Enda behandling

Plenum börjar. 1

Bordläggning. 1

1   Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

Lagutskottets betänkande (LU 38/2009-2010)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

Tredje behandling. 1

2   Gymnasieutbildning

Kulturutskottets betänkande (KU 9/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 22/2009-2010)

Enda behandling efter bordläggning. 3

3   Äldres vård och omsorg

Landskapsregeringens svar (S 7/2009-2010-s)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål (S 7/2009-2010)

Enda behandling. 27

4   Turismutveckling och turismstrategi

Ltl Camilla Gunells hemställningskläm

Landskapsregeringens svar (S 6/2009-2010-s)

Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 6/2009-2010)

Plenum slutar. 27

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 26 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Ulla-Britt Dahl på grund av sjukdom och ledamöterna Barbro Sundback, Barbro Sundback och Johan Ehn på av deltagande i Mariehamn stadsstyrelseseminarium. Beviljas.

Bordläggning

1      Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

Lagutskottets betänkande (LU 38/2009-2010)

Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 3.11.2010. Godkänt.

Tredje behandling

2      Gymnasieutbildning

Kulturutskottets betänkande (KU 9/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 22/2009-2010)

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslagen. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion.

Vtm Gunnar Jansson

Herr talman! Man brukar ibland beteckna grundskolreformen som 1900-talets utbildningspolitiska mästerverk. Jag hade tillfälle och äran att, i dåvarande landstingets kulturutskott, fungera som utskottssekreterare i början på 70-talet när den reformen genomfördes. Så här efteråt tycker jag nog att man kan säga att den lagstiftningen, åtminstone för Ålands del i det regionalpolitiska perspektivet, har uppfyllt de förväntningar som man kunde ställa på den.

Just nu pågår en gigantisk omvälvning av universitetsutbildningen i Finland. Stora enheter slås samman, privatiseras i stor skala, samlar pengar och hela den verkligheten undergår en stor reform. Någonting som många av våra ungdomar kommer i kontakt med förr eller senare. Den reformen tror jag att eftervärlden också kommer att beteckna som åtminstone detta århundrades största pedagogiska reform.

Vi har nu till behandlingen en stor reform här i lagtinget. Vi har i tredje behandlingen en process som pågått länge. Jag känner en betydande ödmjukhet att, 38 år efter mina stapplande steg i dåvarande landstingets kulturutskott, ha kunnat medverka i årets lagting för att denna lagstiftning kan genomföras. Det är en betydande reform i våra förhållanden.

På den liberala gruppens och också på egna vägnar känner jag en ödmjuk stolthet över detta förhållande.

I all politisk verksamhet, liksom i all mänsklig verksamhet, ska man akta sig för att göra det goda till bästas fiende. Kollegiet känner till vår inställning i både de pedagogiska delarna och de administrativa delarna av denna reform. De pedagogiska delarna har vi stött och biträtt på alla vis, naturligtvis som ett regeringsparti gör. Vad gäller det administrativa så har vi haft synpunkter på detaljer i sammanhanget. Men för ett större intresse måste alltid ett mindre vika. Vi är för att denna reform genomförs i den form som lagtinget i första behandlingen bestämde, även till de administrativa delar av reformen som avviker från landskapsregeringens framställning.

Vi hoppas att denna reform kan genomföras med den effektivitet och snabbhet som alla eftersträvar. Vi ska göra vad vi kan för att bidra till den delen. Därför är det stora intresset att reformen går vidare, att pedagogiken tar vid och att de administrativa sakerna sköts.

Vi har uppföljningsklausulen i kulturutskottets betänkande. Här har lagtinget alla möjligheter att återkomma till saken inom en två års period om någonting, mot förmodan, skulle gå illa. Tack, talman.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om gymnasieutbildning för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om läroavtalsutbildning för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Högskolan på Åland. Konstateras att kulturutskottet föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Kan förslaget omfattas? Lagförslaget är förkastat. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Föreläggs betänkandets motivering för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling efter bordläggning

3      Äldres vård och omsorg

Landskapsregeringens svar (S 7/2009-2010-s)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål (S 7/2009-2010)

Ärendet bordlades 29.9.2010 vilket innebär att ärendet kan bordläggas endast om lagtinget så beslutar.

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret för kännedom. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen.

Om ett förslag till hemställan har väckts bordläggs ärendet till ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till hemställan väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Diskussion.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Eftersom det var glest i bänkraderna igår och jag hade ett ganska omfattande anförande om saken så finns mitt skriftliga anförande för intresserade lagtingsledamöter. Jag tänkte kort sammanfatta landskapsregeringens svar.

Den samlade oppositionen, förutom lagtingsledamot Jörgen Strand, har i ett spörsmål ställt följande fråga: Vilka konkreta beslut har landskapsregeringen fattat som svarar mot de akuta behoven av vård och omsorg av de äldre? Enligt min uppfattning är det här lagtingsårets viktigaste spörsmål.

1) En lag om närståendevård har trätt i kraft på Åland 2009. Landskapsregeringen har ordnat information om lagen under vintern/våren 2009. Vi informerar fortlöpande också om lagens tillämpning och innehåll. Det arbete som utförs av närståendevårdarna är av mycket stor betydelse och skapar stabilitet och trygghet för vårdtagarna.

2) Sedan april 2007 ingår ”Förebyggande hembesök” i ÅHS ordinarie verksamhet. Besöken utförs i samarbete med kommunernas socialsektor. Idag erbjuds alla åländska seniorer förebyggande hembesök. 

3) En aktuell och efterfrågad åtgärd som avancerar är sammanhållen hemvård. I samarbete med ÅHS kommer Vårdö, Geta, Eckerö och Kökar att delta i ett pilotprojekt med sammanhållen hemvård. Pilotprojektet, inom vilket kommunerna och ÅHS kostnadsfritt utför mindre tjänster åt varandra inom området för hemtjänst och hemsjukvård, har inletts nu i höst. Ett utbildningstillfälle för den personal i kommunerna som kommer att delta i projektet kommer att hållas av ÅHS. Om ungefär ett halvår kommer landskapsregeringen att utvärdera projektet, göra anpassningar av lagstiftning och, det mycket viktiga ur klientens synpunkt, se över avgiftssystemen.

4) Hemsjukvård är mycket viktig i den framtida sjukvården och något av en spindel i nätet när det gäller äldreomsorgen. Landskapsregeringen har mött de ökade kraven på hemsjukvård genom att beakta detta i de budgetmedel som beviljats ÅHS. Hemsjukvården på norra Åland har förstärkts med en ny tjänst år 2010. Dessutom har man med interna omdisponeringar förstärkt personalresursen både på norra Åland och södra Åland. I ÅHS:s budgetförslag för år 2011 föreslås att hemsjukvårdens personal utökas med en läkartjänst.

5) Landskapsregeringen har fastställt, 2008, föreskrifterna rörande en vårdgaranti för den offentliga hälso- och sjukvården.  

6) Landskapsregeringen har antagit en tillsynsplan för landskapsregeringens socialvårdsbyrå. Det här är början till en systematisk tillsyn av socialvården inklusive äldreomsorgen. Resurserna är små på socialvårdsbyrån, men de har förstärkts med en byråchef och intentionerna är att inrätta en socialinspektör för äldreomsorgen 2011.

7) I augusti 2010 antogs ”Kvalitetsrekommendationer angående tjänster för äldre”, ett mycket viktigt basdokument för den åländska äldreomsorgen. I samband med kvalitetsrekommendationen utarbetades ett tillsynsdokument för kommunernas äldreomsorg. Från och med år 2011 ska kommunerna årligen till landskapsregeringen rapportera om situationen inom kommunens äldreomsorg. I framtiden kommer större krav att ställas på kommunerna att utöva egenkontroll över äldreomsorgen.

8) Landskapsregeringen har antagit ett hälsopolitiskt program, där betonas vikten av att upprätthålla de äldres hälsa och funktionsförmåga och de faktorer som är särskilt viktiga för att möjliggöra detta. I det hälsopolitiska programmet finns rehabilitering som ett prioriterat område. Att rehabilitera äldre underlättar och stimulerar äldres möjligheter till ett aktivt fysiskt, socialt och intellektuellt liv. När det gäller den rehabiliterande verksamheten är ett pilotprojekt på gång i Mariehamn. Det gäller rehabilitering av de äldre i hemmiljö. Syftet är att utveckla ett rehabiliterande och aktiverande synsätt inom äldreomsorgen. Samarbetspartners är hemtjänsten och primärvården. Det hälsopolitiska programmet kommer att åtföljas av strategier som tydliggör arbets- och ansvarsfördelning, samordning samt utvärdering och uppföljning.

9) En av de viktigaste och mest angelägna äldreomsorgspusselbitarna är Gullåsens utveckling. Den biten måste nu snabbt komma på plats. Ärendet ligger i ÅHS styrelse, de behöver fatta sitt beslut så att landskapsregeringen kan föreslå riktlinjen för lagtinget och budgetera medel.

En förutsättning för att detta ska kunna förverkligas är att klienterna vårdas på rätt vårdnivå och att kommunerna kan erbjuda vård på alla nivåer i vårdkedjan. Svårt sjuka kroniker med s.k. högt RAVA-index, hög vårdtyngd ska vårdas på åldringshem, inte på serviceboende.

Läkarresurserna vid åldringshemmen bör samordnas och ÅHS bör serva institutionerna med läkartjänster. Läkartjänsterna kan finnas inom primärvården, bassjukvård för de äldre medan de äldres specialsjukvård, geriatriken, finns på nya Gullåsen. Här handlar det också om vård på rätt nivå.

10) Kvalitetsrekommendationerna är ett redskap både för kommunernas interna arbete och för landskapsregeringens tillsynsarbete. Förutom ovannämnda åtgärder för att säkerställa god vård och omsorg kommer landskapsregeringen nu i höst att inleda, i samarbete med kommunerna och ÅHS, ett flerårigt projekt med att se över och effektivera vård- och servicekedjorna för de äldre. Syftet är att lyfta fram kvalitetshöjande och kostnadseffektiviserande åtgärder utgående från att vård och service ges i rätt tid och på rätt nivå. Vi har valt att inleda arbetet med de vård- och servicekedjor som personer med demenssjukdom berörs av. Andra vård- och servicekedjor som ska ses över är åtminstone de som berör psykogeriatriska patienter/klienter, patienter med rehabiliteringsbehov samt patienter/klienter i livets slutskede. Demensvården idag är ojämlik på Åland.

11) Landskapsregeringen har inlett ett samarbete med ÅSUB i syfte att skapa en mera heltäckande statistik för det sociala området inklusive äldreomsorgen. De statistiska uppgifterna är av stor betydelse för såväl tillsyns- som utvecklingsarbetet inom äldreomsorgen. Landskapsregeringen kommer att utreda de ekonomiska konsekvenserna för äldreomsorgen och där är en viktig faktor renoverings- och ombyggnadsbehoven vid Gullåsen.

12) En revidering av landskapslagen om hälso- och sjukvården har påbörjats. En av målsättningarna med revideringen av lagen är att hälso- och sjukvårdstjänsternas innehåll och omfattning ska beskrivas i lagen. Där har vi å ena sidan socialvårdslagen, å andra sidan ÅHS lagen. Det är meningen att vi ska göra ett förtydligande där.

13) Landskapsregeringen deltar i finansiering av äldreomsorgen genom att årligen bevilja kommunerna landskapsandelar för driften av socialvården inklusive äldreomsorgen. I och med införandet av ett nytt landskapsandelssystem 2008 slopades landskapsandelarna för anläggningskostnader helt för alla kommuner utom de i bosättningsstrukturgrupp 1; skärgården och Geta. Dessutom infördes särskilda landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård.

I det skriftliga spörsmålssvaret redogörs för hur landskapsandelarna för socialvården har utvecklas från 1998 till 2010. En överslagsräkning ger vid handen att före det nya landskapsandelssystemet snittade överföringarna till kommunerna på runt 10 miljoner euro inklusive stöd för anläggningar. I dagsläget har överföringarna nästan fördubblats, till en bra bit över 18 miljoner.

Kommunernas Gullåsenavgifter har under de senaste åren sänkts med ca 30 procent eller ca 1 miljon euro per år till kommunernas fördel. När Gullåsen blir en enhet för geriatri och rehabilitering kommer ÅHS att överta kostnaderna för Gullåsen. Gullåsen blir specialsjukvård. I dagsläget betalar kommunerna ungefär 3 miljoner euro för vården på Gullåsen.

14) Några andra axplock som inte nämns i det skriftliga svaret är t.ex. de seminarier och fortbildningstillfällen som landskapsregeringen genomför. I år har vi haft utbildning om kvalitetsrekommendationerna. Förra veckan hade vi ett mycket välbesökt och uppskattat utvecklingsseminarium med en av Finlands främsta experter inom äldreomsorg. Senare i höst planeras ett ytterligare tillfälle som kommer att handla om goda exempel inom äldreomsorgen.

15) På Åland genomförs också ett teknikprojekt inom äldreomsorgen, VIRTU. Teknik är en del av den framtida äldreomsorgen. Målsättningen med projektet är att stöda äldre människor så de klarar av att bo hemma, att öka livskvaliteten och främja säkerheten.

16) Landskapsregeringen kommer också att utreda socialvårdens utveckling. Utredningen, som beräknas vara klar i vår, ska innefatta tre perspektiv; organisation, lagstiftning och funktionalitet.

Herr talman! Samhället håller på att förändras pga åldringsprocessen. En individuell bred och mångsidig service- och vårdbehovsplanering är nödvändig. Tack.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Vad är nu detta? Var finns respekten för lagtinget? Vi är ett parlament och inte någon förening. Jag berömde minister Sjögren igår för det skriftliga svaret. Jag berömde henne för den muntliga presentationen som var bred. Vi satt här i igår kväll och hörde det här. Nu ges vi en 10-15 minuters repris. Var är respekten? För mig är det fjärde gången som jag hör det här. Jag har läst svaret två gånger och nu har jag hört presentationen två gånger. Ska det behövas?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Min respekt var till de andra ledamöterna som inte var på plats. Jag tyckte att jag kunde gå upp och ge en kort sammanfattning för dem som inte var på plats igår. Min respekt var till lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Jag märker att det finns en otydlighet mellan sjukhusvård, sjukvård och omsorg. Jag för min del tycker att regeringen i kommande ÅHS lag ska tydliggöra skillnaden mellan sjukvård och omsorg samtidigt som man även klargör ansvarsfördelningen mellan ÅHS och kommunerna när det gäller äldres vård och omsorg. Det är viktigt att vi tar hand om den äldre generationen på bästa sätt, för det är dem som vi har att tacka för det goda samhället som vi har idag. Det är det som har lagt grunden till vårt välstånd.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Vi hade en ganska intressant diskussion om just den här frågan igår. Ser man på den samlade dokumentationen, och de utredningar som finns, så finns riktlinjen helt klart inslagen med just Gullåsen och att kommunerna ska ta över en del klientelet på Gullåsen. I dagsläget är hälften av klienterna på Gullåsen sådana som skulle ha sin rättmätiga plats i kommunernas äldreomsorg. Vi har ett förhålla oss till socialvårdslagen och vi har ett förhålla oss till ÅHS lagen. Socialvårdslagen, som är en blankettlag, skiljer på sjukvård och sjukhusvård. ÅHS lagen ska läsas tillsammans med planen. Målsättningen är att vi ska vara tydligare i revideringen av ÅHS lagen. Jag tycker att gränsen går där som man pratar om läkartjänster.

Ltl Roger Slotte, replik

Herr talman! Jag vet att vi har en blankettlag angående socialvården. I riket har kommunerna hand om sjukvården, men på Åland är det meningen att ÅHS ska sköta sjukvården. Därför efterlyser jag också en lag om tillämpningen av sociallagstiftningen på Åland om man inte orkar komma med en egen socialvårdslagstiftning. Jag tror att de här frågorna måste vara tydliga. Man kan inte sväva i okunnighet så att man ska hamna i domstolar, som det var för något år sedan när Brändö eller Kumlinge diskuterade de här frågorna, det gick ju till Högsta Domstolen. Sådana saker ska vi undvika, ordning och reda. Vi måste tänka på de äldre i första hand.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag är helt enig om att det ska vara ordning och reda. Vi behöver göra förtydliganden. Ser man på de rapporter som finns, så i den första Gullåsenrapporten står det t.ex. att de kommunala institutionerna; De Gamlas Hem, Sunnanberg och Trobergshemmet själva ska ansvara för sjukvården och att ett fortsatt samarbete om läkarresurser bör utvecklas. Idag kan vi konstatera att ÅHS inte servar institutionerna som de borde. Man köper privata läkartjänster medan de äldre, som också har sitt hem på institutionen, har rätt till basservice av sjukvården. Det här ser jag som en sak som ska redas ut, vilket vi delvis har gjort genom att ÅHS styrelse föreslår att primärvården ska få utökade läkarresurser.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag håller med minister Sjögren om att det här är kanske ett av de viktigaste spörsmålen. Det är en jättestor utmaning för det åländska samhället att få en fungerande åldringsvård. Därför skrev jag på det här spörsmålet. Jag ber om ursäkt att jag inte hade möjlighet att vara här igår kväll. Ibland får man inte ihop allt i livet, så var det för mig igår. Jag uppskattar mycket att vi fick en kort rekapitulering på vad som sades och att vi fick ta del av anförandet i skriftlig form.

Det pratades mycket om kvalitetshöjande åtgärder och processer och allt detta är jätteviktigt. Men ett av det största akuta bekymret just nu är ju att det inte finns platser, speciellt för åldringar inom Mariehamn. Det är fullt på Gullåsen, Trobergshemmet och det är fullt överallt. Den biten tyckte jag att ministern inte så mycket berörde. Jag ser detta som ett av de största bekymren just nu.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Också detta diskuterade vi igår. Jag hade statistik som jag visade för lagtinget. Tittar man på nationella rekommendationer, utan att man alltför mycket ska titta facit som lagtinget brukar säga, så ska 3 procent vara institutionsplatser för dem över 75 år. På Åland har vi 9 procent institutionsplatser. Ett grundfel i den åländska äldreomsorgen idag är att vi har platser men vi vårdar de gamla på fel nivå.

Utvecklingsseminariet som vi hade förra veckan var oerhört intressant. Man konstaterade att man kanske har felaktig personaldimensioneringen. Man har flest personal till patienter som kanske är sängpatienter. Den insatsen borde man rikta till att rehabilitera äldre personer.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ja, det är riktigt. Jag tror att man vårdar på fel nivå. Jag har förstått att just p.g.a. att det är så fullt överallt på Gullåsen och Trobergshemmet så ligger det åldringar på den medicinska avdelningen upp till en månad, med en dygnskostnad på kanske 550 euro. Resurserna används inte på bästa sätt. Jag pekar inte finger åt någon annan. Det är olyckliga omständigheter, besvär av Trobergshemmet i Mariehamn och stängningen av avdelningen på Gullåsen som samverkar så att situationen har uppstått. De som jobbar med de här frågorna pratar om "svängdörrsvård", man vet inte var man ska få in folk. Köerna är jättelånga. Man försöker använda alla möjligheter som finns. Detta medför att vården just nu för vissa inte är så speciellt bra. Det är det som vi måste försöka få till stånd en lösning på, oavsett det ekonomiska läget vi befinner oss i, det här är så pass viktigt.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det håller jag med om. Det är ett slags vägskäl just nu. Hälften av patienterna/klienterna på Gullåsen skulle ha sin rättmätiga plats ute i kommunerna. Vi vet att vi står i beråd att fatta beslut om Gullåsen. Vi vet att Trobergshemmet håller på att färdigställas. Det kommer att lösa sig så småningom. Det krävs ännu stora insatser från kommunerna och ÅHS.

När det gäller äldre som är färdigbehandlade både internt inom sjukhuset och på Gullåsen så betalar kommunerna de faktiska kostnaderna i dagsläget.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

 Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag är glad för att den här debatten fortsätter. Vi var överens och jag tror att vi också idag är överens om många av de här frågorna, framför allt att det är en väldigt viktig fråga att debattera. Vi var också överens igår kväll att de äldre är en viktig resurs i vårt samhälle. Vi är överens om att vi idag lever allt längre. Sjukdomsbilden är ganska mångfacetterad i livets slutskede. Vi är också överens om att det år 2020 är 600 personer fler som över 75 år än vad vi är idag. Vi ökar i antal. Vi är överens om att man måste rusta sig för framtiden. Det är hög tid att vi konkretiserar våra visioner. Vi är också överens om att det är väldigt många aktörer runt den här verksamheten, det är kommunerna och det är ÅHS. Vi är också överens om att lagstiftningen som hör till den här verksamheten framför allt är Ålands hälso- och sjukvårdslag och socialvårdslagen.

Men, det vi inte riktigt är överens om, som jag har uppfattat det, är betydelsen av ramen, lagstiftningen. Jag upplever att det är viktigt att man ifrån landskapsregeringens sida visar på vilken väg man avser att leda det här arbetet in i. Det är viktigt för ÅHS styrelse när man ska ta sina beslut vad beträffar Gullåsens framtid och utveckling. Det är också viktigt för kommunerna att veta vad landskapsregeringen avser när det gäller lagstiftning för socialvården.

Det som minister Sjögren anförde igår kväll var en ganska ny tolkning av socialvårdslagen. Det har funnits och finns en gräns mellan det man anser att är kommunal omsorg och det man upplever att är ÅHS:s kompetensområde. Det här har varit viktigt för kommunerna vid utbyggnaden av kommunernas äldreomsorg. Man har inte blandat in medicinsk vård i sina verksamheter. Den här gränsdragningen har också varit väldigt viktig att markera från ÅHS. Därför har vi haft svårt att få det här samarbetet att fungera, som projektet sammanhållen hemvård kommer att göra ett försök på.

Igår anförde minister Sjögren att anstaltsvård är någon form av lättare sjukhusvård. Då går man tillbaka till socialvårdslagen, vad säger den? I 17 § socialvårdslagen stipuleras om social service; "kommunen ska på nedan föreskrivet sätt ombesörja anordnandet av följande former av social service: socialarbete, rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor, hemservice, boendeservice, anstaltsvård", och så fortsätter man med familjevård osv. Jag förstår att man tänker sig att anstaltsvård sorterar under kommunens uppgifter. Vi vet också att socialvårdslagen är en blankettlag från finsk lag. Det finländska upplägget är ett helt annat, med bäddavdelningar som kommunerna ombesörjer, än vad vi har på Åland.

Man säger vidare i paragraf 24a i samma lagstiftning; "social- och hälsovårdsministeriet (vilket betyder landskapsregeringen här) meddelar närmare föreskrifter om fastställandet av vad som är anstaltsvård, samt om förhandlings- och remissförfarandet mellan pensionsanstalten och kommunerna i samband därmed". Det är landskapsregeringen som närmare ska föreskriva om fastställandet av vad som är anstaltsvård. Det finns inte något beslut och det finns inte någon förordning i från landskapsregeringen om vad anstaltsvård är. Då kan man inte stå här i talarstolen i plenisalen och säga; "jag tycker att det borde vara så här, vi borde titta framåt och vi har varit på olika seminarier där man har sagt dittan och dattan".

Har man en vision om att någonting borde ändras då ska man också komma med föreskrifter. Det som man idag lever efter, och det som man tror att är rådande, är att det finns en ganska markant gränsdragning mellan vad som är omsorg och vad som är vård. Det säger också hälso- och sjukvårdslagen. Tittar man på 1 § landskapslagen om hälso-och sjukvården säger den; "landskapet Åland svarar för att befolkningen i landskapet erhåller hälso-och sjukvård". I 4 § landskapslagen om hälso- och sjukvården står det; "den hälso- och sjukvård som landskapet svarar för tillhandahålls av en hälso- och sjukvårdsmyndighet. Myndighetens namn är Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS."

Alltså är det ÅHS som ansvarar för hälso- och sjukvård och socialnämnden ansvarar för det som vi kallar omsorg. Det har vi levt efter idag. Är det tänkt att man vill göra någon förändring då måste man komma med föreskrifter om detta.

Jag han förstått att det finns en vilja och ett önskemål om att bordlägga det här ärendet ytterligare, vilket jag tror att kan vara bra. Jag vill ge alla till hemläxa att titta på detta och försöker sätta sig in i det. Det är allra viktigast att landskapsregeringen börjar läsa den här lagstiftningen och inse att man inte har lämnat några föreskrifter, man har inte tydligt sagt vad som är kommunens uppdrag. Man måste i så fall komma med föreskrifter. Man har en möjlighet att göra detta nu. Man har en socialvårdsplan som är på remiss till kommunerna nu. Man ska skriva det senast till budgetberedningen. I den planen borde man i så fall skriva och ge kommunerna anvisningar. Det är då väldigt rättvist att man kommer med detta på en remissrunda, om det markant ska ändra, vilket man nu är inne för har jag förstått. Man måste också göra en analys av vad de ekonomiska konsekvenserna betyder för kommunerna. Tack.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag tycker att vtm Gun-Mari Lindholm är djupt orättvis. Det jag sade är att vi har inlett ett arbete med en översyn av hälso- och sjukvårdslagen. Det är ett mammutarbete. Ålänningarnas hälso- och sjukvårdslag innehåller 17 paragrafer. Vi håller på att möblera om hela ÅHS lagen. Jag har sagt att vi ska göra klarlägganden i den lagen. Hela systemet är idag uppbyggt på det här, trots att det inte har funnits tillämpningsföreskrifter. Det finns ju sjuksköterskor redan idag anställda i socialvården och inom missbrukarvården och jag tror också att det finns inom specialomsorgen. Man måste även då börja diskutera att ÅHS också tar över institutionerna, Trobergshemmet, De Gamlas Hem och Sunnanberg.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Jag förstår inte vad som orättvist, att jag skulle anklaga minister Sjögren? Det är en uppmaning till minister Sjögren att när man tittar över hälso- och sjukvårdslagen också tittar över socialvårdsplanen. Där ligger problemen, som jag ser det. Den är otydlig idag och den är inte tillämpbar. De anvisningar som landskapsregeringen, sedan hur många år tillbaka som helst borde ha skrivit och angivet, de finns inte. Man borde absolut lyfta upp dem. Jag tror att det här är problematiken i ett nötskal. Ingen vet vilka mått och steg man ska ta. ÅHS vet det inte och kommunerna vet det inte.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag uppfattar det på följande sätt. Man har haft en riktning i det här. Man har gjort stora ekonomiska överföringar till kommunerna. Man har uppmanat kommunerna, i samband med att man tog målsättnings- och handlingsplanen 2007, att rusta upp sina äldreboenden. Man har gjort stora ekonomiska överföringar. Nu tänker ÅHS göra Gullåsen till specialsjukvård. Vi konstaterar att det finns brister i vårdkedjorna som vi försöker räta ut. Vi ska försöka vara tydligare i lagstiftningen.

Jag tycker att jag försöker dra mitt strå till stacken. Jag kan ju ingalunda stå till svars för att det i åratal inte har funnit tillämpningsföreskrifter. Det var tonen som jag reagerade lite på.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ja, tonen är skarp, det är jag medveten om. Det är för att det finns behov för det. För det här är en väldigt, väldigt viktig fråga. Jag tror att det finns en förväntning ute bland kommunerna att man tydliggör vilka förväntningar som ligger på kommunerna och vilka förväntningar som ligger på ÅHS. Att det inte har gjorts förut, ja, då måste man göra anvisningarna nu. Man behöver också ge anvisningar till socialvårdslagen så att man vet vilka förväntningar man har på kommunerna. Det är bara att skriva ner dem om man har det klart för sig, vilket minister Sjögren gav uttryck för igår. Jag är inte säker på att det är samma uppfattning som man har i kommunerna, men det är bra att man har ett utgångsläge i alla fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Vtm Gun-Mari Lindholm med flera har frågat i spörsmålet; vilka konkreta beslut har landskapsregeringen fattat som svarar mot det akuta behovet av vård och omsorg av de äldre? Vad menar man med den här frågan? Man har nu diskuterat om allt möjligt annat. För mig betyder den här frågan att åldringar på något sätt skulle fara illa på Åland, så är ju inte fallet.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är landskapsregeringen som kommer med förslag om lagstiftningsförändringar hit till salen och det är lagtinget som tar beslut. Det är ramen för hela verksamheten. Det är ramen som bestämmer vem som har de här olika kompetensområdena. Om man uppfattar att inte någon far illa av det här så tror jag att vi alla är medvetna om olika fall i kommunerna där någon har behövt flytta ifrån sitt effektiverade serviceboende för att det inte tillhandahålls sjukvård i kommunerna. Man måste flytta från sin kommun till någon annan kommun. Ni kommer säkert alla ihåg kvinnan från Kökar och vi har fall i från Lemland, för att inte sjukvård gavs i hemkommunen som måste man flytta. Men har man tänkt sig något annat förfaringssätt? Att man fortfarande ska kunna kan bo kvar för det ska finnas ett medicinskt ansvar i kommunerna, då behöver man inte flytta. Man kan också få sjukvården hemma men då måste man ge kommunerna anvisningar att det är förväntningarna på dem.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Om man ser på den demografiska utvecklingen så är den snabb. De flesta lever längre och det blir en problematisering kring åldern. Egentligen kan man fråga sig om den kategorin är så intressant rent allmänt. Det finns äldre människor av alla sorter när det gäller för vårdbehov, omsorg och aktiviteter. Det som vi diskuterar här är samhällets insatser när det gäller hälso- och sjukvården, sjukvården, hemsjukvården, institutionsboende, omsorgsboende och andra geriatriska insatser som demensinsatser. Det är en enorm differentiering.

När jag tänker på de äldre så lever de vidare. När man är yngre undrar man hur de äldre kan vara så nöjda, glada och aktiva. De har inga möjligheter att gå på Arkens nattklubb eller spela fotboll. Jag hörde en gång en person som utåt sett hade det besvärligt med sjukdomar och pensionen var mycket lägre på den tiden osv. Den här personen sade att det var så roligt att leva för att man får se hur det går. Det tycker jag låter väldigt optimistiskt. Det behövs inte så mycket mera, man får se hur det går. Det är värt att göra de här insatserna för de äldre.

Vi har den snabba demografiska utvecklingen. Vi har ett samhälle som inte är konstruerat, uppbyggt eller anpassat till att de differentierade åldersgrupperna har så olika behov. Därför diskuterar vi de här olika gränsdragningarna.

Jag hade förmånen att igår kväll lyssna till Katrin Sjögrens utläggning. Jag funderade mycket på de här frågorna. Jag tyckte att det var särskilt intressant att få frågorna sammanfattade och strukturerade för att kunna se var problemen finns.

Alla här får ursäkta, jag ursäktar mig själv, men tar man allt som sägs här i lagtinget så är det mycket som kanske är onödigt. Som sagt det inkluderar mig själv, däremot tror jag att det är bra att repetera sådant som är sakligt, kommenterande och ger en grund för att blicka framåt.

Väldigt mycket av debatten här är ett fokuserad på lagstiftning och lagstiftningen måste göras. Ser vi på det praktiska livet ute i kommunerna, på institutionerna och på omsorgsboendet så är det riktigt att lagstiftningen ställer till problem. Men man löser problemen pragmatiskt. Man säger att man tar hit en person från ÅHS, man gör avtal med ÅHS och vi har en ansvarig person som kan göra medicineringsinsatserna osv. I praktiken fungerar det på många håll ganska väl, trots att lagstiftningen inte fullt ut är genomförd. Det är helt klart att lagstiftningen ska ses över.

Lagutskottet har nyligen behandlat en lagmotion om nivågarantilagen där vi konstaterar att de rättigheter som befolkningen har ska fastställas i lag. Det arbetet ska vi naturligtvis uppmuntra. I praktiken har vi en otroligt kompetents, vi har en otrolig kapacitet som helhet i det åländska samhället. Vi har en indikator som minister Sjögren nämnde här igår, normen som är tre procent och vi har nio procent. Det visar att vi har ett samhälle som är oerhört starkt när det gäller välfärden och tryggheten också för de äldre. Det hindrar inte att det finns problem, Övergårds var ett stort problem för ett halvår sedan här i lagtinget. Idag finns det lösningar ute på fältet som gör att det är en bättre situation för många. Det finns enskilda fall överallt, som jag känner till, bl.a. i Kökar och i Lemland. Man måste ändå väga det mot helheten.

Herr talman! Den här diskussionen är bara början på ett helt komplex av lagstiftningsåtgärder och reformer som omspänner inte bara äldrevården i sig. Det gäller hela kommunstrukturen, det gäller hela ÅHS och det gäller alla de institutioner som finns.

Jag var lite osäker när minister Sjögren använde ordet anstalt. Det använder vi inte i vanligt tal i de här sammanhangen. Vi pratar om omsorgshem eller institutionsvård, hälso- och sjukvård och hemsjukvård. Det här bör man ju precisera i lagstiftningen så att det blir en åländsk enhetlighet.

Herr talman! Den här gången har jag ansträngt mig för att korta ner mig, vilket brukar vara svårt som ni kanske har märkt.

När det gäller äldreomsorgen så är det en fråga om samordning till stor del. Det finns kompetens, det finns resurser ganska långt, men det är lagstiftning, budget och förvaltning. När det gäller de punkter som jag har uppfattat att landskapsregeringen håller på med så är den första punkten den kommunala samordningen. Det aktualiserar hela kommunreformen och hur man ska få en samordning av de funktioner som man har kvar i kommunerna. Det gäller äldreomsorgen i det här fallet. Det betyder inte att det är bäst att slå ihop alla kommuner. Vi har vissa institutioner som är samordnande, De Gamlas Hem. Olikheterna ska finnas, differentiering ska finnas men samordningen måste stärkas.

Den andra punkten är detta som alltid kommer upp i det dagliga livet. När man är på Gullåsen, när man är på medicinska avdelningen eller när man är på ett omsorgshem, var går gränserna och hur ska de hanteras? Det här hanteras i vardagen av människor som är aktiva i den praktiska vården. Man har möten, man går igenom och sätter kriterier, man gör bedömningar och försöker göra det med en sak i fokus; den enskilda människan som ska få vård eller som ska avsluta sin sjukvård och få sin omsorg. Där bör man stärka upp förvaltningsmässigt administrativt.

För det tredje, differentieringen som tvingas på hela det här systemet. Det är stor skillnad på människor. En del kan bo hemma väldigt länge om de får rätt hjälp, rätt dimensionering på personal, rätta tider, rätt hjälp med mathållningen och andra saker. När det gäller handikapp så finns det många moderna hjälpmedel.

För det fjärde, finansieringen, vi har hört här att landskapsandelssystemet har omfördelat pengarna på ett tämligen dramatiskt sätt. Det är en puckel i finansieringen från landskapet till kommunerna. Det diskuterades lite här igår. När jag var kvar här hörde jag att det inte finns någon öronmärkning, utan landskapsandelarna går in i den kommunala verksamheten. Det här borde man diskutera i samband med utvärderingen av landskapsandelssystemet. Om man har behov av att balansera äldreomsorgen, äldresjukvården, och äldreaktiviteterna så borde man också diskutera om finansieringen ska vara öronmärkt. Det finns en annan aspekt, det är att kommunerna bestämmer själva. Så länge landskapet har en så omfattande överföring av landskapsandelar så borde man ta en diskussion om detta.

För det första; kommunala samordningen, gränsproblematiken, differentiering, finansieringen och dimensioneringen. Vad ska resurserna sättas in? Var ska personalen finnas? Som jag ser det så ska det finnas mera personal i hemsjukvården, hemomsorgen och hemboendet för där har man hemmets resurser. Man kan bidra med handikappanpassning, man har det som ger trivseln i hemmet och omgivningen och då ska man se till att resurserna styrs dit. Men resurserna ska också balanseras till omsorgsboende, till institutionsboende och till hälsovården. Med givna resurser, kanske ett mera effektivt system, ska vi ge en bättre vård med den enskilda människan i centrum.

Jag återkommer till det som jag började med, också för en åldring som har levt länge och kanske har stort behov av hjälp så är det ändå så att det är roligt att leva för då får man se hur det går.

Vi har haft i diskussioner här av och till, vtm Lindholm nämnde att man mycket väl kunde bordlägga det här ärendet för att det är en så omfattande diskussion, även om det i spörsmålet står att det är frågan om det akuta behovet. Jag föreslår, medveten om att det krävs en majoritet i lagtinget, att det här ärendet ska bordläggas till den 3 november 2010.

Ltl Gun Carlson

Herr talman! Som vi har konstaterat så svarade landskapsregeringens minister Katrin Sjögren igår mycket uttömmande och fylligt på det här spörsmålssvaret. Hon angav en hel del konkreta åtgärder, precis som spörsmålet frågade efter.

Jag vill ändå säga några saker, trots att jag talade igår också, men då var det lite mindre beläggning här i salen. Jag vill också trycka på att vi redan har en väl fungerande äldreomsorg. Vi hörde att vi har gott om institutionsplatser. Vi hörde ministern upprepa idag igen att vi enligt rekommendationen ligger på 9 procent av de platser som man rekommenderar för institutionsplatser och rekommendationerna i riket är 3 procent. Glöm de här stora problemen! Naturligtvis ska vi försöka gå framåt och bereda oss på vad som kommer. Säg inte att vi har stora problem idag, för det har vi inte.

Vi har en väl utvecklad hemvård. Vi har en hemsjukvård som kunde vara bättre. Den är bra i den mån det finns resurser och personal, det kunde vara mera personal. Vi behöver läkare. Nu kommer att ÅHS att föreslå en läkare för hemsjukvården så att också landsbygden kan få del av hemsjukvården när det gäller besök av en läkare, idag har bara Mariehamn besök av ÅHS läkare. Omsorgshemmen är väl utbyggda och väl fungerande. Omsorgshemmen är lite olika till sina nivåer och vad de vårdar. De omsorgshem som finns är bra. Våra institutioner; De Gamlas Hem, Trobergshemmet och Sunnanberg fungerar också och är mycket välplanerade.

Gullåsen fungerar också bra idag med blandade avdelningar. På varje avdelning har man blandade sjukdomsfall, utom på demensavdelningen Västergårds som enbart har demenspatienter. Där finns långvårdspatienter, rehabiliteringspatienter och geriatriska patienter. Våra föreställningar om vad geriatrisk sjukvård är lite olika. Arbetsgruppen ansåg att det är ett omhändertagande av ett multiprofessionellt team. Ju äldre man blir desto fler olika sjukdomar får man. Man blir multisjuk. Man kan ha cirkulationsrubbningar, man kan ha diabetes, man kan ha kvar förlamningssymtom efter en stroke och ofta följer minnesstörningar med allt det här. Vi menar att de personerna har geriatriska sjukdomar. Jag kommer till medicinavdelningen strax.

Ett allmänt problem som man inte får glömma, när man talar om äldreomsorg på institutioner, sjukhus, anstalter och omsorgshem, är att förändringarna i hälsotillståndet hos äldre människor kommer väldigt hastigt. Man kan må bra på morgonen när man stiger upp ur sängen, medan man mitt på dagen är jättedålig och sedan kanske man är piggare på kvällen igen. Tillståndet kan ändra flera gånger om dagen och det kan ändra flera gånger i veckan. Det här ställer också speciella krav på all äldreomsorg, både i hemvården, omsorgshemmen, institutionerna och på sjukhuset.

Jag nämnde att rapporterna har diskuterats här. Förändringen som rapporten utmynnade i var en utveckling av Gullåsen i en mer sjukhusliknande inriktning, där man mera specialiserade de olika avdelningarna. Det är viktigt att komma ihåg att långvårdsplatser, som idag fyller Gullåsen till största delen, kommer alltid att behövas. Det kommer alltid att finnas långvårdspatienter som behöver mer krävande vård än vad man kan ge på De Gamlas Hem, Trobergshemmet eller framförallt på omsorgshemmen. Man kan aldrig kategorisera patienterna och sätta en stämpel i pannan på dem och tro att det här gäller tills man dör. Det är inte så enkelt. Detta medför att man också alltid måste ha flexibilitet och en förståelse för det här.

När det gäller rapporterna så inom ÅHS styrelse så måste man ta vissa beslut t.ex. om Gullåsen och rehabiliteringen ska bli en enhet, om de ska hänföras till specialsjukvården eller vara kvar i primärvården. Det finns flera saker som det ska beslutas om i ÅHS. Sedan ska ÅHS föra det till landskapsregeringen som sedan processar det på det sätt som behövs.

Det beslut om medicinavdelningens utbyggnad som ÅHS styrelse tar kommer också att påverka Gullåsens framtid. Idag på medicinavdelningen ligger ganska många patienter som man bra kunde sätta stämpeln geriatri sjukvård i pannan på dem, om man vill. Men det gör man ju inte. Man sköter om dem på bästa sätt. Om vi bygger ut medicinavdelningen har man möjlighet att ta hand om patienterna ännu bättre där, då kanske trycket lite minskar på Gullåsen. Andra sätt är att man inte gör någonting åt medicinavdelningen utan att man för över alla patienter till Gullåsen. Det här är ett beslut som ÅHS styrelse måste ta i första hand. Även om nästan hela ÅHS styrelse sitter här så är det inte i den här salen som vi ska fatta de besluten som kommer att påverka framtiden.

Som jag sade igår så är svaret bra när det gäller de konkreta åtgärderna. Resonemanget på sidan 5 är lite otydligt. Men, det är inte någon betydelse för det handlar inte om några konkreta åtgärder. Man blir lite fundersam när man läser att anstaltsvården är en ändamålsenlig vårdform för sådana långvarigt sjuka som kan röra sig och som inte behöver sjukhusvård. På De Gamlas Hem är det väldigt många patienter som definitivt inte kan röra sig. Dessa patienter finns också på omsorgshemmen. Det är inte något bra kriterium för vad anstaltsvård är.

När det sedan gäller sjukvård så talar vi om sjukvård precis som om vi glömmer att ÅHS lagen heter Ålands hälso- och sjukvård. Man ska ge hälso-och sjukvård, det är alltså inte bara sjukvård som ÅHS ska ge. Detta måste man också fundera på i lagen när man gör om den.

Igår var vi ganska eniga om vissa saker som ska klarläggas. Man kan inte heller säga att sjukvård är lika med läkarvård. Det är orimligt, det resonemanget kan man inte köpa. Till exempel när det gäller hemsjukvården är det mest sjukvård, men inte är det någon läkare som är med där hela tiden. Det är viktigt att man tänker igenom det här. Jag tror att man måste fundera igenom hela ÅHS lagen. I 4 § Ålands hälso- och sjukvårdslag säger man att ÅHS myndigheten kan påföras flera uppgifter. Det står inte att ÅHS myndigheten kan påföra kommunerna några nya uppgifter. Det nämns överhuvudtaget inte.

 I 2 § säger man också; " rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter." Jag vill bara påpeka att det är inte bara sjukvård som vi pratar.

Igår var ministern och jag överens om att kommunernas ansvar ska klarläggas genom lagstiftningen. Landskapsregeringen måste tolka, klargöra och ge föreskrifter om vad som är anstaltsvård på Åland. Inte vad som är anstaltsvård i riket, för det är en annan sak. Social- och hälsovårdsministeriet ger föreskrifter till sina kommuner i riket. Social- och hälsovårdsministeriet har inte är någonting att göra med kommunerna på Åland. Man måste ge anvisningar. Det är det första, annars vet vi inte vad vi menar när vi talar om anstaltsvård. Vi använder i och för sig alltid uttrycket institutioner, men jag tror att vi menar samma sak med institutioner och anstaltsvård.

Landskapsregeringen måste göra det som social- och hälsovårdsministeriet gör i riket. Vi ska göra om ÅHS lagen och faktiskt fundera vad vi gör med den. Jag vill ha en ny socialvårdslag, vilket jag har sagt förut. Vi måste åtminstone ha tillämpningsföreskrifter så att vi i blankettlagen kan klargöra allt detta som vi märker att är otydligt. Detta är inget problem.

Jag tycker det är väldigt viktigt att man börjar titta på hur landskapsandelarna ska se ut när man har allt detta klarlagt. Då är det dags att titta på dem, de kanske då är för höga eller för låga, det beror på vad man kommer till. Finansieringen måste sedan komma när allt det andra klart, vilket jag också tror att vi har varit överens om.

Jag vill också stöda bordläggning till den 3 november.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det gläder mig att höra att ltl Gun Carlson har den här åsikten alltjämt. Jag har hört henne säga det förut. Det gläder mig att hon också framhärdar resonemanget att socialvårdslagen måste få tydliga föreskrifter.

Hon säger att vissa saker ska bestämmas inom ÅHS. De sakerna som ltl Gun Carlson radar upp så många av dem som faller under lagstiftning, om de hör hemma inom Ålands hälso- och sjukvård eller inom kommunerna. Därför måste vi också få lagstiftningen, som är ramen för verksamheten, uppdaterad.

Ltl Gun Carlson, replik

De saker, som jag anser att ÅHS styrelsen måste ta beslut om, är de förslag som ställs i Gullåsen rapporterna. Det beror på ÅHS styrelsen om de ska följa rapporterna eller inte. Jag gav några exempel. Vi måste först ta beslut i ÅHS styrelse om vi ska sammanslå Gullåsen och rehabiliteringsavdelningen och göra det till specialsjukvård. Det måste styrelsen ta ett beslut om för att föra till landskapsregeringen. Styrelsen kan inte ta det beslutet. Det slutliga beslutet ska naturligtvis landskapsregeringen eller lagtinget ta. I första hand måste styrelsen på ÅHS göra det, hur ska man annars veta någonting? Om man sedan följer ÅHS styrelses beslut är en annan sak.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Vad beträffar innehållet och verksamheten på Gullåsen så där kan också landskapsregeringen själv bestämma om man har en vision i samband med att man ser över lagstiftningen. Då bestämmer man ju också väldigt långt vilken verksamhet som ska sortera under ÅHS och vilken verksamhet som hör hemma i kommunerna. Jag tror att det är just det som många nu väntar på. I och med att man också i kommunerna ska göra upp äldreomsorgsplaner så måste man få veta vilka förväntningarna är på kommunerna. Man gör det sedan, bara man vet när man ska bygga ut för framtiden. Vi lever inte bara i nuet, vi måste börja fundera på framtida behov när man ska göra upp ekonomiplaner i kommunerna. Kommunerna måste få veta vilka förväntningar är på dem år 2015 och år 2020.

Ltl Gun Carlson, replik

Landskapsregeringen har givit ÅHS styrelse i uppdrag att komma fram med en plan för utveckling av äldreomsorgen utifrån den äldreomsorgsrapport, som den förra landskapsregeringen antog. Det utmynnade först i en rapport från en arbetsgrupp och sedan ytterligare en rapport. Den andra rapporten ska nu processas i ÅHS styrelse, för att gå tillbaka till landskapsregeringen som svar på uppdraget. Det är inte någon tvekan om hur det ska gå till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Under diskussionen har ltl Olof Erland föreslagit att ärendet ska bordläggas. Förslaget har understötts av ltl Gun Carlson. Ärendet bordläggs till den 8 november 2010.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Jag lovar vtm Gunnar Jansson, till skillnad från igår, att jag inte ska tala mindre än sju minuter. Jag vill också säga att det är trevligt att se social- och miljöminister Katrin Sjögren, trots de förhinder som hon presenterade för några av oss igår. Det visar på en vilja att följa parlamentets önskemål om tidtabell. Det är helt okej att upprepa det man har sagt i tidigare debatter. Jag blev lite trött efter att ha suttit här så länge igår och idag skulle det också bli en lång debatt. Man läser upp i stort sett samma tal, men jag lever väl vidare trots detta.

Jag tyckte att det var ett riktigt bra svar som landskapsregeringen har skrivit ner i den här frågan. Men för detta finns det lite problem, särskilt när det gäller gränsdragningen mellan landskapets ansvar, via ÅHS, och kommunernas ansvar, vilket kanske är det största problemet.

Det andra problemet är tidtabellen. Processförändringarna tar lite lång tid. Det bör vi kunna diskutera. Revirgränsen mellan kommunerna och landskapet är lite otydlig och det gör också att kommunerna behandlas olika. Jag ska återkomma till det.

Det som spörsmålet tar upp, äldres vård och omsorg, är ett gemensamt projekt för oss alla politiker. Man ska inte försöka konstruera stridigheter som inte finns. Ibland kan man ha olika åsikter om lösningarna, ibland kan man ha olika åsikter om tidtabellerna och ibland kan man ha olika åsikter om effektiviteten i det arbetet som görs och då måste man ju få diskutera detta i alla fall. Viktigt är att man kommer till majoritetsbeslut så fort som möjligt om det som är oklart, så att det blir klart för parterna att inte enskilda åldringar kommer emellan. Det händer idag att enskilda äldre kommer emellan, vilket vi märker särskilt i Mariehamn när folk från andra kommuner tar kontakt med oss för att lösa de problem som inte blir lösta i hemkommunen. Vi har också i Mariehamn haft stora problem med äldrevårdens kapacitet som har drabbat enskilda. I de fallen beror det däremot inte på gränsdragningen mellan landskapet och kommunerna.

I spörsmålet skriver vi; "idag upplever vi att man lever i ett vakuum där alla inväntar varandras mått och steg. Ytterst är det landskapsregeringen som ansvarar för framtagande av nödvändig lagstiftning och finansiering och därmed för framtida strukturella förändringar". Jag tycker att man har löst finansieringen för kommunernas del. Penningtilldelningen är väldigt stor, jag återkommer till den frågan.

När det gäller nödvändig lagstiftning och framtida strukturella förändringar så har vi en del kvar att besluta om när det gäller landskapsnivån. Det är därför den här diskussionen är viktig i det här rummet.

För mig är det viktigt att det medicinska ansvaret finns tydligt och klart för varje sjuk äldre person och att principerna är enhetliga över hela landskapet. Det ska inte vara någon skillnad var man bor. Det medicinska ansvaret ska vara klart.

När det gäller omsorgsansvaret så är det inte i den här salen som vi diskuterar detta, annat än i samband med omsorgslagstiftning. Det ligger på kommunerna. Det är viktigt med en enhetlig princip. Idag har vi på landskapsnivå en vårdinrättning, ÅHS, med flera delar; Ålands centralsjukhus dit också psykiatrin flyttar under nästa år och sedan Gullåsen som redan finns på ÅCS området. Sedan har vi en gräns till det kommunala där det finns institutioner, som man har kallat dem. Det är riktigt som Vtm Lindholm sade att det erfordras, enligt socialvårdslagen, ett landskapsregeringsbeslut. Det kan hända att ett sådant beslut finns långt bak i tiden. Jag kan inte komma ihåg det, men det är möjligt att det finns. I så fall lever vi enligt lagen. Om vi inte har det beslutet så har alla tidigare landskapsregeringar det ansvaret också förutom den sittande landskapsregeringen. I rikets lagstiftning väljer man att kalla det här för anstalter, vilket är ett fruktansvärt ord och det måste vi operera bort ifrån vår vokabulär när det gäller skötsel av människor.

I kommunerna har vi sedan, utöver de s.k. institutionerna, olika nivåer av äldreboende som man i lag stiftningen kallar kommunala åldringshem. Serviceboende är ett nytt begrepp som man använder. Skillnaden mellan serviceboende och de s.k. institutionerna blir allt mera flytande. Att vi behandlar dem enligt en enhetlig princip är ett problem som vi nu måste lösa. Det volymmässigt viktigaste är hemmaboendet när det gäller äldre. Till den del detta inte är enhetligt ordnat idag så bör det göras på det sättet.

Den 15 februari 2007 beslöt den förra landskapsregeringen, i samband med utredningen om slutrapporten från arbetsgruppen med uppdrag att utreda äldreomsorgen i juni 2006, knappt ett år senare, bl.a. följande; "personalstruktur och personaltäthet på åldringshemmen ses över. ÅHS utreder möjligheten till att överta ansvaret för samordningen av läkarresurserna inom institutionsvården. Kommunerna ombeds utreda en effektivare användning av institutionsplatserna där samtliga kommuner skall ha tillgång till plats på ålderdomshem." För Gullåsen skrev man i beslutet; "Gullåsen utvecklas till ett geriatriskt sjukhus med inriktning på utredning, behandling, rehabilitering av äldre samt utslussning till fortsatt lämplig vårdnivå." Det var den 15 februari 2007. I dag skriver i tre och ett halvt år senare. Det som jag är missnöjd med är den tidtabell som jag har varit delaktig i, inom ÅHS styrelse, att skjutits fram. Jag tycker inte att jag har varit det eftersom jag har pressat på inom ÅHS att få beslutsunderlagen klara. Det finns det orsak till både kritik och självkritik.

När det gäller precisering av gränsen mellan landskapets ansvar och kommunernas ansvar för de äldre har problematiken redan framkommit här när det gäller skillnaden mellan ÅHS lagens formuleringar och socialvårdslagens formuleringar. Det är alldeles klart att det måste ändras i lagstiftningen. Precis som vtm Lindholm läste upp så är 1 och 4 §§ i landskapslagen om hälso- och sjukvård tillsammans lästa väldigt tydliga; "landskapet Åland svarar för att befolkningen i landskapet erhåller hälso- och sjukvård."

 När det gäller 4 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård; "den hälso-och sjukvård som landskapet svarar för tillhandahålls av ÅHS. "Det är exakt samma formulering.

Mot detta säger den antagna rikslagen i blankettform. Precis som ltl Gun Carlson här har sagt så är den lagen formulerad utgående ifrån en helt annan situation än den åländska. Där har kommunerna ansvar för hela hälso- och sjukvården. Man måste läsa den lagen utgående från det. Då blir den lagens formuleringar oklara i förhållande till vår landskapslag om hälso- och sjukvård.

För oss inom frisinnad samverkan håller vi med det beslut som landskapsregeringen tog den 15 februari 2007 när det gäller läkarresurser inom den här sektorn. Som jag sade igår i ett förtydligande så betyder det, förutom i privat vård där vi har läkare, att i det offentliga skulle det finnas läkare anställda bara inom ÅHS och inte inom kommunerna. Detta har jag också antecknat på sidan 45 i utredningen från 2006. Det står; " landskapet ÅHS ansvarar för kostnaderna för sjukvårdsinsatser oavsett boendeform och för sjukhusvård". Det är också väldigt klart. På läkarnivå skulle man ha det här ansvaret. Det betyder att medicinsk verksamhet är underställd läkare. Det är finsk lagstiftning som styr de gränsdragningarna. Medan kommunerna behöver fast anställd personal för äldreomsorgen och den inkluderar också en hel del sjukvård på den nivån, särskilt ifrån sjukskötares sida.

Jag håller med den centrala person inom ÅHS som har uttryckt sig att vi måste satsa fullt ut på hem- och sjukvård för att lösa våra problem. Det måste anställas betydligt mera att sjukskötare inom alla boendeformerna för att få det här att fungera. Det måste bli mera hemsjukvård som ÅHS när det gäller att administrera läkarsidan. Sjukskötarverksamheten är viktig att man klargör och detta pilotprojekt ska väl göra det.

Nu har jag väl hunnit med sju minuter hoppas jag. Jag har inte så hemskt mycket kvar nu.

Nu kommer jag till Gullåsen, det är väldigt viktigt. Utredningen från 2006 redogjorde också för hur Gullåsen skulle utvecklas, sedan har vi haft två implementeringsutredningar inom ÅHS. Där kan vi kritisera tidtabellen. Det hade kunnat göras betydligt enklare. På sidan 34 i utredningen 2006 redogör man för Gullåsen olika verksamheter. Gun Carlson ledde den sista utredningen och hon var med i den andra implementeringsutredningen. Där är det just samma fem punkter som man tar upp som man också tog upp redan 2006.

Då, kära vänner, är det helt avgörande hur vi beslutar att nivån ska läggas för ÅHS del. Ska det vara på en miniminivå, utgående från resonemanget ifrån 2006 års utredning? Eller ska det vara på en maximinivå? Eller ska det vara någonting däremellan? Den här miniminivån skulle kunna ligga på ungefär 60-70 platser inom Gullåsen. Maximinivån, som man kan läsa ur den sista Gullåsen utredningen, ligger långt över det, 50 platser mera. Då förstår ni att det måste vara ganska mycket utbyggnader på ÅHS för att det ska bli någonting. Det inkluderar, enligt mig, också att gränsen mellan kommunalt ansvar och landskapets ansvar blir väldigt suddig och otydlig. ÅHS kommer att ta ansvar för ganska mycket kommunal omsorg. Jag vill inte det och vi i frisinnad samverkan vill inte det. Vi är mera för den här minimalistiska lösningen, att ta de här fem punkterna den sista utredningen som gjordes om geriatrisk intagningsavdelning, geriatrisk rehabiliteringsavdelning, demensavdelning, palliativ vårdavdelning och långtidssjukvårdsavdelning och möjligtvis någonting till. Man måste se till att man håller de platserna på en måttlig nivå inom ramen för ÅHS uppdrag. ÅHS ska inte gå in på det kommunala uppdraget för då närmar vi oss den maximala lösningen. Beslutet som då ska tas tillsammans landskapsregeringen, jag antar att landskapsregeringen måste föra det till lagtinget för bekräftelse, innebär ju sannerligen också stora investeringskostnader ifall man tar den maximala lösningen.

Om man däremot tar den minimalistiska lösningen så kan man i stort sett, inom nuvarande huskroppar, klara detta med renovering av dem. Vilket man väljer är en enorm skillnad för ÅHS. Det finns mellanformer, som jag sade. Det här måste nu avgöras för det påverkar sedan kommunerna vilka nivåer de ska ha på sin omsorg. Tvingas ÅHS ta på sig ett kommunalt ansvar så blir det mindre ansvar för kommunerna. Både den här frågan och oenhetligheten i särskilt läkarservicen för kommunernas del är två saker som måste redas ut.

Igår nämnde jag kort i en replik med minister Sjögren detta med pengatilldelningen. Enligt svaret läser vi att det har varit en enorm ökning på 100 procent sedan 2007. Man har höjt kommunernas penningtilldelning för social sektor. Bara en liten del av detta kan förklaras med att där ingår nu också investeringsanslagen, vilket de faktiskt gjorde förut också i den här jämförelsen. Använder kommunerna de här pengarna till det? I min egen hemkommun, Mariehamn, har jag fått illavarslande rapporter. Det är inte säkert att det är på det sättet. När man får en sådan rapport från tjänstemännen har min erfarenhet lärt mig att man kan vara ganska säker på att det inte är på det sättet.

Jag är beredd att ge landskapsregeringen lagstiftningsmakt för att kontrollera upp det här och vidta åtgärder i anledning av det som framkommer i en sådan jämförelse. Bestämmer vi här i ett landskapsandelssystem att pengarna ska ges till socialvården så ska de gå till socialvården!

Avslutningsvis när det gäller vårdtyngdsmätningen så sade jag också igår att på Trobergshemmet är det idag under tio patienter som inte är sängbundna. Vårdtyngden är klart högre på Trobergshemmet än vad den är på Gullåsen där man har lägre procent sängbundna.

Det gläder mig då att höra minister Katrin Sjögren säga att det är riktigt och att vi måste ha en ny syn på förhållandena när det gäller vårdtyngd. Vårdtyngdsmätning i hela landskapet skulle därför vara motiverad.

Jag vill avsluta med att säga att det i alla fall är en härlig målsättning som vi har, att uppemot 95 procent av 75+ i framtiden ska bo hemma. Låt oss hoppas att vi lyckas med det.

Ltl Margaret Lundberg, replik

Tack, herr talman! Jag tänkte kommentera biten om att man inte skulle använda landskapsandelarna för socialvård till äldreomsorgen. För Brändös vidkommande kan jag säga att vi har 70 000 kvar när vi har betalat vår äldreomsorg som sedan ska räcka till både dagvård och allting annat. Jag tror nog att vi använder mycket av våra pengar just för äldreomsorgen. Det kanske också beror på att vi har en väldigt hög andel personer som är över 65 år. Vi har satsat ganska mycket på den här biten.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag tackar för det. Det var visserligen en partsinlaga, från en kommunalpolitiker, med all respekt. Jag talade också en kort stund här som kommunalpolitiker i Mariehamn. Jag var inte alls lika säker på mitt svar. Jag hoppas att landskapsregeringen ska kunna ge oss de svaren och känna att de har rätten att göra den här kontrollen också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag blir ändå lite fundersam när ltl Roger Jansson talar om att läkarvård och sjukvårdsinsatser är samma sak. Jag tar gärna emot en förklaring. Och att läkarna också skulle ansvara för medicinska verksamheter. Det är klart att det alltid är läkarna som ger ordinationer. Men läkarna lägger inte om bensår, det är inte läkarna som sondmatar och det är inte läkarna som gör alla andra undersökningar, katetriseringar som de ordinerar. Det är ju också sjukvård, eller vad är det tycker ltl Roger Jansson? Det finns här en uppfattning om att man kan sätta likhetstecken mellan läkarvård och sjukvård. Så enkelt är det inte på våra institutioner eller på Gullåsen. Sjukvård är mycket, mycket mera.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag har varit med för länge för att jag ska behöva känna mig träffad av den typen av missförstånd. Det finns läkarinsatser som är direkta, det finns läkarledda medicinska insatser, sedan finns det sjukskötarinsatser och sjukskötarledda insatser, båda är hälso- och sjukvård.

Sedan har vi förhållandet mellan primärvårdsinsatser och specialsjukvårdsinsatser som är intressanta och som jag inte tog upp i mitt anförande. Jag menar att Gullåsen ska bli ett specialistsjukhus och därmed ett specialistlett sjukhus, specialsjukvård med andra ord, det uttrycket använder vi inom ÅHS. Då ser man att det finns en gräns där. Det vare mig fjärran att inte tro och veta att det sannerligen inte bara är läkarna som gör medicinska sjukvårdsinsatser.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det är viktigt att vi har det klart för oss. Annars får man den uppfattningen att ÅHS kan tänkas betala för läkarvården vid institutionerna medan kommunerna ska göra allt annat som inte är sjukvård. Det resonemanget håller ju inte.

Jag blir också lite fundersam, vi måste ju komma ihåg att Ålands hälso- och sjukvård ansvarar för såväl primärvård som specialsjukvård. Inom primärvården allt det som hemsjukskötarna gör, inom rådgivningsverksamhet men också inom hemsjukvården som ju också är ÅHS ansvar. Det finns inte någon tvekan här. Det är inte så enkelt. Om vi är överens om att man nu noga ska syna ÅHS lagen, socialvårdslagen, och kanske man måste titta i den finska folkhälsolagen och i den finska lagen om specialsjukvård, så tror jag att man kan rätta till det genom tillämpningsföreskrifter. Det är viktigt att begreppen anhålls klara för de känns luddiga. 

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! I den mån begreppen kan hållas klara så tror att vi har en ganska likartad uppfattning om hur de är. Ingen kan ju komma att påstå att de här begreppen alltid är hundra procent kristallklara, så länge har vi båda varit med att vi vet det. Det finns alltså gråzoner även mellan begreppen.

Däremot synes vi ha en politisk oenighet mellan kollegan Carlson och mig när det gäller kommunernas ansvar inom ramen för sitt lagstadgade omsorgsansvar angående de olika boendeformerna, hemmaboendet och boende i olika former, varav man kallar en del institutioner, vilket jag tycker att man kunde sluta med. Jag menar att kommunerna också ska ha hälso- och sjukvård inom ramen för det som erfordras för omsorgen. Den gränsen måste vi försöka dra någonstans i lagstiftningen. Jag har sagt att man drar den gränsen vid läkarverksamheten. Den verksamheten ansvar ÅHS för, medan sjukskötarverksamheten blir på något sätt delad. Man ska vara tydlig i lagstiftningen hur man gör, därför har vi det här pilotprojektet.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för en bra debatt med många insiktsfulla anföranden. Det är många politiker som är väl insatta i de här frågorna, som också har varit med länge och sett hur frågorna har utvecklats på Åland. Jag vill också tacka minister Sjögren för repetitionen. Jag hörde till dem som igår var tvungna att övergå till praktisk omsorg när klockan slog sju.

Jag kommer att vara ganska kortfattad idag och ber att få återkomma efter den 8 november i den här saken.

Några saker är angelägna att lyfta upp idag eftersom under de här veckorna, som ligger framför oss, ändå kommer att skrivas en budget för 2011. Det vore väldigt viktigt att frågan om Gullåsen inte stannar upp p.g.a. av att man är oklar över vem som ska bestämma om vilka ting. Frågan är aktuell i ÅHS styrelse på basen av Gullåsenrapporten som behandlades på våren, men där man var oenig om hur man skulle gå vidare. ÅHS styrelse kommer inte att sammanträda förrän i slutet av oktober. Är det så att det i dagsläget är någonting som är oklart så behöver man kanske sammankalla styrelsen i brådskande ordning för att ha ett möte så att man i budgeten för 2011 ändå kan ge tydliga riktlinjer för hur Gullåsen ska utvecklas. Internt inom ÅHS kan vi ju påbörja ett visst arbete, vilket också kommer att göras med pilotprojektet där man jobbar emot en mera geriatrisk klinik, såsom vi har planerat i arbetsgruppen.

Sist och slutligen är det pengarna som styr utvecklingen. Det är väldigt viktigt att landskapsregeringen inte låter vänta alltför länge på ÅHS interna beslut utan att man faktiskt går vidare. Att de som har både lagstiftningsmakten och budgetmakten stakar ut framtiden för den här institutionen. Det är en utveckling som är mycket viktig och som också kommunerna går och väntar på.

En annan fråga som jag gärna understryker, i likhet med tidigare talare, är behovet av lagstiftning. Det arbete som man gör idag under minister Sjögrens ledning, med kvalitetsrekommendationer, utredningar, rapporter och även översynen av lagstiftning, är mycket bra.

Socialdemokraterna har länge talat om behovet av en äldreomsorgslag, i likhet med en barnomsorgslag, där man på ett tydligt sätt skulle stadfästa de äldres rättigheter.

Vi vet alla att socialvårdsbyrån har små resurser. Jag är den första att stöda ministern i hennes strävanden att tillse att byrån skulle tilldelas ökade resurser. Fler personer som kan hjälpa till med alla dessa viktiga arbetsuppgifter som ligger framför. Vad gäller lagstiftningsområdet så hänger vi efter. Det är en diskussion som har blivit ganska tydlig i samband med slopandet av nivågarantilagen, att vi på Åland har brister i vår lagstiftning på det sociala området. Eftersom den nya grundlagen nu stadgar att de sociala rättigheterna också ska regleras på lagnivå vad gäller hälso- och sjukvårdstjänster så är det ett stort arbete som behöver göras.

Med dessa två påpekande så avlutar jag för idag och ber att få återkomma den 8 november.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Kvalitetsrekommendationerna var basen för hela äldreomsorgen. Där finns rekommendationer om kost, personaltäthet, utevistelser, rehabilitering osv. Där fanns också detta med en systematisk tillsyn. Innan vi kan ta en lag om äldres rättigheter måste vi ha grunden. Vi måste ju säga ifrån landskapsregeringen hur vi vill att äldreomsorgen ska se ut. Vi har lagt första grunden.

Jag ser att det är fullt möjligt att vi inom några år kanske får en lag om äldres rättigheter. Vi måste ta basen och grunden först. Vi måste tala om för kommunerna vad vi kräver för kvalité på äldreomsorgen ifrån landskapsregeringens sida. Man har börjat lite i fel ända.

Ltl Camilla Gunell, replik

Har landskapsregeringen börjat i fel ända eller vem har börjat fel? Jag tror att lagtinget gärna vill höra hur landskapsregeringen tänker i de här frågorna. Har man för avsikt att komma med lagstiftning? Då kan vi alla acceptera att det här är steg på vägen mot det. Man skulle gärna veta vilka lagstiftningar man avser att komma med. I vilken ordningsföljd kommer man att ta dem och hur ser prioritetsordningen ut?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Den här landskapsregeringen har haft en hög växel när det gäller socialvårdslagstiftningen. Jag räknar med att jag ska kunna presentera mera socialvårdslagstiftning.

När det gäller specifik lagstiftning om äldres rättigheter så kommer det inte att hinnas med under den här mandatperioden. Vi för också en dialog med social- och hälsovårdsministeriet om vad som händer på fastlandet. I Finland finns inte någon sådan lag ännu. Specifikt när det gäller de äldres rättigheter så blir det en fråga för nästa landskapsregering.

Det andra som är prioriterat är att få en baslag för den åländska hälso- och sjukvården. Förordningar under baslagen är också ett arbete som behöver fortsättas av nästa landskapsregering. Det är ett jättearbete och vi jobbar så mycket vi bara kan.

Ltl Camilla Gunell, replik

Vi har trots allt levt utan tillämpningsföreskrifter för socialvårdslagen sedan 1995. Det har gått på något sätt, men inte är det ju ett ultimat läge. Det är klart att sådana föreskrifter behövs också på Åland. Det är ju ingenting som kan skyllas på nuvarande landskapsregering. Den situationen har funnits i många, många år. Jag tycker att man kan konstatera att det är lagstiftning som behövs. Det är mot lagstiftning vi måste sikta. Vilken tid det tar och vilka resurser man har är väl det som lite det här spörsmålet också har handlat om, att man kan få svar på vad man kan förvänta sig att kan levereras under den här landskapsregeringen och vilka frågor som måste skjutas över till nästa landskapsregering.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Några ord om det som kanske är pudelns kärna, som flera talare har diskuterat och där det finns olika åsikter. Tittar man på skillnaderna i socialvårdslagstiftningen och ÅHS lagen så har vi ett komplicerande faktum där. Det är att vi har delad behörighet när det gäller socialvården. Vi har socialvården som är åländsk behörighet och hela socialförsäkringssystemet som är finsk behörighet. Det är inte bara socialvårdslagen som styr vår äldreomsorg och vår socialvård. Det är också lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, det är lagen om klientens ställning och rättigheter inom social- och hälsovården och det är lagen om tillsyn över privat social service. Avgifterna styrs, de personer som idag finns på institutionsboende betalar 85 procent av sin pension till kommunerna. Tanken har varit i socialvårdslagen att det ska täcka allt. Det är en svår fråga det här. Jag tycker det är en bra att vi har en konstruktiv diskussion. Jag ber att lagtingsledamöterna inte låser sig. Man betalar 85 procent och då ska rubbet ingå. Om jag har jag en minimipension på 500 euro så har jag några euro kvar om jag vill ha en veckotidning, gå till frissan eller köpa en påse godis. Men 85 procent ska täcka rubbet. Om kommunerna ska 85 procent av pensionen, vad ska ÅHS då ha? Om ÅHS också ska stå för sjuksköterskorna? Det är ett komplicerat system. Jag håller med om att om vi kan klargöra någonting i tillämpningsföreskrifter så ska vi göra det.

Igår tog jag upp detta med att åldras, om det är ett likhetstecken med att bli sjuk. Vi diskuterar hela tiden gränsdragningen mellan omsorg och sjukvård. Jag tycker att socialvårdslagen är ganska sinnrik när den till skiljer på sjukvård och sjukhusvård.

Exemplet som vtm Gun-Mari Lindholm tog upp, att man kanske bor på att serviceboende och man borde flytta nivå. En gammal tant bor på ett serviceboende i en kommun. Hon kanske får gå till omsorgshemmet och äta lunch eller hon får lunch av kommunen och hon får lite handräckning. Hon blir sämre, åldras med fem år, hon blir inte sjuk men hon åldras. Hon flyttats till intensifierat boende för hon kanske inte klarar sig helt och hållet på natten. Hon behöver hjälp någon gång under natten att ta sig till toaletten. Hon kanske också behöver stöd av hemsjukvården. Hon åldras igen 3-4 år. Hon får bekymmer, hon kanske blir dement, hon kanske får en propp och inte klarar av att bo hemma själv. Då är det Trobergshemmet, De Gamlas Hem eller Sunnanberg som gäller. Där får man daglig tillsyn, där finns det hög personalstyrka och man kan få hjälp med det mesta. Vad blir nästa steg? Ja, om man blir så dålig att man måste ha daglig läkarvård, man får hjärtsvikt och man behöver syrgas osv. Då blir Gullåsen aktuell som den rätta platsen.

Man pratar om att kommunerna inte ska ha sjukskötare. Kommunerna ska inte ha sjukskötare som lägger om bensår eller delar ut mediciner, men det är ju precis det omsvängda som vi försöker göra nu, att hemvården ska göra det. Vi säger att hemvården har kompetens, vi vill att närvårdare ska kunna ge insulin och dela ut mediciner. De här gångarna är inte glasklara. Målsättningen är den samma för ÅHS och för kommunerna; vi ska ge en så högkvalitativ äldreomsorg som möjligt.

Precis som ltl Roger Jansson tog upp, när man läser de dokument som finns, landskapsregeringens styrdokument, äldreomsorgsrapporten, så står det; ”den huvudsakliga ansvarsfördelningen mellan ÅHS och kommunerna kan i generella termer beskrivas så att kommunerna ansvarar för grundservice för de äldres boende i eget hem samt inom serviceboendet. Kommunerna ansvarar vidare för vården och omsorgen vid De Gamlas Hem, Trobergshemmet och Sunnanberg inklusive ansvaret för den medicinska personalen.  ÅHS ansvarar för sjukvårdsinsatser oavsett boendeform exklusive institutionsvård och för sjukhusvård.” Arbetsgruppen skriver vidare; ”arbetsgruppen anser att nuvarande organisation har många fördelar och att de problem som idag föreligger kan minimeras genom att samarbete mellan de parter som ansvarar för vård och omsorg utvecklas och förbättras.”

 Hela överföringen till kommunerna, hela diskussionerna med ÅHS grundar sig på tolkningar av socialvårdslagen. Vi kan förbättra oss och vi behöver klarlägga hur det ligger till.

En av utmaningarna för landskapsregeringen och ÅHS är att kommunicerat med 16 kommuner. Det är inte helt lätt. Nivån på servicen ser väldigt olika ut. Man ska ställa krav på äldreomsorgsplaner, ställa krav på att man ska leverera en egen kontroll och ha egen tillsyn. Det är inte någon hemlighet att jag tror väldigt starkt på en servicereform, kommunreform eller vad man vill kalla det. Det är ett bekymmer för små kommuner att leverera, så är det. Tack.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det är helt riktig som minister Sjögren säger. I äldreomsorgsrapporten, som landskapet tog fram, läste man socialvårdslagen utan dessa synpunkter som vi nu har lagt på det. Man tyckte ungefär att det var som att läsa bibeln. Det som står i socialvårdslagen ska anpassas på Åland och man glömde att det inte passar ihop med ÅHS lagen. Det här måste klarläggas så att vi vet vad vi menar. När man tog det där så såg man inte hela helheten. Man lade för stor vikt vid socialvårdslagen som inte är anpassad för åländska förhållanden. Vi måste inse det, vilket jag också tror att ministern gör. Det kan bara lösas genom olika egna föreskrifter där landskapsregeringen säger hur det ska vara, säger vad som är institutionsvård på Åland och glöm vad det står om institutionsvård i Finland. Så måste vi göra och dit är vi på väg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag noterar att vi i alla frågor, när det gäller detta område, är väldigt överens mellan liberalerna och frisinnad samverkan. Jag förstod att det som gällde institutionerna, som man i utredningen från 2006 kallar boende på kommunalt åldringshem, var en beskrivning av läget, lagtolkningen just då. På sidan 44-45 så kommer man med förslag till ny kostnadsfördelning. Man skriver; ”landskapets och ÅHS kostnadsansvar skulle enligt ovannämnda gränsdragning omfatta två saker; kostnaderna för sjukvårdsinsatser, oavsett boendeform, och sjukhusvård.” Sedan skriver man under övergångsregler; ” man måste ge tid för kommunerna att göra upprustningarna och för ÅHS att ändra på Gullåsen. Därför föreslår arbetsgruppen en övergångstid om tre år, dvs under åren 2007-2009.” Nåja, vi är fortfarande på år 2007, så vi har lite att göra.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det håller jag helt och hållet med om, absolut. Allt har dragit ut på tiden. Vi har inte ens kommit till beslut om Gullåsen ännu heller. Jag är den första att skriva under det.

Det som togs upp här, vilket vi också är helt eniga om, ÅHS ska serva institutionerna och de äldre människor som finns ute i kommunerna med bassjukvård. Kommunerna ska inte behöva köpa läkarvård. Om ÅHS i sin tur köper läkartjänster av de privata, men kommunerna ska inte behöva göra det. Är man 85 år och bor på institution så har man rätt till läkarvård. Jag är jag helt enig om att det behöver förbättras inom ÅHS. Man behöver öka insatserna inom hemsjukvården. I årets budget finns det ett förslag med utökade läkarresurser. Det är en början, men det kommer inte att räcka till.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Så är det. Vad vi nu kan göra direkt, utan lagstiftningsförändringar, är att börja omformningen av Gullåsen mot ett geriatriskt sjukhus och fatta de här storleks- och nivåbesluten. Vi behöver nog kanske ändrad lagstiftning också i förlängningen, men vi kan göra väldigt mycket inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Sedan när det gäller läkaransvaret, som har varit en oklar fråga, så där fodras det lagstiftningsförändring. Jag är rädd för att det kommer att dra in på nästa mandatperiod förrän vi är där. Det viktiga är att man skulle få fram den politiska majoritetens uppfattning om hur det bör bli i den kommande lagstiftningen till den delen.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Nu kanske jag lite är ute på djupt vatten. Jag kan säkert inte ÅHS lagen utantill som kanske ltl Roger Jansson kan. Vad jag kan förstå så finns det ingenting som hindrar att ÅHS idag börjar bygga ut sin hemsjukvård och läkarvård inom ramen för hemsjukvården och börjar serva kommunerna på ett annat sätt. Jag tror inte att det kräver ändring i lagstiftningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Kommunerna vill erbjuda det bästa möjliga för sina kommuninvånare. Man följer lagstiftning till punkt och pricka. Man är väl medveten om vad som gäller. Det ser vi vad beträffar utbildning, barnomsorg och mycket annat. Det gäller också äldreomsorgen. Eftersom det finns en otydlighet vilka förväntningar kommunerna har på sig så är det svårt att nu veta vilka mått och steg man ska ta när det gäller utvecklingen av äldreomsorgen. Minister Sjögren säger att skillnaderna är stora, därför att man tolkar det här olika. Jag har sett att det problemet finns. Jag var själv med i den gruppen som jobbade fram en äldreomsorgsplan i Lemlands kommun. Vi upplevde att det fanns en otydlighet vad beträffar lagstiftningen.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det ska vi försöka rätta till.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Tack, det låter jättebra. Då är min följande fråga; när kan vi se att det kommer ett förslag vad beträffar både ÅHS lagen och socialvårdslagen? Man kanske inte behöver ändra det, men åtminstone föreskrifterna vad beträffar socialvårdslagen.

Minister Katrin Sjögren, replik

Revideringen av ÅHS lagen är ett mammutarbete, som jag tidigare sade. Jag räknar med att det här lagtinget under den här mandatperioden ska ta ställning till en reviderad ÅHS lag. Jag ska diskutera med socialvårdsbyrån snarast angående tillämpningsföreskrifterna. Jag har svårt att säga exakt när de ska komma. Jag räknar med att de ska komma så fort det bara är möjligt och inom den här mandatperioden.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Ärendet bordläggs till den 8 september 2010.

Enda behandling

4      Turismutveckling och turismstrategi

Ltl Camilla Gunells hemställningskläm

Landskapsregeringens svar (S 6/2009-2010-s)

Ltl Camilla Gunells m.fl. spörsmål (S 6/2009-2010)

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 29.9, har lagtingsledamoten Camilla Gunell, understödd av lagtingsledamoten Barbro Sundback, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse: ” Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen in budgeten för 2011 återkommer med konkreta åtgärder i syfte att utveckla den landbaserade turismnäringen på Åland.”

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja, de som för lagtingsledamoten förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Camilla Gunell

Jag skulle gärna se en öppen omröstning för historieskrivningen.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Jag stöder en öppen omröstning.

Talmannen

Öppen omröstning har föreslagits och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber lagtingsledamöterna Raija-Liisa Eklöw och Carina Aaltonen att biträda vid rösträkningen.

Upprop.

Omröstningen har utfallit så att 16 JA-röster har avgivits, 8 NEJ-röster och 6 ledamöter är frånvarande.

Lagtinget har således beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 1 november 2010 kl. 12.00, då lagtinget samlas för att välja presidium för arbetsåret 2010-2011. Presidiet kan dock sammankalla lagtinget därförinnan, om detta är oundgängligt. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 15.12).