus.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:
Fru talman!
I stadsstyrelsen har man tagit beslut om att man kommer att vara med på det förslag till driftsavtal som kk-huskommittén har lagt fram och det skall nu behandlas i fullmäktige. Jag vet inte exakt när de behandlas, men där får vi det slutliga svaret, så jag tror att vi kommer att få det innan vi tecknar kontrakt med dessa detaljplanerare.
(Från salen, vtm Salmén: bra!)
TALMANNEN: Diskussionen i denna angelägenhet förklaras härmed avslutad. Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.
Härefter upptas följande av ltl Ronald Boman ställda fråga:
Vad ämnar landskapsstyrelsen vidta för åtgärder med anledning av det kraftigt ökade antalet rådjursolyckor i landskapet?
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Fru talman!
Ltl Boman frågar vad landskapsstyrelsen ämnar vidta för åtgärder med anledning av det kraftigt ökade antalet rådjursolyckor i landskapet. Detta med ”kraftigt ökade” kanske man ändå borde modifiera lite. Om man tittar på statistiken bakåt har olyckorna ökat med 60 stycken på de senaste tio år, alltså från 269 år 1993 till 329 år 2002. Däremellan har det varierat; som lägst har det varit nere på 228 och som högst har det varit på 288. Från år 2001 till år 2002 har det faktiskt ökat med 41 stycken, och det är väl en rätt kraftig ökning i sig, får man väl hålla med om.
Landskapsstyrelsen har nyligen tagit ett beslut om principer för beviljande av tillstånd för fällande av rådjur under de kommande tre åren 2003 t.o.m. 2005. Där har landskapsstyrelsen antagit följande målsättning:
”Målsättningen med rådjursstammen under perioden 2003-2005 är att minska den totala rådjursstammen. Särskilt inom områden med stort antal trafikolyckor med hjortdjur inblandade samt inom områden med omfattande hjortdjursskador inom skogs- och jordbruket avser landskapsstyrelsen att arbeta för en utökad beskattning av rådjursstammen för att minimera skador. Inom områden med klar vilja eller behov av att minska stammen bör beskattningen av getter öka.”
Detta är landskapsstyrelsens målsättning i det här fallet.
Vi kan konstatera - om det beror på landskapsstyrelsens initiativ eller uttalande inför den gångna rådjursjakten eller inte vet jag inte – men i alla fall har rådjursavskjutningen ökat med 853 djur från 2001. Då fälldes 4.449 och 2002 fälldes 5.302 djur. Det borde ändå ha en viss betydelse.
Det som jag också tror att kommer att ha en stor betydelse är den slyröjning som landskapsstyrelsens trafikavdelningen håller på med vid huvudvägarna. För att få bättre sikt åt sidorna för trafikanter är en slyröjning nödvändig och den borde kanske utökas ytterligare, men det måste i så fall bli med markägares tillstånd.
Vi har med jaktförvaltningen också diskuterat om man kunde puffa på de jaktlag som jagar invid huvudlederna för att få en ökad avskjutning där. Nu är det kanske bara en temporär lösning därför att det fyller ju på från andra håll rådjur till de områden som blir tomma eller det blir glesare bestånd, så för att råd bot på det här måste nog en total avskjutning av stammen genomföras.
Frågan gäller, som jag ser det, i huvudsak rådjursolyckor, alltså trafikolyckor. Till all lycka är de sällan allvarliga så att det uppstår personskador, men det kostar ändå en del att reparera bilarna och fordonen när man har kolliderat med ett rådjur.
Landskapsstyrelsen överväger också som en åtgärd för att minimera skador på odlingar och skog att inför höstens jakt införa en bestämmelse i 4 § i jaktförordningen om arter som får jagas viss tid av särskilda skäl; om det visar sig att skada på yrkesmässigt driven växtodling eller skogsodling uppstår kan särskilt tillstånd till jakt på rådjur bedrivas i anslutning till skadeområdet.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Boman:
Fru talman!
Här gäller det att tala snabbt! Jag anser att problemet med det ökade antalet rådjursolyckor inte längre går att sopa under mattan, och landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson kom här med några förslag, men som ingendera är riktigt kraftigt. Jag tycker att den här saken har varit på tal många gånger, men inget riktigt konkret har gjorts, så är det väl uppenbarligen så att först skall det hända några trafikolyckor med dödlig utgång innan det blir någon kratigare reaktion från landskapsstyrelsen. I likhet med landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson säger jag att rådjursolyckorna ökar kraftigt de senaste åren. Jag har 1994 som utgångspunkt; då var olyckorna 234 och senaste år var de 329. Årets utfall kanske blir ännu högre. Men observera att det här är fråga om anmälda olyckor. Jag tror att mörkertalet är stort. Alla dessa olyckor medför högre försäkringskostnader för alla bilägare på Åland. Något måste göras, men vad skall man göra. Jag tror att den enda framkomliga vägen att få ner rådjursolyckorna är att kraftigt minska på rådjursstammen och i det fallet tror jag inte på längre jakttider utan jag tror att fri jakt under en tre års prövotid är enda vägen att gå för att nå resultat. Med fri jakt menar jag att alla som har någon form av jakträtt, oavsett om det gäller områden på 5 eller 10 hektar, skall de ha rätt att jaga på dessa områden. Gränsen om 150 hektar skall således slopas under denna tre års provtid. Nu är det på många områden som detta inte kommer att leda till ökad jakt. Med detta avser jag de jaktlag där samtliga fast bosatta samt markägare, oberoende av storleken på markerna, har rätt att delta i rådjursjakten. Men det finns fortfarande områden på Åland där det gamla feodalsystemet ännu råder och där mindre markägare och de obesuttna inte har möjlighet att delta i jakten. Släpps jakten fri kommer säkert avskjutningen att öka i dessa områden.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag är ganska övertygad om att med de åtgärder som jag beskrev här i inledningen: slyröjningen, ökad avskjutning osv., så kommer olyckorna för detta år att minska jämfört med fjolåret. Om vi genomför den ändring av förordningen som jag aviserade tror jag också att vi kan råda bot på en del av de skador som rådjuren anställer på yrkesmässig odling, i grödor och på skog. Jag har diskuterat detta och funderat mycket på hur man skulle kunna få ner rådjursstammen, men jag tror inte ett ögonblick på att fri jakt skulle lösa dessa problem. Det är nämligen så att inom många, många jaktlag – det är kanske 20-25 personer – är det ändå hälften eller kanske mindre än hälften av de jägare som hör till jaktlagen som fäller rådjuren och då kommer man upp i rätt ansenliga antal per rådjurslag. Om man släpper jakten fri, så tror jag inte att det frestar de jägare som i dag skjuter kanske 5-10, 15-20 djur att göra det, utan de fäller de djur som de anser att de vill ha själva och sedan får det vara bra med det. Jag tror alltså att den organiserade jakten som vi har i dag är den bästa formen. Sedan kan man alltid diskutera om man borde ha licenserna kvar och avgifterna kvar. Det är en fråga som man kan diskutera om det skulle vara ett sätt att öka avskjutningen.
Ltl Boman:
Fru talman!
Som sagt tror jag på en fri jakt under tre år. En annan omständighet som talar för att minska på rådjursstammen är att många som drabbas av borrelia eller TBE anser att den ökade mängden fästingar är relaterade till rådjursstammens numerär. När 200-300 personer per år drabbas av den s.k. tidiga borrelian och 60-100 av sen borrealis och ytterligare 25-27 personer per år insjunknar i TBE eller Kumlingesjukan borde alla inse att något måste göras åt rådjursstammen. Personer som aldrig tidigare har haft fästingar i sina hemträdgårdar upplever att de på grund av rådjurens tätare vistelser i dessa trädgårdar inneburit att även fästingarna fått fotfäste där, med medföljande sjukdomar som resultat. Jag har själv vårdats för borrelia och upplevt att de olyckskamrater man träffade på sjukhuset upplevde just rådjuren som roten till det onda, och en sak är säker: rådjuren sprider fästingar och det är delvis beroende på att de har en lämplig päls för fästingarna att övervintra i. Allt detta talar för att rådjursstammen bör decimeras och genom detta tror jag också att många av dem som drabbats av borrelia eller TBE skulle må psykiskt mycket bättre om de upplevde att politikerna tog till krafttag för att minska på rådjursstammen. Det här är mina personliga åsikter, men jag hoppas på en livlig debatt i den här för många så viktiga frågan.
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Fru talman!
Ltl Boman tror att jakt skulle kunna bedrivas på sådana områden som i dag inte är upplåtna för jakt om man har fri jakt. Jag tror inte att det blir något bättre där. Jag tror att det är precis samma situation fortsättningsvis som det är i dag på de områdena. När det gäller borrelia, rådjur och fästingar hör det kanske inte riktigt till ärendet, men jag vill i alla fall svara på det. När jag växte upp fanns det kor i vårt samhälle lika mycket som det finns rådjur i dag och det fanns otroligt mycket fästingar på korna, lika mycket som de finns på rådjuren i dag. Det är bara det att sjukdomarna borrelia och Kumlingsjukan som sprids i dag har kommit senare; det är klart att fästingarna följer med rådjuren, men det har funnits lika mycket fästingar tidigare som det finns i dag på grund av andra orsaker, men de var inte smittbärande. Varifrån kommer sjukdomen sars? Det är också en ny företeelse.
Ltl Boman efterlyser att politikerna skall ta krafttag. Ja, vad skall vi göra? Skall vi börja betala skottpengar på rådjuren eller någonting liknande! Politikerna kan inte gå ut och avliva halva rådjursstammen, åtminstone kommer vi inte att ha tid med det i landskapsstyrelsen!
Ltl Boman:
Fru talman!
Naturligtvis menar jag inte med att politikerna skall ta krafttag att de själva skall börja gå ut och skjuta utan det är politikerna som skall skapa regler för det här. Jag anser att den dagen politikerna skapar regler för en fri jakt, som vi då skall ha under en prövotid på tre år, tror jag att avskjutningen kommer att öka. Det finns nämligen många ute på landsorten ännu som inte får vara med i rådjursjakten. Vi ser hur det har varit i Lemland med älgjakten. Motsvarande finns inom rådjursjakten på många platser på Åland och jag hävdar att avskjutningen kommer att öka om man släpper till fri jakt.
Ltl Sune Mattsson:
Herr talman!
Jag tycker att det ämne som ltl Ronald Boman aktualiserar är ett känt ämne men ändå lika viktigt att diskutera. Jag tyckte att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson gav förslag på väldigt konkreta och bra åtgärder för att minska problemet. Jag har ett par direkta frågor. Det första gäller skyddsjakt: Kan t.ex. landskapsstyrelsen tänka sig att arbeta för, om inte jakttiden förlängs för rådjur till januari, att man som skyddsjakt kan göra det i t.ex. skogsodlingar? Då snön kommer står rådjuren ofta där och äter plantor. Jag pratade nyss med en jordbrukare i Lemland som planterade om sitt område för tredje gången i vår. Han menade på att skulle man kunna få skjuta vanedjuren som går där och äter varje år så kanske man minskade det och det skulle också minska på de problem som ltl Boman tar upp om trafikolyckor. Det är på grund av att vi har så många rådjur som olyckorna ökar. Kan man tänka sig när det gäller fördelningen som nu finns i statistiken, att det skjuts så väldigt många bockar och så väldigt lite getter, att man skulle ändra på det så att man åtminstone skulle rekommendera att avskjutningen skulle vara samma, för skjuter du bort getterna så minskar du stammen; sparar du getterna och skjuter bara på bockarna, så ökar du stammen, det är ett känt begrepp. Det skulle jag vilja ha svar på.
När det gäller det som ltl Boman sköt in om älgjakten i Lemland, som inte alls hör till rådjursjakten, så vet jag att när det gäller både älg- och rådjursjakt får alla små markägare och obesuttna vara med.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Det är många människor som upplever rådjuren som ett stort problem samtidigt som det också är många som tycker att det är en stor tillgång att vi har dem i vår fauna. Jag delar lite ltl Ronald Bomans åsikt. Jag har själv varit inne på tankarna tidigare att det skulle kunna vara till fördel att åtminstone experimentellt försöka under ett antal år – kalla det temporärt – ha en allmän och fri jakt. Ett sådant upplägg behöver inte slå sönder de jägar- och jaktstrukturer – jaktlag och arealer – som man tidigare har opererat på. Men det är också så att för dem som skjuter väldigt mycket djur är också licensen de facto en kostnad. Det är inte säkert att man genom att betala hela tiden verkligen vill optimera rådjursavskjutningen. Jag tror inte det, utan jag tror att man skulle kunna testa. Det finns på andra håll. Inte är all rådjursjakt i världen licensierad och utfallet är ganska hyggligt. Sedan tror jag en sak till, som ltl Boman faktiskt var inne på och det handlar om det som är mindre än 150 hektar. Jag undrar om man inte också samtidigt temporärt skulle kunna tillåta människor som är besittning av av mindre arealer än det som nu förutsätts för att få jaga rådjur att komma med ansökningar till landskapsstyrelsen, som skulle kunna pröva om de kunde få jaga. Man skulle kunna göra undantag, om det visar sig att det är biotoper rika på rådjur och där är markerna är sådana att det också verkligen produceras rådjur. Jag tror faktiskt att det skulle kunna både öka intresset, öka antalet jägare och framför allt höja avskjutningen.
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:
Fru talman!
Ltl Sune Mattsson efterlyste skyddsjakt och redogjorde här för vad landskapsstyrelsen arbetar med. Vi kommer inför höstens jakt att införa sådana bestämmelser i jaktförordningen och det tror jag att man kan använda sig av. Jag hann inte säga att detta måste bli förenat med smidiga regler för hur man får jaga på dessa områden i anslutning till odlingar och skog för att det skall fungera bra.
Ltl Wiklöf efterlyste möjlighet att jaga på mindre områden än 150 hektar och i de prinicper landskapsstyrelsen har tagit finns det tre-fem undantag från 150 hektarsregeln, av olika orsaker, geografiska eller andra skäl, så vi skapar de möjligheterna redan nu. (Från salen:kan man informera om dem?) Men jag tror däremot inte att detta med fri jakt skulle lösa problemen. Det är nämligen så att de som inte får jaga nu inte får jaga sedan heller. Jakten är knuten till ägande och till jakträtten och om man inte upplåter jakt nu åt sådana som inte har möjligheter, så inte tror jag att man gör det sedan heller fast man ger jakten fri. Har man en liten plätt så kanske man kan skjuta ett rådjur där, men på det sätt som det är organiserat i dag utestängs säkert några, men jag tror inte att dessa får tillfälle framöver heller.
Ltl P-E Eriksson:
Fru talman!
Det här med mycket fästingar är inte sådant som har dykt upp nu. Jag som förut har pysslat med kor t.ex. kan berätta att för ca tio år sedan var det några år som det var obeskrivligt med fästingar. Varje gång man hade varit och mjölkat fick man plocka bort ungefär 10-20 fästingar, förutom de som hängde i kläderna förstås, man bara ruskade dem så bara ramlade det, så nog fanns det fästingar! Korna hade hundratals och tusentals på sig. Nog fanns det alltså fästingar före rådjuren kom, få fästingarna är inget nytt påfund till den delen.
När det gäller avskjutningen på rådjur är det så att jag tror att många upplever det nu att det kommer för mycket, man skall ta vara på rådjuren också. Det är inte bara den där enkla grejen att lägga ner dem och släpa hem dem, utan det är sedan problemen kommer. Då skulle en grej kunna vara att man på något sätt kommersialiserar det, alltså man skulle kunna sälja rådjuren. Om jag minns rätt har Dahlmans deklarerat att man är beredd att besikta rådjur, t.ex. också älg, för kunders räkning som kommer in med djur och vill sälja dem; då måste djuren vara veterinärbesiktade och nu skulle man kunna göra det, säger man. Det har man påstått sig inte kunna göra tidigare, så det skulle kunna underlätta problemet en hel del. TALMANNEN: Jag påminner om frågan, frågan handlar om att få ner rådjursolyckorna! Ltl P-E Eriksson: Jo, jag kommer till det nu! Skall vi få ner rådjursolyckorna är vi inne för att begränsa beståndet naturligtvis och man skulle skjuta mera getter och spara lite bockar. TALMANNEN: Tiden är nu ute!
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Fru talman!
Det tar säkert emot för många jägare det som landskapsstyrelsen redan har gått in för som grundprincip, att avskjutningen av hondjur – getter – inom rådjursstammen skall öka, det är inte populärt. Men det beslutet har vi sett oss tvungna att ta därför att det är enda sättet att minska rådjursstammen. Vi vet alla att det är bara getterna som får killingar (Från salen, ltl Wiklöf: ännu) och skjuter man bort dem minskar man förstås stammen. Därför har landskapsstyrelsen tagit det här beslutet också, vilket kanske ändå jägarmässigt låter lite konstigt, men av två onda ting får man välja det minst onda; för att minska olyckorna måste vi minska på stammen och det är egentligen det enda sättet. Bara vi får jägarna att följa den principen, så tror jag att vi kommer att kunna lösa de här problemen framöver.
TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan vid det här laget tillräckligt belyst. Diskussionen i denna angelägenhet förklaras därför avslutad. Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.
Frågestunden är härmed avslutad.
Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 28 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl. 11.40).