Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! I morse när jag åkte in till stan passerade jag åtta hästar som stod på fyra olika beten i Kungsö. Jag tror att många av er, bästa lagtingsledamöter, gör detsamma om ni bor på landsbygden. Ni ser hästar på var och varannan gård. Tomma ladugårdar får nya hyresgäster, ängar och hagmarker gälars in och hästarna gör ett gediget arbete för att bidra till öppna landskap. Det är en positiv och bra utveckling som jag anser att sker i det tysta. I varje fall är detta ingenting som landskapsregeringen och dess näringsbyrå verkar ta någon större notis om.

Anledningen till att jag har skrivit denna motion är att det i det jordbrukspolitiska meddelandet 5/2007-2008 uppges att det enligt statistik endast finns 243 hästar på Åland. 243 hästar är ju nästan en förolämpning mot denna för landsbygden allt viktigare näringsgren. Bara genom att prata med hästfolk kommer man fram till att det totala hästantalet på Åland torde röra sig kring 700-1000 hästar. Kanske fler? Ingen kan med säkerhet säga hur stort antalet är.

I meddelandet som vi diskuterade för ett år sedan säger man även att hästnäringen skulle vara betjänt av en grundläggande kartläggning för att få en faktagrund för vidare satsningar. Bra så. Men detta utredningsarbete hade ännu inte påbörjats i mars 2009 då jag skrev denna motion. Även om politiker och förvaltning inte har tagit hästbranschen på fullaste allvar så kan man inte längre ha skygglapparna på när det gäller hästsektorns stora relevans för en jordbruksnäring i förändring.

Hästbranschen är idag stor ekonomisk betydelse för landsbygden och dess jordbruksföretag. I Sverige räknar man att 10 hästar skapar en årsarbetsplats vilket innebär att hästnäringen är en generator för sysselsättningen och nyskapandet av arbetsplatser på landsbygden. Jag såg nyligen siffror från Sverige där antalet hästar är ca 300 000 och ca 40 000 personer arbetar inom hästrelaterad verksamhet. En halv miljon svenskar rider regelbundet och näringen omsätter 46 miljarder kronor. Det är ungefär lika många som rider som spelar golf i Sverige. Det tycker jag att är en intressant jämförelse. Men det är sällan som satsningar för att utveckla hästturismen, och då andra former än travsporten, diskuteras offentligt. Vi har en enorm närmarknad när det handlar om hästintresserade familjer. Hur ser Destination Åland ut för dem?

Men för våra åländska ungdomar har utvecklingen gått framåt på Åland de senaste 20 åren, i synnerhet om man är hästintresserad. Idag har vi fem ridskolor, sex ridhus, sex föreningar för trav- och ridintresserade, vi har utbildning, utbildade lärare. Cirka 1000 hektar odlas idag för foder och beten, mot 200 hektar för 20 år sedan.

En häst kostar stora pengar per månad, stallhyra, foder, hovslagare var 7-8 vecka. Veterinärbesök, utrustning, försäkringar man måste lägga ut ganska mycket pengar per månad för att hålla en häst.  

Orsaken till varför Näringsavdelningen och politiker inte tar den här branschen på fullast allvar är kanske p.g.a. att hästar till stor del är en fritidssysselsättning för mestadels tjejer. Annat är det med golf, jakt och fiske. Då finns ett engagemang utöver det vanliga. Nej, nu borde det vara dags för att alla hästtjejer och hästintresserade politiker här i lagtinget och ute i kommunerna börjar kräva ändring. Man kan också fråga sig varför hästföretagen inte räknas som jordbruksföretag. De är alltså inte stödberättigande så som andra jordbruksföretag.

Hästnäringen har en stor potential att utvecklas ytterligare men då krävs en näringspolitisk strategi som även inbegriper utbildning, rådgivning, infrastruktur för ridvägar osv.  Vi måste först få en kartläggning av antalet hästar, en uppgift på vilken ekonomiskt omsättning hästarna genererar och se över hästens roll i jordbrukspolitiken.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att en utredning över hästsektorns ekonomiska betydelse tas fram och att den skall ligga som grund för en näringspolitisk strategi beträffande hästnäringens utvecklingsmöjligheter på Åland.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Det är trevligt att man uppmärksammar hästnäringen och hur den har kunnat utvecklas utan utredningar. Jag tycker det är intressant att se att den faktiskt har vuxit så mycket som den har gjort under de senaste åren. Detta dock med ett visst stöd ifrån landskapsregeringen. Till skillnad från det som ltl Aaltonen sade så har det utbetalats en hel del stöd till flera företag för diversifiering och som sysslar med export.

Den ekonomiska betydelsen av olika näringar brukar ÅSUB, med jämna mellanrum, få i uppdrag att ta fram. Den senaste som kom var turismens betydelse. Det kan tänkas att hästnäringens betydelse kan vara en sådan som kommer på sikt. Det är viktigt att ta det här tas på allvar. Hästnäringen har en stor sysselsättande effekt framförallt på landsbygden. Jag vill särskilt notera att den har vuxit fram utan samhällets stora inverkan. Jag hoppas att den kan fortsätta med det.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Då tolkar jag det som att centerledamot och minister Mattssons försvarstal mot att stöda andra jordbruksföretag med bidrag, det är egentligen förkastligt. Man borde ta bort alla bidrag och låta dem få jobba utgående från hästnäringen för att det är så man kan få fram livskraftiga företag. Så tror jag verkligen inte att det är. Jag tror inte att man på Näringsavdelningen hänger med riktigt vad det är som händer ute på bygden. Man brys sig inte om hästnäringen så mycket, för att det är en fritidssysselsättnings som mestadels kvinnor sysslar med.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Jag tror att ltl Aaltonen har missat det stora som Näringsavdelningen och Utbildningsavdelningen och tidigare landskapsregeringen har gjort för hästnäringen. Ta in den i de stödformer som finns, ja, det har man gjort. Det har utbetalats stöd för det. Man har skapat utbildning och arbetsplatser även där för att få till stånd en utveckling. Nog har både den här och tidigare landskapsregeringar varit mycket väl medveten om att hästnäringen har en potential. Den skulle vara större om man kunde få diversifieringsstöd inom lantbruket att användas för det här.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ja, det var trevligt att man börjar få upp ögonen på Näringsavdelningen för den här näringen. I det meddelandet som vi fick för ett år sedan, där påstod man att det enligt statistik finns endast 243 hästar på Åland. Man säger att den här näringen borde ytterligare kartläggas. Det är det som jag vill få till stånd, det ska inte bara skjutas på framtiden. Ge ÅSUB det här uppdraget. De har verkligen kompetens och kapacitet att göra verkligt bra utredningar. En levande landsbygd är också värd en politik som gör rätt satsningar, en strategi hur man ska rikta in rätt åtgärder för att få hästnäringen att blomstra ytterligare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Ett par korta kommentarer från min sida. Alla förslag som dyker upp här på bordet, när det gäller att främja sysselsättningen på landsbygden, så ställer jag mig väldigt positiv till. I likhet med motionären tror jag att det finns utvecklingsmöjligheter inom hästnäringen. Tittar vi på intresset för lantbruksutbildningen och jämför det med intresset för hästskötarutbildningen så tyder mycket på att det är där som framtiden finns.

När det gäller turismen så tror jag att man kan göra mera när det gäller hästnäringens roll.

Ett par frågor ändå; skulle offentlig statistik vara så fel att man enbart känner till 25 % av det verkliga antalet hästar här i landskapet? Det verkar lite märkligt. Kan det faktiskt vara på det sättet?

Motionen tar sikte på en utredning över hästsektorns ekonomiska betydelse, att den ska ligga som grund för den näringspolitiska strategin beträffande hästnäringens utvecklingsmöjligheter på Åland. Om vi utgår från att det här är en landsbygdsnäring som stöds via landsbygdsutvecklingsmedel. Jordbruksinvesteringsstöd brukar vissa kalla det för. Jag tror inte att den här typen av utredningar, som man efterlyser här, har gjorts t.ex. när det gäller potatisodling eller mjölkproduktion. Jag tycker att möjligheterna finns. Däremot när det gäller EU stöd bör man ha en viss minimiareal, om jag är uppdaterad. Det hänger ihop med att man ska undvika att stöda direkt hobbyverksamhet.

Vad är riktigt de stora hindren för en utveckling? Det nämns i motionens motiveringar; "utbildning, rådgivning, infrastruktur för ridvägar". När det gäller utbildning så där tror jag att den biten är ganska bra tillgodosedd, mycket tyder ju på det. När det gäller rådgivning, möjligheter att differentiera ett landsbygdsföretag, så torde rådgivning också finnas på landsbygdscenter. När det gäller infrastruktur för ridvägar så har jag inget bra svar på hur man skulle kunna lösa den problematiken.

Jag tror absolut att det finns möjligheter att göra något här. Men vad är riktigt de konkreta hindren? Det skulle vara intressant att höra mer om den biten?

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Jag tycker ltl Anders Eriksson har en bra analytisk infallsvinkel på det här. Det är helt riktigt, som han säger, att man kan peka på vissa problem men då måste de också vara faktiska. När det gäller antalet registrerade hästar så är det bara de hästar som är registrerade för kapplöpning, alltså travhästar, som finns i Hippos register.

Ltl Anders Eriksson, replik

Okej, det var intressant. Jag tänkte att i dagens samhälle har man ju i stort sett varje hår på boskapen registrerade. Då blev jag lite förvånad över att den offentliga statistiken kunde skilja sig så till den milda grad. Om jag förstår det rätt, så den typ av hobbyhäst hållning som finns, finns inte med i någon statistik. Det var väl det som var näringsministerns svar.  Så kanske det kan vara.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Till vår förvåning så har inte EU placerat gula lappar i öronen på våra hästar ännu. Det tycker jag vi ska vara glada för, så länge det får vara så. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Ltl Anders Eriksson frågade här om begränsningar ifråga om utbildning. Ja, i och med att vi inte har någon uttalad strategi eller politik för det här området så drar man nu, i o m landskapsregeringens sparbeting, in den påbyggnadsutbildning som skulle ha startat på Naturbruksskolan i höst, den som skulle rikta sig till hästföretagare. Det är väldigt kortsiktigt, tycker jag. Vi går mot en lågkonjunktur och vi säger att vi ska utbilda mer människor, vi behöver få flera företagare i vårt samhälle. Folk som skulle kunna sätta sig på skolbänken ett år och göra satsningar för att bli turistföretagare inom hästbranschen, de fråntas möjligheten nu.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det exemplet, som ltl Aaltonen tog upp, så är jag inte speciellt insatt i det. Jag utgår från att, annars är det inte rätt person på rätt plats, om man ska spara pengar och dra in någonstans, måste man ju dra in där behoven är minst. Jag kan inte annars förstå på vilka grunder man skulle dra in den utbildningslinjen? Jag vet troligtvis mindre än ltl Aaltonen när det gäller den delen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Talman! När man inte har några riktiga visioner eller strategier som man följer så blir det lite att rycka, dra och ta till osthyvelsprincipen. Även om den här påbyggnadsutbildningen skulle behövas, så att vi står rustade när lågkonjunkturen vänder, så finns det ingen helhetssyn på hur man driver en landsbygdspolitik, i synnerhet inte hästpolitiken.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller nu gällande stödprogrammen så hade man ett väldigt omfattande analysarbete. Var är de områden där vi kan ha bäst utveckling? Jag vill ändå påstå, utan att jag kan allt, att man har tagit fram visioner och strategier vad man ska satsa på.

Märkväl, ltl Aaltonen, att i grund och botten är jag positiv till den här typen av initiativ och jag tror definitivt att hästnäringen är en näring som kan bli allt viktigare. Jag var intresserad att veta vad det fanns för direkta hinder för att inte den här utvecklingen kan ske nu. Det kanske man i näringsutskottet kan ha vänligheten att titta på.

 Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Herr talman! Jag tycker det här är en bra motion. Det är en jättebra motion. Särskilt för att den vänder sig till en grupp människor som ofta inte har så väldigt hög status heller när det gäller etableringar och investeringar.

Ltl Aaltonen säger att nu är det dags att tjänstemän och politiker vaknar upp och börjar intressera sig för de här frågorna. Jag tar inte åt mig där, inte jag personligen. Jag har haft många olika initiativ vad beträffar just hästnäringen. Jag har lyft frågan om veterinärklinik med tillhörande röntgen. Nu finns det ingen från landskapsregeringen här som skulle kunna svara på frågan var det ärendet ligger. Jag har uppfattat att det har varit ett stort intresse för det från lagtingets sida. Det finns inte någon aktivitet i den frågan just nu, mig veterligen.

Ltl Aaltonens räknade upp att det fanns sex ridhus på Åland. Det är väldigt få av dem som används av allmänheten. De flesta är privatägda. Ryttare med egna hästar, som skulle kunna åka till ett allmänt ridhus, har en väldigt begränsad möjlighet att få tillgång till tid. Jag tror att det finns en potential för ett ridhus till, där man faktiskt kan vara i privat regi, att man öppnar upp det för allmänheten. Idag är en del av ridhusen bara för privat bruk. 

Ett annat initiativ som vi har diskuterat här i lagtinget är hur man tar hand om döda hästar. Idag har vi fått den möjligheten att man kan gräva ner djuren. Vi har fått dispens från EU att göra det. Man kan inte föra en häst till slakt till slakteriet, för den ska då vara registrerad. Är den inte registrerad så kan man inte föra den till slakt, vilket många människor tycker att är en naturlig del av hästnäringen. Det går inte om man inte har hästen registrerad i det finska Hippos. Tro mig, jag har försökt ringa och få hästar registrerade i Hippos och prata svenska, det går inte att få dem registrerade genom att tala svenska inte.

I näringsutskottet var det tal om att man skulle man använda hästar i skogen, särskilt när man ska köra ut virke ur ungskog. Det vet jag att man gör uppe i norra Sverige, där är det faktiskt en näringsverksamhet. Det här har man inte varit särskilt intresserad av i landskapet att göra.

När man skulle ha Ramsholmens skötsel ut på entreprenad var det en person som hade möjlighet att sköta utkörning av olika saker med häst. Det var man inte heller intresserad av ifrån landskapets sida. Man tog en annan entreprenör. Hästnäringen har nog blivit lite styvmoderligt behandlad.

Ltl Anders Eriksson drog en parallell till potatisodling, att man inte heller har olika utredningar för den. Men det ingår väl i andra sammanhang i EU stöds former, jordbruksstöd och gårdsbruksstöd och vad allt det nu heter. Det finns ju inte för den här näringen. Det finns direktiv om vad man är tvungen att göra för investeringar om man har fler än fem hästar. Det vet jag av personlig erfarenhet. Då gäller precis samma som för vilket jordbruk som helst. Man ska ha dyngplatta och det ska vara tak över o.s.v. Investeringarna är man satt att göra, men något stöd, det får man inte. Det kan man tycka är helt rätt men då ska det vara rätt också att man inte har andra möjligheter till stöd. Då spelar alla i samma division.

Jag tycker det här är en jättebra motion och jag hoppas verkligen att utskottet tar den här till sig och penetrerar den här frågan både ur ett fritidssysselsättningsperspektiv och ur ett näringsverksamhetsperspektiv. Det är en viktig fråga det här.

Ltl Olof Erland

Talman! Ser man hästnäringen ur ett tioårs perspektiv så har den genomgått en enorm expansion och utveckling. Den har också medverkat till att differentiera lansbygdsnäringarna. Man kan se det här som en parallell till utvecklingen inom jordbruket, där man en gång i tiden brukade jorden och fick de produkter jorden gav. Sedan blev det mera lantbruk, mera företag och maskinell verksamhet och mera företagsinslag. Idag har jordbrukspolitiken kanske gått över till mera landsbygdspolitik och det är fråga om företagande.

Det är viktigt för näringsutskottet, när man ser på en sådan här motion, att se att det finns fritidsintressen och det finns också företagande när det gäller hästar.

Den näringspolitik som har förts under ett tio års perspektiv, den bygger ju på utredningar om hästens betydelse för nya verksamheter. År 2001 tog lagtinget ett beslut, efter mycket debatt, om att bygga till travbanan. Samtidigt har man utvecklat stöd till foderproduktion för hästar, en mycket viktig jordbruksprodukt, skulle jag säga utan att veta desto mer om det. Utgångspunkten är att det oftast är fråga om hög kvalitet på fodret. Det är krävande och därmed kan man också få ut ett högre pris. När jag var aktiv inom den här verksamheten diskuterade man också export av foder till kameler i norra Afrika, jag vet inte hur det gick med det? Kanske expansionen av hästar har gjort att fodret går åt ändå. Det visade sig att det här med foder och produktion av det som hästar behöver är en viktig sak.

Utbildningen vid Naturbruksskolan har alltid haft med hästskötarutbildning som en möjlighet.

Om man återkommer till det här perspektivet med företagande på landsbygden så gäller det att man tar egna initiativ och inte ropar på mera stöd det första man gör. Man kan säga att andra får stöd, men det är ett system som vi har hamnat in i när det gäller jordbrukspolitiken, som beror på hela EU lagstiftningen.

När det gäller hästnäringen så finns de infrastrukturella förutsättningarna, och de kan förbättras. När det gäller turism finns samma stödmöjligheter och affärsmöjligheter som för andra turistföretagare. Näringen är ju expanderande. Den är välutvecklad.

När det gäller registerfrågan så har det länge varit en diskussion om och ett problem att man inte behöver registrera sina privata hästar. Aktiva hästar är registrerade till 250, antalet i verkligheten är väl ca 3-4 gånger det. Det kan väl ingen direkt svara på.

I perspektiv av företagande och affärsmöjligheter bör man kanske tänka på, i näringsutskottet, att se på vilken information som går ut när det gäller just företagsverksamhet inom landbygdsnäringarna och vilka möjligheter det finns till aktiviteter för turism, produktion av foder, byggnader och ridstall o.s.v. Den här näringen är väl i utveckling om mer kan säkert göras. När det gäller resurssituationen för landskapet så är det inte utveckling av bidrag och stödsystemet som är den rätta vägen, utan utveckling av möjligheterna att skapa nya produkter, nya tjänster och utveckla affärerna.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag vill påpeka att jag absolut inte är en förespråkare för se över mera stödsystem för hästnäringen. Det är bristen på stöd gjort att man verkligen har utvecklat sig så mycket som man har gjort. Däremot så säger ltl Erland att de infrastrukturella förutsättningarna finns, jag menar att de är väldigt svaga de infrastrukturella förutsättningarna. Om man då tänker på planering för hästrelaterad verksamhet, var finns de kommuner där man planerar in hästvägar och ridstigar o.s.v.? Det är fortfarande upp till enskilda markägare att ge tillstånd att få rida. Det blir väldigt svårt för en företagare att utveckla turistiskt verksamhet om man ska kontakta hundratals privata markägare. Det borde finnas någon slags övergripande planering.

Ltl Olof Erland, replik

Talman! Det är möjligt att det är så. Jag tycker att man ser hästar överallt på olika stigar i avlagda ängsmarker och liknande. Det är möjligt att man ska se över det här med privat äganderätt, det kanske är lösningen. Jag tror inte det, men alltid kan man väl utreda också detta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! Det är in intressant motion. Det var intressant att höra vtm Lindholms uttalande att det är svårt att registrera en häst på svenska i Finland. Det är något som landskapsregeringen ska ta till sig, det ska inte få förekomma. Vi ska naturligtvis ha möjlighet att kunna registrera hästarna. Det är bra att man kommer med sådan information.

Tittar på man på hästen som resurs så är det frågan om hönan och ägget. Det finns stor resursutveckling för hästen, men man kanske behöver ha bidrag för att komma vidare också. Var ska man börja för att klara av det här?

Hästen blir ett allt viktigare inslag i den åländska landsbygden. Det kan bli en framtidsnäring. Det är positivt att jordbrukets bas också bräddas. Vi vet inte vad som händer med chipspotatis och bettorna har försvunnit o.s.v. Hur mycket kan hästen ta över där? Det kan finnas stora potentialer där, det är helt klart.

Man producerar hästfoder och ger beten. Man har också en viss affärsverksamhet, främst ridskoleverksamhet och travhästar men även verksamhet inom turistnäringen.

Hästens betydelse som fritidssysselsättning är enormt viktig, bl.a. för folkhälsan och rehabilitering o.s.v. Tittar man på hästen och uppfostran så är det ett stort intresse för många ungdomar, det är en sport. Hästen som fostrare kräver att man lär sig ta ansvar för en annan levande individ. Väljer man att tillbringa sin tid tillsammans med hästen så måste man röra sig mycket, vilket också främjar hälsan. Det är också viktigt att man träffas från staden och landsbygden i olika sammanhang.

Hästen som en del i jämställdheten har man lyft fram. Då måste jag titta till min egen närmiljö. I Svartsmara, där jag bor, så finns Finströms äldsta fotbollsplan. De som är farfäder idag inledde sin fotbollskarriär där. Min son hade målet uppspänt där, men efter ett tag så kom det upp en liten hage som de tränade hästar i. Ser man idag så har damerna har tagit över den tidigare fotbollsplanen och man har olika hinder där. Alla ser det nog som positivt. Flickorna är där betydligt mera än vad han tränar fotboll. Med jämställdheten är det nog så, att har man förslag och ställer krav så har man också möjligheter att komma framåt i det här. Det är inget som stoppar dem direkt.   

Det ökande antalet hästar är positivt för det öppna landskapet och den biologiska mångfalden, betande hästar är betydligt bättre än de här små gröna gräsklipparna som man ser att snurrar på allt fler tomtar. Alla som ser en häst blir ju glada. Det är helt klart att Åland blir attraktivare av det här.

Det är viktigt att man tänker på planeringen av områdena i tätorterna att man har en framtida planering. Jag upptäckte att man bör tänka på hundar, i o m att jag inte har häst, men jag har hund och ser vilka stora problem det kan vara för hästägarna, att vissa hästar kan vara regera väldigt negativt på det här. Det är nog bra om man avdelar vissa områden för hästar.    

Hästturismen kan bli hur stort som helst. Den är på frammarsch i hela västvärlden, bl.a. turridningar, körningar med vagn och släde, man kan bo på lantgård med hästskötsel, paket med ridning och ordna olika hästevenemang o.s.v. Det finns en enorm potential men det är ingenting som landskapsregeringen själv kan ta initiativ till. Idéerna måste komma nerifrån, att man driver de här frågorna och så får man hoppa på tåget också från landskapsregeringens sida. Det är marknadsföringen som är viktig. Det är svårt för en enskild företagare och några få att ha en ordentlig marknadsföring som hörs i bruset. Vi är alldeles för små på Åland, vi kanske skulle behöva bli lite större. Man är i en gråzon, man har inte tagit tag i det här och blivit stora. Det är en fritidsverksamhet och hobbyverksamhet ännu. Det behövs lite tid så skulle man ta klivet vidare. Där tycker jag att landskapsregeringen ska vara behjälplig och ställa upp när man kommer med bra förslag.

Det är beklämmande att man inte tar sådana förslag på allvar, just det här med ungskog som presenterades tidigare.

Hästsjukvården är en käpphäst som vtm Lindholm lyfter upp. Det borde man satsa på. Det går en gräns vid ungefär 1000 hästar, det finns ju uppgifter på att vi ska ha 1000 hästar på Åland. Vi borde ha en klinik. Med tanke på trav och liknande som engagerar många skulle det vara bra att man hade klart något med sakkunniga. Det skulle vara boxar, behandlingsrum, röntgenrum ev. reception och sedan kontorsutrymmen med omklädning och dusch o.s.v. Det är en ganska stor investering. Många som kommer hit har lång resväg, det är besvärliga omständigheter för dem. Även om man ska resa bort med hästar härifrån är det väldigt dyrt och besvärligt.

Man kan inte helt bortse från risken för personskador med hästar heller. Det kanske inte är värre än vid annan idrott. Man bör ha det med när man behandlar det här i utskottet, om man har tillräckligt mycket säkerhetstänkande där.

I övrigt är det bara positivt att säga om den här motionen. Det här är något som man ska satsa på och gå vidare med, tycker jag, bara initiativet kommer från fältet.      

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack herr talman! Det var många intressanta synpunkter som ltl Mattsson kom med här. Han nämnde bl.a. en klinik som man borde ha för att ta hand om hästarna på bästa sätt. Det var tydligen en ganska omfattande verksamhet som ltl Mattsson efterlyser. Tänker sig ltl Mattsons att det här är samhällets ansvar? Eller är det hästägarnas ansvar eller någon annans ansvar att skapa en sådan här klinik?

Ltl Åke Mattsson, replik

Naturligtvis är det bäst om man kan få företagarna och enskilda att satsa på den här kliniken. Den ska vara självbärande. Jag tror att landskapet måste gå in och vara drivande för att få den till stånd och ställa sig bakom den till en början. Det är ganska svårt för enskilda, som det ser ut just nu, att få igång det här, så en kombination av det hela. Det är inte färdigt tänkt, man bör utreda vilka möjligheter det finns och hur dyrt det är. Det kanske inte går att genomföra kliniken på Åland, men man borde titta på det i alla fall från landskapets sida.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack herr talman! Det kräver säkert ytterligare utredningar och beredning innan man kan fatta beslut. Jag tror ändå det är viktigt att veta vilken principiell inställning ltl Mattsson har. Om det här är en näring, är det då faktiskt motiverat att samhället ska gå in med stödfunktioner, eller ska det finansieras av de här hästägarna eller de som sysslar med sporten? Jag tycker att det är ganska avskräckande med den här smådjurskliniken för hundar och kattor som samhället nu finansierar. Det tycks vara nästan omöjligt för det borgerliga lagtinget att kunna göra sig av med det. Får vi nu dessutom hästkliniker på halsen så blir det allt mindre pengar till människorna, som ändå är huvudsyftet med ÅHS.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack herr talman! För att förtydliga mig, är det lite som med motorbanan, som jag också ställer mig bakom. Man gör en utredning om vad det har för samhällsfunktioner, vad finns det för möjlighet att man kan lycka? Går den att genomföra o.s.v.? Sedan får man se vidare hur det ska finansieras, hur man driver den. Däremot tror jag inte det är genomförbart att landskapet helt ska stå för hästkliniken. Det måste på sikt vara självfinansierande.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Kollegor, jag har på äran att på lagtingets vägnar hälsa ambassadörsparet från republiken Litauen välkommen till Ålands lagting.

Begäres ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.