Remissdebatt
Understöd för servicetrafik HM 51/2010-2011
Utdrag ur protokollet
Lagutskottets betänkande (LU 16/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 1/2010-2011)
2 Godkännande av avtalet med Liechtenstein om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 17/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 13/2010-2011)
Vtm Gun-Mari Lindholms enkla fråga (EF 17/2010-2011)
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 50/2010-2011)
Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 33/2010-2011)
6 Deltagande i det europeiska året för aktivt åldrande 2012
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2010-2011)
7 Strategi för kvalitetssäkring
Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 17/2010-2011)
Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 51/2010-2011)
Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 5/2010-2011)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 24 ledamöter är närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Sirpa Eriksson på grund av deltagande i Nordiska handikappolitiska rådets möte och lagtingsledamöterna Roger Jansson och Fredrik Karlström på grund av deltagande i BSPC:s Maritime working groups möte i Stockholm samt lagtingsledamoten Olof Erland på grund av privata angelägenheter.
Om ledighet på grund av privata angelägenheter från plenum 28.03.2011 anhåller lagtingsledamoten Danne Sundman. Beviljas.
Tredje behandling
1 Godkännande av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater
Lagutskottets betänkande (LU 16/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 1/2010-2011)
Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det lagförslag som ingår i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Tredje behandling
2 Godkännande av avtalet med Liechtenstein om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 17/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 13/2010-2011)
Först tillåts diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till lagförslaget eller vägra ge ett sådant bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Lagförslaget föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Föreläggs betänkandets motivering. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras
3 Elevdemokrati
Vtm Gun-Mari Lindholms enkla fråga (EF 17/2010-2011)
Enkel fråga läses upp av frågeställaren och svar ges därefter av en utsedd minister. Frågeställaren får som vanligt hålla högst två tilläggsanföranden som kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Då landskapets ungdomspolitiska program debatterades i lagtinget inbjöds ungdomar från gymnasialstadiet till en gemensam diskussion där det framkom att ungdomar önskat föra fram sina synpunkter, men att det inte finns några fastslagna möjligheter till det. Samma frågeställning har diskuterats i Unga obundna och där det även framkommit önskemål om att tydliggöra studeranderådens roll som remissinstans.
Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att öka elevdemokratin på gymnasialstadiet?
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka för den här frågan. Det är viktigt att vi lyfter ungdomspolitiken och ungdomspolitiken behöver få ett större utrymme i den här salen. Redan av presentationen av det ungdomspolitiska programmet kunde vi från landskapsregeringen konstatera att vi har en hel del att ta itu med innan vi kan känna oss nöjda med ungdomspolitiken. Det saknas struktur och rutiner, det finns inte särskilt många beslut fattade och det behövs framför allt uthållighet med genomförandet. Visserligen har vi studeranderepresentanter i alla våra gymnasieskolors direktioner och vi har studeranderåd i alla våra skolor. Det finns en lärare i varje skola som har extra betalt för att särskilt stödja studierådets arbete. Förutsättningarna för en god studerandedemokrati finns, men jag tror att vi alla blev överraskade när vi i samband med senaste budgetbehandling kunde konstatera att direktionerna inte ens hör, än mindre engagerar studeranderåden i samband med budgetbehandlingen. Det här är inte av någon ovilja utan det är helt enkelt så att rutinerna saknas.
Landskapet har erfarit att det generellt behövs en större samverkan mellan de studerande och skolornas ledning. Ungdomarna är en resurs här och nu och inte bara någonstans i framtiden. Studerandens intressen och förslag ska tas tillvara i skolorna och skolorna ska möjliggöra ett jämställt och demokratiskt deltagande.
Enligt den nya gymnasielagen, som kommer att gälla från 1 augusti 2011, är det beslutat att företrädare för studerande ska beredas tillträde att delta i sammanträde. Studerande har även en representant i vardera skolas ledningsgrupp. I den ledningsgruppen ska ingå rektor, företrädare för studerande, lärare och övriga personal samt dem som rektorn har beslutat ska ingå i gruppen. Det här ser vi som en förbättring av demokratin.
De studerande vid Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium utgör varsin studerandekår som väljer varsitt studeranderåd för ett läsår i taget. Studeranderådet ska främja studierna och studiesituationen och föra dialog med skolledningen i olika frågor. Detta kan vara i syfte att föra fram förslag och ge utlåtande, framför allt till rektorn, men också förstås till ledningen. Det här ser vi som en bättre påverkansmöjlighet.
Yrkesgymnasiet planeras att få fyra olika profiler och det kan tänkas att profilerna kan ha egna ledningsgrupper där studerande ingår. Det finns inte i lagen, men en sådan möjlighet finns för att skapa en plattform för mera inflytande från studerandes sida och förstärka demokratin och samarbetet mellan lärarna och de studerande. Här har ledningen för skolorna en viktig uppgift att jobba med.
Det finns runt om oss väldigt goda exempel på hur man har utvecklat studerandedemokratin, hur man också har givit studerande inflytande. De varierar oerhört mycket ifrån det att man kanske har ett reellt ekonomiskt inflytande på skolans arbete till det att man hörs i olika frågor. Det finns exempel på skolor i Sverige där rektorn kontinuerligt har ett morgonmöte med studeranderådet en gång i veckan, främst för att skapa strukturen, kontinuiteten och demokratin, att skapa den goda vanan. Då blir studerande inkluderade, respekterade och hörda. Här finns det ett sätt att stärka skolledningens och studerandes samarbete. Mer kunskap, inspiration och högre prioritet behövs.
Med tanke på att utveckla och inspirera studerandedemokratiarbetet på gymnasialstadiet så föreslår vi att de insatser som nu främst ska göras ska rikta in sig på rektorer och lärare som har ansvaret för studeranderåden. Vi kommer att arrangera olika fortbildningsinsatser och seminarier för att lyfta fram hur viktigt arbetet är, för att öka kunskapen inom det här politikområdet och också för att inspirera och plocka fram best practice från olika skolor och hur man kan hantera det. Det är också viktigt att tillfällena blir återkommande. Vi funderar på en gång per termin. Det är viktigt att skapa stödjande rutiner och kontinuitet. Det här är också en modell, om man så tycker i kommunerna, som vi kunde gå in för när det gäller grundskolorna. Och som sagt, även input utifrån är viktigt.
Det finns välfungerande och inspirerande elevvårdsarbete i flera gymnasieskolor, det finns kunniga föreläsare och kursprogram att få tag på och det ska vi utnyttja i olika sammanhang. Vi har också en ungdomskonsulent som besöker och kan ännu mer besöka studeranderåd och lärare och rektorer och handleda dem och höra om deras tankar kring demokratiarbetet och öppna upp för en diskussion.
Vi planerar just nu ett ungdomspolitiskt parlament där vi har bett om representanter från de olika politiska partierna. Avsikten med det här parlamentet är att det ska genomföras under senare delen av året. Även här kommer ungdomsdemokrati, men också studerandedemokrati att behandlas och få ett viktigt utrymme. Vi jobbar kontinuerligt med de här frågorna och som jag sagt tidigare kräver de här frågorna uthållighet.
Om det tillåts, herr talman, en liten utvidgning, skulle jag kunna ge två exempel bland många som visar på god ungdomspolitik, men som visar på exemplet där man saknar formella beslut eller uthållighet där det skulle ha kunnat bli något bra, men där man har gett upp för tidigt, enligt mitt tycke. Ett exempel är under landskapsregeringens förra mandatperiod där landskapsregeringens ledamöter hade en representant från ungdomsrådet som man hade en särskild fadderuppgift inför, eller mentor eller vad man vill använda sig av för uttryck. Var och en av oss hade träffar, informerade och diskuterade aktuella frågor, fick input och ett ungdomsperspektiv från ungdomsråds representanten. Det visade sig efter ett tag att inom landskapsregeringen prioriterade vi och använde oss av möjligheten på olika sätt. Hur kunde man ha gjort för att det här skulle ha blivit mindre beroende av person? Skulle vi ha fattat ett formellt beslut och givit det här arbetet högre prioritet och status skulle det säkert ha tvingats fortgå istället för att det blev så att de av oss som tyckte att det här var väldigt viktigt jobbade vidare med det medan andra prioriterade annorlunda och det kanske inte då uppfattades som lika meningsfullt. Jag tror att man behöver ha både formella beslut och framför allt stor uthållighet i de här frågorna.
Ett annat väldigt bra exempel kommer från den kommunala sidan och som jag också tror att skulle ha kunnat bli hur bra som helst. Det var när Mariehamns stadsfullmäktige gick in för att varje fullmäktigeledamot skulle ha var sin skolklass som sin så att säga. Många av oss jobbade med klassen, plockade fram olika frågor som man ville ändra på i stadens politik och så vidare. I det fallet där jag arbetade så plockade ungdomarna fram ett stort antal frågor som de ansåg att var viktiga och sedan fick klassen rösta om vilken fråga som var den allra viktigaste. Den lovade jag att jag skulle lämna in i form av en motion till fullmäktige. Frågan som vann var behovet av flera hundlatriner i norra staden. Ur ett vuxet perspektiv kan man säkert både förringa och fnissa åt ett sådant här förslag, men en majoritet av klassen hade som uppgift att rasta familjens hund efter skolan. Att plocka upp efter hunden var inte något problem, men däremot ville man göra sig av med påsen snabbt. Motionen resulterade i att norra staden nu har betydligt fler latriner än resten av Mariehamn och säkert också Åland.
Även i fullmäktige var intresset ojämnt och därför avslutades projektet. Jag tror även här att om man hade fått mera tid och även lite handledning så skulle det ha skapat en rutin. Det här var ett jättebra projekt som kunde ha fått en fortsättning. Det finns också exempel som kanske vi från Ålands gymnasiums sida kunde inspirera till eller kanske Ålands lagting vill ta ett sådant initiativ. Det finns på rikssidan exempel där gymnasieskolornas elever har var sin riksdagsledamot som man skuggar. Man skulle kunna tänka sig att skolelever här på Åland får i uppdrag att skugga var sin lagtingsledamot, vilket också sannolikt skulle öka intresset för politiken.
Efter att ungdomsparlamentet har genomförts, det ungdomsparlament som står i råd att planeras med vår nya ungdomskonsulent, har vi i vissa frågor använt oss av de olika studeranderådens och Ålands högskolas studerandekår för att få remissutlåtande i vissa frågor. Det kan man fundera på om är rätt instanser eftersom studeranderåden i första hand har i uppgift att engagera sig i frågor som berör hela skolan, men vi har ändå tyckt att det är ett sätt att nå representanter för våra ungdomar. Ett exempel när vi har vänt oss till studeranderåd, vilket frågeställaren frågar efter principer för remiss, är det mediapolitiska programmet som har varit ute till alla studeranderåd och även högskolans.
Vi har även bjudit in ungdomar och studerande till diskussioner innan vi har fattat beslut i olika frågor. Bland annat hade vi en diskussion med rektorer och ledningsgruppsföreträdare innan vi fattade beslut att förlänga försöksperioden för studier enligt lycéets läroplan för gymnasialstadiet. Förra veckan inbjöd vi gymnasialstadieskolornas studerandes representanter till en diskussion kring en eventuell förändring av elevbedömningen i grundskolan och fick många intressanta synpunkter på det.
Vi kommer som sagt att erbjuda fortbildning och inspirera och sannolikt även fatta viktiga formella beslut om vi finner att sådana saknas. När vi har följt upp vad som har gjorts inom studeranderåden kan vi konstatera att det mesta som händer ändå är sådana frågor där det är ungdomar eller studeranderåden som har tagit initiativ. Vi skulle vilja se att studeranderådens status och att den ska fungera som en tillgång i gymnasieskolorna blir starkare och för att nå en utveckling behöver inflytande bekräftas från högsta ledningen. Det ska vi nu försöka åtgärda genom att öka kunskapen, inspirationen och vikten av ungdomspolitiken. Tack!
Vtm Gun-Mari Lindholm
Herr talman! Tack för det långa svaret. Det pratas väldigt mycket om demokratiseringsprocessen, men man gör bevisligen något helt annat. Ungdomarna ber verkligen om att få vara delaktiga i beslutandeprocessen, men bjuds inte in till att göra det. Det har vi sett i konkreta fall där landskapsregeringen medvetet har valt bort ungdomarna i beslutsprocessen. Nu har man lyckligtvis gjort om och gjort bättre. Något annat vore väldigt respektlöst att göra ifrån landskapsregeringens sida.
Det är bra att man ordnar ett tillfälle där lärare och rektorer kommer att få fortbildning och jag hoppas också att man från landskapsregeringens sida ger tydliga direktiv vad det är man vill att ska uppnås i demokratiseringsprocessen och att studeranderåden får en form av en remissinstans.
Om det så behövs så kanske också det här behöver regleras, man kanske behöver lagstifta om det så att man faktiskt får det här att fungera. Idag har många partier aktiva ungdomsorganisationer, jag tror att det här är en fråga som det inte spelar någon roll om du är röd, gul eller blå i din ideologi utan det här är något som förenar allihopa. Man vill vara delaktig, man vill vara med på riktigt, inte bara en diskussionspart utan man vill vara delaktig i beslut. Vi och alldeles särskilt landskapsregeringen måste se till att de får den möjligheten.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! I mitt svar gav jag flera exempel på var och hur ungdomar har inbjudits att vara delaktiga i processen, diskutera, komma med synpunkter innan vi har fattat beslut. Jag har också givit exempel på, trots att vi inte har något ungdomsråd, hur vi i olika frågor, bl a i det mediapolitiska programmet, har begärt remissvar via studeranderåden och högskolans styrelse.
När det gäller att fungera som en remissinstans hade vi många och långa diskussioner med representanter från det tidigare ungdomsrådet. Som jag uppfattar det är man inte intresserad i studeranderådet att få ett lagförslag från Ålands lagting utan det hör mera hemma i ungdomsrådet. Där har ungdomskonsulenten en väldigt viktig uppgift, att kunna göra begripligt det som står i framställningarna.
Om vi håller oss till det som frågan gäller här, hur studeranderådens inflytande ska kunna öka, tycker jag att det handlar om väldigt mycket mer än att vara en remissinstans. Jag upplever att målet är, som vi också konstaterar, att man ska ha ett verkligt inflytande när det gäller sina studier och studiesituationen. För att man ska kunna få ett verkligt inflytande behöver man vara representerad på olika nivåer, vara delaktig i planeringen av arbetet och också vara med och påverka de olika besluten, både i styrelsen, ledningsgruppen och också i profilledningarna på de olika skolorna. För att arbetet ska få prioritet och bli viktigt är det väldigt viktigt att skolornas ledning är engagerade och inser vikten och värdet av att skolan får högre kvalitet, får en bättre utveckling om man tar till vara det som de som verkligen är huvudpersoner i skolan, det vill säga de studerande, tycker och tänker.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Jag noterar, men jag håller inte med när minister Lundberg säger att studeranderådet kanske inte ska vara en remissinstans när det gäller olika lagframställningar, som ska debatteras och föras till lagtinget. Jag har en annan åsikt än den som hon framför här. Det är ungdomarna själva som vet, de är experter på olika lagar som de är direkt berörda av. Ungdomar av idag och jag tror alltid, är väldigt alerta och har en massa synpunkter och är väldigt kloka på de områden som man verkligen är berörd av och har en vilja att vara med och besluta.
Minister Lundberg pratar också om uthållighet. Alla som har haft och har med ungdomar att göra och jag tror också att det gäller en del av oss som har passerat ungdomsåldern, kanske inte är uthålliga i all oändlighet. Man måste från politiskt håll visa att man ämnar göra någonting åt den situation som råder idag och att man faktiskt gör det, att man inte bara ämnar utan att man i konkreta handlingar också gör det.
Just nu kan man konstatera att det har varit mycket prat från landskapsregeringens sida och i synnerhet från minister Lundbergs sida beträffande de här frågorna, som jag nu lyfter i den här enkla frågan och att det upplevs som ett svek från också ministerns sida där man inte har hanterat de här frågorna på ett sådant sätt som ungdomar i synnerhet hade önskat bli bemötta.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Det är helt naturligt att det finns ett extra engagemang från ungdomsministern i ungdomsfrågor. Det finns också ett ansvar. I de diskussioner, som jag har haft under de senaste åren har man framhållit att det aldrig tidigare inbjudits i beredning av den här typen av frågor, man har aldrig tidigare hörts på det här sättet, man har aldrig i hela studeranderådet varit till direktionen osv. Jag upplever att vi möter mycket uppskattning i att vi för in en förändring. Sedan finns det förstås frågor som man inte alltid får exakt som man vill, men det är en annan fråga. Skulle alla få som den enskilda personen vill så skulle alla alltid, kanske, vara nöjda, jag undrar, det är många frågor som motsätter sig varandra.
Vi behöver särskilja, idag har vi bara studeranderåd och studerandekåren vid Ålands högskola, eftersom vi inte har något ungdomsråd, men jag vill inte ersätta ungdomsrådet med studeranderådet. Jag tror att det är jätteviktigt att vi har ett ungdomsråd också, som har ett ansvar över den övergripande politiken. Självklart ska ungdomarna i skolorna vara med och ha synpunkter på frågor som har med deras skolvardag att göra och allt det som finns runt omkring, men det finns stadgat vilken uppgift studeranderådet har. De har knappast till uppgift att ha synpunkter på allehanda frågor för då hinner de inte ha fokus på den interna studiemiljön och studierna som är deras primära uppgift. Redan när vi skickade ut mediapolitiska programmet upplevde vi att ”oj nu belastar ni oss, vi har fullt upp att sköta vår skola”.
Det här kan man säkert diskutera vidare, men vår tanke är att här ska det finnas ett engagemang i ungdomsrådet, som kanske i sin tur hör studeranderåd och diskuterar med dem och har det övergripande ansvaret. Här finns säkert också möjligheter till utveckling, men det är jätteviktigt att vi har ett ungdomsråd också vid sidan av studeranderådet. Framför allt för att inte exkludera några ungdomar. Trots att vi har en väldigt stor andel av våra ungdomar i skolorna finns det ungdomar som inte studerar och de behöver också vara representerade och inkluderade.
Som sagt, vi jobbar aktivt med de här frågorna, det är oerhört prioriterat. Det här är den första regeringen som har fört ett ungdomspolitiskt meddelande till lagtinget för att visa att det här är ett viktigt politikområde för oss. Vi kommer också att införa ett ansvar hos en tjänsteman på varje avdelning för att tillse att ungdomspolitiken bevakas inom olika politikområden, vilket inte är alldeles självklart idag. Det är också en ny och viktig insats för att bevaka och bevara och framför allt utveckla ungdomspolitiken. Tack!
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Remiss
4 Äldreomsorgslag
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 50/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! När motionerna skulle lämnas in var jag inte i Mariehamn så därför står ledamot Carina Aaltonen som första undertecknare, men de facto är det jag som har skrivit motionen. Därför står jag här nu. Jag skrev en nästan exakt likadan motionen för hur länge sedan tror ni? Jo, för 15 år sedan! Den var skriven 16.3.1997. Jag tyckte redan då att om samhället långsiktigt ska kunna garantera de äldre på Åland, oberoende i vilken kommun de bor, vissa grundläggande rättigheter på ålderdomen så borde man stifta en äldreomsorgslag. Jag tror inte att det fanns någon annanstans en sådan diskussion, det var naturligtvis alldeles för progressivt för lagtinget så den förkastades omgående. Man konstaterade att allting var så bra, kommunerna skötte sitt och det behövdes ingenting, alla får den service och den vård som de behöver. Trots det så tyckte jag och tycker fortfarande, att man ska ha en lag.
Den äldreomsorg som vi har idag bygger på kommunens resurser och vilja att ge service. Man måste svänga på kakan och utgå från vad de äldre önskar för sorts service och omsorg på sin ålderdom. Det synsättet är lite mera krävande för lagtinget och landskapsregeringen. Nu kan landskapsregeringen alltid hänvisa till att det här är en kommunal angelägenhet om det finns enskilda äldre som tycker att de inte får det de behöver för att klara sig och så händer i stort sett ingenting. Det blir inte större reformer och det kommer inte heller mera pengar till kommunerna som läget ser ut idag. Det här är oroväckande eftersom behovet av insatser för de äldre är växande.
Under alla de här 15 åren har jag hört många politiker och tjänstemän uttrycka problematiken som så att ”Ja vi står inför en stor utmaning inom äldreomsorgen”. Punkt slut! Sedan har det inte hänt så mycket mera. Vissa lagstiftningar har man gjort. De har egentligen ökat på kommunens ansvar, men inte har man givit mera pengar till kommunerna. Jag tänker närmast på lagen om närståendevård och så finns lagen om assistenter, men den tillämpas mig veterligen inte för att stöda äldre.
Nu har det också på den politiska fronten hänt att man har centralt gjort äldreomsorgsprogram och olika dokument för att försöka kontrollera, styra och utveckla verksamheten, men det mesta av det har väl hamnat på hyllan och några direkta styrdokument har det inte blivit av det hela.
Vad kan då problemet vara? Som jag ser det så finns det en sådan strukturell problematik som gör att den enskilda äldre får väldigt svårt att hävda sina intressen gentemot myndigheterna. I de här programmen har både regering och lagting beslutat att en måttstock är att 90 procent av alla 75-åringar ska bo hemma. Man brukar sedan säga att var och en ska få bo hemma så länge man vill, så sade man förut. Då utgick man ifrån att alla ville bo hemma så länge. Jo, det vill alla fortfarande, men sedan när man inte vill bo hemma längre då uppstår ett glapp mellan individens önskemål och samhällets ansvar och skyldigheter. Till de flesta boende som vi har och som har byggts ut så finns det fortgående sådana som vill flytta in och kraven på kommunen vad gäller vård och omsorg ökar hela tiden eftersom befolkningen blir äldre och de som blir riktigt gamla blir allt fler. Det finns ett ganska stort glapp mellan vad individerna önskar och tycker sig ha rätt till och vad samhället de facto kan säkra individerna.
Kommunen kommer naturligtvis alltid att vara en central serviceproducent i de här sammanhangen, men det är bara genom att ge de enskilda vissa rättigheter som man kan trygga att alla äldre, oberoende var de bor, åtminstone försäkras en viss basservice. Jag brukar jämföra med barnomsorgslagen. Det är egentligen en liknande lag som man borde ha för äldre. Då skulle kommunerna och landskapet vara tvungna att finansiera servicen.
Nu när man har målet att flera ska stanna hemma så kräver det, om man vill göra något verkligt av det, att kommunen kan komma till mötes med flera stödåtgärder. Det viktigaste är förstås hemtjänsten. Den borde utökas. Näst viktigaste är färdtjänsten. Den varierar väldigt mycket, också rätten till hemtjänst varierar antagligen, det är ingen subjektiv rätt i någon högre grad och sådana tjänster som städtjänster, hjälp med att få plogning till trappan och sådant som är ganska viktigt, speciellt under den här vintern som har varit. De är inte garanterade rättigheter.
På grund av de ekonomiska realiteterna har t ex en äldre person i staden inte rätt till vare sig städtjänst eller något annat. Färdtjänsten har försämrats. Anhörigstödet ökar inte och hemtjänsten ökar inte. Samtidigt som man upphöjer boendet hemma som ett eftersträvansvärt mål både för samhället och för individen tvingas man dra ner på servicen eftersom det finns begränsade resurser. Man kan inte göra så inom barnomsorgen för där har familjerna en garanterad rätt. På samma sätt borde man alltså garantera de äldre vissa rättigheter. En sådan här lag kan vara mer eller mindre detaljerad, det har mycket att göra med finansieringen.
Nu lever vi i en tid när välfärdsstaten, den nordiska modellen, rustas ned för att inte sägas slaktas. Det ska betalas mindre i skatt, inkomstskillnaderna ökar, vi lever i ett samhälle som går i en annan riktning än det vi är vana med, dvs. att vi solidariskt ska dra försorg om dem som har behov av stöd och hjälp. Det ser naturligtvis inte så bra ut för en sådan här lag om man tänker på hur den ska finansieras. Det blir på något vis lite patetiskt när man sedan skickar ut dokument från landskapsregeringen om kvalitetsrekommendationstjänster för äldre. Det är ett jättebra dokument, men det förpliktigar till ingenting. Man kan t o m utöva tillsyn, men det finns inte några sanktioner. Det är de facto så i dag att det finns äldre som aldrig kommer ut, de får stanna inne. Det är inte det att de vill vara inne utan det finns ingen service som gör det möjligt för dem att komma ut. Det finns äldre som har nattfasta som överstiger elva timmar för det finns inte personal. Många andra av de ambitioner som man har här faller på det att det inte är lagstadgade rättigheter så de är inte finansierade av vare sig kommunen eller samhället.
Det finns också i kvalitetsrekommendationerna ett önskemål, eller en uppmaning till kommunerna att de ska göra äldre politiska strategier eller program på fem år. De ska sedan justeras. I dessa ska det antagligen ingå vilka serviceformer som kommunen tillhandahåller och på vilka grunder. Som vi ser det måste det vara en lag för att de här serviceformerna och tjänsterna ska vara lika för alla, oberoende var man bor.
Herr talman! Även om det har gått 15 år utan att den här frågan har kommit närmare någon lösning så anser jag att det här är enda sättet för oss att garantera alla äldre en sorts bastrygghet. I den måste man inkludera sådana rättigheter att man måste få komma ut åtminstone en gång i veckan och inte vara utan mat mer än tio timmar i dygnet och andra sådana saker som vi alla tar för givet, vi som inte är i behov av den här servicen. Den största frågan är om man själv ska ha rätt att bestämma var man ska bo, om man vill bo hemma eller om man vill bo i serviceboende eller på en institution. Det blir en svår fråga att lösa också med en lag.
Därför, herr talman, hoppas jag att social- och miljöutskottet tar den här frågan på allvar så att vi får en tryggad ålderdom för alla som bor på Åland.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Jag vill tacka ledamot Sundback för ett bra anförande och jag ger mitt fulla stöd till de tankegångar hon har i frågan. Jag har skrivit en liknande motion, som egentligen går ut på nästan detsamma bara det att jag önskar att man analyserar behovet först förrän man tillsätter en parlamentarisk kommitté. Jag har försökt sätta mig in i frågan, inte bara rent konkret, det tror jag att jag kan vid det här laget, lagstiftningsmässigt, men det är en djungel när man ska försöka läsa sig till vilka rättigheter man har som äldre. Socialvårdslagen är ett helt lapptäcke av både åländsk och finsk lagstiftning. Det är verkligen angeläget att den här frågan går vidare och vi får ett bra och vettigt beslut i ärendet.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jo, för de äldre är det helt omöjligt att läsa sig till vad de har för rättigheter och skyldigheter enligt lag, man är helt i händerna på myndigheterna, om det är den lokala socialförvaltningen eller ÅHS eller folkpensionsanstalten osv. Det som är det allra viktigaste för alla människor är att få ett ställe att bo så att man klarar sig, att man får mat och frisk luft och möjligheter att umgås med andra människor. Det krävs vissa insatser om de äldre inte ska bli isolerade i sitt eget hem. I rapporten 2006 där jag också var med, som leddes av förra socialministern Harriet Lindeman, fanns den här frågan uppe, men den togs bort mer eller mindre av tjänstemännen. Man uppfattade det för svårt.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Jo, det är riktigt att i slutet av 90-talet fördes den här frågan fram, jag var ansvarig för den här frågan då. Jag antar att jag svarade på ungefär samma sätt som jag tänker svara nu. Jag tror inte att en äldreomsorgslag på det sätt som ledamot Sundback lägger fram den, kommer att bli någon bra lösning. Det är aldrig åldern som ställer kraven. Hur ska man skriva en lag om man inte utgår från vårdbehovet? Man kan inte skriva en lag om åldern. Det gör man i barnomsorgslagen för då begränsar man det fram till skolåldern, men det kan man inte göra i en äldreomsorgslag. Där kommer det första största problemet fram. Det är mycket viktigare att vi nu får en bra ÅHS-lag, som klargör ansvaret mellan kommunerna och ÅHS.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Den första rättigheten man borde ha är att få välja om man vill bli kvar i sin hemkommun, bo där när man blir gammal. Här anges en massa rättigheter som man ska ha. Det finns också delvis i en annan lagstiftning, men nu är det prövningsbart av sociala myndigheter. Jag ser inte alls omöjligheten, det har inte med åldern att göra utan det har med behovet av tjänster. Det görs ju bedömningar hela tiden redan nu med stöd av lag. Det är väldigt svårt att pröva att alla behandlas lika. En rättslig prövning säger att det är kommunens tjänstemän som bestämmer så det står och faller på det.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Jag tänkte fortsätta när det gäller det som jag inte hann med i första repliken. Tills vi har ett bra klarläggande vad som är ÅHS’ ansvar och vad som är kommunernas ansvar, ett bra patientflöde, en ordentlig vårdtyngdsmätning så att man kan klarlägga om behovet är relevant eller inte. Det går inte att skapa en lag som medger att människor över 65 år får bestämma vad de vill, var de vill bo osv. Det tror jag inte alls på. Det kommer aldrig att fungera. Det måste vara verkliga, konstaterade behov som kan ge möjligheter. Det är väldigt viktigt. Bastrygghet, vad är bastrygghet? Det är också väldigt svårt att specificera. Det är inte något enkelt att få en äldreomsorgslag, det är bättre om man har andra regelverk inom landskapet.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag vet hur ledamot Gun Carlson tänker. Även om det kan vara svårt att göra bedömningar så görs det hela tiden idag, av sjukskötare, av läkare, av socialarbetare. Att vara äldre är inte en sjukdom, man vet ganska bra själv vad man behöver för att klara av att bo hemma. Om samhället säger att 90 procent av dem som har fyllt 75 år ska bo hemma då ska samhället också erbjuda de stödtjänster som behövs och de måste kunna ges på lika villkor, inte beroende på om kommunen har pengar eller om socialsekreteraren vill.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Det är inte frågan om att det här inte är en viktig fråga som tas upp, men jag säger lite som vtm Lindholm att det är en djungel att reda upp. Det förs diskussioner i riket om det här, kanske vi borde avvakta och se hur det blir där? Hur vill man ha det där, kommer det att bli en lag i riket eller inte? Att tillsätta en parlamentarisk kommitté nu och försöka reda ut den här djungeln ser jag inte som riktigt fruktbart. Hellre avvaktar vi och fortsätter jobba utifrån det spåret.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag beklagar om det är så illa med kompetensen inom den liberala gruppen. För min del tror jag att vi är fullt kapabla att utarbeta en egen äldreomsorgslag. Jag tror också att det finns liberaler som skulle kunna vara med i det arbetet. Jag utmanar liberalerna på en äldreomsorgslag. Den första och den bästa i hela världen ska vi ha på Åland.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Ltl Runar Karlsson
Herr talman! Låt mig först säga att vi idag på Åland har en mycket bra äldreomsorg. Tack vare genom tilldelning av landskapsandelar till kommunerna har vi råd att hålla en bra äldreomsorg åtminstone i de kommuner som prioriterar det, vilket de flesta gör.
Herr talman! Tittar vi på 21 § självstyrelselagen, som ofta nämns, ska individens rättigheter och skyldigheter regleras i lag. Jag är därför beredd att stöda förslaget att vi borde jobba för att få en äldreomsorgslag. Jag blir mer och mer övertygad om att det är genom lag som vi ska se till individens rättigheter och skyldigheter, inte bara inom det här området utan inom många andra områden. Vi vet att inom äldreomsorgen är det i princip de svagaste i samhället som vi måste ha en stark och tydlig lag för, som säger vilka skyldigheter och rättigheter de har, framför allt rättigheter.
Det diskuteras också, herr talman, den demografiska situationen på Åland, vi får allt fler äldre så det blir ett allt större tryck på att kunna hålla en bra äldreomsorg. Har vi då en lagstiftning garanterar det att även landskapet prioriterar det här genom att tilldela kommunerna mera medel vid behov för att kunna ombesörja äldreomsorgen. Samtidigt ger det kommunerna en skyldighet att fullfölja det. Därför, herr talman, vill jag stöda det här. Dess innehåll kan vi knappast desto mera debattera här idag.
Förslaget är att man ska tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska ta fram underlag till en äldreomsorgslag så det är i sin begynnelse. Som ni vet så är jag en vän av breda lösningar så jag stöder också den biten, att det är en parlamentarisk kommitté som ska se över det här. Det måste vara oberoende av val och sådana saker.
Samtidigt vill jag säga att nästa ärende, motion 33 från vtm Gun-Mari Lindholm, säger precis samma sak, så jag vill passa på och säga att den motionen tilltalar också mig.
Till sist, herr talman, får det heller inte bli så att en lagstiftning gör så att vi får en sämre äldreomsorg, att man ställer minimikrav och så kommer kommunerna inte att göra mer än minimikraven. Jag upplever idag att kommunerna har mera service än en kommande lagstiftning kanske skulle garantera, men vi borde ändå lagstifta mer speciellt inom sådana här områden. För min del är jag tilltalad av den här motionen.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Jag vill bara poängtera att jag egentligen inte är emot en lag utan jag vill bara avvakta och se hur man kommer fram i riket. Det här är ingen lätt lösning. Om sedan liberalerna har låg kompetens eller inte vet jag inte. Säkert har vi kompetens att jobba med det, men det är frågan om vi ska uppfinna hjulet eller om någon annan gör det.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Jag vill påpeka att vi har en självstyrelse och det här är inom vår behörighet så här tror jag att vi är kunniga och kapabla att tycka hurudan äldreomsorg vi ska ha. Vad gör vi med självstyrelsen om vi hela tiden ska kopiera den finska lagstiftningen. Nog vet den här församlingen ungefär på vilken nivå vi ska lägga vår äldreomsorg. Efter många diskussioner kan vi bara sätta en prislapp på det för att se vad vi har råd med. Att hela tiden hänvisa till att vad man gör i Finland och att vi ska göra likadant, det är jag synnerligen allergisk mot.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Nu råkar jag hänvisa till rikets lag eftersom diskussioner pågår, men det finns en äldreomsorgslag i Sverige också. Nog kan vi titta på den för kommande förlopp.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Det är klart att vi kan snegla på hur andra länder, Sverige, Norge, Finland, Amerika, Ryssland och allihopa, gör, visst kan man tänka sig det, men man ska inte säga att man ska vänta och se vad de gör i Finland och sedan ska vi göra det. Jag tycker att vi sätter igång här nu, förhoppningsvis under den här mandatperioden och ser om vi hittar en början på det här. Sedan blir det väl nästa lagting som får jobba mera intensivt med det.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Kort och gott vill jag tacka ledamot Runar Karlsson för det understöd till den motion som vi kommer att diskutera i nästa ärende. Han var tidigt i farten och därför vill jag också passa på och understöda. Det är roligt att höra att det är flera som engagerar sig i den här frågan. Från landskapsregeringens sida borde det vara ganska lätt att få ihop en sådan här grupp för det är flera från olika partier som engagerar sig i frågan och jag kan själv visa mitt intresse att ingå i en grupp, som tar fram en ny lag.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Som känt så är jag tilltalad av breda lösningar och därför väljer jag att understöda de motioner som jag tycker att är bra, fast de kommer från oppositionen. Det brukar annars finnas ett konstigt tyckande att man inte ska hålla med oppositionen. Det är en bra motion och jag får tacka för vtm Gun-Mari Lindholms åsikter här. För min del vill jag gärna vara med och jobba i den här saken, men framtiden får utvisa vem som får den äran att sitta och jobba med detta.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Det här är en viktig debatt som jag gärna vill ta del av. Äldreomsorgen på Åland står som redan sagts inför stora förändringar på grund av åldersstruktur och ökande kvalitetsbehov. Det går inte att förebygga åldrande, men att skapa en förutsättning för ett bättre åldrande, att få åldras med värdighet och i trygghet ger livskvalitet.
Vi vet att behovet av flera platser och tjänster inom äldreomsorgen kommer att öka på sikt i kommunerna. Redan nu kan man se att behoven tilltagit betydligt mer än vad beräkningar tidigare har visat. Enligt de senaste siffrorna som jag har fått tag på, kommer behovet av äldrevård i framtiden att fördubblas fram till år 2040, det är faktiskt inte så väldigt långt dit. Inflyttningen är inte inräknad i siffrorna, som tagits fram av ÅSUB, och därmed kan man inte med klarhet veta hur det faktiska behovet ökar, men man får ändå en ganska klar bild av att behovet blir stort och att kommunerna på Åland behöver ha en strategisk framförhållning angående äldreomsorgen och dess framtid. Inflyttningen kan påverka siffrorna när det gäller äldrevården betydligt mer än vad många kan tro. Beroende på varifrån man flyttar in till Åland kan man se att nivån på åldringsvården är väldigt bra här och det leder till att flera vill ta del av den.
Ska man få resurserna att räcka till framöver behöver man titta både på de privata och offentliga alternativen, det är inte frågan om annat. Jag noterar att i motionen sägs det att Åland borde vara ett föredöme inom äldreomsorgen och det är väldigt lätt att hålla med om det. Det vill jag gärna medverka till. Det sägs också att det finns behov av en äldreomsorgslag för att trygga de äldres behov av stöd och service.
En lag kan vara bra, jag har ingen kategorisk uppfattning om det, jag ska återkomma till det, det är trots allt personella och ekonomiska resurser det handlar om, om vi ska ha en fungerande och bra äldrevård och vi vet också att en lagstiftning som tar sikte på kommunerna, det är ju kommunerna som har ansvaret för det här, är en sak, men ÅHS har också en roll. Ser man hur ekonomin är, framför allt för landskapet, men också för vissa kommuner, så finns det en risk att en lagstiftning kan bli och ligga på en miniminivå, som ledamoten Runar Karlsson bl a var inne på. Samtidigt när jag läste motionen drog jag mig till minnes den långa diskussion om att rättigheter och skyldigheter som riktar sig till medborgarna ska vara fastslaget i lag och det är också något som man måste notera när man diskuterar de här frågorna.
Det sägs också i motionen att nivån kan vara väldigt olika, beroende på i vilken kommun man bor i. Systemet är med andra ord osäkert och ojämlikt. Jag känner inte till om det är så, det kan vara så, jag känner till att det är väldigt svårt att få plats i Mariehamns stad. Det finns naturliga orsaker till det, det är många som flyttar in. Jag vet inte hur det är, men det är någonting som man bör ta reda på, om det är olika nivåer i de olika kommunerna är det inte bra. Om, märk väl att jag säger om, situationen skulle vara så finns det behov av en lagstiftning där man tryggar basservicen, basservicen som jag noterar att motionen tar sikte på. Det är självklart att vi måste ta hand om de äldre som har byggt upp det här samhället. De äldre är också en stor resurs på många sätt. När vi pratar om åldringsvård pratar vi om det i väldigt bekymrade termer, men det finns mycket de äldre kan ge bara de får möjligheter att medverka.
Det sägs i motionen att lagstiftningen ska säkra att de äldre ska få den bastrygghet de behöver för att klara av att bo hemma, det nämns på flera ställen i motionen. Det är också någonting som är viktigt och som har en absolut stor betydelse om man ska klara av åldringsvården framöver.
Ledamoten Barbro Sundback sade att de flesta politiker brukar säga att vi har en stor utmaning när man pratar om åldringsvården. Jag håller med om det, vi har en stor utmaning. Jag har noterat att Trobergshemmet, De Gamlas hem, oavsett vad vi pratar om för åldringsvård så har vi redan nu stora problem och många upplever att man går på knäna. Jag tror att det bara är början.
Klämmen tar sikte på att man ska tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att ta fram ett underlag till en äldreomsorgslag. Jag brukar inte höra till dem som med allt våld ska läsa klämmarna så snävt som möjligt för att hitta motiv till att säga att jag inte kan omfatta på grund av att det kommer från ett annat parti. Jag undrar om man kan ha en parlamentarisk kommitté som får till uppgift att ta fram ett underlag för en fungerande åldringsvård. Lagstiftning kan vara bra, men lagstiftning är en del av helheten. Det här får utskottet återkomma till.
Jag vill, herr talman, avsluta med att för två år sedan hade Ålands framtid en grupp tillsatt som jobbade med frågorna. När det gäller åtgärder och när det gäller förverkligande vill jag gärna ta upp ett par av de punkterna.
1. Man kan inte i framtiden bygga bort behovet av vårdplatser för äldre. Däremot bör det finnas många olika kategorier av vårdformer och boende såsom bostäder för just äldre, omsorgsboende, specialsjukvård för äldre, organiserad närståendevård, organiserad frivilligverksamhet, förebyggande hembesök hos 80 år fyllda och en delvis sammanslagen hemsjukvård och hemvård. Aktiv kulturell verksamhet för äldre förbättrar isolering och ensamhet.
2. Enligt forskning avlider eller insjuknar tre gånger fler av fallolyckor än motsvarande tal i trafiken. Därför skulle ett ökat säkerhetsmedvetande spara mycket pengar i samhället.
3. Den här punkten berör motionen. Det krävs bättre rättssäkerhet för äldre, inflytande och självbestämmande för äldre.
4. Utvärdering av äldrevården bör göras vart femte år i form av kvalitetsindex, som nu finns i Sverige och som har visat sig fungera bra.
5. Eftersom demenssjukvården kommer att öka i framtiden behövs en specialiserad vårdpersonal både i öppen och i sluten vård.
6. Att ytterligare öka antal personal/patient är kanske inte ekonomiskt möjligt och lönar sig inte utan personalen skall vara utbildad för äldrevård och det bör finnas gott ledarskap och en adekvat kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Då kan man hålla budgeten och därmed spara på samhällets resurser. Likaså är en revision av verksamheten årligen viktig för att personalen kan lära sig att utveckla men ändå förstå sig på ekonomin och lära sig helhetstänkande.
Jag ville nämna de här sex punkterna som togs fram i programmet för att visa på att det är många bitar som behöver samverka för att man ska få en fungerande äldrevård. Lagstiftning kan vara en del. Jag är absolut inte kategoriskt emot en äldreomsorgslag, som ni säkert har hört och jag ställer väldigt gärna upp, kanske inte personligen, men som en representant för mitt parti, i en parlamentarisk grupp. Ledamoten Sundback, vi har en stor utmaning här och den utmaningen bör vi försöka lösa tillsammans.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Sista meningen som ledamot Anders Eriksson sade håller jag fullständigt med om. Vi har stora utmaningar och vi måste göra det tillsammans. Det är som ledamot Eriksson sade att det handlar om resurser för kommunerna och man blir allt mera trängd. Därför har jag under en lång tid hävdat att kommunerna måste tillbaka sin kärnverksamhet, dvs. äldreomsorg, skola och barndagvård. Man måste sluta att hålla på med än det ena och än det andra. Det är egentligen kärnverksamheten som kommunerna ska syssla med till alla delar. Det andra måste man lämna över till andra aktörer. Jag tror att man har resurser till kärnverksamheten, mera än vad det finns idag. Det är en dellösning. Sedan kommer kommunen med en sådan här lagstiftning att vara tvungen att gå tillbaka till sin kärnverksamhet. Man har inte råd att hålla på och bygga en massa saker åt folk som man själv kan stå för.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag kan hålla med om resonemanget rätt långt. Samtidigt vet vi att de åländska kommunerna är relativt olika till sin åldersstruktur och storlek framför allt. Tittar vi på Sottunga t ex tror jag att man koncentrerar sig oerhört på sin kärnverksamhet, men samtidigt ser befolkningsunderlaget, skatteunderlaget, ut så att man kanske ändå oavsett hur man koncentrerar sig på kärnverksamheten inte klarar upp det här och det behöver vi hjälpas åt på ett solidariskt sätt. Ganska långt, ledamot Karlsson, håller jag med om att kommunerna bör koncentrerar sig på kärnverksamheten för att på det sättet frigöra resurser för de viktiga sakerna, som t ex åldringsvård.
Ltl Runar Karlsson, replik
Herr talman! Då skulle vi också lösa Sottungas och Kökars problem. Har man äldreomsorg som säger hur mycket kommunerna ska sköta sina äldre måste också landskapet tillskjuta medel så att man kan göra det. Naturligtvis måste man ta bort pengar från någon annan ända om det krävs. En sådan här lagstiftning garanterar en likvärdig äldreomsorg även i Kökar och Sottunga, vilket de egentligen inte har råd med om de fortsätter så här. En sådan här lag är också ett stöd till skärgården och glesbygden. Så måste resultatet bli, man kan inte stifta en lag och sedan inte ge resurser till det om det behövs.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Vi börjar sakta men säkert glida in på en debatt om kommunsammanslagning och den vill inte jag ta i det här sammanhanget. Vi bör koncentrera oss på åldringsvården. Det finns ingenting som klart och tydligt säger att, om vi går in för en äldreomsorgslag, som klart och tydligt stipulerar vad som är miniminivå, vad som är basservicenivå, landskapet per automatik kommer att betala ut stöd till de olika kommunerna utan det som är viktigt i det här sammanhanget är att man får helheten att fungera när det gäller åldringsvården. Därför ville jag ta de här sex punkterna som Ålands framtid har skissat upp, hur vi ska få åldringsvården att fungera. Lagstiftningen är en del. Lagstiftningen kan absolut ha en roll här, men ekonomiskt, strukturellt, det finns massor av utmaningar här, om ordet tillåts. Det gör att man faktiskt bör ta ett parlamentariskt helhetsgrepp på de här frågorna.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ledamot Anders Eriksson sade många kloka saker och syftet som jag ser bl a med den här motionen är just det han sade om att den skulle ge en bättre rättssäkerhet och öka de äldres självbestämmanderätt. Det liknar nästan en mänsklig rättighetsfråga idag eftersom de äldre kommer att vara och är redan rätt så många, men de har vissa svårigheter att hävda sig gentemot andra intressenter. Däremot finns en tendens i ledamot Anders Eriksson uttalande om patologisering av ålderdomen, dvs. äldrevård, vården osv. Jag försöker om och om igen säga att det här är en äldreomsorgslag, det är frågan om sociala tjänster.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag uttryckte mig oklart, jag försökte peka på helheten varav det här är en del, det var pudelns kärna i det jag försökte säga. Som ledamot Sundback förhoppningsvis har noterat har jag ganska stor sympati för det här förslaget och vill gärna att man tittar på det ordentligt från social- och miljöutskottet. Jag vill också gärna vara med och tillföra någonting i debatten. Jag håller med ledamoten Sundback om det att de äldre har svårt att hävda sig, kanske inte är vana på samma sätt. Det kan låta lite dumt att säga att ta för sig, som yngre grupper och andra intressegrupper gör, så också det talar för lagstiftning när det gäller rättssäkerheten, att alla olika åldersgrupper i samhället kan behandlas på likartat sätt. Sist och slutligen handlar det också om att frigöra resurser. Finns det inte resurser hjälper inte någon lagstiftning, det är en viktig del av helheten.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Det är en intressant debatt och det är också bra att höra att det finns ett stort parlamentariskt stöd för den här frågan. Den förra regeringen tog som sagt fram den här äldrerapporten. Det var en väldigt viktig politisk linjedragning för hela strukturen av äldreomsorgen i landskapet Åland. Arbetet leddes då av Harriet Lindeman, dåvarande socialminister, men också Barbro Sundback från socialdemokraterna och Ragnar Erlandsson från centern deltog i det här viktiga arbetet. Det här har varit ett rättesnöre för nu sittande regering.
Vi tycker att om vi har en barnomsorgslag, förhoppningsvis en ny sådan som snart ska vara slutbehandlad här i lagtinget, så finns det en klar parallell att också i lag trygga de äldres rättigheter, deras basservice och bastrygghet. Det är en stor fråga och därför är det ett bra förslag att ha en parlamentarisk kommitté där man kan få fram en lagstiftning med brett politiskt stöd. Det är dags att gå vidare i den här frågan.
Jag tror inte att man längre kan hänvisa till den väldigt snåriga lagstiftningen som finns idag och säga att det inte går att komma vidare, det är skäl nog att försöka komma vidare för att klargöra de äldres rättigheter. I likhet med ledamot Karlsson tycker jag att det är självstyrelsen som har makten över det här området, det betyder också att självstyrelsen har ansvar för de här frågorna.
Ledamoten Dahl hänvisar till att man i Sverige har en äldreomsorgslag, men det känner inte vi till. Vad vi förstod så var det en lagstiftning på gång under den svenska regeringen som avgick 2006, sedan dess har det inte framkommit någon ny äldreomsorgslag. Det var socialminister Ylva Johansson som hade den på sin agenda.
Det är mycket viktigt att de äldres rättigheter och service regleras minst i lag. Det här är ingenting som ska fluktuera med hur inkomsterna ser ut för landskapet. Då drar man in efterrätten, kaffekoppen eller liknande för de äldre. De äldres service och trygghet ska vara stabil och pålitlig.
Det var intressant med Kökar och Sottunga, som nu togs upp i diskussionen. Det är väldigt bra att ta fram det perspektivet att en lag också skulle trygga äldreomsorgen i de små kommunerna. Det är viktigt på det sättet att vi inte kan sitta i Mariehamn, Finström eller Saltvik och peka finger och säga att titta på Sottunga och Kökar, titta vad jobbigt de har, hur illa det går för dem, hur ska de klara sig? Det är inte deras ansvar att ensamt klara sig. Det är vårt ansvar, vi som är här i lagtinget. Vi har ansvar för hela Åland. Det är vårt ansvar att se till att man kan åldras och leva och bo också i de små kommunerna. Det är ett ansvar jag tycker att vi ska ta.
Den här frågan är viktig och vi måste också göra sådana budgetbeslut där lagstiftning och budget överensstämmer. Vi kan alltså inte stifta en lag om de äldres rättigheter och sedan försumma att se till att kommunerna har möjlighet att utföra dessa uppgifter. Där måste budgetbesluten överensstämma med den lagstiftning som gäller.
Det är snart val igen och det är dags att komma med politiska besked. Jag vill för socialdemokraternas del säga att frågan om en äldreomsorgslag skall ingå i nästa regeringsprogram. Det är en mycket, mycket viktig fråga för oss. Tack, herr talman!
Ltl Åke Mattsson, replik
Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att vi liberaler är medvetna om att det är en lag på gång i Sverige. Ledamot Dahl försökte rätta sig också, men det gick kanske inte fram tillräckligt tydligt. Hon påpekade det sent i sitt anförande att hon är medveten om den biten. En annan sak är att när man pratar om lagstiftning om äldreomsorg så borde man tala om vem som ska betala. När övergår betalningsrätten, vid vilken ålder, om man är 75 år ska man då få all service betald eller i vilket sammanhang ska det vara? Är det ett index som ska avgöra hur handikappad man är eller hur svårt man har att gå vidare. Det är ganska stora problem kring den här biten om man ska vara tydlig där eller ska kommunerna erbjuda en viss service vid en viss ålder eller hur är det tänkt. Det är en ganska central fråga. Naturligtvis ska var och en få den service man behöver ha och vad Åland kan erbjuda är trygghet på många områden. Tack!
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Jag förstår inte riktigt ledamot Åke Mattssons fråga. Det här är en jättebred fråga vad gäller olika avgifter både inom socialvården och för olika typer av tjänster för att inte säga inom hälso- och sjukvården. Vem som ska betala går inte att svara på så där onyanserat.
Ltl Åke Mattsson, replik
Herr talman! Jag menar om man har en egen betalningsförmåga, som pensionär behöver man inte vara utfattig, utan man har råd att betala sin egen plogning och man har råd att betala mycket av sin egen service, städning osv., så när ska samhället komma in och betala och när ska man stå för det här själv? Hur är det tänkt på det området? Det är en central fråga.
Man jämför med barnomsorgslagen. Där är det att familjen ska ta hand om barnen i stor utsträckning, samhället ska inte gå in och ta över. Vill man här göra en markering att det är samhället som tar hand om åldringarna hela vägen ut? Ska man spara pengarna och behålla dem? Det är en fråga som man behöver lyfta. Jag har ingenting emot lagstiftningen i sig, men man kan titta på det här också.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! När det gäller finansieringen så är det väl en fråga som behöver tas till behandling i den parlamentariska kommittén. Det är ju det som motionen går ut på, vi börjar med att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att diskutera lagstiftningen och där får finansieringen också tas upp.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Det är två saker som jag vill kommentera. Det första är att bra äldreomsorg vill ju alla partier ha, alla politiker, ingen säger något annat. Vi måste ändå komma ihåg att i nu gällande socialvårdslagstiftning ges ju alla människor, som behöver hjälp, stöd och möjligheter. Jag förstår inte skillnaden mellan äldre och icke äldre personer. Jag har inte lärt mig det ännu. Rättigheten anges i tillräcklig mängd i socialvårdslagen. Alla ska ha samma rättigheter oberoende av åldern. Inte kan man på något sätt prioritera någons ålder.
Det andra som också berör de här frågorna och säkert kommer att bli intressant är lagen om ändring av lagen om hemkommun, som togs i december 2010. Den som vistas på en institution kan när som helst välja den kommun där institutionen finns, som sin hemkommun. Det här kommer att lösa problemen åtminstone för Sottunga och Kökar när de har patienter på Gullåsen eller De Gamlas hem. Till exempel.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Det sista som ledamot Carlson nämner är förstås också en aspekt att ta i beaktande. Däremot förstår jag inte riktigt vad som har hänt med ledamot Carlson när det gäller socialvårdslagen. Tidigare har ju ledamot Carlson förespråkat att den inte ska följas på Åland utan att vi borde ha en egen åländsk lagstiftning som är heltäckande. Jag vet inte vad som har hänt med ledamot Carlson när hon nu igen förespråkar den här socialvårdslagen.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Det har inte hänt någonting på den fronten, men det oaktat är det den lag som gäller just nu. Den gäller alla personer, små och stora, samma rättigheter till stöd och hjälp och vård när man behöver det. Att jag vill ha en egen socialvårdslagstiftning, ja, men då ska den också beröra alla personer. Man ska inte dra någon gräns när man fyller ett visst antal år för det är inte det som är avgörande till vilken hjälp eller omsorg man behöver. Det är hela tiden vårdbehovet som avgör, när behöver man hjälp och hurdan hjälp behöver man.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Om samhället har den målsättningen att 90 procent av alla över 75 år ska bo hemma så borde vi också säga på vilket sätt och med hjälp av vilka stödtjänster ska man kunna förverkliga att 90 procent av alla 75-åringar ska bo hemma. Vilka rättigheter de ska ha, inte till hälso- och sjukvård utan till omsorg och olika stödtjänster för att kunna fungera i sitt hem så länge som möjligt. Vi ser ju alla en vinst i det, ju längre människor klarar sig i sina hem sparar också väldigt mycket resurser i samhället. Det är först när man kommer in på institutioner som man blir en väldigt stor kostnad för samhällskassan.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Minister Katrin Sjögren
Herr talman! Det har varit viktiga diskussioner om äldreomsorgen. Jag ser också andra vägar än en äldreomsorgslag och det tangerades lite i ett replikskifte. Det är ett utökat samarbete och större flexibilitet, kalla det samhällsreform, kalla det kommunsammangående. Vi har faktiskt till dags dato ungefär 700 personer, som jobbar inom den åländska socialvården, inom barnomsorg, inom äldreomsorg och vi har ungefär ett 35-tal socialarbetare. Tänk om man skulle ha ett fungerande system där ett visst antal socialarbetare skulle vara specialiserade på äldreomsorg, några på handikappservicefrågor, där det också kommer stor kritik, några skulle vara på missbrukarfrågor osv. osv. Inom socialvårdens humankapital finns en hög och imponerande kompetens som jag tror att man kunde utnyttja på ett bättre sätt än vad vi gör idag. Jag tror att nästa steg blir en äldreomsorgslag.
När det gäller diskussionen som har varit att man ska utmana liberalerna, tycker jag att det är dumt att inte utnyttja det arbete som finns och görs redan, både väster och öster om oss. Det finns ett grundarbete. Det finns ett lagförslag på fastlandet just nu som kommer att gå ut på en omfattande remissrunda och i det lagförslaget finns det många bra idéer.
En äldreomsorgslag är inte fast vid en ålder utan det ska göras en utredning av behovet av socialtjänster, en serviceplan helt enkelt, precis på samma sätt som man gör inom handikappservicelagstiftningen. Man ska få ett beslut inom tre månader och man ska ha rätt till den vård som definieras i serviceplanen. De tjänster som de äldre ska ha rätt till ska inte begränsas till dygnet runt vård utan man ska också få assistens i hemmet och i de dagliga grundfunktionerna.
Också det som moderaterna har pratat mycket om finns i det finska utkastet, det här med anmälningsskyldighet. Jobbar man inom äldreomsorgen får man en anmälningsskyldighet. Det finns också en skrivning om äldreråd och att kommunerna skulle vara tvungna att tillsätta äldreråd, som skulle följa upp och påverka beslutsfattandet inom kommunernas olika branscher. Finska lagförslaget ska nu gå på en omfattande remissrunda och det är spännande att se vad den remissrundan ger vid handen. Vi i landskapsregeringen följer arbetet nogsamt.
Det som föranledde det här förslaget till äldreomsorgslag i Finland var just att man utarbetade kvalitetsrekommendationer för äldreomsorgen, jag tror att det var 2007 eller 2008. Man såg att det inte räckte till och då går man vidare och lagstiftar. Också här på Åland har vi utarbetat kvalitetsrekommendationer. Inte är det som någon försöker påskina att det skulle vara någon hyllvärmare utan det här är kvalitetsrekommendationer för den åländska äldreomsorgen, som togs i augusti 2010. Där betonas vikten av en långsiktig strategi för äldreomsorgen. Det ska vara förebyggande, aktiverande och rehabiliterande åtgärder. I samband med att vi fastställde kvalitetsrekommendationerna utarbetade vi också ett tillsynsdokument. Under 2011 ska kommunerna årligen rapportera till landskapsregeringen om situationen i kommunens äldreomsorg. Där får vi bättre pejl på hur det utvecklas.
Jag tror att nästa steg också blir en åländsk äldreomsorgslag. Jag håller med socialdemokraterna att det blir en del i nästa landskapsregerings handlingsprogram. Som läget ser ut nu måste landskapsregeringen under den tid som är kvar prioritera annan sociallagstiftning som vi har sagt att vi ska komma med och ÅHS-lagen. Sociallagstiftning har varit ett prioriterat område och jag vill påstå att de lagar vi har presterat hittills saknar motstycke i den politiska historien. Vi har varit väldigt progressiva när det gäller sociallagstiftning och vi har flera saker i röret ännu.
När det gäller ÅHS-lagen finns det i förslaget, som vi håller på och arbetar med, en egen paragraf för rådgivning och andra tjänster för äldre. Vi tänker ha en egen paragraf och ta in det i lagen. Meningen med paragrafen är att tjänsterna ska minska skillnaderna i välfärd och hälsa hos de äldre och identifiera sådana äldre personer som i genomsnitt löper större risk att slås ut och bli utan stöd och tjänster. Vi kommer att ha en egen paragraf om rådgivning och tjänster för äldre. Det är det som är meningen. Tack!
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Jag är väldigt nöjd över att förslaget har fått ett så brett parlamentariskt stöd, det är väl endast moderaterna som inte har uttalat sig. Jag vet inte varför, men i och med ministerns klara ställningstagande att nästa steg blir en äldreomsorgslag på det här området är vi överens. Det tog lite på förstås för först skulle den gå via Finland på något sätt. Inte har jag något emot att man ser på Finlands lag, men nog klarar vi av det själva också. På det viset håller jag med Runar Karlsson att så svårt är det inte att vi inte kan tänka ut det själva.
Vi har blivit vana vid att man från liberalt håll är väldigt mån om att följa den finska utvecklingen. Jag ser att ledamöterna skakar på huvudet, men berätta var ni har gjort framsteg utgående från åländska villkor! Jag respekterar en sådan politik om man vill gå efter den finska lagstiftningen, men personligen tror jag att det går lika bra på egna ben. Jag vill inte att det ska försinka det här arbetet, att vi får höra att först ska vi avvakta och se vad de gör i Finland. Finns det ett så långt gånget förslag som en proposition så är det väl att titta på den då. Inte behöver vi väl följa den politiska behandlingen i Finland, men det finns säkert goda erfarenheter och förslag som vi kan tillvarata där.
I alla fall var det bra att ministern förklarade att, precis som jag inledningsvis sade, rekommendationerna inte kommer att vara tillräckliga eftersom det inte finns några juridiska konsekvenser om man inte bedömer dem. Det är upp till kommunen att bestämma själv om man vill följa eller inte. Den enskilda människan, individen som är beroende av det här, har inget rättsskydd alls utan man får godta det som sociala myndigheter bestämmer i det här fallet. Enligt min mening är det inte tillfredsställande, med tanke på hur många och hur viktigt det här behovet är.
Vi har nått långt i samförstånd vad gäller den här frågan. Jag hoppas att utskottet tar fasta på det intresse som den här motionen har fått och att man åtminstone avgör frågan under den här mandatperioden.
Ännu en gång, även om det i det praktiska livet säkert går ihop, ur strukturell synvinkel är det en skillnad på de sociala tjänster som äldre har rätt till och de hälso- och sjukvårdstjänster som äldre har rätt till. Redan erbjuds sociala tjänster, det är inte frågan om det och de är finansierade, dels med skattemedel i form av landskapsandelar och kommunala skattepengar och avgifter. Jag ser inte något egentligt behov av att förändra det finansieringssystemet om man går in för en äldreomsorgslag. Det är i stort sett frågan om samma tjänster som redan finns, men som inte erbjuds rättssäkert åt alla som har behov av dem.
Vad gäller pensionärer som har god ekonomi, enligt den generella välfärdsmodellen ska alla ha rätt till samma tjänster på samma villkor. Det finns tjänster som är inkomstgraderade, men det är aldrig så att någon medborgare betalar fullt ut vad det kostar utan det är alltid ett delat ansvar. Det är det som är den generella modellen, inte den här fattigdomsmodellen, de som inte har råd de ska få delvis skattefinansierat och andra betalar själva. Det är lite den utvecklingen vi ser av samhället idag, men traditionellt har alla haft rätt när man betalar skatt, kommunal- och statsskatt, att erhålla de tjänster som samhället erbjuder, antingen avgiftsfritt, som grundskola, eller med en liten avgift, som hälso- och sjukvård, den är inte beroende av om man tjänar mycket eller lite.
De sociala tjänsterna är ofta lite annorlunda, men i alla fall, huvudsakligen så är den serviceproduktionen solidariskt finansierad genom skatter. Så ska det vara också. Det betyder att man kan hålla kvar den progressiva beskattningen, att de som tjänar mera pengar betalar också mera för att systemet ska kunna försörja allas behov.
Ledamot Åke Mattsson kanske överdriver och lite råddar till alltihopa. Så där svårt är det inte, det är bara att hålla huvudet kallt och se hur det fungerar. Man gör det till lagstadgade rättigheter och finansieringen fortsätter som förut. Skillnaden är den som både ledamot Runar Karlsson och ledamot Camilla Gunell sade, att då måste landskapets budget och kommunens budget gå hand i hand med lagstiftningen. Man kan inte göra som nu att folk har rätt till färdtjänst, folk har rätt till närståendevård, folk har rätt till det ena och till det andra, men tyvärr inte herr Andersson och fru Pettersson, för pengarna tog slut i augusti. Det är det som vi vill komma bort ifrån när det gäller rätten till äldreomsorgen. Fru Pettersson behöver antagligen hemtjänst fortsättningsvis om hennes liv ska fungera.
Herr talman! Jag ser fram emot en snabb och konstruktiv behandling i social- och miljöutskottet.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Är man liten måste man vara smart och det gäller som jag sade att ta vara på det man har gjort och som man har tagit fram både väster och öster om oss. Sådana enorma resurser har vi inte i landskapsregeringen. Det finns ett avgrundsdjup mellan den verklighet som man beskriver den i lagtinget och som verkligheten ser ut på socialbyrån till exempel.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Nej, nej inte har jag motsatt mig att man tar vara på erfarenheter utifrån, men för det kan man väl använda det egna kapitalet ganska långt. Det finns gott om det på Åland. Jag är inte alls orolig för att vi ska kunna skapa en bra äldreomsorgslag med de resurser som finns här och runt omkring oss.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Nej, men då är vi helt överens. Kapitalet används hela tiden, oberoende om man nyttjar det som man har tagit fram öster eller väster om oss. Hela tiden anpassar man och nyttjar det här.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, men då är saken fixad och ordnad om jag har förstått det rätt. Ingen som är emot utan alla tror att det här går att ordna. När vi började diskussionen lät det inte så, så vi har kommit ganska långt redan.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Åke Mattsson, replik
Herr talman! När det här behandlas i social- och miljöutskottet kommer det att bli en snabb och effektiv behandling, men det kommer att bli prioriterat naturligtvis enligt den prioriteringsordning vi har. Det finns intresse för den här lagstiftningen så vi får diskutera det. Det var också bra att vi tog en lite närmare syn på det här med vad som ska finansieras och vad som inte ska finansieras och det är beroende på i vilken kommun man bor i osv. Ska man ha snöplogning ända fram till dörren vid en viss ålder, ett visst handikapp eller hur ska man gå? Är det en äldreomsorgslag vi ska ha eller är det mer i förhållande till vilket handikapp man har för tillfället? En granne till mig är långt över 90 år och klarar sig relativt bra hemma och anser sig inte behöva ha så mycket service, medan andra kan ha väldigt stora behov redan vid 65 års ålder. Jag förstår att det är en svår sak att diskutera och komma med svar redan nu, men jag ville lyfta frågan.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det är redan så, det är behovet som avgör. Någon måste bedöma det och någon är i det här fallet en social tjänsteman. Det blir inte alltid så rättvist. Den här lagen är primärt till för att göra att de tjänster som erbjuds idag blir lika fördelade bland de gamla.
Ltl Åke Mattsson, replik
Herr talman! Det är också ganska klart att alla betalar oavsett av inkomst eller förmögenhet, samma avgifter. Så är det t ex inte i barnomsorgslagen utan där är det inkomstprövat vilken avgift man betalar för barnomsorgen t ex, så där finns en variation. Jag har förstått att nu ska servicen erbjudas rakt av. Det är lite sånt som jag ville att man skulle diskutera här i salen också.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag försökte ge exempel på tre typer av allmän välfärd, den som är avgiftsfri, t ex grundskolan, viss allmänbildning kan också vara avgiftsfri. Sedan har vi den där alla betalar samma avgift, som när man går till ÅHS, det spelar ingen roll om man är doktor, lärare eller jordbrukare. När man går dit är ÅHS-avgiften lika. Sedan sade jag att när det gäller sociala tjänster finns det ofta inkomstkategorier, men ingen betalar 100 procent av tjänsten. Det kan kanske vara riktgivande för den fortsatta diskussionen.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Den moderata synpunkten efterlystes här tidigare. Jag beklagar att jag inte har kunnat komma in i debatten tidigare av olika skäl. Diskussionen som sådan om äldreomsorgen är väldigt viktig och det är bra att den förs upp motionsvägen på det här sättet. Det gör att man kan få en ganska bred diskussion om ett ämne som ledamoten Sundback mycket riktigt konstaterar att oftast stannar vid att vi enbart säger att det är viktigt, det är en stor utmaning och sedan säger vi inte så mycket mera.
Däremot håller jag inte riktigt med analysen om att vi inte har gjort så mycket mera. Tittar vi på vad som gjordes under förra perioden handlade det om att vi tog fram ett äldreomsorgsprogram i vilket fanns ett antal olika uppdrag att gå vidare med. Vissa har nuvarande landskapsregering kommit vidare med och vissa inte. Mycket av det här riktar sig också till kommunerna att jobba med. Kommunerna har ju ansvar för den här biten och det tycker jag att kommunerna ska fortsätta att ha. Jag ser en problematik i att vi har att göra med 16 olika kommuner, som ska göra det här. Jag delar minister Sjögrens åsikt att situationen skulle vara betydligt enklare om vi hade en kommunstruktur som inte såg ut som den gör idag.
När det gäller det här med äldreomsorgslagstiftningen har jag haft en ganska kluven syn på behovet av den. I äldreomsorgsprogrammet stod det vad man skulle göra just vad gällde äldreomsorgslagstiftning. Det var att göra en analys av hur läget ser ut i dagsläget, vad det finns för behov. Det är fortsättningsvis det första steget, alltså hur ser läget ut och vilket är behovet. Vi ska inte gå in och lagstifta i en situation när saker och ting fungerar på ett bra sätt. Man ska vara förebyggande också så att man kan se vad som eventuellt ska komma, men utgångspunkten måste ändå vara dagens situation.
Kanske det i dagsläget börjar dyka upp i de diskussioner vi har, framför allt i ekonomiskt lite kärvare läge, den situationen där vi måste sätta ner foten för vad är en rimlig nivå för omsorg. Däremot vill inte jag hamna i en situation där vi drar alla äldre över en kam. Jag vill inte ha en lagstiftning som enbart pratar om att ”äldre” har rätt till allt redan. Allting ska vara behovsprövat. Utgående från behov ska man få sin rätt tillgodosedd. Här ser jag att det finns behov att fundera vidare på det här och utveckla det.
Kvalitetsnormsystemen, rekommendationer, vad är det för kvalitetsnormer. Motionen föreslår att man ska tillsätta en parlamentarisk kommitté. Jag är inte så säker på att det är den rätta formen att jobba vidare med den biten. Vad vi borde göra är att landskapsregeringen i samråd med kommunerna, som i dagsläget bedriver den här omsorgen, skulle göra det här arbetet. Parlamentarisk kommitté är ingen lösning på arbetet, det är bättre att man använder sig av den normala gången, dvs. att landskapsregeringen bereder tillsammans med berörda parter. I det här fallet ser jag att berörda parter är kommuner.
Går vi sedan vidare med finansieringen så skulle det vara väldigt intressant att få en avstämning på hur finansieringsläget ser ut inom den här sektorn. I äldreomsorgsprogrammet, som togs precis i slutet av förra mandatperioden, fanns ett uppdrag om att man skulle försöka titta på hur penningströmmarna mellan kommunerna och landskapet har gått.
Vi vet att här föreslås förändringar vad gäller Gullåsens status och ansvarsfördelningen mellan kommunerna och landskapet vad gäller sjukvård och äldreomsorg. Det har vi pratat om väldigt många gånger här. Då borde man titta på hur överföringen av pengar faktiskt har slagit för landskapet, lagting och landskapsregering och hur det har slagit för kommunerna.
När vi bytte landskapsandelssystem gjordes ganska stora förändringar på hur man stöder den sociala sektorn i kommunerna. Jag skulle vilja se svart på vitt hur det har blivit. Nu hör man kommunerna säga att de inte får ersättning för det som de har blivit ålagda att göra mera, medan landskapet säger att de redan har fått den biten. Vi ska komma bort från den diskussionen genom att få fakta på bordet. Det hoppas jag att man ganska snabbt kan göra. Det är en väsentlig del av hur man ska kunna ta sig vidare i diskussionen om hur man kan utveckla och säkra tjänsterna som efterfrågas.
Jag kan säga att jag i princip är positivt inställd till att föra resonemang kring att man ska säkra upp tjänster utgående från ett behov inom det här området. Att skapa en lagstiftning som utgår från individens grundläggande behov och så sätter vi från samhällets sida en rimlig standard på vad vi kräver att tjänsteproducenten, i det här fallet kommunerna, ska nå upp till. Då får vi en situation där vi kan få den här tydliga rollen att det finns någon som lagstiftar, någon som kontrollerar och någon som utför. Det kan man kräva, men man måste ta de här stegen. Börja med analysen, var finns behoven, gå vidare genom att titta på hur man kan lösa behoven och sedan i sista hand komma vidare till en eventuell lagstiftning.
Vi ska komma ihåg att man kunde fortsätta steget med normerna och med andra dokument än lagstiftning. Det är möjligt, jag tänker varken säga ja eller nej att lagstiftningsvägen är den enda vägen att gå. Det kan ändå vara möjligt att vi måste ta till det i slutändan.
Tillbaka, hade vi en situation där vi inte hade 16 kommuner är jag säker på att kanske lagstiftningsfrågan skulle vara aktuell i dagsläget. Då kunde vi lösa det här på helt andra grunder.
Det här var en syn på hur vi moderater har resonerat i de här frågorna. Jag tror att vi kan ta oss vidare tillsammans med er övriga i de här frågorna, men en parlamentarisk kommitté ställer jag mig mycket frågande till.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det här med lagstiftning i det här fallet, eftersom det inte är frågan om någon förnyelse av lagstiftning utan det skulle vara frågan om en helt ny lag och en rättighetslagstiftning, är ett väldigt politiskt ställningstagande. Att överlämna det till någon grupp som samtalar på landskapsregeringens socialförvaltning med kommunerna tror jag inte leder någon vart. Jag kan säga vart det leder, jo det leder till att landskapsregeringen säger att vi gör en sådan här lag och så säger kommunerna att okey, men ni får betala det och så är det slut med den diskussionen. Om man verkligen vill komma framåt i frågan tror jag att en parlamentarisk kommitté är viktig med det argument som ledamot Runar Karlsson bl a framförde.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Parlamentariska kommittéer kan vara bra i vissa sammanhang när det gäller frågor som är av sådan art att man kan förvänta sig att det i grunden kan finnas rejäla åsiktsskillnader hur man ska gå vidare med det här. Det kan finnas ett stort behov av att ha en bred enighet kring det förslag som sedan läggs fram. Jag är inte riktigt säker på att det här är en sådan fråga, som behöver den typen av behandling.
Det är viktigt att man jobbar vidare och får fram de här bitarna, men jag ser inget bekymmer i att man skulle behandla det. Det är precis på samma sätt som man behandlar annan lagstiftning här i lagtinget dvs. att landskapsregeringen utför beredningsarbetet, lägger ett förslag, det kommer till salen, vi får diskutera frågan, det går till utskott, utskottet tittar på frågan och därefter fattar man beslutet. För mig i alla fall känns det ganska naturligt att göra på det sättet. Parlamentarisk kommitté ska man bara ha i vissa enskilda fall, som jag ser det.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja man kan ha förståelse för det resonemanget. Jag tänker precis som Runar Karlsson har sagt att det skulle vara till fördel för arbetet i lagtinget om vi hade mera breda lösningar. Det här är ett sätt att uppnå en bred lösning.
Man kan resonera precis tvärtom när det gäller frågan om problemet skulle vara kvar om vi bara hade en eller ett par kommuner. Kvarstår gör nog ändå spänningen mellan resursstarkt centrum och en svagare periferi. På sätt och vis kan man vända på steken och säga att i ett sådant läge skulle en sådan här lag garantera att alla äldre inte behöver flytta in till centralorterna för att få god service utan den skulle också tryggas perifert. Det är lite hur man ser på saken.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Det kan säkert vara så som ledamoten Sundback säger, behovet kan finnas ändå. Som jag sade tidigare så har jag ingen fast åsikt i huruvida det behövs en lagstiftning omedelbart. Jag vill ha den första delen gjord först och sedan kan jag mycket väl tänka mig att det går vidare till lagstiftning så länge det handlar om att man utgår från behov och behovsprövning och inte har en generell diskussion om enbart ordet ”äldre” eller ”gruppen äldre”. Det skulle vara fel att generalisera på det sättet.
När det gäller sättet att arbeta på så är jag vän av det parlamentariska systemet. Man måste få ett system att fungera så att vi har en regering som kommer fram med välberedda förslag, välberedda förslag där man sedan också i ett parlament kan resonera sig ihop till breda lösningar. Jag ser inte att frågan som sådan innehåller den sprängkraft som t ex de andra parlamentariska grupper som har haft uppdrag här, där det är väldigt stora skillnader i åsikter. Skulle det finnas väldigt stora skillnader i åsikter skulle jag förstå att man gick vidare med en parlamentarisk kommitté, men det ser jag inte i det här fallet.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! I spörsmålssvaret, som landskapsregeringen gav om äldreomsorgen, försökte vi redogöra helt kort över finansieringen. Man ser på utvecklingen av landskapsandelarna för socialvården. 2005 låg de på 9,8 miljoner inklusive anläggningskostnader och 2010 ligger de på 18,3 miljoner. Det gick inte att analysera siffrorna rakt av och det försöker vi göra nu. Vi håller på med socialvårdens utveckling, en stor utredning. Det är jättesvårt att exakt analysera penningströmmarna, lagstiftning och annat. Vi är inte riktigt säkra på det, men vi måste ändå plocka ut äldreomsorgen. Vi försöker ta ett brett grepp om frågorna där funktionalitet och tillgångar är en viktig fråga när det gäller socialvården. Jag vill bara försöka få er att förstå att det är mycket svårare än man säger, man tror att det är lätt, men det är inte det.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag är helt övertygad om att det inte är lätt. Det är en av orsakerna till att man lämnade sitt förslag till äldreomsorgsprogram som man gjorde, dvs. man hade utgångspunkterna att det här var en fråga som måste utredas vidare för man kunde inte göra det när man höll på med planarbetet. Jag har stor respekt för att det krävs tid.
I mitt anförande ansåg jag att det behövs som grund för de fortsatta diskussionerna med kommunerna för att komma vidare med vem som ska betala för saker och ting och vem som har betalat för saker och ting redan. Att bara redovisa kalla siffror är som minister Sjögren säger att det inte säger så mycket för det ska sättas i relation till hur befolkningsutvecklingen har varit och hur vårdbehovet ute i kommunerna har utvecklats under den här tiden. Vi har ett landskapsandelssystem idag som tittar just på ålder osv. Det vore bra om vi får fram analysen som ministern pratar om. Jag ser mycket fram emot att vi får den så småningom för att kunna få planeringen vidare.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jo, precis som det i inledningen av den här debatten talades om att man från politiskt håll talar om att äldreomsorgen är en stor utmaning, kan jag ibland tycka att debatten fastnar väldigt mycket på, jag anklagar inte nu ltl Ehn, vem som ska betala. Det blir den primära frågan istället för att försöka ha ett äldreperspektiv, se det ur klientens, de äldres perspektiv. Det blir hela tiden fast vid vem som ska betala. Det är jättetrist.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Man kan tycka att det är trist och jag kan också skriva under den biten, men det är också så att man inte kan likt strutsen sätta ner huvudet i sanden och tro att den frågan ska försvinna, för den frågan kommer fortsättningsvis att finnas där. Framför allt i det läge där vi befinner oss nu, där samhällets medel är begränsade. Vi har kanske befunnit oss i situationer tidigare där vi inte har behövt fundera lika mycket på den här biten utan vi har haft det lättare att konstatera att vi inte behöver gå vidare och diskutera vem som ska betala. Man har inte alltid gjort på det sättet. I äldreomsorgsprogrammet pratade man just om de bitarna, vad man ville åstadkomma och lämnade frågan om finansieringen till ett följande steg. Absolut, vi får inte fasta i penningdiskussioner, men den får inte heller glömmas bort, det är alltid den som i slutändan leder till de problem som vi ser med att få kvalitet och också ansvar fördelat mellan olika parter.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
5 Äldreomsorg
Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion (HM 33/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Herr talman! Vi kan konstatera att sittmusklerna bland lagtingsledamöterna inte är så väldigt bra. Man måste gå och röra på sig emellanåt, vilket många har gjort just nu. Av erfarenhet, som anhörig till äldre, har jag konstaterat att om man inte har så får man lov att få väldigt bra sittmuskler när man blir äldre för det är inte så många alternativ ibland än att vara hemmavid. 90 procent av 75 år och äldre är landskapets vision om att ska vara hemmaboende. Visst låter det bra, det är en jättetjusig tanke, men jag tror faktiskt att det stannar vid att det är en vacker tanke. Så länge allt går bra, där äldre klarar sig själv, kan göra allt själv, handla själv, besöka apoteket, man kan gå på den nödvändiga, ibland, träffen med sina gamla vänner och väninnor.
När allt detta flyter på behöver man ingen hjälp, man behöver kanske inte ens anhörigas hjälp till att klara vissa delar. Det kan vara en liten sak, som att man ramlar hemma på gården när man är ut med soporna en kväll, som gör att man inte längre kan göra det man alltid har gjort förut. I det fallet tror man att samhället ska träda till. Man har levt ett långt liv, man har betalat skatt och man tror att när man behöver service så ska man också få den.
Är det så att man blir i behov att bo på någon form av institution, ett hem, ett äldreomsorgsboende, då fungerar det. Det fungerar jättebra, man har bra personal, man har all den service man behöver, men att ha den här mellanformen, den visionen som man har inom landskapet att man ska kunna bo hemma, då fallerar det tyvärr. Det är då man är i behov av hemsjukvård, av hemvård, av stödservice och förstås av anhöriga. Det som man behöver få är att man vet att det kommer någon med mat eller att det är någon som kan komma med och handla när man behöver det. Att man får hem de mediciner som man måste ha för att klara sig. Att man får hjälp med transport till och från sjukhus. Att det är någon som ledsagar en när man ska ut från sitt boende och åka iväg och handla. Allt det här är väldigt viktigt, att man kommer ut från hemmet och gör saker.
Det kan vi konstatera att den servicen är väldigt olika beroende av var man bor. Vi har också sett att den är olika från år till år även om det är i samma kommun. Ta till exempel Lemland, Mariehamn, Lumparland, jämför dem så ser man att stödservicen är väldigt olika. Mariehamn erbjuder idag väldigt snävt när det gäller stödservicefunktionerna, medan t ex Lemland erbjuder väldigt frikostigt.
Varför har man på det sättet? Jo, därför att det är avhängigt vilka budgetmedel som respektive fullmäktige har tillfört den verksamheten. Det här anser jag och jag har också hört idag här i den tidigare debatten, att det är flera som anser att det här är fel. Det måste finnas någon form av nivå som berättigare till någon form av basservice, som berättigar till rättigheter för de äldre.
Jag har förstått att motionerna inte kommer att behandlas, man kommer inte att ha tid att behandla dem i utskottet tyvärr. Det här är en form av debatt för att föra upp frågorna på den politiska agendan.
Jag har fått lite olika signaler från de olika partierna på vilket sätt man ser på den här frågan och vilken prioritet på den politiska agendan den har. För vår del är den här frågan väldigt viktig. Det här är en stor och viktig fråga för hela Åland och vi anser att det inte ska vara någon skillnad på var man bor på Åland för att erhålla en viss nivå av den här servicen. Det kan inte vara så att det ska vara olika beroende av var man bor och beroende av de medel som har tillförts av respektive fullmäktige. Alla människor har de här rättigheterna på en basservicenivå.
För vår del kommer vi att driva den här frågan vidare. Det kommer att vara väldigt viktigt för oss i valrörelsen och den kommer också att vara väldigt viktig för oss in i nästa mandatperiod.
Det har varit många olika infallsvinklar i den här frågan under debattens gång här tidigare idag och om man gör en kort analys av den ser jag att det finns två sidor. Det finns den sidan som ser att det här är ett bekymmer och att man vill göra någonting åt det, man har inte alla lösningar, det kan man inte heller ha i det här skedet, men man är villig att analysera dem och göra något åt det. Sedan finns det en annan sida som mest problematiserar hela frågan för att slippa ta tag i den. Det är tråkigt. Alla borde sätta sig ner och analysera det här, vad kan vi göra åt det, vad kan vi göra bättre, för jag hoppas i alla fall att vi alla inser att det finns ett problem och de kommer inte att bli färre utan de blir flera.
Vi får säga lycka till för båda motionerna, som vi har diskuterat idag, i utskottet, men jag kan också förstå att de här inte blir behandlade. Frågan lever i alla fall vidare och det gör den åtminstone för vår del när det gäller i valrörelsen och också nästa mandatperiod. Vi måste få ordning på den här verksamheten och på lagstiftningen som omringar den. Försök läs den! Det är inte lätt, men vi är ändå ganska vana vid att läsa lagstiftning, fast den här är verkligen knepig. Tack!
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Tack för ett fint anförande. Vtm Gun-Mari Lindholm beskrev på ett väldigt konkret och belysande sätt problematiken för många äldre idag och de lär bli allt fler, som kommer att ställas inför liknande svårigheter.
Jag var lite förvånad över att det redan var klart att det här inte skulle behandlas i utskottet utan att man skulle låta det förfalla. Jag hyser större förhoppningar om utskottets vilja att göra någonting för de äldre på Åland. Eftersom den politiska samstämmigheten är så stor i den här frågan torde det inte vara så komplicerat i utskottet att fatta beslut, om man vill. Jag utgår ifrån att alla vill förbättra äldreomsorgen på Åland.
Det finns en aspekt som jag ytterligare vill tillföra. Det är att när ekonomin blir stramar får kommunen svårare att möta alla de behov som finns, speciellt inom den sociala sektorn, eftersom den är den största. Då kan det gå som det har gått till exempel i Kökar att man bygger ut institutionsboendet och serviceboendet, med den påföljden att det raserar så gott som hela ekonomin. Då är det inte svårt att räkna ut att de som ska bo kvar hemma, de 90 procenten som inte ska bo på institution, de kommer att få ganska lite stöd.
Det är så situationen är i Mariehamn. Fullmäktige vill satsa stort på Trobergshemmet, man vill bygga nytt och restaurera. Man vill bygga en massa annat. Då blir det ont om pengar och då dras det in speciellt just för dem som behöver stödservice för att kunna bo kvar hemma och ha en god livskvalitet. Det blir mindre färdtjänst, det blir mindre hemtjänst och det är ytterligare ett hot mot de äldre.
Det är precis som någon sade här att om landskapets målsättning är att 90 procent av alla 75 år och därutöver ska bo hemma är det klart att de inte har något annat alternativ, de blir hemma. Vilken blir då deras livskvalitet om kommunerna inte kan ge tillräcklig hemtjänst, om människorna inte får komma ut, om de inte får färdtjänst eller andra sätt att ta sig till sociala evenemang eller möta sina släktingar eller vad man nu fäster vikt vid i livet.
Stödtjänsterna är oundvikliga för programmet med att 90 procent ska kunna bo hemma. De blir inte färre, de blir fler. Oundgängligen kommer det att kosta kommunerna mera. Då är det väldigt viktigt att om resurserna är begränsade ska de fördelas rättvist. Det ska inte vara beroende av ovidkommande faktorer hur socialtjänstemännen bedömer, det är inte någon matematisk rättvisa som alltid skipas på de kontoren.
Det går inte att kontrollera genom att brukaren skulle kunna besvära sig. I så gott som alla fall så dömer domstolen att det inte finns grund för att det här ärendet skulle vara olagligt på något sätt.
Situationen som jag ser det är allvarlig, det går inte att sopa problemen under mattan så därför har social- och miljöutskottet en viktig uppgift. Så här före valet kan kanske utskottet fatta mod till sig och ta ett större steg. De utvecklingssteg som har tagits under den här mandatperioden har tagits av lagtinget, inte på den där sidan.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Jag håller helt och fullt med det som ltl Sundback framför. Det som jag gav uttryck för var bara den information som jag har fått här på sidan av den formella diskussionen, nämligen att utskottet inte har tid att behandla det här. Däremot har ju, om det är så att landskapsregeringen finner det här angeläget, landskapet möjlighet även om utskottet inte har behandlat frågan, att ändå tillsätta en kommitté som tittar på de här frågorna. Det är precis som ledamot Sundback säger, den här frågan kan inte vara vilande längre. Det här är någonting som är akut, som vi måste se till att blir behandlad snarast.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det är precis som vtm Lindholm säger, om regeringen tycker att det här är viktigt kan de gå vidare på egen hand. Därför fortsätter jag att utmana liberalerna, som både har ministeransvaret i den här frågan och som sitter på ordförandeskapet i det utskott som har ansvaret för motionen. Nu vill vi se resultat!
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
6 Deltagande i det europeiska året för aktivt åldrande 2012
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 46/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Carina Aaltonen
Herr talman! Sedan början av 1980-talet har det på EU-nivå ordnats olika europeiska år som fokuserar på specifika teman. Tanken är och har varit att öka den allmänna medvetenheten kring och få de europeiska nationella regeringarna uppmärksamma på viktiga frågor som EU-länderna tillsammans vill lyfta upp och belysa.
I fjol, 2010, var det europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. 2011, alltså i år, är det europeiska året för volontärarbete och nästa år, 2012, är det alltså det europeiska året för aktivt åldrande. Liksom under tidigare europeiska temaår kommer de här olika förslagen att innefatta information om marknadsföringskampanjer, evenemang och initiativ på europeisk nationell, regional och lokal nivå.
Man hoppas från EU-kommissionen att nyckelbudskapen ska komma fram och att man ska kunna sprida information om t ex god praxis, om hur man gör i andra delar av Europa. Dessutom hoppas kommissionen på att kunna uppmuntra alla EU-länder att åta sig vissa specifika åtgärder och målsättningar fram till 2012 så att konkreta resultat kan presenteras i slutet av nästa år.
Varför är det viktigt att fokusera på aktiva äldre? Ja, det har varit en ganska lång debatt kring de äldre på Åland och EU befinner sig i en process där invånarna blir äldre. Forskningsrön antyder att den del av EU:s befolkning som är arbetsför ålder börjar sjunka redan från 2012, medan befolkningen som är äldre än 60 år kommer att fortsätta att öka med två miljoner människor varje år. Störst tryck blir det under perioden 2015-2035.
Den äldre befolkningen har blivit en av våra största utmaningar. Det ekonomiska och sociala trycket kommer att öka i hela Europa, men inte bara hos oss utan också i andra delar av världen. Samtidigt måste vi konstatera att de äldre människorna är en värdefull, men ofta ignorerad tillgång. De gör och kan göra en viktig insats för vårt samhälle. Hur ska vi få människorna, de här äldre med mycket erfarenhet och kunskap, att bidra ännu mer till vårt samhälle? Oftast så fokuserar man på ålderdom, det är sjukdom, kostnader och det krävs vård och omsorg, men samtidigt får vi inte glömma bort att de äldre oftast har oerhört mycket erfarenhet, kunskap och en del kan jobba längre.
Det som kommissionen har velat att man ska lyfta upp under nästa år är att medlemsländerna ska kunna jobba för att ta bort hinder så att de äldre ska kunna arbeta. Hur ska man kunna jobba deltid t ex, som ett alternativ till att gå i förtidspension eller pensionering? Hur ska man kunna göra så att pensionerade ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden om det är högkonjunktur och det finns möjlighet att börja jobba igen. Det här skulle kunna betyda att speciellt äldre kvinnor kunde jobba längre och få en bättre pension. Hur ska man göra för förebyggande hälsovårdsarbetet, bra arbetsmiljö?
Det här är frågor som vi också borde kunna diskutera på Åland nästa år. Vi hade ett informationsärende till social- och miljöutskottet här i januari där vi fick information om att landskapsregeringen har meddelat EU att man inte kommer att göra några speciella insatser under detta års temaår för man har inte de resurserna. Det anser jag och mina socialdemokratiska kamrater att vi borde försöka åstadkomma också på Åland. Därför föreslår vi att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen uppmanar föreningar och organisationer inom den tredje sektorn, som även själva deltar i EU:s temaår för aktivt åldrande år 2012. Tack, herr talman!
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! När det gäller aktivt åldrande och äldreomsorgen så fortsätter det för landskapsregeringens del med fortbildning, workshops och föreläsningar. Det vi sade var att vi inte hade några extra resurser för det här, men vi har också sagt att det kan vara ett fokusområde när det gäller att dela ut penningautomatmedel. Då pratade vi om penningautomatmedel inom det sociala, sedan har vi hela idrotts- och kultursektorn. Det här är lite att slå in öppna dörrar. Vi är fullständigt medvetna om det här och kan rikta penningautomatmedel just för ett aktivt åldrande inom det sociala, inom idrotts- och kulturrörelsen. I dagsläget så har vi på sociala sidan PAF-medel som ska prioritera barn- och ungdomars psykiska välbefinnande och integrationsprojekt. Vi kan styra pengarna på det viset och det tänker vi också göra.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Det gläder mig att höra att landskapsregeringen har en plan på hur man tänker delta i det här europaåret nästa år. Vi har ju också fått veta att landskapsregeringen ska vara med och delta i det här året som är ett europeiskt temaår för frivilligarbete. Det fick vi veta i EU-meddelandet som presenterades i januari. Vi har inte sett resultaten av vad landskapsregeringen ämnar göra när det gäller det året så därför vill vi vara lite före vår tid och se till att det verkligen blir någonting när det gäller EU-året för aktivt åldrande. Det är lovande att det finns planer på att bl a använda EU-medel för det här.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Man kan säkert ha lite olika syn på de här temaåren, vad de har för betydelse och om man ska bry sig om dem, men om man vill lyfta någon särskild verksamhet är det ett bra tillfälle att samlas kring ett temaår. I det här fallet går 2011 och 2012 mycket in i varandra om man vill utnyttja den möjligheten.
Vad gäller frivilligarbete och de äldre är det en väldigt bra kombination. Det utgör mycket av det som man kallar för socialt kapital, dvs. det finns i välfungerande samhällen ofta en vilja hos medborgarna att bidra frivilligt till att förbättra välfärden i samhället. Man borde involvera tredje sektorn mycket mera. Ibland känns det som om regeringen tror att de måste göra allting själva.
På Åland finns det ett otroligt föreningsliv och ett väldigt, i många avseenden, bra organiserat föreningsliv, men det är nästan aldrig så att de organisationerna lyfts upp till några partners utan de ska vara mottagare av pengar. De ska inte själva vara med och bidra till aktiv samhällsutveckling på ett bredare plan. Regeringen borde bjuda in representanter från frivilligorganisationerna och inte ha tillställningar med någon inbjuden från Sverige, som ska berätta hur man gör där och sedan ska vi sitta och lyssna.
Det finns otroligt med resurser på Åland. Låt oss använda oss av dem och inspireras av varandra. Ordna hellre sådana evenemang om man nu måste ordna någonting, eller ge pengar till tredje sektorn att de själva får ordna. Regeringen behöver inte göra allting själv, man kan ändå utarbeta någon policy för de här åren.
En tredje sektor på Åland är egentligen det civila samhället som fungerar bäst, både vid sidan av det som vi håller på med och kommunerna. Det är imponerande vad som åstadkoms inom tredje sektorn.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jag delar ltl Barbro Sundbacks uppfattning att man borde ta bättre vara på tredje sektorn, som är väldigt, väldigt stark på Åland. Min uppfattning är att, åtminstone när det gäller den sociala sidan, vi har blivit lite bättre, men det finns stort utrymme för förbättringar. Till exempel så har vi diskussioner med handikappförbundet och Handikampen om vad vi skulle kunna göra där för att förbättra. Vi har också haft diskussioner med till exempel föräldraföreningen Fri från narkotika och Power Club där vi gör gemensamma seminarier. Power Club ska nu ha en föräldrastödsföreläsning och man ska ha en langningskampanj, så vi har blivit lite bättre, men det finns ändå utrymme för att bli ännu bättre.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jo, säkert finns det möjligheter att bli ännu bättre. Det finns också behov inom tredje sektorn att skapa samverkansstrukturer. Där skulle regeringen med pengar kunna åstadkomma väldigt mycket. När man jobbar inom tredje sektorn så finns det en gräns som man kommer upp till ganska snabbt, eftersom det finns eldsjälar som vill engagera sig, men sedan går det inte mera, utan man måste få tilläggsresurser. Då kan inte varje förening ha en verksamhetsledare, kontor och en hel uppsättning med administrativa funktioner utan här borde regeringen stimulera till ett samarbete.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Också den uppfattningen delar jag. På något vis har vi inte haft en strategi och ett utvecklingsmål. Till exempel upplevs det att man inte får riktigt stöd från handikappförbundet och Handikampen från vissa föreningar. Vi ser att det finns 12 årsarbeten på Handikampen och handikappförbundet och där borde vi försöka få den resursen och den kompetensen som finns att samarbeta. Där har ltl Barbro Sundback också helt rätt, vi utnyttjar inte de resurser som finns på bästa sätt i dagsläget. Det är också min uppfattning, men det är ganska svårt ändå att försöka få till ett samarbete var det än må vara månde. Det är ännu en viktig sak som ledamot Sundback tar upp.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det är kanske det mest effektiva sättet att man får pengar om man samverkar på ett sätt som gör att verksamheten blir mera produktiv. Jag känner inte till Handikampen, man får intrycket att det är en ganska anonym organisation om det finns 12 anställda där. Man skulle kunna tycka att de skulle höras mera om behoven, kraven och intressen. Det är synd att de inte hörs mera, det är en viktig verksamhet som både politiker och allmänhet borde känna mera till om.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Åke Mattsson, replik
Herr talman! När det gäller EU:s temaår så har vi av tradition tagit upp det i utskottet varje gång vi har lämnat utlåtande till självstyrelsepolitiska nämnden i EU-meddelandet och lyft fram att det är viktigt att man lyfter fram frågan och jobbar med den också. Vi har också förslag när det gäller frivilligarbetet att man skulle göra en analys över hur mycket frivilligarbete det finns på Åland och där kommer de äldre också med. Det här är en fråga som det finns två sätt att se på, den borde gå snabbt i utskottet att behandla. Vi har annars medlemmar där som är väldigt pålästa, engagerade och intresserade av frågan. Har man inte det så tar det ganska lång tid att komma vidare. Våra medlemmar är ambitiösa och vill arbeta med det här. Det verkar kanske som att utskottet inte vill processa ärenden, men det är snarare tvärt om, vi har en prioriteringsordning där lagstiftning går först och därefter kommer motionerna och vi har svårt att hinna med. Vi ska i mån av möjlighet titta på den här.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag tror att utskottet säkert har de bästa ambitionerna och det är väl det utskott som jobbar kanske mest i lagtinget under också de tider som vi inte sammanträder, så jag har stor respekt för social- och miljöutskottets arbete. Jag tror att det säkert kan bli resultat av det här, mindre processande och mera resultat så går arbetet undan.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade. Begäres ytterligare ordet?
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
7 Strategi för kvalitetssäkring
Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion (HM 17/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Danne Sundman
Herr talman! I den här motionen, som vi har rubricerat strategi för kvalitetssäkring, föreslår vi en rad åtgärder, som vi finner nödvändiga mot bakgrund av att vi upplever att ålänningar generellt sett har lågt förtroende för det politiska systemet på grund av alla de bekymmer och problem, som har seglat förbi och skrivits om i massmedia. Som oppositionspolitiker kan man agera på två sätt, man kan glädjas åt regeringens tillkortakommande och se fram emot val där folk väljer en annan politisk majoritet eller så kan man inse det att folk inte ser skillnad på partier och politiker utan det är vi politiker som dras med i det här dåliga förtroende.
Man har generellt sett dåligt förtroende för självstyrelsesystemet. Det är allvarligt och vi vill därför vara konstruktiva och föreslå nödvändiga förbättringar och förändringar. Vi tror att det här är någonting som alla partier kan hålla med om och det här är de absolut viktigaste sakerna att göra nästa period.
Det är många förändringsarbeten, som har startats under den här perioden, som inte kommer att hinna göras färdiga, tyvärr får man säga. Det handlar om allt från jordförvärvslagstiftning, näringsrätt, hembygdslagstiftning till viktiga reformer som riskerar att bli halvfärdiga eller inte alls påbörjade. I motionen nämner vi de viktigaste sakerna som vi tycker att man ska satsa på nästa period.
Nästa period ska bli en period där vi reder upp saker och ting. Kanske vi ska tänka på det när vi går till lagtingsval i höst så att man inte lovar så mycket mer än att vi försöker reda upp det vi redan har. Man måste inse att under nästa period kommer vi att ha den verkliga ekonomiska utmaningen för att få det att gå ihop efter den här periodens ekonomiska politik, som har byggt på att man skjuter problemen framför sig. Trots det så måste man hitta resurser att satsa på de här sakerna för det är helt avgörande för att vi återigen ska få förtroende hos befolkningen.
Som vi sade i den allmänpolitiska debatten är det här jätteviktigt om vi förväntar oss att ålänningarna ska komma med på tåget mot mera självstyrelse och till och med som jag sade, mycket mera självstyrelse som den här ramlagen innebär på sikt. Vi gör inte med det verktyget om vi inte har folkets stöd när det gäller att utveckla självstyrelsen. Vi gör inte med en vid ram om vi inte har förtroende att växa inom den stora ramen. Därför är det här av största vikt. Passligt vore kanske att tills man får den här ramlagen om det nya självstyrelsesystemet, som vi inte får i morgon eller i övermorgon, men kanske i nästa vecka om man pratar i bibliska termer, ser vi till att vi har de system som vi har idag i skick och är redo för ökat ansvar tillsammans med ålänningarna som har förtroende för systemet.
Kort om de förslag som ingår i motionen, vilka jag också tog upp i den allmänpolitiska debatten, är att det politiska ledarskapet och framför allt när man kommer till gränssnittet mellan politiskt ledarskap och förvaltningen och dess ledande tjänstemän, är en jätteviktig sak. Där behöver politiker ha kunskap. Vi behöver i likhet med näringslivet ha ledarskapsutvecklingsprogram, som man har i alla företag idag på alla nivåer i princip, särskilt satsar man på styrelsenivå så att alla ledande tjänster och ner i organisationen har en tydlig ledarskapsmodell så att alla vet hur slipstenen ska dras. Då jobbar man mer samspelt och får utnyttja den resurs man har i förvaltningen.
En viktig sak som vi har debatterat mycket under den här våren är ekonomistyrningsverktygen och där är det både preventivt när man budgeterar och när vi ser till att vi har rätt styrdokument på plats. Där har obunden samling med flera bekymrat sig över det att finansförvaltningslagen som nu antogs egentligen inte innebär någonting annat än 13 förordningsfullmakter, som gör att all makt i praktiken förs till förordningsnivå. Det är kritiskt för hur de här förordningarna ser ut, de kan bli bra, men det vet vi inte, vi har inte sett ett utkast heller. Det är jätteviktigt att det arbetet baxas igenom och att de blir bra att lagtinget får en tillräcklig budgetmakt så att vi slipper budgetaffärerna som har varit.
När det gäller revisionsmyndigheten är det också kritiskt. Den revision som är idag och har varit en längre tid så räcker inte till, den är generellt sett, även om den skulle vara fullt bemannad, på tok för liten. Det har tagits fram ett förslag till ny revisionsmyndighet och nu har det kastats mer eller mindre i papperskorgen. Man skisserar på en annan modell, som vi absolut inte kan understöda, där man i princip inte har en revision längre. Man upphandlar lite revision externt och det är förvaltningschefen, som är politiskt tillsatt, som bestämmer vad som ska revideras. Då hamnar vi verkligen i träsket. Där har vi vårens stora politiska skandal om de tankarna förs vidare.
Vad vi behöver är en fristående revisionsmyndighet med tillräckliga resurser att göra ordentlig effektivitetsrevision så att vi får någon som driver det här kvalitetssäkringsarbetet. Det är ytterst kritiskt för att det ska bli någon ordning på fögderiet.
I dagarna kommer det också en lagmotion, den är väl inte offentlig ännu så jag ska inte orda dess mera om den, där man gör vissa ändringar i det politiska systemet när det gäller lagtingets organisation. Där är det också jätteviktigt att man gör rätt och att man använder de resurser som vi har till buds för själva politiska systemet på ett effektivt sätt, men det får vi återkomma till.
Sedan tycker vi att det ska finnas någonting som kan kallas för självstyrelseombudsmannafunktion, alltså rättschefsfunktionen måste revideras i förvaltningen. Det är viktigt att säga att det inte är någon kritik mot nuvarande tjänsteinnehavare, men själva utformningen av rättschefsfunktionen idag är under all kritik, man har rättschefskapet på en tjänsteman vars tjänst sitter på politiskt förtroende. Så kan man inte ha det utan man borde ha en fristående rättschef. Sedan borde man dessutom låta den här självstyrelseombudsmannen övervaka näringsrätts- och jordförvärvstillstånd, vilket är en stor brist, som den parlamentariska kommittén konstaterade.
En annan viktig sak är att det görs en maktutredning. Vi skriver här: ”I ett litet samhälle gör småskaligheten, släkt- och vänskapsband och övriga relationer att det lätt uppstår ett beroendeförhållande”. Det vet vi alla att det finns på Åland. Det här bör klargöras och genomlysas i en maktutredning så är det inte så dramatiskt längre som det annars kan vara. Det här är också en viktig intentionspolitisk fråga. Den som ska komma in i det åländska samhället ska kunna läsas sig till de här strukturerna för att avdramatisera det och göra Åland till ett mera öppet samhälle.
Det är viktigt att vidta åtgärder så att man undviker korruption, svågerpolitik och framför allt att man undviker att folk misstänker att det förekommer. Det är än viktigare i ett litet samhälle. Vi har sett att t ex i Finland, som anses vara ett av världens minst korrupta länder, har det funnits tydliga korrupta strukturer där man har understött varandra. Det byket har tvättats mer än väl i media. Vad säger att det inte finns sådant på Åland också.
Vi tycker också att det ska etableras ett s.k. whistleblowersystem där man ska kunna anmäla sådana här oegentligheter utan att få repressalier eller hamna illa ut. Det är också viktigt i ett litet samhälle, det är svårt att ta fram obekväma saker utan att själv drabbas av det. Det här ser vi som en helhet, maktutredning, handlingsplan och korruption och whistleblowersystem. Det finns inget bra ord på svenska för det. Generellt sett borde man ha ett system för att granska det här, det är också någonting som en revisionsmyndighet kan göra, att man har en hållbar nivå på byråkratin. Har man byråkrati så ska den uttryckligen ha någon nytta, den ska inte finnas till för sin egen skull.
Det finns kanske inslag i de flesta byråkratiska processer som kan effektiviseras bort generellt och framför allt sett ur vilken procedur man använder för att genomföra byråkratin, alltså användning av nya verktyg, ansökningar på webben, elektronisk hantering osv. Det är ett jättebra exempel att man har tagit i bruk det nya jaktsystemet där man söker på webben, vilken enorm lättnad det kommer att bli för alla parter, jägare kan söka fritt från tid och rum och tjänstemännen kan likaså hantera det på ett helt annat sätt. Det ger en försmak på vad man kan göra i det stora hela.
Det har också att göra med uppdatering av IT-systemet, det arbete som är igångsatt, men som man som utomstående har en känsla av att går väldigt långsamt och får stå tillbaka för att man inte prioriterar det riktigt högt. Det är klart att man är illa pinad av de ekonomiska förutsättningarna, men man måste se det här som viktigt att genomföra för att på sikt spara pengar och då måste det få svida lite initialt när man köper systemen. Man måste ha en strategi samtidigt hur man effektiviserar med dem så att man kan räkna hem vinsterna av dem. Det kan man.
Vi är också bekymrade över lagberedningen som idag får lagbereda mycket till papperskorgen. Där måste man få gränssnittet mellan politiken och lagberedningen att fungera bättre. Lagberedningen är hårt ansatt av det som vi är tvingade att göra, EU-direktiv, men sedan förekommer det också mycket lagberedning som är trögt på grund av politisk oenighet och man ändrar hit och dit. Man borde först prata ihop sig politiskt och sedan gå till hantverkaren. Det är ungefär som om man tar hem en hantverkare och renoverar huset utan att man vet var man vill ha väggar och vilka tapeter man vill ha och så måste man ändra osv. Den värdefulla resurs som lagberedningen utgör måste hanteras ytterst varsamt och prioriteras noga.
Sedan tycker vi till sist att man skulle införa ett kvalitetsledningssystem. Det finns också goda exempel på hur det tillsammans med tydlig revision osv. blir i sig själv drivande att hålla koll på kvalitetsarbetet och uppmärksamma brister och utvecklingsbehov. Att införa kvalitetsledningssystem i landskapsförvaltning är relativt enkelt eftersom en byråkratiskt organiserad förvaltning ofta är lättare att certifiera än ett företag som inte har samma rediga struktur. Det skulle då bli en åtgärd som till sist knyter ihop de andra åtgärderna och i kombination med dem visar fortsättningsvis på vilka förbättringsåtgärder som är mest angelägna. Det är i huvudsak de förslag som motionen innehåller.
Sedan finns det också andra saker som vi inte har nämnt. Det är de reformer som är på hälft och som kommer att bli på hälft fram till valet. De är jätteviktigt att man under nästa period går i mål. Det reformer som startas i början av en valperiod måste man ha som mål att genomförs under perioden. Det är galet att vi nu högst troligen går över ett val och det kommer en ny regering och det i sig fördröjer processen. Man ska bli van med sina roller och det ska ändras osv. Det är bättre då att man har en tydlig tidsplan att man gör det här under perioden. Det var i sammanhanget en parentes. Listan kunde göras dubbelt längre. Det här är de viktigaste sakerna för att få ordning på själva systemet.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Några kommentarer när det gäller utveckling av ledarskapet. Vad jag förstår och har uppfattat har det pågått ledarskapsutbildning under perioden på flera nivåer så det är väl någonting som redan pågår och pågått länge. Därför förstår jag inte varför man påpekar det. Det finns flera av de här sakerna som pågår, t ex uppdateringen av IT-systemet, som nog ledamot Sundman nämnde att det går för långsamt, men det är stora saker på gång. Man ska också involvera gymnasialstadiets hela IT-sida i det här.
Kvalitetsledningssystemet inom förvaltningen är väl ingen dum idé, men en kvalitetssäkring av det politiska systemet, hur får man fram ett sådant program, vem ska ta fram det eller finns det redan något att titta på?
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det finns i den här motionen, de nio punkterna är ett program. Det här är delar som måste få plats för att kvalitetssäkra själva systemet, men den sista punkten, kvalitetsledningssystem för själva förvaltningen är för själva landskapsförvaltningen och underlydande myndigheter. När det gäller ledarskapsutveckling är det sant att det pågår ledarskapsutbildning kontinuerligt, men den nivå man inte berör är den politiska nivån, ministrar, lagtingsledamöter, samspelet däremellan. Vad är det som säger att vi människor av folket som har ställt upp i val och blivit lagtingsledamöter är experter på ledarskap naturligt bara för att vi valda av Ålands folk att sitta i lagtinget. Så är det inte. Vad är det som säger att alla sedan som ska ingå i landskapsregeringen, som nästan uteslutande rekryteras från de här valda lagtingsledamöterna, kan ledarskap. De förstår sig på sitt interna ledarskap och gränssnittet till landskapsförvaltningen och framför allt samspelet i lagtinget. Inte är det så. De behöver också ledarskapsutbildning. Vi måste våga säga att vi själva behöver utbildning också.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Visserligen. Nu kan jag inte riktigt vad som händer när man kommer till landskapsregeringen. Alla behöver säkert någon form av ledarskapsutbildning, det tvivlar jag inte på. Att sätta det på lagtingsledamöter och kalla politiska grupper, nå det kanske är bra, men jag tror att de här utbildningarna förekommer på politisk nivå även i landskapsregeringen.
Att de här punkterna som ledamot Sundman har tagit fram ska kvalitetssäkra på något sätt vet jag inte. Jag tror att man behöver ha ett annat system än att bara tala om de här punkterna. Det brukar ofta vara en fråga från oppositionen, på vilket sätt.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Genom att genomföra de här punkterna och få verktygen på plats, processen att fungera, får man högre kvalitet i förvaltningen. Då undviker man de problemen. Ta alla tidningarna, som har kommit under den här perioden, och sätt ut dem på ett golv, så ser man vad problemet är. Ta skandal för skandal, affär för affär. Inte är det egentligen några andra problem än just de här uppräknade och särskilt de tre första. De är inte i någon prioritetsordning. Då får man högre kvalitet. Sedan är det klart att det kan krackla i alla system och oavsett kvalitetsledningssystem osv. Som jag sade i mitt anförande under den allmänpolitiska debatten kan man ändå föra en tokig politik och det har också varit orsaken till några av affärerna, men det är ändå mest okey, eftersom det är tillåtet att ha en annan politisk inriktning än vad oppositionen har. Det avgör ju Ålands folk vilken politik man ska föra, men själva kvaliteten på förvaltning är någonting som vi alla måste engagera oss i.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Det är två saker i ltl Danne Sundmans motion och anförande som jag särskilt vill poängtera och tacka för att han tar upp. Det här med maktutredning så föreslog vi också från socialdemokratiskt håll redan för några år sedan. Det borde verkligen komma till stånd en sådan. Det skulle vara väldigt klargörande för alla oss som deltar i beslutsfattandet på Åland.
När jag läste motionen såg jag att det är mycket som egentligen borde skötas av en välutvecklad revisionsmyndighet. Jag tackar för det klarspråk som ltl Sundman har om den här som nu är under planering, den här light-versionen, som verkar ha som enda mål att vara villig. Jag hoppas att det blir nya överläggningar och att fler vågar vara tydliga med vad man tycker.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Jag har tidigare varit så drastisk att jag har sagt att om man inte ser till att det finns revisionsresurser, revisionen är garanterad, hotar det i förlängningen demokratin. Det system som man nu ritar på är odemokratiskt. Då ska vi inte heller oja oss över diktaturer ute i världen för vi skapar själva en icke-kontroll. Vi kan inte säga att vi är ett folkstyre för folket har ingen kontroll, folkets representanter har ingen kontroll på vad som sker. Det är en fråga med långt längre bärighet än att det bara är en sak som vi inte är överens om. Vi måste absolut komma bort från de tankarna att ha en politiskt styrd revision. Att politiskt se till att en tjänsteman avgör vad som ska revideras. Vi måste ha en oberoende revisionsmyndighet som på något vis kan reparera den skada som hittills har åstadkommits för att vi har haft för lite revisionsresurser, som vi alla erkänner att vi har haft. Nu är det ännu värre när tjänsterna inte har varit tillsatta.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Det är lite lustigt ibland hur saker sammanfaller. Jag skrev precis idag innan jag gick hit till plenum, ett papper om den framtida revisionsmyndigheten. Där konstaterar jag att det offentliga målet med den offentliga revisionen är att främja och säkerställa tilltron till att principerna för en rättsstat och demokrati förverkligas i skötseln av finanserna och det offentligas verksamhet. Det är precis som ltl Sundman säger, det är medborgerliga rättigheter att ha den här granskningen av de offentliga finanserna och hur de sköts. Det är någonting helt annat att revidera ett samhälle än att revidera aktiebolag. Dessutom, vart ska medborgarna vända sig om man har klagomål, som man t ex kan göra i andra länder. Till t ex Statens revisionsverk kan man som medborgare vända sig med sin kritik. De tar sedan i sin tur upp frågan med riksdag och regering.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Vi är helt överens, ltl Gunell och jag. Det som man nu skissar på stjälper demokratin i sina grundvalar om man går in för en sådan revisionsmodell, som en ersättning för den modell som vi har idag, som redan har brister. Man måste ta revisionsverkets utredning och lite skala ner den och anpassa den för våra förhållanden och genomföra det istället. Vi måste satsa på revision. Det vet vi, att satsa på revision innebär intäkter på sikt i form av effektiviseringar. Då får vi en resurs som hela tiden kan fundera på hur vi kan göra saker på rätt sätt och som kan ta fram problem och förändringsarbete i förvaltningen. Det är av största vikt. Om man ska utse någon av de allra viktigaste sakerna i den här motionen är det just det att det kommer en bra revision på plats.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Visst är vi politiker själva delaktiga i det som sägs ute i samhället och också till viss del politikerföraktet. Om ltl Danne Sundman vill så kan jag räkna upp otaliga affärer och braskande tidningsrubriker från förra mandatperioden, från förrförra mandatperioden, från förrförra mandatperioden och där har politikerna ett stort ansvar. Det är en intressant motion, men mycket är på gång. Vi håller på med ledarskapsutbildning inom förvaltningen, vi fortbildar avdelningscheferna och politikerna i ekonomisk styrning, vi har tagit fram en finansförvaltningslag, vi har stärkt lagberedningen, vi håller på med IT, med hemsidan, med elektronisk fakturahantering. Vi håller också på med revisionen. Så mycket att göra och så lite tid. Det här arbetet lär fortsätta för nästa landskapsregering.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Under punkten lagting och landskapsregering version 2.0 berör jag just det att hur använder man sin tidsresurs i landskapsregeringen. Det är också jätteviktigt att prioritera viktigt utvecklingsarbete. Idag har många ministrar en roll av superavdelningschefer och sysslar med daglig förvaltning, de hinner inte med och måste lämna det här.
Som jag konstaterar i motiveringen är det naturligt med politikerförakt, det är naturligt med olika åsikter i sakfrågor, det är naturligt med olika ideologier och det skapar också förakt på en del håll, man håller inte med en annan politiker eller en vän eller kollega för att man har olika politiska åsikter. Det är en sak, men en annan sak är när det inte fungerar, de rubriker som kommer när systemet inte fungerar. Det är de rubriker som jag vill åt. Sedan ska vi ha en livlig debatt och ha olika uppfattningar i sakfrågorna. Det kan man ha i större utsträckning när de här systemen är på plats, då tar inte de här problemen en massa politisk energi. Vi borde ha vår politiska energi till att diskutera politik och inte en massa problem i systemet.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Diskussionen om att skilja politik och förvaltning är jätteintressant. Det är en fråga som jag ställer mig dagligdags och fast jag försöker skilja mellan politik och förvaltning så hinner man inte. Vi skulle behöva ha en ocean av resurser till landskapsregeringen. Trots att vi har självstyrelse, trots att vi har egna lagar är vi så underbemannade. Det är precis det som är sanningen. När man är minister så har man bara sig själv, man ska svara på mail, man ska svara i telefon, ta fram material, göra research själv. Alltså det är ett hästarbete. Vi har ju inte några sådana resurser.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det är ett stort problem. Det är ett hästarbete att vara minister och man har bara sig själv. Det är precis så som minister Sjögren säger. Det har jag och obunden samling en idé om hur vi skulle kunna lösa och underlätta. Utan att resurserna totalt sett för politik ökas så kan man ta resurser från ersättarsystemet i lagtinget. Delvis med hjälp av landskapsregeringen och samtidigt också stärka oppositionens resurser, men framför allt att hjälpa landskapsregeringsledamöterna. Fast jag är i opposition så inser jag att det allra viktigaste är att exekutiven fungerar, ministrarna får en viss avlastning. Man hinner inte med att dricka upp det vattenfall som idag rinner över den som är minister. De problemen måste vi ta på allvar. Det är snarare ett underverk att de människor som har de posterna inte brakar ihop. Är man inte beredd att göra de här förändringarna så att vi frigör resurserna så kan vi inte göra det, tyvärr.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Lite av de tankar som tas upp i motionen tänkte jag beröra i den sista punkten på föredragningslistan idag, min motion om effektivare förvaltning. Kanske det inte är någon kvar då alls så jag passar på att ta några ord nu istället. Det är en väldigt väl genomarbetad hemställningsmotion, den ska ltl Sundman och obunden samling ha heder av. Som jag också sade i den allmänpolitiska debatten i en replik åt ltl Sundman är jag positiv till många av de förslag som tas upp. Det som sades och som nämns i motionen att förtroendet hos folket just nu är lågt är riktigt.
Redan för två år sedan på Ålands framtids årsmöte tog jag upp den här problematiken och vad man kunde göra åt det. Jag håller med om det som sägs att mycket av problemen bottnar i bristen på ledarskap, därför är ledarskapsutbildning viktig. Jag håller med om de flesta frågorna så det är onödigt att ta upp tid och stå läsa och upprepa det, men några frågor har jag som jag vill ta upp.
För det första när det gäller ekonomistyrningsverksamhet och revision så är det väldigt viktigt att man har en fungerande revision och det är väldigt viktigt att man har en fungerande IT-förvaltning. Av någon anledning som jag inte kan sätta riktigt fingret på har den här landskapsregeringen inte tyckt att man ska satsa resurser på det. Jag vet inte varför, men det är märkligt. Det är två oerhört viktiga saker om man ska ha en fungerande förvaltning.
Det sägs i motionen att man vill ha tillräckliga resurser för effektivitetsrevision vilket jag berömde i den allmänpolitiska debatten. Det är möjligt att motionärerna och jag tänker på olika saker när vi pratar om effektivitetsrevision. Här pratas det om att man ska garantera att skattemedlen ska användas så effektivt som möjligt, att medborgarna erhåller service av god kvalitet och man ska säkerställa lagtingets inflytande. Det här är viktiga saker, det är inte frågan om annat, men när jag tänker på effektivitetsrevision tänker jag på en revisionsenhet som går in i förvaltningen, inte jagar enskilda tjänstemän och försöker hitta fel och brister och ställa till oreda utan att man faktiskt försöker hjälpa till och förbättra processerna och ge goda råd, har ni tänkt på det här, det här verkar vara onödigt dubbelarbete, ni borde kanske göra så här istället. Det tänker jag på när jag pratar om effektivitetsrevision, så nu ställer jag frågan om vi ser olika på det?
De motiv som nämns här anser jag inte alls är oviktiga, men effektivitetsrevision ser jag som en stödresurs för förvaltningen, en stödresurs som kan hjälpa till och få en så effektiv förvaltning som möjligt. Jag kan återkomma till det senare.
När det pratas om en maktutredning för det åländska samhället sägs det i början ”i ett litet samhälle gör småskaligheten, släkt- och vänskapsband och övriga relationer att det lätt uppstår olika beroendeförhållanden.” Det är givetvis sant, men det är inte bara nackdelar heller med ett litet samhälle. Jag vill hävda att det finns en extra helt frivillig och folklig revision om det uppstår någon korruption eller någon typ av maktmissbruk. I ett litet samhälle behöver det inte bara vara nackdelar, min uppfattning är att den åländska allmänheten följer med väldigt noga om det sker några felaktigheter.
Till sist när det gäller kvalitetscertifiering så nämns det att det borde upprättas kvalitetscertifieringssystem för landskapsförvaltningen. Man nämner hur sårbar delar av den åländska förvaltningen är på grund av att kompetensen hänger ihop med enskilda individer som har ett brett arbetsfält. Det är sant och ett kvalitetsledningssystem utöver de motiv som nämns här skulle också ha en stor nytta när det gäller att introducera nya arbetstagare. Fortfarande hör jag att sådana som börjar inom landskapsförvaltningen har väldigt svårt att komma in i arbetet, att få reda på vad som har gjorts tidigare, vad föregångaren har gjort. Introduktion och skolning lämnar mycket övrigt att önska. Det var de kommentarer som jag helt kort hade, herr talman!
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! När det gäller effektivitetsrevision kan man enkelt säga att det är allt annat än vad man kan kalla sifferrevision, att man dels ser det som står i motionen, att resurserna används på ett effektivt sätt, men också att man går mer djuplodande in, precis som ltl Anders Eriksson säger, och granskar verksamheten, föreslår förändringar, stöder utvecklingsarbetet och tar sig tid att verkligen benchmarka förvaltningen och säga att sådana här nyckeltal har vi på Åland. Jämförbara institutioner gör så här istället och då får man sådana här nyckeltal osv. I rapportform ger man instruktioner hur man kan förbättra för att få högre effektivitet. En organisation där man direkt kan säga att det här skulle ha behövts när man bildade den är ÅHS där man först nu börjar komma till rätt strukturer. Man borde ha satt dem på plats från början. Det finns många andra exempel också där effektivitetsrevision skulle ha sparat enorma resurser inom landskapsförvaltningen, t ex nu när vi bildar en ny gymnasieskola, hur vet vi att den sedan fungerar effektivt.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Det sistnämnda är viktigt att notera och det är rent av förvånande att ÅHS som är en stor organisation och en stor arbetsgivare först nu börjar revideras. Jag blev väldigt förvånad när jag fick reda på det.
När det gäller effektivitetsrevision är min uppfattning att man har haft ganska mycket fokus på att hitta fel, det är väl kanske för starkt att säga jagat enskilda tjänsteutövare, men det har varit mycket fokus på att hitta fel istället för att ha den stödjande och hjälpande funktion. Den är minst lika viktig, för att inte säga mera viktig när det handlar om revision. Med den lilla förvaltning vi har måste alla dra åt samma håll och försöka få det att löpa på så bra som möjligt. Så som revisionen har varit upplagd nu så har det många, många gånger skapat stora problem.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det är av yttersta vikt att revisionen fungerar professionellt och är stödjande och hjälpande och inte drar på sig epitet från något kortspelsnamn utan är just så att man känner att nu får man hjälp, nu får jag hjälp att bli effektivare, nu får jag hjälp att ta tag i de problem som min verksamhet har. Den inställningen har en professionell revisor idag, både i det offentliga och i det privata så det kan man utgå ifrån om man anställer revisorer som sysslar med det här. Det är jätteviktigt att de gör det och inte tar den som man tror är den billiga modellen när man upphandlar revision. Vi måste ha egna revisorer som jobbar under tjänsteansvar i en myndighet. Det är en absolut avgörande detalj, sedan kan man diskutera omfattningen och det hoppas jag att vi får göra vid kommande tillfälle.
Talmannen
Replikväxlingen är därmed avslutad.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Den här motionen ska nu remitteras till lagutskottet och jag är väl den enda representanten för lagutskottet här nu. Jag har inte sett till någon annan under de senaste timmarna. Motionen är intressant, men den är något ovanlig. Om man hyser den här uppfattningen som motionärerna har, dvs. att det åländska folket i stort sett har tappat förtroendet för de politiskt ansvariga och att det beror på en massa omständigheter som kräver ett omfattande förändringsarbete och att det är nödvändigt för att återskapa förtroendet hos befolkningen, så är väl hela motionen närmast att betraktas som ett misstroende. Jag kan inte förstå den på något annat sätt. Ja, möjligen så att den på något sätt är en regeringsdeklaration för de obundna när man säger att det här är någonting som man ska genomföra i den kommande landskapsregeringen. Det blir väldigt svårt, åtminstone för mig, att driva det här som en hemställningsmotion. Dess politiska verkningar är något annat än uppmaning till landskapsregeringen. Det kanske skulle vara, om man verkligen vill ha en förändring till stånd och diskutera det här i lagtinget, bättre att den skulle få en annan utformning.
När det gäller de enskilda punkterna så det här med att kvalitetssäkra det politiska systemet och att politiker måste genomgå någon slags ledarskapsutbildning ingår inte i det demokratiska uppdraget. Var och en medborgare har rätt att ställa upp i val och blir man vald så blir man det i egenskap av de kvalifikationer som man representerar. Man utkrävs ett ansvar för det som man har lovat i samband med val och den politiska kontrollen sker av väljarna vid nästa val. Jag har aldrig riktigt förstått den demokratiska aspekten på den där diskussionen, men ledamoten Sundman har haft något liknande tidigare.
Däremot finns det i lagtinget och även i regeringen och den delar jag också, brister på hur ett parlamentariskt system ska fungera och hur det ska vara utformat. De flesta kommer från kommunalpolitiken och det betyder att tjänstemännen ofta har ett stort inflytande över politikerna. Regeringens uppgift är att säga vad man vill göra och vad man tänker förändra. Den här regeringsperioden har varit en enda utdragen utredningsprocess där man sedan, alltid sedan, skulle komma fram till vad man skulle göra, men vi ser inte att den här regeringen kommer fram till någonting utan det blir kanske någon flagghissning nu och då.
Några konkreta förändringsreformer har inte genomförts annat än gymnasiereformen, som egentligen var den förra regeringens verk. Sedan har det utretts saker som i och för sig är bra och så har vi implementerat direktiv osv., men några besked om vad som ska göras inom olika områden, t ex i relation till handlingsprogrammet, finns inte. Det är väl det som skapar medborgarnas bristande tilltro till både lagting och landskapsregering just nu. Om man vill få förändring på det måste man ställa ett misstroende. Genom hemställningsmotion går det inte att göra sådana förändringar att förtroendet skulle återskapas. Tack, herr talman!
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Det hör till det politiska spelet att komma med påståenden som saknar relevans, att ingenting har gjorts och ingenting har hänt, det är utredningar och utredningar. Det är kvalificerat struntprat. Fullständigt. Titta på lagframställningarna, titta på de reformer som har genomförts under den här perioden som man har pratat om i åratal, plus att vi har haft en ekonomisk kollaps i systemet. Vi pratar barnomsorgslag, finansförvaltningslag, gymnasialstadielag, förändringar i jordförvärvsförordningen. Det finns hur mycket som helst. Det är en del av det politiska taskspelet, men någon sanning i det finns det inte.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, jag vände mig i första hand mot ledamot Danne Sundman med anledning av motionen. Gymnasielagen kom egentligen till förra perioden, jordförvärvslagen har det inte blivit något av, barnomsorgslagen tar lång tid och inte får vi riktigt svar på vad det ska bli av olika reformer som man har introducerat. Inte förväntar jag mig att minister Sjögren ska ha samma uppfattning som jag, men jag har varit ganska länge i det här parlamentet och sett regeringar komma och regeringar gå.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jag vände mig till ltl Barbro Sundback när hon på känt manér försöker ringakta det som har gjorts. Det måste vara en större trovärdighet i kritiken, det måste vara en trovärdighet i oppositionspolitiken också. Det är något som man helt glömmer bort. Att räkna upp de saker som man tycker att inte har gjorts och i svepande ordalag kritisera att ingenting är gjort, det är utredning på utredning. Det stämmer inte. Flera saker har den här landskapsregeringen kommit i mål med och nästa, den stora, stora reformen innan den här mandatperioden är slut, är en ny ÅHS-lag, en patientorienterad ÅHS-lag som är en stor, stor reform för ålänningarna.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, jag väntar på att utkomststödslagen är här nästa vecka.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Danne Sundman
Herr talman! Återigen har vi en viktig fråga på agendan, men det är ytterst glest på talarlistan så man behöver inte begära replik utan man kan begära ordet istället för man är nästa på tur. Det är synd. All heder till de tappra deltagarna och åhörarna. För en politiker som jag, som står på vågens framkant och vill utveckla Ålands självbestämmande väldigt långt, är det här pinsamma saker. Det här borde jag och vi i obunden samling vara tysta om och försöka dölja och sopa under mattan. Det här gynnar inte den inriktning som vi egentligen förespråkar, men vi inser att problemen är så pass allvarliga att det enda man kan göra är att ta ut mattan och skaka den och försöka reda upp det. Det går inte att måla över rosten, det går inte att försöka övertyga ålänningarna att kejsaren har jättefina kläder, titta vad de blänker, guld och glitter. Han är ju naken och det ser ju folket. Därför gör vi på detta viset.
När det gäller formen, en hemställningsmotion, visst hade vi kunnat väcka ett misstroende och slagit på stora trumman och störtat regeringar osv., men det är inte det som är problemet. När det kommer ny regering är det ändå en regering som ska tas ur det parlament som ålänningarna har valt. Även om det skulle bli ett nyval eller efter det ordinarie valet 16 oktober i år om 207 dagar, så kvarstår ändå problemen. Det är också oärligt att försöka säga till folk att det bara är välja nya politiker, det är de nuvarande som inte kan, därför fungerar det inte. Det är inte heller sant, det är olika system som vi har, det är olika åtgärder som behöver göras, därför lyfter vi upp det i en hemställningsmotion. Nog förstår vi det också att inte kommer det att bli så att hemställningsmotionen godkänns och åtgärderna genomförs utan det handlar om, som ltl Sundback sade, att i nästa regeringsprogram måste man förutsätta att åtgärderna är med och att man verkligen nästa regeringsperiod satsar på att konsolidera verksamheten, att få ordning och reda på sakerna. Det handlar som sagt inte bara om att byta ut och välja nya politiker utan det är generellt. Det handlar det om när det gäller den förda politiken, om liturgier, åsikter i sakfrågor osv., då handlar det om det, men inte när det gäller de här frågorna.
När det gäller ledarskapsutbildning så visst är det så att det i huvudsak är fokus på förvaltning och ministrar och det interna ledarskapet, det politiska ledarskapet i regeringen och samspelet med parlamentet. Parlamentarismens spelregler är kanske det man borde våga erkänna att det behövs utbildning i. Sedan är det viktigt, där har utvecklingen gått framåt när det gäller lagtinget, man ska erbjuda språkkurser, kurser i vett och etikett och allt som man har behov av, men en lagtingsledamot ska aldrig påtvingas en kompetens eller utbildningskrav. Det enda man ska påtvingas är att ha folkets förtroende, att komma från ett val och vara vald till lagtinget. Ju närmare förvaltningen man kommer, för att det ska fungera, behöver ministrarna, avdelningscheferna och övriga förvaltningstjänstemän vara samspelta och då behöver man ha en gemensam ledarskapsmodell som fungerar.
Återigen, som jag sade i mitt förra anförande, är politiker inte några övermänniskor som kan allt det här från början och bara kan sätta sig på sin ministerstol. Så är det inte, de är bara vanliga människor som kommer från någon verksamhet. Det vanligaste är att man inte har haft någon ledande roll och inte förstår sig på vare sig ledarskap eller hur man prioriterar sin tid osv., sedan hoppar man på ett rusande tåg och sedan hinner man aldrig till främsta vagnen innan tåget är vid slutstationen. Man måste erkänna de här problemen, man måste vara ärlig och ta fram dem och föreslå lösningar på dem.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag tycker ändå att min analys av den här motionen fungerar ganska bra. Den är tvådelad på det sättet att den för det första utgår från att man menar att det finns ett allmänt misstroende gentemot nuvarande politiska regim. Det andra är att det bakom den rent politiska verkligheten finns strukturer som måste förändras, men att de inte kommer att kunna genomföras nu förstås utan det finns en deklaration i slutet av motionen där man antyder att de här måste genomföras i kommande landskapsregeringsprogram. Det är en slags regeringsdeklaration från obundna partiets sida. Den är väldigt intressant och väl värd att granska, men i lagutskottet blir det svårt att behandla den. Ska man ta fasta på misstroendet, åtgärderna eller både och. Vi kommer antagligen inte heller att behandla den eftersom vi har så mycket annat där som tar så mycket tid.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Min tro till lagutskottet är att de koncentrerar sig på klämmen och föreslår att klämmen godkänns. Då är vi en bra bit på väg. Visst är det som ltl Sundback säger att det här är frågor som egentligen inte hör hemma i en hemställningsmotion, utan måste tas i ett bredare perspektiv i ett regeringsprogram. Som jag sade i mitt anförande i den allmänna politiska debatten är det här någonting som alla borde vara överens om och som alla till stor del är överens om. Det är många saker som redan har påbörjats och som är i sin linda, som man måste prioritera och se till att man kommer till skott med. Det är någonting som vi får återkomma till, men som jag sade i mitt anförande tidigare idag är det viktigt att också i valrörelsen diskutera den här frågan. Man är överens om att man måste reda upp saker ting och inte bara fortsätta. Det kommer nya politiker, det väljs nya lagting och de här problemen fortgår. Med det vill jag också säga att det inte bara är den här regeringen som sitter nu, jag har varit här i 12 år och sett regeringar komma och gå i likhet med ltl Sundback. Problemen har funnits länge.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Det finns en sak som sticker ut, en sak som är en form av revision, en sak som trots kollaps i ekonomin, trots omfattande reformarbete, trots stormigt hav, byte av ministrar, en form av bokslut är att den här landskapsregeringen har suttit i snart fyra år och det är en erkänsla till det politiska ledarskapet och till lantrådet Viveka Eriksson.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Man brukar säga att den som aldrig gör någonting inte gör något misstag, men den som gör så lite som möjligt gör inte heller så många misstag. Att regeringen har suttit hela perioden är för att det inte har funnits något alternativ i stort sett. Vi har sett alla de politiska striderna där skiljelinjerna har gått i den andra tredjedelen av lagtingssalen, mellan regeringspartierna. Det är de mest förekommande. Vi i oppositionen har varit frustrerade, får inte vi vara i opposition, snälla, vi vill vara i opposition. Det är så det fungerar det parlamentariska systemet. Det är många gånger som man har blivit frustrerad över det. Man kan skratta åt det, men man kan också gråta åt det för det är det som i huvudsak är orsaken till att det har blivit så här mycket utredningar och det har tagit så lång tid. Även reformer som får ta tid har inte genomförts, kommer inte att genomföras innan valperioden. Saker som får ta tre-fyra år har inte heller genomförts. Visst är det som minister Sjögren säger.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Fortfarande, trots det, trots att det har varit instabilt många gånger sitter landskapsregeringen kvar.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Som alla känner till, alla som har följt med den här perioden, har vi många gånger uppmärksammat problemet med oenigheten och regeringen. Äras den som äras bör när det gäller den problematiken. Vi har också föreslagit, som en absolut krisåtgärd, en samlingsregering. I ett skede var vi beredda att bilda en samlingsregering bestående av alla partier, men då tackade man också nej. Då tyckte man att det är bra, vi sitter kvar och vi gör inga förändringar. Några månader senare tar man fram det som ett alternativ till att regera efter valet, från ett partis sida. Nå, det här riktar sig inte till minister Sjögren, men det visar hur omogna vi är när det gäller det parlamentariska systemet och samspelet, tyvärr. Behov av utbildning i det finns.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade. Begäres ordet?
Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Remiss
8 Understöd för servicetrafik
Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 51/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Den här motionen har ett syfte som ligger väldigt nära de här diskussionerna som vi idag har haft om äldreomsorgen och särskilt förutsättningarna för äldre att bo kvar hemma. Det är en diskussion om transporter som är anpassade för den äldre befolkningen. Det är närmast en diskussion som har försiggått i stadens fullmäktige. Jag vet inte huruvida det finns motsvarande diskussioner i andra kommuner, men det borde finnas det för det finns också ett behov av servicetrafik på landsbygden.
Efter diskussionerna i staden har vi socialdemokrater satt oss ytterligare in i de här formerna av transporttjänst. Man kan säga att den varierar beroende på om det är frågan om tätbygd eller landsbygd. Det finns bra förebilder i Österbotten med byabussen. Man plockar upp äldre människor med kollektivtrafik och de får åka till närmaste tätort och utföra de ärenden som de har och kanske också delta i olika sociala evenemang och sedan efter en tid så åker bussen hem igen och i många fall kan den köra direkt fram till huset. Det har blivit väldigt populärt. Det ersätter naturligtvis i vissa fall t o m färdtjänsten, som kan beviljas i stöd av socialtjänstlagen.
Det finns också i städer, vi har fått information om hur det fungerar i Uppsala. Där kan man inte köra hem till alla utan där finns det särskilda uppsamlingsplatser vid sidan av vanliga hållplatser. Detta för att de som har svårt att gå så pass långa sträckor, som det gäller, till busshållplatsen kan ta sig till uppsamlingsplatserna och trafiken gör några extra svängar just för att så många som möjligt ska kunna åka.
Det är nu mycket logistik som livet är fullt av i våra tider och det finns goda erfarenheter från andra ställen. I staden skulle vi gärna vilja genomföra en sådan här verksamhet och då har vi också fått information om att man på rikssidan har ett sådant statsunderstödssystem att man för inledande av sådan här servicetrafik kan erhålla visst stöd, som uppgår till högst hälften av kostnaderna till en viss nivå naturligtvis. Det skulle säkert stimulera också till försök med liknande verksamhet både i staden och på den åländska landsbygden. Det här är väl just en typisk åtgärd som man har utvecklat för att de äldre ska kunna bo kvar hemma.
Det läggs ner mycket skattepengar på busstrafiken på landsbygden, men jag undrar hur mycket den har utvecklats de senaste 30 åren. Det är väl nog ganska dyra platser idag för knappast ökar trafiken utan den kanske tvärtom har minskat, men det känner jag inte till i detalj. Det är problem med all ordinarie kollektivtrafik, den vill inte öka alla gånger.
Herr talman! Det här skulle vara en mycket viktig sak för många medborgare om det gick att förverkliga. Det gör det säkert och ännu lättare blir det om landskapet kommer till mötes med minst samma förmåner som i riket.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Det finns säkert olika system i olika kommuner, kan jag tänka mig. Det finns också ett intresse hos de privata företagarna att utveckla det här lite. Bl a affärerna ordnar, Mattssons i Godby och tidigare Ljunggrens i Sund anordnar taxi för att åka till affären, nu är det till Godby, där finns det apotek, läkare och allt. De stannar några timmar. Det är en jättebra sak och det är också en sak att utveckla. Det här är ingenting med stöd från vare sig kommuner eller landskapsregering utan det här är någonting som företagarna själva är intresserade av, naturligtvis för att sälja.
Sedan förvånar det mig att man i den här motionen talar om att man kan titta på vad man har kommit fram till i riket. Hur är det möjligt i den här saken, när det inte är möjligt i den som vi diskuterade tidigare.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag förstod av den giftiga undertonen att ledamot Ulla-Britt Dahl anspelar på diskussionen om äldreomsorgslagen. Jag förbehåller mig att förbigå den diskussionen med tystnad. Jag ser inte att den leder någon vart. Vi har ett helt socialt program, som heter ”minst samma som i riket”. Det förvånar mig om inte liberalerna har samma uppfattning. Åtminstone har ministern många gånger påpekat att vår lagstiftning är eftersatt på det sociala området och det beror inte på den här regeringen utan det beror på att den garantilag som vi tog när vi fick ett nytt ekonomiskt system inte har tillämpats effektivt. I det här fallet tror jag, med tanke på de äldres bästa, att det skulle vara bra om vi hade samma ekonomiska förmåner som i riket. Jag hoppas att ledamot Dahl delar den uppfattningen.
Ltl Ulla-Britt Dahl, replik
Herr talman! Visst delar jag åsikten att vi inte ska ha sämre än man har i riket, men jag tänker på om det är nödvändigt att regeringen tar fram de formella grunderna för beviljande av understöd för inledande av servicetrafik, enligt minst samma villkor som i riket. Ska man då titta på de grunder som man har utgått ifrån i riket, ska man titta på dem överhuvudtaget eller ska man gå enligt egna vägar, som man ansåg tidigare.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag vet inte vad ledamot Ulla-Britt Dahl nu vill säga. Vill hon att vi ska ha möjlighet att på samma grunder som i riket få utvecklad servicetrafik på Åland. Jag vill det, minst på samma grunder. Jag hoppas att ledamot Ulla-Britt Dahl har samma åsikt. Jag förstår inte vad problemet är? Är det en fråga? Det står väldigt klart i motionen, bypolitiken tror jag att vi ska lämna.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Alla insatser för att förbättra för de äldre vill jag ge mitt stöd till, så även till de här tankegångarna att man ska göra någonting för att underlätta för de äldre att komma till och från någonting som man har behov av. Jag hoppas också att det här inte är istället för den färdtjänst, som man har idag utan att man ska uppfatta det som ett komplement till det som vi har idag. Att det gäller de personer som klarar av att använda sig av färdtjänstmedlet så kan använda det, men det går ju tyvärr inte att använda sig av det för alla. Jag vill också understryka det som ledamot Ulla-Britt Dahl sade att det fungerar i vissa kommuner redan, på initiativ av butiksägare, att man far en runda runt och plockar upp de äldre för att de ska till butiken och handla och sedan hem igen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Servicetrafiken tror jag inte att kan ersätta färdtjänsten, inte åtminstone helt och fullt. Den kommer att behövas fortsättningsvis, både den som man ger i stöd av handikappservicelagen och den som beviljas enligt prövning under socialvårdsförordningen. En viss del av dem som nyttjar färdtjänsten kan eventuellt under en del av sitt liv ha nytta av den. Nu är det så att servicetrafiken inte är enbart till för de äldre funktionshindrade utan den är naturligtvis till för allmänheten, men rutten är anpassad efter just de här målgruppernas behov. Långsiktigt är det här ekonomiskt fördelaktigt att man kan erbjuda en sådan här tjänst till alla framom att man måste finansiera färdtjänst till någon.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Jag tackar för det förtydligandet. Det var väldigt bra att jag fick reda på hur tanken var. Jag tror i likhet med ledamot Sundback att det inte går att ta bort viss färdtjänstservice för det finns B-trappor, hala gårdar, mycket snö, det går helt enkelt inte att på egen hand vare sig med eller utan rullator att komma fram till en uppsamlingsplats utan man behöver bli ledsagad personligen av någon. Däremot kan man säkert kanske ta bort vissa ordinarie bussturer istället och ersätta dem med sådana här linjer. Det ser vi att många bussar far nästan tomma, eller så sitter det en människa i bussen, som inte har tillgång till egen bil eller andra fortskaffningsmedel. Då kunde man istället ha en sådan här tur .
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Till det sista som vtm Lindholm tog upp så vill jag tillägga att det är just det som är tanken, att mitt på dagen när bussen inte utnyttjas av de som åker till arbetet eller skolelever skulle servicetrafiken vara igång. Det är ofta så att äldre människor har en längre morgon, personer med olika funktionshinder tar lite längre tid på sig, så det passar jättebra att åka mera mitt på dagen och utföra sina ärenden. Det är också för arbetsgivaren, för bussägaren, viktigt att hålla chaufförerna sysselsatta också under dagen. Det finns många bra effekter av den här verksamheten.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
9 Effektivare förvaltning
Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion (HM 5/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Jag vill ge en eloge åt de värderade kolleger som är kvar och bara för den skull ska jag korta ner mitt 45 minuters anförande i det här ärendet. Ja, sju minuter, ursäkta, jag ska försöka hålla mig till den tiden. Tittar vi på budgetförslaget har vi en budgetomslutning på 291 miljoner i runda tal nästa år, enligt landskapsregeringens prognos och vi har ett ackumulerat underskott på 88,7 miljoner. Vi har en tredjedel i ackumulerat underskott och det är något som är väldigt allvarligt. I ett tidigare ärende här i dag pratade vi om att vi har en stor utmaning, men det här är också en stor utmaning.
Tittar vi på budgetförslaget på sidan 6 nämns de strukturella åtgärderna med ekonomisk effekt. Det är det vi behöver titta på när siffrorna ser ut på det här sättet. Där pratas om gymnasiereform och organisationsutveckling inom trafikavdelningen i syfte att bolagisera vägunderhållet och vägtrafiken.
Jag hörde till dem som var tveksam när dåvarande trafikminister Runar Karlsson började med det här med beställar- och utförar-rollerna inom förvaltningen, men jag tror att man var på rätt väg. Jag tror att man bör bygga upp strukturerna innan man har möjlighet att knoppa av verksamhet, om vi säger så. Ett exempel är egentligen, som inte så många tänker på, posten. Posten var också en integrerad del av landskapsförvaltningen, blev ett eget affärsverk, blev ett eget bolag och jag bl a har föreslagit att stora delar av det ska säljas ut till allmänheten. Det är någonting som kommer att komma så småningom.
När man gör den här uppdelningen gäller det att man har kompetens, det är inte bara att upphandla. De privata företagarna är duktiga, de vet hur man driver affärsförhandlingar och så ska det förstås vara. Då gäller det också att man från myndigheternas sida har kompetens när det handlar om upphandlingar.
Det nämndes vidare i texten på sidan 6 som jag hänvisade till, Strukturella åtgärder med ekonomisk effekt: ”Två stora väsentliga strukturändringar, som landskapsregeringen ser som nödvändiga för att minska omfånget av samhällsutgifterna är kortruttsutbyggnaden samt en samhällsreform i syfte att effektivisera och förbättra samhällets service inom kärnverksamheterna”. När det gäller kortruttsutbyggnaden är jag helt enig med att här kan man tjäna mycket pengar. Jag tror att det är en nödvändighet om man ska lyckas hålla skärgården levande framöver, men, men, men det går att skriva i allmänna motiveringarna, men det ska komma någonting också. När det gäller en samhällsreform är jag inte alls säker på att man, på det sättet som frågan visar, skulle tjäna så mycket pengar på det sist och slutligen.
Herr talman! Ska vi få en effektivare förvaltning bör vi få IT-utvecklingen att fungera. Det finns mycket att vinna där. Den sittande regeringen har, som jag tycker är det strategiska misstaget, varit rädd för att visa att vissa anslag ökar. Därför har man alltid varit väldigt, väldigt återhållsam när det gäller den här typen av projekt. Man måste satsa ordentligt på IT-utvecklingen för att kunna vinna mycket framöver. Ta hemsidan. Jag har förstått att åtminstone under hela mandatperioden har det äskats om en skild projektledare för att ta tag i landskapsregeringens hemsida och verkligen få den som en servicefunktion för allmänheten. Få den interaktiv så att de åländska medborgarna ska kunna utföra sina ansökningar på precis samma sätt som de flesta av oss troligtvis sköter våra bankärenden idag. Det finns oerhört mycket att vinna här. På något sätt har det gått i stå.
Det lades en motion för två år sedan, som fick lagutskottets värderade ordförande att fara i taket, om att man skulle få till stånd en effektivare möteskultur. Jag noterade att förvaltningschefen skrev i landskapets personaltidning att 15 procent av arbetstiden används för kaffedrickning och det är ett allvarligt uttalande egentligen. Jag tror inte heller att det har lett till någonting. För mycket arbetstid, generellt sett, avsätts för möten som saknar en tillräcklig struktur och en fastställd mötesagenda. Den här motionen ligger i lagutskottet så jag förlitar mig på att ledamoten Sundback, som brukar stå för effektiviteten, säkert får upp den till behandling. Det här är också en sak som skulle vara oerhört viktig när det gäller en effektivare förvaltning.
Det jag tänkte säga om revisionen tänker jag inte säga något om för det har vi redan varit inne på. En stödjande revision är mycket viktig om vi ska få till stånd en effektivare förvaltning.
Landskapsförvaltningen är för stor. De nya arbetsplatserna i landskapet måste skapas i det privata näringslivet. Ska man lyckas med det måste det också finnas ett annat tankesätt i landskapsförvaltningen. Frågor om vem som kan göra det här effektivare och rationellare än vi själva, frågor om vad den mest ekonomiska lösningen är måste bli ett naturligt inslag i problemlösningarna inom förvaltningen. Varför är det inte så? Är det rädsla för att rationalisera bort sig själv, eller är det helt enkelt ovana. Den här typen av frågeställningar jobbar man hela tiden med inom privata företag och det tankesättet måste man också få in i landskapsförvaltningen. Det behövs absolut en attitydförändring.
I klämmen hemställer jag om att ett utvecklingsprojekt skulle startas upp, som dels tar sikte på att få till stånd en attitydförändring inom förvaltningen till att anlita externa tjänster, dels tar sikte på att utforma landskapsförvaltningen, mera mot rollen som upphandlingsenhet istället för utförarenhet. Det handlar förstås inte om myndighetsutövning, det är självklart att vi ska ha en fungerande och modern förvaltning som sköter myndighetsutövningen, men mycket, mycket annat. Kärnverksamheten, sades det från den tomma centerbänken tidigare här under dagen, den skulle man koncentrera sig på. Det tror jag också att landskapsförvaltningen bör göra, koncentrera sig på myndighetsutövningen och försöka privatisera i så stor utsträckning som möjligt när det gäller vägunderhåll, fastighetsskötsel med mera. Tack herr talman, jag klarade mig rätt så bra tidsmässigt.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Herr talman! Jag ska inte ta skärgårdstrafiken, för där är min inställning välkänd. Vi ser när vi försöker göra några reformer, vi vet hur det var med avbytarlagstiftningen, det blir ramaskri och därför är det också svårt att komma vidare.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Det är sant, ltl Sundblom, men ramaskriet i det fallet blev mest inom regeringspartierna i alla fall. Det kan också vara värt att notera.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 28.03.2011 kl.13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.44).