Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman, bästa lagting,

Det var inte längesen den här lagen var till behandling här i lagtinget. Nu har den varit föremål för lagstiftnings kontrollen och det har visat sig att det fanns vissa tekniska frågor som behövde justeras. I samråd med lagtinget har vi arbetat snabbt med den här laget medan den ännu finns färskt i minnet.

Idag har vi två lagstiftningar till debatt. Den första handlar om en rättelse gällande ändringen av förvaltningslagen, där vi enbart justerar ett tekniskt fel. Den andra rör ändringar i informationshanteringslagen avseende förordningsfullmakterna.

I lagstiftningskontrollen konstaterades att privatpersoner som utför offentliga förvaltningsuppgifter borde ha undantagits från förordningsfullmakterna. Det kan handla om jaktövervakare, tävlingsveterinärer, besiktningsmän, inspektörer, väktare och ordningsvakter. Detta åtgärdas genom det lagförslag vi nu diskuterar.

Mer intressant är att både Ålandsdelegationen och Högsta domstolen har lyft fram lagtingets ställning. I den lag som regeringen framlade för lagtinget hade regeringen förordningsfullmakt även över lagtinget och så beslutade även lagtinget att det skulle de ut. Detta diskuterades av såväl Ålandsdelegationen som Högsta domstolen, där Ålandsdelegationen påpekade att regeringen inte kan förordna över parlamentet, på samma sätt som riksregeringen inte kan förordna över riksdagen. Högsta domstolen å sin sida konstaterade att Ålands lagting har stor konstitutionell frihet att arrangera sina egna angelägenheter.

Båda utlåtandena är på sitt sätt positiva; Ålandsdelegationen ger lagtinget samma status som nationens riksdag, medan Högsta domstolen ger Åland stora egna friheter. Det är en bra sak att grundlagen till den delen inte detaljstyr lagtingets maktbefogenheter.

Efter respektive utlåtanden har regeringen fört dialog med lagtinget och diskuterat med Självstyrelsepolitiskanämnden, vilket nu har resulterat i att lagtinget också undantas från förordningsfullmakten. Såväl Ålandsdelegationens som Högsta domstolens utlåtanden är intressanta och något att bära med sig inför framtiden.

Tack, talman!

Tack till civilminister Zetterman för presentationen och tack för skyndsam handläggning av det här lagförslaget, så att det inte uppstår någon större tidslucka mellan huvudlagens ikraftträdande och det som händer i och med detta. Som ministern säger, intressant öppning som Högsta domstolen plötsligt ger oss. Här och nu är vi inte så bundna av Finlands grundlag som det i övrigt mycket strikt brukar sägas att vi är, så det ska vi nog nyttja inför framtiden. Varför är det här nu möjligt att avvika? Även om jag håller med resonemanget om vår avvikande struktur etc. så är på det viset. Men det var en intressant aspekt som lyftes i samband med lagkontrollen, trots att vi fick lite smisk också den här gången.

Talman!

Vi korrigerar de facto egentligen tekniska felaktigheter, så att till den delen så känner jag ingen skam i alla fall. Men det är precis så som lagtingsledamot, tillika utskottets ordförande Harry Jansson säger. Det är ett väldigt bra utlåtande och intressant i många delar som Högsta domstolen anger. Vi har också från landskapsregeringen sett till att det här förstås är en del av lagstiftningen som kommer nu till utskottet i form av allmän motivering, så att det här också lättillgängligt ska finnas till inför framtidens historieskrivning.

Talman!

Varför vi har detta lagförslag här idag är för att lagstiftningskontrollen inte gav sitt bifall till alla delar av det paket som omfattade informationshanteringslagen. Själva sakfrågan har vi redan rett ut, men då vissa detaljer behöver justeras efter lagkontrollen få vi ta denna deja vy upplevelse.

Lagen om informationshantering är en central plattform för Ålands fortsatta digitala resa. Och en förutsättning för införandet av andra digitala EU direktiv, så som NIS2 och lagen om motståndskraft och beredskap. Dessutom är lagen ett måste för att ÅHS ska kunna ge oss tillgång till Kanta, vilket är mycket efterlängtat. Även om lejonparten av lagen gick igenom så är det några paragrafer som måste genom rond två.

Att bli ”fälld” i lagstiftningskontrollen visar sig inte alltid vara av ondo, då man denna gång ansåg att vissa bestämmelser i informationshanteringslagen och förvaltningslagen riskerade att inkräkta på detta parlaments självständiga ställning.

Här tänkte jag gå in på alla de teknikaliteter som ärendet berör men eftersom minister Zetterman nyligen gjorde det väldigt pedagogiskt så väljer jag att stryka den delen.

Regeringen har i väldigt skyndsam ordning tagit fram ändringar för att detta lagpaket skall vara fullständigt.

Liberalerna har inget att invända mot det föreslagna förslaget om Styrning av interoperabilitet och elektronisk delgivning och förordar att lag- och kulturutskottet behandlar ändringarna.

Tack, talman!

Jag ska egentligen vända mig till lag- och kulturutskottet som ska behandla den här lagframställningen, kompletteringen eller vad jag ska kalla det. Det är egentligen den elektroniska delgivningen som jag har fastnat för, och som jag gärna skulle önska att lag- och kulturutskottet skulle bekanta sig mer med.

Det finns ju lite nya skrivningar i det här lagförslaget jämfört med det som lag- och kulturutskottet behandlade förra gången. I 58:e paragrafen står det till exempel i andra stycket att elektroniska meddelanden till parter ska skickas till den elektroniska postadress som parten själv har uppgivit vid kommunikation med myndigheten i ärendet, om inte någon sådan adress har uppgetts innebär det att parten har använt en annan elektronisk postadress i sin senaste kontakt med myndigheten, så ska meddelandet skickas dit.

I dagsläget har vi dock inte infört samma system på Åland som man har i Finland, där man använder suomi.fi-identifikationen, som också inkluderar en elektronisk postlåda som till exempel skattemyndigheten använder. Om man en gång har kryssat i att man kan ta emot elektroniska delgivningar, så har man en större skyldighet att hålla koll på sin elektroniska brevlåda. Men här tycker jag att det är lite otydligt att man säger att meddelandet ska skickas till den e-postadress som man senast använde. Det kan finnas olika anledningar till att man är i kontakt med myndigheter som privatperson. Det kan ha gått tio år sedan man sist var i kontakt med en myndighet, och man kanske har bytt nätleverantör eller till och med inte har kvar den e-postadressen. På det viset tycker jag att det är problematiskt att det är så öppet.

När vi går vidare till 58:e paragrafens tredje stycke, så är det intressant att man kan neka elektronisk delgivning. Det är lite oklart om detta gäller även de övriga paragraferna 58 B och C, eller om det bara är grundparagrafen 58 man åsyftar.

En annan sak som jag reagerade på är att när det gäller 58 a paragrafen där det är elektronisk delgivning till myndigheter, så har juridiska personer en skyldighet att informera myndigheten. Här finns det dock inget som talar om någon form av kvitto. När man har skickat in information till myndigheten, borde man få någon form av bekräftelse på att man har skickat in den. Om vi tittar på 58 B handlar det om elektronisk delgivning från myndigheter till juridiska personer, och där är man tydlig med att efter en viss tid anses man ha blivit delgiven.

Det finns en risk på kommunal nivå där handlingar har skickats in men inte blivit registrerade, inte fått ett diarienummer, vilket kan få juridiska konsekvenser eftersom man inte kan bevisa att de har skickats in.

Talman! Det här med sju dagar är också intressant. I 58 b paragrafens sista moment står det att en handling anses ha delgivits när den har hämtats från den länk som myndigheten anvisat, om handlingen inte har hämtats inom sju dagar från myndighetens meddelande. Om jag har förstått det rätt, så innebär det att om man inte hämtar handlingen från länken, så är man inte delgiven.

Det finns några frågor för lag- och kulturutskottet att titta på. När vi ser på 58 C, vad är egentligen skillnaden mellan bevislig elektronisk delgivning och vanlig elektronisk delgivning? Jag kan tänka mig att 58 b handlar om det som idag skickas som rekommenderade brev som man ska kvittera ut, vilket ger adressaten ett kvitto på att man faktiskt har tagit emot kallelsen, oavsett om det handlar om ett möte eller något annat.

Men i vanlig elektronisk delgivning står det att en handling anses ha blivit delgiven den tredje dagen efter att meddelandet har sänts. Det betyder att när en myndighet har skickat en sådan här delgivning, så räcker det att den har skickats, även om mottagaren aldrig har fått ta del av den. Om den har försvunnit i cyberrymden, så anser man ändå att myndigheten har gjort sitt, eftersom de har tryckt på en sändknapp på sin dator.

Det är bra att vi försöker gå mot ett elektroniskt förfarande, men när infrastrukturen saknas lämnar det öppningar i juridiken, vilket jag upplever påverkar rättssäkerheten. Jag skulle önska att lag- och kulturutskottet kunde fördjupa sig i dessa nyanser i det nya förslaget. Tack!

Talman!

Det är säkert bra att ytterligare fördjupa sig i det här, men jag vill bara för lagtinget konstatera att det är B och C paragraferna som nu är förtydligade med de här tiderna, och att paragrafen i övrigt fanns med i det tidigare lagförslaget.

Tack, talman! Tack, ledamot Nordberg.

Berömvärd insats så här tidigt i ett lagförslags behandling i lagtingets händer. Jag tänkte lite samma som civilministern, även om vi nu faktiskt har tittat på de här frågorna tidigare och tycker nog ändå att vissa aspekter som ledamoten lyfte. Kan vi absolut titta närmare på, och i alla fall försöka förtydliga så att vi får en helhet som vi känner oss bekväma med. Bättre sent än aldrig. Ledamoten har nog rätt i att vi har inte kompabilitet riktigt på plats i vårt åländska samhälle med den elektroniska utvecklingen. Så tack för insatsen ledamoten. Även där avstår ledamot Nordberg från replikskifte.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.