Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 15 december 2003 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Winé).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet för tiden 15-17.12 anhåller ltl Winé på grund av föräldraledighet. Beviljas.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Lagutskottets betänkande nr 7/2003-2004 angående förordningen om bringande i kraft av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt republikens presidents förordning om ikraftträdande av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar. (RP 4/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17.12. Godkänt.

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 2:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 1/2003-2004 om landskapsstyrelsens framställning angående växtskydd. (FR 4/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17.12. Godkänt.

     

     

     

    Val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2004.

     

    Enligt bestämmelserna i 3och 4 §§ landskapslagen om landskapsrevisionen skall före finansårets ingång 2004 väljas fyra landskapsrevisorer jämte två ersättare för dem. Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista för valet och listan upptar följande namn: ordinarie revisorer Magnus Lundberg, Birgitta Gustavsson, Antonio Salminen och Eva Törnroos. Ersättare: Rolf Granlund och Folke Karlsson.

     

    Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista i inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Talmannen förklarar därför de på kandidatlistan upptagna fyra kandidaterna valda till landskapsrevisorer för finansåret 2004, nämligen Magnus Lundberg, Birgitta Gustavsson, Antonio Salminen och Eva Törnroos.

    Till ersättare för dem förklaras de två följande på listan upptagna kandidaterna, nämligen Rolf Granlund och Folke Karlsson.

     

    Antecknas.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 4:

     

    Lagutskottets betänkande nr 3/2003-2004 angående godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och republiken Kroatien, å andra sidan, samt förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen.(RP 5/2003-2004).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 5:

     

    Lagutskottets betänkande nr 4/2003-2004 angående godkännande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan, samt förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2003-2004).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.  Lagförslaget är bifallet.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 6:

     

    Lagutskottets betänkande nr 5/2003-2004 angående godkännande av avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och republiken Chile, å andra sidan, samt förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 7/2003-2004).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.  Lagförslaget är bifallet.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 7:

     

    Lagutskottets betänkande nr 6/2003-2004 angående godkännande av fördraget om Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning till Europeiska unionen samt med förslag till lagar om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen och om upphävande av lagarna om sättande i kraft av Europaavtalen med dessa stater. (RP 1/2003-2004).

     

    Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

     

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    Lagutskottet har behandlat den s.k. östutvidgningen av EU och har avgett ett betänkande som alla skall få ta del av. Lagutskottet har varit enigt och några kontroversiella frågor har inte dykt upp. Under arbetets gång beslöt vi att höra självstyrelsepolitiska nämnden, lantrådet Roger Nordlund och Sören Silverström från EU-enheten. Vidare har vi tagit del av landskapsstyrelsens meddelande som ligger på lagtingets bord.

     

    Utvidgningen är ganska omfattande; EU:s yta ökas med ca 20 procent och befolkningen med 75 miljoner inom EU-området. Det speciella med de nya medlemsstaterna är att deras BNP är ca 40 procent av de nuvarande staternas, dvs. att det är fattigare länder som kommer med i EU, om man kan uttrycka det så. De konsekvenserna tänker jag inte gå närmare in på här utan jag hänvisar till landskapsstyrelsens meddelande där konsekvenserna finns presenterade under respektive område.

     

    Vi har i lagutskottet konstaterat att utvidgningen inte innebär några avvikelser från självstyrelselagens bestämmelser utöver det som redan finns i och med Finland och Åland har gått med i EU. Vi har också konstaterat att Ålandsprotokollet som fogades till Finlands anslutningsfördrag fortsättningsvis är med som en del av EU:s primärrätt. Detta innebär att Ålands ställning är tryggad och gäller även i förhållande till de nya medlemsländerna. Då det kommer ännu flera länder med i unionen och vår skattegräns även gäller mot dem anser lagutskottet det vara av betydelse att påpeka att arbetet med eget VAT-nummer bör fortsättas. Detta för att förenkla gränshanteringen och handeln till en allt växande marknad.

     

    Vi har i lagutskottet funnit det viktigt att upprepa den tidigare anförda synpunkten på en egen plats i Europaparlamentet, en fråga som behandlas i samband med Nicefördragets behandling i lagtinget.

     

    Vidare har vi i lagutskottet beaktat självstyrelsepolitiska nämndens funderingar över eventuella negativa verkningar som östutvidgningen kan medföra, man har närmast tänkt på kriminalitet och dylika saker. Vi har också konstaterat att polismyndigheten i något skede har uttryckt vissa farhågor över detta. I lagutskottet har vi beaktat dessa saker och vi vill göra landskapsstyrelsen uppmärksamma på dem.

     

    I mitt tidigare arbete som landskapsåklagare har jag också varit på ett åklagarseminarium med åklagare från Sverige och Estland och vi diskuterade just frågan om de negativa verkningarna av EU-utvidgningen. Jag vet också att polisen, tullen och gränsbevakningen också har dragit sina slutsatser och inlett vissa förebyggande åtgärder. Vi vill att våra myndigheter skall vara alerta och följa med de här frågorna.

     

    I lagutskottet ansåg vi dock att den här frågan inte skall överdrivas och uppförstoras. Det är klart att det kan innebära vissa negativa verkningar även för Åland, men för att tala riktigt klarspråk ansåg vi det inte troligt att någon yrkesmässig brottslighet med dithörande negativa verkningar skulle vinna något fotfäste på Åland. Mot detta talar vår litenhet, sociala kontroll och geografiska läge.

     

    Slutligen kan jag konstatera att diskussionen i lagutskottet har varit saklig och konstruktiv och att vi varit eniga i betänkandet som finns framlagt på era bord.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.  Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

     

     

    Föredras ärende nr 8:

     

    Landskapsstyrelsens meddelande angående Europeiska unionens utvidgning och Åland. (M 1/2003-2004).

     

    Enligt 51 § 2 mom. LO kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta meddelandet till utskott. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § AO att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Diskussion.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Fr.o.m. 2004 utökas EU-familjen med tio nya medlemsländer, man ökar från 15 till 25 länder totalt. Det här historiskt sett en mycket stor händelse som samtidigt är en stor utmaning för hela EU-samarbetet, men samtidigt också en av de viktigaste åtgärderna med tanke på att uppnå EU:s övergripande mål om stabilitet och fred i hela regionen.

     

    För Ålands del berörs vi formellt sett enbart av det som redan angavs av lagutskottets ordförande. Det handlar om natur- och miljövärden 18 § 10 punkten självstyrelselagen, så den formella biten är inte speciellt avgörande för Ålands lagting och Ålands befolkning, men i praktiken kommer vi naturligtvis som alla andra länder att beröras i hög grad av utvidgningen och det kommer att få konsekvenser för det åländska samhället, både positiva, men kanske också en del utmaningar som vi måste försöka hantera på bästa möjliga sätt här på Åland.

     

    Meddelandet är gjort därför att vi tycker att det är skäl att vi ger en grundläggande information till lagtinget om utvidgningsprocessen, hur den har gått till och vad den innebär för EU som helhet, för Finland men naturligtvis framför allt för Åland och vissa sektorer inom det åländska samhället som berörs speciellt.

     

    I vårt meddelande har vi framför allt tagit fasta på sjöfarten, jordbruket, regionalpolitiken och turismen. Sedan finns också den andra sidan av det hela som lagutskottets ordförande redan berörde: säkerheten och vad det eventuellt kan innebära. Där delar jag också, och vill tro, att det är precis som lagutskottets ordförande sade att vi måste vara medvetna om de förändringar som sker och vi skall också förbereda oss på dem på bästa möjliga sätt, men vi skall heller inte överdriva dem och skapa någon slags känsla i samhället att nu är det farliga tider som väntar oss efter 1 maj, utan vi måste med öppna ögon ta emot de nya familjemedlemmar som vi på det här sättet får i och med att vi får tio nya länder, framför allt är det de baltiska staterna som kommer närmare oss här på Åland. Jag hoppas själv att det skall bli som det en gång har varit egentligen att Östersjön är ett öppet hav och att vi kan handla med varandra, umgås med varandra, på jämlik basis och att vi kan på det sättet öka välståndet i regionen tillsammans. Vi vet att vi har en viss obalans i samhällsutvecklingen mellan de länder som finns runt Östersjön ännu, men om man ser på utvidgningen i ett mera historiskt perspektiv tror jag att om man tittar på det här om 10-15 år kommer säkert situationen att se helt annorlunda ut. Min förhoppning är då att vi här på Åland har kunnat hantera situationen på ett sådant sätt att vi dels har bidragit till de andra ländernas positiva utveckling men också att vi själva har kunnat utnyttja situationen på ett sådant sätt att vi har kunnat trygga vår sysselsättning och också vår grundläggande välfärd här på Åland.

     

    Fru talman!

    Det är naturligtvis konsekvenserna av de olika kostnadsnivåerna mellan länderna i Östersjön för sjöfarten som har synts och diskuterats mest. Det är ett hot, och vi upplever det som ett hot, att det kan bli utflaggningar av fartyg från Åland till Baltikum. Den principöverenskommelse som regeringen gjorde för några veckor sedan torde i varje fall trygga de närmaste åren när det gäller att hålla rederierna och fartygen kvar under finländsk och åländsk flagg, men för den skull måste vi naturligtvis göra allt vad vi kan för att se hur vi kan få långsiktiga lösningar som gör att vi kan bibehålla de arbetsplatser som finns ombord på dessa fartyg också i fortsättningen under vår egen jurisdiktion. Sjöfarten kan delas in i två olika delar. Vi har passagerar- och kryssningsfartygen som lever under sina specifika villkor och vi har fraktsjöfarten. När det gäller passagerar- och kryssningstrafiken finns det både hot och möjligheter och det gäller här att man måste hitta de rätta koncepten för att kunna vara konkurrenskraftig med de nya länderna och de nya ekonomierna. Man kan väl också konstatera att Östersjön som sådan torde bli intressantare kryssningsmål för resenärer från andra länder att komma till vårt område med tanke på att det ändå finns en hel del intressanta saker att upptäcka i Östersjö-regionen och vi kan fortsättningsvis erbjuda en relativt trygg miljö att vistas i.

     

    När det gäller fraktsjöfarten torde den ökade handeln, om vi tänker oss att välståndet skall öka och hjulen kommer att snurra snabbare också i de nya medlemsländerna, leda till att det blir en större handel i Östersjöregionen och denna handel kommer troligen också att generera ett behov av mera frakter ombord på fartyg. Här gäller det också från åländsk sida och från åländska rederier naturligtvis att försöka vara med och ta sin del av den marknad som det här erbjuder. Historiskt torde vi ha goda möjligheter att kunna ta vara på situationen.

     

    Summa summarum när det gäller sjöfarten finns det hotbilder men det finns också goda möjligheter att förvalta och ta vara på, och de traditioner och det kunnande vi har inom branschen torde ge oss ett bra utgångsläge.

     

    När det gäller jordbruket, fru talman, är det så att det öppnar sig en mycket stor konkurrens för våra jordbrukare i och med att de nya länderna kommer med, med sina stora jordbruksområden. EU:s budget blir ytterligare ansträngd så att stöden till våra nordiska länder kommer ytterligare att pressas ner vilket gör att det kommer att sättas större krav på att vi från egen budget måste vara med och försöka skapa de verksamhetsförutsättningar som vårt eget jordbruk skall leva under. Det här är naturligtvis en stor utmaning för oss, men här gäller det att se till att vi förverkligar den målsättning vi har om att hela Åland skall vara levande och att vi säger att vi skall ha öppna landskap, vi skall förädla våra produkter så mycket som möjligt osv., men vi måste vara medvetna om att vi kommer att hamna i en helt ny situation i och med utvidgningen som skapar ett ytterligare tryck på oss inom det området.

     

    När det gäller regionalpolitiken är det så att en tredjedel av EU:s budgetutgifter kanaliseras via de s.k. strukturfonderna ut till de olika länderna och de olika områdena. Nästa programperiod som är från 2007-2013 kommer det naturligtvis att vara en mycket större konkurrens också om de resurserna och här gäller det för från åländsk sida att vara med och försöka påverka så att vi ändå kan få en tillfredsställande del av den kaka som fortsättningsvis finns att dela på, också att påverka de komponenter som är avgörande när man fördelar resurserna, så här har vi ett stort arbete som ligger framför oss att Åland gemensamt med Finland försöka skapa ett så bra utgångsläge som möjligt.

     

    Turismen har också en liten hotbild i och med att framför allt Estland nu är ett intressant resmål; det är ganska billigt där och det finns en nyfikenhet, men samtidigt är det också så att vi kommer att troligen få nya turister hit till Åland också från Estland, från de baltiska staterna och förhoppningsvis, vill jag tro, även från ett ökat antal turister från det övriga Europa; i och med att levnadsstandarden stiger ger det möjligheter, skapar disponibla inkomster som kan användas för resande. Så länge vi kan fortsätta att bibehålla ett öppet landskap och ha en skärgård som har sådan attraktionskraft som den fortfarande har tror jag att vi kommer att vara ett mycket konkurrenskraftigt alternativ till de europeiska länderna och den befolkning som finns där. Åland och den åländska skärgården är någonting speciellt som vi fortsättningsvis kan ha stor nytta av. Jag tror att turismen kan också dra nytta av ett ökat antal inresande när det gäller kryssningsresenärer, men då gäller det naturligtvis att vi måste se till att vi också har en produkt här på Åland som är intressant och att vi har välfungerande system.

     

    Summa summarum, fru talman, är det här en historisk händelse. Jag måste säga att jag själv blev lite besviken med tanke på det misslyckande som skedde i helgen när det gällde EU:s grundlag, men för den skull tycker jag att vi måste se projektet i stort och att utvidgningen lyckas är ändå en förutsättning för att själva huvudmålsättningen med EU skall kunna uppnås. Jag tycker att vi från åländsk sida skall vara med och göra vårt bästa för att det skall bli så lyckat som möjligt.

     

    Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 7 januari 2004.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Runar Karlsson föreslagit att ärendet skall bordläggas. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden. Ärendet bordläggs till plenum den 7.1. På talarlistan finns upptaget ltla Gunell, Danne Sundman, Anders Eriksson, Beijar och vtm Lindeman, som bereds möjlighet att yttra sig.

     

    Ltl Camilla Gunell:

    Fru talman!

    Socialdemokraterna har tagit del av landskapsstyrelsens meddelande och vill framföra följande.

     

    I maj nästa år får EU tio nya medlemsländer. Det betyder att redan till sommaren går järnridån slutgiltigt upp och vi återser ett enat Europa där man inte längre delar in kontinenten i öst-väst, fattig-rik, i kommunistiska –kapitalistiska länder. De forna öststaterna ska med vår hjälp komma ur sin fattigdom, och reparera de skador det kommunistiska systemet tillfört demokratin och ekonomin i dessa länder. Den utveckling som skett i Europa sedan 1991 då Berlinmuren föll är något enastående, en utveckling som man för 20 år sedan trodde var omöjlig. Det som nu sker i och med den här utvidgningen kommer säkert att i historieskrivningen ses som ett viktigt steg där cirkeln för ett enat Europa åter är sluten.

     

    Att det inte blir enkelt alla gånger att komma överens visar väl helgens möte i Bryssel om det nya grundfördraget. När 25 starka viljor ska enas är det inte konstigt att det tar tid. Men det löser sig med tiden och om tidtabellen håller får vi i höst här i lagtinget ta ställning till ett nytt grundfördrag för EU.

     

    Vad den här utvidgningen som vi nu står inför konkret kommer att betyda för Finlands och Ålands del är svårt att säga. Även landskapsstyrelsens meddelande andas en viss osäkerhet och man är försiktig i att sia om framtiden. Landskapsstyrelsen förhåller sig dock stillsamt positiv till den här förändringen, vilket är ett steg i rätt riktning. Man får känslan av att integrationen är något som kommer att påverka Åland långt fram i tiden. Det är därför viktigt att påminna oss om att den här förändringen sker redan i maj. Det är fem månader dit. Redan i sommar kommer estniska fartyg att anlöpa åländska hamnar, vad kommer det att föra med sig? Förändring betyder också rädsla och många ålänningar är oroliga för vad det kommer att betyda att länder som Lettland, Estland, Litauen, Polen, Slovenien, Tjeckien, Ungern nu blir EU-medlemmar på samma villkor som Finland. Kommer kriminaliteten att öka? Drogerna? Prostitutionen? Måste vi hädanefter börja låsa våra bildörrar och vakta våra sommarstugor för inbrottstjuvar? Kommer mängden av svart arbetskraft att öka? Vad innebär det för vår arbetsmarknad? Kommer vi att få fler fall av AIDS, tyfus och andra sjukdomar som ökar radikalt i de forna öststaterna och Ryssland?

     

    Jag tycker vi är skyldiga att ta ålänningarnas oro på allvar och försöka ge svar på de här frågorna. Framför allt vill vi gärna veta vad landskapsstyrelsen har för strategier. Är det här reella hot som gör att Åland måste öka sin beredskap inom polis och gränsbevakning? Eller är det bara lösa rykten som vi inte ska bry oss om, utan lugna våra medborgare om att så inte kommer att ske? Det vore intressant att höra vad landskapsstyrelsen har för tankar gällande förebyggande åtgärder.

     

    Många har ställt sig frågan om utvidgningen är ett hot eller en möjlighet. Jag tror vi ska konstatera att det är både och. När det gäller hoten ska vi föra diskussioner om dem och så realistiskt som möjligt försöka bemöta dem.

    Därefter ska vi framförallt fokusera på de möjligheter den här utvidgningen innebär. Möjligheten att samarbeta och skapa handelskontakter med de baltiska länderna har ålänningarna gjort genom tiderna. Vad var väl mer naturligt än att man seglade över viken till Reval för att sälja sin strömming? Det gjorde man redan på 1400-talet. 

     

    På 1600-talet blev Östersjön ett svenskt innanhav med Åland i mitten. Ålands gynnsamma läge mitt i Östersjön sågs av svenska kungen som "den landsände som ligger som en bro mellan Finland och Sverige" och därför drog man postvägen över Åland. Min förhoppning är att Åland ska kunna fungera som en brobyggare också i det framtida EU. Åland som en mötesplats mitt i Östersjön, mitt i Nord-EU - borde på allt sätt kunna utnyttjas inom turismen, framförallt inom kongressnäringen, inom handel och sjöfart.  Nu gäller det för Åland att visa samma mod, vilja och entreprenörskap som våra medeltida föregångare när det gäller att återuppta kontakterna med våra nya EU-medborgare. EU:s interna marknad växer med 75 miljoner nya konsumenter. Det om något borde varje åländskt företag se som en oerhörd möjlighet.

     

    En annan möjlighet gäller vår egen arbetsmarknad där det idag krävs mer arbetskraft. Givetvis kommer det att bli lockande för många polacker och balter att söka sig till Norden och de andra europeiska länderna. Det är ingenting konstigt med det. Precis så gjorde ålänningarna i början av 1900-talet genom att emigrera till Amerika och på 50-talet då nästan en hel generation flyttade till Sverige. De som kan åka, kommer att åka. Även här ska vi vara beredda på att ta emot dem. På Åland behöver vi arbetskraft inom vården, turistnäringen, byggbranschen, vi behöver olika typer av hantverkare, inom jordbruket m.m.

     

    För att klara av att ta emot den här arbetsinvandringen har Finland och Danmark infört övergångsbestämmelser. I Sverige har man inte gjort det. Där har man vägt risken av att socialsystemet utnyttjas mot nyttan av vad den baltiska arbetskraft kan erbjuda. Det skulle vara intressant att höra på vilket sätt landskapsstyrelsen har förberett sig på en kommande arbetskraftsinflyttning. Jag tror att vi också på Åland behöver en diskussion om

    arbetskraftens rörlighet i samband med EU:s utvidgning. Hur skall man på Åland hantera arbetskraftsinvandringen från de baltiska länderna och Polen? Vilka olika vardagliga situationer kan uppstå? Ska man kunna kräva kunskaper i svenska? Hur ska man övervaka att arbetsgivarna sköter sig och inte utnyttjar arbetskraften svart?

     

    Man har spått att det ska ta 30 år innan dessa länder kommer i kapp oss. Det betyder att det är ett långt perspektiv vi har framför oss. Hur ska vi integrera dessa nya medborgare? De har rätt till sin kultur, sitt språk - inom EU för man en integrationspolitik - hur kommer den att fungera med vår självstyrelse och den assimilationspolitik man hittills fört på Åland?

     

    Vi måste också fundera över våra egna attityder gentemot forna öststatsfolk. Jag tror vi kan konstatera att många av oss har fördomar. Vi måste komma ihåg att en baltisk man inte automatiskt är en kriminell man, att en baltisk kvinna inte automatiskt är en prostituerad kvinna. I EU:s nya grundlag betonar man också starkt de mänskliga rättigheterna, respekten för alla människors och kulturers lika värde. Målsättningen med att integrera de här länderna är ju också att minska klyftan mellan det rika och det fattiga Europa och på det sättet också trygga vardagen på Åland och i Finland. EU:s konstitution är den enda i världen som uttryckligen säger att en målsättning är att utrota fattigdomen i världen. Det tycker jag vi ska vara stolta över att få vara en del av.

    En annan möjlighet med den här utvidgningen är det fortsatta arbetet för Östersjöns vattenkvalitet. Nu mer än någonsin är det ett gemensamt problem - med undantag av St Petersburgsregionen och Kaliningrad är alla länder runt Östersjön nu EU-medlemmar. Det är inte någon idé att stå och skylla på varandra. Nu gäller det att strategiskt jobba för att få Östersjön klassat som ett "extra känsligt innanhav". Miljöarbetet måste utföras på flera nivåer: dels regionalt och lokalt, där vi på Åland nu också har stora krav på oss. Vi kan inte ha det så längre att en ålänning smutsar ner mer än en polack eller lettländare - där måste vi skämmas och göra något åt det.

     

    Där gäller det för landskapsstyrelsen att mycket snart komma med ett effektivt miljöprogram med konkreta åtgärder när det gäller de värsta nedsmutsarna i våra vatten: fiskodlingen, jordbruket och de okontrollerade avloppen. Om skärgården ska vara, som lantrådet här just sade, ett lockande turistmål i framtiden, tror jag det är oerhört viktigt att vi genast tar itu med miljöproblemen.

    Det finns också annat inom miljön som man kan jobba vidare med tillsammans med de andra länderna, bl.a. för förbud mot oljetankers i Östersjön med enkla skrov,  med satellitövervakning över fartygens utsläpp osv. Listan är lång. Åland har haft en frontposition i det här arbetet genom lagtingsledamot Lasse Wiklöf som lyckats föra upp dessa frågor på den nordiska agendan och fått många parlamentariker runt Östersjön att vara på samma linje.

     

    Fru Talman!

    Det finns många frågor för Självstyrelsepolitiska nämnden och för landskapsstyrelsen att ta itu med som är nära förknippade med EU:s utvidgning. För oss socialdemokrater är det viktigt att vi på Åland tar väl hand om våra grannfolk och bemöter dem som jämlikar. Vi ska också ta tillvara de goda möjligheter den här utvecklingen kan innebära för Åland, speciellt i fråga om Östersjömiljön, där tycker jag att vi har allt att vinna på att gå i bräschen för ett ökat samarbete för en bättre vattenmiljö.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Ledamoten Gunell ställde några frågor som jag skall försöka besvara. Det första handlar om polisen och gränsbevakningen. Det viktiga är att vi får ett välfungerande samarbete mellan myndigheterna i Estland, på Åland, i Finland och i Sverige. Den processen är redan igångsatt för att man skall kunna ha information om vad som är på gång och att man då kan försöka förhindra eventuella kriminella aktiviteter. Några ökade resurser har vi alltså inte planerat när det gäller polisen här på Åland, men däremot pågår ett samarbete med myndigheterna både öster om oss, väster om oss och sydost om oss.

     

    Det hör också till saken att Estland och de baltiska länderna inte är med i Schengen, så att det kommer att vara passkontroll i våra hamnar och här kommer då att krävas mera resurser från gränsbevakningens sida, så det är en konkret sak med den nya trafiken i början av maj, som ltl Gunell nämnde om, som kommer att kräva mera resurser när det gäller olika former av kontroll. Vi tar verkligen de här sakerna på allvar för vi känner naturligtvis samma oro som ltl Gunell gav uttryck, både som landskapsstyrelse och som privatpersoner, men samtidigt vill man ha den goda föresatsen att det skall bli så bra som möjligt.

     

    Fru talman!

    När det gäller arbetskraftsinflyttning blir det fr.o.m. en större öppenhet här, men vår bedömning hittills är i varje fall att det kommer knappelunda att bli någon större rusning och detta med tanke på de erfarenheter man har från tidigare och att vi också de facto redan nu har en hel del arbetskraft från de baltiska länderna. Det har gått på ett ganska naturligt och smidigt sätt att få den verksamheten att fungera. Det troliga är väl att det blir en viss ökning av arbetskraftsinflyttning till Åland men samtidigt är situationen den att vi behöver inflyttningen av ny arbetskraft och vi skall göra vad vi kan för att det skall gå så smidigt som möjligt för de här människorna att anpassa sig till det åländska samhället, när det gäller barnens undervisning och den typen av verksamhet. Det är i och för sig inte några nya företeelser utan det är någonting som det finns en erfarenhet från tidigare så att det gäller bara att fortsätta att utveckla de kunskaperna, så tror vi att det skall kunna fungera.

     

    Vtm Harriet Lindeman: Fru talman! Jag vill bara understöda förslaget om bordläggning och tiden för densamma.

     

    Ltl Sundman: Fru talman! Eftersom ärendet bordläggs avstår jag.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Det verkar som om det skulle vara bara vi i oppositionen som har läst meddelandet. Meddelandet är tyvärr inte riktigt dagsaktuellt mera efter det som hände i lördags. Det finns flera stycken där man hänvisar till förändringarna i EU:s nya grundlag och vad det kommer att betyda, men det här är någonting som man får titta på i självstyrelsepolitiska nämnden förstås. Man kan knappast klandra landskapsstyrelsen för att det inte förutsett att förhandlingarna skulle bryta samman och i så fall tror jag att det blev flera som blev överraskade!

     

    Det som populärt kallas östutvidgningen framställs många gånger som någonting väldigt dramatiskt, man pratar om handel, arbetskraftsinvandrig, brottslighet osv. Jag tror i likhet med tidigare talare att det inte kommer att bli så dramatiskt sist och slutligen, möjligtvis om man bortser från jordbruket, där effekterna är mera svårgripbara. Följderna för handeln med de nya medlemsstaterna tror jag att kommer att bli ganska små, åtminstone i det första skedet och det hänger ihop med det frihandelsavtal som redan har lett till den rätt betydande handel vi har i dag. Jag tror att den rädsla som finns för storskalig arbetsinvandring är överdriven. Vi behöver arbetskraft här på Åland, precis som ltl Gunell var inne på. Jag tycker att det är lite synd att det inte finns någon tidsplan för införande av euro i de nya medlemsländerna. Jag tror att det är någonting som skulle ha varit positivt, speciellt för turismen. Det är klart att de nya medlemsländerna har en oerhört stor utmaning när man först å ena sidan skall klara av sin del av de EU-finansierade infrastrukturprojekt som man behöver samtidigt som man skall se till att man kan hålla budgetunderskottet nere för att klara EMU-kraven. Det är klart att det är en ekvation som inte är så alldeles lätt att få att gå ihop och därför är det antagligen ingen tidsplan heller.

     

    Fru talman!

    När det gäller jordbruket är det, som jag sade, inledningsvis att här kommer de allvarligaste konsekvenserna av östutvidgningen att komma. Det är klart att när befolkningen som är sysselsatt inom lantbruket fördubblas och att åkerarealen ökar med 50 procent kommer detta att medföra effekter också för det åländska jordbruket.

     

    Det reformförslag som jordbruksrådet jobbar med för att försöka revidera den gemensamma jordbrukspolitiken har som främsta mål få kostnaden för utvidgningen av gemenskapen att accepteras av alla. Det leder till att konsekvenserna av den reformen blir att det medför minskade direktstöd och landsbygdsutvecklingsstöd, också för det åländska jordbruket. Det här är en väldigt viktig del för det åländska jordbruket, någonting som jag har påpekat tidigare. Ytterligare en faktor är förstås att också de nya staterna kommer att erhålla stöden; i och för sig fasas man in successivt under en tioårsperiod, men det gäller att se framåt. Mycket pekar alltså på att stöden kommer att minska. Jag har ända sedan östutvidgningen började diskuteras haft som en vision att jag tror att det är en omöjlighet om man skall hålla liv i det småskaliga åländska jordbruket, om det inte finns en möjlighet att man kan finansiera jordbruksnäringen i allt större utsträckning med egna medel. Det ordnades ett seminarium på naturbruksskolan för ett par veckor sedan där Finlands jord- och skogsbruksministeriums kanslichef Jarmo Vaittinen var närvarande. Han sade att också på finsk sida har man börjat diskutera i samma banor. Jag märker också – om jag gör ett citat ur meddelandet under stycket ”Ekonomiska konsekvenser” – att synbarligen också landskapsstyrelsen har kommit in på de här tankegångarna: ”Sannolikt kommer dock primärnäringarna i högre grad än för närvarande att stödas med landskapets egna medel.” Vad är då strategin? Är detta positivt eller är det någonting som är negativt?  Jag tycker att de skrivningar som finns under ”Jordbruket” i meddelandet är bra, det är en bra tjänstemannaprodukt, men var är politiken? Var är landskapsstyrelsens strategi? Lantrådet var lite inne på det i sin presentation, men i själva texten sägs det de facto ingenting om det, utan det är bara ett uppradande av vad som kommer att ske. Men vad kommer man att göra för att möta de onekligen hotbilder som finns här?

     

    Går vi över till sjöfarten tycker jag att man där ger en ganska positiv bild: ”Det finns ett starkt positivt samband mellan utveckling av handeln i Östersjöområdet och sjöfartens utveckling i samma område.” Det är sant. Ett annat positivt citat: ”Det finns sannolikt en stor potential både gällande frakt- och passagerarsjöfart.” Det finns alltså möjligheter för att utveckla sjöfarten, helt i likhet med vad lantrådet var inne på i sin presentation. Men utnyttjas den och kommer den att utnyttjas? Det ser inte så ut och det är lite bekymmersamt. Det görs nämligen inte några nysatsningar och vi tappar mark på det här området. Jag tror igen att det beror på att det är för stor osäkerhet på grund av att vi inte har behörigheten i vår hand för att kunna driva en långsiktig sjöfartspolitik. Det är min slutsats och några andra slutsatser har jag inte hört. Jag tror även att man måste ha klart för sig att arbetskraftskostnaderna i framför allt de nya medlemsländerna i Baltikum är ett direkt hot mot vår sjöarbetsplatser, om man ser det ur ett egoistiskt perspektiv. Mot den bakgrunden är jag lite förvånad över den ganska ljusa bild som målas upp när det gäller sjöfartens verksamhetsförutsättningar framöver i detta meddelande.

     

    Det finns också ett i mitt tycke märkligt påstående när det står så här: ”Harmoniseringen av alkoholskatter och ändrade införselregler kan i viss mån påverka taxfree-försäljningen ombord, men troligen inte på ett avgörande sätt.” Jag hör inte till dem som säger att betydelsen av taxfree kommer att försvinna helt och hållet, men nog kommer definitivt även i fortsättningen vårt skatteundantag och därmed medföljande taxfree-försäljning att ha en stor betydelse för näringen. Jag tycker alltså att detta är ett märkligt påstående. Det finns också en bra sak, nämligen när landskapsstyrelsen skriver att man har gett ÅSUB i uppdrag att göra en utredning om skatteundantagets betydelse i olika utvecklingsscenarier efter 2004. Det är alltså meningen att man skall titta på den här saken och det tycker jag är bra.

     

    När det gäller 4.5 Åland och EU:s institutioner efter EU:s utvidgning räknas regionkommittén upp som om det skulle vara någonting att ta fasta på. Det räknas upp att landskapsstyrelsen har möjlighet att medverka i de olika beredningssektionerna. Vi vet att det mesta av det arbetet sker på ett helt annat språk än vad vi är vana att jobba på, det nämns också att lantrådet har rätt att höras i EU:s ministerutskott i samband med att regeringens ställningstaganden slutgiltigt fastställs. Jag tycker när man tittar på den här biten, framför allt skrivningen om Åland och Europaparlamentet, att tongångarna är väldigt defensiva, det kan man inte komma ifrån. Det står så här: ”Landskapet har inte erhållit en plats i Europaparlamentet och EU:s utvidgning medför att antalet platser som har reserverats för Finland Europaparlamentet kommer att sjunka till 14 av totalt 732 stycken.” Ja, det vet vi alla, men det vi inte vet är: vad avser landskapsstyrelsen att göra? Igen, det är en jättebra tjänstemannaprodukt, men var är politiken. Den politik som fanns i landskapsstyrelsens handlingsprogram återfinns inte överhuvudtaget i det här meddelandet. Där sade man klart och tydligt att Åland bör erhålla egen talerätt inför EU:s institutioner, man sade vidare att Åland skall fortsätta att kräva sin rättmätiga plats i Europaparlamentet som kompensation för den behörighet som överförs från självstyrelsen till EU. Man nämnde också att de lagstiftande regionernas plats i EU-beslutandet bör klargöras. Dessa skrivningar tycker jag är väldigt offensiva, de är bra, i och för sig orealistiska, men de var ändå bra och den första produkt som landskapsstyrelsen kommer med efter att man har omfattat handlingsprogrammet finns det inte ett spår av överhuvudtaget av när det gäller dessa tankegångar. Det tycker jag är lite märkligt. Men det är mycket möjligt att det är så att det är en tjänstemannaprodukt och att landskapsstyrelsen inte har hunnit behandla den här biten. När landskapsstyrelsen i sitt handlingsprogram säger att Åland bör erhålla egen talerätt inför EU:s institutioner, så hur skall det gå till undrar jag? Jag tror att det är så att landskapsstyrelsen har insett att man inte har något svar på det och därför försöker man att inte säga någonting alls, men jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden tar tag i den här biten för vi har länge hållit på och tjatat, det har varit ett mantra: vi skall ha en egen plats i Europaparlamentet, men då måste vi faktiskt jobba och göra någonting för det.

     

    Jag tror personligen, och det har väl framgått tydligt, att skall Åland ha ett reellt inflytande i EU måste vi på sikt ändra spår, vi måste bli självständiga. EU är ett forum för självständiga stater. Jag noterade med stor tillfredsställelse att lantrådet Roger Nordlund sade i sin presentation att ”vi berörs som alla andra länder”! Jag gillar den typen av uttalanden, men vi har lite kvar innan vi kommer i den rollen och jag tror faktiskt att när man säger att man vill ha ett reellt inflytande inom EU måste man faktiskt peka på: vilka vägar skall man i så fall gå. Jag tror personligen att det enda är att sträva mot självständighet. Innan alla begär replik vill jag säga att jag är fullt medveten om att inte vi där i brådrasket, men annars kommer vi att stå här om både 5, 10 och 15 år och diskutera samma sak – tyvärr.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    Det var bra att ltl Anders Eriksson äntligen började tala om självständighet, för jag tycker att jag har saknat det lite från Ålands Framtid under månaden som har gått eftersom det är det som ändå är Ålands Framtids huvudmålsättning.

     

    Tar jag det sista först när det gäller Europaparlamentsplatsen och det som ltl Anders Eriksson nämnde: brist på politik i meddelandet. Jag tror att man måste betänka vad det är för typ av meddelanden. Det handlar om EU:s utvidgning och de konsekvenser som det får. Vi har velat ge lagtinget en så bra information som möjligt om vad det innebär och också vad det får för konsekvenser för landskapet Åland. Den EU-politik som ltl Anders Eriksson hänvisade till, som finns i vårt handlingsprogram om landskapets målsättningar, lagtingets positioner osv., förverkligas i samband med EU:s grundfördrag och de förändringar som det kommer att innebära. Ltl Anders Eriksson och det övriga lagtinget kommer nog minsann att få diskutera och i sinom tid ta ställning till också de sakerna. Detta som förklaring till varför det inte finns så mycket med i meddelandet, utan här har vi närmast fokuserat på näringspolitiska och samhällspolitiska konsekvenser för det åländska samhället och inte så mycket på de konstitutionella eftersom utvidgningen i det här sammanhanget bara rör en liten, liten del; det som lagutskottets ordförande var inne på i dag i samband med ett tidigare ärende.

     

    Fru talman!

    Går jag tillbaka till det som ltl Anders Eriksson började med om jordbruket är det naturligtvis riktigt det han säger att det antagligen är den sektor där vi igen, får vi väl säga, möta de största konsekvensernas av EU:s utvidgning och de reformer som EU har vidtagit. Det är helt riktigt som sades att de direkta bidragen blir mindre, pengarna skall fördelas på flera länder och flera jordbruksområden och det blir de egna resurserna som blir allt viktigare. Naturligtvis är det här en utmaning, men jag vill ändå se det här som en positiv utmaning på det sättet att det både tvingar oss och ger oss möjligheter till att föra en egen jordbrukspolitik i Finland och också vi här på Åland, så jag tycker att vi skall ta vara på den här möjligheten och försöka göra det bästa möjliga av den, även om jag naturligtvis inser problemställningar som kommer att finnas. Situationen är den att vi är ändå ett sådant område som rimligen har de bästa ekonomiska förutsättningarna att göra någonting själva. Det viktiga är sedan att vi försöker skapa oss det ytterligare handlingsutrymme som behövs för att kunna föra en egen jordbrukspolitik så långt som möjligt och försöka utnyttja de nya marknader som öppnar sig, också Sverige-marknaden osv.

    Fru talman!

    Man kan tydligen uppfatta saker på olika sätt. Ltl Anders Eriksson sade att vi beskrev sjöfartens framtid som lite väl ljus. När jag själv repeterade betänkandet här på förmiddagen slog det mig faktiskt precis tvärtom: jag tyckte att vi hade en lite mörk bild av sjöfarten, men det är tydligen beroende på vilka stycken och vilka rader man lägger betoningen på. Det är precis samma sak med sjöfarten som med de andra sakerna att det blir nog vad vi gör det till, vilka förutsättningar vi ger från samhället och vilket initiativ det finns från det åländska näringslivet. Möjligheterna finns.

     

    När det gäller meningen om taxfree och harmoniseringen att det inte skulle vara avgörande, så naturligtvis inser jag och landskapsstyrelsen att taxfree har stor betydelse för trafiken och dess upprätthållande och framför allt konsekvenserna av turer osv. Men samtidigt är det nog ändå så att taxfree minskar rent reellt och vi måste alla vara medvetna om att vi måste få in nya komponenter som gör resorna intressanta och gör att det behövs resande, så det är väl lite det tänkandet vi har försökt få fram även om vi kunde uttrycka oss på ett tydligare sätt.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag får först tacka för lantrådets längtan efter att Ålands Framtid börjar prata mera självständighet! Vi måste tänka på det.

     

    När lantrådet säger att meddelandet rör utvidgningen och inte de konstitutionella frågor tror jag att det är viktigt att man i alla sammanhang har ett helhetsgrepp för de facto tas även de konstitutionella frågorna upp i meddelandet, men bara som ett konstaterande utan att man överhuvudtaget lägger några politiska aspekter på det. Det var det som jag ställde mig lite frågande till.

     

    Jag vill faktiskt ge lantrådet en eloge för hans uttalande om den kommande jordbrukspolitiken. Det låter lovande och jag har precis samma uppfattning att vi kommer att få ta allt mera ansvar själva här på Åland för näringen om vi skall behålla en levande landsbygd och om vi skall ha ett öppet landskap. Man märker när man pratar med folk som är verksamma inom näringen att det finns en oro för utvecklingen när man hör vissa politiska uttalanden och därför tror jag att det är viktigt att man tänker på hur man uttrycker sig. Om lantrådet menar det han säger kommer vi från Ålands Framtid verkligen att stötta de strävandena helhjärtat. Det är viktigt nu igen att inte jordbruksnäringen hamnar i en sådan situation som man hamnade i i samband med EU-medlemskapet, dvs. att allt var nattsvart, det fanns ingen framtidstro överhuvudtaget. Tack för det lantrådet!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Beijar:

    Fru talman!

    Med anledning av de tidigare inläggen håller jag lite med senaste talare om att meddelandet är en matt beskrivning över EU:s beskrivning men var är politiken? De frågor som jag behandlar nu har också kommenterats i tidigare anföranden.

     

    Fru talman!

    När det gäller EU:s utvidgning kan man konstatera att landskapsstyrelsens meddelande inte berör mycket av arbetslagstiftning, arbetsvillkoren för dem som kommer hit och arbetar, och meddelandet saknar också framförhållning om de sociala olägenheter som integrationen kan innebära. I riket har man konstaterat att missbruket av utländsk arbetskraft redan nu ökat och att övervakning av arbetstillstånd inte fungerar som det skall. Där konstaterar man att övervakningen av arbetsvillkoren för utlänningar måste skärpas och att arbetarskyddsmyndigheterna måste ha ändamålsenliga resurser och fullmakter att utöva kontrollen på fältet.

     

    Min fråga i detta sammanhang är hur landskapsstyrelsen tacklar de här problemen och vilka resurser man har att tillgå? Det hittar jag inte i landskapsstyrelsens meddelande utan endast ett allmänt konstaterande om att man i Finland varit speciellt oroad för utvidgningens negativa konsekvenser för arbetsmarknaden. Om finländska och åländska arbetsvillkor iakttas och om man spelar med transparenta, rejäla spelregler är det skäl att förhålla sig positivt till att det kommer in utländsk arbetskraft på den åländska arbetsmarknaden. Arbetstagarna måste oberoende av nationalitet behandlas jämlikt på arbetsmarknaden. De arbetstagare som kommer från de nya EU-länderna omfattas också av vår lagstiftning och minimivillkoren för deras arbetsavtalsförhållanden bestäms enligt våra arbetslagar och kollektivavtal. Då gäller det för landskapsstyrelsen att tillse att ha framförhållningar och att spelreglerna fullföljs. Då räcker det inte som lantrådet antydde: ”att vi skall göra vad vi kan” i de här frågorna, utan det gäller att ha en klarare framförhållning.

     

    Fru talman!

    För att inte hamna i en negativ social svans saknar jag i meddelandet en skrivning om en framförhållning på vilket sätt man skall undvika social utslagning av inflyttade, många av dem är i avsaknad av språkkunskaper och de behöver också få information om den allmänna sociala servicen. I meddelandet utgår man från att den inflyttade studerande aktivt söker studieplats, men det som jag saknar är vilken strategi har landskapsstyrelsen att erbjuda exempelvis balter som bosätter sig på Åland och helt saknar språkkunskaper och utför ett förvärvsarbete. Hur kan dessa personer dels erbjudas språkkunskaper och annan social service för att därmed ha större möjligheter att inlemmas i vårt samhälle, men framför allt också att undvika att de inflyttade skall behandlas som andra klassens medborgare?

     

    Slutligen, fru talman, konstaterar landskapsstyrelsen att Åland torde vara en för liten marknad för att vara av intresse för den baltiska droghandeln, men att Åland dock utgör ytterligare en inkörsport till större marknader. I det sammanhanget vore det synnerligen motiverat att i meddelandet informera vilken strategi landskapsstyrelsen har för att bemöta och avvärja en befarad drogtrafik. Det saknas helt i meddelandet. Vi kan inte stillatigande vänta på vad som skall hända, utan landskapsstyrelsen måste ha en aktiv framförhållning. Lantrådet sade tidigare, att man inte skall överdriva dessa frågor, men vi måste ändå ha någon framförhållning och då ställer man sig frågan: Vilken framförhållning? Jag har varit med i lagutskottet och behandlat den här frågan och jag gör inte den tolkningen som man från lantrådets sida gjorde i de frågorna utan det finns ett klarare budskap också i den här frågan som berördes här med att hålla beredskap för att bemästra sådana problem. Man kan alltså inte nonchalera det, men vi ville inte från lagutskottets sida, som jag uppfattade det, närmare gå in på konkreta saker; det hörde inte till utskottets sak utan det är landskapsstyrelsen som skall komma med de konkreta förslagen.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Fru talman!

    När det gäller arbetskraftsinflyttningen hit till landskapet är det, som jag sade tidigare, ingen ny företeelse att det kommer arbetskraft från de baltiska länderna till Åland, men däremot kommer det att öka i viss mån efter första maj 2004. Men det finns system som har hanterat den inflyttning vi har haft  hittills och de systemen måste man bara ytterligare utveckla. Det kan finnas behov av ytterligare information till arbetsgivare och till olika organisationer om vilken lagstiftning som gäller för det är naturligtvis den gällande arbetsmarknadslagstiftningen som man måste se till att efterföljs i det här sammanhanget. Övervakningen sker av den åländska polisen och vi hade senast i fredags en ganska lång diskussion om de här sakerna tillsammans med den åländska polisledningen hur man skall kunna hantera den här situationen framöver. Det är ett ofta återkommande uttryck i de här sammanhangen vilka resurser vi skall sätta på de här sakerna. Den situationen vi har i landskapsstyrelsen och det som vi försöker arbeta utgående från är att vi har vissa resurser och de måste vi använda på bästa möjliga sätt; med de ekonomiska ramar som vi har och som vi vet att lagtinget kommer att sätta på oss ytterligare tror jag inte att man skall tro att det finns så mycket tilläggsresurser att arbeta med utan vi måste se till att vi använder dem vi har på bästa möjliga sätt.

     

    Ltl Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller övervakningen av arbetarskyddsfrågorna förvånar det mig lite att lantrådet hänvisar till polisen. Det är klart att polisen har säkert en viktig uppgift i det här sammanhanget, men nog är det väl så att det är arbetskraftsmyndigheterna som borde vara inkopplade och då i främsta hand genom samarbete med de åländska arbetsgivarna uppnå största möjliga samstämmighet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ärendet bordläggs till plenum den 7.1.2004.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 9:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Barbro Sundbacks enkla fråga angående VAT-nummer för åländska företag. (EF 1/2003-2004).

     

    Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

     

    Vtm Sundback:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelsen har i flere sammanhang lovat att osynliggöra den s.k. skattegränsen. Ett eget VAT-nummer skulle enligt många förbättra de åländska företagens konkurrenskraft.

     

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

     

    Vilken är orsakerna till att det är så svårt för de åländska företagen att erhålla ett eget VAT-nummer?

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    Vtm Sundbacks enkla fråga lyder: Vilken är orsakerna till att det är så svårt för de åländska företagen att erhålla eget VAT-nummer? Jag skall svara ganska formellt.

     

    Svaret på den frågan är att Åland enligt protokoll nr 2 om Åland som fogas till anslutningsfördrag till EU anses vara ett tredje land enligt rådets direktiv. Åland skall därtill enligt protokollet vara ett sådant nationellt område som inte omfattas av det direktiv om punktskatteharmonisering som avses i artikel 2 i rådets direktiv. Vidare konstateras att Ålands territorium enligt protokollet inte skall omfattas av EG-bestämmelser om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt, punkt och annan indirekt skatt.

     

    Åland omfattas således inte till någon del av gemenskapens mervärdesskattesystem. Detta innebär att företag på Åland utgående från gällande EG-rätt inte kan använda s.k. VAT-nummer i gemenskapens mervärdesskattesystem för handeln mellan Åland och övriga EU inklusive Finland. Det här betyder i praktiken att så länge vi väljer att ha skatteundantaget har man inte kunnat hitta några möjligheter att använda VAT-nummer eller att få bort skattegränsen; däremot har man jobbat med mycket förenklingar.

     

    De förenklingar som har gjorts mot Finland är bl.a. att man använder kommersiella dokument som deklarationsdokument och vissa andra saker. Här anses det från finsk sida att man inte kan göra ytterligare förenklingar. Själv har jag lite idéer kring det.

     

    I fråga om handeln med övriga EU är det i första hand handeln med Sverige som har varit aktuell för förenklingar. Den förra landskapsstyrelsen deltog aktivt i diskussioner om förenklingar i handeln med Sverige. Vid ett möte våren 2003 bestämdes dock att tullmyndigheterna i Finland och Sverige – den s.k. Inge Lindunger-utredningen - skulle utreda vilka förenklingar de anser vara möjliga att verkligen genomföra. Landskapsstyrelsen har ännu inte fått svaret, men vi inväntar vad dessa myndigheter kommer fram till. Vi har fått vissa indikationer på att svaret skall komma nu under vintern/våren.

     

    Nu sittande landskapsstyrelse kommer att jobba vidare med att få till stånd förenklingar i skattegränshanteringen, men man skall komma ihåg att det är bara några veckor sedan vi tillträdde. Trots det har vi påbörjat ett arbete med att ta fram en strategi hur vi kan komma vidare med skattegränsproblematiken. Vi håller som bäst på att gå igenom gammalt material, lagstiftning och liknande, allt i syfte att hitta nya möjligheter, vägar och argument. Vi kommer också att studera det som har nämnts i media: hur liknande områden som Åland har löst dessa frågor. Jag har delvis tittat på det redan, på Jersey, Isle of Man och Monaco, men det finns inget område som är direkt jämförbart med oss, t.ex. Jersey har i dag egen beskattning och därmed kan de styra över tullmyndigheten och den vägen förenkla. Inget av dessa områden är dock jämförbart med Åland. Isle of Man och Monaco hänvisar till gamla överenskommelser som man hade före EU-inträdet, medan våra problem uppstod när vi tog på oss skatteundantaget i samband med EU-inträdet. De är alltså inte heller jämförbara, men vi skall studera detta vidare och vi jobbar som bäst med strategin.

     

    Det som ofta glöms bort här i debatten är att vi inte ensidigt kan bestämma i denna fråga. Precis som det har sagts tidigare i samband med meddelandet har vi inte talerätt mot EU, vi har ingen behörighet vad gäller skattelagstiftning m.m. Vi måste alltså hitta lösningar som vi i samarbete med andra myndigheter, regering, riksdag och EU kan få accepterade. Vi skall också komma ihåg att flera landskapsstyrelser har under närmare tio år jobbat med den här frågan utan att hitta de optimala lösningarna. Det skulle därför vara främmande för mig att stå här och lova att det här fixar vi, men det som jag kan lova är att frågan har hög prioritet; jag kommer att göra mitt absolut bästa för att hitta nya sätt att komma framåt.

     

    Jag kan också nämna det som kom fram i samband med meddelandet, nämligen ÅSUB-utredningen. ÅSUB har fått i uppdrag av landskapsstyrelsen att titta på många frågor och här finns också med frågan om hur man skall kunna förenkla i samband med med skattegränshanteringen.

     

    Vtm Sundback, första tilläggsanförande:

    Fru talman!

    Det var en i och för sig saklig förklaring, men den gav inte något större hopp om några förbättringar i framtiden för de åländska företagen och den åländska handeln, utan det är en ny omgång, tydligen tillbaka till noll! Ingenting kan man redovisa från landskapsstyrelsens sida som skulle ge de åländska företagarna hopp om bättre konkurrensvillkor. Momshanteringen och tullförfarandet gör att många av de åländska företagarna börjar förtvivla och nästan säger att de vill flytta sina företag från Åland. Det är trist att inte landskapsstyrelsen kan komma med någonting mera konkret. Jag tycker inte ännu att man har fått riktigt klarhet i varför det skall vara så svårt. Hänvisningarna till protokollet har vi hört förut av den förra finansministern. Nu vill jag veta: Vem är det som sist och slutligen bestämmer? Vem har avgörandet i sin hand när det gäller att bevilja att VAT-nummer för Åland? Vet landskapsstyrelsen det? Det skulle vara en bra början på att få den här frågan löst.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    När det gäller frågan om vem som har avgörandet om VAT-numret i sin hand kan jag säga att det är finansministeriet. Det är finansministeriet som är vår förhandlingspart. Jag vill också säga, att vi börjar inte från noll utan vi utgår från det material som finns i landskapsstyrelsen och vi måste kartlägga vilka vägar man har försökt komma vidare på tidigare för att man inte skall gå vidare på samma linje. Det är det som är vår målsättning, också att studera de andra områdena som har nämnts i debatten, men det gör man inte på en och två dagar utan det krävs ett ganska ingående arbete att titta på direktiv, lagstiftning och liknande, och det kommer vi att göra. Men att jag efter två veckor i landskapsstyrelsen skulle ha hunnit gå igenom detta är lite orimligt.

     

    Vtm Sundback, andra tilläggsanförande:

    Fru talman!

    Ja, då vet vi det då! Det är finansministeriet i Helsingfors som avgör detta. Det är alltså inte EU. Det är inte någon annan myndighet utan det är finansministern. Finansminister just nu är Svenska folkpartiets Ulla-Maj Wideroos. Enligt alla bedömningar som vi har hört har det borgerliga Åland otroligt bra kontakter till Svenska folkpartiet och vår egen åländska riksdagsman sitter praktiskt taget i famnen på minister Wideroos, förstår jag, så de politiska förutsättningarna att lösa frågan måste väl vara optimala för den här landskapsstyrelsen samt med tanke på samarbetet med riksdagsmannen. När kan vi alltså få veta när vi får ett VAT-nummer eller inte? Det viktigaste för företagen är att de en gång får klart: skall det bli någonting eller skall det inte.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    Vi kommer att återkomma i frågan när vi har någonting konkret att komma med.

     

    TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen. (RP 9/2003-2004).

     

    Ärendet upptas till behandling onsdagen den 17.12.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 14.30.  Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.22.)