För kännedom
Utredande av ny fraklinje från Åland EF 15/2008-2009
Utdrag ur protokollet
Enda behandling efter bordläggning
5 Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om en utredning av hästnäringen (HM 22/2008-2009)
6 Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om certifiering av brunnsborrare (HM 17/2008-2009)
Ltl Anders Erikssons enkla fråga om utredande av en ny fraktlinje från Åland (EF 15/2008-2009)
Plenum börjar
Plenum börjar. Upprop.30 ledamöter närvarande.
Bordläggning
1 Lagutskottets betänkande nr 12/2008-2009 angående ändring av 1 § landskapslagen om Ålands landskapsregering (LM 3/2007-2008)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till den 20 april 2009.
Remiss efter bordläggning
2 Landskapsregeringens framställning om upphävande av landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation (FR 13/2008-2009)
Ärendet bordlades den 8.4.2009. Lagtinget beslöt då att ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Det var en ganska omfattande debatt om det här ärendet senast, det finns inte så mycket att tillägga. Vi har förstått regeringens avsikter med det här, även om flera av oss tycker att det är lite tveksamt. Det demokratiska inflytande minskar och tjänstemannastyrningen av verksamheten den ökar. En utveckling som vi tydligen får se på flera områden med den här regeringen.
Herr talman! Det finns en sak som jag tycker att utskottet skulle se på.
Man nämner att en del av de uppgifter som i riket sköts av jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden så har man här till vissa delar fört över på diskrimineringsombudsmannen. Nu råkar det vara så att vi sitter i samma utrymme som den här funktionen och man förvånar sig över att det aldrig är någon på plats på byrån. Så har det varit mycket, mycket länge. Det finns kanske helt legitim förklaring bakom det här. Det kan ju inte vara någon mening med att ha en diskrimineringsombudsman om det här kontoret aldrig är bemannat, om ytterdörren är stängd för det mesta så att man inte kommer in. Jag har försökt höra mig för, men det är ingen som vet något om det här. Jag har också personligen påpekat det här för ansvariga personer men ingen har tagit i tu med det här. Jag hoppas nu att utskottet gör det. Det här är en viktig funktion, det är en del av den framgångsrika jämställdhetspolitiken, att vi ska kunna erbjuda de som anser sig har blivit diskriminerade pga kön, en möjlighet att gå till diskrimineringsombudsmannen och få hjälp. Det fungerar det inte så i praktiken.
Det andra herr talman, som för mig blev något oklart är att i samband med meddelande om jämställdhet, som vi diskuterade i höstas eller i fjol på våren, är tanken den att det ska vara ett ramprogram för åren 2008-2011? Det ska göras årliga handlingsplaner med konkreta åtgärder, aktiviteter och projekt som innehåller kortsiktiga mål för att nå de långsiktiga målen i ramprogrammet. Jag skulle vilja att regeringen nu redovisar här, vad årets årliga handlingsplan är, hur den ser ut, och vad är dess centrala mål? Vad har man åstadkommit?
När vi behandlade jämställdhetsprogrammet fanns en fråga som gällde föräldraledigheten. Den skulle förändras i samma riktning som man har på Island. Lagtinget beslöt enhälligt att ge i uppdrag åt regeringen att försöka åstadkomma det här. Det fanns ministrar som påstod att det var på gång, att man jobbar med det här i riket. Det skulle vara intressant att höra hur det går med det. Jag har hört oroväckande rapporter om den här arbetsvärderingen. Hur ska det gå med den? Den har hållit på mer eller mindre, med avbrott, sedan 90-talet. Är den nu också i vågskålen?
Lantrådet Viveka Eriksson
Herr talman! Vi hade en ganska ingående diskussion senast när det här ärendet var upp. Vi förde ganska mycket diskussion kring den här förändringen, det parlamentariska inflytande över jämställdhetspolitiken och huruvida jämställdhetsdelegationen har ett sådant parlamentariskt inflytande. Min åsikt är att så som det fungerar idag, fattar jämställdhetsdelegationen ytterst få beslut. I princip så antecknar man ärenden till kännedom. Jämställdhetsdelegationen har mera blivit ett debattforum. Nog är det i lagtinget jämställdhetspolitiken ska förankras på ett parlamentariskt sätt genom olika styrdokument. Landskapsregeringens arbete, som all annan politik, förankras parlamentariskt i lagtinget via lagstiftning, meddelanden och budget. Då får man också den politiska förankringen. I det praktiska utförandet är det självfallet tjänstemän som sköter det konkreta arbetet. Så fungerar det med alla politikområden, också med jämställdhetsfrågorna i fortsättningen.
Frågan om handlingsplanerna är den, att det inte finns färdiga handlingsplaner för 2009. Vi hade vi ett omfattande arbete med ramprogrammet under fjolåret, det diskuterades och debatterades i utskotten i lagtinget. När det var klart gjordes handlingsplanen för 2008. Den var klar först på hösten, därav har det blivit en förskjutning av hela handlingsplanssystemet. Årets plan är under bearbetning. Det arbete som finns i 2008 års plan, det fortgår. Där finns några fokuserade områden. Ett fokuserat område är jämställdhetsintegrering, att bredda och förankra arbetet med jämställdhet på alla avdelningar i alla arbetsmoment. Man ska ha jämställdhet som en del i tänkesättet när man fattar beslut. Det är en profilerad del i den handlingsplanen. Därav har vi också haft ett omfattande utbildningsprogram som har fortgått under våren. Alla avdelningschefer och ledamöter har ingått i utbildningsserien. Vi har ännu två utbildningstillfällen kvar.
En annan profilerad fråga i handlingsplanen, var att fullfölja det skolprojekt som inleddes redan under den förra landskapsregeringen samt att sätta igång ett barnomsorgsprogram. Man går in i barnomsorgen för att bygga på och jobba med attityder när det gäller jämställdhetsfrågor.
Frågan om arbetsvärdering är svår. Ltl Sundback påstod att frågan om arbetsvärdering har fortgått utan avbrott sedan 90-talet. Det stämmer inte, arbetsvärderingen har tidvis legat ner, vi har satt igång det under förra året. Vi har en projektanställd som håller på, tillsammans med en referensgrupp, att utarbeta en plan för hur man ska gå vidare med arbetsvärdering. Sedan kommer det att bli en budgetfråga i sista hand. Det kommer att kosta när vi börjar tillämpa det här systemet. Hur mycket medel kommer vi då att ha råd att sätta på det projektet? Det kommer att bli en senare fråga. Det finns en referensgrupp som har haft till uppgift att utarbeta det system som ska tillämpas i landskapsregeringen, tack.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack för det. Det var inte något revolutionerande nytt. Vi får avvakta och se. Jag tänkte närmast på den här jämställdhetsintegreringen på alla avdelningar och utbildningen. Vad förväntar sig lantrådet att det konkret ska leda till? Det talas ju om konkreta åtgärder också, inte bara kurser osv.
Jag skulle också vilja ha resultatet av den här planen för arbetsutvärdering klarlagt. Lantrådet säger att den ska tillämpas, hur ska det gå till? I samband med löneförhandlingarna kommer parterna att ha sina olika uppfattningar. De är väl inte på något vis bundna formellt till den här arbetsvärderingen?
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! När det gäller jämställdhetsintegrering så är jämställdhet ett kunskapsområde. Det krävs att man har kunskap för att man ska kunna väga in jämställdhetstänkandet i varje beslutsfattande. För att kunna göra det måste man ha kunskap. Man ska kunna se och bedöma jämställdhetskonsekvenserna av ett beslut. Därför ska man implementera kunnande på bred front i förvaltningen för att nå det målet att alla ska ha den kunskapen och medvetenheten. Det här är en läroprocess som kommer att leda till de konkreta att beslutsfattande ska ta hänsyn till jämställdhets- och genusfrågor.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Vi hann inte med arbetsvärderingen, vi får väl återkomma till den. Jag tycker att alltihop verkar lite naivt. Man tror att man utan bestämda jämställdhets mål, genom kurser, ska få förvaltningen medveten och ett ljus ska gå upp och så implementeras jämställdhet automatiskt. Det tror jag faktiskt inte på. Är det här förslaget, om att man ska inrätta en kurs för flickor som ska bli butiksbiträden, ett resultat av utbildningen, så är det ju rent ut sagt katastrofalt.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är så med de här frågorna att det är ett väldigt långsiktigt arbete. Om man tänker att jämställdhetsdelegationen kom i början på 1980-talet, första stegen togs i slutet på 70-talet, sedan den tiden har det varit en lång och svår process. Vi har nått vissa framsteg, det gäller att fortsätta den vägen. För att man ska nå resultat måste det finnas en mer utbredd medvetenhet. Annars kommer man aldrig till att när beslut fattas så har man jämställdhetsperspektivet med. Det må vara naivt, men det är enda sättet att jobba för att nå vidare framgång.
När det gäller arbetsvärderingssystemet, det som jag beskrev var att vi utarbetar och tar i bruk ett system. Man kan använda olika system för hur man går till väga. Det är det som just nu håller på att utformas. I den fortsatta processen är det självfallet en förhandling mellan fack och arbetsgivare. Det kommer att vara så, facken har också varit med i diskussionen under arbetets gång. Det finns en särskild arbetsgrupp som har tittat på det här. Där har man haft ÅHS främst som mål, man ska komma vidare med arbetsvärderingen där först. Man måste klargöra vilket system vi ska använda oss av i landskapet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Jag var en av dem, vid förra diskussionstillfället, som ansåg att det här ärendet inte borde behandlas vidare i social- och miljöutskottet. Jämställdhetsfrågor är i huvudsak en demokratifråga och bör därför gå till lagutskottet. Nu beslöt lagtinget redan, i samband med att debatten inleddes, att ärendet skulle remitteras till social- och miljöutskottet. Därför tycker jag det är viktigt att social- och miljöutskottet i sitt arbete begär ett utlåtande från lagutskottet. Jag skulle önska att lagutskottet skulle ha ett demokratiskt synsätt när man hanterar det här. Att man tex skulle se över till vilka delar det parlamentariska inflytandet över jämställdhetspolitiken i framtiden också tryggas, att det inte försämras. Vill man lägga ner jämställdhetsdelegationen, så okej, men det är viktigt, att det fortsatta diskussionsforumet och det demokratiska inflytande bland de folkvalda över den politiken också, kommer till uttryck och garanteras i framtiden.
Jag hörde till dem som var väldigt positiv till den här landskapsregeringen, som är både är ledd av en kvinnligt lantråd och har ett kvinnligt vicelantråd. Landskapsregeringen valde att ha en hög ambition inom jämställdhetspolitiken. Det stöder jag.
Jag känner mig lätt oroad idag över vart den här jämställdhetspolitiken är på väg. Det som oroar mig är det som står i den kommande tilläggsbudgeten, att man ur ett genusperspektiv vill starta utbildning för försäljning och inredning. Ur ett genusperspektiv, vad är det man menar med det här? Vill man att flickor ska gå på utbildningarna? Kvinnolönerna i dagsläget är för låga, inte tvärtom. Månadslönen för en handelsanställd är 1471 euro i månaden. Att medvetet gå in för att flickor ska slussas in på den här typen av utbildningar, till den här lönen, kan jag inte förstå. Någonstans på vägen fallerar hela jämställdhetstanken. Eller menar landskapsregeringen att det är pojkarna som ska gå på de här linjerna? Jag önskar få en förklaring på det här idag, vilket jag begärde redan förra gången det här ärendet var upp, då fick jag ingen förklaring.
Jag håller med lantrådet när hon säger att jämställdhetspolitik behöver vara långsiktig. Det är ett långsiktigt problem som man måste jobba med. Förra våren, 2008 kom man med ett omfattande meddelande till lagtinget om hur jämställdhetspolitiken skulle föras. I meddelande stod det inget om att jämställdhetsdelegationen skulle läggas ner, vad jag vet. Har det här ärendet dykt upp nu? Varför hade man inte det med redan då, som en del av strategin att man vill gå in för en förändring i strukturerna? Det verkar vara ett hugskott det här. Inte ett resultat av en genomtänkt och långsiktig jämställdhetspolitik, tack.
Talmannen
Ingen replik är begärd.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Tilläggsbudgeten behandlas på fredag. Lagutskottet hade hand om jämställdhetsfrågor senaste vår. Orsak till det, var att det handlade ganska mycket om lagstiftning och behörighet och i vilken utsträckning vi har lagliga möjligheter att reglera jämställdhetsarbetet. Det ramprogram som behandlades då gick till samtliga specialutskott för synpunkter. Det var en genomgående positiv och konstruktiv respons till det. Jag tolkar nog resultatet av den processen som att jämställdhetsfrågor är integrerade i samtliga sakområden mer eller mindre. Avgörande frågor i den processen var attityder och samhällets förhållningssätt till våld över huvudtaget och särskilt våld mot kvinnor.
Arbetsvärdering, som också var ett huvudspår, är ett stort problem. Det är fråga om synnerligen sega strukturer, ingrodda värderingar som man måste arbeta med för att få en förändring. Vi vet att kvinnolönerna, för likvärdigt arbete, är lägre än männens löner.
Det som nämndes här gällande tilläggsbudgeten, kan jag tänka mig att har en större betydelse. När det gäller yrkesutbildningen på Åland så finns det en direkt efterfrågan på vissa utbildningar från flickors eller kvinnors sida och en annan inriktning för män och pojkar. Det har diskuterats i utbildningssammanhang. Vad det leder till för utbildning finns det anledning att återkomma till i samband med…
(Herr talman! Kan det inte bli slut på det här "prepplande" nerifrån bänken, man blir störd. Det är inte bara jag som påpekar detta, det är återkommande störningar).
Herr talman! När det gäller gymnasieutbildningen så finns det ett behov av att hitta utbildningar som svarar mot kvinnors efterfrågan. Det är ett stort problem.
Herr talman! Jag ska avrunda det här med det som jag egentligen begärde ordet för. Att det skulle vara något särskilt med lagutskottet när det gäller demokratifrågor. Jag anser att det är ett bevis på att jämställdhetsfrågor är genomgående, genom att alla utskott på ett positivt och konstruktivt sätt behandlade jämställdhet i förhållandet till ramprogrammet. Det är ett bevis på att demokratifrågorna och jämställdhetsfrågor inte ska föras till ett särskilt utskott. Alla utskott har, i förhållanden till sina sakområden, skyldighet att se på det demokratiska inflytandet. Det är ett demokratiskt samhälle som vi står för med parlamentarism som en av de grundläggande institutionerna i det hela. Jag är fullt införstådd med att det här går till social- och miljöutskottet. Där bedömer man om man vill begära ett utlåtande från lagutskottet, tack.
Ltl Camilla Gunell, replik
För min del tror jag att de flesta andra länder har lämnat den tanken att jämställdhetsfrågan är socialpolitik. Det är nog ett föråldrat tankesätt. I dagsläget är jämställdhetsfrågan i huvudskak en demokratifråga. Därför ligger den också, som jag ser det, organiserad så under landskapsregeringen att den handhas av lantrådet och kansliavdelningen i egenskap av inflytandefråga mer än en socialpolitisk fråga. Jag blir väldigt bekymrad av att höra att vi ska fortsätta och segregera arbetsmarknaden så att vi har kvinnodominerade branscher med låga löner och vi har mansdominerade branscher med högre löner. Jag tycker att en jämställdhetspolitisk målsättning måste vara att de här branscherna inte ska segregeras och konserveras, utan att män söker sig mera till kvinnobranscher och tvärtom. Att det inte är bundet till kön som det är idag. Tydligen vill man fortsätta att konservera arbetsmarknaden.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Jag tror att det är ett viktigt jämställdhetsarbete att värdera olika arbeten och jämföra dem med varandra för att man ska kunna jämna ut lönerna. Det är klart att i avtalsförhandlingarna har man under åren fört in lönejusteringar, jämställdhetspotter osv. I skolorna finns det program för attitydförändringar för att man ska kunna få pojkar och flickor att söka sig till utbildningar som inte är traditionella. Genom att bryta dessa mönster försöker vi göra jämställdhetsarbetet till något som inte bara gäller demokrati och parlamentariskt inflytande Det gäller inte bara socialpolitik utan arbetsmarknad, utbildning även trafik och hälso- och sjukvård, det gäller allt. Allt görs med demokrati. Demokrati och jämställdhet går hand i hand enligt min mening.
Ltl Camilla Gunell, replik
Det är vackra ord, men det är ett väldigt dåligt resultat. Att jobba mot en segregerad arbetsmarknad, det är ett jättelikt bekymmer. I dagsläget finns det flickor som söker sig till pojkdominerade utbildningar. De trivs inte där, de slutar för att strukturerna är sådana, det är svårt att överbrygga. Jag kan inte förstå hur man ur ett genusperspektiv tycker att det här är rätt väg att gå. Vi har ju redan idag utbildningar för handel både inom Handelsläroverket och inom Yrkesskolan.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Det är klart att problem och svårigheter som man noterar i samhället, det är en bra utgångspunkt. Man får inte fastna där, vi måste försöka se framåt, se att det är demokratiskt möjligt att bibehålla. Vi måste även se att visionen om jämställdhet är möjlig att uppnå. Att vi arbetar för det med arbetsvärdering, information, program i skolor, utbildning osv. Det här gäller alla områden också socialpolitik och social- och miljöfrågor.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack herr talman! Jag tycker att Ltl Olof Erland bara skapar oreda. Han säger att det är så bra att det här går till social- och miljöutskottet. Jämställdhetsfrågor, det inte bara för lagutskottet, utan det ska alla syssla med. Det låter ju bra men man måste ändå besluta, när man ska remittera en lag, till vilket utskott det ska gå. Om vi tänker på vilka lagar som på senare tid har gått till lagutskottet av den här karaktären, så är det lagen om diskrimineringsombudsman som kanske är den viktigaste funktionen för medborgarna när det gäller diskriminering pga kön. Hela den lagen sköttes av lagutskottet. Jämställdhet handlar väl nog om mänskliga rättigheter i någon mån i alla fall. Jag tycker nog att det är en väldigt tillkämpad argumentation som ltl Olof Erland här för. Om han inte vill själv vill behandla det här ärendet så är det ju lättare att andra får sköta jobbet.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Jag finner mig i lagtingets beslut, att det här ska behandlas i social- och miljöutskottet. Lagtinget har möjlighet att ta ett annat beslut och remittera till lagutskottet. Det finns möjlighet att begära utlåtande från andra utskott. Det är också viceversa, social- och miljöutskottet kan begära utlåtande. Jämställdhetsfrågorna är alltför viktiga för att göra det till ett bollande mellan utskotten. Är det inte hur vi ska uppnå jämställdhet och hur det arbetet ska fördrivas inom förvaltningen och parlamentet? Är det inte det som är det viktiga? Att faktiskt uppnå resultat. Problemen hör vi dagligen om. Det viktiga är vad vi vill åstadkomma.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Visst är det viktigt. Det är därför vi skulle ha föredragit att ärendet går till lagutskottet. Det är ingen socialpolitisk fråga, det är inget handikapp det här med kön. Det är en fråga om demokratiska rättigheter. Lagutskottet skulle därför ha varit det rätta utskottet. Statusmässigt hade det varit också värdefullt. Men vi är överens nu, om ltl Olof Erland tycker, att social- och miljöutskottet ska höra lagutskottet. Då får ju lagutskottet ett stort inflytande över den här frågan. Jag ser fram emot en sådan behandling.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Som jag redan har sagt, det är inte själva utskottsbehandlingen i social- och miljöutskottet som är det viktiga, utan det är argumentet som förs fram. Att det är pga att det handlar om demokrati som det ska föras till ett annat utskott. Jag hävdar att social- och miljöutskottet, liksom kulturutskottet, finansutskottet och näringsutskottet ska ha demokratifrågan med i bagaget. Om det här skapar oreda så är det ändå en subjektiv upplevelse. Jag kan inte se det märkvärdiga med att man har flera alternativa utskott att välja mellan. Såvitt jag vet var socialdemokraterna här när beslutet togs. De valde att godkänna utskottet som beredande utskott.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Även om det kanske inte har direkt med framställningen att göra så tycker jag den är intressant den här diskussionen som förs angående yrkesutbildning och genus.
När jag inledde den här perioden som ansvarig för utbildningen var en de första frågor som jag ställde, när jag samlade människor från skolvärden, att varför har vi så ojämn könsfördelning, framförallt mellan linjerna på gymnasialstadiet?
När det gäller de praktiska linjerna så är det stor manlig dominans. Vad beror det här på? Det beror säkert mycket på invanda strukturer, attityder och till vissa delar på individens val. Hittills har det varit ett problem i många fall, att flickor inte trivts i pojkdominerade linjer. Det här får man också stöd för i forskningen, att pojkar i kvinnodominerade utbildningar, och arbetsplatser, har lättare att anpassa sig och trivas än vad flickor har i mansdominerade utbildningar och arbetsplatser.
Det har påtalats ett önskemål från studerande själva, huruvida lagtinget tycker det finns ett värde i det, och via studiehandledare, att det också borde finnas flera utbildningar, där man jobbar med händerna, som appellerar till flickor. På det sättet skulle man kunna få en jämnare könsfördelning när det gäller de praktiska yrkena. Jag vet att det är livsfarligt att säga, appellera till flickor. Det är inte meningen att det här ska bli en flicklinje, lika lite som det är meningen att maskinteknik ska vara en pojklinje. Det är för att tydligt få fram vad vi egentligen menar, dumt att säga kanske, men ibland kan det ta bort skuggor att säga så.
Målsättningen när det gäller gymnasialstadiet ska självkart vara att alla ska trivas och ha samma förutsättningar på alla linjer, oavsett kön.
Att få det här till att vi ska starta någon försäljningsutbildning och uppmuntra kvinnor till att ta lågavlönade jobb i butiker, kan jag inte kommentera på något annat sätt än att man kanske avslöjar lite om hur man tänker själv.
Det ungdomarna pratar om handlar mycket om trender. Tv sätter många trender. För några år sedan var kockyrket oerhört populärt, vilket avspeglades från många populära tv-program. Nu är det inredning, mode och design som gäller. Det finns ett otroligt intresse, även hos pojkar. Det behöver inte betyda att man sitter i kassan i en butik, inte heller att man är anställd i en butik om man nu tycker att det är dåligt. Det kan handla om ett eget företagande, stilanalytiker, konsult mm. Det finns väldigt många idag som är intresserade av inredning men kanske inte så att man anlitar en professionell inredningsarkitekt. Man kanske vill ha hjälp med att sy upp gardiner, kuddar, få hjälp med färger för att få helheten snygg. Den yrkesgruppen finns det ett behov av och det finns ett utrymme för, påstår man inom näringen. Jag tycker det är lite tråkigt att man vill klassa ner det här, jag tycker det är så man har gjort. De här frågorna som handlar om design, inredning, beklädnad osv. att skulle vara något dåligt. Det är absolut inte avsikten, det här är en efterfrågad nisch ifrån näringen, som också sannolikt skulle bli en populär utbildning. Där skulle man också få många möjligheter till nya företag.
Talmannen
Talmannen kommer att tillåta de begärda replikerna. Sedan återgår vi till det som berör framställningen och lämnar tilläggsbudgeten till inkommande fredag.
Ltl Barbro Sundback, replik
Frågan är vad jämställdhet inom utbildningen innebär. Den sistnämnda strategin, när man ska appellera till flickor, är kanske en del av det hela. Då är det ju genusstyrt, det är inte jämställdhet som är målet. Om man utgår från att på pojklinjer trivs inte flickor men på flicklinjer få pojkar respekt. Då är grundproblemet att flickor inte respekteras av pojkarna på de här pojkutbildningarna. Kvinnor i allmänhet får inte lika mycket respekt som pojkar. Vi är mindre värda, nästan i alla sammanhang, inte bara när det gäller löner. Det är det som är den stora utmaningen att flickor ska kunna genomföra sk pojkutbildningar med respekt för att de är flickor.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Vi är alldeles överens om grundproblematiken. Där finns ett stort arbete kvar att göra. Det handlar om arbetsplatserna man kommer till, bemötande och läroplaner. Det handlar om mycket arbete innan man har lika villkor för båda könen. Det ska inte spela någon roll om man är flicka eller pojke i vårt utbildningssystem idag. Alla ska ha samma möjligheter. Det är jämställdhetsmålet. Det är bra om vi kan hitta en lösning så att vi får jämvikt mellan könen också när det gäller våra utbildningar. Grupper där båda könen är representerade är de optimala grupperna.
Ltl Barbro Sundback, replik
Då borde man inte resonera i termer som man gör nu. För att få en bättre balans inom yrkesutbildningen mellan könen så har man det som man har det nu, så inrättar man någon linje om mode och sådant som ska appellera till flickor och då får man en bättre balans. Då är det kanske jämställt i en viss mening. Det är inte det som är utmaningen. Vi har hört nu att det är utbildning och kunskapsområde och det är projekt inom skolorna osv. Vad är det man lär sig där om allt fortsätter som tidigare? Målet måste ju vara att på alla utbildningslinjer skulle det vara så jämställt som möjligt mellan flickor och pojkar.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Åtminstone inte från min mun har ltl Sundback hört att allting ska vara så som förut. I tilläggsbudgeten nämner vi ingenting om att alla andra utbildningar ska vara kvar oförändrade. Däremot nämner vi två utbildningar som vi behöver ytterligare. En linje för lindrigt utvecklingsstörda och den här linjen som inriktar sig på design och beklädnad.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Det var bra att vicelantrådet klargjorde vad hon menar. Man blir bestört när man läser att ur ett genusperspektiv ska man ha en försäljningsutbildning. Är det så att om en linje efterfrågas från näringslivet, då kan man inrätta en sådan. Men inte ur ett genusperspektiv. Då har man ju redan satt etikett på att på den här linjen ska det bara gå flickor. Jag tror att vi delar det målet, att pojkar och flickor ska välja utbildning efter det som de har talang och intresse för och frångå det här könssegregerade tänkesättet som finns idag. Inrätta en sådan linje om landskapsregeringen anser att det behövs, men inte ur ett genusperspektiv. Det är fel etikett på det här problemet.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Det här handlar om hur man väljer att läsa och hur man väljer att presentera saker och ting. Jag tror att i de stora övergripande frågorna, när det gäller jämställdhet, är vi överens. Det är viktigt att lyssna på det intresse som finns och låta intresse, talanger och färdigheter få styra ens studier och senare yrkesval. Det tycker jag är det viktiga som kanske är ett genusperspektiv som man har kritiserat från skolhåll. Det är viktigt att lyssna på vad flickorna säger.
Ltl Camilla Gunell, replik
Ja, det är naturligtvis viktigt att lyssna på vad flickorna säger. Då måste man jobba med de linjer där de vill gå och där de i dagsläget inte trivs. Där har man de strukturerna att jobba emot. Där tycker jag att landskapsregeringen ska lägga sitt krut och sin satsning. Inte att hitta på en ny linje. Jag anser att den inte heller behövs, i dagens ekonomiska läge. Vi har redan sådana linjer som ligger väldigt nära både i Handelsläroverket och i Yrkesskolan.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Det här blir väldigt motsägelsefullt. Först ska studerande få välja utgående från sina intressen. Sedan ska vi inte införa utbildningar som följer deras intressen utan vi ska göra om de som finns, så att det passar för alla. Att göra om de utbildningar som finns att de passar för alla, är ett arbete som jag hoppas har pågått länge men som åtminstone det läggs krut på nu.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det har blivit ett rejält sidospår det här, men eftersom talmannen tillåter den här diskussionen vill jag komma med en reflektion. Man höjer tanken och värdet av designutbildning. Vi ska komma ihåg att det är samma parti och minister som har nedmonterat både hantverksutbildning och designutbildning på Åland. Nu höjer man den istället till skyarna. Det här är nog verkligen dubbelmoral som heter duga, tack.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Det där förstod jag inte grunden till. Den här landskapsregeringen satsar på en hantverksutbildning när det gäller högklassigt konsthantverk på Folkhögskolan, medan det här handlar mera om beklädnad och inredning när det gäller stil och liknande. Det är två skilda saker, närbesläktade, men som visar hur viktigt vi tycker att det är.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Enda behandling efter bordläggning
3 Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål om förbudet mot borrande av djupa borrhål (S 2/2008-2009)
Ärendet bordlades vid plenum den 8 april 2009.
Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom.
Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag.
Ärendet kan nu bordläggas ytterligare en gång om lagtinget så beslutar.
Diskussion.
Ltl Harry Jansson
Herr talman! Bästa kollegor, i dagens anförande kommer jag än en gång att beröra fördelarna med bergvärme, som till största delen är en gratis energikälla. Jag kommer att åter trycka på att skydda grundvattnet med andra åtgärder än det, nu aktuella, alltför generella borrförbudet. Jag kommer att avsluta med att kommentera den juridiska problematiken i den här frågan, och sedan lägga fram ett förslag till hemställningskläm till landskapsregeringen. Vi får se om vi återkommer den här eftermiddagen i samma ämne, beroende på hur behandlingarna av hemställningsmotioner går, inkl. Ålands Framtids motion av certifiering av certifiering av borrningsentreprenörer.
När det gäller tekniken så är det klarlagt i flera rapporter att fördelarna, med bergvärme jämfört med andra energiformer, är ett faktum. Något som inte alla, i den här salen, delade senaste vecka. Argument som har väckts mot bergvärme är att värmepumparna dimensioneras så snålt att de behöver el tillskott när det är som allra kallast. Det här är nackdel för el-distributörer i vårt landskap, Ålands El andelslag, Mariehamns energi osv. Elbolagen måste dimensionera distributionsnäten för att klara de stora energitoppar som enstaka köldkäppar kräver. Det här kommer i korta perioder varje år. Det är en överdimensionering som är enormt dyr. Den ska betalas av oss alla, även om den bara behövs under ett par dygn vissa år. Oundvikligt baserar sig det årliga elavgifterna på topparna. Den här nackdelen är mycket större med solvärme och luftvärmepumpar, något som miljöminister Katrin Sjögren talade sig varm för senaste vecka. Sistnämnda pumpar slås helt ut när det blir riktigt kallt. I dessa fall kommer husen att förbruka el, när el är som dyrast, vilket pressar upp hela elpriset över års nivå.
Skulle man vilja uppnå riktig effekt med förbudsmentaliteten skulle man kräva att alla värmepumpar skulle dimensioneras så att det klarar minst -25 grader utan el tillskott. Här kan vi konstatera att det är endast bergvärme och jordvärme som klarar ett sådant krav. Vad gäller jordvärme så är det sällan man har en sådan terräng runt sina marker att det går att gräva ner jordvärmerör.
När det gäller behovet av att minska den totala energianvändningen står vi inför faktum att det kommer krav om att använda ett visst antal kilowatt per kvadratmeter i varje hus. Här är bergvärme ett idealiskt alternativ för att klara av att följa de EU direktiven.
Det viktigaste argumentet är att energibrunnar inte är lika med förstört grundvatten. Det här är något som jag tycker att är viktigt att få sjunka in hos alla och envar.
Eventuella skador som har uppstått runt om på Åland pga av det som tidigare har borrats, skulle det vara viktigt att få klarlagt om det finns faktiskt skadeverkningar i landskapet som skulle motivera ett generellt förbud? Med undantag av Sottunga där man i borrningens ungdom gjorde vissa misstag.
I Sverige där man har borrat ca 300 000 energibrunnar har man inte utfärdat något generellt förbud, trots att det även har handlat om mycket tätt befolkade områden.
När det gäller grundvattnet så talade vi redan senaste veckan för det positiva i själva upplägget med att via olika åtgärder skydda grundvattnet. Jag tycker debatten och det svar som landskapsregeringen har presenterat visar på ett behov av att säkerställa vår grundvattenförsörjning. Det är något vi måste ta fasta på. Det är ett alltför viktigt område som hittills har försummats. Det finns ett behov av att se över de 13 grundvattenområden, som har fastställts att är behövliga för framtida åländsk vattenförsörjning, i händelse av kris i någon form där de befintliga vattentäkterna skulle ha påverkats. Det här hoppas jag landskapsregeringen tar till sig och snabbar upp ev. planer runt det.
Det har sagt en del om juridiken i den här frågan. Det fanns även i spörsmålet formulerat. Jag vill upprepa det jag sade förra veckan att landskapsregeringen har inte rätt att, genom förordning, utfärda det här förbudet mot brunnsborrning. Någon sådan fullmakt har inte givits i någon lag. Det är frågan om inskränkning av äganderätten, en grundlagsskyddad rättighet, då måste fullmakten klart framgå av en av lagtinget antagen lagstiftning. Det faller tillbaka på 21 § i självstyrelselagen. Här håller det inte, som landskapsregeringen gör, att man hänvisar till grundlagens 20 § som innehåller en mera generell programförklaring när det gäller behovet av att skydda allas vår miljö.
I det förlag till kläm som delas ut, har vi tagit fasta på det positiva i landskapsregeringens svar. Man har tagit till sig en del av kritiken och anger i sitt svar att de kan bli fråga om att göra nya bedömningar.
I o m att landskapsregeringen har möjlighet att utan lagtingets vidare inblandning fortsätta att hantera den här frågan, anser jag att det behövs en politisk väggkost inför landskapsregeringens fortsatta hantering av ärendet.
Herr talman! Med anledning av det redan sagda ska jag be att få föreslå en kläm: Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen senast inom september 2009 återkommer till lagtinget med en redogörelse för hur miljöskyddsförordningen har ändrats ifråga om den utlovade uppluckringen av det generella förbudet mot borrning för energiutvinning samt för vilka åtgärder som planeras för att stärka skyddet av grundvattnet.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Förordningen innehåller inte ett generellt förbud mot bergvärme. Det vi pratar om är en skyddszon på 300 meter. Jag har sagt upprepade gånger att det finns stora fördelar med bergvärme, men inte alltid och inte överallt. 300 meter skyddszon mot den bakgrund att borrningarna har ökat med över 100 % i landskapet. Vi ser tydliga tecken på saltvatteninträngning, och de problem det medför. Landskapsregeringen jobbar intensivt med att skydda kust-, yt-, och grundvattnet. Nu finns det ett åtgärdsprogram, som gått ut på remiss, där grundvattenskydd är en stor del i det programmet. När det gäller äganderätten har jag också sagt att i äganderätten ingår rätten att ha tillgång till dricksvatten.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Uttrycket generellt förbud faller tillbaka på att i gällande kritiserande bestämmelse finns inte någon form av dispensmöjlighet. Man undantar generellt alla områden inom 300 meter från strandlinjen från möjlighet till framtida bergvärme, under förutsättning att man inte sätter igång och borrar ett antal högst 60 meter djupa energibrunnar på sin tomt, som de facto ökar risken på skadeverkningar på grundvattnet. Den här typen av kollision mellan landskapsregeringens syfte och grundvatten problematiken som vi inte kan få att stämma.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Herr talman! I mitt inledningsanförande när vi debatterade spörsmålet var det tyvärr ett fåtal av spörsmålsställarna som var plats. Då redogjorde jag för den statistik som finns i landskapsförvaltningen om hur risken ökar för saltvatteninträngning, när man borrar djupare än 60-70 meter. Vi har svart på vitt att risken ökar. När det gäller dispens har vi skrivit i vårt svar att vi anser att det är ett väldigt rättsosäkert system. Det är svårt att få rättvisa dispensregler. Spörsmålsställarna vill också att vi ska kartlägga hela Ålands berggrund. Det konstaterar vi att är fullständigt orealistiskt. Vi har baserat vårt beslut på fakta. Egentligen är jag lite förvånad också, Ålands Framtid brukar ofta hävda att det ska vara så lättförståeligt och icke byråkratiskt som möjligt.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Det sistnämnda är lite förbryllande. Vi sätter nog äganderätten, människans rätt till individuella beslut, framom allting annat. Framförallt att man inte via en löst formulerad landskapsförordning kan inkräkta på de grundläggande rättigheterna. Med tanke på vad vi just alla hörde, från miljöminister Sjögren, så är den redan presenterade hemställningsklämmen av synnerligen stor vikt. Här antydde miljöministern, att det som sagt från talarstolen egentligen inte är något värt, man kommer att fortsätta på den inslagna linjen. Därmed behövs det en klar tidtabell för när landskapsregeringen måste ta tag i den här frågan på nytt. Tack för det beskedet, vi får återkomma.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack herr talman! Eftersom landskapsregeringen ska titta på det här på nytt så tänker jag inte gå in här i detalj på vare sig djup eller avstånd. Det intressanta är att det finns fyra medier att ta värmen ur. Luften, jorden, bergen och ur vattnet. På många ställen på Åland kanske det allra effektivaste sättet att få värmen på, är att ta det ur vattnet. Är det mer + 5 grader, då är det effektivast att ta det ur luften, är det under och minusgrader då kommer jord, berg och vatten in som mer effektivt. Det allra effektivaste är att ta det ur vattnet. Har man en liten holme och bygger en stuga och vill ha värme året runt, är det definitivt det bästa att lägga en slang ut i vattnet.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Det stämmer mycket väl, det som ltl Eliasson säger, om fördelarna med olika energikällor. Men, som vi konstaterade senaste vecka, det är alltför sällan, tyvärr, som förutsättningarna för tagande av energi, gratis sådan, från havsmiljön passar in i o m att man ofta är beroende av vad samfälligheterna säger. Det har visat sig att man säger alltför ofta nej, tyvärr. Det finns en rädsla för de här ledningarna som läggs ned, dvs man tror att man kommer att släppa ut vätskan. De utredningar jag läst, så är det visserligen en mängd glykol och liknande lösningar som far ut i vattnet. Sett till den totala miljövinsten vore det att föredra, att folk skulle vara positiva till att befrämja energiutvinning ur havet. Jag delar helt den uppfattningen, realiteten när en annan tyvärr.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack herr talman! Jag tog upp det här för att få in det i diskussionen. Tittar man vidare på det här, bör man utreda alla de här olika alternativen som finns och säga var den metoden är bäst och var är en annan metod bäst. Att man inte bara tittar på det här borrhålet. Det finns också andra alternativ. Utvecklingen går framåt hela tiden, plötsligt har man ett nytt mycket bättre och intressantare system att utvinna värme ur havet och vattnet. Det är definitivt det bästa året runt fastän det går ner till -40 grader så är vattnet åtminstone 4 grader varmt. Det är det bästa.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Det stämmer mycket väl det ltl Eliasson säger. Särskilt vad gäller tekniska landvinningar, speciellt bergvärme. Landskapsregeringen har inte tagit till sig det att man använder tätningsteknik för att skydda omkringliggande grundvattnen. Det finns ju teknik för att skydda grundvattnet. På Gotland och Öland borrar man omfattande mängd energibrunnar, där har man saltvatteninträngning redan på 18 meters djup. Ändå fortsätter man för det finns teknik idag för att skydda sig från ev. skador på grundvattnet. Man har, så ensidigt från landskapsregeringen, vägrat att ta till sig de tekniska förutsättningarna för att kunna bibehålla bergvärme som en energikälla, med vetskap om att det är det mest effektiva totalt sett.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Åke Mattsson
Herr talman! Ärendet gäller vilka energival man ska göra, vilka förutsättningar det finns och hur ändamålsenligt det är att göra just det här energivalet.
Ett alternativ är bergvärme, från liberalernas sida har vi inget emot det, vi ser det som en djupgående resurs.
Nere i vår berggrund finns en kostnadsfri värmekälla i grundvattnet som håller nästan samma temperatur året om.
Att använda bergvärmen är oftast en trygg, säker och miljövänlig uppvärmningsteknik för alla typer av byggnader, stora och små, offentliga och privata.
Investeringskostnaderna är däremot relativt höga, men i gengäld får du ett driftsäkert och servicesnålt uppvärmningsalternativ med lång livslängd. Hålet blir kvar även om man byter anläggning, så det är en engångskostnad.
Värmefaktorn är hög. Anläggningen tar liten plats och kan installeras även på små tomter.
Grundvattennivån påverkas inte, eftersom grundvattnet inte förbrukas. Systemet går ut på att man har en bergvärmepump som hämtar sin energi från ett borrhål. I hålet finns en kollektorslang fylld med vätska (ca 70 % vatten och ca 30 % frysskyddsvätska, troligen etanol). Det är ingenting som skadar direkt. Genom att ”köra runt” vätskan mellan värmepumpen och borrhålet hämtas energi från hålet. Det är ganska vanlig värmepumpsinstallation i Sverige så att man kan få ganska avancerad teknik relativt billigt. Borrhålet spelar stor roll i systemet, och det aktiva djupet är viktigt (aktivt djup är från den nivå det står vatten i hålet och ner). Ju större hus, desto mera behöver slangen stå i vatten. Det är inte fråga om hur långt borrhålet är utan hur grov vattenmängden är. Borrhålet får inte vara underdimensionerat, då riskerar hålet att bli för kallt. Det blir permafrost i hålet som kan bli bestående i flera år. Detta sade jag för att konstatera att använda bergvärme är inget dåligt alternativ, men när det gäller energival som jag inledde med så måste det göras efter förutsättning och ändamålsenlighet. Nu ställer man det här mot att säkerställa dricksvattenförsörjningen som ska hålla en bra kvalitet utan inblandning av saltvatten.
Salt grundvatten är i sig inget nytt problem. Det har tidigare setts som ett problem för de fastighetsägare som drabbas av att deras brunnar inte kan nyttjas. Det kan i ökande grad även bli ett framtida problem för bostadsbyggnaden vid stränder på landsbygden och skärgårdsområden genom att tillgången på drickbart grundvatten blivit en begränsande faktor. Ingen här i lagtinget och inte heller i regeringsbänkarna har något emot att hela Åland ska leva.
I och med EG:s ramdirektiv för vatten och för grundvatten ställs det krav på att negativa trender avseende kloridhalt, salthalt, ska motverkas och att god grundvattenstatus ska uppnås i områden som påverkats av saltvatteninträngning. Då talar man om de områden som har legat under saltvatten, där det trängt in saltvatten tidigare.
Det här är alltså orsaken till att man från regeringens sida har kommit med ett beslut om förbud mot djupa borrhål nära strandlinjen enligt förordningen nummer 30, 2008, där landskapsregeringen har lämnat direktiv på detta.
Ser man i övrigt på det här med brunnar så kan man konstatera att i de flesta fall är dricksvattnet i borrbrunnarna inte beroende av ytliga eller lufttransporterade föroreningar. Det kan vara en trygghet att man har tillgång i samhället till vatten nere i grundvattnet. De ytliga vattentäkterna kan bli utsatta för föroreningar och kan bli utsatta för föroreningar och bli utslagna på kortare eller längre sikt.
Det är den mänskliga påverkan som ofta är orsaken på grund av överuttag av vatten eller uttag av vatten på för stort djup eller för djupa borrhål. Problem med saltvatteninträngning i grundvattnet är därför möjliga att påverka med egen lagstiftning.
Tittar man på riskområden för inträngande saltvatten kan man förutse vilka områden som generellt sett har stor risk att erhålla ett salt grundvatten. Områden under marina gränsen, de områden som tidigare legat under saltvatten och bräcktvatten. Risken avtar med ökad höjd över havet även inom de här områdena.
Risken ökar också med ökade grundvattenuttag. Man suger ut för mycket sötvatten så drar det saltvatten emot. Saltvattnet kan dels komma nerifrån och dels från sidorna. Vid fritidsboende kan det tidigare ha varit relativt bra vattenkvalitet, vid permanentboende kan det innebära att man drar upp det här saltvattnet och därmed förstör området, framför allt om man har djupa borrhål i närheten.
Risken ökar med ökat brunnsdjup, risken ökar i områden med små jorddjup samt liten magasineringsförmåga eller täta jordlager. Riskområden har ett särskilt behov av miljöövervakning avseende saltvatteninträngning.
Man kan råka ut för olika typer av saltvatten. Det kan röra sig om äldre relikt saltvatten, vilket är ganska ovanligt den här typen av saltvatten. Även i djupa bergbrunnar i inlandet kan det naturligt förekomma mycket höga kloridhalter. Om man borrar brunnen för djupt kan saltvattnet tränga in i brunnen då man pumpar vatten eller har ett för stort uttag i förhållande till djupet.
Saltvattenproblem i bergborrade brunnar utgörs i de flesta fall av uppträngning av relikt saltvatten, som finns kvar sedan delar av landet var täckt av salt eller bräckt vatten. Det är främst i de här områdena som man kan få problem med saltvatteninträngning. Det salta havsvattnet kan finnas inlagrat i marken under det söta grundvattnet. I skärgården och vid kusten ligger det söta grundvattnet, som är lättare än saltvatten, i form av en lins utanpå saltvattnet. "Linsens" tjocklek beror på grundvattenförhållandena, den är vanligen tjockare ju större holme det är frågan om. Bergbrunnarna skall borras så att vattnet kommer från den söta delen av vattnet. Om man borrar eller gräver för djupa brunnar i dessa områden kan det föreligga risk för att dricksvattnet blir försaltat när det gäller de här energibrunnarna.
Inträngning av saltvatten från nuvarande hav, om man är för nära strandlinjen kan det finnas sprickor som gör att det drar in saltvatten där. Det här är kanske inte det som är det mest vanliga och mest allvarliga felet.
Mest allvarligt är nog när det kommer in saltvatten pga över uttag för då har man infekterat hela ådran. Energibrunnarna behöver inte alla gånger infektera ett så stort område. På sikt kan de skapa ett problem längre fram även om de inte är ett problem idag, om man börjar ta ut sötvatten i närheten.
I en brunn som har byggts i närheten av havet, speciellt i en bergbrunn, kommer det ibland in havsvatten.
I Norrtälje som är en region ganska lik vår, har man skrivit i bedömningen på hemsidan, när man ska anhålla om det här tillståndet. "I vår bedömning av en anmälan tar vi bland annat hänsyn till skydd av dricksvattentäkter och risken för inträngning av saltvatten. För att minska risken för inträngning av saltvatten kan exempelvis energibrunnens djup begränsas. I de fall bergvärmepumpsanläggningens tillåts inom område med risk för saltvatteninträngning, får borrhålets djup uppgå till max 70 meter". Så det här är inget unikt för Åland, man har något djupare där, vi har det kanske mer utsatt här på Åland som är ett ö område.
I Norrtälje har man vidare skrivit "Inom skyddsområde för vattentäkt beviljas i regel inte tillstånd till installation av värmepump förlagd i berg, jord eller vatten".
Liberalerna stöder helt och fullt regeringen i den här frågan. Vi tycker att det är en så viktig angelägenhet att man behöver slå vakt om grundvattnet. I svaret i spörsmålet har man också kommit fram med en andra bedömning att man ska titta på det här ytterligare en gång. Vi tycker från regeringssidan att det räcker. Man har också aviserat att man kommer att komma med en kläm. Vi kommer inte att stöda den klämmen.
För att det inte ska råda oklarheter kring det här så det är inte säkert att man lättar på bestämmelserna. Det kan också vara så att det kommer ett beslutsunderlag som gör att det blir en stränggering ytterligare.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Jag får tacka ltl Mattsson för ett väl initierat inlägg. Det jag vänder mig emot är att även i det här anförande vill man likställa en energibrunn med skador på grundvattnet. Vad vi är ute efter är ett system där man utgående från fakta skyddar grundvattnet. Det mycket väl leda till, som ltl Mattsson konstaterade, en stränggering i vissa fall, det må så vara, bara syftet med förordningen uppnås. Vad är bättre än att man via geologiska undersökningar kommer fram till att de här grundvattenområdena ska vi slå vakt om. Vi förbjuder all form av borrning i de områdena. Det är ju det bästa, eller hur? Inte dagens generella förbud, där man inte har torrt på fötterna vad gäller begränsningarna. Vi välkomnar detta, men kräver en tidtabell för det.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack herr talman! Det är det som den här andra bedömningen troligtvis kommer att ge ett svar på. Hur det går att bedöma, hur kostnadsläget är? Energi valet måste göras enligt ändamålsenlighet. Är det ändamålsenligt att kartlägga hela det här området. Kan man säkerställa det? Problemet är att man kan borra energibrunnar, man kan konstatera det finns inte saltvatten i sötvattnet förrän den dag det kommer ett kort överuttag av sötvatten, då kan saltvattnet sugas upp från någon djupgående spricka. Det kan röra sig om 100 meter ner om det är en otjänlig spricka ner till saltvattnet som drar upp sötvatten. Man vet inte vad som händer om det är i närheten av brunnar. Det går att täta, men är just nu väldigt oklart i det här området. Dricksvatten för en levande landsbygd och skärgård är mycket angeläget och viktigt. Därför bör man i det här skedet sätta ett stopp för borrandet.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Absolut, ltl Mattsson vi ska skydda grundvattnet. Vi får inte ha en överdriven rädsla. Om man på andra håll bl a i Tyskland och i Sverige anser att man har teknik och det finns fastighetsägare som är villiga att betala, varför inte nyttja den här tätningstekniken för att komma till rätta med det? Är man överdrivet rädd för det här, måste man ju sätta helt och hållet stopp för det här på åländsk mark i o m att vi har gamla avlagringar av saltvatten överallt i terrängen. Det kommer alltid att finnas en viss risk för saltvatteninträngning. Det är onödigt i ett läge, när vi har tekniken, att skrämma med att nu måste vi sätta stopp av generell karaktär. Det är det vi invänder oss emot. Det finns områden där vi vet att det inte kommer att bli fråga om någon form av sötvattenförsörjning via grundvattnet i framtiden. Vi vet att det finns tät bebyggda område på landsbygden där bergvärme kan komma i fråga. Varför inte ge enskilda och olika kommuner möjlighet att göra sina undersökningar och själva bedöma hur de vill ha det?
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack herr talman! Den möjligheten finns i svaret också i o m att man gör den här andra bedömningen. De som är utbildande på det här, experterna, deras uttalande måste ligga till grund för det här. Det ligger också till grund för den här förordningen att man inte ska borra på det här sättet. Det finns sådana som har kommit fram till att nu måste man gå in med ett sådant här förbud på Åland. Kommer det annan teknik att det är tryggt att borra i berg, så motsätter sig liberalerna naturligtvis inte. Vi vill vara försäkrade om att det är tryggt innan det är förstört.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Talman! Den här frågan om restriktioner för att borra i berg är kanske ett mera generellt exempel på frågor som kommer att bli vanligare dvs miljöingrepp och teknisk utveckling.
När ltl Harry Jansson säger här att det finns teknik och man kan klara av de här borrhålen, kom jag att tänka på världens största osänkbara skepp Titanic. Det var modern teknik och ett osänkbart skepp. Harrisburg olyckan var synnerligen osannolik osv. Man kan inte avfärda de här miljöintressena genom att det finns teknik. Utvecklingen är sådan att när det kommer ny teknik innebär det specialisering, differentiering. Det finns företag som säljer bergvärmeanläggningar, det finns företag som säljer jordvärmeanläggningar osv. Frågan är vad som är hållbar utveckling? Senaste när vi debatterade det här sa ltl Danne Sundman att man inte ska borra i berg, vare sig för hus eller för annat. Jag minns inte exakt hur han sade.
Finns det alternativ? När det gäller bergvärme så är det en form av utvinning av solenergi från berget. Man kan göra det från marken och vattnet. Det som mer utvecklas är att utvinna motsvarande värme från luften till vatten. Utomhusaggregat som inte är luft till luft utan via vatten. De är så pass utvecklade att det krävs något mer el energi än för motsvarande bergvärme och jordvärme. Det är inte ett faktum att bergvärme skulle vara det bästa energialternativet. Det är ekonomiskt försvarbart när det gäller investeringar och driftskostnader. Räknar man in effekterna och riskerna på ekosystemet så är det sannolikt inte det mest effektiva. Beroende på hur man värderar risken.
I klämmen står det om de utlovade uppluckringen av bestämmelserna, det är väl inte så det är utlovat, utan det är utlovat en ny bedömning. Det kan bli mera restriktioner. Den bedömningen utgör referensen för en hållbar utveckling, skydd av grundvattnet. Det är det viktiga. Det är precis samma problematik när det gäller Östersjön. Om man verkligen vill förbättra Östersjöns vattenkvalitet så krävs det restriktioner och de måste utgå från principer som hållbar utveckling osv. Det finns inga möjligheter för Östersjön att ta emot föroreningar. Lika lite som det finns möjlighet att återställa berg annat än med skyddsåtgärder för att förhindra saltvatten och föroreningar. Där har man redan skapat förutsättningar för ökade risker.
Herr talman! Det här är en fråga om teknik, risker och miljö. Var ska man göra de här avvägningarna? Det måste landskapsregeringen avgöra genom att anlita experter och sakkunniga. Det har man gjort, man har fått sådana rekommendationer att gränsen borde vara 500 meter och inte 300 meter. Varför man har lättat på den gränsen kan man fråga sig. Nu står det här i spörsmålssvaret att man kommer att göra en andra bedömning, man kommer att se på övergångsbestämmelser och dispensmöjligheter. Den bedömningen ska göras av sakkunniga på ett kostnadseffektivt sätt. Ett sätt är att förbjuda något som bergvärme, men det är inte ändamålsenligt, det är inte ens miljömässigt skäligt att göra det.
Att äganderätten skulle stå över alla miljöingrepp tror jag knappast är den väg man ska gå. Låta alla som har äganderätt till berg, borra fritt. Det inskränker på andras miljö och det inskränker på den kollektiva äganderätten till ekosystemet och miljön.
Jag anser att spörsmålssvaret visat att landskapsregeringen har kontroll över de här frågorna. Den som hade möjlighet att lyssna på ltl Sjögrens presentation senast, fick en klar inblick över hur förhållandena är när det gäller borrningarna och riskerna.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Ifall ltl Erland lyssnade på replikväxlingarna mellan mig och Mattsson för en stund sedan. Kunde vi konstatera att landskapsregeringens förnyande bedömning kan, i vissa fall, leda till en stränggering i syfte att skydda grundvattnet. Det kan till leda till en uppluckring av det generella förbudet. Varför vi trycker på uppluckring av det generella förbudet är att vi invänder oss mot att man har ett generellt förbud samtidigt som man tillåter en fastighetsägare att borra hur många energibrunnar som helst på sin tomt, bara de inte är djupare än 60 meter, under förutsättning att det är minst 20 meter mellan de här brunnarna. Det är absurt i o m att syfte är att skydda grundvattnet. Hur många ton koldioxid har slängts i atmosfären pga att landskapsregeringen infört det här förbudet och fastighetsägare inte har fått införa bergvärme?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Det har varit en lång debatt som det är om många ärenden. Orsaken till att engagemanget blir så pass mångordigt är kanske att det här är en av de få naturresurser vi har på Åland. Vi har vind och vindkraften utbyggd mycket väl tack vare det, mera ska vi hoppas på. Vi har vatten och vi har också berg. Den hedervärda miljöministern Katrin Sjögren sade att det var få av spörsmålsställarna på plats. Jag vill upplysa om att det finns ett högtalarsystem, det finns möjligheter att följa med diskussionen ändå. Orsaken till att inte jag var närvarande var att hade fullt upp med en av minister Sjögrens kollegors fadäser. Det börjar snart bli ett heltidsjobb att hinna med alla dem.
Jag har följt med i debatten. Det är intressant om man tittar på själva frågan i sig.
Med stöd av vilka geologiska fakta har landskapsregeringen beslutat att djupare borrhål än 60 meter inte får borras inom 300 meter från strandlinjen? Har man fått svaret på den frågan, vilka geologisk fakta, jag har ändå lyssnat med ena örat på hela debatten.
Det som framgår av det skriftliga svaret och som också ministern gav i det muntliga svaret, är att det finns en undersökning ifrån Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, där man utfört en undersökning i Stockholm skärgård. Slutsatsen av den undersökningen är att brunnar djupare än 60-70 meter absolut inte bör utföras i den regionen. Ytterligare stöd för att borra strandnära ger Länsstyrelsen i Stockholm i en rapport om salt grundvatten i Stockholms skärgård, det nämns också. Det är dessa två faktaunderlagen som tydligen har funnits när man har fattat det här beslutet. Det sägs vidare i svaret, "att göra en heltäckande geologisk analys över den åländska berggrunden, är inte realistiskt vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt". Det är inte det heller som efterlyses i spörsmålet. Man vill veta vilka fakta det handlar om, vilka geologiska fakta ligger till grund för detta?
Det sägs så här "i framtagande av förordningen deltog miljöbyrån och miljö- och hälsoskyddsmyndigheten, där biologer, geologer och hydrologer arbetar och är experter både på grundvatten och berggrund". Är det så, är de experter på det? Jag tycker att landskapsregeringen själv i fortsättningen av sitt svar, under slutsatserna, visar att det kanske inte riktigt är på det sättet när man pratar om att man ska göra en andra bedömning. I det arbetet kommer expertis utifrån att anlitas pga att det synbarligen inte finns experter internt. Varför skulle man annars ta expertis utifrån? Det sägs vidare att "på basen av den utredningen kan man göra ändringar i miljöskyddsförordningen". Man nämner också att man kan ha övergångsbestämmelser för dem som har kommit i kläm när det här generella förbudet infördes. Det är ju bra, man har kommit till mötes. På det sättet har spörsmålet redan fyllt en viktig funktion.
Om vi tittar på kollegan Harry Janssons förslag till hemställningskläm, sägs det att "inom september 2009 skall man återkomma till lagtinget med en redogörelse för hur miljöskyddsförordningen har ändrats i fråga om den utlovade uppluckringen av det generella förbudet mot borrning för energiutvinning, samt vilka åtgärder som planeras att stärka skyddet av grundvattnet", vilket förstås är minst lika viktigt.
När det gäller den andra bedömningen, när vi läser det här svaret så hoppas vi ändå på att det ska leda till en uppluckring av det generella förbudet. Inte som det framkom från den liberala bänken att man hoppades på att det skulle bli ännu mer restriktioner efter den andra bedömningen. Det kan ändå inte vara den politiska utgångspunkten. Den politiska utgångspunkten bör vara att man får bort det här generella förbudet och kan tillåta att man borrar djupare energibrunnar så att det får en bra effekt, där det är möjligt att så göra.
Jag vill understöda förslaget till kläm.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Det bra att ltl Anders Eriksson lyssnar med ena örat. Jag hade faktiskt statistik som jag lade fram förra onsdagen. Jag visade på den speciella åländska statistik som finns. Jag hade även OH bilder, där jag visade på hur mycket risken ökar om man borrar djupare än 60 meter. Vi konstaterar också att borrning i berg har ökat med över 100 % . Vi har en speciell berggrund på Åland, Rapakivi-Granit, som sakkunniga kallar för ruttet berg. Vi bor mitt i Östersjön, det är inte som Tyskland, det är inte som i Sverige. Vi bor i Östersjön och vi är jätteberoende av vårt grundvatten. Vi får stora problem om vi inte har grundvatten i framtiden.
Ltl Anders Eriksson, replik
Allt det här som minister Sjögren säger äger sin riktighet, det är helt korrekt. Det håller jag med om. Det sägs hur vår berggrund är och det har framförts också. Vi har frågat efter vilka geologiska fakta har man gått efter? När vi tittar på det skriftliga svaret så hänvisar man till två utredningar som har gjorts i Stockholms skärgård. Det tycker jag inte är relevant här. Man kan alltid spekulera att det ev. kan vara ännu större problem här på Åland än vad det är i Stockholms skärgård, men det är en annan femma. Det är geologiska fakta som borde framgå mera klart och tydligt. Det ska vi hoppas att vi får i september när den här klämmen omfattas.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Herr talman! I mitt anförande hänvisade jag till miljöbyrån. Jag hänvisade till miljöhälsoskyddsmyndigheten, där det finns tjänstemän som har sakkunskap om faktiska förhållanden. Vi hänvisar också till statistik och hur man har gjort i liknande områden, alltså i Stockholms skärgård. Där önskar man att man skulle förbjuda att borra djupare än 60-70 meter. Jag ser det som mycket viktigt att ta fram en andra bedömning. Jag är mycket bekymrad över hur vi ska komma framåt med vattenåtgärdsprogrammet, när en sådan här liten åtgärd stöter på sådant här massivt motstånd. Eftersom delar av lagtinget inte har tilltro till miljöbyrån eller miljöhälsoskyddsmyndigheten så måste vi ta hjälp av andra fakta också.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller det sistnämnda att delar av lagtinget inte har tilltro till miljöbyrån eller miljöhälsoskyddsmyndigheten. Det facto har ju inte landskapsregeringen det själv. Annars skulle man ju inte först säga att man har all typ av expertis och kompetens på grundvatten och berggrund, och sedan när man kommer till slutsatsen säger man att man hade kanske lite bråttom. Man ska göra en andra bedömning. När man gör den andra bedömningen ska man göra det med stöd av expertis som tas utifrån. Resonemanget blir tyvärr lite ihåligt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Henry Lindström
Herr talman! Spörsmålet gäller en angelägen fråga. Vi är alla angelägna om att skydda grundvattnet, det är det ingen tvekan om.
Det är aktuellt för många att förändra uppvärmningssättet för sin bostad eller andra byggnader. Det är viktigt både för miljön och för den egna plånboken. Vi har hört olika möjligheter till uppvärmning, det har nämnts i tidigare repliker. Det är viktigt att man ser på olika lösningar i o m att både teknik och verkningsgrad utvecklas snabbt.
Herr talman! Centern anser att de nämnda skyddsområdena om 300 meter från strandlinjen och 60 meters djup kan ifrågasättas, och anser att genom dessa absoluta krav inte uppnår bästa helhetsresultat. Centern välkomnar det svar som finns, att man avser att göra en andra bedömning av bestämmelserna. Det kan också vara viktigt att överväga möjligheterna till dispens när man gör ändringar av miljöskyddsförordningen. Det kan tex gälla sådana fall där man har konstaterade saltvatteninträngning i grundvattnet från tidigare.
Vi ses fram emot, enligt landskapsregeringen spörsmålssvar, att man gör en andra bedömning och att man kommer med en ny förordning till hösten, tack.
Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Framtagande av förordningen, med tanke på grundvattnet, är ett framtidsbeslut. Vi pratar om 30-40 år i framtiden. Det är svårt att avgöra var vi ska ha bosättningar i framtiden. Var kommer folk att bo om 30-40 år på Åland? Att skydda de grundvattenbrunnar som finns idag anser jag att inte helt och hållet räcker.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Talmannen
Begärs ordet ? Diskussionen är avslutad. Under överläggningen har ltl Harry Jansson understödd av ltl Anders Eriksson lagt följande förslag till hemställan: Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen senast inom september 2009 återkommer till lagtinget med en redogörelse för hur miljöskyddsförordningen har ändrats ifråga om den utlovade uppluckringen av det generella förbudet mot borrning för energiutvinning samt för vilka åtgärder som planeras för att stärka skyddet av grundvattnet.
Talmannen
Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslagen till hemställan bordläggs till den 20 april. Godkänt? Förslagen är bordlagda till plenum den 20 april.
Föredras
4 Landskapsregeringens meddelande om utvecklingsplan för utbildningsorganisationen på gymnasialstadiet på Åland (M 3/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att meddelandet remitteras till kulturutskottet. Beslut om eventuell remiss av meddelandet fattas dock efter avslutad diskussion.
Diskussion.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Landskapsregeringen överlämnar ett meddelande som behandlar utvecklingen av organisationen och utbildningen på gymnasialstadiet på Åland.
Målen är att finna en organisation som ger en utbildning som är i takt med tiden och därmed har hög attraktionskraft både hos våra studeranden men också hos dem som blir mottagare, nämligen näringslivet, offentlig förvaltning och högskolorna. För att uppnå det, föreslår vi att utbildningarna successivt skapar profiler där lärarkompetensen mellan de olika skolorna samlas och studenter ges möjlighet att plocka ihop utbildningar som ger just den kompetens som nästa steg kräver. Vi har redan börjat jobba med sjöfartsprofilen i nära samarbete med näringslivet och i nära samverkan mellan gymnasialstadiet och högskolan på Åland. Det arbetet får sedan fungera som modell för fortsatt utveckling där det offentliga och näringslivet jobbar tillsammans.
Förslaget innehåller en samordnad kostnadseffektiv organisation som ger samverkansfördelar. Dels föreslås en utbildningsdelegation där rektorerna och en ekonomichef under ledning av en tjänsteman från utbildningsavdelningen tillsammans bereder ärenden inför landskapsregeringen och även beslutar inom sitt behörighetsområde. Dagens direktioner föreslås utgå och deras uppgifter fördelas mellan utbildningsdelegationen och de enskilda skolorna. De kan ses som en minskning av det politiska inflytandet med rätta, men landskapsregeringen kan konstatera att den allmänna uppfattningen bland direktionsordföranden som deltagit i processen är att det inte uppfattar sitt arbete som särskilt meningsfullt. En stor del av besluten som fattas borde skötas av rektor och skolans ledningsgrupp.
Utmaningen för ledningen i skolorna är att tänka större än sin egen skola och finna ekonomiskt optimala lösningar så att vi får ut maximalt av våra utbildningar på gymnasialstadiet.
Vi vill även att man, oavsett vilken utbildning man genomgår på Åland, skall ha jämlika möjligheter. Vid en genomgång av resurser inom IT, studiehandledning, specialundervisning, studerandehälsovård osv. visade det sig att skolorna har olika mycket resurser. För att uppnå jämlika pedagogiska tilläggsresurser, kostnadseffektiv marknadsföring, upphandling av material, sammanställning av informationsmaterial och maximalt samutnyttjande av alla utrymmen föreslås att det skall skapas en gemensam resursenhet för hela gymnasialstadiet. Även om det för skolornas underhåll är viktigt att fastighetsskötare och städare finns i varje skolbyggnad så finns det samordningsvinster att nå med gemensamma joursystem och vikariats arrangemang.
Kostnadsutvecklingen för gymnasialstadieutbildningen är beroende av framtida utbildningsbehov, utbildningsutbud och sättet att organisera utbildningen på. Utbildningsutbudet ska kunna anpassas efter nya behov och strukturer utan en omedelbar kostnadsökning som följd. ÅSUB presenterar siffror som visar ett vikande elevunderlag, samtidigt som vi vet att det finns flera nya behov som behöver tillmötesgås. Bl a behövs en ny linje för studerande med särskilda behov i form av lindrig utvecklingsstörning. Dessutom vittnar studiehandledarna i våra grundskolor, i linje med landskapsregeringens handlingsprogram, om att det finns ett behov av mer praktisk utbildning inom design, inredning och beklädnad För att kunna tillmötesgå näringslivets behov och de studerandes önskemål, för att kunna erbjuda studier åt våra 16-åringar hemma på Åland så långt det bara är möjligt, behövs en samordning. Till läsåret som inleds hösten 2010 har gymnasieskolorna som mål att ha alla studier periodiserade och därmed öppna för möjligheten för en flexibel och dynamisk utbildning som även kommer att ge goda inbesparingar vad gäller vuxenutbildningen i och med att vuxna studerande då inte nödvändigtvis behöver erbjudas särskilda kurser utan kan ingå i redan befintliga studieblock som erbjuds. Genom gemensam planering och sammankallande periodisering kan olika kombinationer av studiehelheter utvecklas enligt behov. Något som breddar och förbättrar valmöjligheten för de studerande och samtidigt motverkar låg motivation och avhopp.
Den föreslagna utbildningsorganisationen erbjuder studier för praktiker och teoretiker men även för de som vill kombinera båda inriktningarna. Inom kort kommer fyra ämnen inom det studieförberedande programmet dvs motsvarande kort kurs vid Ålands lyceum att kunna erbjudas till våra studerande i yrkesutbildning istället för kärnämnesstudier så att de som så önskar skall kunna avlägga studentexamen. Möjlighet till del-examen erbjuds praktikerna så att studerande efter avlagt yrkesprov skall kunna gå ut i förvärvslivet för att senare, om man så önskar, kunna komma tillbaka till utbildningen för vidare studier.
För att vidga kunskapen och kompetensen för att fatta strategiskt goda beslut när det gäller dimensionering av utbildningsprogram och inriktningar och för att bättre kunna tillmötesgå näringslivets och det offentligas behov av personalgrupper och kompetenser föreslås att ett utbildningsråd tillsätts. Utbildningsrådet föreslås vara ett sakkunnigorgan med företrädare från såväl offentlig som privat sektor tillsammans under ledning av utbildningsministern och med landskapets utbildningschef som sekreterare.
Landskapsregeringen föreslår även att en översyn görs kring tillsynsfunktionen på utbildningsavdelningen. Tillsynen kunde överföras på en särskild enhet inom avdelningen eller inordnas inom andra tillsynsfunktioner inom landskapsförvaltningen för att garantera ett integritetsskydd.
Reformen förväntas medföra kostnadsinbesparingar, bl a genom att dubbla utbildningar elimineras. Vidare ger periodisering och profilering möjlighet till effektivare undervisningsgrupper och samutnyttjande av utrustning och utrymmen. Gemensam administration och fördelning av resurser för IT handledning, studiehandledning och specialundervisning optimerar resursanvändningen.
En samordning av skolornas förvaltnings- och ekonomiuppgifter leder till ett minskat behov av kansli- och ekonomipersonal. Dessutom finns ytterligare rationaliseringsvinster i ett kommande räkenskapsverk.
Gemensam upphandling, marknadsföring o.s.v. skapar stordriftsfördelar. Gemensam operativ fastighetsförvaltning skapar förutsättningar för ett rationellt utnyttjande av resurser, t.ex. joursystem.
Herr talman! Vägarna till att finna en optimal utveckling av gymnasialstadiet har varit många. Målen har däremot varit i de närmaste identiska. Senast lagtinget diskuterade ärendet var våren 2007. Förslaget var att en gymnasieskola skulle bildas. Ambitionen att skapa en autonom gymnasieskola försvagades dock i lagstiftningsarbetet där förslaget överlät till landskapsregeringen att utfärda närmare bestämmelser om till hur stor del gymnasieskolan skulle handha skötseln av kollektivavtal och ekonomiförvaltning. Förslaget om en gymnasieskola byggdes upp efter modell av Högskolan på Åland. En modell som i dagsläget borde utvärderas. Värdet av ett utbildningsavtal ifrågasätts både av den nuvarande men även tidigare styrelser. Idag finns ett treårigt avtal mellan landskapsregeringen och högskolan men i verkligheten är det landskapsregeringen som styr högskolan genom att tillsätta tjänster och i förordning fastslå vilka utbildningslinjer som skall erbjudas. Jag säger inte att det är fel. Men det är ganska långt ifrån hur det är tänkt att mål- och resultatstyrning kunde fungera. Landskapsregeringen och högskolan för som bäst diskussioner om utbildningsavtalen och dess framtid.
En annan åsikt som genomsyrade debatten våren 2007 var att skolornas profiler och identitet skulle suddas ut med en gymnasieskola. En intressant reflektion som gjordes under FM-tävlingarna i yrkesskicklighet som arrangerades här på Åland för en månad sedan var att studerande från hotell och restaurangskolor stod på prispallen fram om studerande från skolor där hotell och restaurangprogrammet utgjorde en linje i en större skola. Det är frestande att konstatera att det med stark profil följer stolthet och därmed yrkesskicklighet.
Ytterligare en aspekt som ifrågasattes kring en gymnasieskola var huruvida den skapade fördyrande strukturer. Vi har inte så många exempel att jämföra med men en organisation som blev dyrare när den gick från tre enheter till en var Ålands miljö och hälsoskyddsmyndighet. Det finns säkert flera förklaringar till kostnadsökningar men det leder till en viss ödmjukhet inför att med säkerhet konstatera att sammanslagning alltid leder till mindre kostnader.
Herr talman! Landskapsregeringen välkomnar en uppbygglig debatt kring framtidens gymnasialstadieorganisation och utbildning. Tidigare debatt har handlat mycket om vinnare och förlorare. Målet med det här arbetet är att göra våra studerande till vinnare och Åland som utbildningsland som vinnare,
Förslaget har kvalitet och ekonomi som ledstjärnor. Det genomförs stegvis och utvecklingsarbetet inleds med ett lagstiftningsarbete som innebär nödvändiga uppdateringar av gällande lag och lagstadgad organisation. Samordningen klarläggs i kommande budgetar och den första utbildningsprofilen beräknas pågå 2010-2011. Tack, herr talman.
Ltl Roger Jansson, replik
Värderade fru talman! Jag hade med stort intresse sett fram emot den här presentationen eftersom jag hade en hel del frågetecken om hur de övergripande målen, angivna på sid.1 i meddelandet, skulle uppnås. Tyvärr blev ministern Lundberg svaret skyldig på åtskilliga punkter. Min fråga gäller egentligen hur det här är förankrat i skolorna. Jag har varit i kontakt med i stort sätt allihop. Man talar om två lite förvirrande seminarier, där man har informerats om hur det egentligen är. Det har inte varit någon struktur på skolornas deltagande i det. Jag har också hört att man inte får berätta egentligen om vad man tycker, för här gäller det att upprätthålla politisk enighet. Nu har jag en fråga till minister Lundberg. Hur är det egentligen med den här demokratin i den här nu framlagda reformen?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Tack fru talman! Jag ber om ursäkt att jag inte märkte att det har bytt talman på talmans stolen. När det gäller hur processen har genomförts så inleddes det här arbetet med att samla samtliga skolor. Vi kunde förstås inte samla all personal från alla skolor det skulle bli för många. Skolorna har fått utse representanter som har deltagit i det här arbetet. Det har rört sig om 80-90 personer och samtliga direktionsordförande. Arbetet inleddes med en presentation och en diskussion kring det förslag som förra landskapsregeringen tog tillbaka. Även funderingar kring just demokratiunderskottet som upplevdes inom skolorna att då fanns, vilket jag ställde frågor kring. Jag ställde också frågor om hur man vill ha det. När man ska vara med i en process, kräver det också mycket arbete. Där diskuterade vi om hur mycket arbete man är beredd att sätta ner på detta. Då kom man överens om att tre seminarier under den här perioden skulle vara lämpligt och det har vi genomfört.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Roger Jansson, replik
Tack fru talman! Jag undrar hur skolorna har responderat på det här förslaget och huruvida de har lagt eget förslag till hur de ser att organisationen borde vara. Jag har själv tagit del av någon form av rektors förslag i sammanhanget. Jag undrar om skolorna officiellt har lagt fram sina förslag. Jag vill gärna ha ett svar kring den här ev. tystnadsplikten som jag tyvärr har informerats något om.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Någon tystnadsplikt har definitivt inte rått. När det gäller själva arbetssättet var det en spännande process för de flesta förväntade sig att landskapsregeringen skulle komma med ett färdigt förslag som man skulle diskutera och kritisera. Vi valde nu att kunna bygga upp processen och vi upplevde att vi hade ett stöd i det. Därför har vi inlett med frågeställningar som man i grupper har tagit ställning till och i slutet av seminariet framlagt förslag att så här tycker man att det ska vara. När vi avslutade första seminariet kom vi till den här grundläggande strukturen. Skolorna kvar, resursenhet och skelettet var lagt vid första seminariet. Vi andra seminariet, nu kommer jag inte exakt ihåg hur långt vi kommit då, men det var en liknande process. Man diskuterade så här mycket har vi tänkt nu, kom med synpunkter kring detta. Det handlade om autonomi och rektorers roll, och många olika frågeställningar där grupperna har fått samarbeta och diskutera i grupper över skolgränserna. När dagen har varit slut har man sammanfattat.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Det här är ett ärende som har varit i gång i den här salen under många år. Det börjar närmare sig, åtminstone diskussionsmässigt, ett slut. Jag tackar för den presentation som ministern gjorde. Jag har en fundering där jag skulle vilja ha ett klarläggande. Man pratar om att det här är nu en ekonomiskt rationell organisation. Börjar man räkna nya administrativa tjänster så räknar jag åtminstone till sju så här utan att lägga ner mer tid till funderingar kring det. Tittar man på beslutsgångarna blir det på många olika nivåer, åtminstone när man läser det här meddelande blir det svårt att hänga med, vad som beslutats var. Ibland följer inte ens ekonomiskt beslutsfattande med beslutsfattande som gäller tex pedagogik eller något annat. Dessa två saker vill jag gärna ha ett förtydligande på.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi alla, kanske tilläggsbudgeten lär oss detta, nu börjar tänka nytt. För att olika tjänstebenämningar nämns betyder det inte att det behöver vara nya tjänster. Man kan omorganisera, vi har en resurs som man kan ta till vara och använda så som den är. Det är möjligt att det finns någon tjänst som får dras in, och någon ny tjänst som får bildas. Det är inte alls omöjligt, men fler tjänster ska det definitivt inte bli. Det kommer att leda till färre tjänster. När det gäller nivåer, är de närmare skolan. Direktionens uppdrag kan man säga att halveras, hälften går till delegationen och hälften går till skolorna. Det går väldigt mycket att jämföra med det system man har idag, bara det att direktionerna är borta och vi har starkare intern styrning inom skolan. Man har starkare autonomi över sin egen skolas interna arbete.
Ltl Johan Ehn, replik
Tack fru talman! Rätt intressant det här med att tänka nytt. Jag är beredd att tänka nytt. Men när man läser meddelandet och den rapport som ligger, så kan man inte se vad ni har tänkt. Det går inte att se det som inte är skrivet. I rapporten finns bara uppräknat saker som ännu behövs. När man samtidigt håller kvar i princip samtliga utbildningsenheter så blir reaktionen, som läsare, att strukturen blir kvar. Det enda som hänt i det här förslaget är att man lägger ytterligare en struktur ovanpå som kallas för utbildningsdelegation, dit sätter man beslutanderätten vad gäller ekonomin. Det ska dessutom styras av en ordförande från avdelningen. Då blir den här oredan total. Var ligger besluten i egentligen om man samtidigt lägger in någon, som i första hand ska kontrollera och beställa utbildning, som ska bli ordförande och ska besluta?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag kan hänvisa till diskussionen kring möjligheten att på ett snabbt och enkelt sätt få till en autonom skola inom vårt system idag. Där har vi ett arbete som går tvärs emot när det gäller landskapsregeringens både räkenskapsverk och många andra ärenden. När det gäller utbildningsdelegationen, om man tar hänsyn till beredningen, så är det på samma sätt som man bereder idag. Skillnaden är att man bereder tillsammans och bereder grundligare. Nu bereder man budget på varje skola, skickar det till en tjänsteman på utbildningsavdelningen som gör ett gemensamt förslag till ministern. Där för man sedan en dialog, när inte ramarna håller, om var man måste justera. Nu gör man beredningen färdig i utbildningsdelegationen. När det kommer äskande om tjänster ser man om det går. Det kommer ett färdigt genomtänkt och komprimerat förlag till landskapsregeringen. Det här är ett sätt att snabbt, enkelt och effektivt få till en förändring. Ska vi skapa en struktur, som vi har kunnat konstatera att det inte finns stöd för, tar det längre tid.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Det blir intressantare och intressantare ju mer vi kommer ned på den konkreta nivån i verkligheten. Vicelantrådet säger att i delegationen ska alla bereda gemensamt en budget. Men om man inte är överens? De är ju fortfarande rektorer som sitter där för sina skolor och ska bevaka i första hand sina intressen. Ska man rösta då i det här organet eller ska tjänstemannen från utbildningsavdelningen avgöra frågan? Det skulle vara viktigt att klargöra var beslutandemakten finns. Är inte det här en väldig centralisering av verksamheten, ända upp under den ansvariga ministern?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Om man läser i meddelandet så finns det exemplifierat var beslutsnivåerna ska finnas. Vad de olika delarna får besluta om, väldigt långt följer de det förslag till gymnasielag som diskuterades här 2007. Den här diskussionen om att man inte är överens, där kan man dra en parallell till landskapsregeringen, även där finns det olika intresseområden som man bevakar. Det gäller att man inte bara tittar på sitt område, och sin profil utan även kanske kunna tänka att vi ska skapa väldens bästa gymnasieutbildning på Åland. Vi kan inte bara titta på den enskilda skolan. Det är viktigt att man respekterar de delar som fått mest kritik, att man ända ska få bibehålla sina profiler, därför har vi gått in för det här profiltänkande.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det var ett häftigt tankeskutt det här. Ska vi se på de här rektorerna som politiker och jämföra dem med regeringen? Det har jag svårt att föreställa mig. De är tjänstemän, de är ansvariga. Alla skolor ska ju vara kvar för att se till att deras skola utvecklas på bästa tänkbara sätt. De är inte, såvitt jag vet, ansvariga för någon annan verksamhet så länge som de är rektorer för sin skola. Ser vicelantrådet det som en stor fördel att alla skolor är kvar om man ska fatta konsensusbeslut?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Vi har många gånger i den här diskussionen under årets lopp under ärendets beredning, konstaterat från landskapsregeringens sida att vi inte ser det viktigaste i huruvida skolornas finns kvar eller inte. Vi ska komma ihåg att i den förra gymnsasielagen fanns också rektorerna kvar. Vi har byggnader att utgå ifrån. Vi har en verklighet att utgå ifrån. Man ska kunna tillsammans planera för utbildningen. Börja följa reglementena och ha rätt storlekar på undervisningsgrupper, se över var man har den största kompetensen inom sjöfartsutbildning tex. Det är inte självklart att den bara finns på Sjömansskolan. Det finns tillgångar på andra skolor också, man kan samlas kring den profilen. Det är klart att skolornas gränser blir svagare med det här sättet att tänka. Vår huvuduppgift har inte varit att skapa en organisation för att diskutera mer utgående från de här lådorna. Vi har valt en väg som vi tror att är enkel och effektiv att genomföra.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Camilla Gunell, replik
Tack fru talman! Centerns utbildningspolitiska linje är inte lätt att följa. Nu riktar vicelantrådet Lundberg kraftig kritik mot Högskolan och dess organisation. Den fungerar inte som det var tänkt. Den organisationen bildades och skapades av Centerpartiet när det bekom sig. Man konstaterar då att läraravtalet är nyckeln till varför Högskolan inte fungerar som en autonom enhet. Läraravtalen har inte reformerats. Lika så är nyckeln till problematiken läraravtalen vad gäller gymnasieskolan. Därför skulle jag vilja fråga, varför har man nu igen prioriterat ner läraravtalen så kraftigt att man inte kommer fram i de här viktiga frågorna, för att skapa tydliga resultatenheter på båda nivåer?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag har inte riktat någon kritik mot Högskolan och dess arbete. Jag har inte ens sagt att det var fel. Jag har bara konstaterat att det finns en skepticism som det också fanns under de två föregående perioderna kring utbildningsavtalets roll. Jag har dragit en parallell till den tänkta autonoma gymnasieskolan som sannolikt inte skulle bli autonom med den skrivning som finns 53 § i det förslaget. Det är det jag har sagt, jag tror att det blir varken eller. Jag tror det är bättre, särskilt nu i det här ekonomiska läget, att så snabbt som möjligt få det här till stånd. Att det inte ska ta flera år innan man får en samordning, vilket är risken om först ska jobba med strukturer och sedan förändring. Det här förslaget förutsätter inte att läroavtalen är genomförda, ifall de blir svåra att genomföra, om det tar lång tid. Vi kan göra det snabbare. Det är klart att det underlättar om vi har gemensamma läraravtal. Men det här är möjligt utan gemensamma läraravtal. Det kan vara en fördel och kan göra processen lite snabbare. Om vi ska gå in för en gymnasieskola är en förutsättning att vi har gemensamma läraravtal, vilket skulle göra att det tar mycket längre tid att få det genomfört.
Ltl Camilla Gunell, replik
Det där håller jag inte alls med om. Det är klart att läraravtalen är nyckeln till en bättre samverkan både på högskole- och gymnasialnivå. Varför sätter man inte mera kraft under de förhandlingarna för att komma fram? Det är först då som man får det att fungera så som det var tänkt. Jag är lite förvånad över den här argumentationen att den gymnasieskola som var aktuell 2007, att det inte skulle bli en autonom enhet pga 53 § eller vad vicelantrådet sade, att avtal och ekonomiförvaltning till vissa delar fanns kvar inom landskapsförvaltningen. Det hade direkta kopplingar till att man planerade räkenskapsverk och dylikt. Det är enbart därför, den tanken fortsätter den här landskapsregeringen också med. Jag kan inte förstå varför det blir bättre att istället nu dra hela organisationen in i famnen på utbildningsavdelningen och sätta en tjänsteman som chef för hela organisationen. Hur går den tanken ihop med en egen autonom myndighet?
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag konstaterade just, om man vill lyssna, att eftersom vi arbetar för ett gemensamt räkenskapsverk, så tror inte jag att möjligheterna med den lagstiftning som fanns tidigare, att få den autonoma gymnasieskola som man har tänkt sig. Eftersom man inte heller kunde presentera färdigt var den här linjedragningen skulle gå. När det gäller avtalen så arbetar vi för att slopa gränserna mellan skolorna. Det är ett första steg för att både kunna skapa en effektiv planering och bättre tjänster till lärarna. Det jag säger om en autonom skola är att vi har valt att inte skapa någonting mitt emellan. Vi låter Ålands landskapsregering fortsättningsvis vara huvudman för dessa skolor som finns. Vi börjar omedelbart med samarbetet som skall leda till effektivitet och kvalitetshöjning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Fru talman! Vi lever i ett lärande samhälle. Utbildningstiderna förlängs för alla oberoende vad man väljer för yrke och linje. Man går i utbildning från förskola till universitet, det blir kanske 20-25 år. När vi diskuterar en så viktig del av vårt samhälle som gymnasieutbildningen så är det viktigt att tänka mer är ett år, och mer än en mandat period. Det är långsiktig verksamhet som vi diskuterar. Därför tror jag det är viktigt att försöka hitta lösningar där vi kan ha en bred enighet. Det är redan sagt att det här kanske skulle gå till kulturutskottet för behandling.
Ser vi på gymnasieskolorna på Åland har vi sammanlagt över 1200 studerande och 160 tal lärare. Det är egentligen Ålands största kunskapskluster. Där formas det viktiga för det åländska samhället för många år framåt.
Om vi ser på utbildningssystemet och det förslag som presenteras i utvecklingsplanen, är utgångspunkten den att den viktiga relationen i gymnasieskolorna, relationen mellan läraren och studeranden, den kommer att bli den samma i stort sett framöver. Det vi har gjort i den här arbetsgruppen, som har tagit fram utvecklingsplanen. är att diskutera möjligheterna att förbättra den organisatoriska ramen. Förbättra den på ett sätt så att man får en bättre kvalitet i utbildningen. Man kan styra bättre mot arbetsmarknaden, dels när det gäller målet att yrkesutbildningen ska ges anställningsbarhet helst på Åland, dels målet att Högskolan ska kunna få studerande från Ålands gymnasieskolor som har den kompetens som behövs för vidare studier.
Om vi ser på den utgångspunkten att studerande och lärare består så är det tre mål som har styrt arbetet. Det är kvalitet, effektivitet och flexibilitet.
När det gäller kvaliteten betyder det att man ska utforma utbildningen utifrån det som kallas profiler, man kan kalla det program eller studielinjer. De ska vara inriktade på arbetsmarknadens behov och vidare högskolestudier. Därför har vi sagt, som en principiell utgångspunkt, att skolorna är kvar som leverantörer av utbildning till utbildningslinjerna. Det blir vanligare med samarbete mellan skolor för en viss studielinje. Så kan det vara när det tex gäller livsmedelsklustret, vårdutbildningen och sjöfartsprofilen, där det ingår teknik, ekonomi, IT och annat. Det är en viktig utgångspunkt att få den här styrningen av utbildningen så att man utbildar för behov och att man gör det med kvalitet.
Läraravtalen har varit en viktig ingrediens i det hela, men vi kan konstatera att det är flera parter som är involverade och de ska komma överens. Den här utbildningsplanen utesluter inte reformer om avtalsprocessen inte skulle gå så som det är tänkt.
När det gäller effektiviteten så har det att göra med hur man kombinerar skolornas resurser utbildningslinjerna. Det är den ena sidan, det som är viktigt är den pedagogiska processen, där rektorerna och skolornas ledningsgrupp kommer att ha kontrollen över pedagogiken. Det som möjliggör effektiviseringar är att man samordnar de resurser som kan sägas utgöras stödfunktioner till själva utbildningsprocessen. Där har vi hälso- och sjukvård som redan är under omformering. Vi har IT frågor, fastighetsskötsel, ekonomi och räkenskaper osv, där man kan se i antal personer att det blir en effektivisering. Det som ltl Johan Ehn sade, om sju tjänster, det stämmer inte med den här planen. Det är en omorganisation av funktioner som redan utförs idag. Det kan naturligtvis vara så att rapporten till den här delen är oklar, i alla fall stämmer det inte med den grundmodell som finns. Lärare finns kvar, elever finns kvar, rektorer finns kvar medan stödfunktionerna omorganiseras. När det gäller allmänna besparingar i utbildningssystemet så är det studiebehovet och den studiepolitiska, utbildningspolitiken som bestämmer vilka program och profiler man ska ha. Om skolorna inte har någon roll i den verksamheten då ska man diskutera reformer. Det finns alltså möjligheter i det systemet att göra dessa effektiviseringar. Det här är en möjlighet till kvalitetshöjning och möjlighet till besparingar. En besparing är redan det att man samordnar resurser. Om man utgår från studielinjer så kan också lärarna utnyttjas på ett mera effektivt sätt. Därmed höjer man också kvaliteten.
Om mycket av utbildningen kommer att pågå som det har gjorts, så finns förändringar i själva beslutsgången, där vi anger ramarna för det hela. Ledningsfunktioner finns på två nivåer. Det ena är utbildningsdelegationen, där det också finns ett utbildningsråd för inflytande som tidigare fanns åtminstone delvis i direktionerna. Utbildningsrådet ska syssla med det som har att göra med vilka profiler man ska ha, vilken dimensionering de ska ha och de övergripande strategiska frågorna som nya utbildningar och liknande. En annan nivå är rektors funktion och ledningsgruppen i skolorna som sköter den pedagogiska processen. En intressant infallsvinkel på den här reformen är att man för ihop de här delarna. Utbildningspolitiken styrs av inflytande från omgivningen i samhället och rektorerna möts i en plattform som kallas utbildningsdelegationen. Samma frågor, långsiktiga mål och strategier och samma frågor, när det gäller skolans skötsel, som finns men kombinerade på ett annat sätt. Direktionens funktioner överförs dels till utbildningsrådet men också till ett yrkesråd och ett studieråd för högskoleutbildningen. Man kan mycket väl i utskottet diskutera särskilt direktionernas roll och alternativen och se om det finns bättre lösningar. Med tanke på den information vi har fått om direktionsarbetet skulle jag säga att det är naturligt att föra de övergripande frågorna till utbildningsrådet och de skolnära och profilnära frågorna till yrkesråd osv. Inflytandet kommer att finnas kvar men på lite olika nivåer.
Resurssamordningens koppling till delegationen är en ekonomichef som vi har kallat det här i utvecklingsplanen. Då ska man jämföra med dagens system där det finns ekonomer i princip varje skola, sju personer. Alla kan inte ersättas av en enda ekonom i delegationen. Det finns också behov för skolans egen verksamhet, i vissa fall, att ha ekonomitjänster.
Herr talman! För att sammanfatta den här utvecklingsplanen så ger den möjlighet till kostnadsbesparingar som är väsentliga. Den ger möjlighet att utveckla utbildningslinjer och profiler som är bättre anpassade till arbetsmarknaden. Det är ingen reform som i sig löser alla problem. Det är ett steg för att kunna få en bättre kontroll från lagtinget till landskapsregeringen till utbildningsavdelningen över den utbildning som gör att vi kan forma samhället och ge de studerande en kompetens eller en vidare väg ut i yrkesutbildningen.
Jag skulle se att den här utbildningsplanen bör diskuteras utifrån den utgångspunkten att utbildningen som vi har idag är av hög kvalitet. Den är kanske dyr och kanske inte så fokuserad som den kunde vara. Det som man har att jobba med, i en kommande utbildningsdelegation om de olika råden, är kopplingen till arbetsmarknaden och att man utnyttjar resurserna effektivt för att Åland ska kunna utvecklas som ett lärande samhälle, tack.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag tycker det är bra att ltl Olof Erland har den konstruktiva synen att för att vi ska få det här arbetet att lyckas så behöver vi diskutera det här gemensamt. Jag tycker också att det är bra att vi har kommit fram till att det här behöver gå till kulturutskottet för att där kunna vridas och vändas på och kanske göra förbättringar i det förslag som nu ligger. Jag önskar ett förtydligande som handlar om organisation från ltl Erland. I en debatt som fanns kring struktur-07 och senare också i det utbildningspolitiska program som Liberalerna har tagit fram, så pratar man om vikten av att skapa enhet för olika inriktningar inom utbildningen. Man talade om en treenighet som bygger på gymnasieutbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning. Den ser jag inget spår av här. På vilka grunder har den försvunnit?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Jag är inte säker på att jag förstod frågan som gällde gymnasieutbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning. Det finns en grundläggande skillnad i ämnets karaktär när det gäller allmänt studieförberedande och yrkesutbildning. När det gäller vuxenutbildning och särskild utbildning så ser jag det som en mycket naturlig del i det här systemet att man beställer, tex via AMS eller via andra skolor, särskild vuxenutbildning via delegationen. Med en utökad periodisering så kan man göra kvällskurser, man kan utnyttja resurserna mera flexibelt. Vuxenutbildningen kommer naturligt in i det hela, när det gäller allmän utbildning så är den kvar.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Ursäkta att jag var lite otydlig, det var den högskoleförberedande utbildningen jag menade med gymnasieutbildningen. Det som jag minns väl från den debatt som pågick kring struktur 07, var att man hade från liberalt håll ingenting emot att man skulle samordna de här till olika enheter som faktiskt också skulle få gemensam styrning, tex att den yrkesinriktade utbildningen skulle ha en styrning och den högskoleförberedande utbildningen en styrning. Nu blir det inte riktigt så, när man håller kvar de här enskilda skolorna. Ltl Erland säger i sitt anförande att man har två olika beslutsnivåer. När man läser betänkande är det väldigt oklart på vilka nivåer de här besluten fattas egentligen. Framförallt utgående från att ekonomin ligger på en sådan nivå att den trots allt är överordnad men man säger att man har bestämmanderätt på lägre nivå också, men utan ekonomiska möjligheter.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Talman! När det gäller ekonomin kan man säga att idag så finns det ett system där man bygger upp en budget så att det är lagtinget som tar besluten. Det finns en samordningsfunktion från skolorna till delegationen. Där har man möjlighet att dimensionera och välja inriktningar, på det sättet är det här nytt. När det gäller sambandet mellan yrkesutbildning och allmän högskoleförberedande utbildning möjliggör den här organisationen detta, dvs samarbete mellan de här skolorna i olika studieinriktningar. Även, det som jag tidigare sagt här i någon debatt i lagtinget, att det ska finnas möjligheter till aktiva val om man går en yrkesutbildning att välja att komplettera till högskoleförberedande.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Jag är lite nyfiken på att höra var den här kommittén har inhämtat den här modellen som man presenterar. Kommittén har bestått av fem politiker, tre centerpartister och två liberaler och en koordinerande tjänsteman. Vilka hörande har man haft? Vilka studiebesök har man gjort? Varifrån har man inhämtat information och kompetens till detta arbete? Jag kan inte se att den här modellen, med en tjänsteman från förvaltningen på landskapsregeringens utbildningsavdelning, att den finns någon annanstans i omvärlden. Eller kanske man har hittat den här modellen någonstans? Det skulle vara intressant att höra.
Ltl Olof Erland, replik
Ja det är väl en kombination av diskussioner, argument och tänkande. Vi har från början diskuterat olika förvaltningsmodeller, när det gäller ÅHS, Polisen, Motorfordonsbyrån och allmänt hur man styr en förvaltning. Det har gett en sak. Vi har sedan haft möten inom partiet, och de här två partierna gemensamt. Det har varit några rektorsmöten. Det har varit åtminstone ett par tre seminarier osv. Det har varit fem personer som har diskuterat, vi har vridit och vänt på frågan. Var saker och ting kommer ifrån kan man ju alltid fråga. Jag ser det mer som en filosofisk fråga i det här sammanhanget.
Ltl Camilla Gunell, replik
Ja för mig är det absolut ingen filosofisk fråga. Jag skulle vilja veta varifrån man har inhämtat kompetens. Vi vet att utbildning och examina, behörigheter och allt det här är ett otroligt kunskapsintensivt område. Det första man borde erkänna som politiker är att, man inte kan de här sakerna själv, man är beroende av tjänstemän och andra som har specialkompetens inom området. Särskilt när man ser hur utvecklingen går framåt inom gymnasieutbildningen både i Finland och i Sverige. Det är synnerligen viktigt att hämta in omvärlden in i den åländska processen. Betyder det här att man inte har hört några sakkunniga? Och att man inte heller har gjort någon omvärldsanalys eller studiebesök?
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Vi har haft seminarier, vi haft diskussioner med rektorer, läst utredningar och följt med utvecklingen på gymnasialstadiet i omvärlden. Jag förstår inte varför vi skulle sitta på de anklagades bänk? Är det fel på planen eller är det fel på oss som har gjort planen? Jag tycker att planen är ett diskussionsunderlag. Jag har läst en svensk utredning, jag minns inte hur många sidor, jag tror det var 526 sidor, jag har inte läst alla. Man håller på och gräver och diskuterar. I den här gruppen har vi fört mycket intensiva diskussioner under 28 möten. Diskussioner är nyttiga om man har en konstruktiv attityd, det kan jag försäkra.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack herr talman! Jag är också mycket intresserad av den här förvaltningsmodellen. Den som ska vara ordförande i utbildningsdelegationen är en tjänsteman inom utbildnings- och kulturavdelningen. Normalt brukar vi tänka på centralförvaltningens avdelningar som tillsynsmyndigheter. Nu ska då tydligen en representant för den här avdelningen också vara med och fatta beslut. Då återstår frågan att vem ska ha tillsynen över den här tjänstemannen, är det då en annan tjänsteman på samma avdelning? Om den tjänsteman som har tillsynen inte tycker att det här är rätt som utbildningsdelegationen har beslutat. Hur ska då arbetet fortsätta?
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Vi för ett resonemang i den här utvecklingsplanen om tillsynsfunktionen, eftersom den är viktig. Vi har inte direkt gett ett förslag till den delen eftersom det pågår en diskussion om revisionsrollen i förvaltningen, och om förvaltningens organisation och hur en tillsynsenhet skulle kunna se ut. Det som är viktigt, som vi pekar på, är att tillsynen och själva ledningen av verksamheten ska vara åtskilda. Det är en principiell utgångspunkt. Rektorerna är tjänstemän, de som samordnar verksamheten kan vara tjänsteman, lekmannainflytandet finns på olika sätt. Jag ser inget märkligt i det här. Vi har valt den här förvaltningsmodellen som en utgångspunkt.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag kan inte säga att jag riktigt fick det klarlagt vem som ska ha tillsynsansvaret i den här modellen. Som jag uppfattar skrivningen, men den kan vara fel, jag ser mig gärna tillrättavisad på den punkten, den tjänsteman som ska dela den här delegationen ska tydligen ha sin arbetsplats här på utbildningsavdelningen, och hålla möten med rektorerna och ekonomichefen. Den tjänstemannen ska tydligen också jobba med andra uppgifter här på avdelningen. Eller är det en heltidsanställd tjänsteman som ska leda gymnasieskolan? Det blir i så fall väldigt komplicerat om den här personen också ska ha tillsynsuppgifter, inte då över gymnasieskolan vilket jag förväntar mig att man inte avser, utan kanske över någon annan verksamhet. En något märklig roll blir det nog att jobba i den där positionen.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Det är mycket möjligt, men som jag föreställer mig det hela så finns det idag olika byråer, olika funktioner för yrkesutbildningen, för högskoleutbildningen, för grundskolan osv. Det är en utbildningsförvaltningsorganisation som har byggts på under årens lopp och som lever kvar. Jag kan mycket väl se att de här funktionerna ändras i o m en reform så att man har en huvudfunktion för ledningen och det långsiktiga arbetet med gymnasieskolorna. Tillsynen kan vara avskild på det sättet att det är någon annan som har ansvar för det. Jag tror att det är den vägen vi går i förvaltningen, att man har en särskild kontrollenhet, revisorsenhet, inre revision eller något sådant där tillsynsfunktionen blir mera specialiserad.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Henry Lindström
Herr talman! Den arbetsgrupp, som har arbetat med den här frågan och rapporten, har haft till uppgift att ta fram en utvecklingsplan för gymnasialstadiet, det ingår som en bilaga till meddelandet.
Jag har suttit med i den här arbetsgruppen, jag satt även med i arbetsgruppen som jobbade med struktur 07.
Utgångsläget har varit de skolor som vi har, det utbildningsutbud vi har. Utbildningsbehovet styrs av de behov som finns ute i samhället. Vi kan konstatera att man försökt uppmana till samarbete i de skolor vi har idag, och i de flesta fall har de stannat därvid. Man har inte nått så långt, det har funnit ganska vattentäta skott mellan våra skolor.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vi från Centerns sida stöder det här förslaget till utbildningsorganisation för gymnasialstadiet på Åland. Det här är nu ett inledande meddelande som kommer att diskuteras i kulturutskottet, det är bra. Därefter vidtar ett lagstiftningsarbete. Det har funnits ett behov, oberoende av en omorganisation, att modernisera lagstiftningen på gymnasialstadiet.
När det gäller utvecklingen av utbildningar på gymnasialstadienivå är målsättningen att få en samordnad och kostnadseffektiv organisation. Vi vill ha ett brett utbildningsutbud, som kan förädlas och förbättras, för ungdomar och vuxna, inom givna kostnadsramar. Samhällets behov för utbildningar är att det ska finnas en god grund för yrkesutövning och möjligheter till vidare studier.
Herr talman! Den organisation som vi nu har föreslagit i vårt arbete bygger på att vi har en samordning i en utbildningsdelegation som leds av en ledande tjänsteman från utbildnings- och kulturavdelningen. I utbildningsdelegationen ingår rektorerna och ekonomichefen.
Skolornas interna ledning leds av rektor och ledningsgrupp. Stödfunktionernas samordning blir en resursförvaltning som leds av en enhetschef.
Trots att vi bibehåller skolorna, genom att samordna periodiseringen av studierna och ge incitament och uppmuntra till profilbildning, så är vår förhoppning att gymnasialstadiet kommer att utvecklas. Det kommer inte att stanna och förbli i sina nuvarande ramar med nuvarande skolor. Det kommer att utvecklas vartefter och det är mycket upp till skolorna att jobba för det här. Vi upplever från arbetsgruppens sida, när vi har jobbat med det här, att nu ger vi möjligheter och ramar för att komma igång med detta arbete.
Herr talman! Centern stöder det här förslaget.
Ltl Johan Ehn, replik
Tack herr talman! Ltl Lindström är väl bevandrad i de här frågorna efter att under förra perioden suttit med i den arbetsgrupp som tog fram struktur 07. Därefter hade jag nöjet att, tillsammans med honom, också jobba med förslaget i kulturutskottet, där vi höll på väldigt länge den gången, vi hade över 60 höranden. Det är intressant att höra att Centern har gått in för en modell som är helt annorlunda än den tidigare. Man går från att slå samman samtliga skolor till att inte slå sönder en enda skola. Vad är det som har gjort att man har kommit fram till att det är den väg man nu ska vandra? Den väg som ger de effekter som man också stävade till med struktur 07. Det är ju det som fortsättningsvis är grunden till varför man ska göra den här omstruktureringen av gymnasieskolan. Hur har man kommit till att man får en radikalt annorlunda åsikt än den som man drev under förra perioden?
Ltl Henry Lindström, replik
Herr talman! Det är helt riktigt att det är olika grepp på dessa frågor. Som jag nämnde i mitt anförande, i dagsläget har vi ganska starka vattentäta skott mellan skolorna. Det har varit svårt att bryta upp dem. De här seminarierna, som utbildningsansvariga Britt Lundberg nämnde här, har gett oss en insikt på hur vi skulle kunna arbeta vidare. Vi har jobbat stegvis utgående från seminariernas resultat, där rektorer, lärare och övrig personal har varit representerade vid de här seminarierna. Det är utgående från detta som det här förslaget har kommit fram.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Om det är på det sättet, om vi utgår ifrån det som ltl Lindstöm nu säger, att det är väldigt vattentäta skott uppbyggda mellan de olika skolorna. Gör man då en ledningsmodell som bygger på, som man kan lite läsa det här till, frivillighet och frivilligt samarbete. Hur stämmer det då överens med att man ska kunna uppnå de mål som man ställer upp? Om det är på det sättet att de här vattentäta skotten finns. Anser man då att de vattentäta skotten finns tills man själv i verksamheten har jobbat bort dem och den politiska styrningen blir därmed mindre viktig? Det är ute på fältet man avgör i vilken fart och riktning man kör iväg.
Ltl Henry Lindström, replik
Herr talman! Där upplever jag nog också att tiden arbetar för en bättre vilja och förståelse till samordning. Jag upplever att när vi har haft de här seminarierna så har många av de här arbetstagarna på olika skolorna har inte träffas förut på det sätt som vi har gett möjlighet till via de här seminarierna. Det att vi har haft dessa seminarier har öppnat upp och breddat väg för ett ökat samarbete. Jag har gott hopp att man kommer att jobba framåt. Det är också viktigt i takt med att ekonomin sätter ramar för hur det behöver göras.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Ltl Lindström var ju som sagt med och tog fram den sk struktur 07 lagen som bestod av 70 paragrafer som var ett väldigt omfattande arbete. Nu skriver nuvarande arbetsgrupp att man avser att använda lämpliga delar av den lagframställningen i det fortsatta arbetet. Till vilka delar menar man då att man skulle kunna använda det som redan är framarbetat? Jag vet att ltl Lindström i vårt arbete särskilt värnar om naturbruksutbildningens framtid. Vi visste båda två att från deras sida såg man struktur 07 som den enda räddningen för att den utbildningen skulle kunna fortgå. Hur ser ltl Lindström nu på möjligheterna för Naturbruksskolans fortsatta framtid?
Ltl Henry Lindström, replik
Herr talman! När det gäller lagstiftningen så fanns det redan före struktur 07 arbetet också ett behov av att modernisera lagstiftningen. Åtminstone till de delarna går det att använda samma saker även i det här arbetet. Förstås av naturliga orsaker, eftersom det blir förslag till en annan struktur är det som direkt berör sammanslagning av skolorna inte längre aktuellt. Jag värnar naturligtvis om Naturbruksskolan men jag värnar om alla utbildningar, Jag tycker att alla utbildningar, som det finns ett behov av, är viktiga. Det gäller att hitta en modell där vi kan erbjuda åt våra ungdomar på gymnasialstadiet utbildningar som är relevanta för det åländska näringslivet och samhälle.
Ltl Camilla Gunell, replik
Egentligen så kan man svänga på frågan och konstatera att lagframställning nummer 13 går egentligen att använda, förutom kapitel 5, organisationen.
Ltl Henry Lindström, replik
Herr talman! Jag har inte hela lagstiftningen framför mig nu, det har inte heller ingått i det arbetet som vi har tittat på. Vi lägger ju fram en organisationsmodell, nu vidtar lagstiftningsarbetet. Jag kan inte så i detalj svara på den frågan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Då har vi en gång ett nytt förslag att ta ställning till vad beträffar en samordning och ett förenklande av gymnasieutbildningen. Den förra drog landskapsregeringen tillbaka, man kommer nu med en ny. Det som man har sagt från politiskt håll vad man saknar och vad som ska till för att man ska vara nöjd med ett nytt förlag är att läraravtalen ska ses över. Man vill ha en form av profilering, periodisering och gemensamma stödfunktioner. Man vill titta på alternativa studievägar, att man kan ha en yrkesinriktad utbildning med högskolebehörighet och man vill ha studieförberedande utbildning.
Det här förslaget som man kommer med från landskapsregeringen anser jag att har ett alldeles för stort huvud, om uttrycket tillåts. Det är en väldigt stor administration och landskapsregeringens sparåtgärder ser man så att man rationaliserar bort den politiska styrningen. Det tycker jag är ett dåligt förslag. Jag tycker det är bra att man har en politisk styrning i de här olika direktionerna. Vicelantrådet sade att direktionsmedlemmarnas arbete inte har uppfattats av dem själva som meningsfullt. Den uppfattningen delar jag inte med vicelantrådet, den uppfattningen har inte de som från vår grupp har varit med och representerat i de olika direktionerna. Tvärtom så tror jag att många upplever att det här ett meningsfullt arbete. Man är ofta intresserad av just den utbildningen där man sitter med i direktionen.
Från vår sida hade vi gärna sett att det nya förslaget hade innefattat det som vi också tidigare har anfört i diskussionerna och debatterna. Att man skulle samordna de yrkesinriktade utbildningarna och att man skulle hålla kvar den studieförberedande utbildningen. Man skulle ändå kunna uppnå de ekonomiska konsekvenserna som man tar upp på sidan 3 i det här förslaget. Man kan göra det även om man har två parallella spår. Idag fungerar den studieförberedande utbildningen på Ålands Lyceum väldigt bra. Den tycker jag fortfarande ska vara en egen skola. De olika yrkesinriktade utbildningarna behöver sammanföras, de behöver även möjliggöras för studerande att också få en högskolebehörighet. Det är bra att man kan få dubbla examen. Att man kan få en yrkesutbildning på gymnasienivå, men där man också har läst de kärnämnen dvs svenska, historia, matematik och engelska, som krävs för att söka sig till högskola eller universitet.
Jag skulle vilja få det bekräftat, från den här gruppen som har utarbetat det här förslaget, att man nu är i fas med det som man planerar att införa i Sverige. Man ändrar där gymnasieutbildningen, när man söker sig vidare till högskola och universitet får man extra poäng om man har gått en specifik inriktad gymnasieutbildning. Det hoppas jag få svar på. Vi ska ju inte ta några exempel som redan är föråldrat.
Från vår sida borde det här förslaget istället ha innefattat att man hade två parallella spår. Man skulle ha haft den yrkesinriktade och den studieförberedande. Med det når man den här profileringen och periodiseringen. Den kan man redan slå fast mellan rektorer och landskapsregeringen, så att man vet när man börjar sitt nya läsår när man skall läsa vad. Periodiserat har man redan i Ålands Lyceum.
I det här förslaget saknar jag också studerandes inflytande, som jag har upplevt ha varit väldigt uppskattat och väsentligt. Det är något som inte finns med här, det finns på en betydligt lägre nivå än vad man har haft idag.
Skolhälsan däremot så kan jag svälja det förslaget idag. Jag har varit kritisk till att man skulle sammanföra det här. Från min sida sett har det varit bra att man har haft den här närheten, man har kunnat gå in till skolhälsovårdaren i respektive skolbyggnad som man har befunnit sig i. Jag kan köpa det här med att man har en samordnad kunskap, där man har ett nätverk som kan jobba om det finns problem runt en elev. Då är det bättre att det är samlat på ett ställe.
Som sagt var, ett stort huvud och en spretig kropp, fast jag läst och begrundat det här så kan jag inte riktigt se vinsten i det här förslaget. Jag hoppas att meddelandet kommer till utskottsbehandling och att man där kan höra de berörda, även studerande och de som arbetar i skolorna, vilket har varit ganska sparsamt med. Det har varit ganska stor kritik till det förra arbetet som har gjorts, jag tror inte det här har varit särskilt mycket bättre vad beträffar den biten, tack.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! När det gäller stort huvud så kan jag förstå om man får det intrycket när man läser rapporten och ser diagrammen. Huvudets funktioner har funnits tidigare och de finns samlade nu. De koncentreras till ett ställe, där både tänkande, hörsel, syn och talförmågan samlas och samordnas. Jag hoppas att det är en missuppfattning. När det gäller det här med direktionerna så tycker jag att man ska diskutera det. Personligen har jag alltid varit för det här med åtskillnaden mellan yrkesutbildning och studieförberedande utbildning, att det skulle vara naturligt med två delar. Det är en politisk fråga, får man förankring för det så då sätter man sjöfartsutbildningen på sidan, tyvärr.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Tack talman! Det inlägget tar jag som öppning, att man kan diskutera det här, i alla fall. Jag hörde ltl Erlands inlägg där han sade det är viktigt att man har en bred enighet, att man inte ska skapa mer administration. Det tror jag att är väldigt viktigt i det här förslaget, att man tittar på det just ur det perspektivet. Jag hoppas att man i det arbetet, som kommer att göras i utskottet, kan titta på de här parallella spåren. Att man skulle få två olika spår där man skulle kunna hålla kvar de här direktionerna. Jag har den uppfattningen att man har gjort ett bra jobb och man har varit intresserad av just de olika studieinriktningarna där man har arbetat i respektive direktion.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! I den här arbetsgruppen är det två partier som har arbetat fram det här förslaget. Där finns ju en förankring. Det är helt klart att man måste försöka se på förbättringar och andra möjligheter och klargöra saker. Kan vi i lagtinget få en ännu bredare majoritet så är det helt enkelt önskvärt, därför att det här är så viktigt.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Herr talman! Om det tillåts så kan jag säga att vi kanske får en bredare majoritet om majoriteten tycker som vi gör nu i oppositionen. Kanske vi kommer till skott med den här frågan för en gångs skull, vilket skulle vara viktigt. Jag upplever det här som positivt det som ltl Olof Erland sade, det har också varit liberalerna ståndpunkt tidigare, att man skulle lämna Ålands Lyceum utanför. Det var en viktig fråga som man drev från liberalt håll tidigare. Jag hoppas att man håller fast vid den ståndpunkten, tack.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Jag ska försöka besvara några av de frågor som har ställts. När det gäller det svenska systemet fyller det här förslaget väl upp till de planer som man har i Sverige att införa från 2010. Både periodiseringen och profileringen stöder och stärker våra studerandes roll om vi lyckas komma in nu i det svenska systemet vilket vi har stora förhoppningar om. När det gäller att hålla Ålands Lyceum utanför den här modellen så har den diskussionen förts. Man kan också svänga på det och titta på om det blir lika behandling för de studenter som läser vid Ålands Lyceum. Här finns nu för dem som önskar, en möjlighet att under tredje studieåret då man ofta slutar tidigt på våren, kunna avlägga kurser så att man får sjömansbehörighet om man skulle vilja sommarjobba på sjön eller ha ett sabbatsår. Det finns liksom möjligheter att kanske plocka företagspoäng från andra skolor fast man går på en studieförberedande för att man vill göra något parallellt eller under tiden och skaffa kompetens för framförallt studier i Sverige.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det där är säkert en viktig aspekt som jag hoppas att man tittar på i utskottet om det är så att det här görs möjligt. Jag tror inte att alla har den här möjligheten även om skrivningarna är färdiga i februari, mars, har man ändå kompletterande kurser att göra i Ålands Lyceum. Men om den möjligheten finns hos någon så är det klart att den möjligheten borde ges. Varför inte det skulle kunna göras i två parallella system, det förstår jag inte nu. Det kanske finns hinder som gör att man inte kan hoppa mellan de här olika två linjerna.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Gemensam planering underlättar förstås för samarbetet. Jag tänkte också passa på att ställa en fråga tillbaka till vtm Lindholm som talar för två skolor. Om vi tittar på yrkesskolorna, om det ska skapas en skola, hur tycker man då att man ska kunna upprätthålla skolornas profiler ändå, hur får man det att gå ihop? Det går inte ihop i mitt huvud.
Vtm Gun-Mari Lindholm, replik
Idag försöker man också ha de här olika profilerna i de olika utbildningarna. De två olika spåren är för att man ska kunna ha den här periodiseringen, man ska kunna läsa olika kurser mellan de olika skolorna. Man ska kunna ha de här gemensamma stödfunktionerna. Läraravtalen ska vara lika, allt det här hjälper till på vägen för att möjliggöra de här hoppen mellan skolorna som man idag inte kan göra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Den här utbildningspolitiken vad gäller gymnasialstadiet börjar kännas som en lång, lång vägs färd, jag hoppas det inte är mot natt utan något mer positivt. Den här resan påbörjades för 15 år sedan med kommittén utbildning 2000 som leddes av dåvarande talman, sedan har det följt rapport och utredning och nya kommittéer och grupper, det ena efter den andra under alla dessa år. Alla gånger med goda uppsåt och med politiska överenskommelser som sedan har stupat på opinioner, motstånd eller att politikerna inte helt enkelt varit starka nog att våga genomföra det man en gång förutsatts att göra.
Varför ska vi nu tro att det ska gå vägen den här gången? Det har misslyckats gång på gång. Den här gången trodde jag att vi skulle få det som man på våren 2008 utlovade, nämligen en bred politisk överenskommelse om gymnasieskolans framtid som är väl förankrad i lagtinget, som är väl förankrad bland skolorna. Så att det verkligen skulle kunna förverkligas den här gången. Att man skulle komma bort från det vi hittills sett. Regering efter regering som misslyckas på det här området. Utbildningspolitiken kastas hit och dit. I skolorna får man ingen arbetsro, man har ingen aning om vart man egentligen är på väg.
Jag tycker det är viktigt nu att vi politiskt kommer överens om gymnasieskolans utveckling i ett långt perspektiv. Att vi fattar besluten här i lagtinget och att skolan sedan utvecklas i enlighet med de besluten. Jag känner att det är lätt att bli uppgiven och ironisk i det här läget. Det har vi inte råd med, ironisk blir man när man känner att det känns hopplöst och lite mörkt. Vi har tillräckligt många utbildningstjänstemän, lärare, rektorer, skolpersonal som börjar bli lite uppgivna. Det är dags att vi politiker håller ångan uppe.
Om det är en bred politisk överenskommelse man har försökt nå, som skulle vara väl förankrad ute i skolorna, det hade jag trott att vi var på väg till, att det var det man ville åstadkomma efter all kritik som man riktade mot lagframställning 13, struktur 07 modellen. Då kommer kommittén hit till lagtinget med en modell som förefaller mycket märklig. Där en tjänsteman från utbildningsavdelningen ska styra sju gymnasieskolor som alla, till trots, ska vara kvar som förut. Jag hade förväntat mig något helt annat. Jag hade åtminstone förväntat mig det att man kommit till ett förslag där man drev den modell som liberalerna presenterade i sitt utbildningspolitiska program där man hade, som jag läste det, tre organisationer. Ålands lyceum, yrkesutbildning och vuxenutbildning. Men inte ens den modellen finns här. Jag tror att mycket vatten har runnit under broarna sedan 2007. Jag tror att det finns en annan mottaglighet idag för att skolan måste förändras. Det finns en annan öppenhet att gå ihop och se samordningsvinster. Ta bort de hinder och gränser som idag finns från en fullödig samverkan som verkligen kunde ge de pedagogiska och ekonomiska vinster som man har eftersträvat.
Jag är lite besviken på att kommittén inte har använts sig av kunskap som finns på annat håll. Man har suttit på kammaren och hittat på en egen modell som jag inte kan se att finns någon annanstans i världen. Möjligen finns det en viss koppling till den kommunala strukturen där man har en skoldirektör som föredragande tjänsteman. Var någon annanstans i välden sköter man en skola på det här sättet? På andra håll arbetar man helt tvärtemot, skolan ska vara autonom. En egen resultatenhet. Det ska finnas ministeriella uppdrag på avdelningen där man utövar tillsyn och ledning. Medan inom sitt fögderi sköter sitt dagliga värv, så fristående och självständigt som möjligt enligt de styrdokument som politiskt dras upp.
Nu blir rollfördelningen, mellan skolan och ena sidan och avdelningen och dess ministeriella uppdrag och andra sidan, mycket otydligt.
Hur är det med förankringen ute i skolorna? Är det här förslaget nu förankrat så att det bara är att köra igång? Är alla införstådda med den här modellen? Hur ska man tolka den tystnad som råder idag i jämförelse med den debattintensitet som rådde gentemot struktur 07? Jag tror inte att man ska tolka den här tystnaden som ett ja, däremot blir man förvånad över att ingen säger något. Det som sägs, så sägs tyst. Jag upplever att det finns en generell rädsla över att det här förslaget ska förverkligas. Organisationen är för otydlig, rektorernas befogenheter minskas radikalt. Jag tror att nyckeln till förändring ändå är att rektorerna är med på tåget. Att det också tycker att det här förslaget är bra. Jag är tveksam till om de tycker så idag.
Varför behöver man förändra gymnasieskolan? Incitamenten till det har inte ändrats sedan 2007. De huvudsakliga orsakerna är det att elevunderlaget sjunker, kostnaderna ökar och de studerandes valmöjlighet har varit begränsade på Åland i jämförelse med andra regioner.
Den här modellen som nu kommer kan inte jag se att svarar på någon av dessa frågor. Hur hanterar man det att kostnaderna ökar? Att elevunderlaget minskar? Valfriheten den tycker jag att vi har kommit en bit framåt med. Det arbete som gjordes under reform 08, var att sätta igång kombinationsstudier. På den tiden det gjordes, sades det från många håll att det var helt onödigt, det var ingen som vill ha någon dubbelexamen. Den här modellen har funnits på rikshåll i 15 år och det var inte utan svårigheter man drog i gång det. Nu finns det på Åland och intresset verkar större än vad man vågade tro. Nu finns det möjlighet att läsa Lyceets läroplan i matematik, svenska och engelska och nu kommer det ett fjärde ämne har jag förstått. Det är jättepositiv utveckling.
Yrkesproven fortsätter också, det är också en nödvändighet. Likaså att Vårdinstitutet nu verkar i samma byggnad som Ålands Lyceum och Handelsläroverket och att man där går vidare med att bygga om så att de här ska kunna fungera tillsammans ännu mera praktiskt. Det är också jättebra att skolhälsan nu etableras.
Det som återstår är ju själva organisationen. Jag tycker att den inte är löst med det här förslaget. Det som man vill åstadkomma ett effektivt, flexibelt samarbete mellan skolorna. Nyckeln till detta är två stycken. Det ena är ett gemensamt läraravtal, där lärare från alla skolor kan undervisa de elevunderlag som finns, vi ska komma ihåg att det minskar. Det minskar de kommande åren med ett handelsläroverk per år från 2015 och framåt tror jag. Det är en otroligt stor förändring i elevunderlag som vi står inför. Lyckosamt är att vi också har en pensionsavgång inom lärarkåren där väldigt många lärare går i pension. Det här går att harmoniera att få att gå hand i hand. Läraravtalet är alltså centralt, varför driver man inte det här vidare? Jag tror inte hindren finns längre på fackligt håll. Det måste vara arbetsgivaren som bromsar det här. Man måste gå vidare med utvecklingen av läraravtalen. Det startade 1993, tror jag, med talman Roger Nordlund i spetsen, och ännu har vi inte kommit framåt.
Bästa lagting, jag tror att det är otroligt viktigt att lagtinget och landskapsregeringen kommer till beslut om hur skolan skall fortsätta att utvecklas. Det måste vara slut på den stiltje och det vakuum som har rått sedan sommaren 2007. Jag tror faktiskt att alla är redo att gå vidare nu och gå vidare i konstruktiv anda. Det är här vi måste fatta beslutet. Jag skulle vilja att man nu gnuggar bort så mycket som det går av politisk prestige från alla håll, så att vi nu skulle komma överens om en organisationsmodell som i alla fall tar något steg framåt. Tid är pengar, stod det på en vägg här i Mariehamn här en lång tid, kanske det står fortfarande, så är det.
Mitt förslag är att vi tar fram lagframställning 13, skriver om kapitel 5, det är nämligen det som kritiken har handlat om, organisationen. Slår ihop yrkesskolorna till en organisation och lämnar Lyceet separat eller så skapar man en ramlag för organisation en ram paragraf som inte så noga i detalj reglerar organisationen. Man lämnar det till landskapsregeringens beslut om organisationens utveckling så att det kan tas stegvis, per organ i samarbetet med alla de som jobbar i organisationen. Då skulle vi komma en bra bit på väg. Det är trots allt yrkesutbildningen som blöder idag. Det är den som måste få ett lyft. Ålands Lyceum klarar sig mycket bra, det är en bra skola med goda lokaliteter och enormt fina förutsättningar att fungera väl. Det är yrkesutbildningen som har det jobbigt. Det är där vi har många av framtidens arbetskraft. Hela Europa satsar på yrkesutbildning. De är också de som går i yrkesutbildning som i högre grad stannar kvar på Åland. De är också de som i högre grad blir entreprenörer.
Mitt andra råd är att sätta på allvar fart på läraravtalet, se till att det kommer till stånd ett nytt sådant.
Gör en tydlig tidsplan när olika del beslut tas så att människor på fältet ser att lagtinget är kapabelt till att komma fram till en långsiktig politisk hållbar lösning för gymnasieskolans utveckling. Så att processen går framåt och personal, lärare, rektorer och övriga återfår tron på att skolan faktiskt kan utvecklas.
Herr talman! För att ytterligare få reflektera kring de här frågorna så förslår jag att ärendet bordläggs till 27.4, tack.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Det är glädjande att man vill bidra till resultat. Det är också glädjande att man kan konstatera från talarstolen att vi från regeringens sida faktiskt genomför saker och ting och inte bara pratar. Det är precis så som har hänt, att vi nu har arbetsro och har påbörjat en stor del. Mycket är genomfört av det som ska leda till ett gemensamt samarbete mellan våra skolor. Det går bra, huvudnyckeln är periodiseringen. Den kommer att vara genomförd till hösten 2010 i alla skolor, om vi får tro våra rektorer och det gör vi. När det gäller den breda politiska förankringen, det håller vi på med just nu. Vi kommer inte med ett färdigt lagförslag som man ska sätta tummen upp eller ner för. Nu har vi ett underlag för en diskussion, sen kommer lagstiftningen.
Ltl Camilla Gunell, replik
Ja, herr talman, om man drar sig till minnes vad som var stötestenarna med struktur 07 , var ett argument schemaläggningen. Det var nästan så att lagtinget skulle ha schemaläggningen klar innan man skulle våga säga ja till ett sådant förslag. Periodisering är ett annat namn för en schemaläggning, en teknikalitet. Periodisering är helt riktig, det är rätt att gå vidare med det. Vi behöver periodisera för att få de nya läroplansgrunderna för yrkesutbildningen från rikshåll som träder i kraft också på Åland, att fungera. Periodisering är något som vi behöver åstadkomma. Det är bra om det blir gjort. Det lägger grunden för en bättre samverkan skolorna emellan, och framförallt elevernas möjligheter att välja.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Tack herr talman! Jag vet inte om vi ska gå in och redogöra för vad periodisering är i detalj men det är mycket mer än schemaläggning. Det gör att man kan gå mellan skolorna alldeles fritt och plocka ihop sin utbildning oavsett i vilken skola man går. Det talar emot att Ålands Lyceum skulle ställas utanför det här. Då skulle deras studerande få en sämre situation än de andra studerande. Det här får gärna utskottet diskutera vidare. Det ställdes ett förslag här kring lagstiftningen att man kan ta hela lagstiftningen förutom kapitel 5. Det är ett bra utgångsläge. Det finns också en hel del som glömdes bort och åsidosattes vid den här lagstiftningen som behöver sättas in. Sedan dess har det också hänt väldigt mycket som behöver förnyas. Det kommer nog att bli en större förändring av den här lagstiftningen än det förslag som fanns då. De här frågorna har i tiotals år varit i behov av att diskuteras, tex disciplinära frågor, examensgiltighet och elevernas rättsäkerhet. Det är nödvändigt och brådskande att vi får den här lagstiftningen igång.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag vill säga att periodisering och schemaläggning ingalunda är samma saker. Periodisering är också en utmaning för schemaläggningen. Det fanns många konstigheter och missförstånd i den förra debatten om att alla skolor skulle ha samma schema och liknande märkligheter. Det var ju aldrig aktuellt. Tiden har gått, vissa saker behöver ytterligare kompletteras men jag tror att det vore bra att kunna återanvända så mycket som möjligt av det som faktiskt fortfarande är precis lika aktuellt. Vi ska tänka på hur mycket resurser det lades ner under den här perioden av både lagberedningen och tjänstemän. Det är kapitalförstöring att år efter år bara låta saker förfalla. Jag tror att det är en återanvändning som vore klok. Det skulle kunna vara rimligt för centerns del, tycker jag. Man har ändå varit med och tagit fram ett lagförslag som man åtminstone till 5/6 delar kunde acceptera.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Det är en intressant debatt som förs här idag inom ett område som är både intressant och viktigt. Det har visat att när man får en presentation av ett ärende så får det oftast en helt annan bild än när man läser det. Efter att ha hört på diskussionen idag så är jag ännu mer övertygad om att vi behöver den här behandlingen av ärendet i utskott för att klargöra hur vi kan måla en gemensam bild. Efter att ha hört ministerns presentation så såg min bild annorlunda ut än när jag hade läst framställningen. Jag fick ytterligare en annan bild när jag hörde ltl Erland presentera sina tankar och idéer kring hur man ska läsa detta betänkande. I kombination med de åsikter vi för fram från oppositionens sida finns det kanske en möjlighet att sy samman något som kan bli långsiktigt. Det är också bra att man från landskapsregeringen tydligt deklarerar, jag antar att det också gäller för liberalernas del, att lagstiftning är nödvändig. Under den förra struktur 07 debatten så framskymtade det att vi inte skulle behöva någon lagstiftningsförändring. Man kunde göra de här förändringarna bara man hade en tillräcklig tydlig politisk linjedragning. Nu är vi alla överens om att det måste göras något åt lagstiftningen, det är jag glad för.
Det är en långkörare som ligger på bordet här. Under hela den period som jag har haft möjlighet att sitta i lagtinget, från 2003, har de här frågorna diskuterats. I det regeringsprogram som regeringen Nordlund lade fram 2003-2004, fanns det första embryot till struktur 07. Arbetet leddes då av den liberala utbildningsministern Lars Selander. Vi gick skilda vägar, Liberalerna, Centern och Frisinnad Samverkan inkom istället Socialdemokraterna i det här samarbetet. Det utvecklades till ytterligare något som lades på bordet för beslut och föll våren 2007 genom att landskapsregeringen tvingades dra tillbaka det eftersom regeringen inte längre var eniga om detta. Det är bra att man diskuterar ett ärende ordentligt men det är också viktigt att komma till en punkt när man får en förändring. De som lider av att vi har beslutsångest är inte vi som sitter här i första hand. De är de studerande. Jag säger inte utgående från det att vi har en dålig skola idag, för det har vi inte. Vi har en bra skola. Varje gång man fördröjer saker och låter utvecklingen stanna upp och inte pekar med hela handen åt vilket håll man är på väg, är risken stor att vi hamnar i ett läge där utvecklingen faktiskt stannar upp. Då riskerar våra studerande att hamna på efterkälken.
Runt omkring oss, både österut och västerut, är man väldigt kreativa och framåt vad gäller skolan. Man jobbar ständigt med en utveckling och inte bara på det plan som jag tycker att vi har diskuterat idag, att det är skolan själv som ska göra det här, utan man ställer upp mål för den skolpolitik man bedriver. Det tror jag vi också gemensamt kan formulera här. Det finns embryon till det både i struktur 07 och i det program som nu ligger. Det behöver nog finslipas ytterligare för att vi ska få den här enheten som alla pratar varmt för.
Steget framåt blir ännu viktigare, att vi vet vart vi vill, när vi ser på hur ekonomin ser ut i förhållande till att det blir färre elever. Ska vi få en skola som kan erbjuda hög kvalité och så stor valfrihet som möjligt krävs nog att vi får en utformning av den som tänker på ekonomin. Gör den inte det så faller det här samman.
När jag fick förslaget i min hand om att upprätthålla samtliga sju skolor fortsättningsvis blev jag lite rädd, risken finns att man inte har tänkt tanken klar med att få samordningsvinsterna. Jag har hört presentationen nu, där man pratar varmt för att det här samarbetet skall växa fram. Jag tror att vi behöver vara mycket tydligare från beställarens sida dvs politikernas sida. Vi måste säga det vi vill att här ska ske, inte uttala vårt önskemål om att man ute i skolorna ska komma fram till det här. Det är ett orimligt krav på skolorna. Vi ska berätta hur vi vill ha det, de ska sedan gå in i verkställandet, när det gäller de stora ramarna. När det gäller att utforma innehållet i utbildningarna så är det skolornas sak. Däri ligger pedagogik och hur man organiserar internt.
Det nu liggande förslaget har man sagt mycket om här idag. Jag kan också säga en del. Man har karaktäriserat det med en stor och oöverskådlig byråkratisk organisation, det kan jag skriva under på. Det känns så när man läser det här. När man lyssnar på regeringsblockets presentation så vacklar man lite, för det man säger är något annat än det som står i pappren. Vi har en utbildningsdelegation som ska bestå av samliga rektorer, sju rektorer. Man lägger in en tjänsteman från utbildningsavdelningen och man har en ekonomichef. Utöver detta finns dessutom en enhetschef som ska jobba med de här övergripande försörjningsfrågorna. Det här känns för mig lite svårt att greppa när man samtidigt säger att friheten för skolorna ska ligga kvar. Var vill man ha beslutandet? Var vill man lägga de olika beslutsnivåerna? Man har en ledningsgrupp som ska vara skolvis, där finns lärare, personal och studerande med. Det finns yrkesråd och utbildningsråd. Det är ganska många saker som ska pusslas ihop till den fungerande helhet utan att man för den skull sätter ihop det till en gemensam organisation. För mig känns det som en ganska svår sak.
Man säger att man ska bilda en resursförvaltningsenhet. Det tror jag är bra för det handlar om samordning. Sen beror det på var man lägger beslutanderätten för dessa saker. Nu lägger man det helt och hållet på utbildningsdelegationen att besluta om. Frågan är om man kommer att klara av det i de lägen man blir oense. Hur ska man lösa de här kritiska punkterna när man är oense?
Som vi ser det, finns det även nya tjänster i förslaget och en oklar beslutsgång, som jag nämnde tidigare.
Man ska tänka nytt, man ska kunna återanvända och man ska kunna bygga nya organisationer. När man samtidigt skriver att man ska hålla kvar skolorna, det är då det blir svårt att se hur man har tänkt sig att det här ska fungera. Det är något som vi kanske kan reda ut i den fortsatta behandlingen om hur man ser på de här bitarna.
Med beslutandmakt finns det nästan inte ett enda beslut som inte leder till någon typ av ekonomisk konsekvens. Finns inte den ekonomiska styrningen med till den som har den beslutandemakten, då blir det här problematiskt. Man säger att man ska ge den här ledningsgruppen inflytande, det är där de studerande kommer med, men där finns ingen ekonomisk makt egentligen, vad jag kan läsa ur förslaget. Där finns tex att jobba med kontakterna mellan skola och samhälle, avge utlåtande, göra framställningar och delta aktivt i planeringen. Här finns inget beslutande. Man blir ett bollplank, man kanske kan säga att vi stannar kvar där vi är idag. Jag har inte heller varit helt nöjd med hur direktionerna har fungerat idag. Jag har aldrig tyckt om att man tog bort elevernas inflytande och beslutanderätt i direktionerna. Här skulle man ha en möjlighet att rätta till det, jag ser inte att man gör det här.
Tittar vi på landskapsregeringen och utbildningsavdelningens roll så blir jag också lite förvirrad. Det känns på något sätt som den här regeringen, i egenskap av partier, som ofta pratar för decentralisering, centraliserar verkligen nu. Man vävar in krokarna och man placerar ut sin man från utbildningsavdelningen ut i skolan och den personen ska leda verksamheten. Hur ska detta fungera med att man samtidigt från samma avdelning ska sköta den övervakande biten? Hur ska man kontrollera att man uppfyller lag och ordning? Rollfördelningen där blir svår. Jag tror att det finns en uppenbar risk för en rollkonflikt.
Inflytande på personal och studerande har jag varit inne på. Jag ser inte att den finns reellt här i det här.
När det gäller inflytande från näringslivet visar man på att man har ett yrkesråd, vars främsta uppgift är att organisera yrkesproven. Det kan inte vara det som ska vara den viktigaste uppgiften för ett yrkesråd om det här ska vara ett sätt för näringslivet att komma in och också påverka utbildningarna. Så står det faktiskt, jag tror att det finns en annan tanke bakom detta, jag hoppas åtminstone detta.
Det politiska inflytande tycker jag att helt och hållet tappas bort här. Det finns ingen beskrivning annat än att man ska göra det via budgetstyrning. Jag tycker att vi under de senaste åren har noterat det, att göra det genom budgetstyrning är svårt.
Ministern trodde inte på det här med utbildningsavtal. Jag hör till dem som faktiskt tror på utbildningsavtal. Görs de på rätt sätt tror jag att man kan få väldigt mycket gott ur det. Bara för att man nu har exempel på att det inte har fungerat i ett avtal, så får man inte ge upp. Man måste fundera på vad som gått fel med det avtalet på Högskolan. Försöka formulera om det och få en situation som gör att man får det här att fungera på bästa möjliga sätt.
Diskussionen kring utbildningsprofiler låter till vissa delar bra. Det jag vänder mig emot där är, att det ska växa fram stegvis. Det är inte att leda, det är inte att politiskt leda vad det är vi vill. Just profileringen tycker jag att vi måste från politiskt håll vara beredda att säga vilka saker vi prioriterar. Här ska profileringen ligga, efter det börjar man sedan jobba. Det ska ske i samråd med näringslivet, hur man ska åstadkomma det i den här organisationen har jag lite svårt att se faktiskt.
Jag tror att det finns en hel del mer att diskutera här. Jag uppfattar också att viljan finns och låsningen inte är total. För egen del kan jag klart och tydligt deklarera att jag förstår fortfarande inte vad som var fel på struktur 07 egentligen. Men jag förstår att det inte är en möjlig väg att gå framåt, för där har vi inte en majoritet och det finns inte en vilja att göra det.
Hur skulle det vara att spinna vidare på det som flera andra också har sagt här idag. Hoppa på den här linjen med att vi får acceptera att det finns en skillnad mellan yrkesutbildning och högskoleförberedande utbildning. Titta vidare på det spåret. Vad ger det oss för möjligheter, hur kan vi komma vidare där? Jag hoppas att vi i kulturutskottet ska kunna höra berörda och att vi ska kunna ta del av hur man tänker på annat håll, runt omkring oss.
Sist och slutligen, hoppas jag, att vi ska kunna prata ihop oss här i lagtinget för att leverera något till landskapsregeringen. För att nå resultat, för våra ungdomars bästa, för att vi ska få en utbildning som motsvarar de krav de kommer att ställa på den utbildning som de vill gå i framtiden, tack herr talman!
Jag vill understöda förslaget till bordläggning och bordläggningstid.
Talmannen
Ledamoten Camilla Gunell understödd av Johan Ehn har förslagit att ärendet ska bordläggas till 27.4. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till 27.4. De på talarlistan bereds möjlighet att uttala sig.
Vicelantrådet Britt Lundberg
Herr talman! Jag har valt att lista några frågor. Jag vill sälla mig till dem som tycker att det här är en intressant debatt idag. Jag är också glad att den är så konstruktiv.
Landskapsregeringen har kontinuerligt tagit tag i och mött de frågor som har varit hinder när det gäller samarbetet. Det nämndes i ett tidigare anförande att schemaläggning var ett stort bekymmer och ett argument för att den tidigare gymnasial lagen inte skulle kunna gå att genomföra. Därför finns det ett schema system idag för alla skolor. Det är mycket enklare än att hålla på att skapa system och diskutera och bråka, utan inför, då är man ett steg på väg. Där tror jag vi får de stora samordningsvinsterna. När man har ett gemensamt schema för alla och man kan lägga perioderna och studierna i block på det sätt som Ålands Lyceum har gjort länge. Det systemet ska in i alla skolor på gymnasialstadiet.
Vi ska så snart som möjligt komma med en lagstiftning som stöder utvecklingen där kommer inga detaljer att finnas. Man går inte in i detaljer utan man gör ramarna och ser till att man har en grund för en organisation som är utvecklingsbar och flexibel, som kan leda till de önskade inbesparingarna. Det är ett av besluten som behöver fattas. Före det så fattar vi kontinuerligt beslut i vägar för mera samordning och ekonomiskt effektivare.
Det successiva arbetet att genomföra det här kommer att ske genom att man i varje budget presenterar vilka steg man ska ta inom utbildningen för att nå målet så snabbt som möjligt.
Kritiken till att det finns många nivåer i det här förslaget så ser jag inte det överhuvudtaget. Det kan hända att det här har blivit så klart för mig så att jag har svårt att beskriva det på ett sådant sätt att lagtinget uppfattar det som klart. Jag kan garantera att vi kommer att slippa att många ärenden faller mellan stolarna och att ärenden kan finnas på tre olika ställen som inte är riktigt är koordinerade. Det har vi också tänkt på och anser att är viktigt.
När det gäller skötsel av byggnader så är man orolig över att det här skulle vara dyrt för att alla skolorna är kvar. Jag har analyserat det här förslaget till gymnasielag som har funnits. Det som begränsar och det som kostar är att vi har byggnaderna och de ska skötas. Byggnaderna både begränsar och ger möjligheter, de är ju de samma. Tittar vi kritiskt på den arbetsrapport, där struktur 07 hade vissa lådor, där alla utbildningar var färdiga profiler, då kunde man få till det att man borde ha fyra kanslier vid Ålands Yrkesskola och fyra rektorer, om man skulle följa de utbildningslinjer som var flest. Annars skulle man behöva stuva om alla elever ibland de byggnader som finns, vilket skulle leda till väldigt stora ombyggnader osv. och sannolikt en väldig lång tid innan man skulle kunna genomföra det.
Kommentaren här att vår man eller kvinna, den person från utbildningsavdelningen som skulle jobba i utbildningsdelegationen, att det skulle bli problem. Det jag ser är att man egentligen jobbar som idag men betydligt närmare verkligheten. Det skulle bli den stora vinsten med det arbetet. Idag förbereder man budgeten i alla skolor, var för sig. De skickas in till den här tjänstemannen. Det ska gå ihop på något sätt och man kanske ser möjligheter, men de är mycket svårare att se när de är isolerat från utbildningsavdelningen, hur man skulle kunna få äskande till tjänster att gå ihop på ett annat sätt. Hur man skulle kunna omdisponera för att hitta ett effektivt sätt. Detta är ett sätt att gnugga ihop ett gemensamt förslag tillsammans istället för att sitta isolerat på var sin kammare.
När det gäller näringslivets påverkan av utbildningen hoppas jag att vi ska komma till en sådan utbildning där näringslivet har en mycket aktivare roll än vad den har idag. Den diskussionen för vi nu med sjöfarten. Vi tycker att där finns det spännande utvecklingsmöjligheter. En sjöfartsprofil kan mycket väl innebära att det finns ett bolag som organiseras och ger den utbildningen inom profilen. Där kan minsann näringslivet ha ett spännande och starkt inflytande. Det finns inga begränsningar i den här modellen som skulle göra att det inte är möjligt.
När det gäller de här att alla profilerna skulle behöva vara färdiga tillika. Det är ett aktivt beslut från vår sida att det ska ske stegvis. Vi har begränsningar i resurser vad gäller personal för att kunna leda och få det sjösatt men också för att vi inte ska fastna i en diskussion att det försenas med ett halvår eller ett år för att de tex inte kan komma överens om var frisör hör hemma eller var den sociala utbildningen ska finnas osv. Vi tar de självklara delarna, de andra får fortsätta som förut, så kommer det att lösa sig. Självklart ska det här göras både strategiskt, uttänkt och med en tidsplan. Det är klokt att börja inom ett område där det finns medvind och en väldig lust att förändra. Där ser vi att sjöfartsutbildningen har en väldig god potential att bli föregångare för de andra.
Till alla er som har förslagit att vi borde har två skolor istället för den organisation som förslås här. Jag skulle vilja ha svar på några frågor till 27.4. Hur har man tänkt resurssamordna? Man får två styrelser då, och ett skott emellan, hur ska man ska samordna. Var får man fram den ekonomiska effektiviteten i det? Var ska de finnas de här i organisationen, det skulle var väldigt viktigt att veta. Man behöver svara på det här med studerandes lika behandling, framförallt med det system som vi hoppas att vi kommer in i när det gäller att studera i Sverige, där man får extra poäng för profilgivande kurser. Man skulle kunna plocka in kurser tex från Handelsläroverket eller någon annan skola, när man har lite lugnare period inom Ålands Lyceum. Hur har man tänkt, ska de här eleverna då stå utanför, kommer de i prioritet två, om det finns plats osv? Den här lika behandlingen tycker jag att är väldigt viktig.
Jag vill påpeka att, som ett väldigt viktigt varumärke för hela gymnasieutbildningen, har för den här gruppen varit, den studieförberedande utbildningen som vi tycker vi är väldigt bra, precis som vi tycker att de flesta av våra skolor har en utbildning som är bra. De som säger något annat har inte torrt på fötterna, eftersom vi inte heller har något teoretiska några mätningar på skillnader mellan dem. Det är viktigt att man ska få behålla sin profil och man ska kunna få hålla svansen högt.
Om vi tänker på utbildningen vid Ålands Hotell- och Restaurangskola, det var verkligt intressant att få följa FM tävlingarna, det var vattenledare mellan de skolor som var egna skolor och de skolor som var en utbildningslinje. Det kan finnas ett fog i den kritiken som har kommit från de skolor som på fastlandet nu är stora organisationer, att man lite drunknar i hela organisationen. Det ska vi också prestigelöst titta på och låta oss hitta den utbildningsform som blir bäst, effektivast, mest ekonomisk och kvalitetsmässigt har största framgången för Åland och våra studeranden, tack.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag förstår sättet att jobba på stegvis osv. Men när man ska jobba på det sättet är det viktigt att vi har ett gemensamt mål. Vad är slutmålet, inte bara målet i form vad man ska uppnå i resultatet. Man behöver sätta spelplanen någorlunda klar. Hur ser organisationen ut? Det är den som jag tror att vi behöver sätta lite kraft och energi att diskutera gemensamt fram. Minister Lundberg är också inne på hur samordningen ska ske om man går in för det här med två enheter. Det är en fråga som man måste titta närmare på. Det är ju ingenting som har utretts vare i den här rapporten eller rapporten före, på det sätt att det har presenterats för lagtinget. Jag tror att ni har funderat på det i den här arbetsgruppen och det gjorde man också i struktur 07 och kom till att man då lämnar den. Som jag ser det finns det säkert möjligheter att göra det här för att få en samordning som är så bra som möjligt. För egen del var jag inne på att för att få bästa samordning behöver man ha en enhet som fungerar ihop. Det är det viktigaste. Jag ser inte heller hur det skulle vara svårare att samordna två enheter än, som nu i det förslag som ligger, sju enheter.
Talmannen
Tiden är ute!
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Det gäller att komma ihåg nu att den här gemensamma resursenheten den kommer att betyda mycket för samordningen. Den samordnar kanske längre än vad man tänkt, åtminstone om man läser struktur 07 i efterhand. Den sammanför våra skolor väldigt mycket och fördelar resurserna gemensamt mellan alla våra skolor. När det gäller de pedagogiska insatserna ska man från skolornas sida bereda budgeterna tillsammans vilket leder till att man ser alla möjligheter. Även när det gäller särskilda studiehelheter där man har fem elever vid sjömansskolan så kan man plocka ihop kärnämnesstudier tillsammans med yrkesskolan på ett helt annat sätt än vad man gör idag.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Det är säkert sant som ministern säger. Det är fortsättningsvis på det sättet, i det förslag som ligger ska man ändå samordna via den här enheten sju olika skolor. Det är inget som säger att man inte skulle kunna använda den här resursenheten också som en del i ett projekt där man har två huvudenheter i övrigt. Där man har fått en enhet som jobbar specifikt med högskoleinriktad utbildning och en enhet som jobbar med yrkesförberedande utbildning. Jag ser inte att de ligger så långt ifrån varandra. Det här måste man titta närmare på. Jag har inte de konkreta förslagen här och nu. Min uppgift är nu att titta på det som ligger och försöka komma vidare och sedan samla ihop det som också kommer till den behandling som vi ska ha i kulturutskottet.
Vicelantrådet Britt Lundberg, replik
Herr talman! Det jag tycker att är lite svårt att se är att man ska dela den samordnade resursenheten i två delar, för att man ska serva en skola skilt och de andra sex skolorna från andra halvan. Jag välkomnar att kulturutskottet tittar på det här och hittar framförallt en ännu effektivare och mer ekonomisk lösning än vad vi har kommit fram till här.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Det är några saker jag tänkte kommentera. När debatten fortsätter är det bra om kan klara ut missförstånd. Att det finns olika åsikter är lika viktigt att klara ut. När det gäller struktur 07, som jag inte har intresse av att diskutera, målsättningen och utgångspunkten där var att elevantalet minskar, ökande kostnaderna, brist på flexibilitet, det fanns en lösning på det. Det här förslaget tar hänsyn till alla de här tre sakerna och mycket annat. Framförallt om elevantalet minskar så kommer det att visa sig i de olika studielinjerna hur mycket elever man får. Har man inte en skola där en studielinje har en uppgift ska man kunna lägga ner skolan. Det är ett beslut som man tar när den dagen kommer. Det betyder att resurserna som vi nu kommer att ha framöver kommer att tvinga fram en ganska hård prioritering. Då har vi det här med kostnader, det kan vara att struktur 07, hade medfört lägre kostnader, sammanföringen av skolor i sig sparar inga resurser. Den här reformen skulle samordna resursenheten för alla skolor från X till sju stycken och kanske flera i framtiden. Flexibiliteten är att man med periodisering kan göra aktiva val mellan studieförberedande och yrkesskolan.
Att leda, som jag ser det, är inte att säga att nu gör ni så här och pekar. Det är mera att här tar vi ett steg för att skapa möjligheterna att leda. Där är en viktig sak, som ltl Ehn inte nämnde, utbildningsrådet, som har representanter för personal, elever, näringsliv och som leds politiskt av den ansvariga ministern. Där har man utgångspunkten, det är ett politiskt styrt system. Den operativa verksamheten utförs av de anställda tjänstemän, rektorer, ekonomichef och gymnasieledare eller vad personen ska kallas.
Man möjliggör en pedagogisk differentiering dvs olika utbildningar har olika sätt att jobba och olika marknader. De integreras genom den här delegationen och studierådet.
När ltl Ehn hänvisade till att Liberalerna inte anser att det behövs lagstiftning, då förmodar jag att det att samordna skolor i sig kräver ingen lagändring. Du kan ha en gemensam rektor för två skolor enligt nuvarande lag. Det finns andra saker som kräver lagstiftning, där det är önskvärt. Det kräver också en önskvärd avtalsuppgörelse. Lagstiftningen gäller levnadsrättslig ställning och en massa andra saker som bör regleras. Därför tror jag det är viktigt att kulturutskottet jobbar fram de övergripande riktlinjerna. Är vi på rätt väg, gemensamt? Då kan lagstiftningen börja, då kan detaljutformningen börja.
När det gäller två skolor, där har vi verkligen ett vägval. Vill vi göra en enhet med en studieförberedande skola och en yrkesenhet, då har vi kanske gått ifrån det här med profiler.
Den tänkbara indelningen skulle kunna vara att en studieförberedande skola har sina studielinjer. Vi har vi olika yrkesprofiler som sjöfart, vård osv.
Tar man tex Naturbruksskolan är den kopplad till Hotell och Restaurang, ska den vara det i framtiden eller ska det vara en gemensam skola för byggnadsyrket, maskinlära och liknande som man har i lantbruket osv. Jag ser nog det här med två skolor att det är lite att sätta sig emellan det här och det gamla struktur 07 skolan. Lite av det ena, lite av det andra. Jag tror att det är värdefullt om man kan sortera upp argumenten för att sammanföra all yrkesutbildning, jämfört att man utvecklar de här profilerna som är mera kopplade till arbetsmarknaden och själva yrkesinriktningen. Frågeställningen är hur mycket pedagogisk differentiering ska man ha? Ska man ha yrkesutbildningarna för sig? Eller ska de föras till en, två, tre eller fyra enheter? Det är en viktig fråga.
Det som skulle vara mest värdefullt är att från det här kommer det från kulturutskottet ut ett enigt betänkande som säger att så här ska landskapsregeringen arbeta. Visserligen med utvecklingsplanen som grund men med kompletteringar och preciseringar. Det är också en förankringsprocess, jag hoppas verkligen att man nu kan ta ett steg. Inte peka med hela handen på de slutliga stegen men de första tydliga stegen som möjliggör, inte dirigerar, tack.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! För det första, säger jag det igen, jag har sagt det flera gånger idag, jag är inte låst vid struktur 07. Då skulle jag inte diskutera på det sätt som jag gör nu, öppna upp för olika möjligheter. Jag har inte på något sätt låst mig vid den, även om jag tidigare tyckte att det var en bra modell. Den var inte framkomlig, då måste man som pragmatisk politiker också våga gå vidare och föra diskussionen framåt och hitta de vägar som är möjliga. Det är intressant den diskussion som ltl Erland nu för kring det här med vad som är politikens uppgift. Det är den som jag tror att blir ganska central här också. Vilka är de här övergripande målsättningarna vi skall sätta upp? Vi ser på de här bitarna med en viss skillnad. För att man ska kunna hitta fram ordentligt på en kart och en terräng som är svårnavigerad ibland så behöver man ha det här målet framför sig, vart man är på väg. Man måste ha en kapten på skutan som bestämmer vart vi ska gå. Det ska vi försöka diskutera oss fram till i kulturutskottet.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Man kan ju ha många metaforer för det här. Om man ser en modern arkitekt som lägger ut gångvägar i ett bostadsområde, så går det rakt och det korsar. Folket går en annan väg och trampar upp en stig, där måste man nog lite känna sig för hur ska vi komma fram till målet. Är det att designa hela systemet eller ska vi låta det växa fram? Kanske något mittemellan kan vara en linje för kulturutskottet?
Ltl Johan Ehn, replik
Det är så att de här frågorna får vi diskutera i kulturutskottet. Ltl Erland förde ett resonemang kring profiler och deras möjlighet om man väljer spåret med två skolor eller två enheter. Jag ser inte att det skulle finnas några större problem att skapa samma profiler som man diskuterar i det här förslaget, även om man gjorde det. Återigen så har man i det förslag som nu ligger, sju enheter som man ska koordinera, i sådant här förslag skulle man få två enheter att koordinera. Enligt mitt sätt att se det, borde det vara lite lättare att sy ihop de här bitarna. Det viktiga är att man hittar ett system som ger möjligheterna till ett utbildningssystem som ger valfrihet och en hög kvalité på den utbildning som vi ska ge till våra ungdomar.
Ltl Olof Erland, replik
På något flera ställen i planen står det att på sikt kan man tänka sig att tyngdpunkten på skolorna förskjuts till profilerna. Jag är inte alls oense med ltl Ehn, men man måste utveckla det här. Sjöfartsprofilen tex kommer att vara skolövergripande, så kan man också tänka sig med andra profiler. Då blir det att kombinera yrkesutbildningsorganisationen med olika profiler som sedan kan ha kopplingar till studieförberedande. Det är möjligt att det går att hitta någon lösning på det. Jag ser det nog som lite mer komplext än vad vi har diskuterat hittills.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till den 27.4.
Remiss
5 Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om en utredning av hästnäringen (HM 22/2008-2009)
Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.
Remiss
6 Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om certifiering av brunnsborrare (HM 17/2008-2009)
Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.
Remiss
7 Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om säkerhetsföreskrifter för natur, äventyrs- och upplevelseaktiviteter (HM 23/2008-2009)
Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.
Remiss
8 Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion om ett kvalitetsprojekt för gästhamnar (HM 27/2008-2009)
Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.
Remiss
9 Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om en affärsplan för ekologisk odling (HM 33/2008-2009)
Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.
För kännedom
Ltl Anders Erikssons enkla fråga om utredande av en ny fraktlinje från Åland (EF 15/2008-2009)
Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras, skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapregeringen den 8 april 2009.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls fredagen den 17 april kl. 09.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.01).