Remissdebatt

Talmannens förslag är att detta ärende remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Även i detta lagförslag görs organisatoriska förändringar i nio lagar i och med att landskapsregeringen föreslår att tillsynen över den privata och den offentliga socialservicen inklusive barnomsorgen och tillsynen över den offentliga hälso- och sjukvården samt tillståndsverksamheten för producenterna av privat socialservice överförs från landskapsregeringen till ÅMHM.

I regeringsprogrammet sägs att social- och miljöavdelningens resurser för tillsynen av den lagstadgade verksamheten bör förstärkas. I omställningsbudgeten sägs ”För att stärka tillsynen och göra den mer oberoende övervägs en överföring av ansvaret för tillsynen över socialvården samt hälso-och sjukvården åren 2014-2015 från landskapsregeringen till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

I dagsläget har landskapsregeringen beträffande tillsynen över området socialvård en dubbel roll. Dels fungerar man som lagstiftare och ansvarar för övergripande planering, dels utövar man tillsyn över området. Inom socialvårdsbyrån har man under en länge tid ansett att tillsyn bör skiljas från politikområdet.

I och med att de uppgifter som utförs på socialvårdsbyrån är varierade och blandade, och personalstyrkan på socialvårdsbyrån som är väldigt minimal på 3,4 tjänster och som hanterar ett 30-tal sociala lagar och förordningar och eftersom de i princip uteslutande arbetat på politikområdena lagstiftning och utvecklingsarbete så har man inte haft utrymme för speciellt mycket tillsyn. 

På miljöområdet har tillsynen däremot getts prioritet. Den flyttades över till ÅMHM redan 2008 från landskapsregeringen i och med att den nya myndigheten bildades.

Både i Finland liksom i Sverige arbetar man för närvarande mot ett förenhetligande av tillsyn över socialvården och hälso- och sjukvården. Det här görs bland annat eftersom problematiken för enskilda individer blir allt mer komplex och mångfacetterad.

Ansvaret för tillsyn är olika organiserat i de nordiska länderna, men en centralt och gemensamt för alla är viljan att utveckla enhetliga, tydliga metoder för tillsynsverksamheten.

I dagsläget har landskapsregeringens socialvårdsbyrå tillsynsansvar över: 16 kommuner. Det gäller äldreomsorg, närståendevård, handikappservice, missbrukarvård, barnskydd, utkomststöd, barnomsorg, specialomsorger om utvecklingsstörda och stöd av vård av barn i hemmet. Sedan har vi kommunförbund på Åland, De Gamlas Hem, Ålands Omsorgsförbund och tre privata socialserviceproducenter; Stiftelsen Hemmet, Ålands motivations- och behandlingscenter och Allaktivitetshuset i Mariehamn. Det är ändå ett ganska litet område.

För att få till stånd en oberoende, strukturerad och effektiv tillsyn på det sociala området har vi nu alltså ett lagförslag som innebär att tillsynen flyttas över till ÅMHM. Vi överför samtidigt ökade resurser i forma av 60 000 euro så att en ny tjänst kan inrättas med ansvar för tillstånd och tillsyn. Dessa befintliga medel omfördelas från social- och miljöavdelningen till ÅMHM.

Genom överföringen separeras merparten av myndighetsutövningen över det sociala området från den allmänna förvaltningen, vilket innebär att landskapsregeringens arbete på det sociala området i större utsträckning kommer att inriktas på lagstiftning och övergripande strategiska frågor samt det lagstadgade ansvaret för den allmänna planeringen och styrningen av socialvården.

På samma sätt separeras också myndighetsutövningen på hälso- och sjukvårdsområdet från förvaltningen. Här ser vi också en tydligare rollfördelning och en mer ändamålsenlig tillsynsstruktur som gör att landskapsregeringens arbete på hälso- och sjukvårdsområdet kan koncentreras och fördjupas på det samhällsmedicinska området, liksom på lagstiftning och övergripande strategiska frågor såsom det lagstadgade ansvaret för den allmänna styrningen av Ålands hälso- och sjukvården.

Det finns fördelar med att överföra tillsynen till miljö- och hälsoskyddsmyndigheten. En viktig poäng är att vi får en samlad tillsyns- och tillståndsmyndighet på Åland för miljö, socialvård, hälso- och sjukvård. Det blir tydlighet för såväl medborgarna som tillsynsobjekten. 

En samlad tillsynsmyndighet ger bäst förutsättningar för att skapa en ur rättsäkerhetssynpunkt enhetlig tillämpning av gällande regelverk.

En organisation finns redan uppbyggd för hantering av ärenden, kompetens gällande inspektioner finns.

Vi tror att den kunskap om tillsyn och som finns idag hos ÅMHM kommer det sociala området till nytta. Det finns också sådant som vi ser att i dagsläget kunde göras bättre. Det är svårt att ha kompetens på hela området, en person ska ha kunskap om ett 30-tal lagar och förordningar. Om det fanns mera budgetmedel så skulle det naturligtvis behövas minst två socialinspektörer på det här området. Men nu har vi möjlighet att anställa en person och det är mera resurser än vad vi har inom avdelningen idag.

Det som inte flyttas till ÅMHM det är patientklagomål, där man kan föra klagan över vård, behandling eller bemötande. Det blir kvar hos landskapsregeringen, hos landskapsläkaren. Kvar hos landskapsregeringen blir också befogenheterna att återkräva landskapsandelar på grund av t.ex. att en kommun inte har uppfyllt sina åtaganden och ordnat sådan service för sina invånare som lagen kräver.

Vi har upphandlat juridiska tjänster för lagberedning. Förslaget har varit på remiss till ÅHS, ÅMHM, Ålands kommunförbund k.f. och Mariehamns stad. Även Vårdö kommun har kommit in med ett utlåtande i ärendet. Vi föreslår att det här lagförslagen träder ikraft den 1 januari 2014. Tack.

Ltl Wille Valve

Tack, fru talman! Den moderata lagtingsgruppen är försiktigt positiv till lagförslaget, inte minst med tanke på stärkande av medborgarnas rättsäkerhet såsom minister Aaltonen förtjänstfullt lyfte fram i sitt anförande.

Ska man lyfta fram bra saker i förslaget så är det gott att landskapsregeringens roll i sammanhanget renodlas så som det står i lagförslaget. Man fokuserar på det samhällsmedicinska området så som lagstiftning och övergripande strategiska frågor, vilket är helt i linje med målsättningen med samhällsservicereformen som vi ska diskutera senare idag.

Den omfördelning av medel som nämndes på 60 000 euro från social- och miljöavdelningen till ÅMHM ser kostnadsneutral i lagförslaget. Gott så!

Den inspektionsrätt som nämns i 25a kunde man i utskottsbehandlingen möjligen fördjupa sig i vad gäller ett eventuellt förfarande för klagomål. Såsom jag läser lagförslaget just nu så är inspektionsrätten fri och inspektören kan göra inspektioner på basen av t.ex. klagoskrifter, massmediala skandaler och liknande.

Det som jag saknar i lagförslaget är ett klargörande om huruvida den här inspektionsrätten i 25a omfattar äldreomsorgen eller inte. Jag undrar om ministern skulle kunna klargöra detta? Annars kan det vara en lämplig frågeställning för lag- och kulturutskottet att fördjupa sig i.

Jag stöder att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag tackar så mycket för det försiktigt positiva stödet från den moderata lagtingsgruppen. Ja, det är så att inspektionsrätt också omfattar äldreomsorg; institutioner och serviceboenden i kommunerna. Som jag har förstått så är 25a § direkt tagen från socialvårdslagen som vi har antagit som blankettlag. Vi har fört in det t.ex. i vår barnomsorgslag. Detta kan naturligtvis utskottet titta närmare på. Men annars handlar det om sådan praxis som vi har idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Den socialdemokratiska lagtingsgruppen anser att landskapsregeringens lagförslag om tillstånd och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården är utmärkt.

Genom att separera stora delar av myndighetsutövningen från landskapsregeringens allmänna förvaltning till ÅMHM så klargörs också rollfördelningen, lagstiftnings- och planeringsansvaret och myndighetsutövning. Det blev klarare rollfördelning mellan lagstiftningen och tillsyn, vilket ministern förtjänstfullt beskrev.

Det har alltid känts lite motsägelsefullt när samma myndighet både har haft hand om lagstiftningen och planeringsansvaret samtidigt som man har haft hand om tillsynsansvaret. När jag har jobbat på fältet så har det många gånger känns lite motsägelsefullt. Framförallt borde resultatet av en sådan här lagstiftning möjliggöra att landskapsregeringen i framtiden också får lägga mera krut på lagstiftning och planering. Och framförallt det som har saknats länge, och det finns ett stort behov av det; tillämpningsdirektiv och anvisningar när det gäller vad de olika lagstiftningarna medför och hur de som jobbar med lagarna ute i kommunerna och inom andra myndigheter ska tolka dem.

På 70- och 80-talet kom den så kallade socialstyrelsen i riket alltid med mycket tillämpningsanvisningar, vilket upplevdes väldigt positivt av dem som arbetade ute i verksamheterna. Jag ser att det skulle vara jättebra att uppdelningen görs, att tillsynen kommer till ÅMHM och att lagstiftning och planeringen blir klarare för landskapsregeringen samtidigt som man kan utveckla tillämpningsanvisningar för hur verksamheterna ska bedrivas. Tack.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Jag noterar att två av tre lagtingsledamöter har viktigare saker att sköta än frågan om remissbehandling av i ifrågavarande lag om tillsyn och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården, fast vi alla är eller kommer att bli kunder i den servicen. Vi får kalla det kreativ prioritering.

Fru talman! Vi har alltså att göra med en administrativ lagstiftning. Man kan anlägga många synpunkter på fenomenet, för och emot.

Länge ansågs det i förvaltningssammanhang vara ett rätt så idealet tillstånd att självstyrelseförvaltningen var koncentrerad till en myndighet i stort sett. Då var det ett enkelt att orienterar, då visste man att lagtinget skötte normgivningen och att landskapsregeringen skötte förvaltningen och myndighetsutövningen.

Utvecklingen har gått vidare. Det här är förvisso steg i rätt riktning, rätt behandlad. Den liberala lagtingsgruppen behandlar denna fråga med stor öppenhet och vill medverka till en god lagstiftning. Det här är normer som rör alla människor ofta och säkerligen många gånger under livets olika skeden. Det är en typisk folklag. Tillämpningen av lagen blir varken sämre eller bättre än vad de mänskliga aktörerna i systemet gör den till.

Lagförslaget är ju knastrande torrt. Länge funderade jag på dess tillkomst. Jag hörde ministerns presentation om att det här var belagt på beting någonstans. Produkten har kommit och vad som sedan har hänt vet vi inte. Jag kan förmoda att de politiska justeringarna och övervägandena är blygsamma i ett sådant här sammanhang och det är något som inte framgår i beredningen utan det finns ett kort avsnitt som berättar om lagförslagets tillkomst.

Det handlar alltså om att i nio olika lagar beskriva hur den här delen av lagtillämpning från och med dess ikraftträdande ska skötas. Det är gott och väl. Det här lagförslaget ska egentligen inte så mycket berätta om innehållet i den service som är föremål för inspektion, även om innehållet i det som når medborgarna är det viktigaste. Hur servicen kommer till och vilken operatör är i allmänhet mindre viktigt i ett medborgarperspektiv. Dock så och på villkor att kravet på det som numera allmänt kallas god förvaltning uppfylls. Jag ska lite uppehålla mig kring den saken.

Jag tillhör dem som anser, vet och också har fördjupat mig i frågan att ÅMHM gör ett bra arbete. Det är en myndighet styrd av lagar. Lagar och normer måste naturligtvis, såsom alltid i den offentliga maktutövningen, vara rättesnöret för dess verksamhet. Det betyder också att kraven på god förvaltning, när man överför förvaltningsuppgifter, myndighetsutövning från den samlande landskapsregeringens paraply till ifrågavarande ÅMHM, ska vara lagbundenhet, förutsägbarhet och proportionalitet. Det ska vara vägledande för myndighetens service. I vissa fall kallar man det maktutövning, men det här är nog ett fall där man mera ska tala om serviceproduktion än maktutövning. Vad sedan gäller kraven på denna service så kännetecknas den av tre egenskaper; den ska vara snabb, den ska vara säker och den ska vara billig. Med billig avses här inte billig i pengar, utan billig betyder rättvis. Likabehandlingskravet är ju mycket framträdande. Jag hyser heller inte några dubier om att myndigheten i fråga skulle missa på den punkten.

Rättsskyddsbehovet har nämnts tidigare, ministern berörde frågan. Naturligtvis är rättsskyddsbehovet det allra mest framträdande när myndigheter utövar sina uppgifter, sin makt, så att det sker under de villkor som jag nämnde; lagbundet, förutsägbart och proportionellt i förhållande till syftet som man eftersträvar att uppnå med åtgärden. Här, vilket lagförslaget beaktar, framträder hyggligt, men inte tillräckligt enligt min mening, den tudelning av den goda förvaltning som kännetecknar all verksamhet dvs. det preventiva rättsskyddet och det repressiva rättsskyddet. Jag ska kort beröra bägge delar.

Det preventiva rättsskyddet utgår ifrån två saker. Normer av den kaliber jag nämnde och de är okej i den här sektorn av samhällsverksamheten. De är kanske lite svåra att orientera i eftersom vi har så olika typer av författningar, blankettlagar, landskapslagar och normer av lägre nivå, men de är hyfsade.

Den andra delen av det preventiva rättsskyddet är tillräcklig bemanning, kunnig personal och ledningsfunktioner som fungerar. Det är omöjligt att här säga om bemanningen är tillräcklig. Det är människor som ska tillämpa och genomföra de här bestämmelserna i lagstiftningen. Såsom i all mänsklig verksamhet så är det en fråga om kompetent bemanning. Är bemanningen tillräcklig och kan den sina uppgifter? På den här punkten lämnar förslaget övrigt att önska. Här hoppas jag också, förutom de tidigare omständigheterna, att utskottet ville fördjupa sig i frågan om vi nu och senare i höst i budgetsammanhang lyckas bemanna myndigheten med den personal som är tillräcklig både på det humana planet och på det kunskapsmässiga planet för att hantera de här sakerna. Det är kanske inte riktigt ett allom giltigt argument att säga att den nuvarande bemanningen, besättningen, är låg. Att detta som nu görs av kunniga människor är för få till antalet. Jag tror inte att medborgarna ska behöva lägga sig på en nivå som förbättras bara för att den nuvarande är för låg. Nog har ju ÅMHM, enligt min mening, rätt att bli bedömd på sina egna meriter utifrån de uppgifter myndigheten förväntas sköta och att bemanningen anpassas till det. Härmed har jag naturligtvis inte alls givit några utfästelser för framtiden. Jag har lite samma tankegångar som kollegan Valve, dvs. hur blir det här nu riktigt då eftersom lagförslag ska innehålla konsekvensbedömningar? Här är det lite sparsamt med de bedömningarna vad gäller administration och ekonomi. Jämställdheten och miljön är däremot kanske inte ett stort problem, men administrationen och ekonomin är helt avgörande för bemanningen.

Den andra delen av rättsskyddet, det repressiva, är nog tillgodosett här. Alla lagförslag innehåller rättsskyddsmedel, antingen i landskapslagarna som sådana med hänvisning till självstyrelselagen eller också via blankettlagarna. I kravet på god förvaltning ingår alltid rätt att söka ändring och att komma från en myndighet till en oberoende domstol med sitt ärende. Som jag ser det är det nog tillgodosett. Utskottet kan kanske lite fördjupa sig i den återkommande lakoniska hänvisningen, 25 § i självstyrelselagen är upplysande. Man kan ta vilken lag som helst på måfå och läsa paragrafens innehåll som har rubriken sökande av ändring. Där sägs; ”ändring söks genom besvär i enlighet med bestämmelsen 25 § i självstyrelselagen för Åland, om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag”. Det är inte lätt för en rättssökande medborgare att veta vad det betyder. Trösten ligger väl där i att överklagbara beslut som fattas av myndigheten ÅMHM åtföljs av en anvisning där den här korthuggna lokutionen får sin uttolkning.

Talman! Portalparagrafen till allt detta finns ju i första paragrafen i ÅMHM-lagen som säger att myndigheten ÅMHM ska göra det som lagstiftningen anvisar. Därför behöver man inte öppna den lagen här, vilket jag naturligtvis inser. I det föregående lagförslaget var ju den paragrafen föremål för en kort behandling. Så här långt är det gott och väl.

Det föreslås ändringar i nio lagar. Jag tror att en väsentlig fråga för utskottet att ställa sig är: Är allt med? Är allt med nu som man avser att administrativt föra till ÅMHM? Det är inte möjligt för en remissaktör att besvara den frågan. Vi hoppas att lagberedningskonsulten har skött det hela. Jag har ingen kunskap alls om huruvida landskapsregeringen har kontrollerat upp den saken. Om något saknas kan det säkert repareras i efterhand. Därutöver är de skäl för utskottet att fundera på resursfrågan. Den omständigheten att man för bort ärenden från landskapsregeringens allmänna förvaltning till någon myndighet ska inte förskjuta fokus på att de behov som finns i myndigheterna blir tillgodosedda.

Avslutningsvis, talman, har jag två korta iakttagelser. Även här har jag behov av att påminna om att hela den offentliga maktutövningen och legitimiteten i vårt system vilar på det personliga tjänsteansvaret. Jag har bestämt mig för att påminna om det så ofta jag kan. Vi vet att det personliga tjänsteansvaret undanröjdes i Sverige och vi vet att många som ska tillämpa den här lagstiftningen har fått sin utbildning i Sverige. Det är oerhört viktigt att vi, vid varje reform av den här kalibern påminner dem det gäller, så att vi har normer i grundlagen i Finland, 2 § och 118 §, och i självstyrelselagen 28 § som är bindande och tillämpliga. Det personliga tjänsteansvaret kan vi inte och ska vi inte förskjuta eller förneka, det bara finns där.

Jag ser också möjligheter, via den här lagstiftningen, att utfästelsen i landskapsregeringens regeringsprogram om minskat ministerstyre här går i rätt riktning.  Landskapsregeringen lovat att ärenden som rör enskilda ska ministrarna inte blanda sig i. Det här betyder också att ministern absolut inte får blanda sig i ÅMHM: verksamhet. Jag hyser heller inte några misstankar om att så skulle ske. Jag bara påminner om att hörnstenarna i vårt system är det personliga tjänsteansvaret och måttlig nivå av ministerstyre. Det är önskvärt att sträva bort från ministerstyret.

Då kan man säga att nästan allt det här återtas med det jag säger nu. Vi har ett parlamentariskt system. Om ärenden avgörs i ÅMHM i en politisk oönskad riktning, utan ministerstyre, måste det alltid ändå finnas en minister i landskapsregeringen som i sista hand kan ställas till svars, utan vidare för det politiska ansvaret men, i ljuset av vad jag nyss nämnde, sannolikt också kunna få bära ett juridiskt ansvar. Juridiskt ansvar kan inte och ska inte kanaliseras. Det politiska och parlamentariska ansvaret kommer att finnas där oberoende av att besluten i framtiden fattas av en myndighet i eget namn eller i landskapsregeringen namn, det får vi se beroende på hur lagtillämpning utfaller. Det politiska och parlamentariska ansvaret finns där och så ska det vara. Tack, talman.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det är alltid lika intressant att höra ltl Gunnar Janssons otroliga kunskap inom det juridiska. Som ung lagtingsledamot har man mycket att lära sig, det är alltid glädjande att höra ltl Gunnar Jansson.

Jag skulle gärna vilja föra ett resonemang kring detta med maktutövning och tillsyn. Ledamoten nämnde att det också var frågan om service. Här blev jag lite konfunderad. Jag tror att vi är ganska överens om att tillsynen bör skiljas från lagstiftaren, från politiken, för att få rättsskyddet för individen. Men är det inte ändå en fråga om en maktutövning och inte en service?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag vill tacka för den vänliga inledningen. Jag försöker på det här sättet delge lagtinget de insikter jag eventuellt besitter i olika ämnen.

Jag medger att termen service kanske inte här var riktigt rätt funnen. Det är förvaltningsslang, det får jag villigt medge. Det är utan vidare en maktutövning, en myndighetsutövning, en utökning av makt som sannolikt inte alls kunde flyttas bort från en myndighet. Det är helt korrekt att den tillsynsmakten finns hos myndigheten ÅMHM. Jag delar den uppfattningen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Tack för det klargörandet.

Jag har också en annan fråga till ltl Gunnar Jansson. Det gäller kompetensen hos den bemanning som man nu kommer att utöka till ÅMHM. Man skulle ge ökade resurser för en ny tjänst. Jag funderar kring det resonemanget, finns det en oro över att vi inte har tillräcklig kompetens här på Åland så att vi skulle behöva ta folk utifrån och att den här resursen är för låg? Har vi den kunskapen på Åland? I det resonemanget som fördes så fick jag den uppfattningen vi kanske inte har personal på det humana och kunskapsmässiga planet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! När jag diskuterade det så kallade preventiva rättsskyddet så ingår det i definitionen av preventivt rättsskydd att man har en tillräcklig personal avseende både numerärt och kompetens. Det var det teoretiska resonemanget. En lagtingsgrupp har faktiskt nyligen besökt myndigheten ÅMHM och fick en bred beskrivning av den kompetens som där finns. Det finns ingen orsak som jag kan uppdaga att betvivla på den kunskapsmässiga kompetensen. Vad jag avsåg med bemanning var nog dess tillräcklighet i frågan om numerär nu och framförallt med nya uppgifter som förs till myndigheten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, herr talman! Den nuvarande bemanningen är inte är bara låg när det gäller tillsynen inom det sociala området och hälso- och sjukvårdsområdet. Den är alldeles för låg. Idag betyder tillskottet av en heltidstjänst en betydlig förbättring.

Inom miljöområdet finns 14 inspektörer på miljösidan, men inom det sociala finns det ingen på heltid idag. Man kan också tänka sig att man omfördelar resurserna inom myndigheten för att jämna upp det här lite.

Sedan frågade ltl Jansson om allt är med som borde vara med. Vi har två jurister, en byråchef samt avdelningschefen, som har gått igenom det här lagförslaget. Min bedömning är att allt är med som behöver finnas med.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Jag hänvisade till en sjöfartsterm om tillräcklig bemanning. Det är nog väldigt viktigt i en sådan här myndighet som hanterar ärenden från vaggan till graven, i alldagliga och många gånger väldigt komplicerade situationer som nära och djupt rör människan, att bemanningen är på grej. Det var bara det som jag ville säga. Jag har inga belägg för motsatsen. Jag utgår ifrån att det här är som det ska vara. Det framgår också i lagförslaget att i höst, i budgetberedningen, ska man återkomma till frågan och då får vi antagligen en närmare syn på vad som är tillräckligt. Per definition så är det ju det mesta otillräckligt och då får man väl jobba lite extra.

Minister Carina Aaltonen, replik

Det sista kan jag verkligen hålla med om. Man känner alltid att man skulle behöva ännu mera resurser för det mesta som vi sysslar med här. Nu har vi också en ekonomisk realitet att ta itu med.

Ltl Gunnar Jansson nämnde också ministerstyre. Jag vill bara påminna om att tillsynen över det sociala området sedan länge är delegerat till tjänstemännen. Här kan vi som ministrar inte komma in och ha vare sig åsikter eller ta ärenden på enskild föredragning. Tack och lov så behöver vi inte engagera oss i sådana frågor. Däremot har ännu inte delegationsrätten beträffande tillsynen över hälso- och sjukvården genomförts, men det är väl också något som är på kommande.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag hänvisade till regeringsprogrammet som jag redan då i presentationen för länge sedan berömde. Strävandena bort från ministerstyret är alldeles i linje med allt vad vi erkänner inom området för god förvaltning; rättssäkerhet, förutsägbarhet och proportionalitet. Det här är absolut inte någon kritik, tvärtom, det är ett stöd för de strävandena. Vi ska bort för ministerstyre. Jag ser det här som ett steg i rätt riktning.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.