Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 10 mars 2003 kl.  1300.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Christer Jansson).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet för tiden 10-13.3 anhåller vtm Christer Jansson på grund av tjänsteåliggande. Beviljas.

     

     

     

    Lagutskottets betänkande nr 8/2002-2003 angående landskapsstyrelsens berättelse för år 2001. (LB 1/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 17.3. Godkänt.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 2:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ändrad lagstiftning om skogsodlingsmaterial. (FR 14/2002-2003).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

    Fru talman!

    I dag tillämpas med vissa avvikelser rikets lagstiftning om handel med skogsmaterial i landskapet. I landskapslagen och förordningen från 1998 finns det hänvisningar till rikslagstiftningen. EU har utfärdat närmare direktiv om saluföring av skogsmaterial som trädde i kraft den 15.1.2001 och det här ett ärende som egentligen borde ha varit genomfört i EU-länderna 1.1.2003. Finland har implementerat detta direktiv i sin lagstiftning genom en ny lag om handel med skogsmaterial samt med en förordning och författningarna trädde i kraft i december 2002.

     

    Eftersom Finlands nya grundlag innehåller bestämmelser som gör att grunderna för individens rättigheter och skyldigheter skall utfärdas genom lag och den här lagen handlar om näringsfrihet, vilken rör grundrättigheter, skall också detta regleras i lag. Av dessa skäl måste Ålands lagstiftning ändras. Det är fråga om en ny hänvisning och den skall genom lag.

     

    Vi föreslår från landskapsstyrelsens sida att den här lagstiftningen skall ske genom s.k. blankettlag; det har också varit det tidigare, varigenom rikslagen om handel med skogsmaterial samt jord- och skogsbruksministeriets förordning om handel med skogsmaterial i huvudsak blir tillämpliga i landskapet. Samtidigt föreslås att 10 och 11 §§ i landskapslagen om skogsvård skall upphävas och de bestämmelser i 2 kap. i landskapsförordningen, som med stöd av 10 § nämnda lag har utfärdats, skall också utgå.

     

    Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om skogsbruk och tillvaratagande av skogsbruksmarks produktionsförmåga, men på riket ankommer behörigheten om införsel av t.ex. växtförstörare och utrikeshande; där har vi inte behörighet.

     

    Genom lagstiftningen införs ett nytt ursprungsklassificeringssystem för skogsodlingsmaterial, förenheter, växtdelar och plantpartier. Det är tillämpligt vid produktion och saluföring av skogsodlingsmaterial inom EU. Bl.a. skall register och förteckning över frötäktsområden göras upp. Medlemsstaternas kontrollsystem skall då bl.a. medge att skogsodlingsmaterial kan identifieras under hela vägen från insamling till slutanvändare och för odlingsmaterialet skall ett s.k. stambrev utfärdas. Bestämmelserna går igen även på det här området, att från början till slut skall man följa med materialet.

     

    För Ålands del innebär det att lagstiftningen medför ett visst merarbete beträffande upprättande av register och sammanställning av kontrolluppgifter. Det finns för närvarande bara en verksam producent av skogsplantor på Åland, så merarbetet blir nog rätt begränsat enligt landskapsstyrelsens uppfattning. För producenter innebär det att en särskild bok skall föras över produktion, köp, import och marknadsföring av skogsodlingsmaterial samt att verksamheten skall anmälas till landskapsstyrelsen.

     

    Ärendet har inte varit ut på någon egentlig remiss, men under beredningen har det diskuterats med Ålands skogsvårdsförening; det har också diskuterats med den enda producent av det här materialet som finns här på Åland, så det torde vara känt för dem som är inblandade.

     

    Landskapsstyrelsen anser att lagen bör träda så snabbt det bara är möjligt därför att det redan är lite sent, men vi är i alla fall på gång och förhoppningsvis skall ändringen, som i sig inte är speciellt stor eller komplicerad kunna träda i kraft så fort som möjligt.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 3:

     

    Ltl Barbro Sundbacks hemställningskläm med anledning av landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens kulturpolitik. (S 3/2002-2003).

     

    Under överläggningen av ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 5 mars, har ltl Sundback, understödd av ltl Sjöblom, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

     

    ”Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att landskapsstyrelsen med beaktande av det kulturpolitiska programmet samt med hänvisning till övriga kulturpolitiska dokument i sitt beslutsfattande behandlar olika kulturyttringar och konstnärer på ett neutralt sätt oberoende av partipolitiska prioriteringar. ”

     

    Detta kallas ltl Sundbacks förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsstyrelsens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som röstar för förslaget till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

     

    Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsstyrelsen svar till kännedom.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons m.fl. spörsmål angående sjöfarten. (S 1/2002-2003).

     

    Spörsmålet bordlades den 20.1.2003. Diskussionen fortsätter.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Det här är ett spörsmål riktat till landskapsstyrelsen som frågar: Vilka omedelbara respektive långsiktiga åtgärder tänker landskapsstyrelsen politiskt vidta i anledning av utflaggningen av åländska storfärjor och vilka konkreta lösningar för Åland arbetar landskapsstyrelsen för? Senaste gång gav jag en bakgrund till hela sjöfartspolitiken som landskapsstyrelsen bedriver. Jag förmodar att det här ärendet blev bordlagt för att landskapsstyrelsen skulle få ytterligare möjlighet att klargöra det hela. Jag har ändå konstaterat att de flesta som yttrade sig då och de som har yttrat sig senare i den allmänna debatten har ungefär samma utgångspunkter som landskapsstyrelsen har.

     

    Men jag tror ändå att det är viktigt eftersom landskapsstyrelsen också har varit verksam under den här perioden sedan spörsmålet diskuterades i lagtinget att jag rekapitulerar våra utgångspunkter. Det är viktigt att vi får en återkoppling från lagtinget; eftersom man har ställt ett spörsmål finns det väl, förmodar jag, någonting som är oklart eller bör förtydligas. Jag skall inte upprepa det jag sade senast, även om alla då inte var här, men vi kan ta som utgångspunkt den utomordentligt stora betydelse som sjöfarten har haft och har för Åland och de spridningseffekter som rederiverksamheten har samt de arbetsplatser och den kompetens, den tradition och kultur som finns inom sjöfarten, det är väl obestridligt.

     

    Det som vi diskuterar i dag är alltså ett hot om utflaggning, t.o.m. ett varsel. Det finns visserligen åländska rederier som har fartyg utflaggade, men här gäller det i första hand passagerarsjöfarten. Det som är viktigt här är alltså EU:s riktlinjer för statsstöd från 1997. Utvecklingen inom EU var sådan att alltfler EU-länder hade fartyg som utflaggades till bekvämlighetsregister, dvs. sådana register som har regler som medger besättningar från tredje land, som medger skattereduktion osv. Riktlinjerna var en konsekvens av att man hade misslyckats att skapa ett EU-register, där konkurrensvillkoren skulle vara lika för alla inom EU-verkande rederier. De riktlinjer som man införde gällde i första hand två saker;  det är en hel del om utbildning och utveckling osv., som i och för sig kan vara viktigt, men som jag kan återkomma till vid behov, dvs. man hade möjlighet att avlyfta de skatter och arbetsgivaravgifter som var över grundlönen. När vi talar om åländsk konkurrens är det också viktigt att påpeka att grundlönenivån är viktig därför att vi har, med EU:s utvidgning, länder som har en betydligt högre grundlönenivå, så ett hundraprocentigt stöd enligt EU:s riktlinjer likställer inte konkurrensen helt och hållet. Den andra komponenten i stödet är möjlighet att ha en rederibeskattning, en s.k. tonnageskatt, som vi har i Finland men som inte är utformad på ett praktiskt verkningsfullt sätt.

     

    Senaste vecka kunde jag konstatera på plats i Bryssel att EU-kommissionen har gjort en översikt, en utvärdering, av riktlinjerna och till alla väsentliga delar kommer man att bekräfta riktlinjerna, de kommer att finnas kvar. Kommissionen gör vissa preciseringar när det gäller anställda ombord som inte har EU-avtal utan kommer från tredje länder; den delen av löneutbetalningarna kan inte räknas in i stödsystemet. Det är ett fall i Danmark som har föranlett preciseringen. Vissa andra preciseringar när det gäller säkerhetskrav och liknande kommer också att göras. Men sätter man upp alla de länder som har sjöfart av någon betydelse på en lista kan man säga att nästan alla länder med en betydelsefull rederinäring harmoniserar sina sjöfartsstöd till den nivå som sattes 1997, alltså EU:s riktlinjer - alla länder utom Finland. Finland har alltså en tonnagebeskattning som inte fungerar. Men från ministerierna förbereder man en ny proposition om tonnagebeskattningen i maj och eftersom den beskattningen inte i dag tillämpas kan det inte bli annat än bättre, möjligen lika, men en förbättring kan det bli.

     

    När det gäller sjöfartsstödet är det samma sak med Finland. Finland ger inte ett sådant sjöfartsstöd i dag som likställer konkurrensvillkoren, vilket har varit vår politik i landskapsstyrelsen, men många rikspartier har falanger, delar eller företrädare som stöder en förändring.

     

    När det gäller lagtingets roll i sjöfartspolitiken var inte de här frågorna aktuella på samma sätt lagtingsåret 1998-98. Näringsutskottet behandlade då ett sjöfartspolitiskt program från landskapsstyrelsen och man skrev: ”Under utskottsbehandlingen har framkommit att utskottets uppfattning om vilka åtgärder landskapsstyrelsen omedelbart bör vidta inte till alla delar sammanfaller med landskapsstyrelsens.” Lagtinget ville alltså att man i första hand skulle eftersträva en nationell lösning och att man då skulle utreda de ekonomiska konsekvenserna. Landskapsstyrelsen utarbetade då ett förslag till register som presenterades våren 2001. Den 29 mars byttes landskapsstyrelsen ut och liberalerna och centern bildade landskapsstyrelse; i början av april kom det ett brev undertecknat av kommunikationsministern och andre finansministern, skatteministern, som föreslog med anledning av att Sverige skulle gå in för en stödlösning att Åland skulle hållas utanför hela det stödpaketet. Det skulle ha betytt att andra rederier än de åländska hade kunnat konkurrera med Åland som destination, och det var naturligtvis ohållbart, orättvist och ologiskt. Svenska regeringen tog efter en ganska kort betänketid ställning till att man fortsätter med sitt sjöfartsstöd i enlighet med EU:s riktlinjer, dvs. möjligheten att avlyfta arbetsgivaravgifter och skatter.

     

    Nu talas i debatten om den svenska modellen, och det har vi också diskuterat i lagtinget flera gånger: är det en nettomodell eller en bruttomodell eller netto/bruttomodell? Vi kunde konstatera i landskapsstyrelsen att den svenska modellen byggde på budgeteringsregler och lagstiftning i Sverige som inte var tillämpbara, såvitt vi kunde förstå i diskussionerna med kommunikationsministeriet, att man inte kunde göra på samma sätt, dvs. avstå från att ta in skatter, avstå från att ta in olika arbetsgivaravgifter, utan det måste gå över budget, vilket naturligtvis har en psykologisk betydelse, särskilt med den negativa inställning som fanns i riksdagen. Landskapsstyrelsens linje då var att arbeta för lika konkurrensvillkor, dvs. en stödnivå som var enligt EU:s riktlinjer, men om det skall kallas en svensk modell eller inte beror på hur stor betydelse man lägger på budgeteringsaspekten. Regeringen hade också lovat en tonnageskatt. Under sommaren 2001 diskuterade man stödnivåerna och det fanns inte beredvillighet i finansministeriet att höja det mer än till ungefär halva stödet, som sedermera blev 97 procent av skatterna.

     

    Det var alltså tre punkter som landskapsstyrelsen lade fast i maj och särskilt 4 juni 2001, när finansutskottet hade ett öppet hörande: för det första stödnivåer som likställer konkurrensvillkoren, alltså i princip 100 procent om man jämför med Sverige, för det andra en tonnagebeskattning som skulle gynna rederiernas utveckling men också beställning av nytt tonnage och för det tredje att vi skulle med alla tänkbara medel informera i riksdagen och i regeringen om sjöfartens betydelse som en del i ett större system, det man i dag kallar sjöfartsklustret.

     

    Om jag tar ett snabbt hopp till dagens situation har Finland förra året gjort en strategiutredning för sjöfarten där man tar in hela den här breda synen. ÅSUB har gjort en klusterutredning ur åländskt pespektiv; i Finland håller man på och slutför en klusterutredning nu under våren. Till den delen har det gått framåt; det har också gått framåt i riksdagsopinionen, i den riksdag som avgår. Hösten 2001 var alla partier i regeringen, utom de gröna, överens om att stödet skulle höjas, men reglerna i Finlands regering är sådana att om ett parti säger nej blir det inte någon ändring i regeringens förslag.

     

    Det har alltså funnits ett intresse av att justera sjöfartsstödet och det finns underlagsmaterial att betrakta sjöfarten i ett bredare perspektiv. På det sättet har vi fortsatt att arbeta i den här riktningen. Det som har hänt sedan i januari är närmast att vi har med svenska experter, finska sjöfartskunniga och med EU-kommissionens företrädare diskuterat vad som händer framöver och jag tror att man kan utgå från att EU:s riktlinjer är den norm som vi skall hålla oss till, eftersom alla sjöfartsländer i Europa närmar sig den normen, t.o.m. att Sverige överväger ett tonnageskattesystem. I och med att alla gör det kan jag inte se någon annan politisk utväg för Finland, vilken regering som än kommer att bildas, att följa efter. Allt annat skulle vara naturligtvis till stor nackdel för Åland men också drabba den finska samhällsekonomin. Jag utgår alltså från att Ålands landskapsstyrelse efter riksdagsvalet kan med stöd av den som väljs till riksdagsledamot arbeta utifrån de här riktlinjerna. Vi förbereder en skrivelse också till partierna om det här före riksdagsvalet den här veckan. Men jag tror att det skulle vara oerhört värdefullt att ha en kontinuitet i den här sjöfartspolitiken och finns det andra alternativ skall de naturligtvis diskuteras, men jag tror att inom de ramar som kommissionen har lagt skall man försöka verka fram en sådan här lösning.

     

    Viktigt för Ålands del är också att vi nu har en arbetsgrupp som har tillsatts som ett resultat av diskussionerna främst i aftonskolan men också med ministeriet, en arbetsgrupp som nu har gjort en mellanrapport som skulle vara ett underlag för regeringsprogrammet och den arbetsgruppen fortsätter sedan under våren. I den arbetsgruppens mellanrapport finns det också upptaget det som vi har diskuterat med statsministern och hans medhjälpare, dvs. att utreda, överväga, i vilken utsträckning man kunde använda den s.k. B-listan i självstyrelselagen med överföringar av lagstiftning så att man kunde bilda ett speciellt register. Det är en sak på sikt. En sak på sikt är också det som vi diskuterar i t.ex. en gemensam nordisk kommitté: hur man skall minska gaffeln, spelutrymmet, i EU:s riktlinjer och så småningom minska subventionsnivån. För många länder har nämligen EU-registret blivit så framgångsrikt, t.ex. för Sverige, att man nu tycker att subventionssumman blir ganska hög, dvs. i Sverige har man ingen betalning in och ut ur budgeten, men man måste stå för de skatteinkomster man inte kan bära upp och man måste stå för arbetsgivarnas socialskyddsavgifter osv. Det måste alltså någon betala.

     

    Fru talman!

    På kort sikt arbetar vi vidare på de riktlinjer vi slog fast våren 2001 och som vi då har fört fram till regeringen, där vi har, kan vi säga, två parter med lite olika åsikter så här långt: finansministeriet som bromsar och kommunikationsministeriet som nog, får man säga, ser det här i ett EU-perspektiv och driver på. På lång sikt måste man alltså få en lösning på EU-nivå.

     

    Ytterligare en sak innan jag avslutar. Det är frågan om blandbesättning. Landskapsstyrelsen har inte drivit på den frågan gentemot regeringen; däremot har regeringen i förslag att ändra parallellregistret hört om landskapsstyrelsen kan tänka sig sådana lösningar där man förhandlar om olika avtal med besättning från s.k. tredje länder. Det är alltså den modell som finns i parallellregistret för lastfartyg och där har man förhandlat på det sättet att man inte avser att komma överens om blandbesättning. Blandbesättningsproblematiken har hittills haft en mycket marginell betydelse för finsk sjöfart; däremot finns det andra länder som bygger upp sjöfarten enligt den här principen och där kan vi se kontrasten mellan Finland och Norge. Finland har en hög arbetslöshet och behöver egentligen stöda de arbetsplatser som går att få inom Finland. Norge har brist på arbetskraft inom sjöfarten och har då valt andra lösningar. De har valt andra lösningar och de avtalen är naturligtvis frivilliga, de som bor i fattiga länder kan man många gånger se det här som en möjlighet; Sverige har också den här möjligheten att ta in tillfällig arbetskraft där man då har sex månaders avtal som sedan förnyas. Som sagt, landskapsstyrelsen på Åland har inte drivit den här frågan. Vi ser det inte som vår sak att göra det, men däremot måste vi naturligtvis ta ställning till sådana förslag som regeringen lägger fram. I vissa fall är det så att man utnyttjar den här möjligheten när man går på andra rutter och trader, men trafiken på Åland är knappast av den karaktären att det här skulle vara varken nödvändigt eller önskvärt, så landskapsstyrelsens linje är den att sjöfartsstödet måste utnyttja de riktlinjer som EU har, dvs. stöda sjöfarten på samma villkor som andra EU-länder; annars gör konkurrensen det omöjligt för Åland att upprätthålla  rederiverksamhet och därmed försvinner jobb, skatter, PAF-medel och mycket anant. Men det hoppas jag att den kommande regeringen skall vara medveten, oberoende vilken konstellation det blir fråga om.

     

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det var på många sätt ett belysande och intressant anförande.

     

    Men däremot skulle jag vilja ha ett klarläggande om vilka rgeringspartier förutom de gröna som har varit villiga att utvidga stödet. Det är i och för sig en stor framgång. Det tråkiga är att många av de här människorna försvinner antagligen, eftersom det blir nyval. Jag skulle då önska att vicelantrådet Olof Erland redovisade för centerns inställning till den här frågan. Den är högst relevant i samband med det här riksdagsvalet, att om det är så att centern kommer till makten och skall leda landets följande regering skulle det vara väldigt viktigt att veta hur man i det partiet ser på de här frågorna.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Kontakterna med regering och riksdag försiggår på många olika plan. Vi har också hörts i utskott osv. Min uppfattning, som naturligtvis bygger på de kontakter jag har haft är den, om vi ser på partierna, att centern är ett av de partier som är mest sjöfartsvänligt tillsammans med sfp. Den uppfattningen har jag fått. Sedan kan det vara som i många andra partierna, socialdemokraterna, samlingspartiet, vänsterförbundet, att det finns olika meningar, och det har vi också fått ta del av. Det här är mina personliga bedömningar av de kontakter jag har haft att de som bor i Åbo-trakten – det gäller både samlingspartiet och socialdemokraterna – är mera sjöfartsvänliga eftersom de i allmänhet kan mera om sjöfart. Där har det varit ett problem. Det är alltså inte partier som är eniga. När det gäller de gröna var det inte heller helt enigt, men där fanns starka personer som red på den här frågan. Men den här frågan har för oss i landskapsstyrelsen kanske inte så stor betydelse; naturligtvis har vi våra egna kontakter, utan vår målsättning är att informera framför allt om sjöfartens betydelse i ett system, i ett kluster, därför att det gör sjöfarten mycket mera betydelsefull, inte bara på Åland utan också i riket. Det är det viktiga och vi vänder oss till alla partier och varenda kommande riksdagsledamot vill vi informera. Det gör också arbetsmarknadens organisationer och såvitt jag vet gör också de en liknande bedömning av hur läget är i riksdagen.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag måste säga att jag tycker att den nuvarande landskapsstyrelsen är väldigt tjänstemannaaktig i sin politik, att det är mycket informera, utreda och göra bedömningar. Nu säger vicelantrådet Olof Erland att det trots allt tydligen är så inom alla partier, enligt honom, att det finns personer som är mera sjöfartsvänliga och personer som är mindre sjöfartsvänliga, och att centern, observera, de har ju varit i opposition hela tiden, har visat sig synnerligen sjöfartsvänliga. Jag tycker att det är för allmängiltigt. Konkret: vad lovar centern? Lovar de någonting överhuvudtaget? Det är självklart i ett politiskt parlamentariskt system att oppositionen kommer och säger att jo, jo, vi är sjöfartsvänliga, men finns det några konkreta löften eller några utfästelser? Annars tycker jag att det här mera liknar en informationskampanj än att det verkligen är någon politik som förs.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    För mig är politik att utnyttja de möjligheter som finns att åstadkomma resultat. Vi har fått in passagerarsjöfarten i parallellregistret. Det har kommit ett statligt stöd över budgeten. Vi har fått en tonnageskattelag. Det räcker inte till. Jag skall gärna påta mig tjänstemannarollen om vi får ett bättre resultat. Politik är försök att utnyttja alla kanaler vi vi har. När det gäller centerpartiet i Finland har jag uppfattat det som så att verkar för att få ett stöd som är likvärdigt med Sveriges och andra EU:länders. Ett partibeslut tar de själva. Jag vet inte vad som försiggår i de inre kretsarna i centerpartiet, men den bedömning som vi gör är att informationsbehovet är kanske inte störst i detta parti. Det är en politisk bedömning som vi tjänstemannaaktiga ledamöter i landskapsstyrelsen måste göra, och gör varje dag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Britt Lundberg:

    Fru talman!

    Vår sjöfarts problem består i att många länder runt omkring oss har anpassat sin sjöfart till varandras lägre nivå under 1990-talet. Det här har lett till en dominoeffekt som började med Holland, Tyskland, Norge, Danmark och senare även Sverige. Men Finland har inte varit villigt att följa övriga EU. Det här är ett område där EU valt att inte gå in att reglera. Finland har därför valt att  inte anpassa sin sjöfart efter de andra länderna.

     

    Lagtingets, landskapsstyrelsen men framförallt den kommande riksdagsledamoten från Åland har en viktig  uppgift i att ändra Finlands riksdags inställning. Det går inte bara att kräva. Här behövs goda kontakter och mycket list. Centerpartiet är det parti i Finland som är mest positiv till lösningar för fortsatt sjöfart i Finland, så de är klara, men resten behöver smörjas. (Från salen: de röstade emot)

     

    I finska regeringens handlingsprogram är det utomordentligt viktigt att  få inskrivet att landets sjöfart skall tryggas långsiktigt och att Ålands särskilda förhållandena på måste beaktas.

     

    För att lyckas med detta så måste man ta till god argumentation. Pedagogiskt gäller det att inse att våra rikspolitiker har en mycket liten förståelse för sjöfarten. För att sätta mig in i hur de kanske tänker brukar jag ta till liknelsen att sjöfarten är för dem vad rennäringen är för mig.

     

     

    Det är viktigt att vi från Åland kan visa på vad Finland har att vinna på att sjöfarten förblir under finländsk flagg. Trafik- och kommunikationsministeriet har i samarbete med sjöfartsdelegationen utarbetat en framtidspromemoria om den sjöfartspolitiska situationen. Där visar man på att de till sjöklustret anslutna branscher omsätter tillsammans 6,2 miljarder euro och sysselsätter 26.700 personer. Då kommer vi in en annan argumentering än att Åland kräver. Det gäller att visa på nyttan av att vara en sjöfartsnation.

     

    Vi har goda argument och möjligheter att visa på vilka goda förutsättningar i framtiden som sjöfarten förväntas ha. Transporterna till sjöss kommer att bli viktigare, eftersom trafiknätet på land är mycket överbelastat och dessutom kommer frihandeln att öka globalt. Säkerhet, miljö och kvalitet behövs för att kunna konkurrera, och där har vi goda förutsättningar.

     

     

    Dessutom gäller det att smörja. Jag är besviken på att man från lagtingsgruppernas sida inte gjort mer för att skapa kontakter och goda relationer med kollegerna i riket. Det är en förutsättning för att vi skall kunna göra ett bra jobb. Våra rikspolitiker är också bara människor. Bjud över nyckelpersoner till Åland på något trevligt. Det blir svårare att inte lyssna och att gå emot goda argument om man har en relation till den som framför kraven. Kontakter är A och O för att lyckas.

     

    Det gäller verkligen för landskapsstyrelsen och den blivande riksdagsledamoten att se till att det  i regeringsprogrammet förs in bra skrivningar. Underlagsmaterial finns i och med det grundarbete som utarbetats i samarbete mellan landskapsstyrelsen och kommunikationsministeriet. Regeringen skall trygga långsiktiga förutsättningar för sjöfarten i landet och att särskilda förhållanden på Åland skall beaktas.

     

    Vilket system finländsk sjöfart skall ha är upp till regeringen. Själv tycker jag att Finland borde anpassa sig efter de andra Eu-länderna – i första hand Sverige.

    Den svenska lagstiftningen är uppbyggd så att staten står för de svenska rederiernas bikostnader för lönerna. Arbetstagare åtnjuter ändå alla sociala förmåner. Rederierna får de här i form av motsvarande skattelättnader. Kommunerna får ändå sina skatteintäkter från staten tack vare att svenska systemet är uppbyggt så att staten kan cleara så att överföringarna inte syns som utgifter i budgeten. Motsvarande system är inte möjligt enligt nuvarande budgeteringssystem i Finland, men eftersom sjöfartsfrågan är akut så är det viktiga att vi nu i kort perspektiv kan höja stödet så att vi får samma kostnadsnivå som Sverige. Nästa steg är sedan att få till en långsiktig bra lösning där subventionernas betydelse minskar.

     

    Möjligheten till fartygsanskaffningsreserveringar behöver återinföras för att stimulera nyinvesteringsvilja. Medelåldern på våra fartyg var år 2000 17 år. Systemet idag är att man måste införskaffa ett nytt fartyg genast om du sålt ett är inte affärsmässigt fördelaktigt. Självklart vill man sälja när man få bra priser och köpa när man kan köpa förmånligt.

     

    Tonnageskattelagstiftningen behöver också granskas och reformeras. Som den nu är upplagd så gynnar den inte sjöfarten.

     

    Direkta åtgärder är alltså: en granskning av tonnageskattelagstiftningen, återinförande av fartygsanskaffningsreserveringar och att få in skrivningar att sjöfarten varaktigt skall bli under finländsk flagg.

     

    Det är här är viktigt inte bara för passagerarsjöfarten. Fraktsjöfartens system är i grunden bra. Småtonnageägarna gjorde stora insatser för att få igenom att system där man kan konkurrera driftsmässigt med andra länder. Men det räcker inte för att kunna nyinvestera.

     

    Nyinvesteringar är oerhört viktiga för vårt samhälle. För att illustrera kan jag nämna att Birkarederiets satsning på nytt fartyg skapar tusentals årsarbetsplatser på varvet i Finland. Fartyget kommer att skapa mer än 350 nya arbetsplatser i sjöfartsnäringen 

     

    Det är alltså inte bara för Åland som sjöfarten är viktig. Det här förstår  hela centergruppen i Finland. Jag har varit i kontakt med centerns vice ordförande Matti Vanhanen. Även ordförande och förhoppningsvis blivande statsministern Anneli Jäätteenmäki hälsar att Finland måste rädda sjöfarten för arbetsplatsernas skull. Sysselsättningen är centerns huvudfråga i riksdagsvalet.

     

    Från redarhåll har man också uttryckt positiva omdömen om centern på Åland och centerpartiet i Finland som det parti som ser vikten av sjöfartens bevarande under finländsk flagg för att fortsättningsvis möjliggöra boende i glesbygd.

     

    Det är viktigt att man från åländsk sida följer med utvecklingen för riksdagen. Valet i Finland har betydelse för hur nästa regering och regeringsprogram kommer att se ut.

     

    Centern har förutsättningarna för att säkra att sjöfarten blir under finländsk flagg. Finska Centern har visar en stigande trend och är nu det största partiet enligt opinionssiffrorna. Svenska Rapport uppmärksammade i går att nästa stadsminister sannolikt är en centerkvinna. Mot bakgrund av att det åländska centerpartiet suttit i regeringsställning under många år så har vi också hunnit utveckla många goda kontakter med andra partier.

     

    Det som var styrkan vid EU anpassningen i Sveriges sjöfart var att det var riksdagen som drev på för att få till stånd en lösning. Finland har en nackdel i att vi har så många olika fack och redarföreningar. I Sverige har man lyckats ena sig på ett bättre sätt. Sjöfartsfrågorna har drivits från starkt fack och redarhåll skapat starkt stöd bland majoriteten av partierna i riksdagen som i sin tur arbetat fram stöd hos regeringen.

     

    Att som spörsmålsställaren tala om passivitet för att man jobbar emot Finland istället för att arbeta på en egen åländsk linje är knappast framgångsrikt. (Från salen, ltl Roger Jansson: det står inte så) Jag frågar mig vilka möjligheterna är att lyckas med ett eget åländskt system som varken redare, union, landskapsstyrelsen och knappast lagtinget heller står bakom. Hur mycket kostar detta register ålänningarna?

     

    Nej, det är verkligen viktigt att landskapsstyrelsen och lagtinget tillsammans med kommande riksdagsledamot drar åt samma håll och har en gemensam linje.

     

    Vtm Salmén, replik:

    Fru talman!

    Det här var mycket bra och trevligt att höra. En sak som jag fäste mig vid redan i början var uttalandet att inte bara kräva utan också ge. Jag hoppas verkligen att de kontakterna inte går ut på att ge bort Ålandsprotokollets bestämmelser om taxfree, att det är det vi skall ge bort för att få den här andra EU-historien. Det kan vara farligt om vi i fortsättningen stöder nytillkomna länders flotta inom EU att använda taxfree, som de har blivit nekade; i stället ger vi dem det tillståndet att kom via Åland, så får ni det! Jag hoppas verkligen att det inte är sådana ”gåvor” som vi skall ge bort.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag sade, att det gäller att inte bara kräva. Däremot har jag inte sagt någonting om att ge. Jag har däremot sagt att det behövs goda argument och framför allt att vi behöver kunna visa på från åländsk sida vad Finland har att vinna på att Åland och Finland är starka sjöfartsnationer. Det är klart att det ligger i hela Finlands och Ålands intresse att Åland är närande och att vi fortsättningsvis har en bra sysselsättning. När vi dessutom visar på hur väldigt viktigt passagerarsjöfarten och också fraktsjöfarten är för hela Finland genom att plocka fram klustereffekterna, genom att visa hur stor andel av det totala värdet av allt som exporteras från Finland som faktiskt går via passagerarsjöfarten, att alltså visa de här vinsterna för Finland gör att våra argument kommer att gå hem.

     

    Vtm Salmén, replik:

    Fru talman!

    Det är antagligen så nu att ingenting har gjorts här på sista tiden, trots att jag hörde vicelantrådet säga vilka diskussioner de har fört, utan det är först när lagtingsledamoten Lundberg kommer till Helsingfors som de här argumenten kan genomföras! Jag förstod det nog så att är det så att man inte bara kräver, så skall man också ge någonting och inte bara vackra argument. Det är nog så, som jag trodde förut och som vi sade i samband med budgeten, att då skulle vi t.o.m. ha kunnat ge en del pengar för att få stöd, men det gick i stället i majoritetens tecken på att höja stöd för olika investeringar här hemma!

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Jag har inte heller sagt att ingenting har gjorts av landskapsstyrelsen. Massor har gjorts av landskapsstyrelsen och jag nämnde också att det finns ett bra grundmaterial att ha för att kunna få in skrivningarna i regeringsprogrammet. Däremot sätter jag ett stort ansvar på oss lagtingsledamöter att vi har en väldigt stor uppgift i att samarbeta och se till att vi bereder jordmånen i riksdagen, att det går som med självstyrelselagen att riksdagen sedan tar en helt ny vändning. Det är vårt ansvar; dessa 200 som sitter i riksdagen på andra sidan Skiftet är våra kolleger. Vi borde se till att vi bereder, diskuterar och håller kontakten och talar för vår sjöfart – varför skulle de lyssna om ingen har talat om med dem och talat gott för sjöfarten samt framför allt övertyga om vilka vinster de har av att stöda förslaget.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Britt Lundberg är värd ett erkännande eftersom hon har öppnat kontakter med centern i riket. Den enda som aktivt har gjort det tidigare var före detta centerpartisten Olof Salmén; annars verkar det ha funnits väldigt dåliga kontakter mellan centern på Åland och centern i riket. I all synnerhet om centern skall bli det regeringsbärande partiet är det viktigt den att åländska centern har kontakt till riket, så jag tycker att det är mycket bra av henne att göra det här kontaktarbetet. Hon säger att hela centern i riket är för att rädda den åländska sjöfarten. Det är kanske så med den som sitter, men de är just på väg ut därifrån, så det kan vara lite svårt att dra alltför höga växlar på det.

     

    Jag skulle också vilja ha ett klargörande här. Ltl Britt Lundberg deklarerar att Finland också skall anpassa sitt sjöfartsstöd till EU-villkor, men hon nämnde inte att Finland skulle skapa förutsättningar, laglig grund, för att anställa s.k. tredjelandsbesättning. Skall man uppfatta det som så att ltl Britt Lundberg är emot att det blir möjligt att anställa tredjelandsbesättningar på de åländska färjorna i framtiden?

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    När jag säger hela centern handlar det nog om de nya kvastarna därför att det är det kommande regeringsprogrammet där förhoppningsvis centern skall vara tongivande och skriva som det handlar om.

     

    När det gäller frågan om att Finland anpassar sig till EU och s.k. tredjelandsbesättning är jag nog emot blandbesättning. Det svenska systemet tillåter inte blandbesättning. Däremot tycker jag inte att det är politiskt man skall driva frågan om blandbesättning utan det är i så fall en fråga mellan redare och unionen. I första hand säger jag alltså svenska modellen, och svenska modellen tillåter inte blandbesättning.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det där har jag hört förut och jag vet att ltl Britt Lundberg har ganska likadan uppfattning om blandbesättningar som socialdemokraterna. Men det skulle då vara viktigt att veta hur det står till med den eventuellt blivande statsministern Anneli Jäätteenmäki och centerpartiet i riket, för de kommer att ha en avgörande roll i detta sammanhang. Det är uppfriskande att höra ltl Lundbergs ställningstagande eftersom landskapsstyrelsen ändå ganska tydligt har sagt att man kommer inte att förhindra att blandbesättning eller att tredjelands sjömän anställs på de åländska färjorna. Det kommer man inte att sätta sig emot och det betyder att många ålänningar riskerar att förlora sina jobb i framtiden, om det här blir en verklighet.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Eftersom jag inte har ställt frågan precis rakt till Anneli Jäätteenmäki hur hon ställer sig till blandbesättning kan jag inte sätta ord i hennes mun, men om jag gör den tolkningen att sysselsättningen är den viktigaste valfrågan för centern och den viktigaste frågan också för politiken att få upp sysselsättningen i landet, så gynnar blandbesättning inte sysselsättningen. Det är mitt svar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Ärendet på dagens föredragningslista är ett spörsmål som gäller landskapsstyrelsens insatser för sjöfarten. Det är alltså inte fråga om en riksdagsvalsdebatt som vi för här i dag. Den kommer att föras på andra håll och har förts också redan. Det är uttryckligen landskapsstyrelsens insatser för sjöfarten det är fråga om i dagens ärende. Men jag har ändå tre frågeställningar i anledning av ltl Britt Lundbergs anförande som hon borde klargöra inför lagtinget, dels hur centern i riket förhöll sig i den omröstning i riksdagen som hölls på hösten när det gäller det EU-anpassade stödet till sjöfarten, huruvida det skulle vara fullt eller halvt. Hon kan säkert informera om hur centern i riket förhöll sig till det. Sedan sade hon i sitt anförande att hon är för att tonnageskattesystemet skall revideras och att det dessutom skall återinföras ett återanskaffningsreserveringssystem, uppenbarligen enligt den modell som tog slut i början av nittiotalet. Det här är två alternativa lösningar där man antingen väljer det ena eller det andra. Jag undrar om vi har förstått henne rätt, att nu skall det vara både och, två system som egentligen tar ut varandra? För det tredje i anledning av hennes påstående om spörsmålsskrivarna, som är alla tre partier i oppositionen, så var i spörsmålet har hon läst in text om det åländska registret såsom en akut lösning på problematiken, om det överhuvudtaget i spörsmålet står någonting om det åländska registret, vilket hon påstod?

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    På första frågan hur centern i riket ställde sig i höstas till det EU-anpassade sjöfartsstödet är det säkert en relevant fråga, men mitt sätt att se på politiken är att jag vill se framåt. Vi har jobbat mycket med centerpartiet på rikssidan och fått det här beskedet från dem nu och är väldigt glada åt det. Jag tycker att det är viktigare att arbeta framåt än att gräva ner sig i det som har varit. När det gäller tonnageskattens revidering och när det gäller att återinföra fartyganskaffningsreserveringssystemet ser jag inte riktigt att de absolut måste ta ut varandra, men de här tre punkterna finns i alla fall med för centerns regeringsprogram på finska sidan och de har åtminstone inte sett det som att de på det sättet skulle ta ut varandra, utan man har tyckt att tonnageskatterevideringen har i hög grad krånglat till det och det har gjort att man inte har haft den nytta av den som man skulle vilja ha. Det akutaste är att man skulle få återanskaffningsreserverings-systemet för att få en nyare flotta och för att det som sagt är väldigt viktigt både för sysselsättningen men också för vår kvalitetskonkurrens att vi börjar få lite nyare tonnage på Östersjön. Våra båtar börjar nämligen bli katastrofalt gamla.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag ber att få tacka för två svar på tre frågeställningar. Den tredje frågeställningen var påståendet om att vi i spörsmålet skulle ha skrivit om det åländska registret, men ltl Lundberg har säkert sett att det inte finns någonting sådant skrivet. När det gäller tonnageskatt eller återanskaffnings-reserveringssystem har man på finansministeriet varit väldigt tydlig i frågan, att det är huvudsakligen frågan om antingen eller. Man kan naturligtvis ha ett tonnageskattesystem kombinerat med ett återanskaffningssystem, men det är någonting som inte förekommer i något annat land och man har på finansministeriet tyckt att de är antingen eller. Man kan säkert filosofera kring lagstiftning att man kan delvis åtminstone ha både och, men jag tyckte att det var en lite konstig synpunkt och nu visade det sig att den skulle ingå i centerns i riket regeringsprogram. Då måste man fråga sig vilka diskussioner för centerpartiet i riket med finansministeriet. Men kanske man där kommer fram till ett sista tilläggsbekräftande, som måste komma från ltl Lundbergs sida: i vilken riksdagsgrupp som i så fall den åländska centerriksdagsledamoten skulle sitta eftersom här talas väldigt mycket om centern och centergruppen, men definitivt ingenting om den svenska riksdagsgruppen. Det här är en fråga som jag egentligen inte ville ställa, för ärendet i dag gäller inte de här frågorna, men eftersom ltl Lundberg använde hela sitt anförande till någonting annat än det som dagens frågeställning är kanske det ändå är skäl att hon kompletterar sitt anförande med detta!

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag har väldigt tydligt framhållit vad det kommer att gälla och om det är så att vi skall diskutera det så gör jag det gärna. Jag kommer att för det svenska språkets del ta del i den svenska riksdagsgruppen. Jag kommer inte att höra till Svenska folkpartiet utan till den svenska gruppen därför att jag tycker att det är viktigt att det i Finlands riksdag finns en markering för att en del av riksdagsledamöterna är svenskspråkiga. Men jag har också klart och tydligt deklarerat att jag är centerpartist och att jag kommer att jobba och samarbeta med centerpartiet; centerpartiet är väl medvetet om att jag kommer att sitta i den svenska gruppen och jag kommer här att se att jag har en jätteintressant position när det är dags att börja förhandla. Jag är mer orolig för Roger Jansson: var tänker du sitta?

     

    TALMANNEN: Inför fortsättningen vill jag påminna om, som redan påpekats, att grunden för debatten är spörsmålet om åländsk sjöfartspolitik och landskapsstyrelsens svar med anledning av det.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Tack för den preciseringen! Vi hade i torsdags en sjöfartspolitisk debatt och i kväll på Valborg kommer det att vara en sådan, så alla som är intresserade av det kan då ta del av den debatten.

     

    I dag har vi alldeles uppenbart en av de stora politiska frågorna till diskussion här i lagtinget och det är hur vi själva kan påverka sjöfartspolitiken i landet så att vi kan säkerställa en fortsatt sjöfart och gärna också en expanderande sjöfart under finsk och åländsk flagga, expanderande av det skälet att det är en av de näringar i världen och i Europa som ökar, transporter via sjöburna fartyg. Jag tror nästan att den situation vi nu politiskt befinner oss i är den svåraste som Åland har befunnit sig i under efterkrigstiden. Aldrig har det varit en sådan stor enskild fråga som så markant har ställt den åländska framtiden inför en total säkerhet, kan man säga och vår ekonomi både när det gäller sysselsättningen, löneintjäningen för våra medborgare och våra kommuners och landskapets ekonomi samt därmed välfärden har varit så osäkra som nu. Därför är det väsentligt att vi kan diskutera med landskapsstyrelsen i form av detta spörsmål hur man kommer vidare. Spörsmålet ställdes den 15 januari och vi hade den 20 januari detta år landskapsstyrelsens svar på bordet till diskussion. Jag kunde då konstatera att vi inom Frisinnad Samverkan och den liberala/centerledda landskapsstyrelsekoalitionen kraftigt har närmat oss varandra i synpunkter - nåväl, jämfört med centern har vi legat på samma linje tidigare, så det var till den delen ingen nyhet. Men jag är glad över att vi genom ett visst givande och tagande och konstaterande av den verklighet vi lever i och den verklighet vi har framför oss närmar oss varandra i diskussionen och kan föra gemensamma framåtlyftande diskussioner om hur vi tillsammans kan gå fram och inte såsom enskilt parti kan göra det och det, som vi just här hörde, utan hur vi tillsammans kan gå fram.

     

    Vi har ett stort problem i riket; det är egentligen bara inom den svenska riksdagsgruppen eller egentligen när det gäller Finland Svenska folkpartiet, där man har varit markant positiv till att ha ett stödsystem som motsvarar ungefär det svenska, även om tekniken skulle vara en annan, medan alla andra partier, kan man säga, har varit starkt splittrade. Vi ålänningar och landskapsstyrelsen har alltså en stor tröskel att klättra över.

     

    I spörsmålet anges att orsaken till spörsmålet var Viking Lines styrelses beslut om att flagga ut ms Cinderella och, som det står i spörsmålet, ”sannolikheten att andra fartyg kommer att registreras om under svensk flagga är stor”. Det är det som är det stora hotet mot Åland. I spörsmålet står det att det kommer att drabba de åländska färjanställda, det kommer att drabba de åländska kommunerna och det kommer sedan att drabba hela välfärden på Åland. De intressen som rederier har i dag och de intressen som sjöfolk har i dag, de intressen som kommunerna har i dag, de intressen som vi alla som är beroende av den åländska välfärden har i dag, de sammanfaller i den här frågan och därför behöver man inte politiskt på Åland strida om den här frågan utan vi kan vara överens. Då ställer spörsmålet den frågan: Vilka omedelbara respektive långsiktiga åtgärder tänker landskapsstyrelsen politiskt vidta i anledning av att utflaggningen av åländska storfärjor till andra länder nu inletts och vilka konkreta lösningar för Åland arbetar landskapsstyrelsen för? Både den 20 januari och i dag den 10 mars, sju veckor senare, har landskapsstyrelsen givit sitt svar på spörsmålet och jag tycker att det svaret var då och är i dag konstruktivt, sökande och resonerande samt med målsättningen om att vi på Åland kan vara överens och att nu gäller det att med gemensamma krafter övertyga riket om att så här ungefär bör vi göra. Landskapsstyrelsen har i sitt svar väldigt tydligt angivit vad man på kort sikt vill och vad man på längre sikt, som man skriver, vill. På kort sikt vill man reformera stödet till sjöfarten och anpassa rederibeskattningen. Att reformera stödet till sjöfarten menar man att det skall då följa ungefär så att finsk sjöfart kan konkurrera med de övriga EU-ländernas sjöfart. För det finns åtminstone över tio olika modeller runtom i EU-medlemsstaterna från det fullständiga nettolönesystemet till svenskarnas netto/bruttolönesystem, där man alltså räknar sociala avgifter enligt ett bruttolönesystem men sedan betalar man inte ut något stöd utan det clearas upp genom den svenska budgetlagstiftningen. I Finland har man felaktigt kallat sitt förslag om att ha en bruttoersättning det svenska systemet, men det är såtillvida ett svenskt system att man använder sig av bruttolöner när man räknar de sociala avgifterna och förmånerna. Men kan tänka sig det holländska systemet, man kan tänka sig det spanska eller delar av det brittiska där det finns flera system, liksom det finns i Spanien också och i Portugal osv. Jag tror att det är bra att landskapsstyrelsen har mer eller mindre klart uttalat att här gäller det att söka det system som är politiskt gångbart i landet. Det kan vara av flera olika utformningar och jag tycker att det är positivt att vi har kommit så långt.

     

    När det gäller landskapsstyrelsens resonemang om vad man kan göra på längre sikt är det att förbättra verksamhetsbetingelserna för sjöfarten och anslutande näringar i hela landet. Klustereffekterna på 27.000 anställda och omsättningen på över 6 miljarder euro har landskapsstyrelsen redan tidigare redogjort för. Jag tror att det är ett och ett halvt år sedan vicelantrådet Olof Erland hade fram de siffrorna till beskådande även för rikspolitiker. Det är ingenting såtillvida nytt som den pågående klusterutredningen i riket har kommit till, som i och för sig var en klusterutredning tillkommen på åländskt initiativ.

     

    Men landskapsstyrelsen skriver: ”För att trygga den åländska sjöfartsnäringen och öka handlingsutrymmet i sjöfartspolitiken behöver den åländska lagstiftningsbehörigheten utvidgas. För sådana reformer är det en förutsättning att fortsätta dialogen och upprätta det ömsesidiga förtroendet med riksmyndigheterna.” Jag tror att vi alla kan hålla med om att det långsiktiga målet till den delen är klart.

     

    Sedan har man talat om det arbete som pågår i riket och ltl Britt Lundberg anförde här att sjöfartsdelegationen i riket har kommit fram med en promemoria - och det är riktigt – som man har gjort i samarbete med trafik- och kommunikationsministeriet, där man redogör för sjöfartens betydelse för landet inklusive  klustren och de olika alternativ som kan finnas; så avslutar man det hela med att politikerna måste nu bestämma sig hur man vill ha det gjort. Det betyder m.a.o. att alla nödvändiga utredningar är gjorda. Det här är då ett material som ligger till underlag för de partier som skall bilda regering i landet och därför är det så väldigt centralt för landskapsstyrelsen och för lagtinget naturligtvis att vara kunnig i dessa frågor. Det har nu tillsatts en särskild utredning med två personer från Åland och två personer från trafik- och kommunikationsministeriet som skall vara klar inom juni månad detta år och den har lämnat en delrapport per 31 januari 2003. Här har det framförts från landskapsstyrelsen en förhoppning om att detta arbete skulle kraftigt påverka i positiv riktning lösningarna i landet. Då är det intressant att ta del av trafik- och kommunikationsministeriets och sjöfartsdelegationens promemoria huruvida den har tagit något från den blandade arbetsgruppens delutredning som är presenterad av de fyra tjänstemännen per 31 januari. Där måste man tyvärr uttrycka sitt bekymmer, att så är det inte, utan i rikspromemorian som är på nio sidor i den utskrift som jag har fått från trafikministeriet finns det på sex rader angivet en hänvisning till utredningen om vilket uppdrag den hade och så står det att arbetsgruppen överlämnade sin mellanrapport den 31 januari 2003. That’s all! Det betyder att tyvärr så kom det inte så mycket spår i underlaget till finsk sjöfartspolitik från den gemensamma utredningen. Jag har också tagit del av mellanrapporten och den är bra. Där har två riksrepresentanter suttit med och man uttalar sig väldigt kraftfullt i samma riktning som landskapsstyrelsen gör i sin dialog med lagtinget i de här frågorna, så jag tror att det underlagsmaterial som har tagits fram i den blandade arbetsgruppen skall kunna användas i det fortsatta arbetet inför nästa regeringsbildning och därefter av landskapsstyrelsen och av andra berörda parter, också av lagtingspartierna. Men det positiva och mycket stora spår som man skulle se av detta arbete redan nu har vi ännu inte sett.

     

    Fru talman!

    Avslutningsvis vill jag säga att vi har mycket gemensamma bekymmer att klara ut och därför gäller det att spänna musklerna och förståndet tillsammans. Det här ropandet från olika håll om att ”jag kan nog lösa det här” och ”jag har den lösningen och jag har de kontakterna i riket med det partiet” osv. båtar inget, utan det viktiga är att vi tillsammans kan göra det här och tillsammans med alla i riket. Vi måste alltså ha alla nämna partier i riket också att förstå nödvändigheten av det här och det tror jag att skall var fullt möjligt därför att Finland är transportekonomiskt som en ö och är beroende av sin sjöfart. Därför är det väsentligt för alla partier att man har en konkurrenskraftig sjöfart under finsk flagg, särskilt när det är en näring som har alla möjligheter att expandera på grund av att sjötransporterna ökar. EU:s program, som börjar bli ganska gammalt nu men man uppdaterar det hela, om närsjöfartens utveckling inom Europa är otroligt intressant för oss på Åland och för Finland, hur man kan expandera denna business. Där har vi mycket för framtiden att diskutera och utveckla och dra nytta av det arbete som görs nere på kontinenten inom hela transportsystemet, eftersom vägarna i Europa börjar bli alldeles överbelastade; miljömässigt kan man inte mera belasta dem och miljömässigt vill man inte heller bygga större och bredare och mera autostrador. Då är det alltmera sjötransporter som skall in tillsammans med järnvägstransporter i det europeiska systemet, alldeles särskilt när vi får en expansion av den tidigare östeuropeiska ekonomin, som kommer att betydligt öka trycket på transportlederna.

     

    Jag resonerade 20 januari kring att under bordläggningstiden fundera på behovet av en kläm i anledning av spörsmålet och jag skissade då också från talarstolen på vad en sådan kläm kunde innehålla. Jag har i dag kommit till att det finns ingen orsak att ha en sådan kläm i samband med spörsmålet, åtminstone inte för min del, utan det gäller att tillsammans nu fortsätta och försöka lösa den, som jag vill påstå, största politiska frågan för landskapet under efterkrigstiden.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Det är en upplysning. När det gällde de två promemoriorna, framtidspromemorian och den åländska sjöfartsarbetsgruppens skrivningar, tror jag det viktiga här är att sjöfartsarbetsgruppen kom till genom en direkt överenskommelse i aftonskolan med kommunikationsministern och statsministern, så vi har nog förhoppningar på att det här dokumentet tas på allvar. Det står också förslag på sjöfartspolitiska åtgärder som är förankrade på tjänstemannanivå här och i kommunikationsministeriet och som då är sanktionerade av ledningen i regeringen. Vi har alltså goda grunder att tro att det kommer att ligga till grund för regeringsprogrammet. Den andra promemorian är inte en färdig promemoria; den sjöfartspolitiska situationen som där beskrivs är inte direkt för att föreslå åtgärder i regeringsprogrammet. I landskapsstyrelsen tycker vi att vi ändå har kommit så nära vi kan komma en skrivning i regeringsprogrammet; nästa steg är att vi håller i pennan, men det tror jag att är att hoppas på för mycket. Förslagen kan vi dock ge. .

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för den synpunkten. Vi vet inte hur nästa regering i Finland kommer

    att se ut och huruvida den nuvarande kommunikationsministern och den nuvarande statsministern alls kommer att vara med, men det är ändå så att den här utredningen är tillsatt mellan myndigheterna: regeringen, kommunikationsministeriet och landskapsstyrelsen, så jag håller med om att den betydelse vicelantrådet redogjorde för förhoppningsvis och mycket möjligt skall kunna ges mot den. Promemorian från trafik- och kommunikationsministeriet som sjöfartsdelegationen är inblandad i innehåller faktiskt avslutningsvis förslag på vad man bör göra i den nuvarande situationen. Det står: ”På basis av det ovan presenterade kan man i detta skede presentera följande linjer för fortsättningen på den sjöfartspolitiska beredningen”. Då är punkt 1: man utvärderar på nytt innehåll och tillämpbarhet hos tonnageskattelagstiftningen och här står det alldeles klart, och det som vi diskuterade tidigare här, om fartygsanskaffningsreserveringarna som ett alternativ till tonnageskattelagstiftningsregimen. För det andra: det måste avgöras huruvida man också för passagerarfartygssektorn strävar till att fartygen varaktigt förblir under finländsk flagga och så finns det en motivering för detta, hur man kan motivera inför skrivandet av ett regeringsprogram. Både vicelantrådet och jag vet att den här typen av promemorior man tar fram inför riksdagsvalen på ministerierna har tung betydelse för det kommande regeringsprogrammet eller åtminstone är de ett fast underlag för det arbete som sker.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Folke Sjölund:

    Fru talman!    

    Debatten om sjöfartspolitiken är väldigt viktig och utgår från det spörsmål som är inlämnat. Men det kan vara skäl att i alla fall, för att få en bakgrund och för att se lite på utvecklingen, att titta på vad som har skett innan den här landskapsstyrelsen tillträdde. Det är någonting som det skulle vara viktigt att ha en samsyn om från åländsk sida. Det har dessvärre inte riktigt varit så hela tiden.

     

    Först skall jag klargöra hur jag ser på lösningen av problemet för passagerarsjöfarten under åländsk/finländsk flagg. Viktigast just nu är att snabbt få ett stöd som motsvarar det i Sverige och övriga EU. Avgörande på kort sikt är att få med en hållbar skrivning i det kommande regeringsprogrammet efter riksdagsvalet. Vi från åländsk sida måste fortsätta ett samarbete kring en gemensam linje. I det samarbetet medverkar rederiorganisationerna, facken och landskapsstyrelsen för att få med regering och riksdag på en hållbar lösning. Lösningen är att omedelbart höja det nuvarande stödet från ca 27 miljoner euro till ca 55 miljoner euro per år för att stödet skall vara på samma nivå som i Sverige och övriga EU. Det är just denna linje som rederiorganisationerna och facken förespråkar. Det här är alltså samma teknik, samma lagstiftning, som parallellregisterlagen innehåller, dvs. det som gäller lastfartygen. Men för att nå framgång med detta måste det göras till en nationell fråga, dvs. den här frågan berör inte bara Åland utan den berör hela landet. För det krävs information och kunskap om sjöfartsnäringens effekter och också ringeffekter på andra sektorer. Just nu färdigställs en klusterutredning som visar att sjöfarten förutom de 10.000 sjöanställda sysselsätter totalt 26.700 personer i det som kallas sjöfartens kärnområden, alltså rederier, varv, offshore och underleverantörer. Dessa verksamheter omsätter totalt 6,2 miljarder euro. Till det kommer ett stort antal människor som påverkas indirekt: spedition, hamnar, lastlogistik, försäkring, proviantering, sjöfartsverket, landskapets färjor och därtill hela sjö- och varvsutbildningssidan. Detta skall redovisas i slutrapporten. Målsättningen är helt klar. Det gäller att trygga vårt sjöfolks arbetsplatser under åländsk/finländsk flagg och därmed samhällsekonomin på Åland. I det här arbetet ingår också att reformera tonnageskatten så att den görs användbar för våra rederier.

     

    Fru talman!

    Jag vill fortsätta med att ta fasta på spörsmålsställarnas påstående om att den sittande landskapsstyrelsen inte har gjort någonting för färj- och passagerarsjöfarten. Det är åtminstone andemeningen med spörsmålet. Nu har huvudspörsmålsställaren anslagit en rätt försonlig ton, och det är bra. Men påståendet om att den nu sittande landskapsstyrelsen skulle ha varit passiv är inte sant. Då måste vi börja titta lite bakåt. Sanningen är att den förra landskapsstyrelsen, där Roger Jansson var sjöfartsansvarig, lade ner ett par års arbete och någon miljon mark i pengar på utredningar och förslag. Facit av allt det arbetet såg vi när den förra landskapsstyrelsen föll för två år sedan. Resultatet var dessvärre lika med noll. Det fanns inga beslut om en EU-anpassning av konkurrensförutsättningarna och inte heller något beslut om stöd till passagerarsjöfarten vid den tidpunkten. Det fanns inte några sådana fattade beslut i Finlands regering. Orsaken till detta kan man naturligtvis diskutera. Men man kan också säga så här att där fanns olika tankar på modeller som inte heller var tillräckligt förankrade bland aktörerna på sjöfartsmarknaden. Dessvärre tycker jag att spörsmålsställaren för fram dubbla budskap. Om vi nämligen återgår till den tidigare landskapsstyrelsen har Roger Jansson skrivit en insändare i tidningen Nya Åland den 8 mars, där han föreslår en modell för passagerarsjöfarten som inte fanns förankrad på ett sådant sätt att den var genomförbar. Den s.k. lösningen som Roger Jansson förespråkar finns faktiskt inte förankrad. Rederierna vill inte ha den modellen, facken vill inte ha den modellen, landskapsstyrelsen vill inte ha den och sedan är det så att regeringen i Helsingfors har faktiskt den här modellen och lagt den åt sidan. (Från salen, ltl Jansson: vilken regering?) Lipponens regering som införde det sjöfartsstöd som finns, dvs. det som inte är tillräckligt, har alltså prövat det och lagt det åt sidan.

    Det kunde finnas en hel del att säga och analysera om det förslag och den modell som ltl Roger Jansson förde fram i Nya Åland. (ANDRA VICE TALMANNEN: Om vi skulle försöka hålla oss till det som står i spörsmålet och inte hålla en riksdagsvaldebatt).

     

    Herr talman!

    Det är faktiskt så att den här debatten handlar om den åländska sjöfartens framtid och hur den skulle lösas och då måste det också finnas möjligheter att diskutera olika typer av förslag som har lagts fram därför att man kan förstå det så att spörsmålsställarna anser att landskapsstyrelsen borde ta sig an den modell som en av spörsmålsställarna har föreslagit. (ANDRA VICE TALMANNEN: Jag vill bara tala om att det står: ”Vilka omedelbara respektive långsiktiga åtgärder tänker landskapsstyrelsen politiskt vidta?” Låt oss hålla oss till det, annars blir det här en debatt som folk inte ens förstår!)

     

    Herr talman!

    Jag tror nog att folk förstår det. Jag kan föra fram det på annat sätt sedan. Men det som jag vill säga är att jag tycker att det är bra att ltl Roger Jansson faktiskt har anslagit en försonlig ton gentemot landskapsstyrelsens politik och jag tycker att det är bra om ltl Roger Jansson också ställer sig bakom landskapsstyrelsens linje därför att jag är helt övertygad om att det är den som på kort sikt och omedelbart är den linje som vi gemensamt bör driva för att kunna få upp sjöfartsstödet på en sådan nivå som gör att det ligger i paritet med det som finns i Sverige och i övriga EU-länder. När det gäller själva tekniken var vicelantrådet inne på den svenska modellen och det system man har i Sverige för att tekniskt klara av det här, det är en sak, men nu är det så att Finlands regering har gjort en genomgång av olika möjligheter och har då valt att använda samma teknik, samma lagstiftning som gäller lastsjöfartens sjöfartsstöd. Det är precis samma modell man nu använder också när det gäller passagerarfartygens sjöfartsstöd. Det är den linje som man politiskt har valt i Finland därför att den harmonierar och är uppbyggd på det regelverk som gäller för statsbudgetens uppbyggnad i Finland. Det är också den här linjen som rederiorganisationen och facken anser att nu skall drivas.

     

    Det är faktiskt så att vi inom liberalerna står för och vill driva en trovärdig sjöfartspolitik och det gör vi naturligtvis bäst om vi alla partier i lagtinget kunde samsas om en gemensam linje.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Jag ber att få tacka för ltl Sjölunds klargörande ståndpunkter när det gäller sjöfartspolitiken. De sammanfaller inte med landskapsstyrelsens, vilket min synpunkt gör. Landskapsstyrelsen skriver i sitt svar och vicelantrådet har mycket tydligt klargjort här att vad som man på kort sikt eftersträvar –det håller jag med om och det finns rent tekniskt ett tiotal lösningar i EU:s medlemsstater för hur man gör det kort sikt –huvudsakligen är ett subventionssystem, men det kan även vara delvis lagstiftning, att lagstifta bort avgiften, men det är i slutändan i budgeten samma resultatet. På längre sikt skriver landskapsstyrelsen också vad man vill, och det tar tydligen ltl Folke Sjölund avstånd från, men det gör inte jag. En försonlig ton har jag alltid haft i de här frågorna och jag stöder, som sagt, landskapsstyrelsens linje. Vi skall tillsammans se hur vi i oppositionen kan hjälpa landskapsstyrelsen att komma framåt. Den försonliga linje jag har drivit i sjöfartsfrågorna, även om Folke Sjölund inte uppfattar den så eller försöker göra den till någonting annat, resulterade 1999-2000 i att vi fick en räddning av den finska fraktflottan, huvudsakligen tillsammans med regeringen och rederiorganisationerna och fackorganisationerna.

     

    När det gäller de skisser som landskapsstyrelsen har tagit fram till långsiktiga lösningar har man på trafikministeriet varit mycket tacksam för dem, att det finns i Finland sådana utredningar och man är beredd att diskutera dem för framtiden. Det här snacket om att sjöfacken och rederiföreningarna inte skulle vara med om den typen av långsiktiga lösningar vet jag inte var ltl Sjölund har fått ifrån! De var alla sex med i utredningsgruppen som tog fram materialet och den enda som var med om det men som hade vissa synpunkter var sjömansunionen.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Herr talman!

    Det är självklart att i de här frågorna umgås man – jag också – med representanter för rederier, rederiorganisationer och andra inblandade och informerar sig och diskuterar de här sakerna. Jag gör mina ställningstaganden på basen av den typen av kontakter. Det är förstås så när det gäller situationen i dag att det är bråttom; det finns inte tid att börja sitta och diskutera en massa alternativa lösningar och modeller när det finns en modell som Finlands regering och riksdag politiskt har gått in för. Då gäller det att bygga vidare på den. Det är det enklaste, det säkraste och det bästa. Vad framtiden för med sig i sitt sköte vet ingen av oss. Men jag har inte på något sätt tagit avstånd från det som landskapsstyrelsen skriver, absolut inte, jag stöder det till fullo. Det kan dock handla om framtida alternativ i olika utvecklingsperspektiv, så det är en annan sak. Men det som gäller nu är att höja stödet inom ramen för det nuvarande systemet.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Kanske ltl Sjölund kunde berätta för oss fåkunniga vad hans kontakter har givit för reslutat när det gäller t.ex. att som ett alternativ till den svenska modellen välja den tyska, den danska, den holländska, den brittiska, den spanska för den mera kortsiktiga lösningen och när det gäller den mera långsiktiga lösningen några av de nämnda när det gäller synpunkter från Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening, Fraktfartygsföreningen i Finland, Finlands Skeppsbefälsförbund och Finlands Sjöbefälsförbund. Vilken av dem är det som har tagit avstånd från långsiktiga respektive kortsiktiga lösningar som är likartade som finns runt i Europa?

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Herr talman!

    Det är så enkelt att rederiorganisationerna och facken är eniga om att den linje man driver för tillfället är en höjning av det nuvarande stödet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

     

    Vicelantrådet Erland:

    Herr talman! 

    Jag tror faktiskt att det var sittande talman som ställde frågan om skatteundantaget. Den frågan har vi också fått till landskapsstyrelsen, att är det inte så att det är dags att avskaffa det hela för att få bort de oönskade konsekvenserna när det gäller handelshinder och det faktum att införselreglerna ändras inom EU-området nästa år. Vår bedömning är den att punktskatterna i Finland och Sverige sannolikt kommer att sänkas en hel del. Det kommer att bli billigare priser på alkohol och tobak. Detta gör naturligtvis att marginalen mellan skattefritt och landpriser minskar, men det är också viktigt att se på den skillnad som fortfarande kommer att vara kvar på grund av att mervärdesskatten finns kvar på de här produkterna. Vi har i de här diskussionerna sagt, att vi inte har för avsikt att begära att skatteundantaget avskaffas inom överskådlig framtid. Men det här betyder naturligtvis att vi räknar med för det första att skatteundantaget tillgodoser trafikbehovet på Åland på ett tillfredsställande sätt. Det är det ena. Det andra är att vi utgår från att den sjöfart som vi stöder på Åland med olika utbildningar osv., den sjöfart som vi kan beskatta, dess sysselsättning som betalar kommunalskatt, den samfundsskatt som betalas in, varav en del fördelas till kommunerna, men framför allt den stora delen kommer tillbaka till Åland via skatteundantaget, den inkomsten måste vi också kunna ta del av, dvs. kort sagt rederinäringen skall kunna fortsätta under finsk/åländsk flagg. Om jag gör ett litet sidospår när det gäller beskattningen har man här talat om den svenska modellen. Den svenska modellen skulle betyda, genom att man inte betalar in några skatter i egentlig mening, att man då inte heller kan tillgodogöra sig den åländska delen på samma sätt som när man tar det hela via budgeten. I och för sig betalar de svenskflaggade rederierna samfundsskatt, men de betalar den i Sverige och skulle vi ha motsvarande skulle vi få del av den. Men om man sedan övergår till tonnagebeskattning minskar den delen betydligt. Det här blir lite krångligt, men om jag sammanfattar det är det så att med tonnageskatt förlorar vi helt enkelt via minskad samfundsskatt och skattegottgörelse. Skatteundantaget avser vi inte att begära att skall avskaffas. Sedan är det en annan sak om kommissionen vidtar åtgärder för att föreslå rådet att ändra i protokoll 2.

     

    Vtm Salmén tog också upp frågan om stöd över budget, som tydligen hade diskuterats i samband med budgetbehandlingen. Den 20 januari gick jag igenom alla tänkbara stödformer som Åland kan ha när det gäller sjöfarten, och det är klart att det finns möjlighet att stöda över budget. Om vi vill plussa på med 30 miljoner euro kan vi göra det, i alla fall till en viss del. Vi har alltså möjlighet att ge ett större stöd till sjöfarten än man ger i riket, vi kan plussa på. Om man kan gå den linjen fullt ut är tveksamt, men jag tror att det är en lösning som man kan vara mycket tveksam till därför att vi via vår budget egentligen stöder arbetsplatser som finns till största delen i riket. Själv har jag funderat på en sådan lösning, som skulle kunna vara möjlig, att vi betalar för våra arbetsplatser, dvs. de som bor på Åland och riket betalar för sina när det gäller arbetsgivaravgifter och liknande. Men allt det här är en förutsättning att riket medverkar till en sådan lösning, eftersom det till alla delar är fråga om rikets behörighet. Det finns några andra tänkbara stödformer och lagstiftningsmetoder. Jag har bl.a. nämnt det här med resandeavgift, där vi har en lag från 1975 som säger att man kan ta upp 2 mark per passagerare, men där är transitpassagerare undantagna, så det är inte intressant i den formen lagen är. Men om man skulle ta bort transitpassagerarna och ta en avgift per anlöp skulle vi kunna ta in skattemedel till landskapskassan och fördela ut dem till utvecklings- och utbildningsinsatser i rederierna; då konkurrerar vi naturligtvis med hamnavgifterna i Mariehamn och Lumparland, så det finns inga lätta lösningar i den vägen heller, särskilt inte med det budgetläge vi har. Det skulle kunna vara kortsiktiga stöd som kanske i slutändan ändå inte skulle hjälpa. Men det är klart att alla tänkbara förslag och alternativ skall prövas.

     

    När det gäller tredjelandsbesättningar vill jag återupprepa till ltl Sundback, som har bestämt sig för att inte lyssna, och det är ju en politisk gåva som man kan lägga sig till med! Vi som är lite mera inne i tjänstemannarollen konstaterar att vi driver inte frågan om blandbesättning. Av 7.000 anställda i internationell trafik i januari 2002 var det 40 som kunde betraktas som tredjelandsbesättning, enligt den lagstiftning som man i riket har antagit, dvs. det gäller lastfartygen. Det har varit en diskussion på ministeriet och ministerieföreträdare har den inställningen att grundlöneskillnaderna på finska fartyg, i alla fall på rutter som har lägre löner rent allmänt, kommer att vara så stora att man där vill föra in möjligheten. Den möjligheten skulle bygga på att de som representerar de anställda, de som representerar rederinäringen och staten skulle kunna komma överens, men det är deras sak att komma överens. Vi kan inte blanda oss i det, men vi driver, som sagt, inte frågan om blandbesättning och jag tror inte att det finns ett behov av blandbesättning i den passagerartrafik som bedrivs från Åland. Däremot har andra länder det, Danmark och Norge, men också Sverige; Sverige har ett tappsystem, tillfälligt anställd personal, där man under en viss tid, sex månader, kan ha blandbesättning. När den anställningsperioden är slut åker besättningen hem och påbörjar sedan en ny sexmånadersperiod. Det finns många olika system och många olika orsaker till att man har infört dem. I Norge är det brist på arbetsplatser.

     

    Sedan kan man också tänka sig möjligheten – det har faktiskt också diskuterats – att man skulle på EU-nivå göra ett direktiv som säger att trafik mellan två regioner måste ha avtal där lönerna ligger på den här trafikregionens nivå, dvs. när det gäller förhållandet mellan Finland och Estland skulle estländska cabotagerättigheter bygga på att man måste betala samma löner. Men det här är inte heller någonting som har vunnit understöd helt och hållet.

     

    Ytterligare en sak som togs upp i något anförande. Det var att vi skulle informera i riket om sjöfartens betydelse för att man där skulle få större förståelse. Det är också den utgångspunkten vi har haft. Vi har informerat om ringeffekterna, om sjöfartssystemet, om klustret osv., men då är det viktigt att notera det opinionsläge som har varit under den här perioden, särskilt under 2001, där hela sjöfarten, i alla fall passagerarsjöfarten beskrevs som någonting som de åländska redarna tjänar pengar på och där det försiggår allehanda skumma, tvivelaktiga moraliska verksamheter ombord på fartygen. Det är en bild som i något fall, i någon händelse, i några enskilda situationer kan stämma, men vår uppfattning i landskapsstyrelsen är att de åländska rederierna är framgångsrika därför att de har varit duktiga affärsmän och funderat ut bra koncept, byggt upp hela passagerartrafiken från egentligen ingenting till världens modernaste passagerarfartyg med en mycket effektiv organisation och det har de tjänat pengar på; de pengarna är de säkert väl förtjänta av men de pengarna kunde också utnyttjas för att utveckla fartygen, göra nybeställningar. I argumentationen med den finska regeringen har man nog förstått det här, men man har insett att det är också en risk ur finsk synvinkel att beställningarna görs i Italien, och där har det då funnits en tveksamhet när det gäller att utforma antingen tonnageskattesystemet eller återreserveringssystem av olika slag. Men jag tror att varvssituationen i Finland, orderstocken, kommer att vara en signal till den kommande regeringen att reservering eller tonnageskatt är till nytta för hela landet. I alla de EU-länder som har infört ett tonnageskattesystem eller liknande eller är på väg att införa det räknar man med att det här är en samhällsekonomisk vinst som är ganska betydande. Den vinsten är stor, kanske bortsett från Luxemburg, för Luxemburg har haft ett förmånligt system där belgiska fartyg har flaggat in. Jag tror inte Luxemburg har särskilt mycket vatten, men där har det funnits fartyg registrerade; nu flaggar de tillbaka till Belgien och i Storbritannien är det ett femtiotal rederier med i storleksordningen 500 fartyg som har flaggat in. Där flaggar man också in från bekvämlighetsregister och det är alltså en samhällsekonomiskt lönsamt system att avstå från inkomstskatt och ha en låg tonnageskatt därför att det medför så många andra fördelar. För Finlands del kanske det inte skulle bli så mycket inflaggning, i alla fall inte passagerarfartyg, men det skulle vara en stimulans för nyinvesteringar. På det sättet skulle det vara lönsamt.

     

    I den här frågan har Åland all logik på sin sida när det gäller sjöfartspolitiken, men attityderna i riksdagen har varit besvärliga och därför kan man hoppas på en förnyelse när det gäller riksdagsledamöterna från riket.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Vad tredjelandsbesättningar egentligen är för någonting är tydligen lite osäkert för många som deltar i debatterna. Tredjelandsbesättningar är tillåtna i de finska registren i dag, liksom i de svenska registren och det finns tredjelandsbesättningar ombord på våra båtar. Men det som skiljer sig när det gäller de här synpunkterna är huruvida man skall tillåta att de skall ha andra avtal än vad det egna landets sjömän har och då får man kalla dem någonting annat än tredjelandsbesättningar, för tredjelandsbesättningar är de redan i dag och har samma avtal i vårt land som de finska sjömännen. Men min frågeställning till vicelantrådet gällde passageraravgiften, som jag har sett att landskapsstyrelsen har gått ut med och det passar väl ihop med spörsmålet eftersom det är fråga om landskapsstyrelsens sjöfartspolitik. Då undrar jag om man har en situation där vi fortfarande har passagerarfartyg och färjor under åländsk och finsk flagga, som alltså har överstora kostnader jämfört med övriga konkurrenter på linjen, estniska och svenskflaggade båtar främst: Är det rimligt att belägga sådana åländska och finskflaggade fartyg med en ytterligare avgift när de redan har ett alltför högt kostnadsläge eller är det någon annan situation när det gäller flaggorna som landskapsstyrelsen har tänkt sig när man har gått ut med det här budskapet? Jag har inte riktigt förstått tankegången bakom det. Är det i någon tänkt framtida situation helt utan finsk och åländsk flagga eller i en situation med fullt stöd i Finland för sjöfarten? Men det är också någonting kortsiktigt eftersom stöd till en näring måste arbetas bort så fort som möjligt och det har jag förstått att landskapsstyrelsen också har som linje, att man inte skall ha några eviga stöd till sjöfarten.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsen har inte fört fram det här förslaget. Vi har tagit upp det i en diskussion i samband med sjöfartspolitiken. Jag har också försökt förklara det här i en debattartikel. Det är nämligen så att om vi har åländska rederier och andra rederier som trafikerar Åland och vi samtidigt har en ganska betydande kostnad för infrastrukturen här – hotell- och restaurangskolan och annan utbildning – så kan man tänka sig att ett skattesystem som bär upp skatt av alla som trafikerar Åland – säg att man tar upp 10 miljoner euro – gör att vi skulle kanalisera de pengarna till det som är, kanske inte en intäkt i pengar, men som är till nytta för just de åländska rederierna. Nu kommer Birka Lines nya kryssningsfartyg att ha 340 arbetsplatser och ännu fler personer kanske och om man av de här pengarna använder det för att utbilda personal, för att utveckla miljösystemen på fartygen osv., så har vi möjlighet att göra det över vår budget, inte som ett direkt statsstöd utöver det som är tillåtet, men som ett stöd till den infrastruktur som gynnar våra rederier. Det här är som sagt inget förslag därför att det är någonting som man får fundera på tillsammans med andra tänkbara alternativ, men rent teoretiskt, om jag får inta inte bara tjänstemannarollen utan också den akademiska rollen, så kan man räkna ut att detta är till fördel för både rederierna och det åländska samhället, och det är utländska rederier som skulle betala.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att det behövs nog en tilläggsförklaring till det sista, att man i EU-verkligheten vi lever i dag skulle kunna belägga vissa fartyg med en tilläggsbeskattning men inte andra, utan det är så att alla måste behandlas lika när det gäller passageraravgift i åländska hamnar, som då skall gå till landskapets kassa. Jag förstod på svaret att det här är tänkt allmänt som en åländsk tilläggsbeskattning för att täcka kostnader som finns i landskapet. Det är alltså inte en konkurrensbefrämjande, konkurrensutjämnade politik för åländsk/finskflaggade fartyg som har för höga kostnader i förhållande till sina konkurrenter, men att man indirekt från landskapsstyrelsens sida har tänkt att en del av tilläggsbeskattningen kunde återföras i form av utbildnings- och andra anslag. Har jag förstått vicelantrådet rätt?

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman!

    Jag är kanske lite ringrostig som pedagog, men det är inte en beskattning som skulle vara olika, utan avgiftsuppbörden skulle vara densamma för alla, men det är bara en del, dvs. de åländska rederierna, som skulle dra nytta av de avgifter man bär upp: säkerhetsutbildning, vidareutbildning, utbildning av hotell- och restaurangpersonal, som vem som helst i och för sig får anställa, men svenskspråkiga ålänningar där rederierna finns på plats för att rekrytera. Om man ser på både debet och kreditsidan, vilket man bör göra, så är det en kostnad för vissa rederier, en kostnad och en ännu större intäkt för andra rederier. Det är alltså ett sätt att skaffa lokaliseringsfaktorer som gör att rederierna vill vara kvar på Åland, de har nytta av det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    För oss i den socialdemokratiska gruppen rör den här frågan både på kort och lång sikt de åländska sjömännens jobb. Det är som vi ser det vår främsta politiska uppgift att trygga deras sysselsättning i framtiden. Har vi inte åländska sjömän på de åländska passagerarfartygen och de flaggar ut, så kommer hela vår ekonomi att krascha. Det är alltså viktigt att passagerarfartygen blir kvar under finländsk flagg och att de åländska sjömännen har kvar sina jobb. Utgående från det kan vi inte acceptera modeller där man tillåter s.k. billighetsarbetskraft. Vi kan inte heller acceptera billighetsarbetskraft ur ett mera mänskligt perspektiv och inte heller när det gäller internationella konventioner om fackliga rättigheter. För mig är detta rena rama exploateringen av människor som man håller sex månader inne på fartyg och de har inga möjligheter att gå iland och sedan skall de fraktas snabbt hem, sedan fraktas de tillbaka och får arbeta under ofta mycket svåra förhållanden. Vi har ingenting emot att man anställer människor från tredje land, men de skall då arbeta på samma villkor som övriga medborgare i Finland. Någonstans måste den etiska dimensionen komma in i den här frågan, eftersom vi kräver att stödet, skattepengarna till näringen, skall höjas. Då tycker jag att det minsta man kan kräva är att ålänningarna skall ha kvar sina jobb. Det andra är att vi inte skall göda den här näringen med arbetskraft som inte har valmöjlighet.

     

    Jag tycker att det saknas en moralisk diskussion om det här stödet också. Här talas om att vi måste anpassa konkurrensförhållandena för rederinäringen. Javisst, måste vi det, men vi behöver inte ta med oss alla möjligheter som EU-lagstiftningen medger.

     

    Man försöker på olika sätt bagatellisera möjligheten med tredjelandsbesättningar. Det sägs att det finns inte något behov just nu osv., men det är inte fråga om det, utan det är fråga om en princip: skall vi vara med och exploatera fattiga människor för att bibehålla en del av vår välfärd. Det är så att om inte de åländska sjömännen är kvar på färjorna under finländsk flagg, så kommer det här landskapet inte att kunna upprätthålla välfärden, inte åtminstone på samma sätt som nu, och det sägs ju i den senaste utredningen att om passagerarsjöfarten flaggar ut och ålänningarna inte får fortsätta jobba ombord kommer landskapet att bli beroende av ett statligt nettostöd. Det kanske vi kan överleva med, men tänk er det samhället! Var skall alla dessa sjömän få jobb? Det finns inte några omedelbara alternativ.

     

    Därför, herr talman, är det här med sysselsättningen och sjömännens jobb det centrala. Sedan säger en del här å ena sidan att vi är överens om att näringen skall få samma EU-villkor som överallt, sedan säger en annan att det finns tiotals olika stödformer och en tredje säger det tredje. Jag tycker att diskussionen är för flummig. Det verkar inte som om de borgerliga partierna här riktigt vet vad de vill. Vicelantrådet har om och om igen sagt, att vi driver inte frågan om tredjelandsbesättningar, nej, inte gör ni det, men inte motsätter ni er heller! Ni gör er beroende av att någon annan skall ta ansvaret, avtalsparterna skall komma överens om den saken. Men som jag ser det får det under inga villkor ske. Det är katastrof för de åländska sjömännen. Det är så att börjar man en gång med det här är det klart att det ständigt finns ett motiv från arbetsgivarens sida att öka andelen av sjömän som kommer från tredje länder och som underbetalas, om man skall se krasst ekonomiskt på det hela.

     

    Långsiktigt är målet detsamma: de åländska sjömännen skall ha kvar sina jobb under finländsk flagg på passagerarfartygen. Visst är det så att debatten inte handlar direkt om riksdagsvalet, men mycket kommer att bli beroende av hur det ser ut efter den 16 mars i Finlands regering och riksdag. Ingen av oss kan väl säga hur de olika partierna kommer att ställa sig, men det är alldeles klart att det ur ett riksperspektiv är en viktig sysselsättningsfråga och eftersom de stora partierna uppfattar sysselsättningsfrågorna som centrala för nästa period finns det ändå vissa allmänpolitiska villkor som tyder på att den här frågan skulle kunna få en hållbar lösning. Det hoppas jag verkligen, för de åländska sjömännen har nu under många år fått leva med den här ovissheten om hur det skall bli i framtiden för dem och ännu har inte någon lösning kommit till stånd, även om de t.o.m har varit med om att minska sina löneförmåner för att få till stånd en hållbar lösning. Det är väl i första hand just regeringen som har svikit sin del av överenskommelsen.

     

    Jag tror inte att de åländska redarna har något intresse av att bli av med åländska sjömän, men hela diskussionen handlar om det att man under ett svenskt register t.ex. får ner kostnaderna för bemanningen. Hur man än gör ser jag att det finns bara ett mål, både på kort och lång sikt och det är att de åländska sjömännen skall ha kvar sina jobb på passagerarfartygen, som måste förbli under finsk flagg. 

     

    Vicelantrådet Erland:

    Herr talman!

    Som jag sade tidigare har ltl Sundback väldigt politiska öron – de släpper igenom det som passar och ingenting annat. Jag skall återigen upprepa att för landskapsstyrelsen är det så att vi har inget intresse av att driva på frågan om blandbesättning, men däremot finns det i den parallellregisterlag som riksdagen har antagit – jag förmodar att de flesta stora rikspartierna står bakom – en möjlighet att avtala om olika avtalslösningar där parterna är överens. Och det är i den förfrågan vi har sagt att är parterna överens skall man då från Ålands sida säga, att, nej, parterna får inte vara överens! Vi är alltså inte för någon blandbesättning, men vi kan inte förhindra att parter kommer överens om villkor som uppfyller internationella konventioner osv. Frågan har en moralisk dimension, den har en moralisk dimension på det sättet att i Finland vill man skydda arbetsplatserna, i andra länder vill man ha jobb. Där krävs det ett regelverk, där man undviker social dumping, där man har avtal om minimilöner, där man har avtal med de arbetsgivarorganisationer som finns i ett visst land. Det är alltså ett system där hela tiden sjöfartsområdet utvecklas på den internationella marknaden; när det gäller Östersjön, marknaden på Sverige och Finland finns det inte samma typ av resonemang. Landskapsstyrelsen arbetar inte för att vi skall ha blandbesättning som ett alternativ i den här passagerarsjöfarten. När det gäller den moraliska dimensionen tror jag att vi kan hålla med ltl Sundback till den delen, det är bara det besvärliga att ltl Sundback vill inte ha medhåll. Jag förstår det politiskt besvärliga, men om jag nu säger att vi håller med om den moraliska aspekten! Men den viktigaste skiljelinjen här i lagtinget, hur flummigt det än må vara, är att inse att för att rädda sysselsättningen, för att rädda arbetsplatserna måste vi ha en arbetsgivare i en marknadsekonomi och därför måste stödet vara sådant att arbetsgivarna – detta konstiga namn när man köper arbetskraft – rederierna måste ha förutsättningar att driva sin verksamhet. Det är också kanske förargligt för ltl Sundback att gå den vägen, men det är där som verksamheten drivs, organiseras och där man anställer kompetent arbetskraft och där man alltså samspelar med sina arbetstagare från arbetsgivarens sida. Det är det som är det fundamentala i sjöfartsstödsystemet, att rederierna skall få möjlighet att verka på Åland och i Finland. Det finns exempel på rederier på Åland som har utflaggade fartyg och det finns ett exempel på ett fartyg som är varslat, där det är fråga om 25 arbetsplatser, men den utflaggningen kommer på kort sikt att ge mera sysselsättning för ålänningar. Men är det bra att bli av med kommunalskatt, PAF-pengar, samfundsskatt, skattegottgörelse och kanske så småningom få en rederiverksamhet som mer och mer flyttar sin verksamhet till Sverige och där rederiet som skall sköta verksamheten, stå för organisationen, anställa folk, ser att det är förmånligare att anställa någon som är bosatt i Sverige. Det går alltså inte att försöka driva fram den frågan, om det sedan är av politiska skäl eller andra, med den ologiska ståndpunkten att sysselsättningen kan klaras av utan att det finns rederier. Det finns en moralisk dimension också i det här som hårddrivs i riket, dvs. att redarna tjänar för mycket pengar, man ger ut för mycket dividender, man får för mycket stöd osv.  Det är ändå så att alternativen kanske är dåliga, men vårt enda alternativ på Åland är att rederierna har verksamhetsförutsättningar så att de stannar kvar. De ger sysselsättning inte enbart på Åland utan till 85 procent i riket, som vi har tagit upp i utskottsförhören i riksdagen; det är inte enbart ålänningarna som gynnas utan det är anställda i riket. Jag håller med ltl Sundbacks utgångspunkt att sysselsättningen är det viktiga, men utöver det kommer det att det är vikigt att stöda dem som ser till att det blir sysselsättning. Det är alltså vår syn och det är därför vi driver på frågan att det skall vara ett stöd enligt EU-normer. Det ger sysselsättning, det ger arbetsplatser som är kvar och det kommer att utöka sysselsättningen om man gör det på rätt sätt, dvs. minskar arbetslösheten i riket.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag vet inte riktigt säkert om vi har förstått varandra. Socialdemokraterna anser också att statens stöd måste öka för att konkurrensvillkoren för den åländska sjöfarten skall bli lika som i övriga Europa, men under förutsättning att inte jobben ges åt tredjelandsbesättningar. Det måste väl ändå vara moraliskt fullkomligt orimligt att vi med skattemedel skall finansiera rederinäringen och så skall man anställa tredjelandsbesättningar för att få ytterligare ner kostnaderna. Vi är inte mot redarna, men det centrala när man använder skattemedel måste väl ändå vara att de åländska sjömännen får ha sina jobb kvar på färjorna. Det står inte i motsättning till redarnas intressen. Vicelantrådet Erland fortsätter med att han arbetar inte för tredjelandsbesättning och han inte driver den frågan. Nej, det har jag också sagt att det gör han inte. Jag tycker att han är fullkomligt passiv, men han motsätter sig det inte, det är det som är poängen. Vi behöver inte godkänna alla möjligheter som EU medger och jag tycker att om man ser på sjöfartens betydelse för Åland kan man inte godkänna att de åländska sjömännen ersätts med personer från tredje land samtidigt som man kräver att staten skall betala miljoner i stöd till näringen.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman!

    De politiska öronen sitter stadigt kvar! Jag arbetar inte för blandbesättning, landskapsstyrelsen gör det inte. Frågan är inte aktuell. Det är också så att EU:s riktlinjer för stöd inte omfattar besättning enligt andra avtal. Jag vet inte varför den här frågan måste upprepas gång på gång. Jag säger att jag håller med ltl Sundback och skulle frågan om blandbesättning vara aktuell för landskapsstyrelsens del, skulle vi ha behörighet eller någonting sådant, så är det klart att inte är vi intresserade av det. Vi vill rädda de arbetsplatser som genereras av rederierna på Åland, och de arbetsplatserna på Åland och i riket. Därför är det i rikets intresse att ge stödet, som gynnar rederierna, som i sin tur kan skapa sysselsättningen, så jag förstår att ltl Sundback är besviken för att hon inte får motstånd till sina idéer, men det blir inte mera motstånd för att de upprepas. Jag håller med om att sysselsättningen skall bevaras, men det är den ekonomiska aspekten som kommer till att det är rederierna som sysselsätter folk. Det systemet har vi här. I ett socialistiskt system skulle det vara en annan princip, då skulle staten sysselsätta folk, men vi har inte det systemet. Rederierna är dem som man har rätt att ge statsstöd till och det är den vägen det går och det skapar sysselsättning, och det tycker vi i landskapsstyrelsen att är det viktiga målet!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att jag får precis det motstånd som jag har förväntat mig i den här frågan. I spörsmålet står det så här: ”Det finns huvudsakligen tre åtgärdsalternativ som inte utesluter varandra.” Det första är att de sjöanställda i Finland anställs på samma villkor och stödnivåer som i andra länder osv. Det andra: ”Blandbesättning på finskt flaggade fartyg tillåts enligt särskilda villkor efter förhandlingar som utmynnar i avtal, om inte andra nödvändiga kostnadsbesparingar som säkerställer konkurrenskraften kan uppnås.” Det är väl ändå så nära en acceptans som man kan komma.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman!

    De tre alternativ som räknas upp är de som är möjliga inom ramen för EU:s stödregler. Det betyder inte att det är landskapsstyrelsens alternativ, utan vårt alternativ, har jag sagt många gånger, är ett högre stöd och det är en bättre tonnageskatt. Blandbesättning är inte aktuellt. Det finns de i ministeriet som driver den frågan. Vi vet inte hur det går i riksdagsvalet, vad man lägger fram för förslag, men landskapsstyrelsen anser att det inte löser några problem för den här typen av trafik.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 5:

     

    Talmanskonferensens framställning angående talmannens representationsersättning. (TMK 1/2002-2003).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av tobakslagen för landskapet Åland. (FR 15/2002-2003).

     

    Finansutskottets redogörelse angående behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2002. (FUR 1/2002-2003).

     

    Ärendena upptas för behandling vid plenum onsdagen den 12 mars.

     

    Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 12 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.25).