För kännedom
Tillgång till svensk TV via Play-funktionerna EF 12/2009-2010
Utdrag ur protokollet
Finansutskottets betänkande (FU 7/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 20/2007-2008)
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2007-2008)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 11/2008-2009)
2 Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)
Vtm Gun-Mari Lindholms lagmotion (LM 1/2009-2010)
3 Godkännande av avtalet med Andorra om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 27/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 16/2009-2010)
4 Strategi för kompetensförsörjning
Kulturutskottets betänkande (KU 7/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells hemställningsmotion (HM 38/2008-2009)
5 Generellt godkännande av examen
Kulturutskottets betänkande (KU 8/2009-2010)
Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2008-2009)
6 Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse
Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)
7 Bättre tillgänglighet för funktionshindrade på Åland
Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)
Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)
9 Ökade kunskaper om våldsutsatta kvinnor
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 42/2009-2010)
10 Tillämpningsdirektiv för handikappanpassade hjälpmedel
Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)
11 Förlust av hembygdsrätt för studerande
Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 4/2009-2010)
12 Tillgång till svensk TV via PLAY-funktionerna
Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 12/2009-2010)
Enligt valresultatet för lagtingsvalet den 21 oktober 2007 tillkommer Jan-Erik Mattsson ett mandat i lagtinget för vilket en granskad och godkänd fullmakt uppvisats.
På grund av bestämmelserna i 6 § 2 mom. lagtingsordningen frånträdde emellertid Jan-Erik Mattsson sitt uppdrags om lagtingsledamot när han 26 november 2007 utsågs till medlem i landskapsregeringen. Eftersom lagtinget den 14 april 2010 på begäran har befriat Jan-Erik Mattsson från hans uppdrag som minister i landskapsregeringen och vid plenum den 19 april 2010 valt Torbjörn Eliasson till ny medlem i landskapsregeringen, är Jan-Erik Mattsson nu berättigad att återta sin plats i lagtinget.
På grund av detta har Henry Lindström, som numera är centerns första ersättare, frånträtt sitt uppdrag som ersättare för minister Veronica Thörnroos. Henry Lindström har dock uppvisat en granskad och godkänd fullmakt att i lagtinget ersätta landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg. På motsvarande sätt har Jan Salmén frånträtt sitt uppdrag som ersättare för Jan-Erik Mattsson men har uppvisat en granskad och godkänd fullmakt att i lagtinget ersätta minister Veronica Thörnroos.
Jag hälsar lagtingsledamoten Jan-Erik Mattsson välkommen tillbaka till lagtinget och ber vaktmästaren visa ledamoten till sin plats.
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Ulla-Britt Dahl på grund av sjukdom och lagtingsledamoten Raija-Liisa Eklöw på grund av kommunalt uppdrag. Beviljas.
Meddelande
Meddelas att kandidatlistor för fyllnadsval av en ordinarie medlem i finansutskottet samt en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden ska lämnas in till lagtingets kansli senast i morgon torsdag den 22 april 2010 kl. 15.00 och att valen förrättas vid plenum på fredag den 23 april 2010. Antecknas.
Bordläggning
1 Uppdatering av det IT-politiska programmet, Internetuppkoppling i offentliga miljöer, Korrekt bild av Åland på Internet
Finansutskottets betänkande (FU 7/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 20/2007-2008)
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2007-2008)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 11/2008-2009)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 28 april 2010. Godkänt.
Bordläggning
2 Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 16/2009-2010)
Vtm Gun-Mari Lindholms lagmotion (LM 1/2009-2010)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 23 april 2010. Godkänt.
Andra behandling
3 Godkännande av avtalet med Andorra om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 27/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 16/2009-2010)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion. Ingen diskussion.
Detaljbehandlingen vidtar. Det i presidentens framställning ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i andra behandling i enlighet med lagutskottets förslag.
Lagförslaget är bifallet.
Ärendets andra behandling är avslutad.
Enda behandling
4 Strategi för kompetensförsörjning
Kulturutskottets betänkande (KU 7/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells hemställningsmotion (HM 38/2008-2009)
Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Det här är det sjunde betänkande från kulturutskottet angående hemställningsmotioner. Denna gång handlar det om strategi för kompetensförsörjning. Det är en hemställningsmotion som Camilla Gunell med flera lämnade in under lagtingsåret 2008- 2009.
Utskottet kan först konstatera att det här är ett mycket viktigt område, att se till att man har god kontroll på hur läget ser ut vad gäller framtiden för det åländska samhället. Det gäller att se till att ha utbildat folk som kan ta fram de uppgifter som står framför dem i arbetsmarknaden. Vi har en situation där befolkningspyramiden snurrar helt upp och ned mot tidigare, vilket gör att det blir många vakanser lediga.
I behandlingen har vi förstått att landskapsregeringen har rätt god grund i statistiskt material som kan ge vägledning om hur framtiden ser ut. Det finns ett visst behov av att komplettera det till vissa delar. Man har under 2006- 2007 gjort en undersökning där man kartlade företagens och näringslivets behov på lite längre sikt. Det var meningen att den utredningen skulle följas upp. Utgående ifrån den ekonomiska situationen har man valt att inte göra en lika omfattande uppföljning, som det var tänkt ifrån början. Här kan behövas en komplettering om vi ser framåt.
Det statistiska materialet är ingenting värt om man inte använder sig av det. Vi har konstaterat i utskottet att det finns ett behov av att skapa handlingsplaner, dokument, som visar vägen framåt i tiden, där man visar på att man har tagit till sig av den statistik som finns och att man gör en planering utgående ifrån detta.
Vi har varit rädda för att man inte bara ska göra dokument som blir hyllvärmare. Dokumenten ska istället bli verkliga instrument för den fortsatta planeringen, att man får klara och tydliga beslut om den politiska målsättningen och vilken väg man är på väg att vandra mot.
Vi efterlyser ifrån utskottets sida handlingsplaner på olika områden, t.ex. vilken studerandevolym man ska räkna med i framtiden både på gymnasialstadiet och på högskolenivå, som landskapsregeringen själv lyfte upp i hörande.
Utskottet ansåg att detta var ett område som inte bara berör utbildningssektorn utan också i högsta grad näringslivssektorn. Utskottet har bett om ett utlåtande ifrån näringsutskottet i den här frågan, vilket finns bifogat i det betänkande som nu ligger på era bord. Vad gäller detta får säkert näringsutskottets svara för det.
Summa summarum konstaterar vi att det finns ett behov av att skapa olika typer av handlingsplaner. Det är svårt att sy ihop det här till ett enda stort strategidokument. Däremot bör den politiska riktningen bli så klar som möjligt.
Utgående ifrån det här föreslår vi att motionen förkastas men att betänkande läggs till landskapsregeringen kännedom så att man beaktar synpunkterna kring arbetet med att ta fram handlingsplaner. Med detta kan man också säga att grundtanken i motionen därmed också är omfattad av utskottet. Däremot har vi haft synpunkter från utskottets sida hur man rent praktiskt ska genomföra de här sakerna. Tack, herr talman.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Bästa åhörare, hjärtligt välkomna alla besökare ifrån Medis! Det är väldigt bra att ni besöker lagtinget idag. Det här med arbetsmarknaden är en väldigt viktig fråga. Ni är en stor och viktig del av framtiden. Det är synnerligen viktigt att vi får fler människor som kommer till Åland som vill vara en del av vårt arbetsliv, vårt näringsliv och vår utveckling. Ni behövs i vårt samhälle, absolut. Flera av er borde också sitta här som ledamöter av lagtinget. Jag hoppas att den dagen inte är så långt borta.
Integrationsfrågan är en viktig del av frågan om kompetensförsörjning.
Jag uppfattade att den här motionen, som jag lade i fjol och nu har behandlats av både näringsutskottet och kulturutskottet, i sak är godkänd, även om det är politiskt svårt att godkänna motionen när den kommer ifrån oppositionen. Men till innehållet är den, som jag betraktar den, faktiskt antagen. Det betyder att motionen har träffat rätt på den punkten att man har hört företrädare från AMS, IT-branschen, sjöfartssektorn, ÅSUB och utbildningsavdelningen. Det visar att det är viktigt med utredningar och att få fram ett statistiskt underlag, som Johan Ehn var inne på. Men sedan måste man ju gå vidare i den processen och ta fram verktygen för hur man jobbar med frågan framåt, annars är ju utredningarna inte så mycket värda. Utredningarna ger underlag men sedan ska man ta avstamp ifrån dem och gå vidare.
Vi vet att rekrytering fortsättningsvis är en oerhört viktig verksamhet för den åländska arbetsmarknaden. Eftersom man inom AMS tonar ner arbetet med Arbeta och Bo projektet så är det viktigt att landskapet istället jobbar på andra plan med samma fråga.
Mitt förslag, som jag inte förstår varför det är så omöjligt att verkställa, bygger på ett trepartssamarbete mellan näringslivets organisationer, handelskammaren, företagarföreningen men också med de fackliga arbetsmarknadsorganisationerna och regeringen. De kunde ha ett gemensamt arbete att se till att hitta strategier för hur man på lång sikt ska försörja det åländska samhället på kompetent arbetskraft.
Många av de här branscherna lyfter fram detta som en viktig tillväxtfråga. Ska man klara av att växa i sina företag så är en av de viktigaste frågorna att hitta kompetent personal, rätt personal som är villiga att komma till Åland, leva och bo i vårt samhälle och bidra med sin kompetens och sitt kunnande.
Det här är både en näringslivsfråga och en utbildningspolitisk fråga eftersom det också är viktigt att man har en samverkan mellan behoven på arbetsmarknaden och hur utbildningsstrukturen är formad.
Jag skulle gärna vilja höra från regeringens sida varför man inte kan tänka sig att samverka på detta sätt med näringslivet och arbetsmarknadens organisationer? Det är ett sådant samarbete som har funnits på andra orter under en lång tid och skapat en stabilitet och en framsynthet vad gäller de här frågorna.
Ltl Ehn talade om handlingsplaner, det är ju ett annat sätt att kalla en strategi. Man får kalla det vad man vill bara arbetet blir gjort. Det tycker jag att är mycket viktigt. Tack, herr talman.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Den framtida kompetensförsörjningen på Åland är en av nyckelfaktorerna i utvecklingen. Landskapet Åland genomgår nu en av den största krisen, ekonomiskt sett, som vi har upplevt överhuvudtaget. Då är det viktigt att prioritera resurserna.
Landskapsregeringen har under mycket stor möda försökt bibehålla utbildningen och hälso- och sjukvården.
När det gäller kompetensförsörjningen så finns det idag utbildningsplatser till nästan alla. När det gäller utbildningen som helhet så finns det stora reformer på gång. Hela gymnasieutbildningen reformeras, ny lagstiftning är under utarbetande. Man ser över frivilliga organisationers arbete, näringslivsorganisationernas arbete och allt för att ge mer för de pengar som ändå är ganska knappa i vårt nuvarande ekonomiska läge.
Det här betyder att man måste tänka på den framtida arbetskraften. Det finns nya projekt när det gäller integrationen bl.a. samordning av arbetskraft för de inflyttade, språkkurser och liknande. Det är också nya projekt på gång, bl.a. läroavtal, när det gäller att försöka integrera de nyinflyttade och de som inte är så språkkunniga på arbetsplatserna.
Prognoserna för framtiden är naturligtvis osäkra. Vi har stora ansträngningar för att upprätthålla en sjöfartsnäring på Åland. Vi har stora ansträngningar för att upprätthålla kompetensen inom vård- och hälsosektorn. Kommunerna kommer att behöva väldigt mycket arbetskraft för äldrevården. Vi har en IT-sektor som har visat sig vara förvånansvärt hållbar under en lågkonjunktur och under den ekonomiska krisen.
De prognoser som har gjorts av ÅSUB visar hur de här sektorerna har utvecklats och var behovet av utbildning är. På Åland måste vi räkna med att folk flyttar in för att vi ska klara av att bibehålla kompetensen på olika smala och breda områden. Där finns det möjligheter för ungdomar idag att hitta en karriärväg eller ett tryggt arbete.
Landskapsregeringen har prioriterat utbildningssektorn tillsammans med hälso- och sjukvårdssektorn. Det är de områden som Åland satsar på inför framtiden.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Ltl Olof Erland vill här framföra allt det goda som landskapsregeringen gör, de exemplen är säkert många. Sedan nämner han att det finns flera projekt för integration. Som konkret exempel fick vi höra lärlingsverksamhet, men det har ju alltid funnits i mer eller mindre omfattning, kanske lite mera nu. Jag tycker att det kunde vara på sin plats att konkretisera alla de här integrationsprojekten. Min uppfattning är att den här regeringen har stoppat upp integrationsarbetet. Man har inte lagt till några resurser, tvärtom, man har försökt stöda Medis att ta ett övergripande integrationsarbete. Det skulle vara viktigt att ltl Olof Erland nämner vilka dessa integrationsprojekt är. Det är i så fall någonting nytt som vi inte tidigare har hört om här i lagtinget.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Det finns många integrationsprojekt i landskapets budget. Det ena projektet som nämndes här var Medis verksamhet. Vi har språkkurserna och projekt i skolorna för integrering. När det gäller lärling, vet jag inte om jag nämnde det. Men i arbetsavtal och liknande där går försöken ut på att samla de olika organisationerna så att man underlättar för dem som inte har ett fast arbete. Man underlättar för dem som behöver stöd i språkundervisningen och dem som behöver lära sig i arbetssituationer och kombinerar det med utbildning. Det finns många exempel. I de här projekten finns det också ansökningar som ligger hos EU-fonderna så att man ska kunna få finansieringsstöd för det.
Jag tror att vi inom liberalerna ser arbetskraften som en väldigt viktig sektor att prioritera för framtiden. Det är därför vi satsar så mycket på det.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag tycker nog att det låter lite osannolikt. Medis språkkurser är väldigt bra och nödvändiga men kurserna leder inte till någon automatik när det sedan gäller att få jobb på arbetsmarknaden. Det är ju det som är det svåra för de flesta inflyttade. Även om man har lärt sig svenska så öppnas inte dörren till arbetsmarknaden automatiskt. Det måste till arbetsmarknadsåtgärder. Det skulle vara bra om ltl Olof Erland kunde bli lite mera konkret och nämna några projekt på arbetsmarknaden som underlättar för de inflyttade att få jobb.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det inte räcker med språkkurser. Det är just därför man fokuserar på att få hjälp med integrationen på arbetsmarknaden. Man ska skapa jobb och när man får ett jobb, om det är tillfälligt eller praktikplats, ska man stöda upp så att man får den här utbildningen och gärna ett avtal så att man så småningom kan få ett fast arbete. Under dessa svåra tider, med arbetslöshet som ännu inte har stigit så mycket, så är det svårt. Det är ett svårt arbetsmarknadsläge. Men ändå får man säga att arbetslösheten bland ungdomar har varit sjunkande under våren. Jag tror att det är olika insatser i företagens organisationer, i kommunerna, från landskapet och från AMS som sammantaget gör att vi har en liten ljusning på gång. Jag tror att det finns goda förhoppningar när det gäller den framtida kompetensförsörjningen på Åland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Jag vill gärna säga några ord med anledning av det här anförandet som vi hörde.
Ltl Olof Erland vill gärna visa på att regeringen är progressiv när det gäller de här frågorna. Jag kan inte se så mycket progressivitet inom det här området. Oberoende vilken ekonomisk situation vi befinner oss i under en period så kommer en framtid. Det är den framtiden som vi måste vara rustade för, den går inte att avskaffa.
De mekanismer som gör att vi måste jobba strukturerat och målmedvetet med rekryteringen är bland annat de pensionsavgångar som väntar. Bara det ger skäl nog att se till att det finns personal både för den privata sektorn och för våra offentliga arbetsplatser, annars stannar vårt samhälle. Jag menar att den här regeringen inte har kommit med några särskilda progressiva projekt eller nya initiativ som har slagit an, vare sig inom utbildningspolitiken eller inom näringslivspolitiken. Det har varit fokus på att skruva ner, tona ner och avskaffa.
Det finns en tid framför oss och det är den tiden som vi måste ha fokus på. Jag börjar starkt hoppas på att det snart kommer en tid efter den här regeringen. Jag tycker att det är viktigt att man har ett samlat grepp om rekryteringsfrågor och integration. Det är landskapsregeringen som måste ta det ansvaret och leda det här arbetet tillsammans med näringslivets- och arbetsmarknadens organisationer.
När det gäller integration så tror jag att det är viktigt att titta på vilka sätt man kan hjälpa nya ålänningar med nyföretagande.
Jag tror att handelskammaren kan vara en viktig samarbetspartner. Men då måste man ha förtroliga relationer som inte bygger på att man bryter avtal under pågående perioder. Man måste ha en relation som är tillförlitlig och att båda parter kan känna att här kan vi faktiskt nå framåt.
Är det så att det finns några progressiva satsningar så tycker jag att man ska berätta om de lite öppnare och tydligare för lagtinget. Annars finns det anledning till oro.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Vårt politiska system har en viss mängd energi hos enskilda medlemmar och partier. Den energin kan man använda för att gnälla, man kan använda energin för att försöka se framåt, man kan använda energin för att försöka vara konstruktiv och se vad som är viktigt och att man kan använda energin för att måla framtiden i mörka och i ljusa färger. Man behöver inte vara överdrivet optimistisk eller överdrivet negativistisk för att ta sig an framtida kompetensförsörjningsproblem. Det som är viktigt i en ekonomisk kris är att bibehålla utbildningsplatser, så gott det går, i utbildningsväsendet. Det är också att skapa stabilitet i samhället så att man inte gör panikartade åtgärder och lovar guld och gröna skogar, när guldet inte finns men skogarna finns kvar. Det gäller att vara en realistisk, försöka samordna de resurser som finns och ta tillvara den energin som finns i kommunerna, i landskapsregeringen, i lagtinget och i näringslivets organisationer och försöka få alla att dra åt samma håll.
Det är tungt, besvärligt och det kräver mycket. Ibland kan man glädja sig åt att de flesta åländska ungdomar får utbildningsplatser. Man kan också, tycker jag i alla fall som har varit med ett antal år, glädja sig åt att ungdomsarbetslösheten mitt under en krisperiod går ned från cirka 10 till 7,5 procent. Det låter inte så dramatiskt men det är ändå på väg åt rätt håll. Det är ändå värt att glädja sig åt att landskapets budget, trots att man upprätthåller en hög nivå på utbildning och hälso- och sjukvård, sparar åtskilliga miljoner under det senaste året. Vi kanske också får möjlighet i år att förbättra och stärka möjligheterna till att ge utbildning och att skapa för framtiden.
Okej, det finns säkert mycket negativt att ta fram. Det är ju det som man ska åtgärda i första hand, inte ropa ut sitt missnöje lagtinget. Vi är betjänta av konstruktiva lösningar för att ge medborgarna en så bra välfärd som möjligt. Att man får möjlighet att satsa på en utbildning och få ett framtida kunskapssamhälle. Oberoende om man är teoretiker eller praktiker så är detta med att lära sig någonting varje dag det viktiga för framtiden, tack.
Ltl Camilla Gunell, replik
Att komma med konstruktiva förslag är precis vad motionären har gjort i den här frågan. Att peka på att det behövs en kompetensförsörjningsstrategi för hela Åland som siktar på framtiden. Motionen har funnit stöd både hos näringsutskottet och hos kulturutskottet. Bollen går vidare till landskapsregeringen för verkställighet i de här frågorna.
Ltl Erland säger att det är tungt, besvärligt och krävande att utför den här typen av arbete. Men, det ska inte vara ett hinder. Man måste ändå ha sikte på framtiden, fast det är tungt, besvärligt och krävande.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Om allting plötsligt nu är så bra, varför då gnälla och klaga? Ut i vårsolen och famna äventyret. Utbildningen fungerar varje dag, utom lördag och söndag kanske. Allt är väl frid och fröjd, vad jag förstår.
Ltl Camilla Gunell, replik
Ltl Olof Erland når nya nivåer vad gäller att vara oseriös och osaklig. Det här är en fråga som jag tar på stort allvar, därför har jag motionerat i frågan. Här står jag och för fram att jag tycker att det är viktigt att landskapsregeringen jobbar progressivt med frågorna, med sikte på en framtid förbi den ekonomiska lågkonjunkturen. Det tycker jag att man har glömt. Man har bara fokus på att skruva ner, tona ner och avskaffa.
I dagsläget är det inte bara problem att rekrytera för framtiden man måste också se till att bibehålla sin egen personal, men den politik som nu bedrivs.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Jag är tacksam för att landskapsregeringen jobbar progressivt, skapar en stabil ekonomi, stabila finanser på sikt och att man har utbildningsplatser för alla. Det är en progressiv politik som gynnar medborgarna, tryggar välfärden och ger ungdomarna möjlighet att skapa den framtid som vi vill att de ska skapa. Den progressiva politiken tycker jag att det finns anledning att stöda och inte försöka motarbeta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet?
Minister Katrin Sjögren
Herr talman! Det har varit en intressant diskussion och en intressant motion som tar fasta på viktiga saker.
Jag kan försäkra lagtinget att trots det ekonomiska läget så tar vi också fasta på framtiden. Det kritiserades här i ett inlägg att landskapsregeringen har dåliga kontakter med näringslivet och handelskammaren. Det stämmer överhuvudtaget inte alls! Att vi sedan inte tycker lika i precis alla frågor är en annan sak. Senast igår hade handelskammarens samlade styrelse diskussioner med landskapsregeringen. Det är ett arbete som vi systematiserar, vi har kontakter med näringslivet.
Ett viktigt steg för landskapsregeringens och landskapsförvaltningens del är personalförsörjningsplanen när det gäller den framtida rekryteringen. Man kartlägger var vi har pensionsavgångar och var behöver vi sätta in rekryteringsinsatser. Det ger eviga matchningsproblem som finns ute i det privata näringslivet är hur vår utbildning ska matcha det åländska näringslivet. Det är inte heller en alldeles glasklar och enkel fråga. Där pågår det också diskussioner. Jag vill påstå att utbildningsministern har goda kontakter med hela näringslivet.
När det gäller integrationen så delar jag också den uppfattningen att vi har en lång bit att gå. Vi har tagit små steg. Små stegs togs under förra landskapsregeringen och små steg tas också nu. Ett projekt nämndes, Medis har fått extra pengar för att kunna hjälpa till med integrationen. Där finns också den här delen med att etablera kontakter till arbetsmarknaden.
Vi har integration inom utbildningssystemet som också sattes i gång under den förra mandatperioden. Vi har folkhögskolan, vi har grundskolan som drar sitt strå till stacken för integrationen. Inom barnomsorgen ger vi extra pengar till kommunerna för att man ska kunna stöda språkundervisningen för barn som har annat modersmål än svenska. Vår ambition under den här mandatperioden är att få en in en integrationslag. Dessutom finns en summa pengar i årets budget för en integrationskoordinator.
Jag delar uppfattningen att det finns mycket att göra, det är ett viktigt område, men, vi tuffar på. Tack, herr talman.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Personalförsörjningsplanen där man kartlägger pensionsavgångar handlar ju om den offentliga sektorn. Det är ju i sig en viktig sak. Utöver detta har vi hela den privata sektorn. Av dem som har blivit hörda i utskottet, som representerar IT-sektor, sjöfartssektorn osv, så enligt de uppgifter jag har, anser de att rekrytering är någonting som är avgörande för att man kan skapa tillväxt i de framtida bolagen.
Varför tar inte landskapsregeringen steget från diskussion till att faktiskt skapa en gemensam strategi? Parterna finns där och man delar utmaningarna för framtiden. Varför tar man inte varandra i handen och skapar ett hållbart samarbete?
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Nu kan inte jag exakt svara för vare sig näringsavdelningen eller utbildningsavdelningen. Det är min uppfattning att man går hand i hand. Man för diskussioner på sjöfartssidan, men för diskussioner på IT-sidan och man har ett systematiserat samarbetet. Samarbetet kan säkert förbättras också. Min uppfattning är att man har goda kontakter och att man diskuterar väldigt mycket.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag börjar tro att det finns en grundläggande skillnad mellan regeringens synsätt och mitt synsätt på vad samarbete är. Att hålla diskussioner med än den ena och än den andra är ju bra och det behövs. Men efter det måste man ju ta fram en plan, vilket utskotten också säger. Man måste ta fram en gemensam målsättning dit man arbetar strukturerat för att nå och inte igen nästa år ha en diskussion och efter det en ny diskussion. Jag börjar tycka att vi har en grundläggande annan uppfattning om vad det handlar om att samarbeta på ett sätt som ger resultat.
Minister Katrin Sjögren, replik
Den största grundläggande skillnaden tror jag är att landskapsregeringen representerar majoriteten och ltl Camilla Gunell representerar oppositionen.
Visst är det på det viset att man kritiserar och man vill inte heller ge den crediten åt landskapsregeringen. Min uppfattning är fortfarande att vi jobbar framåt, vi diskuterar och vi har också planer på hur vi ska nå framåt. Vi systematiserar diskussioner och planer med handelskammaren, med sjöfartsnäringen och med utbildningssektorn. Trots det här oket som hänger över oss så försöker vi också ha sikte framåt och vi jobbar framåt. Sedan kan man välja om man tror på det eller inte.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
5 Generellt godkännande av examen
Kulturutskottets betänkande (KU 8/2009-2010)
Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion (HM 37/2008-2009)
Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Kulturutskottet fortsätter att förse lagtinget med arbete och frågor att diskutera. Den här gången gäller det ett betänkande över hemställningsmotion nr 37 från 2008-2009 som handlar om generellt godkännande av examen.
Vid utskottets behandling kunde vi ganska snabbt konstatera att vi har ett litet problem vad gäller detta område. När det gäller att sätta kompetenskrav för offentliga tjänster framförallt så har vi full möjlighet att göra det, vilket vi också göra genom lagstiftning. Om man jämför med hur övriga lagstiftande församlingar, som har möjlighet att påverka utbildningsutbudet, har Åland den nackdelen att vi har ingen utbildning för t.ex. lärare, läkare eller jurister. Detta gör att vi alltid måste ta ställning till examina som kommer från något annat land. De allra flesta regelverk vi har bygger på den finska utbildningens grunder. En finsk examen än den som räknas som grund och sedan jämför man de övriga utbildningarna utgående ifrån detta. Det här gäller alltså offentlig sektor nu. Vi måste sedan skilja på vad som gäller i det privata näringslivet.
Tittar vi sedan på utbildningen i Sverige och Finland, jag fortsätter med exemplet lärare, så ser utbildningen olika ut. Man har valt att lägga betoningen på lite olika sätt. Det betyder att en studerande från Åland, som studerar i Sverige till lärare för grundskolans tidiga år 1-6, och en studerande som studerar i Finland, har en något olika examen. Innehållet i examen ser annorlunda ut och tiden kan till och med variera något emellan de två ländernas examina.
Trots att vi har en majoritet av våra studerande i Sverige så leder det till att det är den finska utbildningens examen som är norm för vad vi sätter för behörighetskrav. När den åländska lärarstuderande är klar så har han ett betyg med sig och ska söka jobb. Det första som vi ifrån åländsk sida gör är att säga; för att du ska kunna söka det här jobbet så måste du ta en sväng via landskapsregeringen och få en stämpel i betyget att detta är en tillräcklig examen för att du ska kunna jobba ute i skolorna. Det här fungerar oftast. Det är inget problem. Däremot sänder det en signal till dessa studeranden att normen ligger någon annanstans. Den utbildning man har är inte riktigt lika godkänd som den utbildningen som man kommer med från den pedagogiska fakulteten i Vasa. Det här tycker utskottet att ger en signal som inte riktigt är hembjudande till våra åländska studeranden som befinner sig i Sverige. Vi pratar om att vi vill försöka få hem ungdomar till Åland. I den förra motionen pratade vi om att det är viktigt att vi ser till kompetenskraften framåt i samhället. Här bygger vi in i vårt system en liten broms som gör att man kanske hellre än att komma tillbaka hem och göra den här extra prövningen väljer att stanna kvar på studieorten och jobbar där istället.
Det är naturligtvis så att den här saken i sig själv inte påverkar. Men vi vet att det finns många andra saker som också påverkar när man väljer var man ska fortsätta sitt yrkesverksamma liv. Det här är en av bitarna som vi från utskottet ser att påverkar.
Motionen säger att man ska se över hur man mera generellt kan godkänna examina. I betänkandet konstaterar vi att det inte bara är så att från och med idag så godkänner vi all examina som kommer ifrån Sverige. Man måste använda sig av det som står i självstyrelselagen. Vi har möjlighet att utfärda kompetensvillkor för olika tjänster, vilket vi ska göra utgående ifrån den verksamhet som de studerande ska jobba i längre fram och det som vi tror att är viktigt för att de ska kunna sköta sitt jobb på ett bra sätt. Utgående ifrån detta sätter man ett regelverk för hur detta ska fungera.
Majoriteten i utskottet anser att man ska titta på hur det ser ut för utbildningarna som finns på den svenska sidan. Man bör också lägga detta i ett europeiskt perspektiv eftersom vi vet att arbetet pågår med det så kallade yrkeskvalifikationsdirektivet. I det sammanhanget tror vi också att man kommer att kunna lösa de här frågorna.
Mot den här bakgrunden har utskottet i det här fallet valt att godkänna motionen som låg till grund för den här behandlingen. Vi föreslår för lagtinget att även lagtinget ska godkänna den här motionen och att man sänder kulturutskottets betänkande till landskapsregeringen kännedom.
Den bärande idén i utskottets resonemang är att vi ska välkommen de åländska studerandena med öppna armar på nytt och se till att de har möjlighet att kunna jobba också inom offentlig sektor. Tack, herr talman.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag tycker att det är hedervärt av utskottet att behandla motionen på det här viset. Det här är en fråga som vi ifrån obundnas sida har drivit. Vi har också tidigare motionerat i enlighet med syftet, andan och meningen i ltl Johan Ehns motion.
Till den här delen har vi också egen behörighet så vi kan ju själva bestämma var vi sätter gränserna.
En utbildning som inte nämndes här, men som vi också tidigare har debatterat här i salen, gäller socialarbetarna. Det skulle vara intressant att veta om man har någon information att ge från kulturutskottets ordförande vad beträffar just den utbildningen. Var ligger det ärendet idag?
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag har tyvärr ingen vidare information om den saken. Vi fick inte någon sådan information. Det ärendet ligger inte heller på kulturutskottets bord, normalt sett. Det är en fråga som ligger på social- och miljöutskottet eftersom det handlar om kvalifikationskraven i socialvårdslagen, tror jag. Det är social- och miljöutskottet som behandlar den frågan. Jag håller helt med om den principiella diskussionen som vtm Lindholm för, även där har vi samma resonemang om de här bitarna.
Man måste komma ihåg att enligt självstyrelselagen finns det vissa områden där vi inte kan gå in och göra detta. Det är inom områden där det finns skyddade yrkestitlar eller där det krävs licens eller liknande. Där har vi inte den möjligheten. Det är inte heller det som motionen eller utskottets betänkande tar sikte på. Vi ska utnyttja detta där vi har möjligheter.
Till sist vill jag säga att utskottet inte var enigt i sitt betänkande. Vi hade en omröstning som utföll 3-2 för att godkänna motionen.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Vad beträffar de yrken där man har en legitimation, som läkare, där har vi en annan lagstiftning att efterleva. Vad beträffar lärarutbildning, socialarbetare och många andra utbildningar ser vi idag att ungdomar alltmer vänder sig till Sverige för att få sin utbildning, då måste vi också matcha det när man kommer hem, och inte sedan säga; ”tyvärr, dörren stängd för dig, du har en examen men den duger inte på Åland”. Vi måste ändra på de signalerna så att vi får hem våra ungdomar. Vi har många andra initiativ, vilka vi har anfört tidigare i debatten t.ex. ”Kom hem projektet” och många andra initiativ. Det här är en jätteviktig fråga. Jag hoppas att vi kunde vara eniga om att arbeta för detta.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag håller helt och hållet med det som vtm Lindholm tar upp här. Jag vill än en gång betona vikten av att man faktiskt gör vad man kan i de här frågorna. Det här är ett typiskt exempel där man kan göra åtgärder.
Jag har länge själv haft den förhoppning att utvecklingen inom EU ska leda fram till att det blir lättare. Ju mer jag ser av det arbete som EU gör på det här området så inser jag att tar det ganska lång tid innan man kan ta hjälp rakt av den utvecklingen. Utbildningsområdet har inte tvingande effekter i EU-länderna, vilket leder till att vi fortfarande ser ganska stora skillnader. Vi har också haft ett nordiskt samarbete under en längre tid. Vi ser att även där har vi de här problemen. Jag tycker att vi ifrån Åland ska ta tillfället i akt och försöka se vad vi kan göra ifrån vår sida, och kanske också bli en modell för att visa på att det faktiskt går att hitta lösningar bara man själv vill det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Det är intressant att ta del av alla betänkanden som kommer ifrån kulturutskottet i parti och minut. Vi får hoppas att också övriga utskott tar efter och behandlar de motioner som läggs.
Jag har i tidigare replikskifte med kulturutskottets ordförande sagt att jag har varit förvånad över att kulturutskottet inte har godkänt motioner när man helt och hållet har hållit med resonemanget och motiveringarna. Man har förkastat motionerna men däremot skickat dem till landskapsregeringens kännedom.
Den här gången har jag noterat att man har godkänt motionen, i och för sig efter omröstning. Varför man har röstat kan man säkert ha olika tankar om.
Det som gör mig väldigt förvånad är varför man måste rösta om en sådan här sak? Jag hoppas och tror att det inte är en gammaldags diskussion om man är för eller emot Finland eller om man är för eller mot det finska utbildningssystemet. Det handlar ju om att man är för att de åländska ungdomarna ska få en plats på den åländska arbetsmarknaden. Det borde ju vara det centrala för oss. Vi får kanske höra senare under debatten hur liberalerna har resonerat.
Det var en sak som jag reagerade över när jag läste detta ganska korta betänkande. Det står så här i det andra stycket; ”eftersom landskapet har egen behörighet på utbildningsområdet anser utskottet att landskapet borde ha egna kvalifikationskrav när det gäller godkännande av andra länders examina t.ex. för lärare”. Vi har egna kvalifikationskrav, men precis som utskottets ordförande sade, vi har full möjlighet att sätta egna kompetenskrav men de flesta regelverk vi har bygger på den finska utbildningen. Vi har möjligheter att sätta egna kvalifikationskrav och gör det, men kanske på ett felaktigt sätt.
Jag tycker det är intressant när utskottet pekar på; ” man måste utreda alternativa lösningar till gällande ansökningsförfarande, att systemet bör anpassas så att bättre hänsyn tas till att de åländska studerandena huvudsakligen skaffar sin utbildning i andra länder än i Finland.” Här tänkte jag efterlysa precis det som utskottets ordförande sade, dvs det är viktigt att vi ifrån Ålands lagting ger signaler åt dem som studerar, oavsett var de studerar, att de är välkomna hem. Jag understöder allt som utskottets ordförande sade i sin muntliga presentation. Jag tycker att det hade varit viktigt att man också skriftligen hade fått med lite av detta för att få ut de här signalerna i ett lite bredare sammanhang.
Att godkänna eller inte godkänna examina, där har jag en direkt fråga till utskottets ordförande. Jag har den uppfattningen, jag vet inte om det stämmer, när det gäller Finland så har man ett väldigt rigoröst förfaringssätt, väldigt strikt syn på att det är nationell examen som gäller. Om man till exempel ser på präster, så är det inte några problem för präster att verka i Sverige om man har utbildat sig i Finland, men andra vägen går det inte. Också med lärare, kranförare m.fl har jag förstått att det en annan syn. Det skulle vara intressant att få veta om det är så att man ifrån finsk sida är ovanligt strikt i ett EU-perspektiv? Det finns säkert inte något heltäckande svar på det, men det skulle ändå vara intressant att få reda på det. Det leder ju till, när vi följer det finska regelverket så pass tätt, att de åländska ungdomarna, som vi vill att ska flytta hem, har svårt att få sin behörighet godkänd. Detta måste man titta på.
Den sista frågan till utskottets ordförande är när man i sista stycket på första sidan säger; ”motionärerna föreslår att landskapsregeringen ser över möjligheterna och föreslår lagstiftningsändringar för att mera generellt godkänna för examina från annat nordiskt land gällande behörighet för offentliga tjänster på Åland”. Det stöder jag till fullo, givetvis. Tidigare i motiveringarna pratade man genomgående om lärare. Är det generellt eller använder man lärare bara som ett exempel tidigare texten? Det blir lite otydligt där.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Först några ord om att man ibland får ett godkännande och ibland inte, ett positivt förkastande. Det handlar mycket om att jag som ordförande har försökt jobba utgående från att få största möjliga genomslagskraft för motionen. Ibland har det inte funnits en vilja att godkänna men däremot att få till positiva skrivningar som man sedan kan bringa till landskapsregeringens kännedom. Jag har ansett att det är sättet att driva det framåt. Framförallt i det läget när jag själv befinner mig i minoritet. Alternativet skulle vara att få ett totalt förkastade, vilket inte är bra. I det här fallet lyckades vi få en majoritet. Då drev jag det också till omröstning. Det är den enkla förklaringen till varför det har gått som det har gått med olika motioner.
Vad gäller hur Sverige och Finland behandlar varandras behörigheter kan jag inte med säkerhet svara på den biten. Vi har inte utrett de på det sättet. Det vi vet är att om jag kommer med finsk examen till Sverige så ska den nog också på ett eller annat sätt godkännas av svenska myndigheter. Men hur den finska examen behandlas kan jag inte svara på.
Det är helt korrekt som ltl Eriksson säger, lärare är ett exempel som vi har använt oss av i betänkande för att göra diskussionen lite tydligare.
Ltl Anders Eriksson, replik
Vi lämnar den biten angående varför man har ett positivt förkastande.
Jag också frågade om att man borde ha egna kvalifikationskrav som det skrivs i utskottets betänkande. Enligt mitt synsätt så har vi egna kvalifikationskrav, men vi använder dem på ett sådant sätt så att det mer eller mindre blir att göra om det finska regelverket i kopieringsapparaten. Det är ingenting som är ovanligt inom åländsk förvaltning. I det här fallet får det ganska långtgående negativa konsekvenser för de studerande.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag delar beskrivningen som ltl Eriksson har kring detta. Vi har möjlighet att göra det, men vi utnyttjar det inte. På lärarsidan finns det dels en skrivning om att det är den finska utbildningen som är bas, men man skriver också att man ska godkänna
nordiska examina. Det leder ändå till att man måste visa upp examina före man får dem godkända. Det som ytterligare komplicerar det här, utöver att det handlar om själva möjligheten att vara kvalificerad eller icke kvalificerad för ett arbete, är tjänstekollektivavtalsmässiga för- och nackdelar med de olika utbildningarna. Det är också någonting som man borde från arbetsgivarens sida, landskapet och kommunerna, försöka få bort så att man får en rättvis behandling. Nu kan man lönemässigt favorisera den ena utbildningen framför den andra.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det känner jag också till. Detta är ytterligare en dimension i den här problematiken men som inte togs upp i det här betänkandet. Det är sant.
Redan när utskottsordförande gav sin presentation noterade jag att formuleringen att man borde ha egna kvalifikationskrav inte är riktigt korrekt. Vi har fullständig möjlighet att sätta egna kompetenskrav, som nämndes. Jag saknar i skriftlig form det som utskottsordförande på ett mycket förtjänstfullt sätt beskrev om signalerna ut till de studerande i Sverige, att man faktiskt vill allt. Det hoppas jag att det blir, så enigt som det bara går ifrån lagtinget. Att de som studerar på annan ort än i Finland är välkomna hem till Åland och den åländska arbetsmarknaden.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Runar Karlsson
Herr talman! Egentligen är det mitt fel att den här motionen blev godkänd. Jag tycker att vi måste, så många har sagt här, öppna vår dörr mot Norden och Europa beträffande godkännande av examen. Inte som idag att de som har gått här på hemmaplan och i Finland automatiskt är godkända. Alla som studerar utanför Ålands och Finlands gränser måste mera generellt kunna godkännas.
Allt fler ungdomar väljer att studera i Sverige p.g.a. att kulturen i Sverige är mer lik Ålands kultur än vad kulturen i Finland är. Också att det svenska språket råder i Sverige, vilket det inte gör i Finland. Närheten rent fysiskt är viktig. Det är närmare att fara till Uppsala och studera än att fara till Vasa.
Jag håller med och respekterar ungdomarnas val att välja Sverige som studieort. Jag har själv ett barn som studerar i Sverige och ett annat barn som kommer att börja studera i Sverige. Jag vet hur man resonerar. Det är mycket enklare. Som motionären skriver, vi ser att åtminstone 70 procent väljer att studera i Sverige. Som många har sagt här, bl.a. ltl Eriksson och ltl Johan Ehn, så måste vi välkomna ungdomarna hem. Så att de inte sedan måste gå igenom någon form av nålsöga hos landskapsregeringen för att bli godkända. Vi vet att man är minst lika kompetent om man har studerat i Sverige eller i något annat land i Norden eller Europa.
Det kanske också gäller dem som väljer att flytta till Åland från andra länder. De kanske också har en examen i bagaget. De ska känna att man kan komma till Åland och bli godkänd med den utbildningen man har med sig i bagaget från sitt land. Det måste också vara viktigt för dem.
Herr talman! Vi lever i en alltmer globaliserad värld. Vi är inte längre en isolerad ö. Folk väljer att flytta hit, folk flyttar härifrån. Länderna närmar sig varandra. Därför måste vi vara oerhört mer flexibla än vad man är på finska fastlandet i sådana här frågor.
Till sist, herr talman, vill jag speciellt läsa upp stycket som gjorde så att jag från regeringssidan kunde godkänna en motion från oppositionen. Sista stycket där man skriver; ”för att säkra upp tillgången på arbetskraft och för att underlätta för såväl återinflyttade åländska ungdomar som nyinflyttade borde man se över om lagstiftningen kunde bli mera generellt på så sätt att en examen som ger behörighet i ett nordiskt land eller varför inte ett europeiskt land (eller varför inte hela världen?) skulle leda till en automatisk behörighet för samma uppgifter här på Åland.” Det tycker jag att var en mycket bra skrivning. Därför borde vi alla kunna förenas i denna motion. Tack, herr talman.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag har två frågor till ltl Runar Karlsson. För det första; är det många som har känt sig ovälkomna tillbaka till Åland för att de har studerat i Sverige? Det är någonting som jag inte känner till, inte personligen för jag har bl.a. studerat i Sverige.
För det andra; menar ltl Runar Karlsson att om man har en examen på det globala planet så ska man vara behörig till en vanlig tjänst men också legitimerad till ett yrke? Detta får ju oerhörda konsekvenser.
Ltl Runar Karlsson, replik
Talman! För det första, om man känner sig ovälkommen, det kanske man inte kan påstå. Men man kommer att känna sig mycket mera välkommen om man mera generellt kan bli godkänd. Det gäller inte bara den här frågan, det gäller många andra frågor. Som jag sade, vi måste öppna dörren till Norden, Europa och hela världen. De som studerar borta ska kunna komma hem, de som bor i andra länder ska vara välkomna hit.
Problemen som ltl Olof Erland tog upp kan jag inte exakt svara på. Det är landskapsregeringen som får se över vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Jag vill hellre vara optimist än en pessimist i den här frågan.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag förstår bättre när det gäller Sverige där vi har ett etablerat studerandeunderlag. Men att godkänna examen utifrån världen och ge behörighet på Åland, man kan ju köpa en examen via Internet. Ltl Runar Karlsson kan för några hundralappar t.ex. bli ekonomiedoktor och visa fram papper. Ska vi ändå inte skydda den utbildning som vi har kontroll över?
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Ltl Erland väljer att försöka se det omöjliga i det här. Det är klart att man ska se till att de som kommer hit med en examen också har en behörighet tack vare examen. Det är givet.
Vi måste på Åland inse att världen förändras, världen har globaliserats. Vi måste hänga med, annars blir vi obönhörligen efter om vi bara biter oss fast i moderlandet Finland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Margret Lundberg
Tack, herr talman! Jag hör till dem som inte ville godkänna motionen. Främst av anledningen att man enbart ska godkänna examen ifrån andra nordiska länder. Eftersom Finland och Åland har notifierat EU-direktivet för utbildningar så tycker jag inte att man kan ta det bara för de nordiska länderna.
Direktivet för också fram att man inte automatiskt får ett godkännande av examen. Det är alltid fråga om ett individuellt beslut eftersom utbildningssystemen är väldigt olika i alla länder. Likaså varierar behörighetskraven för olika tjänster.
Skillnaden gäller i synnerhet de uppgifter som den utländska utbildningen kvalificerar för. Om man tänker på vilka utbildningar vi har idag och hur mycket man kan välja så kan det vara väldigt bra att någon kan säga vad det är som gäller.
När det gäller den officiella utbildningen har man i EU-direktivet verkställt att det gäller endast personer med högskoleexamen och i vissa fall institutexamen som behöver ansöka om att få sin examen godkänd.
Det finns vissa grundläggande förutsättningar för godkännande av examen. Det är att examen är officiell i det land som den har tagits. Såväl examen som högskolan bör ingå i det officiella systemet. En europeisk examen som inte hör till landets utbildningssystem och inte ger behörighet inom i landet kan därför inte erkännas. Utgångspunkten är behörigheten.
En godkänd examen är nödvändig för personer som söker arbete inom den offentliga sektorn, som stat och kommuner, där man bland annat har lagstadgade behörighetskrav. Man ställer ofta krav på en tjänst att utbildningsnivån ska vara antingen högskoleexamen eller högre högskoleexamen. Den som har fått sin utbildning utomlands kan inte heller utnämnas till en tjänst eller befattning om hans eller hennes utbildning och behörighet inte erkänns. Det mottagande landet är alltid det land som beslutar om en utländsk examen fyller behörighetskraven. Det är precis samma sak i Sverige, där måste man vända sig till de svenska myndigheterna för att få sin behörighet.
När det gäller dessa reglerade yrken så tycker jag att det kan vara ganska svårt med ett generellt godkännande. Vem ska sedan besluta om det? Är det arbetsgivaren som ska bestämma? Då tycker jag att det är bättre att man har det på landskapsregeringens nivå, så att det inte blir skoldirektören eller någon annan som ska fastställa behörigheterna, när det gäller lärare. Tack, herr talman.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Problematisering kan man göra av ärendet som sådant. Det gör också utskottets majoritet. Det är också ltl Lundberg väl medveten om. Vi både skriver och har i diskussionerna lyft fram på ett problem som finns. Däremot säger motionen också att man ska titta på vilka områden man har den här möjligheten att göra det och på vilka sätt man kan genomföra en sådan här förenkling.
Det som utskottets majoritet har gått in för handlar om att vilja se möjligheterna, och inte gräva ner sig och gömma sig bakom det system som finns idag. Vi vill ge landskapsregeringen möjlighet att skapa ett system som bättre återspeglar det samhälle vi lever i idag, dvs att så stor del av våra studerande studerar på annan ort än i Finland. Därmed utnyttjar vi också den möjlighet som självstyrelselagen ger oss.
Ltl Margret Lundberg, replik
Tack, herr talman! Jag är medveten om det. Men det kommer att komma upp i yrkeskvalifikationsdirektivet. Det ska bli intressant att se. Faktum är att vi har väldigt många reglerade yrken där vi inte har samma möjligheter att gå in och påverka.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Diskussionen kring de väldigt många reglerade yrkena gör att jag uppfattar att ltl Lundbergs argumentation går ut på att för att vi inte kan göra det för alla, så kan vi inte göra det för någon. Det är för mig ett väldigt, väldigt udda sätt att resonera på. Man skulle säga att vi har fått en möjlighet i självstyrelselagen att göra saker och ting men vi vill inte utnyttja den. Vi följer istället de regelverk man har i Finland. Vad är det i dagens samhälle som säger att vi just ska rikta oss mot Finland och inte ge landskapsregeringen råg i ryggen att gå vidare och se på de möjligheter som finns? Jag har sagt det och jag säger det igen; det finns svårigheter, men om vi bara ser svårigheter får vi ingen utveckling av det åländska samhället.
Ltl Margret Lundberg, replik
Herr talman! Jag kan hålla med om att man kanske behöver titta på det. Jag ser också lite hur andra länder gör och diskuterar. Det kommer definitivt inte att vara lätt. Detta att vi gör så mycket egna system gör också att det kanske inte passar in i helheten. Vi har många utbildningar och de kommer att vara väldigt varierande. Om vi har egna regler, egna yrkeskvalifikationer och bedömningar, det gör kanske att vi inte fungerar så bra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Visst är det som ltl Lundberg säger att för att få en examen godkänd så måste man få den godkänd enligt de regelverk som gäller. Hon nämnde att det är som i Sverige. När jag hörde på anförandet så tappade jag lite tråden. Det som gäller i Sverige gäller i Sverige och det som gäller i Finland gäller i Finland. Men vi har de facto egen behörighet. Det verkade som ltl Lundberg inte var medveten om det. Hon sade också i ett senare i replikskifte att vi inte kan påverka. Det är klart att vi kan påverka om vi vill. Hon nämnde också att om man har så mycket egna system så passar det inte in. Det är viktigt att man inte har egna åländska hemsnickerier, så att det inträffar att eleverna inte blir behöriga till vidareutbildningar. Det är mycket centralt. Men om vi hela tiden ska vara rädda att bygga upp eget för att det inte ska passa in så kommer vi aldrig att kunna underlätta för 70 procent av de högskolestuderande som studerar Sverige. Hur vill liberalerna lösa den problematiken?
Ltl Margret Lundberg, replik
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att vi har utbildningar som är konkurrenskraftiga och att de studerande också får arbete sedan. Det tycker jag absolut är det mest väsentliga. Samt att utbildningarna håller en hög kvalité och att de är konkurrenskraftiga.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det tror jag absolut att vi alla håller med om. Det vore jättekonstigt annars. Som jag sade i mitt anförande, vi ska vara försiktiga att hamna in i en sådan diskussion att man är för eller mot Finland eller för eller mot finska regelverk. Vi har de facto ett problem här. Åländska kompetenskrav är baserade på det finska utbildningssystemet väldigt långt, samtidigt som en väldigt stor majoritet studerar någon annanstans än i Finland. Det finns ett problem att få detta att matcha. Min fråga kvarstår; hur vill liberalerna riktigt lösa det här?
Jag noterade att utskottsordförande sade i sin presentation att alla ungdomar ska känna sig välkomna, även de som studerar utanför Finland. Vill liberalerna ge den signalen? Hur vill man i så fall lösa det? Jag kan inte förstå att inte lagtinget kan enas om en så central fråga för åländska ungdomars väl och ve.
Ltl Margret Lundberg, replik
Jag tycker fortsättningsvis att vi behöver följa EU-kraven som gäller. De gäller inte enbart för de nordiska länderna utan för alla som kommer ifrån Europa, till exempel från Storbritannien eller varifrån som helst. Det tycker jag att är det viktiga. Naturligtvis ska vi välkomna alla hem tillbaka som har studerat i Sverige, det tycker jag att är väldigt viktigt. Jag tycker inte att vi säger motsatsen heller.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Jag har inte varit med i kulturutskottet. Jag kan säga så mycket att jag skulle inte ha godkänt motionen p.g.a. att motionen är ganska lättvindig och sorglös. Vi har en utveckling i vårt samhälle där vi för det första har varit bundna till den finska examen. Sedan så småningom, i det nordiska samarbetet på 70- och 80-talet, har vi fått en nordisk examensgiltighet. I dagens situation har vi de direktiv som EU tillämpar. Det finns en lika ställning för examen i den s.k. Bolognaprocessen där grundutbildning, vidareutbildning och högre utbildning samordnas så att man ska kunna ha större utbyte.
Jag är själv utbildad i Sverige. När jag skulle flytta hem så var det inte utbildningen utan det var andra faktorer som bestämde om man fick jobb här hemma eller inte. Det var politiska faktorer. Det hoppas jag att vi inte ska ha idag. Det ska vara enhetliga regelverk.
Jag tyckte att liberalernas ledamot i utskottet Margret Lundberg uttryckte det väldigt väl när hon sammanfattade och sade att man ska vara konkurrenskraftig. Det är individerna som ska vara konkurrenskraftiga. De som har utbildat sig, kommer till Åland eller är på Åland och har studerat i Finland eller Sverige. Vad betyder det? För det första ska man ha kunskaper och färdigheter som passar för ett visst yrke. Det är det absolut centrala. På Åland kan vi aldrig få ett slutet utbildningssamhälle där man utbildar sig här, jobbar här och inte har någonting med utlandet att göra. Det blir mer och mer så att man åker utomlands, till Spanien, Frankrike eller Tyskland, för korta eller längre utbildningar. Då måste det finnas ett system för att värdera det hela.
I landskapsförvaltningen har det pågått, under flera år, ett mycket intressant projekt som heter validering. Vad betyder då validering? Det betyder att man ska översätta utbildningar i andra länder till åländska förhållanden, det som vi vill ha här.
Jag tycker att majoritetens text i utskottsbetänkandet är ganska råddig. De skiljer inte på fundamentala begrepp som examen, behörighet och legitimation.
En examen är någonting som en skola, högskola eller ett universitet utfärdar när man har slutfört sina studier. Ofta får man ett betyg där det beskrivs vilka kurser som ingår. Det som kan hända är att man tittar man på tjänstens behörighet, när man kommer tillbaka till Åland från Finland, Sverige eller utlandet. Till exempel för en avdelningschef i landskapet står det; behörig förtjänsten är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet och avlagt en examen som motsvarar i det här fallet minst fyra års heltidsstudier. Det kan vara tre års heltidsstudier också. Man talar om det som motsvarar det som finns i Finland, tidigare hette det nordisk högskola eller universitet. Nu har man utvidgat det till EU.
Ltl Runar Karlsson vill ha det globalt. Kommer man ifrån Trinidad så ska man kunna visa pappren och bli avdelningschef på landskapsregeringen om ingenting annat görs. Vi har ett system där någon som är expert tittar på universitetet i Trinidad. Jag hoppas att jag inte sårar någon som har läst vid universitetet i Trinidad. Som exempelvis visar det att man måste ju veta att det är en utbildningsanstalt som håller måttet. Vi känner ju till Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island och Färöarna där vi har etablerade kontakter. Examen är det första kravet, det andra kravet är om behörigheten passar.
Sedan har vi begreppet legitimationen. I Sverige ska man till exempel införa begreppet legitimation för lärare, som måste vara godkänna för att t.ex. kunna sätta betyg.
Tillstånd att bedriva yrken krävs för läkare, tandläkare, provisor, psykolog, talterapeut, näringsterapeut, farmaceut och sjukskötare, det här är ungefär halva listan. Ska vi, på varje område där vi har behörighet, ha en egen lagstiftning så har vi ett åtskilligt jobb att utföra.
Sedan har vi andra så kallade skyddade yrkesbeteckningar där man kan bli godkänd om man har utbildning i utlandet och den prövas. Det är ortopedtekniker, fotterapeut, utbildad massör, kiropraktor, naprapat, osteopat, närvårdare och allt möjligt. Här har vi en enorm härva av utbildningar som idag kommer in i ett system där någon på utbildningsavdelningen säger att det här är okej, vi känner till utbildningen.
Alternativet med motionärens förslag är att för varje kommun som anställer en lärare, varje arbetsgivare som får en ortoped från t.ex. Trinidad, ska det kontrolleras upp och godkännas av just den arbetsgivaren. Är inte detta en härva som är helt onödig? Vi talar idag om landskapsbyråkrati och onödig byråkrati.
Märkväl, för mig handlar det inte om att man inte skulle välkomna studerande hem från Sverige. Det gör vi. Jag vet inte hur många här i salen som är utbildade i Sverige och säkert har känt sig välkomna. Det finns hur många som helst.
Det som är farligt, med den här lösa motionen, det är att man öppnar Pandoras ask för alla utbildningar i hela världen. Det låter väldigt trevligt, vi ska vara öppna, vi ska vara välkomnande och att alla ska komma hit. Men de som studerar på Åland och vet att de har en gedigen och bra utbildning vill de öppna för konkurrens med utbildningar som inte är undersökta, godkända och prövade? Nej, jag tror att det är en farlig väg.
All heder åt de liberala representanterna i utskottet som röstade emot, kanske inte mot motionens kläm i sig. Men att man mera noggrant borde ha undersökt detta. Hur är det med socialarbetare, socialsekreterare och liknande? Varför inte utreda det som är så givet i ett utskott som behandlar den här frågan?
Ordförande i utskottet, ltl Johan Ehn, är själv huvudmotionär. Han blåser på ordentligt. För att citera; ”gräva ner sig, gömma sig” om man inte omfattar hans motion. Är det så som man argumenterar? Är det argumentation mot dem som har en annan åsikt? Att de gömmer sig och gräver ner sig. Tvärtom, alla välkomnar studeranden från Sverige, vi vet vad det handlar om. Men att öppna regelverken totalt tror jag är farligt.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Diskussionen kring motionen kanske inte heller innehöll så vackra ord, om man ska ta den diskussionen först. Man tar saker ”lättvindigt, motionen är ogenomtänkt, utskottet för inte en logisk diskussion”. Ja, åhörarna får bedöma. Problemet i det här fallet är att dagens situation utgår ifrån finsk examen när det gäller normen för all bedömning av vad som ska vara en godkänd examen. Vi använder oss inte av möjligheten att själva sätta upp regelverk. Vi utgår ifrån att finsk examen är det allenarådande.
Det jag vill och utskottets majoritet vill är att det inte ska vara självklart att det är finsk utgångspunkt som vi ska ha. Framförallt inte i ett läge där majoriteten av åländska studerande på högskolenivå finns utanför Finland, dvs i Sverige.
Notera en sak, ltl Erland, det står mera generellt.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag vet inte om jag var så kritisk till bristande logik och sådana saker. Jag menare nog att man inte klargör begreppen; skillnaden mellan examen, behörighet och legitimation. Till och med i klämmen står det att man ska godkänna examen så att det ger en behörighet. Bara den kopplingen gör att det blir besvärligt, tycker jag. Examensgiltighet är en sak. Det har vi på nordisk nivå. Vi kommer att få yrkesnormeringar på EU-nivå som är på gång, det finns ett direktiv. Frågan är hur man ska implementera det direktivet här. Om det ska vara blankettlag med rikslag, om det ska vara egna lagar eller om det ska vara specifika lagar för varje område, där har vi blandade behörigheter. Det är ett enormt stort problem som landskapsförvaltningen idag har att tackla.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Okej, uttrycket som användes var visst; råddigt, inte bristande logik.
Det som motionären i utskottet har sett är ett problem. Problemet ville vi få löst. Vi har försökt hjälpa till att beskriva det ytterligare i betänkandet. Nu för vi över det till landskapsregeringen för vidare granskning och för problematisering. Om man sedan anser att det är nödvändigt ska man också föreslå åtgärder för hur detta kunde förändras.
Ska vi sedan gå in ytterligare i detta genom att blanda ihop äppel och päron så började ltl Erland vara kritiskt till att vi bara rörde oss kring nordiska examen i klämmen. Men sedan i anförandet var den stora kritiken att vi öppnade upp för kreti och pleti, eller hur jag nu ska tolka det, så sade inte ltl Erland, men vi öppnade upp för examina som vi kanske inte känner till. Jag kan inte se att det står så vare sig i betänkande eller i motionen.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Det står definitivt ingenting om Trinidad i motionen, det håller jag med om. Jag exemplifierade vad som händer och man säger att man ska godkänna examina på global nivå. Det är ju det som det handlar om, var ska vi dra gränsen? Vi känner till examina från Sverige. Vi vet om det är äppel eller päron. Då kan vi säga att vi i vår lagstiftning kan införa generellt att vid godkänd nationell högskola i vissa länder skulle man kunna godkänna examina. Det kan också vara svårt. Det som nu ligger på bordet är ett EU-direktiv, det är det väsentliga här. Säger direktivet att man får diskriminera mellan länder, mellan högskolor, och på vilket sätt kan man göra det? Det är det ena. Det andra är hur det ska in i vår lagstiftning. Det är de väsentliga sakerna som borde anknyta till det här problemet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Ltl Erland, som i en tidigare replikväxling med mig, ser bara problem i det här ärendet. Jag ser möjligheter och vad som är bäst för Åland och den åländska ungdomen. Läser man i motionen så skriver man att man hemställer om att landskapsregeringen ser över möjligheterna att föreslå nödvändiga lagstiftningsändringar för att mera generellt godkänna examina osv. Det är det som man säger, inte säger man att man skall göra det. Man ska se om det finns möjligheter att göra det här. Jag tycker att det är en bra motion. Som jag sade tidigare, man välkomnar hem mera öppet också dem som studerar västerut och inte bara dem som studerar österut.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Bortsett från motionen och utskottets betänkande så kan jag helt och hållet hålla med ltl Runar Karlsson att alla ungdomar som studerar i Sverige är välkomna hem, det är ingen tvekan om det.
Dessa något runda formuleringar i klämmen gör saken något lindrigare för min del.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Tack, herr talman! Jag måste inledningsvis säga att jag har studerat till socionom i Sverige. Socialarbetare är ett reglerat yrke. Då är det erkännande av examina som behövs enligt EU-direktivet. Yrket ska också förmodligen bli ett legitimerat yrke. Det har varit på gång redan i flera års tid i riket. Från facket vill man verkligen få det legitimerat för att det är viktigt att folk har rättskydd när det gäller socialt arbete i.o.m att det också är frihetsberövande i och med barnskydd.
Redan nu kan man konstatera att icke behöriga socialarbetare som inte har erkännande från utbildningsstyrelsen eller dispens från landskapsregeringen får arbeta med barnskydd här på Åland. Det finns i barnskyddslagen.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Det här är ett exempel på ett yrke och en utbildning där detta med legitimering blir belyst. Varför har man det? Är det för att man inte ska välkomna studerande från Sverige eller från andra länder? Nej, det är det inte. Det är för att vi har lagstiftning, vi har rättsäkerhetskrav och vi har egna krav på hur vi vill ha utbildningen.
Förskolelärare har en helt annan utbildning i Finland än i Sverige. Sedan kan man diskutera var pedagogiken är bättre. Var är studieresultaten bättre? Det ska vi kunna diskutera på Åland. Men att säga att vi godkänner allt, det tycker jag inte är så vidare bra.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Det är en intressant diskussion. Det är ganska avslöjande var de olika partierna har sin hemvist. Var man förlitar sig mest på att man sköter saker och ting rätt.
Jag tänkte när jag satt i salen, jag öppnar den västra dörren när jag går ut ur salen. Medan när liberalerna går ut öppnar de den östra dörren. Det här blir också väldigt talande för hur man ser på problemetiken i det här ärendet. Liberalerna öppnar också hellre den östra dörren när man godkänner finsk examen och behörighet. Medan vi som mera sitter på den här sidan och öppnar den västra sidan, också öppnar möjligheterna att öppna upp för att godkänna en annan examen än endast den finska.
Där är problematiken. Vi har inget godkännande från den egna myndigheten, Ålands landskapsregering. Margret Lundberg talade sig varm för att man skulle ha ett godkännande från den egna myndigheten. Då satt hon ett likhetstecken med att det var den finska myndigheten.
Liberalerna menar alltså att det rätta är att man har ett godkännande enligt den finska behörigheten. Där är kärnan. Var är det som är det rätta? Just nu godkänner man den finska examen, utan att se vad den innehåller. Har man en finsk examen så är det den rätta på Åland. Så är det bara. Vi vet att våra ungdomar studerar i Sverige alltmer. Det var väldigt få som studerande i Sverige under den tiden som ltl Erland studerande i Sverige. Det fanns många problem när de kom tillbaka och skulle få sin examen godkänd. Men idag har vi det motsatta. Då var det kanske 20 procent som studerade i Sverige och 80 procent i Finland. Nu är det tvärtom. Vi vet också att vi kommer att få ett stort behov av människor som kommer till Åland och tar över det offentliga Åland. Vi har en stor pensionsavgång och det ska täckas upp av nya arbetstagare.
Jag tycker att det här är en väldigt bra kläm, där man säger att man ska föreslå nödvändiga lagstiftningsändringar så att man kan godkänna examina. För mig är det svårt att förstå resonemanget om t.ex. en lärare kan utföra sitt arbete. Man har sin examen godkänd, man har en behörighet att kunna utöva sitt yrke i Sverige och man kan lära barnen läsa, skriva och räkna. Varför skulle inte det vara en godkänd examen på Åland? Vad är det som skiljer Åland mot att ha en godkänd examen i Sverige? Det blir väldigt svårt för mig att förstå.
Ltl Olof Erland säger; ”vem är det som inte känner sig välkommen till Åland? Och är det här ett problem för någon”? Jag har den informationen när vi har diskuterat med studerande idag och med dem som har studerat färdigt, sökt arbete och kommit hem till Åland, att det har varit problem. Man har till och med behövt ha någon form av tilläggsutbildning eller så får man en dispens. Vem vill söka en tjänst där man kräver en viss examen och den examen är godkänd i det land där man har studerat och det är bara ”nästgårds” som vi ändå tycker att Stockholm, Uppsala och Lund är.
Jag hör vad liberalerna säger. Jag har svårt att förstå att man fortfarande resonerar på det här sättet. Det skulle vara en styrka om vi istället skulle kunna föra en gemensam diskussion om att föra det här ärendet vidare till landskapsregeringen som ska se över detta och komma med ett annat sätt att hantera dessa behörigheter på. Tack.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Tack, herr talman! Det finska erkännandet av examina ger rätt för mig att söka en socialarbetartjänst i hela Finland, dvs 25 000 tjänster inom socialt arbete. Ett åländskt erkännande ger mig rätt att söka ca 60 tjänster här på Åland. Personligen söker jag mitt erkännande från riket i och med att det öppnar alla dörrar. Sedan har jag förstås rätt att söka tjänster i Sverige också.
Om vi har eget erkännande av examina på Åland då behövs det anställas flera personer till landskapsregeringen. Är det så att obundna vill utöka den offentliga sektorn? Detta blir ju dyrt.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Ettdera är det jag som inte förstår det här eller så är det någon annan. Nu tänker jag på ltl Sirpa Eriksson. Hon kan ju söka alla de tjänster som hon sade till antalet i Finland. Hon kan också söka tjänsterna på Åland. Inte är det någon som säger att de blir exkluderade, de tjänster som hon inte kan söka i Finland.
Saken är den att man skulle ge ett godkännande från den examen som kommer förslagsvis från Sverige. Den är godkänd i Sverige och den skulle också vara godkänd på Åland, vilket är problemet idag. Den skulle ju inte exkludera ifrån det landet den är godkänd. Men den skulle inkludera även här på Åland.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Tack, herr talman! Eftersom socialt arbete är reglerat yrke så behövs ju erkännande av examina. Då har man bara ett erkännande från Ålands landskapsregering. Detta erkännande duger på Åland, inte i Finland.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Nu förstår jag varför det är så svårt för landskapsregeringen att komma med det här lagförslaget som man kom med till lagtinget och som började utskottsbehandlas och togs tillbaka vad beträffar socialarbetare. Jag ser att det finns en ordentlig spricka mellan liberalerna och centern i den här frågan. Jag har förstått att centern har en mera inkluderande tillåtande inställning till detta, medan liberalerna har en exkluderande inställning till just den här yrkeskategorin.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Inlägget från vtm Lindholm är inte särskilt upplyftande. Hon ”såsar ”på ett ordentligt sätt ihop frågan om examen å ena sidan, och behörighet å andra sidan. Inte är det examina som är problemet. Vi har ju nordisk examensgiltighetskonvention. Examina är inga problem. Det är behörighetsfrågorna som är en helt annan sak. Där är det så att alla länder har egna behörighetskrav beroende på vilken typ av tjänster det handlar om. Om vi tar exempelvis polisen, det finns inget land som godkänner ett annat lands polisutbildning rakt av. För polisen ska tillämpa den nationella lagstiftningen och då måste man ha en kompletterande utbildning för att kunna klara av det.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! För att få en behörighet så krävs det en examen. Jag hoppas att vi åtminstone är överens om det. Det som ltl Sjölund säger är att varje land har sina krav för att få den här behörigheten. Skillnaden mellan mitt sätt att se det och ltl Sjölunds sätt att se det är att hans enda land det är Finland.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Jag kan bara konstatera att det som vtm Lindholm nu sade är fullständigt struntprat. Hon lägger värderingar och åsikter på mig som jag överhuvudtaget inte har. Jag har aldrig sagt att det enda som gäller är behörighetskrav som gäller i Finland, tvärtom. Det finns alltså system för hur man kan komplettera sin utbildning så att man får en behörighet i olika länder också. I alla nordiska länder är det baserat på gemensamma nordiska examensöverenskommelser som finns. De nordiska examina från utbildningsanstalter är giltiga under hela Norden.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det är väldigt trevligt att debattera det här ämnet för det kommer upp väldigt mycket värdeladdade ord. Jag tycker att det är väldigt intressant när ltl Sjölund säger att jag ”såsar” och jag pratar strunt. Jag tycker att det ger uttryck för att när argumenten tryter då måste man komma med andra attribut till den här debatten. Om det inte är på det sättet så kan vi bara konstatera, efter ltl Sjölunds uttalande, att ltl Sjölund inte tycker som liberalerna i stort. Jag har åtminstone fått det intrycket efter den här debatten.
Det land som man vill ta efter när det gäller godkännande av behörighet är Finland. Liberalerna är inte beredda att öppna upp och göra egen behörighet för Åland. Men är det så att Sjölund har en annan åsikt så välkomnar jag det.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Jag vill börja med problemformuleringen igen. Kompetenskraven bestäms i varje land, det är vi överens om. Normalt sett har ett land lärosäten som ger examina utgående från de kompetenskrav som man har bestämt i sitt land.
För Ålands del är vi i det läget att när det gäller att bestämma kompetenskraven för offentliga tjänster så är vi ett eget land. Men vi utbildar inte några människor t.ex. till lärare, förskolelärare eller liknande. Då har vi istället valt att som utgångspunkt för kompetenskraven lägga landet Finlands utgångspunkt. Det är landet Finlands kompetenskrav som vi använder oss av på Åland i dagsläget. Detta leder i följande steg till att alla som inte har en examen från Finland får gå en extra omgång till landskapsregeringen och få sin behörighet godkänd.
Jag tycker att det borde vara på det här sättet i stället: För oss borde behörighetskraven utgå från den kunskapsnivå vi anser att man behöver. Så är det inte i det här fallet. Vi använder oss blint av om en examen är godkänd i Finland så är den godkänd också på Åland. Så är situationen när det gäller t.ex. förskolelärare. Om man har en examen från Sverige så är den inte godkänd här.
Ett sätt att göra detta på när det gäller t.ex. lärare i grundskolan: I lagstiftningen skulle man först säga vilken nivå man vill ha på behörigheten för att kunna vara lärare i grundskolan. Landskapsregeringen konstaterar och granskar ett antal olika lärosäten, för det gör man nu varje gång någon kommer in med en examen. Landskapsregeringen säger sedan vilka lärosäten man godkänner. Om de är lärosäten i Finland eller i Sverige spelar ingen roll, huvudsaken är att de fyller minimikraven för vad vi anser är kunskapsbehörigheten. Detta skulle göra det betydligt lättare för den enskilde och det gör det betydligt enklare för kommunerna. Kommunerna är arbetsgivare när det gäller grundskolelärare. Man tittar bara på listan över vilka lärosäten som är godkända och inte godkända. Det är enkelt. Det här är bara ett exempel på hur man kunde göra de här sakerna.
Utskottet valde att inte gå in och sätta ut i detaljerna eftersom vi ser att det här området är stort. Det gäller inte bara lärare och förskollärare. Man behöver se över detta som helhet. Sedan kan landskapsregeringen efter att man upptäcker de här bitarna föra olika beslut till lagtinget eller om det räcker med att landskapsregeringen själv tar olika beslut.
Till stora delar behöver vi ingen större lagstiftningsförändring. Lagstiftning finns på de områden som vi behöver det. På många områden behöver vi egentligen bara beslut från landskapsregeringen. Eftersom vi tidigare har godkänt en lärarexamen från Uppsala Universitet kanske vi kunde säga att de som kommer ifrån lärarutbildningen i Uppsala inte behöver komma via landskapsregeringen. Kommunerna vet att när jag som arbetssökande kommer med ett betyg från Uppsala så är det okej, det uppfyller kraven. Så är det ju i dagsläget men nu måste jag via landskapsregeringen.
Jag tycker att det är lite intressant att sedan säga att utskottet borde ha beakta den sociala sidan, man borde ha beaktat alla de här delarna. Klämmen är formulerad på det sättet att vi är medvetna om de problem och svårigheter som finns. Men vi måste ju börja jobba någonstans och vi ville ge det uppdraget till landskapsregeringen. Jag hoppas att vi kunde bli eniga också i salen att ge det vidare.
Dramatiseringen av ärendet som sådant att vi skulle utnyttja den lagstiftningsbehörighet som vi på Åland idag har, jag förstår faktiskt inte varför man inte vill göra det. För mig förblir det en gåta. Man försöker måla in det i att vi är lättvindiga, vi pratar strunt och så vidare. Det känns inte något vidare. Tack.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Det är ju en väldigt intressanta debatt som har utvecklats här under eftermiddagen. För min del kan jag nog klart säga att jag är varken låst vid den västra dörren eller den östra dörren. Jag väljer dörr beroende på vart jag ska. Jag har en väldigt pragmatisk syn på vilken dörr jag väljer.
I den här frågan tycker jag att man bygger upp en konflikt som borde vara ganska odramatisk.
Vanligast förekommande är dessa grundskollärare som kommer från Sverige. De ska via landskapsregeringen och anhålla om dispens för att få behörighet att bli anställd i en kommunal skola. Om det här förfaringssättet fortgår på samma sätt som det gjorde under min tid i regeringen så tycker jag att det finns all orsak att se över om det går att hitta ett system som kunde vara mer förenklat.
Om jag förstår motionären rätt så är det en förenkling han eftersträvar och att få bort ett moment ur den byråkrati som vi nu har på utbildningsavdelningen. Vem skulle inte välkomna en sådan utveckling?
Jag tycker inte att man tar någonting av någon annan. Man söker ett sätt att förenkla systemen inom vår egen förvaltning. Det finns väl all anledning att se över det, att hitta någonting mer konstruktivt och snabbare.
För min del tycker jag att skolan och grundskolan på Åland är väldigt berikad av att man har lärare som är utbildade både i Finland och i Sverige. Det är två olika förhållningssätt. Den svenska och finska skolan betonar lite olika saker. När de samsas i den åländska skolan så blir det, som jag upplever det, en spännande pedagogisk diskussion, som jag tror att gynnar vår utbildning. Jag tycker att det är bra att vi har lärare som kommer från både östra och västra dörren.
Vad gäller området med finsk behörighet kontra åländsk behörighet på utbildningsområdet så finns det en i utredning gjord från början av 2000-talet som visar på att det finns luckor. Man borde titta över vad Åland egentligen har rätt att bestämma över och inte på utbildningsområdet. Det finns vissa gråzoner idag som man borde klargöra om man går vidare på det här området.
När yrkeskvalifikationsdirektivet träder ikraft så borde man också ta upp frågan om validering igen på den åländska agendan. Det är nog en mycket viktig politisk verksamhet som idag är försummad, anser jag.
Jag tycker inte att det här är så himla dramatiskt som det nu har låtit idag. Jag tycker att det är bra om landskapsregeringen ser över den här frågan, och om det är möjligt, hittar förenklingar. Det gynnar alla.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Ganska ofta numera få debatterna om hemställningsmotioner, vad de än handlar om, ideologiska övertoner, i det här fallet kunde man nästan säga nationalistiska.
För liberalernas del finns det ju ingenting i någon fråga som skulle säga att vi klamrar oss fast vid Finland och motarbetar Sverige. Och att vi enbart går in och ut genom den östra dörren och stänger den vänstra dörren. När det är sol så går man ut genom den östra dörren på morgonen och man går ut genom den västra dörren på kvällen om man vill ha sol, dvs en helt och hållet pragmatisk inställning.
Det är ett faktum att vi har en stor andel studerande som väljer Sverige som studieort av olika skäl.
Om jag återigen får gå tillbaka till historien. När jag studerade i Sverige hade vi en stor diskussion, mellan Sverige och Finland, som var nationalistisk och inte utbildningspolitisk. I Finland sade man att man inte godkänner svensk ekonomexamen, för den var ett år kortare. Jag var faktiskt med och gjorde en undersökning om själva ekonomiska innehållet i examen i Finland och i Sverige. Skillnaden var den att man läste mera språk i Finland, man läste svenska. Det var intressant att arbetsgivarna i Finland betalade mera till dem som hade ett studerat i Sverige, trots att det var kortare studietid, därför att de hade större nytta av dem.
Den här processen har pågått och hamnat i Bolognaprocessen och liknande. Den skillnaden finns inte på det området längre. På många områden har Finland varit mera konservativ i sin utbildningspolitik. Man hade hårda intagningsregler. På det sättet skulle man höja kvalitén. I Sverige satsade man istället på flera lärare och fritt inträde. De hade olika politik. Det har gjort att ålänningarna så småningom har valt Sverige i högre utsträckning.
När det t.ex. gäller klasslärare är det kortare utbildning i Sverige. Jag känner ålänningar som väljer den finska utbildningen därför att de anser att den är bättre, mera gedigen. Om det stämmer eller inte, det vet man inte. Det är fritt att välja.
Om vi återgår till själva motionen, att företa nödvändiga lagstiftningsåtgärder, det är ju helt klart att det kan inte någon säga emot. Det finns två processer i landskapsförvaltningen som är på gång. Det ena är valideringsprojektet som pågår och har lagt en ganska gedigen grund för utbildningsvärdering. Det andra projektet är implementeringen av EU-direktivet som gäller yrkeskvalifikationer, det är också pågående.
Jag tycker återigen att man borde be om ursäkt här, fast det jag gör jag nog inte. Jag återkommer till det som klämmen här säger; ”generellt godkänner examina”. Det kan man ju säga, också ifrån Trinidad. Men, från annat nordiskt land, varför denna begränsning? Är det möjligt överhuvudtaget? Gällande behörighet för offentliga tjänster? Först är det okej, en allmän öppning. Sedan är slutet si och slutet så. Man kan diskutera det, men jag har tidigare försökt säga att jag skulle inte omfatta den här klämmen.
Man bör också här notera att diskussionen om utbildningen i Sverige och arbetsmarknaden på Åland hittills har handlat ganska mycket om språkkraven. Det är ju en annan fråga än att godkänna. Det är ändå värt i sammanhanget att poängtera att motionen handlar om offentliga tjänster. Det är viktigt att man upplyser de åländska studeranden om de regler som gäller. Den privata arbetsmarknaden har inga restriktioner när det gäller utbildning.
När man söker tjänst hos ett framgångsrikt företag som IBM, där lägger de utbildningspapperen åt sidan och gör en enkel psykologisk test och väljer medarbetare på grundval av detta. Där är man medveten om att en examen kan man få lite härifrån och därifrån av olika kvalité.
Det viktiga när man pratar om utbildningspolitiken är att valideringsprojektet fortsätter, för det lägger grunden till jämförelser. Det underlättar integrationen och betygsfördelningen. Det andra är att implementeringen av yrkesdirektivet kommer att medföra att man måste välja lagstiftning, blankettlag, eller egen lagstiftning som är allmän eller specifik för varje område. Den här distinktionen mellan examen, behörighet och legitimation är viktig att upprätthålla.
Jag hoppas att det tydligt har framgått hittills att liberalerna inte har nationalistisk syn på denna fråga. Det är konkurrenskraftig utbildning, kunskaper och färdigheter som gynnar samhället och individen.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag förstår fortfarande inte, det kan hända att jag är trög, men varför är det så problematiskt att försöka förenkla det här systemet? Tar vi exemplet lärare igen, efter lite byråkratiskt krångel, en sväng via förvaltningen så får lärarna jobba här. Varför kan vi inte förenkla den biten? Hela motionen syftar till detta.
Det var bra att ltl Erland har noterat att det som vi diskuterar är just de offentliga tjänsterna. Tack och lov rår vi inte på den privata sektorn. I den privata sektorn utgår man från den kunskap som man anser att behövs för tjänsten, som jag beskrev i mitt anförande här tidigare. Det är just det jag tycker att man ska göra. Det har vi ju de facto gjort. Men vi måste ändå ha någon slags hängsle på, när man kommer från något annat land än Finland med sin examen så måste man ha lite byråkratiskt krångel. Varför fixar man inte undan det? Vad är det som är så farligt med det?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Det är väl precis det som valideringsprojektet går ut på, precis som implementeringen av direktivet, att hitta enkla lösningar. När det gäller direktivet så kan det vara blankettlag, egen lagstiftning som är allmän eller specifik lagstiftning för de olika yrkena. Inte är det här något problem om man vill sätta behörigheten som man vill. Man kan säga; behörigheten är vid Sverige avlagd klasslärarexamen eller vad som helst. När man har olika utbildningar, olika legitimeringskrav och olika behörighetskrav det är ju då som det blir problematiskt.
Vill man säga, som i motionen, att man ska ha ett generellt godkännande av examen för behörighet för offentliga tjänster, då har det nog gått väldigt långt. Då släpper man nog på tömmarna i utbildningssystemet.
Ltl Johan Ehn, replik
Talman! Vi måste titta en gång till på vad det står i klämmen. Det står; mer generellt. Det utgår ifrån att man ska skapa ett system som är så enkelt som möjligt. Den argumentationen har utskottet använts sig av i betänkandet. Det betyder inte att vi släpper allting fritt. Orsaken till att det också står nordiskt i klämmen, det beror på att ltl Folke Sjölund undervisade oss att det finns en nordisk överenskommelse om examina. Vi såg att där finns en grund för att komma vidare vad gäller att få det enklare. Jag beskriver också i motionen att det här borde göras på ett europeiskt plan eftersom det är där vi i framtiden kommer att ha betydligt större utbyte av det hela.
Återigen, varför skulle man inte kunna göra de här förenklingarna? Det är förenklingarna vi är ute efter, ingenting annat.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! De frågor som förs fram så står det fullständigt klart att de som studerar i Sverige är välkomna hem. Liberalerna har ingenting annat att säga. Liberalerna säger; finns det förenklingar så ska man göra dem, men man ska inte göra generella förenklingar som spolar ut utbildningsbarnen med badvattnet. Det handlar om att det ska vara mera generellt, okej. Men specifikt, ska det vara nordiskt, europeiskt, någonting annat eller ska det vara enbart Sverige? Frågtecknen är många. Jag hoppas att landskapsregeringen slutligen fortsätter med valideringsprojektet, implementerar direktivet på ett så obyråkratiskt sätt som möjligt och väljer väg när det gäller klasslärarutbildningen så att konkurrenskraften och kvaliteten är i fokus till den delen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Det verkar vara så att när regeringen inte är på plats har det blivit Olof Erlands uppgift att alltid gå upp försvara regeringen i diverse olika frågor. Nu talar han väldigt mycket om valideringsprojektet, vilket jag inte riktigt förstår vad det har med den här frågan att göra. Det här handlar ju om att ge en dispensstämpel inom landskapet åt sådana som redan har en utbildning som är godkänd. Validering handlar ju om något helt annat. Vad gäller valideringsprojektet och hur det ska kunna bära frukt i framtiden, då måste man ju ha en fungerande vuxenutbildning. Där har man inte föreslagit, vad jag vet, några nämnvärda strategier och åtgärder.
Det verkar vara sås på många anföranden här idag.
Ltl Olof Erland, replik
Det senare håller jag verkligen med om.
Man kan väl kalla mig avbytare då. Det är ju en social förmån att hålla sig med avbytare. Jag talar ju om det som regeringspartierna har på gång inom förvaltningen, som vi naturligtvis följer med. Vi följer med valideringsprocessen som tar upp detta med reglementerade yrken, yrkeskvalifikationer och hur man ska föra in EU-direktivet om erkännande av yrken i lagstiftning. Nog tycker jag att det är relevant för det här.
Ska man generellt godkänna alla examina som behöriga för offentliga tjänster så har EU-direktivet om yrkeskvalifikationer relevans och därmed också valideringsprocessen. Det är ett arbetsprojekt inom landskapet för att göra något åt de här frågorna.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag förstår att ltl Johan Ehns motion handlar om förenkling vad gäller dispensförfarande som idag pågår för människor som redan har en godkänd examen.
Validering handlar ju ofta om yrkesutbildning och där man har tillägnat sig kunskap genom arbete som sedan kan valideras till att också vara grundande för behörigheter på ett annat sätt.
Om Olof Erland är så insatt i valideringsprojektet, när kommer det ut någonting av det? När kan det bli något och vem ska ha hand om valideringen på Åland framöver?
Ltl Olof Erland, replik
Det kommer ut något av det när man går in på nätet och trycker ut den senaste utredningen som har gjorts av Tomas Lundberg, och där man ser på olika alternativ för lagstiftningen. Det här är inga hemligheter.
Det är intressant att notera ordvalet. Vad motionen handlar om är dispens. Jag vet inte om jag har hört ordet dispens eller sett det motionen. Dispens innebär att man har just den här förvaltningsmässiga prövningen av examina. Men motionen säger att det ska vara åtminstone mera generellt, att man ska ta bort dispenserna, prövningarna och bedömningarna. Nu är vi tillbaka, cirkeln är sluten. Vad handlar motionen om egentligen? Åtminstone handlar debatten mycket om att först förklara vad det står i motionen och sedan vad motionären har menat. Men okej, vi är kanske upplysta, men inte på samma nivå.
Talmannen
Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets
kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Remiss efter bordläggning
6 Frivilligorganisationernas samhällsekonomiska betydelse
Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 28/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.
Remiss
7 Bättre tillgänglighet för funktionshindrade på Åland
Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Det här är en motion i ett angeläget ärende, vilket säkert många tycker att de flesta motioner är. Det här är en motion som ska öka tillgängligheten för samtliga på Åland.
Vi har en bygglag som innefattar att öka tillgängligheten för befolkningen, alldeles särskilt med tanke på handikappade. Man ska göra handikappanpassade lösningar i byggnader och särskilt i de offentliga byggnaderna. Vi vet också att vi inte har lyckats med detta. Det är inte allt för sällan som man när nästan allt är färdigt noterar att det fattas en rullstolsramp eller något liknande. Också i det här huset saknar vi fortsättningsvis olika hjälpmedel, som olika sorters tryckknappar i hissarna, ledstänger och hörselslingan i auditoriet fungerar inte emellanåt. Det är väldigt illa. Vi har gjort påtryckningar att man borde göra det här huset mer tillgängligt för alla.
Den här motionen tar avstamp mera generellt och alldeles särskilt för turist-Åland. Det har kommit till min kännedom att man har försökt arrangera olika möten och lite större gruppresor till Åland för olika handikapporganisationer och föreningar. Men man har fått lov att välja en annan destination med anledning av att Åland inte kan erbjuda så många hotellrum som är tillgängliga för handikappade och det finns inte heller transportmedel som kan transportera särskilt många handikappade.
Det här är något som landskapsregeringen måste initiera när man har kontakt med de olika turistföretagen. När man från landskapsregeringen utfärdar direktiv och normer för olika former av stöd och bidrag för ombyggnad och förnyelse av olika projekt så borde detta automatiskt ingå.
För att inte bara i det långa perspektivet få en förbättring så borde man nu inleda ett arbete med detta för att vi ska kunna få mer det tillgängligt. Det här är inte bara för människor med någon form av handikapp. Det ökar också tillgängligheten för äldre som ofta har svårare att ta sig fram, man kanske har en försämrad syn. Det är många turister som kommer med barnvagnar, det är också väldigt svårt att ta sig fram för dem. Det saknas hissar i många byggnader på Åland.
Nu finns det ingen från landskapsregeringen här som kunde ha gjort ett inlägg i den här debatten huruvida man arbetar med de här frågorna idag. Det måste vara någonting alldeles särskilt viktigt som man håller på med just nu i landskapsregeringen eftersom man inte kan ägna tid åt att vara här. Det skulle vara intressant att veta på vilket sätt man hanterar det här arbetet idag. Jag upplever att det här är någonting vi måste bättra oss på. Tack.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Jag tycker att det här är en väldigt fin och viktigt motion som jag hoppas att vi ska kunna ta upp till behandling i social- och miljöutskottet ganska snart. Det finns ju också väldigt bra exempel på hur man kan handikappanpassa väldigt otillgängliga miljöer. Ta till exempel Kobba Klintar och hur man har gjort en ramp som också möjliggör för personer som inte är funktionshindrade att komma fram där. Det kanske också borde vara ett kriterium som skulle ingå automatiskt, om man t.ex. får PAF bidrag, att man ska handikappanpassa miljöerna och utrymmena. Jag tycker att det är väldigt bra motion.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Vi har speciallagen, byggnadslagen, som säger hur de olika byggnaderna ska vara beskaffade för att öka tillgängligheten. Vi vet också att det inte efterlevs. Där ser jag också att landskapsregeringen har en uppgift. Tillsammans med den här motionen, att man faktiskt tänker på det som jag anförde och som jag fick stöd för av ltl Aaltonen, att när man ger någon form av bidrag så ska det här också ingå. Då blir det en dubbelcheck att det verkligen efterlevs.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
8 Hjälpmedel enligt behov
Ltl Barbro Sundback m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)
Ärende avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.
Remiss
9 Ökade kunskaper om våldsutsatta kvinnor
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 42/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Carina Aaltonen
Herr talman! Den här motionen handlar om att olika yrkesgrupper i vårt samhälle måste få ökade kunskaper om hur man ska bemöta våldsutsatta kvinnor. Jag anser att det är en av de allra viktigaste hemställningsmotionerna som vi behandlar i vår.
Jag har under de senaste åren träffat kvinnor som har blivit misshandlade och utsatta för våld av de människor som stått dem allra närmast, dvs deras män, pojkvänner eller sambos. Statistiken visar alltför tydligt att många kvinnor drabbas av mäns våld mot kvinnor.
Aktuell fakta om våld mot kvinnor i Finland visar att ca 90 000 fall av kvinnomisshandel inträffar per år. Åland är tyvärr inget undantag. Dagligen blir också kvinnor på Åland utsatta för misshandel, något som är absolut oacceptabelt och som vi på alla sätt, på alla nivåer måste förhindra och motverka.
Här tycker jag att ni män i Ålands lagting har en viktig roll. Gå ut och fördöm våld i alla dess former och våld mot kvinnor och barn i synnerhet.
Bara det att vi för en offentlig debatt här i Ålands lagting och i media, som flera tidningar gör just nu, är bra. Det är viktigt att vi talar högt om mäns våld mot kvinnor och att vi anser att det är oacceptabelt. Vi kan aldrig tolerera att kvinnor och barn blir kränkta i sina hem av dem som de litar allra mest på. Det krävs ofta stöd utifrån för att de misshandlade kvinnorna ska kunna uppbåda kraft för att bryta den destruktiva relationen. Ofta har misshandeln pågått under en lång tid och föregåtts av att kvinnan blivit psykiskt nedbruten med självkänslan och självförtroendet i botten. Sällan eller aldrig slår mannen på första träffen. Det kan ta månader eller år innan första slaget kommer. Sedan kan det vara otroligt svårt för kvinnan att lämna mannen, som hon älskar, men som gör henne så illa.
När de redan kränkta kvinnorna söker hjälp så är det inte alltid bara bra med det. Jag har talat med kvinnor som upplevt att de har blivit kränkta på nytt när de har kommit i kontakt med polisen, sociala myndigheter, tingsrätten och slutligen också ofta i hovrätten. Man ifrågasätter kvinnornas trovärdighet, deras trovärdighet ifrågasätts gång på gång och bevis saknas för det mesta. Det är sällan någon som blir misshandlad inför öppen ridå.
Det här kränkandet gång på gång upplever jag som ett stort svek ifrån vårt samhälle. Det är det som min motion strävar efter att förhindra.
Jag vill ändå påpeka att Åland har kommit ganska långt med ”Operation Kvinnofrid” som startade som ett projekt för över 10 år sedan och som idag är permanentad verksamhet. Inom ÅHS och polisen finns ett handlingsprogram för hur man bemöter misshandlade kvinnor. Men det är 10 år sedan som man tog fram broschyrer och handlingsplaner. Här menar jag att det finns anledning till en översyn.
Likt Guide Michelin och restaurangerna som får stjärnor där det krävs att man hela tiden håller sig på en viss nivå, likadant menar jag att det är med ”Operation Kvinnofrid”. Det krävs fortbildning och kontinuerlig utbildning. Det kommer in ny personal som behöver få skolning i det här området. Jag pratade med polisen idag, hos polisen idag pågår ingen kontinuerlig utbildning bland de poliser som är ute i patrulltjänst och de som är först på plats i ett hem där det har förekommit misshandel.
Jag menar att det ska inte vara så att så fort nyhetens behag klingat ut så lutar man sig tillbaka och tror att man har det under kontroll. Jag menar att varje gång en kvinna känner sig kränkt så har samhället misslyckats.
I motionen säger vi att det borde kontinuerligt ordnas introduktions- och fortsättningskurser inom området våld mot kvinnor. Idag är kursen ”Våld mot kvinnor” obligatorisk i sjuksköterskeutbildningen, den ger 7,5 poäng. Men det finns många andra yrkesgrupper som behöver fördjupad kunskap och insikt i ämnet. Det gäller i första hand yrkesgrupper som socialarbetare, poliser och diakonianställda, personal på BUP, fältare, skolpersonal, dagis-, fritids- och eftispersonal, personal inom barnskyddet och barntillsyningsmän.
Om jag tar ett exempel ifrån skolans värld. Det finnas barn som dröjer sig kvar på skolgården eller som blir som en omvänd hand, oroliga och stökiga när sista timmen på dagen närmar sig. Då kan det vara p.g.a. att de är oroliga för att gå hem och finna mamman sönderslagen. Här behövs mera kunskap om hur man bemöter barn som också är offer av familjerelaterat våld.
Ett förslag som har kommit upp, i de diskussioner som jag har haft med misshandlade kvinnor, är att landskapsregeringen skulle behöva tillsätta en grupp som skulle ha i uppgift att utveckla stödarbetet kring våldutsatta kvinnor och barn, ungefär i likhet med den grupp som jobbar med förebyggande drogarbete. Det kanske kunde vara någonting.
En annan sak som jag vill ta upp är problematiken om kvinnors våld mot män och våld inom samkönade relationer. Det förekommer också och det är likaså också belagt med skam och skuldkänslor. Här finns även behov av utbildning, attitydbearbetning och det behövs mera kunskap.
Även om mitt huvudanförande handlar om mäns våld mot kvinnor så vill jag inte på något sätt bagatellisera andra former av våld i parrelationer. Däremot kan en man med sin råstyrka döda sin kvinna med ett knytnävsslag, motsatsen kan förekomma men är knappast lika trolig. Tack, herr talman.
Talmannen
Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
10 Tillämpningsdirektiv för handikappanpassade hjälpmedel
Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Det här är igen en motion som har med handikappanpassning att göra. Det är lagstiftat behovet av ekonomisk hjälp från kommunens sida om man behöver handikappanpassa sitt hem, sin bil eller någonting annat.
Tillämpningarna lagstiftning ser väldigt olika ut beroende på vilken kommun man bor i. Många kommuner säger till och med att de inte har råd med det här. Jag brukar säga, när människor vänder sig till mig och berättar vilket svar de har fått från kommun, att det är ungefär som om kommunernas representanter också skulle säga när någon behöver barnomsorg; nej tyvärr vi har inte råd med det här. Eller om ett barn ska börja skolan; nej tyvärr vi har inte råd, det här barnet kan inte börja skolan. Finns det lagstiftning på området så är lagen till för att efterlevas.
Det har också varit så, kanske mera tidigare, att om man vände sig till landskapsregeringens tjänstemän för att få någon form av vägledning och hjälp så fick man det. Idag har man mer och mer delegerat ansvaret ut till kommunerna. Rätt eller fel, men man gör på det sättet. Man är väldigt mån om att man ska ha det här övergripande ansvaret och mera tillsynsuppgiften från landskapsregeringens sida. Man vill inte blanda sig i uppfattningen som man har i kommunerna.
Det jag avser med den här motionen är att man skulle få någon form av tillämpningsdirektiv enligt rådande praxis, hur man ska man göra i olika situationer. Vad är lagens anda och mening? Vad ska erhållas från kommunen vid olika situationer? Att det här blir en tillämpning på samma sätt på hela Åland. Det ska inte vara så att i en kommun som har möjlighet och kanske ett intresse hos socialnämndsledamöterna att vara behjälplig så ska man kunna erhålla det här. I någon annan kommun som kanske har en mera njugg inställning och ser det krasst ekonomiskt så får inte de här olika hjälpmedlen. Då är det bra om landskapsregeringen går ut till kommunerna och informerar om vad den här lagstiftningen egentligen betyder och vad den innehåller.
Jag efterlyser en lika behandling på hela Åland, tack.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Det är en väldigt bra motion som vtm Lindholm har. På något sätt är det synd att man måste motionera om detta i Ålands lagting. Att tillse att kommunerna efterlever lagstiftningen är en uppgift som egentligen tillhör landskapsregeringen. Det är ett tillsynsansvar som är helt uttalat och som borde fungera utan att man från parlamentet måste påminna om det i en motion.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag håller helt med om det. Det har också kommit till min kännedom att man från socialvårdsbyråns sida kommer att hålla diskussion och information ut till kommunerna om på vilket sätt man ska tillämpa olika typer av lagstiftningar och man kommer att ta upp praxis till diskussion om hur man ska förfara. Då tycker jag att det passar alldeles utmärkt att man också inkluderar den här typen av frågor.
Det är helt sant att det här borde fungera. Jag vet också att det fungerar olika runt om på Åland.
Ltl Camilla Gunell, replik
Man får hoppas att social- och miljöutskottet tittar över vilka tillämpningsanvisningar som finns i fråga om hjälpmedel när de tar sig an den här motionen. Jag tycker att det är en väldigt viktig rättvisefråga att man som medborgare ändå behandlas likvärdigt i kommunerna. Där hoppas jag att kvällens debatt om kommunstrukturen kanske ska komma med någonting nytt i den riktningen.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
För att ytterligare komplicera det här så kan man också tillägga att den diskussionen som vi har haft angående garantilagen, den lagen ska man också implementera i den här diskussionen och lagstiftning. Det blir en ganska delikat fråga för utskottet att ta sig an, tror jag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
11 Förlust av hembygdsrätt för studerande
Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 1/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Jag noterar att vi har kommit till det sista ärendet på föredragningslistan. Det var länge sedan vi har hunnit med det. Det är ju trevligt.
När det gäller hembygdsrätten så är den egentligen till för att garantera landskapets befolkning, dess svenska språk, kultur och lokala sedvänjor. Hembygdsrätten är också en av självstyrelsesystemets komponenter som just syftar till att skydda språket, kulturen och de lokala sedvänjorna. Det här är en korrekt beskrivning, en beskrivning som också finns i den parlamentariska kommitténs betänkande, kommittén för hembygdsrätt, näringsrätt och jordförvärv.
Om man sätter det i relation till de åländska ungdomarna, är de då ett hot mot vårt svenska språk, kultur och lokala sedvänjor? Är våra ungdomar som har tappat hembygdsrätten ett hot om de flyttar tillbaka?
Det är detta som det här handlar om. Jag tycker inte det finns något hot mot grundfundamenten i hela självstyrelsesystemet.
Det är heller ingen nyhet, som jag skriver i motionen att många åländska ungdomar måste flytta bort för att studera i Sverige. Ibland nämns att det är 80 procent som studerar i Sverige, ibland nämns 70 procent. Jag har valt att nämna 70 procent i den här motionen.
De som väljer att studera i Sverige är i det närmaste tvungna att skriva sig i landet för att få svenskt personnummer och bli en del av samhällssystemet där. Utan svenskt personnummer blir vardagslivet helt enkelt för krångligt.
Också ålänningar som studerar i Finland skriver sig ofta på studieorten eftersom det i en del läroinrättningar blir dyrt om man är skriven på annat håll. Det innebär att hembygdsrätten tickar iväg.
Då är ålänningar i juridisk mening som vilken finländsk medborgare som helst när man har tappat hembygdsrätten. Det här är en ny problematik som har kommit fram. I värsta fall kan man kallas till militäruppbåd i Finland för att avtjäna värnplikt. De ålänningar som studerar ska inte behöva riskera att förlora hembygdsrätten, utan i stället känna att de alltid är välkomna tillbaka till Åland, med tanke på den diskussionen som vi hade tidigare. Det är något som också den parlamentariska kommittén för hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt kom fram till. Kommittén angav som ett av sina åtgärdsförslag: ”att studier utanför Åland som understiger fem år inte borde räknas med i den tidsperiod som leder till förlust av hembygdsrätt. Enbart studier efter det femte året skulle betraktas som sådan bosättning utanför landskapet som efter fem år leder till förlust av hembygdsrätt”.
Detta har förvånat mig väldigt länge. Det här var ju alla partier eniga om i den parlamentariska kommittén. Det har förvånat mig varför man inte gör någonting åt det här ifrån landskapsregeringens sida? Jag har funderat att ställa en enkel fråga, jag har funderat på att försöka få till ett spörsmål. Men spörsmålen och enkla frågorna på kansliministerns bord brukar inte ha så stor effekt, tyvärr. Det brukar ofta inte hända någonting.
Mot den bakgrunden valde jag att lämna in en hemställningsmotion att landskapsregeringen i brådskande ordning tillser att studier utanför Åland som understiger fem år inte räknas med i den tidsperiod som leder till förlust av hembygdsrätt.
Det vore intressant att höra hur man ifrån landskapsregeringens sida ser på det här. Varför händer det ingenting? Är det någon av de ytterst värderade ledamöterna i regeringsblockets partier, centern och liberalerna, som har någon kunskap om det här? Jag tycker faktiskt att det är en ganska viktig fråga för de åländska ungdomarna. Tack, herr talman.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! I mars 2006 skrev jag nästan en helt liknande motion i det här ärendet. Jag upplevde under den diskussionen att det fanns en samstämmighet, att man ville göra någonting åt det här. Det avspeglade sig också i det arbete som den parlamentariska kommittén arbetade fram, man skulle göra en förändring. Men ingenting har blivit gjort. Det är helt på sin plats att den här frågan kommer upp igen. I likhet med ltl Anders Eriksson så anser vi att det här är en väldigt väsentlig fråga, även om man vet att man får hembygdsrätten ganska omedelbart tillbaka när man flyttar hem igen. Det är också ett sätt att hålla kvar ungdomarna när man inte helt och hållet klipper av navelsträngen.
Vi väntar otåligt på ett svar. Var lever den här frågan lever just för tillfället?
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är riktigt som vtm Lindholm säger att man får tillbaka hembygdsrätten relativt enkelt. Den här signalen är viktig. Det är inget hot mot det svenska språket, mot våra lokala sedvänjor och vår kultur. Det kommer inget hot ifrån de ungdomar som har växt upp här på Åland. Mot den bakgrunden är det en helt onödig runda.
Jag kände inte till att obundna har lämnat in en motion om detta. Det som gjord att jag blev urväntad var att jag noterade att det var den 2 april 2009 som den parlamentariska kommittén lämnade det här förslaget, som jag tycker är mycket bra och som vi ifrån Ålands Framtids sida har stött. Av någon outgrundlig anledning händer det ingenting.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Om jag inte kommer helt fel ihåg fick jag också stöd ifrån Ålands Framtids sida. Man tyckte ifrån Ålands Framtids sida redan då att det här var en väsentlig fråga. Det tyckte alla. Jag kommer alldeles särskilt ihåg hur jag gick över till regeringskorridoren och hämtade dåvarande lantråd, nuvarande talman för jag ville att han skulle uttrycka en önskan att man skulle få ett resultat i den här frågan. Alla uttryckte att man skulle ta tag i det här. Nu kan vi konstatera att det har gått åtminstone fyra år och ännu har det inte blivit gjort.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är säkert helt korrekt att det uttalades stöd ifrån Ålands Framtids sida. Det vore väldigt konstigt annars. Det kanske uttalades stöd ifrån ett relativt enhälligt lagting. Även mot den bakgrunden är det märkligt att det inte har hänt någonting.
Orsaken till att jag lade den här motionen är att jag länge har försökt utröna varför man inte tar de beslut som alla partier i den parlamentariska kommittén faktiskt var eniga om. Varför expedierar man inte? Det är en gåta för mig.
Jag noterar att ltl Gun Carlson har begärt replik. Det är en dam som brukar komma med klara och tydliga besked, så det ser jag med spänning fram emot.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Det är inte så hemskt lätt att svara på det här. Jag kan verkligen inte svara på varför det här inte är genomfört. Jag tror att man också har försökt föra grundfrågan om att man skulle få bort kravet på finskt medborgarskap för hembygdsrätten, kanske det är sammankopplat med det. Men det är bara vad jag tror.
Jag vill också säga att vi inte bara var relativt eniga lagtingsrepresentanter i kommittén. I den här frågan var alla helt eniga om att de här skulle vara en första åtgärd för att förbättra den här situationen. Jag känner väl till problematiken, men har jag har inte några andra svar än att jag inte kan svara för landskapsregeringen. Jag tycker att det är väl bra nu då att lagutskottet får ta hand om det här och undersöka det. Jag har inget annat svar att ge idag.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller den frågan som ltl Carlson nämnde, kravet på finskt medborgarskap för att man ska få hembygdsrätt, det är en fråga som jag tror att vi är eniga om att vi skulle vilja ändra på, men vi kan inte ändra på den frågan själva. Det är någonting som vi måste ha riksmyndigheterna med på. Där ligger den problematiken.
När det gäller tiden så är det något som vi själva, via ett eget beslut, kan reglera. Jag förstår inte varför man trasslar ihop de båda sakerna. Kan det vara så att man ifrån landskapsregeringens sida inte tycker att det här är så viktigt, eftersom man inte tar ett beslut om det?
Ltl Gun Carlson, replik
Jag får väl upprepa att jag inte vet det. För min egen del tycker jag att det är tråkigt, för det här är ju ett känt problem. Jag känner väl till det. Det är ett problem som är frustrerande för de ungdomar som drabbas av det. De flesta blir i alla fall överraskade när de helt plötsligt en dag får ett besked om att man inte har hembygdsrätt längre. Det känner jag också till eftersom jag har flera barn och alla barn har studerat i Sverige och har drabbats av det här. Visst är det ett problem.
Grundfrågan, varför inte landskapsregeringen har gjort någonting, har jag inget svar på. Jag upprepar igen att vi låter lagutskottet ta hand om det. Det är väl bra så.
Ltl Anders Eriksson, replik
Vi får väl hoppas att lagutskottet får lite fart på landskapsregeringen och i klartext kansliministern.
Visst är det ett känt problem. Det är frustrerande för många ungdomar som inte känner till det. Det var också en nyhet för mig att om man tappar hembygdsrätten så är man som vilken finsk medborgare som helst. Man kan faktiskt bli kallad till värnplikt. Jag tror det blir en väldigt stor överraskning den dagen åländska ungdomar blir kallade till värnplikt. Den här problematiken är jag inte så väl insatt i. Jag har förstått att det har lett till att de är färre ungdomar som man får till värnplikt, vilket har medfört att man ifrån de myndigheterna mera noggrant har börjat gå igen de här listorna. Då kan vi helt plötsligt stå inför en helt annan problematik som faktiskt är ganska allvarlig. Då tror jag att de åländska ungdomarna blir mera än frustrerade om de åker in i militären pga att inte landskapsregeringen har åtgärdat det här.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
För kännedom
11 Hållbar regionalpolitik
Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 4/2009-2010)
Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att svar inte avges av landskapsregeringen kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsregeringen idag den 21 april 2010.
12 Tillgång till svensk TV via PLAY-funktionerna
Ltl Danne Sundmans enkla fråga (EF 12/2009-2010)
Svar på enkel fråga skall ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och ange orsaken till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen idag 21 april 2010.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls den 23 april 2010 kl. 09.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 15.49).