Första behandling

Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan, enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen, förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

Diskussion.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Näringsutskottet har behandlat framställningen om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice. Av framställningen framgår att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrades senast 2008 för att anpassas till ändringarna gjorda i rikslagen. Sedan den ändrats 2008 har den inte ändrats mindre än 17 gånger i riket och det här har inneburit att vissa av rikslagens bestämmelser inte har varit tillämpliga på landskapet, vilket vi har erfarit att ställer till praktiska och andra problem.

Utskottet har under behandlingen fört en diskussion om behovet av ett utökat samarbete med de olika myndigheterna som kommer i kontakt med arbetssökande, som t ex i samband med sysselsättningsplan görs upp. Utskottet har också erfarit att samarbetet har blivit bättre och konstaterar att lagstiftningen inte uppställer några egentliga hinder för att ett bättre samarbete myndigheterna emellan fortsättningsvis egentligen kan utvecklas.

När landskapsregeringen överlämnade framställningen till lagtinget pågick ännu behandlingen av propositionen i riksdagen. Som vi kan konstatera antog riksdagen den i andra behandling den 8 december 2010.

I sammanhanget har utskottet konstaterat att landskapet saknar lagstiftning om integration och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Det har framkommit att det finns risk för att personer, som skulle beröras av lagstiftningen, i avsaknad av rätt till utkomstskyddet istället måste vända sig till kommunerna för att få utkomststödet. Utskottet anser att målsättningen också måste vara att sådana personer i första hand borde kunna vända sig till AMS för att få stöd för att komma ut på den åländska arbetsmarknaden.

Landskapsregeringen bör mot den här bakgrunden återkomma med lagstiftning om integration samt med en arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Vi föreslår för lagtinget att man antar i framställningen ingående lagförslaget oförändrat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Näringsutskottet skriver i sina synpunkter att kommunen inte kan kräva att en utkomststödstagare är arbetssökande. Vi har även tittat på sociallagstiftningen, lagen om utkomststöd. Är ni helt säkra på att den åländska lagen skiljer sig från rikslagen i denna punkt? Jag tvivlar nämligen på det.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Ja, inte vågar jag gå i god för det. Vi har diskuterat det här i utskottet och finns det något som tyder på att det inte gör det så får man väl titta på det om det är praktiskt möjligt att ändra.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Ni skriver att man inte behöver vara arbetssökande, men mig veterligen så kräver alla socialsekreterare på Åland att klienterna är arbetssökande, friska personer som söker utkomststöd. Det här är väldigt tråkigt, det har redan gått ut i radion att man på Åland inte kräver detta utan man får utkomststöd utan att vara aktivt arbetssökande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Näringsutskottets ordförande talar om behovet av en integrationslagstiftning och jag är enig om det. Det är någonting som man behöver ha. Kan ledamot Englund säga något mera om vad integrationslagen bör reglera och när man i så fall borde komma till lagtinget med en framställning?

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Ja det finns säkert en hel del som man i en integrationslag måste titta på för att få verksamheten att fungera. Utskottet har i mångt och mycket erfarit att man kan sköta det här praktiskt från de olika myndigheterna. Det har vi fått fram när vi har gått igenom det.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Ledamot Englund påtalar ändå i sitt anförande behovet av en integrationslagstiftning. Jag antar att det är något som man i näringsutskottet har diskuterat och tycker att är angeläget och därför undrar jag om man har diskuterat någon tidtabell. Det har gått ganska många år sedan man gjorde ett grundarbete vad gäller integrationen och en integrationsstrategi och sedan dess har vi talat mycket om behovet av att det kommer en strategi och en lagstiftning. Har man i utskottet diskuterat en tidtabell när regeringen kunde komma med en framställning?

Ltl Anders Englund, replik

Vad gäller utskottets åsikt har vi inte kommit med någon tidtabell för att åtgärda det här. Vi har uppfattat att man i förvaltningen kommer att titta på det här. Man kanske redan jobbar med det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Utskottsordförande sade i sin presentation att lagen ändrades senast 2008 och sedan dess har den ändrats 17 gånger på rikssidan. Utskottet pekar på att det har uppfattats som ett formellt och praktiskt problem, dvs. att man inte har hunnit med de ändringarna. Vilka är de direkta praktiska problemen? Är det som jag tror, som det också står längre ner i framställningen, att ett motsvarande system i landskapet som i riket förenklar framför allt handläggningen av ärendena, dvs. man har samma datasystem på AMS som man har i Finland och har man ett avvikande regelsystem blir det problem. Vilka är de praktiska problemen?

Sedan vill jag fråga om det som jag tog upp i remissen, vi har en helt annan arbetsmarknadssituation på Åland. Det skulle vara viktigt att ha en helhetslösning utgående från ett åländskt perspektiv och inte bli och släpa med på det här sättet, mer än vad man blir. Enligt mitt förmenande är det enbart lagstiftningen runt arbetskassorna, som är en liten del i det här sammanhanget, som hör till rikets behörighet, resten är ju vår behörighet.    

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Jo, vi har egentligen gjort samma bedömning som landskapsregeringen har gjort i sin framställning, ett motsvarande system i landskapet som i riket förenklar framför allt handläggningen av ärendena samtidigt som rättigheterna ges enligt lagstiftningen, som man måste följa. Visst uppstår det praktiska problem här emellan även för tjänstemännen och för de berörda och för myndigheten som sådan. Så långt har utskottet varit överens med hur landskapet har bedömt situationen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är just det som gör mig orolig när utskottsordförande Englund säger att man har gjort samma bedömning som landskapsregeringen har gjort. Jag kommer väl ihåg presentationen av framställningen, dvs. landskapsregeringen har överhuvudtaget inte gjort någon annan bedömning än att man ser till att man skulle få det att se exakt likadant ut som i riket. Det är inte det som är det viktiga när det gäller den åländska arbetsmarknadsservicen utan det viktiga är att få den att fungera utifrån åländska förhållanden.

När det gäller de praktiska problemen så mig veterligen är inte de speciella problem för andra än för dem som jobbar på AMS. Man har precis samma datasystem som man har i Finland och har vi någonting som avviker så blir det problem. I och med att landskapsregeringen inte tittade på det här och gjorde en ordentlig bedömning tycker jag att näringsutskottet borde ha gjort det och inte bara luta sig tillbaka och lita på landskapsregeringen.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Egentligen tycker vi att landskapsregeringen är på gång i samarbetet och tittar på de förändringar som behöver göras. Nog har vi fått den uppfattningen i näringsutskottet också när vi har diskuterat det här med AMS trots allt. Lagen har ändrat 17 gånger sedan 2008, men det har varit mindre tekniska ändringar egentligen och tillika har det fungerat rätt så bra ändå. Nog måste vi erkänna att den åländska arbetsmarknaden fungerar rätt väl. Jag tycker att vi kan vara eniga om det. Säkert finns det förändringar man behöver göra här, men de diskuteras både på AMS’ sida och från landskapsregeringens sida.

Talmannen

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Under ganska lång tid så har socialdemokraterna diskuterat arbetsmarknadsfrågor med personer som faller, som man säger, mellan stolarna. Det är inget litet problem för många enskilda som drabbas speciellt av sjukdom och blir sjukskrivna och alltså inte kan försörja sig på sitt arbete. Problematiken är framför allt den att det system man har i riket inte fungerar här. Jag tror som utskottsordförande att innan man har ett heltäckande system som på något vis svarar mot speciella åländska förhållanden ska man hålla sig ganska mycket till rikslagstiftning och det system man har i riket, annars äventyrar man enskilda människors trygghet i vardagen.

De problem som jag har uppfattat att inte har berörts här och kanske inte heller riktigt i regeringen, är när människor blir sjukskrivna så av något skäl inträder inte tillräckligt snabbt alternativet att söka rehabiliteringsstöd. Att bli rehabiliterad eller att få ett annat jobb eller en annan utbildning eller vad det nu kan vara, det kan vara olika i olika fall, syftet kan vara att återgå till sitt egentliga arbete eller att man ska få ett nytt arbete om man är så skadad att man inte kan fortsätta med sitt vanliga arbete. Där saknas en effektiv förvaltning hos oss. Det måste vara ett problem speciellt mellan folkpensionsanstalten, arbetsplatsen och ÅHS.

Det andra problemet är att om man blir sjukskriven mer än ett år så får man inte dagpenningen och då ska man egentligen ha möjlighet att lyfta ett arbetsmarknadsstöd. Där fungerar inte alla gånger heller ur individens synpunkt, kommunikationen mellan folkpensionsanstalten och AMS. Jag säger inte nu att någon gör fel, men det är det att med de egna lösningarna fungerar inte folkpensionsanstaltens alla detaljerade myndighetsgångar och där olika system ska haka in i varandra för att individen inte ska falla mellan stolarna.

Det är många arbetstagare på Åland som har haft stora svårigheter när de har blivit sjukskrivna mer än ett år och då plötsligt står utan försörjning och så ska det inte vara. Man kan få arbetsmarknadsstöd, men det är ett passivt stöd på sätt och vis så man borde i mycket tidigare skede komma in på rehabilitering. Här finns ett jättestort problem som jag inte tror att regeringen har koll på, varken på näringsavdelningen eller på den sociala avdelningen, åtminstone har jag aldrig hört ännu att man har problematiserat eller lyft fram det. Det kan gå så långt att människor, fast det är sjukskrivna och skulle vilja gå tillbaka till sitt arbete, kan de inte göra det när de är sjukskrivna och då blir de utan försörjning och måste gå till socialen och lyfta utkomststöd. Arbetsmarknadsstödet är de inte medvetna om, det lär vara skrivet på en liten blankett längst ner, med en liten, liten stil, ingen informerar dem vanligtvis om det på FPA osv. Kanske det i viss mån har förbättrats.

Det finns flera glapp i systemen som gör att människor, som är sjukskrivna, kan råka ut för försörjningsproblem. Det har också skrivits om dem som har olika uppfattningar än de privata försäkringsbolagen och också de råkar ut för en sådan här problematik. Det hör inte direkt till lagtingets ansvarsområde, men det övriga som jag har beskrivit gör det. Jag ser att ordförande i utskottet nickar, tydligen har man diskuterat det här.

Jag tror inte att man kan ta det så här som ledamot Anders Eriksson sade att vi inte ska göra som i riket utan vi ska ha vårt eget och det ser så annorlunda ut. Det gör det redan och det har inte fungerat tillfredsställande för dem som är drabbade och som behöver stödet. Istället för att säga att rikets stöd ska vi inte bry oss om tror jag att vi måste utgå från det, men vi måste få en effektivare modell där vi har behörighet och där vi har myndigheter som har ett ansvar i hela det här systemet, bättre kan haka på, speciellt folkpensionsanstalten och där måste sjukhuset komma in.

Varför det inte riktigt fungerar jag är inte övertygad till 100 procent om var komplikationen ligger, men jag har en känsla av att på ÅHS har det en viss betydelse att läkarna ändå är insatta i systemen. Det är på basen av deras intyg som den här drabbade personen kommer vidare i behandlingskedjan, men ibland ger inte läkarna rätt intyg och de kan vara ofullständiga. Det händer också att folk får intyg som inte godkänns av de här myndigheterna och så ska de vänta två veckor till förrän de får ett intyg för att trygga sin försörjning, det kan vara semester en månad och då tar det ännu längre. Det finns problem här som man måste gå till botten med och då måste man utgå från de människor, som har drabbats för de kan beskriva, i många fall, var problemen ligger och deras berättelser är inte så olika. Jag har hört många vid det här laget, men jag kan inte systemet fullständigt så jag kan inte säga hur man ska göra, men någonting måste man göra.

Minister Torbjörn Eliasson, replik

Herr talman! De frågor och problem som ledamot Barbro Sundback tar upp är viktiga att söka lösningar på. Det måste vi göra framöver. Syftet med den här lagen, när man satte igång lagberedningsarbetet för ett och ett halvt år sedan, var att få uppdateringarna framför allt. Det är viktiga synpunkter som ledamot Barbro Sundback tar upp och de måste vi titta på.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, jag är glad om den här frågan tas på allvar av näringsministern. Jag tror att man inte kan föreställa sig riktigt hur hårt drabbad man kan bli om man inte själv har hamnat i den här situationen. När man en gång har drabbats av en sjukdom som gör det omöjligt att jobba tror man till först att folkpensionsanstalten är deras vän, om jag uttrycker det så, för att de ska få stöd. När de inte får det stöd de har väntat sig blir de otroligt besvikna. Sedan vänder man sig kanske till någon minister som inte riktigt greppar frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Precis som minister Eliasson sade handlar den här lagen om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice, kanske inte om den yrkesmässiga rehabiliteringen som ledamot Sundback pratar om. Jag håller med ledamoten Sundback om att det inte fungerar riktigt bra alla gånger med rehabiliterande åtgärder inom arbetsmarknaden, omskolningar och så. Under ett års sjukskrivning får man, jag måste lite informera, sjukpenning från FPA. Är man fortfarande sjukskriven är det arbetspensionssystemet, försäkringsbolagen, som betalar rehabiliteringsstöd. Sedan måste rehabiliteringsåtgärderna sättas in, omskolning, arbetsprövning eller motsvarande.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jo, det är så att den här lagen inte precis berör det jag talar om nu, men jag upplever att det är ett större problem än uppdateringen av just den här lagen. För att få till stånd trygghetssystemet för dem som blir långtidssjukskrivna på arbetsmarknaden är det hög tid att ta en titt på systemet i sin helhet. Rehabiliteringen borde sättas in betydligt snabbare i de flesta fall. Jag har haft vissa kontakter på rikssidan och där verkar det vara så att ambitionerna är man ska komma in på de här rehabiliteringsvägarna inom tre månader från det man blir sjukskriven om man inte har fått någon hjälp.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Herr talman! Det stämmer att inom tre månader måste rehabiliteringsplanen ha gjorts enligt lagen. Rehabiliteringsåtgärderna ska göras snabbt, man ska inte vänta ett år för då har det gått länge. Då finns just risken att man inte får pengar någonstans ifrån. Då är det arbetsförmedlingen som ska ge arbetsmarknadsstöd. Det är inte så lätt att få arbete om man inte har någon sjukdom. Jag håller med om att man måste informera patienterna och speciellt dem som ska informera, alltså läkarna och annan sjukvårdspersonal, om systemet och lagarna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, det är värdefullt med ledamot Eriksson i lagtinget i de här frågorna, hon har yrkeskunskap i frågorna. Just tre månaders fataljtid skulle vara mycket viktig att följa, personer som nu drabbas av över ettåriga sjukskrivningar utan några direkta åtgärder för att rehabilitera, det är väldigt viktigt och strategiskt i de här frågorna. Varje människa som vi lyckas rehabilitera och hålla kvar på arbetsmarknaden är till nytta inte bara för den enskilda utan för hela samhället.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund, replik

Herr talman! Det är precis som ledamoten Sundback säger att det finns många. När man diskuterar området lite bredare så finns det annan lagstiftning som styr de här sakerna. Det är ett svårt område, det ska medges av oss allihop. På många olika sätt kan man falla mellan de olika systemen och det förs alltid en stor diskussion om det, det har vi sett i massmedia. Det drabbar personer som är i behov av det. Det får inte heller vara så att man kan utnyttja systemet på felaktiga grunder. Det är en vidsträckt diskussion när man kommer in på de här områdena. Jag stöder ltl Sundbacks tankar som framfördes tidigare i det här sammanhanget.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Den här rädslan för att någon skulle utnyttja systemet tror jag faktiskt är överdriven, jag tror inte att människor sjukskriver sig för att de tror att de ska få något litet utkomststöd att leva på. De allra flesta, om inte alla, vill arbeta och de vill ha hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Samhället måste vara en stödjande part här, inte en som utgår ifrån att det kanske är någon som vinner en fördel på det här systemet. Det tror jag inte att finns, det finns nog bara vinnare, men då måste systemet vara så att sjukskrivningarna inte blir så här långa att man riskerar att tappa sin försörjning. Det är att straffa den här personen dubbelt. Man kan inte sedan komma in på egen kraft på arbetsmarknaden för man har inte de formella grunderna.

Talmannen

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag noterade att ledamoten Sundback sade i sitt anförande att vi måste ha en effektivare modell och vi måste ha behörighet. Vi kanske rent av är eniga ledamoten Sundback och jag när det kommer till kritan, men vi angriper problematiken från lite olika håll. Det som ledamoten Sundback säger om att vissa faller mellan stolarna är olyckligt.

För Ålands vidkommande är det viktigt att vi har ett system så att de handikappade och sjuka på Åland kan tas om hand på bästa sätt. Det är det som skulle vara utgångspunkten. Såsom det är nu och som jag vill vända mig emot, jag har ju ändå åtta års erfarenhet och sett hur det här fungerar, är att all energi läggs egentligen ner på att följa riket istället för att ägna sig åt ett åländskt utvecklingsarbete, att vad är bra för situationen här på Åland.

Jag kommer så väl ihåg diskussionen som vi hade om alterneringsledighet. Det var ett förslag som dök upp på den finska arbetsmarknaden när man låg på 14-15 procents arbetslöshet. Det var ett sätt att få bort folk från arbetsmarknaden och att få ut mera folk på arbetsmarknaden. Här på Åland var det många som var kritiska och menade att vi också måste ha det. Det är väldigt, som det sades i debatten, skönt att få vara borta från arbetsmarknaden ett år. Det är det säkert, jag har full respekt för att det kan vara skönt att vara borta en tid från arbetsmarknaden. Problemet på Åland då och fortfarande var att det inte gick att få tag på arbetskraft, vi hade en helt annan arbetsmarknad här på Åland, men ändå använde man sig av samma medel.

Utskottsordförande Englund, som tyvärr inte är kvar längre, sade att det här är så svåra frågor. Det blir så svåra frågor just för att vi blir fångade i det komplicerade finska systemet, som mer eller mindre har blivit ett lapptäcke. Jag vill minnas att näringsministern nämnde att det var 48 ändringar som har gjorts under året när han presenterade den här lagframställningen, 17 har gjorts sedan sista ändringen gjordes 2008. Det är sant, det blir ett otroligt lapptäcke och därför blir systemet så komplicerat.

Igen, värderade lagtingsledamöter, jag vill påminna om att vi har en helt annan arbetsmarknad här på Åland än vad man har på finska sidan. De åtgärder som de har där går mycket ut på att få ut folk på arbetsmarknaden, vilket är riktigt med den arbetslöshetssituation som man har där, medan det väsentliga här är att få tag på arbetskraft i många fall. Notera att de som är sjuka och handikappade och faller emellan stolarna, det är dem som man borde ta som ett skilt utvecklingsarbete och se till att vi kan lösa de frågorna. Inte är det så oerhört svårt och komplicerat sist och slutligen, bara vi vet vad vill göra och hur vi ska göra det. Det krävs förstås att det finns kompetens och att vi har behörighet att komma ifrån systemet som det är nu, för det är otroligt trögt, det är otroligt svårt att få till stånd några förändringar.

Ledamoten Sundback sade att man behöver ha en effektivare modell och att man behöver har mera behörighet och det håller jag helt med om, ja så uppfattar jag uttalandet och det håller jag med om. Det var det jag ville att näringsutskottet skulle titta på. Jag noterade att landskapsregeringen inte har gjort det och det är olyckligt. De här frågorna måste vi kunna lösa utgående från de förutsättningar som gäller i det här samhället och inte de förutsättningar som gäller på finska sidan. Märk väl, det här handlar enbart om att vi ska få en så flexibel förvaltning som möjligt.

Ledamot Sundback har många gånger kritiserat den åländska förvaltningen, att det inte fungerar här och inte fungerar där och svaret är lite detsamma som här, vi sitter fast i ett system som är uppbyggt för något helt annat. Vi borde fokusera på vad det är som vi vill uppnå när det gäller arbetsmarknadspolitiken på Åland. Vi borde se till att vi har ett regelverk och se till att vi har en förvaltning som kan förverkliga det. Problemet som jag ser det när det gäller behörighet är att vi inte har behörighet när det gäller arbetskassorna, det är det lilla, lilla problemet i det här stora sammanhanget som gör att vi sitter fast i systemet. Man har hela tiden blivit att släpa efter. Vi har hela tiden, säkert i 20 års tid, ända sedan lågkonjunkturen i början på 1990-talet, släpat efter. Försök att ändra den åländska lagstiftningen. Man har aldrig ställt sig frågan vad det viktiga för Åland är. Vad är det vi behöver för att det här ska fungera på ett så bra sätt som möjligt?

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag kan bara konstatera att ltl Anders Eriksson och jag har helt olika beskrivning av verkligheten. Problemet för Åland är att vi släpar efter i lagstiftningen jämfört med både öster och väster om oss. Jag kan inte förstå att det ska vara så stor skillnad på en arbetslös ålänning och en arbetslös svensk eller finne eller en svensk och en finne som behöver integreras. Det finns delar som är en del av det nordiska välfärdssamhället och välfärdssystemet som vi också behöver ha. Okey, gärna mera behörighet, men jag behöver 15 tjänstemän till på socialbyrån.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det sistnämnda är verkligen en sanning med modifikation igen. Tittar vi utgående från situationen som är idag har vi en ganska stor arbetsstab på AMS. Vi har precis samma bemanning, som vi hade under lågkonjunkturen när vi hade 10 procents arbetslöshet. Varför är det så? Jo, på grund av att en stor del av deras arbete går ut på att hålla sig a jour med det finska systemet, att se till att man får alla förändringar på plats istället för att jobba med saker och ting utgående från den situation som gäller här. Jag noterade tidigare att det sades att vi hade så bra arbetsmarknad så det här måste lyckas. Det har ingenting att göra med den här lagstiftningen att vi har en så bra arbetsmarknad som vi har. Det beror på att vi har ett så livskraftigt åländskt näringsliv som skapar arbetsplatser och, måste jag väl motvilligt erkänna, på grund av att vi har så väldigt många anställda inom offentlig sektor.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! När det gäller arbetsmarknadslagstiftning är det en integrerad del som också hakar in i sociallagstiftningen och hela socialförsäkringssystemet som inte är vår behörighet. Jag tycker att ledamot Anders Eriksson verkligen förenklar saker och ting, verkligheten är mycket mera komplicerad än ltl Anders Erikssons verklighet. Det här med att det finns en stor arbetsstyrka på AMS för att hålla sig a jour med det finska systemet stämmer inte heller. Vi har mer lagstiftning som inte är uppdaterad och som inte är moderniserad. Det där stämmer inte heller.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är riktigt det som sägs att sociallagstiftningen och arbetsmarknadslagstiftningen går in i varandra, det är helt sant. När minister Sjögren säger att jag förenklar, att verkligheten är så komplicerad, måste jag få ställa en motfråga: Har man verkligen satt sig ner i landskapsregeringen och tittat på vad vi kan göra utgående från den behörighet vi har att få ett betydligt mera förenklat system än vad vi har idag? Alla som har uttalat sig idag har suckat om hur komplicerat och hur svårt det är, det är jag den första att hålla med om. Jag hävdar, jag förenklar inte utan jag hävdar, att det har kunnat vara betydligt enklare än vad det är idag. Igen, har man någon gång ställt sig frågan i landskapsregeringen att kunde vi verkligen göra det här på ett helt annorlunda sätt utgående från den arbetsmarknad som vi har här? Inte kan väl minister Sjögren mena att arbetsmarknadssituationen på den finska sidan och här på Åland är lika, den är ju väldigt, väldigt motsatt många gånger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! I ett försök att inte fortsätta tala förbi varandra så konstaterar jag att ledamot Anders Eriksson anser att vår arbetsmarknadslagstiftning liknar för mycket den som man har i riket och det är olyckligt för vår arbetsmarknad ser helt annorlunda ut och därför ska vi ha en mera åländsk lagstiftning. Sedan ställer han vissa frågor till andra hur man ska uppfylla hans uppfattning om skillnaderna. Då blir min fråga till ledamot Anders Eriksson som har den här uppfattningen: Vilka konkreta ändringar och förslag har Ålands framtid att komma med? Argumentationen att man för en egen uppfattning och så ska andra lösa problemet tycker jag inte är riktigt likt ledamot Anders Eriksson.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Det är en bra fråga. Jag ser inte det här som en självständighetspolitik. Jag hade precis samma tankegångar under de åtta år jag var politiskt ansvarig för den här verksamheten och vi skissade på en helt ny arbetsmarknadslagstiftning. Jag må erkänna att tyvärr föll den lagen på vissa punkter efter det att jag slutade, men så vill jag att saker och ting skulle fungera. Det är klart att jag är jävig, det är klart att jag är part i målet, men då tyckte jag ändå att jag tillsammans med ledningen för AMS drev ett utvecklingsarbete och vi tittade utgående från de behov som finns här. Jag tycker inte att man bör diskutera i självständighetstermer utan jag vill diskutera i termer vad det bästa för det åländska samhället är och vad är det bästa för den åländska arbetsmarknaden. Ledamoten Sundback var ju med på den tiden och hon kanske kommer ihåg att 1999 lades det fram en åländsk lagstiftning.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Ja, det är möjligt att det var så, men det har fallit ur mitt minne. Jag skulle gärna se att ledamot Anders Eriksson i ett koncentrat gav oss här ett förslag på hur vi ska göra för att hans modell ska uppfyllas. Jag delar nämligen inte grundinställningen som ledamot Anders Eriksson har. Det är väldigt tråkigt att höra sådana uttalanden att visst är det skönt att vara borta ett år från arbetsmarknaden med alterneringsledighet, det är mera graverande för ledamot Anders Eriksson än någonting annat. Det visar på en syn på andra människor och deras bedömningar av arbetet som inte är respektfullt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Ja har det fallit ur ledamoten Sundbacks minne hur framställningen såg ut 1999 så får jag väl lov att säga att vi är två, jag kan inte rekapitulera den heller. När det gäller alterneringsledighet så kanske jag uttryckte mig slarvigt, men det jag ville peka på med det exemplet är att jag kommer så väl ihåg debatten att syftet när förslaget kom på rikssidan var just det att det här var ett sätt att få ut mera folk på arbetsmarknaden. Det var syftet med alterneringsledigheten, medan syftet på Åland var det rakt motsatta, arbetsmarknaden skrek efter arbetskraft, det gick inte att få tag på arbetskraft överhuvudtaget. I det skedet skulle vi ha samma stödform, som faktiskt blev rent kontraproduktivt ifall vi skulle ha slagit fast en sådan politik att vi ska fokusera på arbetsmarknaden utgående från de behov som finns här. AMS måste också, om de ska uppnå respekt, jobba utifrån näringslivet mot arbetsmarknaden, de som har ett behov av arbetskraft, att man också servar dem.

Talmannen

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Den här lagstiftningen handlar mera om sociala trygghetssystem vid arbetslöshet och omställningsskydd osv. när man måste få ett annat arbete om man på grund av sjukdom eller funktionshinder inte mera kan uppfylla de krav det arbete, som man är anställd för, kräver. När ledamot Anders Eriksson tar upp alterneringsledighet är det något utanför ämnet, men det är klart att de förebyggande åtgärderna på arbetsmarknaden kanske idag är viktigare än vad de var i slutet av 1990-talet. Det är för att man från statens håll och andra beslutsfattare vill att vi ska vara längre i arbetslivet, vi ska skjuta upp vår pensionsålder. Den verkliga pensionsåldern är lägre fortfarande än ålderspensionsgränsen på 63. Då svarar de som jobbar att de vill ha ett flexiblare anställningsförhållande framom t o m löneförhöjningar och saker. Då är sådana här modeller viktiga.

Allt hänger ihop, herr talman, man kan inte bara diskutera en separat åtgärd för sig utan man måste se till helheten när det gäller arbetsmarknaden och vi behöver mera flexibilitet inte mindre och vi behöver effektiva rehabiliteringssystem framför allt. Utkomstskyddet är nödvändigt men då är slaget på sätt och vis förlorat.

Talmannen

Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.