PLENUM den 26 november 2007 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Av lantrådskandidaten Viveka Eriksson överlämnat i 64a § 4 mom. lagtingsordningen avsett förslag till landskapsregering jämte handlingsprogram. (D 1/2007-2008).

 

Av lantrådskandidaten presenterat program har enligt 68d § arbetsordningen bordlagts till dagens plenum. Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion verkställas öppen omröstning o lantrådskandidatens förslag i dess helhet. Ärendet kan bordläggas en gång, om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Jag kommer här att framföra den liberala lagtingsgruppens åsikter om det regeringsprogram lantrådskandidaten Viveka Eriksson presenterade i fredags. Av naturliga orsaker skiljer sig våra åsikter inte åt. Vi hade inför dagens debatt föreslagit att de partier som inte står bakom förslaget till landskapsregeringsprogram skulle ha haft första taltur, men förslaget föll inte i god jord varför, talmannen valde den vanliga ordningen med gruppanförande enligt mandatfördelningen.

 

Med valresultatet i ryggen har liberalerna och centern arbetat intensivt under ledning av lantrådskandidaten Viveka Eriksson. Tillsammans har vi ”nöti på” för att få ett program för regeringsarbetet under mandatperioden. Hårt jobb har utförts av olika grupper som hört både tjänstemän och olika intressegrupper i samhället. Arbetet har löpt i god anda och resultatet är mycket bra med tanke på det praktiska arbetet som framstår för  medborgarnas och Ålands bästa. Arbetet har präglats av  samförstånd och samarbetsvilja.

 

Vi liberaler är nöjda med förslaget till landskapsregering och handlingsprogram. Om det godkänns av lagtinget, kommer vi att gå in för vårt politiska arbete med tillförsikt, arbetsglädje och uthållig energi, samtidigt som vi nogsamt skall bevaka regeringsledamöternas ansvar inför den åländska befolkningen och dess parlament, lagtinget.

 

Det lagtinget nu har att ta ställning till är det förslag som ligger på bordet. Om lagtinget godkänner förslaget till landskapsregering jämte handlingsprogram kommer det att gälla under mandatperioden, om lagtinget inte beslutar någonting annat i enlighet med lagtingsordningen.

 

I valrörelsen sammanfattade vi liberaler våra budskap under tre rubriker: ”Nytt ledarskap”, ”Hållbar energi” och ”Mer i plånboken”.

Det nya ledarskapet är en fråga om förhållningssätt där vi förväntar oss att landskapsregeringen är lyhörd och öppen inför alla som berörs av olika frågor.

I handlingsprogrammet betonas personalens roll och landskapsregeringens samverkan med medborgare, organisationer och kommuner. I externpolitiken riktar landskapsregeringen in sig på lobbyarbete och förstärkning av olika samarbetsnätverk. Större, övergripande frågor kommer landskapsregeringen att behandla i så kallade ”framtidsråd” som skall ge långsiktighet och sammanhang i ledarskapet.

 

Med hållbar energi avses dels långsiktighet, men också en genomgående fokusering på ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Förnyelsebar energi, trafik med mindre miljöbelastning, grön tillväxt och affärsutveckling inom miljöområdet, socialt hållbar välfärd och lokal miljöanpassning i vardagen är exempel på hållbarhetsfrågor som blir aktuella för ett av framtidsråden enligt handlingsprogrammet.

 

Klimathotet är en stor fråga som ständigt måste vara vägledande också i mindre, konkreta beslut. Vi föreslår till exempel ett bidrag för inköp av miljöbil och stöd för skrotning av äldre bilar. I kombination med insatser för kollektivtrafiken är målsättningen en mera hållbar trafik på Åland.

 

Mer pengar i plånboken handlar om ekonomisk tillväxt med ett dynamiskt näringsliv, resurshushållning och effektivitet i den offentliga sektorn samt eventuella beskattningsreformer som gynnar företagen och medborgarna.

Det är också fråga om lika lön för likvärdigt arbete.

 

Ett viktigt mål är att så långt som möjligt eliminera den relativa fattigdomen på Åland och till exempel stärka ekonomin för pensionärer och utsatta grupper med knappa inkomster och begränsade alternativa utkomstmöjligheter.

 

Fru talman!

Det är lantrådskandidaten som idag ”äger ärendet” som man brukar säga. Jag utgår ifrån att hon kommer att besvara och bemöta de frågor och synpunkter som lagtingspartierna för fram. Jag skall för den liberala gruppens del ytterligare informera om några frågor som har varit viktiga för oss i lagtingsvalet och ock i det kommande regeringssamarbetet.

 

Vi vill få igång en långsiktigt hållbar hantverksutbildning och utveckla ett hantverkscentrum för företagare. I programmet föreslås att landskapet blir huvudman för utbildningen som relativt snabbt kan komma igång vid Folkhögskolan, som också blir administrativ huvudman. Ett hantverkscentrum växer fram i Kastelholm med renovering av kungsgården som ett första steg.

 

För gymnasierna utarbetas en utvecklingsplan i samråd med skolorna. Målet är att de olika skolorna skall samutnyttja resurser och samarbeta. Förändringar i gymnasieskolornas övergripande struktur/organisation skall ta hänsyn till skolornas särskilda identitet och utformas i enlighet med utvecklingsplanen och tillsammans med skolorna. Samtidigt som samutnyttjande av resurser och samverkan utvecklas finns det ingen given övergripande strukturlösning. I utvecklingsarbetet skall alla vara delaktiga och vid reformer skall de flesta vara överens.

 

Beskattningsbehörighet har varit en viktig valfråga och vi liberaler tror att handlingsprogrammet visar en realistisk och framfarbar väg. En utredning av konsekvenserna av en åländsk skattebehörighet blir utgångspunkten tillsammans med en sammanfattning av olika utredningar i lättillgänglig form. Ett meddelande om beskattningsbehörigheten ges därefter till lagtinget och konkreta förslag utarbetas i samverkan med statsmakten. En förnuftig väg enligt liberalerna. Sakfrågan klarläggs, medborgarna informeras, statsmakten involveras och frågan avgörs av medborgarna på Åland i val.

 

Enligt ÅSUB: s rapport "Ekonomisk utsatthet och social trygghet" lever 13 procent av ålänningarna under den relativa fattigdomsgränsen. Regeringen kommer enligt handlingsprogrammet att se över den ekonomiska tryggheten och den sociala rättvisan i ett brett perspektiv. Jag utgår ifrån att också ÅHS -avgifterna finns med i den översynen.

 

Handlingsprogrammet tar upp tråden från det tidigare samarbetet mellan liberalerna och centern 2001 – 2003, då en arkitekttävling genomfördes för sjöfartsmuseet med beslut om att bygga detta efter att kk-huset står klart.  Sjöfartsmuseet skall förverkligas, liksom ett besökscentrum i Bomarsund, där konceptet utvidgas till Bomarsund som en historisk plats, bl.a. med staden Skarpans, och inte enbart som ett krigsmonument. Handlingsprogrammet föreslår också att driften skall vara i privat regi.

 

Näringsrätt, jordförvärv och hembygdsrätt har också varit framträdande valfrågor för liberalerna  De berör dels näringsfriheten och dels självstyrelsens skyddsmekanismer. Därför tror vi liberaler att det är en bra strategi att frågorna behandlas i en parlamentarisk arbetsgrupp. Inget parti kan ensamt genom föra förändringar och det är därför bra om eventuella reformer kan få en bred förankring i lagtinget.

 

Under den kommande mandatperioden är arbetsfördelningen mellan kommuner, kommunala samarbetsorgan och landskapet i fokus när det gäller till exempel det fria bildningsarbetet i Medis, avfallshanteringen i Mise och många lagbundna tjänster som kräver specialkunskap. Regeringsprogrammet visar att den föreslagna landskapsregeringen har det första viktiga steget klart för sig: en insikt om problemen och en karta för den vidare färden.

 

Fru talman!

Det finns många frågor i handlingsprogrammet som vi ytterligare kunde kommentera, men vår slutsats är att det är ett väl genomarbetat och genomtänkt program som är en bra utgångspunkt och grund för mandatperiodens arbete.

Liberalerna kommer givetvis att stöda förslaget till landskapsregering jämte handlingsprogram

 

Som vägkost till ledamöterna vill vi säga följande: Uppträd med värdighet i alla sammanhang, visa respekt för personalens kunskap och engagemang och glöm inte att medborgarna, alla vi ålänningar, är era uppdragsgivare.

 

Vi liberalerna önskar lantrådskandidaten Viveka Eriksson och den tilltänkta landskapsregeringen lycka till i ert ansvarsfulla värv för ”uthållig utveckling för hela Åland”.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

I sitt anförande sade ltl Raija-Liisa Eklöw att programmet skulle gälla i fyra år, ifall inte lagtinget ville annorlunda. Så kan det säkert uttryckas. Men i programmet står det faktiskt uttryckligen att regeringen själv avser att utvärdera programmet om två år och i så fall komma med ändringar till lagtinget. Där finns en nyans som jag tyckte att ltl Raija-Liisa Eklöw inte hade uppmärksammat. Så till utvecklingsplanen för gymnasieutbildningen. Vi har under den senaste mandatperioden hört att liberalerna har en klar struktur för gymnasieutbildningen. Den var tredelad. Nu undrar jag om det är det som är utvecklingsplanen? Bygger den på tredelningen?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Vad gäller utvärderingen är det helt klart att det står i programmet att det skall göras en halvtidsutvärdering och jag menar med mitt fyråriga program att jag tror att det kan bra vara en grund till ett fyrårigt arbete i regeringssamarbetet, men det är naturligt att i det politiska samarbetet och i det politiska livet blir det kursändringar och nya saker tas upp. Det här är ett grundprogram för fyraårigt samarbete mellan liberalerna och centern. När det gäller lyceets utveckling finns det planer för det redan.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det sista är åtminstone för mig okänt, att det skulle finnas några utvecklingsplaner för lyceet. Jag trodde att det faktiskt gällde hela gymnasialstadiet. Det står under den punkten och jag antar från att man också i utvecklingsplanen utgår från alla andra skolor på den här nivån. Men det oklara är den övergripande strukturen. Baserar sig utvecklingsplanen på denna tredelning som liberalerna har förespråkat och sagt att är alternativet till Struktur-07 eller Reform-08?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det var en lapsus av mig att säga att det gäller lyceet. Det gäller hela gymnasialstadiet och där finns det en rektorsgrupp med ledning av den av landskapsregeringen utsedda projektledaren. När vi ser resultatet av det arbetet tar vi ställning till det sedan, i enlighet med planer, riktlinjer och önskemål som förs fram från de olika skolorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Som ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde i sitt anförande står det i handlingsprogrammet att driften i Bomarsunds besökscenter skall vara i privat regi. Det blev oklart för mig. Är det meningen att hela utställningen också skall vara i det privata ? Själva tanken är intressant att man kan börja se samarbete och att landskapet har ett samarbete med privata, men det måste ändå vara så att man har en säkerhet så att det inte blir merarbete för någon. Vi måste se till helheten och om detta är diskuterat i samförstånd med museibyrån redan?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Meningen är när planeringen går vidare att landskapsregeringen tittar på de här sakerna och särskilt att åtminstone servicedriften skall vara privat. Utställningar och sådant tror jag ännu inte har varit aktuellt i diskussioner. Det är uttryckligen fråga om driften av servicedelen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det var i alla fall tryggt att höra att man tänker på servicesidan. Om det skulle bli så att intresseföreningar skulle hålla utställningar osv. ger man inte den rätta chansen från början utan det måste ses som en helhet och då skall det nog organiseras här uppifrån.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Vad gäller handlingsprogrammet och hållbar utveckling skulle jag vilja hävda att programmet är lite ansvarslöst och lite väl populistiskt vad gäller avfallshanteringen. Vi vet alla att Ålands miljöservice inte har varit någon populär reform ute i stugorna. Valresultatet gav väl lite besked om den saken. Det är ett lite populistiskt program när det gäller att förbereda ett övertagande från landskapets sida av den behörigheten, därmed ansvaret för avfallshanteringen. Ltl Raija-Liisa Eklöw som representant för en liten kommun som Lumparland, som de facto utnyttjar systemet till fullo, om vi säger så, dvs. att större kommuner hjälper till att hålla kostnaderna schack ute i glesbygden, förvånar mig storligen genom att ställa sig bakom en sådan här skrivning. Jag måste säga att jag är besviken på Mises vägnar.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Liberalerna har länge fört diskussionen och haft idén att samordningen av Mise borde finnas under landskapet, eftersom man då skulle få ett helhetsgrepp i hela landskapet. Som det nu är så är ena kommunen med, andra inte, och det gör det inte bättre för samarbetet. Vad en liten och en större kommunen har att göra i det här sammanhanget förstår jag inte överhuvudtaget!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöws slutkommentar är tecken på att hon inte har satt sig in i frågorna överhuvudtaget, och det gör mig sannerligen besviken med tanke på det ansvar som liberalerna tar i den här frågan. De facto har avfallshanteringen mycket varit i liberalernas händer under många år och att sedan som en representant för en liten kommun ironisera över det ansvarstagande som andra kommuner har tagit är förvånande. Faktum är att skrivningen i handlingsprogrammet är en uppmaning till i synnerhet Jomala och Mariehamn att fundera om: varför skall de större kommunerna ta ett helhetsgrepp och ett ansvar när inte de mindre ens bryr sig. Det här är också en uppmaning då till medlemskommunerna i Mise att stanna upp och fundera om man vill vara med i det hela i och med att det skall komma en räddare runt hörnet i form av landskapet. Det är också en uppmaning om att inte ta det här med farligt avfall och Hellsby gårdssatsningen på allvar utan landskapet tar hand om de miljonerna – vi får tacka för det!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag ironiserar inte utan jag sade att jag förstår inte och då måste jag väl ta på mig det att jag inte förstod ltl Harry Janssons ekonomiska resonemang. Jag tycker att på Åland brukar vi ta ansvar för varandra, både i stort och smått, så jag som representant för en liten kommun, fastän jag står här och försvarar regeringsprogrammet och inte Lumparlands inställning till Mise problematiken, tycker att vi har mycket att vinna på att vi tillsammans, både de små och de stora kommunerna, gå ihop i fråga om sophanteringen. Det är där som vi anser att landskapet har ett ansvar; att sedan kommunerna betalar och enskilda ålänningar ändå hamnar att betala det här är rätt. Det är ju vårt privata ansvar att betala för våra sopor. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

Det känns bra i dag! Det känns bra när liberalerna och centern skall bilda en landskapsregering. Jag tror att det är den landskapsregeringen har alla förutsättningar att verka under fyra år framåt.

 

Herr talman!

Politik och lagstiftning är ingen isolerad företeelse; allt som vi företar oss här i lagtinget avspeglar sig sedan ute i det åländska samhället. Därför tycker jag att det var ett klokt drag att i samband med skrivningen av regeringsprogram verkligen efterhöra ett stort antal branscher och sakkunniga, att sätta örat mot marken och lyssna: vad är det som folket vill, vad är det som den här branschen vill, att ha ordentlig sakkunskap och torrt på fötterna före man arbetar vidare framåt.

 

Inom centern är vi nöjda med regeringsprogrammet och i mitt fortsatta anförande kommer jag att använda vi-form; när jag säger ”vi” avser jag liberalerna och centern. Förhandlingarna har präglats av konstruktivitet. Det har varit roligt och trots att de flesta av ledamöterna som nu kommer att ingå i den kommande landskapsregeringen inte har regeringserfarenhet från tidigare har arbetet gått alldeles utomordentligt väl. Programmet andas positivism, framtidstro och det som är särskilt utmärkande för det här regeringsprogrammet är att man verkligen tar tillvara alla regioner på Åland. Regeringsprogrammet är skrivet för hela Ålands bästa. Vi tycker att det är bra att man efter halvtid sätter sig ner och funderar: hur jobbar vi vidare? Man måste alltid komma ihåg att Åland trots vårt insulära läge inte är en ö, dvs. vi är inte alldeles ensamma i den stora världen, utan att vårt liv, vårt vardagsliv, påverkas av händelser i vår närmiljö och då är det viktigt att landskapsregeringen sätter sig ner och funderar: Är det så här vi skall arbeta vidare framåt eller har det hänt någonting i vår närregion som gör att vi kanske måste styra om kursen lite?

 

Självstyrelsen är viktig. Självstyrelsen är det absolut allra viktigaste. Det är grunden för hela Åland. Demilitariseringen och garantierna för det svenska språket och kulturen är grundstenar i den åländska självstyrelsen. Vad är då den åländska självstyrelsen? Naturligtvis är det näringsrätten, jordförvärvsrätten och hembygdsrätten. Vi tycker att det är bra att man avser att tillsätta en parlamentarisk grupp för att se över tillämpningen av näringsrätten och jordförvärvsbestämmelserna. Här bör man i så fall sätta fokus på en strängering. Vi vet från rikssidan i dag – det har låtit mig berättats – att finska politiker sneglar avundsjukt mot Åland och säger vad kloka ni var som såg till att ni har jordförvärvsrätten! Det finns i dag halva kommuner, lite lätt överdrivet, som köps upp av kapitalstarka ryska medborgare. Åländsk jord skall vara i åländska händer, det är inte förhandlingsbart i något som helst läge.

 

Svenska språkets ställning måste stärkas. Tittar vi omkring i vår omvärld i dag så kan vi konstatera att kyrkan tycker att vi skall kunna tala finska här på Åland. Tittar vi på medievärlden ser vi att man överväger att lägga ned Radio Extrem, den enda svenskspråkiga ungdomslokal som finns på rikssidan. Vi vet också att man sammanslår polisdistrikten, där man överhuvudtaget inte beaktar invånarnas svenskspråkighet utan distrikten slås ihop och huvudspråket blir finska och that’s it! Så vill vi inte ha det här på Åland.

 

Jag tror att när det gäller beskattningsbehörigehten är det en pedagogisk fråga. Det gäller att få ålänningarna att förstå att det också en finns en trygghet i att ha en egen beskattning, och där har vi självstyrelseprogressiva partier ett viktigt arbete att göra. Jag ser att ltl Anders Eriksson ler – jag tolkar det som att han stöder mig!

 

Klumpsumman är trygg, ja visst är den det, så länge den kommer i den takt den gör nu. Och hela vår lagstiftning går ut på att skapa trygghet. Vi vill att våra medborgare skall vara trygga. Därför är det också viktigt att man pedagogiskt kan påvisa att vi kan vara trygga även med en egen beskattning.

När det gäller regionerna och kommunerna tycker jag att handlingsprogrammet verkligen tar fasta på och accepterar att regionerna är olika och att regionerna skall få vara olika. Jag ser att ltl Johan Ehn nickar instämmande. Han accepterar också det. Vi måste komma bort från tänkandet att det finns en konkurrenssituation mellan landsbygd och stad, mellan landsbygd och skärgård. Det viktiga är att regionerna tillsammans bildar hela Åland och att alla ges vettiga verksamhetsförutsättningar.

 

Målsättningen med vår energipolitik är att Åland skall bli så självförsörjande som möjligt med förnyelsebara energiformer, såsom solenergi och bioenergi. Då är det också viktigt att landskapsregeringen själv är ett föredöme. Det är viktigt att själv gå bräschen både när det gäller uppvärmning av egna fastigheter, när det gäller de egna fordonsinnehavet och när det gäller våra skärgårdsfärjor.

 

Jag skall också kort redogöra kring budgetprocessen, där handlingsprogrammet visar att man avser att göra en resurs- och behovsplan med ekonomiska, sociala och ekologiska mål för perioden 2007-2011. Planen presenteras som ett ramdokument och utgör grunddokument i den långsiktiga ekonomiska politiken. Centern har alltid tagit ansvar för den åländska ekonomin både i goda tider och i dåliga tider. Det är viktigt att man har framförhållning, att det finns ekonomiska resurser, muskler, att ta till den dagen det kommer att gå sämre. Vi är beredda att ta ett helhetsgrepp över den åländska ekonomin.

 

Näringslivet är samhällets motor och jag vill korta lyfta primärproducenternas roll. Vi vet alla att jordbruket står inför stora utmaningar. Vi vet att 141-stödet har varit på tapeten och att det kommer att trappas ner. Vi vet att sockerbetsodlingen kommer att försvinna med största sannolikhet, åtminstone skäras ner kraftigt. Jordbrukarna har svårt att få verksamhetsförutsättningar som är vettiga och den övergripande målsättningen här är att våra jordbrukare på Åland skall ha samma verksamhetsförutsättningar som i omkringliggande regioner. Man skall inte heller glömma bort det viktiga arbete som utförs. Vi vill alla ha öppna landskap, men öppna landskap kan inte importeras. Vi vill också påtala behovet av förnyelsebara energier och här finns enorma resurser som vår jordbrukare har möjlighet att bidra med.

 

Avslutningsvis vill jag nu tala på centerns vägnar och säga att lantrådskandidaten Viveka Eriksson bedömer vi som kompetent med hög social kompetens och som också vågar visa en ödmjukhet inför sin uppgift. Men vi vill också påtala att i ett samarbete som bygger på tvåpartsförhållande är det viktigt att båda parter visar varandra respekt och lyhördhet, även under svåra tider, då, lantrådskandidaten, krävs det ett starkt, modigt och kreativt ledarskap. Vi litar på dig!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag hoppade lite till när jag hörde ltl Veronica Thörnroos beskrivning om jordförvärvslagen. Det är nämligen så att det är en rikslag och den tillkom i samarbete mellan Finland och Åland. Det fanns många som i slutskedet av lagens tillkomst var ganska negativa, naturligtvis markägare, för det betydde ju inskränkningar i deras möjligheter att sälja jorden. Men det fanns en som stod fast och det var ledamoten Ragna Sanders, en stark kvinna som drev frågan stenhårt och fick t.o.m. Marthaförbundet att hjälpa till så gott det gick och den lagen trädde sedan i kraft. Att framställa det som om det skulle ha varit en ensidig gärning från åländsk sida är kanske önskvärt, men så var det de facto inte!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det var inte min ambition att framställa det som någon one-man-show. Jag försökte bara påtala hur viktigt jordförvärvsrätten är.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Då är vi överens om åtminstone den saken. Det som förvånar mig är att centern har gått med på de skrivningar som finns i handlingsprogrammet under självstyrelsen. Här vill man tydligen inte bara i liberalernas anda uppluckra näringsrätten, utan man talar också om jordförvärvsbestämmelserna. Det skulle vara viktigt att ltl Veronica Thörnroos som gruppledare lite närmare försvarar skrivningarna. Vad är det nu som skall ändras på?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag blir nu lite konfunderad över ltl Barbro Sundbacks senaste inlägg. Jag tycker att jag har varit ytterst tydlig med vad självstyrelsen betyder och jag kan inte någonstans hitta de skrivningar som ltl Barbro Sundback hänvisar till. Jag får en känsla av att ledamoten Sundback läser handlingsprogrammet som f-n läser Bibeln, om uttrycket så tillåts.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Av leendena att döma i salen kan man tänka sig att det var fler än jag  som tänkte mera på en revy på Högtomt än ett anförande från centern i samband med regeringsbildandet! Någonting som är viktigt för oss inom Obunden Samling är grundbultarna i självstyrelsen, näringsrätten, jordförvärvsrätten t.ex. Jag har försökt läsa handlingsprogrammet just med anledning av att båda partier som nu bildar regering uttryckligen har sagt i valrörelsen att man är beredd att öppna upp bultarna på dem för självstyrelsen så viktiga grundpelarna. Var någonstans framkommer det, ltl Veronica Thörnroos, att man är ute efter en strängering och inte en uppluckring som man har sagt i valrörelsen, var hittar jag det?

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

I regeringens handlingsprogram står det att en parlamentariskt tillsatt arbetsgrupp ges uppdraget att se över tillämpningen av näringsrätten och jordförvärvsbetämmelserna samt hembygdsrätten, särskilt när det gäller kravet på finskt medborgarskap för att erhålla hembygdsrätt. Det finns inte en skrivning, inte ens en andning om att det skulle vara fråga om en uppluckring, snarare en strängering. Man kan tolka det här som man vill. Jag vet att intentionen från vår sida är att inte luckra upp näringsrätten eller jordförvärvsrätten, men uppenbarligen har vtm Gun-Mari Lindholm andra intentioner.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

När jag läser handlingsprogrammet och som jag ber att få förtydligat, eftersom det för oss är väldigt viktiga saker och jag tror för en väldigt stor del av befolkningen också, så säger man där att man skall se över tillämpningen. Det är det jag frågar: Var kan jag då se de raderna som ltl Veronica Thörnroos hänvisar till när man säger att tillämpningen skall strängeras. Är det så man anser har man alltså i valrörelsen lurat ålänningarna som har röstat på både liberaler och centern, eftersom man där har haft en annan intention. Där har man sagt både från lantrådets sida och det tilltänkta lantrådet samt flera inom liberalerna att näringsrätten t.o.m. helt och hållet skall slopas.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag vill naturligtvis inte göra mig till talesman för vad lantrådet har sagt, men jag är fullständigt övertygad om att lantrådet  Roger Nordlund aldrig har sagt att näringsrätten skall slopas. Det känns för mig totalt främmande. När det gäller det fortsatta framtida arbetet och utformningen så kommer vtm Gun-Mari Lindholm att ha möjlighet att ta del av det i den parlamentariskt tillsatta arbetsgruppen. Men det finns som sagt ingen målsättning om att luckra upp vare sig näringsrätten eller jordförvärvsrätten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det var till många delar ett mycket bra tal, men hur jag än bläddrar i programmet så hittar jag inte samma skrivningar som framgick av det anförande som centerns ltl Veronica Thörnroos höll. När det gäller beskattningen avför man ju den från agendan, man skjuter fram det fyra år till efter nästa val, folk skall få ta ställning, man vill inte alls röra den frågan. Vi behöver ha egen beskattning, säger ltl Veronica Thörnroos. Jo, vi borde ha haft ett sådant regeringsprogram och inte ett sådant här. Det står väldigt lite om språket, i princip bara att det mycket tunna språkpolitiska papperet, som den förra regeringen efter stor vånda fick fram, att skall genomföras. Det verkar i stället vara Swenglish som gäller här i stid med lagtingsordningens  44 § - ”that’s it”i ltl Veronica Thörnroos ”one-man-show”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Veronica Thörnroos tar upp problematiken med att svenskan trängs tillbaka i Finland. Hon sade att kyrkan vill att vi skall vara tvåspråkiga. Radio Extrem försvinner. Jag tror att hon nämnde polisreformen. Man kan också ta länsreformen, reformen av domstolsväsendet osv. Alla dessa reformer leder till att det blir svårare att få samhällsservice på svenska i Finland. Och den fråga som vi har ställt oss är: Vem skall vi här på Åland kommunicera med i Finland efter en generation, vem skall vi kommunicera med på vårt eget språk? Ltl Veronica Thörnroos säger att så här vill vi inte ha det och då tror hon att då blir det säkert så. Men jag tror att det nog krävs en viss aktivitet för att det inte skall bli på det viset, en aktivitet som tyvärr inte kan utläsas ur regeringsprogrammet. Jag håller med det tidigare replikskiftet att det sägs en sak i centerns gruppanförande, men det finns inte täckning för det i programmet.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag upplever att det finns täckning för det jag säger i handlingsprogrammet. Det är jag helt övertygad om. När det gäller det svenska språkets tillbakagång på rikssidan har inte vi behörighet, vi kan inte påverka dem, men visst blir det problematiskt, där stöder jag helt ltl Anders Eriksson. Det kommer att bli ännu mera problematiskt i diskussionerna med olika företrädare för rikssidan i och med svenska språket nog går tillbaka.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda är det väldigt bra att vi kan vara ense om problemställningen. Visst, vi har inte behörighet och det blir också en övermäktig uppgift för oss om vi skall försöka bevara svenskheten i Finland, men när vi ser att här har vi ett problem, så säger jag att det finns inte några skrivningar i regeringsprogrammet som tyder på att man tar det här på fullt allvar och då säger ltl Veronica Thörnroos att det är hennes övertygelse att de finns. Det står så här: ”Svenska språkets ställning stärks och det åtgärdsförslag, bl.a. tillsättandet av ett språkråd, som framgår av landskapets språkpolitiska program, verkställs.” Det är allt! Det här är någonting som redan är verkställt, i och med det budgetförslag som den tidigare regeringen lämnade fram. Det finns egentligen inga åtgärder alls i regeringsprogrammet, ltl Veronica Thörnroos, för att åtgärda den problematik som du och jag är överens om!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det är en helt korrekt recitation som ltl Anders Eriksson ägnade sig åt, men jag säger samtdiigt att den skrivning som finns här möjliggör ett arbete på operativ nivå. Det finns ingenting som blockerar som säger att man inte skall arbeta vidare med att svenska språkets ställning skall stärkas. Det är ett arbete som måste fortgå hela tiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ltl Veronica Thörnroos beskrivning av självstyrelsepolitiken den kommande tiden känns som ljuv musik för åtminstone mina öron! Det var fina förtydliganden av de skrivningar som finns i programmet och vi får hoppas att den ”vi-form” som ltl Veronica Thörnroos pratade i också är det som är gällande. Min reaktion kom egentligen vad gäller regionalpolitiken när ltl Veronica Thörnroos sade att jag nickade instämmande, och det gjorde jag visserligen vad gällde det att det är bra att beakta regionernas särskilda förhållanden. Men bekymret blir när man tittar i programmet att det står inte så mycket mera än det. Det står inte så mycket mera än att man skall beakta just de särskilda förhållandena. Med tanke på att vi har två partier, liberaler och center, som utger sig för att vara regionalistiska partier så hade åtminstone vi från vår sida förväntat oss att se ganska mycket mera av konkreta förslag till åtgärder än vad som finns i programmet och framför allt finns ingenting sagt om centralorten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag är glad att ltl Johan Ehn och jag har en samsyn när det gäller självstyrelsepolitiska frågor och hur självstyrelsepolitiken skall drivas. När det gäller skrivningarna i handlingsprogrammet angående regionerna är också centralorten Mariehamn en region. Det är möjligt att skrivningarna här upplevs som för öppna; i så fall är det bara att beklaga. Det finns dock goda intentioner för att alla regioner, både stad, landsbygd och skärgård, skall ges de verksamhetsförutsättningar som behövs för att de skall kunna utvecklas.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Det finns skrivet på något ställe i programmet, när man pratar om regionalpolitiken, att under de respektive områden som man senare skall eskriva så kommer man att komma med konkreta förslag på hur regionalpolitiken skall föras. Det vore intressant om ltl Veronica Thörnroos kunde exemplifiera på något sätt var just den typen av skrivningar finns, både för skärgård, landsbygd och centralort. Jag har försökt med mitt ringa arbete som jag har lagt ner på att analysera programmet att hitta detta, men det är relativt sparsmakat och det vore på sin plats att kanske få lite mera kött på benen i den här diskussionen om var detta finns, eftersom också ltl Veronica Thörnroos lyfte regionalpolitiken som någonting som var av synnerlig vikt för landskapsregeringen.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det är svårt att under en minut redogöra för frågeställning i någon större utsträckning, men det finns en skrivning där det står att den regionala balansen bygger på en helhet, där de olika regionerna samverkar. Regionalpolitiken är bara en fortsatt satsning på de olika regionerna med hänsyn till olika förutsättningar och behov. Jag tycker att där finns det en reell öppning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Veronica Thörnroos nämnde i sitt anförande att man skulle ta tillvara alla regioner på hela Åland och nämnde också att regionerna är olika och skall få vara det. Men det jag hade hoppats, åtminstone om vi ser till Godbyområdet som håller på och växer, det säljs ganska mycket tomter och det kommer att utvecklas mer där, att det skulle ha funnits någon mera tydlig skrivning om t.ex. utlokalisering. Men som vi hörde i remissdebatten om budgeten var det lite olika åsikter inom centern också därvidlag. Det jag har hittat är en ynka rad och det var under trafikavdelningen, där det står att vid nyanställningar prövas var arbetsplatsen skall vara stationerad. Jag hade faktiskt önskat någonting mer konkret med tanke på de två partier som nu är på väg att bilda regeringen.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att det borde ha varit tydligare skrivningar. Det är också så att i en regerings handlingsprogram kan man inte skriva ner precis allting som man önskar. Jag har förstått att det finns en vilja hos både liberalerna och centern att aktivt arbeta vidare för att försöka utlokalisera.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Tack för detta förtydligande, ltl Veronica Thörnroos! Jag kommer att följa detta med ett stort intresse för jag  hoppas att det därigenom blir någonting och att vi kommer vidare med den, för vi har väntat nu och det kan vara dags. Avslutningsvis nämnde ltl Veronica Thörnroos att centern är med och tar ansvar för den åländska ekonomin. Det är bra. Vi har också varit med och sett hur centern har varit med och utvecklat vår offentliga sektor ganska rejält, så vi får se om ni är med och fortsätter och bär upp det här på ett bra sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Efter att ålänningarna valt ett nytt lagting finns det nu ett förslag till ny regering som lagtinget skall ta ställning till idag. I mitt anförande kommer jag att göra en analys av förslaget, av de tre grupperna bakom det och politiken som föreslås föras under kommande period. Tre grupper? undrar kanske vän av ordning. Jag avser alltså Liberalerna, centern och team Englund. Fördelningen mellan de två senaste avseende antal ledamöter brukar variera.

 

Fru talman!

Före valet cirkulerade rykten om olika allianser, ett mer öppet och ett mer i slutna kretsar. Det senare är ryktet om en uppgörelse mellan Viveka Eriksson och Roger Nordlund om samregerande och fördelning av talmans- och lantrådsposten. Detta rykte kommer aldrig att bekräftas av huvudpersonerna men nog verkar det uppgjort på förhand så snabbt som det har gått. Om så är fallet är nog vissa svårt skyldiga till avancerat dubbelspel och vänsterprassel.

 

Den av massmedia konstruerade så kallade alliansen bestående av centern, obunden Samling, frisinnad samverkan och Ålands framtid är den enda någorlunda homogena majoriteten i åländsk politik som dessutom gick fram ett mandat, snudd på två, i valet. Bortsett från liberalernas stora framgång talar det mesta för att denna är folkets främsta val. För att gnugga sömngrisarna ur ögonen på förståsigpåarna föreslog Obunden Samlings lagtingsgrupp att talmannen skulle ta detta i beaktande när han föreslog lantrådskandidat.

 

Fru talman!

Det har vidare sagts i eftervalsdiskussionerna att detta nu föreslagna var det regeringsalternativ som folket röstade på, minsann! Det är en sanning med modifikation; skulle man ha gjort en opinionsmätning före valet och frågat centerns och liberalernas väljare vilken regering de föredrar skulle nog svaret blivit ett annat. De flesta av centerns väljare vill inte se en regering med liberalerna och de flesta av liberalerna skulle vilja se en regering utan centern. Det är i sammanhanget förvånande att liberalerna så snabbt och, utan att fundera, omfamnade sin gamla trätobroder i åländsk politik och inte övervägde andra regeringsalternativ och orsakerna kan man spekulera i som sagt. Man hade chansen att förverkliga sin innersta dröm och sätta centern i opposition men valde istället att ta det osäkra för det säkra.

 

Fru talman! Det har också sagt att ”det finns stabilitet i mitten”. Nåja, man kan ju alltid bättra sig men, de två partier som nu bildar regering är de två minst stabila om man tittar tillbaka två-tre valperioder. Centerns synnerligen instabila ledarskap de senaste åtta åren har blivit något av överskuggande för åländsk politik – en skugga som nog alla vill ur. Liberalernas ledarskap har varit skolexempel på hur det inte skall gå till. Fast man skulle vilja glömma det, så är det svårt att förtränga liberalernas senaste regeringsmedverkan. Man satte in två politiskt oerfarna, icke i lagtinget invalda personer i regeringen, ungefär som om man inte ville vara på riktigt. Inget ont om dessa två som var bland de allra klokaste liberala politiker som åländsk politik har sett. Sedan när verkligheten kom emot och den hopplöst överbefolkade museibyrån skulle ses över fick man kalla fötter och tog sin Mats ur skolan, utan att första tala om det för de som det gällde som ju inte förstod något när de fick frågan från massmedia. Situationen var närmast som i  Kalle Ankas julafton när Musse, Kalle och Långben är ute med husvagnen och de sitter alla och äter varpå Musse kommer på att fråga "Men, vem kör?” och Kalle frågar "Ja,  vem är det som kör?” ja, bilen far på utan att någon sitter vid ratten utan alla bara vräker i sig käk. Fortsättningen kan ni, det blir en skumpig färd innan vagnen till slut är tillbaks på dragkroken, alltså idag.

 

Fru talman! Vi skall för liberalernas del hoppas att parollen ”nytt ledarskap” som tutades ut i valet i första hand gäller internt i partiet. Summa summarum; stabiliteten finns nog inte i mitten utan på kanterna, i de partier som nu axlar oppositionsansvaret

 

En annan felaktig uppfattning som torgförts är att det skulle vara till fördel att” oppositionen är splittrad och består av fyra små partier”. Detta torde vara den ur regeringssynpunkt värsta oppositionen på länge om inte någonsin! Den regering som ser dagens ljus idag skulle mått bra av ett tredje parti som kitt mellan parterna och som samtidigt skulle ha desarmerat oppositionen åtminstone en aning.

 

En sak som centern och liberalerna har gemensamt är var de placeras på skalan utvecklar-förvaltar-partier. Ålands näst mesta (liberalerna) och mesta (centern) förvaltarpartier bildar nu regering, det talar för att man kommer att ta lindansarsteg snarare än sjumila kliv, vilket skulle vara nödvändigt i vissa fall.

 

Man skall ha i minne att senast liberaler och center regerade tillsammans tappade de totalt 4 mandat tillsammans i följande val. Oddsen är nog låga för en liknande situation om fyra år.

 

Fru talman! Detta som en tillbakablick i all välmening, jag är medveten om att jag projicerar historien på framtiden och, talman, vad vore bättre än att dessa farhågor kom på skam? Åland skulle vara förtjänt av en framgångsrik och stabil regering.

 

Fru talman! Om jag går in på själva handlingsprogrammet så har det varit viktigt att i tidigt skede fördela bytet, alltså alla maktpositioner, viktigare än den politik som skall föras. Det s.k. nya ledarskapet fick oppositionen känna på redan i förhandlingarna om fördelningen av lagtingets interna organ, majoriteten slaktade redan här en viktig princip, nämligen den att oppositionen skall besätta posten som första vice talman. Den knep majoriteten med våld och den första överkörningen var ett faktum. Hoppas att detta inte skall bli riktgivande för hela perioden.

 

En annan mycket märklig situation uppstod när oppositionen får läsa i massmedia att centerns ministär kommer att ändra under perioden fast man just lyssnat till lantrådskandidaten i plenum som inte nämnde det. Jag frågar här och nu: Är det några fler förändringar som vi inte vet om? I så fall, säg det nu!

 

Det skulle också vara intressant att få veta vilka överväganden som legat bakom centerns agerande, det är onekligen extraordinärt att byta minister mitt i perioden i åländsk politik, därmed inte sagt att det är fel. Är det så att det är den nya centerordförande som skall beredas plats i regeringen? Är det breven från Bryssel som börjar bli för aggressiva för trafikminister Karlsson så att han måste kylas av i lagtingsbänken? Eller är det bara sedvanlig maktkamp inom centerpartiet som ger sig till uttryck?

 

Fru talman! Obunden samling ser makten som ett medel, inte som ett mål. För oss är den förda politiken det viktiga, inte exakt vem som för den. För den nya regeringskoalitionen verkar det vara tvärtom.: maktpositioner verkar vara det viktigaste för den. Men vad tänker man då göra med makten? Det framgår inte alltför tydligt i regeringsprogrammet. Även om det också var en lågoddsare så måste man ändå förvåna sig lite över hur hela programmet andas ”katten runt het gröt”. Jag har inte räknat antalet arbeta för/utredas/ses över/övervägs m.m. flummiga uttryck som används, men klart är att väldigt lite sägs konkret.

 

Det är förvisso så att en ny regering skall se över och utreda, man kan inte ha kunskap och vetskap så att man kan rita en exakt karta över de kommande fyra åren, men med denna konstellation riskerar utredningarna att bli hyllvärmare. På grund av oenighet internt i grupperna och mellan dessa och viljan att vara vän med alla, som Ålandstidningens chefredaktör skrev, kan handlingskraften drabbas. Vi skall dock hoppas att jag även på denna punkt har fel och att vi får se något annat än en fyra år lång utredningsorgie.

 

Fru talman! I de allra viktigaste frågorna, de konstitutionella, är centern och liberalerna djupt oeniga. Det löser man med parlamentariska grupper eller genom att helt ta bort frågan från agendan och låta utvecklingen stå stilla tills efter nästa val, ”väljarna skall få avgöra” som det så fint heter, just efter att de gjort just det – avgjort i val!

 

Fyra år av stagnation för självstyrelseutvecklingen är att vänta. I bästa fall sker dock ingen absolut tillbakagång, näringsrätten skall inte avskaffas som liberalerna lovade inför valet. Situationen blir lite lustig då det nu finns 20 mandat i lagtinget, alltså kvalificerad majoritet, för utveckling av den ekonomiska självstyrelsen men endast 8 av dessa är innanför regeringsstängslet.

 

Fru talman!  I handlingsprogrammet föreslås några nya arbetsmetoder, s.k. ”råd”. Man planerar också olika projekt och temaår. Detta är fräscht och bra och vitaliserar samhällsutvecklingen och debatten. Jag vill dock höja ett varningens finger och poängtera att det är viktigt att all samhällsdebatt förs öppet och transparent. Att dessa råd inte blir några hemliga klubbar och att lagtingets roll som det folkvalda rådet inte åsidosätts. Det är helt okej att bereda idéer i delvis slutna rum men när dessa väl skall prövas skall det ske på så sätt att oppositionen och massmedia och därmed hela samhället kan granska den och vara delaktiga. Lantrådskandidaten Eriksson sades sig också ha en uttrycklig vilja att samarbeta med oppositionen och det välkomnar vi från Obunden Samlings sida, vi tar den utsträckta handen och vi står till förfogande och hjälper gärna till där vi kan tillföra något.

 

När det gäller sakfrågor, som är det viktigaste som sagt, så finns det vissa konkreta åtgärder som nämns. Jag ska nämna några exempel på sådana som vi gillar och också motsatsen, sådana som vi inte gillar.

 

Några axplock av det vi inte gillar. Jag börjar med det viktigaste.

 

Att det återigen inte nämns att Åland är enspråkigt svenskt i ett handlingsprogram för en landskapsregering.  Enspråkigheten är själva grejen med Ålands språkliga status, det glöms lätt bort och behöver därför skrivas in som en påminnelse. Vi ser med jämna mellan och nu senast inom kyrkan där man tror att vi är en del av Svenskfinland.

 

Den föreslagna lösningen och placeringen för Hantverksskolans som innebär att man konstruerat en kompromiss av de sämsta beståndsdelarna i centerns och liberalernas tidigare föreslag.

 

Att den satsning inom turistbranschen som har den allra största potentialen, den fordonsrelaterade aktivitetsparken, inte nämns med ett enda ord.

 

Att man inte tar ställning överhuvudtaget till hur golfbaneprojektet i Ämnäs/Godby skall stödas.

 

Att man säger att ”det offentliga spelar en stor roll” när det gäller att få fram nya bostäder. Det vore bättre att det privata näringslivet skulle spela stor roll. Vidare tänker man tydligen inte låta pensionsfondens kapital arbeta på hemmaplan och satsas i bostäder.

 

Att landskapet fortsättningsvis skall äga en massa skog och upprätthålla skogsbruk i egen regi – denna gång med hänvisning till kulturarvet? Skall skogen då huggas med yxa och sågas med handsåg eller?

 

Att många tunga och svåra men och även mindre men viktiga frågor förbigås med tystnad och framförallt att många politiska målsättningar ställer mer frågor än de ger svar. Att det verkar vara mycket skrivet mellan raderna. Frågan ”vad är det?” inställer sig under många punkter, t.ex.:

 

-         Hur skall effektiviteten i offentlig sektor höjas?

-         Hur skall man ta tillvara de många pensionsavgångarna som förestår?

-         Hur skall barnomsorgslagen ”moderniseras och revideras”?

-         Hur skall den s.k. medieavgiften utformas?

 

De många teoretiska och akademiska resonemangen i dokumentet borde konkretiseras!

 

Talman! När det gäller sakfrågor som vi understöder är det anmärkningsvärt hur många av Obunden Samlings vallöften och hjärtefrågor som tagits med i programmet. Man verkar ha lusläst våra motioner och tagit mycket därifrån. Den allra största delen av de konkreta politiska målen i handlingsprogrammet är just sådana. Exempel på frågor som vi initierat och drivit på är:

 

• Avskaffandet av finskt medborgarskap för hembygdsrätt
• Fördjupat samarbete med Sveriges regering och riksdag och det svenska samhället
• EU-medlemskapet utvärderas
• konjunkturanpassat byggande
• de energipolitiska satsningarna, stöd till värmesystemskonvertering, avfallsförbränning, elkabel till Finland m.m.
• rambudgetering återinförs
• ett fastighetsbolag övervägs
• det IT-politiska programmet revideras
• användandet av PAF:s avkastning ses över
• organisationen av Ålands Radio och TV ses över, också avseende uppdelning mellan produktion och distribution
• TV-licensen avskaffas, dock oklart vad som kommer istället
• Besökscentrumet i Bomarsund skall drivas privat
• En dykpark utreds
• Elektronisk arkivering utformas
• Pensionärer med låg inkomst skall få stöd
• Drogsamordnare etableras
• Avfallstaxan skall göras individbaserad
• Kvinnligt företagande och tjänsteföretag skall lyftas fram
• Fiskeripolitiken, särskilt avseende ersättning för sälskador
• införande av alkolås
• bolagisering av motorfordonsbyrån

 

Det här är jättebra idéer.

 

Att så många Obunden Samling-märkta sakfrågor får uppmärksamhet är närmast hedrande och visar att man kan påverka också i opposition, särskilt om man är kreativ och vågar gå i bräschen för nya idéer. Vi är glada för att den här delen av vår politik nu genomförs och kommer givetvis att stöda framställningar från regeringen där våra sakfrågor förverkligas och också andra idéer som vi finner goda. Det är viktigt med samarbets-, sak- och resultatpolitik.

 

Fru talman!

Till sist vill jag nämna det positiva i Åland får ett kvinnligt lantråd, det att ledmöterna kring regeringsbordet får börja sina anföranden med ”Fru Lantråd!” är nytt i åländsk politik och det gläder oss. Förhoppningsvis leder det också till att nya influenser förs in i förvaltningen, det är fortfarande viss skillnad i tankesätt mellan tjejer och killar och landskapsförvaltningen är förtjänt av mindre gubbighet!

 

Det är hur som helst en högtidsstund för alla som kämpat för kvinnors rätt att delta i samhällsutvecklingen på lika villkor.

 

Fru Lantråd!

Vi önskar Er och den nya regeringen framgång i era ädla strävanden, landskapet Åland till fromma!

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson:

Talman!

Jag ville bara kort säga att det fanns väldigt mycket saker i ltl Danne Sundmans anförande som jag gärna vill diskutera lite mera ingående. Det fanns mycket positiva saker. Jag noterade särskilt den sista uppräkningen av många konkreta och bra saker, så jag kommer förstås att ta till mig allt det som ltl Danne Sundman har sagt och fundera vidare på vad som framförts och så återkommer jag i ett längre anförande och samlar flera punkter på en gång när jag har hört alla gruppernas anföranden.

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Det ligger säkert mycket arbete bakom föreliggande program. Många har hörts och förväntningarna har vuxit i takt med att arbetet framskridit. Med programförslaget i hand och efter att man läst igenom det ett par gånger känns det ändå ganska splittrat och fantasilöst. Det dominerande intrycket är att fokus ligger på landskapsförvaltningens personal och deras välmående samt överstora investeringar i skärgårdstrafiken. Det räknas upp en del projekt i skärgårdstrafiken som manskall ta upp under den aktuella perioden. Det är väl utöver det som redan finns i förslaget till budget. Det skall bli parallell trafik på norra linjen. Det skall bli projekt med linfärja Åva- Jurmo, Bäroprojektet påbörjas, utredning om tunnel till Föglö färdigställs för beslut, en bro mellan Prästö och Töftö skall utredas,  ett årligt anslag införs för nytt tonnage, en utredning och kostnadsberäkning av ett förkortat färjpass på sträckan Brändö-Lappo och möjligheten att utveckla ett taxibåtsystem övervägs. Det är inte lite, det är mycket!

 

Dessa tunga investeringar gör man trots att det är samma politik som har förts i minst 35 år och avfolkningen av skärgården fortsätter. De senaste siffrorna visar också på minus. Jag tycker att det ligger någonting av fantasilöshet över den här formen av regionalpolitik, i synnerhet som den inte kombineras med någonting annat av bärande substans. Men framför allt kommer landskapets ekonomi inte att klara av de här investeringarna, i så fall blir det på bekostnad, är jag rädd, av äldreomsorgen. Jag hade nog sett att man hade skapat utrymme för renovering av Gullåsen i stället för att lova så här mycket till skärgården. De äldre i dag, de som är över 65 år, de är dubbelt fler än skärgårdsborna tillsammans. Det är alltså dags att sätta in de här investeringarna i ett större helhetstänkande, som regeringen vill göra sig till tolk för.

 

Man säger inte i programmet så mycket om de framtida möjligheterna att finansiera allt de utfästelser som ingår i programmet. Den privata sektorn lyser så gott som helt med sin frånvaro i programmet.  Vi socialdemokrater skulle hellre ha sett att man koncentrerat sig på hur företagandet skall stödas för att vi skall kunna bibehålla den fulla sysselsättningen också när konjunkturen går ner, vilket faktiskt mycket tyder på. Symptomatiskt är att begreppet ”full sysselsättning” inte ens nämns i programmet, trots att full sysselsättning är grunden för att bevara och utveckla välfärden, annars går det inte, vi kan inte hålla på och transferera pengar bara genom landskapets budget för att tro att hjulen skall snurra på det sättet.

 

 Handlingsprogrammet aviserar en politik som känns gammal. Mera pengar till primärnäringarna, skärgårdstrafiken, samtidigt som man avser att expandera landskapets egen förvaltning och så genom att från ovan överta angelägenheter som i dag är på kommunal nivå. Det är sådant som hände på 70- och 80-talet.. Programmet är inte bara ett utan flera steg tillbaka i utvecklandet av Åland till en modern och dynamisk autonomi. Politikens centrum är landskapets förvaltning, inte samhällets dynamiska delar, dvs. näringslivet, arbetsmarknadens organisationer, tredje sektorn och civilsamhället.

 

En grundläggande komplikation är att man gör en mycket oklar skillnad mellan det politiska ansvaret och förvaltningens roll. Programmet fokuserar på förvaltningen och tjänstemännen och hur samspelet mellan landskapsregering och dessa skall fungera. Men det är inte mellan det politiska ledarskapet och förvaltningen som politiken skapas utan det är mellan de partier som bär regeringsansvaret. Resultat uppnås när majoritetspartierna är överens. På samma sätt stagnerar det politiska förändringsarbetet när regeringspartierna inte kan enas. Programmakarna har, synes det mig, fel i detta avseende. Många stora frågor är oklara. Vi hörde just frågan om gymnasialstadiets utveckling, att man kallar det att det skall tas fram en utvecklingsplan, man har inte kommit ett steg närmare en lösning med en sådan skrivning. Sedan fick vi höra att man skall fråga rektorerna. Om de har olika mening, hur gör man då! Eller skall man vänta tills de kommer överens? Var finns då det politiska ansvaret?  Hos tjänstemännen eller hos regeringen? Det tycker jag att man kan fundera många gånger på när man ser programmet.

 

En väg ur detta dilemma har tydligen varit att man fortsätter det arbete som den avgående regeringen påbörjat, och det gläder vi oss socialdemokrater faktiskt mycket över, för det är mycket av det som räknas upp som vi bidragit med under åren 2005-2007. Jag kommer att räkna upp några och de sammanfaller förstås delvis med det som redan har sagts.

 

• Språkrådet som inrättas finns redan i budgeten 2008. Det är ingenting nytt.
• Beskattningsrätten utreds fortsättningsvis. Det är också någonting som finns i budgeten för 2008.
• Olika policydokument utarbetas och tas in i en ny personalhandbok – finns i budgeten för 2008.
• Översyn av vallagstiftningen fanns i handlingsprogrammet.
• Integrationslag finns i strategin som nyligen utfördes av en integrationskommitté, det är inte heller någonting nytt.
• Ordningslag, ett socialdemokratisk initiativ, först från 2000, sedan från 2003, förkastades båda gångerna.
• Bostadsfinansieringen föreslås enligt den grupp som förra regeringen tillsatte.
• En sjöpolisenhet var ett förslag som utreddes av förra regeringen, där Mia Hanström hade en framträdande roll.
• Räkenskapsverk finns i budgeten för 2008.
• Fastighetsbolag har sagts många, många gånger, men det har stoppats upp av tjänstemän. Jag ser med spänning fram mot hur liberaler och center nu kommer att lösa den frågan, lycka till!
• Ålands Radio & TV. Den skrivning som tas upp här finns i budgeten för 2008.
• Lag om studiecirkelverksamhet finns redan förslag om.
• Lag om finansförvaltning finns det också ett förslag om.
• Lagen om utkomststöd finns i budgeten för 2008.
• Samordning av hemsjukvården och hemtjänsten finns i socialvårdsplanen och den har funnits i många, många skrivningar.
• Ekonomiska villkor för personer med funktionsnedsättning utreds. Det finns också 2008 års plan.
• Tandvårdssystemet utreds. Det finns också i socialvårdsplanen.
• Tankesmedjan Åland Vision 2017 fortsätter. Det finns också i budgeten.

 

Så här kan man räkna upp många, många av de praktiska konkreta försalg som föreslås.

Men det visar att det kan bli en god kontinuitet i förändringsarbetet, och det sätter vi stor vikt vid och vi kommer naturligtvis att särskilt följa upp de här frågorna.

 

Som jag sade fungerar det politiska ledarskapet om regeringspartierna är överens. I programmet får man inte klart för sig om regeringspartierna är överens om hur EU-politiken skall fungera, om självstyrelselagens förnyelse, om närings- och hembygdsrätten och inte heller om regionalpolitiken. Det mesta är skjutet på framtiden och förutsätter utredningar och parlamentariska grupper. Alldeles särskilt oklart  är det med beskattningsrätten. I programmet sägs inte något om vikten av att bevara det nuvarande ekonomiska systemet. Tvärtom förefaller nu, inte bara centern utan också liberalerna helt inne på att egen beskattning är målet och att ett meddelande i frågan skall lämnas till lagtinget. Sedan säger man att väljarna skall få säga sitt om beskattningsrätten. Den fråga som automatiskt inställer sig är: Hur ? Genom folkomröstning eller genom ordinarie val. Om det är fråga om val, varför enbart då beskattningsrätten?  Skall vi inte låta folket ta ställning till en ny konstitution eller ändringar i självstyrelselagen? Här saknas en principiell hållning. Trovärdigheten brister. Hur skall man ha det? Skall alla större konstitutionella frågor prövas i folkomröstningar eller är det bara beskattningsrätten och i så fall varför just den frågan?

 

Demokratfrågorna har fått ett eget kapitel. I det sägs en hel del bra saker, men jag saknar den grundläggande och som man faktiskt brukar poängtera liberala demokratiska diskussionen om deltagandet. Hur öka olika gruppers deltagande i samhällsdebatten och i val? Den frågan kan man inte glömma bort. Det faktum att allt flera som flyttar till Åland kommer från länder med andra språk och politiska kulturer är en viktig samhällsförändring som måste beaktas. En annan är hur sjömän och andra ålänningar som vistas mycket utanför Åland skall kunna delta och aktiveras i val. Varje dag måste demokratin försvaras och utvecklas. Det är inte enbart en fråga om information och allmän välvilja.

 

Regeringspartierna har gemensamt deklarerat att de inte vill diskutera någon kommunreform. Den skall komma nerifrån. Samtidigt föreslår man en kommunreform uppifrån som går ut på att dränera kommunernas behörighet och överföra vissa ansvarsområden på landskapet. Detta  förefaller inte alla gånger så väl genomtänkt. Och här vill jag förena mig i den replik som ltl Harry Jansson hade om avfallshanteringen. Man föreslår att den skall skötas av ett landskapsägt bolag. Förslaget kommer sig säkert av att många visat stort missnöje med kommunalförbundets Mises avgifter på grund av bl.a. ledamoten och tillfälliga talmannen Gunnar Janssons besvär och framgångar i valet på grund av avgiften. Att inrätta ett landskapsägt bolag sänker inte några avgifter. Det är det första man måste ha klart för sig. Det andra är att Mise är en myndighet, det är inte ett bolag, det är en kommunal myndighet. Landskapsregeringen har dessutom helt nyligen överfört sitt aktieinnehav i ÅPAB till kommunerna. Sedan är det så att inte Mise själv anställer folk som håller på och samlar in sopor, utan man upphandlar tjänster hos privata aktörer. Vad vill nu den kommande regeringen? Är det igen en fråga om att socialisera privat verksamhet? Är det det som är man ute efter? Skall landskapets förvaltning nu också expandera inom den här sektorn? Sedan kan man faktiskt inte göra så mycket åt avgifterna. De kan differentieras, men de finansiera verksamheten. Man får inte gå in med samhällsmedel. Vari ligger nyttan i handlingsprogrammets förslag? För mig verkar det helt helt orealistiskt och politiskt oöverlagt.

 

Samma gäller Medis. Verksamheten är kommunal och varje kommun bestämmer hur mycket pengar man vill satsa på sina kommunmedlemmars deltagande. Inte är det regeringens fel att vissa kommuner bestämmer själv i denna fråga. I den av center och liberaler ledda kommunen Finström har man beslutat att kraftigt beskära finströmarnas möjligheter att delta i Medis kurser. Man måste betala själv. Det är inte Medis som det är fel på utan det är Finströms kommuns beslutfattare som inte vill ge sina medborgare samma rättigheter som medborgarna i Mariehamns stad har t.ex. Istället för att ta bort ansvaret från kommunerna borde det ligga i den kommande  regeringens intresse att bevara den kommunala bestämmanderätten. När man läser regeringens hållning i dessa frågor får man en stark känsla av att det ä något som inte stämmer. Å ena sidan skall kommunerna vara kvar så länge de själva vill. Å andra sidan skall kommunerna inte sköta sina uppgifter utan där kan regeringen komma uppifrån och bestämma hur ansvarsfördelningen skall se ut. Det här känns inte som hållbar utveckling, inte för mig åtminstone, när grundproblemet att de flesta kommuner inte ens klarar av att finansiera sina medborgares Medis-kurser.

 

I valet lovade liberalerna bland annat att det skulle bli mer pengar i börsen. Tittar man i handlingsprogrammet och i börsen så ser det magert ut. Pensionärer med små inkomster får vänta medan regeringen sammanställer åtgärdsförslag. Det låter inte prioriterat, om man t.ex. tittar på satsningarna i skärgårdstrafiken. Där är det klara besked!  Det sägs inte när och hur man skall gå till väga. Tur att denna målgrupp är tålig och van vid att inte kräva sitt i första taget! Konkreta åtgärder kan dröja om den liberala utredningsapparaten skall igång och centerns centralstyrelse skall behandla frågan.

 

Under förra mandatperioden kritiserade liberalerna det allmänna avdraget. Alldeles särskilt hätska var man mot socialdemokraterna och krävde att det allmänna avdraget skulle differentieras för att fungera inkomstutjämnande. Så sent som den 15.11.2007 frågade jag liberalerna hur det skall gå med det allmänna avdraget och då sade de att nu får Sundback vänta tills handlingsprogrammet kommer. I handlingsprogrammet finns ingenting om det allmänna avdraget? Och nu frågar: Vart tog ert förslag vägen? Det var ju just för att ni ville utjämna inkomstskillnaderna, dvs. att någon skulle få mera i börsen. Men det är helt tomt i börsen!  Eller var det mest för att få skälla på socialdemokraterna. Allt tyder på det!.

 

Ett positivt försök i programmet är att personer med funktionssnedsättning nämns. Jag hoppas på ett verkligt gott samarbete för att förbättra denna grupp ålänningars levnadsvillkor och deltagande i samhällslivets alla former. Viktigt är dock att regeringen lär sig den rätta terminologin . Ett nödvändigt och viktigt arbete är att anpassa vår lagstiftning till FN:s konvention i handikappfrågor samt att se till att vi åtminstone har samma normsystem som i riket. Det är inte särskilt generöst det man erbjuder i Finland, men det åländska är i dag ännu sämre.  Nu är vi på efterkälken och det hedrar inte vår självstyrelse. Kommunernas roll är a och o i fråga om handikappservicen. Den avgående regeringen säger i sin socialvårdsplan att man skall effektivera sin tillsyn över kommunerna i fråga om handikappolitiken men också i många andra sociala frågor. Jag upprepar, att det kommer att visa sig att servicen haltar och att kommunerna har olika policy och behandlar sina medborgare olika i de här frågorna.  I handlingsprogrammet sägs under kapitlet om social omsorg följande: ”Landskapsregeringen kommer att arbeta för att upprätthålla och förbättra kvaliteten inom socialvård och omsorg, där enskilda människors rätt till lika behandling och trygghet skall vara utgångspunkten.” Det betyder enligt min logik att de subjektiva rättigheter som tillkommer personer med funktionsnedsättning enligt gällande lagar skall tillgodoses av alla åländska kommuner. Eller, har jag fel, skall det vara olika i olika kommuner? I så fall att det skall vara lika kommer det inte att dröja länge innan vi har en diskussion om vem som skall överta ansvaret för handikappservicen. Men till dess ser vi fram emot att snart få ta del av konkreta åtgärder för att förbättra levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning, vilket regeringen utlovar och vill förverkliga. Inom detta område är landskapsregeringen på rätt väg.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Barbro Sundback finner gemensamma delar i det ännu gällande programmet och förslaget till handlingsprogram som nu diskuteras. Hon finner delar som är kopierade från det ena programmet till det andra eller att det finns delar av det arbete som påbörjats i den nu sittande regeringen som sedan tas med som en kontinuitet i den nu föreslagna regeringen. Jag ser det som väldigt naturligt att det finns flera delar som överlappar varandra, eftersom centern är en gemensam nämnare i dessa båda regeringar. Vi har funnits med och skrivit det regeringsprogram vi nu jobbar enligt och vi finns också med i det som nu debatteras och föreslås. Här finns det flera stycken bra saker som inte har hunnit bli färdiga och som vi föreslår att vi skall slutföra, men vi skall också komma ihåg att 2008 års budget finns inom den föreslagna regeringens mandatperiod.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att centern har dragit det längsta strået i handlingsprogrammet och utgående från en socialdemokratisk synpunkt är jag glad för det, för jag är verkligen rädd för t.ex. kommunreformerna som kommer uppifrån och där man plockar bort uppdrag från kommunerna, där man tydligen inte har en susning om vad man skall göra i stället. Men det är någonting som liberalerna har lovat länge och därför är det med i programmet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Politik är att vilja brukar man säga, men axlar man ett regeringsansvar måste man också kunna genomföra saker; då räcker det inte att bara vilja saker. Ltl Barbro Sundback räknar upp ett stort antal saker och förslag i regeringsprogram som uppenbarligen socialdemokraterna har talat för någon gång tidigare men som de inte i regeringsposition lyckats förverkliga, inte har haft kraft att genomdriva. Jag tycker det blir lite märkligt när man ändå kritiserar andra för att visa sin vilja, och vi måste få visa vår vilja, hela lagtingets åsikter överensstämmer ju i många olika frågor, det är saker som många har diskuterat om. Nu tycker jag att vi måste ges möjligheten att försöka genomföra dem; om vi sedan inte klarar av det bör väl vi också få kritik efteråt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ledamoten Mats Perämaa vädjar om att han skall ges möjlighet att genomföra. Om jag skulle kunna stoppa honom skulle jag göra det, men det har jag ju inte makt till, för jag tror att det går helt åt skogen på vissa punkter redan nu! Men vi väntar och ser. Vi har varit många gånger i opposition och motionerat och motionerna har sedan många gånger faktiskt kommit som liberala förslag, t.ex. ordningsvakter antar jag att är ett sådant.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag förväntar mig på inget vis något stöd överhuvudtaget av ltl Barbro Sundback, men jag förväntar mig kanske att det finns någon annan som kommer att ge oss vårt stöd.

 

En annan fråga som väcktes här gällde Mise och eventuella samhällssubventioner. Ltl Barbro Sundback sade att samhället får inte subventionera Mise. Men med den socialdemokratiska finansansvariga här i landskapet har man just gett en hel del samhällssubvention åt Mise, åtminstone i startskedet, så kritiken riktar sig mot socialdemokraterna själva!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Gudskelov har jag ett långt perspektiv och jag har varit med länge. Jag kan säga att jag var den första i det här lagtinget som sade att ÅPAB får inte subventioneras med skattemedel. Men inte hörde någon på mig då! Kanske ledamoten Mats Perämaa inte hör på mig nu heller, men i den frågan kan jag lova att socialdemokraterna har torrt på fötterna. Att det gick på tok från början var bl.a. liberalerna med och fixa och trixa med, men också centern. Landskapets pengar har ofta använts på fel sätt, man hittar på några egna steg och så klarar kommunerna inte av det hela! Det blir ofta dyrt i slutändan. Det som man har gjort nu från regeringens sida och från kommunernas sida, det är för att rätta till de fel som har gjorts tidigare – det är bara att läsa historien.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det regeringsprogram som ligger på vårt bord i dag, författat av lantrådskandidaten Viveka Eriksson, är ett ambitiöst program. Det är ett program med många utgångspunkter vilka den frisinnade gruppen kan omfatta. Där nämns självstyrelseutveckling, någonting som har varit ett kännemärke för den Frisinnad Samverkans politik under många, många år. Man pratar om samarbete i stora övergripande frågor, vilket är mycket viktigt i den situation som vi nu befinner oss i. Man pratar om att skapa kostnadseffektivitet och en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling för landskapet. Mycket bra! Man pratar i jämställdhetsfrågor om att arbetsvärderingsinstrumentet skall användas och man lyfter frågan kring den demografiska utmaningen, alla frågor centrala för att kunna föra politiken framåt de kommande fyra åren. Det är väl naturligtvis på det sättet att när vi sätter på oss glasögonen och granskar det här så ser vi också att det saknas vissa saker. Det finns oklarheter och det är vår uppgift i det parlamentariska systemet att också lyfta fram dem.

 

Jag skall inledningsvis försöka lyfta några övergripande frågor som jag tror att det vore bra om vi kunde få en diskussion om redan nu hur man från regeringsbildarens och dess partier har resonerat. Jag sade att det finns ett antal utgångspunkter som är bra, men däremot saknar jag på många av dem ett syfte och ett mål med de åtgärder som man föreslår. Man föreslår åtgärder, typ översyn, se över parlamentariska grupper osv., men man sätter inte riktigt ner foten kring: vad vill man själv? Det vore bra för att kunna föra en intressant och framåtsyftande diskussion att just ha den utgångspunkten därför att det blir svårt för oss att vara kritiska eller positivt inställda till de frågorna när vi egentligen inte vet vad färdriktningen är. Läser man det på det positiva sättet, som vi i det stora hela har valt att göra, så kan vi se det positiva i frågorna. Vi ser att att det finns en möjlighet att röra sig i en sådan riktning som Frisinnad Samverkan skulle tycka att var bra. Men det finns också möjligheten att göra som andra har gjort här under dagens debatt: läsa in farhågorna i att det går åt ett helt annat håll. Den dagliga politiken framåt kommer att visa de här bitarna, hur det blir, och då kommer Frisinnad Samverkan att finnas med som en av granskarna och kyrkstötarna när vi anser att saker och ting inte utvecklas på det sätt som vi anser att skulle vara riktigt.

 

Många av de frågor som lyfts upp är också redan påbörjade och när man säger att de är påbörjade eller initierade på något sätt behöver det inte vara fel i det att de sedan finns i regeringsprogrammet, men jag tror att det är av största vikt att man lyfter fram just den biten, att det är också en kontinuitet i det arbete som nu har gjorts under de fyra senaste åren som nu kommer att ske vidare. Någon större förändring eller avvikelse från den politik som har förts under den senaste tiden har varit svårt att skönja för oss i det här läget. Återigen, det är någonting som vi kommer att få se när tiden rullar på och förslagen från den nya landskapsregeringen börjar komma.

 

Två stora sakområden som vi tycker att brister i resonemang är för det första – jag var redan inne på det i en replikväxling tillsammans med ltl Veronica Thörnroos – strategier för regionalpolitiken. Jag hade förväntat mig av två partier som stått på barrikaderna för regionerna och ofta anklagat också Frisinnad Samverkan för att vara bakåtsträvare och enbart se till centralorten att jag skulle få konkreta svar på hur man vill att politiken skall drivas. Det saknas ganska långt i det här dokumentet. Det finns några inriktningar på hur man vill göra, men det är framför allt det övergripande att man skall ta hänsyn till de olika regionernas förhållanden som är det som beskrivs i dokumentet. Även här hade det varit livgivande för debatten om det hade funnits mera konkreta förslag att ta ställning till. Framför allt kan jag konstatera att det finns en del kring skärgården, det finns en del kring landsbygden, men däremot saknas nog överhuvudtaget resonemang kring centralorten, utöver att man säger att det är motorn, men på vilket sätt man kommer att stöda motorn eller vara med och jobba med motorn beskriver man inte i programmet.

 

Den andra stora övergripande frågan som lite bekymrar sakpolitiskt, så är att man föreslår utredningar, alternativt är klar med att man skall överta olika behörighetsområden från kommunerna till landskapet. Det här behöver i sig inte vara någonting som är bekymmersamt, absolut inte, det kan t.o.m. vara bra att göra det mera centraliserat. Vi har från vår sida sagt att vi tror att kommunerna är för många på Åland i dag och att vi behöver ha en diskussion om hur vi kunde minska dem för att klara av att sköta det som kommunerna skall göra. Vi är alltså rädda för att vi utarmar kommunernas beslutanderätt så till den milda grad att det blir ganska ointressant för kommunerna att överhuvudtaget föra någon politik därför att allt det som är svårt, allt det som kräver lite politisk kreativitet, det försvinner, det tar landskapet över och sköter i stället. Vad är då skillnaden mellan att ha alla 16 kommuner kvar eller att minska ner? Det är nog en fråga som man bör ställa sig i det här sammanhanget? Det är också så att skillnaden mellan kommunernas olika möjligheter att sköta uppgifterna är väldigt stor; för Mariehamns del går det mesta att klara av för egen maskin, medan det kanske t.ex. för Lumparlands eller Sottungas del kan vara betydligt mycket svårare. Även här väntar vi med tillförsikt på de förslag som skall komma vad gäller just de här områdena. Jag kommer att komma in mera i detalj på olika sakfrågor i programmet i den följande delen av mitt anförande.

 

Men så här inledningsvis: ett ambitiöst program med goda anslag, det saknas dock ett större djup i programmet för att kunna gå in och antingen berömma eller kritisera.

 

Om jag tittar på de olika rubrikerna som finns handlingsprogrammet skriver man under landskapsregeringen att man skall se över och förtydliga tjänstemanna- och politikerrollen. Det tycker vi att är ett bra förslag. Återigen: Vad är tanken att man skall göra? Jag antar att när man har beskrivit det på det här sättet finns också någon slags tanke att här finns ett fel och man vill lösa det på ett eller annat sätt. Jag förstår att det här skall ske framför allt i diskussion med tjänstemännen och framför allt i landskapsregeringskollegiet, men eftersom man har lyft frågan borde man redan nu också kunna visa upp någon slags linje vart man är på väg.

 

En annan intressant nyhet under rubriken landskapsregeringen är framtidsråden. Jag tror att det är bra att man lyfter frågorna på en mera generell, övergripande nivå när man skall diskutera framtiden. Den fråga som inställer sig är alltså att hur får man in det här i det system som man själv tidigare beskrev att det finns en otydlighet mellan politikerroll och tjänstemannaroll, när man också här skriver att det skall göras tillsammans? Hur skall man ta ansvar för det som förs fram i framtidsråden? Hur blir öppenheten kring arbetet i framtidsråden? Det är någonting som också är intressant för oss att veta före man kan säga någonting om huruvida det är bra eller dåligt.

 

Jag fortsätter vidare till rubriken ”Självstyrelse”. Det är mycket bra att man nu tar initiativ till, precis som lantrådskandidaten Eriksson många gånger förut har efterlyst, översynen av självstyrelselagen, det är någonting som vi helt klart hänger med på. Det behövs. Vi har resonerat kring en eventuell ramlag. Jag har noterat att lantrådskandidaten under sin presentation här senast också lyfte just det som en av frågorna. Men i själva handlingsprogrammet står inte desto mera om heller här vad man har för syfte med detta, så det kanske kommer upp ytterligare här i dag när lantrådskandidaten går upp och sammanfattar sina kommentarer kring det som vi har sagt här i dag.

 

Översynen av närings-, jordförvärvs- och hembygdsrättsbestämmelserna är också någonting som är helt okej att man tittar på. De bör vara anpassade utgående från dagens värld. Det är så 85 år har förflutit sedan självstyrelsen tillkom och då bör man med jämna mellanrum också se över hur de instrument som man har till sitt förfogande fungerar. Så gör vi med all övrig lagstiftning och så bör man göra även med de här. Framför allt vad gäller hembygdsrätten ser vi nu att medborgarskapskravet har ställt till med ganska mycket bekymmer och vi hoppas på att man tillsammans där skulle kunna hitta en lösning.

 

Vad beträffar beskattningsbehörigheten har den frisinnade gruppen och Frisinnad Samverkan när vi gick till val proklamerat att takten för hur vi skulle vilja se arbetet kunde ha varit något snabbare, men vi har också accepterat att man nu skall gå vidare med ytterligare utredningar. Det som vi vill ha sagt är, att det här får inte bromsas upp nu utan vi behöver få det lovade meddelandet ganska snart till lagtinget. Ett frågetecken är där när man skriver att det skall underställas väljarna. Vad betyder det? Är det en folkomröstning eller är det så att vi väntar i fyra år innan vi går vidare? Det är av ganska avgörande betydelse i vilken takt vi kommer att kunna utveckla instrumentet. För vår del ser vi att vi är valda hit till Ålands lagting för att just ta ställning i den här typen av frågor och tror också att man redan tidigare har kunnat urskönja de åsikter som har funnits i partierna när man nu gick till val denna gång också.

 

Den sista frågan under rubriken ”Självstyrelsen” gäller EU och där ser vi med glädje att man fortsätter att driva den eniga linje som vi har haft från lagtingets sida vad gäller inflytandefrågor och hur man kan försvara Ålands ställning också i det framtida EU. Det som kunde ha varit bra är nog att också här från landskapsregeringens sida ge en riktning kring vad som händer om man inte lyckas med att skapa det inflytande som man eftersträvar. Vad händer om man inte når upp till den nivå som man har satt för att kunna gå vidare? Kommer man då att säga nej till fördraget eller hur kommer man att hantera den biten? Jag förstår att det är svårt, men det skulle ha varit bra att ha den typen av ställningstagande, åtminstone är det viktigt att den kommer i det meddelande som så småningom skall ligga på våra bord här. Men vårt stöd för arbete kring de här frågorna finns, det skall det inte råda minsta tvivel om.

 

Det finns en rubrik som heter hållbar utveckling i regeringsprogrammet, vilket också helt klart är på sin plats. Man pratar i regeringsprogrammet inledningsvis om att man skall samarbeta med oppositionen och lantrådskandidaten Eriksson lyfte också i presentationen specifikt fram samarbetet med oppositionen i övergripande frågor. Tyvärr ser jag inga skrivningar om den typen av arbete just vad gäller hållbar utveckling och det tror jag att skulle vara jätteviktigt därför att just hållbar utveckling är ett sådant område där vi borde skapa en så stor och så bred enighet som bara är möjligt. Därför att det är en av de stora utmaningarna som vi har att hantera.

 

Under rubriken ”Demokratifrågor” lyfter lantrådskandidaten upp översynen av valsystemet. Det tycker vi från vår sida att är mycket bra. Vi tror att det behövs och vi har också varit tydliga i vad vi tror att behöver göra i den här frågan. Vi tror att man bör fundera på tidpunkten för lagtingsvalet så att vi inte står och diskuterar det vi gör i dag samtidigt som vi skall jobba med en budget. Vi tror också att man bör fundera på om det inte börjar bli dags att skilja lite på valen till kommunala församlingar och till lagtingsförsamlingar, just utgående från att nu försvinner de kommunala frågorna bort helt och hållet i debatten. Det är lagtingsfrågorna som är helt och hållet dominerande och jag skulle vilja påstå att framför allt det senaste valet visar på att  här fanns nästan ingen som helst debatt kring det.

 

Jag var redan inne på regionerna. Här hoppas jag faktiskt att man visar på hur man skall leva upp till devisen ”hela Åland skall leva”; det behöver få ett innehåll.  Redan under första tilläggsbudget kommer vi säkert att få se förslag kring de här bitarna och det skall bli intressant att resonera och vägkosten är: glöm inte bort centralorten i det sammanhanget.

 

Bostadspolitiken har fått en intressant placering i programmet. Den ligger under rättssäkerhet och förvaltning, vilket jag finner vara ett ganska malplacerat ställe, den borde kanske ha funnits under näringspolitik eller någonting annat, åtminstone utgående från den beskrivning som man föreslår från de tilltänkta regeringspartiernas sida. Här efterlyser vi ett förtydligande av vad det är man vill med näringspolitiken. Det finns en hänvisning till den kommitté som har suttit och jobbat under den förra landskapsregeringens sida, men det vore ändå bra om det kunde komma vissa förtydliganden kring om det är enhetslånen vi fortsätter med. Det finns i och för sig som svar i kommittén, men vi har också hört att det har funnits synpunkter på att man kanske då inte samtidigt också kan använda sig av räntestödslån därför att då får vi två system som går ihop, två samverkande system som kanske inte alltid leder till att vi får bästa möjliga utveckling. Hur ser man på de bitarna? Är det enhetslån, räntestödslån osv.? Likställigheten mellan offentligt och privat är också en fråga som behöver få ett svar ganska omgående.

 

Det som finns tydligt och klart sagt är att pensionsfonden inte skall användas. Det förvånar mig lite därför att det kommer sedan ingen förklaring till varför, utan man bara konstaterar att allt annat skall man genomföra såsom kommittén har sagt, men just gällande pensionsfonden skall man inte göra det! Det vore intressant att få en förklaring till det, framför allt kanske från centerns sida, som har varit med och tagit kommitténs förslag i de frågorna. Det vore intressant att höra vad som har hänt sedan dess. Var det så att det bara vara en kompromiss man gjorde tillsammans med oss eller har det hänt någonting annat som gör att man nu backar i frågan.

 

Också diskussionen kring hur dagens system är kompatibelt med EU:s regelverk borde tas upp, även om jag tror att jobbar man med likställigheten mellan offentligt och privat torde man inte ha några större bekymmer med EU-regelverket heller.

 

Vad gäller samhällsekonomin så kopplas den väldigt centralt ihop, från vår sida i alla fall, med den demografiska utvecklingen och man skriver att man vill eftersträva kostnadseffektivitet och att man vill se till att man långsiktigt har en lösning på hur de samhälleliga finanserna skall klaras. Vi har inte hittat en omstrukturering av den offentliga sektorn, där man kanske skulle kunna tänka sig att föra över vissa saker från offentlig sektor till privat sektor. Vi vet att den demografiska utvecklingen leder till att vi kommer att få större och större problem med att få folk som utför de uppgifter som framför allt finns inom den offentliga sektorn. Hur skall man lösa de frågorna. Vi tror att mycket av svaret ligger i att man ökar samarbetet mellan offentligt och privat. Det hoppas jag att vi kan få anledning till att återkomma till i gemensamma samtal regering och opposition emellan. Den tankegången saknas i handlingsprogrammet.

 

När det gäller utbildningen gläder vi oss enormt över det att man vill fortsätta att lyfta entreprenörskapet som viktigt. Vi vet hur samhällsutvecklingen är i dag, den hänger ihop med den demografiska utvecklingen. Det är svårt att få folk som är intresserade av att bli entreprenörer. Det är lätt att skriva, vilket vi också vet, att vi vill skapa en skola som innehåller ett positivt förhållningssätt till entreprenörskap och som skall sporra till entreprenörskap, men hur gör man det här? Här tror jag att vi måste också försöka slå våra kloka huvuden ihop för att få det här att verkligen bli någonting som ger resultat. Detta har stått i många regeringsprogram. Om man går tillbaka och tittar tror jag att det finns knappast någon regering som inte har lyft just den frågan och dessutom har man lyft in det i olika typer av styrdokument för skolan.

 

Bra är också att man nu börjar resonera kring kortare yrkesutibldning och läroavtal som skulle ge de praktiska yrkena en statushöjning, att man faktiskt visar på att det är helt okej att studera vidare och ha det praktiska framför ögonen och här kan ni räkna med vårt fulla stöd vad gäller den biten.

 

I övrigt vad gäller gymnasieskolan har jag och den frisinnade gruppen ett enda önskemål och det är att vi ganska snart sätter foten kring vilken väg vi vill vandra. Vi vet att vi har ett projekt bakom oss som föll i lagtinget utgående från att vi inte hade en politisk majoritet bakom det. Vi har inte råd med flera av den typen av kraftiga inbromsningar; där fanns ett färdigt lagförslag, där fanns en väg framåt hur man skulle komma vidare. Den bromsades in abrupt och nu står vi inför det att vi egentligen inte vet vad som blir fortsättningen. Här hoppas jag att man ganska snabbt kan sätta ner foten och säga att det är hit vi skall gå. Då är det viktigt, som man skriver också, att lyssna på de berörda, men man får inte krypa undan ansvaret att också berätta vad den politiska målsättningen är. Det tror jag är viktigt för kommande landskapsregering att faktiskt göra i ett rätt tidigt skede.

 

Vad gäller högskoleutbildningen tror jag och gruppen att profileringen kring sjöfart bör stärkas och det saknas kanske lite skrivningar kring att sjöfarten just är den starka inom högskoleutbildningen; man pratar om att man skall göra profileringar, men man lyfter inte sjöfarten just här och det tror jag att är viktigt om man skall få en framgångsrik högskola här på Åland. Det är det som skall vara navet och runt det kan vi bygga det övriga.

 

Medis har diskuterats här i dag redan och där finns en målsättning om att man skall skapa lika möjligheter för samtliga. Jag läser in i det, med tanke på den debatt som har varit tidigare, att här ligger ett förslag om att överta Medis till landskapsnivå. Jag tror att det finns en annan väg att gå här, nämligen att få en tydligare lagstiftning som säger vilken typ av verksamhet som Medis skall syssla med. Nu har vi ett Medis som är väldigt brett, det är allt från att lära sig språk, kunna data till choklad och vinprovning – rena fritidssysselsättningar. Skulle man snära åt det här lite så kanske det kunde vara lättare att skapa den större likställigheten mellan olika medborgare. Jag tror alltså inte på att man behöver föra över verksamheten till landskapet för att åstadkomma det man nu skriver.

 

Under rubriken ”Ungdomar” skriver man att ungdomsrådet skall införas. Vårt fulla stöd! Vi vill ge ytterligare en sak med på vägen: återpolitisera ungdomsrådet, låt även sådana som har tagit aktiv ställning till politiken, som har valt att gå in i ett parti, låt även de finnas med på den här arenan! När den möjligheten försvann för ett antal år sedan att agera i ungdomsrådet försvann också en av de drivkrafter som fanns för att engagera sig politiskt, så det hoppas jag att man nu kan se till att blir gjort.

 

Under rubriken ”Social trygghet” skriver man utkomststödslagen skall uppmuntra arbete. Det är också någonting som är jättebra. Stöds fullt och fast! Vi väntar på framställningen och kommer att stöda den fullt ut.

 

Vad däremot gäller skrivningen kring barnomsorgslagen så krävs nog att förslaget ligger på vårt bord innan vi kan ta ställning till vad man menar. Jag citerar: ”Barnomsorgslagen skall revideras och moderniseras.” Vad har man för syfte och vad tänker man göra? Lite för otydligt för att kunna ta ställning till detta. Vi är också medvetna om att man måste göra en översyn av lagen och vi har också gett förslag under både valkampanj och tiden före det kring hur vi vill att den skall utvecklas.

 

Vad gäller miljöpolitiken kan man inte utläsa någonting annat av detta än att den inslagna linjen fortsätter. Man sätter den högt på agendan. Man vill se till, i samband med att man också diskuterar hållbar utveckling, att miljön får stor fokus i politiken. Det som kanske gör att vi ställer vissa frågor här är att under rubriken ”Näringsliv” skriver man också att vattenbruk skall utvecklas i miljövänlig riktning. Vad menar man med det? Vad lägger man för tidsramar? Är det så att den kritik av det miljöhandlingsprogram som lades tidigare gick för fort och att man nu tänker bromsa upp takten? Då kommer vi att lyfta den frågan ganska kraftigt därför att det har vi inte råd med – eller snarare Östersjön har inte råd med det. Där finns lite frågor. Man är heller inte speciellt tydlig med vad man tänker sig i den revidering av miljöhandlingsprogrammet som nu skall göras. Men jag vill återigen betona att detta att man har lyft frågan och lagt anslaget på den att det skall ses över väljer vi att tolka som någonting positivt. Vi ser att det finns en vilja från landskapsregeringen att faktiskt göra någonting vad gäller dessa frågor.

 

Många har nämnt avfallshanteringen redan och man kan ställa sig frågan på vilket sätt avfallshanteringen skulle bli bättre av landskapet nu skulle ta över den! Jag har svårt att se på vilket sätt vi skulle få en förbättring av det, framför allt eftersom det inte beskrivs hur. Mise har hållit på nu och jobbat med det här, som också ltl Harry Jansson var inne på, under ett antal år och nu börjar man få ordning på det. Är det inte då bättre att försöka ge sitt stöd och bifall till att den organisationen tillsammans med sina ägarkommuner faktiskt löser problematiken i stället för att slå sönder det och påbörja någonting nytt. Det känns för oss som en tillbakagång i så fall.

 

Vad gäller näringslivspolitiken tycker vi också där att huvudlinjerna liknar det som man har i dag. Vi har ingenting speciellt att säga där. Några frågetecken. Det finns en passus: ”Landskapets eget skogsmarksinnehav är en investering och en betydelsefull del av kulturarvet som bör vårdas för kommande generationer.” Det var en ny definition av det skogsinnehav som vi har i dag, att det skulle tillhöra kulturarvet! Jag kan inte påminna mig om att man ens i kulturarvsutredningen, där samtliga partier var involverade, hade lyft frågan om att vårt skogsinnehav skulle vara ett kulturarv. Här tror jag nog att man bör förklara hur man har tänkt. Vad är tankegångarna med att just den landskapsägda skogen är ett kulturarv? Jag tror att tittar vi på det, vad gäller skogsmarken vi har på Åland, finns det antagligen lika mycket på den privata sidan som i så fall skulle klassas som kulturarv. Jag tror att det är bättre då att använda sig av andra motiv för att göra det här. Så har man gjort tidigare i debatten och därför känns det väl krystat att nu komma in med kulturarvet som en orsak till att behålla skogsmarksinnehavet.

 

Det finns ytterligare en mening som nog kräver en viss förklaring från den kommande regeringens sida: ”Landskapsregeringen stöder inom befintligt regelverk utbyggnaden av golfbanor i landskapet.” Vilket är det befintliga regelverket? Är det 23 procent? Är det 100 procent eller vad är det? Som sagt, man lyfter mycket av den politik som har varit härskande förr inom näringslivspolitiken och det tycker vi att är bra. Det är bra med kontinuitet; näringslivspolitik bör föras vidare där.

 

Under rubriken ”Trafik” finns en skrivning om satsningar på flygfält och där nämner man också Kumlinge flygfält. Det vore intressant att få någon typ av mera utvecklad förklaring till vad det är för satsning man vill göra. Det är någonting som vi hittills inte har diskuterat i lagtinget, så det här är väl en nyhet och det kanske kunde vara bra att höra vad landskapsregeringen har på gång där. Är det någonting som kan stärka regionen och som kan ge s.a.s. effekter för turistnäringen i skärgården utan att vi för den skull skall plöja ner väldigt stora pengar i det här, så är det någonting som inte är helt omöjligt från vår sida. De skrivningar som däremot finns i skärgårdstrafiken om en parallell trafik på norra linjen och dessutom att man pratar om att utveckla ett taxibåtsystem kräver nog lite mera genomgående och genomlysande förklaringar från programmakarnas sida. Hur har man tänkt sig ekonomin kring parallelltrafiken? Hur har man tänkt sig med taxibåtsystemet? Är det här någonting som man skall uppmuntra för ett privat taxibåtsystem eller har man tänkt sig att det här skall ingå som en del av landskapets åtaganden? Bör funderas lite på.

 

Det här blev långt, fru talman, men vi har velat från vår sida berätta lite kring de här frågorna, hur vi ser på dem. Jag vill avsluta med att ytterligare en gång säga att programmet är ambitiöst och kräver därför en ambitiös genomgång. Det finns goda grunder, ett antal öppna frågor som vi säkert får svar på över gång. Frisinnad Samverkan kommer noga att följa med och analysera den politik som förs och vi kommer att stöda, kritisera och trycka på där så behövs.

 

Till sist vill jag önska lantrådskandidaten Viveka Eriksson lycka till och också de övriga kandidaterna för landskapsregeringsledamotsposterna. Lycka till!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Johan Ehn frågar efter centerns syn på pensionsfondens roll i och med att den fanns med starkt i det bostadspolitiska program som Frisinnad Samverkan, centern och socialdemokraterna har lagt fram tillsammans. Visst är det precis såsom ltl Johan Ehn säger, att pensionsfondens roll i bostadsbyggandet var en väldigt viktig fråga för Frisinnad Samverkan men kanske inte fullt lika viktig för oss andra som satt med. Det är ju så när man gör upp ett program att man får ge och ta samt komma överens vartefter. För centerns del är det viktigast i bostadspolitiken att det blir en kontinuitet i bostadsbyggandet så att näringslivet fortsättningsvis kan expandera och också att det finns en spridning av bostäder över hela Åland. Självklar är inte pensionsfondens prioritering.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Kontinuitet och en regional spridning av byggandet tror jag att vi alla strävar efter. Det som har varit vår farhåga är att vi inte skall hamna i den situationen att det är enbart samhället som bygger hyresbostäder utan att det skall vara ett gemensamt ansvar för näringslivet och att landskapet skall finnas med på ett hörn, eftersom man kan se att det finns en viss infrastrukturell betydelse av att vi har gott om bostäder. Däremot är det viktigt att se till att man inte bara får samhällsfinansierade bostäder och där tyckte vi att det fanns en möjlighet att gå via pensionsfonden.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Med skrivningen i regeringsprogrammet ser jag inget hinder att pensionsfonden har någon roll när det gäller bostadsbyggandet, men däremot är det väl en sådan nyansskillnad att den nästan spelade huvudrollen i det program som vi lade fram tillsammans. Pensionsfonden har fokus på tillväxt, vilket man också behöver ha med tanke på alla pensionstagare som behöver få pengar därifrån och då kan man förstås också ställa sig tveksam till om de kan prioritera bostadsbyggande också på landsbygden och på sådana ställen där avkastningen kanske inte är så god. Därav en nedprioriering av pensionsfondens roll.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var fint att få förtydligandet, att man inte helt och hållet avvisar det. Man kan läsa skrivningen på olika sätt och det var ett mycket bra förtydligande från ledamoten Britt Lundbergs sida att man inte helt och hållet avvisar möjligheten. Vad gäller möjligheten för pensionsfonden att satsa att man naturligtvis kräver tillväxt som skall vara på en viss nivå är detta helt självklart, samtidigt skall man komma ihåg att får man pensionsfondens pengar att jobba i det åländska samhället så har det också i sig ett mervärde tillbaka till samhället som också kan skapa en tillväxt av pensionsfondens pengar samt också en tillväxt av den åländska ekonomin.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson hade en våg här på väggen bakom oss när hon presenterade regeringsprogrammet. Hon sade att hon har lärt sig att man skall ligga på vågens framkant. Nu tycker jag, när jag läser programmet, att det var mera en symbolisk våg än en våg full av nytänkande med verkligt innehåll.

 

När man tittar på regeringsprogrammet kan man få den uppfattningen att det kommer att bli en förvaltande regering i stället för en framåtsyftande, progressiv, nytänkande regering. Jag vill inledningsvis säga att regeringsprogrammet är en sak, det är den dagligen förda politiken som är en annan och den verkligt intressanta. Jag tänker alltså inte stå här och såga regeringsprogrammet och jag tänker inte stå här och skälla i det här skedet.

 

Jag noterade att lantrådskandidaten Viveka Eriksson sade i sin presentation att landskapsregeringens arbete och ledamöternas maktutövning skall förankras i lagtinget och granskas av lagtinget och hon pratade också om vikten av breda lösningar. Det är någonting som jag tycker att är bra. Hon nämnde också att  hon ville ha en bra dialog med alla partier i lagtinget, också de som är i oppositionsställning och jag vill inledningsvis här och nu säga att vi från Ålands Framtids tar gärna den utsträckta handen, det tycker jag att är bra. Däremot tycker jag att det har varit en litet konstig debatt hittills, det har inte kommit några svar, det brukliga är att lantrådskandidaten går upp med en gång efter respektive anförande. Skall vi ha en bra dialog krävs det också att det är någon som svarar när man frågar.

 

Tittar vi på regeringsprogrammet tar de första rubrikerna upp självstyrelsen. Det finns i och för sig ett par allmänna skrivningar först. Lantrådskandidaten Eriksson sade att man föreslår att en konstitution inrättas och att man vill se över självstyrelselagen.  ”När det gäller självstyrelselagen har det i olika omgångar väckts förslag om att man borde titta över själva strukturen av lagen. Det finns olika syn på hur en ramlag kunde fungera.” Det vore intressant att höra vad regeringschefen vill, vad vill den tilltänkta regeringen när det gäller ändringar av självstyrelselagen? Det sades i fredags att när det gäller beskattningsbehörigheten anger vi en plan för hur vi vill jobba under de kommande fyra åren. Jag tycker att kalla detta för en plan är lite mycket sagt för jag har noterat att två, om inte tre, har frågat: Vad vill man riktigt med beskattningsbehörigheten? Det pratas om utredningar, det pratas om att konkreta förslag skall utarbetas i samverkan med statsmakten, t.ex. genom en s.k. blandad kommitté. Det sägs också att överföringar av beskattningsbehörigheten underställs väljarnas avgörande. Jag har precis samma fråga som jag har noterat att flera har ställt: Skall man tolka det här så att det är i nästa val som denna fråga avgörs? Då har vi dessa fyra förlorade år, som det pratades om tidigare, eller är det så att man vill ha en folkomröstning? Det här måste vi få ett svar på innan vi kan diskutera dessa frågor vidare.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson sade i fredags att eventuella kommunsammanslagningar skall vara initierade från dem det berör, och det är någonting som vi från Ålands Framtids sida också har ställt upp på. Samtidigt ser vi här i regeringsprogrammet att man pratar om behörighetsöverföringar från kommunerna till landskapet. Det är läromedelscentralen, avfallshanteringen, Medis.  Det finns också en allmän skrivning i programmet om att under perioden inom smala kompetensområden eller gränsöverskridande verksamheter kan landskapet i större utsträckning än i dag vara huvudman. Med det här vill jag peka på att plockar vi över alltmera till landskapet så vad har vi egentligen kvar hos kommunerna då? Men den här utvecklingen tror jag inte kan gå så mycket längre för då förlorar kommunalpolitiken sitt innehåll. Jag noterade att ltl Roger Slotte i valrörelsen sade att kommunförbunden är inte någon riktigt bra lösning på kommunalt samarbete, och jag är helt enig med den uppfattningen; de har börjat leva helt och hållet sitt eget liv.

 

Jag vill peka på en sak för att man brukar säga att det är bara av historien som man kan lära sig om framtiden, och det finns ibland en historielöshet här i lagtinget. När det gäller kommunsammanslagningar så redan i slutet av sextiotalet diskuterade man verkligt allvarligt att någonting måste göras. I slutet av sextiotalet fanns det en utredning med lantrådet Hugo Johansson som ordförande – så pass stor politisk vikt lade man vid det – och då skissade man på tre kommuner: 1) Mariehamn med omnejd, 2) fasta Ålands landsbygd, 3) skärgården. Men där kom man fram till att en enda skärgårdskommun inte skulle lösa några problem, bara länka ihop ekonomiskt svaga enheter med kommunikationsproblem. Radikalförslaget om en enda kommun skulle innebära en kollision med självstyrelsen. Man kan inte ha ett kraftfullt kommunfullmäktige som i praktiken styr självstyrelseparlamentet, var slutsatsen. Det kan det väl också ligga någonting i! Men det intressanta med utredningen, som gjordes i slutet av sextiotalet, var att rekommendationen var att avvakta den fortsatta utvecklingen. Jag har sagt det helt öppet och ärligt, att jag brukar ha ganska klara uppfattningar om saker och ting, men jag har inte det när det gäller kommunsammanslagningar. Jag ställer upp på den tilltänkta regeringens arbetshypotes att förändringarna skall komma underifrån; det går inte om man försöker med våld uppifrån att slå ihop kommuner, men samtidigt måste vi vara medvetna om att vi är inte inne på en hållbar väg om vi plockar över bara mer och mer för att hålla kommunerna kvar. Det finns en inbyggd konflikt här.

 

En sak som jag också ville ta fasta på är det som lantrådskandidaten Viveka Eriksson sade: ”Den offentliga ekonomin är god, men vid det här laget borde nog alla inse att nu krävs mera återhållsamhet. Vi vet att den goda utvecklingen inte kan hålla på i oändlighet.” Ljuv musik! Jag sade i mitt anförande i remissdebatten, att jag ids inte prata desto mera om det här för det har varit som att prata för döva öron, men här visar lantrådskandidaten Viveka Eriksson att det finns vissa öron som är öppna och att man lyssnar på vad andra för fram. Det tycker jag är positivt. Hon sade också att i programmet föreslås ett mer långsiktigt grepp om den offentliga ekonomins utveckling. Det långsiktiga greppet kan inte jag riktigt utläsa, så det vore bra om vi kunde få det förklarat. Det finns säkert mera tankar än vad som står i regeringsprogrammet.

 

Från Ålands Framtids sida har vi sagt att det man borde göra om man skall få ner den offentliga sektorn är att man går igenom avdelning för avdelning, byrå för byrå och fastslår en klar målsättning: Vad skall de hålla på med, vad behövs det för personella och ekonomiska resurser för att de skall klara av målsättningarna? Mycket av den offentliga sektorns expansion beror på att man har tagit in tillfälliga tjänster, projekttjänster osv.; man har kommit väldigt bra överens vid kaffeborden och sedan har de blivit kvar, om jag lite förenklar problematiken! Det vore alltså intressant att få veta hur man tänker från den tillträdande regeringen ta tag i den här biten.

 

Som jag sade inledningsvis vill jag inte såga programmet och jag skall inte gå in i detalj på allt för då tar det väldigt lång tid, noterade jag för ett tag sedan! Jag vill bara plocka upp ett par saker:  ”Särskild uppmärksamhet ägnas lagstiftningsarbetet”, sägs det i regeringsprogrammet. Det är bra. Under den nyss avslutade lagtingsperioden har inte landskapsregeringen lagt tillräcklig fokus vid lagstiftningen; det har kommit för mycket halvfärdiga produkter till lagtinget, så det här tycker jag att är bra.

 

Jag tycker också det är bra när man säger att Åland skall bli så självförsörjande som möjligt med förnyelsebara energiformer, såsom sol, bioenergi samt vindkraft.

 

När jag läste under rubriken ”Näringar” blev jag väldigt förvånad. Jag tänkte vad, är det bara jordbruk, fiske och skogsbruk! Jag som yrkesutövare själv behöver kanske inte sörja över det, men jag tror att man behöver titta till helheten och jag tänkte att inte ett ord om sjöfarten, men jag läste fel, det fanns under en annan rubrik ”Samhällsekonomin”. När det gäller sjöfarten har jag en fråga och ett påstående och det är det att sjöfarten är vår absolut viktigaste näring, men vi har egentligen inga instrument överhuvudtaget att hjälpa, stödja, styra den näringen. Detta saknar jag alltså i stycket under sjöfarten. Det finns inte riktigt någon strävan till att vi skall ha mera behörighet i våra egna händer, det saknar jag. Så till den direkta frågan. Nettolönesystemet för last- och passagerarfartyg bör kompletteras med stöd för inrikestrafik med utländsk konkurrens, s.k. ö-cabotage och möjligheter för passagerarfartygen att inkludera källskatt i stödsystemet. Det sistnämnda är väldigt viktigt om man också skall kunna ha personal t.ex. från Sverige. Det här är bra, men hur tänker regeringen göra när det gäller detta?

 

Det finns en skrivning som lyder så här: ”I olika landskapsregeringen underställda bolag och organisationer tillsätts styrelsena med utgångspunkt från behovet av särskild kompetens.” En mycket bra skrivning! Det var egentligen lite epokgörande när nuvarande eller avgående finansminister Wiklöf inte själv hoppade in i ordförandeposten i PAF utan man satte dit Folke Husell, det skall han ha en eloge för. Jag tror att det är bra om man kan titta efter behovet av särskild kompetens när det gäller den här typen av instanser, att det inte blir bara någon stort belöningsplatser för valarbetare. Jag tycker att skrivningen här är väldigt framåtsyftande, fast jag inledningsvis sade att det inte fanns så mycket sådant, så måste jag ändå plocka fram de exempel som finns! Jag behöver knappast påminna om att det här kommer vi att följa med väldigt noggrant och se hur det går.

 

Det finns mycket jag skulle vilja säga om grundskolan, gymnasialstadieutbildningen, men jag kan bara dra ihop resonemanget och säga att många av skrivningarna är bra. Jag tycker också att under rubriken ”Anläggningsprojekt” är det bra att man skriver ut klart och tydligt att sjöfartsmuseet byggs efter att kk-huset färdigställts i enlighet med tidigare beslut. Ett besökscentrum förverkligas för att lyfta fram Bomarsund med Skarpans som en historisk plats, sägs det. Jag uppfattar skrivningen så att det är någonting som kommer sedan, man kan inte ta allt på en gång. Men det som känns bra är att driften sköts i privat regi. Det här är den finansmotion vi har lämnat in rakt av! Jag konstaterar också under anläggingsprojekt, och jag är förvånad att det inte varit någon diskussion om det, att det finns inte ett ord om golfbana!

 

Jag måste ändå säga ett par ord om näringslivet. Där tycker jag att igen, för att dra ihop resonemanget lite, att det är ganska vagt och det är oerhört lite om framtidsnäringarna. Det är bra att man skall satsa på tjänsteföretagen. T.ex. den högteknologiska industrin saknar jag; den står för över tio procent av den åländska BNP. Turismen som lyfts upp i alla sammanhang står någonstans mellan 3-4 procent, vill jag bara nämna, i relation. Sedan har turismen ringeffekter på många sätt och den är politiskt lite mera häftig förstås än vad den högteknologiska industrin är, men jag är förvånad att man inte har den saken med.

 

Det är mycket om primärnäringarna och inget fel i det, men det är också helheten som skall vara med. Jag vill bara plocka upp en enda sak och det är att det sägs: ”För att trygga enskilda företagare som drabbas av skördeskador initieras ett system med en särskild skördeskadefond, självförsäkringsfond.” Här tror jag faktiskt att det finns ganska många unga jordbrukare som funderar, att vad tänker man riktigt med det här? I maj/juni föll det ungefär 200 millimeter på ett dygn, det var en extrem nederbörd för våra förhållanden. Genomgående när det handlar om jordbruksnäringen, om det är så är i budget eller vad det är, pratar man om att vi skall ha likartade konkurrensförutsättningar som i omkringliggande regioner. Det kan vara bra, helst ännu bättre! När motsvarande situation hände i Finland, när Vörå ån svämmade över så vet jag att odlarna där fick kostnadstäckning, men här har man faktiskt inte fått något svar ännu vad som kommer att hända och ske. Jag tror att det är många som skulle bli lättade om man kunde förklara vad som menas med det här.

 

I den sista meningen i programmet hittar jag en sak som eventuellt kan handla om privatisering för det står: ”En bolagisering av motorfordonsbyrån övervägs.” Det är någonting som jag har plockat upp i alla sammanhang, så jag säger bara tack, tack!

 

Jag vill avrunda med att säga att det känns verkligt kul att vi skall få ett kvinnligt lantråd. Det ser jag fram emot och jag önskar lycka till! Sedan finns det många som funderar hur det skall gå, många som funderar hur det kan komma sig att centern sätter sig i minoritetsställning i landskapsregeringen. Jag noterade i refererat i Ålandstidningen i morse från liberalernas möte att det ställdes en fråga: Har allting blivit rensopat mellan de båda partierna. Det var sittande talman Gunnar Jansson som svarade på det och han sade så här: ”Väljarna har ordnat så att miljön är helt annorlunda, nu är det vi som bestämmer, det finns ingen centerstöddighet längre. Centern är med oss på våra villkor, så svaret på din fråga är säkert nej.” Det gjorde mig lite förvånad för jag noterade att centerns gruppledare ltl Veronica Thörnroos sade att det känns så bra i dag och hon pratade i vi-form och det var som en enda stor och lycklig familj. Det här tyder på att kanske inte allt är riktigt så gulligt som det framställs i offentligheten - men framtiden får utvisa!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag får bara konstatera att jag känner igen mig i lantrådskandidaten Veronica Thörnroos beskrivning.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson:

Talman!

Inledningsvis vill jag återigen säga att arbetet med regeringsprogrammet har skett i positiv anda, i stort samförstånd, det har funnits en lyhördhet mellan grupperna, vi har lyssnat ingående på varandra. Man kan tro att det är väldigt mycket kompromissande och bändande när man skall ha ihop ett handlingsprogram, men det känns faktiskt inte som om det har behövt tas till det tyngsta artilleriet för att få ihop programmet utan det har faktiskt gått i stort samförstånd.

 

Inledningsvis vill jag säga att jag beklagar, ltl Anders Eriksson, om det uppfattas som att jag på något sätt har dragit mig undan debatten för det var verkligen inte min avsikt; jag ville verkligen lyssna på alla partier före jag gav mig in i debatten så att jag skulle höra alla partiers synpunkter. Jag kunde förstås ha gjort på ett annat sätt. Är det frågor som jag glömmer bort som någon ytterligare vill ha förklaringar på hoppas jag att ni också återkommer.   

 

Det har kommit många synpunkter från de olika partierna, väldigt många värdefulla synpunkter och konstruktiva förslag; precis som det skall vara när man debatterar ett regeringsförslag och ett handlingsprogram finns det också mycket ris, och det skall det också finnas. Detta skall vi ta till oss, lyssna på, fundera, är det någonting som vi kan ompröva, söka nya vägar? Det som nu ligger på bordet är ett förslag till handlingsprogram och det är självklart att vi inte har alla detaljer utredda, det tror jag aldrig någonsin någon tillkommande regering har haft. Det är riktlinjer, det är intentioner om vad man vill göra och då är det självklart att det finns saker som jag i detalj inte kan förklara här. De detaljerna återkommer vi med i andra styrdokument som landskapsregeringen kommer att utarbeta, de återkommer vi med i budgeter, tilläggsbudgeter, meddelanden och allra främst lagframställningar, så därför kan jag förstås inte ge alla svaren.

 

Jag har faktiskt ägnat gårdagen åt att läsa gamla handlingsprogram och det är en intressant läsning med tanke på att alla partier här i lagtinget, förutom Ålands Framtid, har i något läge under de senaste tolv åren varit med och formulerat ett handlingsprogram. Det som slår mig är att det finns väldigt mycket kontinuitet mellan programmen, och tokigt skulle det vara annars. Tänk om det varje gång när det tillsätts en ny landskapsregering skulle bli på det sättet att man ändrar allting – det skall bli totalt nya vägar, nya lösningar! Det skulle vara väldigt jobbigt för människorna som berörs av den förda politiken, det skulle vara jobbigt för förvaltningen som skall i stort genomföra det som vi politiker beslutar om.

 

Därför tycker jag att de som har varit extra kritiska och säger att ja, vi känner igen precis våra punkter och det där är sådant som redan förts fram i handlingsprogram; då tycker jag att man skulle vara positivt inställd till det: ja, men, vad bra att vår politik också får genomslag, att det finns en kontinuitet, att den tilltänkta regeringen vill jobba vidare. Det som vi har gjort är förstås att vi har tillfört nya punkter. Vi har omprövat vissa riktningar, kanske tagit en litet annan riktning i vissa frågor, men vi har också hållit kvar vissa inriktningar.

 

När det handlar om de frågor som har tagits fram i budgeten var det också så att den budgeten var något av en valbudget och alla vi partier förde fram i valet många förslag och jag noterade i alla fall att många av de förslag som liberalerna förde fram i valrörelsen också återfanns i budgeten. Det är inte så konstigt att det här hänger ihop.

 

Jag har noterat att visst finns det kritik i många frågor, men det finns också mycket positivt; från alla oppositionspartier har det pekats ut ganska många positiva saker.

 

Så till lite konkreta frågor som har lyfts fram, hur vi tänker, vad vi tänker göra och hur vi resonerar. En fråga är golfbanan i Ämnäs. Det finns en formulering i handlingsprogrammet att vi kommer att följa befintligt regelverk och det handlar om den stödpolitik som finns antagen; den kommer vi att följa. När det däremot gäller projektet i Godby/Ämnäs har vi konstaterat att den frågan har beretts så långt att den ligger i Ålands lagting och vi kunde ha skrivit in i programmet att vi kommer att följa den linje som lagtinget ritar upp åt oss. Självklart att sedan våra partier har åsikter i frågan, men vi har inte skrivit in det i handlingsprogrammet därför att det är lagtinget som kommer att fatta ett beslut i frågan och vi följer det beslut som lagtinget fattar. Jag noterade t.ex. att när landskapsregeringen 2003 tillsattes hade man skrivit in; det var flera projekt som var aktuella då, t.ex. kk-huset, sjöfartsmuseet och någonting till, också golfbanan var med. Då skrev man också att man avser att följa det beslut som lagtinget fattar, det var samma situation då.

 

När det gäller beskattningsbehörigheten vill jag påstå att vi har en plan, precis som Jönssonligan hade en plan har också landskapsregeringspartierna en plan för hur vi vill gå tillväga. När jag har läst igenom de gamla regeringsprogrammen har det varit runda skrivningar varenda en gång, ingenting konkret, det har stått att man vill ha mera av beskattningsbehörighet och det har varit lite olika formuleringar. Jag tror att det var 1999 som man var mera konkret, då sade man tydligt att samfundsskatten och den indirekta skatten skall man jobba vidare med. Nu har vi kommit så långt att det har gjorts flera utredningar, vi har Turunen-utredningen, vi har Roslin-rapporten, vi har Slotte-utredningen samt ett betänkande från en parlamentarisk grupp. Den parlamentariska gruppen har dragit upp riktlinjerna och vi avser att följa riktlinjerna som alla partier har enats om, nämligen att nu görs ytterligare en utredning där man ser på frågan: Vad vill vi med beskattningen i det åländska samhället? Hur förbättrar egen behörighet möjligheterna för oss att göra ännu bättre saker för ålänningarna och för näringslivet? Det är viktigt att vi också har den utredningen. Den utredningen kommer att beställas. Som medlemmarna i den parlamentariska gruppen väl vet fanns det ett tidsproblem, det dröjer ett tag innan vi får utredningen. Det som vi tänker sätta igång och göra direkt är att vi skall börja sammanställa alla utredningarna. Det efterlystes nämligen i den parlamentariska kommittén någonting mer konkret, det mera pedagogiska, det talades mycket om pedagogiken, att förklara för människor varför det är så bra med beskattningsbehörigheten. De utredningarna måste man tillgängliggöra för människorna så att de kan ta till sig dem. Därför avser vi att sammanställa alla utredningar i ett förhoppningsvis lättillgängligt material, det är inte alldeles lätta frågor, men det är vår avsikt. Självklart går det också under processen ett meddelande till lagtinget så att vi också parlamentariskt ingående kan diskutera frågorna.

 

Nästa steg är att om vi skall överföra beskattningsbehörighet till Åland – och det är många partier som vill det – måste vi göra det i samförstånd med riksmyndigheterna. Därför är också ett steg i arbetet att föra diskussioner med riksmyndigheterna: vari ligger möjligheterna? Den diskussionen kommer vi också att inleda. Därefter undrar jag om inte vi i det skedet, när vi har fått alla de här sakerna klara, är ganska långt framme i mandatperioden. Så är alltså vår plan.

 

Det är också fråga om att underställas väljarnas beslut. Det fanns i valrörelsen mycket skepticism kring frågan om skattebehörigheten. Det finns säkert många som är positiva, men det finns också många som ställer sig frågande till det. Då handlar det just om att vi gång för alla skall se till att väljarna har material som är lättillgängligt och att man också skall kunna ta ställning till frågan.

 

Vad vill landskapsregeringen med Struktur-07? Den tilltänkta landskapsregeringen kommer att fortsätta att jobba för att förbättra samverkan, samarbete mellan gymnasieskolorna. Självklart kommer vi att följa den inslagna linjen. Men vi förespråkar inte strukturen, den struktur som lagtinget har sagt nej till i form av Struktur-07-förslaget. Den finns inte längre kvar. Vi ser på nya möjligheter för hur vi skall göra bästa möjliga samarbetsformer mellan skolorna och det här är en fråga som vi tar itu med direkt. Den utvecklingsplan som har förts in i handlingsprogrammet skall tas fram tillsammans med skolorna och i den kan jag förutspå att det finns många spår av det som redan har åstadkommits, där man i ledningsgruppen redan har diskuterat olika möjligheter till samarbete, inom IT, inom ekonomi, man är på gång med att lösa frågorna kring läraravtalen så att de skall bli förenhetligade.

 

Det kom ett önskemål från ltl Johan Ehn om att det är viktigt att så fort som möjligt slå fast linjen, och det tog jag väldigt mycket till mig, det är precis så vi skall göra, vi skall ta i den frågan direkt och där finns som sagt mycket förarbete gjort.

 

Pensionärerna, fattigdomsgränsen och socialvården.

När det gäller pensionärerna har det ställts frågan vad vi egentligen tänker om pensionärernas ekonomi. Medlemmarna i den avgående landskapsregeringen vet att det har satts igång ett arbete där man försöker hitta ett system för pensionärer med svag ekonomi för att förstärka deras ekonomiska ställning, men det måste vara ett system som inte påverkar andra stödande system. Det är ett åtgärdsförslag som vi kommer att jobba vidare på och vi återkommer till lagtinget snarast med ett förslag. Vi kommer också att titta över socialvården i dess helhet därför att det är så, i likhet med pensionärernas ekonomi, att olika system greppar in i varandra; kommunerna har ansvar, landskapet har ansvar plus att landskapet också är övervakande myndighet. FPA har sina system. Dessa olika system går in i varandra och det är någonting som vi måste få ett helhetsgrepp om. Det är någonting som vi kommer att prioritera väldigt högt därför att i detta ingår också ÅSUB:s rapport om den relativa fattigdomsgränsen. De problemen måste landskapsregeringen ta itu med, men det bygger på att man ser över hela det sociala systemet.

 

Näringsrätten, hembygdsrätten och jordförvärv.

Jag har nästan känslan av att det på något sätt redan har klargjorts. Det tillsatts en parlamentarisk grupp. Där börjar man alltså med ett vitt papper, och det är väl så det skall vara, inte så att jag skulle diktera att det här är linjen för den parlamentariska gruppen utan alla har i olika sammanhang lyft upp detta med att det kan finnas olika problem med tillämpningen av näringsrätten. Det har också framkommit ur olika handlingsprogram genom åren. Vi vill att man tittar på tillämpningen, tittar på frågan om styrelsernas sammansättning, på remissrundorna; det finns olika tillämpningsdetaljer som behöver skärskådas. Det är det som är meningen med den parlamentariska gruppen.  Det är så att liberalerna under valet har sagt att det är väldigt viktigt att vi lyfter upp frågan om näringsrätten; sedan har det blivit tillspetsat: är vi på väg att ta bort näringsrätten? Det har aldrig varit vår avsikt utan utgångspunkten har i första hand varit tillämpningen. Den som alltså är orolig för att det skall hända någonting radikalt behöver inte vara det för alla i lagtinget kommer att vara delaktiga i det arbetet.

 

Så till de kommunala frågorna, framför allt Mise har tagits fram som ett exempel. Landskapsregeringspartierna är helt inne på att kommunerna skall vara de som bestämmer, kommuninvånarna och kommunerna skall vara de som bestämmer om eventuella kommunsammanslagningar. Ändå måste vi sträva efter att få en ännu bättre kostnadseffektiv service för kommuninvånarna, för det som kommuninvånarna begär är att man har bra kvalitet på servicen och att den är kostnadseffektiv. Jag tror att det för kommuninvånarna kanske inte är så viktigt vem som ger serivcen, men det viktiga är att den är av bra kvalitet och kostnadseffektiv. Då finns alltså möjligheten att genom att föra över en del av verksamheterna på landskapet kan man få till stånd just detta att det blir lika kvalitet för alla oberoende var man bor. Därför har t.ex. Medis lyfts fram i valet och orsaken till det är att det är olika beroende på var man bor, och det kan hända att det räcker med att titta över organisationen och lagen, såsom ltl Johan Ehn föreslog, men vi vill titta påhur vi skall se till att vi tryggar en likvärdig service för alla, också om man bor i en mindre kommun eller om man bor i Mariehamn. Det är lite samma tankesätt med Mise. Mise är en gränsöverskridande verksamhet som går över kommungränserna och därför har vi diskuterat möjligheten att landskapet skulle kunna vara huvudman därför att vi då också skulle få med alla kommuninvånare, oberoende var man bor. I dag står nämligen vissa kommuner på sidan och det är där själva problemet är. Soporna är gränsöverskridande och de måste också tas hand om gränsöverskridande, och det fungerar alltså inte i dag. Däremot tycker jag att allt det här som man har jobbat med i Mise – det är mina egna tankar – och det som man har utvecklat är sådant som skall tas tillvara därför att det är självklart att det måste vara ett bolag i framtiden, eller om det är en myndighet, som sköter det i framtiden, underställt landskapet. Men det här är också en sådan fråga som vi skall titta på och jag vill påminna lagtinget om att för två år sedan sade lagtinget till landskapsregeringen att får vi inte ordning på det här med Mise skall vi överföra behörigheten till landskapet. Det sade lagtinget.

 

Det finns andra områden också när det gäller den kommunala verksamheten som vi vill se över, t.ex. frågan om smala sociala områden, där det handlar om spetskompetens, där det ställs väldigt höga krav på var och en kommun att man skall leva upp till särskilda krav och svåra åtaganden. Men det är fråga om spetskompetenserna, samtidigt som det är viktigt att barnomsorgen, äldreomsorgen, grundskolan, allt det här som är nära människorna, absolut skall finnas kvar i kommunerna och skötas av kommunerna.

 

Någon sade att det står för lite om svenska språkets ställning i vårt program. Vi inleder, vill jag understryka,  med att grunden för självstyrelsen är svenska språket och kulturen. Språkfrågan är högt prioriterad; landskapsregeringen avser att jobba med och följa upp språkfrågan; igen handlar det om kontinuitet och att följa upp. Det är så att det finns en målsättning från nuvarande sittande landskapsregering där man har dragit upp riktlinjerna, riktlinjer som det förra lagtinget diskuterade så sent som på hösten. Självstyrelsepolitiska nämnden gjorde en beredning och det är självklart att det är de frågorna som man skall föra vidare och som vi skall jobba vidare med. Där ser jag att språkrådets roll blir väldigt viktig. Inom språkrådet kommer man att göra många av de saker som efterlysts; där är det också fråga om den utredning som efterlystes, att vi en gång för alla skall klargöra hur det ser ut i det åländska samhället. Det har förts fram som ett problem att ungdomar som väljer att studera i Sverige, kommer tillbaka och har sämre kunskaper i finska och därmed också har svårare att konkurrera på den åländska arbetsmarknaden, där ett krav är finska kunskaper. Därför är det viktigt att göra ÅSUB-utredningen och kartlägga situationen. Kontakterna till Sverige, svenskspråkiga organisationer framkommer av handlingsprogrammet och också av målsättningen i det språkpolitiska programmet.

 

En annan sak som jag tycker är viktig är att hela tiden hävda det svenska språket och vår möjlighet att sköta alla våra kontakter till rikets myndigheter på svenska. I en kommitté som tillsattes av justitieministeriet har det tagits fram ett förslag på hur man skall stärka svenska språket och Ålands möjligheter att få service på svenska inom ministerierna, särskilt i samband med EU-frågorna. Det är också med anledning av EU som mycket av problematiken har uppstått. Det är ett arbete som kommer att följas upp. Där är också de tankegångar som vi har att vi skulle förstärka resurserna i Helsingfors, bl.a. kommer vi förstås att mycket starkt bevaka svenska språket, våra möjligheter att sköta våra angelägenheter på svenska.

 

Det står för lite om regionalpolitiken ansåg ltl Johan Ehn. Det kan hända att det inte finns tillräckligt starka målformuleringar, men om man tittar igenom hela programmet finns det väldigt mycket olika konkreta åtgärder för hur man skall stärka de olika regionerna. Det finns väldigt mycket olika projekt som finns placerade i de olika regionerna. T.ex. hantverkscentrum i Sund, Bomarsunds besökscentrum, Sund, sjöfartsmuseet, Mariehamn, kulturaktiviteter, kk-huset, Mariehamn. Man kan räkna upp hur vi stöder olika regioner genom olika åtgärder. Sedan kan jag hålla med om att det kunde ha understrukits mera hur man ser på de olika regionerna och man kunde mer konkret ha fått in det på ett ställe. Landskapsregeringspartiernas syn på regionalpolitiken är just helheten, att de olika delarna i samverkan åstadkommer en helhet. Där är Mariehamn motorn, också Godby vill jag påstå att blir allt starkare centrum för landsbygden, glesbygden och skärgården.

 

Flera talare har funderat kring de s.k. framtidsråden och vad som egentligen är avsikten med dem, kommer de att ha en tillräcklig öppenhet? Det är vår avsikt. Framtidsråden är en form av överläggningar, överläggningar när ledamöter och ministrar samlas för att stämma av: vart är vi på väg i ett ärende, vart vill vi gå? Här är mera fråga om att fokusera på vissa av de övergripande frågorna som kanske har beröringspunkt till enskilda ledamöter. Ta t.ex. regionalpolitiken. Det kan vara så att det berör trafiken, näring, det kan röra det sociala, det kan vara lite olika beroende på vilket ärende som är anhängiggjort. Då skall framtidsråden ha uppgiften att fundera på strategier, långsiktighet och planering. Detta gör man alltså i samråd med tjänstemännen och det kommer att finnas öppenhet, precis som det finns i överläggningarna.

 

Det ställdes en fråga om självstyrelselagen: Vad tänker jag om självstyrelselagens översyn? Det har under förra perioden nu och då kommit fram ett behov av att lyfta upp självstyrelselagen och se över möjligheterna att göra vissa förändringar. Jag har tidigare ofta pratat om EU-kapitlet, som ett exempel för varför lagen bör ses över på något sätt fundera hur man lättare skall kunna komma in och göra vissa förändringar. Det är ofta där som vi har behov av att gå in och korrigera. Nu är det igen med anledning av frågan om ministerråd och talerätt som vi har tyckt att borde vara lagbundet. Det har också diskuterats om en ramlag och där kan det finnas lite olika syn på vad en ramlag är. Många talar om Färöarnas system, men när jag har pratat om ramlag har jag ofta sett det att det är på lite olika nivåer, ramar som är övergripande och detaljerade föreskrifter blandas, det är också fråga om mycket detaljreglering i självstyrelselagen. Men här är det igen så att när man börjar med ett sådant här jobb kommer förstås alla partier att på ett eller annat sätt att medverka och kommer att kunna ge sina synpunkter när det gäller vad man vill ha ut av en översyn.

 

De har i debatter framförts att när det gäller EU-inflytandet har vi inte fört fram vad som händer om vi inte har alla inflytandefrågorna lösta när fördraget kommer till lagtinget. Det som föreslås i programmet är att det uppgörs ett meddelande och i det meddelandet är det alldeles särskilt viktigt att titta på vad behörighetsöverföringar betyder i det nya fördraget. Vad är det för nya behörighetsöverföringar som kan bli följden av fördraget? Det måste man alltså klargöra nu. T.ex. har vi noterat detta med juridisk person som borde utredas. Det finns detta med möjligheten för Åland att bevaka internationella avtal.

 

Jag tar också till mig ltl Johan Ehns syn på detta med hållbar utveckling. Det bör vi tänka väldigt brett på, dvs. att det skall finnas en parlamentarisk förankring för hur vi jobbar vidare med de frågorna.

 

Långsiktig ekonomi frågades det om. Det finns under ”Samhällsekonomi” en plan för hur arbetet skall läggas upp med en ram och där man för det första tänker fyra år framåt, men man bör också tänka mera långsiktigt och detta skall knytas till alla de stora samhällsfrågor som är aktuella just nu och som vi vet att kommer att vara aktuella en lång tid framöver. Här är den demografiska förändringen, där är klimatfrågor, där är det fråga om hur de sociala stödsystemen och  skyddssystemen utvecklas. Där har vi framför allt detta med hälso- och sjukvården och personalbristen där. Där har vi också lönerna, jämställdhetsfrågorna och kvinnors löner. Det finns alltså många olika framtidsfrågor som kommer att lyftas fram i samband med den långsiktiga ekonomiska planeringen.

 

Hantverksskolan tycker jag personligen att vi har löst på ett väldigt bra sätt. Vi går vidare med det som tidigare lagtinget efterlyste. Vi utvecklar ett hantverkscentrum i Kastelholm. Kastelholms kungsgård renoveras och det blir en förstärkning i det turistcentrum som redan finns där genom att hantverkare har möjlighet att komma in, hyra upp lokaler, ha sin produktion, sin försäljningsverksamhet i lokalerna. Samtidigt säger vi att nu är det dags för landskapet att ta hand om hantverksskolan. Den har skötts av en privat förening ända fram tills nu, nu händer ingenting. Nu ligger verksamheten på is. Då är det viktigt att samhället går in och ser till att hantverksskolan också har förutsättningar att fortsätta i framtiden. Vi tycker nämligen att det här är en väldigt viktig utbildning. Någon pratade också om framtidsnäringar och där är hantverk, design och form en del i småföretagandet där många nya, särskilt kvinnliga företagare, har sin nisch. Samhället har ansvar för utbildningen. Folkhögskolan administrerar utbildningen och den kommer igång så fort som möjligt i folkhögskolans lokaler och sedan kan delar av hantverksskolan finnas i hantverkscentret i Kastelholms kungsgård. Det här är ett sätt att se till att hantverksskolan lever vidare.

 

Ltl Anders Eriksson frågade om framtidsnäringar. Ltl Anders Eriksson saknade hela IT-sektorn. Vi nämner kunskapstjänster och i det innefattas också IT-tjänster. Vi har sedan på flera andra områden i programmet lyft fram IT, bl.a. i utbildningssammanhang, att det är så viktigt att satsa på IT-utbildningen för att näringen har de behoven.

 

Som jag sade inledningsvis kan jag inte ha alla konkreta svar, men är det ännu någon viktig fråga hoppas jag att frågeställaren återkommer så skall jag besvara den.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag skall nämna en sak, nämligen den så mycket omdiskuterade golfbanan i Godby/Ämnäs, om vilken man i handlingsprogrammet säger att man skall följa regelverket. Vilket regelverk är det? Anser man att man har följt det hittills eftersom man i princip tänker ta den lösning som den tidigare regeringen har tagit fram, eftersom man säger att vi följer det beslut som lagtinget tar. Vi, det är ni det, center och liberaler, som har majoritet här i lagtinget. Gör man ingenting så blir det som det står i budgeten eller skall vi förvänta oss alternativa förslag från liberalerna eller från centern i finansutskottet? Knappast från centerns representant, men kanske det kommer från centern här i lagtinget eller från team Englund! Jag skulle vilja att man inte skyller på lagtinget eftersom "lagting" och "vi"är samma sak, de två partier som står bakom regeringen har också majoritet här i lagtinget. Man kan inte hålla på som gjorde förra gången centern och liberalerna regerade att man skyllde på lagtinget - det är ju ni det! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Förra gången när den tillträdande landskapsregeringen ”skyllde” på lagtinget, så som ltl Danne Sundman uttrycker det, var ltl Danne Sundman själv med och gjorde det i samband med framtagandet av dåvarande regeringsprogram. När det gäller golfbanefrågan är det helt klart så att förra landskapsregeringen har fört ärendet till lagtinget, det är berett så här långt, det finns en massa frågetecken, som vi ser det från liberalernas sida, som vi vill ha utredda i finansutskottets beredning.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Då har jag att förvänta mig frågor från liberalernas ledamöter i finansutskottet till de sakkunniga som vi hör, så det skall bli intressant, det ser jag fram emot.

 

En annan sak gäller avfallshanteringen. Nog är det märkligt om inte kommunerna ens klarar av att sköta sina sopor. Då är frågan om vi överhuvudtaget skall ha kommuner kvar. Vi som är utanför Mise vill inte ha en ny överhöghet som kanske är ännu värre än Mise, vi i Lemland har valt att stå utanför Mise eftersom det inte fungerar, men vi har ett öppet sinne till kommunalt samarbete och även till Mise. Men skall vi nu tvingas bli av med vår småskaliga avfallshantering i Lemland bara för att andra kommuner inte klarar av att samarbeta? Jag funderar på det här med att avskaffa kommunernas kompetens. Kanske man borde fundera på att ge kommunerna mera att säga till om i stället på vissa områden.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

I handlingsprogrammet står det mycket om hållbar utveckling. I valet pratade vi alla om hållbar utveckling och miljöfrågor. Att vi inte har en gemensam sammanhållen avfallshantering i landskapet är en viktig fråga sett ur ett hållbarhetsperspektiv. Det är inte bra för hållbarheten att enskilda kommuner har olika lösningar. Mise är i sig en bra konstruktion om man skulle ha lyckats få med alla kommuner och kunna sköta det till den delen, men det har man alltså inte gjort.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var en del frågor som blev obesvarade. Så blir det förstås. Men jag skall koncentrera mig på beskattningen. Lantrådskandidaten Viveka Eriksson sade att hon har sett i tidigre handlingsprogram att det har varit väldigt runda skrivningar när det gäller beskattningen. Och det är sant, men jag upplever ändå att vi har kommit till vägs ände nu. Ålands Framtid brukar varje år bjuda in partiledare till en diskussion om utveckling av självstyrelsen och för två år sedan blev det en mindre bomb när Lasse Wiklöf, som representerar socialdemokraterna, meddelade att också de är med på tåget. Jag tycker alltså inte att man kan jämföra med hur situationen har varit tidigare. Det sägs nu att man skall sammanställa alla utredningar så att ålänningarna skall få läsa på; jag tror att det är ganska få medborgare sist och slutligen som sätter sig ner och läser på när det gäller sådana här frågor, utan politikerna måste veta vad det handlar om. Lantrådskandidaten sade att vi är ganska långt ut under mandatperioden, och det är det som är det olyckliga att de fyra åren går utan att någonting händer.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Man kan kanske ha lite olika uppfattning om vad som är vägs ände. Vi har ännu inte fått den sista utredningen gjord. Det är det första steget. Nästa steg är att man utifrån de utredningar man har gör en noggrann analys, vi får fram faktaunderlag för på vilket sätt beskattningen verkligen kan bli ett redskap för att förbättra samhällsutvecklingen på Åland. Allt detta material skall ligga till grund för det slutgiltiga steget. Den andra delen är att även om vi har goda avsikter, även om många partier tycker så här, så kommer vi inte vidare om vi inte har en gemensam handlingsplan med landets regering. Det är därför som vår plan bygger på framtagande av materialet som grund för att inleda diskussioner med regeringen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är sant att det finns två parter och vi måste också komma överens med landets regering. Det är just mot den bakgrunden som jag börjar bli lite otålig när det gäller beskattningsrätten, dvs. utredningar och utredningar. De här frågorna går inte att utreda i det oändliga utan vi måste också få till stånd en viss handling, men Roslin-utredningen finns som, märk väl, är en utredning framtagen från  finskt håll. Det är en bra utredning. Jag blev väldigt positiv överraskad när jag läste den, så mycket talar för att vi faktiskt skulle ha rätt att ta över beskattningen. Nu har vi ett och ett halvt år på oss tills det blir dags för en ny regering i Finland och sedan har vi ännu flera år innan vi är inne på banan. Det olyckliga är att vi har ett så bra dokument att utgå från, dvs. Roslin-utredningen. Kommer vi att närma oss den finska regeringen efter tre och ett halvt år, som jag uppfattade lantrådskandidaten Viveka Eriksson, är jag rädd för att vi faktiskt har de här förlorade åren. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Handlingsplanen som den framställs i handlingsprogrammet innehåller ganska många konkreta åtgärder där vi sätter igång och jobbar direkt, och det tar den tid det tar, men vi jobbar på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka för ett som jag tycker på många sätt belysande och välformulerat svar på de invändningar och frågor som har kommit från oppositionen. Jag noterar att oppositionen ändå har varit ganska överens i sin inställning till handlingsprogrammet och många av oss har faktiskt varit glada över att så mycket från tidigare program och från den budget som ligger finns inne i handlingsprogrammet. Blivande lantrådet Viveka Eriksson såg också det som något positivt. Det är kanske inte det som är det intressanta utan det är väl vad som är nytt, vad som är kursändring, för valet skall väl ändå återspeglas i programmet. Vad är det som gör att detta handlingsprogram är ett mittenprogram? De konkretiseringarna saknar vi.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag kan inte här peka ut alla de detaljerna. Det finns så många konkreta saker, så till den delen skulle jag hänvisa ltl Barbro Sundback att läsa i programmet och överväga vad som kan vara mitten och vad som kan vara annat. Jag tycker att det är en fråga som man själv kan fundera över. Men för liberalernas och för centerns del är vi nöjda med programmet därför att det avspeglar det som har varit vår intention. När vi gick till val och hade våra valprogram hade vi våra saker som vi ville lyfta fram inför valet, vad vi ville jobba med under de fyra åren och mycket av de frågorna avspeglas i programmet. Men vad som är mitten och var det ligger ideologiskt tror jag att var och en kan bedöma själv.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag skulle gärna ha sett att regeringschefen själv ideologiskt hade recenserat programmet. Men jag har två kommentarer, egentligen en kommentar och en formell invändning till svaret. Politiskt säger blivande lantrådet att man skall ha en process om hur man skall gå vidare i beskattningsfrågan; hon går t.o.m. så långt att hon säger att man skall i något skede inleda förhandlingar med riksmyndigheterna. Det kan jag bara tolka på det sättet att liberalerna nu har frångått tanken på att nuvarande system skall bli bestående, utan man har gått in för att Åland skall försöka få beskattningsrätten, för det kan väl inte vara så att man skall avvika efter diskussioner med riksmyndigheterna?

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är rätt intressant! Dels gör vi för lite och så gör vi för mycket! I den här frågan har vi valt en linje och de olika invändningarna pekar på att vi verkar göra lagom. Genom att inleda diskussionerna har vi underlag för ett beslut; före vi vet hur vi kommer vidare kan vi inte heller fatta beslut i frågan. Vi kan sitta i hur många parlamentariska kommittéer som helst här på Åland och bestämma att nu vill vi det här, men det hjälper inte om vi inte har något slags förhandstips om vad som gäller på rikssidan. Det är det arbetet som måste inledas så att man klarlägger var landet ligger. Liberalerna har fortsättningsvis en skeptisk hållning därför att vi vill ha underlag. När vi har underlag, när vi vet mera, återkommer vi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag återkommer i mitt anförande till rosor och blåklint. Det var dock ett svar som jag inte kunde acceptera i den föregående omgången och det gäller golfsatsningen i Godby/Ämnäs där lantrådskandidaten sade, att vi har lämnat detta till lagtinget. Här bestämmer fr.o.m. i dag uppenbarligen liberaler och center, i finansutskottet bestämmer fr.o.m. i dag liberaler och center, så jag vill påstå att det här är ett politiskt fel svar. Det är ni som har ansvaret nu, det är fr.o.m. i dag ni tar över regeringsansvaret och då måste ni ha en åsikt i en sådan här politisk fråga. Vad ämnar alltså centern och liberalerna göra i den här frågan i lagtinget, märk väl? Vilken är lantrådskandidaten Viveka Erikssons egen åsikt? Blivande turismministerns åsikt har vi läst om i tidningen, och den var inte så positiv!

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag håller fullständigt med om att våra partier kommer att ha åsikter i den frågan och kommer också att redovisa de frågorna såsom vi har sett det från liberalernas sida. Vi har inte varit med i hela beredningsprocessen i landskapsregeringen. Vi har hela tiden ställt oss tveksamma till satsningen sedan det blev en hundraprocentig satsning med samhällsmedel samt markbytena. Det har liberalerna tidigare i lagtinget gett uttryck för, men nu är det ett nytt lagting, det är en ny grupp, nu tittar vi på alla underlag och tar ställning i frågan utifrån den beredning som nu sittande landskapsregering har gjort.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jo, man får konstatera att det inte finns någon gemensam uppfattning ännu utan den kommer man att försöka komma fram till  här i lagtingsbehandlingen, men då kan man inte skylla lagtinget utan det är grupperna som får ta ansvar.

 

I anledning av det som ltl Anders Eriksson nämnde om beskattningsfrågan vill jag kommenera på det sättet att uppenbarligen håller vi nu på snabbt att förlora nyttan av den viktiga Roslin-utredningen. Redan höste 2006 var statsminister Vanhanen rätt så positiv till att man kunde komma vidare i den här frågan, på basen av Roslin-utredningen. Skall man nu här hemma hålla på och utreda frågan ytterligare i ett antal år tappar man helt och hållet den nytta som Roslin-utredningen har gett i Helsingfors och i rikspolitiken.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag är inte alldeles säker på att vi måste utreda allting här hemma. En dialog kan ändå inledas med landets regering. Jag vet att nu sittande riksdagsledamoten har lyft fram Roslin-rapporten, att vi borde komma vidare och föra diskussioner kring den. Jag är inte främmande för att vi nu tillsammans börjar analysera innehållet i Roslin-rapporten. Meningen med de utredningar och rapporter som har tagits fram är väl att vi skall analysera dem och ta ut vad som är bra, och i Roslin-rapporten finns det mycket som är bra;  vissa avsnitt kan förstås läsas på litet olika sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka lantrådskandidaten Viveka Eriksson för att hon gjorde ett försök att i anförandet ge svar på de frågor som har kommit upp i diskussionen. Det som är ganska tydligt och klart och som jag har stor respekt för är att man inte har alla mål och alla syften klara för sig i programmet utan man har definierat ett antal olika områden som man anser viktiga att diskutera vidare kring och avser att komma med politiken i ett senare skede. Jag har, som sagt, stor respekt för det. Det är co viktigt att man tydligt och klart säger den biten och inte säger att arbetet bygger på en stor målmedeten i de här frågorna, utan det finns ett antal frågor som även efter den här omgången nu är ganska luddigt förklarade och vi väntar på att vi får svaren i det skedet, precis som lantrådskandidaten var inne på, när lag och budget kommer och då får vi ta den riktiga diskussionen kring politiken.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag måste förstås erkänna, att allting har vi inte kunnat få in i programmet på 16 dagar. Det finns förstås jättemycket ytterligare saker som kommer att formuleras i olika dokument, men ändå vill jag påstå att också när jag lyssnade på ledamöter från de andra partierna kunde jag konstatera att det finns mycket bra mål och det finns mycket sakpolitik, inte bara, som någon sade, utredningar. Det finns ett antal utredningar och det är ansvarsfullt sätt att jobba på att ta reda på fakta före man fattar beslut. Det finns också mycket konkret där vi anger riktningen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Naturligtvis är det så att det finns både sådant som är förklarat och sådant som inte är förklarat. Jag skulle vilja ha en ganska stabil politisk, framför allt parlamentarisk situation på Åland framöver och det problemet som då finns är att det finns ett antal stora frågor som man kanske har valt att skjuta framför sig till dess att man då skall lägga lagförslag osv. Man har inte klarerat dem i detalj mellan partierna ännu. Det är naturligtvis också så att när utgångspunkten har varit att man skall föra diskussioner också med oppositionen kan man inte vara helt och hållet klar och tydlig i vart man vill, men det skulle ändå ha varit bra att i programmet kunna sätta ner foten på ett sådant sätt att man visar riktningen. Det tror jag att man måste göra för att få ett gott arbete när det gäller att få fram resultat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

”Nytt ledarskap” var någonting som var väldigt viktigt för liberalerna i valrörelsen. På deras hemsida sägs det att ett tydligt och bestämt ledarskap är viktigt. Ändå drar lantrådskandidaten Viveka Eriksson paralleller till regeringen 2003 då det gjordes satsningar på kk-hus och andra investeringar. Det är enligt mitt sätt att se inte något nytt ledarskap. När det gäller golfbanan kan vi bara konstatera, att det finns ingen regering som gemensamt tar ansvar för den satsningen. Man förlitar sig på oppositionen – så uppfattar jag det - när det gäller markbyten, drift och olika stödformer, m.a.o. kan vi konstatera att det här är det första misslyckandet i det nya ledarskapet.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ett ärende som har beretts av en avgående landskapsregering och som ligger på lagtingets bord är det väldigt svårt att skriva in någonting om i handlingsprogrammet. Vi kunde ha skrivit in att vi kommer att följa lagtingets beslut. Däremot kommer förstås våra två lagtingsgrupper att besluta efter det att man har fått ytterligare kunskap om vad som ligger bakom beredningen. Jag vill igen understryka, att liberalerna har inte varit delaktiga i den beredningen. Vi har många frågetecken och dessa frågetecken håller man nu på och reder ut i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill ansluta mig till der tack som har riktats till lantrådskandidaten så här långt. Lantrådskandidaten har klarat sitt eldprov bra. Det är väl ingen överraskning att från Ålands Framtid blickar vi i första hand till självbestämmandefrågorna, svenska språket och EU-inflytandet. För att lite skjuta på skulle jag vilja ställa en liten fråga och hoppas att lantrådskandidaten skulle kunna lite förtydliga det. Det står ingenting i handlingsprogrammet om en ramlagsmodell för den framtida självstyrelsen, dvs. förhållandet till Finland, medan lantrådskandidaten i sitt anförande i fredags antydde att det i alla fall har diskuterats en sådan modell och det skulle finnas olika syn på hur en ramlag kunde fungera. För vår del är vi övertygade om att för att minska friktionerna med Helsingfors för att få fram en tydlig fördelning av behörighet vore en ramlag det bästa för alla parter.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag har pratat om att det finns olika syn på vad begreppet ”ramlag” betyder; jag uppfattar det så att det finns lite olika inriktningar. Det ena är att följa ltl Harry Janssons tanke att man skulle gå in för den färöiska modellen, där man har en lag som det självstyrda området och landet har kommit överens om och där självstyrelsen, varefter man så besluter, kan ta över vissa behörighetsområden. Det är det som benämns ramlag i vissa sammanhang. När jag har talat om ramlag har jag mera talat om det allmänna begreppet i lagstiftningen, att en lag är en ram och att man inte har alltför mycket detaljregleringar inne i en sådan lag, det är mera den tanken som har varit min utgångspunkt. Samtidigt tycker jag förstås också att det kan vara intressant att fundera över den färiska modellen. Vi skall alltid ta till oss olika erfarenheter och kunskaper samt också vara beredda att pröva nya vägar. Men detta har inte varit mitt första alternativ och jag har varit lite tveksam till hela det projektet.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

En ramlagsmodell där Finland och Åland möts på så få områden som möjligt skulle leda till att vi bl.a. skulle klara den språkliga utvecklingen vad gäller svenskans tillbakagång i Finland bättre än i dag. För att minska antalet konflikter, i synnerhet vad gäller behörighetsfrågorna, skulle detta också vara att föredra. Kan vi alltså förvänta oss en parlamentarisk grupp även här när det gäller översyn av självstyrelselagen;  handlingsprogrammet antyder inget tillvägagångssätt.

 

Lantrådskandidaten Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag har under den förra perioden plågat förra lantrådet med just den här frågan och avkrävt att vi skulle få en parlamentarisk kommitté som skulle se över självstyrelselagen, så  jag har svårt att se att jag skulle kunna svänga på det utan det är självklart att börjar man gå igenom självstyrelselagen berör det alla partier, det är en så stor och viktig fråga, så där skall förstås alla vara med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell:

Herr talman!

Jag vet inte om det hör till vanligheterna vid ett regeringsbyte att avgående ledamöter begär ordet. Men eftersom jag har för avsikt att lämna lagtinget för ett år vill jag gärna ge några synpunkter som färdkost.

 

En ny regering ser alltså dagens ljus i dag, precis såsom det skall vara efter att allmänna val, har hållits. Lantrådskandidaten Viveka Eriksson har nu presenterat sin ministär jämte handlingsprogram. I förra valet 2003 ville väljarna ha förnyelse. Socialdemokraterna var då det parti som gick starkast framåt. Efter att vi tillträdde 2005 har också nuvarande regering bedrivit ett starkt och framåtsyftande utvecklingsarbete på många fronter. Strukturella förändringar stod på agendan. Vi måste börja se om vårt hus, effektivera förvaltningen, hitta nya former för att långsiktigt trygga ekonomi och välfärd. Utmaningarna var den demografiska utvecklingen med färre barn i skolan och fler pensionärer och fler på äldreboende. Vi behövde också fler till arbetsmarknaden för att fortsätta trygga sysselsättningen eller inte lida brist på kvalificerad arbetskraft och vi måste ta hand om dem som flyttar till Åland. I dag kommer många från många olika länder med olika språk och erfarenhet i bagaget. Integrationsstrategin är nu klar och den presenteras vid ett seminarium den 4.12 och där finns mycket konkreta åtgärder att nu verkställa och förverkliga.

 

Vi har jobbat utgående från dessa förutsättningar. Kanske gick det för snabbt ibland, flera beslut vaar kanhända för kontroversiella, åtminstone kan man tolka det så eftersom tre år senare, i valet 2007, ville ålänningarna återgå till det välbekanta, till mitten, till lagom, till center och liberaler.

 

Det är ett handlingsprogram som är rätt odramatiskt. Där finns inga pådrivande nya idéer och reformer som tar sikte på stor förnyelse och förändring. Det är snarare fokus på utredning, plan, analys, rådslag och strategi. Det är inte fokus på resultat och handling utan på eftertanke. Det är inte fel med eftertanke, det är också bra och klokt, men jag har vid flera tidigare tillfällen hört lantrådskandidaten Viveka Eriksson fråga regeringen: Var är passionen, var är lusten? Och i dag kan jag ställa samma fråga till lantrådskandidaten. Var är passionen i handlingsprogrammet? - samma passion som drev er så starkt i valrörelsen när ni ville vinna, när ni ville leda Åland igen. Jag hoppas inte målet var att bara nå makten, utan målet måste vara vad man kan åstadkomma och förverkliga vid makten.

 

Jag tycker att den metod man har använt för handlingsprogrammet hedrar den kommande regeringen. Man har hört många personer, organisationer och sakkunniga. Det är ett bra sätt att skaffa sig ett faktaunderlag. Förväntningarna är naturligtvis höga hos dem som har blivit hörda och som hoppas att just deras synpunkter skall ge spår i programmet och i en verklig handling.

 

Det som också hedrar den nya regeringen är att den skall ledas av två kvinnor. Aldrig tidigare har Åland haft ett kvinnligt lantråd och därtill flankerad av ett kvinnligt vice lantråd. Det är modigt, det är modernt och jag önskar er i kvinnosolidaritetens namn lycka till med ledarskapet. Jag vet att det inte är okomplicerat att vara kvinna i en maktposition. Många har fortfarande svårt med att acceptera ett kvinnligt ledarskap. Det är en ständig balansakt att stå upp mot förväntningarna att vara lyssnande och följsam, samtidigt som man skall vara tydlig, bestämd och kunna ställa krav. Omgivningens förväntningar kommer också att vara stora och framför allt nyfikna: hur skall det nya ledarskapet fungera? Jag är säker på att ni kommer att kräva mycket av er själva.

 

Jämställdhetsarbetet är högt prioriterat och det är lyft till lantrådets nivå. Jämställdheten är ytterst en demokratifråga, så till det viktiga arbetet ger jag och socialdemokraterna vårt fulla stöd. Men det är också viktigt att jämställdhetsarbetet inte bara fokuserar på offentlig sektor utan även omfattar hela Åland, hela dess befolkning och dess näringsliv.

 

Handlingsprogrammet innehåller många generella skrivningar som är så allmängiltiga att det är svårt att tycka annorlunda, som ”hållbar utveckling”. Alla tycker att det är jättebra med hållbar utveckling, men ingen vet vad det betyder! Och efter att ha hört HUT-gruppen i valrörelsen förstår man ännu mindre vad det betyder. En definition är definitivt på sin plats, och det här handlingsprogrammet ger heller ingen definition av vad ”hållbar utveckling” är.

 

Väldigt många frågor som finns i handlingsprogrammet är redan igångsatta och finns i budgeten. Frågan har bollats redan i dag. Det är bra med kontinuitet, det är bra med en trovärdighet gentemot befolkningen. Men ett regeringsbyte skall också innebära förändring, annars är det ingen vits med att väljarna går till val vart fjärde år. För mig är det svårt att se var denna förändring finns, annat än det som också har nämnts i dag: en verkligt stark överföring av behörighet från kommunerna till landskapet. Jag förstår mig inte heller på den ekvationen med samma antal kommuner, mer pengar, t.o.m. i form av kapitalskatter men mindre och färre uppgifter.

 

Handlingsprogrammet gör det också uppenbart för mig hur mycket självstyrelsen handlar om offentlig sektor. Det är om tjänstemännen, om personal, om förvaltningen, om ledarskapet i förvaltningen, om skillnaden mellan det politiska ledarskapet och ledarskapet inom tjänstemannasidan. Den här arbetsfördelningen och definitionen av vad är politisk ledning, vad är tjänstemannaledning, den behöver definitivt gås igenom och definieras bättre. Men jag tycker att arbetet med ledarskapet inom förvaltningen hör hemma på tjänstemannasidan, det är inte en politisk fråga. Det arbetet har redan påbörjats alldeles förträffligt under nuvarande förvaltningschefs ledning. Jag tycker att det är jätteviktigt att politikerna leder politiken, att tjänstemännen står för sakkunskap och objektivitet. Tjänstemännen skall inte bedriva politik, lika litet skall politikerna lägga sig i beredning som följer lag.

 

Därför är jag lite intresserad av att fråga vad översynen av tjänstemannalagen egentligen innebär. Vad är målet med översynen? Är det att återgå - man har sagt att man skall återupprätta tjänstemännens ställning – till den lag som fanns 1995, där tjänstemännen hade betydligt mer makt än i dag eller är det att luckra upp anställningstryggheten i nuvarande lagstiftning för att få in en större flexibilitet än man har kunnat ha de senaste åren? Det skulle vara väldigt intressant att höra ett svar.

 

Väljarna har mycket att kräva av oss vad gäller fattigdomen och de mindre bemedlade pensionärernas situation? Det sade lantrådskandidaten i en valdebatt, och det är riktigt. Väljarna har nu rätt att kräva handling och resultat i den frågan. Viljan har varit stor inom alla partier att komma till rätta med den här frågan. Nuvarande regering har höjt barnbidrag och ensamförsörjartillägg. Handlingsprogrammet ger dock inte några svar på vad pensionärerna kan förvänta sig annat än en åtgärdsplan. Och jag ger Viveka Eriksson rätt i det: väljarna har rätt att kräva mer än en åtgärsplan.

Det som har känts bra i nuvarande regering har varit att det har funnits en ekonomisk kompetens. Vi hade förutom finansminister Wiklöf, som hade erfarenhet av tidigare finansministerpost och stor erfarenhet från privat näringsliv, ett lantråd och ett vice lantråd som också hade innehaft finansministerposten. Den ekonomiska kompetensen är betydligt tunnare i nuvarande regering, men det finns goda rådgivare, så jag hoppas att man använder sig av dem.

 

För socialdemokraterna har det varit en hederssak att kunna spara i både pensionsfonden och att föra över många miljoner till utjämningsfonden som en buffert i svårare tider. Vi kommer att hålla ögonen noga på hur de här reserverna tas om hand – det är svårt att spara och det är lätt att göra av med. Vi har en omfattande lönerörelse som väntar, det är tunga investeringar, det är förbättringar i socialskydden. Det kan vara dags också för den här regeringen att damma av begreppet ”strukturella förändringar”.

 

Jag kan naturligtvis inte heller låta bli att gå in på utbildningspolitikens område som i text har fått relativt stort utrymme. Det är mycket ord, men jag måste ärligt säga att jag förstår mig inte på innehållet. Att införa den ”kulturella skolesekken” i enlighet med norsk modell med mera kultur skolan är bra och trevligt, men den målsättningen fanns också i kulturpolitiska programmet. Jag har naturligtvis väntat med spänning på vad som skall ske med den av liberalerna så hårt kritiserade Struktur-07-reformen. Jag tänkte att i handlingsprogrammet kommer svaren om framtidens gymnasieskola, hur den skall utformas. Hur skall man möta det sjunkande elevunderlaget? Hur skall åländsk gymnasieutbildning utvecklas för att möta alla de krav som framtiden bär med sig?  Men vad är svaret? Jo, samarbete skolorna emellan. Det har man eftersträvat ända sedan 1990-talets början. Men vad har hänt? – mycket, mycket lite. Man har inte kunnat stävja kostnaderna med samarbete hittills, så hur skall det nu kunna ske. Avdelningen som skall leda detta effektiviseringsarbete har inga andra verktyg i dag än att hoppas, vädja och be till skolornas ledning och direktioner om ett ökat samarbete. Det blir en from förhoppning och en budget som ökar. Tyvärr måste man ge avdelningen större möjligheter och verktyg att hantera den här frågan.

 

Jag kan inte förstå att Struktur-07 blev ifrågasatt. Vi gjorde inte heller allt rätt och riktigt. Vi skulle ha behövt mera tid för diskussion och förankring, det medger jag gärna. Men vi hade i alla fall ett mål och det skulle ha inneburit en förändring. Det här är som jag ser det ingenting nytt, det är en återgång med nästan 20 år. Och hur länge skall åländska ungdomar vara tvungna att vänta? Jag tycker att det är illa om det här blir att skvalpa väldigt länge. Centern har hittills, ända tills riktigt i sista minuten, stött denna lagframställan, som går ut på en organisation. Liberalerna har i sitt utbildningspolitiska program lanserat en modell med tre olika organisationer: en yrkesubildning, en teoretisk och en vuxenutbildning. Varför ser vi ingenting av de förslagen i handlingsprogrammet? Åren går, kära vänner, framtiden är redan här!

 

Jag ber er, att låt inte allt det arbete som är nedlagt på den här frågan vara förgäves. Det finns otroligt mycket som är bra, som är genomtänkt och som går att använda konstruktivt, så jag ber er lyssna på dem som vill och inte bara på dem som inte vill!

 

I årets budget föreslås att yrkesrektorernas önskan om att deras elever skall få läsa enligt lyceets läroplan införs från hösten 2008 i ämnena matte, svenska och engelska. Därefter har landskapsregeringen i plenum fattat beslut om förnyade läroplansgrunder som ger den lagliga grunden för den här förändringen och öppnar den vägen. Det här genomförs nu tillsammans med skolornas ledning och man är redo att gå ut med information till årskurs 9. Samordningsarbetet, en gemensam IT-hantering fortgår också under rubriken Reform-08. Det pågår fram tills kommande regering kommer med nya riktlinjer. Här står nämligen i programmet, att förändringar i strukturen skall göras, men man säger inte hur.

 

Centerns käpphäst om kortare utbildningar inom yrkesutbildningen skall utredas, och jag förstår det i syfte att återinföras. Skall vi då inte längre vara en del av det harmoniserade utbildningssystemet inom EU? Mitt förslag är i stället: behåll tre år men för in mer lärande, praktik och yrkesprov i den praktiska utbildningen. Den viktiga yrkesutbildningens utveckling säger man ingenting om i handlingsprogrammet. Betänk det att finska staten redan nu har satsat 80 miljoner på lärandearbete – här finns ingenting!

 

För Ålands sjösäkerhetscentrum föreslår nuvarande regering en förnyad organisationsform, ett driftsbolag. Med den här skrivningen vet jag inte: går det framåt eller går det bakåt? Vad är det för förändring vi skall få se?

 

Högskolans utvärdering görs 2008 enligt överenskommelse. Vuxenutbildningen utvecklas inom ett EU-projekt, såsom det finns skisserat i budgeten. Lagen om studiecirklar är mer eller mindre klar. Och hantverksutbildningen! Ja, skall man tillfredsställa alla, då blir det så här! Det blir både folkhögskolan och Kastelholms kungsgård. Är det inte lite att ta i det! – och allt inom offentlig sektor.  Jag tycker att tron på föreningslivet och på de privatas kunnande och intresse är liten hos de två stora borgerliga mittenpartierna.

 

Driften av Bomarsunds besökscentrum är tänkt att vara privat. Det som nuvarande regering har skissat på är att guideverksamheten och caférörelsen skall vara privat. Vad mer kan man egentligen privatisera? Jag skulle också vilja kommentera ltl Raija-Liisa Eklöw när hon i sin presentation att Bomarsund skall nu uppmärksamma också Skarpans och inte bara bli ett krigsmonument. Det har aldrig varit tänkt att bli ett krigsmonument. Tvärtom har vi kallat besökscentret för en fredspaviljong, där det är just folket, berättelserna, livsödena, både Skarpans och Prästö, som skall uppmärksammas. Det är den berättelsen besökscentret skall förtälja.

 

Jag är också glad över att liberalerna och centern nu får ta ansvar för omregistreringen av fornlämningarna. Lantrådet och vice lantrådet får nu fortsätta att skriva under alla de 1.700 brev som går ut till markägare runtom på Åland med fornlämningar på sina tomter.

 

Det kulturarvspolitiska programmet som en parlamentarisk kommitté tog fram under ledning av professor Nils Storå väntar ännu på åtgärd. Centern var det enda partiet som motsatte sig den bärande idén i programmet om ett fristående kulturarvsråd à la Gotland-modellen. Nu får centern själv bära det arbetet vidare på kulturarvsområdet och vi skall med intresse följa vartåt det bär, i vilken politisk riktning.

 

Vi var också väldigt stolta i nuvarande regering över det progressiva miljöhandlingsprogram som vi lyckades skapa och likaså klimatstrategin. Och det är viktigt, verkligt viktigt, att den verkställs och att målen uppnås. Det kommer att krävas radikala åtgärder, det är fiskodling, jordbruk, fordonstrafik och avlopp som står i centrum. Jag hoppas nu verkligen att ni menar vad ni skriver om att reduceringar skall ske. Det jag är rädd för är att det blir en tyst överenskommelse där centern värnar det traditionella jordbruket, liberalerna värnar fiskodlingen, att gör inte ni nåt, så är vi tysta om ert! Jag ber er för Östersjöns skull att verkligen inte inleda en sådan tanke.

 

Jag önskar den nya regeringen lycka till. Jag vill också passa på att tacka mina kolleger i Roger Nordlunds IV. Tack för ett mycket gott samarbete! Vi har åstadkommit mycket, det har varit drag under galoscherna! Vi har varit erfarenhet och vi har varit förnyande krafter. Jag vill tacka för en spännande tid. Inget arbete är så givande, så lärorikt och så fyllt av utmaningar och nya kontakter som att sitta i landskapsregeringen. Jag menar det verkligen när jag säger att det har varit en glädje att varje dag komma på jobb. Jag vill också tacka alla de tjänstemän som jag har samarbetat med och haft både givande och goda diskussioner samt många, många frågor. Jag vill också lantrådet Roger Nordlund för det förtroende han har visat oss ledamöter, den frihet han har gett oss att utforma vårt eget ledarskap över våra politikområden.

 

I oppositionsrollen, som är den roll som vi framöver kommer att axla, gäller det att vara både kritisk och konstruktiv, och det skall vi vara. Jag ser fram emot att komma tillbaka i debatten i november nästa år. Nu tänker jag gå hem en tid och bidra till elevunderlaget på bästa konstruktiva sätt jag kan!

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag vill börja mitt anförande med att tacka ledamoten Camilla Gunell för ett mycket bra anförande. Jag tänkte att när jag ändå stod i tur för anförande behövde jag inte begära replik. Det var som sagt ett bra anförande, kanske det sista för det här året, men vi ser fram emot en fortsatt debatt för din del i salen.

 

Jag fortsätter med en reflektion angående regeringsbildandet. Häromkvällen hade jag nöjet att äta middag tillsammans med det första lantrådet efter det att parlamentarismen infördes. Det var alltså Sune Eriksson. Han berättade att han var då den lantrådskandidat som skulle bilda regering efter parlamentariska principer. På den tiden gjorde man så att den tilltänkte regeringsbildaren, den som hade fått budkaveln att göra det, skrev ett program, förmodligen ganska konkret för att sedan kunna presentera det för de lagtingspartier som var repreresenterade i salen. Då kunde man välja att hoppa på det regeringståget, förmodligen om det var så att det var skrivet på det sättet att man kunde anamma de frågor som den tilltänkta regeringen skulle handha och jobba med i regeringen. Var det så att de inte passade, var man förstås inte med. Det här sättet tilltalar mig väldigt mycket och om det var så att det var meningen att man skulle göra så från början, så har man frångått den principen i dag. I dag upplever jag, och jag tror många med mig, även om man när man är med och bildar regering upplever att det kanske är det mest lindriga och det rätta sättet, att när man sitter med den tilltänkta lantrådskandidaten framför sig och för diskussion  och för fram sina saker, att det många gånger inte är frågorna och det är inte själva handlingsprogrammet som är det viktigaste, för lantrådskandidaten säger inte själv att de här och de här frågorna är viktiga för oss, utan hon frågar mera ut den andra parten som man har mittemot sig. På det sättet upplever jag också att personerna blir mer viktiga än handlingsprogrammet. Det är personerna, och det är klart att personerna är också viktiga när det gäller att ha personkemi i ett regeringsarbete, men det kan ändå inte vara det som är det avgörande utan det är innehållet i politiken som skall vara det viktigaste. Därför hoppas jag att man i regeringen nu kunde fundera på på hur man skall hantera detta framdeles i samband med regeringsbildningarna. Är det här rätt sätt eller kanske man skulle göra såsom det egentligen var tänkt?

 

I dag har det blivit mera en maktkamp än en vilja att visa hur man kommer att driva det åländska samhället vidare. Det kunde vi också konstatera, även om man då ville vara på vågens framkant och vara med i ett tidigt skede och säga hur det skulle tas beslut i fråga om olika handlingsprogram, i fråga om vilka ledamöter som var tilltänkta för de olika taburetterna, så var ända media före lantrådskandidaten. Vi kunde alltid läsa i tidningen flera steg före vad lantrådskandidaten egentligen ville säga. Det hade redan läckt ut och massmedia kunde berätta det för ålänningarna och då blev det väldigt fånigt, om man säger så, att lantrådskandidaten ändå säger, att den här saken har vi inte diskuterat när vi redan i media kunde titta på de tilltänkta regeringskandiaterna.

 

Före valet trodde jag och vi från de obundnas sida att centern och liberalerna inte kanske var så nära och lika i de olika politikområdena som jag har lärt mig nu under den senaste månaden att man de facto är. Center och liberaler är ganska lika, det har vi sett också i handlingsprogrammet, det har gett indikationerna att man har lätt att hitta varandra. Eller om det är så, som vi också kunde läsa i media från liberalernas höstmöte i lördags, då nu sittande talmannen sade, att ”centern är med oss på våra villkor”. Då är det klart att det är ganska lätt att komma fram till ett handlingsprogram, då behöver man inget armbrytande och då behöver man inte ta till det stora artilleriet utan det är ”vi som bestämmer”. Jag blir alltså lite rädd att är det detta vi kommer att se, är det detta som kommer att bli rådande, är detta det nya ledarskapet? Jag är nämligen så naiv, är det många som säger åt mig, att du tror alltid på vad folk säger, men det göra jag därför att jag själv inte säger någonting som jag inte kan stå för. Jag är väldigt noga med det. Därför tror jag också att andra människor är likadana som jag själv är att om de säger någonting, så är det faktiskt det som de själva tror på och det är det som de också kommer att arbeta för. Vi har förstått av flera olika frågor att så är inte fallet. En sak har man sagt i valrörelsen och en annan sak har handlingsprogrammet visat.

 

De frågor som var viktiga för oss var självstyrelsens utveckling, företagens villkor och välfärdsfrågorna. Naturligtvis har jag tittat på de frågorna i det tilltänkta handlingsprogrammet. När det gäller självstyrelsens utveckling upplevde jag i valrörelsen att det fanns en viss diskrepans mellan liberaler och center när det gällde självstyrelsens utveckling i fråga om näringsrätten. I dag säger ltl Veronica Thörnroos att vi är helt överens. Hon säger att man skall ta skrivningen i handlingsprogrammet som så att det är inte en uppluckring utan det är en strängering! Det är ju så att vi kan inte strängera någonting i självstyrelselagen mera, det vi har gått in med i EU kan vi inte längre strängera. Om det är någonting som kan göras, så är det möjligtvis att luckra upp den och då skall vi också veta att vi kommer inte att få det tillbaka som vi har i dag. Det är därför vi värnar så väldigt mycket om de här frågorna.

 

Självstyrelsefrågorna har vi inte fått ett tillräckligt bra svar på i dag. Man säger att man skall strängera,  men vi vet att det inte är möjligt och vi vet också att liberalerna i sin valrörelse och som man kan läsa på deras hemsida, någonting som inte är av den karaktären att man måste ta bort det som man har gjort på många andra hemsidor, där man säger ”mer i plånboken”, en viktig valfråga för liberalerna. Mer i plånboken, det är lika med att näringsrätten skall bort. Det är så det står på liberalernas hemsida; man vill ha mer i plånboken och sedan säger man: ”Vissa säger att näringsrätten inte utgör något hinder för dem som vill investera och bedriva affärer på Åland och att den inte hämmar konkurrensen. Tro inte på dem!” Så står det. Ja, då kan man antaligen inte tolka och analysera det på något annat sätt än att man skall ta bort näringsrätten. Det är nämligen då vi får konkurrens och det är då vi kan bedriva affärer och investera! På samma sida säger man också att vi har höga matpriser och på det sättet skall man alltså få nya företag, andra företag, att komma och etablera sig på Åland för att få ner matpriserna. Då ser jag det som många ålänningar redan gör: man far till Norrtälje, t.ex. till Leader. Stämmer det här överens med det man talar om – hållbar utveckling – att vi skall få dessa storföretag till Åland? Är detta grön tillväxt? Är det ett ekologiskt och socialt ansvarstagande? Inte enligt mitt sätt att se det! Det här tycker jag att faktiskt blir lite abrakadabra om man riktigt kokar ner handlingsprogrammet. Man säger en sak, det blir läpparnas bekännelse, men de facto är det någonting annat som man är ute efter. Då tycker jag att det är mera kurage om man säger att så här är det vi har tänkt! Då vet vi också vad vi har att vänta.

 

Liberalerna talar också  om ett nytt ledarskap man vill föra in i politiken. Det har vi väntat länge på från de obundnas sida. Vi har kritiserat det ledarskap som lantrådet Roger Nordlund har företrätt de  senaste åtta åren, så det ser vi fram emot. Analyserar man det igen står det i handlingsprogrammet att man vill ha mer under offentliga sektorn, inte mera privat – jag kommer att exemplifiera det. Det är inget tydligt politiskt ledarskap och det kommer jag också att exemplifiera. Som jag sade tidigare var makten viktigare än innehållet i de olika taburetterna. Det som vi också har sett i dag och inte heller fått svar på är att man undviker svåra frågor. T.ex. i golfbanefrågan hoppas man att oppositionen skall avgöra det så att man slipper sätta ner foten och ta ansvar i den frågan.

 

När det gäller detta med att man skall ha mer inom offentlig sektor i stället för privat så har jag en direkt till det tilltänkta lantrådet Viveka Eriksson. Det står på sidan 9 under ”Effektivisering av finansförvaltningen” följande: ”En effektivisering av landskapets finansförvaltning genomförs där målet är ett räkenskapsverk för landskapet som i förlängningen kan samverka och sälja tjänster till utomstående myndigheter och organisationer.” I min värld och för oss obunda vill vi svänga på steken och utnyttja de olika privata företagen som redan finns i stället för att inom offentlig sektor skapa ett nytt som igen skall sälja ut tjänster till privata. Vi har en högskola på Åland som utexaminerar människor med den här kompetensen; får det ett sådant här jättestort verk att ta hand om kan de också slå sig ihop och bilda ett stort företag.

 

Det jag också vill exemplifiera är när man pratar om att man skall ha ett tydligt och bestämt politiskt ledarskap. På sidan 6 tycker jag att det är väldigt luddigt skrivet vad man menar med det. Där vill jag också ha en förklaring för det är en viktig fråga. Jag tror också att de som jobbar i förvaltningen förväntar sig att man kan berätta vad meningen betyder. Där står det under personal och information: ”Personalen i landskapsförvaltningen har en viktig uppgift att tillsammans med den politiska ledningen utveckla samhället.” Det är väldigt viktigt att politikerna leder det politiska arbetet och att förvaltningen har sin egen ledarstruktur. Här är rollfördelningen en ”kontaminasammanblandning” som blir väldigt luddig.

 

En annan sak som vi har drivit på från Obunden Samlings sida är användningen av pensionsfonden. Vi har i motionsform frågat på vilket sätt man kommer att driva den. Därför är det nu angeläget för oss att få ett svar från lantrådskandidaten Viveka Eriksson hur hon ser på frågan om pensionsfonden. I dag är det i huvudsak finska mäklare som har hand om fonden. Man investerar i finländska börsbolag. De åländska börsbolagen är inte med i fondens investeringar. Kommer man att ändra detta förfaringssätt? Är det inte viktigt att landskapet också värnar om arbetsplatserna på Åland eller är det enbart det åländska näringslivets ansvar att se till att det finns arbetsplatser på Åland? Det är en konkret fråga och jag tror att det är många också i näringslivet som funderar hur man ser på det här.

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tänkte kommentera synpunkterna om räkenskapsverket som beskrivs här. Det finns inte den minsta tanke här att räkenskapsverket skall sälja tjänster åt privata, såsom vtm Gun-Mari Lindholm påstod. Vi vill utforma en effektiv förvaltning av räkenskaper för det offentliga. Vi har en finansförvaltning spridd på olika organisationer, också landskapsstyrda; dels har vi vår egen här i det här huset, sedan har ÅHS sin egen, skolorna har sina egna. Det är det här som vi vill göra till någonting bra där man kan få en effektiv finansförvaltning helt enkelt.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar för det förtydligandet! Men det står inte så i programmet utan det står att man skall sälja tjänster till utomstående myndigheter och organisationer. Organisationer kan vara privata. Så läser jag det. Men det är alltså inte så man skall läsa det?

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag uppfattade det som en fråga och svaret på frågan är nej.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Jag kommer först att uttala mig lite allmänt, sedan kommer jag att gå in på en sakfråga i själva handlingsprogrammet. Jag var ganska spänd inför handlingsprogrammet i fredags. Under åren som liberalerna har varit i oppositionen har det varit passion, det har varit fart, man har velat mycket, man har haft åsikter och då känns det som att  handlingsprogrammet kommer att innehålla mycket; man har också hört om det ganska ambitiösa förarbetet och man har hört många, så jag väntade mig en hel del där. Jag hann också bläddra igenom en hel del före själva presentationen av lantrådskandidaten Viveka Eriksson, men det kändes som att förväntningarna var högre än vad själva handlingsprogrammet var. Däremot vill jag ge en eloge till lantrådskandidaten Viveka Eriksson för en bra presentation.

 

En sak som flera gånger kom upp var ordet målsättning och efter presentationen fick jag en känsla att när man far runt och lyssnar på målsättningar som brukar man säga att när man lägger upp ett mål skall man tänka smart: s som vi själva valt, m som i mätbart, a som i ambitiöst, r som i realistiskt och t som i tidsplan. Det jag mest funderade på var vad självvalt; jag vet inte om handlingsprogrammet var ”självvalt”. För mig känns det som att i handlingsprogrammet är det mera kompromissande än egentligen det självvalda. Det var min första tanke efter presentationen.

 

Det står också i handlingsprogrammet att regionalpolitik innebär en fortsatt satsning på de olika regionerna med hänsyn till olika förutsättningar och behov. Det var tur att det står ”fortsatt satsning” för jag känner inte att det är någon nysatsning, så jag undrar: var är satsningen från den nya regeringen? Vi hörde i remissdebatten av budgeten att centern hade olika åsikter om utlokaliseringen. Vi hörde lantrådet Roger Nordlund som hade gett upp hoppet om utlokalisering, sedan hade vi centerns Gun Carlson som sade att här bör det utlokaliseras. Jag nämnde Godby Center. Det känns som att Roger Nordlund vann med en ganska klar marginal när det gäller handlingsprogrammet för det fanns inte mycket som tyder på utlokalisering, förutom en mening under ”Trafik”.

 

Går man vidare i handlingsprogrammet står det: ”Förändringar i gymnasieskolornas övergripande struktur/organisation skall ta hänsyn till skolornas särskilda identitet och utformas i enlighet med utvecklingsplanen och tillsammans med skolorna.” Då tänkte jag: men var är eleverna? Och då menar jag alla elever. Nedanför finns det en rad där det står att kultur och idrott lyfts fram som ett område inom fördjupningen. För vem? Jo, än en gång är det väl bara så att man pratar om Ålands lyceum, att det är det som gäller. I t.ex. yrkesskolan får de ingen möjlighet att kombinera en satsning på idrott och studier. Vi har elever som vill gå i yrkesskolan och få samma möjlighet, men det blir som tidigare att Ålands lyceum går före de andra skolorna. Rättvisa förutsättningar? Nej!

 

Vi har hört tidigare från dessa partier att studierna inte skall vara på lika villkor. En eloge till centern med sitt dåliga samvete när man fällde krokben på Ålands naturbruksskola genom att inte vilja jobba vidare med Struktur-07 för att man i alla fall skriver in en mening om dem i alla fall, inte för att meningen där säger så mycket, men de nämns i alla fall i handlingsprogrammet.

 

Så skall jag vara lite positiv till handlingsprogrammet. Som redan sagts väljer man att gå vidare med den här regeringens arbete och en sak som jag då tänker på är bl.a. skrivningen om Bomarsund och mycket därtill. Jag blev lite orolig när jag hörde ett anförande här om att sjöfartsmuseet skall gå före. När lantrådskandidaten Viveka Eriksson kom upp sade hon inte emot det heller. Detta gör mig orolig: har helt plötsligt sjöfartsmuseet lyckats köra förbi Bomarsund? Det är i så fall tråkigt, så det skulle vara intressant att höra hur man tänker där. Jag hoppas inte att detta är en skrivning för att försöka fälla besökscentret och att man skall glömma bort det. Det är en viktig sak att ett besökscentrum finns och att man pratar om hur de levde förr och att man inte bara ser det som ett krigsverk utan att man också får se hur man levde förr. Ltl Raija-Liisa Eklöw nämnde det i sin presentation och det är ganska viktigt.

 

Regeringen skall så satsa mera resurser på Kastelholms slott och Jan Karlsgården, men gör det då gärna i samförstånd också med den ideella föreningen Sunds kultur som jag tror mycket på.

 

Det skall också uppgöras ett idrottspolitiskt program och det skall bli intressant. Först vill man utreda fakta och sedan komma med programmet. Under valperioden när man diskuterade idrott och politik sade jag, att se till att politikerna inte styr för mycket utan att man verkligen förankrar mycket i Ålands idrottsförbund, men det tror jag säkert att man kommer att göra där.

 

Så kommer jag till stycket om missbruk. Hur många gånger har man inte hört från partierna centern och liberalerna att man inte skall tvinga till en kommunreform utan man skall göra allting i samförstånd, det är inte här uppifrån som det skall göras utan förändringar och reformer skall komma nerifrån. Då blir jag lite fundersam varför man vill ha in missbrukarvården under ÅHS. Vad är det som då blir bättre? Jag vet att ltl Åke Mattsson har sagt, att man inte vill att mariehamnspolitiker skall styra missbrukarvården. Men är det ett skäl för att börja med tvångsförflyttning och försämring för dem som jobbar med missbrukarvården? Skulle det här förslaget ha kommit för fyra-fem år sedan skulle jag ha haft en större förståelse för det här, men det har hänt mycket sedan dess. Höjning av anslaget för missbrukarvården har gjorts flera gånger och enligt  den nya landskapsandelsreformen ersätts kommunerna till 100 procent för dessa utgifter för bl.a. missbrukarvård och barnskydd. Orsaken till att jag här nämner barnskydd är just för att det alltför ofta går ihop på ett eller annat sätt. Nu tar man bort en viktig del från kommunerna och deras socialarbete. Jobbar man med familjen bör man ha en helhet, men det anser jag att man inte har här. När skall då den vårdbehövande vara under kommunen och när skall den vara under ÅHS? Där blir en hel del oklart. Gäller det också både alkohol och narkotikavården? Det måste väl även gälla spelmissbruk? Skall all vård vara under ÅHS, all eftervård eller skall man någon gång anses färdigbehandlad och slussas över igen till den sociala? Det är någonting som man måste börja titta på. Hur man gör med familjer i barnskyddsarbete där det finns missbruk? Socialen skall jobba med barnskyddsarbete, men barnskyddet blir under kommunerna och missbrukssidan under landskapet. Man är inte heller gratis på behandlingshem fast man är under ÅHS. Det kommer fortfarande att kosta. Jag är rädd att behandlingshemmen blir under vård utom Åland. Vi har redan en stor kostnad för vård utom Åland och skall då missbrukarvården också tas med där? Jag bilr orolig för vad som kan hända.

 

Vem har ansvaret för den enskilda individen? Vem ser på rätten till att den vård som den är berättigad till tillgodoses? Skall landskapsregeringen vara tillsynsmyndighet över ÅHS? Jag är inte emot utveckling, men det här anser jag inte är en utveckling. Jag anser att man slår sönder en fungerande kedja.

 

Ledamoten Britt Lundberg ville arbeta för att få till stånd en gemensam utbildning för de olika sektorerna som jobbar med drogfrågor. Före den nya regeringen går vidare med det här skulle jag gärna se att ni frågor om de som sitter i gruppen – där ledamoten Britt Lundberg var med – är för eller mot att missbrukarvården skall in under ÅHS. Det är väl inte det nya ledarskapet att man skall bli tvångsförflyttad mot sin vilja utan att det skall göras i samförstånd?

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag var lite slarvig här i ett replikskifte och utlovade rosor och blåklint – jag får lov att ändra det till blåklint och klöverblommor kanske! Jag skall börja med att fundera kring det som vtm Gun-Mari Lindholm sade om att den senaste månaden har visat att centern och liberalerna är väldigt lika. Jag som hör till de verkliga veteranerna i de här sammanhangen drar mig till minnes när de var samma: Landsbygdens och Skärgårdens valförbund i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. De största konvulsionerna vi hade på den tiden i politiken var just olikheten mellan det som sedermera blev liberalerna och centern. Därför skall det också bli intressant att se huruvida den historiska erfarenheterna har någon betydelse i sammanhanget eller om vi nu har en ny politisk karta som ritas långsiktigt på Åland.

 

Jag var för 12 år sedan i den situation som lantrådskandidaten är i dag och fick vid det här tillfället inhösta synnerligen stark kritik, särskilt från ett håll eller egentligen två. Med för Frisinnad Samverkans del som oppositionsparti har vi nu, precis som framgick av partiordföranden och gruppledaren Johan Ehns inlägg, tänkt att vi skall berömma där det finns orsak till beröm och vi skall kritisera blott när vi är väldigt säkra på att vi har torrt på fötterna när vi kritiserar. Vi hoppas naturligtvis att det skall bli så sällan som möjligt, men när det uppstår sådana situationer kommer vår kritik knappast att vara nådig.

 

Programmet är sympatiskt. Det är hyggligt och det är ambitiöst. Inom ramen för programmet kan mycket god politik genomföras. Men precis som har framkommit är det lite oklart i många kanter och det betyder att inom ramen för det här politiska programmet kan också mycket illgärningar genomföras för Åland i åländsk politik. Det kommer vi att vara särdeles observanta på. Man kunde säga så här att vad lantrådskandidaten, centern och liberalerna säger är att vi vill nå till skogsbrynet, vi har ett mål, vi vill nå dit till skogsbrynet. Man siktar alltså inte på trädtopparna för att nå just till skogsbrynet och jag tror att vägen fram till skogsbrynet innehåller många labyrinter och nya frågor, och nya hot uppstår, hot som vi inte känner till i dag. Kartan måste kanske ritas om många gånger och topografin skiljer sig från kartan. Möjligen hade det varit bra nog att sikta lite högre än till blott skogsbrynet.

 

Före jag går in på de två områden som vi i gruppen hade bestämt att jag skulle säga lite mera om, sjöfarten och hälso- och sjukvården, vill jag också säga någonting om denna klyscha som jag har upplevt att har varit väldigt framme i valkampanjen för de två kommande regeringspartierna och som lägger ett väldigt stor ansvar på dem. Det är att man säger att man jobbar för hela Åland; då säger man samtidigt att andra inte gör det. Skulle man tycka att alla gör det skulle man inte behöva säga det. Då är det nog så, kära vänner, att det här programmet gör en besviken. Det är mycket dålig utveckling framöver med den demografiska situationen vi har, inte bara i skärgårdskommunerna utan också i randkommunerna, riktigt bekymmersam. Och när ni har varit så bestämda på att det är ni som står för utvecklingen för hela Åland, som egentligen är ganska litet, men ändå, så säger ni att ni kan någonting som inte andra kan. Och då borde ni ha visat det i regeringsprogrammet. Jag tycker faktiskt att det är ett bekymmer att det inte framkommer. Kollegan Ehn var inne på det och lantrådskandidaten Viveka Eriksson försökte lite utveckla det, men kanske ändå sade att det kunde ha sagts tydligare. Men då måste man ju ha någonting att säga tydligare! Vad är då det? Vad är det man egentligen borde ha sagt när man vill att hela Åland skall leva? Jag tänker särskilt på randkommunerna och skärgården.

 

Så, herr talman, över till ett området sjöfarten. Jag har några frågeställningar till ledamoten Mats Perämaa, som får ansvaret för detta område enligt förslaget. Det som står på sidan 10 om sjöfarten är bra. Det som inte står där kan vara knepigare! Alla dessa punkter är punkter är som har förbättrats och utvecklats och vi står i dag i en situation i Finland där Finland inte på något sätt är på sjöfartsutvecklingens framkant i Europa, men man håller på och tar sig ur bakvattnet, så tillsvidare kan man säga att det är okej. Det saknas ännu tonnageskattesystemet alternativt ny återreserveringssystem. Men det är så att det kommer nya regeringar, det kommer nya riksdagar, det kommer nya tjänstemän och det kommer under den här fyraårsperioden en förnyad EU-politik som kommer att ha andra ingredienser än vad nuvarande EU-politik innehåller för medlemsstaternas möjligheter att driva politik. Programmet innehåller ingen som helst vilja till att vi på Åland inom ramen för den åländska självstyrelsen skulle kunna ta ett större ansvar för den allra viktigaste näringen på Åland, och den näring som kanske ändå globalt och för Ålands storlek har de största utvecklingspotentialerna. Här litar man helt och hållet på en kommande regering och riksdag där det sällan finns mer än en eller två som engagerar sig i sjöfartsnäringen, alltså i praktiken nästan ingen alls. Det här är farlig politik. Därför är det viktigt att självstyrelsen har en hög ambition när det gäller att driva politiken framåt. Det vore naturligtvis värdefullt om självstyrelsen för att säkerställa den för framtiden fortsättningsvis viktigaste näringen för Åland och utvecklingen av den skulle få lite mera att säga till om. Om långsiktigheten i sjöfartspolitiken är ingenting sagt, så jag hoppas att ledamoten Mats Perämaa kunde ha någon kommentar om det. Det vore glädjande om vi skulle ha lite samma inriktningar.

 

När det gäller hälso- och sjukvården slog det mig när lantrådskandidaten Viveka Eriksson presenterade den och när jag sedan därefter hade möjlighet att läsa programmet att en sektor som i nästa års budget står för 65 procent av de anställda och över 25 procent av budgetsumman inte berördes av lantrådskandidaten nästan alls. Inte heller i programmet berörs den särskilt mycket; det finns lite sagt på sidan 15 och sidan 16, men mycket kort om man jämför med allt annat som sägs. Egentligen bekymrar inte det här särskilt mycket eftersom vi har en välfungerande hälso- och sjukvård och det är kanske rimligt att det inte skall göras så stora förändringar. Men blivande ansvariga ledamoten Katrin Sjögren har ändå ett väldigt stort problem framför sig och det är den automatik som finns inom hälso- och sjukvården, på Åland och på annat håll, men kanske särskilt på Åland där vi lider av vår litenhet. Min frågeställning till blivande ledamoten Katrin Sjögren, nuvarande lagtingsledamoten, är, när man inte skriver någonting om detta i programmet, att hur avser man att tackla det faktum att andelen av samhällskostnaderna kommer att expandera ohjälpligt inom den här sektorn? Vi lever längre, vi lär oss mer och mer om behandling av sjukdomar som gör att flera kan tas om hand och fås att leva och klara sig ännu längre; vetenskapen utvecklas i rasande takt, som också innebär nya tekniska lösningar och en ökad specialiseringsnivå som ohjälpligt kostar mera, både inom ramen för vår verksamhet här på Åland och inom ramen för vård utom Åland.

 

Alla andra sektorer här i programmet tenderar att komma att kosta mera. Men under hälso- och sjukvården finns inget sådant sagt och jag tror att det är den som kommer att kräva mesta resursökningen framöver. Vi har också avtalsförhandlingar som ger sådana resultat nu och framöver. Vi har svårt att få läkare, det är en hög kostnad för oss redan i dag och det kommer att bli en högre kostnad. Hur skall ltl Katrin Sjögren, när det inte står någonting i programmet om de här viktiga prioriteringarna mellan olika politikområden, kunna klara upp problematiken?

 

Avslutningsvis, herr talman, jag önskar den nya landskapsregeringen, som skall svära in eden i kväll, all lycka på färden och jag skall gärna vara med och biträda i dess arbete när det är för Ålands bästa.

 

Många har sagts här att det skall bli verkligt trevligt med ett kvinnligt lantråd. Jag har reagerat på den svenska formuleringen och säger i stället att jag tycker att det skall bli mycket värdefullt för Åland att vi äntligen får en kvinna som lantråd, en kvinna med ett demokratiskt anslag som inte, vad jag förstår, säger att nu är det vi som bestämmer!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Sjöfarten är, som här beskrevs, också den i särklass viktigaste näringsgrenen för Åland och det vet vi alla om och vi skall inte sky några medel och några ansträngningar för att säkerställa att vi kan ha åländska rederier också i framtiden. ”Större ansvar” tror jag att ltl Roger Jansson får definiera lite närmare, om det finns en önskan om att vi skall ta ett större ansvar. Jag uppfattar det så att det inte är bara det politiska ansvaret för att jobba för våra rederier utan via behörigheter överta kanske också ett ekonomiskt ansvar för stödsystemen. Det borde definieras närmare. Det vi har beskrivit i programmet uppfattar jag vara det som våra rederier kräver vi att vi skall arbeta för, och det kommer vi också att göra. Skulle vi uppnå det som beskrivs här har vi redan kommit väldigt långt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ingen del egentligen av politiken, inte heller näringspolitiken, kan alltid blott ske på respektive branschs uppfattning om vad politiken borde innehålla. Det har vi lärt oss särskilt i snusfrågan under det sistgångna året. Vi måste nog också själva vara med och styra om det skall bli rätt. Det tror jag också när det gäller den åländska rederibranschens tilltro till finsk politiks möjlighet att skapa jämställda regler för vår sjöfart som gång på gång har visats genom att de s.a.s. har röstat med fötterna, de har bytt flagg. Det har funnits en beredskap att byta flagg flera gånger. Det här kommer säkert igen, gång på gång, och då är frågan: Var står självstyrelsen i en sådan situation? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är förstås intressanta diskussioner och allting bör bedömas och diskuteras. Men jag är inte säker på att vi samtidigt som vi eftersträvar det som vi beskriver i programmet, ett nytt tonnageskattesystem och återinvesteringsreserveringar, av rikets regering och riksdag, samtidigt diskuterar ett större ansvar. Det kanhända att vi inte uppnår någonting alls då. Vi skall inte sky några ansträngningar för att göra vad vi kan för våra rederier och för sjöfarten.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tror det är skäl att i ett självstyrelsesamfund alltid tänka på vad man kan ha för egen förmåga. Det innebär inte att det är mot staten på något sätt utan det finns flera medlemmar i Europeiska unionen där man har flera parallella sjöfartssystem som genomförs, men de är inte likadana utan de skiljer sig lika. Så är det i Storbritannien, så är det i Spanien, så är det i Portugal och så är det några länder till. Så kunde det också vara i Finland och det kunde vara bra för Finland att det skulle vara på det sättet. Som åtskilliga finska rederichefer har sagt åt mig under åren, att nog vore det bäst kanske om sjöfartspolitiken skulle flyttas helt och hållet till Åland för där begriper ni er på den! Men det betyder inte att man anammar de finska stödsystemen osv. eller att man konkurrerar med Finland helt och hållet, utan båda skulle få föra en viss sjöfartspolitik och rederierna kunde välja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson tar upp en angelägna frågor när det gäller hälso- och sjukvårdens framtid. Kunde jag svara på ltl Roger Janssons alla frågor skulle jag nog ligga bra till för Nobelpriset i både ekonomi och medicin! Det finns stora utmaningar och det gäller hela Norden, ja, snart sagt, hela västvärlden i fråga om hälso- och sjukvården att man har en kostnadsexpansion som man inte överhuvudtaget har någon kontroll över. När det gäller de direkta frågorna har vi diskuterat i handlingsprogrammet att basen i att stävja kostnaderna är ett långsiktigt preventivt arbete, där man har ett förhållningssätt och en ökad fokusering på hälsa och preventivt arbete. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Eftersom svaranden här måste sätta punkt mitt i meningen tycker jag att jag på det här sättet kan med intresse se fram emot fortsättningen i en andra replik!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Handlingsprogrammet säger att vård och omsorg kommer fortsättningsvis att ha hög prioritet vid fördelning av de ekonomiska resurserna. Vi säger att vi vill ha en plan för förebyggande hälso- och friskvård. Vi vill sätta fokus på livsstilsmottagningen och vi vill också jobba med unga människors hälsa, både den fysiska och den psykiska. Jag tror också att vi måste ha en sådan diskussion inom ÅHS där man börjar göra prioriteringar. Det är ingen lätt sak. Där skall man föra diskussioner med läkarna och sjukvårdspersonalen tillsammans med politikerna. Hur man skall gå tillväga när man prioriterar inom hälso- och sjukvården är också frågor som man diskuterar på nordisk nivå. Jag får återkomma till frågan.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi får säkert återkomma i de här frågorna åtskilliga gånger och när budgeten kommer igen på våra bord så har vi återigen den möjligheten. Jag tror faktiskt att vi skall i utvecklingsfrågorna komma väl överens med ansvarig ledamot Katrin Sjögren i stort sett i alla frågor. Men det är en fråga i programmet som ni kan anteckna att åtminstone jag bekymrar mig för och det är meningen under ”Hälso- och sjukvård” som lyder: ”Landskapsregeringen arbetar för en sammanhållen vård/omsorgskedja där samordning av hemvård och hemsjukvård är av central betydelse. ÅHS:s närvaro i kommunerna klargörs.” Här luktar det nya pengar i överföringar till kommunerna och det här kommer vi noga att följa med: vad är det egentligen som ni menar med den här något obegripliga meningen?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Diskussionen har varit lång och jag tycker att den har varit både saklig och intressant. Lite tunt har det varit av representanter i majoritetsblocket som har talat, men det kanske är någonting som man har kommit överens om att det skall vara på det här sättet och blivande lantrådskandidaten Viveka Eriksson har gjort både kloka och sakliga uttalanden samt bemött oppositionens frågor och kritik. I stort sett respekterar jag de åsikterna, förutom på en enda punkt och det är resonemanget om att man skall överta uppgifter från kommunerna. Jag tycker att det saknas en principiell diskussion och att inställningen är att kommunerna och kommunindelningen skall vara intakt, medan man i nästa sekund säger att man överväger att överta avfallshanteringen, kanske Medis, man skall ta över läromedelscentralen och det kanske kommer någonting annat i framtiden när kommunerna inte tycker att de orkar med det här eller att identitetsfrågan är svår att lösa eller anonymiteten för personer som utnyttjar kommunens service. Det är som jag ser det inte ett principiellt resonemang. Lantrådskandidaten sade att man utgår från att alla skall ha samma rätt i kommunerna. Ja, om det finns lagstadgade rättigheter, då skall landskapet som tillsynsmyndighet följa upp dem, och där har jag bl.a. gett exempel på personer med funktionsnedsättning, där landskapet aldrig har efterföljt om kommunerna lever upp till sina åtaganden. Den dagen den bilden är klar måste kommunerna ut med betydligt mera pengar än i dag. Då får vi väl också höra att för att personer med funktionsnedsättning skall ha samma rättigheter, samma service i alla kommuner, så måste landskapet ta över dem! Hur skall det annars lösas? Skall landskapet betala mera pengar till kommunerna?

 

I diskussionen om Mise finns det ingenting i vår konstitution eller lagstiftning som säger att alla skall ha samma avgift, oberoende av var man bor. Det finns ingenstans heller sagt att vi måste ha en enda lösning. Det kanske finns en politisk ambition hos vissa partier, men det finns inte någon sådan lagstadgad uppgift eller organisation utan avfallshanteringen är en kommunal angelägenhet. Det finns en renhållningslag som stipulerar vem som har ansvaret. Grunderna för landskapsregeringen att ta över det här finns inte i vår lagstiftning; i så fall är det en ren och skär politisk maktutövning. Det stämmer inte överens med den stora respekt som majoriteten har för den kommunala självbestämmanderätten när det gäller kommunindelningen. Man kan inte ibland anse att den skall respekteras fullt ut och sedan i vissa sammanhang, av pragmatiska eller några politiska idéer som man har, skall man ta över den kommunala behörigheten och centralisera den.

Här får den kommande landskapsregeringen inte vårt stöd. Därför ser jag mig så illa tvungen att rösta emot förslaget för att i framtiden kunna föra det principiella resonemanget om den kommunala självbestämmanderätten. Den är väldigt snarlik subsidiaritetsprincipen. Vi tycker inte heller om när EU bestämmer över våra huvuden. Nu förefaller det som om den här landskapsregeringen skulle uppträda lite på samma sätt som kommissionen ibland gör. Ur central synpunkt kan det finnas fördelar, men då respekterar man inte den lagstiftning och den administrativa indelning som vi har i vårt samhälle.

 

Detta som en förklaring till varför åtminstone jag inte kan omfatta programmet, även om mycket här är sådant som jag tycker att är bra och som jag kommer att stöda, i den mån vi får någonting hit till lagtinget som gäller just de frågorna, men på den här punkten har jag starka principiella invändningar.

 

För övrigt vill jag sälla mig till dem som önskar blivande lantrådet och den kommande regeringen lycka till. Jag tycker att om vi fortsätter att diskutera i den här formen har vi en bra dialog mellan majoritet och opposition. Lycka till!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Öppen omröstning kommer att verkställas om lantrådskandidatens Viveka Erikssons förslag i dess helhet. Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för godkännande av förslaget röstar ja; den som inte omfattar lantrådskandidatens förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Enligt 60 § 3 mom. lagtingsordningen erfordras för godkännande av förslaget att det erhåller mer än hälften av de avgivna rösterna. Erhåller förslaget inte föreskriven majoritet skall ny lantrådskandidat utses, om inte lagtinget i anslutning till förkastandet ger lantrådskandidaten i uppdrag att framlägga nytt förslag.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Jag ber ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Barbro Sundback att biträda vid omröstningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Eklöw: ja, Roger Eriksson: ja, Viveka Eriksson: ja, vtm Carlson: ja, Englund: ja, Aaltonen borta, Winé: nej, Sundback: nej, Anders Eriksson borta, Ehn: avstår, Roger Jansson: avstår, Dennis Jansson: ja, Salmén: ja, Eliasson: ja, Erland: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Sjöstrand: ja, Sundblom: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Slotte: ja, Thörnroos: ja, Karlström: nej, vtm Lindholm: nej, Nordberg: nej, Sundman: nej, Harry Jansson borta.

 

Vid omröstningen har avgetts 19 ja-röster, 6 nej-röster, 2 ledamöter har avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda enligt med i lagtingsordningen förutsatt majoritet omfattat lantrådskandidaten Viveka Erikssons förslag till landskapsregering.

 

Till medlemmar med i förslaget angivna ansvarsområden har utsetts följande personer:

• Lagtingsledamoten Viveka Eriksson, tillika lantråd
• Ped.mag. Britt Lundbrg
• Elektrikern Jan-Erik Mattsson
• Lagtingsledamoten Runar Karlsson
• Landskapsåklagaren Roger Eriksson
• Företagaren Mats Perämaa
• Sjukskötaren Katrin Sjögren

Tilll innehavare av uppdrag som vicelantrådet har utsetts ledamoten Britt Lundberg.

 

Konstateras att i 7 § 3 mom. landskapslagen om Ålands landskapsregering förutsatt skriftligt samtycke att mottaga uppdraget föreligger från samtliga medlemmar. Jag önskar dem lycka till.

Tjäna folket!

 

Antecknas samtidigt, med hänvisning till 5 § 4 mom. landskapslagen om Ålands landskapsregering att uppdraget för de hittillsvarande medlemmarna av landskapsregeringen upphör i och med att nya medlemmar nu har utsetts.

 

Den avgående landskapsregeringens medlemmar skall ha tack för sitt värv. Tack skall ni ha!

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ny yrkeskompetenslagstiftning. (FR 6/2007-2008).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum måndagen den 3 december.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 28 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.18.00).