För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 5 mars 2003 kl.  13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wiklöf).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 1:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående förevisning för allmänheten av djur som tillhör vilda arter. (FR 12/2002-2003).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelsen föreslår med den här framställningen att djurskyddslagen kompletteras med regler som härleds till Europeiska gemenskapens direktiv om hållande av vilda djur i djurparker. Syftet med reglerna är att det skall leda till ett stärkt skydd för djur som förevisas för allmänheten och en ökad medvetenheten om värdet av att vilda arter och djur bevaras. Det finns i den gällande lagen redan möjligheter för landskapsstyrelsen att vid beviljande av tillstånd för förevisning av vilda djur ställa upp villkor, men direktivet går längre än den lagstiftning som finns och därför har vi sett det som nödvändigt att komplettera lagen med dessa bestämmelser.

     

    I 38 § införs begreppet djurpark och en beskrivning av vad det är. I 42 § införs olika villkor som skall beaktas vid ansökan och när landskapsstyrelsen ger tillstånd till en djurpark. Landskapsstyrelsen har, som sagt, redan kunnat göra det men icke preciserat på det här sättet. Det nya är också att de som har tillstånd för djurpark skall underkastas inspektion av landskapsstyrelsen vart tredje år. Landskapsstyrelsen kan också bestämma att om man inte följer reglerna kan en djurpark stängas och djuren avlägsnas på lämpligt sätt.

     

    Som framgår av motiveringen borde lagen redan de 9 april ifjol ha varit i kraft så att alla skulle ha haft tillstånd den 9 april i år. Detta har inte varit möjligt. Man har från EU:s kommissionens sida påpekat detta genom ett motiverat yttrande till Finland, men också till nio andra länder, så landskapsstyrelsens tro är att eftersom vi nu lämnar framställningen och föreslår de förändringar som är nödvändiga enligt djurparksdirektivet skall ärendet möjligen kunna klareras. Vi förelår en tid på sex månader efter det lagen träder i kraft när de som håller djur för allmänt beskådande skall ha sökt om tillstånd för den här verksamheten.

     

    Som framgår av framställningen gäller det inte t.ex. cirkusar; de regleras av den lagstiftning som finns utan det är sådana djurparker som ligger utanför den verksamheten. Djuraffärer anses inte heller omfattas av de här nya reglerna. Lagen bör förstås träda i kraft så snabbt som möjligt mot bakgrund av att de här bestämmelserna redan är lite försenade.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 2:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående sänkning av kommunalskattesatsen för samfund. (FR 13/2002-2003).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Det har i olika sammanhang på senare tid sagts att en fråga där Åland inte har behörighet utan är en riksdagsfråga är skatterna. Det stämmer inte. Den här framställningen avspelgar just det att det på vissa områden finns en delad behörighet. Staten har i sin ekonomiska politik utgått från att kommunerna i riket är så pass olika att man inte anser sig kunna utforma ett rättvist fördelningssystem. Då har man i stället gjort så att man drar in inkomsterna som tidigare har tillkommit kommunerna till staten och fördelar utifrån statens principer.

     

    Åland ingår alltså i systemet på det sättet att vi har frihet att själva bestämma kommunalskattesatsen, men vi har också ansett det som oändamålsenligt eller t.o.m. skadligt att vi skulle ha en högre skatt för samfund på Åland än i riket. Samfundsskattesatsen på 29 procent delas in i en statlig del och i en kommunal del samt en del för församlingarna. Kommunaldelen har successivt minskat från drygt tio procent för några år sedan; senaste år sänktes den till närmare 7 procent och nu föreslås åter en sänkning till något under 6 procent. Till den delen har landskapsstyrelsen ansett att vi också den här gången bör sänka kommunalskatten på Åland så att vi får samma skattesats totalt för samfunden. Det här är naturligtvis ett faktum med den lagstiftning vi har. I samband med det självstyrelselagsrevisionspaket som nu ligger i lagutskottet förde vi från åländsk sida fram behovet av att ta upp samfundsskatten och kapitalskatten till diskussion. Från riksmyndigheternas sida ville man inte ha med samfundsskatten i det här paketet och man har inte heller accepterat att ta upp den som en särskild fråga trots att man 1998 var enig i en parlamentarisk referensgrupp om att den här delen borde tas upp på så sätt att landskapet skulle få kontroll över samfundsskatten. Det här kan innebära behörighetsöverföring men också andra metoder. Jag minns t.o.m. själva formuleringen som gjordes då: vi anmodade landskapsstyrelsen att ta upp den här frågan. Och den har tagits upp vid flera tillfällen. För min del hoppas jag att en ny självstyrelselagrevision kan komma igång ganska snart – det finns ett behov av det – och att den här frågan, om inte förr, kan få någon sorts lösning. I det här fallet finns det, som landskapsstyrelsen ser det, inte några alternativ.

     

    Framställningen innehåller också en annan del och det gäller kapitalskatten. Landskapsstyrelsen konstaterade på våren 2001, i samband med att man reformerade fördelningen av samfundsskatten så att den skulle bättre motsvara de faktiska samfundsskatteinkomsterna från kommunerna, att näringsskattedelen – det som egentligen skall stimulera näringslivet, det som kommer tillbaka till kommunerna för att man gör det - egentligen var ganska liten och vi gjorde då i samband med en ny fördelningsnyckel för samfundsskatten också den reformen att vi mot bakgrund av att många valde att överföra sin tidigare löneinkomst till kapitalinkomst, att Åland och kommunerna på det sättet förlorade skatter, som i och för sig i hela systemet kommer som en återföring – 0,45 procent i klumpsumman höjdes ju på det sättet. Den princip som vi utgick från var att vi skulle kompensera kommunerna på det sättet att kapitalskatten skulle behandlas som om den hade varit en samfundsskatt, dvs. kapitalskatten för jordbrukare, yrkesutövare, småföretag skulle beräknas och den delen skulle återföras till kommunerna. Eftersom grundprincipen var den att det här skulle betraktas som en samfundsskatt utformades lagen på det sättet att samfundsskatten och kapitalskatten skulle följas åt. Den principen tillämpade vi senaste gång när samfundsskatten justerades nedåt. Den här gången är det flera omständigheter som har gjort att vi har valt att bibehålla kompensationen för kapitalskatten på den nivå som den är i dag, dvs. när samfundsskatten och kapitalskatten egentligen borde följas åt enligt lagen, så väljer vi att hålla kvar kapitalskatten på en högre nivå.

     

    Den ena förklaringen är den att vi anser att den del som kommunerna får av ”näringsskatterna” – samfundsskatt och kapitalskatt – börjar bli orimligt liten. Det andra är att kapitalskatten har sjunkit ganska dramatiskt mellan 2000 och 2001. En fullständig förklaring till det kan inte jag presentera här i dag, men det har att göra med t.ex. dividender, avkastning osv. Det kan finnas andra faktorer också. Men i det här läget väljer vi i alla fall att bibehålla kompensationen för kapitalskatten på samma nivå.

     

    I ett större sammanhang kan man säga att vi har ett balansproblem när det gäller kommunerna. Å ena sidan är det nödvändigt på Åland, med de ekonomiska förutsättningar kommunerna har, att ha ett fördelningssystem som är ganska starkt, dvs. det rör sig om betydande belopp, nämligen landskapsandelarna. Å andra sidan måste vi också se på kommunernas möjlighet att bedriva en sådan politik att det finns tillväxtmöjligheter och då behöver vi ha incitament som är kopplade till hur näringslivet går. Där blir det ett problem därför att kapitalskatten och samfundsskatten är väldigt olika i de åländska kommunerna och där måste vi då hitta en balans. Den processen försiggår nu i landskapsstyrelsen, delvis tillsammans med kommunförbundet, men i beredningen för nästa års budget gör vi alltså ett försök att ytterligare förbättra det kommunalekonomiska systemet.

     

    Som sagt, i det här skedet är vi i den här tvådelade framställningen tvungna att sänka kommunalskatten på Åland för att inte få en negativ skattekonkurrens med riket, men vi bibehåller också kapitalskatten på den högre nivån och sedan gör vi en översikt över hela systemet för att se på ytterligare förbättringar och former. Kapitalskatten minskar och där kan man säga att landskapet som helhet och dess kommuner drabbas av den ekonomiska osäkerhet som vi har i dag, bl.a. beroende på internationella kriser. Det speglar sig och i landskaps- och kommunalekonomin, så där har alltså landskapsstyrelsen och det kommande lagtinget efter valet en stor utmaning, men vi föreslår i det här läget att vi bibehåller kapitalskatten på nuvarande nivå och anpassar samfundsskatten till konkurrensneutral nivå jämfört med riket.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Orsaken till att kommunernas ekonomi kontinuerligt urgröps genom statliga åtgärder har vi diskuterat här många gånger och det har varit känt att det här nu kommer att ske, och den här lagframställningen är bara en följd av det som vi har känt till att man i riket har lagstiftat om. Då kan det vara orsak att resonera lite kring den problematiken, för den blir alltmera ohållbar för Åland och för självstyrelsen.

     

    Då vill jag anknyta till det som vicelantrådet sade här om att det i massmedia har stått att riket har skattebehörigheten. Det är som vi alla känner till en felaktig information till Ålands befolkning. Ungefär 25 procent av den finska skattekakan beslutar vi om själva: den skatt som tillfaller kommunerna. 75 procent av skattekakan fördelas av riksdagen även för Ålands del och nästan allting av det går till statskassan. Vi har alltså behörighet när det gäller kommunalskatt, inkluderande samfundsskatten så länge kommunerna har möjlighet att få någonting utav den. Men i praktiken visar det här fallet igen att vi inte har den praktiska behörigheten över samfundsskatten därför att när riksdagen höjer den statliga andelen av den, den statliga tilldelningen, så måste vi följa med om inte vi vill beskatta våra företag högre på Åland. Vi måste alltså ha en kopiering av lagstiftningen inom vår egen behörighet, vilket är för självstyrelsen naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Man har alltså en behörighet, men man har den inte i praktiken. Det här är särskilt förödande med tanke på att samfundsskatten och kapitalskatten är de främsta skatteinstrumenten för att befrämja företagsamheten i våra 16 kommuner. För att det skall vara någon vits att driva näringspolitik i kommunerna bör man ha det här instrumentet som en del av kommunalbeskattningen. Det har vi då bara formellt när det gäller samfundsskatten; inte överhuvudtaget när det gäller kapitalskatten. Jag har läst att någon av våra kommuner har uttryckt sig som så, att det lönar sig inte att driva någon näringspolitik mera utan det viktiga är att få så många som möjligt att bo i vår kommun. Det innebär att om det här sprids bland kommunerna så är det ingen mera som bryr sig om att skapa förutsättningar för företagsamhet, för det lönar sig inte för kommunerna att jobba med det.

     

    Vi är, som vicelantrådet sade, alla överens om att det här är någonting som vi bör få över till självstyrelsen; det blir alltmer brådskande att göra det och jag håller med vicelantrådet om att en särskild revision bör omedelbart fås igång för att nå detta resultat. Då är för landsbygdskommunerna särskilt kapitalskatten lika väsentlig, eftersom vi här har sett bilder på väggen som visar att t.ex. i Finström de tio största skattebetalarna betalar bara en procent av sina inkomster i kommunalskatt. Eftersom staten tar hand om kapitalskatten blir det ingen kommunalskatt överförd för landsbygdskommunerna. I Mariehamn slår inte det lika hårt, men i Mariehamn slår i stället samfundsskatten fruktansvärt hårt. Välfärden i Mariehamn, skolan och vården, är helt i dag uppbyggd så att den är helt beroende av samfundsskatten. Vad händer då när staten gör de här reformerna och landskapsstyrelsen är tvungen att följa efter och vi i lagtinget? Jo, då underställs stödet som ges till kommunerna för bortfallet av samfundsskatten ett markant robinhoodsystem så att bara en liten del av det som är stadens och delvis Eckerös, delvis Saltviks, några kommuners till samfundsskatt tas bort från dem och fördelas till de övriga. Fördelningen är i och för sig naturlig och rättvis, men skatten hör ursprungligen till respektive kommun. På grund av en statlig reform blir de åländska kommunerna lidande, vissa av dem mera, andra mindre. När staden förlorar sitt samfundsskatteunderlag vet vi också att det har en total negativ effekt för alla 15 kommuner genom det fördelningssystem vi har.

     

    Det är skäl att varje gång den här typen av åtgärder kommer från statens sida att vi här reagerar, att vi diskuterar det politiskt och inte låter det gå som någon form av automatik. Till delen delen tycker jag att det var bra att vicelantrådet förde ett bredare resonemang kring helhetsproblematiken, att den måste lösas på något sätt.

     

    Vtm Salmén:

    Fru talman!

    Jag måste säga att det var helt klart att vi inte här skulle börja skatta näringslivet på ett annat sätt än man gör i riket genom att ta ut en högre skatt. Men det jag saknar i framställningen är att det inte finns någon redogörelse över de förhandlingar som antagligen har förts om att staten igen tar medel som rätteligen hör till de åländska kommunerna. Jag förutsätter förstås att det har varit sådana förhandlingar.

     

    Jag vet inte hur många gånger under de senaste åren här som jag har hört att först när en utredning om det ekonomiska förhållandet mellan Åland och riket är klar är man färdig att diskutera en ändring av nuvarande system inklusive beskattningen. Jag hoppas verkligen att lantrådet nu kommer fram och talar om hur hans kontakter med regeringen i den här frågan har gått framåt. Otaliga gånger när jag har fört upp den här frågan har han varit här och sagt att jo, jo, det är precis rätt som Salmén säger att det är så det beslöts! Varför kommer då denna utredning inte fram och varför drivs den på ett sätt som inte var meningen? Det skulle vara intressant att höra lantrådet säga att tyvärr har man ändrat på förutsättningarna för en sådan här utredning. Håller vi nämligen på så här länge har kommunerna verkliga bekymmer. Det är riktigt att man säger att det stämmer inte det som har förts fram att vi har behörighet vad gäller kommunalskatten, men vad gör vi med behörighet om man ingenting gör åt det! Det är nästan ännu värre än att vi har behörighet och gör vissa saker som kan vara fel.

     

    Den lagframställning om självstyrelselagsrevisionen som nu ligger i lagutskottet hör egentligen inte hit, men jag tror att det är bäst för de flesta att vi glömmer den. Den var inte mycket att hänga i granen när inte ens regeringens lilla förändringsförslag orkade gå igenom riksdagen utan man började fingra på den där. Det skulle vara intressant att någon gång få reda på hur det kunde komma sig!

    Fru talman!

    Det är verkligen så att jag hoppas att lantrådet har möjligheter – jag såg honom förut här i huset – att komma och förklara den här saken. Han var med när det diskuterades om den s.k. utredningen och det är synnerligen viktig att så småningom få ett besked om den. Jag förstår mycket väl att vicelantrådet hoppas på ett kommande lagting och en kommande landskapsstyrelse. Det är ungefär som jag hade hoppats att vi äntligen skulle få förändring nu med vår representation i riksdagen!

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet. 

     

     

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens kulturpolitik. (S 3/2002-2003).

     

    Ärendet bordlades den 20.1.2003. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Den utlösande faktorn till spörsmålet var kulturminister Gun Carlsons uttalande i media om det åländska språket som ett villkor för att kulturdelegationen skulle bevilja stödpengar för ett pilotprojekt om professionell teater. Uttalandet väckte en hel del uppseende och det blev en stormig debatt i media, som det flesta säkert kommer ihåg. Det uppmärksammades också utanför Åland och man kan notera att i Sveriges radios P1 den 9 januari 2003 refererade man uttalandet.

     

    För de allra flesta framstod uttalandet som att ledamot Gun Carlson hade en negativ inställning till Teater Kuling som leds av en finlandssvensk skådespelarduo och att hennes uttalande skulle tolkas så att de inte uppfyller de kulturpolitiska och självstyrelsepolitiska önskemål som var förknippade med pengarna. I det avgörande beslutet i kulturdelegationen röstade också Gun Carlson emot att Teater Kuling skulle få de här pengarna och stödde ett annat alternativ. En majoritet beslöt dock att pengarna skulle gå till Teater Kuling. Jag tycker att det är ganska logiskt och konsekvent handlat av ledamot Gun Carlson, både hennes uttalanden och hennes röstningsbeteende senare i kulturdelegationen.

     

    I sitt svar på spörsmålet förklarade Gun Carlson också sina uttalanden och hon säger att hon har blivit utsatt för ett mediadrev och att kritiken mot hennes agerande i den aktuella frågan visar på att yttrandefriheten t.o.m. är något beskuren och att hon dessutom känner att självstyrelsen är hotad eftersom hon som kämpar för det åländska har blivit utsatt för kritik.

     

    Jag har inte alls svårt att förstå Gun Carlsons tankegångar. Alla vi som har varit med i politiken en längre tid känner väl till värdegrunden och sättet att resonera. Det har förekommit länge här i lagtinget. Det behöver inte betyda att det är rätt.

     

    Att uttalandet och agerandet bemöts med kritik tror jag beror på två viktiga saker. Det är det att Gun Carlson har uttryckt sig ytterst oklart när hon har använt begreppet ”det åländska språket”. Jag tror inte ännu att åtminstone jag har klart för mig vad det står för. Det andra är att Gun Carlson, som jag uppfattar hennes uttalande, anser att åländsk kulturpolitik är i det närmaste analogt med självstyrelsepolitik.

     

    Uttrycket vårt åländska språk har jag försökt förstå och då har jag kommit till att ledamot Gun Carlson dels menar åländska dialekter eller att man talar svenska med åländsk intonation, att det är det det betyder. Det är inte alltså ett språk i bemärkelsen att det skiljer sig från svenskan, som norskan eller isländskan. Men det är kanske ett sätt att politiskt höja profilen för Åland, där i alla fall språket är en så viktig del för just bygget av självstyrelsen.

     

    Om det nu är så att det åländska språket är ett krav för att man skall få samhällsstöd för teaterverksamhet på Åland, så tycker inte jag att det är förenligt med landskapsstyrelsens kulturpolitiska program och andra styrdokument som landskapsstyrelsen hänvisar till i sitt svar på spörsmålet. I svaret talar man generellt om vikten av att slå vakt om det svenska språket. Det sägs inte att det åländska språket eller dialekterna skall vara förutsättning för att man skall få stöd t.ex. för teaterverksamhet på Åland. Däremot finns det skrivningar om vikten av att bevara dialekter och att på olika sätt stödja bevarandet av genuina dialekter på Åland. Det är en viktig uppgift när man försöker slå vakt om kulturarbetet. Men det är en annan sak, som jag ser det. Om man verkligen är ute efter att bevara dialekterna är det nog ett helt annat projekt som både kräver pengar och planering samt insatser av olika slag. Jag har absolut ingenting emot en sådan satsning. Men det är som sagt en helt annan sak än att kräva att teater på Åland skall bedrivas på ett visst åländskt språk eller på åländska dialekter. Uttrycket har därför – och det är därför det finns så många upprörda insändare – uppfattats som diskriminerande gentemot i det här fallet finlandssvenskar. Det är väl inte så svårt att förstå det heller. Nu är det så att i dag är 30 procent av dem som bor och arbetar på Åland födda utanför landskapet och det är en väldigt stor andel av vår befolkning. Av denna 30 procent kommer en majoritet från Svenskfinland och det är väl just därför som det här har upprört känslorna så mycket.

     

    Men summa summarum tycker jag inte att det finns politisk täckning i det kulturpolitiska programmet för ledamot Gun Carlsons uttalande och hennes agerande i den här frågan.

     

    Den andra och mera övergripande och intressanta ideologiska frågan tycker jag är kopplingen mellan en på centerns villkor baserad kulturpolitik och självstyrelsepolitiken. Redan i budgetbehadnlingen kommer kanske några av er ihåg att jag tog upp deta med den kulturpolitik som bedrivs på Åland, där det visar sig att den organisationer som utan prövning kan räkna med att få bidrag och stöd över landskapsbudgeten i hög grad är sådana som har en sorts nära kontakt till centerpartiet på Åland eller centerrörelsen, som i många avseenden också kan ses som en sundblomiansk självstyrelserörelse. Det är viktigt att slå vakt också om den traditionen, men det som händer är att detta görs till en sorts norm för kulturpolitiken. Det är det som ofta är detsamma som det ”åländska”. Det är för snävt för dagens kulturpolitik. Den här synen på åländsk kultur är ungefär 100 år gammal vid det här laget, den uppkom i slutet av 1800-talet och är egentligen en tysk rörelse när man försökte fylla nationella identiteter med innehåll som härstammade speciellt från livet på landsbygden. I Svenskfinland fick det uttrycket ”bygdesvenskhet” och man gör ännu i debatten skillnad mellan bygdesvenskhet och, märkligt nog, ordet kultursvenskhet. Typiskt för bygdesvenskheten och all traditionell allmogekultur är att man slår vakt om konstruktioner som folkdräkter och man slår också vakt om det folkliga kulturarvet i fråga om danser, sånger osv. Det är finns i alla nordiska länder, också i Tyskland väldigt starkt. Men kulturlivet förändras, ofta snabbare t.o.m. än det övriga samhällslivet och likaså villkoren för kulturarbetet. För att inte blockera en viktig kulturutveckling är det så viktigt att man inte har dolda politiska prioriteringar och normer när det gäller att bevilja och stödja olika kulturyttringar och konstnärer. I en levande demokrati är konstnärerna av avgörande betydelse. Konstnärerna och kulturarbetarna är en sorts visionärer och de är ofta kritiska till det gamla och det bestående; de utgör viktiga element i en kreativ samhällsprocess. Det är också en form av yttrandefrihet att konstnärer skall få uttrycka sig så fritt som möjligt. Det har ofta förödande konsekvenser för dem personligen, men de drivs ofta av en inre kraft som är värdefull för oss alla att ta vara på. Därför måste kulturpolitiken vara fri och inte baseras på snäva partipolitiska intressen.

    Liberalerna har i landskapsstyrelsen helt stött den politik som har bedrivits och de omfattar den till fullo. Men det är väl lite så där att man säger en sak och i praktiken har man ändå ganska klart markerat ett visst missnöje. Efter att spörsmålet var uppe här senast har bl.a. kulturdelegationens sammansättning förändrats. Det som har skett är att centern har förlorat inflytande och liberalerna har ökat sitt. Jag tror inte att det är en slump att det sker just nu. Det andra är att liberalerna också har haft ett allmänt möte där man tydligen har försökt dra upp en egen kulturpolitisk linje för att också där manifestera att man har en vidare syn än den kulturpolitik som bedrivs och har bedrivits. Det tycker jag är jättebra; däremot kanske det inte är så trovärdigt när landskapsstyrelsen säger att de helt omfattar den politik som har bedrivits.

     

    Spörsmålet har m.a.o. lett till en viktig debatt om kulturpolitiken och den har resulterat i också bra markeringar och jag hoppas nu att kulturministern tar på allvar den kritik som har framförts från olika håll. Jag kommer därför att lägga ett klämförslag eftersom jag tycker att vi måste få en modern och mera neutral kulturpolitik som stöttar mångfald och inte på förhand värderar olika kulturyttringar. Den hemställan skulle lyda så här:

     

    ”Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att landskapsstyrelsen med beaktande av det kulturpolitiska programmet samt med hänvisning till övriga kulturpolitiska dokument i sitt beslutsfattande behandlar olika kulturyttringar och konstnärer på ett neutralt sätt oberoende av partipolitiska prioriteringar. ”

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

    Fru talman!

    Jag får lov att börja med att påpeka att ltl Barbo Sundback nu framför osanningar här i sitt anförande eftersom hon säger att jag har i mina uttalanden sagt att jag inte tänker stöda specfikt Teater Kuling. Det har jag aldrig sagt. Det är en klar osanning. Mitt uttalande i den omtalade och nu igen upprepade nyårsintervjun handlade om att jag sade att jag gärna hör åländska på våra åländska teatrar som vi stöder med åländska pengar, skattemedel. Det är vad jag har sagt. Jag sade också direkt i intervjun, och jag har sagt det i alla intervjuer efteråt, att jag har aldrig talat om Teater Kuling. Det är alltså en klar osanning, det vill jag ha sagt och hoppas att alla nu lyssnar. Att jag sedan inte stödde Teater Kuling i den omröstning vi hade i kulturdelegationen berodde på att Teater Kulings ansökan inte var fullständig och inte fyllde de kriterier som kulturdelegationen ställde upp, eftersom kulturdelegationen i sin annons sade att man skulle bjuda ut ett teaterprojekt för hela detta år, minst tre uppsättningar. Teater Kulings ansökan innehöll begäran om 65.000 euro för två projekt: Sagan om den lilla fabrorn och ett stycke som inte alls är färdigt, som kanske enligt ansökan blir färdigt i höst. De ville ha dessa pengar fr.o.m. 1 juli. Detta innehöll ansökan. Att de sedan i efterskott har förklarat olika saker och ändrat sitt innehåll är en annan sak, men det är viktigt att vi nu förstår det här.

     

    Detta gör att jag aldrig heller har sagt att man inte kan få ett stöd om man inte talar rätt dialekt, för det har jag heller aldrig sagt. Det tycker jag är viktigt att man nu kommer ihåg.

     

    Diskussionen nu handlar om huruvida kulturpolitiken har varit tillräckligt bra i landskapsstyrelsen under den här perioden, och landskapsstyrelsen svarade på spörsmålet, hänvisade till styrdokument, som just nämndes, det kulturpolitiska handlingsprogrammet och budgettexter, som har funnits i flera budgeter. Landskapsstyrelsen säger inte, och jag har aldrig sagt heller, att kulturpolitik är analogt med självstyrelsepolitik. Vi säger bl.a. i vårt svar, som jag skall citera eftersom det är länge sedan det var uppe:

     

    ”Förverkligandet av de kulturpolitiska riktlinjerna har enligt landskapsstyrelsens bedömning lyckats särskilt väl beträffande det åländska kulturlivets mångfald och Ålands kontakter med omvärlden, framförallt Norden. Landskapsstyrelsen understöder via Ålands kulturdelegation åländska föreningars och organisationers verksamhet som ofta inkluderar gästande artister och evenemang utanför Åland. För att ytterligare främja Ålands kulturkontakter med omvärlden reserveras särskilda medel i landskapsbudgeten.

    I sitt spörsmål använder frågeställarna uttryck som snäv, isolationistisk och förlegad om den förda kulturpolitiken. Landskapsstyrelsen anser att de uppnådda resultaten av kulturpolitiken visar att sådana uttryck inte är relevanta. Ålands kulturliv omspänner allt från traditionell, folklig kultur till IT och strategispel för ungdomar. Landskapets kulturmedel står för den avgjort största delen av finansieringen av denna omfattande kulturverksamhet.

    Landskapsstyrelsen konstaterar att ledamot Gun Carlson i sitt arbete följer de kulturpolitiska riktlinjerna, både i egenskap av kulturansvarig ledamot och som medlem av Ålands kulturdelegation.

     

    Landskapsstyrelsen avser att fortsättningsvis beakta de riktlinjer som nämns i ovan citerade och av lagtinget godkända styrdokument.”

     

    Det här var landskapsstyrelsens svar på det spörsmål som ställdes. Det var i och för sig litet förvånande när man kunde konstatera att det var en förfärlig brådska när spörsmålet skrevs; det var så bråttom att man inte ens hann få namnunderskrifterna förtydligade, men jag har ändå tolkat det så att handlar om socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan och framstegspartiet som var med om den här missnöjesyttringen. Jag tror att det kan vara saker som kan vara intressanta att höra också från de andra partierna hur man har sett på det här.

     

    Det frågas också vad jag menar med åländskan. Ja, om man inte förstår det, så förstår man det inte! Jag kan inte förklara det på annat sätt än att det är den svenska vi talar här på Åland. Det anser jag att är åländska. Det ingalunda enbart de gamla dialekterna som finns kvar ännu och som blir otydliga, mera utjämnade, men vi talar ändå på ett speciellt sätt. Dialekter är trots allt inte helt ointressanta när det gäller speciellt teaterliv, det kan vi också konstatera. Det är så att dialekter är någonting som folk vill höra. Det har man konstaterat på t.ex. Vasa Svenska teater, där man inte för så länge sedan redovisade att man har haft en ganska god ekonomi det senaste året därför att man har spelat på olika dialekter; folk vill höra och se teater på dialekt. Jag har blivit mycket häcklad för att man har sagt att, ”jamen, tänk ändå om man skulle spela Hamlet på åländska, det är väl ändå en omöjlig sak!” Det är inte alls en omöjlig sak, det är ingen skillnad vilket språk man spelar Hamlet på. I Jukkasjärvis Ishotell spelas Hamlet på samiska just nu. Det är säkert inte vad Shakespeare tänkte när han skrev texterna. Det är ingenting att göra narr av, men det är ju så tacksamt. Vi har också kunnat konstatera att Sunds ungdomsförening satt upp en pjäs som mycket förvånande har setts av över 2.000 personer; där är man inte blyg när det gäller att framföra dialekter eller åländska, vad vi nu vill kalla det.

     

    När vi förra gången diskuterade spörsmålet argumenterade jag en hel del över att jag fortfarande håller på Åland och det åländska men att jag för den skull aldrig har kränkt eller hånat, raljerat, med någon som inte talar samma dialekt som jag. Det har jag aldrig någonsin gjort. Det har jag inte gjort i något som helst beslut och jag skall läsa upp våra understöd om en liten stund.

     

    Jag tror i dag att vi gärna skulle vilja höra hur spörsmålsställarna tänker hävda det åländska i det fortsatta arbetet. Nu tänker jag lite på det nära förestående valet. Jag tror att det skulle vara intressant för alla här i dag att höra hur man t.ex. inom socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan tänker och tycker i de här åländska frågorna, som jag har hänvisat till och där jag ställde några frågor. Jag upprepar min fråga. Frisinnad Samverkan var med såvitt jag kunde förstå via ltl Dennis Jansson. Jag undrar om man anser att det faktiskt inte är legitimt att hävda det åländska? Det skulle också vara intressant att höra hur man t.ex. i riksdagen tänker driva en progressiv självstyrelsepolitik om man inte ens vågar visa omvärlden att man håller på det åländska. Kanske vi får någon sorts svar här i dag.

     

    Jag har noterat i alla fall, och det tycker jag är ett bra resultat av diskussionen, att väldigt många går ut och säger att man skall stöda det svenska språket, det enspråkigt svenska Åland osv. Det är jag glad för. Jag hörde också i radion att nu skall det minsann talas åländska i riksdagens talarstol! Det sade en medlem från socialdemokraterna. Det tyckte jag var bra, det gladde mig.

     

    Eftersom vi just hörde av ltl Barbro Sundback att vi är väldigt njugga, att vi inte fördelar medel till annat än dem som är åländska, har åländska dialekter, jag vet inte riktigt hur det sade, kommer jag att läsa upp vilka som har fått understöd som verksamhetsunderstöd tillsvidare i år och projektunderstöd. Det är nog inte bara gamla centerföreningar, eftersom det var en kritik mot centern, som i många år nu har varit med och stött kulturpolitiken på Åland, givit understöd till kulturpolitiken och möjliggjort för väldigt många kulturyttringar att ha möjligheter att verka. T.ex. har vi givit stöd till Ålands konstförening, Ålands slöjd- och konsthantverk, Kökar kultur, Filmklubben Chaplin, Fotoklubben Obscura, Brändö biografförening, Ålands jakt- och fiskemuseum, Föglö hembygdsförening, Kökar hembygdsförening, Skeppargården Pellas, Ålands telehistoriska förening, Ålands hembygdsförbund, Lappo skärgårdsmuseum, Sjökvarteret, Emigrantinstitutet, Önningeby hembygdsförening, Ålands forna flicklottor och soldatgossar, Ålands biblioteksförening, Ålands litteraturförening, Jazzklubben på Åland, Spelmansgillet, Folkmuskiklaget Kvinnfolk, Barnföreningen Barnfiolen, Antons vänner, Visans vänner, Accordion Club, Dragspelsklubben, Alandia Squaredansers, Föreningen Ålands musikakademi, Sällskapet Belcanto Alandia, Mariehamns ungdomsorkester, Ålands sång- och musikförbund, Teaterföreningen Kuling, Teaterföreningen i Mariehamn, Åbo Svenska Teater, Alandia Jazz, Kulturfestivalen på Åland, Kulturföreningen Katrina, Ålands sjödagar, Geta kulturförening, Visor så in i Norden, Föreningen Ålands Orgelfestival, Alandiafestivals, Ålands kulturstiftelse, Ålandsforkarna, Ålands frimärkssamlarförening, S:t Olofföreningen, Skeppsföreningen Albanus, DUV på Åland.

     

    Vi har ungefär lika många och likalydande projektunderstöd, som jag vid behov också kan läsa upp. I alla fall vill jag påstå att våra bidrag är mycket spridda. Vi visar att vi stöder den mångkulturella kulturen och det är kulturföreningarna själva som gör arbetet inom kulturen.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson frågade här i sitt anförande vilka bevekelsegrunder som låg bakom ett FS-namn på föreliggande spörsmål. Vår lagtingsman Dennis Jansson är inte på plats här, så låt mig kort svara. Det är rimligt som ltl Dennis Jansson resonerade, att en fråga , där Gun Carlson har gjort ett uttalande i en nyårsintervju som har väckt ett väldigt offentligt rabalder på Åland, i riket och i Sverige, underställs diskussion i Ålands lagting. Som ett resultat av spörsmålet har vi nu kunnat ha en diskussion tidigare och ytterligare i dag i frågan. Vi får höra ledamoten Gun Carlsons bevekelsegrunder. Vi övriga i partiet, inklusive självklart Dennis Jansson, har orsak att sedan delta i den debatten om vi vill komma med våra synpunkter på landskapsstyrelsens kultur- och språkpolitik och Gun Carlsons kultur- och språkpolitik. Den möjligheten har givits oss här och den möjligheten tar vi om vill. Frisinnad Samverkan redogör i andra sammanhang för sin egen kulturpolitik och sin egen språkpolitik och ärendet har överhuvudtaget inte med riksdagsvalet att göra, så att en landskapsstyrelseledamot uppfodrande här står och kräver att partierna skall redogöra för sin kommande språkpolitik i riksdagsvalet är väl ändå lite övermaga när spörsmålet gäller ledamoten Gun Carlsons synpunkter i sammanhanget och landskapsstyrelsens synpunkter i sammanhanget.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Att mitt uttalande kablades ut utanför Åland berodde naturligtvis på att vi har ett system i dag där en tidning förser omvärlden med nyheter från Åland, så det finns  en ”bra” förklaring där, om man funderar över olika kopplingar.

     

    Jag sade att det skulle säkert vara intressant för Ålands folk att få höra hur man ser på de här frågorna, men vi får säkert höra det i andra sammanhang, så det är jag nöjd med.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

     Det att uttalandet har kablas ut och av vem det har kablats ut är inte av intresse, åtminstone för oss, utan det är bevekelsegrunderna bakom Gun Carlsons resonemang som var värdefulla att få höra och sedan resonera ikring offentligt och också i lagtinget, där ledamoten Gun Carlsons uppdragsgivare sitter. Att alltså kritisera lagtinget för att man vill ha en sådan här debatt är inte riktigt rätt, tycker jag, av ledamoten Gun Carlson och att dyka ner på dem som har önskat ha den här debatten är inte riktigt rätt. För att man vill ha en diskussion innebär det inte att man därmed har sagt vad man tycker. När det gäller svenskheten, språket, den åländska kulturen osv., så känner Gun Carlson väldigt väl till den frisinnade inställningen. Vi har samarbetat om den i många år och vi är till stora delar överens, till delar icke överens. Men tanken var inte att den här debatten skulle riktas mot oss och att vi skulle måsta redogöra för ledamoten Gun Carlson över våra bevekselsegrunder i olika kulturella och språkpolitiska frågor, så låt oss fortsätta att hålla oss i debatten till det som dagens ärende behandlar: ledamoten Gun Carlsons och landskapsstyrelsens syn i dessa frågor!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Ledamoten Gun Carlson upprepar delvis sådant som har sagt tidigare i den här frågan och det framstår åtminstone för mig fortfarande lite gåtfullt vad hon menar när hon talar om det åländska språket och det åländska. Jag får en stark känsla av att det inte är riktigt medvetna val utan att det är starkt känslosamt, och så är det ofta i kulturfrågor och sådant som rör den egna identiteten, så jag vet inte om ledamoten Gun Carlson inte vill eller om hon inte kan definiera vad hon menar med ”det åländska språket”. Det blir för den som skall ta emot detta budskap höljt i dunkel vad som avses. När ledamoten Gun Carlson säger att hon aldrig har sammankopplat självstyrelsepolitik och kulturpolitik har hon nog glömt sitt uttalande senaste gång. Det är nämligen det som jag har utgått från i min analys. Det var när hon själv granskade det som hon kallade mediadrevet som hon utsattes för i samband med med den här frågan. Då säger hon att ”den andra tendensen som drevet visar är betydligt allvarligare och visar på ett djuptgående hot mot vår självstyrelse och jag anser att man skall fråga sig vem som egentligen har skadat Ålands anseende i den här frågan. Det allra allvarligaste är att jag i dag måste stå i lagtinget, försvara och förklara att jag har talat för det åländska. Ser vi detta i ett självstyrelsepolitiskt perspektiv är det skrämmande:  Vart är vi på väg om det inte är legitimt att hävda det åländska?” Det är just det där att Gun Carlson på något vis tar sig ett tolkningsföreträde väldigt subjektivt vad som är det åländska. Det tror jag att hon gör utgående från sin starka känsla för den hembygd och den ort hon kommer från samt de traditioner och värderingar hon representerar. Och det har hon alldeles rätt till, precis som alla andra har rätt att hävda andra värderingar och synsätt. Men det som för mig är problematiskt är när Gun Carlsons privata, nästan, syn på det åländska upphöjs som den värderingsgrund som kulturpolitiken i landskapet skall baseras på. Det här tror jag har i sin tur att göra med centerns sedan länge väldigt dominerande roll i den åländska självstyrelsepolitiken, där man automatiskt har kopplat sin egen kultursyn till någon slags officiell kultursyn för alla som bor på Åland, och de som inte omfattar det här, de är liksom inte delaktiga i gemenskapen. Men jag menar att den här tiden nu är förbi. Vi lever i en helt annan värld som framför allt präglas av integration och stark mobilitet, alltså 30 procent av dem som i dag bor och lever på Åland är födda utanför. Det betyder att det är många i vår omgivning som kommer från helt andra villkor och förutsättningar än ledamoten Gun Carlson, men de har, som jag ser det, precis samma rätt att hävda sin syn på självstyrelsen och på det åländska. Det finns inte någon som kan ta sig rätten och hävda att det är just min uppfattning som är den viktiga och om den hotas, så hotas hela självstyrelsen. Därför måste kulturpolitiken vara sådan att det är upp till enskilda organisationer och artister som sysslar med kultur som skall fylla kulturpolitiken med innehåll. Det här att vi skulle ha en statsledd kulturpolitik tillhör inte ett demokratiskt modernt samhällssystem. Det är i totaliltära stater som man har sådana värderingar, att det är den officiella kulturpolitiken som skall belönas och det är den som är den viktiga och allt annat skall sättas i relation till den. Det har förändrats, det kan jag intyga, jag har varit med när situationen har varit ännu värre. När man som ledamoten Gun Carlson räknar upp alla som får stöd är det i och för sig en bild av hur brett vårt kulturliv är, men det intressanta är vilka är de som fick avslag och på vilka grunder? Det är nämligen där som man ser om det finns sådana som på grund av sin syn på regimen, ordningen eller att det är någon väldigt extrem person som vill utföra någonting inom kultursektorn att man vill stoppa den, det är där som gränsen för yttrandefriheten i kulturpolitiken kommer in. Det är alltså de avslagna ansökningarna som är intressanta, åtminstone lika intressanta som dem som har godkänts.

     

    Jag tycker fortfarande att ledamoten Gun Carlson och jag har helt olika utgångspunkter för vad som är kulturpolitik och att jag gör en stor skillnad mellan självstyrelsepolitik och kulturpolitik. Kulturpolitiken måste vara så fri som det bara är möjligt och den skall inte prioritera vissa värderingar och vissa traditioner framom andra. Det är åtminstone min syn på det hela. Sedan är det tyvärr så att om man uttrycker sig oklart är det det avgörande i alla fall hur man beter sig och i de här efterförklaringarna om ansökningars ofullkomlighet osv., så tycker jag nog inte att man kan säga att ledamoten Gun Carlson skulle ha förhållit sig neutral i den här frågan. Det är så att de flesta ändå uppfattar det här som en sorts diskriminering av finlandssvenskar. Jag tror inte att Gun Carlson på något vis generellt vill diskriminera finlandssvenskar, men i den här situationen där det fanns tre ansökningar och där målet inte var utsatt att man skulle välja ut en teatergrupp som spelade teater på dialekt, utan man skulle välja ut en som uppfyllde vissa professionella kriterier, så framstår Gun Carlsons inlägg som besvärande för det avgörande som sedan följde.

     

    I landskapsstyrelsens svar är man väldigt svepande och man berättar om hur vitt och brett det åländska kulturlivet är, och det är det, det är otroligt aktivt och det är otroligt mångsidigt, men det finns inte några ekonomiska analyser av det åländska kulturlivet. Landskapsstyrelsen säger att de är de stora finansiärerna, och det är högst sannolikt att man är det, men vi vet de facto inte i dag vem som finansierar den stora produktion av kultur som vi har på Åland. Jag har t.ex. nämnt alla konstnärer som livnär sig på konst på Åland. De har inte fått mycket stöd i sin verksamhet, om man jämför med många andra yrkeskategorier här på Åland. Det arbete som utförs i många föreningar är helt ideellt; landskapsstyrelsen finansierar bara en bråkdel av det, så det är kanske lite väl partiskt skrivet att man tycker att man själv har varit och är så väldigt duktig.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Till att börja med hade jag gärna hört en ursäkt från ltl Sundback för den uppenbara lögn som hon startade diskussionen med, dvs. jag har aldrig sagt att Teater Kuling berörs av mina uttalanden. Jag har tvärtom sagt att de inte gör det, i intervjuer, både i radion och i tidningarna, så jag förväntar mig en ursäkt. Ndet gäller kopplingen till Kuling och till beslutet sade jag tydligt i reservationen i samband med omröstningen, att vi ansåg inte att ansökningen var fullständig, och det var den inte; ingen kan påstå att den var fullständig. Vi har lärt oss att det är viktigt att man har ordentliga kriterier för olika ansökningar och då skall dessa följas.

    Det var igen en hel del som ltl Sundback talade om, att jag har någon slags tolkningsföreträde. Det är alldeles uppenbart tvärtom: det är journalisterna som har haft tolkningsföreträdet och möjligen ltl Barbro Sundback, som tolkar mig trots att jag säger upprepade gånger vad jag egentligen har sagt.

     

    Vi hörde också tal om statsledd kulturpolitik. Jag vet inte vad ltl Sundback menar med det, men jag vill ändå påminna om att alla de styrdokument som vi har angivit i våra svar har tagits i lagtinget med lagtingsbeslut. Det är dessa styrdokument vi följer. Eftersom jag räknade upp en massa verksamhetsföreningar som har fått pengar, och det var tydligen tillräckligt många och mångfaldiga, så börjar Barbro Sundback fråga efter avslag och då vill jag säga att vi har så gott som inga avslag. Jag skulle gärna vilja se de avslag som Barbro Sundback talar om!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ett problem i diskussionen är just att ledamoten Gun Carlson tydligen inte uppfattar skillnaden mellan kulturpolitik där man skapar förutsättningar för kulturarbetet och konstnärer och i den statsledda kulturupolitiken där politikerna baserar sina beslut på värderingar och prioriteringar i innehållet i olika kulturyttringar osv., t.ex. språk; det är det som är skillnaden i vårt synsätt.

    Jag har på olika sätt försökt belysa den traditionella centerpolitiken och den är historiskt helt förståelig och den finns i olika varianter, speciellt ute i regionerna. Jag menar att den kulturformen kan inte upphöjas till norm och sedan skall de andra jämföras med den, huruvida de är åländska eller icke-åländska eller tillräckligt åländska.

     

    Sedan kvarstår tolkningen av ledamoten Gun Carlsons uttalanden och agerande i fråga om pilotprojektet inom teaterverksamheten, eftersom hon inte har kunnat förklara vad hon menar med språk. Hon säger bara att den som vill förstå, så förstår nog! Det är inte tillräckligt för att man skall kunna respektera ställningstagandet. Det finns alltså ingen anledning för några ursäkter varken åt ena eller andra hållet och det här med sanningen är kanske väl mycket brösttoner för den här debatten.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det går lätt att kontrollera vad jag sade. Jag har aldrig talat om pilotprojektet för teater i min språkfråga. Jag sade att man anser att man gärna hör åländska på åländska scener, och jag har sagt redan att åländska är det svenska språk vi talar på Åland. Det är vår variant av det svenska språket.

     

    Jag skulle gärna vilja veta vilka beslut som ltl Sundback egentligen talar om som kulturdelegationen eller jag på enskild föredragning skulle ha avslagit. Vilka ansökningar har avslagits på grund av språk? Det skulle jag vilja höra!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Ledamoten Gun Carlson verkar så upprörd nu att hon blandar ihop allting! När jag tog upp frågan om avslag tog jag det som ett sätt att analysera kulturpolitikens innehåll. Ledamoten Gun Carlson valde själv här att räkna upp alla bidragsmottagare för att visa på mångfalden i den kulturpolitik som hon står för. Då är min kommentar till det att det intressanta för att kunna se på mångfalden är att också se vilka som har fått avslag och på vilka grunder. Det är en del av själva resonemanget när man själv berömmer sig för att man delar ut så mycket pengar till allt möjligt. Ett avslag som jag känner till är när ledamoten Gun Carlson tydligen tillsammans med kulturbyrån har sagt nej till ett sorts nordiskt stöd för att bygga upp en professionell teater på Åland, vilket jag tycker att verkar lite främmande eftersom det skulle väl vara bra att ha det stödet just i den situation som vi nu är.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

    Fru talman!

    Nu kommer ltl Sundback igen med en osanning, en klar osanning. Hon säger att jag tillsammans med kulturbyrån har sagt nej till något nordiskt projekt. Det finns inget sådant projekt som vi har sagt nej till. Vi har haft en diskussion med Todins representanter, där Todin (teater och dans i Norden) har erbjudit stöd för teaterverksamhet och vi har sagt och förklarat vår situation, det var just i samband med att vi diskuterade teaterpengarna. Vi har förklarat det, vi har sagt att vi är glada för stöd och vi kommer att återkomma. Vi har aldrig sagt nej till någonting. Det är helt fel. Det var alltså den andra osanningen i dag, men man behöver tydligen inte som lagtingsledamot  bry sig om att man säger osanningar.

     

    Det andra som jag ville säga är, eftersom ltl Sundback fortfarande talar om avslag, att jag nu har projekt av engångskaraktär som vi beviljade pengar till i måndags i kulturdelegationen. Jag skall inte läsa upp dem för att trötta ut er. Jag skall försöka se om jag hittar några avslag. Jag får lov att bläddra eftersom jag inte har hunnit titta på dem. En har fått avslag och det är Fredrik Ekelund och Tomas Tornjefjell som har fått avslag på en ansökan om att besöka daghem med barnvisor; de har fått avslag på grundval av att de 2002 erhöll stöd för samma ändamål, liksom året förut. Dessa stöd skall ges för engångsprojekt, helt enligt kulturdelegationens kriterier. Det var en enhällig kulturdelegation som beslöt. Det var totalt 34 ansökningar vi behandlade. X-AlterEgo fick avslag på ett projekt som skulle handla om förprojektering för unga konstnärer som tillverkar moderna bruksföremål. Det här skulle göras i samband med Ålands slöjd- och konsthantverk och hantverksskolan. Men de fick avslag på grund av ofullständig budget och man ber dem att återkomma när de har ett fullständigt projekt. Jag har inga flera avslag av 36 ansökningar.

     

    Här handlar det inte om någon ovilja när det gäller språk eller dialekter.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Erbjudandet från Teater och dans i Norden säger ledamoten Gun Carlson att inte är något avslag, men man vill inte just nu ha något direkt samarbete. Det är hårklyveri. Min reaktion är precis den motsatta: varför tar man inte emot den utsträckta handen och samarbetar?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Därför att det just nu inte finns några sådana teaterprojekt som skulle ha nytta av det här. Men det betyder inte att det här på något sätt är avslutat. De finns hela tiden. Vi har en representant i gruppen från Åland som kommer att agera om det visar sig att vi behöver stöd från dem, så det är är inte några problem, det är bara det att det råkade stå i tidningen på felaktigt sätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Herr talman!

    Jag hade tänkt att jag inget skulle säga i den här frågan, men när man hör hur debatten går och vet bakgrunden till det, så tycker jag att det är lite väl starkt av vår högsta kulturansvariga minister Gun Carlson att säga att det är medias fel att det blir så här. Jag har hört det en gång förut, och jag trodde att jag aldrig skulle få höra det igen. Jag har fått samtal från nära och kära både från öster och väster som undrar vad håller ni på med där på Åland? Det är självklart att det är minister Gun Carlsons uttalande som har varit av den karaktären att folk tydligen, enligt vad jag har förstått i dag, inte har förstått vad hon har menat. Men inte är det medias fel, inte är det lagtingskamraternas fel, inte är det heller övriga landskapsstyrelsens fel att folk misstolkar det på det sättet att de blir ledsna och stötta. Det finns t.o.m. de på Åland som har blivit stötta som t.ex. bryter på finska eller har finlandssvensk dialekt, även sådana som har rikssvensk dialekt känner sig kränkta. Någonstans måste man ändå kunna förstå att uttalandet har inte varit det man har tänkt, man måste ha misslyckats på något sätt; annars skulle väl inte folk ha reagerat. Man kan inte beskylla alla människor för att vara korkade i huvudet och inte begripa, för det blir indirekt det: jag har sagt en sak och sak och jag har inte menat det! Vår högsta ansvariga för kulturen har sagt det på ett sådant sätt att folk har blivit stötta, oberoende om det har varit hennes mening eller inte, något annat kan inte jag tolka detta till.

     

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom:

    Herr talman!

    Ti vaa eller int e vaa  - det är frågan det jussom! Men jag skall i alla be att få understöda ltl Sundbacks klämförslag.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Herr talman!

    Innehållet i landskapsstyrelseledamoten Gun Carlsons tankar i dessa frågor och filosofier är för mig oproblematiskt. Men det sätt som hon uttryckte sig på i den här intervjun och som hon deltog i den fortsatta debatten eller icke deltog t.o.m. på har gjort att väldigt många ålänningar har studsat till. Så gjorde även jag. Jag sade direkt när uttalandet kom att oj, då, nu kommer det att bli världens storm! Detta oberoende av filosofin bakom ledamoten Gun Carlsons tankar utan utgående från det som hon sade. Ibland måste man som politiker när man råkar ut för det här – jag har råkat ut för det några gånger i någon Natodebatt och i någon annan debatt – så måste man förutom att gå ut och förklara sig kanske även erkänna att man kanske uttryckte sig lite galet. Detta har inte ledamoten Gun Carlson tyckt att hon skulle behöva göra. Men vad jag reagerar lite mot är när hon tycker här lite i debattens hetta att anfall är bästa försvar. Nej, ledamoten Gun Carlson, vi är inte sådana motparter att vi behöver anfallas i den här frågan. Vi har inte gjort några uttalanden, vi har inte gjort några insatser som skulle behöva debatteras och diskuteras i den här debatten; det kan man sedan ta i andra allmänpolitiska kulturdebatter och språkdebatter som vi för, men nu är det fel tillfälle att ställa sig upp här och titta på oss i våra bänkar och säga att vi måste förklara vår politik.

     

    Ledamoten Gun Carlson hade ett önskemål om att de olika konkurrerande riksdagslistorna i den här debatten skulle ge sin syn på svenska språket och enspråkigheten utgående från hennes uttalande i nyårsdiskussionen. Detta har jag redan replikerat om att det tycker jag att inte är ett korrekt förfaringssätt av ledamoten Gun Carlson, men jag skall ändå ta tillfället i akt och något kommentera det. Det var nämligen så att vi igår hade en ordentligt utannonserad, synlig, debatt med 400 ungdomar på Ålands lyceum, där en av de två stora frågorna var språket. Det hade vi på förmiddagen mellan nio och elva. Vi saknade kulturminister Gun Carlson på den språkpolitiska debatten. Skämtsamt vill jag säga att jag hoppas att det inte berodde på åldern för att ledamoten Carlson inte deltog, eftersom lantrådet har sagt att åldern för ledamoten Carlson är en garanti för att centern inte mera kommer att lyfta in ledamoten Carlson i kommande landskapsstyrelse! Men jag är helt övertygad om att det inte var därför som ledamoten var frånvarande utan det var säkert något annat engagemang som framkom. Därför förstår jag den här frågan väldigt väl: Vad har de olika riksdagslistorna för kultursyn när det gäller språkfrågan? Då hade ledamoten Gun Carlson haft världens chans igårmorse att få reda på det, för vi diskuterade det i över en timme. Och vilken lista var det som förde fram den åländska enspråkigheten i förhållande till Finlands tvåspråkighet, den stora skillnaden däremellan, garantierna från Genève och den problematik som det här ger i våra överväganden när det gäller språkets behandling i utbildningen och i andra sammanhang på Åland och vår argumentation gentemot riket när det gäller språkfrågan? Ja, inte var det centerns lista, inte ialls! Det var den frisinnade-obundna listan; det framkommer också av den pressinformation som kommer ut. Centerns lista var faktiskt svävande i sin presentation av centerns eventuella linje i fråga om särskilt finska utbildningen i våra skolor. Nog om det, eftersom ledamoten Carlson önskade ett svar. Nu har det givits ett sådant som gällde den högaktuella riksdagsvalsdebatten i denna fråga, där det har utannonserats på förhand om att en diskussion om detta skulle hållas.

     

    För Frisinnad Samverkans del vill jag deklarera att vi är för åländskhet, enspråkighet och mångkultur i landskapet. Detta skall kunna kombineras på bästa möjliga sätt. Input och impulser har alltid för oss ålänningar varit en ytterst värdefull och grundläggande del av det som vi kallar åländsk kultur. Det har grundlagts under bondeseglationens dagar, fram över världsseglationens dagar, turismperioden, bak i den svenska tiden, under den ryska tiden och nu en kortare tid under det vi kan kalla den finska tiden. Vi har haft och har en stor inflyttning, särskilt från Svenskfinland. Lika andelar ålänningar som är födda i Österbotten som i Åboland, som i Nyland. Det har varit mycket berikande och värdefullt för Åland som helhet, för vårt näringsliv, för vår ekonomiska utveckling, för välfärd och för vår kultur. Jag känner faktiskt, ledamoten Carlson, att Frisinnad Samverkans kultlurpolitik och språkpolitik står starkare och tydligare än vad centerns gör. För det vill jag inte kritisera centerns. Men ni har orsak att tänka mera på de här frågorna, ni har orsak att utveckla er kultur- och språkpolitik mera än vad ni har gjort hittills, och det gör man inte genom att angripa andra, utan det gör man genom att framhålla och förklara och resonera kring sin egen kultur- och språkpolitik.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Det var bra att vi som inte var med på ungdomsdebatten fick en sådan här genomgång av det hela. Jag har faktiskt lite känslan av att sammanfattningen och utvärderingen kanske ändå påverkades av att ltl Roger Jansson själv deltog i debatten på lyceet! Det må vara hur det vill men den saken, men det som åtminstone i media var intressant var att ungdomarna egentligen var ganska kritiska just till de frisinnades och obundnas syn på språket osv. samt att kollegan till Roger Jansson fick väldigt dåliga vitsord. Det visar bara att det inte finns några monolitiska uppfattningar att man kan säga en gång för alla att så tycker vi och så är det och vi är mest svenska eller vi är bäst på det ena eller det andra, utan vi lever i en pluralistisk värld där människor har rätt att ha enskilda uppfattningar i de här frågorna.

     

    Ltl Roger Jansson tog upp det frisinnade åländska kulturbegreppet och han började ungefär vid bondeseglationen (Från salen, ltl Roger Jansson nej, jag började mycket tidigare), men jag skulle nog vilja påstå att den åländska kulturen är bra många tusen år äldre än så. Att se på kulturen ur ett självstyrelseperspektiv är också ett sätt att begränsa sig, så om jag missuppfattade det tar jag det tillbaka, men i så fall tycker jag att man måste gå lite längre.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Jag nämnde visserligen först bondeseglationen, som kom igång på 1700-talets senare hälft, men jag fortsatte sedan med svenska tiden och den började på 1200-talet, som vi alla vet. Egentligen långt tidigare, eftersom vi var delar av det nordiska svenska samfundet ända sedan hedenhös.

     

    Men när det gäller sammanfattningen från den språkpolitiska debatten på Ålands lyceum är det klart att den blev väldigt kort. Jag hann inte berätta vad t.ex. socialdemokraterna tyckte, men eftersom det var en diskussion med ledamoten Gun Carlson var det främst centerns, Frisinnad Samverkans och obundnas synpunkter som jag ville redogöra för och det var flera av ledamöterna här i salen som var närvarande och som säkert kan verifera att till den delen blev det inte så tokigt! Det är Ålandstidningens debatt och det är den som har refererat den är det alldeles riktigt att de ungdomar som uttalade sig i frågan var till sjuåttondedelar relativt kritiska till den enspråkiga inriktningen, men sedan ordnade debattledaren Helin en handuppräkning efter att den här diskussionen var över efter ungefär en timme och vi som satt vid podiet hade god översikt hur det var ställt ute i salen och då var det ungefär 10-15 procent som röstade på centerns lista, inte mera på socialdemokraternas lista och ungefär 10-15 procent liberalernas lista samt ungefär 35-40 på den frisinnade-obundna listan. De deltog inte så mycket i debatten, men däremot röstade de med händerna. Det kommer att redogöras för i kvällens Ålandstidning, så det får då ledamöterna nöjet att läsa!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Det är så att som landskapsstyrelseledamot är man nästan alltid på fel ställe. Det tror jag att fler än jag kan verifiera; man har så många saker man borde göra och man kan inte vara överallt. Jag var mycket väl medveten om den här debatten och hade gärna varit med och lyssnat på den. Annars måste jag säga att totalt gläder jag mig ändå åt det resonemang som ltl Roger Jansson för om politiken, som vi ändå har en rätt stor samsyn på när det gäller språket och kulturen, så jag har inte så mycket att säga om det. Om sedan centern i den omtalade debatten igår inte var tydliga, så kan vi bara beklaga det, men annars anser jag nog att vi har en säker och tydlig språkpolitik i vårt parti.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Det var därför som jag tyckte att det var lite väl, lite magstarkt av ledamoten Gun Carlson att stå här i talarstolen i dag och begära besked av riksdagslistorna i den här frågan, som vi i en timme diskuterade igår och som ledamoten inte av olika orsaker deltog i. Där hade besked givits; och blev i försvaret av sig själv och sin egen politik ville ledamoten Gun Carlson angripa oss andra och det blev ohemult att göra det eftersom vi redan hade redovisat våra synpunkter, de andra listorna, inklusive centerns lista. Det var därför som jag tog upp den här frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag hade inte från början tänkt blanda mig i debatten eftersom jag tycker att ledamoten Gun Carlson på ett alldeles förträffligt sätt har utvecklat den politik som den här landskapsstyrelsen för och också på ett bra sätt presenterat det svar som landskapsstyrelsen avgav på spörsmålet.

     

    Men det var en detalj som jag egentligen reagerade på som jag inte kan låta stå opåtalad och det är när ltl Roger Jansson går upp och säger att jag har gett någon sorts garanti för att ledamoten Gun Carlson inte skall kunna vara kulturminister i framtiden. Jag blev uppringd av en tidning och mitt svar ångrar jag i efterhand, eftersom jag naturligtvis borde ha svarat att frågan är hypotetiskt ställd. Jag kan garantera, ltl Roger Jansson, att jag sade inte att jag ger någon garanti. Tvärtom är det så att jag uttryckte mig på ett mycket mera modifierat sätt än så. Jag kan tyvärr inte exakt komma ihåg ordföljden. Men det som bekymrar mig är ltl Roger Janssons uttalande. Tyvärr, herr talman, är det så att riksdagsvalsdebatten har blandats i det här spelet nu (Från salen, ltl Jansson: ja, vem startade den!)  Ltl Roger Jansson kanske borde fundera på om ett sådant uttalande skapar de allra bästa förutsättningar om han gör liknande uttalanden i riksdagen eller de allra bästa förutsättningar för att kanske samarbeta med lantrådet t.ex. under kommande tider, om ltl Roger Jansson blir vald till riksdagsman. (Från salen, ltl Jansson: det är ju Britt Lundberg det!) Därför tycker jag att det skulle vara bra om vi skulle.. Herr talman, är det Roger Jansson eller Roger Nordlund som har ordet?  Jag tror att det skulle vara bra om vi skulle vinnlägga oss allihopa om att ha en viss värdighet och framför allt hålla oss till sanningen när det gäller de här diskussionerna.

     

    Jag tycker att det annars är en viktig debatt som förs om kulturpolitiken här på Åland. Jag blir kanske lite bekymrad över den bild som man får när man lyssnar på den beskrivning som har givits här, framför allt från ltl Sundback. Jag har varit ungefär elva år i Ålands landskapsstyrelse. Jag har varit fyra år kulturansvarig i en landskapsstyrelse tillsammans med socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan och obundna, jag har varit finansansvarig tillsammans med Frisinnad Samverkan och obundna och jag är nu lantråd tillsammans med liberalerna. Min bild av den kulturpolitik som har förts under alla dessa år är att det har alltid funnits en väldigt positiv inställning till kultur och kulturarbete på Åland; alla har försökt hjälpa till för att det skall finnas ekonomiska resurser att ställa till förfogande. Jag har väldigt svårt att dra mig till minnes att det under alla dessa år skulle ha varit speciellt många omröstningar varken i kulturrådet, som det hette förr i tiden och nu i kulturdelegationen och ännu färre i Ålands landskapsstyrelse, utan vi har alltid försökt vinnlägga oss om att hitta dels pengar eller olika lösningar som gjort det möjligt för de åländska kulturorganisationerna och kulturarbetarna att förverkliga det som de brinner för. Vi har alltid sett att det har varit väldigt viktigt för Åland, för det åländska samhället, vårt kulturliv, vårt näringsliv, att vi har ett rikt kulturliv här på Åland och jag tycker att den bild som jag har fått rimmar inte riktigt med den bild som ltl Sundback har givit. Därmed inte sagt att min bild är den rätta eller att ltl Sundbacks är den rätta; var och en skapar sig naturligtvis en egen bild av verkligheten, men jag ville ändå delge det som jag har sett och alla partier som har varit med i landskapsstyrelsen har faktiskt vinnlagt sig om att göra det bästa möjliga för det åländska kulturlivet.

     

    Det finns också en relativt bra demokrati i besluten. Det handlar oftast om s.k. PAF-pengar. Fördelningsrådet är med, där det finns många olika organisationer representerade. Förutvarande kulturrådet, nuvarande kulturdelegationen är parlamentariskt tillsatt, alla partier här i lagtinget är representerade här och kan delta i arbetet. Att då samtidigt lyssna på den här diskussionen och höra att vi har någon form av statsledd kulturpolitik, som åtminstone får mina tankar att vandra iväg till andra totalitära stater och system, som är väldigt främmande för vårt, så känns faktiskt lite jobbigt och jag tycker att det är en väldigt orättvis beskrivning av den kulturpolitik som har förts på Åland och förs på Åland. Det är en väldigt hård kritik, inte bara mot den här landskapsstyrelsen utan mot åtminstone alla de landskapsstyrelser som jag har varit med i under hela nittiotalet, för vi har egentligen inte ändrat på några principer under de två år som just den här landskapsstyrelsen har arbetat när det har gällt kulturpolitiken, utan vi har försökt fullfölja det som har varit.

     

    När det gäller den beskrivning, som ltl Sundback försöker göra till någon sorts sanning, att det är centerns kulturpolitik skulle jag naturligtvis på ett sätt vara stolt som centerordförande att vi har haft en så väldigt stark genomslagskraft i de olika landskapsstyrelserna genom åren, och jag hoppas naturligtvis att vi har kunnat bidra på vårt sätt att det har blivit en bra kulturpolitik, men jag vill verkligen framhålla att alla partier har deltagit på lika villkor i det här arbetet genom åren, så det är också en missvisande beskrivning som ltl Sundback har fört fram till den åländska allmänheten och till dem som lyssnar på den här debatten.

     

    Det vill jag ha sagt, herr talman, för jag vill också ge min version av verkligheten. Jag tycker att det skulle vara bra om den här debatten skulle lämna en någorlunda positiv känsla efter sig. Jag tycker att kulturpolitiken på Åland är värd det därför att kulturen har omhuldats och bör omhuldas också i fortsättningen.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman, bästa lantråd!

    Det var din landskapsstyrelseledamot Gun Carlson som införde riksdagsvalet i lagtingsdebatten och det var jag som protesterade mot det, jag tyckte inte att det var rätt. Men eftersom hon gjorde det valde jag att ändå kort kommentera det för att någorlunda försvara mig själv och vår lista i riksdagsvalet, som på det här sättet blev indirekt angripen.

     

    När det gäller mitt skämt var det åldersnojan som jag skämtade om. Det gjorde jag igår på debatten mycekt synligt och tydligt och det gjorde jag här i lagtinget i dag igen. Det förde någonting gott med sig. Det innebär att lantrådet på två månader sedan det här uttalandet stod i en av våra tidningar från hans sida om ledamoten Gun Carlsons politiska framtid nu dementerar det för första gången, åtminstone har inte jag sett det dementerat tidigare i offentligheten. Det måste vara glädjande för hela centerfältet och det måste vara särskilt glädjande för ledamoten Gun Carlson att det nu äntligen kom; för mig spelar det inte någon roll, så jag behöver inte tacka för det.

     

    Jag förstod inte alls den plötsliga upphetsningen som lantrådet började komma med här om samarbetsfrågor med den som eventuellt blir vald till riksdagsman, och så kikade han på mig då! Vi har val den 16 mars och det finns 16 kandidater och jag hade faktiskt trott att centern trodde lite på sin egen lista! Jag har faktiskt inte här i den debatten på något sätt angripit lantrådet eller ens Gun Carlson utan jag har försökt föra ett så rimligt resonemang som möjligt, så om det skulle råka gå så att jag skulle bli vald till det här jobbet, så inte har jag några som helst problem att samarbeta med vilken landskapsstyrelse som helst. Det där utfallet förstod jag inte överhuvudtaget.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Mitt svar skall närmast ses som ett svar på det som jag uppfattade som ett litet utfall från ltl Roger Jansson, men jag hoppas att vi kan lämna det bakom oss och att det tillhör historien och att vi kan blicka framåt. Jag tror att det är viktigt för oss alla att skapa bästa möjliga samarbetsklimat oberoende vem som blir vald till riksdagsledamot framöver från Åland. Jag vill tacka för de många goda råd som ltl Roger Jansson gav till centern när det gällde utvecklande av vår kulturpolitik, och naturligtvis skall vi ta dem till oss, men jag blir lite förvånad ibland: från den socialdemokratiska sidan blir vi beskyllda för att centern har en alltför dominerande roll i det sammanhanget, samtidigt framhåller Frisinnad Samverkans ordförande att Frisinnad Samverkan har väldigt mycket som man kan s.a.s. till Åländsk Centers kulturpolitik och vårt arbete där.

     

    Antagligen är det så, herr talman, att vi har från centern försökt hitta en ganska bra väg när det gäller vår kulturpolitik. Vår kulturpolitik bygger på mångfald och att det skall finnas ett engagemang ute i det åländska samhället, ute i skärgården, landsbygden och i staden. Den kulturpolitiken kommer vi att fortsätta med och vi kommer naturligtvis också att försöka se till att det finns ekonomiska resurser så att de som är kulturarbetare skall kunna jobba med det som de brinner för och som gör vårt Åland så fantastiskt fint att bo på.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Med förlov sagt har vi från Frisinnad Samverkans sida inte ens andats om att vi tycker att centern har någon särskilt tung position i åländsk kulturpolitik. Det är ett annat parti som står långt till vänster om oss som tycker så, och blanda nu inte ihop oss på något sätt fast vi för tillfället av lantrådet för den här valperioden – men den är snart slut – har blivit förpassade till denna i och för sig trevliga och uppbyggande oppositionsperioden, där vi kan utmejsla vår politik, ges tid att utmejsla vår politik, även kulturpolitik och språkpolitik, på ett mycket tydligare sätt än vad vi hann när vi hastade omkring i regerandet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Eftersom lantrådet tog upp frågan om kulturpolitiken och den kritik som jag har anfört mot den politik som förs ville jag säga några ord. Det är svårt när man själv är delaktig av ansvaret och besluten att egentligen se kritiskt på det man gör. Det är väl en mänsklig svaghet som vi alla lider av. Man tycker säkert själv om man som lantrådet har varit med länge och försökt sitt bästa att det är den bästa av kulturpolitiker som har förts under hans tid. Men det är inte man själv som i politiken skall bedöma utan det är väljarna och kanske framför allt i det här sammanhanget kulturarbetarna. Jag tror faktiskt att jag rör mig betydligt mera bland kulturarbetare och konstnärer jämfört med lantrådet och kulturministern. Tongångarna i den debatt som förs i de här kretsarna är inte lika positiva om den berörda kulturpolitiken. Det är också så att det skulle vara mera uppseendeväckande om jag som socialdemokrat skulle ha samma uppfattning som ett konservativt parti som centern i kulturfrågor. Jag menar, att var i världen har centern framstått som något slags kulturpolitiskt progressiv grupp? Säg ett land! Det äri stort sett samma traditioner som man slår vakt om överallt; en del av vårt kulturarv. Det som är betecknande för Åland är att den där biten har varit så stor och att den har upphöjts till någon sorts officiell politik. Med åren har det kommit många andra uttryck och konstnärer och företeelser i vårt kulturliv som har gjort att den där biten ganska av sig självt har blivit mindre betydelsefull, men jag skulle inte säga att det är en medveten kulturpolitik utan det har att göra med att tiderna förändras och att kulturarbetarna och publiken har andra behov än dem som centern slår vakt om.

     

    Lantrådet Roger Nordlund, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback anförde att jag skulle ha sagt att det var särskilt den bästa kulturpolitiken som har förts under de här åren, men om mitt uttalande uppfattades så vill jag ändå framhålla att poängen med det som jag anförde tidigare var det att jag ville visa på att kulturpolitiken utformas inte av någon enskild människa på Åland, utan det finns ett system med olika nivåer och olika organisationer som alla medverkar till att det formas en gemensam kulturpolitik på Åland och som i de allra flesta fall har man kunnat uppnå någon form av konsensus. Det har genom alla de år som jag har varit med funnits väldigt få omröstningar, trots att det har varit olika partier i landskapsstyrelserna och i kulturrådet respektive kulturdelegationen så finns alla partier med. Det här tycker jag att är någonting som ändå är fint med åländsk kulturpolitik. Att man så långt har kunnat uppnå konsensus har berott på att det har funnits en så grundläggande positiv inställning från alla de partier som har varit verksamma både i landskapsstyrelse och i lagting. Centern har försökt bidra med de erfarenheter och kunskaper som vi har från de olika miljöer som vi verkar i. Jag tycker verkligen att det var hårt sagt av ltl Sundback att säga att i vilket land och var har centern varit med och varit progressiv. Jag vågar påstå att centern är absolut ett av de progressivaste krafterna när det gäller att utveckla kulturpolitiken, men det kanske är just den kulturpolitik som faller socialdemokraten ltl Sundback på läppen. Men att för den skull klassa ner det och säga att det är ingenting värt tycker jag är ganska hårt av ltl Sundback och lite onödigt i den här debatten. Det är säkert så att ltl Sundback umgås i sin miljö, som naturligtvis har närmare kontakter till den socialdemokratiska verkligheten och socialdemokratiska människor, medan jag umgås i en annan miljö och det formar våra bilder av verkligheten.

     

    Men summa summarum, herr talman, vågar jag påstå att den åländska kulturpolitiken har byggts upp gemensamt av de åländska partierna och det har aldrig varit något enskilt parti eller någon enskild politiker som ensam har format den utan det är ett samarbete.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att konsensusbilden är lite överdriven. Det som har präglat kulturdelegationens arbete under ledamot Gun Carlsons tid är väl att det just har funnit en opposition som Gun Carlsons politik. Det är faktiskt så fortfarande i dag i vissa frågor. Den ledande ministern för kulturområdet är numera i minoritet när det gäller att avgöra frågorna. Jag känner nog inte igen denna rosenröda beskrivning utan situationen är betydligt intressantare än så. Man säger att man alltid har haft ett så stort intresse för kultur. Javisst, på ett idealistiskt plan! Men vad har man gjort när det gäller att skapa verksamhetsförutsättningar för kulturlivet och för professionella konstnärer. Ålands största kulturella resurser har flyttat bort härifrån för att man inte tycker att man har fått tillräckligt med andningsutrymme och inte heller verksamhetsförutsättningar; de största är alltså utanför Åland. Jag tycker att den bild som lantrådet serverar är alldeles för förenklad och idealiserande – den är betydligt intressantare än så.

     

    Lantrådet Roger Nordlund, replik:

    Herr talman!

    Jag hade knappast trott att ltl Sundback skulle dela min uppfattning eftersom spörsmålet som ligger till grund för debatten andas en väldig kritisk inställning. Men, herr talman, jag tror att det är viktigt att fråga sig: hur många omröstningar har det varit i kulturdelegationen, där det är sådan hård opposition mot landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson. Jag svängde mig om och frågade och det har varit två stycken omröstningar, kanske tre, men då skall man sätta det i relation till hur många ärenden som faktiskt finns och behandlas i kulturdelegationen genom åren.

     

    När det gäller att vara progressiv i åländskt kulturarbete tror jag att ltl Sundback nog är ute i ogjort väder när hon försöker få fram att centern inte skulle vara det, och jag vill också påstå de tidigare landskapsstyrelserna. Vi har faktiskt gjort allt vad som har stått i vår makt för att försöka förverkliga alla de projekt som initieras runt om på Åland, men sedan har det kanske ibland funnits också fall där det inte har lyckats. Då har man kanske sagt, okej, vi återkommer om ett år eller när vi har bättre förutsättningar och på det här sättet har vi försökt skapa det kulturliv som vi har på Åland. När sedan ltl Sundback säger att man tycker att det är trångt här och att Åland är ett litet samhälle vill jag säga att Åland är ett litet samhälle. Det är klart att vill man erövra världen finns det naturligtvis större scener och större sammanhang där man kan göra karriär. Men Åland har varit en väldigt bra miljö att växa upp i och få en bra grund för sin fortsatta utveckling om man vill utvecklas inom någon speciell genre när det gäller inom kulturen. Åland är, skulle jag vilja påstå, känt och erkänt för att vi kan få fram så många duktiga artister på olika områden. Jag tror att det är få områden i världen som kan skryta med att vi har så många duktiga människor som har lyckats både på Åland och utanför Åland i den större världen med tanke på att vi är endast 26.000 människor som bor här. Det finns också ett flertal exempel på konstnärer som har valt att flytta till Åland därför att man tycker att Åland är ett samhälle som har en bra miljö, det finns ekonomiska resurser och det finns möjligheter att utvecklas som konstnär här på Åland. Snälla ltl Sundback, lyft i stället fram lite positiva saker, för det är faktiskt det som också skapar en positiv miljö. Står vi här och är enbart kritiska och nedlåtande om det åländska kulturlivet och den förda kulturpolitiken, skall vi säga, så kanske det skapar en negativ spiral i stället för en positiv. Jag tycker att kulturen är så viktig för Åland att vi skall se till att vi har en positiv spiral och utveckling.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Lisbeth Eriksson:

    Herr talman!

    Jag tänker varken komma med analyser eller påståenden om personer eller partier eller någonting sådant, inte ens riksdagsvalsdebatt tänker jag hålla! Jag begärde ordet för att säga några ord om klämmen som utdelades på bordet. Jag vill i det sammanhanget säga en sak om liberalernas hållning i kulturpolitiken. Vi tycker att kulturen skall vara en fri kraft innanför självstyrelsesystemet, så fri att man också kan komma med kritik om det behövs, om man så bedömer.

     

    Det skulle ha varit väldigt fint med en genuin kulturpolitisk debatt. Det har det inte blivit här i dag, men vi kanske kommer till det någon gång. Det har handlat mycket om person, tolkningar av vad person har sagt och tolkningar i media vad person har sagt. Låt vara att jag inte håller med om allt vad jag har hört och läst, men när jag ser på klämmen, som riktar sig till landskapsstyrelsen, så har jag inte heller hört att de av spörsmålsställarna och av dem som lagt klämmen finns någon allvarlig anklagelse mot landskapsstyrelsens kulturpolitik. Det finns inget belägg för att man skulle behöva stöda klämmen, såvitt jag kan se.

     

    Till yttermera visso vill jag också säga att alla vi som är kvar här vet att inom överskådlig tid, för att inte säga oöverskådlig tid, kommer vi inte på Åland att ha ett parti som regerar. Det betyder att de partier som sitter i landskapsstyrelsen måste diskutera alla typer av politik men också, och kanske särskilt, kulturpolitik. Också inom partierna finns det olika schatteringar av synen på kultur. Men vi står inte alla i landskapsstyrelsen eller i lagtinget på samma linje; därför är det viktigt att vi skulle hålla en ren kulturpolitisk debatt utan utfall vare sig mot personer eller partier. Inte kan jag från mitt parti säga att varenda en skriver under på att kulturen skall vara en fri kraft, i kulturpolitiken måste få finnas kritiska trender, om det skall vara en riktig kulturpolitik. Jag tycker att vi skall ha det med i vår kulturpolitik.

     

    För min egen del kan jag inte se att landskapsstyrelsen har behandlat kulturyttringar och konstnärer på ett icke-neutralt sätt eller beroende av partipolitiska prioriteringar. Jag måste nog höra något belägg för det för att jag skulle kunna rösta för klämmen.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag uppfattar att den förda kulturpolitiken i dag är starkt partipolitiskt färgad av värderingar som går tillbaka just till centerideologin där liksom den rätta dialekten ibland kan vara avgörande för hur man bedömer ett kulturprojekt. Det har jag inte uppfattat att liberalerna förut åtminstone har omfattat. Men om jag förstår ltl Lisbeth Eriksson rätt nu, så även om hon inte kanske omfattar just den värderingen i regeringssamarbetets namn är hon villig att acceptera en sådan kulturpolitik som nu förs. Det är väl bara att konstatera att vi har olika synpunkter. Jag är mycket kritisk till just den kulturpolitik som nu förs och som framför allt leds av ledamot Gun Carlsons i många avseenden privata värderingar, eftersom det åländska språket inte ens vad jag vet har definierats av centern utan det är närmast hon själv som driver en sådan kulturpolitik baserad på just sådana värderingar och synsätt.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback har inte fört fram någon kritik, vad jag har hört, mot vårt kulturpolitiska program, mot de styrdokument som finns och jag stöder också dem. Ltl Sundback har inte heller fört fram några belägg för att det skulle ha gjorts partipolitiska bedömningar. Det har funnits olika åsikter och man har röstat i kulturdelegationen och jag tror inte att vi kan börja föra en sådan politik inom vårt parlamentariska system ens att det inte skall förekomma omröstningar, att man inte skall ha skilda schatteringar eller olika åsikter i vissa fall. Det kommer det alltid att finnas, såsom jag redan sade, eftersom majoriteterna kommer att skifta och vi inte kommer att ha någon sorts enpartisjälvstyrelse här på Åland, inte någonsin.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag vet inte om ltl Lisbeth Eriksson inte alls har förstått vad jag har sagt! Jag har försökt framhålla att den språk- och kulturpolitik som ledamot Gun Carlson, som är ansvarig för landskapets kulturpolitik, för inte har stöd i de kulturprogram och de styrdokument som lagtinget har antagit. Nu har då också landskapsstyrelsens liberala ledamöter sagt att de stöder henne. Då inser jag att liberalerna plötsligt har ändrat kulturpolitik, för så här bedrev man inte kulturpolitik förut. Jag är väl den sista som skulle kräva konsensus inom kulturpolitiken, tvärtom, är det ett hälsotecken i så fall att man röstar! Men frågan är vad man röstar om.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback vände behändigt på det jag sade. Jag sade att vi stöder det kulturpolitiska programmet, de styrdokument som finns. Jag ser inget fel i de pengar som har utbetalats. Det är ett brett stöd till en verkligt mångkulturell sektor på Åland. Så sade jag. Jag sade faktiskt också, att jag ser inget värde i att vi håller på med den här debatten och riktar oss mot person, i det här fallet kulturansvariga, för jag står inte för de tolkningar, som jag förstår att pressen har gjort eller det jag själv har läst av det. Jag står inte för den delen av politiken. Men så kommer vi alltid att ha det eftersom det finns olika schatteringar på våra synsätt. Ltl Sundback har själv suttit i landskapsstyrelsen med centern och jag hörde aldrig någon kritik då, då gick det helt bra, men nu försöker ltl Sundback vända på steken. Vi stöder alltså inte sådana uttalanden som man har vänt på det i pressen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

    Ltl Sundman:

    Herr talman!

    Debatten som det hänvisas till och som spörsmålet är en följd av har egentligen handlat om mycket, mycket mer än det som minister Gun Carlson sade i sin intervju. Det kanske nog var så att ministern tände en liten eld, men sedan var det många andra som kom med bränsle till brasan och som det ofta är när sådant här debatteras blev det en väldigt intensiv brasa, men nu har elden kanske falnat och de som kom med bränslet har gått hem igen.

     

    Jag tycker att det är märkligt att man måste försvara inte bara självstyrelsens grundvalar nuförtiden utan också marken som de står på. Vi skall tydligen behöva försvara de som vi kan kalla våra mänskliga rättigheter som vi har i form av Nationernas Förbunds beslut från 1921 att vårt svenska språk, vår kultur och våra lokala sedvänjor skall bevaras. Vi har fått självstyrelsen för att bevara dessa, inte för att begrava dem.

     

    Debatten har mycket handlat om hur mycket ålänning man är, av olika orsaker. Enligt min uppfattning är man ålänning om man har hembygdsrätt och det är de ålänningarna som vi här i Ålands lagting representerar enligt lagtingsordningen. Det kanske är så med hembygdsrätten att den borde i stället heta hembygdsrätt och skyldighet. Alla som bor och arbetar på Åland har lika stort ansvar för att förverkliga och förvalta självstyrelsens anda och mening och dess arv. Alla har vi lika stort ansvar för att vårt svenska språk, vår kultur och våra lokala sedvänjor bevaras.

     

    Visst kan det vara till viss nytta att vädra åsikterna, men nog är det många som också vill glömma debatten. Jag tycker att det tydligt har visat att det på Åland finns något som i en insändare kallades militant finlandssvenkhet, en klick som till varje pris vill förfinlandssvenska Åland! Det tar jag starkt avstånd från och jag vet att många, de allra flesta inflyttade också gör det. Man håller med om denna uppdelning. Jag tar avstånd från strävandena att dela upp ålänningarna i riktiga och oriktiga på sätt och vis. Som jag sade tidigare har alla ett ansvar för självstyrelsen, oavsett etnisk bakgrund.

     

    När det gäller själva kärnfrågan kan jag hålla med om att minister Carlson kanske kunde ha uttryckt sig på ett bättre sätt eller kanske kunde reparera sitt uttalande, men av den hönsgård som debatten till slut blev var det nog bara en fjäder som härrörde från ministerns uttalande. Jag tycker att det egentligen var ganska hemskt att se hur en som försvarar det som är specifikt åländskt får vara helt ensam i debatten. Inte en enda övrig centerpolitik sade någonting. Det enda vi hörde var att lantrådet sade att ja, minister Gun Carlson, är ju för gammal, hon skall ändå avpolletteras ungefär – ett mycket nonchalant uttalande, som det i dag är skönt att höra att tas tillbaka av lantrådet och dementeras. Men det har inte dementerats tidigare.

     

    När det gäller det som verkar ha blivit kärnfrågan, det åländska språket, så visst är det något speciellt inte bara med åländska dialekter utan det språk vi pratar här på Åland, det är till största delen svenska. Men det är så pass mycket eget att om du pratar åländska med en rikssvensk så har han svårt att förstå dig, likadant är det med en finlandssvensk, vi måste liksom strama upp oss. När vi är en så pass identitetsstark språkgrupp på ett litet öområde så har vi utvecklat vissa ord t.o.m. som är specifikt åländska och detta gör att man kunde tala om ett åländskt språk, men som redan sades här av ltl Sundback är det inte definierat, vilket man kanske borde göra då! Vi kanske borde börja förvalta ett åländskt språk, vi borde ha en åländsk språkakademi och borde hitta på egna åländska ord för saker och ting och inte bara förengelskas hela tiden, som man t.ex. gör på Island. Där vägrar man att låta sitt språk blandas med alla andra, man har egna ord för dator osv., vilket är mycket intressant. Det är också viktigt för identiteten att man har ett eget språk och det är den språkliga identiteten på Färöarna och Island som har hjälpt dem till det de har i dag. Det kanske vore en idé att fundera på att definiera det åländska språket så att de som inte förstår vad som menas med det också kan läsa sig till det.

     

    Att kulturpolitiken skulle vara lika med centern är nog en förgången sak och åsikt. Den är framför allt inte lika med den nya centern som har fötts ur samarbetet med liberalerna. Det är nog, som sagt, länge sedan centern hade någon dominans över kulturpolitiken. Då berodde det inte på det politiska utövandet utan det berodde på att centern var en så pass stor folkrörelse att man hade många kulturutövare och kulturen förknippades med centeraktiva, men det är som sagt en förgången tid. Jag har också sagt tidigare när det gäller kulturpolitiken att den gott kunde vara mer åländsk-specifik, vi kunde ha mer lokalt producerad kultur. För den skulle behöver man inte stävja den utifrån kommande kulturen, men allra största delen av vår kultur kommer utifrån, den musik som ungdomar lyssnar på t.ex., så man kan inte ha ett motsatsförhållande utan det blir en mix som från tid till annan ändrar och som ålänningen får ta del av. Nuförtiden lever vi i en global kultur i mångt och mycket. Nuförtiden kan man inte som kunde förr i vissa regimer styra opinionen med kulturen, utan tvärtom, man får den kultur som man förtjänar och det är så att kulturen avspeglar i stället opinionerna i samhället. Jag tycker att den åländska kulturen måste bygga på ett gott självförtroende och på tolerans i stället för uppdelning i olika grupper. Jag tycker också att när det gäller den politiska debatten kring kulturen skall vi spänna av lite. Jag tycker inte att politiker skall blanda sig så mycket i kulturen utan kulturen skall komma spontant. Trots det här kommer jag personligen enligt planerna att spela sommarteater i sommar och ge mitt bidrag till kulturen, men det skall inte ses som politisk inblandning. Det kommer också troligtvis att bli på dialekt.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundman säger här i en deklaration att alla på Åland har ett ansvar för våra seder och bruk och för kulturen. Det är ett påstående som man kan härleda till andra tider och andra seder. Jag skulle säga att det är inte så att kulturen avspeglar opinionen i ett samhälle. Det är också en definition av kultur som jag tror att inte håller i längden, utan kulturaktiviteter behövs för att vara med och utveckla de attityder och de intellektuella övningar som behövs för att ett samhälle skall gå framåt.

     

    När det gäller debatten kring ledamoten Gun Carlsons nyårsintervju är det så att den här typen av diskussioner ofta förvrids och görs aggressiv av insändare, både anonyma och andra, som har väldigt fyrkantiga åsikter på det här området och som menar  att de nog vet vad som är åländskt och att alla som vill diskutera detta är på något sätt förrädare. Det tror jag är ett olyckligt inslag i all kulturdebatt här.

     

    När ltl Sundman hänvisar till att på Island jobbar man med egna ord, man inför isländska ord för alla andra utifrån kommande begrepp, så stämmer det inte längre i praktiken. Det är så att engelskan också där tar över väldigt mycket och ungdomarna har också bestämt sig för att mer eller mindre lämna förståelsen för de andra nordiska språken. Den renläriga stilen på Island finns alltså inte längre i fråga om språkutvecklingen.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    I ett demokratiskt samhälle har alla ansvar för att uppfylla landets grundlagar, både dess bokstav och dess anda och mening samt dess understående lagar. I våra grundlagar på Åland står det att Åland är enspråkigt svenskt, så ramen är lite snävare än på andra ställen. Detta har sin historia i självstyrelsens tillblivelse och det är också internationellt garanterat. Därav min vinkling. Visst är det så att kulturen har många olika roller, men nog finns det en tydlig koppling mellan kultur och opinion. Förut var det ofta så att man styrde opinionen med kulturen, sedan började kulturen styra opinionen och i dag är det ett naturligt förhållande mellan dessa två, det är fritt att tycka och tänka.

     

    När det gäller brasan som jag pratade om, att debatten förvrids, så visst är det så. Som jag sade kommer det väldigt många till brasan och väldigt många olika sorters bränsle fast det är förbjudet att elda annat än biomassa i dag; det blir till slut en okontrollerad eld som man måste bara låta brinna ut. Så blev det även i den här debatten.

     

    När det gäller Island så visst har jag tagit del av att man också på Island börjar komma ifrån det här, men jag tror att man kan komma tillbaka för i och med den globalisering och europisering vi upplever blir det lokala samhället allt viktigare liksom den lokala identiteten, när man inte längre når s.a.s. till nationell identitet eftersom allt är EU för oss. Därför är det viktigt att vi har en stark lokal identitet också. Det har alla andra regioner i Europa, så man kan också koppla det till det.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Det finns många regioner i Europa som i praktiken är både flerspråkiga och mångkulturella och de t.o.m. framhåller att det är en fördel. När ltl Sundman säger att alla regioner har en viss identitet kan det vara riktigt, om han inte avser, som jag tror att ltl Sundman gjorde, att det skall vara en  enda identitet.

     

    När ltl Sundman säger att det finns grundlagar som säger att landskapet Åland är enspråkigt svenskt är det riktigt att det finns lagstiftning som säger att så är det. Men det finns ingen lag som säger att alla som bor på Åland eller som bor på ett visst område måste ha ett enda modersmål eller tillägna sig samma språk som majoriteten talar. Det måste vara en missuppfattning från ltl Sundmans sida.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herrr talman!

    Debatten handlar ofta om identitet. I ett samhälle finns det lika många identiteter som det finns medborgare, var och en ålänning har sin egen identitet och den innehåller olika ingredienser beroende på ens bakgrund och ens uppfattningar samt uppväxt osv. När det gäller vad som står i de åländska grundlagarna är det inte bara bokstaven man skall följa utan man skall som medborgare i ett samhälle vara insatt i dess historia och därigenom också veta vad grundlagarnas anda och mening säger och uppmanar till samt varför vi fick självstyrelse. Det handlar inte längre om självstyrelsens grundvalar, utan det handlar t.o.m. om marken de står på när vi har sådana här debatter, men det kan tillika vara nyttigt att ha dem så att man blir medveten. Det är genom att debattera och utöva kultur som man får en identitet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Jag begärde ordet efter replikskiftet mellan mig och ltl Lisbeth Eriksson eftersom jag ville påminna om vad spörsmålet går ut på. Det gäller i första hand inte de kulturpolitiska program eller styrdokument som vi har utan spörsmålet gäller om landskapsstyrelsen står bakom den kulturpolitik som den ansvariga ledamoten ger uttryck för. Sedan har jag redogjort för vad som menas med det. Det finns en specifik händelse som många här tolkar mera som att det är medias fel att det har blivit som det har blivit och att det egentligen står för någonting annat än det som har skildrats i tidnignarna. Om man utgår från klämmen är min slutsats den att den ansvariga ledamoten ger uttryck för en kulturpolitik som inte har stöd i de styrdokument och kulturprogram som vi har antagit, för vad jag vet finns det ingenting om det åländska språket i de dokumenten. Däremot talas det om svenskan och det enspråkigt svenska Åland och hur man skall slå vakt om det, och i det inkluderar jag faktiskt alla svenska dialekter och uttrycksformer. Det finns ingen grund för ministern att särskilt upphöja någon åländsk dialekt eller någonting som hon själv upplever som åländska som den norm som allting skall jämföras med. Det är alltså grunden för spörsmålet.

     

    Jag har sedan överfört resonemanget på en ideologisk grund och jag tycker jag att jag har stor erfarenhet av åländsk kulturpolitik under mina år i lagtinget, där jag särskilt har intresserat mig för kultur och jag har varit med i Ålands kulturdelegation under flera perioder och sett hur den har arbetat. Och visst har det varit så att det har varit organisationer nära centern som konsekvent har fått mycket stöd. Det har varit mycket svårare för nya organisationer, för lite mera kritiska röster, att få stöd. Så är det väl delvis i många andra samhällen, men hos oss har det inte varit en medveten politik utan den har förts genom att man har utnyttjat en sorts majoritetsposition. Och nu har detta hänt att den ansvariga ministern, som hör till centerpartiet, inte mera får majoritet för dessa ställningstaganden. Jag är alldeles övertygad om att det är en svägning som håller på att ske och det tror jag är bra. Vi skall slå vakt om vårt kulturarv, allt det som hör till allmogekulturen, men det är en del av vår kulturpolitik, det är inte normen som allting skall jämföras med, om det är tillräckligt åländskt eller rätt sorts åländska eller någonting sådant. Det är min syn på det här. Det sades här att det inte förekommer en sådan här centerkulturpolitik, men vi hade ett alldeles utmärkt exempel i årets budget, ni kommer kanske ihåg att landskapsstyrelsen och kulturdelegationen – under ledning av Gun Carlson, antar jag – har tagit ett principbeslut att man skall inte ge pengar åt privata museer, för man håller på och utarbetar ett principprogram eller ett program för hur stödet skall utvecklas. Men trots det fanns det ett stöd till ett privat museum och det var brandkårsmuseet – och vilket partis medlemmar är det som står det nära? Jo, det är centern det! Där gick det på något sätt igenom utan att man ens behövde förklara varför man gjorde detta avsteg. Vi tog upp det för att påpeka att nu går man emot sina egna principer, men det var överhuvudtaget ingen annan som kommenterade det för att centern vill ha de här pengarna till det museet och de andra som tyst samtycker. Det förekommer ännu, det är liksom en hegemonisk process, där det stora liberala partiet fortfarande tydligen inte förmår hävda principerna utan det är den här gamla byhövdingsmentaliteten som får råda.

     

    Som sagt, jag tycker att det här har varit en spännande debatt och jag tror att den behöver föras nu och då. Kulturpolitik är intressant, det handlar om värderingar och känslor samt identitet. Som här har sagts är det också grunden för hela vår självstyrelse, så det är naturligtvis av stor vikt att vi ständigt diskuterar kulturen och den förda kulturpolitiken.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Även om det börjar bli i slutminuterna av debatten, vill jag påminna om att det uttryck jag har givit i de här frågorna är enbart i visionerna, i den intervju som handlade om visioner inför det nya året där jag gav mina egna åsikter, vad jag gärna ser och hör. Ta nu och lägg det på minnet! Annars skulle jag gärna höra vilka uttryck jag har framfört i de här frågorna som på något sätt skulle vara icke-neutralt eller på något sätt vara bundet till partipolitik i vårt arbete i kulturdelegationen, för det är ändå det vi pratar om eftersom det är kulturdelegationen som fördelar stöden till kulturen. I kulturdelegationen är inte jag på något sätt ledande. Vi har en ordförande som inte är jag och i kulturdelegationen har landskapsstyrelsepartierna i dag fyra ledamöter och oppositionen har tre ledamöter, alltså känner jag mig inte på något sätt i minoritet i kulturdelegationen. Jag har inte upplevt att jag på något sätt skulle vara i minoritet där, även om en omröstning nu har blivit mera belyst än andra. Jag tycker nog inte att man skall överdriva hela frågan.

     

    En liten detalj om museerna. Det är så att brandkårsmuseet har funnits med länge och har haft ett eget moment i budgeten. Det infördes kanske när ledamoten Harriet Lindeman var kulturansvarig, åtminstone startade brandkårsmuseet då. Vi har också sjöfartsmuseet som är ett privat museum som får stöd, som ingen ifrågasätter. Det är sådana här saker som blir kvar. Jag hoppas också att den här debatten på något sätt skulle landa i att vi alla gemensamt försöker hävda självstyrelsepolitiken, som ju är en del i kulturpolitiken eller tvärtom.

     

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det finns många, många fler privata museer än dem som nämndes här. De har fått informationen att det är ett principprogram på gång, att det kommer inte att delas ut några pengar tills det är klart. Men man gjorde ett undantag det här året och det var brandkårsmuseet. Det har kommit in ganska nyligen och det var i samband med ett val för inte så länge sedan. Det är bara att gratulera dem som har sådana framgångar, men att det hjälper till om man har en ledande centerpartist med sig, det är alldeles klart och då menar jag att det inte är neutral kulturpolitik utan man gör undantag på partipolitiska grunder, som man har gjort med brandkårsmuseet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Vtm Salmén:

    Herr talman!

    Det har varit intressant att sitta och lyssna på debatten, måste jag säga. Det som är det mest slående är att några anser att det går att vara neutral när det gäller kulturpolitik. Jag har nog varit med bara lite över 30 år i landskapspolitiken, men ännu har jag inte hitta någon som är neutral när det gäller kulturpolitik, liksom inte i mycket annat heller. Man tycker också att man är duktig, att då kör man hårt, att man är duktig. Vem är inte det! Vi skulle inte sitta här om vi inte skulle tro att vi var duktiga!

     

    Helt klart och viktigt är att vem som helst får uttrycka sin åsikt om sitt kulturella handlande. Det tror jag är ganska viktigt att köra på med. Jag vet att ltl Sundback hade någon nordisk institution som hade erbjudit sig att de skulle hjälpa till att vi skulle få professionell teater här på Åland. Det var väl bra att det kom fram sedan att genom att vi hade från Åland eget folk i den fanns det väl inte så fantastiskt mycket ekonomiska erbjudanden att göra när det bar till kritan. När man började skrapa på det så var det ganska tunt. Jag vet att jag själv diskuterade med Nordens instituts man om teaterfrågorna och jag måste säga, som jag sade åt honom, att så länge har jag varit med och jobbat inom nordiskt arbete att det som är det viktigaste är att den som kommer från Norden inte skall blanda sig i strider internt på ett område. Det slutar aldrig bra.

     

    Det har lagts ett hemställningsförslag att landskapsstyrelsen nu skulle se till att man behandlar alla kulturyttringar och konstnärer på ett neutralt sätt oberoende av ”partipolitiska prioriteirngar”. På senare år har det inte varit många gånger som lantrådet och jag har haft samma åsikt, men i det här fallet kan jag nog utan vidare hålla med lantrådet om att det har utformats, det har inte varit partipolitiska stridigheter när man har diskuterat att stöda eller icke stöda kulturella yttringar här på Åland, så jag hoppas att landskapsstyrelsen knallar vidare – vilken av de två partier som sedan styr och ställer, det kan väl var och en av oss ha sin lilla åsikt om, men inte tror jag att den ena är så mycket dominerande över den andra. Ibland har det t.o.m. varit så att småpartier har kunnat dominera vissa bitar inom landskapets kulturpolitik.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Under överläggningen har ltl Sundback, understödd av ltl Sjöblom, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

     

    ”Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att landskapsstyrelsen med beaktande av det kulturpolitiska programmet samt med hänvisning till övriga kulturpolitiska dokument i sitt beslutsfattande behandlar olika kulturyttringar och konstnärer på ett neutralt sätt oberoende av partipolitiska prioriteringar. ”

     

    Enligt 38 § 5 mom. AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 10.3. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 10.3.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 4:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Bert Häggbloms enkla fråga angående byggnadshandlingar i finsk språkdräkt. (EF 5/2002-2003).

     

    Enkel fråga skall uppläsas vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Ordet ges till ltl Häggblom.

     

    Ltl Häggblom:

    Fru talman!

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. LO ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

     

    Varför hänvisar ett landskapet underlydande bolag till byggnadsnormer och arbetsbeskrivningar som enbart föreligger i finsk språkdräkt?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Svar på frågan har meddelats skriftligen till lagtinget. I det skriftliga svaret har landskapsstyrelsen meddelat att alla bestämmelser och myndighetskrav som hänvisas till i det aktuella fallet finns på svenska.

     

    I det aktuella fallet har vissa hänvisningar i arbetsbeskrivningen gjorts till tekniska lösningar som finns i det finska RT-kartoteket, och de finns endast på finska. Orsaken är att projektören för detta projekt inte har haft möjlighet att ändra sitt dataprogram eller sina rutiner. Det här varit svårt för oss att i det här arbetet ändra rutinerna som har pågått under många år, att förmå projektörerna att ändra sig så att man hänvisar till den skrift som finns på svenska. Det är ett jobb som vi har hållit på med i ungefär två-tre år och vi har kommit så långt att vi nu inom landskapets egnaprojekt kräver att projektörerna hänvisar till den text som finns på svenska i det finska RT-kartoteket eller alternativt, om det inte finns på finska, skall detta översättas till svenska. Ett tredje alternativ har funnits att vi ber dem hänvisa till svenska ByggAma. Det här är som sagt ett jobb som vi har hållit på med i ungefär två-tre år. Det är inte så lätt att vända den här skutan med alla dessa projektörer som har varit vana att tidigare fått göra som de har velat.

     

    I sammanhanget kan också nämnas att vi har meddealt övriga avdelningar inom förvaltningen att man i framtiden skall hänvisa till svenska skrifter eller alternativt översätta eller använda svenska byggnormer eller andra normer. Jag kan nämna att vi inom trafikavdelningen har infört svenska kommunalvägsnormer och asfalteringsnormer; detta av språkliga skäl.

     

    Fru talman!

    Arbetet inom landskapsförvaltningen går vidare i denna fråga, där det naturliga kravet är att det svenska språket skall gälla både i skrift och tal.

     

    Ltl Häggblom, första tilläggsanförande:

    Fru talman!

    Det visar sig att man från landskapsstyrelsens sida accepterar att det har fått gå till på det här viset i det aktuella fallet. Det var kontentan av ansvariga ledamotens svar, som själv torde sitta i aktuell styrelse.

     

    Senast igår blev jag uppringd av personer som är åländska entreprenörer som har utbildat sig i det åländska utbildningssystemet och som skulle lämna in ett anbud i dag, där arbetsbeskrivningarna var enbart på finska och där landskapsstyrelsen har givit landskapslån och bidrag till en kommun. Samma sak är det i här fallet. Varför har man inte rättat sig utgående från det som man nu anför? Varför har man inte ställt de kraven mot dessa projektörer? Den person som ringde mig senast igår blev hånad när man sade att du får lära dig finska om du tänker lämna in anbud. Det är landskapsstyrelsens budskap till de åländska entreprenörerna: ett hån i ansiktet på dem som har jobbat och är småföretagare.

     

    Jag skulle också vilja fråga landskapsstyrelsen vilka krav man ställer mot kommuner och andra i fortsättningen när man beviljar medel också i detta avseende?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Som jag sade har vi under två års tid jobbat mycket den här frågan och jag kan konstatera att Obunden Samling sex år före mig har suttit på bostadsministerposten och har haft hand om den här frågan. Det är inte så lätt att vända skutan, skall jag säga. Som jag sade tidigare, kräver vi i fråga om våra egna projekt numera att allt skall hänvisas till svenska. Vi har förstås ingen möjlighet att kräva att andra byggherrar inom Åland skall hänvisa till svenska, det är utanför vår kontroll, men i våra egna projekt gör vi numera hänvisningar till svenska, alternativt översätter till svenska.

     

    Ltl Häggblom, andra tilläggsanförande:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson sade själv i svaret att i detta aktuella fall, den s.k. IT-byn, där landskapet har aktieägarmajoriteten och där landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson också sitter med i styrelsen, accepterar detta förhållande. Det står i strid med vad han själv säger. Men varför har man inte så mycket kurage att man säger att nu skall det här ändras? Bygget har inte ens satts igång och förhoppningsvis blir det aldrig heller eftersom det är så fruktansvärt överexploaterat i byggnadsbranschen. Varför gör man ingenting åt det här? Man säger att dataprogrammen är på finska osv. Det är samma problem som vi säger åt staten att de skall se till att allt är på svenska. Om inte landskapsstyrelsen kan 36 § självstyrelselagen och försvarar dem, vem skall då göra det! Samma sak är det när landskapet beviljar lån och bidrag. Man bör ställa samma krav där så att inte de åländska byggentreprenörerna sätts i sämre ställning än någon annan. Jag vill höra: vad har man gjort när man säger att man jobbar på? Vad jobbar man på med? Varför fattar man inte beslut om att de svenska bestämmelserna skall tillämpas, bestämmelser som är på svenska eftersom Sverige fortfarande är svenskt?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Jag upprepar att landskapsstyrelsen i sina egna projekt numera använder hänvisning till svenska bestämmelser. Det har vi gjort sedan två-tre år tillbaka. Vi kräver att projektörerna i våra egna projekt skall använda hänvisningar till det som finns på svenska och på det viset försöker vi få in att de också använder det för andra byggherrar. Som sagt, Obunden Samling har suttit på den här posten i sex år före mig – varför gjorde man ingenting då? Nu först när centern kom in har vi åtagit oss uppgiften att göra detta. Vi har faktiskt gjort någonting och vi kräver det numera. Om andra byggherrar inte gör det kan inte vi göra någonting åt det, utan det är våra egna projekt som vi har makten över.

     

    TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Talmanskonferensens framställning angående talmannens representationsersättning. (TMK 1/2002-2003).

     

    Ärendet upptas till behandling den 10.3.

     

     

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående pensionsproblem för återfyttade ålänningar.  (EF nr 6/2002-2003).

     

    Svar på frågan skall avlämnas inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 10.3. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.57).