Föredras
Tandvård EF 7/2009-2010
Utdrag ur protokollet
1 Godkännande av bilagor till konventionen om förhindrande av förorening från fartyg
Lagutskottets betänkande (LU 24/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 6/2009-2010)
2 Religionskunskap i grundskolan
Landskapsregeringens framställning (FR 17/2009-2010)
3 Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)
4 Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)
5 Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)
6 Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)
7 Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)
Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)
Näringsutskottets betänkande (NU 3/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 5/2009-2010)
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)
Enda behandling efter bordläggning
12 Beredning av ny självstyrelselag
Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010) (Bordlagt 1 och 8.3.2010)
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)
Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 7/2009-2010)
Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)
Kulturutskottets betänkande (KU 1/2009-2010)
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2007-2008)
Kulturutskottets betänkande (KU 2/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 24/2008-2009)
17 Obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna
Kulturutskottets betänkande (KU 3/2009-2010)
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 49/2008-2009)
18 Införandet av AX-koden för biltrafik
Lagutskottets betänkande (LU 23/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 14/2007-2008)
19 Ändring av landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet
Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. lagmotion (LM 3/2009-2010)
20 Minskning av antalet ledamöter i lagtinget
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 18/2009-2010)
21 Förlust av hembygdsrätt för studerande
Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2009-2010)
22 Ny organisationsmodell för offentliga Åland
Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion (HM 40/2009-2010)
23 Revidering av straffskalorna
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 19/2009-2010)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller Gun Carlson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Bordläggning
1 Godkännande av bilagor till konventionen om förhindrande av förorening från fartyg
Lagutskottets betänkande (LU 24/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 6/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24 mars 2010. Godkänt.
Remiss
2 Religionskunskap i grundskolan
Landskapsregeringens framställning (FR 17/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Undervisning i religion i våra grundskolor följer den religion som majoriteten av våra elever i landskapet tillhör.
Bakgrund till den här framställningen kommer egentligen från fältet, från elever och föräldrar där det har funnits ett önskemål att få delta i grundskolans religionskunskap, trots att man inte tillhör den evangeliska lutherska kyrkan. Man har framhållit argumentet att man vill lära sig om det samhället man lever i.
Det som vi för fram i den här framställningen kan vi kalla för en positiv religionsfrihet. Vår nu gällande lagstiftning kring religionskunskap i grundskolan trädde ikraft så sent som 2008. Man gjorde då justeringar i lagstiftningen i religionsundervisningen med anledning av religionsfrihetslagen. Man tog i beaktande rätten att man inte skulle behöva läsa religionskunskap om man inte tillhörde det evangelisk-lutherska samfundet. Livsåskådning ska arrangeras för dem som ej tillhör den evangelisk-lutherska församlingen om inte vårdnadshavaren arrangerar en annan undervisning.
Med nuvarande lagförslag vill vi möjliggöra för dem som vill delta i religionsundervisningen. Vi har sett det som en orimlighet att man i en skola idag skulle uppfylla en önskan ifrån föräldrarna och studerande, och att man skulle ha en verksamhet som strider mot lagen. Vi har däremot avsiktligt inte gjort några större förändringar i religionsundervisningen och religionslagen. Det pågår en hel del förändringar i samhällena runt omkring oss. I Sverige har man sedan en längre tid haft en s.k. konfessionslös religionsundervisning, en religionsundervisning som inte företräder en viss religiös inriktning. Det är intressant att följa att man i dagsläget inte alls är nöjd med den här religionsundervisningen. Jag har inte riktigt lyckats hitta kärnorna till missnöjet. Men det finns ett behov att se över den här konfessionslösa religionsundervisning och hitta en annan inriktning, vilken, vet vi inte riktig i dagsläget.
I Finland diskuterar man just nu om man ska införa konfessionslös religionsundervisning. Frågan har där aktualiserats för det finns ganska många samfund som är jämstora och man uppfattar att det finns en smalhet i att man ska erbjuda undervisning för vissa och man tycker att det skulle vara enklare att inför en konfessionslös religionsundervisning. Man har inte tagit klara steg i den här frågan, än så länge, vad jag har uppfattat i alla fall.
In för det här lagförslaget har vi inte haft resurser och det har inte funnits med i vår planering helt enkelt att vi skulle överväga en mer grundläggande förändring av vår religionsundervisning. Inom grundskolan pågår det just nu ett förändringsarbete inom många olika områden. Det pågår omfattande läroplansrevideringar. Vi håller också på att göra ett stort arbete när det gäller bedömningen.
Min bedömning, i den här frågan, är att vi inte kommer att ha möjlighet att, under den här mandatperioden, göra någon större förändring inom religionsundervisningen. Att gå in för en större förändring inom religionsundervisningen är en mycket viktig fråga och skulle kräva än noggrann analys, en bred diskussion och ett omfattande remissförfarande.
Det här förslaget till framställning har varit på remiss till kommunförbundet och till prosteriet. Båda remissinstanser välkomnar förslaget. Prosteriet efterfrågade dock möjligheten att de som är inskrivna i den evangelisk-lutherska kyrkan också skulle kunna välja att inte delta i religionsundervisningen utan begära livsåskådning. Det för oss egentligen till den här diskussionen om konfessionslös undervisning. Vi har bestämt oss för att vi nu inte har möjlighet att gå djupare in i detta. Därför, trots att vi är medvetna om att det finns många intressanta frågor att diskutera på det här området, så har vi valt att gå in för en ganska liten förändring som i alla fall gör att efterfrågan från ungdomarna som vill läsa enligt grundskolans religionsundervisning skall ha möjlighet till det. Det är också ett förslag som inte på något sätt kostar resurser, kanske tvärtom t.o.m. sparar in någon resurs. Tack, herr talman.
Ltl Mika Nordberg, replik
Talman! Jag får tacka för den snabba behandlingen av frågan när det gäller religionskunskap i grundskolan. Jag efterlyste det här i en enkel fråga tidigare i höstas. Jag tror att det är väldigt bra att alla barn i skolan ges samma möjligheter att delta i de lektioner som majoriteten har. Det är många gånger så att det är föräldrarnas tillhörighet i olika samfund som kan vara avgörande för barnen. På det här viset är det inte någon som diskrimineras eller åsidosätts, utan alla barn ges möjlighet att delta i samtliga ämnen i skolan. Jag är tacksam för det här.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Det är precis så som vi har tänkt. Vi tycker att det är viktigt att möjligheten ska ges. Vi tycker också att det är en viktig fråga ur integrationssynpunkt när det är främst är ungdomar, som har flyttat någon annanstans ifrån till Åland, som har efterlyst den här möjligheten att komma djupare in i samhället genom att ta del av religionsundervisningen som de andra ungdomarna har. Man vill inte ha mera utanförskap, man vill hellre vara mera med. Sedan har man ändå förstås sin fulla rätt att bibehålla sin övertygelse och religion. Det här har visat sig vara en uppskattad och välkomnad förändring i våra skolar. Vi är också glada för att ltl Mika Nordberg ytterligare förstärkt tanken på behovet, som vi har tyckt att har funnits, att göra den här förändringen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Den här framställningen är ett litet steg, men det är ett positivt steg. Det är också ett steg som är intressant att sätta in i ett lite större sammanhang.
Jag kom att tänka på Ålands stora filosof, Aatos Virtanen, från Långbergsöda i Saltvik. När han var ung så ställde han de religiösa frågorna. Det fanns inte Facebook, Internet, Twitter eller YouTube. Det fanns böcker och kanske tidningar. Som alla ungdomar och barn funderade han också på de stora frågorna. Det var ganska intressant när han beskrev sin barndom att det var det han tänkte på, han, bröderna och kompisarna. Det var underligt det som finns här i världen. Det som inte finns, det kunde han förstå, men det som finns var knepigt. Detta sysselsatte honom hela livet. Han blev en känd författare och filosof och förebild till en av Tove Janssons figurer. Han var en person som dock inte tillhörde kyrkan eller var religiös, så vitt jag vet.
Den här framställningen säger att den här världen är föränderlig. När minister Lundberg säger här att det finns ett missnöje i Sverige på andra håll också med den konfessionslösa undervisningen så betyder det två saker. För det första, att man ställer frågan vad religion egentligen är. De flesta som har vuxit upp på Åland på 40-, 50- och 60-talet så vet att religion är skriftskolan, kyrkan och det är något som bara finns där och ska finnas där. Idag när vi har en stor andel personer som har andra bakgrunder och traditioner så är det inte längre så givet. Det gäller naturligtvis också särskilt i Sverige. Vad är religion? Jag tror att vi är på väg till ett utvidgat religionsbegrepp, inte bara livsåskådning som vi nu har i vår grundskoleplan, det gäller kultur, politik, historia och traditioner. Vi kommer in på ett utvidgat begrepp också i läroplanerna.
Den andra saken som gör att det här kanske är komplicerat är att det i vårt samhälle finns så många olika religioner som alla är bra och dåliga på sitt sätt och har sina historiska belastningar, som också kristendomen har i hög grad. Nästa steg blir att föra den diskussionen. Jag hoppas att kulturutskottet kan föra in lite av den debatten. Jag tänkte faktiskt föreslå för kulturutskottet att man skulle höra representanter för de stora etablerade regionerna i Finland; den ortodoxa kyrkan och den katolska kyrkan för att höra hur de anser att undervisningen är i våra skolor på Åland. De kyrkor som inte är så vanliga här, men som finns i Finland, har också sina kontakter till Åland.
I den här framställningen finns det en etablerad uppdelning. Det naturliga är att det finns en majoritet som tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan, det kallas majoritet. Det finns en minoritet som numera är flera minoriteter. I förlängningen kommer det här att leda till att majoriteten och minoriteterna växer ihop till är ett samlingsbegrepp, man kan säga att det är många olika kulturer, många olika religioner. Här gäller det för grundskolan att anpassa sig till detta faktum och denna koppling till en global värld.
Herr talman! Om vi sedan går in på själva framställningen. Den säger att minoriteten, de som inte tillhör den kyrka som majoriteten tillhör, antingen kan få undervisning på vårdnadshavarens initiativ eller kan få undervisning i livsåskådningskunskap. Det är den gällande lagstiftningen. Det nya är att de som tidigare har fått, enligt lagen, undervisning i livsåskådningskunskap nu också kan delta i majoritetens religionsundervisning. Det är ett utvidgat begrepp för religionsundervisning men det är också en utökad frihet att välja hur man vill ha sin undervisning.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Det var ett intressant inlägg som ltl Olof Erland höll. Särskilt stannade jag för hans diskussion om vad religion är. Jag måste inledningsvis säga att jag inte delar hans definition. Jag tycker att han blandar ihop kyrka, församling och den gemenskap och kultur som finns inom kyrkan.
En religion, som jag uppfattar det, förutsätter ett gudsförhållande. Utan detta skulle inte kyrkan överhuvudtaget kunna ha någon grund för sin verksamhet. Detta förhållande mellan en högre makt och individen är sedan olika från samfund till samfund. Kanske inte sedan vad gäller de moraliska förutsättningarna föra att leva i enlighet med ett samfunds uppfattning. I praktiken, såsom kyrkorna praktiseras sin religion, blir skillnaderna ibland ganska stora.
Jag tror nog för min del att skillnaderna i tro kommer att bestå. Det finns heller ingen orsak att ifrågasätta dem. Däremot förändras ofta kyrkans tolkningar av vissa centrala delar i alla religioner. Där är den protestantiska lutherska kyrkan ganska modern och har ganska lätt att reformeras jämfört med många andra trossamfund. Den centrala skillnaden mellan de olika nordiska länderna är sekulariseringsgraden. Det finns mycket forskning på det här området. Man kan säga att Sverige och Danmark, vilka är gamla konungamakter där kyrkan i tiden hade stort inflytande, där är människorna i mycket högre grad utanför kyrkan. I Finland och Norge, vilka är unga stater, där är befolkningen i mycket högre grad inskrivna i någon slags statsreligioner. På Åland är ålänningarna, jämfört med många andra områden i Svenskfinland och Finland, väldigt "kyrksamma". Av det kan man inte nödvändigtvis dra slutsatsen att ålänningarna skulle vara mera religiösa än andra.
Den här framställningen är intressant på det viset att när grundskolelagens paragraf om undervisning i religionskunskap gjordes så kommer jag ihåg att vi var väldigt måna om att respektera dem som inte hörde till någon församling eller hade en annan religion än den lutherska protestantiska. Nu är det intressant att se att vi inte riktigt kunde föreställa oss att just den här reaktionen skulle komma. Jag tror inte det har så mycket med religion att göra. Det sociala samhället är starkt. Den gemenskap som kyrkan i det åländska samhället ger är fortfarande stark. Det är förvånansvärt och säkert på många sätt glädjande att så många ungdomar går i skriftskolan. Det är väl kanske i det sammanhanget som de som flyttar in till landskapet, som har andra trosuppfattningar, gärna vill vara delaktiga i både religionsundervisning och kanske sedan också fortsättningsvis. Men det vet jag ingenting om.
Sammanfattningsvis tycker jag att det här är ett intressant och ett bra förslag att ändra grundskolelagens 18 §.
Talmannen
Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.
Tredje behandling
3 Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)
Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall i enlighet med klämförslaget i lagutskottets betänkande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!
Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Tredje behandling
4 Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)
Först tillåts allmän diskussion och därefter fattas beslut om bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!
Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Tredje behandling
5 Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)
Först tillåts allmän diskussion och därefter fattas beslut om bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!
Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Tredje behandling
6 Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)
Först tillåts allmän diskussion och därefter fattas beslut om bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!
Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Tredje behandling
7 Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)
Först tillåts allmän diskussion och därefter fattas beslut om bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!
Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Tredje behandling
8 Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt
Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)
Först tillåts allmän diskussion och därefter fattas beslut om bifall. Diskussion. Ingen diskussion.
Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall i enlighet med lagutskottets betänkande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!
Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Andra behandling
9 Skattesatsen för samfund
Näringsutskottets betänkande (NU 3/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av det i betänkandet ingående lagförslaget.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs lagen i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Förfaringssättet godkänt.
Föreläggs förslaget till Landskapslag om ändring av 4 och 4a §§ kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande i sin helhet. Lagförslaget är godkänt.
Lagförslagens andra behandling är avslutad. Ärendets andra behandling är avslutad.
Andra behandling
10 Handikappservice
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 5/2009-2010)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av det i betänkandet ingående lagförslaget.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs lagen i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Förfaringssättet godkänt.
Föreläggs förslaget till Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp för godkännande i sin helhet. Lagförslaget är godkänt.
Lagförslagens andra behandling är avslutad. Ärendets andra behandling är avslutad.
Föredras efter bordläggning
11 Skattemeddelande
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)
Ärendet bordlades 8 mars 2010 då beslut fattades om remiss till självstyrelsepolitiska nämnden.
Enda behandling efter bordläggning
12 Beredning av ny självstyrelselag
Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010)
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)
Ärendet bordlades 1 mars 2010 och 8 mars 2010 då beslut fattades om att gemensam diskussion ska tillåtas om de båda ärendena.
När beslut om bordläggning fattades 8 mars 2010 kvarstod några ledamöter på talarlistan. På grund av den sena timmen beslöt talmannen dock att inte bereda dem tillfälle att uttala sig utan behandlingen av ärendet avbröts. Vi återgår således till denna talarlista. Begäres ytterligare ordet?
Lantrådet Viveka Eriksson
Herr talman! Det har hittills varit en ganska lång intressant debatt som tydligen fortsätter idag. Landskapsregeringen har i sitt handlingsprogram skrivit in att vi ska inleda en översyn av självstyrelselagen under den här mandatperioden. Landskapsregeringen har också skrivit in i årets budget att vi under året ska tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att ge förslag på ändringar av självstyrelselagen. Till grund för behandlingen i lagtinget i den här debatten ligger ltl Roger Janssons hemställningsmotion och lagutskottets betänkande med anledning av motionen. Den motionen tar fasta på den s.k. ramlagsmodellen.
Ramlagsdiskussionen är mycket intressant. Samtidigt är begreppet ramlag kanske litet förvirrande. När jag har tänkt på en ramlag så har jag tänkt en sak och när vi talar om den danska modellen så tror jag att man tänker lite annorlunda. Min uppfattning är att det finns en ganska stor gemensam syn på hur man skulle gå vidare med den här s.k. ramlagsmodellen. Det är också så som jag och landskapsregeringen har sett på utvecklingen framöver när vi skriver in det här i vårt skattemeddelande. Alltså, att vi skulle ha ett system där det finns ett block, lista eller en paragraf på alla de behörighetsområden som lagtinget skulle få förfoga över i framtiden. Lagtinget skulle själva, efter eget gottfinnande och när man är mogen och beredd för det, lyfta över behörigheter. Mycket förenklat kan man säga; B-listan som finns idag skulle ändras så att den skulle vara lagtingets att förfoga över. Man skulle också fylla på den listan så att det skulle finnas ett block där riket har sin behörighet och lagtinget och landskapet har sin behörighet. Det som återstår skulle kommande lagtinget förfoga över.
Det här är en metod för hur vi ska jobba. Jag noterar också i debatten att man har väldigt stora förväntningar på att detta i ett slag skulle göra väldigt stora förändringar. Att vi skulle lösa massor med problem som vi har idag. Så är det ju förstås inte. Det här är ett system för hur vi skulle ha mera makt och bättre grepp om självstyrelsens utveckling. Det skulle alltså ligga i lagtingets och landskapets händer. Det är väl det som jag också har tolkat att vi har förenat oss kring. Det är viktigt igen att understryka att alla problemfrågor, som också har dykt upp i debatten, löser vi inte. Vi löser problemen när vi sedan väl väljer att ta över behörigheten.
Det som jag också tycker att är väldigt viktigt att fundera kring, och som kanske inte har varit uppe mycket i debatten hittills, är hur det ekonomiska systemet ska lösas.
Om man tittar på dagens system; om vi för över behörigheter från rikets behörighetslista till landskapets behörighetslista så ska också den ekonomiska klumpsumman omförhandlas. Får vi mera att jobba med så borde vi också få mera pengar. Men, i vår kommande modell har vi också skattebehörigheter. Det betyder att klumpsumman försvinner. Då måste man väldigt noga fundera över hur man ska reglera de ekonomiska förehavandena mellan riket och landskapet i den kommande modellen. Det är en sak som jag tycker att är viktigt att den kommande parlamentariska kommittén noga fundera på hur man ska gå tillväga i det fallet.
Vi har redan ifrån landskapsregeringens sida väckt frågan med landets regering att vi skulle vilja sätta igång, under den här perioden, en revision av självstyrelselagen. Det har vi förvarnat om. Vi har också lyfta upp andra frågor som vi ser som viktiga i det här sammanhanget. Flera av de frågorna finns också uppräknade i ltl Roger Janssons lagmotion. Bland annat hur vi gör med internationella fördrag. En sak som jag skulle vilja lägga till är hela EU-kapitlet, hur gör vi med det? Vi har, under arbetets gång, fört in andra frågor som vi har lyft upp med landets regering att här krävs en självstyrelselagsändring för att vi har sett det behovet.
I landskapsregeringen skattemeddelande lyfter vi in behörigheten i den s.k. ramlagsmodellen så att det hör till de behörighetsområden som lagtinget i framtiden skall ha makt över att ta över när man är mogen för det. Det är en del av de andra behörighetsfrågorna.
För landskapsregeringens sida ser vi det här som en väg att komma vidare. Vi har under många, många år talat om beskattningsbehörigheten. Det har funnits enighet.
Jag vill igen påminna om Lundbergkommittén från 1995, där fanns en bred politisk enighet att vi skulle gå vidare på flera olika skatteområden. Men, trots den enigheten nådde vi inte framgång då. Det landskapsregeringen nu anvisar i vårt meddelande är en modell för hur vi ska jobba vidare för att komma framåt så att vi i en stegvis utveckling kan föra över olika områden på beskattningsbehörigheten. Det finns en stor enighet att gå vidare i den här riktningen.
Jag tycker att det är väldigt viktigt, och det är viktigt för landskapsregeringen, att vi också samtidigt ser till att det finns en demokratisk förankring när vi tar de här stegen, att vi får befolkningen med på de olika stegen. Att vi också garanterar att vi har en fortsatt god och tryggad välfärd. Det måste vara väldigt viktigt för kommande lagting när man för över skattebehörigheten.
Jag tycker att den här modellen är väldigt bra för den lägger verkligen utvecklingen i befolkningens händer. Den stegvisa utvecklingen kommer att innebära att i val ögonblicket har befolkningen möjlighet att ta ställning för de här frågorna. (Det är lite prat i salen. Jag blir lite störd).
Det är viktigt att ha folket med och att trygga välfärden. Men vi håller redskapet i våra händer för framtiden.
Jag ska inte polemisera mycket, men jag förstår fortfarande inte socialdemokraternas modell. Jag tycker att socialdemokraterna har alla möjligheter att hålla sin linje. Jag förstår inte den här modellen med att vi skulle gå vidare, vi skulle ta bort klumpsummesystemet och vi skulle fortsättningsvis lägga makten i riksdagens händer? Vad är framgången med den modellen? Det skulle jag gärna vilja få ytterligare beskrivet, för jag förstår det faktiskt inte. Det som alla andra talar om är att man skulle ha beskattningsbehörigheten som ett redskap för att kunna göra olika åtgärder. Men med socialdemokraternas modell så är det fortsättningsvis riksdagen som har de redskapen. Samtidigt har vi lämnat, som jag ser det, ett tryggt klumpsummesystem. Den modellen är väldigt svår att förstå. Jag tycker att den här stegvisa ramlagsmodellen där vi, med befolkningens stöd, ta stegen vidare. Det är en trygg och bra väg framåt.
Landskapsregeringen har för avsikt, precis som vi säger i budgeten, att tillsätta en parlamentarisk kommitté. Det finns även en beredningsprocess på gång. Det kommer förfrågningar till grupperna i lagtinget så fort den här debatten är avslutad. Vi tycker ifrån landskapsregeringens sida att det är viktigt att påskynda den här processen. I riket håller man nu, på tjänstemannanivå, på med att bereda kommande regeringsprogram. Därför är det viktigt att vi är snabba i processen. Därför kommer vi också, så fort diskussionen är avslutad, att gå vidare med det här. Det finns alltså redan ett underlag för att tillsätta den här gruppen. Det kommer att ske så fort som möjligt, tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag vill tacka för det sista klargörandet. Det kändes bra. Jag håller helt och hållet med om varför man behöver ha lite fart på den processen.
När det gäller ramlagsresonemanget, lantrådet sade att det finns lite olika syn. Det håller jag med om. Jag frågade också i debatten den 8 mars hur man riktigt tänkte ifrån landskapsregeringens sida. Nu sade lantrådet att hennes syn var lite annorlunda än den danska ramlagsmodellen. Hon motiverade samtidigt att det som är väsentligt ska ligga i lagtingets händer. Jag såg då väldigt mycket paralleller med den danska ramlagsmodellen. Jag förstod inte riktigt vad som var annorlunda.
Sedan när det gäller stegvis utveckling, som hänger ihop med ramlagsresonemanget, så ska vi ta över skattebehörigheten så måste det vara ett system som är tryggt, stabilt och fungerar. Jag fortsätter i nästa replik.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det var själva begreppet ramlag som jag resonerade kring. Min bild av en ramlag i vårt system är snarare att ramlagen är väldigt vid och detaljregleringen sker i annan lagstiftning.
När vi talar om den danska ramlagsmodellen, då talar vi mera om hur man göra överföringar av behörighet. Det är det som är själva metoden för att komma vidare, att klargöra att vissa områden ska ligga i lagtingets händer när det gäller behörigheten. Vem fattar beslut när man tar stegen vidare? Jag har uppfattat att det är den metod som har diskuterats och som landskapsregeringen förespråkar, en lista på behörighetsområden som vi skriver in i självstyrelselagen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag vet att det blir lite oklart men vi kanske kan lämna den delen. Huvudsaken är att vi har en landskapsregering som synbarligen är inne för ett övertagande av beskattningen och som synbarligen vill göra det i form av ett ramlagsförfarande. Riktigt hur det ska ske är fortfarande oklart. Det kan säkert klarna i den parlamentariska kommittén.
Ska man ta över skatterna så måste det vara ett tryggt och stabilt system som fungerar. Tittar vi på den föra parlamentariska kommittén som leddes av Lars-Åke Wiklöf så skrev man så här; "en majoritet av kommittén är, i likhet med de flesta av näringslivets företrädare, förespråkare av totalt övertagande av beskattningen till landskapets behörighet." Jag har sagt många gånger att de olika skattesatserna är kommunicerande kärl. Det är väldigt svårt att plocka ut bara en bit av det. det. Jag tycker också att man är lite diffus om detta ifrån landskapsregeringens sida om hur man riktigt tänker när det gäller det stegvisa övertagandet. Det måste också och fungera i praktiken för näringslivet, befolkningen och för landskapet.
Talmannen
Tiden är ute!
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Regeringen har diskuterat att det behövs en stegvis utveckling. Den parlamentariska gruppen, där jag också satt med, förde det här resonemanget. De synpunkterna fanns också hos dem som vi hörde, men det fanns också många olika synpunkter. Vi har ändå mognat till att det behöver vara den här stegvisa utvecklingen för att man faktiskt också ska kunna ha acceptansen hos befolkningen och ha en trygg utveckling framåt. Att ta hela skattebehörigheten i en klump tror vi inte att är framgångsrikt. Därför har vi valt den här metoden.
Jag vill igen understryka att det som jag talar om är metoden om hur vi ska komma framåt. Sedan vad man ger metoden för benämningen kanske är mindre viktigt. Det viktiga är att vi enas kring en metod för hur behörigheten ska överföras från riket till landskapet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik
Tack, herr talman! Jag vill framföra två specifika tack till lantrådet. Det ena gäller det faktum att det har förelegat en viss oklarhet i diskussionen kring landskapsregeringens skattemeddelande, om man där med sitt ramlagsresonemang avser att blott använda ramlagsverktyget när det gäller den ekonomiska behörigheten. Nu gav lantrådet ett väldigt klart besked om att det gällde hela listan av rättsområden som staten inte skall ha hand om någon gång i framtiden. Sedan kan vi diskutera tekniken för hur man gör det här i en kommande lagstiftning. Det finns flera metoder för det.
Det andra tacket är för den frågeställning jag hade inför behandlingen av motionen och motionsklämmen som föreslår att det ska tillsättas en parlamentarisk kommitté. Här kom det ett klart besked om tidtabellen och landskapsregeringens målsättning med det arbetet. Jag tackar för de här två sakerna.
Talmannen
Tiden är ute!
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det blir för den parlamentariska kommittén att noga fundera, vända och vrida på de olika behörighetsområdena och enas kring vilka behörighetsområden som man anser att i framtiden skall ligga under rikets behörighet och vilka områden som ska finnas i det som lagtinget kan ta över när man är mogen för det. Där blir det förstås en politisk diskussion om de olika behörighetsområdena.
När vi går vidare med det här jobbet så är det självstyrelselagen som helhet som vi ska gå in i och titta på alla behörighetsområden. Sedan finns också de andra frågeställningarna som kanske inte platsar in i den här listan. Det återstår att se var den politiska diskussionen i kommittén hamnar.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Tack för det. När det gäller tekniken för det här sade lantrådet att man ska ha en lång lista över behörigheter som Ålands lagting senare kan besluta om att överta. Den andra metoden är att man bara listar, såsom i motionen också, de behörigheter som man inte avser att ta över någonsin. Det betyder också att när det uppstår nya rättsområden är de per automatik därmed under den grupp som lagtinget kan besluta om, i kvalificerad ordning, att senare ta över.
När det gäller tidtabellen var det ett riktigt det som lantrådet sade om brådskan i förhållande till nästa riksdagsval och nästa regeringsprogram. Man borde få det här gjort så fort som möjligt.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Herr talman! Vilken metod man än tillämpar kommer det ändå att behöva föras en politisk diskussion där vi enas kring vilka behörighetsområden vi aldrig ens kan tänka oss att ska föras över till landskapet. Där blir det en hel del politiska diskussioner innan vi har nått en fullständig enighet. Landskapsregeringens skattemeddelande och diskussionen kring ramlagsmodellen har lett vidare till att det ändå finns en enighet om en väg framåt om hur vi ska jobba vidare.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Jag håller med om att det råder lite diffusa uppfattningar om vad en ramlag är. Den här motionen är klar och tydlig i sin kläm att det ska vara enligt dansk modell. Dansk modell innebär ju att man i den färöiska respektive den grönländska jämestyrelselagen säger vilka områden man inte har behörighet på. Resten är områden som man ensidigt kan ta över. Det som lantrådet talar för är någon slags ramlag runt den nuvarande och en utvecklad B-lista. Det är nog ett betydligt krångligare och mera byråkratiskt förfarande. Den danska modellen, om man ska tala om ramlag, tror jag nog är den klokaste i så fall. Den här diskussionen tar ju bort ganska mycket fokus på själva skattefrågan. Nu blir det igen frågan om processer och byråkrati.
Talmannen
Tiden är ute!
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Man kan ta modeller av varandra. Man kan titta på varandra och vi kan titta på andra självstyrda områden hur de har löst frågor. Vi har ändå vår självstyrelselag som bas, vår starka konstitution och vår lösning som vilar på internationella överenskommelser. Vårt självstyrelsesystem har sin historia, sin utveckling och sin väldigt starka bas i självstyrelselagen. Det är någonting som vi måste ha som utgångspunkt när vi går vidare. Vi kan inte lämna bort det och sedan gå in för något helt nytt system. Vi kan bygga vidare och använda de goda exemplen från andra modeller. Det är såsom landskapsregeringen diskuterar. Med självstyrelsesystemet som bas utnyttjar vi det s.k. ramlagssystemet.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, herr talman, det är precis så som vi också har förstått att regeringen tänker. Men frågan är om det blir lättare på det här sättet? Eller blir det faktiskt ännu ett hinder på vägen mot ett förnyat ekonomiskt system? Ramlagen innebär att det finns ett ganska starkt förtroende mellan båda parter, d.v.s. Finlands riksdag och Ålands lagting, och det tror vi inte finns. Men vi kan ju ha fel. Jag ber därför att lantrådet talar om, om det finns en enda minister i nuvarande regering eller något parti som skulle stödja den här modellen? Det är ju helt avgörande att både statsministern, finansministern och Ålandsministern tycker att det här är ett bra system. Annars kommer vi igen att lida ett svidande nederlag i den här frågan.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag kan konstatera att den ekonomiska utvecklingen har varit föremål för diskussioner och debatt i många tiotals år. Vi har inte nått väldigt många framgångar än så länge. Det som vi nu pekar på är ett system på hur vi ska jobba vidare. Vi enas kring ett system här och har vi det som modell för hur vi jobbar. Det är klart att kring varenda en ändring, som vi för in i diskussionen med regeringen i Helsingfors, finns det olika åsikter om. Men, om vi når en stor enighet på Åland om att gå vidare, har god argumentation, bygger under vår argumentation och har mycket faktabaserad argumentation så brukar det ändå lösa sig till slut. Så har det gjort tidigare genom årtiondena när självstyrelsen har utvecklats. Det är exakt det steget som vi nu står inför, att fortsätta den utvecklingen. Vi anger en metod för att komma vidare.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jörgen Strand, replik
Herr talman! Jag tycker att lantrådet var mycket klar och tydlig hur det här ska gå vidare. Jag kan omfatta allt som lantrådet sade. Ramlagstänkandet är ju en teknik, det måste man komma ihåg. Dessutom skulle det bli demokratiskt i och med att väljarna får säga sitt. De får rösta på de partier som vill att det här ska gå vidare. Vi får i kommande lagting, enskilda ledamöter och partier, ta ställning till var man vill gå vidare o.s.v. Det ser inte jag som den stora utmaningen. Den stora utmaningen är att komma överens med Finland, Finlands riksdag och Finlands regering, i de här frågorna. Jag han själv suttit i olika diskussioner med statsministrar och finansministrar och vet vilken inställningen är. Jag skulle vilja höra om lantrådet verkligen konkret har diskuterat det här med Finlands regering? Finns det någon förståelse? Har landskapsregeringen någon strategi för hur vi ska jobba? För så länge vi inte kommer överens med Finland så är det här en pseudodebatt.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag måste igen hänvisa till historien. Det har alltid på axeln Åland-Helsingfors funnits olika syn på hur man ska gå vidare med utvecklingen av självstyrelselagen. Trots det, har ålänningarna, genom att man har underbyggt sina önskemål om ändring på ett bra sätt, också nått framgång och kommit steg vidare.
Alla bitar har ju ännu inte fallit på plats. Vi kommer egentligen med ett nytt system för hur vi vill jobba vidare. Hittills har vi informerat om att de här diskussionerna är på gång. Vi har informerat om att den parlamentariska kommittén kommer att jobba. Vi har informerat om att vi kommer att komma med våra synpunkter till kommande regeringsprogram, men redan också till nu sittande regering. Jag tror inte att processen är lätt, precis som det heller inte har varit lätt att nå framgång när det gäller beskattningsfrågorna så här långt, trots att vi hade en ganska stor enighet i mitten på 90-talet. Nu finns det i alla fall en metod för hur vi jobbar vidare.
Ltl Jörgen Strand, replik
Herr talman! Vi är överens om historien. Det kan vi lägga bakom oss. Vi vet att det har varit fruktansvärt svårt. Det har varit blankt nej när det gäller skattefrågorna. Därför var min fråga om man haft upp diskussionen. Vi diskuterade det under vår tid i landskapsregeringen. När man kom till pudelns kärna då var det nya utredningar som gällde. Vi får väl se om vi kan hitta någon väg i och med detta. Jag är lite skeptisk bara. Man borde först komma överens politiskt om att det är ramlagsdiskussionen som gäller.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Vi har inte lösningen väldigt lätt. Min uppfattning är ändå att den stegvisa modellen är lite lättare att nå framgång med. Jag tror att när vi kommer med vissa skatteslag så är det svårare än andra. I diskussionerna har jag kunnat skönja den uppfattningen. Man måste bygga upp argumentationen. Den parlamentariska kommittén måste vara alldeles klara på vad man vill. Och sedan måste man fortsätta det idoga fotarbetet för det är det enda sättet att komma vidare på.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Det var med en särskild känsla som jag steg upp den 8 mars på den internationella kvinnodagen och trodde att jag skulle diskutera ramlagen och skattemeddelandet. Framförallt skulle det vara en historisk dag på det sättet att vi i vårt lagting skulle ha en gemensam syn på hur de här frågorna ska hanteras. Det kändes som en är riktigt, riktigt bra dag.
Jag tror att vi måste arbeta för att hitta den samlade enigheten. Jag tror att det är den styrkan som är nödvändig för att vi ska kunna ta mått och steg framåt. Det måste åtminstone vara en stark och stor enighet om den inte är totalt.
Jag tycker också det är bra att man har samlat diskussionen kring en ramlag och skattebehörigheten just av den orsaken att jag inte vet hur man skulle kunna hålla de här två frågorna isär. Det kräver ett annat sätt att förhålla sig till självstyrelselagen. En egen skattebehörighet kräver ju också behörighet i många andra frågor. De här frågorna är så inflätade i varandra. Det var väldigt klokt av Ålands lagting att föra det här samman.
Jag ser nu att det finns en historisk möjlighet att tillsammans se en väg, hittar rätt att utveckla självstyrelsen och därmed också Ålands som samhälle. Den här enigheten är minst lika viktig idag när det är Östersjöns dag där vi också för att nå framgång behöver en stark samlade enighet.
Man kan ju fråga sig varför den här ramlagsdiskussionen är så viktig? Och varför vi behöver mer skattebehörighet? Huvudpoängen är att vi här på Åland behöver kunna bedriva en aktiv finans- och näringspolitik. Vi behöver kunna skapa ett samhälle som är tryggt även långsiktigt. Det finns en särskild finess i det här upplägget, som diskuterades här idag det har nämnts flera gånger redan, det är den demokratiska aspekten. Vi möjliggör ett system där sedan ålänningarna besluter, efter noggrann analys, vilka mått och steg man tycker att det är klokt att överta.
Om vi får en ramlag och om vi väljer att gå in för skattebehörighet och kommer bort ifrån klumpsummesystemet, så kommer vi också bort från att Åland uppfattas som en utgift i den finländska statens budget. Man behöver inte resa mycket runt i Finland före man kommer in på den här diskussionen. Det är väldigt många finländare som tror att den finländska staten betalar ut en summa pengar till Åland varje år och man är väldigt frustrerad och irriterade över det här. Hur mycket man än förklarar för de enskilda personer man träffar så är det ändå ett väldigt stort arbete innan Finland som helhet har förstått hur vårt ekonomiska system är uppbyggt. Diskussionen kring huruvida vi är närande eller tärande, där tror jag att vi aldrig kommer att få en gemensam syn eftersom det alltid finns olika aspekter som man vill lägga in i uträkningarna beroende på vilken sida man står på.
Just nu visar det verkligen konkret och tydligt hur vårt samhälle hamnar i otakt när Finland har en stor ekonomisk kris som sedan faller över och blir Ålands kris. Det är också knepigt här på Åland när vårt näringsliv till stora delar fungerar bra och att sedan ändå förklara för befolkningen hur det offentliga Åland har en sådan kris. Och att få förståelse för att vi behöver spara och behöver bereda oss på en annan ekonomisk situation än den vi haft just nu en längre tid.
Jag tycker också det är väldigt bra att vi ska gå in ett system där folket avgör vilka mått och steg som ska tas när det gäller vår behörighet och vår framtid. Det är väldigt svårt att förstå dem som tycker att det är finländarna som borde vara duktigare på att veta vilka behov vi har på Åland än vad ålänningarna vet. Den argumentationen tycker jag är svår att förstå.
Däremot gäller det att få ålänningarna med och våga släppa taget när det handlar om att ha en egen skattebehörighet efter många år av en klumpsumma som har givit god utdelning på Åland. Det är viktigt att argumentera för, visa på nyttan och sedan låta ålänningarna ta ställning.
Att däremot sedan säga att man tror att man i Finland tror att ålänningarna inte kommer att klara av det, det tycker jag är en trist argumentation och en trist misstro gentemot oss politiker och mot ålänningarna. Här har vi alla ett ansvar att visa att vi har den kompetensen. Varför skulle det finländska Finland veta bättre än vi vad vi behöver?
Sedan när det gäller det sociala systemet och om man tycker att det också ska ingå i övertagandet. Jag tror att de allra flesta är överens om att den välfärdsmodell vi har idag är rätt hyfsad. Ju mer vi studerar siffrorna och ÅSUB:s utredning visar idag att vi är närande när det gäller de uppgifter vi har för vår sociala sektor. Visar det sig att ålänningarna skulle få bättre service och en större trygghet om vi tar över den behörigheten, att den sociala sektorn är närande, då tror inte jag att det är så svårt att argumentera för den heller. Det är viktigt att man har fakta och förhåller sig sakligt till de här frågorna.
Ett annat område som inte kan lämnas utan kommentar, när det gäller egen behörighet för åländsk del, är ju språket. Det är ju självstyrelsens grundbult och det är viktigt att ta med den i diskussionen. Vi har ett outtröttligt arbete att bedriva när det gäller att kunna fungera på svenska gentemot EU. Hur vi ska få den här servicen och beredningen att fungera på ett bättre sätt i förhållande till vår ärendehantering i Helsingfors? Som vi också diskuterade, när EU-meddelandet var upp till behandling, att Åland har förlorat beslutanderätt och representation i och med i EU-inträdet. EU-medlemskapet har obönhörligen knutit oss hårdare till Finland. För att klara av att utveckla ett alltmer komplicerat samhälle så måste vi få vara med i beredningen på svenska. Vid ökad behörighet till Åland så desto färre blir friktionsytorna och desto mindre behöver vi vara beroende av diskussionen med Finland.
Ett behörighetsövertagande där vi får större frihet och ett större ansvar över vårt samhälle leder också till att vi kan börja lägga energin lite mera på utveckling istället för det outtröttlig tjatande om att vi har vår fullständiga rätt osv.
Det är inte heller ovidkommande när vi tittar på den åländska statusen. För att kunna utveckla vårt samhälle så behöver vi ha autonom inom skatteområdet. Ju mer man tänker på det desto naturligare blir tanken på en ramlag som inkluderar skattebehörigheten. Där vi kan utveckla vår politik. Där har vi ansvar över inkomsterna som kommer in och där kan vi utveckla vår politik i en sådan riktning som är anpassad och påverkad i högre grad av oss själva än av andra.
Jag tycker också att det just nu finns det en aktuell fråga om vi tittar på näringslivet. Näringslivet är ju grunden för vår välfärd och hur väl vårt näringsliv fungerar. Även här kan vi överta behörighet och beskattning och kan vi det så kan vi också utveckla vårt näringsliv.
Om vi tittar på en av de viktigaste EU-frågorna, som vi just nu har på agendan, svaveldirektivet. Det är ett oerhört viktigt direktiv för vår sjöfart. Men om vi åker över till den finska sidan och tittar på hur näringslivet är uppbyggt i Finland så är inte rederiverksamheten på långa när den allra viktigaste näringen. Där är det andra industrigrenar som är mycket viktigare och hur är svaveldirektivet ur deras perspektiv? Det här är en fråga som är så oerhörd viktig just för att vi ska kunna utveckla vårt näringsliv. För att vi ska kunna få de prioriteringar som är viktiga för vårt samhälles utveckling så är det också viktigt att vi har möjlighet att bedriva en politik som utgår ifrån hur vårt näringsliv ser ut.
Sedan kan man alltid få frågan hur man ska lyckas får detta genomfört? Det kommer säkert att finnas en tvekan från rikssidan, även om den här diskussionen kring skatteparadis förhoppningsvis är förbi och att vi har kommit lite längre än så. Jag tror att det handlar mycket om att man ifrån finländsk sida ska våga men också vilja släppa kontrollen, att man ska säga att det är bra för Åland att utveckla sig och att Åland utvecklar sig betyder inte att det på något sätt är skadligt för Finland. Det tror jag också att är någonting som är väldigt viktigt att ha med sig i de här diskussionerna. Att hela tiden visa på att det är ingenting som Finland förlorar på. Tvärtom, man kan vinna på att man låter sin autonomi utvecklas. Det handlar definitivt inte, från finsk sida, om oro för minskade intäkter och för att det finländska samhället på något sätt skulle gå på knäna om Åland skulle ha egen skattebehörighet. Det handlar helt enkelt om att övertyga om att vi har kompetensen och vi tänker inte skapa något skatteparadis. Det här är utgående ifrån vårt näringsliv som är så annorlunda mot det finländska näringslivet och det handlar helt enkelt om att vi behöver ha ett eget system för att utvecklas. Vi är en autonomi, då är det naturligt att vi har ansvar för våra inkomster.
Till sist tror jag att för att de här diskussionerna ska gå framåt så behöver vi stärka och utveckla det som är bra på gång, men vi behöver få ytterligare ännu starkare förtroende från den finländska regeringen och riksdagen för Åland. Det är upp till oss alla, i vår hantering av självstyrelsen, att visa på att man vågar ha förtroende för Åland.
Om vi skulle komma ett steg på vägen skulle det här ge helt nya tag i förhandlingarna mellan Åland och Finland. Där skulle vi få koncentrera oss på utvecklingsfrågor istället för att stampa på stället och egentligen ha ganska samma frågor på agendan år efter år i diskussionerna med riket.
Jag inledde med att bekymra mig om att vi inte, den 8 mars, kunde se en total enighet som vi trodde att vi hade i lagtinget. Jag syftar på den socialdemokratiska kursändringen och rubriken om mer pengar i börsen. Jag sällar mig till lantrådet som sade att hon tycker att det är förbryllande hur det här systemet ska gå till. Det känns, tycker jag, som ett mycket otryggt system att gå in för det som socialdemokraterna föreslår. Behörigheten skall alltså fortsättningsvis vara rikets. Det är riket som bestämmer hur lagstiftningen ska se ut, men däremot ska Åland har ansvar för ekonomin. Man har alltså ansvar utan rätt att påverka. Om Åland hamnar i en svår ekonomisk i kris, hur i hela världen ska man då trygga välfärden, om man inte kan påverka? Det här tycker jag att känns oerhört otryggt. Den som försöker få det här till en trygg modell skulle jag gärna vilja få lite mer utvecklad förklaring över hur den tryggheten skulle se ut.
Alldeles till sist, bästa lagting, ska jag ta lite om genomförandet av den här processen. Det handlar om, vilket vi har ägnat oss åt under flera år redan, att den här landskapsregeringen jobbar hårt med att bereda och arbeta på rikssidan med att lyfta frågan kring både skattebehörigheten och också numera frågan om ramlagen. Vi har skrivit klart och tydligt i budgeten att när den här debatten är avslutad så tillsätts det en parlamentarisk grupp. Det jobbas också nu med ett förslag till uppdrag. Efter att den parlamentariska gruppen har en samlad bild ifrån den åländska sidan om hur vi ska gå vidare så är det dags att ha ett tvåpartsarbete med representanter från rikssidan och från den åländska sidan där man förhandlar fram en lösning. Hela tiden runt omkring måste det finnas ett starkt lobbyarbete där vi tydligt och klart framförallt förklarar att Finland inte har något att förlora på det här, men Åland kanske har en hel del att vinna. Det ska vi vara glada för i så fall.
Jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt att vi inte bara kan önska oss en sådan här utveckling och hoppas att utvecklingen kommer. För att vi ska lyckas så måste vi tro på den. Vi måste uppmana kraften att vi faktiskt brinner för det här. Med den samlade kraften och att vi faktiskt tillsammans brinner för att vi vill göra det här, då är jag övertygad om att vi kommer att lyckas.
Ltl Mika Nordberg
Talman! Under behandlingen av skattemeddelandet samt ramlagsmotionen har framkommit motsättningar dem emellan. Så tycker inte jag att man ska se det. Behovet av egen beskattning har obundna alltid varit förespråkare av. Det är nu glädjande att liberalerna har kommit till insikt om detsamma. En bidragande orsak till detta är förmodligen insikten av det allvarliga ekonomiska läget vi befinner oss i, kanske genom innehav av finansministerposten.
För att överhuvudtaget klarar av Ålands offentliga utgifter framledes kommer en förhandling om skattefördelning, inklusive klumpsummans uträckningsgrunder upp till diskussion i Helsingfors. Att i den diskussionen kunna ha med sig ett nästan helt enigt lagting som vill ha beskattningen väger väldigt tungt. Där visar man vilja till ansvarstagande från åländsk sida. Det kommer att vara svårt att övertyga Helsingfors att en egen beskattning för Åland även kommer att vara bra för dem. Trots tidigare debatter om närande och tärande så finns en viss rädsla i Helsingfors för den åländska kreativiteten.
Jag tror att det är bättre att så fort som möjligt inleda förhandlingar angående skatterna och ha ramlagen som ett långsiktigt mål. Att få igenom en förändring vad gäller beskattningen kommer att ta minst 1-5 år och en ramlag ca 5-15 år.
För att övertyga Helsingfors om att ge oss beskattningen skulle det vara bra med en s.k. morot, en sorts omvänd flitpeng, en franschice avgift eller varför inte kalla det även en försäkring. Åland skulle betala en viss procent av skatteintäkterna till Finland som en bonus för att vi har fått ta över skatteinstrumentet. Skulle vi lyckas med att få in stora skatteintäkter av framtida innovationer skulle även Finland få en del av dessa. Om Åland skulle råka ut för oförutsedda utgifter, t.ex. en naturkatastrof, kunde Åland få hjälp av Finland genom denna försäkring.
När det gäller framtida innovationer, vem kunde för 20-30 år sedan säga att PAF skulle stå för 10 procent av Ålands budget eller Nokia för 20 procent av Finlands budget? Det är fullt möjligt att Åland i framtiden blir ett nordiskt Silicon Valley inom IT-sektorn. Därför tycker jag att vi bör börja med beskattningen genast och ta med ramlagen som den övergripande målsättningen. De står inte i konflikt med varandra. Däremot är frågan hur vi kan uppnå resultat fortast för att få den åländska offentliga ekonomin på fötter? Det sker genom ett större ansvar för skatteintäkterna samt en prioritering av utgifterna med våra egen skattepengar. Tack, herr talman.
Ltl Harry Jansson
Herr talman! Det är med fog man kan säga att det är en fortsatt historisk debatt när man kan säga att vi tycks ha en enighet om att något bör hända av större format med vårt autonomisystem. Det gläder mig oerhört att vi har en grundläggande enighet. Redan i samband med Ålandsbudgeten för i år så visade vi upp en enighet i och med att budgeten innehöll tydliga skrivningar om hur självstyrelsesystemet bör förstärkas och även vad gäller behovet av internationella garantier för vår särställning. Egentligen har vi redan grunden lagd via budgetskrivningar i och med att lagtinget enhälligt har ställt sig bakom landskapsregeringens åsikter.
Jag hoppas att den socialdemokratiska gruppen med öppet sinne kommer att gå med i det parlamentariska arbetet om en ramlag. Så får vi se om inte fördelarna kommer att övertyga socialdemokraterna så att vi får en total enighet. Jag tror inte vi ska underskatta det faktum att den socialdemokratiska rörelsen är oerhört stark, en broderskaps- och systerskapsrörelse som gör att vi kommer att ha svårt att komma fram i Helsingfors om vi inte har socialdemokraterna med oss på tåget.
När det gäller dagens huvudtema, beskattningen, tror jag att de flesta i denna sal har fattat att centerns budskap är att vi i detta skede vill sätta fokus på skattesystemet inom ramen för en modell med en behörighetsöverföring från riksdagen till lagtinget enligt den s.k. ramlagstanken. Så att vi efter moget övervägande kan besluta om övertagande även av statens nuvarande beskattningsrätt.
Jag tillhör den skara politiker som är övertygad om att vi löser frågan om egen åländsk beskattning endast och enbart inom ramen för en ramlagsmodell. Där vi motiverar denna genomgripande förändring i autonomisystemet med en omfattande arsenal av goda argument, inte minst de språkliga aspekterna. Min kollega Torbjörn Eliasson kommer att beröra det svenska språkets tillstånd i sitt anförande, så jag väljer att gå vidare, herr talman.
Det har talats en del i den inledande debatten om behovet av en total åländska enighet. Även om en sådan vore önskvärd så ska man väl inte överdriva behovet av enighet i detta skede. Det är inte heller sagt att det kommer att räcka för. Jag minns fortfarande dåvarande andre skatteminister Suvi-Anne Siimes ståndpunkt på 90-talet. Hon replikerade inför en total åländsk enighet i skattefrågan, det gällde samfundsskatten i samband med Lundbergskommittén. Hon sade att det inte spelar någon roll vad ålänningarna tycker och tänker, Finland ska ha ett och samma skattesystem. Men vi ska inte låta oss nedslås av det som har varit utan vi ska försöka rusta oss inför den kommande debatten.
När det gäller demokratiaspekten i övrigt så är jag inte heller alls främmande för att vi har folkomröstningar inom ramen för en ramlagsmodell, helst i samband med ordinarie val vart fjärde år förstås. Då får de åländska väljarna avgöra såväl den politiska sammansättningen som självstyrelsens vägkarta under den följande mandatperioden. Man kan säga att vår unika närdemokrati faktiskt skulle förstärkas ytterligare på det sättet.
Herr talman! Jag har inte kunnat låta bli, i och med att jag är historiskt intresserad, att titta lite på historiska faktorer i beskattningsfrågan. Kanske vi till vårt stenografiska protokoll noterar att vi en gång i tiden hade merparten av beskattningsrätten. Garantilagen från 1921, 22 års era, gav oss rätten till halva grundskatten, som då var oerhört centralt beskattningsinstrument baserad på markarealen. Den tillkom som ett resultat av Ålandsöverenskommelserna och sedermera Nationernas Förbunds beslut om Ålands statstillhörighet.
Det som är centralt för våra diskussioner idag är att det internationella samfundet ansåg redan i självstyrelsens tillkomst att det var angeläget att ålänningarna skall ha rätt till egen beskattning. Ursprungligen var avsikten att självstyrelsens utgifter i huvudsak skulle bestridas med egna skatteintäkter. Vi kan säga att vi har ett folkrättsligt grundstöd, när vi dammar av de ursprungliga principerna om hur självstyrelsens finansiering och ansvar ska se ut. Grundtanken av hela vårt system är ett av de argument som den kommande parlamentariska kommittén bör syna närmare. För den som är historiskt intresserad går det att se varför vår beskattningsrätt försvann. Jag uppmanar dem som vill läsa dåvarande lantrådet Björkmans lantrådsberättelse från självstyrelsens inledande år. Det vittnar om vilka politiska svårigheter våra förfäder hade att kämpa med.
Det är också historiskt intressant att se hur den åländska relativt ringa kompetens vi haft i fråga om beskattningen och hur den politiska synen i Finland genomgående har varit negativt inställd till att den här typen av intäkter skulle tillfalla Ålands självstyrelse.
Herr talman känner ju mycket väl till att riksdagens grundlagsutskott till och med har motsatt sig tolkningen att Åland ska ha rätt att uppbära resandeavgifter och lotteriskatt. Nog så uppseendeväckande om man tänker på vad bl.a. Högsta Domstolen har sagt om den typen av behörighet. Trots att vi egentligen har haft juridiskt torrt på fötterna så har inställningen i Helsingfors av politisk karaktär gjort att vi aldrig fört frågan om lagtingets skattekompetens till presidenten och därmed Högsta Domstolen för slutlig prövning. Det är väl lite att beklaga, särskilt vad gäller lotteriskatten, att man valde en politisk överenskommelse istället för att testa var gränserna gick.
När man tittar på beskattningsfrågan idag så går mina tankar ofrånkomligt till professor emeritus Antero Jyränkis slutsats om att lagtinget har behörighet i frågan om sådana näringsskatter som inte är konsumtionsskatter, utan vilka såsom direkta skatter omfattar avkastning av en viss bestämd näringsverksamhet. Det är en tolkning som har fått alltför liten uppmärksamhet i den åländska debatten. Slutsatsen för min del är att Jyränkis tolkning, som inte annars kan sägas vara så pro åländsk, ger det åländska lagtinget en betydligt större skattekompetens än vad som har tillämpats inom ramen för gällande skattelagstiftning.
Fru talman! Vill man titta framåt och om det går så illa att vi inte kommer framåt med beskattningsfrågan på ett allmänt plan så får vi se på den skattebehörighet, vi redan har idag, som ett politiskt instrument för att testa gränserna. Överhuvudtaget anser jag att detta lagting och de föregående lagtingen under alla år har varit allt försiktig att testa gränserna via olika negativa landskapslagar, d.v.s. landskapslagar där man testar gränserna. Då skulle man ha sett var gränsen går för vår behörighet.
Nu ska vi sikta på ett mycket smidigare system. Det finns mycket vägkost som man skulle vilja ge till den kommande parlamentariska kommittén, inte minst när det gäller EU-frågan och EU-domstolens nya tolkning för hur den öppnar upp för separata autonoma skatteregimer. Detta endast under förutsättning att autonomin, både politiskt och ekonomiskt, står på egna ben i förhållande till centralstaten. Den här domen, som gav samband med det s.k. fallet med Azorerna 2006, är av central betydelse när vi nu närmare börjar analysera behovet och förutsättningar för en självständig åländsk beskattning.
När det gäller de finansiella bitarna så förenar jag mig mycket med det som vicelantrådet Lundberg redan sade här. Jag går inte närmare in på den biten om behovet av en egen beskattning och den bristande trygghet som dagens system ger.
Jag vill enbart upprepa, som jag redan sade i samband med ramlagsdiskussionen för några veckor sedan, att centergruppens åsikt är att den finska staten fortsättningsvis ska stå för landskapets kostnader för den statliga verksamheten på Åland, även när vi har övertaget beskattningsrätten.
Vi anser att ansvaret för externa övriga gemensamma kostnader åvilar finska staten. Det är en del av de s.k. suveränitetskostnaderna oavsett vad Helsingfors må tycka om den biten. Att ha en autonomi under sina vingar kostar.
Till sist, fru talman, vill jag understryka att huvudmålet från centerns sida är ett övertagande av hela beskattningen. Vi har respekt för att det finns politiker och i vissa fall partier som är tveksamma till hela det här steget. Jag hoppas att den kommande debatten och kommittéarbete ska visa att vi kan hitta en samsyn.
När det gäller frågan om varför vi anser att hela beskattningen måste övertas och inte bara delar så inom näringslivet finns det en stor oro för vad en uppdelade beskattningsrätt kan leda till för dagliga problem vid hanteringen av olika skatter, med en del av beskattningen här och en del av beskattningsrätten i Helsingfors. Inom centergruppen har vi haft en egen så kallad ramlagsgrupp. Vi har ibland hört företrädare från näringslivet. Budskapet därifrån har varit mycket tydligt i skattefrågan. Ett övertagande av beskattningsrätten ska omfatta hela skattekakan och inte bara delar. Det finns en genuin oro för vad en splittrad skattehantering kan få för konsekvenser i företagens vardag. Om man tänker att vi har ett hundratal skattelagar i dagens Finland och totalt har vi cirka 200 skatter och avgifter av skattenatur. Det säger sig självt att den som i vardagen ska hantera alla dessa så finns det anledning till oro.
Vi har inom centergruppen diskuterat ordförandeskapet för den kommande parlamentariska kommittén. Är det så att man enbart väljer ett parlamentariskt arbete, d.v.s. att det är lagtingsledamöter som skall leda Åland framåt i den här frågan, så då anser vi att tidigare riksdagsledamoten och nuvarande vicetalman Gunnar Jansson vore lämpligt namn för ordförandeskapet. Det motiverar vi naturligtvis med vicetalmannens gedigna erfarenhet både parlamentariskt arbete som sådant, hans juridiska utbildning och inte minst behovet av, efter utfört arbete, att förankra hela arbetet i den fortsatta processen i Helsingfors.
Om landskapsregeringen väljer att det mera är en verkställande process som inleds redan nu, så är det lantrådet som i första hand ska stå till förfogande för uppdraget som ordförande. Från centergruppen sida vill vi kanske varna för arbetets omfattning och den pressade tidtabell som trots allt kommer att finnas med i den här processen. I och med att vi har ett riksdagsval i Finland i april nästa år ger det oss egentligen bara tid fram till årsskiftet att få kommittéarbete klart. Vi kommer att behöva månaderna, fram till det finska riksdagsvalet, för att få hela den här tanken förankrad i Helsingfors bland alla riksdagsgrupper.
Far vi till Helsingfors omedelbart efter valet i april, och börjar tala om att vi ska förändra autonomisystemets grundstruktur, så är det dömt att misslyckas. Det här arbetet måste inledas mycket tidigare. Det sätter ju press på vår parlamentariska kommitté att arbeta skyndsamt. Sedan kan man alltid diskutera om det här arbetet bör vara av skyndsam karaktär med tanke på frågans vikt. Svaret måste bli att det händer ingenting om vi inte har Finlands nästa regering med på tåget. Det är oundvikligen så att en regeringsförklaring, som innehåller en moralisk förpliktelse om att den kommande regeringen skall arbeta med Ålands självstyrelse enligt ett ramlagstänkande, skulle vara till stor fördel för den fortsatta debatten, tack.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Kollegan Harry Janssons anförande vittnade om djupa kunskaper i ämnet. Hans vänliga omdömen om min person kan jag inte annat än tacka för. Jag kommenterar inte det dess vidare. Vi ska ju komma överens om sammansättningen av en sådan här central kommitté också i vår generation. Några av oss är ju gamla nog att ha varit med i tidigare grupper av motsvarande slag. Sammansättningen kan vi nog säkerligen komma överens om.
Det mest centrala i ltl Harry Janssons anförande kom på slutet. Jag understöder det ett helt och hållet, d.v.s. regeringsprogrammens ökade betydelse. Vi vet att väldigt få länder i EU numera kan företa något utan åtgärderna förutsätter regeringsprogram. Jag tror att en första åtgärd från lagtingets och kommitténs sida faktiskt blir att skjuta in sig på nästa regeringsprogram i Finland, hur den regeringen än må se ut.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Fredrik Karlström
Fru talman! Jag tänkte hålla mig till beskattningsfrågan i det här anförandet. Även om vi är relativt eniga i den salen så finns det ålänningar som är lite skeptiska till att vi ska överta beskattningen. Förmodligen är de betydligt mycket mer skeptiska på andra sidan Skiftet. Det behöver diskuteras, debatteras och det behöver också diskuteras med den vanliga ålänningen. Därför tänkte jag titta tillbaka lite på hur jag ser på dagens skattesystem och hur vi skulle kunna ha det.
Dagens skattesystem bygger, enligt mig, på en osund grund. Går det bra för Finland eller Nokia för den delen erhåller det offentliga Åland mer pengar än vi kanske förtjänar. Det i sin tur resulterar i att politiker försöker bli återvalda genom att förverkliga sig själv och sina politiska idéer istället för att ta ett helhetsansvar över vad som är bäst totalekonomiskt för Åland på sikt. Det är lätt för politiker att anställa fler och utöka den offentliga sektorn när det finns ett överflöd av pengar. De flesta politiker vill av princip ge mer till fler.
Lika osunt blir det när Finlands eller återigen Nokias ekonomi blir sämre, då minskar mängden pengar till det offentliga på Åland, något som vi verkligen sett konkret det senaste året, 30 procent mindre intäkter med lika höga eller högre kostnader för Ålands del, oavsett hur det har gått för de åländska företagen och skattebetalarna.
Dagens system är även osunt på det sättet att om Finland höjer skatten för alla medborgare och företag eller ökar belåningen och statsskulden, då får Åland också mer pengar oavsett hur det går för de åländska bolagen och skattebetalarna.
Ltl Barbro Sundback brukar likna klumpsummesystemet med ekonomin i ett hushåll och jämföra Åland med en hemmafru. Jag tycker att en bättre liknelse är en familj där Åland är barnet och Finland är föräldrarna.
Åland är som ett ungt barn som erhåller veckopeng och själv kan välja hur man vill spendera sina pengar. De flesta barn sparar inte så mycket, investerar inte för framtiden utan konsumerar upp veckopengen på olika sätt, precis som vi i lagtinget så ofta gör. Väldigt få barn funderar på hur man skall öka intäkterna eftersom man har ganska liten möjlighet att påverka den, precis som här i lagtinget. Mer fokus sätts på hur resurserna skall fördelas istället för hur man skall skapa mer resurser och tillväxt.
Den dagen tonåringen i en familj väljer att flytta hemifrån måste en stor förändring ske i den personens liv. Fokus måste ändras, från att bara fundera hur och vad man ska konsumera, till att nu även fundera på hur man ska få mer inkomster. Det är ett system som har fungerat i alla tider och fungerar ganska bra i de allra flesta fall. Med ökat ansvar tas också större ansvar.
Åland är dock fortfarande många gånger som ett trotsigt tonårsbarn som ibland blir jättearg på sina föräldrar eftersom de inte förstår och låter oss växa upp och bestämma över oss själva och ta eget ansvar.
Den här liknelsen om Åland som en tonåring gäller inte bara ekonomi utan även många gånger också Ålands förhållande till Finland överlag, särskilt generellt kan man väl säga självstyrelsens utveckling. Vi vill, men våra föräldrar vill inte samma sak och vi uppfattar det som om de inte lyssnar på oss. Och det är det här som är det största problemet. Hur skall vi få våra föräldrar att acceptera att vi vill flytta hemifrån?
Om eller när det händer så finns det givetvis både för- och nackdelar med att ha egen beskattning. Fördelarna är bl.a. att ett ökat ekonomiskt ansvar ger också ökad respekt för pengar. Mer företagstänkande skulle komma in i lagtinget, politiker måste inse att det är lättare att låta bli utgifter än skapa nya inkomster. Vi skulle kunna använda skattesystemet som ett verktyg i näringspolitiken och införa lägre skatter på vissa områden som vi vill prioritera. Ålands förutsättningar i näringslivet är enormt olika gentemot det finska näringslivet med sina stora skogs- och teknologiindustrierna och deras förutsättningar.
Det finns också nackdelar förstås. Det är kanske lite för lätt för en majoritet av politikerna att höja skatten om man inte klarar av att effektivisera den offentliga verksamheten. Det i sig är kanske inget problem eftersom det kallas demokrati och väljarna ges fortfarande rätt att rösta på en annan majoritet vid nästa val. Den åländska skattebasen är relativt liten i en mer och mer globaliserad värld, vilket även kanske kan göra den mer sårbar. Det ser vi på Island som ett exempel.
Sen bör man ge en eloge till Finland som har haft ett av det bästa skattesystemet i Norden de senaste åren. Det har skapat tillväxt och varit ett ganska rättvist system ur allas synvinkel, både från företagare och från arbetstagare synvinkel.
Om eller när vi skulle få behörigheten över beskattningen och när politikerna inser att det är de åländska skattebetalarnas pengar som ska fördelas, inte en klumpsumma från Finland, så tror jag att det även är svårare att använda de pengarna på ett oansvarsfullt sätt.
Det skulle vara svårare att lägga pengarna på ogenomtänkta investeringar, man skulle bli tvungen att se efter andra och flera alternativ och använda våra gemensamma resurser på absolut bästa sätt.
Jag tror att många projekt och beslut inte skulle ha tagits om vi hade haft egen beskattning, t.ex. beslut som dryga 500 000 euro till projektet NIM. Lösdriftsstallet i Jomala kanske inte hade satsats på om det var ålänningarnas pengar som vi skulle fördela eller Ribacka konferensanläggning, Allhallen i Eckerö, två badhus inom en radie av 15 km eller reservkraften i Tingsbacka etc. Det är mycket lättare att ta dessa beslut när det är en klumpsumma, som ska fördelas, som vi får från Finland, till skillnad om det är ålänningarnas egna pengar vi ska investera.
Dessa projekt skulle knappast ha genomförts på samma sätt som har gjorts om vi hade haft egen beskattning. Då skulle vi veta hur svårt det är för ålänningar och tjäna ihop de här pengarna och få ökade inkomster som krävs för att vi ska kunna använda pengarna till just de här projekten.
En fråga som många ställer sig är om dagens politiker kan hantera egen beskattning?
Mitt svar på det är tyvärr inte kristallklart JA. Men, ser man tillbaka på hur skattepengarna har hanterats ifrån landskapsregeringens sida de senaste 10-15 åren så finns det många exempel som visar att vi inte kan det.
Men, som jag försökt förklara i inlägget nu, det ligger i dagens osunda system att det går till på det här sättet när man ska fördela en klumpsumma istället för att fundera på hur man ska öka inkomsterna.
Landskapsregeringen har ibland handskats lika ovarsamt med pengarna, som alla tonåringar gör ibland. Men, som sagt var, den dagen man tvingas ta ansvar för sin egen ekonomi brukar de flesta inse hur svårt det är att öka inkomsterna, sålunda försöker man minska onödiga utgifter.
Ser vi däremot på många av våra kommuner som idag har beskattningsrätten, så har det ansvaret också lett till att man skött sin ekonomi. I sanningens namn kan man dock konstatera att det finns undantag på kommuner som inte lyckats och som har problem. Men jag skulle inte vilja säga att problemet är att de har beskattningsrätten. Det är andra orsaker till att deras ekonomi inte är i balans.
Kontentan är sålunda att i princip har politikerna redan idag makten över en del av beskattningen, så svaret på frågan om politikerna skulle klara av det bör bli JA.
Det dock största problemet med frågan om egen beskattning är att vi inte kan bestämma att överta den själv. Jag har tyvärr otroligt svårt att se att Finland kommer att gå med på det här under en relativt nära framtid. Det ligger inte i en nations intresse att avsäga sig beskattningsbehörigheten över ett område.
Ålands folk borde dock få välja vilka personer som ska få bestämma över ålänningarnas skatter. Så är det inte riktigt idag. I riksdagen har ålänningarna endast en representant av 200 och därmed är ålänningarnas inflytande, över vilka statsskatter som vi ska betala, väldigt liten. Eftersom Ålands har självstyrelse så borde Ålands lagting, som väljs av Ålands folk, också besluta om ålänningarnas skatter.
Jag ställer mig absolut fortsättningsvis bakom att vi ska jobba för att överta beskattningen. Jag anser också att vi måste jobba vidare med den verklighet vi lever i idag och framförallt använda oss av de verktyg vi har. Vi måste leva i nuet, göra det bästa av den situation vi är i istället för att, som det blivit många gånger de senaste åren, drömma om hur bra det kan bli i framtiden med egen beskattning. Tack, fru talman.
Ltl Roger Jansson
Fru talman! Det är intressant det här med hemmafrudiskussionen och nu blev det en tonårsdiskussion. Jag räknade snabbt ut att tonåringen var 88 år gammal till föräldrar som var 93 år (hur nu det sedan det går ihop, vi måste nästan vara adoptivbarn, vi kan inte vara ett naturligt barn).
Jag höll mitt anförande om ramlagsmotionen den 1 mars och om skattemeddelandet den 8 mars. Jag och har redan talat om detta. Men jag har några smärre reflexioner ännu.
Det beslutades att leverera skattemeddelandet till självstyrelsepolitiska nämnden som ska behandla det. Vägkosten härifrån salen har varit god. Självstyrelsepolitiska nämndens arbete med detta kommer antagligen i bästa fall att bli parallellt med den av landskapsregeringens planerade parlamentariska kommitté.
Jag tycker att vi har all orsak i självstyrelsepolitiska nämnden, liksom också i den parlamentariska kommittén, att där också se på det socialdemokratiska förslaget. Särskilt av det skälet att jag inte riktigt ännu har förstått hur det ska gå till. Det har varit lite olika besked från socialdemokraterna när kollegan Barbro Sundback presenterade det i Godby, för inte så hemskt länge sedan, inför sitt parti. Jag uppfattade det ändå som om det skulle vara någon form lagtingsbehörighet som man har tänkt sig, men med en begränsning på fyra procent upp och ner jämfört med de finska beskattningsnivåerna. Senare information om det socialdemokratiska förslaget har talat för fortsatt riksdagsbehörighet, som jag har förstått det. Att under ett sådant system få någon beslutanderätt i den här salen och styrning ifrån Ålands folk på skattesatserna förefaller svårt. Det får vi väl höra närmare om i självstyrelsepolitiska nämnden.
Sedan när det gäller verktyget för maximerad demokrati i landskapet vad beträffar självstyrelsen, ramlagsverktyget, är det angenämt att förståelsen för verktyget har blivit väldigt brett i lagtinget. I landskapsregeringen har man ingående, i samband med skattemeddelandet, diskuterat verktyget och dess användningsmöjlighet och utformningsalternativ. Därför upplever jag och också att man i landskapsregeringen, i båda självstyrelseorgan, har en väldigt god kunskap om det idag, vilket man ännu inte för några månader sedan hade. Det har gjort att den här diskussionen om verktygets användning har blivit mycket mera framtidsinriktad. Hur kan man använda verktyget för att utveckla självstyrelsen och hur kan man ställa utvecklingen av självstyrelsen under Ålands folks bedömning sig med hjälp av det här verktyget framöver? Där finner jag en väldigt bred enighet i diskussionen om hur demokratiskt intressant det här projektet är. Det tror jag att kanske blir den allra tyngsta argumentationen gentemot regering och riksdag i Helsingfors, att vi med ett sådant här ett instrument kan utveckla den åländska egna statsförvaltningen till en utav världens främsta demokratier, till och med klart bättre än Finland själv förmår hittills.
I tidigare diskussioner har anförts ett flertal olika andra motiv för varför Helsingfors kommer att intressera sig för det här verktyget. Det har kompletterats i de tidigare debatterna av kollegerna Jansson, Gunnar och Harry.
Klämmen, i den här motionen som vi också behandlar idag och som lagutskottet föreslår att ska förkastas, lyder: "Lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om en snar beredning inför en fortsatt gemensam beredning med Finlands regering om en ny självstyrelselag som ges formen av en ramlag i enlighet med danskt mönster och beaktande av det som anförts i hemställningsmotionen."
Jag har funderat på, efter att landskapsregeringen har tagit ställning positivt till ramlagsverktyget och debatten här i kammaren har varit väldigt enig om nyttan i ett sådant här instrumentet, om det vore skäl att förelägga lagtinget klämmen för omröstning. Men under dagens diskussion här i plenisalen har jag kommit fram till att jag inte gör det. Av det skälet att landskapsregeringen, med lantrådet i spetsen, har meddelat att man i mycket brådskande ordning nu avser att både formulera ett tillräckligt brett mandat för en parlamentarisk grupp, som man snart skall tillsätta. Och av det skälet att lantrådet har sagt att man avser att ha en sådan fart på det här arbetet så att man kan påverka nästa regeringsprogram i Helsingfors. Då finner jag att det inte finns någon orsak till att ställa till med någon omröstning som kanske inte slutar så positivt heller som man kunde förvänta sig.
Vi måste nu, med gemensamma krafter, verkligen jobba för det här gemensamma målet som de här diskussionerna har givit vid handen. Som jag sade i den senaste diskussionen så jag tycker att förutsättningarna för en väldigt bred enighet, inkluderande även våra vänner socialdemokraterna, ändå kan uppkomma i huvudsak.
Avslutningsvis, fru talman, så måste jag ändå få berätta att i detta framtidsavtal som vi skrev 2001, för nio år sedan, så föreslog vi när det gällde tidtabellen följande: Först skulle man korrigera klumpsumman utgående ifrån statsbokslutet från -93 och framåt. För det andra skulle samfundsskatten utan dröjsmål överföras till åländsk behörighet. Samma med kapitalskatten och punktskatter som belastar varor och tjänster, de skulle utan dröjsmål överföras till självstyrelsen. Nytillkomna skatteformer, som staten inför, förs per automatik över till självstyrelsen, enligt en ny bestämmelse i självstyrelselagen. Direkta inkomstskatter bör före år 2010 vara överförda till självstyrelsen och de indirekta skatterna, mervärdesskatten huvudsakligen, inom tidsperioden 2010-2015. Där lyfter vi fram att vi har skattegränsproblematiken som då kommer att förvärras i samband med det. Då hade vi en sådan successiv modell som vi av politiska skäl hade tänkt oss.
I våra diskussioner idag gör vi samma bedömning som kollegan Harry Jansson här anförde att centern gör. Det är dock bäst att överföra allting. Eftersom vi nu redan har kommit ifatt tidtabellen som vi hade 2001 så motiverar det sannerligen en sådan total överföring. Där tror jag dock inte att vi har Ålands folk bakom oss. När vi sedan någon gång har fått den här är ramlagen om 7-8 år så tror jag att det kommer att bli ett successivt överförande tack vare att Ålands folk i lagtingsvalet kommer att ge politikerna det beskedet, tack.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Det finns en gammal god självstyrelsepolitisk doktrin som säger att grundläggande justeringar i regimen helst inte ska företas via klämmar. Det är klädsamt att kollegan Roger Jansson tillämpar den doktrinen här. Det skulle nämligen leda till en ganska slumpmässig omröstning i ett ärende där man är så enig som vi nu är. Det är mycket hedersamt. Bakom doktrinen ligger ju den respekt som parterna, landskapet Åland och republiken Finland, ska ha för varandra, att man inte heller i riksdagen i Helsingfors ska fabricera klämmar. Jag använde ganska mycket tid till att avvärja sådana attacker. Jag lyckades i alla fall utom två, tyvärr. Dessa strävanden och reformen vi nu diskuterar ska ske som ett partssamarbete, två jämbördiga parter emellan, där man avhåller sig från klämomröstningar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Folke Sjölund
Fru talman! Jag har inte varit särdeles aktiv i själva debatten. Däremot är de här frågorna av synnerligen stort intresse också för mig, både när det gäller utvecklingen av lagstiftningen i självstyrelselagen och när det gäller det ekonomiska systemet. Jag tycker att det var bra av ltl Roger Jansson att han har kommit på tanken att man inte skulle föra klämmen till omröstning. Jag tycker ändå att vi, i den här diskussionen, har nått rätt långt framåt.
Jag är själv med bakom landskapsregeringens och lantrådets resonemang här i salen om detta sätt att gå vidare. Att bygga upp och komplettera självstyrelselagen på ett sådant sätt att det ger oss själva betydligt större möjligheter att själv avgöra när och i vilken omfattning vi vill ta på oss större behörigheter.
Jag står också bakom landskapsregeringens skattemeddelande, åtminstone till de delarna som handlar om kapitel 11, sammanfattning och den fortsatta processen och landskapsregeringens ställningstagande.
Däremot, fru talman, är jag inte riktigt överens om det som finns i kapitel 9.1, ÅSUB:s rapport. Innehållet i den motsvarar inte min analys av de ekonomiska förhållandena. Själva grundmaterialet som finns i ÅSUB:s rapport är väl så bra som det kan tänkas bli. Däremot är jag inte överens om de verbala slutsatser som ÅSUB:s rapport innehåller. Jag tycker att den är för optimistisk ur den synvinkeln att ÅSUB överskattar kapaciteten i den åländska ekonomin.
Det finns nog också vissa effekter som jag inte tycker att är tillräckligt väl beskrivna i ÅSUB:s rapport. Bland annat den omständigheten att hela klumpsumman inte är skatterelaterad inkomst. I statens bokslut år 2007 var statens inkomster, som klumpsumman baserar sig på, 85 procent och 15 procent andra inkomster. Det betydde i storleksordningen 30 miljoner euro. Senaste år, i senaste budget, säger landskapet att den skatterelaterade inkomsten är ungefär 83 procent, den har sjunkit något. Den har säkert sjunkit ytterligare något under år 2009. Det beror på att statens skatteintäkter har minskat radikalt. Den här kopplingen är tämligen självklar. Samtidigt betyder det att i ett resonemang som utgår ifrån att med samma skattesatser och där ett totalt övertagande av skattebehörigheten till landskapet Åland skulle betyda ungefär samma ekonomi som vi har idag, det håller inte. I synnerhet mot den bakgrunden att hela klumpsumman skulle försvinna och ersättas av den egna beskattningen. Då finns det ett glapp som jag tycker att inte är tillräckligt väl förklarat i ÅSUB:s rapport. Ett glapp på ca 25-30 miljoner. Det är den ena biten av saken.
Den andra biten av saken är att ett övertagande av skattebehörigheten naturligtvis kommer att innebära ökade administrativa kostnader för landskapet. Det är helt klart. Det som också har sagt och som finns med i ÅSUB:s rapport är frågan om sjöfartstödsstödet är med eller inte. Är det så att sjöfartstödet är med så betyder det ytterligare en belastning på landskapets budget i så fall, i storleksordningen ca 15 miljoner. Det resonemanget leder till att någonstans ska dessa 30+15, kanske 20 miljoner tas. Det betyder att det sker en omfördelning inom landskapets budget från vad till vad. Det är så mycket pengar att det säkert också kommer att belasta landskapets kärnverksamheter, den direkta servicen till medborgarna. En sådan konsekvens är bekymmersam. Jag kan fortsättningsvis hålla med om metodiken att arbeta vidare, som landskapsregeringen har sagt, att förhandla om en ändring av självstyrelselagen på ett sådant sätt att vi själva kan bestämma när det gäller övertagande av beskattningsbehörighet.
Däremot är jag idag inte beredd att förorda ett totalt övertagande av beskattningen av den enkla orsaken att det skulle drabba den åländska välfärden. För att gå med på en sådan behörighetsöverföring av beskattningen bör det finnas garantier för att den enskilde skattebetalaren på Åland inte drabbas av det. Då först är det en idé. Det måste finnas en trovärdighet i det. Det tycker jag inte att det finns idag. Min analys av det här siffermaterialet visar dessvärre att det är ofrånkomligt att det blir en sådan omfördelning inom landskapets budget som inte är bra för medborgarnas service.
Det är klart att man kan ha stora förhoppningar på en väldigt stark ekonomisk tillväxt p.g.a. det egna skattesystemet. Jag förmodar att det leder till att någon kommer att föreslå sänkta skatter för att öka dynamiken i det ekonomiska livet, som det så vackert brukar heta. Dessvärre visar nu erfarenheterna internationellt att det inte är så enkelt. Särskilt när vi har en sådan ekonomisk situation på Åland idag att det finns en väldigt liten outnyttjad kapacitet i det ekonomiska livet idag. Vi har låg arbetslöshet. Vi har fortsättningsvis en inflyttning och tillväxt den vägen, men den begränsas också t.ex. av tillgången på bostäder. Det är inte väldigt lätt att få några större effekter de vägarna.
Fru talman! Som slutsats; ja, vi ska gå vidare på det sättet såsom landskapsregeringen och lantrådet här redovisar för. Det är jag helt med på, men, enligt den stegvisa modellen.
Ltl Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! När man talar om samhällets utveckling och framtid så är det alltid bra om man kan lyfta blicken och tro på sig själv och tro på dem som kommer efter en också. Kommunerna på Åland har ju klarat sig ganska bra genom årtionden med egen beskattning. Varför skulle vi vara så mycket sämre på att skapa tillväxt här i det här rummet, och de som kommer efter oss, än vad andra som fattar inkomstbeslut är?
Sedan när det gäller sjöfarten utgår ltl Sjölund från att vi ska ha ett stödsystem exakt likadant som man har i Finland och i Sverige. Det är två länder som har lika stödsystem och som belastar skattebetalarna på ett likartat sätt, då håller jag med om den beräkning som Sjölund gjorde här i miljoner euro. Men om vi skulle välja att lyfta blickarna på dansk, tysk eller holländsk modell för hur sjöfarten görs konkurrenskraftig där. Hur lite skulle det då belasta skattebetalarna? Jag har de siffrorna, hoppas att kollegan Sjölund har de också.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Folke Sjölund, replik
Fru talman! Det här beror på att man har olika system. I Finland har vi det systemet att staten bär upp samtliga skatter. Staten ser också till att de skatter som är av karaktären kommunalskatter, pensionsavgifter, premier och sådant går vidare till rätt mottagare, att också de åländska kommunerna får skatteinkomsterna från sjömännen. Det är det här som gör att det är en budgetbelastning för finska staten. Ska vi då inte lämna våra kommuner utan skatteinkomster från sjömännen eller på något annat sätt finansiera sjömännens pensioner, så då blir det en belastning på landskapets budget.
Ltl Roger Jansson, replik
Det kan bli det om man tror som Sjölund att man måste göra. Men i andra länder har man inte gjort på det sättet. Samhällets tillväxt, genom en sjöfartsexpansion, blir sådan att det skapar sådana effekter att samhällsekonomin som helhet ökar och då får man de resurser som man tror sig tappa med ett status quo system och ett stödsystem som vi har i Finland och i Sverige.
Jag fick fortfarande inget svar på frågan om hur det skulle fungera om vi hade ett mera kontinental system? Men till den delen behöver vi bara gå till Danmark för att hitta de modellerna.
I det system som föreslogs av en kommitté 1999 här på Åland, skulle kommunerna ersättas på samma sätt som i dagens system, utan att det skulle vara skattebelastade som det är med dagens finska system.
Ltl Folke Sjölund, replik
Fru talman! Det är just det som är problematiken. Om vi utgår ifrån att medborgarna enligt skattebetalningsförmåga ska delta i finansieringen av befolkningens välfärd, då handlar det också om att alla skattebetalare ska bidra till dessa skatteinkomster, också när det gäller kommunernas del. Det räcker inte bara med den här tillväxten, därför att kommunerna får ju inte del av en tillväxt som sker inom företagssektorn och som eventuellt ger större statsskatteintäkter. Som sagt var, det där har vi kanske lite olika syn på vad som är önskvärt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! Jag uppskattar ltl Sjölunds inlägg. Jag tycker att det var ärligt. Det var också ner på en konkret nivå om vad det egentligen rör sig om. Jag tycker att tankarna är värda att ta på allvar. De politiska konsekvenserna av ltl Sjölunds ställningstagande tycker jag ändå är lite förvånande. Kanske det är så det är en taktisk fråga för liberalerna nu? Man går med på ramlagen och sedan kallar man det stegvis. Inne i ramlagen finns ett skatteövertagande, men egentligen är man inte så hemskt intresserad av det.
Ltl Folke Sjölund, replik
Fru talman! Det är framförallt konsekvenserna av åtgärden som inte är liten. Den berör varenda skattebetalare i landskapet. Det är de konsekvenserna som vi absolut vill att ska vara klarlagda och att skatteövertagande inte ska få drabba den åländska befolkningens välfärd. Det är den omtanke som jag har i varje fall.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tror att samma omtanke faktiskt besjälar alla här i lagtinget och också alla partier. Men man kanske ser lite olika på hur beskattningsrätten kan utnyttjas. Om jag ska tolka ltl Sjölunds inlägg rätt så är egentligen detta något slags kompromiss från regeringens sida. För att kunna gå vidare med den här frågan så vill man tillsätta en parlamentarisk kommitté vars främsta uppgift egentligen är att diskutera ramlag. Sedan börjar man att diskutera vad som ska vara inne på B-listan eller överföringslistan. Jag har hela tiden haft den känslan att den liberala önskan att verkligen ta överbeskattningen kanske inte är så stark.
Ltl Folke Sjölund, replik
Fru talman! Det är ju det som vi diskuterar nu här hela tiden, på vilket sätt och i vilken takt vi ska gå vidare. Det är klart att den parlamentariska kommittén som tillsätts har en stor och en mycket ansvarsfull uppgift. Jag har alltid uppfattat som min politiska uppgift att tjäna folket, att göra någonting som är bra för medborgarna. Därför hyser jag med stor omsorg just att inte gå och göra något som drabbar medborgarna.
Kommer vi fram till att det totalt skatteövertagande är bra för de åländska skattebetalarna och de åländska medborgarna så då är det inget problem. Då är det bara att köra på. Men, som sagt, konsekvenserna måste finnas klara.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Torbjörn Eliasson
Tack fru talman! Jag ska i mitt anförande resonera lite runt ramlagen och beskattningen och sedan tänkte jag också säga någonting om vårt svenska språk, som min kollega ltl Harry Jansson aviserade här tidigare. Det är med avstamp i möjligheterna för Åland och Finland att fungera ihop i en framtida samexistens.
Fru talman! Jag är övertygad om att den nu diskuterade ramlagsmodellen är det enda riktiga för Åland. Att som Danmark med Färöarna och Grönland lösa kompetensfrågor med hjälp av en ramlag kommer att underlätta framtida förändringar och minimera slitningar mellan parlamenten. Att en gång för alla fastställa vad som ska vara statlig behörighet och lämna resten åt Ålands lagting att bestämma är en demokratisk och beprövad modell som vi alla borde kunna omfatta.
Av stämningen i lagtinget att döma trodde jag tidigare att det skulle finnas en chans att partierna skulle kunna hitta varandra i denna viktiga fråga. Efter den debatt som föregick bordläggningen är jag inte riktigt lika säker på det längre. Men trots allt, fru talman, så har vi fortfarande alla möjligheter att nå stor enighet, vilket har stor betydelse för att vi ska lyckas få Helsingfors med på noterna. Jag hoppas att innan den här resan och den parlamentariska kommittén har sagt sitt att vi kanske har en fullständig enighet, trots allt.
Både för parlamentet på Åland och för riksdagen i Helsingfors kommer det att visa sig att en ramlag enligt Färöarnas modell kan bli räddningen från utvecklingshämning och utdragna, splittrande kompetenstvister och förhandlingar som kostar mycket tid, energi och pengar på båda sidor.
Titta bara på språkproblematiken! Grunden till vår självstyrelse är ju att den kom till för att vi ålänningar skulle garanteras vårt svenska språk och våra sedvänjor. För att självstyrelsen ska kunna fungera i god samexistens med myndigheter, regering och riksdag i riket så måste åtminstone kommunikationen mellan oss fungera bra på svenska. Så är det meningen och så står det i lagen. Men hur är det idag? Det har blivit sämre och sämre med åren och idag är jag tvungen att konstatera att måttet är rågat!
Nu ska landskapsregeringen ge utlåtande på förändringar i landets grundlag, förändringar som självklart kommer att påverka oss och till och med kan kringskära lagtingets och självstyrelsens behörigheter. Och detta, fru talman, remissyttrande ska nu ges på basen av en finskspråkig text, bara med ett sammandrag på svenska.
Landskapsregeringen har protesterat, som vi har kunnat läsa i tidningarna, och det är bra. Jag tycker att vi i lagtinget också på det bestämdaste måste reagera hårt nu. Så här får det inte gå till! Jag kan inte här och nu säga hur vi ska gå tillväga. Jag är ju inte jurist, men jag är ålänning och lagtingsledamot och nu söker jag den skarpaste juridiska metodiken för att få kommunikationen med riket att fungera enligt lagen. Att vädja, förhandla och protestera fungerar med all önskvärt tydlighet inte längre. Politiskt verkar det vara dödfött att nå resultat och det är beklämmande att våra kolleger i riket inte förstår hur viktigt det är att leva upp till sina löften, hur bra det är för Finland att kunna visa upp en välskött autonomi och hur mycket lättare allt skulle bli om man agerade som om vi satt i samma båt och rodde åt samma håll. Rikets agerande i språk- och flera andra för Åland viktiga frågor sår en splittring som kunde och borde undvikas.
Vi hör till Finland och var det inte Finland som erbjöd oss självstyrelsen? Ska vi nu straffas för att vi precis som de finskspråkiga i landet håller på vårt modersmål? Det låter hemskt, bästa lagtingskolleger, men tyvärr är det väl bara JK och åtal som kan bita? Lagen är ju entydig och klar i varje fall när det gäller vår rätt att kommunicera på svenska.
Observera fru talman och alla andra som hör på de här och de i riket som ev. läser något. Det här säger jag inte av ilska utan av välmening – välmening! Vi måste hitta vägen till samexistens innan det är för sent. Därför bör språkfrågan prövas. Var ligger ansvaret för att landet inte följer lagen? Det var några ord om språket.
Fru talman! Ramlagen skulle emellertid vara ett bra sätt att minska friktionsytorna. Med en ramlag i botten skulle det självstyrda landskapet Åland sedan successivt med egna beslut ta över nya behörigheter som vi då bekostar själva, vilket förklarar skattebehörighetens centrala betydelse. Den som beslutar om budgetens utgiftssida bör ju också ta ansvar för att inkomsterna täcker utgifterna. Så budgeterar kommuner och företag, så ska också framtida lagting budgetera. En ramlag gör det alltså möjligt för åländska politiker att i framtiden successivt och tryggt öka behörigheten efter uppskattad förmåga och folkets vilja, vilket skulle göra en friktionsfri samexistens med Finland möjlig.
Inom ramen för potentiellt övertagande ska därför naturligtvis hela skattebehörigheten ingå. Åland kommer således på sikt att själv styra över både utgifter och inkomster vilket var tanken från början och idag är ett krav för en fullt utvecklad autonomi.
Jag satt med i parlamentariska skattekommittén och förordade för centerns del en hel modell för att vi anser att ålänningarna själva ska kunna avgöra hur vi vill utveckla vår självstyrelse. Jag vill också understryka att det som är bäst för oss är bäst för hela landet. Ju bättre Åland fungerar desto bättre är det för Finland.
Fru talman! Vi diskuterar ju ramlagen och skattemeddelandet parallellt och det är bra för de hör ihop. Men det viktiga nu är att inte förvilla sig i en massa detaljdiskussioner om vilka skatter som ska tas över eller inte. Nu måste vi ta vara på den spirande politiska enigheten och knyta ihop ramlagssäcken. Frågan om skattebehörighet har utretts så många gånger att fakta finns. Nu är det politiska beslut som saknas. Därför ska vi tillsätta en parlamentarisk kommitté med ett tydligt uppdrag att ta fram förslag till en ramlag som även ska innehålla hela skattebehörigheten. Fram tills ramlagen är klar, av erfarenhet vet vi att det tar ett antal år, så måste vi förhandla fram en anpassning av avräkningsbeloppet, den s.k. klumpsumman, som av flera orsaker halkat efter betänkligt. När riksdag och lagting klubbat den nya ramlagen har framtida lagting möjlighet att utveckla självstyrelsen på ett betydligt friare och kreativare sätt.
Av debatten och åsikter i media kan man dra slutsatsen att det är viktigt att på ett pedagogiskt sätt kunna förklara betydelsen av ramlagen så att inte folk tror att det innebär att en massa nya behörigheter ska tas över direkt, utan att vi genom lagtingsbeslut därefter själva kan besluta vilka nya behörigheter, inom ramen, som vi vill ta över. Det är också viktigt att påpeka att tanken inte är att utnyttja Finland utan att få till stånd en rättvis och optimal fördelning där hänsyn tas till de olika förutsättningarna överhuvudtaget och speciellt till näringslivsstrukturen och beskattningen.
Vad gäller skattebehörigheten är det ju viktigt att inse att Finland och Åland bygger sina ekonomier på mycket olika områden inom näringslivet. Åland har inte, som Finland, tung industri, vårt näringsliv domineras av sjöfart och tjänsteföretag. Därför finns det naturliga behov av differentieringar också i beskattningen. Eftersom vi vet av erfarenhet att processen med ramlagen och skattebehörigheten blir lång och utdragen är det viktigt att båda dessa tunga frågor vävs in i ramlagstänket och behandlas parallellt.
Till sist, fru talman! För dem som eventuellt oroar sig över konsekvenserna vill jag ytterligare en gång upprepa att ett nytt system med en ramlag inte betyder att Åland direkt tar över en mängd behörigheter, utan att vi i stället får möjligheten att i demokratisk ordning utöka självstyrelsen successivt med beslut i lagtinget och även folkomröstningar är möjliga för att ta reda på ålänningarnas vilja före beslut. Ett system med ramlag skulle vara smidigt och spara energi och resurser för både riket och Åland. Så har Danmark gjort med Färöarna och Grönland och det är ett exempel vi borde följa. Tack, fru talman!
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Ltl Eliasson talar sig varm för den färöiska modellen. Det kan man ha förståelse för. Nu har vi, trots det, fått höra av lantrådet idag att det inte är den modellen som den åländska regeringen avser när man talar om ramlag. Man har närmast som fokus att man ska bygga ut B-listan, men i stället för att det är en B-lista så är det en ramlag så att vi ensidigt ska plocka ut det som vi vill ta över. Regeringskumpanerna har olika uppfattningar om vilken ramlag som man ska jobba fram. Det verkar alldeles klart efter det här anförandet, tycker jag.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Ja, det är riktigt ltl Barbro Sundback, att jag talade om den färöiska och danska modellen. Jag tycker att den är väldigt bra. Nu är det så att det ska tillsättas en parlamentarisk grupp där samtliga partier representeras. Vad som blir slutresultatet av den gruppens arbete vet vi inte idag. Jag tror säkert det finns olika åsikter inom partierna. Min och centerns förhoppning är att man ska komma fram till den här modellen. Sedan får vi se vad det blir. Men det är hela det åländska parlamentet som är med och tar fram det här förslaget.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag vill inte vara negativt men en viss realism har man lärt sig med åren att är viktigt i det här arbetet. Det är så att regeringspartierna nu har olika uppfattningar om hur den här ramlagen ska se ut. Men de förefaller också ha olika uppfattningar om själva skattebehörigheten och skattesystemet på Åland. Om den där kommittén ska jobba snabbt så blir det spännande att se hur man ska överkomma de olika uppfattningarna, för de är i grunden ganska stora, kan åtminstone jag skönja.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Jag tycker att det är viktigt när man har ett ärende under remiss eller debatterar det inför någonting annat som ska ske, nu är det en parlamentarisk kommitté som skall jobba med det, att det är ju då man ska framföra sina visioner och sina åsikter. Det är min skyldighet som lagtingsledamot att säga var jag står. Hur resultatet sedan blir väntar jag med spänning på.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Ltl Torbjörn Eliasson frågade ungefär hur man kan trygga respekten för språkparagraferna i självstyrelselagen? Där kan man särskilja två vägar; den ena är att det alltid, när ärenden som sammanhänger med självstyrelsen avhandlas tillsammans med staten, sker uteslutande i tvåpartsförhandling. Historien visar att så tillkom den nuvarande självstyrelselagen och där var arbetsspråket genomgående svenska, från 1972 till 1993. Den produkt som sedan behandlades i riksdagen var en översättningsprodukt.
Den andra trenden är det dagliga umgänget med staten. Hur ska man göra när många tjänstemän numera kan få språk i motsats till när det kom i gång att få tjänstemän kunde många språk. Ja, genom detta som vi nu debatterar, d.v.s. att vi sköter mera om våra egna angelägenheter innanför självstyrelsesystemet.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Det är alltid intressant att höra på vtm Gunnar Janssons synpunkter. Han har varit med mycket både här och där i riksdagen.
Jag tycker att jag brukar vara rätt lugn, men nu har jag blivit rejält upprörd när landskapsregeringen ska remissbehandla ett förslag till grundlagsförändringar och man får materialet på finska. Jag är inte någon jurist men jag vill att vi verkligen söker alla möjlighet att få en förklaring till det och en förändring. Så här får det inte gå till!
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! De här inläggen tycker jag att belyser det som jag försökte säga en replik. Den här till synes stora enigheten, och den nästan lite religiösa halleluja stämningen över ramlag och hur det ska lösa de flesta frågor som vi har hanterat här, nu finns två helt klart olika uppfattningar. Centern förespråkar, rätta mig gärna om jag har fel, den färöiska modellen. I en ramlagen ska det stå att det här är rikets angelägenhet och övrig behörighet tillfaller Åland och man tar över den i den ordning man tycker att man vill och kan. Medan den liberala ramlagen lite ser ut som nuvarande självstyrelselag där man har kompetenskatalogen och en bilaga där det står vad Åland i framtiden kan ta över.
Rent politiskt är väl centermodellen eller den färöiska den mest begripliga. Jag kan bara föreställa mig när kommittén ska diskutera de rättsområden som hamnar på B-listan, eller delar av rättsområden som ska hamna på listan, när man själva, efter ett enormt ältade, har kommit fram till någonting så ska man ännu övertyga den finska regeringen och riksdagen om att det här är ett bra system. Jag tror inte att det är transparent. Jag tycker synd nästan om liberalerna när de ska börja reda ut vilka alla politikområden som eventuellt kan tas över av Åland någon gång in i framtiden.
När det gäller beskattningen så måste man börja reda ut vilka skatter man kan ta över och vilka typer av eventuella avgifter och jag vet inte allt vad man kan tänka sig. Det blir ett oerhört stort arbete och ganska svårt att mig formalisera i någon slags lagtext. Det är jag ganska övertygad om.
Den färöiska och den grönländska modellen bygger på en viktig sak som vi saknar, det är förtroende. Vår självstyrelse bygger, om inte direkt så i alla fall indirekt, på misstroende. Därför regleras allting i lag mycket, mycket detaljerat. Övertagande av makt till Åland sker efter långa, inte bara utredningar, utan också förhandlingar. Det är klart att det skulle vara roligare om det skulle gå lättare. Men det är en politisk realitet som vi inte kommer ifrån.
Beskattningen handlar i första hand om ekonomisk makt. Det är kanske den del av makten, som en stat har, som är en av de mest centrala. Det finns grupper och människor som hävdar att det är ett statligt övergrepp gentemot medborgarna, i den liberala traditionen. Att ta pengar av medborgarna strider mot de frihetsregler som man borde ha i ett samhälle. Nåja, de är ju inte så många och den här beskattningen är jätteviktig för alla stater för att upprätthålla gemensamma verksamheter som man inom staten är ganska överens om att måste skötas på något sätt.
I den utredning som delvis ligger till grund för betänkandet, och som satte fart på diskussionen på Åland igen, så sägs det mycket, mycket klart och tydligt att resultaten av utredningen ger inte något entydigt besked om huruvida den statliga kontrollen över beskattningen på Åland borde överföras till den åländska självstyrelsen, och där måste man ge ltl Sjölund rätt. Utredningen bygger på en teoretisk modell med olika utfall under ett visst år. Det är delvis ett sorts vetenskapligt testobjekt som utredningen beskriver. Men samtidigt kommer det fram en hel del fakta som visar att Åland hade ganska goda ekonomiska förutsättningar under 2005, det år som det här relaterar till, att klara sig. Det är ändå en ganska bräcklig grund för att dra alltför långtgående slutsatser ifrån. Det är en politisk fråga, det handlar om makt och det handlar om förtroende.
Men vem är det då som inte har förtroende? Tyvärr är det inte bara de finländska politikerna utan det är också och ålänningarna i hög grad. Det finns två viktiga parter som inte har visat något större förtroende för tanken att lagtinget skulle utöva skattemakten.
Dokumentet som socialdemokraterna antog vid sin kongress 24.10.2009 heter ”egna pengar i börsen”. ”Mera pengar i plånboken” som vicelantrådet hänvisade till har jag för mig att tillhör ett annat parti. Angående ”egna pengar i börsen” så utgår allting ifrån det låga förtroendet. Hur ska man kunna reformera vårt ekonomiska system och få förtroende för ett förslag? Den socialdemokratiska kongressen hade ganska många invändningar mot det här dokumentet. Man tycker fortfarande, inom partiet, att det nuvarande systemet är mycket bra och att det krävs fortsättningsvis mera utredningar och mera svar på frågor före man är beredd att göra verkliga förändringar.
Förslaget ”egna pengar i börsen” bygger, för mig som har varit med i politiken, på att det är en fullkomlig utesluten tanke att Finland, som inte ens idag vill diskutera det här, skulle ge Ålands lagting en fullmakt att upprätta vilket skattesystem som helst. Att säga att Finland sätter in det i en ramlag, och att Åland skulle konkurrera med Finland? Det går inte. Det är politiskt helt otänkbart att Åland skulle kunna ha ett kraftigt avvikande skattesystem när vi ligger i det här ekonomiska centra mellan södra Finland och Mälardalen. Om man bor långt ute i Atlanten är det inte lika intressant. På Färöarna har de platt skatt och de har en väldigt låg samfundsskatt. Senast vi diskuterade med dem så frågade jag hur många företag som söker sig till Färöarna på grund av det här? Det var nästan ingen. Men det beror inte på att det inte skulle vara attraktivt, men det är långt bort ifrån de flesta ekonomiska centra. Färöarnas lycka kommer att ligga i om de hittar olja, inte nödvändigtvis att de har skatterätt.
Herr talman! ”Egna pengar i börsen” bygger på att vi skulle ha samma skattesystem som man har i Finland. Man skulle sedan ha ännu en möjlighet att i viss mån avvika från skattesatserna. Modellen är tagen från Skottland, där man har en sådan möjlighet, fyra procent uppåt eller nedåt, i sitt självstyrelsesystem.
Vad är nu meningen med detta? För Finland skulle det innebära att man slipper den här budgetposten där det enbart på utgiftssidan står att Finland betalar ungefär 250 miljoner euro till Åland. Det precis den diskussion som vicelantrådet var inne på. Det finns inte intresse, det finns inte heller så många som kan det åländska systemet och det finns ingen på fastlandet som försvarar de 250 miljonerna. Det kommer vi att få leva med så länge vi har det här klumpsummesystemet, för det syns inte heller någonstans hur mycket pengar Åland drar in. Jag tror att det ur finländsk synvinkel skulle vara en lockande bit att slå tänderna i. För åländsk del visar rapporten att om man skulle ta över skattesystemet så skulle det faktiskt redan finnas ett större ekonomiskt utrymme än det som klumpsummesystemet ger. Det är ju, som sagt var, mycket teori. Den stora förtjänsten finns kanske i det att vi bidrar väldigt mycket till socialförsäkringssystemen också. Åland bidrar ganska mycket till att finansiera den finländska budgeten.
Framförallt skulle vi, med en sådan här modell, tvingas till ett helt annat politiskt ansvar för vår budget och finanspolitik, som ltl Fredrik Karlström var inne på. Det är onekligen så, som han säger, som vår politiska och ekonomiska kultur fungerar. Den är kortsiktig, för att pengarna kommer in på kontot ändå, ibland mera ibland mindre.
”Egna pengar i börsen” bygger dessutom på att trygghetsparagraferna, som vi har i nuvarande självstyrelselag, skulle vara kvar. Det är två punkter. Den ena säger att staten är skyldig att hjälpa till om Åland utsätts för naturkatastrofer och sådant som vi inte själva kan påverka. Men också i sådana situationer där Åland plötsligt skulle drabbas av en kraftig ekonomisk tillbakagång. Detta tycker jag att man måste se som att Finland alltid har ett ansvar, både politiskt och ekonomiskt, för Åland eftersom man i samband med 1921 års överenskommelser fick Åland, så innebär det också ett ansvar som man för evigt ska ta.
Jag har lite svårt att förstå alla de här som ska räkna ut hur mycket vi ska betala till Finland. I den modell som man har på Färöarna och Grönland så är det överhuvudtaget inte en politisk fråga på agendan. De hade svårt att förstå varför vi var så upptagna med det.
Jag har också noterat en intressant historisk parallell. När Finland var en del av storfurstendömet Ryssland betalade Finland inte någonting till den ryska kronan utan man stod för alla sina kostnader i Finland, trots att vi hade egna skatter och frimärken osv. Det var ett mycket snarlikt förhållande som det som Åland har med Finland idag, även om det naturligtvis var helt annorlunda förutsättningar.
Herr talman! Den som nu blint tror att ramlagen ska tas emot av Finland, man ska ge sitt godkännande och man ska dessutom kunna få in möjlighet till skattebehörighet, då ska man naturligtvis köra den modellen.
I vårt parti har vi fått besked om vad medlemmar tycker att vi ska göra och vilken linje vi ska hålla. Det kan vi inte förbigå i en demokratisk organisation som vår. I det här pappret finns dock, som en vision, att också socialdemokraterna tycker att målet i framtiden ska vara egen beskattning. För tillfället är det inte någonting som medlemmarna prioriterar.
En annan omständighet, som gör att jag inte tror mycket på majoritetens förhoppningar, är att man samtidigt ska arbeta för att avräkningsgrunden, enligt nuvarande system, ska justeras. Man kan liksom inte gå båda vägar samtidigt. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Man måste på något sätt bestämma sig hur man vill fortsätta arbetet med att förnya den åländska ekonomin. Det tycker jag att är väldigt viktigt.
Lite skämtsamt, om herr talman tillåter, den här jämförelsen mellan olika äktenskapsliknande förhållanden mellan riket och Åland så kan man väl säga att den åländska hemmafrun, åtminstone enligt dokumentet med egna pengar i börsen, nu har bestämt sig för att hon vill ha ett eget konto så att hon inte enbart ska vara beroende av att få lite pengar till hushållskassan nu och då. Man kan nästan tala om en sorts samboförhållande med skilda ekonomier. Medan de som nu ska gifta sig och ha ramlag mera pratar om någon slags särboförhållande. Sedan har vi då ltl Anders Eriksson som tydligen länge har väntat på skilsmässa, men det lär väl dröja ännu.
Vi tror att den här modellen med ett eget konto, för det första, är en realistisk möjlighet att komma vidare i den här diskussionen både på hemmaplan och i Helsingfors. För det andra, får vi erfarenheter av hur det är att leva på våra egna pengar. Tack.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Tack, herr talman! Om socialdemokraterna nöjer sig med att kvinnorna öppnar ett konto som pengarna ska sättas in på så vill vi som förespråkar ramlagsmodellen ha ut kvinnorna i förvärvslivet och låta dem får rätt till sin lön.
Jag har förstått att socialdemokraterna oroar sig över att släppa den nordiska välfärdsmodellen. Jag är förvånad över hur man skulle se en större trygghet i det här systemet, som socialdemokraternas tidigare ordförande och lagtingsledamot Barbro Sundback har tagit fram, där man skulle ha det ekonomiska ansvaret på sig men ändå inte ha möjligheten att ha inflytande. Jag har väldigt svårt att förstå det. Går man in för ramlagsmodellen så är det ju ålänningarna som avgör när man t.ex. ska ta över behörigheten kring de sociala frågorna. Fram till dess har man ju den nordiska välfärdsmodellen enligt klumpsummesystemet som man har idag. Jag uppfattar socialdemokraternas förslag som mer radikalt och mindre tryggt.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! För det första är de socialdemokratiska medlemmarna ganska nöjda med nuvarande system. Det tror jag faktiskt att majoriteten av ålänningarna är. Jag tror att det skulle vara hälsosamt om de övriga partierna faktiskt testade det här mera i sina partier. Jag vet inte vilken mån man verkligen har tagit ställning till det på partinivå.
För det andra är min bestämda uppfattning att man inte kommer att ha någon framgång alls med den här ramlagen och dessutom plussa på egen beskattning. Vad jag har förstått så har den här regeringen testat det både på finansminister Katainen, det var kalla handen och Ålandsminister Astrid Thors svarade inte. Jag vet inte om man har frågat statsministern, men jag tror knappast att han är entusiastisk om han överhuvudtaget noterar det, det vet jag inte. Men jag tror inte att det är en framkomlig väg. Jag tror att det är helt i det blå.
Talmannen
Tiden är ute!
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Vad gör man då med den socialdemokratiska modellen när inkomsterna drastiskt minskar och man inte har möjlighet att påverka? Då finns det en stor risk att man inte kan påverka att den sociala välfärden minskar eller att tryggheten till och med försvinner. Räknar man med att man ifrån finsk sida bättre ska se till att ålänningarna har det bra än vad ålänningarna själv kan göra? Finessen med den här modellen, som vi föreslår, är att det är ålänningarna som avgör när det är dags att ta över och om det överhuvudtaget är dags att ta över de sociala frågorna. Sedan tror jag inte heller att det överhuvudtaget går, om man har en sådan inställning ifrån början att det här inte kommer att lyckas. Man får ingenting gjort om man har den inställningen. Vi ska göra det här om vi har tron, viljan och kraften bakom detta. Då tror jag också att det kan förverkligas. Men om man har en förhandlingsinställning, där man tänker att det inte kommer att lyckas ändå men vi kan ju prova, så är det klart att man då inte lyckas. Men bestämmer vi oss för att vi ska göra det här så har vi alla förutsättningar.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag önskar vicelantrådet lycka till. Vi har olika uppfattningar om vad som är förhandlingspart i den här frågan. Det ekonomiska resonemanget tycker jag verkar något råddigt. Har landskapet dålig ekonomi så löser inte egen beskattning detta. Då kommer välfärden, precis som ltl Folke Sjölund sade, att bli raserad. Vi ser ju hur det är nu, regeringen skär ner hela tiden. Inte ökar resurserna nödvändigtvis för att man får egen beskattning. Det system som vi förespråkar är ett sorts mellanting kan man säga. Det finns en viss behörighet i de här fyra procenten, eller vad man nu vill välja, om man ev. lyckas komma överens med riksmyndigheterna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Ltl Sundback säger att detta med ramlag kommer vi inte få någon framgång i alls, att det är helt i det blå. Jag sade i mitt anförande att jag var lite orolig för att vi kanske inte kan nå enighet. Nu är jag ännu mer orolig faktiskt. Vår avsikt med en ramlag är att göra det lättare att umgås med Finland och riket. Det finns ett positivt mål bakom det här. Jag tror inte att det ska vara omöjligt att politiker i riket ska kunna komma till samma insekt. Det måste ju vara jobbigt för dem också när vi hela tiden har det här slitaget. Tvärtom, det här är till för att underlätta för båda parter.
Ltl Barbro Sundback, replik
Till det sista, att det är jobbigt för dem ltl Eliasson, inte det minsta. De får inte en röst från Åland. Det finns ingen övervakande myndighet. Att de skulle skämmas, och sådant som man håller på med ibland, så fungerar nog inte politiken. Den är betydligt brutalare än så. Det är den starkes lag som vi lever med. Vi måste nog anpassa argumenten ganska mycket för att ha någon framgång. Men jag är inte emot ramlag, om det lyckas. Jag ska vara den första som gratulerar. Men jag tror att det blir väldigt svårt. Inte har det väl testas överhuvudtaget av den här regeringen heller? Vårt system bygger på ett visst mått av misstroende. Lagstiftningen har alltid varit väldigt detaljerad och i väldigt små steg. Ramlag är ett jättesteg.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! De får inte en röst på det. Jag vet att vi politiker räknar i röster. Jag tror inte att man alltid gör det. Jag tror nog att det finns ett hjärta och förnuft också i de flesta politiker. Det är ju det man måste tala till här.
Sedan när det gäller att man inte kan driva ramlagstänkande samtidigt med en förändring av avräkningsbeloppet, det tycker jag att är fel. För avräkningsbeloppet finns redan klart utskrivet hur man kan reglera det i vår lag. Det måste ske nu för det har släpat efter. Det måste man sätta igång med och det är igångsatt. Sedan kommer ramlagen och skattebehörigheten och det kommer att ta längre tid. Jag tror inte att man inte kan driva dem samtidigt, tvärtom så måste man göra det.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag får också önska ltl Eliasson lycka till. Jag tror att realpolitiken handlar om makt och ingenting annat egentligen. Den stora har alltid mera makt än den mindre. Det betyder inte att man någon gång, i all välvilja, kanske kan tillmötesgå också den svagare parten. Men man måste ha jättegoda argument, inte drömmar och förhoppningar.
När det gäller avräkningsgrunden är det fullkomligt oklart hur den ska justeras, titta i förarbetena och utredningarna. Varför har det inte skett om det är så är jätteklart och tydligt? Det är för att det står olika i olika dokumentet, speciellt i förarbetena till självstyrelselagen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Jag har två kommentarer av upplysande natur. För det första; ltl Sundbacks oro för liberalernas skattepolitiska linje är obefogad. Liberalernas skattepolitiska linje baserar sig på autonomins väsen. I autonomin ingår tre nödvändiga element; lagstiftning, domsmakt och beskattning. Svårare än så är det inte. Vi har nu levt med det här systemet en viss tid och har erfarenhet. Nu går liberalerna vidare.
För det andra; den dåvarande socialdemokratiska justitieminister Johannes Koskinen sade, i detta hus den 13 augusti 1999, att statsminister Lipponens andra regering är villiga att diskutera det ekonomiska umgänget mellan staten och landskapet i dess helhet. Sedan hände annat på vägen med byte av regering och så vidare, men grundinställningen finns där. Jag är mera optimistiskt inställd än vad ltl Sundback tycks vara.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det var när socialdemokrater som styrde landet. Vad jag vet så har inte någon i nuvarande regering visat något tecken på intresse för de frågorna.
Sedan skulle det vara intressant att veta, när nu liberalerna är så klara och tydliga i den här beskattningsfrågan, vad man vill med beskattningen? Vill man ta över hela beskattningen? Är man beredd att göra det redan nästa mandatperiod? Finns det någon konkret? Vi har hört ltl Folke Sjölund säga att han är väldigt tveksam.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Utvecklingen går vidare. Man kan väl säga att inträde i EU 1995 har krävt åtskilligt energi och uthållighet för att få ordning på EU- tillvaron. Man kan nog också utifrån se att självstyrelseutvecklingssträvandena i någon mån ha fått stå tillbaka just för EU-medlemskapet. Nu har det lagt sig, nu är det tid för att gå vidare med utvecklandet av själva självstyrelsen, vari beskattningen är en väsentlig del.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, tack för den upplysningen, den var nog inte särskilt konkret. Jag uppfattar nog att liberalerna spelar ett lite fult dubbelspel med väljarna i den här skattefrågan. Man vill inte egentligen gå ut och säga hur man vill ha det. Nu handlar allt om ramlagen. Det är väl inte mer än lovligt inom politiken att göra på det sättet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Talman! Det är kanske flera som dubbelspelar när det gäller de här frågorna. Det ska jag återkomma till. Det är egentligen förvånansvärt att det är många lagtingsledamöter som inte tar del i debatten, för jag tycker att den är väldigt viktigt. Man kan givetvis tycka att det malar på, det står stilla och det händer ingenting. Men när jag hörde ltl Torbjörn Eliassons anförande idag så blev jag glad. Det var bra och jag kunde hålla med om väldigt mycket. Jag drog mig till minnes de åsiktsskillnader ltl Eliasson och jag hade år 2003-2004. När man inte har varit med i det politiska systemet så har man har en viss uppfattning hur det fungerar och bara man är lite hygglig så får man vad man vill ifrån Helsingfors. Men när man har varit med ett tag så inser man att det här inte är så lätt. Jag tyckte att det var ett mycket bra anförande. Jag uppskattar det igen att man ifrån centerns sida plockade upp språkproblematiken vilket även ltl Runar Karlsson gjorde förra gången.
Innan jag kommenterar tre saker i debatten den 8 mars, så vill jag bara säga att när jag pratar med sådana som har lyssnat på debatten, så säger de att debatten är intressant. Men varför säger ni inte vad ni vill använda instrumentet till och hur det kommer att bli? Jag hör själv till dem som har förvarnat att man inte ska trassla in sig i detaljerna för då får vi en typisk åländsk detaljdebatt som malar sönder alltihop och vi kommer ingenstans.
Jag kan säga vad vi vill från Ålands framtids sida, så kort det bara är möjligt i ett ganska komplicerat ärende. Vår utgångspunkt är förstås att försöka få till stånd lägre skatter för arbete. Då är följdfrågan var dessa pengar ska tas om vi vill ha samhället som idag? Och det vill vi ha. Pengarna ska tas genom ökade skatter, moms i klartext, på lyxkonsumtion och på miljöbelastande verksamheter. Det här vill jag exemplifiera med hur viktigt det är att vi har alla skatteinstrumentet om vi ska få det här att fungera. Vi vill också ha sänkt mervärdesskatt på livsmedel och restaurangmat. Vi vill ha en konkurrenskraftig företagsbeskattning. Vi vill ha en förenklad skattebyråkrati med en modell t.ex. från Liechtenstein. Här vill jag säga att om man nämner förenklingar så blir det ganska snabbt missförstånd om man börjar prata om platt skatt och allt mellan himmel och jord. Från vår sida förordar vi inte platt skatt. Det är någonting som framtiden får utvisa.
Dessa skattesystem vi har idag är grunden för den nordiska välfärdsmodellen såsom vi känner den idag. Vi förordar inte platt skatt, det vill jag säga för att undvika missförstånd.
Egen beskattningsrätt i handen, en konkurrensutsatt och effektivare offentlig sektor är två instrumentet som leder till ett lägre skattetryck för medborgarna, det är vår uppfattning och förhoppning.
Herr talman! Det var tre frågor som kom upp i debatten den 8 mars. Det första var stegvis övertagande eller om man ska ta över helheten. Som den minnesgode kommer ihåg så har jag i alla sammanhang pekat på att man bör ta över helheten. Jag konstaterar att man ifrån centerns sida, frisinnad samverkans sida och ifrån de flesta partier pratar om helheten. Det är onödigt att vi står här och har någon större politiskt tuppfäktning om det här. Jag hoppas att den parlamentariska kommittén tillsätts så fort som möjligt och att vi förhoppningsvis kan få en stor konsensus om det är möjligt.
Det är samma sak med en ramlagsförfarandet. Jag erkänner att det är diffust och det är svårt att veta hur de olika regeringspartierna ser på det. Också detta hoppas jag på att man i den parlamentariska kommittén med öppna sinnen kan diskutera igenom vad vi tänker oss när pratar om ramlagsscenariot. Har vi en samsyn eller har vi inte en samsyn? Hur stark majoritet finns det för den linje som jag hoppas att ska segra, det som man kallar för den färöiska modellen i dagligt tal.
Den tredje saken som kom upp var att det sannolikt inte finns fullt stöd för en majoritet av befolkningen på Åland för övertagande av beskattningen. Det är säkert så. Det är intressant att fundera vad det riktigt kan bero på. Det är klart att debatten om Åland är närande eller tärande är någonting som har spelat in. Jag och Ålands framtid tycker att politiker också har en folkbildande roll. Man kan inte bara sätta upp fingret i luften, känna vart vinden blåser och sedan försöka hinna med vinden efter bästa förmåga. Man måste också försöka förklara och ta fram underlag.
Redan år 2007 tog vi fram en statsbudget för Åland. Det var det första försöket att visa att Åland inte är tärande för Finlands ekonomi utan att Åland klarar sina egna kostnader. Jag är väl kanske inte den största politiska begåvningen men ett visst hum har jag om hur saker och ting fungerar. Jag sade redan då att det inte är så väldigt intelligent att ta fram det här dokumentet 2007, som är ett valår. Naturligtvis fick vi mothugg. Det var mycket skriverier i media. Landshövdingen blandade sig i skattdebatten precis före valet och hävdade att Åland kostade 80 miljoner mer än vad ålänningarna genererar. Vi sade att det var fullständigt omöjligt. Men när valvindarna blåser så starkt så gäller det att hålla i sig. Det är inte så lätt att försöka förklara hur saker och ting hänger ihop. Det är förstås intressant att de påståendena har tystnat nu.
Men detta har den här desinformationen åstadkommit för ålänningarna, som jag ser det. Eftersom man länge har slagits i huvudet att vi skulle vara tärande så har vi kanske tappat förtroende på vår förmåga att försörja oss själva, liksom påståendet att näringslivet är småskaligt, att det saknas uthållighet, att skattebasen är för svag och att det är tryggt att höra till Finland.
För ålänningarna är i grund och botten ett stolt folk. Närande eller tärande, möjligheten att leva på andras pengar tycker jag att borde vara ointressant. Det viktiga är att man klarar sig själv. Men som det har sagts från socialdemokratiskt håll här; vi måste ha fakta och vi måste veta mera. Fakta finns, det finns hur mycket som helst i ÅSUB:s rapport 5/2009, där man ganska klart kan utläsa hur den här situationen förhåller sig.
Det har varit en del efterspel av den här debatten i media. Det är ganska intressant när journalister blir politiker. Man formulerar sig speciellt, man svarar inte riktigt på de direkta frågorna och man för ofta in andra saker i diskussionen. Socialdemokraternas partisekreterare Anders Hallbäck skrev så här; "nu, efter den s.k. kovändningen, sade socialdemokraternas nye ordförande Camilla Gunell i lagtingsdebatten nyligen: Ökad behörighet skulle stimulera till en mer aktiv och ansvarsfull ekonomisk politik. Med ökat ansvar kommer också mognad och kompetens. Problemet är att folk inte vill ha egen beskattning. De flesta tycker att systemet idag fungerar bra. De flesta värderar tryggheten högre. Det har heller ingen tilltro att åländska politiker klarar av en egen beskattning."
Det första är ju sant. Det andra är också säkert sant, att de flesta tycker att det fungerar bra såsom det är idag. Det ligger i människans natur oavsett vad man diskuterar. Man vet vad man har men man vet inte vad man får. Här gäller det också för oss politiker att förklara; står vi stilla så blir vi absolut efter, för omvärlden rör sig hela tiden. Det gäller att anpassa sig till en föränderlig värld. Det fungerar inte bra om 10-20 år om vi står stilla.
Det andra påståendet, de flesta värderar tryggheten högre, är ju direkt felaktigt. Synd att ltl Gunell inte är kvar. Jag sade till henne att jag kommer att bemöta detta, men jag har respekt för hennes familjesituation. Men det är alltid bättre att diskutera med någon som är närvarande.
De flesta värderar tryggheten högre, inte är det någon trygghet. Vi står på sidan om och är beroende av konjunkturerna i Finland utan att vi kan påverka det. Inte finns det någon trygghet i det. Det tror jag faktiskt att man ifrån socialdemokratiskt håll också vet.
Man säger vidare att ålänningarna inte heller har tilltro till att åländska politiker klarar av egen beskattning. Det här är ett bekymmer. Jag är helt övertygad om att folk växer med ökat ansvar. Men ta t.ex. debatten om lunchpauserna på Töftöfärjan som ett exempel. Det finns många exempel. Det är klart att det gör att den åländska befolkningen blir tveksam till om man riktigt kan klara av det här. Det har jag förståelse för.
Jag blev förvånad över den vändning som det socialdemokratiska partiet gjorde. Ålandstidningen hade en förtjänstfull artikel måndagen den 15 mars där man pratade om politisk skatterockad. Det är klart att vi visste att det kanske var detta som låg bakom. Men ltl Gunell sade; "liberalernas storseger i förra valet var en markering för folket att det inte är redo för övertagande av beskattningen. Sedan kan man inte bortse ifrån att liberalerna fick en rejäl skjuts framåt under förra valet p.g.a. att det var mer skeptiska till ett övertagande av beskattningen." Det är ju det här det handlar om, att försöka fiska upp röster i så stor utsträckning som möjligt, och inte vad som är bra för Åland. Det tycker jag faktiskt är väldigt trist.
Det sades vidare i artikeln; "det Barbro Sundback gjorde var att lägga fram en vision. Det vi nu måste göra är att ta reda på om den är realistisk? Kan vi klara oss ekonomiskt i alla lägen?" Problemet är att man alltid kan utreda vad det finns för skattekraft idag, man kan utföra de olika ekonomiska systemen, men vi kan aldrig få några garantier, oavsett om vi har klumpsummesystemet eller om vi har egen beskattning. Vi kan aldrig få några garantier att vi kommer att klara oss i alla lägen, som det efterlystes här.
Jag förstår politikens väsen. Jag har många gånger varit kritisk till liberalernas lite försiktiga självstyrelsepolitik, om jag uttrycker mig milt.
När det gäller beskattningen och det steg som man har tagit framåt, så notera att ltl Olof Erland, som är nästa talare, sade att man var i ledningen för skattetåget. Det är också en ganska fascinerande scenförändring som har skett. Jag är den första som applåderar den och jag vill ge en eloge till liberalerna. Nu börjar liberalerna huka i bänkarna här, så man får vara försiktigt med berömmet så att det inte blir kontraproduktivt.
Jag hoppas nu att man får till stånd den parlamentariska skattekommittén så fort som möjligt. Min absoluta förhoppning är att de regeringsbärande partierna håller vad man har sagt, precis på det sätt som vtm Gunnar Jansson sade en replik, att det inte blir några politiska piruetter beroende på att fältet av röster kan komma i gungning. Tack för det, herr talman.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Att skapa konsensus i den här frågan är bra. Det efterlystes också av ltl Anders Eriksson.
Det är intressant att nästan i varje anförande, som ltl Anders Eriksson tar upp här, så får vi en recension över hur vi andra i debatten beter oss eller inte beter oss eller hur vi deltar eller inte deltar. Den här gången handlade det om att vi är för få lagtingsledamöter som deltar i den här debatten. Det är intressant med tanke på att vi har suttit i tio timmar och diskuterat den här saken nu. Partiernas inställning efterlystes också i de här frågorna. Det borde med tydlighet ha framkommit, åtminstone var frisinnad samverkan står i de här frågorna. Både jag själv och åtminstone ltl Roger Jansson har, vid ett flertal tillfällen, varit upp och deltagit i debatten och beskrivit de här bitarna. När det gäller utformandet av själva skattesystemet så tog jag, den 8 mars, upp att vi ser framför oss ett enkelt skattesystem som stimulerar arbete och som också har en stimulans på miljöförbättrande åtgärder. Jag tror att vi för vår del har visat vad vi vill i den här debatten. Jag tycker att det är lite synd att vi ska hålla på att recensera varandra i tid och otid.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Den här gången känner jag inte riktigt igen ltl Ehn. Det är ingen kritik när det gäller innehållet från olika partiers sida. Jag sade vad Ålands framtid tycker i stora drag.
Däremot var jag förvånad tidigare under dagen när jag konstaterade att det var sex lagtingsledamöter här inne och regeringsbänken var tom. Det var ganska förvånande just med tanke hur viktig den här debatten är. Den saken tycker jag att man kan få säga utan att ltl Johan Ehn tar på näsan. Det var definitivt inte riktat åt honom.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag tycker att saken är det viktiga i det här. Det är lite synd att man riktar fokus på andra saker. Jag konstaterar att vi har diskuterat frågan i snart tio timmar. Jag tycker att debatten har varit väldigt innehållsrik och den har varit framåtsiktande. Att hela tiden, det gäller inte bara den här debatten, bli recenserad och få höra att man inte deltar vid ett visst tillfälle när ltl Anders Eriksson tycker att man ska delta, det tycker jag inte hör hemma överhuvudtaget i den här debatten. Därför väljer jag också den här gången att säga det. Det är inte första gången som jag upplever att den här typen av recensioner kommer från ltl Anders Eriksson.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag lämnar den biten.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Det är säkert rätt att ltl Anders Eriksson hade mera erfarenhet av kommunikationerna med riket än jag, när man pratar om år 2003-2004 när jag kom in i lagtinget. Men jag visste att det fanns ett problem redan då. Nu har problemen bara ökat och ökat. Det finns en gräns för vad man kan tolerera. Men vi har ju en samsyn där, även när det gäller ramlagen.
Med tanke på de häftiga diskussionerna som vi hade då, ltl Eriksson och jag, så handlade det faktiskt om självständighet. Där antar jag att vi fortfarande har olika åsikter. Jag är inte säker, för det pratas inte så mycket om självständighet mera. Jag står i alla fall kvar på den grund som jag stod då.
Ltl Anders Eriksson, replik
Med tanke på det som har sagts tidigare om att recensera så kan jag säga att jag kanske recenserade ltl Torbjörn Eliassons på ett positivt sätt. Jag tyckte att det var ett mycket bra och intressant anförande. Jag tycker det känns spännande när ltl Eliasson säger att han inte är helt säker på om vi har olika åsikter när det gäller självständigt Åland. Jag står definitivt fast.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Jag tackar för berömmet. När jag sade att jag inte var helt säker på detta med självständighet så var det naturligtvis för att jag var osäker på om ltl Anders Eriksson är lika övertygade idag som han var då.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är jag nog. Men jag tycker ändå att vi är en bit på vägen om vi börjar diskutera övertagande av beskattningen. Från Ålands framtids sida har vi sagt att den dagen vi står med vårt skatteinstrument i handen då ska vi utvärdera vår politik. Det ska vi definitivt göra. Jag har valt att inte ta upp bekymren om vad jag tror att i slutändan kommer ut av den här debatten. Vi ifrån Ålands framtids sida vill medverka och försöka komma framåt, det är vår utgångspunkt. Men om jag har varit otydlig så kan jag absolut försäkra att jag är helt övertygad om att slutmålet för Åland, och att vi ska få en lösning på den här debatten, är att Åland bör bli självständigt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Jag tycker att det var mycket intressanta åsikter som ltl Anders Eriksson kom fram med. Det är sant att politiker har ett ansvar för att informera, upplysa och att övertyga väljarna om en viss reform. Samtidigt kan man inte heller gå helt emot folkviljan. Vi har fått lära oss, med ganska tuffa erfarenheter, att i den här frågan så gick vi för snabbt framåt, åtminstone enligt våra egna medlemmar. Nu har vi väl inte så mycket utredningar om detta. Jag skulle gärna höra hur det är i andra partier. Nu vet jag att ltl Anders Erikssons parti säkert är väldigt radikal i den här frågan. Men den här frågan kommer att ha avgörande betydelse för det här ärendet.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag blev ganska bekymrad när jag hörde socialdemokraternas nya ordförande första dagen vi hade den här skattedebatten. Det är klart att jag förstod vad som låg bakom när liberalerna har flyttat fram stegen lite. Plötsligt fanns det ett ganska stort utrymme där bakom, det var också så jag tolkade det. Jag är också förvånad när man i massmedia så pass oblygt säger att det är därför socialdemokraterna har ändrat sig för de såg hur mycket liberalerna gick framåt och nu kan de inte bara stillatigande se på det här. Det tycker jag är lite synd. Det är ändå det som är ve och väl för Åland som borde vara det viktigaste för oss alla.
Ltl Sundback sade i sitt anförande här tidigare att det var fullständigt orealistiskt att få egna skatteregler och det var fullständigt orealistiskt att få en ramlag. Jag kan också tänka mig det, men jag tror inte att vi kommer längre, när det gäller den här frågan, om vi kör på det spåret.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Grunderna för socialdemokraternas linje i skattefrågan baserar sig på kongressens ställningstagande. Det arbetet fortsätter nu under våren med mera skattediskussioner. Vi sysslar faktiskt med att utbilda oss och att upplysa varandra. Jag vänder mig emot att det skulle finnas en motsättning vad som är bäst för Åland och vad ålänningarna tycker att är bäst för dem. Så kan man nog inte uttrycka sig.
Sedan ska jag inte svara för partiordförande, hon klarar sig väl utan mig. Hon kommer i nämnden att försvara den linje som socialdemokraterna företräder.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det tror jag. Jag har uppfattat att det socialdemokratiska partiet har agerat traditionellt. Man har försökt ägna sig åt folkbildning av olika slag. Det försöker vi också ifrån Ålands framtid att göra genom seminarier och utredningar. Vi tog också fram en statsbudget för ett självständigt Åland. Vi pratade med alla, ÅSUB, finansavdelningen och också med finansministeriet i Finland för att få så mycket fakta som möjligt. Vi fick också för det dokumentet utstå oerhört med spott och spe. Det var helt orealistiskt. Det intressanta var att när ÅSUB i fjol kom med sin utredning så bekräftade det mycket av det som vi hade tagit fram. Konstigt vore det ju annars för det var ju samma faktaunderlag. Jag menar att folkbildningen är väldigt viktig. Det är klart att man inte kan bortse ifrån vad folk tycker, men man måste ha så mycket politiskt mod att man kan förklara hur man ifrån partierna tycker att saker och ting hänger ihop. Socialdemokraterna kan inte bara säga att de inte kan bortse ifrån att liberalerna fick en rejäl skjuts framåt och därför hoppade de dit istället.
Talmannen
Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Den här debatten är intressant. Den är också mångordig. Där bidrar jag själv, jag är uppe för andra gången. Det finns många viktiga saker att konstatera.
Det första är att om vi inte göra någonting så är vi kvar vid klumpsummesystemet. Det är inte det sämsta alternativet vi kan ha. Vi diskuterar två olika linjer, som jag ser det. Det ena är socialdemokraternas "egna pengar" och det andra är det förslag som landskapsregeringen har lagt fram i ett meddelande om beskattningen. Nu lämnar jag självstyrelselagen tillfälligt åt sidan. Då måste man, för det första, värdera de här olika alternativen för sig, men också mot varandra.
För min del tycker jag att det finns en minsta gemensamma nämnare som har en betryggande majoritet här i lagtinget. Det är att försöka hitta en stegmodell eller ramlagsmodell.
När det gäller ramlag och egen beskattning så kan man faktiskt se tillbaka till 1922, som jag berörde i mitt förra anförande, där hade man en ramlag enligt en dansk modell och man hade en rätt så omfattande beskattning. Där var fastighetsskatten eller grundskatten ett viktigt inslag. Det borde kanske idag också bli en debatt om fastighetsskatten på Åland, men det är en senare fråga.
När det gäller dagens debatt, och om det som jag protesterade med händerna här, när Anders Eriksson hänvisade till att liberalerna är inne på samma tåg, det vill jag hävda att vi inte är, helt och hållet i alla fall. Det finns en linje i liberalernas politik. År 1983 var vi med och lade fram ett förslag om reform av självstyrelselagen som innehöll utökade beskattningsmöjligheter. År 1993 diskuterade vi samma sak. År 1995 var vi bakom Lundberggruppens betänkande om att se överbeskattningen. Samma sak 2001-2002 gentemot finansministeriet. Men orsaken till att vi idag förespråkar den modell, som nu finns på bordet, är att det kan vara ett sätt att komma framåt.
Hittills har det varit många som säger att de vill vara progressiv, vara framåt och de vill utvecklas. Den debatten har pågått länge. Jag sade när jag började mitt anförande förra gången att det här kanske var slutet på slagordsdebatten. Kanske vi kan sätta oss ner och börja jobba. Det tror jag faktiskt att vi kan. Vi har den minsta gemensamma nämnare. Vi ska se till att vi kan. Men vi kan, om vi vill, det beror på om det är bra för medborgarna. Man kan också säga som Ålands framtid säger; vi kan, vi vill och vi törs. Men man får möjligen inte så många med sig med de slagorden. Vi får se i nästa val.
Det vi vill i liberalerna är att gå vidare med frågan om konkreta möjligheter för lagtinget att besluta. Jag tror inte alls som många här, att ramlagen, när det gäller behörigheten, är någon enkel fråga som löser språkproblem och kontaktytor till riket. Tvärtom, se på Danmark och den danska modellen. Där sitter färöingarna och till grönlänningarna i knä på danska politiker, som klappar dem på huvudet och säger att det är jättebra att de ska ta över för då blir Danmark av med ansvaret och kostnaderna och Grönland och Färöarna får ta över. Därför tror jag också att vi har mycket stora möjligheter att, gentemot riket, hävda att vi tar över och betalar själva för det här. Varför skulle man i riket vara emot om vi tar mera av deras behörigheter idag, om vi betalar själva?
Det som var rikets enheter år 1922 var utrikespolitiken, försvaret och vissa allmänna rättigheter för territoriet.
Lagöverföring med ramlag är fullt möjligt. Men det löser inte problemen.
Ltl Harry Jansson frågade varför man gick ifrån systemet från 1922? För det första, så var det så mycket behörighetskonflikter, trots ramlag. Högsta Domstolen jobbade på högvarv. För det andra, så var det omöjligt att beräkna skatterna ifrån Åland och hur man skulle fördela dem med riket. Problemen finns idag men vi har större möjligheter att lösa dem.
Ltl Sundback frågade om partiernas åsikter om den socialdemokratiska modellen. Jag tycker att den socialdemokratiska modellen är sämre än klumpsumman som vi har idag.
Ta till exempel att man skulle gå enligt den skotska modellen med tre procents avvikelser i inkomstbeskattningen. Skulle det vara ett framsteg? Nej, knappast. Bortsett från att det är hårt reglerat i Skottland enligt lagstiftningen så har vi ju den möjligheten idag. Vi har t o m använt den på flera områden när det gäller allmänna avdrag till kommunalbeskattningen och när det gäller kompensation för kapitalinkomstbeskattningen. Vi har idag större möjligheter än vad Skottland har med sitt klumpsummesystem.
För det andra, socialdemokraterna säger att vi ska ta emot den egna beskattningen. Det betyder, precis det som man har diskuterat när man kom fram till att klumpsumman är ett bra system, att beräkna skatterna tar i allmänhet ett par år. Man har förhandsbeskattning, man har skatteberäkningar, man har överklaganden, man har justeringar och man ha deklarationer. Vi skulle få sitta här och vänta på en skatteutjämning ungefär som gamla Ålands delegationen gjorde under enahanda förmåner tider. Det skulle vara en mycket, mycket stor ut ökad byråkrati.
Sedan säger socialdemokraterna att det är genant att ta emot pengar. Ja, jag undrar om befolkningen tycker att det är genant att ta emot pengar ifrån riket? För det första ska vi beräkna hur mycket vi tar emot. Men, när man lämnar klumpsumman för att övergå till egen beskattning så måste man se på tilläggsinkomster. Därför att vi har idag en andel av rikets i övriga inkomster. Som ltl Sjölund sade här för en stund sedan så betyder det ungefär 25-30 miljoner som vi skulle gå miste om.
År 2004 beräknade Olssonkommittén att rikets kostnader för Åland ungefär är 40 miljoner euro. Det är 50 miljoner idag. Det är alltså på minussidan med socialdemokraternas förslag, ungefär 80 miljoner. På plussidan kan det vara att så länge vi har en bra ekonomi så får vi själva ta hand om skillnaden mellan 0,45 och 0,50, när det gäller direkta skatter. Det betyder ungefär 6-7 miljoner. Sammanlagt förlorar vi på det systemet. Sedan ska man beräkna om det stämmer med våra skatter eller inte. Man kan då också säga att vi tar över socialförsäkringssystemet där ÅSUB räknade att vi har 60 miljoner överskott, i själva verket är det 15 miljoner. Klumpsumman har varit 18 miljoner och den blev 3 miljoner. Det är svåra beräkningar. Jag anklagar inte någon för att ha räknat fel utan att det är bedömningarna som är svåra. Bedömningar betyder demokrati om man ska eftersträva exakthet.
Herr talman! Jag tycker inte att socialdemokraterna har ett hållbart motiv. Jag tror inte att man kan räkna med att man får ett stöd där i lagtinget och att man kan gå fram den vägen. Det är möjligt att det bara är ett valtaktiskt utspel, det må vara hänt. Det är ju partiernas uppgifter att få mycket röster. Men med de här rösterna ska de göra någonting. Och ska man göra det sämre för medborgarna så vet jag inte hur debatten ska gå.
Det som den här till synes eniga borgerliga linjen går ut på är att möjliggöra för lagtinget är att gå vidare om man vill. Och om man vill, det måste vara föremål för diskussion.
Jag vill föra fram en sak som bekymrar mig, det är sjöfarten som är den klart dominerade skattebasen. Nu har vi haft en utflaggning. Det betyder att Sverige betalar sjöfartsstödet. Tidigare har det gått via statsbudgeten. När sjöfartsstödet infördes var kommunernas andel ungefär 12 miljoner. Kommunerna fick sin skatt, trots att rederierna inte behövde betala den. Det visar storleksordningen av sjöfartsnäringen. För år 2006 beräknades det till ungefär 40 miljoner och då kan man säga att en del av pengarna tar vi tillbaka eftersom det är statsskatt och vi får de tillbaka. Men man måste ändå reda upp systemet med en överenskommelse med riket. Det är den allra svåraste biten.
Inte är det bara att åka tåg med detta förslag som landskapsregeringen har. Nu börjar arbetet, nu börjar förhandlingar, börjar hemläxan, nu måste man jobba och nu är det förhoppningsvis slut på slagordsdebatten. Det tycker jag att socialdemokraterna skulle kunna bidra till genom att åtminstone medverka till det här arbetet. Om man sedan i valet vill gå ut och säga att det ska vara egna pengar, då ska man åtminstone säga att det är egna pengar och mindre pengar, större risker och mera byråkrati. Då är det en upplysning till medborgarna. Sedan ska medborgarna naturligtvis välja. För liberalernas del så har vi olika åsikter om de olika stegen i stegmodellen. Men det är ju någonting som ska diskuteras i lagtinget vid varje tillfälle. Jag tror åtminstone att vi har större möjlighet att påverka klumpsummans reform, höja den och kanske koppla den till någonting annat än inkomsterna. Vi har stora möjligheter att, med hjälp av protokollet av Ålands anslutning till EU, ha den indirekta beskattningen som ett instrument med väldigt få risker.
När det gäller Skottland har man bedömt att indirekt beskattning inte är så intressant utan man har gått in för den direkta beskattningen. Det är för att det är en gränsregion med så mycket gränshandel. De ser också komplikationerna med EU för den indirekta beskattningen. Det behöver inte vi göra eftersom vi har undantag.
Jag säger inte att den liberala linjen, som jag ser, är den som gäller helt och hållet. Vi möjliggör för lagtinget att föra en diskussion. Jag tror att den diskussionen kommer att bli mer saklig, med grundlig och vi kommer att hitta lösningar som är bättre för Åland. Det har varit målsättningen ända sedan revisionsarbetet inleddes på 70-talet, att hitta lösningar som är bra och passar in i tiden. Nu är frågan hur eniga vi kan vara? Den minsta gemensamma nämnaren borde vara att den parlamentariska kommittén, och andra som jobbar med det här, utgår ifrån det meddelandet som landskapsregeringen har lagt fram. Det är en bra början på principplanet.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, herr talman! Ltl Erland inbjuder till ett antal replikväxlingar, men vi ingår ju i samma regeringskoalition. Jag tänkte därför hålla mig enbart till historiska fakta.
I mitt anförande, för några timmar sedan, belyste jag det faktum att Åland har haft egen beskattningsrätt av ganska hög dignitet. Jag angav också en förklaring till varför vi förlorade den behörigheten och jag hänvisade till lantrådets Björkmans lantrådsberättelse, som avgavs under 1920-talet och en bit in på 1930-talet. Där framgår det mycket tydligt att om det var så att Åland aktiverade sin beskattningsrätt så räknades det som ett minus, det vill säga man drog bort inkomsterna så att man förlorade på helheten. Svårigheterna får jag återkomma till i nästa replik.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Tack för upplysningen med regeringskoalitionen.
När det gäller Carl Björkman så minns jag hans första ord i den första landskapsnämndens berättelse; ”kampen är genomkämpade och förlorad.” Jag tycker att man kan tänka samma här. Vet vi vad vi vill så ska vi genomföra kampen. Sedan om den är förlorad eller vunnen, det är en annan sak.
När det gäller skattebehörigheten 1922 så har man faktiskt diskuterat om det är ett argument för att vi ska ta tillbaka skattebehörigheten. Man har aldrig från åländsk sida, enhälligt ifrån lagtinget, sagt; nu vill vi ta över beskattningen. År 1985 var det vissa delar som ville ta över.
Ltl Harry Jansson, replik
Dåvarande lantrådet Björkman brukade ibland avsluta sina berättelser genom att säga att det han just hade skrivit inte nödvändigtvis avspeglade den övriga landskapsnämndens uppfattning. Det är kanske någonting för oss att ta efter i dessa tider? Det man säger har inte alltid täckning. Svårigheterna för dåvarande landskapsnämnd och landsting avspeglades i att under ett enda år så lyckades presidenten, med bistånd av Högsta Domstolen i Helsingfors, fälla 33 landskapslagar. Vi kan ju föreställa oss i dessa tider om vi skulle producera så många framställningar och få på huvudet i princip i samtliga. Det visar vilken envishet som byggde det åländska samhället. Man började från ingenting, från ett tomt papper. Det är beundransvärt det som gjordes då.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Historien är intressant och lärorik. Man kan konstatera att Björkman fick gå. Han fälldes av en majoritet. När det gäller detta med 33 landskapslagar, så då var det ändå ramlagsprincipen som gällde i självstyrelselagen.
Färöarna och Grönland kanske skulle ha lite mer av Björkmans legalitetskampstänkande. Nu sitter den ena i famnen på den andra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag hade i och för sig inte väntat mig några rosor, inte ens respekt av ltl Olof Erland.
I sak skulle jag vilja säga att i vår modell ingår det inte att vi skulle betala kostnader för statlig verksamhet på Åland, i enlighet med den färöiska och grönländska modellen.
Det var i alla fall trevligt med lite synpunkter. Vi ska titta på dem lite närmare.
Det som jag inte riktigt fick klarhet i är vad liberalerna vill. Vad är det för sorts beskattningslinje man har? Är det bara detta att det ska diskuteras i grupper med andra? Har partiet någon vision om hur man ska utveckla ett åländskt skattesystem, som inte har byråkrati och fungerar så att alla blir glada?
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Att påstå att någon inte visar respekt, det är att inte visa respekt.
Jag har inte i mitt anförande pratat om liberalernas skattepolitik. Jag har sagt att när vi har möjlighet att diskutera vad vi ska ta över, då ska vi också grunda det på utredningar och konsekvensbedömningar och tala om vad skattepolitiken är. Skattepolitiken hör till en annan debatt. Jag vet inte om vi ska ta den nu. Men det viktiga för mig, och det som är en majoritets minsta gemensamma nämnare i lagtinget, är att man ska kunna skaffa sig möjligheten att bestämma i lagtinget hur långt man vill gå.
Ltl Barbro Sundback, replik
Motpartens första fråga kommer att vara hur långt man vill gå. Väljarna kommer väl antagligen att kräva svar på samma fråga. Jag tycker att jag mer och mer får bekräftat att liberalerna inte vill diskutera skattepolitik. Man vill diskutera ramlag och att den ska innehålla skattebehörighet. Men vad man egentligen vill med skattebehörigheten är fortfarande helt oklart. Det finns varierande uppfattningar. Det hade varit ärligt att presentera ett förslag, som vi skulle ha fått diskutera.
Ltl Olof Erland, replik
Jag tycker att det verkar som om socialdemokraterna är oklara på vad det här handlar om. Det är ett meddelande som talar om hur man ska gå till väga för att lagtinget ska kunna bestämma om behörigheten. Det är ju det viktiga. Det är helt klart att de olika partierna här i lagtinget har olika uppfattningar om skattepolitiken. Men vad är det för idé att diskutera skattepolitik när vi inte har de möjligheter som vi behöver för att ta över beskattningen?
Det är fullt möjligt att väcka mig mitt i natten, när som helst, och jag kan tala om skattepolitik i timmar. Jag kan börja med mervärdeskatten och acciserna och hur man skulle kunna använda det för grön skatteväxling, för regionalpolitiken och för att påverka konsumtionen i sundare mönster. Men först måste vi ha möjligheten att göra det. Det är helt olika debatter som vi pratar om.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avlutad.
Detaljbehandling av lagutskottets betänkande 15/2009-2010 vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkande kläm och därefter betänkandets kläm och därefter betänkandets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.
Förläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010) remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.
Föredras
13 Tandvård
Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 7/2009-2010)
Enkel fråga ska uppläsas av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Därefter får frågeställaren hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. De övriga yttranden får däremot inte överstiga tre minuter.
Ltl Barbro Sundback
Tack, herr talman! Sedan lång tid tillbaka begränsas tillgängligheten till ÅHS:s tandvård av ett styrelsebeslut som innebär att endast s.k. prioriterade grupper har rätt att erhålla tandvård, undantaget akuta fall. Beslutet står enligt mig och socialdemokraterna i strid med 2 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård som stipulerar följande: "Befolkningen i landskapet har utan diskriminering och inom de gränser som står till hälso- och sjukvårdens förfogande vid respektive tidpunkt rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter." Tandvård är enligt alla sakkunniga mycket viktigt för individens hälsotillstånd.
Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Anser landskapsregeringen att begränsningarna av tillgängligheten till ÅHS:s tandvård är förenliga med landskapslagen om hälso- och sjukvård som innehåller ett uttryckligt förbud mot diskriminering i fråga om de tjänster som står till hälso- och sjukvårdens förfogande?
Minister Katrin Sjögren
Herr talman! Andra paragrafen i ÅHS lagen lyder: ” Befolkningen i landskapet har utan diskriminering och inom de gränser som står till hälso- och sjukvårdens förfogande vid respektive tidpunkt rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter.” Inom de gränser som står till hälso- och sjukvårdens förfogande, den skrivningen gör att landskapsregeringen inte anser att det rör sig om diskriminering. Resurserna är begränsade och det leder till prioriteringar för att den tillgängliga tandläkarkapaciteten ska användas rationellt.
ÅHS upprätthåller tandläkarjouren som ger akutvård och som finns till och för hela befolkningen. Kärnan i ÅHS tandläkarverksamhet, och en av huvudgrupperna, är den preventiva och behandlande tandvården för barn och ungdomar upp till 26 år. I landskapsregeringens rapport om barn och ungas hälsa framkommer att våra barn och ungdomars tandhälsa är gott i ett nordiskt perspektiv. Det är en sak vi behöver slå vakt om.
Den andra huvudgruppen är vissa prioriterade patientgrupper. De prioriterade grupperna är många. Prioriteringskriterier är antingen av medicinsk eller av social karaktär. De som prioriteras är gravida, insulindiabetiker, reumapatienter, vissa strålbehandlade patienter, cytostatikapatienter, HIV- och Hepatitpatienter, psykiska utvecklingshämmade och flyktingar. En alldeles ny kategori patienter som prioriteras på Åland är Huntingtonpatienterna.
Det finns en vilja och ett beslut att ÅHS styrelse ska göra en översyn av de prioriterade patientgrupperna. Man ska också inom ÅHS titta på möjligheterna till en gemensam jourverksamhet tillsammans med de privatpraktiserande tandläkarna. Dessutom finns det skrivningar i landskapsregeringens handlingsprogram att man under mandatperioden skall utreda tandvården och komma med utvecklingsförslag.
I budgeten för 2010 står det att landskapsregeringen ska tillsätta en kommitté som ska utreda tandvården som helhet. Kommittén skall dokumentera behov, resurserna inom ÅHS, resurserna inom den privata sektorn, rekryteringsutsikter, både för tandläkare och tandhygienister, samt förutsättningar och motiv för att utvidga och utveckla den offentliga tandvården och samarbete mellan offentlig och privat sektor. Detta är ett arbete som ska inledas 2010.
Ltl Barbro Sundback
Tack, herr talman! Jag är lite besviken över att jag inte får ett skriftligt svar. Jag har nämligen en gång tidigare, den 2 november, skrivit till landskapsläkaren och bett om hans utlåtande. Men han har ännu inte svarat på detta skriftligen. Jag är mycket bestämd på den punkten att ÅHS beslutet strider mot den andra paragrafen. Landskapsläkaren och tydligen nu också ministern sammanblandar resurser med vad lagstiftningen de facto säger. I mån av möjlighet, gäller ju för alla ÅHS verksamheter. Om man inte har tillräckligt med resurser på hälsocentralen så måste man börja begränsa vilka grupper som får gå dit och resten får vara utan eller söka sig till privata alternativ. Det är ju så man gör med tandvården nu på Åland. En motsvarande begränsning som detta finns inte i våra grannländer. Jag är lite besviken över att jag inte får det skriftligt.
Bland de prioriterade grupperna nämnde inte ministern ÅHS personal. Man prioriterar en yrkesgrupp i den här frågan. Hur kan man säga att det är en prioriterad målgrupp? De utgör den största gruppen om man bortser från barnen och ungdomarna som har en förebyggande tandvård.
ÅHS personal, är det en särskild viktig grupp för ministern och regeringen att måna om att de har tillgång till gratis eller väldigt förmånlig tandvård?
Minister Katrin Sjögren
Herr talman! Beslutet om att delar av ÅHS personal har fått gå till ÅHS tandvård är ett gammalt beslut. Det beslutet är ingenting som vare sig den sittande ÅHS styrelsen eller den här landskapsregeringen har tagit. Det här var också en sak som diskuterades på styrelsemötet. Av 7500 patienter är 277 ÅHS personal.
Ltl Barbro Sundback
Jag förstod att man har resonerat att grupperna ska prioriteras av sociala eller medicinska skäl. Men det här är ju en löneförmån som man ger åt en viss grupp. Det råder tydligen också i personalen väldigt oklar uppfattning om vem som har den här rätten och den här möjligheten.
Tandvården är kanske den form av sjuk- och hälsovård som är mest avgörande, för människor med väldigt små inkomster, om man ska ha tillgång till tandvård eller inte. Hur kan ministern försvara den här lösningen om man tänker på den utredning vi gjorde 2006 som visade att 13 procent av åländska hushåll lever under den relativa fattigdomsgränsen? Är det faktiskt viktigare att slå vakt om de privata monopolen på det här området och inte låta den allmänna tandvården konkurrensutsätta dem?
Minister Katrin Sjögren
Herr talman! Ltl Barbro Sundback pådyvlar mig åsikter som jag aldrig har uttalat överhuvudtaget. Jag tror det är första gången det står i landskapsregeringens handlingsprogram att vi ska titta på den här frågan. Jag har förhoppning att vi ska kunna göra framsteg inom tandvården på Åland. Jag uppfattade att ÅHS styrelse var eniga i det här. Man vill titta på de här frågorna och se vad man kan göra för förbättringar.
Jag motsätter mig att skriva andra på näsan och uttala åsikter som man aldrig någonsin har uttalat. Det står tydligt och klart i landskapsregeringens program att vi ska titta på den här frågan och försöka komma med förbättringsförslag.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
14 Självstyrelseambassadörer
Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)
Ärendet avförs och upptas till behandling onsdagen den 24 mars.
Enda behandling
15 Utökad VVS-utbildning
Kulturutskottets betänkande (KU 1/2009-2010)
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2007-2008)
Ärendet avförs och upptas till behandling onsdagen den 24 mars.
Enda behandling
16 Turismutbildning
Kulturutskottets betänkande (KU 2/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 24/2008-2009)
Ärendet avförs och upptas till behandling onsdagen den 24 mars.
Enda behandling
17 Obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna
Kulturutskottets betänkande (KU 3/2009-2010)
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 49/2008-2009)
Ärendet avförs och upptas till behandling onsdagen den 24 mars.
Enda behandling
18 Införandet av AX-koden för biltrafik
Lagutskottets betänkande (LU 23/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 14/2007-2008)
Ärendet avförs och upptas till behandling onsdagen den 24 mars.
Remiss
19 Ändring av landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet
Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. lagmotion (LM 3/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas till behandling den 9 april.
Remiss
20 Minskning av antalet ledamöter i lagtinget
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 18/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas till behandling den 9 april.
Remiss
21 Förlust av hembygdsrätt för studerande
Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas till behandling den 9 april.
Remiss
22 Ny organisationsmodell för offentliga Åland
Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion (HM 40/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas till behandling den 9 april.
Remiss
23 Revidering av straffskalorna
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 19/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas till behandling den 9 april.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls onsdagen 24 mars 2010 kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.00)