Plenum den 5 juni 2013 kl. 14:00

Protokoll

  • Plenum börjar. 1

    Remiss. 1

    1    Förvaltningsuppgifter om djursjukdomar och livsmedel

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2012-2013)

    Remiss. 5

    2    Tillstånds- och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2012-2013)

    Remiss. 13

    3    Landskapsborgen för bostadslån

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 24/2012-2013)

    Andra behandling. 20

    4    Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 19/2012-2013)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 17/2012-2013)

    Andra behandling. 21

    5    Produktionsstöd för el

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 20/2012-2013)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 21/2012-2013)

    Enda behandling. 21

    6    Redogörelse enligt 32 § arbetsordningen för Ålands lagting för tiden 1 november 2011 – 31 oktober 2012

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJNP 2/2012-2013)

    Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2012-2013)

    Föredras. 35

    7    Samhällsservicereformen, den digitala agendan och den övergripande framtidsutvecklingen

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2012-2013)

    Plenum slutar. 35

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 21 ledamöter närvarande.

    Lagtingsledamoten Brage Eklund anhåller om ledighet från plenum 05-07.06.2013 på grund av privata angelägenheter och lagtingsledamoten John Hilander anhåller om ledighet från plenum 05-06.06.2013 på grund av vård av sjukt barn. Beviljas.

    Remiss

    1        Förvaltningsuppgifter om djursjukdomar och livsmedel

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2012-2013)

    Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! I det här lagförslaget görs fyra ändringar av lite olika karaktär. De första förändringarna innebär att de förvaltningsuppgifter som hittills, i enlighet med livsmedelslagstiftningen hos husdjur, har skötts av landskapsregeringen. De uppgifterna överförs nu till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Det här ska jag gå in på lite närmare alldeles strax.

    För det tredje så klargörs att om intyg över livsmedelshygienisk kompetens, så kallade hygienpass, är utfärdade av kompetenstestare som är godkända av EVIRA så är de också giltiga på Åland. Idag säger förordningen att ”hygienpass kan utfärdas av en utbildad kompetenstestare inom ramen för restaurangutbildningen vid landskapets skolor”. Det här är inte riktigt överensstämma med verkligheten. På Åland finns idag nio godkända kompetenstestare och det är inte alla som är anställda av yrkesgymnasieskolan men som redan idag utför hygienspass-tester.

    Det är ett ganska omfattande regelverk kring vem som får utfärda hygienpassen men också kraven på testfrågor, dess uppläggning och hur man genomför testen, bedömning av kunskaperna och också det att man ska kunna avlägga testet på olika språk.

    Eftersom dessa uppgifter formellt åligger landskapsregeringen – i riket är det EVIRA – så skulle det krävas mer resurser än vad vi har idag för att genomföra detta på bästa sätt. Därför är detta ett område som vi bra kan låta Livsmedelssäkerhetsverket ha hand om, och de personer som har blivit godkända kompetenstestare av EVIRA är även behöriga att utfärda hygienpass också på Åland. Vi anpassar lagen till praxis helt enkelt.

    Den fjärde punkten handlar om bestämmelsen om tillåtande av produkter som får saluföras i Sverige. Den punkten ska upphävas eftersom den inte längre behövs. Sedan EU-inträdet finns ett regelverk som gör att det inte finns några skillnader mellan vilka tillåtna tillsatser som får finnas i livsmedel, och idag får åländska och svenska varor röra sig över gränsen utan speciella tillstånd så länge EU-regelverken följs.

    Men tillbaka till de två större förändringarna. Miljöbyrån och den miljötekniska byrån har genomgått stora förändringar allt sedan myndigheten ÅMHM bildades år 2008. Man kan säga att det som nu sker är en följd av en fortsatt omorganisering, allt i syfte till att effektivisera och göra arbetet så helhetsmässigt bra som möjligt.

    I enlighet med nuvarande lagstiftning är det idag landskapsregeringen som är behörig myndighet för lagstiftningen om smittsamma sjukdomar. När det kommer till myndighetsutövningen inom djurskydd – och livsmedelsskydd också för den delen – så utförs den av ÅMHM. Där finns också den praktiska veterinärvården. År 2011 överflyttades de uppgifter som enligt rikslagstiftningen ansvaras över av kommunala veterinärer på Åland till ÅMHM.

     Nu fortsätter vi den här reformen. Nu föreslår vi att även sådana uppgifter som i riket hör till regionförvaltningsverken enligt rikslagstiftningen om smittsamma sjukdomar hos husdjur flyttas till ÅMHM. Regionförvaltningsverken har hand om olika förvaltningsbeslut och utövar tillsyn som kompletterar kommunalveterinärernas uppgifter både beträffande djursjukdomar som livsmedel.

    Eftersom vi hos oss saknar en särskild förvaltningsnivå mellan landskapsregeringen och de uppgifter som i riket has omhand av kommunerna, det vill säga de uppgifter som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet redan sköter, anser vi att det är naturligt att också regionförvaltningsverkets uppgifter överförs på myndigheten. Det här skapar en organisatorisk helhet. Vi menar att uppgifter som ofta är förekommande kan skötas på ett mera rationellt sätt.

    Det här gäller också vissa av Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter och vi vill öppna möjligheten att överföra ytterligare EVIRA-uppgifter till ÅMHM i landskapsförordning. Men, endast uppgifter som är liknande de som man redan sköter idag. Här är vi tydliga. Det handlar inte om uppgifter som det krävs särskild specialkompetens för eller som annars skiljer sig betydligt från myndighetens andra uppgifter. Till exempel så anser vi att EVIRAs beslut om avlivning av djur, enligt lagstiftningen om smittosamma sjukdomar hos husdjur, är sådana beslut som inte ska fattas av ÅMHM, utan av landskapsregeringen eller enligt överenskommelseförordning av EVIRA. Svåra frågor ska skötas av landskapsregeringen fortsättningsvis.

    Vi gör den här omorganisationen av två orsaker. Dels, som jag tidigare nämnde, för att få en bättre organisatorisk helhet och för att spara pengar. Social- och miljövårdsbyrån har ett stort sparbeting i och med omställningsbudgeten. Detta innebär tyvärr att tjänsten som landskapsveterinär dras in från och med den 1 augusti 2013.

    ÅMHM får i och med detta fler uppgifter, men å andra sidan arbetar vi även med att se över arbetet inom myndigheten för att också där kunna göra arbetet enklare. En förenklingsgrupp tillsattes i höstas och väntas i dagarna komma med ett flertal förslag som ska göra ÅMHMs arbete både tydligare och smidigare så att man inte behöver göra så mycket tolkningar, utan det ska finnas klara och tydliga regelverk och tillämpningsanvisningar. Så, när vi nu skuffar över arbete i den ena ändan måste vi också se över var vi kan minska och förenkla.

    Sist och slutligen en fråga som ev. kan intressera lagtingets jaktintresserade. Det som har diskuterats under beredningen har varit 4a § i livsmedelslagen som reglerar att jägare får sälja kött som inte har veterinärbesiktats. Idag är det den årliga kvoten två älgar och 20 rådjur. Vi har övervägt att upphäva 4a § eftersom den är strängare än den riksförordning som trädde ikraft 2012. Skillnaden är den att mängden kött som får säljas är större, men vi anser sist och slutligen att vår 4a § är tydligare formulerad och motsvarar det behov som livsmedelsföretagare och jägare har. Vi avser ändå att nästa gång som livsmedelsblankettförordningen revideras göra det tydligt att det är livsmedelslagen som gäller när älg och rådjur säljs till konsumenterna.

    Landskapsregeringens målsättning är att lagändringarna kan träda ikraft den 1 januari 2014. Tack.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det var en mycket klart och redigt anförande som ministern höll. Jag fick många svar på de frågor som jag hade funderat på här tidigare.

    Kunde ministern klargöra lite på vilket sätt det sparar pengar? Det skulle intressera inför utskottets behandling.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Framförallt är det en inbesparing på en tjänst. Det handlar ungefär om 70 000 euro på årsbasis. Vi kommer att föra över en del av de pengarna till ÅMHM, men i stort sett minskar vi med en tjänst. Det är ett ganska stort sparbeting för en så pass liten avdelning som social- och miljöavdelningen de facto är. Vi är tvungna att göra på det här sättet. Vi ser ju också att här finns det möjligheter att samordna verksamheter. ÅMHM får ta helhetsansvaret, så att vi inte gör dubbelt arbete, dels hos ÅMHM och dels hos oss på miljöbyrån. Ingenting faller mellan stolarna när det är en myndighet som har allt ansvar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Jag blev lite fundersam när det gäller avlivningsbesluten som inte ska kunna tas av ÅMHM. Man drar in tjänsten som landskapsveterinär. Betyder inte det att kompetensen på veterinärsidan finns på ÅMHM? Skulle inte beslutet tas där då eller resonerar jag helt fel? Kan ministern förklara lite.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Ja, jag kan gärna förklara lite. Vi för diskussioner med ministeriet om en överenskommelseförordning. De här svåra besluten när det gäller att avliva en hel husdjursbesättning på grund av någon slags djursjukdom så behöver det finnas tillräcklig specialkompetens för. Den kompetensen tror jag inte finns hos ÅMHM och inte heller hos oss utan då måste vi vända oss till riket.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Torsten Sundblom

    Tack, fru talman! Allt som jag funderar på skulle inte ha räckt att säga i en replik.

    Regeringen har tydligen några funderingar på att ändra på lagen när det gäller mängden vilt. Det är inte så länge sedan som vi tog den nuvarande lagen. Jag kommer ihåg att man talade om säl. En vildsvinsstam på Åland är inte uteslutet, tror jag. Det finns farhågor där om trikiner. Det var en liten sak.

    ÅMHM och resurserna har jag flera gånger tagit upp. Jag tycker att det är lite märkligt att man släpper i väg den här lagen. Nu har det kommit mellan fem och tio lagar som har haft samma motivering när det gäller resurserna.

    Inför utskottsbehandlingen vill jag säga att regeringen nog borde tänka igenom och komma till utskottet och berätta hur mycket resurser det här kommer att behöva i sista ändan. Tack.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Det här är en fråga som ltl Sundblom har tagit upp vid varje tillfälle då vi har haft en lagförändring där vi har fört mera uppgifter på ÅMHM. Den frågan är relevant.

    Just i det här specifika fallet så kan vi inte säga vad det skulle innebära i timmar eller veckor i arbetstid. Men som jag har sagt tidigare så måste vi ta ett helhetsgrepp på de här utökade uppgifterna, men vi måste också ta bort uppgifter i den andra ändan och göra de här förenklingarna. Alldeles i dagarna kommer förenklingsgruppen med sitt förslag om vilka åtgärder man ska vidta. Man kommer bl.a. att föreslå en ny hälsovårdslagstiftning.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Jag tar upp frågan för att jag anser att det är undermåligt att lämna en sådan här framställning utan att ha den ekonomiska konsekvensen redogjord. Det är enda orsaken. Sedan behöver det inte vara så stora summor det handlar om, men det bör finnas med.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Det är mycket viktigt som ltl Sundblom säger, men hade jag haft den informationen i dagsläget så hade jag naturligtvis också delgett lagtinget den. Men vi har inte fått sådana uppgifter så att vi med säkerhet kan säga hur mycket merarbete det kommer att bli. Det blir också inbesparingar på annat när man får sköta hela tillsynen.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Då kan jag bara kort konstatera att lagen inte är riktigt färdig ännu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Remiss

    2        Tillstånds- och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2012-2013)

    Talmannens förslag är att detta ärende remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Även i detta lagförslag görs organisatoriska förändringar i nio lagar i och med att landskapsregeringen föreslår att tillsynen över den privata och den offentliga socialservicen inklusive barnomsorgen och tillsynen över den offentliga hälso- och sjukvården samt tillståndsverksamheten för producenterna av privat socialservice överförs från landskapsregeringen till ÅMHM.

    I regeringsprogrammet sägs att social- och miljöavdelningens resurser för tillsynen av den lagstadgade verksamheten bör förstärkas. I omställningsbudgeten sägs ”För att stärka tillsynen och göra den mer oberoende övervägs en överföring av ansvaret för tillsynen över socialvården samt hälso-och sjukvården åren 2014-2015 från landskapsregeringen till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

    I dagsläget har landskapsregeringen beträffande tillsynen över området socialvård en dubbel roll. Dels fungerar man som lagstiftare och ansvarar för övergripande planering, dels utövar man tillsyn över området. Inom socialvårdsbyrån har man under en länge tid ansett att tillsyn bör skiljas från politikområdet.

    I och med att de uppgifter som utförs på socialvårdsbyrån är varierade och blandade, och personalstyrkan på socialvårdsbyrån som är väldigt minimal på 3,4 tjänster och som hanterar ett 30-tal sociala lagar och förordningar och eftersom de i princip uteslutande arbetat på politikområdena lagstiftning och utvecklingsarbete så har man inte haft utrymme för speciellt mycket tillsyn. 

    På miljöområdet har tillsynen däremot getts prioritet. Den flyttades över till ÅMHM redan 2008 från landskapsregeringen i och med att den nya myndigheten bildades.

    Både i Finland liksom i Sverige arbetar man för närvarande mot ett förenhetligande av tillsyn över socialvården och hälso- och sjukvården. Det här görs bland annat eftersom problematiken för enskilda individer blir allt mer komplex och mångfacetterad.

    Ansvaret för tillsyn är olika organiserat i de nordiska länderna, men en centralt och gemensamt för alla är viljan att utveckla enhetliga, tydliga metoder för tillsynsverksamheten.

    I dagsläget har landskapsregeringens socialvårdsbyrå tillsynsansvar över: 16 kommuner. Det gäller äldreomsorg, närståendevård, handikappservice, missbrukarvård, barnskydd, utkomststöd, barnomsorg, specialomsorger om utvecklingsstörda och stöd av vård av barn i hemmet. Sedan har vi kommunförbund på Åland, De Gamlas Hem, Ålands Omsorgsförbund och tre privata socialserviceproducenter; Stiftelsen Hemmet, Ålands motivations- och behandlingscenter och Allaktivitetshuset i Mariehamn. Det är ändå ett ganska litet område.

    För att få till stånd en oberoende, strukturerad och effektiv tillsyn på det sociala området har vi nu alltså ett lagförslag som innebär att tillsynen flyttas över till ÅMHM. Vi överför samtidigt ökade resurser i forma av 60 000 euro så att en ny tjänst kan inrättas med ansvar för tillstånd och tillsyn. Dessa befintliga medel omfördelas från social- och miljöavdelningen till ÅMHM.

    Genom överföringen separeras merparten av myndighetsutövningen över det sociala området från den allmänna förvaltningen, vilket innebär att landskapsregeringens arbete på det sociala området i större utsträckning kommer att inriktas på lagstiftning och övergripande strategiska frågor samt det lagstadgade ansvaret för den allmänna planeringen och styrningen av socialvården.

    På samma sätt separeras också myndighetsutövningen på hälso- och sjukvårdsområdet från förvaltningen. Här ser vi också en tydligare rollfördelning och en mer ändamålsenlig tillsynsstruktur som gör att landskapsregeringens arbete på hälso- och sjukvårdsområdet kan koncentreras och fördjupas på det samhällsmedicinska området, liksom på lagstiftning och övergripande strategiska frågor såsom det lagstadgade ansvaret för den allmänna styrningen av Ålands hälso- och sjukvården.

    Det finns fördelar med att överföra tillsynen till miljö- och hälsoskyddsmyndigheten. En viktig poäng är att vi får en samlad tillsyns- och tillståndsmyndighet på Åland för miljö, socialvård, hälso- och sjukvård. Det blir tydlighet för såväl medborgarna som tillsynsobjekten. 

    En samlad tillsynsmyndighet ger bäst förutsättningar för att skapa en ur rättsäkerhetssynpunkt enhetlig tillämpning av gällande regelverk.

    En organisation finns redan uppbyggd för hantering av ärenden, kompetens gällande inspektioner finns.

    Vi tror att den kunskap om tillsyn och som finns idag hos ÅMHM kommer det sociala området till nytta. Det finns också sådant som vi ser att i dagsläget kunde göras bättre. Det är svårt att ha kompetens på hela området, en person ska ha kunskap om ett 30-tal lagar och förordningar. Om det fanns mera budgetmedel så skulle det naturligtvis behövas minst två socialinspektörer på det här området. Men nu har vi möjlighet att anställa en person och det är mera resurser än vad vi har inom avdelningen idag.

    Det som inte flyttas till ÅMHM det är patientklagomål, där man kan föra klagan över vård, behandling eller bemötande. Det blir kvar hos landskapsregeringen, hos landskapsläkaren. Kvar hos landskapsregeringen blir också befogenheterna att återkräva landskapsandelar på grund av t.ex. att en kommun inte har uppfyllt sina åtaganden och ordnat sådan service för sina invånare som lagen kräver.

    Vi har upphandlat juridiska tjänster för lagberedning. Förslaget har varit på remiss till ÅHS, ÅMHM, Ålands kommunförbund k.f. och Mariehamns stad. Även Vårdö kommun har kommit in med ett utlåtande i ärendet. Vi föreslår att det här lagförslagen träder ikraft den 1 januari 2014. Tack.

    Ltl Wille Valve

    Tack, fru talman! Den moderata lagtingsgruppen är försiktigt positiv till lagförslaget, inte minst med tanke på stärkande av medborgarnas rättsäkerhet såsom minister Aaltonen förtjänstfullt lyfte fram i sitt anförande.

    Ska man lyfta fram bra saker i förslaget så är det gott att landskapsregeringens roll i sammanhanget renodlas så som det står i lagförslaget. Man fokuserar på det samhällsmedicinska området så som lagstiftning och övergripande strategiska frågor, vilket är helt i linje med målsättningen med samhällsservicereformen som vi ska diskutera senare idag.

    Den omfördelning av medel som nämndes på 60 000 euro från social- och miljöavdelningen till ÅMHM ser kostnadsneutral i lagförslaget. Gott så!

    Den inspektionsrätt som nämns i 25a kunde man i utskottsbehandlingen möjligen fördjupa sig i vad gäller ett eventuellt förfarande för klagomål. Såsom jag läser lagförslaget just nu så är inspektionsrätten fri och inspektören kan göra inspektioner på basen av t.ex. klagoskrifter, massmediala skandaler och liknande.

    Det som jag saknar i lagförslaget är ett klargörande om huruvida den här inspektionsrätten i 25a omfattar äldreomsorgen eller inte. Jag undrar om ministern skulle kunna klargöra detta? Annars kan det vara en lämplig frågeställning för lag- och kulturutskottet att fördjupa sig i.

    Jag stöder att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Jag tackar så mycket för det försiktigt positiva stödet från den moderata lagtingsgruppen. Ja, det är så att inspektionsrätt också omfattar äldreomsorg; institutioner och serviceboenden i kommunerna. Som jag har förstått så är 25a § direkt tagen från socialvårdslagen som vi har antagit som blankettlag. Vi har fört in det t.ex. i vår barnomsorgslag. Detta kan naturligtvis utskottet titta närmare på. Men annars handlar det om sådan praxis som vi har idag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Christian Beijar

    Fru talman! Den socialdemokratiska lagtingsgruppen anser att landskapsregeringens lagförslag om tillstånd och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården är utmärkt.

    Genom att separera stora delar av myndighetsutövningen från landskapsregeringens allmänna förvaltning till ÅMHM så klargörs också rollfördelningen, lagstiftnings- och planeringsansvaret och myndighetsutövning. Det blev klarare rollfördelning mellan lagstiftningen och tillsyn, vilket ministern förtjänstfullt beskrev.

    Det har alltid känts lite motsägelsefullt när samma myndighet både har haft hand om lagstiftningen och planeringsansvaret samtidigt som man har haft hand om tillsynsansvaret. När jag har jobbat på fältet så har det många gånger känns lite motsägelsefullt. Framförallt borde resultatet av en sådan här lagstiftning möjliggöra att landskapsregeringen i framtiden också får lägga mera krut på lagstiftning och planering. Och framförallt det som har saknats länge, och det finns ett stort behov av det; tillämpningsdirektiv och anvisningar när det gäller vad de olika lagstiftningarna medför och hur de som jobbar med lagarna ute i kommunerna och inom andra myndigheter ska tolka dem.

    På 70- och 80-talet kom den så kallade socialstyrelsen i riket alltid med mycket tillämpningsanvisningar, vilket upplevdes väldigt positivt av dem som arbetade ute i verksamheterna. Jag ser att det skulle vara jättebra att uppdelningen görs, att tillsynen kommer till ÅMHM och att lagstiftning och planeringen blir klarare för landskapsregeringen samtidigt som man kan utveckla tillämpningsanvisningar för hur verksamheterna ska bedrivas. Tack.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack, fru talman! Jag noterar att två av tre lagtingsledamöter har viktigare saker att sköta än frågan om remissbehandling av i ifrågavarande lag om tillsyn och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården, fast vi alla är eller kommer att bli kunder i den servicen. Vi får kalla det kreativ prioritering.

    Fru talman! Vi har alltså att göra med en administrativ lagstiftning. Man kan anlägga många synpunkter på fenomenet, för och emot.

    Länge ansågs det i förvaltningssammanhang vara ett rätt så idealet tillstånd att självstyrelseförvaltningen var koncentrerad till en myndighet i stort sett. Då var det ett enkelt att orienterar, då visste man att lagtinget skötte normgivningen och att landskapsregeringen skötte förvaltningen och myndighetsutövningen.

    Utvecklingen har gått vidare. Det här är förvisso steg i rätt riktning, rätt behandlad. Den liberala lagtingsgruppen behandlar denna fråga med stor öppenhet och vill medverka till en god lagstiftning. Det här är normer som rör alla människor ofta och säkerligen många gånger under livets olika skeden. Det är en typisk folklag. Tillämpningen av lagen blir varken sämre eller bättre än vad de mänskliga aktörerna i systemet gör den till.

    Lagförslaget är ju knastrande torrt. Länge funderade jag på dess tillkomst. Jag hörde ministerns presentation om att det här var belagt på beting någonstans. Produkten har kommit och vad som sedan har hänt vet vi inte. Jag kan förmoda att de politiska justeringarna och övervägandena är blygsamma i ett sådant här sammanhang och det är något som inte framgår i beredningen utan det finns ett kort avsnitt som berättar om lagförslagets tillkomst.

    Det handlar alltså om att i nio olika lagar beskriva hur den här delen av lagtillämpning från och med dess ikraftträdande ska skötas. Det är gott och väl. Det här lagförslaget ska egentligen inte så mycket berätta om innehållet i den service som är föremål för inspektion, även om innehållet i det som når medborgarna är det viktigaste. Hur servicen kommer till och vilken operatör är i allmänhet mindre viktigt i ett medborgarperspektiv. Dock så och på villkor att kravet på det som numera allmänt kallas god förvaltning uppfylls. Jag ska lite uppehålla mig kring den saken.

    Jag tillhör dem som anser, vet och också har fördjupat mig i frågan att ÅMHM gör ett bra arbete. Det är en myndighet styrd av lagar. Lagar och normer måste naturligtvis, såsom alltid i den offentliga maktutövningen, vara rättesnöret för dess verksamhet. Det betyder också att kraven på god förvaltning, när man överför förvaltningsuppgifter, myndighetsutövning från den samlande landskapsregeringens paraply till ifrågavarande ÅMHM, ska vara lagbundenhet, förutsägbarhet och proportionalitet. Det ska vara vägledande för myndighetens service. I vissa fall kallar man det maktutövning, men det här är nog ett fall där man mera ska tala om serviceproduktion än maktutövning. Vad sedan gäller kraven på denna service så kännetecknas den av tre egenskaper; den ska vara snabb, den ska vara säker och den ska vara billig. Med billig avses här inte billig i pengar, utan billig betyder rättvis. Likabehandlingskravet är ju mycket framträdande. Jag hyser heller inte några dubier om att myndigheten i fråga skulle missa på den punkten.

    Rättsskyddsbehovet har nämnts tidigare, ministern berörde frågan. Naturligtvis är rättsskyddsbehovet det allra mest framträdande när myndigheter utövar sina uppgifter, sin makt, så att det sker under de villkor som jag nämnde; lagbundet, förutsägbart och proportionellt i förhållande till syftet som man eftersträvar att uppnå med åtgärden. Här, vilket lagförslaget beaktar, framträder hyggligt, men inte tillräckligt enligt min mening, den tudelning av den goda förvaltning som kännetecknar all verksamhet dvs. det preventiva rättsskyddet och det repressiva rättsskyddet. Jag ska kort beröra bägge delar.

    Det preventiva rättsskyddet utgår ifrån två saker. Normer av den kaliber jag nämnde och de är okej i den här sektorn av samhällsverksamheten. De är kanske lite svåra att orientera i eftersom vi har så olika typer av författningar, blankettlagar, landskapslagar och normer av lägre nivå, men de är hyfsade.

    Den andra delen av det preventiva rättsskyddet är tillräcklig bemanning, kunnig personal och ledningsfunktioner som fungerar. Det är omöjligt att här säga om bemanningen är tillräcklig. Det är människor som ska tillämpa och genomföra de här bestämmelserna i lagstiftningen. Såsom i all mänsklig verksamhet så är det en fråga om kompetent bemanning. Är bemanningen tillräcklig och kan den sina uppgifter? På den här punkten lämnar förslaget övrigt att önska. Här hoppas jag också, förutom de tidigare omständigheterna, att utskottet ville fördjupa sig i frågan om vi nu och senare i höst i budgetsammanhang lyckas bemanna myndigheten med den personal som är tillräcklig både på det humana planet och på det kunskapsmässiga planet för att hantera de här sakerna. Det är kanske inte riktigt ett allom giltigt argument att säga att den nuvarande bemanningen, besättningen, är låg. Att detta som nu görs av kunniga människor är för få till antalet. Jag tror inte att medborgarna ska behöva lägga sig på en nivå som förbättras bara för att den nuvarande är för låg. Nog har ju ÅMHM, enligt min mening, rätt att bli bedömd på sina egna meriter utifrån de uppgifter myndigheten förväntas sköta och att bemanningen anpassas till det. Härmed har jag naturligtvis inte alls givit några utfästelser för framtiden. Jag har lite samma tankegångar som kollegan Valve, dvs. hur blir det här nu riktigt då eftersom lagförslag ska innehålla konsekvensbedömningar? Här är det lite sparsamt med de bedömningarna vad gäller administration och ekonomi. Jämställdheten och miljön är däremot kanske inte ett stort problem, men administrationen och ekonomin är helt avgörande för bemanningen.

    Den andra delen av rättsskyddet, det repressiva, är nog tillgodosett här. Alla lagförslag innehåller rättsskyddsmedel, antingen i landskapslagarna som sådana med hänvisning till självstyrelselagen eller också via blankettlagarna. I kravet på god förvaltning ingår alltid rätt att söka ändring och att komma från en myndighet till en oberoende domstol med sitt ärende. Som jag ser det är det nog tillgodosett. Utskottet kan kanske lite fördjupa sig i den återkommande lakoniska hänvisningen, 25 § i självstyrelselagen är upplysande. Man kan ta vilken lag som helst på måfå och läsa paragrafens innehåll som har rubriken sökande av ändring. Där sägs; ”ändring söks genom besvär i enlighet med bestämmelsen 25 § i självstyrelselagen för Åland, om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag”. Det är inte lätt för en rättssökande medborgare att veta vad det betyder. Trösten ligger väl där i att överklagbara beslut som fattas av myndigheten ÅMHM åtföljs av en anvisning där den här korthuggna lokutionen får sin uttolkning.

    Talman! Portalparagrafen till allt detta finns ju i första paragrafen i ÅMHM-lagen som säger att myndigheten ÅMHM ska göra det som lagstiftningen anvisar. Därför behöver man inte öppna den lagen här, vilket jag naturligtvis inser. I det föregående lagförslaget var ju den paragrafen föremål för en kort behandling. Så här långt är det gott och väl.

    Det föreslås ändringar i nio lagar. Jag tror att en väsentlig fråga för utskottet att ställa sig är: Är allt med? Är allt med nu som man avser att administrativt föra till ÅMHM? Det är inte möjligt för en remissaktör att besvara den frågan. Vi hoppas att lagberedningskonsulten har skött det hela. Jag har ingen kunskap alls om huruvida landskapsregeringen har kontrollerat upp den saken. Om något saknas kan det säkert repareras i efterhand. Därutöver är de skäl för utskottet att fundera på resursfrågan. Den omständigheten att man för bort ärenden från landskapsregeringens allmänna förvaltning till någon myndighet ska inte förskjuta fokus på att de behov som finns i myndigheterna blir tillgodosedda.

    Avslutningsvis, talman, har jag två korta iakttagelser. Även här har jag behov av att påminna om att hela den offentliga maktutövningen och legitimiteten i vårt system vilar på det personliga tjänsteansvaret. Jag har bestämt mig för att påminna om det så ofta jag kan. Vi vet att det personliga tjänsteansvaret undanröjdes i Sverige och vi vet att många som ska tillämpa den här lagstiftningen har fått sin utbildning i Sverige. Det är oerhört viktigt att vi, vid varje reform av den här kalibern påminner dem det gäller, så att vi har normer i grundlagen i Finland, 2 § och 118 §, och i självstyrelselagen 28 § som är bindande och tillämpliga. Det personliga tjänsteansvaret kan vi inte och ska vi inte förskjuta eller förneka, det bara finns där.

    Jag ser också möjligheter, via den här lagstiftningen, att utfästelsen i landskapsregeringens regeringsprogram om minskat ministerstyre här går i rätt riktning.  Landskapsregeringen lovat att ärenden som rör enskilda ska ministrarna inte blanda sig i. Det här betyder också att ministern absolut inte får blanda sig i ÅMHM: verksamhet. Jag hyser heller inte några misstankar om att så skulle ske. Jag bara påminner om att hörnstenarna i vårt system är det personliga tjänsteansvaret och måttlig nivå av ministerstyre. Det är önskvärt att sträva bort från ministerstyret.

    Då kan man säga att nästan allt det här återtas med det jag säger nu. Vi har ett parlamentariskt system. Om ärenden avgörs i ÅMHM i en politisk oönskad riktning, utan ministerstyre, måste det alltid ändå finnas en minister i landskapsregeringen som i sista hand kan ställas till svars, utan vidare för det politiska ansvaret men, i ljuset av vad jag nyss nämnde, sannolikt också kunna få bära ett juridiskt ansvar. Juridiskt ansvar kan inte och ska inte kanaliseras. Det politiska och parlamentariska ansvaret kommer att finnas där oberoende av att besluten i framtiden fattas av en myndighet i eget namn eller i landskapsregeringen namn, det får vi se beroende på hur lagtillämpning utfaller. Det politiska och parlamentariska ansvaret finns där och så ska det vara. Tack, talman.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! Det är alltid lika intressant att höra ltl Gunnar Janssons otroliga kunskap inom det juridiska. Som ung lagtingsledamot har man mycket att lära sig, det är alltid glädjande att höra ltl Gunnar Jansson.

    Jag skulle gärna vilja föra ett resonemang kring detta med maktutövning och tillsyn. Ledamoten nämnde att det också var frågan om service. Här blev jag lite konfunderad. Jag tror att vi är ganska överens om att tillsynen bör skiljas från lagstiftaren, från politiken, för att få rättsskyddet för individen. Men är det inte ändå en fråga om en maktutövning och inte en service?

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Jag vill tacka för den vänliga inledningen. Jag försöker på det här sättet delge lagtinget de insikter jag eventuellt besitter i olika ämnen.

    Jag medger att termen service kanske inte här var riktigt rätt funnen. Det är förvaltningsslang, det får jag villigt medge. Det är utan vidare en maktutövning, en myndighetsutövning, en utökning av makt som sannolikt inte alls kunde flyttas bort från en myndighet. Det är helt korrekt att den tillsynsmakten finns hos myndigheten ÅMHM. Jag delar den uppfattningen.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! Tack för det klargörandet.

    Jag har också en annan fråga till ltl Gunnar Jansson. Det gäller kompetensen hos den bemanning som man nu kommer att utöka till ÅMHM. Man skulle ge ökade resurser för en ny tjänst. Jag funderar kring det resonemanget, finns det en oro över att vi inte har tillräcklig kompetens här på Åland så att vi skulle behöva ta folk utifrån och att den här resursen är för låg? Har vi den kunskapen på Åland? I det resonemanget som fördes så fick jag den uppfattningen vi kanske inte har personal på det humana och kunskapsmässiga planet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! När jag diskuterade det så kallade preventiva rättsskyddet så ingår det i definitionen av preventivt rättsskydd att man har en tillräcklig personal avseende både numerärt och kompetens. Det var det teoretiska resonemanget. En lagtingsgrupp har faktiskt nyligen besökt myndigheten ÅMHM och fick en bred beskrivning av den kompetens som där finns. Det finns ingen orsak som jag kan uppdaga att betvivla på den kunskapsmässiga kompetensen. Vad jag avsåg med bemanning var nog dess tillräcklighet i frågan om numerär nu och framförallt med nya uppgifter som förs till myndigheten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, herr talman! Den nuvarande bemanningen är inte är bara låg när det gäller tillsynen inom det sociala området och hälso- och sjukvårdsområdet. Den är alldeles för låg. Idag betyder tillskottet av en heltidstjänst en betydlig förbättring.

    Inom miljöområdet finns 14 inspektörer på miljösidan, men inom det sociala finns det ingen på heltid idag. Man kan också tänka sig att man omfördelar resurserna inom myndigheten för att jämna upp det här lite.

    Sedan frågade ltl Jansson om allt är med som borde vara med. Vi har två jurister, en byråchef samt avdelningschefen, som har gått igenom det här lagförslaget. Min bedömning är att allt är med som behöver finnas med.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Talman! Jag hänvisade till en sjöfartsterm om tillräcklig bemanning. Det är nog väldigt viktigt i en sådan här myndighet som hanterar ärenden från vaggan till graven, i alldagliga och många gånger väldigt komplicerade situationer som nära och djupt rör människan, att bemanningen är på grej. Det var bara det som jag ville säga. Jag har inga belägg för motsatsen. Jag utgår ifrån att det här är som det ska vara. Det framgår också i lagförslaget att i höst, i budgetberedningen, ska man återkomma till frågan och då får vi antagligen en närmare syn på vad som är tillräckligt. Per definition så är det ju det mesta otillräckligt och då får man väl jobba lite extra.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Det sista kan jag verkligen hålla med om. Man känner alltid att man skulle behöva ännu mera resurser för det mesta som vi sysslar med här. Nu har vi också en ekonomisk realitet att ta itu med.

    Ltl Gunnar Jansson nämnde också ministerstyre. Jag vill bara påminna om att tillsynen över det sociala området sedan länge är delegerat till tjänstemännen. Här kan vi som ministrar inte komma in och ha vare sig åsikter eller ta ärenden på enskild föredragning. Tack och lov så behöver vi inte engagera oss i sådana frågor. Däremot har ännu inte delegationsrätten beträffande tillsynen över hälso- och sjukvården genomförts, men det är väl också något som är på kommande.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Jag hänvisade till regeringsprogrammet som jag redan då i presentationen för länge sedan berömde. Strävandena bort från ministerstyret är alldeles i linje med allt vad vi erkänner inom området för god förvaltning; rättssäkerhet, förutsägbarhet och proportionalitet. Det här är absolut inte någon kritik, tvärtom, det är ett stöd för de strävandena. Vi ska bort för ministerstyre. Jag ser det här som ett steg i rätt riktning.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Remiss

    3        Landskapsborgen för bostadslån

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 24/2012-2013)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Minister Veronica Thörnroos

    Tack, herr talman! Bästa ledamöter, jag har på landskapsregeringens vägnar möjlighet att här och nu presentera ett lagförslag som inte exkluderar utan inkluderar hela Åland.

    I det lagförslag som nu ligger framför er, lagförslag 24/2012-2013 landskapsborgen för bostadslån, föreslår vi att hela Åland, alla som bor, vistas och vill skaffa en egen bostad på Åland ska ha möjlighet att göra det. Vi föreslår också att de villkoren ska finnas i lag. Individens rättigheter och skyldigheter ska enligt grundlagen definieras i lag.

    Vidare föreslår vi att landskapsborgen för hyresbostadslån också ska villkoras i lag.

    Bästa ledamöter! Det är viktigt med tanke på att 1/3 av oss ålänningar är födda utanför Åland. Det är viktigt att vi från landskapets sida möjliggör för den som så önskar att skaffa en ägarbostad.

    I budgeten för landskapet Åland 2013 beslöts att räntestödsfinansieringen för produktion av ägarbostäder ska upphöra. Istället så utvidgar vi nu möjligheten för anskaffning av ägarbostad att gälla i hela landskapet.

    Av regionalpolitiska orsaker och av att kreditgarantivärdet fluktuerar i landskapet så föreslår vi att landskapet indelas i fyra olika regioner. Vidare föreslås att vi i lag godkänner borgenprocenten, borgensbelopp och borgensavgiften.

    Vad gäller hyresbostäder föreslår vi också att de centrala bestämmelserna ska definieras i lag, så att var och en säkert ska veta vad som gäller och att det inte ska fluktuera under kort tid.

    Hittills har landskapet inte tagit ut någon borgensavgift för landskapsborgen för hyresbostadslån. Efter ett ganska långt resonerande i landskapsregeringen så beslöt vi ändå att införa det. Risken är naturligtvis att det påläggs hyresgästerna, men å andra sidan så gjorde vi den bedömningen att det troligtvis ändå inte påverkar i så stor utsträckning så att vi inte skulle göra det. Som alla ledamöter känner till så har vi ett skarpt ekonomiskt läge. Men av regionalpolitiska skäl så föreslår vi en varierande procentsats för avgifter i de olika kommungrupperna, samt att ingen avgift uppbärs i skärgårdskommunerna.

    Vilka verkningar får det här förslaget för vår förvaltning? För vår förvaltning betyder det att flera har möjlighet att söka. Vår uppskattning är att ärendena kommer att öka från i medeltal 25 per år till ungefär 100. Likaså kommer avgiften som vi nu upptar, inkomsterna, att öka från ungefär 8 000 till cirka 35 000 på årsbasis.

    Bästa ledamöter! Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; det här är ett lagförslag som inkluderar inte exkluderar. Det här är ett lagförslag som möjliggör för flera av våra nya ålänningar, som inte har garantier och släktingar som kan ställa upp som borgenärer, en möjlighet att skaffa en ägarbostad. Vi från landskapsregeringen tycker att det är positivt. Tack.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! Tack ministern för det informativa budskapet. Jag har en fråga som gäller den regionalpolitiska bedömningen. På vilka grunder har man delat in Åland i de här fyra regionerna? Mariehamn har, som ni vet, ett mycket kärvt ekonomiskt läge. Påverkar det här på något sätt? Jomala, som också växer kraftigt och har samma värde på sina tomtområden, varför ligger Jomala inte inom samma region som Mariehamn?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Landskapsregeringen är medveten om Mariehamns stads prekära ekonomiska läge. Det oaktat så har det egentligen ingenting att göra med den här lagframställningen. Till grund för bedömningarna är det kreditgarantivärde som man kan förvänta sig att återfinns i de olika regionerna. Självklart, den status som kommunen Mariehamn stad har möjliggör ett högre kreditgarantivärde än t.ex. i någon skärgårdskommun eller ute på landsbygden. Detta har helt legat till grund. Jag vill också förtydliga att tidigare hade Mariehamn stad inte några möjligheter att söka landskapsborgen för bostadslån. Det här är en öppning som landskapsregeringen gör för bosatta inom Mariehamns stads gränser.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! Det är bra att höra att detta åtminstone har öppnat upp för Mariehamn att söka. Mariehamn är också en av få kommuner som bygger hyreshus. Avser man med den här lagstiftningen att också flera kommuner ska börja bygga hyreshus?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, fru talman! Det pågår flera olika hyresprojekt runtom på Åland. Vi har också ansökningar inlämnade för nya projekt. Det föregår en viss hyresproduktion även utanför Mariehamn stads gränser, det vill jag vara tydlig med.

    Vad gäller hyresbostäder så är det i sak ingen förändring, de är bara flyttade till lag för att därigenom göra det säkrare för den enskilde.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Herr talman! Det låter givetvis sympatiskt när ministern säger att man vill inkludera och ge flera möjligheter att bygga en ägarbostad. Vi skulle gärna höra lite djupare analys över landskapsregeringens bedömning. Finns det faktiskt större hinder idag, just det faktum att vissa personer kanske inte har släkt och vänner som kan ställa sig i borgen eller har den här lagframställningen kommit till utifrån den här positiva utgångspunkten?

    Sedan bör man också väga in det faktum att på Åland har vi en situation där bostadsskulderna är rätt höga i jämförelse med omgivningen. Även om det är positivt i sig så kommer det här att medverka att skuldsättningen per familj inte minskar utan snarare kanske t.o.m. ökar. Jag skulle vilja höra lite analyser kring de här detaljerna i samband med att man kom till det här förslaget.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, herr talman! Den samlade bedömningen är att det är positivt för våra kommuninvånare. På tjänstemannahåll bedömer man att riskerna inte är stora för enskilda, att man skulle försätta sig själv i en svår ekonomisk situation på grund av att man beviljar landskapsborgen. De riskerna bedöms som ringa. Därför har vi valt att gå in för det här alternativet.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Talman! Det positiva grundbudskapet i det här omfattar också jag. I samband med bostadsfinansieringen, precis som i samband med vilken finansiering som helst, så har vi ett system där bankerna rimligen gör bedömningar om låntagarnas betalningsförmåga och i det här fallet också. Åtminstone kan man tänka sig att det finns en risk att om landskapet går in som borgenär så kan bankerna träda till och ge lån till ett belopp som börjar närmar sig de här personernas betalningsförmåga, vilket kan sätta dem i en problemställning längre fram.

    Jag säger inte nej till det här förslaget men jag ber att utskottet ändå fördjupar sig lite när det gäller det som jag nu resonerar kring och det faktum att hushållen på Åland är relativt högt skuldsatta redan nu vad gäller deras bostäder.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Visst är hyres- och boendekostnaderna på Åland dyra. Däremot känner jag att ltl Mats Perämaa och landskapsregeringen inte har en samsyn på hur vi ser på bankernas agerande. Landskapsregeringens bedömning är att bankerna ändå professionellt kommer att hantera samtliga förfrågningar som kommer in, trots att landskapet nu går in och hjälper och är ett extra stöd för den som så behöver. Bankerna kommer inte att spekulera på individnivå och tänja på gränserna bara för att man vet att landskapsregeringen står bakom. Vår bedömning är att bankerna tar allvarligare på sina kundrelationer än att man sätter ut dem i spekulativt syfte.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Petri Carlsson

    Tack, herr talman! Syftet med det här lagförslaget är ett tillräckligt bostadsbestånd på hela Åland. Vi hörde minstern säga att det här var inkluderande. Man utvidgar nu detta till att också gälla Finström, Jomala, Lemland och Mariehamn och det är bra.

    Det är också bra ur rättssäkerhetssynpunkt att man för in borgensbeloppet i lagstiftningen. Dessutom är det bra att vi i samband med budgeten upphörde att agera bank och slutade med finansieringen av räntestödet. Det kan vara positivt att man kommer med det här.

    Det är också bra att man tar en avgift och har ett högsta borgensbelopp. Det minskar risken att borgensåtagande blir för stort för landskapregeringen. Ministern redogjorde inte för hur stora landskapsregeringens borgensåtaganden nu är. Finns det någon risk med det? Hur kommer det att utveckla sig framöver? Det är någonting som vi får ta upp i utskottet om vi inte får svar på det här nu.

    Sedan har man gått in för indelningen i fyra grupper, vilket ltl Kemetter också var inne på. Jag undrar också hur den här gruppindelningen har kommit till och hur de har resonerat när det gäller här fyra grupperna nu när det har kommit till flera kommuner. Där har vi igen den regionalpolitiska fördelningen som jag är lite fundersam för över, precis som ltl Kemetter. Hur har man resonerat? Solberget i Jomala kan definitivt konkurrera med områden i Mariehamn utan problem. Värdet borde vara tillräckligt. Jag antar att det är kommungränserna som gäller, man har tagit kommunerna som helhet och de här visar återigen på att vi har kommungränser som hindrar och skapar problem som inte borde finnas. Vi borde istället utgå ifrån kreditgarantiområdena och vad värdena är på dem.  Det här ger en viss bild av att det skulle vara sämre kreditgarantivärden på vissa attraktiva områden i närliggande kommuner till Mariehamn. Det är ju inte riktigt sanningen. Vi får väl förmodligen acceptera det här så länge vi har kommungränserna.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Det här är ett mycket bra lagförslag. Sedan kan man välja att snöa in sig på detaljer vilket är intressant i bostadspolitiken. Man kan se lagen ur det mikroekonomiska perspektivet för den enskilde och sedan ur det makroekonomiska perspektivet för samhället som helhet. Vi måste utgå ifrån att vi är ett samhälle som växer, vi ska fortsätta att vara ett växande samhälle och då krävs det flera bostäder på Åland och därför måste man stimulera det här. Man måste också våga ta den risken att den här stimulansen gör att det kanske blir delvis en större skuldsättning om man tar det makroekonomiska perspektivet, men det är en sund expansion avsamhället.

    För det första vill jag säga att ur rättssäkerhetssynpunkt är det bra att sådana här rättigheter fastställs i lag i stället för i landskapsregeringens beslut. Detta är någonting som sägs i 21 § självstyreslagen.

    När det gäller avgiften så är det givetvis också bra, särskilt ur integrationshänseende, att den också börja gälla de största kommunerna. I de största kommunerna är det allra vanligast med nya ålänningar som kommer bortifrån och inte har släkt eller kopplingar till Åland. Då ger man dem en möjlighet att också äga sin bostad, vilket är någonting man ska sträva till att möjliggöra för alla.

    Tanken med detta är att det ska skarva i fastighetens eget säkerhetsvärde innanför dessa 85 procenten av lånevärdet. Man ska komma ihåg att man ska ordna 15 procentenheter av finansieringen av egen kraft, och till det gäller inte den här borgen.

    Om man ser på det här förslagets uppdelning i de här fyra regionerna så får man aldrig en rättvis, exakt på millimetern, uppdelning.  Om man istället skulle räkna upp ungefär 140 byar och kanske också enstaka hemman så skulle det bli en jättelång förteckning. Det är inte heller säkert att det inom vissa byar är alldeles rättvist. Sedan har bankerna också ganska schablonmässig uppdelning har jag förstått. Det är stor skillnad mellan Hammarlands Mellantorp och Skarpnåtö, det är jättestor skillnad när det gäller avståndet till Mariehamn. Det är stor skillnad när det gäller Ämnes och Pettböle i Finström och när det gäller Lemböte och Flaka i Lemland osv. Det här är i alla fall någon sorts väldigt låg indelning av Åland i ungefärliga zoner. Sedan kan det rentav uppstå orättvisor när det är en större fördel att begära landskapsborgen för en lägenhet på Solberget i Västerkalmre by än vad det är t.ex. i Strandnäs i Mariehamn. Det handlar om stenkast och skillnaden är 5 procentenheter. Om det kommer enstaka fall så får man bortse från dem till förmån för helheten som möjliggör för flera att äga sin bostad och att förverkliga sin flytt till Åland. En sådan här åtgärd kan vara avgörande för att kunna ta det steget, särskilt för unga människor och sådana som inte har sådana säkerheter att erbjuda som banken kan ta fasta på.

    Det finns en rad saker i den här framställningen som utskottet kan botanisera i. Dels är det de makroekonomiska frågorna och att bedöma lite hur en redan rätt så högt skuldsatt befolkning blir ännu mera skuldsatt, eller om bara antal individer ökar och skuldsättningen per capita kanske inte ökar, om man nu kan bedöma det. Sedan skulle man se på de här nivåerna och kanske föra en dialog med de kreditinstitut som verkar på Åland och se till att det här skarvar i på rätt sätt, att de här nivåerna, som man föreslår, räcker till. Det är det viktiga och det kan utskottet genom hörande utröna. Jag tror att man träffar ganska bra ifrån landskapsregeringens sida.

    En sådan här borgen av staten, landskapet eller av en kommun, t.ex. i Mariehamn förekommer t.ex. proprieborgen till Marstad, så det är en sådan typ av borgen som är allra högst värderad hos kreditinstituten och hos bankerna. För att använda ett uttryck i folkmun så anses den vara ”idiotsäker”. Den tar ner bankens kostnad i andra ändan för kapitalet. Banken kan sätta de här skulderna i den lådan som är absolut helt säker. Dessutom går man också in och vid behov betalar förfallna räntor och förseningsräntor, vilket man inte kan göra vid andra säkerheter om det är fasta säkerheter. Det här är värt en hel del för låntagaren. Det är alla gånger mer värt i pengar i alla de här fallen än vad man tar ut i avgift. Man ska vara medveten om att vi gör en subvention genom att man inte tar ut avgiften vad det här är värt. Vad är det då värt? Det är sedan skillnad på den enskilda låntagaren och vad man i övrigt har för säkerhetsbild. Bankerna har lite olika sätt att räkna. Man kan betala bort en säkerhetsbrist i högre räntemarginal. Sedan beror det på vilken räntemarginal man har från början.

    Av administrativa orsaker väljer man att inte ta en årlig avgift för den här borgen, utan man tar en engångsavgift i början av lånet för annars skulle blir för mycket administration. När det gäller hyresbostadssäkerhet så gäller det betydligt färre bolag. Här talar jag delvis mot egen sak. Man kanske borde ha övervägt att ta en årlig avgift för det är ju en subvention som egentligen inte går till den boende. Den boende får betala den i sin hyra och den går sist och slutligen till företaget som äger bostäderna. Det har diskuterats också i ljuset av EU:s regelverk om huruvida man borde ta betalt för sådant här, att det inte är ett statsstöd. Men det är kanske att föra diskussionen för långt.

    Det är också en subvention till hyresbostäder, att ta så här pass lite i avgift för den här värdefulla säkerheten som man bidrar med. Det gynnar ju dels hyresgästerna som får en lägre hyresnivå, det möjliggör också flera projekt och ramarna vidgas för finansieringen för hyresbostadsprojekt, särskilt på landsbygden och i skärgården. Det här kan utskottet också titta på och bekanta sig med om man finner att det är lämpligt. Som sagt, det här är en bra framställning.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är ett resonemang som jag gärna vill föra med ltl Danne Sundman och det gällde i början av anförandet. Ledamoten nämnde att alla utifrån har möjlighet att äga en bostad. Det hänger faktiskt mycket på vem som har hembygdsrätt och inte, annars är man bunden till de här planerade områdena. Vi har planerade områden i stan, i närregionen och i skärgården. Åtminstone i Mariehamn och i Jomala är just de planerade tomterna mycket dyrare. Hur ser ledamoten på det?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Att planerade tomter är dyrare är väl ett relativt begrepp. De har ett högre värde i och med att de är planerade och man vet förutsättningarna. För marknaden har de ett högre värde därför att tomterna har en större marknad, flera kan köpa dem, eftersom nya ålänningar som flyttar hit får jordförvärvstillstånd enligt den här förordningen 4 § 2 mom. 2 punkten. Jag kan det utantill eftersom vi ofta ger det i Lemland. De planerade tomterna har en bredare marknad därför är de attraktivare än de oplanerade områden som direkt skiljer ut många, särskilt om det är andelar i samfällighet med. Det är inte ett problem för det finns ju planerade områden i så gott som alla kommuner. Jag tror att alla kommuner t.o.m. har lediga tomter just nu, med en viss reservation för några kommuner kanske. Men det är viktigt för kommunerna att hänga med och ha detaljplanerade områden om man vill ha inflyttning i kommunen. 

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det slog mig att det här ärendet hänger också mycket ihop med samhällsservicereformen. I garantilagen så delar vi in Åland i zoner enligt förslaget. Borde man kanske också fördela ut stöden zonvis eventuellt i framtiden?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det kan man ju fundera på. Min åsikt är att det är ofta avståndet till tätort och markens beskaffenhet som avgör värdet. Om det är en attraktiv strandtomt eller om det är en tomt som är nära tätorten så ökar värdet, förutom övriga faktorer som påverkar markvärdet, närhet till väg osv. Det är svårt att generellt säga att i den här zonen kommer värdet att vara så här och bankerna kommer att värdera det så här. Lika som det är svårt i den här modellen att säga att i Hammarland så värderar banken fastighetens värde exakt så här många procent. Det beror sedan på omkringliggande faktorer som avgör hur attraktiv typ av bostad det är och alla andra faktorer som jag nämnde tidigare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Jag missade chansen när infrastrukturministern hade sitt anförande. Jag ville få ett klargörande när man har diskuterat den här lagstiftningen om man har haft något miljö- och hållbarhetstänk i beaktande? Har man funderat något på kvadratmetrar, typ av byggande osv. En lyckad miljöpolitik innefattar alla olika politikområden. Nu får vi en mera rättssäker situation med en lagstiftning i botten. Tänker landskapsregeringen utarbeta några principer och tänker man ta några miljöaspekter i beaktande?

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Fru talman! Tack för den synpunkten. Jag måste tyvärr tillstå att i beredningen av det här aktuella ärendet så har vi inte fört in miljötänket i den delen att det skulle röra sig om restriktioner beträffande bostadsyta eller andra restriktioner, som ltl Katrin Sjögren nu för fram. Att det ska vara ett boende som inte ska vara för stort och som ska vara anpassat har vi inte sagt. Vår målsättning har varit de skrivningar som finns i budgeten, således möjliggöra detta för alla som bor på hela Åland, inte exkludera fyra kommuner, samt i första hand se till att vi får det lagbundet.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det tycker jag är lite synd. Inte handlar det ju om restriktioner utan det står alla ändå fritt fram att bygga hur man vill. Men när man tar ett samhällsansvar för det här och man borgar så kunde man ändå fundera på att ha vissa principer som stöder ett miljö- och hållbarhetstänk som går ut över lagstiftningen. 

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Det är rätt och riktigt. Visst ska det vara så. Man får se det här som en flerstegsraket helt enkelt. Första steget är att vi får det lagbundet. Vi får sedan resonera vidare kring hur vi också kan styra det så att det blir så miljövänligt och miljösmart som möjligt.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det uppfattar jag ändå som en konstruktiv inställning samtidigt som jag kan konstatera att det är dåligt med landskapsregeringens miljöpolitik. I lagstiftning efter lagstiftning så glömmer man den här aspekten. Senast i budgetbehandlingen hade vi t.ex. reseavdraget och där hade också landskapsregeringen helt förbisett miljötänket. Det är tyvärr lite magert.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag håller inte riktigt med där. För det första så tycker jag att i den här lagstiftningen så är det svårt att ha något miljötänk och villkora vilka typer av bostäder som ska stödas. Då hamnar man nog ganska snabbt i EU-domstolen eftersom allt är tillåtet som inte är förbjudet och man får inte diskriminera med stöd. Däremot så finns det ju ett tak, man stöder 85 procent och sedan stöder man t.ex. i Lemland 20 procent av den här 85 procenten. Då kan man räkna bakåt vad en bostad får kosta när maximal borgen är 53 000 euro. Det blir ungefär en kvartsmiljon vilket ju inte är någon överdådig bostad idag. Det är tvärtom i det lägre spannet om man ser vilka hus som byggs idag och vad de kan kosta, närmare en halv miljon i Mariehamn och i närregionen. Man stöder inte några lyxbyggen utan ett vanligt hus för en vanlig familj, där sätter man taket. Man ska inte kunna ”kråsa” tack vare det här stödet. 

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det är säkert bra, lagstiftningen ska vara rätt och riktig och något sådant kan man ju inte äventyra. Samtidigt så kan man ha lite nytänkande när man diskuterar det här och det finns morötter att baka in i flera av landskapsregeringens lagstiftningar.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! När det gäller bostadspolitiken så har landskapsregeringen ändå följt med marknaden. Det finns ju reglerade stöd som går bl.a. till att byta system när det gäller förnyelsebar energi. När man t.ex. stöder med räntestöd så går man in och säger att det ska vara en viss uppvärmning. Man ska åtminstone redovisa skillnaden mellan en miljöinriktad åtgärd och en tilltänkt. Jag tror nog att man ska lägga krutet på räntestödsfinansiering, då kan man påverka. Sedan ska vi komma ihåg att ännu viktigare är energicertifieringssystemen där man verkligen synliggör för kunder om det här huset är miljövänligt eller inte. Är huset en miljöbov, en energislukare och koldioxidbov osv? De verktygen är viktigare när man vill reglera bostadsmarknaden. I övrigt så är det bra att man tar upp det här för det är viktigt att i de regelverk vi har, så långt det går, komma med sådana villkor som uppmuntrar till miljövänligt boende.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag kan bara konstatera att det finns kreativa lösningar och vi borde utnyttja dem mycket, mycket mera för att få en bättre miljöpolitik.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Andra behandling

    4        Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 19/2012-2013)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 17/2012-2013)

    Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Först föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Föreläggs landskapslagen om ändring av landskapslagen om främjande av integration för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Föreläggs förslag till landskapslag om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ändring av landskapslagen för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Föreläggs förslag till landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Andra behandling

    5        Produktionsstöd för el

    Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 20/2012-2013)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 21/2012-2013)

    Samma förfarande som vid föregående ärende.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

    Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    6        Redogörelse enligt 32 § arbetsordningen för Ålands lagting för tiden 1 november 2011 – 31 oktober 2012

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJNP 2/2012-2013)

    Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2012-2013)

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Jag ska presentera självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över arbetsordningen 32 § för det till Ålands lagting avgivna redogörelse.

    Som vanligt talar betänkandet för sig självt. Självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att det som anförs i betänkandet ska bringas till landskapsregeringens kännedom. Jag ska nämna några saker här diskussionen.

    För det första tidpunkten för det här meddelandet dels när det överlämnas och dels den tidpunkt det omfattar. Nuförtiden är regimen sådan att enligt lagtingsordningen, arbetsordningen, så kan omfattningen av meddelandet vara fram till t.om den dagen som det avges, det behöver inte längre följa lagtingsåret. Det här är då ett förbiseende när den här redogörelsen har avlämnats. Det medför att tidpunkten för när redogörelsen kommer inte är så viktig. Däremot är det viktigt att det som står i redogörelsen är så färskt och aktuellt som möjligt. Nu kan man inte kräva att saker som inträffar dagarna före finns med, men redogörelsen går att göra färskare än vad den är idag. Det handlar dels om ett lagtingsår som har slutat redan och så drar det ut på tiden, i det här fallet till den 2 april, och redogörelsen gäller fram till den 31 oktober året före. Då blir det ganska tydligt att det inte är bra och därför har regimen ändrats. Detta som information om formalia. Det är viktigt att de dokument som kommer till lagtinget är aktuella och att det också känns meningsfullt att behandla dem. Det här har diskuterats med landskapsregeringen och man är införstådd med önskemålen.

    Enligt vad nämnden har erfarit så planerar landskapsregeringen en översyn av meddelandena och redogörelserna över tidigare verksamhet som ska överlämnas till lagtinget. Nämnden har diskuterat detta. Nämnden konstaterar för det första att det här är en viktig del av det parlamentariska kontrollsystemet och att denna redogörelse har ett viktigt dokumentationsvärde. Nämnden välkomnar ändå en översyn av de här rutinerna och medverkar gärna i ett sådant arbete tillsammans med landskapsregeringen. Nämnden uppskattar att landskapsregeringen verkligen tänker över prioriteringarna av sina resurser som är begränsade i dessa tider. Då kan det vara klokt att kanske också fundera över vad de fingrar som träffat tangenterna i landskapsförvaltningen gör, att det är till nytta, har en avsedd effekt och att den parlamentariska kontrollen också fungerar så effektivt och bra som möjligt.

    Nämnden nämner här i sitt betänkande: ”Enligt nämndens mening kunde det vara ändamålsenligt med exempelvis två årliga redogörelser, en över den självstyrelsepolitiska relationen mellan Åland och riket och en över övriga externpolitiska relationer innefattande nordiska frågor, Östersjöfrågor, EU-frågor samt övriga utrikespolitiska frågor.” Det här är vi beredda att föra en diskussion i samråd med landskapsregeringen om.

    Sedan har nämnden också diskuterat att det skulle vara bra om landskapsregeringen, vid sidan av eller rentav istället för, sådana här redogörelser, har långsiktiga policydokument, t.ex. det dokument som man nu håller på att svarva på; neutraliserings- och demilitariseringsfrågorna. Det skulle finnas ett behov av att ha sådana policyn inom flera områden, särskilt inom de självstyrelsepolitiska områdena. Man skulle ha en policy som gäller under en längre tid. Det kunde till viss del också ersätta de här redogörelserna, man skulle bara meddela när det sker ändringar och uppdateringar. Nämndens åsikt är att den nya landskapsrevisonens berättelse bör integreras och vägas in i den här diskussionen när det gäller landskapsregeringens rapportering till lagtinget. Lagtinget får där en resurs som kan hjälpa till i det parlamentariska kontrollarbetet. Nämnden är tillfreds med att man funderar på det här. Nämnden ser gärna att man återkommer med tankarna kring hur det här ska utvecklas.

    När det gäller reformeringen av självstyrelsesystemet så konstaterar nämnden att kommittén som leds av vtm Roger Jansson är på slutrakan. Det finns nu ett förslag till ett mandat för en blandad kommitté, den processen är också på slutrakan. Nämnden har fått samma redogörelse som nämnda kommitté. Självstyrelsepolitiska nämnden poängterar i det sammanhanget konstaterar; ”att det kommer att finnas behov av sekretariat såväl i Mariehamn som i Helsingfors vilket i sin tur förutsätter tillräckliga resurser. Detta arbete är jätteviktigt.

    När det sedan gäller lagstiftningspaket hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt så har självstyrelsepolitiska nämnden uppdaterat sig om vad som där gäller och i vilken ordning landskapsregeringen kommer att avge de här reviderade regelverken. Nämnden har särskilt uttalat sig om frågan om vilken ordning lagen om hembygdsrätten ska stiftas, och om det ska vara kvalificerad majoritet. Nämnden uttrycker en åsikt att så bör fallet vara när det gäller de grundläggande bestämmelserna som det är frågan om i det här fallet. Nämnden föreslår att man kan, om man vill, tillämpa en sådan princip att man har två skilda lagar när det gäller grundläggande principer. En lag som stiftas med kvalificerad majoritet och de tekniska bestämmelserna i en vanlig lag med vanlig majoritet. Vi lämnar öppet för landskapsregeringen att välja spår.

    I det sammanhanget påpekar nämnden också vikten av att överväga övertagande av behörigheten beträffande folkbokföringen, vilket skulle vara relevant i det här sammanhanget eftersom man ändå ska lagstifta om ett hembygdsrättsregister. Man har speciella behov av att föra register över ålänningar på ett annat sätt än bara som medborgare i ett land, t.ex. frågan om egentlig bo- och hemvist är inte samma sak som bosättningsort. För att enkelt kunna behandla hembygdsrättsärenden så behövs det flera fält i databasen. Det här har också bäringar på den digitala agendan när man ska börja med omfattande e-förvaltning, att ha ett register över de kunder det berör rent praktiskt, alltså de som finns här på Åland. Vi vet också att vi har över 90 nationaliteter och alla är inte finska medborgare. Vi har en stor befolkningsgrupper av svenska medborgare och en stor del av dem är i sin tur både svenska och finska medborgare. Allt detta medför att den åländska befolkningen, 28 502 här boende, är speciell och kunde lämpligen bokföras på ett lokalt anpassat sätt. Sedan har det givetvis också ett symbolvärde att ha ett åländskt tillverkningsnummer, chassinummer för att använda fordonstermer. Vi ber landskapsregeringen överväga detta och det står också i betänkandet som en av de 25 punkterna från kommittén för jordförvärv, hembygdsrätt och näringsrätt.

    Vidare i betänkande berör nämnden relationerna med Sverige. ”Nämnden understryker vikten av att landskapet fortsatt upprätthåller ett representationskontor i Stockholm”. Må hända lite kaxig benämning, men detta är vad det handlar om, att representera det självstyrda Åland i Sverige och i dess huvudstad Stockholm. Nämnden ser att det både är praktiskt och symboliskt viktigt för att kunna sköta relationerna till Sverige på ett effektivt sätt.

    Sedan har nämnden också bekantat sig med frågan om en Ålandshavskommission. Där frångår man lite tidigare modell när det gäller Öresundskommittén, som kanske inte till alla delar är ett jämförbart organ. Diskussionen har handlat om att man kanske borde börja i mindre skala. Framförallt vill nämnden påskynda det här arbetet och ber landskapsregeringen praktiskt fatta telefonlurar och tangentbord och hänga på lämpliga lås för att få igång det här. Vi har fått sådana signaler att initiativet har tagits här på Åland och nästa steg förväntas också tas av ålänningar. Vi hoppas att landskapsregeringen kan ta sig an detta efter sommaren.

    Vidare har nämnden diskuterat den av Roger Jansson ledda kommitténs besök i Sydtyrolen. Man erfor att Österrike har en mycket stark roll som s.k. kind state i relation till Sydtyrolen, som ju befinner sig inom Italiens gränser. Nämnden ber landskapsregeringen att närmare bekanta sig med de regler i folkrätten som gäller för så kallade kind stats för att eventuellt kunna dra slutsatser som kan vara värdefulla i det framtida samarbete med Sverige, som på många sätt kan anses vara kind state för Åland. Sverige har en formell sådan roll och i praktiken en sådan roll. Rollen kanske ytterligare kunde uppgraderas? Här är det viktigt att vi ständigt har en pågående omvärldsbevakning och utvärderar våra samarbetsformer så att de är de rätta för att möta de behov som andra förutsättningar ställer krav på. Det är vi rätt så duktiga på och har varit under självstyrelsens historia och vi bör fortsättningsvis vara det. Det här är en sådan sak som man bör bekanta sig mera med.

    Jag går vidare till ”Fartygsbesök och flygningar”. Där brukar självstyrelsepolitiska nämnden brodera ut sig ganska mycket. Det gör man inte den här gången. ”Nämnden önskar dock påtala att de landstigningar som, enligt den tabell som ingår i landskapsregeringens redogörelse, har förekommit från och med år 2010 inte är acceptabla”. Det är en viktig poängtering.

    På sidan 4 finns skattegränsen som också är en återkommande punkt på agendan. ”Nämnden noterar att tillämpningsföreskrifterna för tullkodexen inte innebar någon förbättring ur landskapets synvinkel”, åtminstone inte den tilltänkta. Stora förhoppningar sattes i det här arbetet från Ålands sida, nu har de här förhoppningarna grusats och då gäller det att oförtrutet fortsätta, ta nya tag och försöka uppnå de här förbättringarna på annat sätt. Nämnden står bakom det arbetet och att det fortsättningsvis prioriteras.

    När det sedan gäller avräkningsgrunden så är den föremål för diskussion. ”Nämnden konstaterar att en justering av avräkningsgrunden inte har någon direkt koppling till reformeringen av självstyrelselagen eftersom det redan i gällande självstyrelselag finns regler för på vilka grunder avräkningen ska justeras.” Det finns faktorer som sätter de här bestämmelserna ikraft och de ska justeras enligt gällande regelverk. 47 § i självstyrelselagen anger mycket tydligt när avräkningsgrunden ska justeras.

    Vidare nämner nämnden vindkraft 0ch den då icke, vid det tillfället, kända lösningen som nu har presenterats från arbets- och näringsministeriet i Finlands regering. Om den lösningen blir verklighet, enligt det för övrigt offentliga dokument, så är det en stor politisk framgång för hela Åland, det måste man tillstå. Det är en viktig framtidsnäring. Lyckas man ro det här i land, enligt de här punkterna och reda ut eventuella frågetecken, så är det här en stor framgång. Det är kanske större än vad vi i något skede, särskilt i det här betänkandeskedet, kunde hoppas på. Det är bara att gratulera oss alla till att vi nu får den här lösningen. Vi är förstås inte i mål, det kräver att man arbetar vidare med många av de här detaljfrågorna med en början att landskapsregeringen nu yttrar sig över det här förslaget. Sedan ska det gå vidare, det kommer lagframställningar både hit och till Finlands riksdag. Det är onekligen en fjäder i hatten för landskapets företrädare som har nött på med det här i över fyra års tid. Det är bara att dela ut ett grattis till oss alla som de facto har varit delaktiga i detta. Det visar att droppen urholkar stenen. Det gäller att nöta på, vara påläst, ha policyn klar för sig och kunna kommunicera med sina kollegor. Till slut får man saken baxad dit man från början ville.

    När det gäller jordbruksstödet så har det varit aktuellt på ytorna här utanför, på Självstyrelseplatsen som parken heter. Som bekant har landskapsregeringen nu begärt att få behörighetsfördelningen klarlagd när det gäller det tidigare så kallade LFA-stödet. Nu heter det NCA-stödet. Nämnden stöder landskapsregeringens strävanden och anser att det här stödet närmast har karaktären av ett inkomststöd och därför är att hänföra till rikets behörighet. Jag och mitt parti ingick i det parlamentariska underlag som gjorde den här ändringen. Man kan konstatera att det kanske inte blev riktigt som ville. Det skulle vara bra om man nu justerade tillbaka det så att riket tar hand om det här. I de här förhandlingarna blir situationen lite lustig. Åland använder Finlands dåvarande argument och Finland använder Ålands dåvarande argument när man möts i de här diskussionerna. Där vill nämnden komma med ett inspel, nämnden skriver; ”att man bör skilja mellan å ena sidan den lagstiftningskontroll som utövas i enlighet med självstyrelselagen och å andra sidan lösande av förvaltningstvister”. Att man då godkände lagstiftning med anledning av det avtal som man hade tycker vi inte ska binda frågan i en förvaltningstvist, som det nu är frågan om. Det är viktigt att kunna ta bort det argumentet att det här är för evigt fastställt. Man bör jobba vidare med det här på nytt. Det skulle också ge behövliga tilläggsresurser som kan användas till det här eller till andra ändamål i den ansträngda budgetsituation som vi har. Även om det bara handlar om några miljoner så är det också pengar som är viktiga.

    Det var i korthet självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Tack.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Som ni ser så har den moderata lagtingsgruppen inte begärt någon taltur och det är av två skäl. Det första skälet är att det var en mycket bra presentation, fyllig och korrekt, som viceordförande här gav. Det andra är, med bakgrund av 30 års erfarenhet av den här typen av betänkanden och meddelanden, att varje mening, varje stycke och varje stavelse i den här texten från nämnden ger klara besked till landskapsregeringen. Det finns ingen död text. Självstyrelsepolitiska nämnden har gett ett mycket värdefullt betänkande som jag hoppas att landskapsregeringen läser noga. Jag vill tacka viceordförande, övriga kollegor och alldeles särskilt lagtingsdirektören för ett väldigt konkret och bra arbete.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag kan bara hålla med vtm Jansson om att det här betänkande bör absolut läsas ord för ord, och som det står i domstolars slutkläm: Den det berör till efterrättelse länder.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, fru talman! Värderade kollegor, i motsats till kollegan Roger Jansson tycker jag att det finns skäl att begära ordet denna dag. Det kommer att framgå varför jag anser att det bör återspeglas i våra stenografiska protokoll.

    Självstyrelsesystemet är i ett spännande och avgörande skede än en gång. Förhoppningsvis finns det mycket för regeringen Gunell att berätta om i nästa redogörelse.

    På centerns vägnar vill jag passa på att tacka alla, från regering till opposition, för goda insatser för Ålands bästa i denna fråga, självstyrelseutvecklingen.

    Oavsett dagsaktuella stridsfrågor har enigheten kring nästa steg i Ålands självstyrelseutveckling varit total och den samlade insatsen för att bygga en bas för kontakterna med Helsingfors har varit stark, oavsett vem eller vilka som bl.a. besökt Åland.

    Även om lantrådet Gunell av givna orsaker dragit det tyngsta lasset är det ändå oppositionen som är värd ett extra varmt tack för uppslutningen och samarbetsviljan. De tidigare åländska representanterna i Finlands riksdag, Gunnar och Roger Jansson, har lyckats väl med att lotsa var sin kommitté vidare på ett ovanligt lugnt självstyrelsehav.

    Jag vågar faktiskt påstå att detta är ett unikt och samtidigt ett välkommet skede i åländsk självstyrelsehistoria. Från centerns sida hoppas vi att enigheten ska belönas med ännu en viktig gemensam etappseger, genom att Katainen-regeringen inom kort tillsätter en s.k. blandad kommitté med ett tydligt uppdrag om att skapa en modern självstyrelselag.

    Fru talman! Nog pratat denna gång om det som komma skall. Dags att övergå till sådant som vi ålänningar redan fått på våra egna axlar.

    Från centerns sida anser vi att självstyrelsepolitiska nämnden lyckats väl med att formulera en klok formulering om hur detta parlament ska hantera lagstiftning kopplade till hörnstenarna i det åländska nationalitetsskyddet; dvs. ”Huvudregelen bör vara att lagar som reglerar principiellt viktiga självstyrelsepolitiska frågor ska antas med kvalificerad majoritet.” Detta är en viktig grundläggande tes som vi alltid bör bära med oss.

     Likaså välkomnar vi från centerns sida uppmaningen till landskapsregeringen om att påbörja arbetet med ett övertagande av folkbokföringen. Det vore angeläget, med tanke på den stora självstyrelsereformen, att vi aktualiserar ett övertagande av behörighet som räknas upp på den s.k. B-listan i självstyrelsen. Det som är lite mildare form av övertagande.

    Nationalitetsskyddet är efter EU-inträdet intimt förknippat med det s.k. Ålandsprotokollet och därmed med principen om s.k. stand-still, dvs. att självstyrelsemyndigheterna inte får inskränka rättigheterna i förhållande till den lagstiftning som var gällande 1 januari 1994.

    Nämnden påpekar för landskapsregeringen vikten av att den s.k. stand-still principen beaktas fullt ut i det arbete som i detta nu bedrivs ifråga om hörnpelarna i vårt nationalitetsskydd. Nämndens diskussion utvisar, enligt min mening, ett behov av närmare analysera vad nämnda princip de facto innebär för den kommande lagstiftningens utformning. Här visar vår diskussion, och som jag sedan själv fick uppleva, att den kommitté som utredde bl.a. jordförvärv, näringsrätt och hembygdsrätt 2008-2009, mycket väl hade gått in i denna problemställning. Det är sannerligen ett problemområde som landskapsregeringen bör bekanta sig med. Det finns svåra gränsdragningar bl.a. när det gäller bestämmelserna gällande Åland, de får stränggeras. Men var tar egentligen dessa bestämmelser slut? Gäller det även förvaltningspraxis eller gäller det enbart det som är att likställa med lagstiftning eller starkare principdokument? Det är en svår gränsdragning som det finns en hel del orsaker att fundera närmare på.

    När det gäller det som viceordförande i nämnden, Danne Sundman, räknade upp så vill jag bara särskilt återanknyta till Sveriges viktiga roll i Ålandssystemet. Nämnden har gått in för att den tilltänkta Ålandshavskommissionen borde inledas i mindre eller liten skala. Här kan jag på ett personligt plan säga; varför inte starta med Sveriges generalkonsul, landshövdingen och Ålands representant vid Ålandskontoret i Stockholm som ett embryo till någonting som kan utvecklas och stå på egna ben så småningom. Vi har hittat inspiration i Öresundskommittén, men nu är det dags att återigen skapa en egen åländsk lösning.

    När det gäller att uppmana landskapsregeringen att titta närmare på Kindstate funderingarna, så innehåller frågeställningarna Kindstate otroliga möjligheter och ambitioner. Jag tror personligen att det största bidraget som Kindstate, alltså en släktskapsrelation till Sverige, kan hjälpa till med är att avdramatisera Sveriges roll för att säkerställa att Ålands självstyrelsesystem och indirekt också att demilitariseringen och neutraliseringen kommer att fungera i framtiden.

    Inspirerade även jag av vår resa till Sydtyrolen så tycker jag att det finns skäl för landskapsregeringen att bekanta sig med utvecklingen som har skett de senaste fem åren, bl.a. med avstamp i Bozen-Bolzano rekommendationerna som antogs 2008. Här finns det mycket att hämta.

    På basen av Österrikes agerande när det gäller Sydtyrolens autonomi så tycker jag att det finns skäl för landskapregeringen att se till att vi inte blir omsprungna när det gäller den frågan, så att det går som det har gått med autonomutvecklingen. Att sådana som studerade oss för flera decennier sedan springer om oss när det gäller utvecklingen. Det gäller att självstyrelseorganen har ögonen med sig när det gäller utveckling i omvärlden.

    Jag måste även passa på att ge landskapsregeringen ett högt betyg när det gäller skötseln av det så kallade NEFAB-avtalet, som handlar om lufttrafiken. Det är välskött från politiskt och tjänstemannahåll. Att komma in sent i en process behöver inte alltid slutar med elände. Här lyckades landskapsregeringen vända ett hotande nederlag till en stor framgång. Även om det är illa med brandkårsuttryckningar så måste vi konstatera att den här typen av internationella avtal faktiskt kan vara en möjlighet för självstyrelsen. Det är en möjlighet att lyfta fram Ålands särställning på det internationella planet på ett automatiskt sätt, den internationella agendan gör att vi kan agera. Det är ett ypperligt exempel på hur Åland än en gång agerar som subjekt istället för att vara ett passivt objekt för andras tyckande och göranden. Landskapsregeringen får högt betyg, grattis!

    Till sist, fru talman, den ständigt återkommande fråga när det gäller självstyrelsepolitiska redogörelsen är detta med fartygsbesöken och landsstigningarna som jag alltid brukar ta upp. Nu väntar vi på landskapsregerings strategidokument när det gäller demilitariseringen och neutraliseringen i framtiden. Här ser jag ett hörande i höst där försvarsministern Carl Haglund är på plats och vi mycket tydligt informerar honom om hur vi upplever att demilitariseringen ska respekteras i den militära vardagen. Ambitionen måste vara att vi får till stånd en ny överenskommelse, i likhet med den som gjorde med dåvarande försvarsminister Elisabeth Rehn på 90-talet. Vi accepterar inte detta längre. Vi är eniga om att det finns en oenighet när det gäller frekvensen och möjligheterna att landstiga på Åland via de finska marina farkosterna. Här ska vara en hög profil. Jag tror som vanligt att vi har goda förhoppningar att vi ska kunna göra en ett bra slut på den resan. För det är hög tid att stoppa den resan. Som jag påpekat tidigare så sakta men säkert så urholkar vi Ålandskonventionen från 1921 genom en ny praxis. Till sist är det delvis en död bokstav. Här gäller det att vi är på vår vakt och tar tillfället i akt att med en enda mun igen värna om är viktig grundläggande sak i vårt självstyrelsesystem. Tack, fru talman.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack, fru talman! I remissdebatten hade jag 3 allmänna och 14 enskilda särskilda påpekanden till redogörelsen. Jag håller med föregående talare, kollegan Harry Jansson, om att behandlingen i nämnden var konstruktiv och lyhörd. Det har jag säkert som företrädare för oppositionen orsak att vara nöjd med, inte minst debaclet med Kroatienärende och nedmonteringen av nämndens anseende den gången.

    Jag har fem områden som jag lämnar synpunkter på i anslutning till viceordförandes presentation som var heltäckande och god. De är; självstyrelsesystemet, kind state fenomenet, kontaktgruppen, vindkraften och jordbruksstödet bord.

    Jag börjar ändå med tidpunkten under avsnittet; ”Allmänt om redogörelsen”. Det resonemang som nämnden för kan ju inte åsidosätta föreskriften i arbetsordning om att denna redogörelse ska lämnas till lagtinget i början av varje lagtingsår och i övrigt i den takt som omständigheterna så kräver. Jag fick det intrycket att presentationen innehöll ett omnämnande att det inte är så noga när redogörelsen lämnas bara den är uppdaterad. Jag tror nog att båda kriterier gäller, den ska lämnas i början ett lagtingsår, och det gäller särskilt när regeringen avgår, men oberoende av när det sker så ska redogörelsen vara uppdaterad. Jag tror att arbetsordningen är skriven på det sättet. Det här är en teknikalitet. Det viktigare är, som det påpekades, det som följer sedan i de andra styckena om nämndens åsikter i allmänhet om meddelanden, redogörelser och det parlamentariska umgänget mellan regering och lagting. Detta håller jag för egen del och för min grupps del helt och hållet med om och understryker att så är det. Ett parlamentariskt umgänge är en politisk dialog och den ska föras just på det sätt som nämnden säger här i skarven mellan första och andra sidan.

    Sedan till de enskilda punkterna. Reformeringen av självstyrelsesystemet, ja, vi fick i nämnden en redovisning på förhandlingarna Mariehamn-Helsingfors just nu. Enligt min mening är det nog centralt att notera att det var diskussionerna om mandaten och dess innehåll som fördes i nämnden. Åtminstone när det här betänkandet avfattades den 30 maj så var det inte känt i nämnden vad mandatet för blandkommittén kunde innehålla. Jag vet inte ens om det ett känt nu. Det är väsentligt att nämnden deltar i processen. Det som nämnden kunde göra var att diskutera mandatet i den form som det presenterades.

    Följande är kind state fenomenet. Kind stats fenomen förekommer överallt i världen, framförallt i miljöer där gränserna ritats lite på måfå som i Europa och framförallt i Afrika där segrarna bestämmer hur gränserna ska dras punkt och slut. Sedan brukar segrarna dessutom sätta sig själv i toppen för någon ny organisation och ska säga hur världen ska förbättras. Så här har det varit så långt man kan minnas i tiden. Går vi 200 år tillbaka i tiden så har vi heliga alliansen 1815, Nationernas förbund, som var bra för Åland, efter första världskriget, Förenta Nationerna efter andra världskriget och nu G 8, som styr och ställer i världen och säger hur det ska gå till. Kinds stats fenomen finns alltså i Europa i stor omfattning. Det finns hyfsad god litteratur på området. Den här beställningen, på sidan tre, som nämnden lämnar till regeringen går att fördjupa sig i. Av den litteratur som jag är förtrogen med så handlar det om frågeställningar i Ungerns omgivning, kinds state förhållandena där och för all del också Österrike och Italien. Där har den så kallade Venedigkommissionen, ett Europarådsorgan, democracy through law, demokratin om rätt, rättsordnings betydelse för demokratin, gjort bra studier i slutet på 90-talet och i början av 2000-talet. Här finns det material för vidare studier.

    Vad gäller förhållande Sverige-Finland i Ålandsfrågan så är doktrinen känd. Den bekräftades i nämnden. Där kan utan vidare en kind state studie belysa frågorna om hur det är på andra håll inom folkrätten och hur det möjligen kunde vara hos oss. Det här är en del av den politiska dialogen.

    Jag är också nöjd med slutkonstaterade i följande punkt, kontaktgruppen: ”Nämnden noterar vidare att kontaktgruppen är en tjänstemannagrupp som inte kan ersätta landskapsregeringen i externpolitiska frågor”. Det är helt enkelt inte möjligt, men det behövdes sägas på den grunden att kontaktgruppen nu har behandlat olika saker och det kan finnas svårigheter att hålla klarhet i rollfördelningen. Vad betyder det att företrädare för landskapsregeringen har en åsikt i ett sådant här organ och hur kan man då fästa avseende vid det eller inte? Den här linjedragningen är nödvändig. Man kan inte med sådana här formfria arrangemang förskjuta behörigheten enligt självstyrelsesystemet. Jag ska återkomma till det i jordbruksstödsfrågorna.

    Men före det, vindkraften. Jag kan tänka mig, med någon erfarenhet av tidigare diskussioner, att om staten stöder aktiviteter på Åland så skulle statens revisionsorgan behöva ha rätt att komma hit till Åland och granska användningen av dylika stödmedel. Länge ansågs de extraordinarie anslagen i den förra självstyrelselagen vara statliga stöd och det fanns ett ständigt tryck från staten och det trycket kände jag själv av på 70-talet och i början på 80-talet. På det teoretiska planet var det en rimlig önskan. När man fördelar skattebetalarnas pengar så vill säkert skattebetalarna också veta hur det har gått till och om de har gått till riktiga ändamål. Jag kan tänka mig att i ett sådant här sammanhang, beroende lite på hur eventuella statliga stöd kanaliseras till vindkraftsproduktionen på Åland, att revisionsverk vill komma med i det här systemet. Mina tidigare erfarenheter visar att när riksdagen beviljat extraordinarie stöd för aktiviteter på Åland för självstyrelsens behov så är det självstyrelsen som sköter den uppföljningen. Men jag ska inte dra långtgående slutsatser här, annat än att jag föreställer mig att den här diskussionen kan dyka upp beroende på hur eventuella stödmedel kanaliseras. Går stöden till företagen direkt så gör de det, går stöden via landskapet så då gäller en annan ordning. Det här ska vi antagligen beröra. Det här är en detalj i sammanhanget, men den kan ha ganska betydande självstyrelsepolitiska effekter. Det blir ju en statlig aktivitet på ett område där självstyrelsen gäller. Det är viktigt att reglera sådan samförvaltning i en, enligt självstyrelselagen, förutsedd ordning, dvs. överenskommelseförordning i vilken man också städar upp följdeffekter av arrangemangen. Men jag kan den här frågan alldeles för dåligt, jag vet inte ens hur långt den har kommit. Jag känner till att ministeriet har svarat, men jag vet inte alls om man har kommit in i den här typen av detaljer. Jag kan tänka mig att frågan blir aktuell.

    Enligt min mening är det viktigt att självstyrelsens behörighetsumgänge med statliga organ håller sig till den ordning som gäller i självstyrelselagen från tid till tid.

    Därmed kommer jag över till jordbruksstödet. Det framgår här i betänkandet att en behörighetsförskjutning har skett mellan landskapet och riket med stöd av ett avtal. Nu säger självstyrelselagen att behörighetsförskjutningar inte kan ske på annat sätt än på det sätt som självstyrelselagen anger. En sådan här förskjutning kan ju inte binda någon annan än dem som har ingått avtalet. Efteråt har ju landskapet anammat systemet och också vidtagit förvaltningsmässiga åtgärder i enlighet med det. Det fanns antagligen goda skäl för att göra så här när det begav sig, men det var ett avsteg från den ordning som gäller och som ska gälla i de här sammanhangen. Det säger också nämnden klart och tydligt. ”Enligt nämndens mening är det synnerligen angeläget att behörigheten fördelas i enlighet med självstyrelselagen. Nämnden konstaterar att NCA-stödet (tidigare LFA-stödet) närmast har karaktären av ett inkomststöd och därför är att hänföra till rikets behörighet.” Så har det ju varit. När vi sedan vänder blad har vi fått erfara att jord- och skogsbruksministeriet i Helsingfors säger att den här behörighetsförskjutningen är omfattad eftersom högsta domstolen inte har haft invändningar mot lagstiftning på det här området. Det är någonting som vi inte ska fästa vitsord vid därför att det är inte av en slump att självstyrelselagen har helt skilda system för hur man efterhands granskar landskapslagar och hur man löser konkreta förvaltningstvister mellan parterna i självstyrelsesystemet. Dessutom kan man till hela det komplexet lägga att det fortfarande är en olöst fråga hur efterhandskontrollen av landskapslagar inom EU-rättens område ska skötas. Hur långt sträcker sig presidentens vetorätt och var kan presidenten inte använda vetorätten, även om kunde finnas skäl för att göra det? Det finns en doktrin på området, den är inte aktuell i det här sammanhanget. Vi har haft några fall där presidenten, med stöd av EU-rätten, har använt sitt veto. Det är ett mycket omtvistat område.

    Vi kommer ihåg att Aaltogruppen i sitt betänkande påpekade att det här är en öppen fråga som vi inte behandlade i den kommitté som jag ledde, men som från rikets sida betraktas som ett stort problem och bör därför också få en reglering i kommande självstyrelselag. Det är den teoretiska abstrakta normkontrollen som utövas av de organ som ska göra det vad gäller landskapslagar.

    Vad sedan gäller konkreta konflikter, av vilka vi har haft några, t.ex. behörigheten inom fiskeri och behörigheten när det gäller rederistödsverksamhet. Där har högsta domstolen löst konkreta förvaltningstvister och vid behov kan högsta domstolen användas för det ändamålet. Man ska inte använda högsta domstolen för oskuld och ros skuld och därför hoppas jag att de förhandlingar som har aviseras i redogörelsen till nämnden, och som nämnden kommenterar under detta avsnitt, fortsätter och leder till ett självstyrelselagenligt resultat som också har betydande ekonomiska regler för landskapets ekonomi. Ordförande nämnde att där kunde man fylla ett glapp och det är ju på det sättet. Den deltagande demokratin som vi erfor här för två dagar sedan gick på sätt och vis i samma riktning. I det här fallet bör jordbrukarkåren få veta vad som gäller och att det är på ett tryggt och hållbart sätt.

    Jag menar att nämnden uppmuntrar landskapsregeringen att gå vidare i ärendet och inte bara nöjer sig med ett halvslarvigt yttrande att högsta domstolen har tagit ställning i frågan och att det är ingenting som man för upp på nytt, för det är inte så som självstyrelsesystemet fungerar. Man kan inte dra sådana långtgående slutsatser av ett utlåtande i ett konkret lagstiftningsärende.

    Med tanke på jordbruket och dess förhållanden samt också självstyrelsesystemet som sådant så bör den här frågan få sin lösning. Nämnden omfattar att lösningen går i den riktningen som angavs i redogörelsen. Tack, fru talman.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag var otydlig när det gäller tidpunkten för redogörelsen. Det kanske har uppfattats så. Jag försökte säga att om man måste prioritera mellan att få redogörelsen tidigt eller att den ska vara färsk så prioriterar man färsk. Redogörelsen ska också helst vara så tidig som det stipuleras i arbetsordningen, nämligen i början av varje lagtingsår. När slutar början och när börjar slutet? Det kan man sedan diskutera. Den 4 april hade slutet börjat och början hade slutat. Det var för sent. Redogörelsen behöver å andra sidan inte heller ligga på bordet när vi kommer den 1 november. Det viktiga är att den är så färsk som möjligt.

    I lagutskottets betänkande finns det också sagt att självstyrelsepolitiska nämnden har en praxis enligt vilken betänkande över redogörelsen även tar upp, dagsaktuella frågor, vilket ger nämnden utrymme att också komplettera med saker som har hänt efter redogörelsen. Det är viktigast att redogörelsen är färsk och att den kommer tidigare än vad den kom i år, det håller jag med om.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vi är helt överens. Arbetsordningen stakar ut en riktlinje för det hela, men friheten att hantera den är hyfsad stor. Ner på sidan 1 finns det en fotnot som berättar om hur praxis har varit. Det nya i sammanhanget är just den här uppdateringen.

    Ändå vill jag lite slå ett slag för tanken om att när en avgående regering lämnar över så är det angeläget att den redogörelsen helst kommer så tidigt som möjligt i den november månad som följer efter valet. Året får väljarna bestämma.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag kan också hålla med om att det är en av de uppgifter som en expeditionsministär har att göra innan man lämnar plats för sig själv eller för någon annan i en ny period. Man ska redogöra för det här eller städa bordet med en sådan här redogörelse. Det är en bra princip som man bör följa.

    Frågeställningen när det gäller inmatningstariffer för vindkraften så i de offentliga handlingarna handlar en av punkterna och hur revisionen ska skötas. Det är väl naturligt, som ltl Gunnar Jansson sade, att det här följer med förvaltningsbehörigheten. Den som förvaltar det här stödet ansvarar också för att det revideras. I det här fallet finns inte någonting att dölja. Tanken är med en överenskommelseförordning är att man ska överföra förvaltningen av detta till energimarknadsverket. Då görs också den revisionen för de andra stödtagarna i de företag som deltar i det här på Åland. Tvärtom, säkert litar man på åländsk revision, men man litar kanske ännu mera på rikets egen revision. Det är bara bra att man är trovärdig i de här frågorna. Det stöder att man kan vara kvar i stödsystemet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vi bygger upp en bra revision i lagtinget och i landskapet. Den ska vara tillförlitlig och trovärdig. Den praktiska delen av det hela ser jag inga problem med.

    Eftersom jag råkade komma ihåg de här turerna på 70-talet så vad jag närmast avsåg var att hanteringen av EO-anslag i vissa fall rent av var akut. Den reservationen måste jag lämna, utan att kunna detaljer i det här konkreta fallet, och bara säga att extraordinarie anslag från staten, utanför landskapsbudgeten, var pengar som kom till landskapet och skulle naturligtvis därför skötas av revisorer och landskapets egen revisionsverksamhet. Där var det inte några svårigheter med att avvisa revisionsverkets framställningar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Tack för detta goda anförande. Det visar att samarbetet mellan regeringspartierna och oppositionspartierna i nämnden är mycket gott.

    Jag vill också beröra principen om när vi kan tillåta statsrevision på Åland. Jag tror att vi är helt överens om den principen. I det här fallet, när vi får statliga medel för vindkraften, så är det avgörande vilken väg de delas ut till företagen. Går stöden via landskapsbudgeten, såsom det är fråga om när det kommer extra anslag, så ska inte staten revidera någonting överhuvudtaget, utan det är vi själva. Men i det här fallet så är det meningen att stöden ska kanaliseras från statskassan till de åländska företagen och då är det enligt den här principen rimligt att också revisionen sköts den vägen.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det är alldeles riktigt, så där är det. Så där är det ju redan nu de facto. Jag kan tänka mig att statens revisionsverk kan ha haft synpunkter och har synpunkter på rederiers mottagande av olika typer av stöd. Jag kan tänka mig det. Varvsstöden är ju delvis annorlunda när de indirekt kommer till rederiernas fördel. Utgångspunkten i mitt sätt att tänka är att i självstyrelsearrangemanget ingår rättigheter och skyldigheter. Man har rätt att hantera en samhällsordning och då har man också skyldighet att se till att de följer reglerna. Man kan inte, beroende på ärendet, hoppa. Men jag påstår inte heller att man riskerar att göra det nu. Går stöden direkt till företagen så då är det okej.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Den här gången blir det väl en enastående organisation av det hela, eftersom det som nu avses aldrig har gjorts tidigare, att vi också i landskapsbudgeten ska uppta medel på basen av egen lagstiftning. Det ska sedan kanaliseras till riket som en inkomst till statens budget och sedan utbetalas via staten. Så det blir lite speciellt i det här fallet. Men principen om vem som reviderar blir hållbar i det här förslaget.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det låter spännande, det här bäddar för att vi behöver både landskapslagstiftning, rikslagstiftning och överenskommelseförordning och vara det sedan vara månde som ska trygga de här arrangemangen. De är viktigt naturligtvis, men det är också viktigt att de utformas på sätt som följer de regler som tillämpas. De får ändå inte bli så komplicerade att man p.g.a. deras existens avstår från att tillämpa dem. Här är det väldigt viktigt att parterna samkör. Det kan inte vara så att den ena bestämmer över den andra. Här är det igen, som i revisionssammanhang, oerhört viktigt med koordinering och samverkan.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Tack, fru talman! Jag vill också för min del tacka för betänkandet från självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tycker att vi har mycket bra konstruktiv dialog och diskussion mellan regeringen och självstyrelsepolitiska nämnden. Det känns som vi har en konstruktiv atmosfär. Nämnden är också väldigt öppen och positiv och hanterar frågor på ett bra sätt med många nya inspel och idéer, vilket vi ser mycket positivt på från regeringens sida. Det är viktigt att det finns en god växelverkan mellan lagtinget och regeringen i de övergripande självstyrelsepolitiska frågorna.

    När det gäller redogörelsen om tidpunkten så vill jag också understryka att vår avsikt är nu att komma med nästa redogörelse i januari 2014. Det vore en bra tidpunkt från vår sida. Jag hoppas också att lagtinget tycker det. Den kommer då i början av ett lagtingsår, men det är efter att budgetprocessen är avklarad. Då kan lagtinget och nämnden kanske behandla den under februari och vi kan fatta beslut i mars.

    Jag ser redan fram emot nästa redogörelse. Jag hoppas att den ska vara fyllig med många goda nyheter både vad gäller självstyrelselagsrevisionen, som då borde ha kommit ännu en bit framåt, och att vi även kan berätta mera om hur avräkningsgrunden framskrider och hur vindkraftsfrågan avancerar.

    Det är mycket arbete som görs och det är många som gör. Det är också viktigt att det kommer framgångar och positiva signaler så att vi känner att vi också har kontakt med Helsingfors på ett kreativt sätt och att vi får den responsen att frågor faktiskt avancerar så att det känns bra.

    Det har varit diskussion gällande dokumenten, redogörelsen och de meddelanden som landskapsregeringen ger till lagtinget gällande de utrikespolitiska frågorna, EU och Norden framförallt. Där är det riktigt att landskapsregeringen funderar på hur man kunde effektivera det här arbetet och kommunicera på ett litet annat sätt med lagtinget kring dem.

    Viceordförande redogjorde för att nämnden har diskuterat självstyrelsepolitiken och det låter mycket bra. Vi ser fram emot att i samråd med nämnden komma med förslag på hur man kan arbeta framåt.

    Det är viktigt att prioritera resurserna. Förvaltningen vill också förverkliga och inte bara redogöra, och det tycker vi också politiskt att är mycket viktigt.

    När det gäller frågan om Ålandshavskommissionen så vill jag bara kortfattat säga att det förslag som ltl Harry Jansson lade fram är mycket bra, att inleda det här arbetet i en mindre konstellation. Vi har faktiskt tagit steg redan i den riktningen. Eventuellt kunde man tänka sig, förutom den konstellation som ltl Harry Jansson beskrev, att också koppla in näringslivet i ett tidigt skede eftersom det här handlar väldigt mycket om att skapa och stärka affärsrelationer och möjligheterna mellan Stockholmsregionen och Åland.

    Vi ser också fram emot det gemensamma hörande som vi ska ha gällande demilitariseringspolicyn. Det ska bli mycket intressant. Det blir ett litet nytt grepp att vi kommer att ha ett gemensamt förfarande med nämnden och regeringen. Jag tror att det ska leda till att vi har ett starkt, bra och hållbart dokument i den här policyn som både innefattar den historiska bakgrunden och hur konventionen har hanterats och använts under årens lopp samt hur olika frågor har skötts, även NEFAB-avtalet. Jag tackar för den goda responsen från nämnden i den frågan. Jag tror att vi har en spännande resa tillsammans och det ska bli mycket intressant.

    Slutligen vill jag säga att Roger Jansson kommitténs arbete har varit mycket konstruktivt och bra. Vi i landskapsregeringen har också haft en god hjälp av kommitténs arbete. Den här typen av studieresor som har gjorts till Köpenhamn och Bolzano måste göras mera. Vi måste få mera intryck utifrån och studera andra autonomier och konstellationer. Det ger oss nya tankar och nya saker att diskutera och därför har vi också haft diskussionen om kind state här idag. Även vi ska röra på oss, det tar jag helt enkelt med mig till landskapsregeringen. Vi borde resa mera och göra den här typen av studier som kommittén gjorde. Tack.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag delar den uppfattningen att vi behöver röra på oss och samla intryck utifrån. Lag- och kulturutskottet planerar faktiskt att dra sitt strå till stacken. Vi planerar en resa till Katalonien och till Andorra om det finns rimliga gränser och att vi får det att fungera.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Det låter spännande även om jag inte har den minsta aning om vad ni ska studera. Jag hoppas att det också kommer att ge Åland nya intryck och infallsvinklar som vi kan bygga vidare på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras                                            

    7        Samhällsservicereformen, den digitala agendan och den övergripande framtidsutvecklingen

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2012-2013)

    Ärende avförs.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 06.06.2013 klockan 09.30. Plenum är avslutat.