För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 1

    Debatt 1

    Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

    (D 1/2012-2013)

    Bordläggning. 57

    1    Självstyrelsens kärnområden

    Landskapsregeringens svar (S 2/2012-2013-s)

    Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 2/2012-2013)

    Föredras. 58

    2    Vårfågeljakt

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 9/2012-2013)

    För kännedom... 58

    3    Talmannens representationsersättning

    Talmanskonferensens lagförslag (TMK 3/2012-2013)

    4    Avräkningsgrunden

    Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 10/2012-2013)

    Plenum slutar. 59

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 24 ledamöter närvarande.

    Herr landshövdingen

    Värderande fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om bifall till lagen om sättande ikraft av avtalet med Botswana om upplysningar i fråga om skatteärenden.

    Talmannen

    Herr landshövdingen! Lagtinget kommer att behandla ärendet i vederbörlig ordning.

    Debatt

    Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

    (D 1/2012-2013)

    Talmanskonferensen har enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen beslutat att lagtinget idag ska hålla en debatt ska hållas om jämställdhet. Avsikten är att debatten ska slutföras idag.

    Diskussion.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Fru talman! Kollegor och bästa åhörare, vår talman är kvinna och vårt lantråd är kvinna. Fyra av sju ministrar i vår regering är kvinnor. Vår viktigaste samhällskropp, ÅHS, leds av två kvinnor och dess styrelseordförande är också kvinna. Vår riksdagsledamot är kvinna. Ålands gymnasium styrs av en kvinna som förvaltningschef och en annan kvinna som ordförande i styrelsen. Två av tre i stadsstyrelsens presidium är kvinnor.

    Med det vill jag redan inledningsvis slå fast att jämställdhet faktiskt finns och att framför allt kvinnornas kamp för detta förts med rätt stor framgång under de senaste säg tjugo åren. Ändå är målet inte nått, än finns mycket kvar att göra. Fortfarande finns det jobb där kvinnor får lägre lön än män trots samma arbetsinsats. Det är inte rättvist. Fortfarande är det kvinnor som far mest illa i trasiga familjer där männen står för våldet.

    Det är också ett mysterium att bara åtta kvinnor valdes in vid sidan av tjugotvå män i Ålands lagting vid senaste val. Liksom att bara 6 av 32 kommunfullmäktigen och -styrelser leds av kvinnor, trots att fler kvinnor än män gick till valurnorna för att rösta. Så har det för övrigt varit de senaste fem lagtingsvalen. Kvinnor är bättre än män på att ta del i den demokratiska processen som väljare men tyvärr, än så länge, inte lika villiga att ställa upp som kandidater. Om detta beror på deras eget val att hellre göra annat är det bra. Om det beror på något annat måste vi analysera och förändra detta.

    Jag vill med anledning av dagens jämställdhetsdebatt lyfta fram lite statistik, några räkneexempel, egna funderingar, två konkreta men antagligen än så länge omöjliga lösningar samt ett förslag till metod för att nå större jämställdhet även i detta parlament.

    Vid senaste lagtingsval, hösten 2011, ställde 261 ålänningar upp som kandidater till detta lagting. Det var 98 kvinnor och 163 män som ställde sig till förfogande för de 30 platserna som finns i vårt parlament. Det ger fördelningen 38 procent kvinnor mot 62 procent män. Sedan gick ändå bara 8 av de 30 platserna till kvinnorna. Det är 27 procent. Någonstans på vägen försvann alltså elva procentenheter kvinnlighet.

    I kommunalvalet gick det lite bättre. 553 kandidater ställde upp, 42 procent av dessa var kvinnor, 35 procent av de invalda är kvinnor. Här är det så kallade spillet bara sju procentenheter. I den kommunala vardagen är jämställdheten bättre, men av samtliga 32 åländska kommunstyrelse- och fullmäktigeordföranden finns ändå bara 6 kvinnor. Det är ett faktum som tål att fundera kring.

    Det var inte första gången utan andra lagtingsvalet i följd där den kvinnliga representationen i lagtinget krympte. Det är utmanande fakta i en värld som trots allt borde bli mer jämställd. Det finns ingen enkel förklaring till detta, det finns heller ingen enkel lösning. Men siffrorna som för övrigt på ett förnämligt sätt presenteras i ÅSUBs statistiska årsbok, i allt väsentligt en skatt, hjälper oss att nå insikt kring omständigheter som mår bra av att accepteras. Jämställdhet är nämligen inget man får utan något man skapar. Gå till de kvinnor jag inledde med, ingen av dem har fått sin position till skänks. De har tagit sin makt och de har nått sin framgång tack vare eget hårt arbete, förmåga och initiativkraft. Och helt utan kvotering.

    Det är såklart enkelt att med statistik bevisa i stort sett vad som helst. Genom att till exempel hålla en hand i elden och den andra i en snöhög blir det teoretiska medelvärdet skapligt men verkligheten smärtsam. Det är glasklart att antalet kvinnor i vårt parlament inte är tillräckligt högt. Det beror inte på att det skulle råda något slags organiserat och definierat kvinnoförtryck i vårt landskap. Idag sitter de facto kvinnor på de högsta och mest inflytelserika positionerna i vårt samhälle. Det ska vi alla sträcka på oss för. Men inte vara nöjda. Det finns mer att göra. Som till exempel att aldrig glömma bort att lyfta fram, släppa in och inspirera kvinnor, och män, att ta aktiv del i det politiska livet. Det är i de små gesterna de stora framgångarna föds.

    En debatt som denna bidrar till att skapa en större medvetenhet om utmaningarna men själva arbetet måste pågå i vardagen. De kvinnliga toppledarna jag nämnt är inspiratörer och förebilder och garanter för att vi till nästa val med stor sannolikhet kommer att se en ändring när det gäller könsfördelningen i vårt lagting.

    Varför är det då viktigt med jämställdhet? Kan man inte bara låta valet ha sin gång och sedan acceptera resultatet? Det är ju väljarna som valt enligt det politiska system som för ögonblicket gäller? Det finns de som tycker det är sanningen men jag anser att det är att göra det lite för enkelt för sig själv.

    Jämställdhet i ett styrande organ eller ett parlament leder till bättre beslut. Nej, jag kan inte bevisa detta men nog argumentera starkt för det. För visst är det ett faktum att där bara män är inblandade är det svårt att nå enighet. Män strider om makt, pengar, positioner och mycket mer. Kvinnor tenderar ofta vara mer lösningsinriktade.

    Det mestadels kvinnodominerade socialväsendet samarbetar idag friskt över kommungränserna medan männen barrikaderar sig i brandstationer och byggnadsnämnder, för att uttrycka det lite vanvördigt. Jag hör till dem som är övertygad om att både kvinnor och män behövs för att besluten ska bli så bra som möjligt och samarbeten löpa så friktionsfritt som möjligt. Skälet är enkelt. Ska man skapa ett samhälle som består av lika delar män och kvinnor till en så bra helhet som möjligt är det så klart klokast att de som ska leda ett sådant arbete också består av lika delar män och kvinnor. Dilemmat är att väljarna inte vill begripa detta. De väljer ju alldeles bevisligen flera män än kvinnor.

    Frågan blir därmed: Hur gör man för att nå en balans om vi nu utgår från att det är balans vi vill nå? Frågan är också om vi ska göra något eller om vi är nöjda med det system vi har som gör att 8 av 30 medlemmar i lagtinget är kvinnor? Här har vi också en bugg i själva valsystemet eftersom kvinnliga kandidater faktiskt fick 35 procent av samtliga röster vilket borde göra 10, inte 8, kvinnor invalda. Det är ändå resultatet av ett demokratiskt och fritt val och det får inte vara förbjudet för kvinnor att välja män eller vice versa.

    Fru talman! Ska jag sammanfatta allt detta når man ungefär följande slutsatser. Det är alldeles ostridigt ett demokratiskt dilemma när det är fler kvinnor än män som röstar i lagtingsvalet medan de som väljs in utgör 8 kvinnor och 22 män. Man kan då hävda att det är väljarnas uppfattning om vilka som är bäst lämpade att utgöra örikets högsta ledning. De har ju lagt sina röster i enlighet med det demokratiska system som vi sedan decennier tillbaka använt. Här måste man fråga sig: Är systemet det rätta när slutresultatet blir så uppenbart skevt?

    Som jag ser det finns det två vägar att välja men jag tänker föreslå en tredje då jag inte tror på kvotering som instrument.

     Det enklaste sättet att nå total jämlikhet, detta är den första vägen, är att rätt upp och ner lagstifta om att de 15 män och 15 kvinnor som i enlighet med det nuvarande systemet får de högsta röstetalen ska utgöra Ålands lagting. Då når man 50 procent av vardera könet. Invändningen är att man på det sättet manipulerar det politiska systemet. Då måste man fråga sig om inte också dagens partisystem är en manipulation av systemet, särskilt mot bakgrund av att våra lagtingsval, oberoende av vad vi anser, är personval.

    Det näst enklaste, och den andra vägen, är att varje parti inför kvotering enligt principen varannan herrarnas eller damernas beroende på hur man ser det. Alltså från den egna listan ska oberoende av antal röster varannan-principen gälla. Då når man inte exakt 50 procent i lagtinget men inte så långt ifrån.

    Den tredje vägen som jag och vi just idag förespråkar som den bästa är att partierna helt enkelt rycker upp sig när det gäller könsfördelningen och jobbar hårdare med jämställdheten på listorna och bland kandidaterna. Över tid är det den bästa vägen framåt för de partier som vill överleva och leva i framtiden. Annars hotar lagstiftning och kvotering. Jämställdhetsarbetet är långt i från klart men situationen är väldigt mycket bättre idag än den var för 10, 20 och 50 år sedan.

    Inkomstskillnaderna finns fortfarande där men är mindre än tidigare. Bildningsmässigt är kvinnorna på väg att köra om männen vilket per automatik ger dem företräde till morgondagens arbetsmarknad. Idag, och detta bevisas av mina inledande exempel, är det kompetens, inte kön, som skapar framgång. Fram tills idag är det ostridigt att män särbehandlats i vårt samhälle. Det är som det är men det är på väg att ändras och det sker med kraft och beslutsamhet fast kanske lite för långsamt. Vi måste försöka hårdare och arbeta klokare för att skapa mer mångfald. Det är ju också ett faktum att inflyttningen till Åland har varit stor de senaste åren. Trots det är det nog ett faktum att vi som sitter här utgör en väldigt homogen grupp.

    Vägen till ett mer jämställt samhälle finns i vardagen men det sker inte automatiskt. Vi som idag utgör detta parlament bär ett ansvar att inte bara fatta beslut idag utan också inspirera nya krafter för i morgon. Vår uppgift är att uppmuntra alla, både kvinnor och män och nyinflyttade, att ta aktiv del i det samhällsbygge som pågår dag efter dag, månad efter månad och år efter år. Vi måste berätta för ålänningarna att detta jobb är viktigt, att det är stimulerande och, framförallt, att vi genom att delta i detta tillsammans bygger ett bättre samhälle för våra barn, för deras barn och så vidare.

    Vägen till ett jämställt samhälle är lagd, nu återstår det bästa av allt – själva färden. Tack för ordet.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack talman! ltl Pettersson sade att det är svårt att få kvinnor att ställa upp i val och berättade sedan i slutsatsen att den bästa vägen är att få partierna att jobba med de här frågorna. Jag delar den slutsatsen. Vi moderater lyckades få den mest jämställda kandidatlistan genom att jobba med frågan i partiet. Jag tror att det är den framkomliga vägen.  Det var också det som vi fick lära oss om i seminariet, att de bästa resultaten fick man genom att anstränga sig i partierna och lyfta upp jämställdhetsdebatten på agendan i samhället. Jag uppskattar att ltl Pettersson har samma syn.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Troligen bryter jag den här manliga dominansen, men jag tror att vi kvinnor ska vara med till en viss del i den här debatten.

    Ltl Pettersson säger att partierna nu måste rycka upp sig. Visst är det så. Jag tror att själva framgångskonceptet består i att partierna också lyfter fram flera kvinnor på synliga positioner. Ett tydligt exempel på hur partierna har misslyckats i den kommunala sektorn är att det är så få kvinnor som axlar ordförandeuppdragen i styrelser och fullmäktigen.  Jag tyckte att ledamoten sade sex kvinnor men jag undrar om det inte är tre kvinnor som är ordförande i de kommunala ledande församlingarna? Partierna behöver lyfta fram kvinnor på bredden så att kvinnor syns och inte bara på vissa topp poster. Vi måste komma mer på bredden för att vi ska få en framgång.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Fru talman! Vtm Viveka Eriksson har alldeles rätt i det, därför ville jag lyfta fram det. Jag tycker att könsskevhet är sin sak när den inträffar i allmänna val till ett parlament, då är den svår att analysera.

    När det kommer till kommunala organ så tror jag faktisk att det är sex kvinnor, med reservation för att jag har räknat fel. Men det är ändå alldeles för få från 32 poster och de är tillsatta på andra grunder än rent valresultat. Man har haft någon slags maktstruktur som i varje fall inte jag riktigt begriper men som jag tror att är viktig att nämna. Av det skälet tyckte jag att det var väsentligt att lyfta fram det. 

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är väsentligt därför att de som blir invalda i den här salen ofta är personer som har haft en synlighet, som har haft någon position som ålänningarna känner och därför lägger sin röst på. Kvinnorna finns inte med på kommunala nivåer, i styrelser, i kommittéer och i de bolag som landskapet är storägare i och där man egentligen har krav på sig att man ska följa jämställdhetslagens kvoteringskrav. Men ändå följer man inte det här till punkt och pricka. Det handlar om att vi alla faktiskt ser till att i alla sammanhang ska också kvinnor föras fram, också när det handlar om att man ska tillsätta t.ex. en räddningsnämnd eller något som nyligen har tillsatts av landskapet. Jag tror att majoriteten där är män. Man har inte kvinnokvoten fylld.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Exakt, det är en bra sammanfattning av det som jag ville säga i mitt anförande. Jag tror att man måste jobba, inspirera, släppa fram och lyfta upp kvinnor där så inte sker per automatik. Vi har rätt många sådana organ i samhället där det inte sker per automatik. Inom regeringen och inom det allmänna Åland så finns det faktiskt väldigt många goda förebilder som är värda att lyfta fram, dem som jag inledde mitt anförande med. I vår regering har vi ett starkt kvinnoinflytande vilket är superbt. Jag hoppas att det också ska sippra neråt i det övriga offentliga Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Tack, fru talman! Jag håller med ltl Pettersson i många saker här. Jag tycker också att lagtinget borde titta på sig själv i de här sammanhangen. Visserligen kan vi här i salen inte göra annat åt kvinnoantalet än att förändra valsystemet. Men om vi tittar oss själva i spegeln och funderar på varför det t.ex. är så få kvinnor i finans- och näringsutskottet? Det finns inte en enda kvinna där, inte ens som ersättare. Beror det på att kvinnor inte är intresserade av ekonomi? Det tror inte jag. Jag tror att kvinnor är mycket kunniga och intresserade av ekonomi.     

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Fru talman! Exemplet som ltl Slotte lyfte fram är kanske det starkaste vi har här i lagtinget. Finans- och näringsutskottet är ett utskott som jag själv råkar leda, men jag har varit lika häpen från dag ett att vi bara fick män som ledamöter och suppleanter. Det är faktiskt en otrolig gåta för mig av det skälet att det är så många områden som har lagts till i just det utskottet. När man slog ihop det gamla finansutskottet och näringsutskottet till det nya finans- och näringsutskottet så blev det en väldig ansamling av olika ärenden som fördes dit. Jag kan väl tycka att partierna kanske inte riktigt gjorde sitt jobb såsom man borde ha gjort vid tillsättning av platserna.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! ”Medlemskap i golfklubb ger en större chans att nå en styrelsepost i ett privat företag, det visar forskning på området”. Det här kunde man läsa i en svenskspråkig i Finland utkommande tidning häromdagen. Det här är givetvis intressant. Det visar på att styrelseposter utdelas väldigt mycket utifrån de nätverk och de bekantskapskretsar som man har inom ramen för ägandet av företag som existerar.

    Samtidigt säger forskningen att kvinnor i högre grad än män utbildar sig mera. Kvinnor skaffar sig bättre utbildningar. Det här två orsakerna medför att kvinnor får färre styrelseposter. Forskningen visar också att företag med tillräckligt många kvinnor i styrelsen oftast klarar sig bättre. Styrelser med kvinnorepresentation ställer större krav på bolagets VD, man utför en bättre kontroll av verksamheten och ofta når man ett bättre resultat under sista raden i bokslutet, mera vinst.

    Det här gör det ganska självklart att det ligger i allas intressen, också i det offentligas intresse, att vi kunde öka antalet kvinnor i företagsstyrelser.  Hur ska man göra det här då? I Norge har man gått in för kvotering. Det är en väg. På EU-nivå funderar man också att det kunde vara ett sätt att man kvoterar in och lagstadgar om kvotering av kvinnor i företagsstyrelser. Det känns åtminstone för mig att det skulle vara bättre om man kunde uppnå det här syftet att man får företag som fungerar bättre och är ännu mera vinstdrivande genom att man löser det här problemet på annat sätt. Kvotering har en fördel men det har också en avig sida. I företagsvärlden betyder kvotering att ägarna inte alltid väljer in personer utifrån kompetensen exakt utan det blir andra skäl; själva kvoteringsinstrumentet.

    Min uppmaning till åländska ägare av företag är; läs forskningen, initiera internt i era företag så att ni tar del av forskningen som visar att kvinnokompetens behövs i styrelserna. Läs detta, dra konsekvenserna av detta och tillsätt flera kvinnor i styrelserna med målet att era företag ska bli ännu bättre och tjäna ännu mera pengar, vilket givetvis ligger i ägarnas i intressen men också i landskapets och de offentligas intressen.

    Jag har fått uppdraget att hålla gruppanförande utifrån det som jag var inne på redan, att prata jämställdhet utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Det var jag redan inne på väldigt mycket.

    För att vi ska nå en ekonomisk jämställdhet och för att vi ska nå en situation där kvinnor också sitter i de offentliga styrelserna i högre grad så måste kvinnor tjäna lika mycket pengar som männen gör. All rapportering, också det ramprogram, som fanns utdelat på våra bord inför den här debatten, visar att kvinnor inte tjänar lika mycket pengar. Vi kanske inte kan påverka lönesättningen direkt i den privata sektorn, men vi kan ju påverka lönesättningen i den offentliga sektorn.

    Precis som föregående talare sade här så har vi inte en bra situation i själva lagtinget, vi har för få kvinnor 8 av 30 som är invalda i lagtinget. Men ändå har vi förmått välja in kvinnor på de viktigaste posterna som finns i landskapet, både på förtroendenivå och på tjänstemannanivå. Lagtinget har klarat av att hantera den här obalansen i själva lagtingsrepresentationen på ett bra sätt. Jag tycker att det finns ett starkt mål hos de förtroendevalda i landskapet att åtgärda de här sakerna.

    När det gäller lönesättningen, som jag var nämnde tidigare, så finns där mycket kvar att göra. Begreppet arbetsvärdering börjar säkert vara lite slitet vid det här laget. Det begreppet innebär inte bara att man ska ha samma lön för lika arbete, det tycker jag att vi har uppnått ganska bra redan. Kvinnor som anställs i det offentliga får samma lön som män. Men vi måste också uppnå situationen med lika lön för likvärdigt arbete och där är vi alls inte i mål ännu. Kvinnor tjänar cirka 80 cent av den manliga euron, enligt beräkningar.

    Under den förra mandatperioden gjordes ett ingående arbete för att utforma ett system för hur arbetsvärdering kunde genomföras. Det arbetet finns givetvis tillgodo för den här landskapsregeringen också om man vill använda sig av det. Vår målsättning är inte att göra detta till en politisk huggsexa om vem som har gjort vad och vem som inte har gjort vad. Under den förra mandatperioden var ekonomin väldigt ansträngd, vilket den givetvis är ännu. Även om begreppet arbetsvärdering är slitet och det har pratats mycket om det så borde vi verkligen nu i denna situation ta ställning för att vi börjar åtgärda det här. Annars blir den här jämställdhetsdebatten i sig inte riktigt trovärdig.

    Vår uppmaning till landskapsregeringen är att man nu i samband med tilläggsbudgeten och kanske i kommande årsbudgeter också, funderar på om man återigen kunde väcka den här frågan om arbetsvärdering. Det kommer att kosta pengar, det är det som det är frågan om, men det finns skäl att vi försöker lösa det här problemet en gång för alla och skapa lika lön för likvärdigt arbete.

    Liberalerna är beredda att allvarligt överväga att vara med på att finansiera en sådan här åtgärd, kanske t.o.m. på bekostnad av andra utgiftsposter. Det står ingenting om detta i det här ramprogrammet, det är kanske ett förbiseende. Jag uppmanar lantrådet i första hand att fundera på det här i samband med budgetbehandlingar.  

    Till slut, ltl Pettersson var inne på samma tema, hur ska vi lösa att vi är för få kvinnor i lagtinget? Vi liberaler lovar att vi inför kommande val kommer att göra vårt yttersta för att åtminstone 50 procent av våra kandidater ska vara kvinnor, goda kandidater som vi ser fram emot att ska bli invalda i detta lagting. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Ltl Perämaa berörde kvotering i samband med bolagsstyrelser, han sade att han var emot det och hänvisade till att ägarna i så fall inte kan välja in dem som de tycker är mest kompetenta. Kanske det är så. Men det motsäger lite det första som ltl Perämaa var inne på, dvs. att det är viktigare att vara med i en golfklubb än att ha akademiska betyg i ekonomi för att bli invald i bolagsstyrelser. Som jag ser det så betyder det att det är kön och inte kompetens som har företräde när man blir invald i styrelser. På något vis går det inte ihop. Ofta säger man att man är emot kvotering men vad är det man egentligen är emot?

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Visst, det finns en viss motsägelse i att man eftersträvar flera kvinnor, men man vill ändå inte använda sig av lagens kraft för att tvinga fram detta. Jag tror helt enkelt att det är bättre att övertyga företagsledarna om fördelen med att ha kvinnor styrelser än att tvinga dem till det. Möjligen når man samma resultat i sista ändan, men det finns ändå ett värde i att företagarna själva tar ansvar för sina företag. Företag gör sina val till styrelser också utifrån det som de själva tror att deras företag ska tjäna mest pengar på när det gäller de val som de gör. Målet är detsamma men jag förespråkar frivillighet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, men vem är vi som ska övertyga de här ägarna? Vi har inte något sådant uppdrag vad jag har förstått. Däremot kanske vi borde fatta beslut eller på något annat sätt reglera att alla landskapets bolag åtminstone skulle ha 50-50 eller 40-60.

    Just i samma artikel som ltl Perämaa hänvisade till kan man läsa; ”olika studier visar att börskurserna i allmänhet reagerar positivt på ökat antal kvinnor i styrelsen.” Om vi tar de bolag som vi har här, och som har blivit ganska granskade, så förefaller det inte som om man skulle vara mottaglig för överhuvudtaget diskussioner av det här slaget. Men å andra sidan kan man nog konstatera att det kanske skulle behövas en hel del kvinnor in i flera av de här bolagen.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! I de offentliga bolagen, i den mån de tillsätts av landskapsregeringen, sker valen i enlighet med jämställdhetslagstiftningen. Det finns åtminstone en tydlig linje, från det må vara vilken landskapsregering som helst, att man ska ha en jämn fördelning. Jag tror att man har uppnått det ganska bra.

    Om man tar del av forskningen så blir det så tydligt att företagen sannolikt mår bättre av att man har en högre kvinnorepresentation. Det borde finnas så mycket automatisk kraft i det här, eftersom företag vill att deras bolag ska gå bra, att man kunde uppnå det här via frivillighet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ltl Perämaa tar upp den ekonomiska ojämlikheten eller egentligen, som jag ser det, själva grunden till att vi inte har ett jämställt samhälle. Den ekonomiska jämställdheten är så viktig att vi skulle uppnå.

    Ledamoten sade att kvinnans lön är 80 cent jämfört med mannens 1 euro. Det här är ett ekonomiskt förhållande som följer kvinnan i arbetslivet ända in i pensionsåldern. Vi har fått statistik på att kvinnans pension är 72 cent av mannens 1 euro. Det visar vilket underläge kvinnor befinner sig i när det gäller den ekonomiska situationen. Det här beror på att topp posterna i näringslivet innehas av män, de har högre löner allmänt taget och kvinnoyrken värderas lägre.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Om vi i första hand via arbetsvärdering kan uppnå samma lön för likvärdigt i den offentliga sektorn så kommer det att leda till, såsom jag ser det, att kvinnor äger företag lika mycket som män ute i samhället. Då kommer styrelser att besättas av flera kvinnor och då blir det säkert kvinnor på företagsledarposterna också i och med det. Det är klart att det här är något som går väldigt långsamt. Jag tycker att vi ska börja där vi själva, genom beslut här i lagtinget, direkt kan göra saker.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

     Ltl Christian Beijar

    Fru talman! Jämställdhet handlar om kön och fokuserar på de skillnader och likheter som möter män och kvinnor. Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden, vilket betyder att kön inte ska spela någon roll.

    Anledningen till att vi strävar efter eller borde sträva efter ett jämställt samhälle handlar i grund och botten om rättvisa och demokrati – om mänskliga rättigheter. Tidigare har man oftast talat om jämställdhetsfrågor som kvinnofrågor. Idag finns insikten att jämställdhet berör män och kvinnor i lika hög utsträckning. Vi kan konstatera att det råder en formell jämställdhet, samtidigt som vi ser att jämställdhet inte uppnåtts inom många olika områden i våra samhällen.

    För att nå jämställdhet måste vi lägga samma värde i det som kvinnor och män gör. Men framförallt handlar det om att skapa möjligheter för kvinnor och män, flickor och pojkar att göra val som inte påverkas av det kön vi tillhör. Jämställdhet är en förutsättning för att vi ska kunna göra fria val.

    Fru talman! Jag kommer till stora delar av mitt anförande att hålla mig till frågan om mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem, också här på Åland, som berör både kvinnor och män. Mäns fysiska, sexuella och psykiska våld mot kvinnor utgör ett allvarligt hinder för jämställdhet och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter. Våld i nära relationer inkluderar alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående i såväl heterosexuella som samkönade relationer och inom syskon- och andra familje- och släktrelationer. Kännetecknande är att den utsatta har en nära relation till och ofta starka emotionella band till förövaren, vilket försvårar möjligheten till motstånd och uppbrott. Våldet sker vanligen inomhus i offrets egen bostad och ökar i allvar och intensitet ju längre relationen pågår.

    Mäns våld mot kvinnor i synnerhet inom familjen är ett globalt samhällsproblem och kanske ett av det mest extrema exemplet på den obalans som råder i maktförhållandet mellan kvinnor och män. FN:s barnfond UNICEF betecknar våld mot kvinnor som en global pandemi. WHO räknar med att då det gäller våld är män till 90-95 förövare/utövare i såväl krig som i fredstid. Finland har enligt information från kvinnofrid på Åland under år 1997 och 2005 utfört nationella undersökningar om våld mot kvinnor. På Åland har ingen omfångsundersökning gjorts. Var femte kvinna i Finland blir någon gång under sin livstid utsatt för våld av sin manliga partner eller före detta partner. Antalet kvinnor som dör till följd av våldet är högt, även ur ett europeiskt perspektiv visar statistik från Rättspolitiska forskningsinstitutet. I cirka 90 procent av fallen av antalet våldsdåd i en parrelation som kommer till polisens kännedom riktas våldet mot en kvinna.

    Varje år dödas 13-25 kvinnor i Finland av sin partner eller före detta partner. En del av dessa har ansökt om och blivit beviljade besöksförbud och hade därigenom uppmärksammat staten på den fara de befann sig i. Detta är ju oacceptabelt! Men vad görs?

    Fru talman! Jag personligen kan inte acceptera våld mot kvinnor. Vi män måste reagera, framförallt vi män här i lagtinget som opinionsbildare, lagstiftare och har makt och myndighet över lagstiftning och ekonomi. Våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som vi alla måste ta på allvar.

    Fru talman! Den fråga som många av oss ställer är hur ska vi förebygga våld mot kvinnor? På strukturnivå gäller det att påverka lagstiftningen, anslå ekonomiska resurser och medvetandegöra mekanismerna. På individnivå finns det mycket att göra och förbättra.

    Fru talman! När jag har möjlighet att informera om det här så kommer jag också att gå in lite grann på individnivå med tanke på att det är en så viktig fråga. I det här sammanhanget får jag möjlighet att informera lite mera om de här frågorna.

    På individnivå finns det mycket att göra. De som professionellt jobbar med de här frågorna nämner bl.a. att man måste få bort fult och nedvärderande språkbruk i skolorna och man måste börja tidigt i skolan. Ta upp och behandla problematiken i olika utbildningar för att det är ett stort samhällsproblem.  Förändra synen på kvinnovåld och ta upp det i olika grupper och organisationer som Lions, Rotary idrottsrörelsen m.m. Olika samhälleliga upprop och kampanjer kan också vara förebyggande. Men framförallt våga diskutera konflikter och där har skolan ett stort ansvar och lära barn uttrycka sina känslor. För som alla vet, framförallt vi män vet, att det fortfarande är så att män i allmänhet har svårt att uttrycka sina känslor och framförallt diskutera känslor män och män emellan.

    Utbildning, utbildning kan inte nog betonas för alla dem som kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för våld och man måste medvetandegöra mekanismerna.

    Jag stöder att barn- och mödrahem Tallbacken utvecklas till ett center mot våld, där målet är att bli bättre på att hjälpa de våldsutsatta. Där kommer vi också in på att stöda en sådan här verksamhet ekonomiskt. När jag nämner Tallbacken kan jag inte låta bli att nämna det allvarliga i att det finns kommuner som inte beviljat våldsutsatta plats på Tallbacken, utan erbjudit sämre boendealternativ. Det är därför viktigt att socialkanslierna arbeta mera med jämställdhetsfrågor och tar kvinnornas situation på allvar.

    Vad beror då våldet på? Undersökningar har visat att personer som utsätter andra för våld många gånger själv har varit utsatt för våld under sitt tidigare liv, alkoholen har naturligtvis en stor inverkan. Personen känner maktlöshet och när det gäller våld mot kvinnor så är det också alltid fråga om makt och kontroll över kvinnan.

    Det finns idag också möjligheter för våldsutsatta kvinnor att ha rätt till så kallat överfallslarm. Det finns också den så kallade kvinnofridslinjen, en telefonlinje som är öppen dygnet runt för sådana som hjälp.

    Vad finns då för hjälp att få för dem som utövar våld mot kvinnor. Ja, sedan år 2005 finansierar landskapsregeringen ett projekt kallat ” Alternativ till våld- Åland” som är en behandlingsform för män med aggressions – och våldsproblem gentemot sin partner och följer en modell från ”Alternativ til vold” i Oslo där de har lång erfarenhet av att arbeta med våldsproblematik hos män. Behandlingen sker i grupp. Erfarenheterna av Alternativ till våld – Åland är varierande med de personer man arbetat med, men det är svårt att rekrytera våldsverkarna, men gruppen fortsätter sitt arbete fortsättningsvis.

    När det gäller mäns våld mot kvinnor är det viktigt att den som utövar våldet måste ta ansvar för utövande av våld - våld och inget annat. Det finns ingen annan än en själv som är orsak till våldet och kunna få förståelse hur offret känner sig. Det är en kriminell handling.

    Fru talman! Slutligen vill jag ytterligare upprepa det som jag sade i mitten av mitt anförande. Jag personligen kan inte acceptera våld mot kvinnor. Vi män måste reagera, framförallt vi män här i lagtinget som opinionsbildare, lagstiftare och har makt och myndighet över lagstiftning och ekonomi. Våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som vi alla måste ta ansvar för. Tack.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Det var ett mycket bra anförande. Det finns inte så mycket att tillägga till den delen när det gäller våld mot kvinnor. Det är en angelägen och mycket viktig fråga som han lyfte fram. Med tanke på de nya kulturerna som kommer hit och som inte har en tradition av jämställdhet som har pågått i flera hundra år, så kommer det kanske bli ett problem som tilltar eller får andra variationer än vad vi är vana vid.

    Jag vill komma med ett tillägg. Det gäller också våld mot män. Vi har vissa män ute i samhället som har en tendens att vara våldsamma och det drabbar inte bara kvinnorna. Man måste ta tag i allt våld, oavsett om det uttalas i tal eller i handlingar, så är det angeläget att man får en reaktion mot den här typen av våld. Det gör lika ont och det kan kännas lika besvärligt för en man att bli misshandlad och utsatt för våld som det är för en kvinna.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Fru talman! Nolltolerans till våld ska naturligtvis gälla alla.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Vi är helt överens i den där frågan. Det kan vara viktigt att man lyfter fram det här. Det var mycket bra att ltl Beijer tog upp att skolan ska vara med och reagera. I mitt tidigare yrke som polis såg jag många gånger de här personerna som hamnade i slagsmål av olika anledningar och fick stryk. Sedan kunde de börja en karriär och bli de som i fortsättningen själva slogs. De kunde bli väldigt våldsbenägna av att ha blivit slagna. Det kom också fram här i anförande. Jag tror att det är viktigt att man lyfter fram den här sidan att de som blir utsatta för våld och ser mycket våld under uppväxten har en tendens att föra våldet vidare.

    Det är bra att man jobbar på alla nivåer med det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det var viktigt och det var bra det som ltl Beijer sade här i sitt anförande.

    Ltl Beijer sade inledningsvis att våld mot kvinnor är ett hinder för jämställdheten. Visst, så kanske man kan säga. Men jag skulle vilja svänga på det och påstå att våld mot kvinnor är en följd av att vi har ett ojämställt samhälle. Maktfördelningen är så ojämställd och det medför att män har mer makt vilket påverkar hela den här situationen. Står kvinnor och män jämsides så tror jag att man också delar på makten och då når man en del av kärnan i den här problematiken.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Fru talman! Jag kan inte göra annat än att dela vtm Viveka Eriksson synpunkt i det här.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ltl Beijer var också inne på vad man kan göra. Många av de saker som räknades upp är bra. Jag tycker att vi på Åland under ganska många år faktiskt har tagit den här frågan på allvar och gjort väldigt mycket. Ett alternativ som nämndes var Alternativ till våld för att möta dem som är våldsverkare. Ett annat projekt är Operation kvinnofrid som har pågått i väldigt många år och som jag vet att man har tittat på från annat håll som en modell där man faktiskt samarbetar över gränserna. Det finns väldigt mycket gränser i vårt samhälle, mellan socialvård, sjukvård, polis, och andra myndigheter. Operation kvinnofrid har tagit fasta på att man verkligen försöker få bort de här gränserna och man jobbar gemensamt för att få bort våldet mot kvinnor.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Som vtm Eriksson sade så har man jobbat med de här frågorna i olika sammanhang under många år och det ska vi naturligtvis vara glada och nöjda över. Men de facto räcker det inte, det upplevs mer som praktiska åtgärder. Hur ska vi härinne förändra alla mäns synpunkter och åsikter? Hur ska vi medvetandegöra jämställdhet och mäns och kvinnors olika roller? Där återstår det mycket göra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Också jag tyckte att det var ett bra och viktigt anförande av ltl Beijer. Det är precis på det viset att hela samhället vinner på jämställdhet. Man talar om mannen som det extrema könet; högst representerad i näringslivet med makt, pengar och politik, men också i samhällets botten med kriminalitet, missbruk, självmord, dålig kontakt med sina barn och en bottenlös ensamhet. Så alla vinner på en ökad jämställdhet.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Jag delar också ltl Katrin Sjögrens uppfattning. Det är viktigt att man hela tiden betonar just de här frågorna.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Därför är jag glad att det är många män som engagerar sig i debatten, för också männen har mycket att vinna på ett mera jämställt och mera demokratiskt samhälle.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Fru talman! Alla vinner på det!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Jag vill tacka ltl Beijar för ett insiktsfullt och kärnfullt anförande. Jag delar slutsatserna och jag kan garantera att centern också står bakom de slutsatser som ltl Beijar drog.

    Ltl Christian Beijar, replik

    Fru talman! Jag ber att få tacka ltl Eliasson och hoppas verkligen att alla vi män tillsammans ska jobba i den här riktningen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Roger Jansson

    Fru talman! Värderade kollegor, liberalernas gruppanförande, hållet av Mats Perämaa, inleddes med golfklubbarna. Man kan väl säga att vi på Åland är väldigt lyckligt lottade genom att i medlemskåren för Ålands golfklubb är det väldigt mycket kvinnor. Förutsättningarna synes vara goda. Skämt åsido.

    Jag tänker kanske gå lite utanför mainstreamen i den här debatten. Jag inser att det är riskabelt naturligtvis, men det finns kanske orsaker att göra det.

    Jag funderade redan i talmanskonferensen när det lades förslag om att vi skulle hålla den här debatten, särskilt beaktande väljarnas val i senaste lagtingsval, huruvida det var en lämplig debatt att hålla utan anknytning till ärende. Jag påminde mig då om att vi för fem år sedan här i lagtinget hade just den här debatten men då med anknytning till ärende. Då hade vi som ett meddelande fått landskapsregeringens ramprogram för det åländska jämställdhetsarbete 2008-2012. Jag återkommer till de frågorna. Då var talarlistan mera jämställd vill jag minnas. Nu är det intressant att se utvecklingen av partierna, de partierna som har möjlighet att välja har valt att karlarna ska prata.

    Jag kommer lite att beröra genusfaktorn som man så starkt framhåller. Man talar om två grupper i vår värld, när det för mig finns en väldig massa människor i vår värld. Att skuldbelägga grupper kan i vissa delar av det här sammanhanget vara korrekt, men i allmänhet inte.

    Basen av den här debatten är väljarnas val till lagtinget. Om jag får citera vår kollega, Gunnar Jansson, så brukar han säga att ”väljarna har alltid rätt”.

    Kollegan Pettersson sade här tidigare att när politikerna väljer så tar kvinnorna över mer och mer och det är ju bra att kvinnorna också har det intresset att ta mer och mer ansvar än vad man har haft vilja till tidigare. Lagtinget leds idag av fyra kvinnor, snart blir det fem; talmannen, första vicetalman, snart andra vicetalman, lagtingsdirektören och lagtingets biträdande direktör.

    Landskapsregeringen leds med bravur av en kvinna och kvinnor har majoritet i landskapsregeringen. 

    ÅHS nämndes här, jag vill komplettera att ÅHS leds av fem kvinnor, fyra av fem i ledningsgruppen och styrelsens ordförande.

    Ålands gymnasium ger samma bild. Jag tittade också på avdelningscheferna i landskapsregeringen och där var det inte lika bra. Däremot när jag tittade på alla chefer som finns inom landskapsförvaltningen så var majoriteten kvinnor eller åtminstone väldigt jämnt.

    Åter till valet, hos moderaterna, såsom i replikskiftena har sagts, så lyckades vi den här gången få en helt jämställd lista. Andra partier har varit före oss med det. Det var ett stort arbete som gjordes inom partiet. Men väljarna då? Väljarna levde inte upp till jämställdheten inom moderaterna. Samma har förkommit i tidigare val men åt andra hållet hos något annat parti. Det växlar lite från val till val. Det är klart att det finns problem att få kvinnor att ta på sig ytterligare roller när de har en yrkesroll och när de har en roll i hemmet som inte alltid är jämställd. Att dessutom ta på sig en offentlig roll, och med den bevakning på oss som sitter här i politiken, så är det måhända svårare för kvinnor att våga sig på det, av olika skäl.

    Hos centern, liberalerna, obunden samling och socialdemokraterna var röstkoncentrationen på fem kvinnor väldigt stark och det gav mera utrymme för män och mindre utrymme för övriga kvinnor. Hade väljarna fel här när de koncentrerade rösterna på några väldigt populära kvinnor som blev invalda? Jag tror ändå inte att vi kan skuldbelägga väljarna även om vi skulle säja att väljarna inte alltid har rätt. Men det är en god devis att utgå ifrån det i allmänna val.

    Jag tycker att vi har ett hyfsat jämställt samhälle om vi vill vara ärliga, däremot ett mindre jämlikt samhälle. Det är enskilda människor som förstör den totala bilden. Vi vet ju alla att det är flera av manligt kön än av kvinnligt kön som förstör den här jämställda och jämlika situationen som vi eftersträvar. Men att föra en debatt som på något vis kollektivt skuldbelägger grupper bör vi väl undvika. Kvinnor misshandlats i vissa hem. Män har en ojämställd ställning i förhållande till barnen i vissa skilsmässor. Människohandel förekommer runtom oss med mest kvinnor och flickor men också med pojkar. Män och pojkar i världen förutsätts slåss, kriga och dödas i konflikter. Kvinnor våldtas också hos oss och misshandlats och förnedras. 

    Det var ett alldeles utomordentligt anförande av kollegan Beijar i det här sammanhanget. Men återigen, det är enskilda människor som gör det här, oftast av manligt kön.

    Vad jag vill att vi ytterligare ska debattera är många barns orimliga situationer i flera hem runt Åland. Det drabbar barnen, det drabbar män och det drabbar kvinnor. Det drabbar föräldrar, det drabbar människor i omgivningen och det drabbar samhället. Vågar vi lyfta den katten på bordet? Det handlar om människovärdighet. Drog-, alkohol- och tobaksmissbruk bland unga som fortsätter att gå ner i åldrarna. Varför lyfter vi inte tillräckligt ofta den katten på bordet? Vi har naturligtvis skäl att ta all form av diskriminering på större allvar. Vi har skäl att ta all form av oacceptabel behandling av kvinnor, av män, av åldringar och särskilt barn på större allvar. Men vi får inte gömma oss bakom tanken att väljarna har fel i val, det bär ingen vart. Att försöka få fler kvinnor att kandidera i val har vi kämpat med i decennier och vi måste fortsätta kämpa, arbeta, övertyga, intressera och lyfta upp så att kvinnor vågar mera än hittills. Jag ser ändå i dagsläget en ljusning i den frågan.

    Kvinnors löner i offentlig sektor är rätt jämställda. Just nu när vi har en ekonomisk situation där vi inte kan höja kvinnogruppslönerna så är facken inte beredda att närma mansyrkena till kvinnoyrkena och göra en sådan omfördelning av den befintliga kakan i samhället. Man är bara beredd att gå med på det under förutsättning att vi höjer totalkakan och det har vi, som känt, lite svårt med att få pengar till.

    För övrigt tycker jag att vi i offentlig sektor har genomfört likalönsprincipen så den behöver inte mera diskuteras på det sätt som vi gjorde för 20 och 30 år sedan.

    Privata sektorn kan inte Ålands lagting påverka. Vi kan naturligtvis föra en debatt som påverkar människor i privat sektor. När det gäller privat sektor så måste man fråga sig om kvinnor ska ge sig in i den manliga karriärhungerns knivslagsmål? Jag rekommenderar det inte riktigt eftersom jag har upplevt det som man. Det är orimligt tufft. Många kommer ut med höga inkomster, hur det är med lyckan i livet vet jag inte, men höga inkomster. Andra kommer ut på ruinens brant och en del kommer ut som söndriga människor. Det är inget trevligt livsmål.

    Det här är ramprogrammet som landskapsregeringen har fastställt liksom det föregående, liksom det föregående, liksom det föregående har som övergripande mål: ”Den åländska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma frihet och makt att forma samhället och sina egna liv. På Åland ska kvinnor och män, flickor och pojkar ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Jämställdhet handlar om kön, makt, rättvisa, frihet och demokrati. På Åland utvecklar vi därför jämställdheten i vetskap om att det är positivt för hela samhället och alla medborgare. Är det här en realistisk målsättning? Är det en målsättning som vi kan vara med och styra? Då måste vi läsa vidare i programmet eftersom de här programmen säger hur det ska vara, men hur det ska göras är svårare.

    När vi läser vidare under utbildningen så finns det ett förslag; ”landskapsregeringen ska tillsätta arbetsgrupp”.

    Under arbetsmarknad finns det tre varav det första är; ”att landskapsregeringen uppmuntrar det åländska näringslivet att tänka” och ” landskapsregeringen strävar till att landskapets egna bolag ska besättas på annat sätt”.

     Under våld mot kvinnor sägs; ”att man ska tillsätta en kommitté. Det andra är ”att kartlägga och analysera medlingen som utförs på Åland”.

    Under prostitution och människohandel sägs; ”landskapsregeringen arrangerar en konferens”. Det är naturligtvis svårt att hantera de här frågorna och särskilt när man inte har all lagstiftning i sin hand, vilket Ålands lagting inte har, så blir det ännu svårare.

    I debatten 2008 får jag citera mig själv som brukar göras här ibland i lagtinget. ”Jag lyssnade noga på lantrådet, jag lyssnade noga på Torbjörn Eliasson i onsdags. Jag har läst en ledare som hyllat det sistnämnda. Jag har läst jämställdhetschef Vivan Nikulas kommentarer. Jag kan inte skaka av mig känslan av att jag har hört allt det här förut. Det slog mig att så talade Torbjörns pappa, Tor-Alf, för 30 år sedan. Så talade jag själv för 15 år sedan. Lantrådet Eliasson, jag själv, vi är goda retoriker, så ska det låta; upp på barrikaderna mot våldet mot kvinnor och barn. Men vad blir resultatet? Vad blir resultatet? Våldet mot kvinnor och barn fortsätter och det synes öka. En rapport från Uppsala visar att kvinnors våld mot barn i hemmen numera också är stort, det närmar sig mäns våld mot barn. Vi har stora jämlikhetsproblem i samhället. Vi har stora jämställdhetsproblem i samhället. Vad hjälper då oss landskapsregeringens mål i detta papper? Vad hjälper oss jämställdhetsdelegationens program? Vi har orsak till viss självkritik på den punkten. Texterna innehåller mycket av analyser över hur det är. På slutet av varje papper kommer åtgärderna, ofta ganska kortfattat, och tyvärr inte väldigt konkret. Tyvärr inte ofta åtgärder direkt på roten till det onda, utan mest mera svepande formuleringar. Nåväl, ämnet är svårt, mycket svårt, men just då måste man försöka vara mera konkret och resultatinriktad”.

     Vad har alltså utvecklas utgående från målet, vad har förbättrats? Har vi månntro lite fel fokus? Jag tror att vi till väsentliga delar har det. Vi bör mera fokusera på de enskilda fallen, på övergreppen, på orättvisorna, på barnen, på inflytande, på alla som är ojämställt och ojämlikt behandlade. Tack.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Ibland tycker jag också att arbetet för ett mer jämställt samhälle kan kännas hopplöst. Men ändå kanske jag inte ser det så mörkt som jag tycker att vtm Jansson målade upp, att ingenting har hänt.

    Jag noterade också att vicetalmannen sade inledningsvis att vi har ju ett mer eller mindre jämställt samhälle. Till den delen håller jag inte alls med. För så länge som kvinnor mer än män har ansvar för hem och barn, så länge som kvinnor har sämre lön och pension, så länge som kvinnor utsätts för våld i hemmet så har vi inte nått målet med ett jämställt samhälle och då måste vi fortsätta att kämpa. Väldigt mycket av det här är fast i de strukturer som förstås har utformats under många generationers arbete och levnad. Vi måste jobba för att hela tiden och stegvis förändra de här strukturerna.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag har sagt genom åren att låt oss inte göra det misstaget att vi utvecklar samhället enligt den manliga normen. Att alla kvinnor ska försöka uppnå samma situation som männen har. Det finns mycket olycka i den situationen som ltl Katrin Sjögren tidigare nämnde.

    Min huvudsakliga tanke i det här inlägget var att vår fokusering inte till alla delar hjälper framåt. Den borde mera inriktas på problemen, de problem som vi har borde vi lösa på ett mera tydligt och rakt sätt.

    Avslutningsvis vill jag citera mig själv, jag sade; ” vi har ett hyfsat jämställt samhälle om vi vill vara ärliga.”

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är så svårt att göra de här förändringarna för problemen beror på strukturerna som vi lever inom. Strukturer och attityder är inte så lätt att förändra. Det tar många generationer att få en ändring på det. Jag vill hävda att jämställdheten inte tar fasta på att kvinnor ska bli som män eller att män ska bli som kvinnor. Vi ska faktiskt stå jämsides och dela på olika ansvar och dela på makt. Vi måste jobba på den situationen så att vi når det målet.

    Ledamoten hänvisade till en debatt för fem år sedan. Vi skickade då ett meddelande till lagtinget om jämställdhet. Alla utskott i lagtinget behandlade då det här meddelandet. På så sätt så fick man också mera kunskaper och mera insikter. Det krävs ju att vi alla får mera kunskaper och mera insikter för det är först då som vi kan gå vidare i en utveckling och förändra de väldigt statiska strukturerna.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Ja, jag håller med i det som sägs i de här replikerna. Viktigt är hur man ska jobba för att lösa de kvarvarande problemen, om man vill kalla dem så, men det är också fel eftersom det kommer nya problem på det här området hela tiden. Mitt budskap är att vi måste arbeta mera fokuserat, mera rakt på de problem vi har. Tyvärr har vi inte all lagstiftning som går att använda i sammanhanget, men vi måste ändå göra det.

    Jag, som har varit med länge, har en känsla av att de här allmänna ramarna, principerna och den lagstiftning vi kan åstadkomma sköttes för 30 år sedan, för 20 år sedan och för 10 år sedan. Nu måste vi gå vidare från det steget och fokusera på ett lite annat sätt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Visst är det sorgligt att det inte går snabbare framåt. Den nordiska arbetsmarknaden är en av de mest könssegregerade i västvärlden. Det finns fortfarande ett löneglapp mellan kvinnor och män som chockerande nog står helt stilla, i vissa fall backar det. Hur har det blivit så här? Trots 40 år av jämställdhetsarbete och lagstiftning så står vi på många ställen helt stilla.

    Det som vtm Jansson tar upp när det gäller inflyttade och barn och ungdomar så finns det dessutom en sak som gör att det kan vara ännu tuffare om man är inflyttad och det är att vara kvinna eller flicka.

    Vtm Roger Jansson, replik

    När det gäller lönebildningen så är det som jag sade i mitt anförande att inom offentlig sektor är det någorlunda riktigt, löneutjämningarna fungerar till den delen när det gäller lika lön för lika arbete. Däremot är det inte jämställt ännu när det gäller lika lön för likartat arbete. Jag brukar ta upp sjölönerna i skärgårdstrafiken och vårdpersonalens löner och göra den jämförelsen.  Där går det för långsamt helt enkelt, så det finns mycket att göra.

    Inom privat sektor så ligger den stora löneskillnaden i den manliga normen, i de manliga karriärprinciperna där man slåss om dessa topp poster. Det är ett mycket tufft liv och det ges inte mycket utrymme för privatliv osv. Jag har sagt att det inte är mycket att eftersträva egentligen, men det är klart att man blir lite halv rik eller hel rik i vissa sammanhang.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det finns faktiskt en nyckel. Det ska kunna gå att kombinera yrkesliv och familj. Fortfarande är det kvinnorna som tar huvudansvaret för familjen. Det finns en undersökning där man jämförde ingenjörer, ekonomer och jurister. De manliga ekonomerna, juristerna och ingenjörerna fick högre lön, de fick chefspositioner, de fick styrelseplatser men det fanns ett område där de kvinnliga hade andra och mer förmåner och det var flexibel arbetstid, för att man ska kunna kombinera barn och familj med en yrkeskarriär och ett yrkesliv. Där är nyckeln; ett jämställt familjeliv, föräldraledighet och att man tar lika ansvar för barn och familj.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Ja, det var kloka ord, tack.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! När jag lyssnade på debatten fäste jag mig särskilt vid lika lön för lika arbete. Jag tror att inom offentlig sektor så är det ganska bra ordnat med lika lön för samma typ av arbete. Det är kanske olika inom privat sektor.

    Jag håller också med Katrin här i föregående replikskifte. Fast man har lika lön så har man inte samma anställningstid för man är ledig på grund av olika omständigheter, vårdledigheter eller annat. Det får till följd att i samband med en sjukdom så får man lägre sjukförsäkring och man får sämre pension som kommer att följa med en person egentligen hela livet. Man borde också titta lite mera på pensionsförmånerna i samband med vårdledigheter.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

     Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Jag ska i mitt anförande begränsa mig till det som varit motivet till denna debatt, nämligen det faktum att endast 8 av 30 ledamöter som valdes till lagtinget 2011, eller 27 procent är kvinnor och att det efter regeringsbildningen minskat ytterligare till 6 kvinnor eller 20 procent. Jag ska problematisera kring det, varför det är ett problem och hur möjliga lösningar kan se ut. Det kommer att visa sig att det här problemet har bärighet på andra jämställdhetsproblem som ligger till grund för det.

    Jag vill redan nu varna känsliga lyssnare för att jag kommer att generalisera beträffande kvinnors och mäns genustypiska egenskaper eftersom dessa sällan stämmer till 100 procent. Det finns män och kvinnor som i varierande utsträckning har motsvarande köns typiska egenskaper och i takt med att kvinnor och män blir mer jämställda suddas skillnaderna ut.

    Talman! Till att börja med, är det ett problem att det i lagtinget finns nästan fyra gånger fler män än kvinnor? Ja, det är ett problem, av flera orsaker. För det första därför att vi har en representativ demokrati och lagtinget borde i möjligaste mån utgöra ett tvärsnitt av befolkningen också beträffande kön, åtminstone inom det vedertagna spannet 2/5 till 4/5, alltså minst 40 procent av varje kön. Upplösningen i representativiteten, det att nästan 30 000 personer ska skalas ner till 30, tillsammans med valsystemetets uppbyggnad och partiväsendet, gör att det kan vara svårt att träffa 50 procent. Ytterst handlar representativiteten om legitimitet för systemet, om en befolkningsgrupp är utanför beslutsmakten minskar legitimiteten, när representativiteten blir skev. Det är också en rättvisefråga ifråga om inflytande och möjlighet att göra sin röst hörd liksom möjligheten för en kvinna att bli politiker, den är idag 25 procent av mannens möjlighet om man bara ser till sammansättningen i lagtinget vilket förstås inte är hela sanningen. En paradox är att denna underrepresentation spelar mindre roll ju mer jämställt samhället blir men det handlar fortfarande om att kvinnor och män har olika erfarenheter, kunskaper och prioriteringar och även om samhället blivit mer jämställt finns fortfarande klara skillnader.

    En viktig aspekt är också det att ett litet ösamhälle som Åland måste ta vara på alla talanger och förmågor, om ett politikerämne som skulle blivit framgångsrik hindras i karriären av sitt kön och ett sämre ämne istället tar dennes plats så har Åland inte förvaltat sin talangresurs rätt.

    Talman! Lagtingets sammansättning är således ett problem. Finns det förmildrande omständigheter? Ja, det finns det. En märklig egenskap är att det vanligaste är att i system där det ena könet är underrepresenterat förstärks trenden ju längre upp i hierarkin man kommer. På Åland är det dock tvärtom; Åland har en kvinnlig talman, vicetalman, lantråd och oppositionsledare, lägg därtill kvinnlig riksdagsledamot. Regeringen har kvinnlig majoritet och hälften av partiledarna är kvinnor. Detta faktum kompenserar i någon mån underskottet på kvinnor i lagtinget eftersom dessa ledande politiker i stor utsträckning kan sätta agendan för politiken och har ett i övrigt relativt sett stort inflytande och därigenom kan påverka. Numerärt, i absoluta tal, är antalet kvinnor lågt men dessa har alltså en hög specifik politisk vikt. Det är vanskligt att beräkna detta men av 37 politiker på landskapsnivå är 10 kvinnor, 7 av dessa har ett ledande uppdrag. Om detta faktum kan värderas till totalt 13 procentenheter så kvalar Åland ändå in som jämställt. Nå, det var inte procenträkning som vi skulle ägna oss åt idag.

    Talman! Borde vi göra något åt detta problem och vad i så fall? Svaret är ja. Men, problemet bör lösas på ett sådant sätt att man inte gör avkall på andra värden som just demokrati och representativitet. En enkel och mycket effektfull lösning är att direkt kvotera in 15 män och 15 kvinnor genom att t.ex. ge väljarna två röster och dela upp kandidaterna på två listor, en för kvinnor och en för män.

    En annan är att göra som t.ex. i Sverige och dels frånta väljarna rätten att välja person och överlåta den till partierna samtidigt som man på listorna placerar ”varannan damernas” och sålunda uppnår jämställdhet. Detta är dock inte sunt, en syntetisk jämställdhet är inte att föredra. Istället bör man vidta åtgärder som gör att andelen kvinnor och män utjämnas utan kvotering och att ett jämställt lagting väljs i så fria val som möjligt med personval från ett jämställt kandidaturval.

    För att veta vilka åtgärder som är lämpliga behöver man försöka se orsakerna till problemet. Jag ska nämna några orsaker och förslag på lösningar.

    Talman! Hela detta själva fenomenet är en relik från forntiden när makten till alla delar har förbehållits mannen vilket nuförtiden formellt har avskaffats men arvet kvarstår delvis. Det handlar om att stora förändringar skett bara de senaste generationerna och dessa har ännu inte sjunkit in i realiteten och i folks medvetande. Bara under min livstid har stora steg tagits och generellt sett tar det tid för folk att vänja sig. Det uppstår ibland synbarligen stora framsteg i denna utveckling och också steg tillbaka vilket kan bero på att framstegen bara är en fasad och innerst inne finns den gamla uppfattningen kvar. Personer, organisationer och hela samhällen iklär sig en fasad att man är jämställd men skrapar man lite på ytan finns färgen kvar där under och man har gamla uppfattningar kvar. Trots detta är det kanske ändå enklast att ändra på maktbalansen i det offentliga eftersom makten inte är knuten till ägande på samma sätt som inom näringslivet vilket är den andra storheten på Åland med stora jämställdhetsproblem. I val är allas röst lika värd, alla har en aktie och får komma på bolagstämma så att säga.

    Om man vågar sig på att granska hur de manliga och kvinnliga könsrollernas egenskaper är lämpliga för att verka i det politiska systemet, eller snarare hur systemet lämpar sig för dessa så kan man se vissa förklaringar.

    Talman! Politiken och de demokratiska institutionerna är hierarkiskt konstruerade och väldigt strikt formaliserade, den kontexten passar generellt sett bättre för män än för kvinnor. Män har lättare att acceptera sin position i en hierarkisk struktur än kvinnor som föredrar en mer utslätad och platt organisationsomgivning. Detta gör också att kvinnor generellt kan ha svårt för att föra fram och stötta andra kvinnor, något som män däremot är duktiga på. En kvinna kan ha lättare att underordna sig en man än en annan kvinna, paradoxalt nog i detta sammanhang.

    Åtgärd för att lindra detta är att se till att det politiska arbetet sker i en miljö som är inkluderande, tillåtande och lärande. Klimatet ska vara ett sådant att både kvinnor och män trivs och kan utvecklas tillsammans. Det är viktigt med ömsesidig respekt mellan kvinnor och män så att man inte använder typiska härskartekniker mot varandra utan ser till sak istället för person.

    Kvinnor har generellt en mer realistisk självbild och ofta t.o.m. undervärderande sådan jämfört med män som tvärtom ofta övervärderar sina personliga egenskaper. Detta gör att kvinnor ofta tackar nej till saker som de säkerligen skulle klara av samtidigt som män gladeligen tackar ja till saker som de kanske inte riktigt borde och inte klarar av. Män har generellt lättare för att hoppa på tåget. Orsaken till detta sitter också djupt nedärvd i könsrollerna men luckras ständigt upp i rask takt även om utvecklingsstegen ofta också här tas generationsvis.

    Åtgärd för att lindra detta är att inse att kvinnor inte är svaga och underordnande, de är inga stackare utan tvärtom ofta starka i sin roll som politiker och det är tvärtom är bedömningsgrunden som är skev. Det är viktigt att lyfta fram erfarenheter och kunskaper som kvinnor har och värdera dem på samma sätt som mäns.

    Det socialt nedärvda könsspecifika umgänget, som grundläggs tidigt i åldrarna; flickor leker med flickor och pojkar med pojkar, spelar också roll eftersom det fortsätter livet ut i stor utsträckning. Det förstärker den befintliga skevheten och blir ett självspelande piano på så sätt att män känner män och rekryterar nya politiker främst ur denna krets, vilket gör att nya politikerämnen rekryteras främst bland män.

    Åtgärd för att lindra detta är inte att kvinnor gör som män och ”gaddar ihop sig” utan att kvinnor och män tillsammans ser till att rekrytera över könsgränsen och att man likaså nätverkar och stöder varandra oavsett kön. Mentorskap för nya politiker är viktigt och om det kan ske mellan kvinnor och män ger det en styrka.

    Talman! Politiken är ofta organiserad så att den passar män bättre, t.ex. avseende mötestider. Långa kvällsmöten m.m. passar den i familjen dåligt som tar hand om barnen och hushållsarbetet eller har huvudansvaret ur ett logistiskt perspektiv och i redan på förhand måste tacka nej. Familjepolitiken, och det faktum att mannen fortfarande tar mycket mindre del i familjen än kvinnan på flera sätt, innebär att mannen har en relativ förde. I det korta perspektivet mer tid tillgänglig t.ex. för kvällsmöten och i det längre perspektivet möjlighet att bygga och upprätthålla en obruten karriär vilket är viktigt i politiken. Det kan vara svårt att göra längre avbrott och ”komma igen”. Här kan man skönja en nackdel med den ökade jämställdheten i samhället när kvinnan också ska arbeta och göra karriär, men det som hon gjorde tidigare kvarstår också vilket ytterligare krymper möjligheterna.

    Åtgärd i detta sammanhang är ett generellt jämställdhetsarbete i samhället men också att anpassa systemet så att det passar fler och kvinnor i större utsträckning. T.ex. kanske kvällsmöten kan hållas dagtid och man kan planera bättre och ta större hänsyn till allas behov. Det är viktigt också för politiker att aktivt uppmuntra de män som får barn att ta pappaledigt och vara jämställda.

    Talman! Offentligheten kan ofta vara jobbig för en politiker i ledande ställning men är något som är hanterbart när det gäller den egna personen. Dock dras familjen ofta in i någon mån, åtminstone indirekt och detta kan vara något som generellt spelar större roll för kvinnor än för män och således utgör ett större hinder. Detta är svårt att åtgärda och det kan stå i konflikt med yttrandefrihet och behovet av att granska de som makten har, men massmedia behöver fundera på dessa saker fortlöpande.

    Talman! Röstningsbeteendet är också en viktig faktor, rentav avgörande för utgången i ett val, om man får vara lite sarkastisk. I Finland har det gjorts en undersökning som visar att kvinnor röstar till 50 procent på kvinnor och till 50 procent på män medan männen till 75 procent röstar på män. Kvinnors röstbeteende är sålunda mer jämställt medan männens är ojämställt. Frågan är hur det står till på Åland? Mig veterligen har motsvarande analys inte gjorts här. Detta kan ha att göra med en stereotyp uppfattning att makt ska utövas av män för män och är sålunda en del av den forntida reliken. En åtgärd här skulle vara en djuplodande analys av röstningsbeteendet som skulle utföras av ÅSUB i form av en enkätundersökning. I detta och många andra fall är det viktigt med opinionsbildning; debatt och diskussion för att få folk att tänka till och vädra ut gammalmodiga uppfattningar.

    Talman! En avgörande sak när mållinjen närmar sig på valdagen är kandidatens engagemang hur mycket pengar man satsat på kampanjen. Generellt sett visar valfinansieringsredovisningen att män satsar mer och att det bär frukt; man blir vald. Även om inkomstskillnader och makten över de ekonomiska medlen både i samhället och i familjen utjämnats är det fortfarande generellt så att kvinnor har lägre löner och förmögenhet än män, vilket gör möjligheterna mindre att satsa på en valkampanj. Lägg därtill den tillbudsstående tidsresursen p.g.a. ojämställdhet i hemmet så blir det ett hinder i kvadrat för kvinnan att hävda sig i valkampanjen jämfört med mannen. Om man tycker att det växer mossa på detta resonemang så är det bara att ta en titt i jämställdhetsstatistiken vilken ger understöd att det är så här, tyvärr får man säga.

    Detta är också en generell fråga om jämställdhetsunderskott men det kan kompenseras i viss mån t.ex. genom riktade stöd till det kön i partiet som är underrepresenterat och framförallt genom att synliggöras. Bestämmelserna om redovisning av valfinansiering spelar en viktig roll för detta.

    Talman! Den kanske allra viktigaste faktorn när det gäller just urvalet till det humankapital ur vilket lagtinget väljs är plantskolan, nämligen kommunernas beslutande organ. Det är främst ur denna källa nya landskapspolitiker öses och därför är det på kommunal nivå man måste börja. Finns det inte möjligheter för någon grupp att börja inom kommunalpolitiken avspeglas detta senare i lagtinget. I de beslutande församlingarna ute i kommunerna, inbegripet de ledande posterna, ser det betydligt mörkare ut för jämställdheten än i lagtinget, tyvärr får man säga, och det är här fokus måste sättas. De många platserna i alla nämnder, styrelser och fullmäktigen är viktiga plantskolor. Man ska också ha det i beaktande om man tänker göra stora förändringar av kommunstrukturen, om allt annat är konstant, skulle det vara katastrofalt för jämställdheten förutom att det generellt är allvarligt att stänga ner en stor del av rekryteringsbasen för åländsk politik. 

    Åtgärder för öka jämställdheten i kommunpolitiken är viktiga och där handlar det för det första om att ha jämställda kandidatuppställningar och släppa fram kvinnor och män på likvärdig grund till ledande poster. Alla ovan beskrivna problem och åtgärder gäller också på kommunal nivå. I kommunerna är det krav på kvotering i styrelse och nämnder och det skulle vara intressant att göra en analys av vad den inneburit. Har de gjort att det aktiverats fler män inom typiska kvinnliga områden och vice versa inom de tidigare mansdominerade eller har det gjort skada och trängt undan intresserade kvinnor och män?

    Talman! Till sist vill jag nämna partiernas roll. Det är till synes så att väljarna väljer ett lagting och som talesättet säger så kan väljarna aldrig ha fel. I konsekvens med det så är det väl rätt då att det bara valdes åtta kvinnor? Nja, det är inte riktigt hela sanningen eftersom partiernas roll i valet är stor. Det är partierna som nominerar kandidater och därmed avgör urvalet. Det är rätt så långt partiernas valfinansiering som marknadsför kandidaterna och det är partierna som i övrigt bestämmer exponeringen av kvinnor och män. Framförallt är det partiernas roll att mellan valen sköta nyrekrytering av politikerämnen, plantera nya frön och stå för drivbänken. Partiernas roll är således tvärtom stor när det gäller att skapa ett mer jämställt lagting. Partierna är både flaskhals men kan samtidigt vara en katalysator.

    Sammanfattningsvis vill vi från obunden samling ta avstånd ifrån kvotering och tvång som skapar en syntetisk jämställdhet. Vi vill istället se konkreta åtgärder som möjliggör för kvinnor och män på lika grund att engagera sig i politiken och där de ges samma möjligheter att utvecklas. Vi vill se en politikerkår där kompetens och engagemang avgör, inte kön. Åtgärder i linje med de tidigare nämnda som banar väg för båda könen tillsammans i åländsk politik.

    Inom obunden samling har vi jobbat aktivt med dessa frågor och gjort framsteg. Vi hör inte till de partierna med de största problemen men är fortfarande inte i mål med våra strävanden. Vi kommer att fortsätta att ytterligare skruva upp våra målsättningar och vi kör gärna med öppen källkod och samarbetar med andra partier i denna fråga.

    Vårt förslag är att samtliga partier överenskommer om en räcka åtgärder som man avtalar om att försöka genomföra i syfte att uppnå fastställda mål och att detta nedtecknas i en överenskommelse mellan partierna, en s.k. mjuk överenskommelse. I överenskommelsen identifierar man saker som det är befogat att görs gemensamt av lagtinget eller landskapsregeringen och vad som är mer lämpligt att partierna gör själva på kammaren. Det skulle hjälpa jämställdhetsarbetet inom politiken och som helhet på traven en hel del som vi ser det. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Det var många intressanta tankar i ltl Danne Sundmans anförande.  Förslaget om en överenskommelse var lite speciellt. Det kanske behövs inom det borgerliga blocket, men för socialdemokraterna vill jag nog säga nej i det här skedet. Jag tycker att vi har klarat av det här. Så länge vi inte har kvotering så avgör kön i högst grad utnämningarna. Det är fel analys av kvotering, det är så länge vi inte har kvotering som golfklubben och Lions och andra referenser är viktigare än kompetens.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det resonemanget håller jag inte med om. Om man ska kvoteras för att man är man eller kvinna då är urvalet bara män eller kvinnor till en viss post. Då kan man inte ta motsatt kön som har bättre kompetens. Jag håller inte med.

    När det gäller överenskommelsen så om socialdemokraterna anser sig ha nått långt och vill uppnå jämställdhet i politiken då ska man väl hjälpa oss andra. Jag skulle inte säga att man har nått så långt. Förra perioden hade man stora problem inom socialdemokraterna, man hade bara kvinnor i lagtinget. Socialdemokraterna har själva sagt att de snarare har för lite män. Nu är det ganska bra i lagtingsgruppen. Bara för att man är duktig, vilket vi också påstår oss vara någorlunda, så vill vi gärna hjälpa de andra. Inte avslöjar vi alla affärshemligheter, men ganska många, så att vi tillsammans kan få detta framåt.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Visst ska vi utväxla erfarenheter. Men om någon bryter den här överenskommelsen, vad ska vi då göra? Jag tror att det är fel sätt. Däremot kan vi säkert ha diskussioner.

    Nej, ltl Sundman, det är så att det är kön idag som i väldigt hög grad avgör vilka positioner man får. Det är ju därför vi har ett samhälle där män sitter nästan på alla övergripande poster och andra poster. Kvotering har varit den mest effektiva metoden. Man kan också ha tillfällig kvotering, i EU förslår man 10 år för företag. Det blir sedan normalt med jämställdhet, annars är det bara kvinnor och enbart kvinnor i ÅHS styrelse. Man måste ständigt poängtera att det är avvikande.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Jag kan förstå det resonemanget från ltl Sundbacks sida när det gäller den manliga dominansen t.ex. i näringslivet, att det är kön som har avgjort, så måste det ju vara annars skulle det vara flera kvinnor på ledande poster.

    I det offentliga när det gäller de kvinnor som jag räknade upp här så tror jag inte att de fått sina poster för att de är kvinnor. Det är för att de är engagerade, kompetenta och är förtjänta av de här posterna. Inte har de kvoterats in till de här posterna. En gång i tiden kanske ämnet har kvoterats in i en nämnd i en kommun, i bästa fall. Men jag tror att det flesta sitter där av egen kraft. Jag tror att det är flera kvinnor som har ledande poster av egen kraft än män, som har fått det i arv eller annat. Ur det perspektivet så förstår jag det. Generellt, att tvinga sig på och kvotera det skapar bara en syntetisk jämställdhet. Däremot kan man, som man har gjort i Sverige, hota med kvotering och det brukar hjälpa.

    Vad som händer om man bryter en överenskommelse, inte behöver man bryta den då får man skämmas i det offentliga.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Det mesta är sagt. Mycket fakta och statistik har tagits fram och så blir det alltid när man blir sist i raden av gruppanföranden. Det är ganska intressant om man tänker på att dagens tema är jämställdhet. Skulle det vara jämställt så skulle man försöka hjälpa dem som är under att komma upp och då borde det egentligen ha varit det minsta partiet som hade börjat den här debatten. Detta om något visar att vi sitter fast i gamla strukturer. Därför tror jag också att jämställdheten ser ut såsom den ser ut.

    Det är populärt att göra internationella utblickar i lagtinget och det kan vara bra, bl.a. vid Kroatiens anslutningsavtal var det väldigt mycket internationella utblickar. Där handlade det kanske mest om att lägga dimridåer över våra egna tillkortakommanden för att få vår EU-plats. Men det var ändå intressant.

    Jag råkade titta i aprilnumret av TIME som kom igår och blev väldigt berörd av en artikel som handlade om en kvinna som heter Malala YOU saf zai. Hon har blivit en symbol för flickors rätt till utbildning och rätt till jämställd utbildning i världen. Malala är från Mingora i Pakistan, en stad som Talibanerna sedan flera år kontrollerar. Deras mål var att förbjuda utbildning för flickor. Man började med att förbjuda skoluniform.  Malala vägrade, hon bloggade och hon blev en symbol för kampen om fri utbildning. Den 9 oktober i fjol fick Talibanerna nog och sköt Malala i huvudet. Med väldigt allvarliga skador flögs hon till Birmingham i England för vård. Efter 5 månader och många operationer senare var Malala tillbaks i skolan igen och blev en symbol för flickors rätt till utbildning och rätt till jämställd utbildning i världen. Hon sade: “I want all girls in the world to have this basic opportunity” because of Malalas´s courage, they may, slutade den här artikeln med.

    Jag kan försäkra att det här inte är några försök att lägga ut några dimridåer, även om jag hör att ltl Sundbacks säger det. Det här sätter lite perspektiv på den här debatten. Och även om det sätter perspektiv på debatten ska vi givetvis jobba vidare här på Åland.

    Fru talman! Karin Andersson, Gunnevi Nordman, Christina Hedman-Jaakkola, Harriet Lindeman, Inger Mattsson, Barbro Sundback, Miriam Öhberg och May Flodin, de åtta kvinnorna satt i lagtinget 1987 när jag kom in. Det var åtta kvinnor i lagtinget då. Det är inte, som jag felaktigt viskade åt kollegan Perämaa, sju kvinnor utan det är faktiskt åtta kvinnor i lagtinget också nu, 26 år senare. Det kan vara intressant att fundera varför det är så och det finns det säkert väldigt många svar.

    Tittar man på valstatistiken från senaste valet så var det tre kandidater som drog mest röster. Camilla Gunell fick 847 röster, följande socialdemokrat hade 31 procent av det röstetalet och den sista som blev invald hade 87 röster tack vare det starka val som Gunell gjorde. Följande var Viveka Eriksson med 452 röster och den tredje var Katrin Sjögren med 425 röster.

    Debatten idag har mycket gått ut på att man ska lyfta fram kvinnor på syrliga positioner. Jag och har absolut ingenting emot det, jag stöder det fullt ut. Men konsekvenserna och ett svar på frågan, om varför det fortfarande är åtta kvinnor 26 år senare, är att jag tror att kvinnor koncentrerar sina röster på kvinnor. Man vill så väldigt gärna vara säker på att kvinnor kommer in. Men konsekvenserna blir att de duktiga kvinnorna drar en hel del män med sig in och även någon kvinna i och för sig. Det här kan vara värt att fundera på när vi pratar om att man ska göra kvinnor så synliga som möjligt, det är viktigt på allt sätt och vis. Men det är de kvinnor som har varit synliga som gör ett bra val och som kommer in. Mitt svar på den här frågan, det finns säkert många bättre svar, är att kvinnor koncentrerar sina röster på kvinnor och därför ser det ut som det ser ut.

    Att ingen ska tro att jag har varit här i 26 år, så hade jag faktiskt så mycket vett att jag i valet 1999 inte ställde upp efter 12 år. Jag tror faktiskt att det borde vara lag på det. Tre perioder är tillräckligt. Av de jämställdhetsförslag jag tänker lägga så är detta mitt första. Man borde ha tre valperioder i Ålands lagting, det skulle vara tillräckligt.

    Det var någon tävling i svensk TV där man pratade om ”du sitter säkert”. Och det är ju så, har man varit invald i lagtinget så sitter man relativt säkert om man nu inte gör bort sig fullständigt. Man har ett väldigt bra utgångsläge i nästa val. Det här medför att väldigt få vågar ta en paus, för man vet att om man tar en paus så fylls platserna upp. Men om man hade ett sådant här förslag med max tre perioder så tror jag faktiskt också att det skulle hjälpa in mera kvinnor. På alla arbetsplatser är det bra om man får frisk luft i hjärnan emellanåt, så det skulle vara en vinn-vinn situation både för nytänkandet i lagtinget och också för jämställdheten.

    Fru talman! Jag hade nöjet igår att få diskutera med en familj, bestående av en man, en kvinna och tre söner om det här med jämställdhet. Alla var väldigt snabbt överens om att lika lön för lika arbete är ju självklart. Det är precis som det har sagts tidigare, fast man gör samma arbete så får kvinnan ungefär 80 cent när mannen får en euro och det är ju fullständigt obegripligt. Det här ledde till en ivrig diskussion, vad det riktigt berodde på? Traditioner var det svar som mannen i familjen gav. Mannen har varit försörjare sedan tidigare, det säkert traditioner som ligger bakom det här. Kvinnan i familjen sade att det beror på att kvinnorna är försiktigare när det gäller att löneförhandla. Kvinnorna är betydligt försiktigare när det gäller att framhålla sig själva. Den sextonåriga sonen i familjen sade att det där inte stämmer. En mesig kille är säkert lika dålig förhandlare, och så kan det vara. Jag har inte något riktigt bra svar på det här, men här står vi. Trots att de har kommit många intressanta inlägg i den här debatten så har vi inte riktigt fått svar på frågan om varför det fortfarande är olika lön för lika arbete.

    Diskussionen gick vidare om vad som har blivit bättre. Attityderna har definitivt ändrat, vi har lika rätt till utbildning, det pratades om Malala och lika rösträtt togs fram som ett exempel. Men då tyckte de unga sönerna i familjerna det här var stenåldern. Det är klart att man kan tycka att det är stenålder, för det är ju självklart idag.

    Diskussionen gick vidare till närtid och vilka framsteg det har gjorts på de senare åren. Föräldradagpenning är ett viktigt instrument. Idag har kvinnan rätt till 105 dagar, mannen till 54 dagar och gemensamt kan de välja 158 dagar om det där mannen eller kvinnan som ska vara hemma.

    Pratar vi jämställdhet så kan det vara intressant att titta lite närmare på regelverket bakom det här. Mamman har 105 dagar, hon får ofta lön de första 72 dagarna från arbetsgivarna. Pappan har 54 dagar och får ofta lön 6-12 dagar från arbetsgivaren, det kan vara värt att notera. Sedan har man 158 dagar som man kan dela på beroende på hur man vill.

    Sedan kommer hemvårdsstödet ofta in i bilden tills barnet blir tre år, fyra år i vissa kommuner men då får man inte arbetspension det sista året.

    Det här med arbetspensionen är också intressant att titta på. Den räknas på en schablonmässig inkomst på 694,83 euro i månaden. Det här är verkligt intressant, jag ska återkomma till det.

    Föräldradagpenningen baseras på senast verkställda beskattning. När man går in i regelverket för systemet så ser man att föräldrapenningen för mamman är cirka 90 procent av inkomsten de första 56 dagarna, sedan 70 procent av inkomsten och sedan de sista 30 dagarna 75 procent av inkomsten. Medan föräldradagpenningen för mannen är 70 procent av inkomsten och 75 procent för de sista 30 dagarna.

    När det gäller hur man räknar ut det här så kan man se att det finns full rätt till föräldrapenning ifrån ett inkomstintervall på 0,00-10 189 euro. När vi börjar komma in på årsinkomster på 10 190 -35 457 euro så har man rätt till 70 procent av föräldrapenningen.

    Med en årsinkomst mellan 35 458 och 54 552 euro blir det först 70 procent och sedan 40 procent på delen över 35 458 euro.

    Jag ber om ursäkt att det blir mycket siffror. När man tjänar över 54 552 så får man 25 procent av den överskjutande delen. Det här är ganska intressant. Tittar man på det här regelverket så är hela regelverket upplagt för att den som tjänar minst ska stanna hemma. Skulle det vara det motsatta så var det betydligt dyrare för samhället. Men hela det här upplägget är upplagt på det sättet att den som tjänar mest förstås är på jobb och den som tjänar minst så stannar hemma, ifall jag sade någonting annat. Detta kan givetvis gälla både man och kvinna och det ser man på de kvinnor som är i karriären och tjänar mest, i de fallen är det ofta mannen som är hemma. Men traditionellt är det givetvis kvinnorna som är den stora majoriteten som är hemma.

    Det här var det andra förslaget när det gäller jämställdhet, föräldradagpenningen, där borde man sammanföra inkomsterna. För det här leder till att många familjer egentligen inte har något val.

    Det tredje förslaget är att grunden för arbetspensionen också borde delas. Nu blir det väldigt komplicerat. Jag är mycket väl medveten om att arbets- pensionslagstiftningen är finsk behörighet. Jag vet att familjerätt, som styr det här, är finsk behörighet.

    Vi har finska regler som styr det här och är byggda på helt andra värderingar än vad vi har i det här samhället, det gäller inte bara samkönade äktenskap utan det gäller också ganska långt familjerätten, tror jag.

    Hade vi en verklig självstyrelse eller om vi rent av var självständiga så kunde vi lägga förslag utgående från våra egna värderingar. Då kunde vi göra något konkret för att främja jämställdheten, ni får vi bara släpa med.

    Låt mig ta ett fiktivt exempel, när det gäller förslaget att grunden för arbetspensionen borde delas.

    En bankdirektör har 23 000 euro i månaden. Hans pension räknas ut på den summan i månaden. Medan kvinnan som är hemma med barnet lyfter hemvårdsstöd och får en arbetspension räknat på 694,83 i månaden. Jag ska inte trötta er med mera siffror, men konsekvensen av det här blir att den som tjänar så här pass mycket lyfter mera i pension än vad många av oss kan drömma om, medan den som är hemma får pensionen räknat på hemvårdsstöd och har egentligen fickpengar. Det här är ganska intressant. Men vi sitter där vi sitter, det är inte bara gamla strukturer, fru talman, det är också finska strukturer som vi sitter i väldigt, väldigt långt.

    Som sista punkt ska jag ta upp detta med könskvotering. Då blir det riktigt liv i luckan i den familjen som jag berättade om. Vi talade om hur det fungerar med könskvotering i styrelser och hur det fungerar i offentliga kommittéer, kommunstyrelser och offentlig organ osv. 17-åringen i familjen for fullständigt i taket och sade att det här var den extremaste form av könsdiskriminering han någonsin hade hört talas om, och till på köpet med lagboken i ryggen! Ingen kompetens utan enbart kön, det är ju könsdiskriminering. Hur försvarar ni det här, blev föräldrarna beskyllda för. Nu blev det faktiskt lite knepigt att ta en sådan diskussion.

    Jag tror att vi kan slå fast att kvotering inte fungerar bra, det vet vi. Kvotering är en frukt av den feminism som står på barrikaderna för kanske 20 år sedan, men det fungerar inte riktigt bra.

    Vi har massor av nämnder, kommittéer och vi t.o.m. kommunstyrelser där det sitter marionetter för att man ska få ihop jämställdhetspusslet.

    Många talare har talat mycket bra om partiernas roll. Vi i Ålands Framtid har tre män i lagtingsgruppen, moderaterna har fyra män i lagtingsgruppen. Jag ska inte uttala mig för moderaterna, de får de göra själva. Men på Ålands Framtids vägnar skäms vi inte över det här, det är väljarna som har bestämt att det ska vara på det här sättet. Men så mycket kan jag säga att vi kommer att göra allt för att väljarna ska bestämma annorlunda nästa gång. Vi har bestämt, märkväl ingen kvotering, att det ska vara 50-50 i Ålands Framtids styrelse nästa år. Det här gjorde att 17-åringen for i taket, men det förklarades ändå på det sättet att om man vill man få till stånd en förändring så måste man vidta extra ordinära åtgärder.

    Vi har från Ålands Framtids sida länge jobbat utgående från devisen att vi ska ha flera kvinnor med aktivt. Skulle vi i nästa val ha fem-sex män i lagtingsgruppen och ingen kvinna så skulle det var en katastrof, så som jag ser det. Därför har vi fått in unga väldigt duktiga kvinnor i ÅHS styrelse och i kommunstyrelsen i Jomala. Jag kan tillägga att när förhandlingarna var klara i Jomala så var det fem kvinnor och tre män, som fullmäktigeordförande Slotte vet. Det var inte jämställt. Vi har också lärt oss att när det inte är jämställt så är det ofta det minsta partiet som får se till att jämställdheten fungerar. Så har det varit när det gäller parlamentariska kommittéer här i lagtinget också många gånger. 

    När det gäller Jomala så ledde det till att Ålands Framtid fick tag på karl som man kunde välja in i kommunstyrelsen, men det är kvinnan som sitter på alla möten.

    Sammanfattningsvis, ltl Sundback sade att det är kön, inte kompetens, som avgör. Så kan det säkert vara i vissa fall. Men jag tror inte det är bara kön. Om vi pratar om bolagsstyrelser så är det kompisgänget, det är ”bästa broder mentaliteten” som styr det arbetet mycket, mycket mera än att det skulle råka vara en kvinna eller en man. Men i kompisgäng, i ”bästa broder gäng” så är det mest män, det håller jag givetvis med om.

    Jag vill avsluta med att kommentera tre intressanta saker som har kommit upp i den här debatten. Ltl Beijar sade att alla män i lagtinget borde ta avstånd mot våld mot kvinnor. Nu är Beijar tyvärr inte här, men det ställer jag gärna upp på och det ställer också Ålands Framtid upp på, det vågar jag lova trots att jag är ensam här idag. Ltl Beijar modererade senare sitt uttalande med att det borde vara nolltolerans mot våld mot alla. Då är det ju faktiskt jämställt. Det ställer vi också hundra procent upp på.

    Vtm Roger Jansson hade en intressant idé när han breddade debatten och lyfte upp frågan med barn som far illa. Han undrade om vi vågade lyfta den katten på bordet? Jag förstod inte riktigt den frågan. Varför skulle vi vara rädda för det? Jag personligen och vi från Ålands Framtids sida har lyft upp barnfattigdomen som är en avart av att barn far illa. Ålands Framtid uttalar sitt fulla stöd för alla åtgärder som lyfts upp på bordet av regeringen när det gäller barn som far illa.

    Till sist tyckte jag att ltl Sundmans förslag om en mjuk överenskommelse, som han kallade det, är bra. Jag och vårt parti som inte är alldeles jämställda i lagtingsgruppen tar definitivt den utsträckta handen utan att vi på sedvanligt politiskt maner säger att det där ställer vi inte upp på, det där är vi inte med på. Vi kan fördomsfullt låta oss bjudas in till en sådan diskussion, förhoppningsvis kan det komma någonting bra ut av det. Tack, fru talman.

     Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Jag vill anknyta till det som ltl Eriksson sade om den pensionsgrundande inkomsten. Vi förstår att det inte är mycket att leva på om man har en pensionsgrundande inkomst på 694 euro eller vilken summa du sade. Jag tycker att man borde hitta en annan formel när man är vårdledig. Kunde t.ex. arbetsgivaren betala hundra procent av den pensionsgrundande lönen som man hade före man blev vårdledig? Man skulle fortsätta betala fast man är vårdledig eller jobbade deltid, 80 eller 60 procent, då skulle ändå pensionsgrunden vara hundra procent. Det gäller att hitta formeln.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag blev inte riktigt klar över den där modellen. Jag är väldigt glad att ltl Slotte ställde den här frågan. Det slog mig att jag skulle lansera hur ett sådant här förslag borde se ut. Nackdelen när man pratar utifrån stolpar är att man missar vissa viktiga grejer.

    Jag tror att man borde ha en sådan modell där både mannen och kvinnans inkomst räknas ihop och så delar man på det och det skulle utgöra pensionsgrunden. Jag tappade bort mig när det gällde finsk familjerätt och så vidare.

    Det pratas ofta om att man inte har råd. Oavsett om det är mannen eller kvinnan som tjänar minst och är hemma med barnen så investerar man ju ändå i Ålands framtid, i barnen. Mitt förslag är att mannens och kvinnans inkomst ska räknas ihop, man delar på summan och så skulle det utgöra den pensionsgrundande inkomsten.

    Ltl Roger Slotte, replik

    Fru talman! Det är säkert ett sympatiskt sätt att försöka åstadkomma rättvisa i sammanhanget. Men det är ändå inte riktigt det bästa, tror jag. Vi vet att det finns olika problem i familjer. Plötsligt har man flera kullar av barn och familjen brys upp osv. Jag tycker att man inte ska frånta den som är vårdledig rätten till den pensionsgrundande inkomsten. Jag tycker att man i samband med tjänstekollektivförhandlingarna kunde hitta på en modell som ger lite mindre pengar i plånboken nu men lite mera i pensionsgrund.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag uppfattade repliken på det sättet att ltl Slotte och jag ser den här problematiken på samma sätt. Sedan kanske vi inte ska linda in oss i detaljer med vad som inte går om vad som det kan vara problem med.

    Skaffar man barn så är det gemensam glädje och gemensamt ansvar. Med det exemplet som jag gav så blir pensionseffekterna orimliga egentligen, om den ena parten är hemma och får en pensionsgrundad inkomst på 694 euro i månaden medan den andra kan ha 20 000, 30 000 till och med 40 000 euro i månaden. Det blir ju fullständigt orimligt.

    Jag är öppen för alla förslag som kommer ifrån landskapsregeringens sida när det gäller det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Bästa lagting! Det är en intressant debatt. Det är väldigt spännande att höra olika partier och olika synvinklar på det här politikområdet.

    Det inleddes med frågan om representation och kvinnorepresentationen lagtinget. Oavsett hur det är på Åland och hur många ledande poster som idag innehas av kvinnor inom landskapsregeringen, lagtinget, ÅHS och alla så är de goda exempel och det ska vi vara glada för. Det kommer att betyda någonting för nästa generation som också kan tänka sig att de här posterna går att inneha av flera kvinnor.

    Vi måste också dra oss till minnes att det är en långsam förändringsprocess, som vi jobbar med, som har en stor historisk kontext. Det handlar om att kvinnor är och har varit i underordnad relation till män under hundratals, tusentals år. Därför tycker jag att den här debatten idag är positivt. Det visar ändå på att medvetenheten om de här frågorna har ökat och att det finns tydlig problematik som många här har pekat på.

    Jag är också glad för att man utgår ifrån ett mera strukturellt plan. Förr, som jag minns jämställdhetsdebatter, så var det väldigt svårt att hålla dem på en strukturell nivå, att utgå ifrån forskningsresultat, statistik och fakta. Debatten blev ofta väldigt känslosam och handlade också om privatliv och det personliga.

    Man säger heller inte, som man gjorde förr, att vi redan har uppnått jämställdhet och därmed är frågan ointressant att diskutera. Det har vittnats om har idag att vi är långt ifrån målet och att det är en gemensam sak för män och kvinnor att jobba vidare på.

    Det är också viktigt att det här inte bara blir en läpparnas bekännelse vid en särskilt temadebatt i lagtinget. Det måste också visas och manifesteras i konkret handling och att frågorna i jämställdhet inom olika områden faktiskt tar kliv framåt.

    Jämställdhet är på det sättet ett märkligt politikområde, det råder konsensus att saker måste bli bättre och att kvinnors andel av representation, makt och frihet måste bli bättre. Jämställdhet är ett politikområde där alla i stort sett är överens. Varför är resultaten då så svaga?

    På 90-talet skulle alla svenska partier vara feministiska. De skrev också in feminismen i sina partiprogram och man trodde att nu ska det väl hända någonting. Men inte ledde det heller till några större förändringar och resultat. Jag tror att en av orsakerna är att det finns en stor diskrepans mellan vår självbild av att vara jämställda och det verkliga livet. Vår självbild är att i Norden, i Finland och i Sverige, så lever vi i jämställda länder, medan i andra länder, Asien, Sydamerika och Afrika så gör man det inte.

    Tidigare berördes här kvinnors andel i bolagsstyrelser. Jag har en artikel här som jag läste nyligen. De länder som är bäst på att få in kvinnor i chefsposter är Ryssland, Botswana, Thailand, Filippinerna, Georgien, Italien, Hongkong, Turkiet, Polen, Malaysia, Nya Zeeland, Sydafrika och Finland. Man måste gå ner till plats 25 för att hitta Sverige. Den svenska självbilden är ju att vi är mera moderna än både katoliker, där vi har länder som Polen och Italien, och muslimer, Turkiet och Malaysia. Det här är väldigt intressant. Vilken bild av oss själva och våra samhällen lever vi med? Hur ser det sedan ut i verkligheten, i fakta och statistik?

    Kvinnor och ledarskap är en ganska komplex fråga. Attityderna sitter oerhört djupt. En bok har nyligen kommit ut av Cheryl Sandberg som är VD för Facebook. Hon är en de goda exemplen på en kvinna som har lyckats bra. Hennes bok, ”Lean In”, har blivit väldigt populär. Hon säger att det budskap som samhället matar kvinnor med är att flickor är duktiga på att sitta stilla i klassrummet, att svara rätt på frågor, läsa läxor och ta ansvar för andra. Kvinnor har bättre betyg, är bättre utbildade och får bättre resultat på IQ-test än män. Problemet är vad som händer sedan? Nämligen, de egenskaper som hjälper kvinnor genom utbildningssystemet stoppar vår löneutveckling och karriär, menar Cheryl Sandberg. Hon säger; ”du kommer inte att bli sedd och få högre lön, bara för att du jobbar hårt. Ingen kommer att befordra dig för att du sitter still och kan alla svar. Konflikt är inte farligt. Du måste inte vara omtyckt av alla och du måste definitivt inte kunna något perfekt för att säga ja till att göra det.”

    En ung man som har tagit examen och får sitt första jobb blir glad. Sedan förhandlar han om lönen. En ung kvinna blir tacksam för att hon fått ett jobb och oroar sig för om hon ska klara av det. Det här leder till löneskillnader på flera tusen kronor mellan män och kvinnor redan för början. Det diskuterades tidigare att hävda sin rätt och sitt värde, men vi har helt olika ingångar som män och som kvinnor i de här diskussionerna.

    Jag tror att det är riktigt att säga att arbetsmarknaden är central i det här. Arbetsmarknaden måste ha en medvetenhet om att det fungerar så här och att män och kvinnor har olika referenser, preferenser och värderar sig själv och sitt arbete på helt olika sätt. Det leder till att den lönebild vi har idag följer sedan in i pensionssystemet, även det som följer från löner med mycket deltidsarbete för att kvinnor i högre grad än män vårdar både barn och äldre. Därför har vi detta med 80 cent för kvinnor av männens 1 euro. Problemet är att det inte finns någon hylla i matbutiken där allt är 20 procent billigare. Det här blir det problem för kvinnors möjligheter att försörja sig och att inte vara beroende av någon annan.

    Vi måste jobba med utbildningssystemet. Vi måste lära flickor att ta plats. Vi måst få bort allt för stark segregering och traditionsbundna val inom yrkesutbildningarna. Vi måste jobba med hälsa i skolan, flickors och pojkars välmående. Könsnedsättande ord och uttryck används för att trycka ner och kränka flickor på olika sätt fortsättningsvis. Att använda könstermer och andra nedsättande ord på flickor är något som idag, med Internet och mobiltelefoner, är svårare att hantera än det var tidigare. Förr kunde man kanske byta skola, men nu följs detta med både över nätet och genom sms.

    Det är inte bara flickor som utsätts för det här. I Sverige vittnar många kända Tv-profiler, debattörer, politiker, krönikörer och andra som på olika sätt har tagit en plats i samhället och har en åsikt och en röst, att de utsätts för anonyma kränkningar och påhopp för att de ska bli rädda och lämna sina poster.

    Det som oroar mig väldigt mycket är att det går en trend över Europa där främlingsfientlighet och antifeminism eller kvinnohat går hand i hand. Det här är någonting som vi måste vara mycket uppmärksamma på.

    Även handel för sexuella ändamål, kvinnor och barns kroppar, är fortfarande ett allvarligt tema och även sexturismen. Vi måste också börja diskutera manlighet och konstruktionen av manlighet. Vad gäller sexturismen så om det inte fanns någon efterfrågan så skulle det heller inte finnas någon marknad.

    Att man har lyft upp våld mot kvinnor här idag i lagtinget tycker jag är mycket bra. Våld är den ultimata kränkningen av kvinnor och barn. Det är bra att män tar ansvar för den frågan. Män måste ta ansvar för den frågan och kraftfullt ta avstånd ifrån det.

    Landskapsregeringens arbete då, vad kan vi göra? Kan vi göra någonting för att förändra den bilden? Jag begärde ordet när jag hörde ltl Janssons anförande. Jag tyckte att han gav uttryck för en mycket uppgiven ton. Sysslar vi med rätt saker? Sysslar vi med rätt målgrupper? Gör vi överhuvudtaget tillräckligt för att få de här frågorna framåt?

    Landskapsregeringens arbete är inriktat på olika målgrupper. Vi har jobbat med barn, inom både barnomsorgen och skolan. Redan år 2006 initierade vi ett arbete gällande jämställdhet och skola. Vi ser att det ger resultat, nu måste vi följa upp det och bära det här vidare. Vi har gjort en mätning kring projektet jämställdhet i skolan. Vi har kunnat mäta tydliga attitydförändringar som gör att skolan utvecklas i rätt riktning.

    Samma sak är det med barnomsorgen, under förra mandatperioden initierades ett projekt och även det projektet jobbar vi vidare med. Därför att man ser att om man jobbar med frågan och medvetandegör så får man också förändringar gällande attityder hos personalen och det är oerhört viktigt. 

    Vad gäller de inflyttade så har vi nyligen gett ett integrationsprogram som var mycket könsmedvetet och hade en tydlig fokus på män och kvinnor.

    Vad gäller mäns våld mot kvinnor så jobbar vi nu med att få till stånd ett kvinnofridscentrum. Det är för att samordna alla resurser som idag finns i vårt samhälle kring barn, förövare och offer i en familj. Barn lider oerhört i en familj där det finns våld. Det är något som kanske inte syns när barnen är små, däremot är det något som kan komma till uttryck långt, långt fram i livet när man kanske uppsöker hjälp för somatiska eller psykiatriska problem.

    Också när det gäller arbetet mot människohandel och prostitution så måste man först börja med att medvetandegöra frågan att få in alla aktörer som jobbar med de här sakerna och få dem att samverka och skapa nätverk Det har nu hållit en konferens och det kommer att hållas en till konferens. Det har inletts ett samarbete med Sverige för även utbildningsinsatser.

    Vad gäller kvinnor i politiken och kvinnorekrytering i partierna så även det är ingenting man gör utan kunskap. Man måste på något sätt vara medveten om att män och kvinnor fungerar olika i en rekryteringssituation. Jag vet inte hur många män jag har ringt till och frågat; ”vill du komma med i politiken, vill ställa upp i valet”? ”Jo, nog kan jag göra det nog”. Det är heller ingen tvekan om att man inte kan och att man inte duger. Många gånger när man ringer till kvinnor så säger de; ” jag vet inte om jag hinner, jag vet inte om jag klarar av det, jag kan ju inte så mycket om sådant där”. Då måste man ändå intyga att i en demokrati så räcker det med att man börjar precis på den punkt där man står. Man duger som man är, sedan lär man sig resten och det gäller faktiskt både män och kvinnor. De här mekanismerna finns direkt i rekryteringsögonblicket.

    Sedan när man en gång får med kvinnor i olika sammanhang så tror jag att man måste se till att ha ett klimat, i sitt parti och i de styrelser och kretsar som man är i, så att kvinnor känner sig bekväma och trygga med de förutsättningarna som råder. Även här krävs det en viss kunskap.

    Det är också intressant om man tänker på hur gamla partimedlemmars röst betyder mycket mera än nya partimedlemmars röst. Det här är också en parallell till hur man kanske kan tänka om män och kvinnor i politiken.

    Siffror och statistik, vi arbetar hela tiden på att få fram bättre siffror och material. Det är hela tiden utgångspunkten för att få syn på de här ojämlikheterna. Kvinnors oavlönade arbete är ett område som är outforskat på Åland, vi har fortfarande inte siffror på det.

    Hur fördelas pengarna? Man måste i budgetsammanhang också se på hur pengarna fördelas mellan könen. På vem är det man sparar och på vem är det man satsar?

    Det här är ett arbete där vi ser framstötar, man ser backslashar och man kan ingenting annat göra än att målmedvetet, strukturerat och långsiktigt jobba på strukturell nivå, på samhällsnivå samtidigt som man jobbar på individ- och attitydnivå. Tack.

     Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Tack lantrådet för en alldeles utomordentlig och bred genomgång av problemställningarna. Det gav säkert en bild av hur lantrådet och hur landskapsregeringen tänker i dessa frågor.

    Jag vill ändå replikera något om mina synpunkter om ramprogrammet. Programmen har varit relativt lika genom åren, de har utvecklats till det bättre varje gång de har kommit. När jag lusläser det här noga så noterar jag naturligtvis att det finns en del förslag också. Det är huvudsakligen beskrivande text, som är relativt lång och så finns det lite förslag och resonemang kring det. Sedan finns det en ruta om direkta särskilda insatser. Min rekommendation är, när det här utvecklas framöver och när man jobbar med det, att man försöker vara ännu mera fokuserad på resultatet. Ser på att problemen finns, fokuserar på dem och undviker sådana här generella svepande förslag som det lätt blir.

    Talmannen

    Tiden är ute!  

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Eftersom det är ett ramprogram så innehåller de målsättningar och generella fokusområden för landskapets jämställdhetspolitik. Därtill finns förstås konkreta åtgärder och handlingar som görs. Inom utbildningssektorn finns flera konkreta projekt; alltifrån fair sex, hälsa i skolan, och uppföljning av utbildningspolitiskt program där man ska ha fokus på jämställdhet osv. Inom alla de här fokusområdena finns sedan särskilda projekt som man på ett bättre kanske kunde sätt komplettera i en handlingsplan som årligen uppgörs så att man får bättre syn på landskapsregeringens arbete i de här frågorna.

    Vtm Roger Jansson, replik

    En annan konsekvens, av den här typen av arbete, som jag har funderat på genom åren är att när man jobbar duktigt inom en sektor så försöker man ta de självklara frågorna, reda ut dem och komma med förslag. Sedan tar man lite frågor kring det området. Eftersom man är så duktig i det här arbetet så kan annat bli eftersatt. Om man jämför det här programmet med drogarbetet i landskapet så kan det lätt bli så att man jobbar mera med en del av de frågor som man kanske kunde ta det lite lugnare med här och mindre med andra frågor. Det har att göra med prioriteringar i politiken. Jag rekommenderar gärna att man är observant på det här.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag vet inte om jag ska tolka vtm Jansson som att vi nu jobbar för mycket eller för lite med jämställdhet. Jag vill hävda att båda de här områdena; jämställdhet och drogfrågor, är synnerligen prioriterade och viktiga områden, framförallt berör de unga. Vi måste sätta mer fokus på ungas framtid, framtidstro och deras möjligheter att hitta in i vårt samhälle. Unga måste vara delaktiga i beslutsfattande och vara med på arbetsmarknaden osv. Unga är en bra målgrupp, vi ska inte tveka när det gäller att satsa vidare dem.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson

    Tack, fru talman! Att uppnå jämställdhet och jämlikhet är kanske mänsklighetens viktigaste mål, vars uppfyllelse skulle lösa många problem, både mänskliga och ekonomiska, och göra livet lika värt att leva för miljarder människor.

    I ett internationellt perspektiv har vi lång väg kvar att vandra innan ens de värsta orättvisorna raderats ut. Här i Norden har det gjorts mycket för att öka jämställdheten mellan könen, bland annat genom lagstiftning, men det är inte lätt att ändra gamla maktstrukturer. Trots att våra demokratier kanske hunnit längst av alla finns dock mycket kvar att göra. Därför är det bra med en sådan här debatt som fäster fokus på jämställdhetsfrågor.

    Jag tänker utnyttja mina minuter till att tala om det otäckaste hindret till jämställdhet – det som vi vet att finns, men inte ser eller väljer att inte se – jag talar om mäns våld mot kvinnor. Det sker ständigt, över hela världen, i krig och kriminalitet och i det jag ytterligare begränsar mig till här idag – i nära relationer i hem och på arbetsplatser. I ett förhållande där mannen utövar psykiskt och/eller fysiskt våld mot kvinnan, i ett sådant förhållande råder absoluta motsatsen till jämställdhet. Fru talman! Jag har avsiktligt avgränsat med på det här sättet eftersom området är så stort. Jag vet också att det förekommer våld av andra former. Det förekommer våld mellan män och mellan kvinnor i olika typer av förhållanden och äktenskap, men jag har valt att avgränsa mig till det som är överlägset mest vanliga förekommande, dvs. mäns våld mot kvinnor.

    Jag funderade över vilka ord som bäst beskriver ett sådant förhållande där mannen utnyttjar och utövar full kontroll över kvinnan genom hot om våld eller våld och misshandel, många gånger med svåra skador som följd och i värsta fall med dödlig utgång.

    Jag kom fram till att ord som utpressning, terror och tortyr är fullt relevanta. Det handlar om utpressning när man tvingar till sig något under hot. Det handlar om terror när en fysiskt svagare människa hålls i skräckvälde av en starkare. Det handlar om tortyr när man plågar och misshandlar för något syfte. Vi reagerar starkt när vi ser TV-inslag där stater och internationella ligor medvetet bedriver sådan verksamhet. Vi måste reagera lika starkt när det sker i hemmet med bara två personer inblandade. Det handlar om samma djävulska våldsmekanismer, oberoende av orsak och syfte, oberoende av vem som utför dem.

    Herr talman! Per definition förekommer det utpressning, terror och tortyr också på Fredens öar, troligtvis 365 dagar per år. Vi kan läsa i lokalpressen om rättegångar där män anmälts, åtalats och dömts. Forskning visar tyvärr att det mesta av allt det onda döljs och stannar kvar mellan väggarna på brottsplatserna. Våldet i hemmen är som ett isberg, det mesta ligger under ytan.

    Vi kanske känner någon som dömts, men de allra flesta som hotar, slår och misshandlar smyger under radarn. Vi möter dem och umgås med dem på jobbet, i bussen, på föräldramötet i skolan utan att vi känner till deras problem. De är helt vanliga människor som snabbt borde få terapi och vård för att bli kvitt sina problem och lära sig fredlig konfliktlösning. Men rädsla, tabun, skam, hänsyn till barnen gör det svårt och ofta omöjligt för den drabbade att berätta och den skyldige kan spela spelet och begär sällan själv hjälp.

    I en artikel i GT Expressen konstaterades att det mesta av våldet mot kvinnor aldrig anmäls. Närmare 100 000 kvinnor i Sverige uppger att de blir misshandlade varje år. Men bara vart fjärde fall anmäls. I Västsverige anmälde 3 406 kvinnor under 2011 att de slagits av män de lever tillsammans med, älskar eller har älskat. År 2011 blev 695 män i Västsverige dömda för misshandel av en kvinna som står dem nära. Inte ens var fjärde man som anmäls för en misshandel av en kvinna döms. Och det stora problemet är att 95 av 100 som slår en kvinna överhuvudtaget aldrig straffas. Ett gigantiskt misslyckande av samhället, konstaterar GT. Jag håller med! Det är ett gigantiskt misslyckande som snarare växer än minskar. Anmälda våldsbrott mot kvinnor i Sverige ökar enligt statistik från Brottsförebyggande rådet.

    Jag har inte tillgång till färsk statistik för Åland, men jag är rädd för att trenden är jämförbar även här hos oss. Med utgångspunkt från de svenska siffrorna kan man med fog anta att hundratals kvinnor blir misshandlade årligen på Åland. Majoriteten av dessa fall kommer aldrig fram i dagens ljus. Någon vän eller släkting kanske misstänker att allt inte är bra, men vågar inte göra något. Barnen är åsyna vittnen men håller det för sig själva och skadas mentalt för livet.

    Herr talman! Kvinnovåld i alla dess former och sexuell mobbning på arbetsplatser kan under inga omständigheter accepteras i ett civiliserat samhälle. Information och manifestationer är ett sätt att komma till tals med problemen. Möjligheten att få hjälp utvecklas successivt och det finns jourtelefoner att ringa till. Lantrådet berättade tidigare här om nya insatser som man arbetar med. Det är bra och nödvändigt att det finns hjälp för dem som drabbas, men denna verksamhet går inte på de primära orsakerna och löser därmed inte problemet.

    För att vända den negativa trenden och minska mäns våld mot kvinnor behövs insatser för att upptäcka våldet snabbare och framförallt att få männen att sluta slå. Här, herr talman, har vi alla ett ansvar – speciellt vi män. Vi måste få till stånd en attitydförändring. Vi måste visa tydligt att vi män inte accepterar våldet. Vi måste våga ta kontakt och prata. En man som slår sin flickvän, sambo, hustru eller dotter måste vi våga prata med. Vi män måste klart visa att vi tar avstånd men samtidigt att vi är beredda att hjälpa till.

    Det behövs också en tydlig och avskräckande lagstiftning, en engagerad polisorganisation och ett rättsväsende som straffar de män som utnyttjar sin överlägsna fysik mot kvinnor. Brottslagstiftningen är inte inom vår behörighet, men vi har ändå vårt ansvar som lagstiftare att manifestera mot detta våld och i alla sammanhang arbeta för en förändring.

    Herr talman! Det har sagts många fina ord här idag. Det har varit en bra spridning inom ämnesområdet. Det blir säkert en bra debatt under resten av dagen. Jag vill återknyta till det jag sade först; i det stora perspektivet är jämställdhet och jämlikhet kanske det viktigaste målet för oss. Om vi kan uppfylla det lite mer och lite mer så kommer vi per automatik att lösa andra problem. Det kommer att bli ett mänskligare samhälle att leva i. Rent ekonomiska problem blir hjälpta av det också.

    När man kommer till det som jag i huvudsak pratade om idag, mäns våld mot kvinnor så vill jag ytterligare upprepa att det är vi män som ska gå i spetsen för att utrota våldet mot kvinnor. Det står Centern bakom och vi är beredda att vara med och göra allt för att komma till rätta med de här problemen. Tack, herr talman.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Det är bra att det kommer en angelägen fråga och att man lyfter upp kvinnors och mäns våld mot kvinnor. Jag har själv i mitt tidigare jobb sett följder av det här och även här på Åland har det lett till dödsfall. Jag tror att man kan lyfta problemet väldigt isolerat. Som det har debatterats här i salen så är det viktigt att brandkårsutredningarna ska fungera. Hjälpen ska finnas för kvinnorna, man ska jobba med den frågan och det arbetet går framåt. Det viktigaste är att man får stopp på det här. Att man uppmanar männen att ta sitt ansvar i det här så det hörs bra i debatten, men det funkar inte. Det funkar precis lika dåligt som när man säger att man ska pratar med alkoholister som har problem. Tröskeln att ta den här kontakten är ganska svår redan. Man behöver kanske andra verktyg också för att komma åt det här.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Ja, säkert, man behöver väldigt många verktyg för det har visat sig att det är ytterst svårt att komma åt de här problemen. Ltl Mattsson jämförde med alkoholism och det är en bra jämförelse, för där ser vi också hur svårt det är att komma åt det. Varför? Ja, därför att det är tabu att prata om det. Ingen vågar pratar om det. Den dagen som man ser alkoholismen som en sjukdom och man kan prata om den och man kan gå till en person och diskutera, då kommer det att bli lättare att råda bot på det här. Precis på samma sätt är det med våldet. Någon måste ju våga säga till att det här pågår. Det är så!

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, herr talman! Nu tog ltl Eliasson lite udden ur det anförandet som jag tänkte hålla. Det är lite tabu för inblandade kvinnor och alla. Det kan vara ett problem med straffet, att det ska vara ett högt straff men man kan få en genväg om man söker vård. Men det centrala och det viktigaste är det arbete som har inletts nu, att det är bra att man börjar redan i lekis. De som har hand om barnen får information om vad de ska vara uppmärksamma på och ta itu med de problemen i tid. Det här ska vara genomgående och genomsyra hela utbildningen. De som mobbar i lekis och i grundskolan, det är de som slår sina fruar längre fram inför dolda väggar. Men under den tiden när de är synliga det är då man måste ta itu med problemen och hantera de här killarna. Jag hävdar ännu att det inte bara är det männen slår kvinnor, de förstör också för andra i samhället, därför ska de upptäckas, dras fram i ljuset och hjälpas på rätt.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Jag håller helt med ltl Mattsson om det här. Självklart börjar allting någon gång. Ju förr man kan förebygga så desto bättre. Därför ska det förebyggande arbetet naturligtvis ske i skolorna, så det är bra.

    Det är också bra att man tar bättre och bättre hand om de drabbade. Man behöver också ta hand om dem som i vuxenåldern har den här tendensen och verkligen begår de här brotten. Då måste de först synas, de kommer inte fram själva. Det gäller att jobba på alla plan för det här är ett så viktigt och stort problem som vi måste lösa.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tyckte väldigt mycket om ltl Eliassons anförande. För det första att han så kraftigt understryker att det är ett samhällsproblem och det andra är att det är männen som måste ta ansvar för att vi ska få till stånd en förändring. Det tredje vad gäller det personliga engagemanget och ansvaret så har jag både sagt och fortsätter att säga åt personer som jag tycker att dricker för mycket; ”du kanske skulle tänka över din alkoholvanor”. Man bemöts alltid med förnekande och aggressivitet. Det är samma sak med de som utövar våld. Det är förnekande och aggressivitet, det finns skam och rädsla bakom. Åtminstone de som har alkoholproblem så är det inte ovanligt att de kommer efter några år och säger; ”vad bra att du sa till”, för de inbillar sig att ingen ser det här problemet.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Tack för det ltl Sundback. För många år sedan har jag personlig erfarenhet av det som jag har pratat om här. Jag har varit med om det, jag vet att det kan fungera att ta kontakt och att prata och visa att man har sett.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag tycker att man har ett personligt moraliskt ansvar att göra någonting om man känner till det här. Att stoppa huvudet i busken är faktiskt att vara en riktig fegis.

    Sedan tyckte jag också om den här slutsatsen att det här är ett så viktigt mål och att det skulle skapa en mycket mänskligare värld. Naturligtvis kanske man i första hand tänker på respekten för kvinnor, att kvinnor ska få självständiga värdiga liv. Men också det att vi skulle få en annan sorts mansideal i världen, att det inte är den här krigaren, våldsmannen eller den här som dominerar som ska vara den som regerar över allt och alla andra. Jag tyckte om det tänkesättet.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Ja, det är viktigt att vi alla, framförallt vi män men naturligtvis alla, tar ett personligt ansvar även i den här frågan. Man måste komma ihåg att det är inte bara en person som far illa, det kan vara ganska många som far illa. Då tänker man först på kärnfamiljer med barn, med det finns många fler. Därför är det enormt viktigt. Jag är övertygad om att om man tar sitt ansvar och visar att man har uppmärksammat det och vågar prata så finns det förutsättningar om att det ska kunna bli bättre.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Jag tycker också att det här var ett mycket viktigt anförande. Jag är glad över att ltl Eliasson, liksom ltl Beijar, tydligt vågar ta den här diskussionen och visa att det finns män som verkligen tar avstånd från mäns våld mot kvinnor.

    Ledamoten nämnde att vi behöver bättre fungerande rutiner inom polisväsendet och domstolsväsendet för att hjälpa kvinnor som drabbats. Jag skulle också vilja lyfta socialarbetare, vårdpersonal, dagispersonal och skolpersonal som nyckelpersoner där man i tidigt skede kan gå in och upptäcka det gömda, osynliga och skamliga som mäns våld mot kvinnor och barn fortfarande är. Min erfarenhet från möten med kvinnor i den här situationen är just att polisen på Åland är väldigt bra i det här sammanhanget.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Tack för de orden. Jag sade faktiskt inte att vi behöver en bättre polis. Jag sade att vi behöver en avskräckande lagstiftning, en engagerad polisorganisation och ett rättsväsende som straffar de män som utnyttjar osv. I och med detta tog jag inte ställning till om det nu fungerar bra eller dåligt. Vi har alltför lite forskning här på Åland. Därför har jag tittat på svenska siffror och svensk brottsstatistik där man också har forskat i det här. Många av de slutsatser som jag drar beträffande Åland har jag extrapolerat från Sverige. Svensk forskning visar också på att polisen har en väldigt viktig roll här.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Jag delar helt ltl Eliassons uppfattning att polisen har en viktig roll. Visst skulle det vara intressant att göra en sådan här omfångsutredning. Jag tror nog att vi kan förlita oss på att siffrorna på Åland är ganska lika de siffror som finns i både Finland och Sverige. Det finns knappast någon anledning att Åland skulle avvika så mycket.

    Jag ville lyfta fram kränkningen som många kvinnor som har blivit utsatta för våld upplever. Man upplever att man blir kränkt ytterligare en andra gång när man t.ex. kommer till de sociala myndigheterna och inte blir trodd. Jag tycker att det skulle vara viktigt att kanske göra en analys. Män verkar ta de här kvinnorna på största allvar, medan kvinnor som jobbar t.ex. inom det sociala området inte är lika fullt benägna att tro på sina medsystrar när de berättar om sina övergrepp. Här finns det nog faktiskt ett arbete för landskapsregeringen att fortsätta att jobba med.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Ja, det håller jag med om. Det måste ju vara fruktansvärt att inte bli trodd om man har vågat gå så långt som till en rättegång och ta tillbaka det som man tidigare har sagt. Jag tror att om vi män visar att vi har sett så kommer det att bli svårare, för det är säkert många kvinnor som blir hotade innan de går till rättssalen och därför drar de tillbaks.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! En slutsats som ltl Eliasson kom fram till var att ett jämställt samhälle blir ett bättre samhälle. Jag ser absolut på samma sätt.

    Jämställdheten är ett politikområde som går in i precis alla andra politikområden. Det genomsyrar all politik, t.ex. när vi pratar om ekonomi, vart pengarna går, hur vi fördelar dem och hur man fördelar budgetmedel, när vi pratar om socialpolitiken hur dagis ordnas, hur äldreomsorgen ordnas och när vi pratar om utbildning. Alla dessa politikområden genomsyras och blir bättre om vi också har kunskaper och insikter om hur jämställdheten påverkar våra beslut. Jag delar den här synen att vi behöver bli bättre inom alla områden.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Tack vtm Eriksson. För mig var det en aha-upplevelse igår kväll när det gäller de här frågorna. Det var inte första gången jag tänkte på dem, men jag fick en aha-upplevelse och det var det som jag startade hela mitt anförande med. Jag har inte tänkt på det tidigare men det är ju faktiskt så att om man kan lösa jämställdhet och jämlikhet så löser man de flesta problem. Det är ganska intressant. Rent mänskliga problem, enorma skillnader mellan fattiga och rika, ekonomiska problem så det är helt otroligt. Ett mål som kanske ligger över alla andra är att man ska uppnå jämställdhet och jämlikhet i världen, då kommer allt att blir mycket bättre. Det ska vi jobba för.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Tony Asumaa

    Herr talman! Flygbolaget British Airways har en policy att ett barn inte får resa intill en manlig passagerare som barnet inte känner. Före varje avgång sker en kontroll och om en man påträffas intill ett ensamresande barn så ombeds mannen flytta på sig annars lyfter inte planet. Vad är orsaken? Orsaken är att British Airways anser att en man kan vara en eventuell sexualbrottsling.

    FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter genomsyras av tanken att alla människor är lika värda och inte ska särskiljas på grund av exempelvis kön. Detta nämns i så gott som alla FN-konventioner.

    British Airways attityd mot män verkar strida ganska starkt mot detta genom att utgå ifrån att varje man är en potentiell sexualbrottsling.

    Herr talman! Jämställdhet handlar mycket om attityder. Jämställdhetsarbetet är utmanande eftersom attityderna, som utgör ett hinder för utvecklingen, är djupt rotade i vårt samhälle.

    Ett bra exempel på detta är vem som tar ut familjeledighet. På Åland är det fortfarande främst kvinnor som är familjelediga även om papporna också har möjlighet att vara familjelediga från sina jobb.

    På arbetsplatser där sammanjämkningen av arbete och privatliv har underlättats maximalt har attityderna förändrats snabbt.

    De klart bästa arbetsgivarna är sådana företag som understryker vikten av att noggrant följa lagen i alla frågor som rör anställningen och där arbetstagare, som till exempel tar ut familjeledighet, hela tiden är likställda med andra arbetstagare.

    Gott bemötande har redan blivit en stor konkurrensfördel i konkurrensen om de bästa arbetstagarna på arbetsmarknaden.

    Herr talman! Normala arbetstider, likvärdigt bemötande av visstidsanställda och fast anställda och att arbetstagaren inte blir "straffad" för att vara förälder är alla attraktiva faktorer för personer som söker arbete, oberoende om du är man eller kvinna.

    Det är en utmaning att sammanjämka familj och arbete. Attityderna på arbetsplatserna stöder inte alltid mannens möjligheter, dock heller inte kvinnans, att kombinera familj och karriär.

    En fjärdedel av papporna utnyttjar inte faderskapsledigheten överhuvudtaget. Orsaken till detta är enligt papporna attityderna på arbetsplatsen. Enligt utredningar anser arbetsgivarna att det blir besvärligt att fördela arbetet om männen är familjelediga.

    Herr talman! Vi bör uppmana männen att även satsa på föräldraskapet trots att det lär vara utmanande.  Jag anser att barnens mamma varken ska ha ensamrätt till familjen eller hela ansvaret för familjen. 

    Enligt vissa forskare är en av orsaken till att männen utnyttjar familjeledighet i så liten omfattning att kvinnorna bestämmer att de tar ut familjeledigheten. Kvinnans val blir därför automatiskt även mannens val.

    För att vi ska få ett jämställt samhälle bör våra attityderna ändra. Det räcker inte med att vi politiker här i salen debatterar jämställdhet inför tomma läktare. Vi bör också föregå som goda exempel.

    Att mäta jämställdhet i hur många av våra åländska bolag leds av kvinnor är inte alltid det optimala mätetalet för jämställdhet. Men det är ofta den relationen vi får läsa om i media och som den vägen förmedlar budskapet om hur ojämnställt vårt åländska samhälle är.

    Enligt min mening har vi inte uppnått ett jämlikt åländskt samhälle då de åländska kvinnorna leder 50 procent av våra aktiebolag, utan enligt min mening har vi uppnått ett åländska jämlikt samhälle då 50 procent av de åländska hushållen sköts av männen. Tack, herr talman.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det är intressant som ltl Asumaa sade om att det är kvinnorna som håller männen borta från föräldraledigheten. Det finns forskning, intervjuer och enkätundersökningar, som styrker det. Det här är något som är centralt när man utbildar pappagruppsledare i Sverige. Man ska uppmana papporna att hålla sig framme och kräva att få vara hemma. Det är faktiskt ett problem att papporna utesluts. Det finns flera aspekter där man också från kvinnornas sida följer de gamla mönstren och t o m tar de gamla mönstren i försvar fast det är till deras nackdel. Det är en viktig aspekt att i debatten framhålla det. Det finns säkert pappor som skulle ha velat vara hemma men inte fick för mamman. Det är viktigt att nämna det i debatten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg

    Herr talman! Kära ledamöter och kamrater, vi har ett problem i vårt samhälle, kvinnors kroppar är inte deras egna på samma villkor som männens. Vi har nyligen läst om flera grova övergrepp på kvinnor, både här i Norden och ute i världen. Jag kan nämna de mycket uppmärksammade gruppvåldtäkterna i Indien, den nyligen avslutade rättegången i Steubenville i Amerika där en ung kvinna bars medvetslös från hus till hus för nya övergrepp medan förövarna filmade och skrattade. Rapporteringen efteråt handlade i stor del om hur synd det var om männen som begått övergreppen och hur deras framtid var förstörd. Det verkliga offret glömdes bort.

    Så sent som i gårdagens Aftonbladet kunde man läsa om en kvinna som blev sexuellt attackerad och som svar slog tillbaka, hon blev dömd till misshandel.  Det finns en våldtäktskultur i samhället som enbart kan kommas åt genom att män tar sitt ansvar och inte våldtar eller skadar kvinnor.  Tydligast tar den sitt uttryck i vår begäran till unga kvinnor att inte ta risker när de går hem, att tänka på hur de är klädda och hur de uttrycker sig. Ingen har någonsin frågat en man som blivit våldtagen vad han hade på sig.

    Vi lär flickor och kvinnor hur de inte ska bli våldtagna istället för att lära ut till våra pojkar och män att inte våldta. Någonting är ruttet, och inte bara i Danmark som den store poeten sade.

    Nu blir det lätt så att män säger ” men jag har aldrig slagit någon kvinna, jag har aldrig våldtagit någon, så det där gäller inte mig”. Men då har man missat de strukturella systemen som finns överallt i våra samhällen.

    Man kan skönja en svag ljuspunkt, flera företag och kommuner i Sverige har numera en etisk policy där deras anställda förbinder sig att inte köpa sex på arbetsresor. Men, jag frågar er, ska det ens vara nödvändigt? Hur svag är jämställdheten när det krävs så specifika förbud? Ska det inte gå att fara på en tjänsteresa utan att köpa människor utan förbud mot det så har vi långt till ett jämställt tänkande hos våra människor. Detta är inte något som försiggår bara i utlandet, det finns nog närmare än många vill veta om. 

    Herr talman! När man studerat strukturerna i samhället blir man inte förvånad när jämställdheten är i farozonen. Vi lever i ett samhälle med mer och mer legitimerad främlingsfientlighet och främlingsfientliga och antifeministiska krafter går ofta hand i hand.

    Konservativa krafter i alla länder mobiliserar och attackerar aborträttigheter, samkönade äktenskap, talar för ”traditionella värderingar” och legitimerar på det sättet de verkliga mörkerkrafterna inom extremhögern.

    För ett par veckor sedan var det ett program i svensk tv som satte ljuset på det enorma nät hatet som strömmande mot starka kvinnor som vågade uttrycka åsikter. Även om det förekom variationer så var merparten kombinerade med främlingsfientlighet. Det är något som bygger både på gamla strukturer, där t.ex. fascismen sällan såg kvinnor som något annat än en livmoder som skulle föda fram många starka soldater till kampen, men det bygger också på modern främlingsfientlighet.

    Den norska författarinnan Marte Michelet var en av Anders Breiviks huvudmåltavlor, han hade från början tänkt anfalla Utöya ett par dagar tidigare när hon var på plats, men hindrades av att hans bomb inte var färdig ännu.

    Hon var som feminist, vänstermänniska och tillsammans med en man från ett muslimskt land en Trifecta av hans hat, själva sinnebilden av ”kulturmarxismen”. Hennes brott var, enligt Breiviks tankar, att hon lånat ut sin livmoder till en utlänning, och hjälpt den demografiska attacken på Norge. Hela Breiviks manifest tar sitt avstamp i antifeminism. Han kan förlåta muslimer för de är födda in i islam, men feminister har valt sin världsbild och förtjänar att avrättas sade han i förhören.

    Steget är inte så långt som man kan tro till de som på nätet debatterar att det är okej att använda våld mot feministstaten eller varför inte i hemmet. Kvinnor är mer eller mindre egendom i dessa mäns ögon. Så länge de konservativa krafterna inte kraftigt tar avstånd från dessa avarter så måste de räknas som medskyldiga. Man ändrar inte på orättvisor genom att stå tyst bredvid. Tänk bara på Pastor Nie Möllers berömda ord.

    Herr talman! Jag tänker avsluta med ett annat problem, inte lika fysiskt kränkande, men ett kanske större rent frihetsmässigt och det har också nämnts tidigare idag från den här talarstolen.

    Fortfarande över 100 år efter att kvinnorna i Finland fick rösträtt så är deras antal i invalda församlingar väldigt lågt. Det är bara att se sig om i denna kammare.

    Samhällets värderingar är fortfarande sådana som diskriminerar kvinnor i många avseenden. Det kom nyligen ut en studie som visade att kvinnor är mer utbildade och gör snabbare karriärer ända fram till 30 års ålder, då börjar barnafödandet och de hamnar efter i karriären. 

    Fortfarande så stannar mödrar hemma med barnen i högre utsträckning än fäder, något självklart när jag var barn, men som man numera trodde skulle vara ett avslutat kapitel.

    Vi har i många år använt jämställdheten som måttstock i kommunala nämnder och styrelser, men vi har lämnat de privata strukturerna kvar. Om vi verkligen menar allvar med jämställdheten kanske man borde knyta an saker som vi har makt över till jämställdhetskrav. Ta bara hemvårdsstödet. Där kan man gå in för att kräva att männen ska ta en större roll i hemma varandet. Det är en förmån då kan man också ställa krav på mottagandet. Det skulle kunna vara en början.

    Lagtinget hade ett jämställdhetsseminarium för en vecka sedan, där de pratade om hur lagtinget möjligen måste kvotera in kvinnor för att få ett mer jämställt lagting. Så kan vi inte göra, då måste vi börja kvotera in invandrare, skärgårdsbor, unga och äldre också. Nåja, äldre kanske vi redan har tillräckligt många av även utan kvotering. Men det kan ju inte vara ett parlaments uppgift att välja vem som ska sitta i det. Det måste ju vara partiernas och vill partierna att de skall vara jämställda så måste de börja föra en politik som är jämställd. De måste ha en partiorganisation som är jämställd.

    Vi socialdemokrater har inte ett problem med det. Vi har en, om man räknar in lantråd och ministern, en fullständigt jämställd grupp könsmässigt. Så det är uppenbart att vi har en politik som riktar sig till och som uppskattas av både kvinnor och män. Vi är glada över att vi har en jämställd grupp, men vi skulle gärna se fler kvinnor i de andra partierna.

    Kanske de andra partierna borde börja fundera på om det ligger någon kausalitet bakom deras politik och bristen på kvinnor i deras led. Tack. 

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Jag är ingen feminist och i synnerhet ingen radikal feminist. Snarare skulle jag vilja beteckna mig som humanist och för jämställdhet. Ofta betonar de feministiska rösterna särskilt att kvinnor i stor utsträckning arbetar med att ta hand om de svaga i samhället och att män skulle utgå mer från någon sorts abstrakt moral som är baserad på principer och rättigheter. Det finns ingen forskning som visar på att det skulle finnas några skillnader mellan kvinnor och män i hur de resonerar kring universella principer och rättigheter. Men visst, det finns bevisligen mans- och kvinnodominerade yrken.

    I mansdominerade yrken är värdet av integritet och frihet i större fokus medan det i kvinnodominerade yrken är omsorgen om och ansvar för andra som står i fokus. Skillnaderna kan dock till största del förklaras med respektive yrkes särskilda egenskaper. Jag tror inte på att män har mindre fallenhet för omsorg och att män är mindre relationsorienterade än kvinnor.

    Kvinnor borde inte betraktas som det andra könet och man har mycket att vinna på om man också lyssnar på män i undersökningar som syftar till att ge förståelse av könsskillnader. Dessutom utgår man ofta i undersökningar från gemensamma begrepp som man och kvinna eller manligt, kvinnligt och moderskap. Dessa begrepp är vilseledande eftersom de till exempel inte beaktar variation, mångfald och individualitet. Men självklart står jag för att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

    I sammanhanget borde man också vidga begreppet lite till jämlikhet som har ett vidare perspektiv och som betyder rättvisa förhållanden mellan alla individer och grupper i vårt samhälle och utgår från att alla människor har lika värde.

    Jag står helt bakom moderaternas ideologiska program där vi framhåller att jämställdhet och jämlikhet utgår från alla människors lika värde och varje människas rätt till respekt för sin person, sina val och sina känslor. Av rättviseskäl ska ingen särbehandlas. Alla former av förtryck, diskriminering och generalisering ska motverkas. Människor ska betraktas som individer och inte som delar av en viss grupp som godtyckligt tillskrivs vissa egenskaper uppifrån. Möjligheten att förverkliga sig själv, både i yrkeslivet och privat, ska gälla lika för alla.

    Däremot förstår jag att det finns bekymmer med de strukturella olikheter som finns i samhället och att det missgynnar jämställdheten i samhället. Man gynnar de som är lika en själv. Kvinnor gynnar kvinnor, män gynnar män, en förälder tyr sig gärna till en annan som är förälder osv.

    Här har vi också en del bekymmer i våra organisationsstrukturer. Rent generellt så har inte kvinnor samma möjligheter till karriär som män i organisationer. Det beror på att kvinnor inte har samma möjligheter att utöva makt, är ofta i minoritet i organisationsstrukturer och de befinner sig på positioner med färre möjligheter att göra karriär.

    Diskrimineringen mot kvinnor finns inbyggd i organisationernas grundprocesser. Organisationsstrukturerna måste förändras för att kvinnor ska få fler möjligheter att göra karriär och utöva makt.

    Byråkrati är den absolut vanligaste organisationsformen. Byråkratimodeller bygger på strikt hierarki. Vetenskapen säger att det i en struktur som är mer traditionellt hierarkisk finns färre kvinnor i positioner med makt jämfört med andra strukturer. Så här finns en del möjligheter att förändra genom att tänka nytt när man organiserar så att man överväger andra organisationsformer som är mer icke-hierarkiska.

    Vi ska dock komma ihåg att könsskillnader skapas och upprätthålls på flera plan och det bör ses på ett nyanserat sätt ur många perspektiv för att man ska kunna förstå hur det sker och för att ha en bra och bred kunskap om genus innan man vidtar åtgärder för att komma tillrätta med ojämlikheter som beror på kön.

    Talman! En sak är dock säker. Män äger mer än kvinnor. Enligt FN äger kvinnor mindre än 1 procent av den samlade förmögenheten i världen. Med förmögenhet följer också makt. Många storägare i företag är således män. Ägarna i ett företag tillsätter styrelse som i sin tur tillsätter VD och därefter tillsätts ledningsgrupp och så vidare. De flesta större organisationsförändringar sker med arbetsinsats från VD och i samråd med styrelsen, dvs. representanterna för ägarna.

    Vill man få till stånd organisationsförändringar av större mått med kvinnligt perspektiv bör därmed kvinnor också vara representerade bland ägarna i större utsträckning.

    Nästan alla offentliga myndigheter som exempelvis sjukhus är av byråkratisk organisationsmodell. De flesta som jobbar inom vård och omsorg är kvinnor.

    Många av de som är storägare idag har startat som entreprenörer i ett yrke de har kunskap inom. Möjligheterna att starta eget inom vård och omsorg har länge varit begränsad. Genom att stimulera och aktivt arbeta för privata alternativ inom vård och omsorg kan fler kvinnor på lång sikt få mer makt och möjligheter att forma organisationer som är mindre hierarkiska och som ökar kvinnors möjligheter i arbetslivet.

    Det finns såklart mycket annat som måste tas tag i och rättas till. Det finns skillnader i kvinnors och mäns möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, att kunna stanna kvar och utvecklas i arbetslivet liksom att kunna kombinera arbete och familjeliv.

    Särskilt vill jag också lyfta fram att insatser kan göras för att förbättra kvinnors möjlighet att röra sig utomhus utan rädsla för att drabbas av brott och att insatser för likabehandling i vården och i vårt rättssystem kan vidtas.

    Avslutningsvis vill jag också beröra det faktum att vi har få kvinnor invalda i lagtinget. Jag tror inte på någon form av kvotering i val där folkets röst ska avgöra. Däremot kan vi jobba på andra sätt för att få ett mer jämställt lagting i framtida val. En avgörande sak är att frågan debatteras och lyfts upp i samhällsdebatten som en viktig fråga. Det gör vi ju nu till exempel. Att det var viktigt fick vi ju veta på seminariet som vi hade nyligen. Det fanns en tydlig koppling mellan samhällsdebatterande av jämställdhetsfrågan och andelen invalda kvinnor i parlamenten.

    En annan sak är att partierna måste jobba med frågan. Vi moderater arbetade med kvinnorepresentationen i senaste val och hade den mest jämställda kandidatlistan i senaste lagtingsval. Vi var också noga med att fördela debatt tid och marknadsföringspengar jämställt. Resultatet blev ju dock så att det inte blev tillräckligt med röster på någon kvinnlig kandidat som räckte till en ordinarie plats. Så vi får ytterligare öka våra ansträngningar, men precis som framhölls på seminariet nyligen så tar det tid att få resultat. Statistiken visade att när ansträngningar vidtogs så syntes resultatet i efterföljande mandatperiod.

    För vår del så tror jag att vi började våra ansträngningar lite i det senaste laget. Så jag uppmanar därför både mitt eget parti, men också alla andra partier, att intensifiera arbetet med jämställdhet redan nu och inte några månader före valet. Då kan vi nå resultat. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Jag tyckte det var mycket värdefulla synpunkter detta med hierarkiska organisationer. Jag skulle gärna debattera det mera med ltl Carlsson men det hinner jag inte i en replik.

    Däremot är jag väldigt intresserad av den här indelningen. Ltl Petri Carlsson sade att han inte är feminist och inte radikal feminist, men humanist. Vad är skillnaden på de här begreppen, enligt ltl Petri Carlsson?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag sade att jag gärna ville beteckna mig som humanist och för jämställdhet för att klargöra det. Jag upplever för egen del att begreppet feminist har en negativ klang. Jag tror mera på att man ska se det ur flera perspektiv än bara det feministiska perspektivet, som oftast har förknippats med negativa saker också.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fördomar om feminister finns det gott om och de sprids gladeligen också. Det är så med alla revolutionära grupper eller tänkesätt. Vad betyder begreppet feminist för ltl Petri Carlsson? Eller har det så dålig klang att det säljer bättre att vara humanist i jämställdhetsfrågor? Jag tycker att det är ganska kränkande om man inte har en tydligare beskrivning, utan man bara tycker att det har dålig klang. Det hade väl räckt med att säga att man är humanist i jämställdhetsärenden.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Det är möjligt att det hade räckt att säga det. Jag upplever för min personliga del att det har en negativ klang. Man pratar ofta om förtryck och man kategoriserar och generaliserar för mycket och historiskt har de som har utryckt sig som radikala feminister och feminister gjort det. Jag upplever att det begreppet har en negativ klang.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag blir ofta imponerad av ltl Carlsson anföranden. Det här var också ett mycket bra anförande. Han har stor bredd och debatterar också jämställdhet med stor insikt.  

    När det gäller detta med ett mera jämställt lagting så håller jag med att debatt sprider kunskap oavsett ämne och debatterar vi jämställdhet leder det till någonting förhoppningsvis.

    Vi sitter i samma båt moderaterna och Ålands Framtid; vi har inte de mest jämställda lagtingsgrupperna. Jag håller också med det som ltl Carlsson säger att man inte kan börja några månader före valet. Vi har länge jobbat målmedvetet för det här men vi har ändå inte lyckats.

    När moderaterna hade kvinnor som Harriet Lindeman och Maj Flodin med så då lyckades man. Har moderaterna funderat på vilken inverkan personval har när det gäller jämställdheten?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Jag har inte direkt analyserat själva personvalet. Det är klart att färgstarka personer generellt drar mycket röster. Jag tror att det också handlar om att vi måste ha jämställda kandidatlistorna så långt det bara är möjligt ur flera aspekter också, även ålder och andra saker bör man beakta. Det i sig ger sedan förutsättningar på längre sikt i efterföljande mandatperiod eftersom partierna tillsätter platser i nämnder främst från kandidatlistor där kvinnor och män får synliga positioner inför nästa val.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det är sant. Det är själva grunden för det politiska arbetet. För Ålands Framtids vidkommande bröt vi igenom, tyckte vi. Vi hade väldigt duktiga kvinnliga kandidater, men de var inte tillräckligt kända ute hos den stora allmänheten. Därför för vi fram kvinnor i nästan alla sammanhang där det är möjligt. Vi tror att det är det enda sättet att lyckas bryta igenom. Det är ingen direkt kvotering, men det är ett val som vi har gjort för att få till stånd en förändring. Sedan när vi har analyserat så har vi också kommit fram till att personvalen har en ganska stor betydelse för att det ser ut som det ser ut. Det gör också att det är faktorer som många gånger spelar in hur lagtinget kommer att se ut. Är det någon känd person som ställer upp, av vilken bakgrund det vara må, så blir man oftast invald bara man är känd. Det där är någonting som kan vara intressant att fundera på om vi verkligen vill ha en hållbar jämställdhet och en hållbar politik.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! En gång i tiden var jag medlem i jämställdhetsdelegationen. En delegation som tyvärr nu är avskaffad. Själv tyckte jag att delegationen hade en berättigad uppgift. Jag satt själv med i landskapsregeringen och lärde mig mycket om problematiken med mäns våld mot kvinnor och ojämlika löner osv. Det är möjligt att det finns en annan organisation som motsvarar jämställdhetsdelegationen idag, men jag upplevde att jämställdhetsdelegationen gjorde en del nytta inom det här området.

    Vi i delegationen kunde på många olika sätt påverka rätt personer och organisationer vad gällde bl.a. kvinnovåld och den orättvisa lönesättningen mellan kvinnor och män. I delegationen lyckades vi delvis påverka landskapsregeringen och fackföreningarna att gynna lönesättningen i de kvinnodominerade yrkena. Lätt var det inte. Vi hade mycket diskussioner med fackföreningarna och de mansdominerade yrkena hävdade att de skulle fortsätta att ha den lönepolitiken som hade varit, som var till fördel för de manliga yrkena och till nackdel för de kvinnodominerade yrkena.

    Som jag sade så lyckades vi vända den metodiken så att klyftorna minskade under en tid. Nu har man igen tyvärr gått tillbaka till den här metodiken att klyftorna ökar från år till år. Man ger en procent på löneförhöjningar, dock minst en summa. Jag ska förklara lite närmare senare.

    I statistikboken var lönekvoten 0,81 år 2008, det var ungefär 20 procent lägre löner för kvinnorna. År 2010 var lönekvoten 0,78. Jag vet inte vad den är idag men jag tror att den ungefär är 25 procent lägre än mäns löner.  Kvinnodominerade yrkens löner har minskat i jämfört med mansdominerade yrken och det under en tid som vi pratar om att vi måste göra något åt jämställdheten och framförallt åt lönerna. Det här är ett faktum, det här kan man läsa i ÅSUB:s bok.

    Ett exempel; när en man idag tjänar 3 000 euro i månaden så tjänar en kvinna med motsvarande yrke 2 340 euro i månaden. Löneskillnaderna har ökat på några år mellan de här två lönegrupperna från ungefär 700 euro till 850 euro. Så löneskillnaderna har ökat mellan kvinnor och män. Tyvärr så fortsätter skillnaderna att öka genom att man exempelvis har en lönesättning där man säger att lönen ska höjas med 2 procent, dock minst 50 euro. Sätter man sig ner och räknar på det här så visar det att klyftan ökar. Dessa exempel, att kvinnan har 2 340 i månaden och mannen har 3 000 euro i månaden, visar att den lönesättningen ökar löneklyftan med några tiotals euro för varje period. Det kan låta lite men när det sker år efter år efter år så blir glappet 700-800 euro i löneskillnader mellan motsvarande yrken för män och kvinnor. Det här är förstås ett problem

    Hur ska vi utjämna denna lönesättning? Man kan inte höja kvinnors löner över en natt så att man kommer till männens löner. Jag räknade ut att det rör sig om 7-8 miljoner i lönekostnader för landskapet om man skulle höja upp kvinnors löner till männens nivå idag. Däremot kan man göra det här successivt och förändra lönesättningen genom att bara ha procentlöner. De som har de högsta lönerna får en procent i löneförhöjning och de som har de lägsta lönerna får tre procent. Då blir det i sakta mak en utjämning. Det här skulle man kunna göra under några perioder. För att nå en jämnare lönesättning så kanske man också måste skjuta till mera pengar, men vi vet ju hur ekonomin ser ut och det finns inte så stort utrymme för det. Jag tror ändå att man måste försöka hitta utrymme för det.

    Jag tycker att det är ett stort problem att inte kvinnorna kan få samma lön som männen. Jag tror att arbetsgivaren gärna skulle ge det, men problemet är ofta fackföreningarna. De som företräder männen vill inte stå tillbaka för dem som företräder kvinnornas yrken.

    Man har också pratat om att man ska göra arbetsvärderingar. Personligen tror jag att det bara är att gömma sig bakom en problematik som aldrig går att lösa. Under mina 13 år i landskapspolitiken har man pratat om att det här skulle vara en lösning. Man har inte kommit någon vart med det och jag tror inte heller på arbetsvärdering. Man måste gå in och titta på yrkena och försöka höja upp de kvinnodominerade yrkena hela vägen på bekostnad av männens löner.

    Fru talman! I kommande avtalsrunda 2014 så låt oss alla som sitter i de här organisationerna vara hårda på den här punkten och säga att nu är det dags att kvinnorna får högre löner, och om det behövs, på männens bekostnad. Tack.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det där lät ju bra. På 90-talet när jag var i en sådan position så försökte jag genomföra det. Det lät på kollegan Karlsson som om arbetsgivaren kunde bestämma detta och göra sådana överenskommelser. I de offentliga avtalen har man inom samma yrkesgrupp samma lön för samma arbeten. Men mellan de olika yrkesgrupperna är det ju inte på det viset. Jag brukar ta det klassiska exemplet; sjöfarten och sjukvården- omsorgen där det förekommer orimliga skillnader. Arbetsgivaren-landskapsregeringen har genom åren försökt göra någonting åt det, men det har inte gått helt enkelt. Tidvis har det kanske blivit lite bättre och tidvis sämre. Hur har kollegan Karlsson tänkt sig att detta skulle gå till i praktiken?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag vet inte om jag uttryckte mig oklart eller om vtm Jansson inte riktigt förstod vad jag sade. Jag sade att arbetsgivaren vill gärna att lönerna ska bli jämställda, men problemet är fackföreningarna. De som företräder de manliga fackföreningarna säger att de också ska ha löneförhöjningar som alla andra. Med det systemet som vi har idag så betyder det t.ex. 2 procent dock minst 50 euro. Räknar man på det här så ser man att klyftan ökar varje gång man har det systemet. ÅSUB:s statistik visar att lönekvoten har förändrats från 0,81 till dagens 0,75. Klyftorna ökar med det här systemet.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Ja, jag tror att jag hörde rätt och förstod. Den metod som man har talat om sedan länge är arbetsvärdering mellan olika yrkesgrupper. En sådan arbetsvärdering försökte vi göra för 15 år sedan mellan de här olika områdena. På den tiden sade motparten i förhandlingarna nej, det ville de inte ha. Vi har också exempel på där det har gjorts en sådan arbetsvärdering, t.ex. i Mariehamn stad och inom en stor del av den kommunala sektorn. Men trots det, så har man inte fått en rimlig utjämning mellan teknisk sektor och omsorgens sektor. Det tycks vara väldigt stor konservatism i samhället när det gäller de här frågorna. Vi borde uppenbarligen debattera de här frågorna mycket mera öppet än vad vi har gjort hittills och säga varför det inte går att göra de här förändringarna.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det var just det jag sade, jag tror inte på metoden med arbetsvärdering. Det har visat sig att det inte fungerar. Det är ett sätt för en del att gömma sig bakom, vi gör en arbetsvärdering så fixar det sig. Men det är inte så, utan man måste specifikt få upp lönerna hos de kvinnodominerade yrkena och då måste männen stå tillbaka. Jag kan inte se att vi skulle ha råd att skjuta in 7-8 miljoner extra pengar bara för att få upp kvinnornas löner. Vi kan i alla fall inte göra det över en natt, det är kanske möjligt att det går på lång sikt. Det går mycket snabbare om männens yrkesgrupper kan hållas tillbaka till fördel för kvinnorna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Karl-Johan Fogelström

    Fru talman! Jag kommer att ta upp en, enligt min mening, synnerligen väsentlig fråga beträffande jämställdheten, eller snarare bristen på jämställdhet mellan kvinnor och män, nämligen kvinnors rätt till heltid.

    Kvinnorna har lägre löner än män, både inom den privata sektorn och den offentliga, både totalt och i de flesta huvudyrkesgrupperna. Det är betydligt vanligare att män i arbetar heltid än att kvinnor gör det. Det är i huvudsak kvinnor som arbetar deltid medan män sällan arbetar deltid. Det är inte bara att kvinnors löner är lägre än män, även kvinnors möjlighet att jobba heltid är betydligt sämre än för män.

    Ur ett jämställdhetsperspektiv är rätt till heltid en av våra viktigaste frågor. Att få en möjlighet att försörja sig på sin egen lön, att arbeta ihop till den pension som man kan leva på. Det är en genusfråga. I den manligt dominerade världen förekommer ingen ofrivillig deltid. Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet. Ofrivillig deltid drabbar i huvudsak kvinnor. Många kvinnor vill arbeta heltid men får inte den arbetstid de själva önskar. Det är ovärdigt att ha ett arbetsliv som begränsar kvinnors villkor och möjligheter till ekonomisk självständighet. De ekonomiska konsekvenserna för deltidsarbete är tydliga med låg inkomst genom livet som ger låga ersättningsnivåer i socialförsäkringen och en låg nivå på pensionen. Man har konstaterat i Sverige att kvinnors och mäns deltidsarbete skiljer sig åt. Dels genom att det är många fler kvinnor än män som arbetar deltid, också på Åland, men forskning visar också att det finns en tydligare koppling mellan arbetslöshet och deltidsarbete för kvinnor. Det finns en dold arbetslöshet, bland deltidsarbetande kvinnor, som är ett strukturellt problem på arbetsmarknaden.

    Normen för kvinnors deltidsarbete behöver utmanas. Det är därför dags att stärka rätten till heltidsanställningar och därmed förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det är rätt till heltid och möjlighet till deltid som ska gälla!

    Arbetstidslagstiftningen är rikets behörighet. Det är riksdagen som ska lagstifta om man ska få förändringar lagstiftningsvägen. Detta är ett område som Ålands riksdagsledamot bör bevaka. Förändringar i lagstiftningen diskuteras i Sverige så man kanske kan ta exempel därifrån, man har dock inte kommit så långt.

    Här på hemmaplan bör vi kräva att landskapet och kommunerna organiserar arbetet så att huvudregeln är att heltid blir regeln och att deltid beviljas då kvinnorna så önskar. I den privata sektorn är det förmodligen framförallt inom handeln och mat- och restaurangsektorn där deltidsanställningar är vanligt förekommande. Inom den offentlig sektor är det framförallt inom vårdyrkena. Ägarna och innehavarna inom den privata sektorn bör uppmanas att i möjligaste mån organisera arbetet på heltidsbasis. Det bör vara möjligt eftersom det är möjligt för män att få jobba heltid, medan det tydligen inte går att jobba heltid för kvinnor och detta kan inte vara sant. Kvinnors rätt till heltid och möjlighet till deltid ska gälla. Tack.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Resonemanget om att man ska ha rätt till heltid är lätt att hålla med om. Däremot tror jag inte att det är lika stort problem på Åland som det är i Sverige av olika orsaker. Många kvinnor jobbar halvtid och det är någonting man har valt själv. Varför har man valt det? Ja, därför att man kanske har tagit på sig att sköta huvudsyssla av familjen och det som görs i hushållet. För att möjliggöra för kvinnor att jobba heltid så borde man i större utsträckning möjliggöra för män att jobba deltid. Det tror jag att är lösningen. När mannen blir pappa så är det ytterst ovanligt att han gå ner på 80 procent och släpper fram sin kvinna istället, men det finns exempel. Jag tror att tröskeln är ganska hög ifrån arbetsgivarens sida, man har vissa attityder att en man givetvis ska vara på jobb. Jag tror att det är ännu viktigare att ändra attityderna så att det är tillåtet att ge möjlighet för män att gå ner på deltid t.ex. under den tid då man har små barn. Då möjliggör man för kvinnor att jobba heltid. 

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    I pamfletten ”På tal om jämställdhet” som ÅSUB, har tagit fram, så framgår det tydligt att situationen är likartad på Åland som i Sverige.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Ja, det kan jag tro när det gäller antalet kvinnor som jobbar deltid. På Åland kanske man i större utsträckning har valt det av egen fri vilja och begärt att gå ner i arbetstid för att hinna med den logistik som hushållsarbetet och hemmet innebär. I samma pamflett framgår också att jämställdhet inte råder när det gäller det. För att få kvinnorna frigjorda från det och ge dem möjlighet att jobba heltid, vilket de säkert vill om de bara skulle kunna, så måste man också se på mäns möjlighet till deltid under en viss tid i karriären, särskilt den tiden när man har små barn.

    Ltl Karl-Johan Fogelström, replik

    Detta påstående hör man ofta på Åland, att kvinnor tydligen vill jobba deltid snarare en heltid. Det har inte gjorts någon undersökning och det framgår ingenstans, utan det är ett tyckande rakt ut i luften.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. 

    Ltl Wille Valve

    Fru talman! ”Vi har idag en debatt utan särskild anknytning till något ärende och därför inget underlag som tagits fram just för denna debatt”, framgår det av informationen från Ålands lagting inför denna debatt.

    Det fina med den här debatten är att alla pratar fritt ur hjärtat, vi förbättrar välden i ordets bredaste bemärkelse. Det som är lite tråkigt är att vi löser väldigt få konkreta jämställdhetsproblem idag i denna spretiga men väldigt rika debatt med många tänkvärda inlägg.

    Om vi skulle hat tagit den här debatten på allvar så skulle vi ha haft ett debattunderlag som oppositionen skulle ha nagelfarit och kritiserat för lång ambitionsnivå. Vi i regeringen skulle ha försvarat varje punkt som ett under i progressivitet i jämställdhetskampen och det gör vi inte idag.

    Beklagar men det känns inte som vi har nått särskilt många framgångar på jämställdhetsområdet idag.  Vi behöver fundera på formerna hur vi arbetar med jämställdhetsproblemen.

    Fru talman!  För en månad sedan hade jag den stora förmånen att få tala vid åländska studentlagets 80-årsjubiléum. Såsom är brukligt förekom också andra tal – talet till kvinnan, talet till mannen. På denna fest hade man dock slagit ihop dessa två till – ”talet till hen”. Det var ett både tankeväckande och underhållande tal, för talaren höll lyssnaren på halster ända fram till slutet – man visste inte om talaren var för eller emot ordet ”hen”, förrän de sista orden föll.

    Jämställdhet är inte så enkelt som att ta i bruk ett nytt ord. Det handlar om tiden, pengarna och makten, precis som ramprogrammet för jämställdhetsarbetet beskriver på sidan 3. Det handlar om vem arbetsgivaren och samhället uppmuntrar att ta mammaledigt och pappaledigt. Det handlar förvisso om könsfördelningen i lagting, landskapsregering och i styrelser. Men det handlar också om mera subtila saker. Om att manliga lagtingsledamöter pratar med varandra medan en av lagtingets få kvinnliga ledamöter håller anförande. Om att inte bli tagen på allvar i det offentliga. Alla känner säkert till Paulus’ ord i 1 Korinthierbrevet – kvinnan tiger i församlingen! Mera specifikt 1 Korinthierbrevet 14:33-35 ”Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: De har inte lov att tala, utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten”. Ordet "passar" är särskilt intressant – vem är det som avgör vad som passar sig och vad som är lämpligt?

    För oss i detta hus att vara levande, goda förebilder och visa respekt för varandra i det offentliga språkbruket. För jämställdhet handlar ytterst om den klassiska, urgamla, demokratiska tanken att allas röst är lika värda. Men det innebär också tvärtom att i ett utskott där det sitter en kvinna och fem män, så är allas röster fortfarande lika värda – den kvinnliga rösten är inte värd fem manliga röster.

    Hur är det då med t.ex. pappaledighet på det offentliga Åland? Idag minns några av oss debatten om förvaltningschefens ledigheter för bara ett år sen. Men, minns att vi för tre år sedan hade en förvaltningschef som begärde att få vara deltidspappaledig och hemma med sina barn på deltid, helt i paritet med den liturgi som brukar predikas från denna stol. Minns den debatt som uppkom – om han hade rätt till det eller inte? Är landskapet idag redo för en minister som tar sitt jämställdhetsansvar och tar pappaledigt för att dela ansvaret för barnen? Det lär vi få reda på, förr eller senare.  

    Jämställdhet handlar också om individens välmående. Vad händer i ett samhälle där mannen bygger upp hela sin identitet kring att jobba stenhårt och vara superförsörjaren, medan kvinnan jobbar en del, gör hemarbete, axlar ett socialt och familjeansvar. Jag vill påstå att i det långa loppet gör det mannen sårbar – om arbetet kraschar så har mannen ingenting. Han har litet eller obefintligt socialt nätverk utanför arbetet, ingen pappaidentitet, ingen hemmaideintitet. Om någon del kraschar för kvinnan har hon andra ”identiteter” att ta till. Jämställdhet handlar därför både om att ge rum och ta plats.

    Med lite mera jämlik fördelning av identiteterna, hemma-arbetet och borta- arbetet blir livet både intressantare och roligare. För, fru talman, när jämställdhetssträvandena är som bäst så är de inte bara viktiga – utan också roliga. Tack för ordet.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Jag är besviken på ltl Wille Valve. Jag hade faktiskt väntat mig lite mer seriösa tankar i den här frågan. Jag delar inte alls hans uppfattning att det här på något sätt skulle ha varit en oviktig debatt och att det inte har gett några nya tankar om jämställdhet. Det som har sagts här har varit stora framsteg. Vi har talat t.ex. om våld mot kvinnor, många har haft olika uppfattningar om kvotering, det har talats om hur frågan om lika lön kunde lösas och det har talats om heltids- och deltidsarbete. Jag tror nog att ltl Wille Valve måste se sig själv i den här frågan. Jag är tacksam att få den här interiören från studentikosa tillställningar och bibeln är vi också bekanta med, men lite mera hade jag förväntat mig faktiskt.

    Ltl Wille Valve, replik

    Tack ltl Sundback för den kommentaren. Nej, jag anser inte att det på något sätt är en oviktig debatt. Det har kommit fram mycket tankeväckande saker och det har varit flera viktiga inlägg idag. Det som jag är kritisk emot är att vi inte hade något formellt debattunderlag för idag. Det visar på att vi i formell bemärkelse inte tar den här debatten riktigt på allvar.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Det får stå för ltl Wille Valve. De som har uttalat sig här har varit mycket allvarsamma och tagit både ett personligt och ett politiskt ansvar för det här politikområdet. Jag tror att den här debatten har varit väldigt viktigt för det fortsatta jämställdhetsarbetet här i lagtinget. Det är nog inte formen det är fel på, det beror på det personliga engagemanget.

    Ltl Wille Valve, replik

    Jag har haft stor behållning av att delta i debatten idag. Det är inte alls det som det är frågan om. Tiden får utvisa vad den här debatten hade för betydelse för jämställdhetsarbetet på Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag vill vittna om att det finns hopp, utan att direkt gå till Bibeln. Den 1 april 1978 infördes möjlighet för offentligt anställda på Åland att vara pappalediga. Vår andra son föddes i maj det året. Som kanslichef, tidigare förvaltningschef, begärde jag och fick 12 dagar pappaledigt av mammans tid, visserligen. Jag talar nu om året 1978. Det uppstod en ganska het debatt då i city, för att uttrycka det på det sättet, huruvida man kan ha en ”fjant”, som fjantar med pappaledighet, som kanslichef vid Ålands landskapsstyrelse. Så någonting har gått framåt.

    Ltl Wille Valve, replik

    Ltl Gunnar Jansson sätter i huvudet på spiken, för det är just precis det som det handlar om. Ära den ministern som begär pappaledighet och inte tro att han är lat, undandra sig arbete eller försöker vara hemma i stället för att jobba. Det är sådana saker som det handlar om. Jag är glad för att ltl Jansson säger det, det ger mig hopp.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vicelantrådet Roger Nordlund

    Fru talman! Ärade ledamöter, många kloka ord har sagt här i salen under den här eftermiddagen och jämställdhet är ett angeläget ärende.

    Jag funderade på hur jag skulle ta mig an den här uppgiften. Jag bestämde mig då för att prata med mina döttrar. Jag bad min 19-åriga dotter att hon, tillsammans med sina vänner skulle formulera sina tankar kring det här ämnet.

    Fru talman! Jag ber att få citera de tankar som Josefine Nordlund och Hanna Donning, två 19- åriga kvinnor på väg ut i arbetslivet satte ner till pränt. Jag citerar: ” Många menar att jämställdheten i Finland har gått fram med stora steg, vilket i viss mån stämmer, men sanningen är att vi har en lång väg kvar. Undersökningar visar att under en karriär arbetar kvinnor i genomsnitt sex år mer än män obetalt med hemarbeten och att av de tusen med högst inkomst i Finland är 887 stycken män, detta trots att fler kvinnor än män avlägger examina vid universitet.

    För oss unga kvinnor på väg ut i arbetslivet att läsa statistik som denna känns nedvärderande, omotiverande och chockerande. Att samhället inte utvecklats mera inom jämställdheten är en skam.

    När vi går in i arbetslivet förväntar vi att bli bemötta och behandlade utgående från vår kompetens och inte vårt kön, att få arbeta med något vi har passion för och få möjligheter att utvecklas utan att bli diskriminerade på något vis.

    Att kvinnor och män ska ha samma lön för samma arbete är för oss en självklarhet och vi hoppas det även kommer vara ett faktum inom en snar framtid. Att fallet inte är så i dagens samhälle finns det ingen ursäkt för och den enda sanna orsaken till detta är diskriminering.

    Vi hoppas att de könsroller som finns i samhället ska brytas ner och att mannens och kvinnans uppgifter i t.ex. hemmet ska delas upp mer jämlikt. Att vara kvinna bör inte automatiskt betyda att man är den som har huvudansvar för hushållet.

    Många kvinnor tvingas idag att välja mellan en karriär och en familj. Detta är ett val som vi hoppas att inte behöva ta i framtiden utan istället få möjligheten att kombinera dem. Vi hoppas även att önskan att bilda en familj i framtiden inte ska påverka våra framtida chefer att anställa oss.

    Att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män är något som borde vara en självklarhet idag.  Vi vet att många har samma åsikt som oss men denna åsikt måste även börja synas i praktiken. Trots att jämställdheten har blivit bättre har vi en lång väg kvar och det enda som behövs är att sluta vara trångsynta och utgå från kompetens och drivkraft istället för kön”.

    När dessa unga kvinnor googlar och samlar kunskap om hur världen ser ut idag så hittar man lätt statistik. För att pigga upp oss här denna sena eftermiddag ska jag nämna några siffror som gjorde mig ganska omskakad.

    Påvar: 266 män, 0 kvinnor. Oscars belönade filmregissörer: 82 män, 1 kvinna. Premiärministrar i Storbritannien: 51 män, 1 kvinna. Presidenter i USA: 44 män, 0 kvinnor. Kansler vid universitetet i Oxford: 159 män, 0 kvinnor. Verkställande direktörer vid de 100 största företagen på Londonbörsen: 96 män, 4 kvinnor.

    Vi går till vårt eget land Finland. Ärkebiskopar: 53 män, 0 kvinnor. Utrikesministrar: 36 män, 1 kvinna. Finlands Banks chefdirektörer: 36 män, 1 kvinna. Så här kan man fortsätta fru talman.

    Sedan när man kommer till avlagda doktorsexamina så är det precis tvärtom: 695 manliga, 831 kvinnliga. Så här kan man fortsätta. Det här är den bild som de unga kvinnorna får och som vi måste göra vårt bästa tillsammans för att skapa en annan bild för framtiden. Jag har funderat mycket på det här eftersom jag själv är pappa till tre flickor. Vad ska man göra? Vad kan man göra som förälder? Vad kan man göra som politiker? Som förälder har jag kommit fram till att det allra viktigaste man kan göra är naturligtvis att ge sina barn kärlek och trygghet, men också självförtroende, att man ska tro på sig själv när man går ut i livet. Flickorna ska precis samma möjligheter som pojkarna har. Jag tror att vi alla måste hjälpas åt att förändra samhället på något sätt. För flickor är mera självkritiska än pojkar och det här följer sedan med upp i åldrarna hela vägen. Jag ser det på mina egna fickor, jag ser det på min egen hustru och jag tror att det är precis likadant i de flesta hem på Åland.

    Våra flickor idrottar och ibland är det bilder i tidningarna. Det har ännu inte funnits en bild som de tycker att har varit bra. Därför att man har det automatiskt i sig att det är någonting fel på den här bilden, den är inte perfekt. Skulle det ha gällt en pojke så skulle han ha sagt: ”yes, jag är i tidningen igen!” Men så är det inte. Det är detta fundamentala som vi måste förändra på och det måste vi göra ända ifrån första dagen när barnet föds. Vi ska skapa samma självförtroende hos både pojkar och flickor och ge dem samma kraft att ta sig an de utmaningar som finns i samhället.

    Sedan måste vi som politiker naturligtvis förändra de strukturer vi lever i och ge samma möjligheter för män och kvinnor. Där är det lite paradoxalt på något sätt, för om det finns något område där det faktiskt är jämställt, exakt samma lön för samma arbete, så är det lagtingsarbetet och här har vi det ställt på det här sättet. Det visar att det är någonting annat fundamentalt som vi måste ändra på från början. Det är någonting som vi som politiker men också som människor och föräldrar måste göra. Det är de små barnen, kvinnor som går ut i arbetet, som skapar framtiden.

    Jag vill avsluta positivt. Jag tror ändå att vi här på Åland och i övriga delar av världen är på väg i rätt riktning, men nog går det långsamt. Tack, fru talman.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Jag vill tacka vicelantrådet för ett mycket bra anförande. Eftersom jag har haft hans dotter med vänner som elever i skolan så kommer jag ihåg dem som väldigt skärpta unga kvinnor och det här anförandet har inte förändrat den saken.

    Den första statistiken som vicelantrådet använde; 289 manliga påvar mot noll kvinnliga påvar, stämmer det facto inte. Det finns åtminstone en kvinna som har varit påve, även om hon levde som man.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Tack för den rättelsen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det var trevligt med en personlig i vinkling av det hela. Jag funderade på detta med media. Jag har, tillsammans med mina feministiska vänner, granskat tidningarna länge. Om man tar sportsidorna så är det alltid större bilder av de manliga sporthjältarna och de är ofta ensamma. Kvinnorna fotograferas i grupper, det beror lite på idrotten. Kvinnor fotograferas aldrig som hjältar på samma sätt och med ansiktsbilder.

    Det är också intressant att konstatera att när IFK och Åland United har matcher samtidigt så oberoende om IFK förlorar, vilket de gör för det mesta numera, så är IFK på första sidan och över halva sidan på insidan på sportsidorna. När Åland United vinner med 8-0 och 10-0 så är det högst tre spalter och några gruppbilder. Det återspeglar värderingarna.

    Talmannen

    Tiden ute!

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Det kan säkert vara som ltl Sundback säger. Attitydförändring och hur man ser på saker och ting är också saker som man måste arbeta med naturligtvis.

    Jag tycker att vi är en någorlunda modern familj och försöker ge en någorlunda modern uppfostran om jämställdhet, men ändå så finns självkritiken där. Därför är det så viktigt att vi som föräldrar från första början försöker ge våra barn så bra självförtroende som möjligt. Jag upplever att det finns skillnader mellan pojkar och flickor. Visserligen finns det olika individer, det finns också pojkar som är försiktiga och flickor som är väldigt företagsamma, men pojkarna tar för sig mera och flickorna står lite åt sidan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ja, det är ju mycket lättare att vara man i det avseendet. Om vi tittar på hälso- och sjukvårdsstatistiken så är det mycket mera kvinnor som söker vård för diffusa symtom i hälso- och sjukvården. WHO har också gjort sådana bedömningar som att vara kvinna är en jättestor hälsorisk jämfört med att vara man. Våra liv värderas helt olika samhället, om vi är män eller kvinnor, och det återspeglas i media. Jag uppmanar er att, i kväll när ni går hem och läser tidningen, räkna hur många porträttbilder det finns på män och hur många porträttbilder det finns på kvinnor! Män är individer och kvinnor är en grupp och därför mår unga kvinnor dåligt, de känner inte att de blir sedda och erkända som individer.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Om jag får fortsätta lite med statistik; ungdomar 13 till 17 år i psykiatrisk vård i Finland; 887 pojkar och 1448 flickor. Det visar också att flickorna har ett mycket, mycket större tryck på sig när de går igenom tonåren för att klara av alla de krav som de ställer på sig själva och som de upplever att omgivningen ställer på dem. Det här är en väldigt allvarlig sak som vi måste försöka hjälpas åt att förändra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Först vill jag berömma vicelantrådet för de kloka tankar hans döttrar förde fram. Det var mycket välformulerat också och det var roligt att höra det.

    Det fanns en oro när vicelantrådet tog upp statistiken och jämförde kansler på universitets positioner, och sedan tog han upp på doktorsexamina där fler kvinnor än män hade examen. Var de jämförbara mellan åren eller hur såg det ut? För det ger ju hopp inför framtiden om det är mer jämställt nu när det gäller doktorsexamina. Eller jämförde vicelantrådet de här positionerna under samma period? Eller var det bara senaste årets siffror på doktorsexamina?

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Nu ska jag avslöja att jag pojke, jag har läst det slarvigt. Jag antar att det handlar om det ackumulerande antalet avlagda doktorsexamina.

    Jag går till min egen erfarenhet när jag gick i skolan. Jag tillhörde de busiga pojkarna och jag står här idag som vicelantråd. De duktiga flickorna som hade nio och tio i vitsord ser jag inte så mycket av i det offentliga samhället. De skulle antagligen ha haft mycket bättre förutsättningar att göra ett bra jobb än vad jag har.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det var ett fint anförande som finansministern hade. Det var kloka ord från hans dotter och hennes kompis.

    Att kunna påverka valet av påve och presidenten i USA är inte speciellt lätt. Men vi kan påverka lika lön för likvärdigt arbete inom landskapsförvaltningen. Här har finansministern en position och är den som ska ingå de slutliga förhandlingarna med fackföreningarna. Jag utgår ifrån att vi är överens om att i kommande avtalsförhandlingar så kommer vi att se till att lönekvoten minskar mellan män och kvinnor.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! I den mån jag kan påverka det så ska jag göra mitt bästa, för det ligger mig varmt om hjärtat.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag tar det som ett löfte. Det här avtalet ska sist och slutligen godkännas av finansutskottet. Nog är det ju konstigt om inte landskapsregeringen och det här parlamentet ska kunna åstadkomma det. Vi skyller ofta på att vi inte har behörighet och inte möjlighet, men här har vi verkligen behörighet och möjlighet och vi kan göra det om vi vill. Det är bara att sätta ner foten och säga nej så får vi se vilka konsekvenser det blir. Det får väl bli vissa konsekvenser på arbetsmarknaden i så fall. Som ltl Valve sade här så tror att vi måste gå lite mera till handlingar. Jag tycker att finansministerns anförande ger oss goda förhoppningar om att det kommer att bli ett bra slut på lönefrågan när det är klart.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag har också uppfattat signaler från min gruppledare ganska tydligt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Igge Holmberg

    Tack, fru talman! Jag begärde ordet efter att ltl Sundman besvarade ltl Fogelströms anförande med att "kvinnor vill jobba deltid".
    Visst kan det finnas enstaka kvinnor som vill det, men det kan ju inte innebära att alla kvinnor som söker en tjänst ska tvingas till det bara för att de valt att arbeta inom vården t.ex.

    När jag satt i Mariehamns socialnämnd så tog vi konstant beslut om tjänster på 0,78 procent och 0,65 procent av heltid. Jag gick konstant emot och föreslog, som min kollega ltl Fogelström, att vi skulle inrätta heltidstjänster med möjlighet att gå ner på deltid om man så ville. Jag blev konstant nerröstad av samtliga andra partier.

    De flesta av dessa jobb var inom äldreomsorgen och ett av argumenten var ekonomi och budget. Ett annat var att det skulle bli lättare att skriva arbetslistor. Hur kan det vara ett relevant argument när det ställs emot en människas rätt till en vettig pension? Vi kan ju inte ställa arbetslistor mot kvinnors rätt till en dräglig livssituation efter pensionsåldern.

    Att inrätta deltidstjänster skulle tillåtas på t.ex. tekniska verken i staden eller inom andra manliga avdelningar. Men inom de kvinnodominerade yrkena är detta kutym, inte undantag. Tack.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Igge Holmberg lyfte fram socialnämnden i staden. Det är ju stadspolitik men det hör till saken att få svara på det eftersom jag också satt i socialnämnden. Det var så att ltl Igge Holmberg föreslog att alla tjänster skulle bli heltid, vilket var ett miljonbelopp som det inte fanns någon finansiering för. Det var orsaken och det nämnde inte ltl Holmberg någonting om.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Jag föreslog det på vissa tjänster. Jag föreslog det också varenda gång vi inrättade en ny tjänst där det inte gällde annat än de tjänsterna. Jag föreslog det även på alla tjänster, men det var mera ett principbeslut. Jag föreslog det också vid enstaka tjänster som kom upp på nämndens bord. Jag tycker fortfarande att det egentligen är lite skamligt att ha olika kutym för män och kvinnor inom stadens arbetsliv.

    Talmannen

    Talmannen vill påminna om att vi nu är i Ålands lagting.

    Replikskiftet är därmed avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är därmed avslutad. Talmannen vill passa på och tacka för en heltäckande och mycket givande debatt.  

    Bordläggning

    1        Självstyrelsens kärnområden

    Landskapsregeringens svar (S 2/2012-2013-s)

    Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 2/2012-2013)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 03.04.2013. Godkänt.

    Föredras

    2        Vårfågeljakt

    Landskapsregeringens svar

    Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 9/2012-2013)

    En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan.

    För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Svaret kommer att ges av ministern Fredrik Karlström.

    Ltl Mats Perämaa

    Tack, fru talman! Landskapsregeringen har vid upprepade tillfällen valt att hemligstämpla ärendehanteringen av vårfågeljakten på, enligt min mening, delvis oklara grunder. De ålänningar som har intresse för jakt vill ändå veta om den traditionsbundna vårfågeljakten på guding kan fortsätta även denna vår.

    Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: När avser landskapsregeringen fatta beslut om årets vårfågeljakt?

    Minister Fredrik Karlström

    Tack, fru talman! Jag tog beslutet igår om att överföra ärendet om riktlinjerna för beviljande av tillstånd på jakt av sjöfågel för 2013 till landskapsregeringens plenum. Beslut tas i morgon i den frågan. Jag kan säga redan nu att jag kommer att föreslå en positiv behandling av det ärendet.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag har hela tiden varit rätt säker på att näringsministern och jag har samma uppfattning i den här frågan, så jag tackar för det.

    Är avsikten att arrangemanget med vårfågeljakten under denna vår ska motsvara det som skedde under förra våren?

    Minister Fredrik Karlström

    Svaret på den frågan är också ja. Eftersom vi under de senaste två åren har ansett att vi har gjort det här på rätt sätt så kommer vi att bygga vidare på den argumentationen. Det kommer att vara samma principer som tidigare, vilket jag kommer att föreslå i morgon. Sedan är det upp till landskapsregeringen att ta ett beslut. 

    Talmannen

    Frågan är därmed tillräckligt belyst. Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    För kännedom

    3        Talmannens representationsersättning

    Talmanskonferensens lagförslag (TMK 3/2012-2013)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 03.04.2013.

    4        Avräkningsgrunden

    Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 10/2012-2013)

    Svar meddelas senare.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 03.04.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat. Talmannen önskar alla en trevlig påsk!