PLENUM den 6 november 2006 kl. 13.00.

ANDRA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Peter Grönlund och vtm Viveka Eriksson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

 

Meddelas att landskapsregeringens framställning nr 2/2006-2007 med förslag till lagstiftning om skydd för det maritima kulturarvet kommer att upptas till behandling nästa måndag den 13 november. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 1:

 

Val av representanter i Nordiska rådet för arbetsåret 2006-2007. (V 2/2006-2007). 

 

Enligt 2 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet utser lagtinget inom sju dagar från lagtingets öppnande två av lagtingets ledamöter till medlemmar i Nordiska rådet. Samtidigt utses två personliga suppleanter för dem.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar följande namn: ltl Ragnar Erlandsson som ordinarie medlem med ltl Dennis Jansson som personlig ersättare och ltl Raija-Liisa Eklöw  som ordinarie medlem  med ltl Anders Eriksson som personlig ersättare. 

 

Enligt 51 § arbetsordningentillåts vid val ingen annan diskussion än om kandidaternas laglighet och valets laglighet i övrigt. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna kandidaterna valda, nämligen

 

Ltl Ragnar Erlandsson med Dennis Jansson som personlig suppleant

Ltl Raija-Liisa Eklöw med ltl Anders Eriksson som personlig suppleant.

 

Valet gäller för den i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden.

 

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående ny blankettlag om livsmedel. (FR 1/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det här blir ingen längre presentation eftersom det är fråga om en lagstiftning som vi mera kan säga att är av administrativ karaktär. Inom detta område är det som bekant så att vi har blankettlagstiftning och hänvisar då till rikslagstiftning. I och med att det har skett förändringar i rikets lagstiftning stämmer inte längre våra hänvisningar; de har byggt upp det på ett annat sätt och då börjar det halta och då är det viktigt att vår lagstiftning gör så att det blir rätta hänvisningar. Varför det har skett ändringar i riket beror naturligtvis i grunden på att de har byggt upp själva lagstiftningen på ett annat sätt, men också olika EU-frågor. På det här sättet blir också vi i fas när det gäller EU-lagstiftningen.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ärendet kommer till vårt utskott och jag skall därför fråga landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman varför hon har gjort så här i 2 § i förslaget. Den information som enligt livsmedelslagen skall ges om livsmedel skall i landskapet vara skriven på svenska, om inte landskapsregeringen av särskilda skäl beviljar undantag från kravet. Jag undrar varför man skulle behöva ge undantag från att det skulle skrivas på svenska?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det här är en paragraf som har funnits i tidigare lagstiftningar, också när vi hänvisar och detta har att göra med att ibland har det funnits på norska t.ex. i beskrivningar och sådant. Då har vi godkänt norsk text t.ex. Det handlar inte om att vi inte skall förstå, att det blir att vi godkänner finska, tyska, franska osv. Det är ingenting nytt utan är en kutym i lagstiftningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående landskapslag om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 4/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller landskapslagen om grunderna för avgifter för hälso- och sjukvården är detta ett sätt att säkerställa att allt nu är helt juridiskt rätt. Tidigare har vi följt landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet och förslagen har byggts på ÅHS:s avgiftsstadga som har fastställts av landskapsregeringen.

 

Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag lämnade in ett grundbesvär till Ålands förvaltningsdomstol som utgick från att våra avgifter inte var fastställda i lag och att detta i sin tur strider mot grundlagen. Också den eventuella osäkerheten vill vi tillrättalägga nu genom att lagstifta i de här frågorna.

 

Lagen som nu föreslås går inte in på detaljer, men i lagen fastställs både tak och klara normer. Man säger vilka avgifter som inte skall uppbäras. Vi säger också att avgiftstaket blir fastställt på lagnivå och det betyder nu att förslaget är 300 euro per år. I samband med budgeten gick vi från landskapsregeringen in för att vi skulle sänka avgifterna ganska rejält och föreslår därför detta avgiftstak. Det finns nu ett förslag från ÅHS med avgifter som, efter att vi har godkänt budgeten här, kommer att fastställas i landskapsregeringen. Där är förslaget 300 per kalenderår för ett avgiftstak. Sedan finns det ett lägre inkomsttak som införs för barn och ungdomar på 125 euro; också det är en sänkning.

I lagförslaget föreslås ytterligare ett avgiftstak som inte har funnits tidigare och det är för pensionärer. Det är samma som för barn och ungdomar, alltså 125 euro.

 

Avgiften för långvarig institutionsvård förblir på samma sätt som det har varit nu: utgående från betalningsförmågan. Det betyder i praktiken att vi använder oss av samma system som har byggts upp på rikshåll och vi har följt det hittills eftersom också den andra sociala lagstiftningen ganska långt är samma. Där betyder det att avgifter aldrig får bli större än 80 procent av de inkomster som patienten/klienten har. Det finns också en möjlighet att man kan slå ihop makes/makas inkomster, om en är hemma och en är på institution; av den sammanlagda inkomsten kan man då ta högst 40 procent till en avgift på institution.

 

Lagen ger här möjlighet att införa avgifter också på andra områden enligt betalningsförmåga och då gäller samma grunder för fastställande av avgifter som grunderna för institutionsnivå.

 

Det som inte finns i den här lagen är det som finns i nuvarande avgiftsstadga inom ÅHS och det är låginkomsttaket. Det taket infördes i samband med ÅHS-avgifterna höjdes rejält för ett antal år sedan och för att det inte skulle drabba patienter med låg betalningsförmåga infördes det då ett tak; i dagens läge är det 14.000 euro i året. Systemet som sådant har varit både krångligt och besvärligt både för dem som skall sköta det inom ÅHS men också för den som skall söka pengarna, eftersom det är de sökande själva som måste leda i bevis att de har så låga inkomster. Detta innebär i praktiken att det kan vara sådana som egentligen har haft rätt till det men som inte har sökt och för dem som sysslar med det har det medfört oerhört mycket administrativa åtgärder och det har bedömts som ganska tungrott.

 

Nu kommer avgifterna att sänkas avsevärt och utgående från det tycker vi då att vi är tillbaka på ruta ett då det en gång infördes, dvs. att det då var så höga avgifter, men nu är avgifterna enligt det förslag som kommer att vara så pass låga att jag tror att om vi förut har sagt att vi har bland de högsta avgifterna i landet, så tror jag att jag vågar säga att vi nu har bland de lägsta. I och med det har vi alltså slopat detta lite tungrodda system eftersom vi ändå tycker att alla andra tak kommer emot på ett annat sätt.

 

Ungefär så ser lagen ut och jag svarar gärna på ytterligare frågor.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Lagförslaget kommer, precis som vi hörde, att ersätta den allmänna avgiftslagen som i dag gäller som grund för hur avgifterna skall fastställas. I centern tycker vi att ändringarna kan bli ett mycket bra resultat eftersom man dels för in möjligheten att besvära sig, som inte har funnits förut, och så kan man också säga att förslaget uppfyller grundlagens bestämmelse som i dessa fall är ganska tydlig, dvs. avgifterna måste fastställas i lag. Grundlagen säger också att man skall kunna tillförsäkra var och en tillräckliga sociala hälsovårdstjänster och främja befolkningens hälsa. Det här ingår också i förslaget och stärker det.

 

Det negativa är, precis som vi hörde av ansvariga Harriet Lindeman, att låginkomstskyddet försvinner för låginkomsttagare och det kan naturligtvis drabba några negativt, men man bedömer att det här ändå kommer att regleras eftersom det generellt blir lägre kostnader.

 

Vi tycker också att det är mycket bra att man nu tydliggör hur man beräknar kostnaderna för långvård, i praktiken Gullåsen-avgifterna. Det kan också handla om institutionsvården i De gamlas hem, Trobergshemmet och Sunnanberg, som också är institutioner. Det blir alltså tydligt och klart på vilka grunder man fastställer inkomsterna som ligger till grund för långtidssjukvårdsavgiften.

 

Jag tycker alltså att vi fick en bra presentation och jag känner inte att jag behöver säga desto mer än att vi tycker från centern att det här blir bättre än vad vi har det i dag och så är meningen med lagframställningar, det skall bli förbättringar.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ge en liten kompletterande information som inte är helt oväsentlig. Tittar vi på reduktionen av egenavgifterna för ÅHS, så kommer det såvitt jag kan bedöma också att ha en väldigt positiv effekt gentemot kommunerna i och med att sjukkostnadsavdragen minimeras i stället för att de har varit optimala med den prisbild som har varit hittills. Det slår alltså positivt för kommunerna. Effekten av Gullåsen-avgiften kommer att bli ungefär 1 miljon i reduktion, vilket också i sin tur spelar kommunerna i händerna, så jag verkningarna som dubbeltydiga i positiv mening.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Eftersom vi har fått landskapets budget på våra bord just i dag samtidigt som vi behandlar detta ärende, som ju är ett ärende också av finansiell karaktär, vill vi få lite tid på oss att läsa budgeten för att bedöma landskapets hela finansiella läge och därför föreslår vi att ärendet bordläggs till inkommande måndag den 13 november.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 13 november har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet kommer att bordläggas till plenum den 13.11. Innan ärendet bordläggs bereds de på talarlistan anmälda talarna möjlighet att yttra sig. På talarlistan finns ltl Christian Beijar, ltl Gun-Mari Lindholm och ltl Anders Eriksson.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Det är bra att vi får en landskapslag om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård.

För det är som landskapsregeringen konstaterar att trots att ÅHS-avgifterna fastställs i enlighet med gällande landskapslagstiftning, som konstaterats motsvara kraven i grundlagen, finns uppenbarligen en viss otydlighet i fråga om lagstödet. Och det är alldeles uppenbarligen på det viset när man läser de allmänna motiveringarna i framställningen där det tydligt framgår att individens rättigheter och skyldigheter i bl.a. frågor som berör avgifter inom hälso- och sjukvården skall utfärdas genom lag.

Så socialdemokraterna stöder helt att en landskapslag om grunderna för avgifter inom Ålands hälso- och sjukvård stiftas för att garantera de grundläggande fri- och rättigheterna.

 

Herr talman!

Lagförslaget är i sig ganska detaljerat och innebär rent generellt en sänkning av hälso- och sjukvårdsavgifterna, då inkomsterna från avgifter i ÅHS budget sänks från 3,9 till 2 miljoner euro och där bl.a. högkostnadsskyddet sänks rejält. Och det är ju bra. När det gäller en så här pass detaljerad lagstiftning kan det i efterhand visa sig att det kan finnas behov av att närmare fördjupa sig i några detaljer.

 

Inför behandlingen av ärendet i social- och miljöutskottet har jag några frågor som jag tycker att utskottet kan titta på och eventuella justera.

 

Under 4 § 1 mom.,  som berör högkostnadsskydd, det det står: ” Som högkostnadsskydd gäller att en person under ett kalenderår betalar avgift till ett belopp om högst 300 euro sammanlagt (kostnadstak) för tjänster som omfattas av skyddet. För personer under 18 år och över 65 år är kostnadstaket 125 euro för ett kalenderår. Det lägre kostnadstaket tillämpas till och med det kalenderår då personen fyller 18 år samt från och med det kalenderår som följer efter det år då personen fyllt 65 år.”  Det jag vill att utskottet bör se på ytterligare är att det lägre kostnadstaket om 125 euro omfattas av personer över 65 år dvs. folkpensionärer och det är helt klart motiverat, men det jag saknar är att det lägre kostnadstaket också skulle omfatta personer som är sjukpensionerade och som inte uppnått 65 år ålder.

 

Jag vet också att den socialdemokratiska lagtingsledamoten och ledamot av  Ålands hälso- och sjuvårdsstyrelse Göte Winé hade ett sådant förslag att personer som erhåller sjukpension skulle omfattas av de lägre kostnadstaket om 125 euro, men han fick inget understöd för förslaget.

Nu vet jag också att flera handikappföreningar reagerat på förslaget och skrivit till landskapsregeringen, bl.a. Ålands intresseförening för psykisk hälsa och där påtalat att de flesta psykiskt funktionshindrade som är sjukpensionerade erhåller en minimal sjukpension bl.a. på grund av att de inte har varit eller bara under en kort tid varit yrkesverksamma, vilket medför att de har minimala pensioner. Jag hoppas att social- och miljöutskottet fördjupar sig i frågan och också hör representanter från handikapporganisationerna.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det var väsentliga saker som lyftes fram i slutskedet av ltl Christian Beijars anförande och vi kommer noga att bedöma sakerna för vår del också och kanske lyfta upp dem efter att ärendet diskuteras på nytt efter bordläggningen. Det intressanta är ändå varför de här sakerna, som är viktiga och entydigt klara och lyftes fram på ett bra sätt av ltl Christian Beijar, inte finns med i framställningen som vi nu har på vårt bord.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag antydde redan i början av mitt anförande att det här är en ganska detaljerad lagstiftning, särskilt när det gäller de olika kostnadstaken. Det är rent mänskligt så att det kan slinka igenom sådana här saker som jag tycker att man borde ha reagerat på och som jag tycker att utskottet skall titta på, men det är som sagt mänskligt eftersom det är en så detaljerad lag och ibland också komplicerat att kunna täcka upp alla de eventuella behov som man tycker att man borde tillfredsställa.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi skall för vår del hjälpa till att rätta till de brister och fel som ”slinker igenom” i landskapsregeringens beredningar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Den här lagframställningen är alldeles nödvändig. Det har vi också fått höra från regeringens sida. Vi har inom en kort tid blivit uppmärksammade på att det är flera av avgifterna som många ålänningar har betalat som inte har haft laglig grund. Jag tänker också på barnomsorgslagen. Men det här behöver göras och det är hög tid. Jag hörde inte att man från regeringens sida skulle ha fört ett resonemang om hur man kommer att hantera det som har varit. Finns det något behov av att man på något vis tänker retroaktivt här, om det är någon som s.a.s. kan ha några synpunkter på hanteringen eftersom det tidigare inte har funnits en laga grund?

 

Det som nu ligger till grund i lagförslaget har utarbetats av ÅHS:s styrelse. Jag tänker främst på de olika nivåerna. Det som det var mycket diskussion om när avgifterna infördes var låginkomstskyddet, som infördes till stor del av socialdemokraternas Ulla Rindler-Wrede; hon och jag försökte tillsammans jobba fram låginkomstskyddet som en säkerhet för personer med betalningssvårigheter, så att man åtminstone inte skulle dra sig för att gå till sjukvård bara för att man inte hade råd med det. Jag var i ÅHS:s styrelse länge tveksam till om man skulle ta bort det, om det är rätt att göra det. Men efter den information som ekonomikansliet kunde ge att låginkomstskyddet har kommit ungefär drygt 300 personer tillgodo och som nu i stället huvudsakligen får den lägre nivån, alltså 125 euro, som sin betalningsnivå har jag gått med på det. Efter att man har betalat 125 euro betalar man inte mera. Det är främst fråga om pensionärer.

 

Till den del som ltl Christian Beijar tog upp att också sjukpensionärer skulle inrymmas i det lägre taket, som folkpensionärer över 65 år skulle få, stämmer det att vi också hade den diskussionen i ÅHS:s styrelse, där ltl Göte Winé tog fram det förslaget, men han fick inte ens stöd av sin andra socialdemokrat i styrelsen utan han blev faktiskt ensam om sin fundering.

 

Det är bra att man har de låga nivåerna just med tanke på att man tillförsäkrar alla som s.a.s. behöver vård, har dålig ekonomi och barn samt pensionärer. Det var också en riktgivning från regeringens sida att man skulle ta fram just de olika grupperna och göra det bättre.

 

En sak som vi förstås har funderat mycket på och som kanske utskottet kunde titta på gäller gruppen barn. Det har framkommit under tidigare diskussioner i alla fall att många barn har egna försäkringar; det slår fel och det kanske inte hjälper där man tror att man hjälper bäst, för det är väl ändå till försäkringsbolaget – Liv-Alandia, antar jag först och främst här på Åland – som man i stället ger den här premien. Men är det det man vill så kan man alltid göra det också förstås. Jag tycker i alla fall att utskottet kunde titta på hur många barn som de facto kommer i åtnjutande av sänkningen. Den informationen hade vi inte i ÅHS-styrelsen när vi tog beslutet, men den diskussionen har åtminstone tidigare förekommit från läkarsidan som förstås träffar många av dessa patienter.

 

En annan fråga som jag tycker att utskottet skulle titta på gäller långvårdsavgiften. Hur skulle den se ut och skulle man kunna hantera den på ett helt annat sätt om man skulle ha en enhetstaxa där? Jag tänkte säga att jag börjar bli lite trött på att man ända från dagis och ända tills man är på Gullåsen skall betala procentuellt av sin lön. Jag tycker att när man har kommit så pass långt att man är inom en institutionsvård så kanske man skulle kunna ha en enhetstaxa där. En förbättring i förslaget är i alla fall att man inom ett par institutioner betalar bara 40 procent; det har varit alldeles horribelt som det har varit tidigare att det har betalats 80 procent av den gemensamma inkomsten. Det betyder att den som inte ligger på långvården har 20 procent att röra sig med och man kanske har hus, bilar, barn och barnbarn som man också vill hjälpa och ge presenter åt.

 

Jag hoppas att utskottet kan ta sig an den här uppgiften och se hur det här skulle slå och vad det skulle betyda i inkomster och i så fall vilket glappet skulle bli om man lade sig på en nivå med enhetsavgift. Jag tycker att detta att man hela tiden skall betala hela inkomsten börjar kännas som lite väl mycket. Vi nådde det inte heller i barnomsorgslagen; vi hade också den diskussionen där och ville närma oss det, men det vill inte politiker på Åland, inte ens de som kallar sig borgerliga.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm tar förtjänstfullt upp hur man har diskuterat kring framför allt lågkostnadsskyddet. När jag läser förslaget ser jag att man inte alls tar hänsyn till inkomster och det står inte heller någonting om folkpensionärer, ett ord som ltl Gun-Mari Lindholm använde, utan det står pensionärer. Jag roade mig med att titta på den s.k. skattetoppen i tidningarna och jag såg att bara för att man är pensionär behöver man inte ha låg inkomst, så därför gynnade det tidigare förslaget dem som hade det mera dåligt ställt – nu gynnar förslaget även dem som är ordentligt rika, bara man är pensionär och över 65 år. Jag tar med tillfredsställelse till mig det som ltl Christian Beijar sade om andra pensionärer, men det kan också vara så där att man behöver inte för att man har varit trafikskadad eller vara pensionär ha dålig inkomst.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är bra att man tar förslaget om låginkomstskydd på allvar. Jag känner mig lite som mamma just för det, så därför skulle jag helst av allt inte vilja ta bort det. Jag fick också stöd för det av liberalernas Torbjörn Björkman i ÅHS:s styrelse som var den enda som då ville hålla det kvar. Åtminstone jag resonerade så att de andra nivåerna blev så pass låga att där hade man en betalningsförmåga i alla fall som var nästan likadan som låginkomstskyddet hade varit. Enligt informationen vi fick var det väldigt mycket pensionärer som kom i fråga när det gällde låginkomstskyddet. Det är jättebra om utskottet tittar på förslaget och från min sida är det absolut ingen prestige här; kommer man fram till att det behövs och det finns ett sådant förslag kommer jag också att stöda det.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ur min synvinkel och utan att ha hört några verkar detta lovande. När det gäller det som man har framfört att det är administrativt tungt så inte är det för att rädda administrationen på ÅHS som vi föreslår detta utan det är för att komma till ett rättvist system där alla kan få en bra sjukvård utan att de blir ruinerade.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det stämmer precis som ltl Sune Mattsson säger att administrationen har varit emot detta ända sedan det kom upp som ett förslag. Jag skulle också säga att när det infördes blev det ingen hjälp från administrationen utan det var nog helt på politisk nivå som det kom till, så det har aldrig haft en grogrund inom administrationen. Det är säkert så att det är ”bökigt” att räkna fram det, men det är inte heller till för den gruppen utan det är till för dem som har betalningssvårigheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm var inne på frågan om låginkomstskyddet och det nya förslaget om högkostnadsskyddet för pensionärer över 65 år. Det stämmer som ltl Gun-Mari Lindholm sade tidigare att det enbart var pensionärer som hade sökt låginkomstskyddet. Jag var själv skeptisk till om man skulle ta bort det eftersom jag visste att det var ett ”socialdemokratiskt barn” som låg där och jag på det viset måste se efter att man inte missköter det. Jag tycker att man måste se det rättvist och vad man kan göra åt det hela. Eftersom man själv skulle ansöka om det så blev det att alla skulle få möjligheter och man skall inte behöva ansöka om det utan man skall kunna få det direkt. Det var många som missade för att de inte visste hur det skulle gå – därav det svåra med det administrativa.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det kanske är så som ltl Göte Winé säger att det här också är en informationsfråga, men då tycker jag att det är administrationens sak att informera om att möjligheten finns. Jag hoppas att vi skall kunna vara överens om det, ltl Göte Winé, även om vi har suttit och jobbat fram det här förslaget, att om det visar sig att vi fick fel information, att vi lade vårt beslut på felaktiga grunder, så skulle vi kunna ändra oss och hålla det kvar, om det visar sig att det finns grupper som blir lidande med det förslag som vi nu har att ta ställning till.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag är inne på att man måste ha rättvisa avgifter och att alla skall ha rätt till vård. Därigenom är det viktigt att man igen tittar på förslaget, ser på det grundligt, ser vad man kan göra. Jag sätt själv med i avgiftsgruppen och tittade verkligen på vad man kan göra. Det som jag själv såg är för det första högkostnadsskydd för pensionärer över 65 år. Vi har många rika pensionärer ja, men vi har också sådana som har det betydligt värre och det är dem som man måste hjälpa. För det andra ville jag uppmärksamma på att vi har sjukpensionärer i dag som är yngre än 65 år och det var dem jag ville hjälpa, men det var jag som sagt ensam om.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det kom jag faktiskt inte ihåg, men så var det att ltl Göte Winé var med i avgiftsgruppen. ÅHS:s styrelse utser en grupp som skall jobba fram underlag inför styrelsen på vilka nivåer avgifterna skall läggas. Det var vissa delar här som ni inte var riktigt överens om, jag kommer inte ihåg om det var sjukpensionärsbiten, men det kanske var någonting som ltl Göte Winé kom på att föra in sedan så där i elfte timmen. Jag kommer inte ihåg om det fanns tidigare, men utskottet kan väl titta på hur det slår och på vilket sätt man skulle göra det. Det tycker jag är en bra fråga i så fall.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm tar upp frågan om en enhetstaxa inom åldringsvården. Det är någonting som man faktiskt har börjat diskutera i flera kommuner i Sverige. Där är man på många områden inom socialpolitiken på vågens framkant. Både när det gäller enhetstaxa och maxtaxa inom äldreomsorg och barnomsorg är det också någonting som man också omfattar bland moderater och socialdemokrater i Sverige, och det är ganska intressant. Det finns absolut ingen ideologisk glasklar linje i den här frågan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar för den informationen av ltl Katrin Sjögren. Den var väldigt väsentlig. Det brukar alltid vara så att det är bättre om man tittar på hur någon annan har gjort och man kan jämföra olika system. Vi vill så gärna vara framåt och på vågens framkant – för att använda ltl Katrin Sjögrens uttryck – men vi är de facto inte det på Åland. Vi skulle ju kunna vara det någon gång och ta nu och titta på det här i så fall hur man har resonerat i Sverige, och det är en hemskt bra information att också socialdemokraterna i Sverige är med på detta. Man brukar annars prata om den ideologiska skillnaden, men då finns den åtminstone inte där, så låt oss hoppas att vi inte har den här heller.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det finns alla möjligheter för Ålands landskapsregering och Ålands lagting att vara på vågens framkant, t.ex. när det gäller familjepolitik. Vi bara väntar på en ny lagstiftning om barnomsorgstaxan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I mitt anförande tangerade jag initialt att vi har uppburit avgifter inom olika områden utan laga grund, så det är nog hög tid att man presterar det här. Vad jag har förstått i alla fall är man inte riktigt överens i regeringen huruvida grunderna skall vara, så därför får vi väl ingenting, men det skulle nog vara hög tid att det kommer och också hög tid att man börjar fundera på ett litet annorlunda sätt än vad man har gjort hittills.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag hade flera frågor, men jag får återkomma följande gång eftersom jag inte får begära ordet mera då ärendet är bordlagt. Jag skulle kort vilja säga att när det gäller retroaktiviteten har vi inte resonerat utgående från att det skulle rättas till retroaktivt utan det är i och med att lagen träder i kraft. Naturligtvis kommer mycket att ske här vid årsskiftet genom att ÅHS:s nya avgifter kommer att träda i kraft enligt gammal modell, om jag får uttrycka det så.

 

När det gäller långvårdsavgiften var det ett intressant resonemang som fördes här och jag vill gärna hänga på där. Det är så att vi pratar ibland så här, att, oj, vad det skulle vara bra med enhetstaxa t.ex. osv., men när det bränner till har det hittills varit svårt att åstadkomma det. Nu har äldreomsorgsutredningen bl.a. lämnat frågan om avgifter för man skall också se på ett närmare samarbete mellan kommunerna och försöka hitta gemensamma avgifter, så i samband med det borde man ta sig en ordentlig titt på avgifterna. Jag stöder gärna tanken på enhetsavgifter.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Enligt vad jag kunde tyda uttalandet har det inte inom regeringen varit någon diskussion om enhetstaxa och det hade jag hoppats att man skulle ha haft så att vi skulle ha fått den informationen. Jag förstår att man från den här regeringen inte kan komma med ett så pass traditionellt sett borgerligt förslag! Jag hade åtminstone hoppats att man från FS hade fört fram den diskussionen i regeringen.

 

När det gäller retroaktiviteten skulle det vara ganska intressant för vi har en lite parallellfråga när det gäller barnomsorgslagen, där man också har avgiftsbelagt på felaktiga grunder. Det är kanske tokigt att väcka den björnen, men jag tycker att det är bra att vi har den med i bagaget och har någon slags plan på hur vi hanterar dessa frågor, såvida de dyker upp. Det finns säkert också människor som agerar och funderar på de här frågorna.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller enhetstaxor har dessa inte diskuterats i samband med den här lagstiftningen. Det som diskuterades var att vi borde titta över hela avgiftssystemet i samband med omformningen utgående från äldreomsorgsreformen för det är mycket avgifter där som man borde titta på och man har från kommunerna gett utlåtanden osv. Enhetstaxor har nog diskuterats i landskapsregeringen men det är utgående från barnomsorgslagen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, jag förstår att man inte har diskuterat detta och jag är lite besviken över det. Jag hade hoppats att man skulle ha gjort det. Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga, speciellt när man har kommit så pass långt i sitt liv att man behöver institutionsvård kanske en kortare tid av sitt liv. Man kan inte alltid bara hänvisa till att vi inte kan göra någonting nu för vi skall titta på helheten. Jag tycker att man måste börja någonstans. Man måste visa att man har en vision och att man har ett mod att ha en vision, det tycker jag att är ett viktigt politiskt arbete.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 13.11.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens framställning om införande av ett allmänt avdrag vid kommunalbeskattningen. (FR 5/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Herr talman!

Den här regeringen har ganska länge i offentligheten antytt att man i anslutning till budgeten skulle komma att återinföra det allmänna avdraget om 5 procent. Nu har vi förverkligat det. Vi har satt in effekterna vad gäller landskapets stöd till kommunerna på enahanda sätt till 3,5 miljoner så att de inte drabbas.

 

På samma sätt som egenavgifterna inom sjukvården avses sänkas anser vi också här att det är möjligt att mera direkt gå till våra skattebetalare i ett läge där vi har en någorlunda hygglig ekonomi. I ett antal år hade vi som sagt detta skatteavdrag, men inför budgetåret 2004 togs det bort i huvudsak på grund av landskapets försämrade ekonomi.

 

Som jag sade, eftersom vi nu tycker att vi åter är på bättringsvägen vill vi då  revanschera oss och återinföra avdraget. Hur detta slår för medborgarna sammanhänger naturligtvis med vilken skattesats man har i kommunerna och vilka avdrag man har att göra. Avdraget får göras efter det att alla andra avdrag utom grundavdraget är gjort.

 

Det finns de som har kritiserat det här och sagt att det här skulle vara någon sorts rikemansavdrag. Jag vill säga att från den tid då vi ännu hade detta i kraft var det många också med lägre avlöning som såg fram emot avdraget, som enligt nuvarande uppläggning skall göras med automatik av skattemyndigheten utan att man behöver anhålla om det.

 

Vi hoppas att lagtinget kan förena sig om förslaget, dels vad gäller själva avdraget och också sättet för hur vi skall reglera det. Jag har god tillförsikt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Finansansvariga Wiklöf är som bekant socialdemokrat. När det allmänna avdraget infördes i slutet av nittiotalet av den dåvarande majoriteten centern, FS och obundna var socialdemokraterna oerhört kritiska och tyckte att hela idén kunde principiellt ifrågasättas. Det skulle öka inkomstklyftorna i det åländska samhället, de rika skulle bli rikare, de fattiga fattigare och de reella summorna för låginkomsttagare var marginella. Det skulle öka den privata konsumtionen, det var inte ekologiskt hållbart, det skulle öka miljöbelastningen och dessutom var det inte jämställt för kvinnor tjänar som bekant mindre än vad männen gör. Av ren och skär nyfikenhet frågar jag: Hur kommer det sig att finansansvariga Wiklöf har ändrat den ståndpunkten?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi har omvärderat vår ståndpunkt och tycker att vi på det här sättet gott kan öka köpkraften. Det är också på det sättet, ltl Katrin Sjögren, att om man i ena stunden står och talar om egenavgifter som om varande på vågens framkant så har man också lite svårt att få absolut trovärdighet när man diskuterar på det sätt som du gör nu!

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag har överhuvudtaget inte anfört min egna åsikter eller liberalernas åsikter utan jag ville bara ha svar på en enkel fråga.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag har gett det svaret.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

När vi nu diskuterar ett återinförande av det allmänna avdraget vid kommunalbeskattningen är det helt i linje med vad centern tycker och tänker i de här frågorna. Det är så att centern är och har varit lyhörd för när landskapets ekonomi tillåter det ena eller det andra. Avdraget infördes 1999 och 2003 togs det bort för då var ekonomin i en svacka, precis som vi hörde och nu ser det ut igen att man kan återinföra det. Det som inte var bra under den här perioden, från 1999 till 2003, var bristen på kompensation och det drabbade naturligtvis kommunerna negativt, också församlingarna led av det eftersom det inte fanns någon kompensation. Nu för man in en kompensation och denna kompensation skall betalas ut först enligt förskott och sedan via avräkning när man har funderat över hur det ser ut. Det här tycker centern att är bra och vi är glada över att man nu har en sådan ekonomi att vi kan göra detta därför att centerns grundtanke är att man inte skall beskatta Ålands folk mer än nödvändigt, man skall inte ta ut mer än vad man behöver. Det är det här som resulterar i lagförslaget.

 

Enligt förslaget skall de båda lagar träda i kraft, landskapslag om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget och landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland, träda i kraft så att de kan tillämpas fr.o.m. skatteåret 2007. Vad vi har erfarit, och finansutskottet kommer i sinom tid att utreda detta, är att skattelagar som är till förmån för skattebetalarna kan sättas i kraft retroaktivt. Det som också måste till är en diskussion med skattebyrån så att det blir infört i skattekorten och det är säkert också någonting som vi har anledning att utreda i finansutskottet, hur och när det här kan ske.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vill inskjuta att ett viktigt incitament i det här visavi kommunerna är att vi avsera att sköta restitutionen som förskottsbetalningar, även om slutregleringen kommer något år senare, när man ser den totala bilden. Men meningen är fortlöpande att inte kommunerna skall bringas att bli lidande på på något sätt av den här processen. Sedan är det riktigt som ltl Gun Carlson säger att positiv lagstiftning alltid kan komma lite senare, fast i december nästa år och ändå gälla retroaktivt för hela året.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte också att jag sade att det är bra att man nu har infört inte bara kompensations- eller restitutionssystemet utan att man också avser att införa det som förskott. Det är bra för kommunerna, annars blir det en eftersläpning som blir nästan två år och det gynnar inte kommunerna i sin tur. Vi är alltså överens om att det här kan bli ett bra resultat för det åländska folket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

I likhet med det förra ärendet kommer jag att göra ett förslag om bordläggning eftersom det här ärendet också är av synnerlig finansiell karaktär, det berör 3,5 miljoner euro av skattebetalarnas pengar och det måste vägas in mot den totala finansiella situationen i landskapet, så jag föreslår bordläggning till måndagen den 13 november. Några kommentarer innan jag lämnar ordet till nästa talare.

 

Jag hade förväntat mig en litet mera ingående analys om fördelningspolitik. Alla partier har här i salen sagt att man är beredda att diskutera skattebehörighetsöverföring till landskapet. Vi är beredda att mer eller mindre överta, åtminstone till vissa delar, beskattningsbehörigheten. Finansansvarige Lasse Wiklöf – det är inte ett år sedan – att också socialdemokraterna är villiga att ta över all beskattning till landskapet. Då borde vi diskutera: hur skall vi hantera sådana instrument, hur skall vi fördela skattemedel till våra invånare, till våra företag osv.? Vi har kommunalskattebehörigheten och nu i en situation när vi har möjlighet att sänka skatterna har inte landskapsregeringen förmått komma till någonting annat än att föreslå ett avdrag i likhet med tidigare förslag. Om det sedan är fel eller rätt, det kan man diskutera, men någon analys om hur man skall hantera kommunalskattebehörigheten har man inte förmått göra. Skulle vi få över resterande skattebehörighet måste vi någon gång diskutera: hur skall vi göra, av vem skall vi ta och hur mycket skatt, till vem skall vi fördela den? Det kan inte bli så att vi sänker skatten på alla områden med 5 procent och så är det bra sedan.

 

Jag tycker att det är intressanta saker och vi borde i samband med lagförslaget ha kunnat diskutera dem. Men, som sagt, vi skall för vår del återkomma till frågan om en vecka och kanske då möjligen ha förslag om någonting annat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte att ltl Mats Perämaa ifrågasätter förslaget om 5 procent till alla. I och med att man sätter 5 procent åt alla ger det ett incitament för att arbeta mer, för att förtjäna mer och därmed få en reducering, en större reducering än den får som jobbar mindre och förtjänar mindre. Jag förstår alltså inte ltl Mats Perämaas och liberalernas politik här. Jag är alltid ute efter att ge morötter så att folk skall jobba mera och förtjäna mera för att i förlängningen få en bredare skattebas.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag kan inte erinra mig att jag skulle ha gått emot förslaget! Men om jag refererar till finansansvarige Wiklöfs inledningsanförande så angavs inte dessa incitament och motiv för att genomföra förslaget som näringsansvarige nu framför. Det är viktiga saker som framfördes av näringsansvarige och de skall vägas in i diskussionen. Men, ändå, man gör det lätt för sig, man tar ett förslag som har funnits tidigare, man diskuterar inte möjligheter till annorlunda fördelningspolitik inom den behörighet på kommunalskatteområdet som vi redan har. Också vi väger mycket noggrant in det som näringsansvarige nu framför och för oss är det viktigt att vi fördelar på det viset att vi kan skapa tillväxt i samhället, att vi kan fördela jämnt på lönesidan mellan könen och se till att låginkomsttagare också har en möjlighet till en dräglig ekonomi.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Å ena sidan tycker ltl Mats Perämaa att det är bra att ge morötter åt människor för att jobba mera, för att förtjäna mera, men å andra sidan vill han inte riktigt hålla med om förslaget, så jag vet inte riktigt var ltl Mats Perämaa står. Men om ltl Mats Perämaa tycker att det är bra att folk jobbar och jobbar mera för att skapa tillväxt, företagande och liknande, så kommer vi väl att få det liberala stödet när det gäller framställningen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Grunden i mitt anförande var att om vi skall ta över mera beskattningsbehörighet, om vi skulle få det, så måste vi diskutera de här sakerna, diskutera fördelningspolitik: av vem tar vi och till vem ger vi? Det finns nämligen ingen absolut rättvisa i beskattningen. Det blir alltid på det viset att någon får betala lite mera och någon annan får kanske lite mera; det kan vara i form av näringsstöd och, som jag sade, för att jämnt fördela lönemässigt mellan könen och för att ge låginkomsttagare en dräglig möjlighet att ha en bra ekonomi. Men om näringsansvarige inte vill diskutera dessa saker så är näringsansvarige inte en särskilt bra partner att ha med sig när vi skall driva de här sakerna vidare – tyvärr!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag diskuterar jättegärna möjligheterna att överta olika typer av beskattning. Och varför gör jag det? Jo, därför att jag i dag ser landskapets starka begränsning i att mer eller mindre operera med allenast avdrag eller bidrag, och det är ett jättebekymmer om man långsiktigt skall kunna skaffa sig en aktiv politik, inte minst på näringslivets område. Jag vill ha incitament för att det skall gå att driva en aktiv näringspolitik som för det åländska samhället framåt. Den diskussionen kommer vi, som ltl Mats Perämaa mycket väl känner till, att få i den parlamentariska kommitté som tillsätts och som vi håller på arbetar med för att också försöka få jämställd, vilket inte är så rysligt lätt. Vi kommer att få den här diskussionen och där skall vi föra den.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag ser fram emot den diskussionen och hoppas att jag personligen i någon mån får medverka. Vi måste ändå komma ihåg att för att vi skall vara trovärdiga på det här området, när vi ändå har beskattningsbehörigheten vad gäller kommunalskatten, måste vi kunna diskutera fördelning av skatterna på det området också. Det ger oss kunskap, det ger oss trovärdighet att diskutera en utökning av behörigheten. Jag tycker att det är en väsentlig sak. För att vi skall kunna gå in och föreslå mera beskattningsbehörighet måste vi diskutera hur vi skall använda oss av den behörigheten: vem skall vi beskatta, hur mycket och hur skall vi fördela de pengarna? Det som nu föreslås är rättvist på det viset rakt av: 5 procent av det som man har betalat in får man tillbaka, men det är inte i grunden en noggrann analys av fördelningspolitiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Förslag om bordläggning till plenum den 13.11 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 13.11. De talare som finns upptagna på talarlistan kommer nu att beredas möjlighet att yttra sig, nämligen ltl Fredrik Lindqvist, ltl Danne Sundman, ltl Brage Eklund och ltl Anders Eriksson-

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Herr talman!

Jag och Frisinnad Samverkan är i dag mycket glada och det är kanske främst av två olika skäl. Det ena är att vi i dag har en skattedebatt i Ålands lagting, och det hör tyvärr inte till vanligheten. Det är av förekommen och i dag nämnd anledning: vi saknar så mycket behörighet på området. Det andra som vi inom Frisinnad Samverkan är glada över, kanske mest glada, är att landskapsregeringen har i dag meddelat att man sänker skatten för Ålands folk. Detta med skatter är för oss inom Frisinnad Samverkan en mycket angelägen fråga och därför är vi, som sagt, gärna med och debatterar övertagande av beskattningsbehörighet, hur vi skall hantera den osv. Men i dag skall vi komma ihåg att frågan handlar om att hantera och nyttja nuvarande behörighet, dvs. vår självstyrelse gällande kommunalbeskattningen.

 

Det allmänna avdraget om 5 procent på förvärvsinkomsterna är inget rikemansavdrag. Det är ett avdrag som gynnar alla som har förvärvsinkomster. Det vore annat om vi hade behörigheten över inkomstskatterna och hade diskussion om ett avdrag på inkomstbeskattningen. Då kunde man tala i termer som ett rikemansavdrag. Men det här är ett avdrag som gäller alla dem som betalar kommunalskatt och det gör alla som har en inkomst som ligger kring 5.000-6.000 euro per år.

 

Avdraget brukar ibland snuttifieras som ett litet avdrag; man kan diskutera det och det är subjektivt från plånbok till plånbok, men för en medelinkomstfamilj med två löntagare innebär det ungefär 500 euro extra i plånboken. Bl.a. med tanke på det läge vi har i dag med stigande marknadsräntor, bostadslån som blir dyrare och dyrare, så tror jag att det är många åländska familjer som välkomnar 500 euro extra i plånboken. Trots att avdraget införs kan också landskapsregeringen kompensera kommunerna fullt ut, och jag vill säga mer än fullt ut, man kompenserar direkt 100 procent av de minskade kommunalskatteintäkterna, men vi skall även tänka på effekterna som en skattesänkning får; ökad köpkraft har nämnts, motivation till att arbeta mera är ett annat argument, och den som arbetar mera får en högre skattepliktig inkomst. För kommunerna är det alltså inte bara ett nollesummespel utan det är en ren vinst för de åländska kommunerna.

 

Herr talman!

Värt att nämna i debatten är – ltl Gun Carlson var inne på det – hur detta påverkar kyrkan. Det är faktiskt så att det finns bara en förlorare med framställningen och det är faktiskt kyrkan. Kyrkoskatten beräknas på samma grunder som kommunalskatten och i den här framställningen är det bara kommunerna som får gottgörelsen, men det är de facto så att vår självstyrelse rår inte över kyrkolagen och över kyrkans verksamhet, och landskapsregeringen saknar möjlighet att kompensera kyrkan för bortfallet. Det kan vara värt att notera.

 

Herr talman!

Avslutningsvis är vi inom Frisinnad Samverkan gärna med och för en aktiv debatt om beskattningsbehörighet. Jag tror förresten att Ålands Framtid har initierat en sådan debatt här i dagarna, som skall bli intressant. När det gäller beskattning vill jag säga att det är viktigt att vi s.a.s. blandar bruket först och bygger huset sedan och inte gör tvärtom. Vi bör kanske inte vara eniga om hur vi skall hantera en behörighet innan vi s.a.s. tar oss an den behörigheten eller förhandlar om behörigheten med Helsingfors, för åtminstone för mig är det viktiga att beslutanderätten ligger i Ålands lagting primärt. Vilken politik som sedan förs är en levande process, men för mig för Frisinnad Samverkan är självändamålet att så mycket som möjligt av beslutanderätten finns i Ålands lagting.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag kan inte låta bli att kommentera det sista. Det är inte så enkelt för oss att självändamålet är behörighetsöverföringen, för det är de facto en hel del byråkrati bara i det. Att överta byråkratin är inte ett självändamål utan vi vill se och veta hur man hanterar en skattebehörighet, hur man fördelar medel, vem man beskattar och vem man fördelar det till. Det är det som är det väsentliga och det är det som är politik, det andra är byråkrati.

 

 

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag delar ltl Mats Perämaas uppfattning att när vi diskuterar och fattar beslut om hur vi skall förhandla med Helsingfors är det givetvis den stora byråkrati som uppbörden av skatt innebär. Det är klart att det är en otroligt viktig fråga. Det kan vara så att det finns skatter som vi kanske inte vill ta över därför att det kostar mer än det smakar, där är jag helt med. Men när det gäller ideologin, politiken, hur fördela skatterna, på vilken nivå lägga skatterna, så är det ingenting som vi måste oss före utan när instrumentet finns i Ålands lagting skall de lagtingsledamöter som sitter i den här salen fatta beslut om fördelningen av skatten, precis som resten av budgeten i dag. Det är i alla fall min uppfattning.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Lindqvist sade det ju själv, så jag borde kanske inte behöva upprepa det. Det kan vara vissa skatteformer som vi inte är beredda att ta över, om det visar sig att det byråkratiska elementet dominerar de politiska vinster vi kan få när vi själva skall fördela det. Det är det här som vi måste reda ut på förhand och därför kan man inte säga rakt av så här att det är ett självändamål att vi tar över alltihopa innan man känner till innehållet. Det är det enda ansvarsfulla sättet att se på det här.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi är nog överens med liberalerna om att det är viktigt att vi först för en debatt om vilka skatter tar vi över och vilka konsekvenser har det.  Debatten om hur vi använder instrumenten skall vi däremot inte föra nu utan den för vi sedan den dagen när vi har rott hem behörigheten; då tar vi debatten om hur använder vi det här instrumentet som vi har fått. Det är min och Frisinnad Samverkans uppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

För Obunden Samling är det här inte bara en käpphäst utan t.o.m. en hjärtefråga. Avdraget infördes på, kan vi säga, Obunden Samlings initiativ under perioden 1995-1999, då vi medverkade i dåvarande landskapsstyrelsen. Därför är vi givetvis glada att avdraget nu är tillbaka och vi stöder det å det varmaste. Vi tycker att det är bra att den socialdemokratiska finansministern nu har lyckats övertyga centern och Frisinnad Samverkan om att det här behöver återinföras! Det är väl så man måste tolka det – det var ju så att socialdemokraterna var starkt för att det här skulle vara kvar 2003, medan regeringskollegerna centern och FS röstade för att det skulle bort. Nu har då Wiklöf äntligen fått rätt, även om det tog lite tid! Obunden Samling var givetvis också emot att ta bort det och likaså Ålands Framtid när det begav sig 2003. Vi tackar alltså Wiklöf för det.

 

Vi tycker att det är en bra fördelningspolitisk åtgärd. Det kunde t.o.m. i goda tider vara större avdrag. Jag har en idé som jag skulle vilja att finansutskottet tittar på, nämligen att man i lagen skulle ha en flytande procent, att det finns möjlighet för landskapsregeringen att i god tid före ett skatteår besluta om att avdraget skall vara t.ex mellan noll och kanske t.o.m. 20 procent, att man skulle titta på det utgående från grundlagsaspekt osv. om det är möjligt och i så fall tycker jag att man kunde överväga det. Det kan vara från år till annat större och mindre behov, det har vi sett; 2003 var det betydligt tajtare ramar än vad det är nu och då kunde man i samband med budgetprocessen besluta vad avdragsprocenten blir.

 

Vi skall inte beskatta våra medborgare mer än nödvändigt och det system vi har i dag har många brister. Det har kanske den fördelen att det är tryggt, det kommer en veckopeng från fosterlandet oavsett hur vi beter oss, från styvmor Finland. Förutom veckopengen, när vi har varit duktiga, så får vi också en s.k. flitpeng, en skattegottgörelse när styvmor tycker att vi betalar mer skatt än övriga delar av Finland. Flitpengen är uttryckligen en skatteåterbäring; den borde vi inte överhuvudtaget leva på utan den borde vi antingen sätta på hög inför sämre tider eller dela ut. Flitpengen i budgetförslaget 2007 är hela 32 miljoner euro! Det är en ansenlig summa pengar i skattegottgörelse. Det här handlar endast om 3,5 miljoner, så avdraget kunde vara – om jag har räknat rätt – t.o.m. 50 procent; då skulle det motsvara flitpengen. Det kan hända att jag räknade lite fel. Där rör vi oss, så upp till 20 procent är inte alls osannolikt att man kunde dela ut. Så kritiska får vi vara som kollektiv att ju mer sylt det finns i burken desto fler fingrar och desto djupare är de där och vi satsar på allt möjligt. Vi ser, med det ekonomiska system vi har på Åland, att det blir väldigt ineffektivt. Incitamentet att spara och effektivisera är så gott som obefintligt och den politiken har upphört, det får vi återkomma till, herr talman, i budgetdebatten, men det är synd och det är ett systemfel.

 

Frågan är, som sagt, om inte flitpengen i sin helhet borde överföras eller sättas på hög. Nu har vi byggt upp en tillvaro där vi lever dels på flitpeng och dels på penningautomatpengar – vi vet alla hur osäkra båda dessa är.

 

Jag tycker att det är viktigt med den debatt som liberalerna försöker initiera om hur avdraget slår fördelningspolitiskt. Det gynnar dem som har förvärvsinkomst och det är den viktigaste skattebasen för kommunerna, så det gynnar rätt sorts skattebetalare om man ser det ur ett glesbygdsperspektiv. Det är viktigt med sådana skatter som stannar i landskapet som inte far direkt till staten. Det ökar friheten. Vi hörde här ett räkneexempel om ca 500 euro per år och det är säkert, tror jag också i likhet med ltl Fredrik Lindqvist ett välkommet tillskott i mångas kassa; när man diskuterar inkomstpolitik och barnfamiljers situation osv. är det ofta barnfamiljer som har det som allra tyngst,  även om det inte anses fattiga har de stora huslån, de har stora utgifter för barnen osv. Jag tror att det är en grupp som avdraget är ytterst välkommet för, där båda föräldrar kanske arbetar och håller på mitt i karriären osv. så är det en god uppskattning.

 

Man kan alltid diskutera det ur olika aspekter, men jag tror, som sagt, att det är rättvisaste är att den som har betalat mer skatt skall få lite mer tillbaka. Så ärliga måste vi vara när det handlar om att ge tillbaka skattemedel. Vi kan inte ge mer åt den som har betalat mindre; då blir det en fördelningspolitisk åtgärd som inte är på samma vis. Det här ökar friheten för medborgarna som får en extra slant i sin plånbok.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Varför kan man inte ta mera av någon som betalar mera och ge till någon som betalar mindre? Det är normal skattefördelning. Även om det här är ett annat system att man kompenserar det genom ett avdrag så bör man ändå kunna diskutera fördelningspolitik när vi ändå diskuterar beskattningsbehörighetsöverföring från fastlandet till oss. Det tycker jag att man måste göra just i det här sammanhanget. Jag håller med om att det är strikt rättvist och det finns många argument i det som ltl Danne Sundman framför som är väsentliga och värda att begrunda, men när vi sedan någon gång skall fördela skatter så kommer vi till den situationen att man måste ta från en och ge åt någon annan. Det är skattepolitik. Att ha en flytande gräns, 0-20 procent till landskapsregeringens bedömning, tror jag att är något vågat därför att det är synnerligen viktigt hanteringen är rättssäker.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag befinner mig åtminstone helt klart på den delen av den politiska skalan där man skall uppmuntra folk att vara duktiga, skattesystemet skall uppmuntra folk att tjäna pengar och göra rätt för sig i samhället. Därför tycker jag att när det handlar om att ge tillbaka skattepengar skall man ge mer till dem som har betalat mer, man skall ge lika mycket, 5 procent till alla. Det är mest just. När det gäller skattepolitik i övrigt är det så att det finns en fördelningspolitisk ingrediens i statsbeskattningen där vi har progressiv beskattning och det är klart att det finns länder där man också har platt skatt och det fungerar bra där, men vi kanske får ta den diskussionen i ett annat sammanhang. Vi borde föra mera skattepolitiska diskussioner här i lagtinget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag kan säga som exempel att i Sverige gick högeralliansen in för att sänka skatterna mest för låginkomsttagarna. Där har man ett fördelningsverktyg som inte slår ut på det viset som här sägs vara det rättvisa att det blir samma för alla. När man skall hantera skatter på allvar måste man kunna diskutera; man kommer alltid till det att alla kan inte få tillbaka exakt rättvist. Man tar av någon och ger till någon annan. Man borde kanske diskutera här om det skulle finnas möjligheter att använda kommunalskatteinstrumentet för att på ett annat sätt rikta sig till företagen för att ge, inte bidrag, men på annat sätt skapa verksamhetsförutsättningar. Det är den här breda diskussionen som jag personligen och vi liberaler är intresserade av och den måste föras innan vi går vidare. Vi måste veta hur vi skall hantera skatter sedan om vi eventuellt tar över sådana.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det var för väl att den borgerliga alliansen vann valet i Sverige och den alliansens skattepolitik är utformad utgående från de problem man har i Sverige och det är alltså en hög arbetslöshet, ett stort utanförskap; då måste man gå in för att sänka skatten för dem som har lägsta inkomsten, för det är ofta i de lägre inkomstklasserna man kommer in på arbetsmarknaden. Det var inte bara en skattesänkning utan det var en åtgärd för att få folk i arbetet, det skall man komma ihåg. Det problemet har vi inte på Åland, tvärtom, har vi en fantastisk låg arbetslöshet och alla som vill arbeta har ett arbete, kan man säga. Här handlar inte återbördandet av skattepengar på samma sätt om att vi måste kombinera det med annan politisk nytta, utan det är en ren transferering från självstyrelsekassan till skattebetalarens plånbok och då skall det vara lika för alla, 5 procent över hela linjen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Det är inte så mycket mer att tillägga i debatten. Framställningen är till antalet sidor inte stor, men den är stor på det viset att den berör många skattebetalare på Åland, så därför tänkte jag ändå ge några kommenterar till själva framställningen.

 

Rent allmänt kan man säga att Ålands Framtid stöder framställningen. Redan när det allmänna avdraget togs bort förra gången var vi emot att det skulle tas bort, i sällskap med de obundna och socialdemokraterna. Det kanske inte var samma utformning då som i dag att man gav kompensation fullt ut till kommunerna, men i den form den var då hade den kunnat göras om så att den hade kompenserat kommunerna, man hade inte behövt ta bort den. Ändå är det här nu en ny framställning och som jag sade stöder vi den och vi från Ålands Framtid tycker att den är rättvis ur den synpunkten att man får ta del av den i förhållande till som man betalar skatter. Eftersom avgifterna oftast läggs på det viset att man betalar avgifter i förhållande till vad du förtjänar så borde det man får tillbaka stå i förhållande till vad du har betalat. Ur min synpunkt sett är det en bra fördelning av pengarna.

 

Ser man det rent allmänt kanske jag inte stöder den form av insatser som man gör när man har lite pengar och så plockar man bort och så tar man in igen, utan man borde ha en mera långsiktig skattepolitik och regleringar mellan landskapet och kommunerna så att man kan planera lite på ett annat sätt än vad man gör nu. Framförhållning är ganska viktigt när det gäller kommunikation och relationerna mellan kommuner och landskapet. Man kanske inte når det riktigt med den här typen av politik. Det är i varje fall en insats som man gör när man har lite mera medel och det får man dock tacka för. När avdraget togs bort var ekonomin kanske inte på samma nivå, men jag tror ändå att det kunde ha varit kvar. Jag tror att det skulle ha funnits underlag att ha det kvar för kommunerna om man lite hade tittat över andra utgiftsposter.

 

Det nämndes att kyrkan står utanför och det är nog ett litet dilemma, i synnerhet för små församlingar. Jag råkar ha förmånen – om det är någon förmån att sitta med i en kyrka som är fattig och vänder på varenda en cent – att sitta med i kyrkofullmäktige och jag vet har kämpigt vi har det och nu kommer det ytterligare en ”pålaga” eftersom kyrkan inte får ta del av de här pengarna. Jag vet inte hur det skall kompenseras och om det går att kompensera, men vad jag förstår går det inte att kompensera från landskapets håll. Ett stort bekymmer kommer det i alla fall att bli för små församlingar att kunna existera i fortsättningen. Åtminstone 5 procent på den budget och de anslag som vi har att röra oss med i Eckerö är stora pengar, så man kan väl ägna dem en tanke när man behandlar ärendet i finansutskottet; om utskottet bemödar sig om att skriva något vet jag inte, men ändock kanske man kan försöka hitta en lösning.

 

I övrigt har vi inte från Ålands Framtid så mycket att tillägga – man kanske kan andas en första start av valkampanjen här, men jag får i varje fall tacka finansministern för att han har varit så stark att han har fått in avdraget igen i budgeten!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag delar till fullo ltl Brage Eklunds analys att man kan ifrågasätta ändamålsenligheten i förslaget. Vad finns det för framåtsyftande innan man plockar hit, man sätter in, man hattar hit och dit? Precis som ltl Brage Eklund efterlyser jag en långsiktig och modern finanspolitik.  (Från salen, ledamoten Wiklöf: den är långsiktig).

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Den debatten tror jag att vi måste föra vid ett annat tillfälle, inte just nu. Vi kanske behöver ha en skattepolitisk debatt. Det har efterlysts av andra talare att man behöver ha en djupare debatt och analys om vi skall ha ett skatteövertagande samt diskussion om fördelningspolitiken. Det här är en lösning när man tillfälligt har gott om pengar, men hur långsiktig den är återstår att se. Tiden får visa hur ekonomin håller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Det är ingenting som vi skall lösa här och nu, men jag tror att det kan vara idé att fundera lite över lagtingsordningen, för med dessa evinnerliga bordläggningar blir det så att vill man ställa frågor till landskapsregeringen så har inte landskapsregeringen möjligheter att svara på frågorna och därför strök jag mig från talarlistan i det förra ärendet, men jag vill i alla fall ha ett par kommentarer här. Kanske vi gemensamt kunde titta på lagtingsordningen.

 

Det förslag som ligger är bra. Nu när det kommer sådana här valrörelseförslag om att det skall löna sig att arbeta osv., så är det här någonting som förhoppningsvis stimulerar lusten att arbeta. Förslaget som sådant är knöligt, det är inte fråga om annat, men jag tror att vi alla är medvetna om att det är det enda möjliga vi har, så länge vi inte har den egna beskattningen. När vi har beskattningen i vår hand kan vi arbeta med de här frågorna betydligt mera målinriktat och framför allt som min kollega ltl Brage Eklund var inne på: mera långsiktigt. Det är också någonting som handelskammaren har efterlyst, som verkar livrädd när det vidtas några åtgärder på åländskt plan, att beskattningen skall vara långsiktig.

 

Om man tittar på formuleringarna i förslaget sägs det: ”Inför budgetåret 2004 slopades avdraget med hänvisning till landskapets försämrade budgetekonomi samt det faktum att skattetrycket med avseende på förvärvsinkomsten hade lättats.” Det sistnämnda betydde alltså att man hade dragit ner på statsbeskattningen, visst var det så! Ändå var det inget motiv för att ta bort den skatteförmån som fanns för de åländska skattebetalarna. Om man ser på de ackumulerade underskotten är faktiskt inte skillnaden så speciellt stor 2004 och 2006. Det sägs: ”Landskapsregeringen anser att den förda ekonomiska politiken ger utrymme för att återinföra det allmänna skatteavdraget från och med skatteåret 2007.” Troligtvis är det inte så att man vill peka på att tack vare den förda ekonomiska politiken så kommer nu förslaget och troligtvis är det inte heller så att det är valår nästa år! Men oavsett det tycker jag förslaget är bra. Vi har inget annat vi kan göra nu.

 

Jag tyckte det replikskifte som ltl Mats Perämaa hade var intressant när han sade, att varför inte ta från dem som tjänar mycket och ge till dem som inte har så mycket! Och den liberale lagtingsmannen Perämaa sade att det var ”normal skattepolitik”.  Det kan inte jag tycka! Jag tycker att det är socialism i ordets rätta bemärkelse. Men när vi har fått en socialdemokratisk finansminister börjar man helt plötsligt driva typisk borgerlig politik, dvs. att man skall sänka skatterna – och FS och centern tittar som vanligt på! Inte är det så där alldeles lätt att följa med i de ideologiska piruetterna i detta samhälle. Men, finansminister Wiklöf, förslaget är mycket bra!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson förvränger mina uttalanden, men man får förstås tolka dem hur man vill. Skattepolitik är bara på det viset så, med den progressiva skala vi har, att de som tjänar mycket betalar mera euron och cent än en som betalar mindre. Jag refererar till faktum på hur alla de nordiska länderna och säkert alla europeiska länder, i varje fall de allra flesta, för sin skattepolitik. Så här är det bara och den situationen hamnar man i om man skall diskutera fördelningspolitik och ta över beskattning, om man inte rakt av kommer till en platt skatt förstås, men det steget tror jag är ganska långt. Det var inte ett förslag för vår del utan jag referade till fakta. Jag kunde skönja en liten kritik mot att vi har bordlagt ärendet och det borde Ålands Framtid som ett litet oppositionsparti fundera på, om det inte kan vara skäl för oss alla att få bordlägga ärenden någon gång. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vad gäller det sistnämnda var det absolut ingen kritik utan var och en har full rätt att bordlägga vilket ärende man önskar här i salen. Jag har också förhoppningsvis full rätt att säga vad jag tycker. Jag tycker att ärendena borde gå framåt, det är inte en så väldigt omfattande framställning. När det gäller beskattningen så visst är det en progressiv beskattning i stort sett i hela västvärlden, vilket leder till att ju mera du arbetar, ju mera du försöker desto mera får du betala i skatt. När du å andra sidan vill ha samhällsservice så ju mera du arbetar ju mera du försöker desto mera får du betala för den. Jag har sagt att det är som att ha en ballong i ett skruvstäd. Det går inte att skruva hur länge som helst, då fungerar det inte mera och därför ser vi att länder som vi skall konkurrera med jobbar med platt skatt. Märk väl, jag säger inte att vi skall övergå till det nu, men konkurrenssituationen blir väldigt svår för dem som vill åstadkomma någonting.

 

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Nu börjar vi komma in på substans i diskussionen. De olika beskattningsformerna och hur man skall hantera en eventuell beskattningsbehörighetsöverföring diskuterar vi hemskt gärna och kommer att medverka i, och det tycker jag att jag har framfört ganska tydligt här i dag. Hur vi skall skapa tillväxt, hur våra företag skall blomstra är den intressanta diskussionen här, inte bara vem som äger verktyget – inte för oss i varje fall, utan hur vi hanterar det.

 

När det gäller frågan om bordläggningar tyckte ltl Anders Eriksson t.o.m. att lagtingsordningen borde ändras så att man inte skulle få bordlägga ärenden på det här viset, så jag uppfattade det som en ganska allvarlig kritik mot oss. Man kan fråga sig varför inte det här ärendet kommer som en budgetlag när vi har det instrumentet så att vi kunde ha hanterat den här frågan i samband med budgeten, för det är en finansiell fråga. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Värderade ltl Mats Perämaa! Nu gör ni verkligen egna tolkningar! Jag sade inte att lagtingsordningen skulle ändras så att man inte skulle få bordlägga, utan jag sade att när ett ärende har blivit bordlagt blir det egentligen dödfött för dem som står kvar på listan att ställa de frågor som de vill ställa till regeringen, till övriga partier i och med att inte ytterligare personer kan begära ordet. Det var den detaljen som jag ville att man skulle titta på. Jag noterade - det inte var många kommatecken som var på fel – att ltl Mats Perämaa sade, att varför inte ta från dem som tjänar mycket och ge till dem som inte har så mycket. Så uppfattade jag att ltl Mats Perämaa sade, med något kommatecken på fel. Det var nog inte bara någon beskrivning av hur det allmänt var i västvärlden utan jag uppfattade faktiskt det som ett konkret förslag från liberalernas sida och det påstods vara normal skattepolitik, vilket inte jag tycker det är, jag tycker att det är normal socialism.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag kan inte se generella skatterestitutioner som någon speciellt borgerlig politik. Det må väl vara allmängiltigt för vilket parti som helst att inte önska ta ut mera än vad som är nödvändigt av sina medborgare. Det tycker jag är rimligt. Frågan om det allmänna avdraget är ett sätt för oss att närma oss medborgarna och ge dem någon andel av att det har börjat gå lite bättre. Samma sak är det med reduktionen av egenavgifterna vid ÅHS och så är det också, som det står i socialvårdsplanen, vad gäller den framtida översynen av bostadsbidrag och utkomststöd. Sedan är det så att vi har en klart stramare politik genomförd än den vi tidigare anförtrodde lagtinget med meddelandet i rambudgetverket.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Man kan se väldigt olika på det om man försöker följa en traditionell vänster-högerskala. Det brukar vara så att det är de borgerliga partierna som är mest intresserade av att sänka skatteuttaget för medborgarna, traditionellt har det varit så. Men jag vet  att ledamoten Lasse Wiklöf sade att bara vi kommer in i landskapsregeringen så skall det bli slut på socialieringen! Och det har jag kritiserat tidigare att vi inte har sett så mycket konkreta exempel av, men det ser vi här och nu. Och, märk väl, jag kritiserar inte, det är det enda medel vi har att kunna sänka skattetrycket för de åländska medborgarna. Sedan är det så – det tror jag att finansminister Wiklöf kan ge mig rätt i – att det egentligen inte är så stor skillnad om vi tittar på det budgettekniska läget 2004 och 2006, utan det var en annan politisk vilja 2004. Visst var det så, ledamoten Lasse Wiklöf?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

I det budgetverk som vi i dag har lagt fram för lagtinget har vi vad gäller affärsbokföringen kunnat redovisa ett prognostiserat överskott på 19,1 miljoner för 2007. Det är ett väsentligt bättre läge än man hade 2004 och då var det inte socialdemokraterna som var med i regeringen, det var andra som styrde och ställde – och det var kanske motivet och orsaken till varför det allmänna skatteavdraget trots våra protester här i lagtinget försvann.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det överskott, märk väl enligt prognos, som ligger i budgetförslaget har åtminstone inte tiden medgett för mig att analysera alla detaljer, men jag har ingen anledning att tvivla på vad finansminister Wiklöf säger, det är säkert på det sättet. Jag tror också att finansminister Wiklöf och jag är överens om att hade den regering som hade makten då, som tog bort det allmänna avdraget för 2004, velat ha det kvar så hade definitivt det budgettekniska utrymmet funnits – det handlar bara om politik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ärendet bordläggs till plenum den 13.11.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens meddelande  Växtkraft - kulturpolitiskt program 2007-2011. (M 5/2005-2006).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 18.9.2006. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Herr talman!

Orsaken till ärendets bordläggning var att vi från liberalernas sida förutsatte att det kulturpolitiska programmet skulle behandlas i kulturdelegationen. Det tog vi som absolut självklart och det gjorde man tydligen också från centerns sida eftersom man stödde bordläggningen med samma motiv.

 

Av någon outgrundlig anledning anses det kulturpolitiska programmet vara färdigbehandlat i och med att landskapsregeringen har godkänt det och att det nu debatteras i lagtinget. Från liberalernas sida ansåg vi att det skulle ha varit ytterst relevant att kulturdelegationen behandlade det färdiga programmet. Bordläggningstiden var i princip onödig – resultatet blev plus minus noll.

 

I september debatterade vi programmet och det känns onödigt att gå in i detaljer igen. Vi får i stället koncentrera oss på kulturen i budgeten och kulturdelegationens framtida handlingsprogram.

 

En detalj kan jag inte låta bli att nämna, nämligen att Ålands museum har initierat ett intressant projekt. Det skall bli avgiftsfritt under vinterhalvåret på museet. Man kan jämföra våra museer med våra bibliotek: ju fler besök desto bättre. Ålands museum tänker finansiera detta genom att höja avgiften något under sommarhalvåret och turistsäsongen. Samma försök har man gjort i Sverige och det har blivit en formidabel succé. Det här projektet ligger mig varmt om hjärtat. Jag har länge varit sugen på att skriva en hemställningsmotion om samma projekt, men jag har faktiskt inte vågat. Allt som har haft med Ålands museum att göra har bara varit tråkigheter när det har debatterats i lagtinget.

 

Jag önskar Ålands museum lycka till och lycka till med det kulturpolitisk programmet!

 

Ltl Christian Beijar:

Herr talman!

Jag hade kanske förväntat mig en lite mera utförlig diskussion från liberalernas sida eftersom man stödde förslaget om bordläggning, men ltl Katrin Sjögren angav nu orsakerna.

 

Förra gången meddelandet var uppe höll lagtingsledamot Carina Aaltonen höll socialdemokraternas huvudanförande och vi tycker att programmet är välgenomtänkt, välformulerat och innehållsrikt, där kulturen placeras i ett samanhang i förhållande till andra samhällområden och där mångfald, delaktighet och förnyelse är ledorden.

 

I likhet med ltl Katrin Sjögren har jag några detaljer som jag ändå tycker att det är angeläget att lyfta fram när man har möjlighet att diskutera ett kulturpolitiskt program. Det berör bl.a. de funktionshindrade och de äldre.

 

Alla människor behöver kultur för att må bra, dels för den personliga hälsan, men också för att trivas i sin närmiljö. Sedan är det väl så att alla inte upplever och är omedvetna många gånger att det är kultur de upplever och möter.

 

Ett av landskapsregeringens mål är att tillse en rättvis fördelning mellan olika grupper i samhället och med statistik följa upp fördelningen så att den gynnar jämställdhet, integration och allas delaktighet i kulturlivet. Jag tycker det är bra att programmet betonar delaktighet – kultur för alla och i det sammanhanget nämner människor med olika funktionshinder som inte har samma möjligheter att ta del av kultur samt att man betonar behovet av att öka tillgängligheten till kulturevenemang och eget skapande för människor med olika funktionshinder.  Många människor i vårt samhälle har svårt att tillgodogöra sig nuvarande kulturutbud, dels på grund av avsaknad av antingen möjlighet att ta sig till de platser där kulturevenemang utövas eller att det saknas s.k. anpassade miljöer för utövande av kultur för funktionshindrade. Det kan röra sig om att lokalen inte är tillräckligt handikappanpassad för rörelsehindrade eller att man av olika orsaker borde anpassa och rikta evenemang till vissa grupper som av olika orsaker kräver en känd miljö och trygghet i gruppen. Jag uppfattar också att ”delaktighet – kultur för alla” också omfattar kulturella evenemang som riktar sig och utövas vid  institutioner inom hälso-, sjuk- och socialvården.

 

Det är bra och nödvändigt att också öka kunskapen om de funktionshindrades särskilda behov och önskemål genom att som landskapsregeringen skriver i programmet att i ”fortsättningen föra en dialog med olika intressegrupper”. Detta är en förutsättning för att nå ut och möjliggöra för olika grupper av funktionshindrade att tillgodogöra sig kultur och kulturutbud.

 

Herr talman!

Under rubriken Prioriterade områden tas bl.a upp frågan om kultur för äldre. Det är en viktig fråga och alla vet vi att den äldre befolkningen kommer att öka kraftigt under de närmaste decennierna. Då kulturen är en vällevnadsfråga måste den också anpassa till de äldres situation. Jag tycker det är bra att landskapsregeringen påtalar att gruppen äldre inte är homogen och därför bör särskild vikt läggas vid ett varierat kulturutbud och aktiviteter samt att initiativ som gynnar den äldre befolkningen och som sker på tider som lämpar sig bäst för denna grupp skall uppmuntras.

Jag tror att i framtiden kunde ett landskapets äldreråd bildas, motsvarande äldrerådet i Mariehamn, bildas motsvarande Ålands ungdomsråd, för att tillvarata de äldres intressen i landskapet, där också frågor om kultur till de äldre självklart kunde behandlas.

 

 

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

När ärendet var upp senast före bordläggningen avstod jag från att ha mitt anförande då det gavs möjlighet vid ett senare tillfälle. Jag kommer dock inte att ge mina synpunkter på meddelandet i dag. Det är nämligen så att jag är av samma uppfattning som ltl Katrin Sjögren att det är mycket märkligt att kulturdelegationen inte har behandlat det här och gett sitt utlåtande. När jag har forskat i varför det är så verkar beskedet vara att alla vill nog det förutom ett parti, socialdemokraterna. Det tycker jag är lite tokigt för kulturdelegationen är det organ som vi har tillsatt parlamentariskt för att handha kulturfrågor. Det är förvisso så att regeringen och den politiska majoriteten sedan har sin fulla rätt att föra en politik, men den skall ändå förankras och diskuteras i kulturdelegationen så att alla åsikter får komma fram.

 

Enligt dem som jag har pratat med som känner till det här dokumentet och det ursprungliga så skiljer det ganska mycket, det är ganska mycket omskrivet, det behöver inte vara till det sämre, det behöver inte vara fel, men det skiljer. Till den delen anser jag absolut att kulturdelegationen borde höras. Jag har tidigare inte varit så ivrig för att kulturutskottet skulle behandla det kulturpolitiska programmet, men mot bakgrund hur det nu har blivit, att trots bordläggningstidningen har kulturdelegationen inte behandlat det, så får det väl bli kulturutskottets uppgift att höra kulturdelegationen i någon form. Därför beslöt talmanskonferensen i dag att det skulle remitteras till kulturutskottet, så jag väljer att först höra på dem som vi har valt till kulturdelegationen och sedan skall jag komma med mina synpunkter. Jag har, som sagt, fördelen att leda kulturutskottet och kan där framföra mina synpunkter också.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tycker det skulle vara mycket bra och intressant om programmet behandlades i kulturutskottet. Jag har hela tiden tyckt att kunde vara en bra genomgång för kulturutskottet att ta itu med det här och ge sina synpunkter. Däremot ställer jag mig väldigt tveksam och frågande till vad ltl Danne Sundman och likaså ltl Katrin Sjögren menade med att kulturdelegtionen inte har tagit del av dokumentet. Kulturdelegationen har varit den myndighet som har jobbat fram ett underlag för hela programmet och därifrån har sedan landskapsregeringen tagit fram ett program. Som jag ser det har alltså delegationen varit synnerligen involverad i detta arbete. Landskapsregeringen har sedan skrivit det klart, antagit programmet och nu gett det till lagtinget för lagtinget att ge sina synpunkter, och dem lyssnar jag mycket gärna till.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Beskrivningen från kulturministerns sida är korrekt såtillvida att arbetet startades, som vi kan läsa i dokumentet, i kulturdelegationen och man hade under den förra kulturministerns tid en grupp som arbetade fram ett underlag. Som vi vet anlitades en extern skribent som skrev om programmet och enligt dem som jag har pratat med – folk i kulturdelegationen – är det stor skillnad på det här dokumentet och det som tidigare förelåg. Därefter har kulturdelegationen endast fått programmet till kännedom, man har inte behandlat det och man har inte heller tillfrågats som remissinstans att yttra sig över det slutliga förslaget före det fördes till lagtinget och det tycker jag vore den naturliga gången. När man har ett förslag från regeringens sida behöver man kanske inte låta kulturdelegationen behandla det och fastslå det, men jag tycker att man borde ha begärt ett utlåtande som sedan till viss kanske kunde ha beaktats för att göra kulturdelegationen delaktig i arbetet.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det skulle vara bra intressant att fokusera på innehållet i programmet och där tycker jag att ltl Danne Sundman och alla andra i lagtinget har all möjlighet i världen att säga vad är som saknas som man anser att behöver ytterligare förbättras i detta program. Det tycker jag att är den huvudsakliga diskussionen i det här skedet. För min del anser jag att kulturdelegationen har gjort sitt arbete i fråga om programmet och jag har också själv presenterat programmet i delegationen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

I motsats till kulturministern sätter jag stor tilltro till de ledamöter som ingår i kulturdelegationen just när det gäller att se vad som saknas och se vad som är felaktigt. Därför skulle det vara naturligt för mig som lagtingsledamot att när jag läser programmet också läsa kulturdelegationens yttrande, men det föreligger inte, man har inte gett något yttrande över programmet. Därför vi nu reda upp det i kulturutskottet och ta den rollen på oss, och det gör vi, plikttrogna som vi är!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Talmanskonferensen föreslår att meddelandet hänskjuts till kulturutskottet. Kan förslaget omfattas? Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas enkla fråga om internetbaserat bokningssystem för skärgårdstrafiken. (EF 19/2005-2006).

 

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Bland annat i rambudgeten för 2006 finns beslut om införande av nytt bokningsprogram för skärgårdstrafiken.

 

Internetbaserade bokningssystem är något som konsumenter har kunnat vänja sig vid att använda för alla tänkbara resor och transporter samt för andra aktivitetserbjudanden.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

När kan ett fullt utbyggt Internetbaserat bokningssystem för skärgårdstrafiken vara i bruk?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Frågan om ett bokningssystem för våra skärgårdsfärjor har varit föremål för ett arbete under en ganska lång tid. Redan i november 2005 tecknade vi kontrakt efter att ha gjort en anbudsrunda i frågan. Vi hade också en omfattande presentation av olika anbudsgivare för att få klart för oss att vi skulle ta det bästa systemet till det bästa priset. Tyvärr har frågan gått för långsamt, kan man säga, på grund av att den är, som vi uppfattar det, en ganska komplicerad fråga, men också på grund av att vi inte har varit nöjda med vad leverantören hittills har presterat.

 

Tanken var att i februari detta år skulle det vara möjligt att boka färjorna och bilplatserna via Internet. Men som jag sade har vi haft problem med programleverantören och vi är fortfarande inte nöjda med vad programleverantören har presterat. Vi hoppas nu, efter att man har jobbat intensivt inom trafikavdelningen och inom Ålandstrafiken, att det här skall komma igång före våren nästa år. Detta som svar på den enkla frågan.

 

Ltl Mats Perämaa, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Det här förstås en viktig sak. Internetbaserade bokningsmöjligheter finns snart sagt för alla tänkbara resmål och transporter ute i världen, medan vi tyvärr på Åland, som har en mycket stor kunskap i IT-branschen för övrigt, ännu saknar ett bokningsprogram för skärgårdstrafiken, och det är bara att beklaga. Finansutskottet och lagtinget beslöt i samband med budgeten för detta år – för ungefär ett år sedan – att landskapsregeringen skulle återkomma i tilläggsbudget med en redogörelse för hur detta framskrider. Det har landskapsregeringen inte gjort och därför såg jag mig nödgad att ställa denna fråga. Tyvärr måste jag säga att det som trafikansvarige säger inte riktigt duger och räcker till. Här sägs att man hoppas och att det skall kunna vara klart i februari-mars och att man hoppas att det skall vara klart inför nästa turistsäsong. Jag skulle här vilja begära ytterligare förtydliganden och jag vill också säga att det måste helt enkelt vara färdigt. Om det är så att man har problem med nuvarande leverantör måste man kanske t.o.m. avbryta samarbetet och gå in för någonting annat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Som jag sade har det under en ganska lång tid jobbats intensivt med detta på Ålandstrafiken. Det har varit flera personer involverade. Jag vill påstå att tjänstemännen och –kvinnorna som har jobbat med det är mycket duktiga, mycket kompetenta, men jag har sagt att det skall vara hundra procent bra innan vi släpper ut det, och det är det inte ännu. Det kan gå så, som ltl Mats Perämaa antydde, att vi t.o.m. kanske måste avbryta samarbetet med nuvarande leverantör och kanske upphandla det på nytt eller se om man kan ta nästa i ordningen på anbudsrundan. Men vi är själva bekymrade över leverantörens engagemang, kunskap och andra saker, som förstås är utom vår kontroll. Det var så från början, herr talman, att vi hade en mycket omfattande upphandling, det var synnerligen seriöst, de två leverantörer som var aktuella var t.o.m. hit två gånger och presenterade sina program, både för mig och för tjänstemännen på trafikavdelningen samt för IT-avdelningen. Man valde ett system här och i ärlighetens namn – ärlig skall man vara inför lagtinget – är vi missnöjda och det kan mycket väl sluta så att vi måste upphandla det på nytt eller gå vidare på något annat sätt med någon annan leverantör, vilket beklagligtvis kan betyda att det här fördröjs ytterligare. Vi kan heller inte släppa fram ett system som inte fungerar, vilket i sig skulle betyda att det skulle bli sämre än det är i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Jag vet inte om jag kan säga att jag blev lugnad efter trafikansvariges andra anförande! Uppenbarligen finns här stora problem och det har jag själv fått erfara genom kontakter med dem som använder sig av det program som finns utvecklat så här långt. På Ålandstrafiken har de synnerligen stora problem med att hantera detta och det är långtifrån att man skulle kunna släppa det fritt för privata användare via Internet och använda sig av det. Jag har förstått att det fungerar någorlunda på färjorna så att de kan boka bilar via det här systemet, men det är långt kvar. Det finns inga inloggningssystem så att personer med t.ex. Ålandskortet som har betalt avgiften på förhand kan logga in sig. Det betyder alltså att andra kan gå in och avboka för varandra, i värsta fall, om man målar upp ett skräckscenario. Det brister till stora delar i de grundläggande elementen i bokningsprogrammet och tyvärr måste det också bero på brister i upphandlingen. Man har tydligen inte kunnat säga klart vad man vill ha, och det borde man ha kunnat göra. Det är kanske fel att anklaga någon för det, för jag vet inte hur det har gått till och jag vet inte hur upphandlingsdokumenten ser ut, men någonstans har det brustit. Om det är så att man måste gå in för en annan leverantör måste man gå in för det i så god tid att vi får igång systemet till nästa säsong. Det är ett absolut krav. Jag tror att vi får återkomma till den här diskussionen i samband med budgeten för att trycka på det ytterligare. Jag hoppas att man inte har betalat för det system som man nu har upphandlat och sålunda får stå för dubbla kostnader i slutändan.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Det är inte min uppgift att stå här och lugna lagtinget om jag inte själv blir lugn, utan man kan vara orolig och därför försöker jag vara så ärlig och tydlig som möjligt. Man skall inte stå här och lugna lagtinget bara för att man skall lugna lagtinget, utan man skall vara ärlig och tydlig. Jag behöver inte upprepa det som jag har sagt tidigare. När det gäller brister i upphandlingen är det klart att det alltid är lätt för den som sitter utanför att säga att det är brister i upphandlingen om det inte fungerar, men faktum kvarstår att denna leverantör som skall leverera bokningssystemet är en leverantör som också levererar sina tjänster till stora rederier i dag, så nog har ma fog för att tro att klarar man av att boka stora passagerarfärjor borde man också kunna boka våra färjor.  Ofta har rederierna bara två ändhamnar. Det är förstås komplicerat med våra färjor i och med att vi har så många hamnar plus att man kan överboka på storfärjorna och det kan inte vi göra osv. Jag har inte själv varit med om en så noggrann upphandling som denna genom att både jag själv och tjänstemännen förstås har jobbat ganska mycket med ärendet. Jag har ett PM från tjänstemännen hur man resonerade när man gick in för det här, och det stödde jag och tyckte att det verkade logiskt, men har man en leverantör som inte riktigt uppfyller det man har lovat både i tal och skrift är det inte så lätt.

 

Faktum kvarstår: vi har ett problem här och vi skall förstås lösa det så gott vi kan.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av Världspostkonventionen samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2006-2007).

 

 Ärendet upptas till behandling onsdagen den 8.11.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 8 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.05).