Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Bordläggning. 1

    1    Förslag till andra tilläggsbudget för år 2013

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 9/2013-2014)

    Landskapsregeringens budgetförslag (BF 2/2013-2014)

    Bordläggning. 1

    2    Ändringar i skattelagstiftningen 2014

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 10/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2013-2014)

    Första behandling. 1

    3    Godkännande av ramavtalet mellan Europeiska unionen och republiken Korea

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 8/2013-2014)

    Landskapsregeringens yttrande (RP 3/2013-2014-s)

    Republikens presidents framställning (RP 3/2013-2014)

    Remiss. 2

    4    Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2014 och verksamhet år 2013

    Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2013-2014)

    Föredras. 32

    5    Strategi för hållbar utveckling

    Landskapsregeringens meddelande (M 2/2013-2014)

    För kännedom.. 57

    6    Samarbete mellan FBK och alarmcentralen

    Ltl Katrin Sjögrens skriftliga fråga (SF 2/2013-2014)

    Plenum slutar 58

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 30 ledamöter närvarande.

    Bordläggning

    1        Förslag till andra tilläggsbudget för år 2013

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 9/2013-2014)

    Landskapsregeringens budgetförslag (BF 2/2013-2014)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 20.01.2014. Godkänt.

    Bordläggning

    2        Ändringar i skattelagstiftningen 2014

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 10/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 5/2013-2014)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 17.01.2014. Godkänt.

    Första behandling

    3        Godkännande av ramavtalet mellan Europeiska unionen och republiken Korea

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 8/2013-2014)

    Landskapsregeringens yttrande (RP 3/2013-2014-s)

    Republikens presidents framställning (RP 3/2013-2014)

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Talman! Det här är kanske inte ett traditionellt dubbelbeskattningsavtal som vi hanterar rätt regelmässigt i finans- och näringsutskottet. Det här liknar mera det som vi nyligen behandlade kring Colombia och Peru, men möjligen utan inslaget av offentlig upphandling. Det här är inte heller lika problematiskt, om man uttrycker det så, som Colombia- och Peruavtalet. Det här är konstruerat så att det följer EU:s grundfördrag. Genom att godkänna det så blir Ålandsprotokollet, lite yvigt uttryckt, tillämpligt även i Sydkorea. Nu är samarbetsformerna mellan Sydkorea och Åland inte direkt väldiga, men de finns. Sydkorea hör till våra viktigaste handelspartner när det gäller sjöfart. De senaste fartygen som har byggts till åländsk sjöfart har faktiskt byggts i Sydkorea. Vi har också diplomatförbindelse i form av en honorärkonsul här i Mariehamn.

    Detta gör, enkelt uttryckt, att Ålandsprotokollet på sätt och vis blir tillämpligt även i Sydkorea när det gäller själva näringsrätten, men den inkluderar inte offentlig upphandling såsom fallet var med Peru och Colombia.

    I övrigt följer det vanliga och gängse internationella regler. Ett enigt utskott föreslår att lagtinget ger sitt bifall till att lagarna träder ikraft i landskapet till de delar ramavtalet faller inom landskapets behörighet. Tack.     

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med finans- och näringsutskottets betänkande. Förslaget är bifallet i första behandling.

    Ärendets första behandling är avslutad.

    Remiss

    4        Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2014 och verksamhet år 2013

    Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2013-2014)

    Enligt arbetsordningens 42 § ska självstyrelsepolitiska nämnden avge ett betänkande i ärendet innan det tas upp till slutlig behandling i lagtinget. Först tillåts diskussion och därefter remitteras redogörelsen till självstyrelsepolitiska nämnden.

    Diskussion.

    Minister Wille Valve

    Talman! EU är toppen! I alla fall om man får tro 51 procent av ålänningarna som i en undersökning svarade att Finlands EU-medlemskap är en positiv sak. Bara 20 procent av de som tillfrågades ansåg att EU-medlemskapet är en dålig sak. Vad beror detta på?

    Det här knyter an till den breda, övergripande frågan: Vad är EU för Åland idag och vad vill vi ålänningar att EU ska vara? Då vi gick med i EU 1994 var EU ett tämligen abstrakt begrepp. Genom åren har begreppet EU fyllts med konkret innehåll och varje ålänning kan idag lätt göra en nyttoanalys av EU. På plussidan finns skatteundantaget och alla färjeavgångar detta medfört för vårt örike. Att det idag finns gott om möjligheter att ta sig till nästan alla vädersträck från Åland och att det är möjligt att frakta saker till och från Åland är viktiga saker för vårt samhälle.

    Samtidigt står det otvetydigt klart att vi har förlorat behörighet till EU sedan 1994 och 1995 och att vi därför behöver kunna påverka i EU – eller som absolut minimum undanröja dåliga beslut från EU.

    År 2014, 20 år efter folkomröstningen om EU, ser vi att sektorer som jordbruk och fiske är starkt knutna till unionen. Vi märker av EU i allt från statsstöd och offentlig upphandling, till sjöfart, energi och spelverksamhet. Vi hör också en ”intern kritik” från vår förvaltning om att alla enmannamyndigheter på sikt kan börja att ”äta upp” förvaltningen inifrån. Ett sådant EU vill åtminstone inte jag ha.

    Fru talman! Landskapsregeringen presenterar idag sina EU-prioriteringar för 2014 och sin verksamhet för 2013. I meddelandet kan vi bl.a. läsa att kommissionens mål för 2014 framförallt är att öka tillväxten, bekämpa ungdomsarbetslösheten och öka investeringarna i EU. Hur kan EU öka tillväxten också på Åland? Jag välkomnar särskilt en fördjupning i denna, breda och övergripande fråga – hur kan EU ge Åland tillväxt?

    Vad är då landskapets ställning och inflytande i EU-ärenden? Några kommentarer:

    – Vi kan för tillfället skönja en svag förbättring i möjligheterna för Åland att fullt ut, på svenska delta i den nationella beredningen av EU-ärenden. 

    – Landskapsregeringens prioriteringar av EU-frågor finns definierade i EU-meddelandet.  För dem som arbetar för Åland i EU, nere i Bryssel, är Ålands ståndpunkter viktiga. Det kan handla om en hastigt påkommen förnyelse av patientdirektivet eller vattendirektivet – och Ålands ståndpunkt behövs. Visst är våra resurser begränsade och de allra första versionerna av t.ex. förordningar är inte alltid lättöverskådliga, men den stora utmaningen med EU för Åland förblir att det är lättast att påverka initialt – och här kan vi alltid bli bättre.

    – Åländska representationen i Europaparlamentet. Hur ser framtiden ut? Tror landskapsregeringen på det ”nationella” eller ”internationella” spåret? Landskapsregeringen tar i meddelande tydligt ställning för att frågan ska lösas nationellt, genom en ändring av vallagen, så att landskapet Åland vid Europaparlamentsval utgör en egen valkrets. Jag vill i detta sammanhang peka på självstyrelselagen 68 §, där det står: ”Vid riksdagsmannaval och vid val av republikens president utgör landskapet en valkrets. Om dessa stadgas särskilt”. Vi lever i spännande tider, där grunden för Ålands självstyrelse inklusive 68 § ska ses över av en revisionskommitté, gemensam för lagtinget och riksdagen. Det här kan vara ett lämpligt forum att föra upp frågan i.

    Vi har dessutom riksdagsval på kommande, ett val som bör hållas före den 16 april 2015, vilket torde innebär en ny regering och nya möjligheter att arbeta för åländsk representation i Europaparlamentet.

    – Hur ser det ”internationella spåret” ut idag? Förvisso väljs ett nytt Europaparlament under 2014 och Åland har här alla möjligheter att visa framfötterna. Som vi kan läsa i meddelandet kommer en större principdiskusison om parlamentets mandatfördelning år 2016. Jag tror personligen inte att Åland har särdeles stora möjligheter att vinna gehör för sina tankar i denna Europaparlamentsbaserade process. Den åländska kungstanken om egen plats ska här konkurrera med tyska grönas förslag om att minska antalet MEPar med 200 eller 300. Det ”internationella spåret” är med andra ord kallt - och jag har svårt att föreställa mig framgång på det internationella planet utan att frågan skulle vara kraftigt förankrad i Finlands regering.

    Landskapsregeringens specialrådgivare nämns också i meddelandet. Tjänsten lediganslås under 2014. I samband med detta kommer innehållet i tjänsten att ses över, i syfte att säkerställa att tjänsten används optimalt. Landskapsregeringens vision är framförallt att tjänsten ska få en mer operativ karaktär för att driva Ålands intressen i EU. En specialrådgivare – eller ”councellor” – har i kraft av sin ställning en mycket god tillgång till information. Då vår åländske specialrådgivare kontaktar kommissionen gör HEN det från en stark ställning. Specialrådgivaren får information som denne inte annars hade fått. En jämförelse med Färöarna kan vara på sin plats. Färöarna har en egen ”ambassad” i Bryssel, ändå finns det färingar som sneglar avundsjukt mot Åland. Varför? Det är lätt att glömma att Färöarna är utanför EU och har därför inte kanaler in i kommissionen eller i Europeiska rådet. Ålands specialrådgivare däremot har mer insyn i t.ex. fiskerifrågor än vad den färiska ambassaden har. Därtill har Färöarna ett ”moderland”, Danmark, som i EU-sammanhang och särskilt inom fiskerifrågorna, ibland driver motsatt linje i förhållande till Färöarna. Vi har alltså genom Finreppen en tämligen stark ställning som vi bör använda klokt.

    Några kommentarer om sakfrågor i EU meddelandet:

    – I EU-meddelandet står det om den konsoliderade bolagsskattebasen och framtida mervärdesskattesystem. En konsoliderad bolagsskattebas kan ha negativa konsekvenser för landskapets kommunalskatteintäkter. Arbetet med den konsoliderade bolagsskattebasen fortskrider långsamt och långsamt, dels för att det är en tekniskt komplicerad skattelagstiftning och dels för att medlemsländerna har väldigt olika skattesystem att utgå ifrån. På de här två faktorerna ska ännu lägga att skatteområdet är ett område där rådet beslutar med enhällighet, i klartext betyder att alla medlemsländers röst behövs. Det går inte att gruppera sig och ”köra” över något land eller en grupp med andra länder. Landskapsregeringen kommer noga att bevaka händelseutvecklingen under 2014.

    – Ett annat anmärkningsvärt ärende är de framtida mervärdesskattesystemen. Kommissionens ursprungsförslag mötte ett ramaskri i Europa, kanske särskilt i Norden med tanke på ideella föreningars verksamhet. För Åland har det dessutom ekonomiska konsekvenser för restaurangtjänster ombord på fartyg. Landskapsregeringen har örat mot kommissionen och rådet. Idag vet vi inget nytt, annat än att medlemsstaterna är djupt splittrade, vilket i EU-sammanhang brukar innebära en förlängning av Status Quo.

    – Inom fiskeripolitiken har vi sett förnuftet segra några gånger i samband med reformarbetet. Det har handlat om begränsningar av unionens överstora fiskeflotta. För Ålands del är det särskilt intressant att småskaligt, kustnära fiske beaktas.

    Inom jordbruket kommer 2014 att bli ett ”övergångsår” i genomförandet av den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken och det operativa landsbygdsutvecklingsprogrammet, främst på grund av EU:s försenade tidtabell för fastställande av lagstiftningspaketet. Åland kommer att följa slutförandet av arbetet med reformen av de nya riktlinjerna inom statligt stöd – och arbetet med att förenkla lagstiftningen kring ekologisk produktion. I jordbrukspolitiken ser vi också en fortsatt lillfingerbrytning om i vilken utsträckning GMO-grödor ska tillåtas på EU:s område. Den dörren torde förbli stängd, men dörren har en glipa som gör att man kan odla t.ex. vissa arter av potatis i vissa länder.

    – Inom miljöområdet vill jag särskilt nämna initiativet ”resurseffektivitet och avfall”, det har en viss koppling till vår diskussion om hållbarhet: ”Förslaget kommer att baseras på framstegen från genomförandet av färdplanen för ett resurseffektivt Europa och fastställa de huvudsakliga byggstenar som behövs för att EU:s ekonomiska potential ska kunna bli mer produktiv samtidigt som färre resurser används och steg tas mot en cirkulär ekonomi. Initiativet kommer att inbegripa slutsatser som dragits från utarbetandet av lämpliga indikatorer och mål samt översynen av huvudsakliga mål för EU:s avfallslagstiftning och utförandet av en efterhandsutvärdering av direktiven om avfallsflöde, inbegripet en bedömning av alternativ för att öka samstämmigheten mellan dem.”

    Sedan några saker som inte står i EU meddelandet.

    – I EU-meddelandet står väldigt lite om upphovsrätter, SVT Play och elektroniska gränshinder. Orsaken är enkel: Det har hänt tämligen lite inom EU på detta område. Det har stampat på stället ganska mycket, ända fram tills i förrgår då kommissionen beslutade att inleda en antitrustutredning om produktionsbolagens regler för gränsöverskridande sändningar. Detta innebär förhoppningsvis att vi kommer att kunna se samtliga svenska tv-kanaler på Åland och på Internet. Detta bör ses som en direkt fortsättning på Premier League-domen från 2011. Kommissionen, eller rättare sagt DG konkurrens, sätter nu stadigt ner foten och visar att man menar allvar. Territoriellt baserad upphovsrätt ska inte hindra EU-medborgare från att ta del av varandras TV-sändningar.

    – Vad gäller tobaksdirektivet har Åland alltjämt olika syn jämfört Finland. Vi fick för 15 minuter sedan ett meddelande om att försäljningsförbudet i artikel 15 kommer att kvarstå inför Europaparlamentets plenibehandling. Däremot kommer snus inte att omfattas av reglerna om ingredienser vilket är en seger för sunt förnuft eller snusförnuft

    Fru talman! Det finns mycket mer att berätta, men detta kan tjäna som inledning för debatten. Tack för ordet.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    EU-parlamentsplatsen berördes i anförandet. Jag tänker på ett litet lustigt utspel som Valve hade i media tidigare om EU-parlamentsplatsen.  Förstår jag det rätt? Den kommittén som nu sitter och jobbar skulle försöka få till stånd en ny självstyrelselag och skriva in i den lagstiftningen att Åland skulle ha en egen EU-parlamentsplats. Motivet var att det var andra människor som satt där än de som man har diskuterat med tidigare. Det är mycket möjligt att jag har missförstått någonting, men jag utgår ifrån att de representanter som sitter i självstyrelsekommittén också har kontakt med sina respektive rikspartier och grundproblemet är ju att inget av de finska partierna vill släppa ifrån sig en plats. 

    Minister Wille Valve, replik

    Som EU-minister har jag ett ansvar att vända på varenda sten och se varenda inkörsport som finns till en åländsk Europaparlamentsplats. Vid läsning av självstyrelselagen 68 § så finns det en stadig spik att hänga upp en parlamentsplats på eftersom där redan nämns att Åland utgör en egen valkrets liksom vid presidentvalet. Man kan förstås föra en diskussion om vad som kom före. Ska man först ändra valkretsarna eller ska man ändra självstyrelselagen? Jag vill fördomsfritt föra in den idén att man kunde ändra det genom 68 §. Vi har ju snart ett riksdagsval framför oss där hela riksdagen kommer att underkastas folkets vilja och delvis bytas ut. Det innebär att vi får nya människor också i självstyrelselagsrevisionen. 

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är jättebra att titta på nya idéer. Sedan om det är en ny idé eller inte kan man ha olika åsikter om. Jag vill dra mig till minnes att vi från Ålands Framtid till och med har motionerat under årens lopp om att man kunde ta modell från riksdagsvalsupplägget. Förstår jag det rätt, vilket lite var pudelns kärna i frågan, att motivet var att det var andra människor som satt i den här kommittén och därför skulle det kunna gå vägen? Det hade jag lite svårt att få ihop. Vi vet att FSP är det parti som faktiskt skulle förlora först på om Åland skulle få sin berättigade EU-parlamentsplats. Jag tror att det är väldigt svårt att komma någonstans annat än om man använder sig av det internationella kortet som vi har lyft många, många gånger när vi har debatterat de här frågorna.

    Vilka färöingar har riktigt sneglat avundsjukt på Ålands specialmedarbetare? Det har jag aldrig hört, det var något nytt.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Minister Wille Valve, replik

    Nej, det handlar inte om att det skulle vara andra människor men det är ett annat sammanhang. Självstyrelselagsrevisionen har en väldigt stark koppling till hela Ålands konstitutionella status, inklusive hur valkretsarna är uppdelade. Jag anser definitivt att det skulle vara värt att överväga att föra upp föra upp frågan i den processen.

    Angående vilka färöingar ltl Valve har pratat med så har jag befunnit mig i nordiska sammanhang i två år tillsammans med ltl Eriksson och diskuterat med en del färöiska kollegor.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack ministern för ett välformulerat öppningsanförande. Jag har ett visst intresse när det gäller EU:s utveckling i fråga om statligt stöd och möjligheterna att stöda missgynnade och mindre gynnade regioner. Det jag saknar i det här är någonting om de minimisreglerna och den utvecklingsprocess som tidigare funnits att ytterligare ge möjlighet för det offentliga att stöda nya satsningar i de mindre gynnade regionerna. Har ministern hunnit bekanta sig något med detta? När man nu ritar om stödkartorna, kommer det att finnas en öppning för landskapsregeringen att bli mera aktiv i skärgårdsregionen som hittills har missgynnats av att Åland i övrigt anses vara rikt inom ramen för EU-medlemskapets kriterier?

    Minister Wille Valve, replik

    Här måste jag ärligt svara ltl Jansson att det de minimisreglerna har jag inte koll på.  En halvtimme före jag gick upp i talarstolen nåddes jag av beskedet att vi nästa vecka kommer att ta fram en ståndpunkt i förhållande till det statliga stödet. Jag kommer att börja arbeta med detta när jag kommer ner från talarstolen. Tidpunkten är lite olycklig för just nu kan jag inte svara på den frågan. Jag lovar att svara privat på den frågan åt ltl Jansson. Feedbacken om skärgården tar jag med mig in i det arbetet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det här ska absolut inte ses som någon kritik, utan bara ett sätt att försöka fylla på det behov av analys som vi alla bör utföra tillsammans. Jag ser fram emot ministerns presentation inför nämnden och sedan i utskottsarbetet.

    EU-meddelandet i övrigt innehåller otroligt många viktiga frågor. Jag förstår att ministern inte kan beröra alla i det här öppningsanförandet.  Det som ministern säger vad gäller TV-sändningarna och ålänningarnas möjlighet att ta del av TV-sändningar på svenska i framtiden tillhör kanske den viktigaste vardagsfrågan för oss ålänningar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ministern utstrålar energi och kunskap. Vi vet att ministern Valve har en gedigen erfarenhet från sitt arbete i Europaparlamentet. Det bådar gott för det fortsatta EU-arbetet i förvaltningen. Det är ett digert jobb som ministern har på sitt bord. Det är ett väldigt långsiktigt, det framskrider också väldigt långsamt vilket man ser när man läser det här meddelandet. Frågorna kommer om och om igen, vi debatterar frågorna årligen här och sist och slutligen händer det väldigt lite.

    Angående frågan om parlamentsplatsen. Vilka nya argument borde vi framföra i självstyrelsekommittén? Sist och slutligen är det ju våra politiska medaktörer i Helsingfors som vi ska övertyga. Har ministern nya argument? 

    Minister Wille Valve, replik

    Det är samma argument som tidigare. Åland i kraft av sin konstitutionella status är berättigad till ett minimum av inflytande i EU-sammanhang och detta inflytande kunde tillgodoses med en egen Europaparlamentariker.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Fortsättningsvis är det de politiska partierna i Helsingfors som vi måste övertyga. Argumentationen är nog den viktiga. Hur vi sedan framför det, om det är via självstyrelselagen eller via valkretsindelningen, tror jag är mindre viktigt. Det viktiga är att landskapsregeringen aktivt fortsätter det här arbetet. Och förstås ska alla vi som har kontakter till partier i Helsingfors fortsätta att jobba för det här.

    Minister Wille Valve, replik

    Jag håller till hundra procent med ltl Eriksson. Det påminner mig om Ålands flagga i Bryssel. Jag hade den stora förmånen att få samarbeta intensivt med vtm Eriksson om flaggan och där fick vi faktiskt först ett nej från utrikesministern som vi sedan lyckades vända till ett ja. Jag anser att nej från riket ska tolkas i det ljuset.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Frågan om representation i Europaparlamentet är politiskt. Juridiskt hittar man nog vägar om man finner en politisk konsensus. Jag var också nöjd med ministerns debut till den här delen, med ett undantag. Minister Valve nämnde att det inte är någon hemlighet att Åland har förlorat behörighet. Jag trodde att vi hade lämnat den formen av retorik bakom oss, för det är ju inte så att vi medvetet har överfört behörighet till unionen eftersom själva unionen bygger på en integrering av Europa även på lagstiftningens område. Folkligt kan man tala om att förlora behörighet men det är en fullständigt medveten åtgärd och då brukar man inte tala om att tappa någonting utan man har medverkat till att ha överfört den.

    Minister Wille Valve, replik

    Ltl Jansson har en poäng där.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Roger Jansson

    Tack, fru talman! Den årliga redogörelsen om EU-frågor blir bättre och bättre. Den har blivit mycket bättre under de senaste åren än vad den var tidigare. I år är det ytterligare ett steg framåt när det gäller den information som vi förutsätter att lämnas till lagtinget.

    För Moderat Samlings del är det väsentligt att unionen inte utvecklas mot en federation, utan att fortsätter att vara ett unionssamarbete mellan självständiga stater och förhoppningsvis i framtiden inkluderande såsom medlemsstater sådana självstyrelser som delar statsmakten med staten, vilket är fallet för Ålands del och för ett fåtal andra självstyrelser i Europa.

    För det andra är det väsentligt för Moderat Samling att man inte överför mera beskattningskompetens till Unionen än vad man har kommit överens om hittills.

    För det tredje är det väsentligt att man minskar behörigheten för EU i vissa politikområden som bättre passar för den nationella behörigheten. De flesta stora frågor där vi har varit missnöjda med Unionen är av den arten att de inte borde behandlas av Unionen utan de borde ligga på det nationella planet. En återföring av behörighet enligt brittiskt resonemang är en intressant fråga för oss.

    Men å andra sidan, för det fjärde, finner vi att i många gränsöverskridande frågor som har att göra med miljöfrågor, brottsfrågor och en del ekonomiska styrningsfrågor när det t.ex. gäller bankväsendet så kan vi behöva mera EU. Det är åt båda hållen, men ingen utveckling i federativ riktning.

    Sedan till meddelandet. Det är intressant att man börjar med att säga att det här året är ett mellanår i Unionen när det gäller styrningen, av det skälet att man byter ut både parlament och kommission. Då blir det en lugnare takt och det kan vara till fördel för samarbetet inom Unionen. Reformtakten, som tenderar att vara onödigt stor och snabb, bromsas upp lite.

    Sedan till några av de konkreta frågeställningar som tas upp. Den första på sidan 8-9, 2.1.4.  Åländsk representation i Europaparlamentet. Landskapsregeringen redogör tydligt för sin inställning att frågan om Ålands representation i Europaparlamentet bör lösas nationellt genom ändring av vallagen. Det är bra att vi är tydliga på den punkten. Finland har en annan uppfattning, man hänvisar ständigt till att det skulle ske någonting på det internationella spåret och därmed skulle Åland och Finland kunna få en plats för Ålands del. Det har vi många gånger här diskuterat, det kommer inte att hända och därför är det ett orealistiskt spår. Det är att slå blå dunster i våra ögon att hänvisa till den möjligheten. Skulle det sannerligen mot förmodan hända någonting på det området så vore det naturligtvis bra, men vi ska inte tro det.

    När det gäller det nationella spåret så hävdar inte bara justitieministeriet, som man skriver om i meddelandet, utan hela regeringen på aftonskolan att det inte kommer att hända någonting avseende en ändring av vallagen. Men jag förstod det på det sättet att det gällde nu till det här Europaparlamentsvalet. För framtiden så fortsätter den politiska diskussionen.

    Då är det utspel som ministern här kommer med intressant, att man skulle ta upp frågan i Ålandskommittén. I Ålandskommittén kan man väl motivera att man tar upp frågan genom att det i 68 § står vad det står om riksdagsval och presidentval. Genom att också införa det i diskussionen i Ålandskommittén så breddar vi den politiska diskussionen kring den här frågan och nya människor kommer delvis med i debatten. Argumentationen som vi har är att det är lättare att få grogrund för den grupp som Ålandskommittén utgör än vad den gjorde i riksdagen när lagtinget kom med sitt initiativ dit.

    Personligen tror jag att den enda lösningen för att vi ska lyckas med att få Åland till en valkrets så är att Finland indelas i flera valkretsar, så att inte bara södra Finland är representerat i Europaparlamentet i framtiden utan också delar av mellersta och norra Finland. Naturligtvis går det inte att driva en separat fråga om att ändra 68 § i självstyrelselagen, utan samtidigt ska man komma överens om att ändra vallagen. Man får en ny infallsvinkel på vårt arbete men den här frågan.

    Följande fråga jag vill beröra gäller 2.1.7 - Landskapets deltagande i den nationella beredningen av EU-ärenden. Här är de problem som man har väldigt ärligt beskrivna. Det viktiga här är de 40 beredningssektionerna som fungerar på finska. Där har landskapsregeringarna kämpat med att få en bättre situation till stånd.  Det redogörs för hur man kämpar vidare. Det sägs här att man från rikets sida säger att vi får dokument översatta till svenska om vi begär det. Men hur ska vi kunna veta vad som står i de finskspråkiga dokumenten utan att kunna finska? Den modellen fungerar inte. Här måste riket ta på sig ett större ansvar och göra bedömningar vilka av de många dokument som finns i de 40 beredningssektionerna som är så väsentliga för Åland att de omedelbart bör översättas. Sedan kan Åland ha tilläggskrav när det gäller översättningen.

    Sedan sker möten på finska och där diskuteras tolkningsmöjligheten, men den fungerar inte om man inte har en fullständig simultantolkning, endast så kan de åländska tjänstemännen delta i arbetet på ett likvärdigt sätt. Det är det demokratiunderskott som vi har i EU-frågor och som vi ska behandla i Ålandskommittén framöver och det är bland det största problemet vi har i beredningen av EU-ärenden för Ålands del.

    Följande fråga är den konsoliderade bolagsskattebasen 2.2.2, som nog är väldigt problematiskt för åländsk del. Det sägs i meddelandet: ”Förslaget innebär samtidigt att en skattemyndighet i en annan medlemsstat tillfördelar Finlands inklusive Ålands andel av skattebasen för beskattningen av samfund.” Den direkta beskattningen är inte EU kompetens idag. Landskapsregeringen har motsatt sig det här förslaget. Det förekommer också en stor kritik bland övriga medlemsstater mot det här förslaget. Jag hoppas att man med kraft fortsätter att motarbeta det här. Det finns inga fördelar i det för åländsk del, vi kommer att vara nettoförlorare.

    Följande punkt som jag kort vill beröra är upphandling. Vi har nu haft en EU-styrning av upphandlingen under ett antal år. Det börjar bli ett decennium. Det har resulterat i att besvär är regel numera. Besvär till domstolar är regel i samband med upphandling i enlighet med i EU-lagstiftningen. Ett samhälle som fungerar på det sättet så fungerar dåligt. Man bör alltså arbeta i motsatt riktning, man borde få ett enklare regelverk med mindre toppstyrning. Upphandlingen i landskapet och i våra länder skulle förenklas. För att förenkla, vilket man säger att man vill göra, så avser man att kräva att det i varje stat ska finnas en nationell myndighet som fungerar för övervakning och genomförande av kontroll av offentlig upphandling. Man kallar det ett kunskapscentrum. Fullständigt klart för Ålands del är att det kunskapscentret inte kan ligga i det finska Finland, utan det måste ligga på Åland för Ålands del. Jag hoppas att landskapsregeringen bevakar det ur den synpunkten, samtidigt som man försöker förenkla den här lagstiftningen så att besvärsvilligheten minskar. Det är klart att den ska finnas i rimlig omfattning.

    Ännu vill jag kort beröra kapitel 2.2.9 om sjöfart. Fortfarande koncentrerar man sig helt och hållet på svaveldirektivet och det är historia. Svaveldirektivet blir vad det blir. Alla som seglar på Nordsjön och i Östersjön måste anpassa sig till det. Svaveldirektivet ändrar inte konkurrensförhållandet mellan rederierna särskilt mycket men det ändrar konkurrensförhållandet mellan landtransporter och sjötransporter. Men det är, som sagt var, historia.

    Vi har för framtiden dock många frågor som borde ha redogjorts för i det här kapitlet. Nämnden kan titta på Clean Shipping utvecklingen - betydande konkurrensmöjligheter för åländsk sjöfart, närsjöfarten fortsättningsvis - den EU-interna sjöfarten och sedan hamnutvecklingen och regelverket i hamnarna. Hamnarna är en trång sektor i sjöfartens konkurrenskraft.

    Avslutningsvis, ett glädjebudskap på sidan 37 i meddelandet, Överträdelseförfarande och EU-domstolsärenden. Vi ser i tabell 9 att ärenden som har berört enbart riket har varit tio stycken under året och ärenden som har berört enbart landskapet har varit två stycken under året. Liksom tidigare fortsätter vi att vara något bättre på att sköta EU-ärenden än vad Finland är. Tack.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack fru talman! Det var en intressant lokution i vicetalmannens anförande, om jag förstod den rätt vad gäller frågan representation i Europaparlamentet. Jag uppfattade kollegan Roger Janssons uttalande ungefär så här: Det är lättare att övertyga rikspartiernas företrädare i Ålandskommittén än vad det är att övertyga samma partiers företrädare i riksdagen. Med tanke på att kommittén sammanträder i morgon nästa gång och flera av oss träffas i kväll så skulle jag sätta stort värde på att få lite mera kunskap vad denna iakttagelse grundar sig på.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Sannerligen med stort nöje ska jag göra det. Vi ska i Ålandskommittén självklart behandla både kapitel 9 i självstyrelselagen och kapitel 9a som berör vårt förhållande till Europeiska Unionen. I Ålandskommittén finns en stor kunskap. I de problematiseringar som vi kommer att göra från åländskt håll i kommittén när det gäller båda de kapitlen så kommer det att finnas en sakkunskap baserad på förståelse. Till det problemkomplexet hör också vår representation i EU-organ. Det kommer man att kunna diskutera på ett helt annat sätt än när frågan var uppe i olika utskotten i riksdagen i samband med lagtingets motion, då vi ofta av praktiska skäl inte heller kunde vara med och argumentera annat än i grundlagsutskottet i den frågan. Då var det bara en person som kunde vara med och argumentera. Det blir mycket mera jämställt i den här diskussionen som nu kommer att föras.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Ja, vi ska ta vara på alla möjligheter och goda idéer och det här tillhör definitivt dem. Det förhåller sig för närvarande i självstyrelselagen så att den här typen är bestämmelser är utanför både 9 och 9a kapitlet i sammanhanget. Jag sätter värde på synpunkterna och beaktar dem sålunda att man inte riktigt kan föra in dem i kapitel där de inte hör hemma. Men som sådana är de politiskt mycket värdefulla.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det är ett riktigt tekniskt konstaterande. I 9a kapitlet finns inte detta men däremot har det att göra med 9a kapitlet och den politik vi kommer att diskutera i det sammanhanget, bl.a. hur vi är representerade. Då blir det en automatisk vidareföring till 68 §. Jag tror nog att det kommer att finnas en förståelse att även vår representation i EU-organ kommer att behöva inkluderas i diskussionerna om vårt förhållande till Europeiska Unionen i samband med reformen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, fru talman! Jag kan hålla med vtm Jansson att vi nu har ett meddelande på våra bord som börjar hitta de former som vi rimligtvis kan begära från förvaltningen och ministrarna när det gäller EU-sidan. Det är klart att några av de här frågorna börja kännas lite gamla men de lever med oss på ett eller annat sätt och därför är det viktigt att landskapsregeringen tar upp i dem i den årliga redovisningen om vad som är på gång eller vad som bör prioriteras.

    När det gäller tidtabellen så hoppas jag att vi har den styrka att vi i alla fall inom april månad ska kunna meddela landskapsregeringen vad vi anser om prioriteringarna så att vi inte har det liggande fram till juni månad, då har allt för stor del av EU-året redan gått till ända.

    Fru talman! Inledningsvis konstateras att vi har ett hat- och kärleksförhållande till EU-gemenskapen. Det är ofrånkomligt att det som pågår i vår omvärld med krig och elände i Arabstater m.m. är hemskt. Det är i ljuset av det här som vi bör titta, analysera och kritisera EU-medlemskapet. Mycket tack vare EU har fredstanken och därmed demokratiseringstendensen slagit rot i Europa. Vi måste värdesätta det. Även om det är svårt i det dagliga att hitta ljuspunkter i den fortlöpande EU-processen så när man nu tar del av de senaste rönen om superbakterierna, de som är resistenta mot alla nu kända läkemedel, och hur de tilltar i styrka världen över på grund av en oförsvarlig hantering så är det bra att det har funnits ett organ, en kommission i det här fallet, som har haft styrkan att redan 2006 se till att antibiotika inte finns i det foder som används i djurproduktionen inom EU. Den process som pågår utanför EU t.ex. i USA där 13 miljoner kilo antibiotika kommer in i djurfoderproduktionen kommer att sluta med elände. Mänskligheten ser till att vi inte har något vapen mot resistenta bakterier. Här är ett typexempel, fru talman, på att EU har en långsiktig tanke, ibland är tanken mer än väl med stor framförhållning.

    När det gäller mera konkret Ålands vardagsbekymmer så kan jag bara hålla med om EU-minister Valves syn på arbetet inom de så kallade sektionerna i Helsingfors. Det finns tydligen en svag förbättring av den svenskspråkiga servicen. Men, som vtm Jansson redan var inne på, det finns sannerligen utrymme för förbättringar. Det får inte vara slumpen som avgör om de åländska tjänstemännen får en tillräcklig service på svenska eller inte. Det måste vara en självklarhet. Senaste år, i samband med motsvarande redogörelse, hade vi en lång debatt i den här frågan, då betonade vi att det inte ska behöva vara en sådan situation att en åländsk tjänsteman ska känna att man enbart är till besvär för det fortlöpande EU-arbetet inom sektionerna. Här måste landskapsregeringen åter med skärpa betona vilket ansvar som ministerierna har att sektionerna fungerar på svenska. Om det ska vara effektivt så är simultantolkning under pågående möten den enda möjliga lösningen. Det värsta är att nöja sig med att när mötet är slut så sker det någon form av sammanfattning på svenska från någon som kan svenska inom organet. Det är inte hållbart.

    När det gäller den formella sidan så är det avsaknaden av vår berättigade EU-parlamentsplats. Vi har på kort sikt förhoppningsvis en lösning. Vi har en åländsk kandidat som är med och slåss om en plats i parlamentet. Det är ett sätt för ålänningarna att visa allvar med EU-medlemskapet, vi vill vara med och påverka.

    När det gäller motsatsförhållandet som vi har i den här frågan, det vill säga att regeringen Katainen vill ha en lösning på EU-nivå medan vi kräver en lösning på axeln Mariehamn-Helsingfors så det är en dragkamp som vi på något vis måste försöka vinna genom att komma överens med statsmakten om var lösningsmodellen står att finna.

    Jag ansluter mig till dem, och centergruppen också i sin helhet tror jag, som anser att det är genom en ändring av självstyrelselagen som vi kan åstadkomma den här parlamentsplatsen.

    Med anledning av de replikväxlingarna som var här tidigare i salen i samma fråga så vill jag betona att Janssonkommittén har lämnat en öppning för en lösning via en ändring av självstyrelselagen genom att ha den med som ett av de moment som måste lösas i samband med översynen av självstyrelsesystemet och förnyelsen av densamma. Vi ska jobba vidare med det, vi som har ansvar för att Ålandskommittén gör ett bra jobb för Ålands självstyrelse.

    När det gäller de frågor som har nämnts här, så upprepar jag inte det som vtm Jansson redan sade om upphandling. Jag stöder till fullo slutsatserna där. Vi får sannerligen hoppas att det inte blir en tillsynsmyndighet, för vi vet att enligt EU-praxis så betyder en myndighet nationellt att vi inte har en åländsk sådan med allt vad det innebär. Vi får sannerligen tro och hoppas att det är tillkomsten av kunskapscentra som bistår vid upphandlingar som blir mottot för det fortsatta arbetet.

    När det gäller upphandling så måste vi alla komma ihåg att det är ett tveeggat svärd. Det är bra på många sätt att man tryggar rättviseaspekten och konkurrenssidan mellan företagen. Men vi har ett dilemma, vilket jag själv i självstyrelsepolitiska nämnden kommer att ta upp, det faktum att vi idag i vissa fall har för små gränsvärden vid de åländska upphandlingarna. Vi utsätter våra tjänstemän för en onödigt byråkratisk process och i vissa fall skapar vi en situation där vi gör oss ointressanta för leverantörer av mera avancerad utrustning. Varför skulle de stora leverantörerna, specialisterna, ägna sig åt en nivå som inte är försvarbar? Vi sållar helt enkelt bort skalan av leverantörer genom att ha för små gränsvärden. Det här är en diskussion som vi måste föra.

    I replikväxlingen med EU-ministern var vi redan inne på statsstöd. Det är en otroligt viktig sida av Ålands EU-medlemskap att vi får ett större handlingsutrymme när det gäller skärgårdspolitiken och regionalpolitiken i stort. Här måste vi nog med kraft se hur en omritad stödkarta kan ge bättre förutsättningar att stöda den svagaste regionen inom våra gränser.

    När det gäller överträdelseförfaranden så upprepar jag inte vad vtm Jansson sade.  Det tycks som om Jansson nästan har läst mina tankar även här. Det har skett en enorm utveckling vad gäller försvaret av Ålands intressen. Vi är trots allt rätt goda att sköta det här idag. Det är ingen tröst med tanke på de stora förluster som vi har upplevt inom ramen för just överträdelseförfaranden; vårjakten och snuset. Men bättre sent än aldrig, det är bra att det finns ett system som tycks fungera bra. Det är sannerligen viktigt att landskapsregeringen är på alerten med tanke på de nya sanktionsmöjligheter, som kommissionen har enligt Lissabonfördraget, att mycket snabbt skrida till verket ifall ett land eller autonomt område överskrider sina rättigheter. Tack, fru talman.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det kan ju vara motiverat när vi har en center i talarstolen att ta upp frågan om upphandling lite bredare än vad jag hade möjlighet att göra i mitt anförande. Avsikten med upphandlingsreglerna inom EU är att skapa en öppen konkurrens mellan företag i olika länder. Men det har blivit mera att det skapas begränsningar för konkurrensen till och med inom regioner inom länderna på ett olyckligt sätt. Detta har gjort att många upphandlingsjurister och andra jurister har tolkat regelverket så att man inte får befrämja närproducerade, sådana kriterier får man inte ha. Det är ju en feltolkning av regelverket, även här skulle behövas en liten uppluckring. Närproducerat ska sättas in i miljökriterierna i samband med upphandlingar. Det gör att man kan ha ganska klara regler för det.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vicetalmannen har helt rätt. Själva upplägget har på något sätt gått lite snett. Tanken är att det inte ska vara ett hinder mellan länderna. Man ska kunna sälja varor och tjänster. Upphandlingar har tagits ner på en lokal nivå som har lett till en situation där det kryllar av besvär. Det känns rätt märkligt att vi har skapat en sådan tillvaro. Vi behöver föra en diskussion om hur vi kan få den här tillvaron att fungera bättre.

    Så sent som i förra veckan höll man ett särskilt seminarium om detta på åländsk mark för att fler ska förstå hur man måste agera. Det är klart att vi även måste kunna konstruera upphandlingsvillkor som gynnar de åländska företagen. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson

    Talman! Ofta ställs frågan när vi har gäster bortifrån om hur Åland mår i EU och vad ålänningarna tycker om EU. Vi berättar alltid då om hur svårt medlemskapet blev för självstyrda områden som Åland eftersom EU är ett samarbete mellan nationalstater.  Att vi gett ifrån oss behörighet men inte fått motsvarande påverkans möjligheter. Att det skett en behörighetsförskjutning från självstyrelsen också till Helsingfors eftersom alla EU-ärenden tar vägen via Helsingfors. Ska vi påverka ska det ske genom Finlands röst och Finland vill inte alltid samma sak som Åland.

    Självstyret har inte mått bra av EU, förvärvad behörighet som ålänningarna genom tiderna kämpat för att överta har delvis tagits tillbaka till Helsingfors och en del har överförts på EU.

    Vi ålänningar gjorde ett medvetet val när vi sade ja till EU men vi såg kanske inte hela vidden av den konstitutionella problematiken.

    Vi berättar förstås också om Ålandsprotokollet och vilka möjligheter skatteundantaget gett oss, vi konstaterar att ålänningarna sade ja i två folkomröstningar eftersom de flesta av oss såg stora problem för Åland utanför EU efter att både Finland och Sverige beslutat ansöka om medlemskap. Vi såg också fördelar i möjlighet till ökad rörlighet och bättre handelsförbindelser främst till Sverige. Nå, till den delen fick vi förstås en kalldusch när skattegränsen tillkom som ett sätt att hantera vårt skatteundantag.

    Den andra frågan, om vad ålänningarna tycker om EU är inte lätt att svara på. Jag noterade att ministern hade en syn, men jag ser inte lika positivt på hur ålänningarna uppfattar EU. Jag tror att ålänningar inte bryr sig så mycket om EU förutom när det kommer till konkreta frågor där EU har varit oförstående och i sin storskaliga hantering av gemensamma frågor till största delen förbisett regionala särförhållanden, nedärvda traditioner och kulturer. Man har glömt tanken på att ta tillvara den europeiska mångfalden, besluten är övergripande och likriktade. Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen glöms eller försvinner i manglande och kompromissandet inom EU:s institutioner.

    EU opererar på en nivå som är avlägsen medborgarna så man inte orkar bry sig. Annat än när besluten i Bryssel påverkar direkt i form av stopp på snusförsäljning, minimerad vårfågeljakt, byråkrati och statsstödsregler som försvårar en småskalig regionalpolitik.

    Nu kanske den som lyssnat så här långt tror att liberalerna blivit EU-motståndare. Det brukar ofta bli rubriker efter en sådan här debatt och någon som stiger upp och säger att vi ska bojkotta EU, men det tycker inte liberalerna. Liberalerna står fast vid att EU är ett viktigt freds- och samarbetsprojekt. Men EU borde bättra sig och ta hänsyn till regionerna och framförallt de självstyrda områdena. Likaväl som Finland nu borde inse att Europaspåret är kört och att det nu är dags att se till att deras enda självstyrda område, som har suverän lagstiftningsmakt, får plats i EU-parlamentet. Det är inte hedrande för landet Finland som är en modern demokratisk rättsstat att ålänningarnas folkliga förankring i EU saknas vilket innebär ett stort demokratiunderskott.

    Mellan människorna och EU:s institutioner finns ett enormt avstånd. Undra på att det är svårt att intressera sig för vad som sker i Bryssel. Eller för den delen vad som sker i landskapsregeringen som har ansvaret att hantera alla dessa otaliga EU-ärenden. Först när lagstiftning och beslut griper in i vardagen vaknar engagemanget och då är det för sent att påverka.

    Frågan är; hur ska vi väcka intresse för EU och få igång ett engagemang kring EU frågorna? Hur kan medborgarna komma närmare EU? Är det årliga meddelandet till lagtinget svaret? Knappast. Meddelandet ger en bra sammanfattning om vad som är på gång och vad som bedömts vara viktigt ur åländsk synvinkel. Sista delen av meddelandet ger också statistik på hur många ärenden som har hanterats och hur engagerat lagtinget varit. Hela meddelandet blir lite av en revisionsrapport av EU-arbetet. Många av frågorna snurrar på år efter år, därför att de är så långsiktiga. Därför diskuterar vi också lite samma frågor flera år i rad i den här debatten. Den politiska debatten verkar inte komma igång med anledning av meddelandet, och på det sättet engagerar vi inte heller människorna som lyssnar på debatten.  Jag var redan i fjol inne på att det börjar bli dags för en ny form för den årliga EU-debatten.

    Vi har under många år haft fokus på inflytandefrågorna. Det har varit en lång kamp för att få till stånd bättre möjligheter att påverka via Finland. Nu har vi kanaler och nu gäller det att utnyttja dem.

    Kampen för parlamentsplatsen är kvar och den frågan måste ha stor uppmärksamhet av landskapsregeringen. Men i övrigt ska vi nu koncentrera oss mer på substansen i olika politikområden. Därför är det intressant att sätta sig in i vilka områden landskapsregeringen prioriterat. Problemet som jag upplever är att återknytning till människors vardag saknas. Att man skulle förstå hur de prioriterade politikområden kan gripa in i människors vardag. Människors liv påverkas säkert av de politikområden som prioriteras. I framtiden när lagar sätts i kraft hur ska jag som medborgare förstå vad som döljer sig i de olika kommissionsförslagen om de inte konkretiseras och exempel ges på hur implementeringen kan komma att påverka livet på Åland?

    Jag vet hur svårt det är att göra prioriteringar av den mängd ärenden som är på gång och på kommande inom EU och jag vet att det är svårt att sia om vilken väg de olika initiativen kommer att ta. Men jag ber ändå den nya EU-ministern att fundera på dimensionen hur man skulle öka intresset och stärka engagemanget hos medborgarna. Hur ska vi få igång en debatt som mer anknyter till människors liv och vardag? 

    Vi i lagtinget har också anledning till självkritik. Även om vi vet att EU griper in i det mesta har vi ett rätt ljummet intresse för EU-frågorna.  Vi har länge talat om att utskotten skulle behöva ta mera för sig av EU-frågorna. Vi har subsidaritetskontrollen där det ännu inte finns system som jag tycker att uppfyller det som vi önskade när en gång i tiden kämpade för subsidaritetskontrollen. Där måste vi komma vidare.  Men även för oss i lagtinget så blir det intressant när det blir konkret och när det implementeras i lagstiftning. Ett bra exempel på det här är lagen om patienters rörlighet som remitterades i måndags. Det är ju ett ärende som har funnits med oss i många år. Nu ser vi resultat av en lång process. Det skulle faktiskt vara intressant att få veta huruvida Ålands engagemang i den frågan överhuvudtaget haft någon betydelse.

    Varroa och biodling har varit en fråga som sysselsatt Åland och förvaltningen under flera år. Åland har faktiskt i den här frågan gjort sin röst hörd. Oron som fanns hos biodlarna togs på allvar och initiativ väcktes om att Åland skulle bli ett varroafritt område. Ni som inte minst det så påverkar det och kan förstöra hela bisamhällen. Det handlar om hur man importera för bisamhällen mellan Åland och andra områden.

    Kommissionen har nu beslutat om att delar av unionen skulle erkännas som varroafritt. Regelverk har antagits som gör det möjligt att skydda bisamhällena på Åland från angrepp. Det är bra jobbat från Ålands sida. .

    En annan långkörare är tullkodexen och skattegränsen. Här har verkligen Åland gjort sitt arbete och gjort allt som bara gått att få till stånd förenklade förfaranden av tullkodexen. I ett skede såg det rätt mörkt ut och det såg ut som också förenklade förfaranden som utarbetats i vår skattegränshantering var hotade. Om jag förstår meddelandet rätt är nu de hoten undanröjda och vi kan leva med den tillämpning av tullkodexen som kommer att gälla. Där vill jag också peka på att landskapet göra skillnad och påverka.

    Tillväxt och jobb är fortsatt högt prioriterat i kommissionens arbetsprogram för 2014. För ett hållbart samhälle är grunden fortsatt hållbar ekonomi som bygger på att människor har arbete och att företagandet ges goda förutsättningar. Att hjulen rullar. Förstås har EU-programmen en stor betydelse för hur och på vilket sätt företagandet i landskapet ska stödas och ges förutsättningar för fortsatt tillväxt.  EU-programmen ska som det sägs i meddelandet beskrivas i ett särskilt meddelande och lagtinget ska då få möjlighet att fördjupa sig i den frågan. Det är bra att vi får det till lagtinget. Det är synd att vi inte i det här skedet i samband med behandlingen av EU-frågorna har fått den informationen till lagtinget. De nya programmen är kanske den viktigaste EU frågan just nu eftersom de kommer att styra den förda näringspolitiken i många år framåt. Och av dem bör ju också framgå hur landskapsregeringen tänker arbeta för att verkställa EU-målet om tillväxt och jobb.

    Kommissionen vill också bekämpa ungdomsarbetslösheten bland annat genom ungdomsgarantier. Från liberalerna har vi vid flera tillfällen understrukit vikten av att införa en ungdomsgaranti. Landskapsregeringen har inte velat ta till sig förslaget men kanske kommissionen kan vara den kyrkstöt som behövs för att vi också på Åland ska ha en garanti för att ungdomar ska ha tillgång antingen till jobb eller till utbildning.

    Jag noterar att upphandling redan har diskuterats av ltl Harry Jansson, och vtm Jansson. Jag hade också upp den frågan redan i fjol. Jag tycker att det är väldigt viktigt att följa det här och att förändringarna också passar vårt småskaliga system.  Jag har en frågeställning och ett varningens finger. Igen ska en tillsynsmyndighet som ska pekas ut för nationen Finland. Vad betyder det för Åland?  Ska tillsynen ske från Helsingfors?

    Angående kompetenscentret, ska vi bygga upp ett eget eller är det landet Finland som ska sköta byråkratin?  Här finns det skäl för landskapsregeringen att verkligen analysera och fundera vidare.

    I talmanskonferensen hade vi en diskussion om långa anförande. Nu står jag här och har ett långt anförande. Det blir lätt så i den här debatten så för EU är en så omfattande fråga. Jag har tre frågor till. 

    Den nationella experten vid kommissionen som vi kämpade om höll på avslutades vid halvårsskiftet 2013. Jag är glad att landskapsregeringen lyckades få till stånd en lösning tillsammans med statsrådet i Helsingfors. Jag ber landskapsregeringen att kämpa för att fortsätta att ha en nationell rådgivare i kommissionen. Vi är små, vi måste ta tillvara alla resurser och vi måste använda alla kanaler och fötter in i EU:s olika institutioner.

    När det gäller tjänsten som specialrådgivaren i Bryssel så ska den utvärderas, vilket också sades i fjol att den skulle utvärderas under året. Nu ska det göras. Den posten är så viktig men man ska komma ihåg att det är berg av arbete som den personen har på sig. Det är framförallt ministerrådet som borde vara i fokus för specialrådgivaren. Kontakterna till parlamentet måste vi sköta på annat sätt. Specialrådgivaren i Bryssel ska bevaka alla kommittéer, alla arbetsgrupper och alla åländska positioner. Det är ett digert jobb. Försök att göra strukturen så att man också kan klara det arbetet så att det inte blir för spretigt.

    Slutligen vill jag igen påminna om seminariet om Åland som vi kom överens om med viceordförande Mercedes Baressos när han besökte landskapet 2011. Redan då kom vi överens om att regionkommittén skulle genomföra ett seminarium om Åland. Nu säger man i år igen att man ska genomföra seminariet i år. Nu hoppas jag, minister Valve, att vi i nästa EU-meddelande inte ska läsa att det ska göras nästa år. Tack.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, vtm Viveka Eriksson, för ett tydligt och bra anförande. Många av frågorna får vi säkert anledning att återkomma till i självstyrelsepolitiska nämndens behandling och i utskottens behandling. En replik räcker inte till.

    Jag kan kort kommentera att det går utmärkt att tycka att EU-medlemskapet är en bra sak, samtidigt som man är kritisk mot det mesta som EU står för. Det är i det ljuset som jag tycker att man ska se 51 procent. Den stora frågan som vicetalmannen tog upp var hur vi kan berätta för medborgarna vad EU betyder för deras vardag. Där kan vi alltid bli bättre. Vi politiker som befinner oss i det här rummet har en stor pedagogisk uppgift att öka intresset och stärka engagemanget. Jag håller kanske minst med vtm Eriksson angående engagemanget i och med att jag upplever att det finns ett starkt engagemang för ålänningarna för just EU-frågorna av olika skäl. Ibland känner man att EU skaver och man vill veta varför EU håller på så här, men man vill också veta om möjligheterna som EU ger.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag tror också att ålänningarna bryr sig om EU när det blir konkret, när man ser att det som EU beslutar om eller planerar faktiskt griper in i vardagen i mitt liv, då engagerar man sig. Därför efterlyser jag att vi skulle bli bättre på den debatten, att vi faktiskt knyter an de här olika kommissionsinitiativen för att beskriva hur det påverkar människors vardag. Då kan man förstå, lära sig och försöka vara med och påverka. Vi kan påverka innan implementeringen sker, sedan är det ett faktum.

    Minister Wille Valve, replik

    I sak håller jag med. Jag tror att det handlar om en insikt om att EU verkligen angår oss alla. EU är inte bara en fråga för EU-rättsenheten utan det är en fråga för hela förvaltningen, det är inte bara för EU-ministern, det är för alla ministrar. EU är inte folkrätt utan EU är idag offentlig internaliserad rätt både i Finland och på Åland och bör betraktas som sådan anser jag.

     Vtm Viveka Eriksson, replik

    Så är det absolut. Samtidigt har EU så många olika trådar ute. Det är svårt för vårt lilla sammanhang med vår lilla förvaltning och vår lilla befolkning att följa de andra. Därför blir de här prioriteringarna väldigt viktiga, att man gör rätt saker och att man koncentrerar sig på samma sak. Att man återanknyter EU-frågorna till människors vardag tycker jag att är väldigt viktigt. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Det var ett långt och innehållsrikt anförande av vicetalmannen. Jag håller med i många frågor. Jag tycker att det blev lite inkonsekvent när det gäller den lokala anpassningen av EU:s politik. Inledningsvis nämnde vicetalmannen att EU var en ganska stor koloss som pressar på oss allt möjligt och att vi nästan inte kan värja oss. Samtidigt någonstans i mitten av anförandet så var det väldigt bra när det gällde Varroa och att Åland hade varit aktivt. Min uppfattning är att EU beaktar lokala variationer och gör otaliga undantag men det krävs lokal politisk aktivitet som förs vidare i Bryssel. Skatteundantaget är väl det mest strålande exemplet på lokala variationer.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Tack, talman! Nu förstod jag inte riktigt den här inkonsekvensen. Jag pekade på hur viktigt det är att vi utnyttjar kanalerna för att på alla sätt försöka påverka. Jag lyfte upp de goda exemplen där det har lyckats. Men det är väldigt många andra frågor som griper in i människors vardag där man känner att man inte har haft den här möjligheten att vara med och påverka. Traditioner och kulturyttringar blir sönderskavda av övergripande storskaliga beslut och vårfågeljakten är ett exempel. Det är då som människor reagerar. Jag tycker att vi ska vara mera proaktiva och se till att människor blir mera engagerade i ett tidigare skede såsom exemplet med Varroa där det fanns en tidig varning och vi var med och påverkade.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Vårjakten var nog en blunder från åländsk sida. Man var allt för godtrogen vad gällde tjänstemännen i Helsingfors. Där misslyckades man helt enkelt.

    Jag har lite svårt med det här engagemanget från den enskilda individen. Det är säkert bra men nog är det ju de politiska organens ansvar och vi invalda politikers ansvar att föra den här politiken. Naturligtvis gör man det alltid i samarbete med dem som man företräder. Jag tycker att det där blir lite tjockt och tungt. Ge gärna flera exempel på där Åland har blivit överkörd i de här sammanhangen som vicetalmannen nu nämner här. Jag känner inte riktigt igen den där bilden. Man kan skylla allt möjligt på EU utan att på något vis varken ta ansvar eller föra fram fakta.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! EU:s beslutsfattande sker på en nivå som är väldigt långt ifrån människornas vardag. Jag försöker peka på att det finns en anledning för oss som jobbar inom politiken med de här frågorna att på olika sätt skapa en bättre förståelse och ett starkare engagemang. När jag hör människor tala om EU då är det ofta i termerna av att man är missnöjd med någonting, byråkratin är komplicerad eller statsstödsreglerna går i fel riktning. Det finns otaliga exempel på när medborgare faktiskt är missnöjda.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Tack, vtm Eriksson, för ett utomordentligt Åland-Europa anförande. Vicetalmannen berörde hur vi ska få folk intresserade. Jag delar uppfattningen att det är dåligt ställt till den delen. Men det är också dåligt ställt i lagtinget, där borde vi lyckas ännu bättre och då får vi också ut det mera bland folket. Däremot har vi en god möjlighet att få information ut bland folket vart fjärde år i samband med Europaparlamentsvalet. Nu när vi har en egen kandidat, talman Britt Lundberg, så får vi alla ta på oss ansvaret att föra ut de väsentliga Europafrågorna för ålänningarna till allmän diskussion.

    Sedan en kort randanmärkning när det gäller subsidaritetskontrollen. Nu har vi också sett att subsidaritetskontrollen är mycket av skendemokrati. Det har vi inte mycket nytta av.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Vi kämpade väldigt hårt för att vi skulle ha den kanalen öppen. Vi fick också till stånd en ändring i självstyrelselagen så att vi har den här kanalen öppen. Därför är det viktigt att vi i motsvarande mån jobbar konkret för att utnyttja kanalen. Det är tungarbetat, det är ett väldigt stort sammanhang och det är väldigt många som ska vara engagerade, men vi ska utnyttja de kanaler vi har. Det tycker jag att är viktigt.

    Jag håller med om att vi har talat i väldigt många år att lagtinget behöver engagera sig mera i EU-frågor. Jag är också självkritisk, man kunde gå in i detaljer mycket mera. Man borde titta mycket noggrannare på alla olika prioriterade frågor och kommissionsinitiativ, men det är lite tungarbetat. Utskotten har förstås ett stort ansvar att jobba med EU-frågorna.

    Vtm Roger Jansson, replik

    När det gäller lagtingets eget arbete så har vi ju tillsammans kämpat för att intresset skulle öka. Jag har den erfarenheten med mig från riksdagen att de utskott som sysslar med jordbruksfrågor och med miljöfrågor så långt mer än hälften av deras arbetstid går åt till EU-ärenden. Så är det inte alls här i lagtinget, utan EU-ärenden tar man lite mera sällan och relativt lätt på. Nu när programmen för de kommande sju åren kommer så blir det naturligtvis momentant lite mera aktivitet i lagtinget. Men tyvärr borde det finnas en mycket större kunskap och mera ingående diskussioner i de frågorna så att man når det resultatet att man är i tid när EU-politiken slås fast.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Statistiken i meddelandet visar hur många samråds- och informationsärenden som det har varit mellan landskapsregeringen och lagtinget. Statistiken har inte förändras till det bättre under det senaste året. Visst finns det anledning att ta tag i det här också från utskottets sida.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vtm Viveka Eriksson nämnde att lagtinget inte såg vidden av ett medlemskap i EG/EU. Vi backar då bandet 20 år tillbaka ungefär till 1993-1994. Jag var medlem av lagtinget vid den tiden och flera av oss här var redan då med. Jag vill inte påstå att jag såg vidden tillräckligt, men så mycket vidd såg jag att jag föreslog att lagtingets alla organ skulle engageras i frågan för att ta reda på vilken vikt detta ärende har. Vad har vi att lära oss från t.ex. Danmark och Spanien? Vi minns att det förslaget röstades brutalt ned, 8 liberaler stödde det, 22 röstade emot och här är vi.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är självfallet så att Åland har gjort en massa misstag under arbetets gång. Det här var också ett misstag förstås. Därför att vi har den konstitutionella problematiken, som jag pekade på, och vi såg inte riktigt hela vidden av detta med behörighet. Man kan inte säga att behörighet överfördes tillbaka till Helsingfors, men den hanteras där. Åländsk behörighet hanteras i Helsingfors. Självstyrelseutvecklingen har gått bakåt i det här sammanhanget. Jag tror inte riktigt man hade den problematiken klar för sig när man gick in i EU-medlemskapet.  Självstyrelsen har inte mått bra av EU-samarbetet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det beror ganska mycket på vad man menar med ”man”. Vi var sedan begynnelsen vana att självstyrelsen utgör ett skydd mot annan lagstiftning. Det är möjligt att man trodde det också i förhållande till EG/EU. Faktum är ju det motsatta. Hela idén med behörighetsläckaget är ju integration. Det var uppenbarligen därför vi gick med. Men det är oroande om vi gick med på så galna boliner att man inte riktigt visste vad man gick med i.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Jag är övertygad om att medvetenheten fanns, och den finns nu, om att vi förde över behörighet till EU. Vi var kritiska då och vi är kritiska nu till att vi inte kunde följa med och påverka besluten i enlighet med den behörighet vi överförde. Jag tror nog att alla var medvetna om det. Helsingfors hanterar idag alla EU-ärenden, även de som Åland har egen behörighet, det är landet Finland som agerar gentemot EU och till den delen har det blivit en förskjutning som inte var önskvärd och inte riktigt genomtänkt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack fru talman! Vtm Viveka Eriksson lade väldigt stor vikt vid att medborgarna inte är engagerade i de här frågorna. Då måste vi också fråga oss vad det beror på att det här engagemanget inte ökar? Jag tror för min del att de här senaste replikskiftena om behörigheten och vad som skedde 1993 och 1994 är en typ av diskussion och debatt som verkligen gör att medborgarna drar öronen åt sig.

    Nu har vi snart varit med i EU i 20 år och det är vardag för de flesta människor. Man tar för givet att man kan resa fritt i Europa. På många sätt är man mera informerad än någonsin tidigare om vad som händer i området. Jag tror framförallt att människor känner stor trygghet och rädslan för krig är mer eller mindre borta för de uppväxande generationerna, vilket är en stor politisk framgång för det är nog första gången i världshistorien som europeiska nationer inte känner att de möjligen är offer för nya och kommande krig.

    Herr talman! Jag hade närmast tänkt tala om den här proceduren och redogörelsen. Ska vi hålla på så här? Är det ett väsentligt politiskt arbete som lagtinget utför genom den här redogörelsen och dess remiss till självstyrelsepolitiska nämnden? Vi kan läsa här att av 850 direktiv så har det varit samråd i 3 direktiv med utskotten. Subsidiaritetsprincipen har vi inte utvecklat. Vi har inte något fungerande system i lagtinget för hur vi ska dras in i EU-samarbetet. Det är inte utrikespolitik, det borde vara en konsekvens att behörigheter förts över till Bryssel. Om vi ska vara med i ett tidigare skede så kan vi inte göra det här till något speciellt. Men vi har inte en fungerande struktur och vi har aldrig haft någon.

    Min uppfattning har alltid varit att självstyrelsepolitiska nämnden ska vara ett EU-organ. Man borde samla kompetensen och kunskapen där och självstyrelsepolitiska nämnden kunde sedan eventuellt göra bedömningar. På den här nivån kunde man också ha diskussioner med de ansvariga ministrarna, men det där är detaljfrågor. Vi kan konstatera att strukturen inte fungerar. Den här debatten hetsar nog inte upp någon. Redogörelsen har dessutom en politisk egenhet att den blir vanligtvis godkänd när dess tid rinner ut. Regeringen som lämnar den här redogörelsen önskar sig antagligen feedback från lagtinget men feedbacken kommer när tiden för redogörelsen mer eller mindre är slut. Det är med andra ord, herr talman, på det sättet ställt att ingen är riktigt intresserad. Arbetet tar lång tid och när det är klart så har det ingen betydelse i stort sett, om jag är riktigt hårdrar det här.

    Jag tycker för min del att det här måste förändras och radikalt. Helst måste vi ha någonting helt annat, jag vet inte hur regeringen vill kommunicera med oss om detta. Jag tror att det skulle vara lättare om vi hade en allmän EU-debatt varje år, gärna före det här pappret kommer. För det som händer politisk i EU är ju ganska intressant nu och nästan lite hoppfullt. Det känns som att det finns en framtid för EU vad gäller de stora strukturerna. Däremot ser det illa ut när det gäller mänskliga rättigheter, Rule of law och demokrati i många av medlemsländerna. Jag tror att det skulle vara en mera politiskt intressant diskussion.

    Ska vi nu igen sitta och säga, när det här dokumentet kommer till självstyrelsepolitiska nämnden, ”det är demokratiskt, alla ska få vara med och uttala sig” och sedan skickar vi dokumentet till utskotten för utlåtanden, så kommer utlåtandena och så läser vi igenom. Ska vi göra någonting? Nej, vi bilägger dem så får alla läsa och så är det demokrati. Det är på något slags folkskolenivå. Alla får samma möjligheter, men det är ingen som fattar något styrande beslut. Den politiska debatten är ganska tråkig.

    Herr talman! Med dessa föga uppmuntrande ord så tror jag nog att medborgarna, även efter den här behandlingen, kommer att vara lika oengagerade som tidigare i EU-frågor. Tack.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Tack ltl Barbro Sundback för det anförandet. Jag noterade att ledamoten är missnöjd med EU-redogörelsen. Vi ska komma ihåg att det här ändå är ett dokument som fortsättningsvis lever. Det har processats fram under de senaste åren och dokumentet finner sina former. Om arbetet som landskapsregeringen har gjort är så oerhört dåligt så skulle det vara intressant att veta hur ltl Barbro Sundback gärna skulle se att landskapsregeringen för diskussionen och dialogen gentemot lagtinget.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Jag tycker inte att minister Thörnroos behöver ta på näsan. Jag tror att den här diskussionen ska vi föra i nämnden. Det här ärendet ska ju till nämnden och behandlas. Är ministern nöjd med att lagtingets uppfattning i de här frågorna i bästa fall kommer i september eller november till regeringens kännedom? Jag tycker att det är väldigt ineffektivt arbete.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Problematiken i meddelandeformen som den ligger här och nu är att meddelandet delvis innehåller en återblick, men också delvis prioriteringar framåt. Prioriteringarna framåt kommer ju från EU. Det är EU som lägger de stora riktlinjerna som vi sedan från regeringen försöker implementera i den åländska verkligheten. Jag bestrider inte att det säkert finns ett utvecklingsarbete att göra här. Jag skulle gärna vilja veta hur ltl Barbro Sundback vill att landskapsregeringen ska förhålla sig till EU och hur vi ska kommunicera gentemot lagtinget. Det finns ändå ett begränsat antal möjligheter.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    För det första är det inte ett meddelande, det är en redogörelse och enligt regelverket så ska redogörelsen behandlas av självstyrelsepolitiska nämnden. Det första man kunde göra är att diskutera om den faktiskt ska behandlas av nämnden, istället skulle vi kunna ha en öppen och fri diskussion men då måste man ändra på arbetsordningen. För det är ju ganska meningslöst att lagtinget tar ställning till det här när arbetet redan ska vara genomfört.

    Jag tycker att vi kunde ha en allmänpolitisk EU-diskussion på höstsidan innan landskapsregeringen gör sitt arbetsprogram för EU. Om det ska förankras i lagtinget så kan det vara en allmän debatt, inte nödvändigtvis gå till utskott. Ska det gå till utskott kanske det borde vara en speciell fråga som man fördjupar sig i.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, herr talman! Jag ska i huvudsak fokusera på tre områden, som delvis har berörts; upphandling, givetvis några ord om den åländska representationen i EU-parlamentet och tullcodexen samt sedan en liten framåtblick över det kommande EU-året.

    När det gäller upphandling så skriver man i meddelandet: ”Den föreslagna reformen om modernisering av EU:s regler för offentlig upphandling avser att förenkla regleringen och förfaranden kring offentlig upphandling samt att öka dess flexibilitet….”Samtidigt avser den föreslagna reformen att göra den offentliga upphandlingen mer kvalitetsinriktad”.

    Även om upphandlingslagstiftningen idag ställer en del krav på landskapet och kommunerna så har vi på senare tid i Ålands Framtid märkt att det finns tendenser i debatterna runt om i kommunerna på Åland att man gör det svårare än vad det faktiskt behöver vara. I kommunala fullmäktigen har vi lite förvånande noterat att det finns en allmän uppfattning om att man inte kan använda närproducerat som ett upphandlingskriterium på råvaror till offentliga kök. Detta är en sanning med modifikation.

    Att i en enskild upphandling ställa krav på att levererade råvaror ska vara närproducerade med hjälp av ett avståndskriterium till producenten är visserligen i strid med EU-rätten, men det finns stora möjligheter att ställa kvalitetskrav som i praktiken kommer att innebära större möjligheter för lokala producenter att vinna upphandlingen.

    För att nämna några exempel så kan man förutom miljökriterier, som vtm Jansson var inne på, ha följande krav i en upphandling:

    – att äldre ska serveras mat som är bekant för dem

    – att fisken som serveras ska vara färsk

    – att bröd som serveras ska vara nybakat

    – att råvarorna uppfyller gällande djur- och miljöskyddslagstiftning på Åland.

    Har andra länder annan djur- och miljöskyddslagstiftning så klarar de kanske inte av upphandlingskriterierna. Det medför att det blir enklare för närproducenter att vinna upphandlingarna.

    Här borde landskapsregeringen nu, när det nya direktivet som när som helst ska klubbas i Bryssel och sedan ska implementeras på Åland, se till att stifta en egen åländsk upphandlingslag som alternativ till dagens blankettlag. Detta för att säkerställa att upphandlingsdirektivet implementeras så att vi så långt det bara är möjligt ger kommunerna möjlighet att upphandla närproducerat och samtidigt se på andra möjligheter som ges i sammanhanget; exempelvis att all offentlig upphandling måste annonseras på en för Åland gemensam digital portal som vi i Ålands Framtid har motionerat om tidigare.

    Ltl Harry Jansson öppnade även upp för andra problem man kunde granska som kan ha med upphandling att göra.

    En egen åländska upphandlingslag för att djupdyka i den problematiken och tvingas ta ställning i frågorna ser vi från Ålands Framtid som ett alternativ som regeringen kan granska framöver. Vi uppmuntrar dem att komma med en sådan lag till lagtinget.

    När det gäller åländsk representation i EU-parlamentet så skriver man så här i meddelandet: ”Regeringens linje vid förhandlingar inom EU är fortsättningsvis klar; i E-skrivelsen till riksdagen den 9.3.2012 fastslogs att ”I enlighet med statsrådets principbeslut om Ålands medverkan och inflytande i EU-ärenden från 2009 ska statsrådet också i fortsättningen i förhandlingar på gemenskapsnivå om fördelning av parlamentsplatser hävda Ålands internationella särställning och självstyrande status.” Det är vackra ord men vi vet ju hur man har använt den här skrivningen hittills, inte som något särskilt slagträ i den debatten för Ålands del. Vi har inte sett mycket resultat från den skrivningen.

    Man skriver vidare i meddelandet: ”Landskapsregeringen har under året kontinuerligt arbetat med att få upp frågan om en åländsk parlamentsplats på agendan då 2014 års val till Europaparlament varit upp på ministernivå och vid EU:s institutioner.” Men har man lyckats så här långt? Nej, verkligen inte. Men sörja har vi inte tid att göra, vi ska istället fråga oss varför vi har misslyckats? Svaret är att vi inte vågar vara obekväma i frågan gentemot Helsingfors. Vi släppte igenom Amsterdam-, Nice-, Lissabonfördraget och nu senast Kroatien, efter några kovändningar i den frågan, utan att få någonting konkret tillbaka från Helsingfors utom ett rakt och entydigt nej från regeringen.

    Den 19 december skrevs en ledare i Ålandstidningen: ”Ingen representation, ingen beskattning” som handlade om Amerikas protester på 1750-talet mot nya Brittiska skattelagar. Man accepterade inte lagstiftningen och vägrade tillämpa den i Amerika med argumentet att man inte hade möjlighet att påverka lagen. Tror ni det var populärt i Storbritannien? Nej, självklart inte men så var heller inte högst prioriterat att vara bekväm i Amerika och till slut fick man också som man ville och blev till och med självständiga.

    Vi måste våga stå på oss och vara beredda att skapa förhandlingslägen med de enda medel vi har i EU-frågor i lagtinget: EU-fördragen. Ålands Framtid står därför orubbligt fast vid vår linje; lagtinget ska inte godkänna flera EU-fördrag före vi har försäkrats en egen representation. Om vi enhälligt skickar det budskapet till Helsingfors ger vi oss själva ett förhandlingsläge. Men det kräver att man vågar vara obekväm.

    Att förespråka en valbojkott såsom företrädare för Moderat Samling gör kommer inte bära frukt. Det rynkar knappast många ögonbryn på andra sidan skiftet.

    Min nästa fråga är tullkodexen och skattegränsen.  Man skriver i meddelandet: ”Nu verkar tullkodexen hitta sin slutliga form”. Jag delar inte riktigt vicetalmans Viveka Erikssons uppfattning om att vi har gjort vad vi kan för att lösa skattegränsproblematiken.

    Redan när Ålands näringsliv hette handelskammaren gjorde man ett stort arbete och utredningar i frågan för att lägga grunden för ett enkelt tullförfarande mellan Sverige och Finland. Svenska tullen sade redan då att man ställer upp och hjälper till och näringslivet skickade över bollen till landskapsregeringen som skulle få till stånd ett möte mellan den svenska och finska tullen för att skriva ett avtal om ett enkelt förfarande. Sedan dess har ingenting hänt, utan man har väntat på eventuella förändringar från EU. Varför har man inte försökt få till stånd en lösning utifrån dagens förutsättningar och de förutsättningar som vi har levt med nu ett tag?

    Nu skriver man i meddelandet att man igen för diskussioner med näringslivet för att förstå behovet av förenklingar. Åtminstone har vi i Ålands Framtid förstått det här behovet ganska tydligt. Det är väl inte meningen att man i igen ska börja föra diskussioner med näringslivet på Åland? Nej, se till att omedelbart få tillstånd ett möte med representanter för finska och svenska tullen och eventuella övriga myndigheter och genomför de förändringar som möjliggörs idag. Ändras regelverket så ändrar man också avtal därefter. Det är dags för landskapsregeringen att visa handlingskraft. Behöver man hjälp med kontakterna så ser jag att vi har vår landshövding här på plats som säkert kan hjälpa till med det.

    Vad gäller Obunden Samlings tidigare engagemang i den här frågan, framförallt näringsministerns, så kan man fråga vart det engagemanget i den här frågan har försvunnit. Man drev de här frågorna hårt ifrån oppositionsbänken i förra perioden, men så här långt har vi hittills inte sett ett knyst från regeringshåll för att komma framåt i den här frågan. Det är något oroväckande. Har det här engagemanget försvunnet efter samgåendet med moderaterna?

    Tittar vi utåt så är det ett spännande år för alla självstyrelser i Europa. Vi har Skottland och Katalonien som båda går mot folkomröstningar för att pröva om deras medborgare är redo för att ta steget och bli självständiga nationer.

    Center Maurits Coppieters, ett forskningscenter, har de senaste åren granskat om EU-rätten tillåter att nya medlemsstater upptas inom unionen. Får tidigare autonomier i dagens medlemsstater, som blir självständiga nationer, direkt komma med i EU eller måste de vänta fem år precis som alla andra och ansöka om medlemskap? Det är en intressant fråga. Slutsatsen som man har dragit är ja, EU-rätten tillåter detta. Det finns dock de som av politiska skäl hävdar motsatsen. Frågan är inte solklar före man har fått den prövad i ett praktiskt exempel, det vet vi alla när det gäller lagstiftning. Praxis är viktigt. Skottland och Katalonien kommer under året att folkomrösta om självständighet och förhoppningsvis får vi då också tolkningen av EU-rätten bekräftad i två praktiska exempel.

    Kan ett självständigt Skottland eller Katalonien smidigt integreras i EU gäller givetvis detsamma för Åland. Och i likhet med Malta skulle ett självständigt Åland ha sex EU-parlamentariker enligt principen om degressiv proportionalitet, där de små ska ha möjlighet att påverka även fast de är små. Det skulle förstås ge oss betydligt större möjlighet att påverka EU-politiken idag och inte bara genom de fördrag som skickas hit till lagtinget lite då och då.

    EU var från början ett fredsprojekt och trots byråkrati, idel märkliga direktiv och en månatlig flyttkarusell mellan Bryssel och Strasbourg så har freden bevarats och säkrats. Dagens EU ska självklart, i likhet med politikerna under första halvan av 1900-talet, framhäva folkens rätt till självbestämmande som den viktigaste grunden i konfliktlösning. Det är ett en viktig pusselbit i fredsprojektet EU.

    Därför bör vi från Åland göra vad vi kan för att välkomna eventuella nya medlemsstater som Skottland och Katalonien. Nya medlemsstater som definitivt skulle ha förståelse för vilka problem det kan innebära att som autonomi vara en del av den europeiska familjen. Tack, herr talman.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack ltl Jonsson för många intressanta synpunkter. Nu kom vi tillbaka till Kroatien. Jag frågade Ålands Framtids företrädare då vi behandlade Kroatiens anslutningsfördrag vad man vill uppnå med ett nej till Kroatien. Jag fick svaret; publicitet internationellt. Min invändning som jag hade då, och som jag fortfarande har, är; vad är det för sorts publicitet vi får om man ställer Åland mot Kroatien? Vi snackar Kroatien, ett före detta jugoslavisk land som har arbetat stenhårt för att bli salongsfähigt i EU, de har ställt en massa krigsförbrytare inför rätta, jämfört med Åland som är ett av de rikaste områdena i EU och har det ganska bra ställt.

    I min värld i uppställningen en helt annan om vi just har ett konstitutionellt föredrag av typ Amsterdam, Nice eller Lissabon.

    Betyder Ålands Framtids ståndpunkt nu att man också kommer att säga nej till ett eventuellt anslutningsfördrag med Island?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Självklart har minister Valve uppfattat det korrekt. Det skulle väl ge oss ett ännu bättre förhandlingsläge än Kroatien, absolut. Det är klart att Island som är ett frihetsälskande folk skulle förstå vårt resonemang att vi också behöver representation där man stiftar lagar över ålänningarna. Det ser jag som en självklarhet.

    Jag håller däremot med minister Valve om att ett konstitutionellt fördrag hade varit ännu bättre. När nuvarande lagtingsgrupp Moderat Samling hette Moderaterna så valde de att inte fullfölja och utnyttja den möjligheten den gången och inte heller vid Kroatien, Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Att det stå här i salen och diskutera att det vore bättre med ett konstitutionellt fördrag så det håller ju inte i praktiken. När det väl gäller så har man inte kraft att fullfölja det från de tidigare Moderaternas sida. Det kanske inte ska belasta minister Valve men definitivt det parti som han tillhör.

    Minister Wille Valve, replik

    Ser ltl Jonsson att ett nej till ett anslutningsfördrag, som det står Island på, skulle kunna försämra relationerna på det nordiska planet och Ålands möjligheter att förhandla till sig goda lösningar i det nordiska samarbetet?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag tror inte det. Tvärtom, jag tror att vi skulle kunna få förståelse från isländsk sida för vårt resonemang och vår situation idag. I bästa fall skulle vi också få hjälp av Island i detta, lika som man har gjort från åländsk sida under 1900-talet när vi fick vår självstyrelse. När vi har lyckats nå framgång på självstyrelseplanet så har det skett tack vare stöd från det internationella planet. Men vågar man aldrig pröva det kortet så kommer man heller aldrig att lyckas. Det är säkert.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Ltl Jonsson tar upp upphandling i sitt anförande. Jag delar till mångt och mycket ltl Jonssons uppfattning om att en EU-upphandling faktiskt inte är speciellt krångligt. Man behöver ta till sig faktakunskap och processen som sådan är väldigt formativ.

    På trafikavdelningen har vi valt att engagera Ålands näringsliv när vi gör våra större upphandlingar så att Ålands näringsliv kan ge hjälp, stöd och information till våra entreprenörer som inte är vana att t.ex. behöva lämna in ett intyg på att de behärskar svenska. Finns inte det intyget med så är det möjligt att de inte kan vara med i den fortsatta processen. Det finns möjligheter även med EU-upphandlingar men det kräver ett nytt tankesätt både från den som upphandlar och den som vill ha upphandlingen.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag delar långt den uppfattningen. Det låter bra att man har involverat näringslivet i processen. Det är genom dialog med näringsidkarna som vi kan utveckla system och våra sätt att upphandla. Därför skulle det vara oerhört viktigt, nu när man har ett nytt upphandlingsdirektiv som ska implementeras, att landskapsregeringen noga ser över möjligheten att stifta en egen upphandlingslag så att vi optimerar upphandlingen på Åland så att den så långt som möjligt passar de åländska förhållandena men ändå inom ramen för EU-rätten. I dagens värld där upphandlingar blir allt mer centrala så är det en viktig fråga att ställa sig och en viktig analys som landskapsregeringen behöver göra. Jag hoppas att minister Thörnroos delar den uppfattningen.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Till skillnad från ltl Jonsson så är jag ännu inte helt övertygad om att en egen lag är simsalabim för EU-upphandlingar och Åland. Jag vet att landskapsregeringen har initierat ett arbete mellan den allmänna förvaltningen och Ålands hälso- och sjukvård där man tillsammans samlar spetskunskaper som behövs för att kunna genomföra EU-upphandlingar på ett korrekt sätt. Här ser jag möjligheter för kommuner och andra offentliga organisationer att ansluta sig och få hjälp, stöd och råd. För de facto är det frågan om expertkunskap och kompetens som behövs. Det känns ganska onödigt att kompetensen måste finnas precis runt om överallt på hela Åland. Här finns det en vinning för oss alla om vi kan samverka.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag håller absolut med om det. Kanske man även kunde involvera kommunerna i det arbetet, eftersom det verkar finnas olika uppfattningar om vad en upphandling innebär. Man ska komma ihåg att det inte bara är vid EU-upphandlingar som EU-rätten ställer krav på kriterier, man får heller inte bryta mot EU-rätten även om man gör mindre upphandlingar. De får inte stå i strid med EU:s grundläggande principer. Även om det ställs hårdare krav på EU-upphandlingar så gäller också till vissa delar EU-rätten för de mindre upphandlingarna. På det området gör kommunerna betydligt flera upphandlingar. Det kanske finns ett behov av att samarbeta och samla kompetensen kring de frågorna. Eventuellt kunde man också stifta en egen åländsk upphandlingslag så att man kunde göra det enkelt för dem att förstå lagstiftningen och man kunde ha egna åländska direktiv på svenska. Jag vill gärna att landskapsregeringen granskar den möjligheten framöver.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, herr talman! Jag tänkte engagera mig i detta som berör skog.

    När det gäller det här meddelandet så finns det delar i det som är historia, som ltl Sundback sade. Det finns också framåtsträvande visioner. I de delar som berör skog så finns det vissa saker som jag vill påpeka.

    På Åland idag är skogsbruksnäringen ganska viktig. Vi har två industrier idag som omsätter i runda tal cirka 15 miljoner. Man är beroende av en skogspolitik som gör att man kan utnyttja tillväxt och förädla de råvaror som man får ut.

    De industrier som finns på Åland idag har varit duktiga på att vidareförädla råvaran som de får in till industrierna. Det mesta går idag i förädlad form på export. En del säljs på hemmamarknaden.

    Vi har en viktig aktör när det gäller bioenergi. De tar vara på ris- och restprodukter som blir i skogen och sedan flisar de sönder det till grovflis och levererar detta till Mariehamns bioenergi. De som är insatta i Mariehamns bioenergi vet vilken nytta det är till. Det används till fjärrvärmesystemet i Mariehamn.

    På Åland har vi ett bekymmer med att vi inte har något nytt regionalt skogsprogram för Åland. Det senaste programmet gick ut 2006. Vi från Ålands Framtid har frågat efter detta tidigare. Näringsministern är tyvärr inte närvarande idag, det skulle ha varit trevligt att höra hur långt han har kommit. Han lovade att det skulle komma till hösten 2013. På samma gång är det lite katastrofalt att man inte uppdaterade skogsprogrammen som berör Åland.

    Vi har också ett certifieringssystem, PFC, där båda bolag är certifierade i. Det betyder att man ska bedriva hållbart skogsbruk. Det finns en massa kriterier; miljöanpassningar, man får inte avverka hur som helst, det ska vara träd kvar på avverkningsytor och det finns mycket bestämmelser. Kontrollmyndigheten kontrollerar hela tiden att det här följs. Om man inte har skött sig så skrivs rapporter.

    Där har skötts väldigt bra, tycker jag. Hittills har EU inte haft någon aktiv roll i skogspolitiken. Man har en skogsstrategi från 1998 och en handlingsplan för skogen 2007 till 2011 och det har gällt hittills. Jag citerar: ”Kommissionen anser att en ny strategi behövs för att utnyttja skogarnas multifunktionella potential på ett hållbart sätt, för att tillgodose den ökade efterfrågan på råvaror och förnybar energi”.

    Kommissionen anser att landsbygdsutvecklingsfonderna bör användas för att stödja genomförandet av en hållbar skogsförvaltning och man avser att senast i slutet av 2014 utforma objektiva, långtgående och bevisbara EU-kriterier för hållbar skogsförvaltning”. Här blir jag lite orolig. Norden har i sina barrskogar, sin skogsindustri och sin tillväxt som inte finns i södra Sydeuropa. De har inte förståelse och kunskap alls för hur vi förvaltar våra skogar. Hur följer landskapsregeringen med den här utvecklingen? Bevakar man detta så att man inte blir överkörd?

    Inom skogsindustrin och näringen i Finland och Sverige så har man de här certifieringssystemen. Det finns två stycken system, det finns FSC också och de har lite olika inriktningar. Jag tycker att systemen är väldigt stränga. Vad händer när det kanske kommer in sådana människor som kan påverka och som kanske inte har förståelse för vår näring och vår skogspolitik här? Mitt budskap åt dem som är ansvariga för att bevaka det här är att man bör noga följa med och bevaka det här. Man ska vara ute i tid när man bevakar sådana här intressen. Här är det viktigt att man är ute i tid och följer med det här, annars kan man lätt bli överkörd. Man blir samtidigt lite orolig när det står i sista meningen i stycket om skogen: ”Landskapsregeringen har mycket begränsade resurser för detta arbete, men avser att om möjligt följa med utvecklingen av strategin på nationell nivå”. Det här är bland de viktigaste sakerna för åländskt skogsbruk. Jag skulle vara väldigt glad om man följer med det här och sätter resurser på att uppdatera sig. Tack, herr talman.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Tack ltl Eklund, jag tycker att det var ett bra anförande på det viset att det koncentrerade sig till en fråga och att den har ganska stor praktisk och ekonomisk relevans.

    Jag vet inte vad ltl Brage Eklund menade med Sydeuropa, men jag kan nog lova att det finns stora skogsområden i både Spanien, Italien, Frankrike och England. Och det finns otroligt stora skogsområden i före detta Sovjetstaterna eftersom staten ägde skogarna. Jag vet inte riktigt hur det är idag men om man reser inom Baltikum så finns det mycket orörd skog, kanske inte den typ av biotop som vi har här. Jag vet ingenting om vilka skillnader det är och vilken typ av relevans det har för EU:s direktiv eller planer.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Det kanske var lite ospecificerat när jag sade Sydeuropa, där kan jag dela ltl Sundbacks uppfattning. Men de har inte den utvecklade barrskogen, den tillväxt och skogsindustri som vi har här i Norden, t.ex. i Sverige och Finland. Skogsindustrin är en tung industri för våra nordiska länder och har en stor betydelse. Vi har stor nytta av skogen när det gäller energiförsörjning och allt detta. Jag menade att inte har samma förståelse för vår användning av skog och energi. De utnyttjar inte skogen på samma vis.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag känner inte faktiskt till vilken insyn och kunskaper de har. I allmänhet är nog kommissionen och deras tjänstemän väldigt välinformerade. Jag antar att finska EU-tjänstemän, om några, tillvaratar den finska träindustrins intressen. Det är en intressant fråga angående olika typer av trä- och skogsverk och industrier och i vilken mån Åland riskerar att bli diskriminerad. Det var lite det som vi var inne på tidigare, att det enda som hjälper är aktivitet från lokalsamhället, vad vi vill och vad vi ska göra. Om lagtinget ska vara inblandat så borde det komma i form av samråd till det utskott som sköter de här frågorna.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Det var det som jag ville få fram i mitt anförande, att man måste aktivera sig. Man måste bevaka de här positionerna och följa med. Sedan är vi en liten spelare i hela EU. Inte är det sagt att vi får förståelse för vår typ av skogsbruk. Det är åtminstone viktigt att man spelar och följer med det här. Jag betvivlar inte alls att representanter för Finland bevakar det här, men de är ändå en liten bricka i alltihop. Det gäller att få förståelse för det här i kommissionen, parlamentet och rådet och hela vägen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Wille Valve, replik

    Ltl Eklunds anförande röjer en god kännedom om förhållandena i den här frågan.

    Jag var med om kampen mot timmerdirektivets bestämmelser i Europaparlamentet och även delvis i Rådet. Där märkte vi snart att Finland, Sverige och Österrike hade samma syn på skogen. Alla andra hade en radikalt annorlunda syn. Skogsprodukter och papper var någonting som importerades från Sydamerika eller Afrika och därför spelade det ingen roll om man måste dubbel- eller kanske trippelcertifiera skogen för det berörde dem inte. Men det berörde i högsta grad de finska, svenska och österrikiska skogsägarna och skogsproducenterna. Den här skillnaden finns som ltl Eklund talade om.

    Jag ska omgående ta upp detta med våra tjänstemän i Bryssel och begära en uppdatering. Det är mycket riktigt som ledamoten anmärker att det här för tillfället inte är högst prioriterat. Det är ungefär mellanprioriterat. Jag ska personligen ta tag i det och höra hur landet ligger.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag får tacka minister Valve för att han engagerar sig i det här. Jag ville påpeka att det är viktigt att man följer med det här. Det är en del av framtiden som man beslutar om när man går in för det här och blandar sig i skogsnäringen och börjar styra den.

    Skulle jag få bestämma så skulle jag helst vilja att vi skulle få sköta skogen som idag och följa dagens certifieringar PFC och FSC. Det är hårda krav på skogsbruket idag och följer man kraven så värnar man både om miljön, uttag ur skogen och man förvaltar den på rätt sätt så att man har tillväxt. Det är ett omlopp som aldrig tar slut om man sköter skogen rätt.

    Minister Wille Valve, replik

    Så är det. Skogen är i högsta grad en förnyelsebar resurs som man kan bruka i måttfulla mängder och det kan till och med stärka skogen. Det var det budskapet som vi då försökte trumma in, och jag vet att också efter mig har man försökt trumma in detta.

    Den andra ståndpunkten är att skog är någonting som avverkas illegalt och denna illegala skogsavverkning måste stoppas med alla medel. Det är de två polerna som man ser. Man ser det både i Europaparlamentet och i andra europeiska institutioner.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Det är inte så mycket att tillägga. Jag delar minister Valves uppfattning när det gäller den illegala avverkningen idag. Det är en konkurrens mot en verksamhet som drivs legalt. Det snedvrider konkurrensen om det kommer osunda partier i den ordinarie eller i den legala verksamheten. Allt sådant måste stramas åt.

    Det är bra, jag litar på att minister Valve sköter det här. Han är ung nu och har just börjat på posten så då är han arbetsivrig också.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

    Herr landshövdingen

    Värderade fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om bifall till konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang innefattande ESC-konventionen samt ändringen av den samma.

    Talmannen

    Tack herr landshövding! Lagtinget kommer i vederbörlig ordning att behandla republikens presidents framställningar.

    Föredras

    5        Strategi för hållbar utveckling

    Landskapsregeringens meddelande (M 2/2013-2014)

    Enligt 30 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet. Dessutom föreslår talmanskonferensen att lagtinget i enlighet med arbetsordningen 44 § 3 mom. ska besluta att övriga utskott ska lämna ett utlåtande om ärendet till det beredande utskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till finans- och näringsutskottet till vilket de övriga utskott ska avge ett utlåtande.

    Diskussion.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Bästa lagtingsledamöter, idag har vi en viktig debatt framför oss. Den handlar om vår framtid, men kanske allt våra barns, barnbarns och kommande generationers möjligheter att också i framtiden leva på den här planeten jorden och i den här lilla delen av världen som kallas Åland.

    Vi ska idag framför allt diskutera möjligheterna att ställa om Åland mot att bli ett hållbart samhälle för att kunna ge morgondagens ålänningar de bästa förutsättningarna att leva ett gott liv i en ren miljö och vara konkurrenskraftiga på morgondagens arena. Det är ett arbete vi ska göra tillsammans, över partigränserna och som sträcker sig nästan 40 år fram i tiden.

    En av vår tids största utmaningar är att få bukt med klimatförändringen, att minska koldioxidutsläppen och att förhindra att temperaturen på jorden ökar okontrollerat.  FN:s klimatpanel slog i höstas fast att det inte finns någon tvekan om att det är mänsklig aktivitet som är orsaken till uppvärmningen av klimatsystemet och att många av de förändringar som inträffat sedan femtiotalet saknar motstycke under de senaste tiotals- till tusentals åren. Atmosfären och världshaven har blivit varmare, mängden snö och is har minskat, havsnivåerna har stigit och halten av växthusgaser i atmosfären har ökat.

    FN-rapporter visar också att jordens ekosystem drastiskt har minskat sin förmåga att förse världen med livsnödvändiga tjänster som färskvattenrening, brukbar jord, produktiv skog och livskraftiga fiskbestånd. Det här innebär att människor får allt svårare att täcka sina grundläggande behov, exempelvis mat, rent vatten, hälsa, trygghet och frihet. Mer än en miljard människor lever idag i extrem fattigdom även om andelen riktigt fattiga stadigt minskat under de senaste årtiondena.

    Vi får också allt oftare ta del av nyheter om hur naturkatastrofer ödelägger stora områden och miljontals människor drabbas runt hela världen, senast då en tyfon drog in över Filippinerna.

    Vi med våra konsumtionsmönster, vårt sätt att leva är också en bidragande orsak till problemet. Mahatma Gandhis ord är relevanta i hög grad också idag: Jorden räcker till varje människas behov, men inte till var mans girighet.

    Det finns idag en stor medvetenhet om den allvarliga situationen som råder beträffande klimathoten, den osäkra världsekonomin och människors utsatthet. Både globalt på EU-nivå, i Norden och hos de enskilda länderna inser man att vi inte längre kan fortsätta som tidigare och att det faktiskt är vi människor själva som skapat denna situation som vi befinner oss i. Tänk om vi istället kunde vara en del av lösningen. Vad gör vi då?

    På EU-nivå är huvudprioriteringen 2020-strategin - En smart, hållbar tillväxt för alla. EU-strategin är riktgivande för alla medlemsländer och den innehåller bland annat frågor som rör klimatförändringar, ren energi, hållbara transporter, hållbar produktion och konsumtion och folkhälsa. Sektorer som också i hög grad är berör Åland.

    Inom det nordiska samarbetet försöker man ta ett samlat grepp kring en gemensam strategi gällande hållbar utveckling. Man tar avstamp i den nordiska välfärdsmodellen som en framgångsfaktor för att ställa om samhällena mot hållbarhet. Inom världssamfundet har Norden en ledande roll som trovärdiga pådrivare i miljöfrågor men även i de internationella klimatförhandlingarna. Nu i december fick Norges förra statsminister Stoltenberg bl.a. ett uppdrag för FN, där han i första hand ska jobba för det globala mötet med att ta fram ett nytt framgångsrikt klimatavtal till 2015. Det är Stoltenbergs nya viktiga uppdrag.

    I Finland godkändes i december ett samhälleligt åtagande för hållbar utveckling till 2050. Regeringen, riksdagen, försvarsmakten, Finlands näringsliv, miljöorganisationer, representanter för samerna och Åland fanns alla med när beslutet togs. Också i Finland är visionen om ett välmående samhälle inom ramarna för naturens bärkraft en viktig fråga.

    Hos oss på Åland har arbetet med miljöfrågorna pågått sedan 90-talet. Det har gjorts många punktinsatser under årens lopp.

    I regeringsprogrammet för samarbete, resultat och framtidstro tar vi till ganska stora ord. Vi säger att Åland ska vara ett miljöföredöme, vårt mål är att miljön ska lämnas över i bättre skick till kommande generationer och vi ska ta fram en strategi för hur Åland kan ställas om till ett hållbart samhälle.

    Ett hållbart Åland handlar inte enbart om miljö. Det handlar också om att alla ålänningar i framtiden ska garanteras god hälsa, utbildning och sysselsättning. Vi vill också att så många människor som möjligt, kvinnor, unga, inflyttade ska vara delaktiga och kunna påverka samhällsutvecklingen. Vi anser också att målsättningen måste vara en mer hållbar ekonomi med fler arbetsplatser speciellt inom den gröna ekonomin. Den offentliga sektorn ska ytterligare reformeras, moderniseras, digitaliseras och effektiviseras och det arbetet har redan inletts. Vi behöver bli ännu bättre på arbetsmarknads – och näringspolitik och se till att företagen får kunskap och resurser till att ställa om och klara av nya utmaningar, där vi ställer om från fossilberoende till förnyelsebara energiformer. 

    Vi måste också ställa om vår egen skärgårdstrafik och få ett förnyat tonnage som kan växla in och köras på förnyelsebar energi. Vi måste ställa om vårt byggande, redan 2018, om fyra år, ska alla nya byggnader i offentlig regi vara nära noll-energihus och 2020, om sex år, ska alla nya hus som byggs vara det.

    Vi måste göra betydligt mer för att minska vår koldioxidanvändning och vi behöver satsa på en mer hållbar livsmedelsproduktion med ökad självförsörjningsgrad och med mindre utsläpp. Våra egna konsumtionsvanor är också någonting som vi bör fundera över på allvar. All upphandling som görs måste vara hållbar. Vi måste satsa mer på det främjande och förebyggande hälsovårdsarbetet så att färre blir sjuka och färre blir deprimerande.

    Ett område där man redan nu diskuterar att ställa om till hållbarhet är den landbaserade turismnäringen. Våra ekologiska fotspår ska krympa. Vi har en mycket utmanande och intressant resa framför oss. Det innefattar ju all vår verksamhet och ju längre vi väntar – desto dyrare och besvärligare blir det.

    I mars 2012 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté; Omställning Åland. Uppdraget var att fram ett förslag på en långsiktig strategi för en omställning av hela det åländska samhället. Strategin skulle innefatta tydliga hållbarhetsmål, förslag på åtgärder samt ett förslag på tidsplan när Åland ska vara ett hållbart samhälle. Kommittén har i sitt arbete också gjort en omfattande omvärldsananalys och utvärderat strategier i våra närregioner, det lokala hållbarhetsarbetet, tillgänglig teori och metodik samt identifierat framgångsfaktorer knutna till hållbarhetsarbetet både lokalt och globalt. Allt detta med syfte att föreslå en färdplan för hur det självstyrda landskapet Åland ska bli hållbart. Denna rapport har ni framför er i lagtingsbänkarna. Den ligger som grund för detta meddelande.

    Landskapsregeringen ville ha en metodik, ett ramverk att arbeta efter. Begreppet hållbar utveckling är så filosofiskt, så relativt och så svårt att definiera att det är väldigt komplicerat för oss som är beslutsfattare att fatta långsiktigt hållbara beslut. Vi behöver robusta definitioner som gör att vi kan se längre och inte fastna i politiska strider.

    Åland var i behov av en tydlig spelplan – precis på samma sätt som när man spelar schack eller fotboll, där man vet reglerna och där man har målet klart för sig. Man vet inom vilka ramar man kan röra sig. Åland har nu fått både en spelplan och spelregler för hållbar utveckling.

    Metodiken som vi har valt bygger på ”Backcasting med principer för hållbarhet”. Nu kanske alla inte är så välbekanta med begreppet Backcasting, men det innebär att man först skapar en målbild och därifrån förutsättningslöst ser bakåt i tiden till nutid för att finna de smarta utvecklingsvägarna till målet som för oss är Ett hållbart Åland år 2051.

    En av de centrala delarna i en sådan målbild är de fyra hållbarhetsprinciperna som definierar vad hållbarhet är. Jag ska snabbt räkna upp dem.

    1        Ta inte ur berggrunden.  Stoppa ökningen av fossila utsläpp och ämnen.

    2        Undvik onaturliga ämnen eller stoppa ökningen av kemikalier, PCB, Dioxiner, Flamskydd, 30 000 stabila substanser.

    3        Träng inte undan naturen – t ex urbanisering, skogsskövling, överfiskning, monokulturer.

    4        Sluta överutnyttja. Vi ska inte göra saker på bekostnad av någon annan.

    Det viktigaste för oss just nu är att fatta beslutet om att Åland ska bli ett hållbart, välmående och konkurrenskraftigt samhälle år 2051 och för att nå dit ska vi anta de fyra systemvillkoren som en tydlig definition av hållbar utveckling.

    När dessa beslut är fattade, i lagtinget och i landskapsregeringen, kan vi sätta igång det strategiska och målmedvetna arbetet. Riktningen är klar. Vägen kan se olika ut för olika verksamheter. Det kan kännas som långt fram i tiden, år 2051. Det är det inte. Vi kommer redan under 2014 att avsätta resurser, både personella och finansiella, för en hållbarhetsstrateg som ska leda och stöda processerna för de sektorer som nu vill gå igång med arbetet.

    En annan viktig framgångsfaktor är att det bör finnas en långsiktighet i alla kommande beslut och ett tydligt ledarskap i hållbarhetsarbetet. Den politiska enigheten är också avgörande för att försäkra att mål och program vidhålls oavsett politisk majoritet. Fram till år 2051 kommer nio regeringar att styra Åland och varje regering måste föra arbetet vidare.

    Globalt sett letar man idag efter goda exempel. FN:s klimatpanel har efterlyst pilotområden var metoder kan appliceras på resten av världen. Kanske kan Åland hamna i världens strålkastarljus om vi lyckas med vårt arbete och vi kan komma igång med det strategiska arbetet på bred front?

    Det vi har gjort hittills har redan väckt stor uppmärksamhet, bl.a. hos Sitra som är en fond som styrs av Finlands riksdag och som framförallt arbetar med hållbar välfärd. Sitra bjöd under hösten in kommittén för Omställning Åland att informera om Ålands arbete med denna strategi och strategins innehåll. Vi vet också att organisationen Det naturliga steget vill ta Åland som exempel och presentera för den de nordiska regeringarna.

    Det vi gör just nu väcker intresse och nyfikenhet. Lantrådet har fått inbjudan att presentera Ålands strategi för flera stora svenska företag som redan arbetat med denna metodik under en längre tid. Vi är långt ifrån först - men många som aktivt jobbat med hållbarhet inom offentlig och privat sektor ser att den åländska strategin tar ett tydligt helhetsgrepp och har goda förutsättningar att lyckas.

    Jag vill rikta ett stort tack till de medlemmar från kommittén Omställning Åland som har lagt ner tid och engagemang för att färdigställa rapporten som ligger som bilaga. Under arbetets gång sökte kommittén febrilt efter en modell, en förlaga att kopiera och applicera på Åland. Det fanns inte något sådant material. De fick helt enkelt gå till botten och sammanställa ett eget material och det är bland annat detta som nu gör att Åland låter tala om sig i omvärlden. Nu har vi någonting som andra kan ta efter. Tack också till tjänstemännen på miljöbyrån som satt ner kommitténs visioner på papper.

    Stort tack till alla politiska partier som har engagerat sig, dels genom En planet – Ett Åland men också genom lagtingsgrupperna och de lagtingsledamöter som tagit del av de utbildningar som har erbjudits. Ni har tagit de första viktiga stegen för att denna vision ska bli verklighet – nämligen viljan att lära er mer om vad detta innebär på ett djupare plan. Det här är ett stort kunskapsområde. Utan grundläggande kunskaper så kan man inte ställa de rätta frågorna och det blir svårare att kunna ge de politiska svaren. Det finns idag en bred politisk vilja att vi faktiskt ska komma i mål med att fatta beslut om att Åland ska bli ett hållbart samhälle. Det här engagemanget ska vi ta med oss in i det fortsatta arbetet.

    Jag vill avslutningsvis också tacka lantrådet och regeringskollegorna för att ni har tagit denna strategi till er och för att ni har engagerat er. Det har förstås krävt en och annan överläggning och utbildning också för oss i regeringen. Men ju mer vi har diskuterat och utvecklat resonemangen om vad denna strategi kommer att innebära för Åland, så har vi också kommit lite längre för varje gång. I början fanns en viss osäkerhet vad det här kommer att innebära. Vad är det vi åtar oss? Men nu känner åtminstone jag mig fullständigt övertygad. Vi har ingenting att förlora, bara allt att vinna. Och vi ska göra detta tillsammans hela Åland. Det här är någonting som skapar framtidstro och hopp. Det här ger mening åt livet och mervärde i politiken. Jag önskar oss alla lycka till på vägen. Jag ser fram emot en konstruktiv debatt, tack.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det är ett samhällskontrakt som ska vara till 2051. Hur bindande ska det här kontraktet vara för framtida regeringar? Ett sådant kontrakt kan man väl egentligen inte skriva, att det är totalt bindande? Det här är väl ett levande dokument hoppas jag. Tiden förändras, tekniken förändras och allt som följer med den. Det är inte sista gången som vi kommer att läsa igenom det här eller behandla den här typen av dokument. Det kommer att behöva förändras. Säkert kan det plockas ut delar av visionerna och målsättningarna som är bra.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Det är just det som vi ska slå fast nu; målsättningen och definitionen om vad hållbar utveckling är. Om man läser det här dokumentet så säger strategin att vi inte kan veta vilken väg vi ska gå 37 år fram i tiden. Vi vet inte vilken teknikutveckling det finns då. Vi måste ha målet klart för oss, vi måste ha riktningen klar och vi måste skaffa den här kartan med kompassen annars kan vi inte ge oss ut på vägen och veta vart vi är på väg någonstans. Det här är början, att sätta fast en gemensam målbild för hela Åland. När ska vi vara fullständigt helt hållbara? Det är år 2051, men fram till det så kommer det att tas många steg på vägen.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Vi är ett litet lokalt samhälle så vi har säkert lättare att nå de här målen än många stora länder som knaprar på råvarutillgångarna mycket mera än vad vi gör. Vi har ingen gruvindustri och vi har inte några andra verksamheter som oljetillgångar som vi tar ur naturresurserna. På det sättet har Åland förutsättningar att nå de här målen bättre än omgivningen.

    Det här måste ju bli ett levande dokument som över tid kommer att uppdateras hela tiden.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Ltl Eklund säger någonting väldigt viktigt här; Åland är litet. Vi har framförallt vår självstyrelse. Forskare från Tyskland har bland annat studerat hållbar utveckling i alla jordens länder. Man har kommit fram till att det land i Europa som har bäst förutsättningar att lyckas bli hållbart är Finland. Och vilken del av Finland har de allra bästa förutsättningarna? Ja, det är ju Åland.

    Sedan måste vi sätta upp delmål på vägen som vi kan pricka av. Vi vet inte idag exakt hur vägen till ett helt hållbart samhälle ser ut, men vi måste åtminstone ha ett gemensamt mål. Det är det som den här strategin i första hand syftar på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Tack för anförandet. När jag hörde anförandet och när jag läste meddelandet så undrade jag lite över att man väljer att gå in för principer som föreningen ”Det naturliga steget” har tagit fram. Man redogör för det. Har landskapsregeringen övervägt andra principer, definitioner och formuleringar eller har man rakt av bara tagit det här som kommittén har fokuserat på? Det är ju en aktör, har man övervägt andra principer?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack för den frågan. Kommittén har studerat olika strategier och olika sorters definitioner också, men har kommit fram till att det här går att applicera på både näringslivet, offentlig sektor och det är detta som 89 ekokommuner i Sverige har gått in för. Det finns också städer i både Kanada och USA som har gått in för det här. Det här ska utskottsbehandlas och ltl Petri Carlsson sitter ju i finans- och näringsutskottet. Är det så att man kan komma fram till någon annan möjlig definition och strategi så har landskapsregeringen inte någonting emot det. Vi har helt enkelt sett att det här är den bästa strategin hittills. Det finns heller ingenting som säger att man inte kan ändra sig längre fram i tiden.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack för det svaret och den öppenheten att vi kan titta på det här i utskottsarbetet. Jag sitter i social- och miljöutskottet nuförtiden, men vi kommer också att få möjlighet att avge utlåtande. Jag ser fram emot det. Jag kommer att återkomma i mitt anförande lite mera kring de här principerna.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Gun-Mari Lindholm

    Talman! En strategi för hållbar utveckling. Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad det innebär. Ett sätt är att säga att man pekar ut en önskvärd samhällsutveckling. Man stakar ut långsiktiga spelregler och man går in för ett samhällskontrakt gemensamt tillsammans i samarbete.

    Egentligen finns det inte så många definitioner på hållbar utveckling. Många går tillbaka till Brundtlandskommissionens rapport från 1987; ”att trygga ett gott liv för nuvarande och kommande generationer.” På det kan säkert alla skriva under.

    En entydig definition finns inte, men åtskilliga försök har gjorts för att konkretisera det.

    Jag gjorde själv en liten förfrågan runt bland mina bekanta och vänner de senaste dagarna; vad betyder hållbar utveckling för dig? Det är ändå i det åländska samhället som den här strategin ska landa. Det var väldigt intressant för mig att höra. Vad är det mest väsentliga? ”Ekonomi”, var det någon som sade. ”Ta vara på skräpet”, sade en av våra kvinnliga designer som verkligen tar vara på skräpet. Det finns många unga kvinnor som gör både kläder och smycken av det som vi andra kanske kallar skräp. ”Kompetens, att vi faktiskt ser till att vi har kompetens”, sade en annan. ”Jämställdhet är viktigt för mig” sade en. ”Ekologisk odling eller odling utan gifter”, ”elbilar”. ”Annat tonnage än vad vi har idag i den åländska skärgården”. ”Solidaritet”, ”mindre avundsjuka”, ”vindenergi” och ”samarbete”.  Det var en som sade; ”det är någon sorts revolution”. Och en annan sade; ”det är världens största affärsmöjlighet”.

    Allt detta kan jag skriva under för det är precis allt det här. Utifrån sitt eget perspektiv och erfarenheter så sätter man in en hållbar strategi. Vad betyder det här för mig? Jag tror att det är just det som är det viktigaste i det här arbetet. Tillsammans i dialog för varje beslut som ska göras att ta det steget tillsammans.

    Det finns idag inga konkreta beslut som vi kan säga att det här kommer vi att göra för att uppnå målet 2051. Men vi vet, och det är det som är det viktigaste, att vi måste ta ett beslut om riktningen och målet 2051. Gör vi inte det, då har vi heller inte valt en väg, nämligen den att vara hållbara.

    Vägarna kan se väldigt olika ut. De som vi tänker oss idag och har stakat ut kommer antagligen att se annorlunda ut efter 10 år och efter 20 år. Då måste vi ha den förutsättningen och det modet att säga att nu har vi valt en annan väg för att nå målet. Tekniken ser annorlunda ut, ekonomin ser annorlunda ut, miljön ser annorlunda ut och för att nå målet så måste vi ändra på vår strategi.

    Det viktigaste är att man besluter sig om målet. Vi från Moderat Samling är angelägna om att vara med och ta beslutet att vi går in för målet att 2051 nå ett hållbart Åland. Vi är också intresserade av att på alla olika nivåer vara med i det arbetet och på de vägar som kommer att leda till det.

    Jag ser också att både entreprenörer och kapitalister är väldigt viktiga medspelare i det här arbetet. Jag tror att det är väldigt viktiga för att rädda både vår miljö och vår planet. Jag ser just det som någon sade här att det är världens största affärsmöjlighet. Är man smart nog att tänka nytt och tänka om så har man också alla världens affärsmöjligheter framför sig. Det är många redan på Åland som har knäckt den koden och fattat att vi måste ställa om. Vi måste producera våra produkter på ett mera hållbart sätt än vad vi gjorde i fjol och för tio år sedan. Det är väldigt, väldigt viktigt att också uppmuntra till det och att föra den här dialogen.

    Jag tror att det också är väldigt smart att man de närmaste åren har en projektledare som jobbar med de här frågorna inom förvaltningen men också i dialog med tredje sektorn, med näringslivet och med människor ute i kommunerna så att man kan sätta sitt namn på det här samhällskontraktet och säga: ”Yes nu kör vi!”

    Man kanske kan tänka sig att det här är en del av det arbetet som man höll på med när det gäller ”Den gröna ön i det blå havet”. Man kan kanske säga att det här är en del av det. Jag vill åtminstone säga så för att det arbetet inte ska vara bortkastat. Det tar alltid sin tid att göra omställningar, jag tror att det också var ett bra startskott för att komma vidare.

    När jag igår satt på möte som handlade om information om samhällsservicereformen som gavs till samtliga kommuner på Åland så tänkte jag på att samhällsservicereformen är en väldigt viktig del. Det är en verksamhet som håller på med en omställning för att bli mera hållbar i framtiden. Samhällsservicereformen har både sociala aspekter, den har ett ekonomiskt perspektiv och den har också ett miljöperspektiv. Man ska kunna ha administrationen mera centralt för det tär mindre på miljön. Jag tror att vi alla på något sätt kan referera till olika verksamheter som just nu finns i en brytningstid där man strukturerar på ett annat sätt och där man organiserar det åländska samhället på ett annat sätt. Det är också är en utveckling som hör hemma i den här strategin.

    Det allra viktigaste är att vi stakar ut målsättningen och att vi är överens om den. Vägarna kommer att se olika ut. Den debatten och dialogen ska vi ha här. Det är också väldigt viktigt att vi har det så att vi når ut till alla ålänningar så att man inte tror att vi bara pratar ”hummeli mummeli”, som miljöministern som brukar prata om.  Vad betyder det här egentligen? Man vill ha något konkret. Man vill veta, okej, nästa år tar vi det beslutet. År 2015 då gör vi det här.  Att alla ska vara med i det här samarbetet och dialogen tror jag att är det viktigaste.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Landskapsregeringen har genom ett meddelande till lagtinget visat en strategi för ett hållbart Åland år 2051. År 2051 är jag 98 år. Jag kan konstatera att under mina första tio års levnadsdagar så levde jag antagligen hållbart och förhoppningsvis gör jag det också under mina tio sista år. Däremellan har det varit mindre hållbart. Men den som lever får se.

    Meddelande är som sagt en strategi där centerns förhoppning är att det i kommande debatter, utskottsbehandlingar och också i denna debatt kommer fram konkreta förslag på hur vi uppnår ett hållbart Åland vad gäller miljön, ekonomin, jämställdheten och den grundläggande välfärden inom vård skola och omsorg.

    Den här strategin är oerhört omfattande. Man skulle kunna prata hur länge som helst om den. Jag väljer att gå in i de här fyra konkreta hållbarhetsprinciperna som hela den här strategin bygger på.

    Den första gäller; ämnen som är tagna från berggrunden får inte öka. Här menar man främst tungmetaller och olja. Vad gäller minskning av olja så har det under de senaste 20 åren gjorts en hel del. Vindkraftverk har byggts ut så att de åtminstone delvis ersätter olja i uppvärmning och elproduktion. Biovärmeverk har byggts, både i Godby, Jomala och i Mariehamn, som till stor del ersätter olja. Alla de här projekten har på olika vis stöttats av regeringen men utan ett framsynt näringsliv så skulle det knappast ha blivit verklighet.

    Dessutom har den dyra oljan drivit fram bränslesnålare bilar och vi har också många enskilda värmeanläggningar som drivs av annan energi än olja.

    Fru talman! Det var ett hållbart Åland som vi skulle sträva till. Vi är förstås en bit på väg men vi har långt kvar. Det finns en del att göra under första momentet i hållbarhetsprinciperna, att bygga ut biovärmeverken och också vindkraften. Att röta dynga, slam, växtmaterial och liknande för att erhålla gas är en väl prövad metod i många länder. Det är ganska vanligt, t.ex. i Uppsala körs bussarna på dylik gas. Här ligger vi på Åland ganska långt efter. Från centern hoppas vi att vi i regeringen och lagtinget tillsammans med näringslivet skulle köra igång en större anläggning på Åland med ett investeringsstöd från regeringen, precis som man fick när man byggde biovärmeverken i Mariehamn och i Godby. Då fick man investeringsstöd från regeringen, hade man inte fått det så hade det knappast kommit igång. Det gäller att också stöda för att få igång projekt. Det här är synnerligen viktigt. Jag hoppas att man tar det här förslaget på allvar.   

    Punkt två gäller; ämnen från samhället får inte öka i naturen. Även här har det gjorts en del. Det som på 60-70 och 80-talen slängdes på soptipparna sorteras till över 80 procent idag och återanvänds och återvinns. Här har det gjorts mycket, men det finns fortfarande kvar en del att göra. Här ligger nog Åland på framkant i världen mycket tack vare kommunernas insatser.

    Den senaste och mycket omtalade beslutet om minskning av svavelutsläppen från fartygstrafiken har direkt medfört en reaktion även från lagtinget om vi verkligen ska minska svavelutsläppen. Vad betyder det för vår sjöfart? Här märker man redan en konfrontation mellan näringslivet och miljön. Förhoppningsvis slutar det här på samma sätt som pappersbruken i Finland. Pappersbruken var omöjliga från början, de måste sluta och gå i konkurs. Det slutade med att pappersbruken i Finland släppte ut färre ämnen än vad kraven var. Det slutade med att myndigheterna inte hann med när det gällde industrins gränsvärden. Vi hoppas att det blir lite liknande här, att industrins kunskaper och innovationsmöjligheter gör att man klarar av att minska svavelutsläppen vilket antagligen i sin tur skulle ge en jättestor konkurrensfördel för vår sjöfart. Men allt måste få ta tid förstås.

    De stora utsläppen är nog kemikalieutsläppen som idag är olösta och inte hanterbara. Ingen har egentligen en lösning på det idag.  Det kanske inte är tekniskt möjligt, tyvärr. I stort alla kläder vi köper är indränkta i kemikalier.  Det rekommenderas att man ska tvätta sina kläder innan man tar de på sig första gången. Det är kanske bra för kroppen, men inte för naturen. Här kan vi på Åland inte göra någonting som betyder speciellt mycket. Det krävs antagligen internationella beslut. Var och en kan förstås köpa färre och begagnade kläder. Jag tänker speciellt på människans underkläder, de är direkt gift mot kroppen. Det är förvånansvärt att de finns i handeln och det är förvånansvärt att vi sätter dem på oss. Det här har ingen omedelbar effekt utan det kommer långsiktigt. Vem vet vad alla sjukdomar beror på? Kanske det också bero på detta? Det här är ett jättestort problem som tyvärr är osynligt. Kemikalierna syns ju inte. 

    Punkt 3 är; naturens kretslopp och mångfald får inte utarmas. Här vill jag påstå att Åland har kommit ganska långt. Vi har en allt större del av ekologisk odling, men också en allt större del av miljövänlig konventionell odling, så kallad IP-odling.  

    Åland har idag 5 000 hektar naturbeten. Finland har 2 000-3 000 hektar. Naturbeten betyder ekologisk mångfald. Det är det ultimata systemet att ha biologisk mångfald vad gäller växter, blommor och bin osv. Detta har man åstadkommit genom att tidigare regeringar har varit framsynta och gett jordbruket miljöstöd så att man har frestat dem att ha naturbeten. Det är oerhört viktigt om vi menar allvar med punkt 3.

    Den ekologiska odlingen behöver inget främmande ämne eller kemikalier. Det är också möjligt att även ha ekologiska konkurrenskraftiga odlingar. De måste ju förstås stödas på samma sätt som andra jordbruksodlingar. De konventionella odlingar som bedrivs i stora delar på Ålands jordbruk medför också det fantastiska att man år efter år kan odla på samma mark utan att den blir förstörd. I hundratals år har man odlat på samma åkrar. Vi vet hur man bedriver jordbruk i de länder som har regnskogar, efter två-tre år är de öknar. Här har man hållit på i hundratals år. Dessutom har man under de senaste tio åren lyckats halvera fosforutsläppen i och med att man har halverat fosformängderna till jordbruket. Det är egentligen en succéstory. Det åländska jordbruket är antagligen världens miljövänligaste jordbruk även med tanke på att man kan förädla varorna på hemmaplan vilket är unikt. Det här är jätteviktigt för en hållbar utveckling både miljömässigt, ekonomiskt och socialt för landsbygden och skärgården på Åland.

    Fru talman! Våra fosforutsläpp ligger ändå för högt mycket beroende på olika faktorer; fiskodling, jordbruk och hushåll osv. Vi släpper ut 50 ton fosfor per år från Åland. Det motsvarar ungefär två kilo per person. Man räknar med att Östersjön tål 0,4 kilo per person per år. Istället för att släppa ut 50 ton fosfor per år så borde vi släppa ut 10 ton fosfor per år. Det skulle vara vår del och för vår del skulle Östersjön tåla det.

    Ministern pratade om delmål. Jag är förstås fullt medveten om det här inte kan göras över enda natt. Men låt oss ta de här delmålen nu. Om vi måste minska våra utsläpp från 50 ton till 10 ton så måste vi minska 40 ton på 40 år. Låt oss minska fosforutsläppen med ett ton per år nu. Låt oss börja 2014! Låt oss i slutet av detta år konstatera att vi har ett beslut; vi släpper ut ett ton mindre fosfor. Sedan fortsätter vi år 2015 och 2016. Då, fru talman, menar vi allvar om vi kan visa det. Jag hoppas att vi kan visa det.

    Det fjärde området är att vi ska ha en effektiv och rättvis resursfördelning så att människor kan tillgodose sina grundläggande behov. Detta är oerhört vitt och kan krocka med de föregående punkterna. Man måste hitta en bra väg. Här gäller det främst att vi ska bevara den goda sjuk- och socialvård vi har idag. Det är det största grundläggande behovet för ålänningarna. Man vill gärna bli frisk om man är sjuk, man vill bli lindrad och man vill också ha hjälp vid olika problem vad det än gäller.  Vi måste också se om man kan ge hälso- och sjukvården mera resurser med tanke på den utveckling och forskning som ger möjligheter att lindra och bota. Vi måste också ge hjälpmedel till dem som är handikappade eller på annat sätt behöver hjälpmedel. Vi måste se hur vi kan öka resursfördelningen, kanske på bekostnad av andra områden, för att tillgodose ålänningarnas grundläggande behov.

     Ett annat viktigt område är kvinnorna och barnen. Så länge en kvinna eller ett barn känner sig otrygg i hemmet så har vi misslyckats.  Det finns

    Många känner sig otrygga i hemmet och därför måste vi göra mer. Om det finns en enda kvinna som är otrygg hemma så har vi misslyckats.

    En annan viktig sak när det gäller jämställdhet är lika lön för likvärdigt arbete. Vi står nu i beråd att förhandla om en avtalsperiod. Jag citerar en ministerns tal om små steg. Låt oss ta ett litet steg igen nu och försöka få ett system där vi jämnar upp lönerna mellan kvinnodominerade och mansdominerade arbeten. Så länge jag minns så har systemet varit precis tvärtom. Man har gett en löneförhöjning, en viss summa och en viss procent t.ex. två procent dock minst 10 euro i månaden. Detta har betytt att klyftorna har ökat varenda gång. De som har haft högre lön har fått mera förhöjningar i euro, de som har haft lägre lön har fått mindre. Låt oss ta ett kort litet steg i de här förhandlingarna och göra precis tvärtom. De som har högre lön skulle få lite mindre löneförhöjning i euro och cent och de som har låg lön skulle få lite mera. Det här skulle i princip gynna kvinnorna mest, visserligen finns det också lågavlönade arbeten inom de mansdominerande yrkena, men i huvudsak skulle det gynna kvinnorna. Låt oss ta det lilla steget! Då visar vi också att vi menar allvar. Då känner jag också att man kan möta ålänningarna med öppna ögon efter den här debatten.  

    Jag har en allra sista kommentar som jag inte kan undgå att nämna: Tankesmedjan år 2006-2007. Läs gärna den här tidningen om ni har den hemma. Läs vad vi lovade till 2017. Man rodnar ibland när man läser den och ser vad man var med och lovade. Jag vet att det inte är så lätt, men låt oss nu ta de här stegen lite snabbare, lite fortare och lite mera än vad vi gjorde när vi gick in för det här. Tack, fru talman. 

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Jag uppskattade verkligen att centern lyfte fram de här fyra systemvillkoren, hållbarhetsprinciperna, och berättade vad det egentligen skulle innebära att Ålands lagting också går in för dem. Det finns mycket viktigt här som ltl Runar Karlsson tog upp, bl.a. minskning av fosforutsläppen. Han sade att vi skulle kunna minska utsläppen med ett ton per år. Vi kan faktiskt minska utsläppen med 20 procent redan från 2015. I genomförandeplanen, som fiskodlarna och alla berörda parter var överens om 2011, sägs att miljöfoder ska införas från 1 januari 2015. Det är ett mål som åtminstone den här regeringen tänker fullfölja.

    Sedan uppskattar jag också att ltl Karlsson tar upp trygghet i hemmet och jämställdhetsfrågan.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det är klart att man inte kan minska fosfor med jämnt ett ton, det förstår jag. Ministern har rätt i att det blir en trappstegsmodell. Regeringen ska ha beröm för detta med fodret.

    Det finns också ett fantastiskt projekt med landbaserad fiskodling som nu är under planering. Det tror jag mycket på. Landskapsregeringen ska ha en jätteeloge för att de tar tag i det och verkligen försöker våga köra igång. Det är många utredningar som har gjorts och som har kostat mycket pengar. Det här är ett konkret projekt som verkligen kan betyda skillnad. Jag hoppas för miljöns och näringens skull att det projektet lyckas.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    En annan fråga som ltl Karlsson lyfte upp var kemikalier. Här känns det som att vi som sätter regelverk och lagstiftar hela tiden är lite grann efter näringslivet och producenterna. Vi har tack och lov EU som har utfärdat kemikaliedirektivet, REACH och vi har lagstiftning som hela tiden är på gång. Vi fick nyligen ta ett EU-direktiv som handlade om att få bort farliga kemikalier från barns leksaker. Häromdagen kom det igen nyheter om att barnkläder är full av kemikalier. Det här är ett område som vi verkligen måste jobba med inom EU. Det som vi sprider ut i naturen försvinner inte, det finns kvar där för all oändlighet. Jag tycker att det här är ett viktigt och prioriterat område.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Genom att köpa kläder hos Emmaus så minskar man kemikalieutsläppen. Jag tror att ministern kan omfatta förslaget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Jag tycker att ltl Karlsson hade ett bra anförande. Han missade lite poängen när vi ska se till omsorg, skola och sjukvården framförallt för det är detta som ålänningarna bryr sig om. Hela idén med hållbar utveckling är att den inte är sektoriell. Man ska inte ta en del av samhället och försöka förbättra den, utan det gäller hela biten. Man ska komma ihåg att man kan inte bara säga att vi ska göra den här biten och den här biten bättre och sedan strunta i resten. Allt måste tas på samma gång.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag håller helt med ltl Holmberg. Jag sade också här i ett skede att jag skulle kunna stå här och prata hur länge som helst om detta för att det är så omfattande. Jag valde ut delar som jag för min och för partiets del tycker att är de viktigaste. Det kan mycket väl vara så att det finns annat som man också borde ha sagt. Jag delar Holmbergs åsikt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Fru talman! Jag tyckte att ltl Karlsson höll ett väldigt intressant anförande. Jag håller också delvis med tanken i senaste repliken.

    Jag har ändå en fråga om en detalj när ltl Karlsson tog upp hälso- och sjukvård. Det betonas speciellt i meddelandet att man behöver satsa mera på den förebyggande vården. Man ska ändra lite mera från den kurativa till den förebyggande vården. I min värld skulle det också innebära stora inbesparingar.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Den förebyggande vården är absolut den viktigaste. Jag var själv med i gruppen inför regeringsförhandlingarna. Vi skulle ha världens strängaste tobakslag. Tobaken är antagligen den värsta produkten man kan ha. Tobaken kostar mest när det gäller människoliv, lidande och pengar. Genom att vi inför och reviderar och tobakslagen och gör den betydligt strängare och mer svåråtkomlig så skulle vi åstadkomma ganska mycket förebyggande. Det är en konkret sak, det finns säkert annat. Jag tycker att vi ska försöka konkretisera allting så mycket som möjligt. Det finns säkert andra områden där man också kan förebygga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Runar Karlsson för ett mycket solidariskt och bra anförande. När det gäller små steg så tog ni upp jättefina konkreta exempel där ett exempel var löneförhandlingarna. Ska vi få ett hållbart samhälle där vi idag har mera kvinnor än män som är ute i arbetslivet så är det är ett stort steg som måste tas. Det kan också ha ekonomisk konsekvens. Hur ser ni på det?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Ja, jag är medveten om att det inte är så lätt men vi måste ha de ambitionerna. Det kan finnas ekonomiska konsekvenser. Jag minns när jag satt med i jämställdhetsdelegationen när vi diskuterade med fackcheferna och vi försökte förmå de mansdominerade facken att ha noll löneförhöjningar till förmån för de kvinnodominerade facken. Det gick ju förstås inte. Men genom att vända det här, i alla fall så att man minskar klyftan, det betyder att de lågavlönade trots allt får mera pengar i börsen på bekostnad av de högavlönade och det skulle betyda ett nollsummespel. Alltid när man ska försöka gynna de lågavlönade då är plötsligt pengarna slut.

    Ltl Sara Kemetter, replik                  

    Tack, fru talman! Det är underbart att höra ett sådant här resonemang för mig som har varit fackligt aktiv och drivit sådana här frågor tidigare min karriär.

    I den senaste opinionsmätningen i Finland var jämställdheten den fråga som finländarna och ålänningarna upplevde som den absolut allra viktigaste och därefter klimatförändringarna. Det som ni har lyfts fram i ert anförande är verkligen väsentligt för det åländska folket.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det kan t.o.m. vara så att kvinnan är tvungen att stanna kvar i äktenskapet på grund av ekonomiska orsaker för att hon har så låg lön och på det sättet får hon lida. Man skulle vända på det här och försöka få igenom lite högre löner, kanske ganska mycket i slutändan, så kanske det i sig skulle förhindra ett visst kvinnolidande i hemmet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Nu måste vi få lite drag under galoscherna!

    Att tänka hållbart är ett systemskifte i tankesätt och tankemönster. Det är som att först leva i tron att jorden är platt till att faktiskt se att den är rund. Det handlar om universella och faktiskt enkla sanningar. Kort och gott att inte leva över sina tillgångar och att använda sunt bondförnuft när man bygger och utvecklar samhället.

    Det har inte varit helt lätt att skriva ett anförande i det här omfattande ämnet. Jag kommer att hålla mig till lite historik, visionera, lite backcasting och sedan filosofera lite kring grön tillväxt.

    Liberalerna anser att Åland har alla förutsättningar att bli ett hållbart mönstersamhälle. Vi har under flera år haft en process mot ett hållbart Åland, med början i vattenåtgärdsprogram, miljöhandlingsprogram till tankesmedjan som tog fram visionen ”en grön ö i ett blått hav” till förra mandatperiodens hållbarhetsredovisning som nu är en egen bilaga i landskapsregeringens berättelse. Konkretisering, siffror och statistik är ytterst viktigt för att se att vi faktiskt tar steg framåt.

    Nu har ytterligare ett kliv tagits genom att den parlamentariska kommittén har arbetat fram strategidokumentet och som nu är grunden för vår debatt.

    Om man visionerar och tänker framåt kan man konstatera att Åland ligger som ett smöröga mitt i Östersjön mellan flera starka ekonomier. I framtidens miljöpolitik har stenhård ekonomi och miljömupparna bildat enligt gamla föreställningar en ohelig allians.

    Rajne Rapatchuri som leder FN:s klimatpanel framhåller att samhällen med runt 30 000 invånare har de mest gynnsamma chanserna att snabbast bli hållbara.

    Vi är dessutom så lyckligt lottade på Åland att våra ekosystemtjänster, de ovärderliga tjänster vi får gratis av naturen, är hårdvaluta ur ett globalt perspektiv. Färskt och friskt dricksvatten och en livskraftigt och varroafri bistam, det är vår skyldighet att inte ta dessa ekosystemtjänster förgivna och förvalta dem väl.

    Åland har alla möjligheter att bli ett hållbart samhälle där grundfundamenten är mat och energiproduktion; äpplen, potatis, ost, lammkött och vindkraft. Det ligger något genuint sunt i att bygga ett näringsliv kring näringar där behovet är bestående. Där vi fyller våra egna behov men också andras genom export av mat och energi. Vi saknar inte utmaningar, men vi saknar inte heller hopp eller alternativ till gamla lösningar.

    Att inte leva hållbart betyder att man så småningom slår i väggen, når botten. Naturresurserna sinar och vi når snart både peak oil, kol och fosfor. Det innebär kortfattat att vi passerar gränsen för när efterfrågan på olja, kol och fosfor överstiger produktionskapaciteten i världen. Eftersom världen är extremt oljeberoende så kommer speciellt peak oil att få långtgående konsekvenser för hela samhället. Särskilt mat och transporter kommer att stiga i pris och finanskriser riskerar att avlösa varandra.

    Om den ekonomiska tillväxten i västvärlden stagnerar är det ännu lönsammare att satsa på lokal matproduktion. Lokal åländsk mat ger arbetsplatser och förbättrar bytesbalansen. Vi skulle dessutom ta ett stort kliv framåt om vårt jordbruk skulle vara helt oljeoberoende.

    Vi står inför en annan form av industriell revolution. De företag som kan ta in en ekonomisk hållbar utveckling som kärna i sin affärsidé kommer att bli framtidens vinnare.

    Världens största oljebolag Exxon räknar i dagens investeringskalkyler med att behöva betala 60 dollar per ton koldioxid som bolaget släpper ut i framtiden. Det är tio gånger så mycket jämfört med dagens utsläppskostnader inom EU.

    Känner man sig fortfarande obekväm som företagsledare, entreprenör eller jordbrukare går det utmärkt att prata om hållbarhet utan använda ordet hållbar. Man kan prata om energieffektivitet, resurseffektivitet och god bolagsstyrning.

    Att leva i ett hållbart samhälle innebär också ett välfärdssamhälle med social trygghet, jämställdhet, ett flexibelt utbildningssystem och ett aktivt kulturliv. Som politiker är det viktigt att se och höra de medborgare som inte hörs i samhällsbruset. Jag tänker på barn, ungdomar, funktionshindrade och äldre. Inget samhälle är stabilt eller har en chans att bli hållbart med marginalisering och djupa klyftor. Vi behöver både en ungdomsgaranti och en äldreomsorgslag.

    Talman! Jag vill också göra lite backcasting av hela den här mandatperiodens miljöhållbarhetspolitik hittills. Det känns faktiskt som om den har varit lite på paus. Vi har levt i limbo i väntan på det strategidokument som vi nu diskuterar. Vi har nu en omfattande och detaljrik karta, men vi saknar fortfarande den konkreta färdplanen. Därför hade vi liberaler väntat oss en mycket tydligare hållbarhetspolitik i meddelandet genom landskapsregeringens ställningstagande och konkretisering. Vi sökte också förgäves efter spår i 2014 års budget.

    Liberalerna försökte ge förslag på en mer hållbar politik genom en budgetmotion. Vi ville bland annat att den arbetsgrupp som föreslogs göra en översyn av kollektivtrafiken även skulle se på hur reseavdraget kunde förbättras, förenklas och miljöinriktas. Vi föreslog också att samtliga stöd som landskapsregeringen administrerar och är delaktiga i ska ha ett hållbarhetskrav. Det finns en uppsjö av olika bidrag och stöd som skulle behöva analyseras ur ett hållbarhetsperspektiv.

    Förvånande ofta läggs lag- och budgetförslag som helt och hållet saknar hållbarhetsanalys. Fast vi inte har fastslagit policyn och allt inte är klart så är det fullständigt möjligt att jobba enligt det här kriteriet redan.

    Det skulle också ha varit mycket bra att ha den utlovade livsmedelsstrategin innan vi nu fastställer EU-programmen. Vill vi ha 1 000 kor på ett hållbart sätt behöver vi också att tänka i flera led. Det blir en hel del dynga av 1000 kor till och vi borde tänka ett tankevarv till kring biogas. 

    Lyssnar man på företag som framför kritik så handlar det ofta om lagstiftning och byråkratisering som gör vardagen problematisk. Som liberal vill man göra enkla och tydliga regler, men vi har ju inte bara piska utan vi har också morötter just i form av våra stöd och bidrag. Det är skattepengar som vi satsar gemensamt. Där kan vi ställa tydliga krav på prestationer och hållbarhet.

    Det har många gånger diskuterats att Åland borde vara ett försöksområde med elbilar, det tror jag är ett race som är förlorat. Kanske vi borde inrikta oss på att undersöka om vi kunde bli ett försöksområde när det gäller bränsle- och fordonsbeskattning för att stimulera en mera miljövänlig fordonspark.

    Allt oftare hör man talas om grön kapitalism. Vad är det? Är det en ulv i fårakläder? Det är inget fel att tjäna pengar. Jag uppfattar att grön kapitalism är att man gör det utan rovdrift på människor, djur och miljö. Finns det andra drivkrafter i ett hållbart samhälle och att utveckla samhället mera hållbart? Självklart! Våra ungar är kanske den allra viktigaste drivkraften, våra gemensamma barn, världens gemensamma barn. Vi ska lämna över ett samhälle till nästa generation där de största miljöproblemen är lösta.

    Lyssnar man så är det jätteintressant att höra vad barnen och ungdomarna säger. FN har gjort en studie som visar att små barn har mera tankar kring miljö och hållbar utveckling än vad man tidigare trott. Tankarna är många och barnen vet mycket mera än vad vi vuxna anar. De har massor av goda idéer och kreativa förslag. När det finns tendenser hos oss som vuxna att få både klimatångest och Östersjödepression så reagerar barn och unga på ett annat sätt. Att bli matad med bilder om en dyster framtid till leder till apati hos oss. Många ungar som oroar sig mycket för de globala miljöhoten är ändå hoppfulla och har en positiv tro på framtiden. Oro inför miljö och klimatet fungerar som en motiverande kraft, en villighet att bryta tidigare vanor och ta in ny information. Det kan på sikt leda till ett mer miljövänligt beteende både på ett individuellt och kollektivt plan. Ungdomar som var oroliga för miljöhoten upplever trots allt en existentiell mening med livet. De var övertygade om att miljöproblemen går att lösa och hade stor tilltro till olika miljöorganisationer, men också en ilska mot politiker och företagsledare som inte agerar tillräckligt kraftfullt. Ungdomar och unga vuxna som mådde bra trots sin oro tycktes identifiera problemen och de insåg att något måste göras för att lösa dem samtidigt som de är hoppfulla inför framtiden. De som känner hopp tycks ha en förmåga att tänka i nya banor. Ungdomar konstaterade att det visst finns allvarliga miljöhot men påpekade att mänskligheten har stått inför svåra utmaningar förr i historien och att problemen har blivit lösta.

    Talman! Slutligen några ord kring det diffusa och moderna begreppet grön tillväxt. Finns det någonting sådant? Går det, utan att klä sig i säck och aska och börja åka häst och kärra igen? Ja, men visst går det!

    Man gjorde ett experiment i Holland för flera år sedan. Man gav fem helt vanliga familjer en väl tilltagen summa pengar extra varje månad under ett halvt år. Kriterierna var att hela summan varje månad skulle vara slut, uppkonsumerad. Men, familjerna fick inte lämna ett större ekologiskt fottryck än tidigare. Det skulle göras miljövänligt. Det var svårt i början men efter ett tag var det inga problem. Någon familj bytte till en mer miljövänlig bil. Man köpte mer ekologisk och närproducerat mat. Istället för prylar och konsumtionshets unnade man sig tjänster; man gick ofta till frisören, på massage, man tränade och man konsumerade kultur, bio, teater och konserter. Och istället för att köpa billiga kläder, ta tre betala för två, köpte man läderskor, kläder i naturmaterial som ylle och ekologiskt bomull. Man gjorde sina bostäder mer klimatsmarta och man reste också med tåg. Det handlade om kunskap och att bryta invanda mönster.

    Talman! Den enda vägen framåt för världen, Europa, Norden och för Åland är grön. Jorden är inte platt den är rund!

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack, ltl Katrin Sjögren som lyfte fram många viktiga saker i sitt anförande, framförallt i början med en historisk tillbakablick. Sedan blev jag lite konfunderad när man började kritisera regeringen trots att vi nu håller på att diskutera en strategi för hållbar utveckling. Det ena utesluter inte det andra. Det är faktiskt frågan om små steg. Jag blev förbryllad av den där kopplingen.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det var precis det jag sade. Jag kritiserade att miljöpolitiken har varit på paus. Jag menar att det skulle ha gått att göra en hel del medan vi väntade på den här strategin.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Fru talman! Det viktiga är att vi har en regering som verkligen tar den här frågan på stort allvar och också ger strategin den tid det krävs för att kunna förverkliga det här. Det här är ett projekt som är tänkt att nås i mål om nio regeringar. Man kommer säkert att ta tre steg framåt och kanske ett steg bakåt under vägen. Framförallt är målet utsatt och det är den strategin vi diskuterar. Jag tycker att det verkligen är ett stort steg framåt.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Jag håller med ltl Kemetter, nio regeringar, desto mera angeläget att vi får lite drag under galoscherna och att vi visar på konkreta resultat.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Ltl Sjögren och liberalerna är nog positiva till strategin men har annars kritik att anföra mot regeringens miljöpolitik. Vad har vi missat när det gäller miljöpolitiken? Vad skulle ltl Sjögren, när hon hade den här posten, ha genomfört som inte vi har lyckats få igenom? Jag tycker verkligen att vi har använt den här tiden väldigt bra sedan vi fick den här strategin. Vi har utbildat personal och vi har haft strategiskt forum. Vi håller på att ta fram en utvecklingsplan för Åland där vi ska anställa en hållbarhetsstrateg som bland annat ska jobba med den viktiga frågan om utbildning. Men vad är det som jag inte har gjort som ltl Katrin Sjögren skulle ha gjort?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! När det gäller miljöpolitiken så är det inte alls bara miljöministerns ansvar. Det är hela landskapsregeringens ansvar. Jag försökte peka på några frågor. Förvånande ofta när det läggs lag- och budgetförslag så saknar man hållbarhetsanalyser. Man har inte tänkt på det och man har inte tänkt på det. Vi hade bostadslagförslag där man inte hade en enda skrivning om energieffektivering eller hållbarhet. Vi pratar om att vi vill att 1 000 kor till, vi vill gynna det åländska jordbruket men man ser inte fortsättningen på hur vi ska ta hand om gödseln som kor renderar. Det finns en hel del som man konkret behöver jobba med hela tiden.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Men det är också det vi gör. Läser man budgeten väldigt noga så ser man att det också finns extra pengar för just energieffektivisering. Det är ett område som vi sätter en del av utvecklingspengarna på. Det finns möjlighet både för offentliga byggnader i landskapets regi och för kommunerna att söka sådana pengar. Men intresset har inte varit alldeles för stort. Vi håller på med miljöfrågor på alla fronter. Jag ser inte någon slags försämring efter att den här regeringen har tillträtt än hur det var när ltl Sjögren var minister på den här posten. Jag kan inte riktigt förstå den här kritiken. Det är alltid lättare att beskylla andra för något som man inte riktigt har lyckats med själv.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det var värst, det var en öm tå. Jag kritiserade sådant som till exempel landskapsregeringen har skrivit i sitt handlingsprogram och som fortfarande är bara bokstäver och inte förverkligat.

    Jag kan kritisera en sak till. Man tillsatte en parlamentarisk kommitté, man har jobbat mycket och det ska landskapsregeringen ha erkänsla för. Men samtidigt när strategin var färdig så ville man förankra brett i lagtinget och så delade man upp det i majoritet och opposition. Nog behöver man fundera lite. Jag tycker också att miljöministern ska se det som konstruktiv kritik, inte vara så i försvarsposition och ha lite ödmjukhet också. Det är långsiktighet som gäller när det gäller hållbarhets- och miljöfrågor. Ta åt sig lite och gärna förbättringar inom vissa områden!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Katrin Sjögren sade att testområde för elbilar var kört. Vi har egna lokala möjligheter här på Åland att se över infrastrukturen och hitta lösningar t.ex. i samarbete med näringslivet.

    Sedan sade hon att liberalerna anser att man skulle kunna ha ett testområde för fordonsbeskattning och bränslebeskattning, om jag förstod det rätt. Men det är riksbehörigheter. Hur har man tänkt sig en lösning på det? Det måste finnas någonting mer. Jag skulle vilja höra lite fördjupning kring det här eftersom det är riksbehörighet till skillnad från detta med elbilar där vi själva har möjligheter när det gäller infrastrukturen.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Visst är det en riksbehörighet. Nuvarande regering och tidigare regeringar har framhållit att Ålands fördel är att vi är en begränsa population. Det går att testa Åland som pilotområde. Miljöministern nämnde det själv när det gäller olika miljöåtgärder och att EU sökte pilotområden. Det här är en sak som Åland skulle kunna marknadsföra ännu mera till riksregeringen. Testa vad som är bäst. Vad är bäst när det gäller bränsle, beskattning och fordonsbeskattning? Nog finns det mycket frågetecken när man ser hur Finland beskattar sina fordon.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! De har haft en arbetsgrupp som har jobbat ganska mycket med det här. Det här har varit aktuellt också i riket. Man har valt att presentera från en arbetsgrupp en modell där man skulle beskatta bränsle mera och nya bilar skulle beskattas mindre. Man skulle införa intelligenta system osv. Man håller på att arbeta med de här frågorna.

    Har liberalerna också tänkt på något? Vill man förändra beskattningen på något annat sätt än vad som redan är på gång från rikshåll?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Liberalerna funderade på precis just det här, att marknadsföra Åland som ett pilotområde och att man kan testa olika miljölösningar. Bränsle och fordonsbeskattning kan vara en sak och det finns också andra alternativ när det gäller Åland som en avgränsad population och att testa olika miljöåtgärder.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Härom kvällen kom jag över en dokumentär som handlade om en enastående kvinna. Hennes namn är Jane Goodhall. Hennes liv är fascinerande. Som 23-åring reste hon till Afrika för att förverkliga sin barndomsdröm att forska om schimpanser. Trots avsaknad av högre utbildning och akademiska examina lyckades hon skaffa sig finansiering för sin forskning och levde i Tanzanias tropiska regnskogar i 20 år tillsammans med schimpanser. Hon iakttog deras beteenden och ingick som en accepterad medlem i en stor schimpanssläkt. Hennes största upptäckt är att hon visat att schimpanserna använder verktyg bland annat grässtrån för att dra ut myror ur myrstackar för att på så vis komma åt myrorna som schimpanserna tydligen tycker att är riktiga läckerheter. Hon kunde också visa att schimpanserna är mycket olika som individer. De har alla personlighet. De har känslor som vi människor. De skrattar, gråter, tröstar och slåss med varandra. De har också ett annat mindre trevligt beteende gemensamt med oss människor. De kan medvetet skada och döda varandra medvetet. Jane Goodhall lärde sig också att kommunicera med schimpanserna.

    Hennes upptäkter gjorde henne internationellt känd och den akademiska eliten accepterade småningom hennes prestationer och hon kunde fortsätta sina forskningar. Efter 20 år i schimpansernas sällskap märkte hon att deras livsbetingelser försämrades kontinuerligt. Skogen som schimpanserna behöver för att överleva höggs ned och deras livsvillkor hotades. Skogsbolagens vägar gjorde tjuvjakt på schimpanserna möjlig och köttet såldes för höga priser som en kulinarisk exklusivitet till rika människor i städerna.

    Dessa hot fick Jane Goodhall att ändra sin yrkesbana. Hon tyckte att hon var skyldig att ställa upp för schimpanserna som gjort det möjligt för henne att förverkliga sin barndomsdröm och dessutom gjort henne till en aktad forskare i internationella vetenskapskretsar.

    Sedan 1977 har Jane Goodhall rest 300 dagar i året för att sprida medvetenhet om de risker vi utsätter kommande generationer för pga av vår livsstil särskilt med hänsyn till livsmedelsproduktionen och energiförsörjningen. I år fyller Jane Goodhall 80 år och hon fortsätter sitt upplysningsarbete.

    Det som berörde mig starkt i den här dokumentären var att Jane Goodhall konsekvent riktade sig till barn och unga. Hon menar att alltför många barn och unga idag saknar framtidstro. Barn och unga exponeras och utsätts för massiv information om de faror som hotar allt liv på jorden. Enligt Jane Goodhall är det av avgörande betydelse för mänskligheten att den uppväxande generationen har hopp om att en förändring är möjlig och hon anser att förändringen måste komma nerifrån från många enskilda människor som gör smarta miljöval i sin vardag. Hennes tilltro till dem som har makten är mycket bräcklig.

    I detta syfte har Jane Goodhall startat en folkrörelse som heter Roots and Shoots. Det är barn och unga som engagerar sig lovar att göra något för att förbättra livsvillkoren för djur, människor eller för naturen. Rörelsen finns i mer än 100 länder och antalet medlemmar kan räknas i hundratusental.

    Fru talman! Jane Goodhalls liv och verk har varit min utgångspunkt när jag tagit mig an regeringens meddelande om en strategi för hållbar utveckling. Hennes erfarenheter om det nära förhållandet mellan djur och människor och hur vi alla är beroende av moder jords välbefinnande är en djupt moralfilosofisk fråga. Vi människor kan inte längre ta oss rätten att uppträda som skapelsens Herrar som inte behöver ta hänsyn till varken djuren eller naturen i jakten på ökad materiell standard, hedonistiska njutningar och kortsiktiga ekonomiska vinster.

    Hållbar utveckling definierades år 1987 av Världskommissionen för miljö och utveckling som leddes av förra norska statsministern Gro Harlem Brundtland på uppdrag av Förenta nationerna. Brundtlandrapporten redogjorde för sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring och enade världens miljörörelser genom att etablera begreppet hållbar utveckling.

    Definitionen som antogs lyder så här: ”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

    Jag behöver inte rada upp en massa aktuell fakta för att konstatera att planeten idag är långt ifrån hållbar trots att det snart gått 30 år sedan Brundtlandrapporten godkändes. Vi vet alla att den globala resursanvändningen kräver flera jordklot. Vi vet också att koldioxidutsläppen ökar och förändrar klimatet och vi vet att artrikedomen på vår jord minskar i en rasande takt.

    Dagens behov tillfredsställer vi genom att bestjäla kommande generationer deras möjligheter att tillfredsställa sina behov. Detta, fru talman, är den bittra sanningen. 

    Fru talman! Som ansvariga politiker för kommande generationers livsvillkor är det vår skyldighet att här och nu ta beslut som kan leda utvecklingen av Åland fram till ett hållbart samhälle år 2051. Det är inte bara en nödvändig överlevnadsstrategi. Det är ett politiskt ansvar vi måste ta för att de barn och unga som växer upp på Åland idag ska känna framtidstro och hopp.

    Regeringens meddelande visar oss en väg att gå för att nå målet. Vägen kommer att bli lång och mödosam. Vi kommer inte alltid att vara överens om färdriktningen. Vi socialdemokrater lever dock i tron att vi gemensamt kan nå målet även om vägen ibland skiljer oss åt. Det handlar som Jane Goodhall säger om barnens och de ungas tro på en framtid, om schimpansernas rätt att leva och alla andra varelser fortsatta existens på vår fantastiska jord.

    Socialdemokraterna kommer att göra allt för att vi ska få till stånd ett enhälligt beslut om att Åland 2051 ska vara ett hållbart samhälle. Ett samhälle som blir en modell för omvärlden och som kommande genarationer av ålänningar med stolthet kan presentera som det första helt hållbara samhället i världen. Tack, fru talman.

    Ltl Anders Eriksson

    Tack, fru talman! Målet att Åland ska vara ett hållbart välmående och konkurrenskraftigt samhället år 2051 ställer vi i Ålands Framtid också bakom. Jag håller också med om minister Aaltonens problembeskrivningar. Däremot kanske jag önskar lite mera lösningar på hur man skulle tackla de här problembeskrivningarna, men det får vi säkert återkomma till.

    Personligen tycker jag att det här meddelandet är väldigt abstrakt. Det är svårt att få grepp om det. Jag ska försöka föra in ett visst mått av konkretisering. Vi får se om det lyckas.

    Det sägs; ”landskapsregeringen har för avsikt att tillsammans med lagtinget, kommunerna, landskapets myndigheter, näringslivet och företrädare för den tredje sektorn underteckna ett samhällskontrakt om att Åland ska bli ett hållbart samhälle.”

    Vad innebär detta samhällskontrakt? Det ska jag försöka finna svar på. Frågan som ställs; behövs det en sådan här strategi? Ja, jag tror absolut att en strategi behövs. Det behövs alltid mål, visioner och strategier. Det har vi t.o.m. haft, men när det gäller förverkligandefasen som är minst lika viktig som mål, visioner och strategier då har vi inte varit så framgångsrika alla gånger.

    Landskapsregeringen skriver också under rubriken Därför behövs en strategi: ”Man kan beskriva att vi idag befinner vi oss i en tratt med minskande resurser vilket innebär ett krympande utrymme för hälsa, välfärd och god ekonomi”. Notera det här; hälsa, välfärd och god ekonomi.

    Vidare i nästa mening sägs: ”Ålands landskapsregering kan välja att ignorera problemen eller så kan vi vara förutseende och istället vara en del av lösningen.” Jag konstaterar att här väljer man. Man vill vara en del av lösningen och det går bra så länge man är uppe på den abstrakta nivån. Men det är betydligt svårare när det blir rent konkret och det såg vi i den nyss avslutade budgetbehandlingen. Jag sade själv i den debatten att inräknat utjämningsfonden så har AB Åland sammanlagt gått back 82 miljoner under de fem senaste åren. Så mycket pengar har regeringen spenderat mer än vad som har kommit in. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det här inte är hållbart. 387 miljoner är landskapsbudgeten, 22 procent, dvs. över en femtedel har Åland gått back på fem år. Det här, mina damer och herrar, är allt annat än hållbart.

    Så länge vi lever i ett penningdrivet samhälle, marknadsekonomi, så är också de här hållbarhetsfrågorna minst lika viktiga som de stundtals lite luftiga skrivningar som finns i det här meddelandet. Eller vill vår regering att vi ska lämna marknadsekonomin och ha något naturbaserat planekonomiskt samhälle? Det behöver vi faktiskt få svar på innan alla parter ska vara med och skriva det här kontraktet.

    Det här är tillspetsat, fru talman, det håller jag med om, ekonomin och miljön går ju hand i hand. Det krävs en god ekonomi för att driva en aktiv miljöpolitik. Därför stödde vi från Ålands Framtid vtm Janssons förslag om att det här skulle behandlas i finans- och näringsutskottet.       

    ”Landskapsregeringen föreslår att Åland tillämpar ett vetenskapligt testat, välbeprövat och robust ramverk för sitt strategiska hållbarhetsarbete kallat ramverk för strategiskt hållbarhetsarbete” uppbyggt enligt de fyra hållbarhetsprinciperna som jag inte ids upprepa. Det sägs också att det ska utgå ifrån tydligt ramverk och syftet med strategin och arbetet räknas upp i sex punkter. Den tydligaste av de sex punkterna är: ”Sätta Åland på kartan, visa att vi ligger i framkant och kan vara ett föredöme för andra regioner och kommande generationer.”  Det här är den tydligaste punkten, men inte överhuvudtaget någonting om hur det ska gå till. Jag hoppas att utskottet kan titta på det här.

    Ltl Danne Sundman, före han tystnade, hade ofta väldigt pigga inlägg och pratade ofta om kejsarens nya kläder. När man läser det här så funderade jag faktiskt lite på kejsarens nya kläder.

    När det gäller de fyra hållbarhetsprinciperna så står det: ”Definitionen av ett hållbart samhälle bygger på principen att ett hållbart samhälle är ett samhälle som kan behålla sin jämvikt gentemot naturen samtidigt som människors förmåga att tillgodose sina behov inte hindras”.  Det här är en väldigt bra definition.

    Det sägs också: ”Principen innebär att vi ska arbeta för att minska miljöpåverkande utsläpp från samhällets produktion och energianvändning ”. Principen innebär att vi inte ska använda våra resurser i en snabbare takt än vad naturen hinner återskapa dem”. Allt detta är bra. Det här ställer vi upp på ifrån Ålands Framtids sida, jag tror faktiskt att alla ställer upp på det här.

    Ålands Framtids representant Axel Jonsson hoppade av kommittén som jobbar med omställning Åland. Varför han gjorde det kan han säkert förklara mycket bättre än vad jag kan göra. Men betyder det att vi från vår sida vänder ryggen till det arbetet och att vi vänder ryggen mot de här målen och principerna? Absolut inte!

    Landskapsregeringens sida pratar om att det behövs en strategi och i första meningen så hänvisar man till FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annan. I Bangladesh år 2001 sade Kofi Annan under ett tal: ”Det nya århundradets största utmaning är att ta ett abstrakt begrepp som hållbar utveckling och göra det till en konkret vardaglig verklighet för människor över hela världen.” Det är det här, värderade kollegor, som lite saknas, att göra det konkret och vardaglig verklighet för människor över hela världen.

    Därför tänker jag ta upp två punkter. Jag tänker prata lite om tankesmedjan som flera har varit inne på. Jag tänker också prata lite om Baltic Sea Action Plan dvs. HELCOMS och EU:s strategidokument för att rädda Östersjön. Här tycker jag att det har varit dåligt engagemang från åländsk sida, tyvärr.

    På agendan är nu att man också ska kunna deklarera Östersjön som ett NEKA-område, dvs. ett kvävefritt område på samma sätt som SECA-område. Där känner vi till svaveldirektivets införande och de stora fördelar det har för miljön, men samtidigt debatteras nackdelarna för ekonomin väldigt mycket.

    När det gäller NEKA-området, ett direktiv runt kväve, så har Ryssland inte gått med på det. Det är inte någon mening med att gå vidare med det arbetet om inte Ryssland är med.

    De utredningar som jag har tagit del av visar att man kunde få en till stånd en oerhört stor kvävereduktion. Redan till år 2020 skulle krävareduktionen kunna gå ner med 16 procent och till år 2030 med 46 procent, nästan en halvering i takt med förnyelse av fartygsflottan. Det finns mycket göra här. Man behöver också ta reda på detta i god tid så att det inte blir precis som med svaveldirektivet att så fort det ska träda ikraft då blir alla i panik och undrar hur ska vi komma runt det här, vad ska vi göra?

    En annan sak som har diskuterats ganska mycket är den konflikt som faktiskt finns mellan HELCOM och BFFE dvs. Baltic Farmers Forum for Enviroment, företrädarna för jordbrukarna runt Östersjön som är mycket på kollisionskurs med HELCOM. Det är viktigt att få till stånd ett forum för dialog mellan de här båda parterna, vilket jag har en förhoppning om.  

    Till sist när det gäller Baltic Sea Action Plan, så vill jag nämna att en utredning som forskare vid Helsingfors universitet och Aalto universitetet tog fram var väldigt intressant. Utredningen visade att man kan minska utsläpp av både kväve och fosfor med upp till 65 procent av BSAP:s mål genom att modernisera reningen av avloppsvatten. Det visade sig att man kunde uppnå de här målen med 665 miljoner euro när det gäller kväve, 147 miljoner euro när det gäller fosfor och det gäller runt hela Östersjön. Det är ganska småpengar om man fördelar det på alla länder runt Östersjön.

    Jag ville avrunda med att citera ett dokument där det står så här: ”Nu återstår det konkreta arbetet om målen ska nås 2017, då är det viktigt att alla är delaktiga och att jobbet görs tillsammans på alla plan inom politiken, inom näringslivet, inom den tredje sektorn”. Visst låter det lite som ett samhällskontrakt? Det var det som uppsummerades när tankesmedjans ”Vision Åland 2017” överlämnades 2007 till Ålands landskapsregering. Med i det här arbetet var kreativa och engagerade människor från utbildningssektorn, politiken och näringslivet. På första mötet delades alla deltagare upp i tre olika grupper. Man fick beskriva vad det bästa var som kunde hända Åland tio år framåt och vad det värsta var som kunde hända. Alla grupper, oberoende av varandra, kom fram till precis samma slutsatser när det gällde det värsta; en död Östersjö. Det var ganska intressant, med det breda spektret av 20-30 människor kom alla fram till samma sak. En död Östersjö var det värsta som kunde hända. Det lades många konkreta förslag, jag kommer att ge exempel. Det var på en helt annan nivå än det här dokumentet. Det var ju faktiskt ett samhällskontrakt. Men, mina damer och herrar, det tråkiga med detta är att inte ett kommatecken har förverkligats av det och det blir risken med den här typen av dokument.

    Förnyelsebar energi var ett tyngdpunktsområde här. Man tog upp att Åland skulle bli helt självförsörjande på vindkraft och mera än det, Åland kan även exportera vindenergi. Det var satsningar på biogas och Åland var perfekt för elbilar, här kom det fram första gången. I slutdokumentet stod: ”Det gäller snabbt som tusan att etablera samarbete med en elbilsleverantör som vill testa marknaden. Åland är perfekt som testområde.” Det förstår vi alla. Det var 2007 och inte har det hänt någonting ännu, men nu såg jag att det var lite utspel i media om det.

    Ltl Danne Sundman som var med sade: ”Sedan måste vi sätta en gräns och vi förbjuder nya bensinbilar senast 1 januari 2017.” Det är bara tre år dit.

    När det gäller Östersjön och vattenmiljön, tiden bär iväg så jag ska avrunda och det finns inte möjlighet att gå in i alla de här systemen, så vill jag nämna tre förslag som fanns.

    Det första var: ”Att en nationalekonom skriver en rapport om övergödningen av Östersjön. I rapporten summeras den kunskap som finns i ämnet och den belyser de samhällsekonomiska konsekvenserna som följer om man inte vidtar åtgärder för att stoppa miljöförstörelsen”. Det var det första konkreta förslaget att starta med.

    Det andra var: ”Ett mobilt institut bildas. Institutet bedriver lobbying i Bryssel för att öka räddningsinsatserna i Östersjön och för att införa strängare utsläppsbegränsningar”. Jag som tillsammans med Christina Gestrin har haft ett Östersjörapportörskap i 1 1/2 år kan konstatera att skulle det här ha funnits så har det varit en oerhört nytta när det gäller att försöka förbättra Östersjön.

    Det sista förslaget att börja med var: ”Ett internationellt populärvetenskapligt miljösymposium hålls årligen på Åland. Det första symposiet hålls enligt planerna 2011. Internationell spetskompetens inom miljöforskningen deltar. Symposiet kompletteras med kulturella evenemang som ökar intresset. Symposiet ska inte leda till uppgivenhet och domedagskänsla utan till optimism, vi-känsla och förbättringar”. Här var man faktiskt på gång och började jobba med det här. Mattias Klum, den kända naturfotografen, och två professorer, som jag tyvärr inte kommer ihåg namnen på, från Stockholms Universitet var också anlitade. Men även detta rann ut i sanden.

    Nu ska jag avsluta med den sista punkten när det gäller ”Vision 2017”. Det sades: ”Vi lever över våra tillgångar och måste se till att vi använder våra finansiella resurser på ett optimalt sätt. Den offentliga sektorn är stor. Den sysselsätter 37,1 procent av den arbetsföra befolkningen på Åland mot 26,3 procent i Finland. Utvecklingen av åldersstrukturen på Åland visar att en reform av förvaltningen behövs för att spara pengar och göra den effektivare eftersom det blir färre som ska försörja fler”. Låter det bekant på något sätt? År 2007 slås detta fast av tankesmedjan. Här fanns faktiskt det mesta med på en betydligt mer konkret nivå än det dokument vi har att ta ställning till nu.

    Det här dokumentet som vi har fått från landskapsregeringen är mycket svårt att greppa. Vi från Ålands Framtid vill vara betydligt mera konkreta, men vi ställer absolut upp och vi vill jobba med de här frågorna. Bara vi får till stånd en högre konkretiseringsfas så ska vi ta ett gemensamt sikte mot att göra Åland hållbart 2051. Tack, fru talman.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack så mycket. Det gläder mig ändå att Ålands Framtid är med på den här resan och att man ställer sig bakom strategin för hållbar utveckling. Jag tror att vi har lärt oss väldigt mycket från tankesmedjans arbete. Det är att man inte kan lägga ett sådant här viktigt samhällskontrakt på ett projekt. Nu tror jag att det här arbetet hör hemma där det ska vara. Det är landskapsregeringen och lagtinget som tillsammans har det övergripande politiska ansvaret för en hållbar utveckling på Åland.

    På första sidan står det: ”Att årligen, via budgeten, säkerställa att investeringarna stöder strategin samt att tillräckliga resurser för förverkligandet samt uppföljning avsätts”. Det är här som ni i lagtinget ska vara med och se till att det verkligen kommer med i varje budget.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Ja, nog kommer vi säkert att vara med när det kommer förslag. Men när minister Aaltonen säger att det var fel att lägga tankesmedjan ”Åland vision 2017” på ett projekt så anser jag inte det. Det var de facto landskapsregeringen som finansierade tankesmedjan och slutdokumentet lämnades över till landskapsregeringen för att det skulle bli konkreta åtgärder. Men tyvärr har det inte lett till någonting. Nu står vi på samma ruta igen, nu ska vi börja igen. Det känns som om man har hållit på lite för länge med det politiska. Nog skulle det vara intressant om det också skulle börja hända någonting konkret när det gäller de här frågorna.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Jag tror inte man ska vara så pessimistisk. Vi hörde tidigare ltl Katrin Sjögren som talade om allt möjligt som har hänt under vägen. Nog händer det, men vi behöver få en genomgripande strategi, en plattform, så att det inte blir bara punktinsatser utan att vi kan få det här arbetet att snurra på nu 37 år framåt.

    Sedan vill ltl Eriksson ha konkreta exempel. Om vi tar en sektor som t.ex. jordbruket så är det inte landskapsregeringen eller lagtinget som ska säga vad som behövs inom jordbrukssektorn för att den ska bli hållbar. Jordbrukarna måste själva vara med att ta fram arbetet, delmålen om målen. Jag tycker att jordbruksbyrån redan har satt igång det här arbetet. Man har kallat till utbildningstillfälle och försökt få med näringen på tåget.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Minister Aaltonen sade att det var bättre att ha en sammanhållen strategi än punktinsatser, så kan det säkert vara om man får en konkretiseringsfas och förverkligandefas till stånd på basen av den här strategin. Men blir det inte så, utan blir det som med tankesmedjan, så är det faktiskt bättre med punktinsatser än att det inte händer någonting överhuvudtaget.

    Det sades att det skulle snurra på. Vi låter det snurra på, vi snurrar med vi också och ska försöka göra vårt bästa för att få det lite mera konkret.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Ltl Eriksson saknar konkret handlingsplan. Det här dokumentet är inte av den arten att det är en handlingsplan. Det här dokumentet är väldigt väl skrivet och väl strukturerat. Strukturen, metodiken och strategin gör det hela hanterbart och eliminerar den flummighet som ofta omgiver begreppet hållbar utveckling. Läser man dokumentet noggrant så är det väl beskrivet hur konkretiseringen ska ske. Det syftar naturligtvis till att man genomför de här åtgärderna. Det här är inte en handlingsplan. Det är en strategiplan och som sådan är den bra.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Som borta jag inte, jag förstår nog att det är en strategi och inte en konkret handlingsplan. Men ändå tror jag att den här typen av dokument vinner på om man lite kan föra ihop de här båda begreppen. Vi har haft en samlande strategi som var betydligt mera konkret än vad den här är. Jag ville lyfta upp och peka på att vi faktiskt inte har satt igång och förverkligat någonting.

    Den intressanta frågan, ltl Fogelström, på vilket sätt tror han att det här kommer att leda till betydligt mera konkret handling på sikt än vad tidigare strategier har gjort?

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Det här är väl genomtänkt. Vi måste fatta att det här är en process som ska ske under väldigt lång tidsperiod. Konkretiseringen sker genom årliga planer osv. För min del tycker jag att det är väldigt bra och det är praktiskt. Att det skulle vara för abstrakt stämmer inte, för det är inte meningen att det ska finnas en massa konkreta åtgärder uppradade här. De kommer i processen.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Sådana här dokument kan man läsa väldigt olika. Jag noterar att kollegan Fogelström sade att det här dokumentet inte var så flummigt. Jag hade faktiskt ordet ”flum” med i början när jag försökte, efter mitt förstånd, få grepp om det här. Så är det för oss alla, eller hur ltl Fogelström? Problemet för mig är att jag är en väldigt operativ person. Jag vill få någonting till stånd och jag vill få någonting till stånd nu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Ltl Anders Eriksson vill vara för och emot och landskapsregeringen har inte räckt till. Den retoriken känner vi väl till.

    Här nämndes Baltic Sea Action Plan och de framsteg man har gjort vad gäller vattenrening, särskilt från Sankt Petersburg, vilket jag antar att ltl Anders Eriksson menar. I detta var aktören Vodokanalen, en rysk entreprenör, med, men också ett finländskt företag, Jussi Nurminen. Jag träffade båda de här herrarna för någon vecka sedan. Jag frågade Nurminen som driver ett stort företag; vad är det viktigaste, vilka utsläppskällor ska man försöka förhindra? ”Nå, jordbruket är det största, men det är politiskt så svårt, så vi sysslar inte med sådant. Vi sysslar med toaletter och det ger också resultat”.

    Ltl Anders Eriksson, som vill vara konkret, konkretisera då hur vi ska minska kväve- och fosforutsläppen från jordbruket?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Är man miljöintresserad så blir det lätt rundgång i de här frågorna. Det är bara att försöka vara envis och stå på.

    När det gäller tankesmedjan, som för övrigt var väldigt kritiserad för att den kostade en massa pengar, så gjordes det en hel del. Man tog fram hållbarhetsredovisning, man gav bidrag till tredje sektorn och miljöorganisationer och man gav rätt mycket mera PAF-medel för tredje sektorns miljöorganisationer. Man hade ett barn- och ungdomsprojekt; miljödetektiverna. Man hade Mattias Klum och Resilience Centre från Stockholm här och höll föreläsningar och hade kongresser bl.a. om hållbar sjöfart och flaggskeppsprojekt. Det gjordes nog en hel del. Det behöver förstås fortsätta.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Visst, ltl Sjögren, blir det lätt rundgång i de här frågorna. De här tre förslagen som jag tog upp var faktiskt förslag som hade gjort att Åland redan nu idag kunde ha befunnit sig på den miljöpolitiska agendan. Vi har kunnat vara så som tankarna var. Då hade det funnits ett kompetenscenter här på Åland och man skulle ha haft forskning och symposium på väldigt hög nivå. Det var nog väldigt synd.

    I mitt arbete i Nordiska rådet, där jag har jobbat med miljöfrågor, har jag sett att det var jättesynd att vi inte att positionerade oss utgående från de här tankarna som fanns och det kan vi bara beklaga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Diskussionen avbryts härmed och fortsätter vid plenum måndagen den 20 januari.

    För kännedom

    6        Samarbete mellan FBK och alarmcentralen

    Ltl Katrin Sjögrens skriftliga fråga (SF 2/2013-2014)

    En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan tas emot när lagtinget inte är samlat för plenum eller inom färre än tio dagar före plenarperioden avslutas ska svaret ges inom tio dagar räknat från den dag lagtingets nästa plenarperiod börjar. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 17.01.2014 klockan 09.30. Plenum är avslutat.